SOU 2021:36

Gode män och förvaltare – en översyn.

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 18 juli 2019 att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn över reglerna om gode män och förvaltare (dir. 2019:44).

Genom tilläggsdirektiv den 3 december 2020 förlängdes tiden för uppdraget till den 23 april 2021 (dir. 2020:129).

Som särskild utredare förordnades den 18 juli 2019 f.d. riksdagsdirektören numera ordföranden i Försvarsunderrättelsedomstolen Kathrin Flossing.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 25 september 2019 kanslirådet Håkan Eriksson, Finansdepartementet, och rättssakkunniga numera föredraganden hos Justitiekanslern Klara Högström. Håkan Eriksson entledigades fr.o.m. den 24 juni 2020 och samma dag förordnades rättssakkunniga Sanja Moraca Roos, Finansdepartementet. Den 1 mars 2021 förordnades kanslirådet Kristin Nordansjö, Justitiedepartementet.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 25 september 2019 strategen Daniel Antonsson, Myndigheten för digital förvaltning, senior legal adviser Ulrika Hansson, Svenska Bankföreningen, lagmannen Lars Holmgård, Värmlands tingsrätt, förbundsjuristen Kalle Larsson, Sveriges Kommuner och Regioner, juristen Lotta Reimers, Länsstyrelsen i Stockholms län, advokaten Per Westman, Sveriges advokatsamfund och vice ordföranden Anita Wirén Konstantis, Föreningen Sveriges Överförmyndare. Ulrika Hansson entledigades fr.o.m. den 15 januari 2020 och samma dag förordnades chefsjuristen Åsa Arffman, Svenska Bankföreningen.

Som ledamöter i en till utredningen knuten referensgrupp förordnades den 10 oktober 2019 professor emeritus Gösta Bucht, SPF Seniorerna, förbundskassören Ingrid Gutemyr, Riksförbundet Gode

Män och Förvaltare, ombudsmannen Elin Molander, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, vice ordföranden Per-Olof Nygren, Riksföreningen Gode Män och Vårdnadshavare samt ordföranden Elisabeth Wallenius, Funktionsrätt Sverige. Den 19 november 2019 förordnades förbundsjuristen Julia Henriksson, Riksförbundet FUB, den 19 december 2019 förbundskassören Åke Nilsson, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa och den 28 april 2020 ordföranden Pär Rahmström, Demensförbundet.

Den 1 oktober 2019 anställdes hovrättsassessorn Anna Skytte Spånberg som sekreterare i utredningen.

Utredningen, som antagit namnet Ställföreträdarutredningen, överlämnar härmed betänkandet Gode män och förvaltare – en översyn. (SOU 2021:36). Arbetet har bedrivits i nära samarbete och samråd med experterna och de sakkunniga. Deras bidrag med kunskap och erfarenhet inom de aktuella rättsområdena har varit av stort värde. Ledamöterna i referensgruppen har också bidragit med sin kunskap och sina erfarenheter och de har lämnat värdefulla synpunkter på våra förslag.

Betänkandet är formulerat i vi-form. Det innebär inte att alla experter och övriga som biträtt utredningen står bakom samtliga förslag och bedömningar. I den mån andra uppfattningar har förts fram har vi försökt att redovisa dem i betänkandetexten.

Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i maj 2021

Kathrin Flossing

/Anna Skytte Spånberg

Förkortningar

Dir. Direktiv Ds Promemoria i departementsserien f. och följande sida ff. och flera följande sidor FB Föräldrabalken FSÖ Föreningen Sveriges Överförmyndare IVO Inspektionen för vård och omsorg JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen KL Kommunallagen (2017:725) LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade LVM Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga MFoF Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd NJA Nytt juridiskt arkiv OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Prop. Proposition

RH Rättsfall från hovrätterna RF Regeringsformen SCB Statistiska centralbyrån SKR Sveriges Kommuner och Regioner SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar ÖÄ Överklagat ärende

Sammanfattning

Uppdraget

Regeringen beslutade den 18 juli 2019 att tillsätta en särskild utredare att göra en översyn av reglerna om gode män och förvaltare (ställföreträdare). Uppdraget har ytterst syftat till att försöka säkerställa att de människor som är i behov av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd de behöver. I uppdraget har ingått att se över reglerna på området med syftet att de ska vara moderna och rättssäkra. Uppdraget har inte omfattat att se över systemet som helhet. Inriktningen har i stället varit att uppmärksamma områden där det finns problem och brister, med fokus på ett antal i direktiven särskilt utpekade frågor.

Övergripande syfte

Det övergripande syftet med våra förslag är att åstadkomma förbättringar för de personer som har behov av en god man eller förvaltare. Något mera preciserat syftar förslagen bland annat till att åstadkomma

  • bättre stöd till och stärkt ställning för huvudmännen,
  • bättre möjligheter att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare,
  • bättre förutsättningar för ställföreträdare att utföra sina uppdrag på ett bra sätt,
  • högre kvalitet i ställföreträdarnas och överförmyndarnas verksamhet,
  • bättre styrning och tillsyn över landets ställföreträdare och överförmyndarverksamheter,
  • effektivare beslutsfattande i ärenden om godmanskap och
  • ökade förutsättningar för att över tid behålla det ideella inslaget i ställföreträdarsystemet.

Förslag och bedömningar

Ökat hänsynstagande till huvudmannens vilja och välbefinnande

Ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning

Dagens regelverk innebär att ställföreträdare i regel ska höra huvudmannen i viktiga frågor. Rättshandlingar som en god man företar för sin huvudmans räkning utan samtycke är som utgångspunkt inte bindande. Vid vissa vardagliga rättshandlingar anses dock huvudmannens samtycke föreligga och ett uttryckligt samtycke behöver därför inte hämtas in. Det finns utöver detta ingen uttrycklig bestämmelse om att ställföreträdare ska ta hänsyn till huvudmannens egen vilja när uppdraget utförs. Vi anser att ett modernt och rättssäkert ställföreträdarskap med huvudmannens bästa i fokus bör utövas med beaktande av huvudmannens egen vilja. Vi föreslår därför att den nuvarande regleringen i föräldrabalken (FB) förstärks med en bestämmelse om att ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs. Förslaget ligger för övrigt helt i linje med Funktionsrättskonventionens allmänna princip om individuellt självbestämmande och frihet att göra egna val.

Huvudmannens pengar ska i skälig utsträckning användas för hans eller hennes välbefinnande

Det nuvarande regelverket innebär att huvudmannens pengar, i den mån ställföreträdaren har inflytande över dem, i skälig omfattning ska användas för huvudmannens uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Det har visat sig att ställföreträdare ibland strävar efter att huvudmannen ska spara så mycket pengar som möjligt och inte vill använda huvudmannens medel till sådant som skulle främja hans

eller hennes välbefinnande. Huvudmannens medel bör dock i skälig utsträckning spenderas som han eller hon själv vill. Vi föreslår därför att även välbefinnande får en plats i katalogen över olika ändamål som huvudmannens medel i skälig utsträckning får användas till.

Ett godmanskap ska upphöra om huvudmannen inte längre samtycker

Ett godmanskap får som huvudregel inte anordnas utan den enskildes samtycke. I rättspraxis har det klargjorts att ett godmanskap som bygger på samtycke ska upphöra om samtycket tas tillbaka. Detta framgår dock inte tydligt i lagstiftningen och vår utredning visar att godmanskapet inte alltid upphör i dessa fall. Vi föreslår därför att det ska framgå av lagstiftningen att ett godmanskap ska upphöra om huvudmannen tar tillbaka sitt samtycke, i de fall samtycke varit en förutsättning för att anordna godmanskapet.

Bättre insyn för huvudmannen i ställföreträdarens verksamhet

Det är angeläget att de huvudmän som vill och kan har möjlighet att engagera sig i hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Detta kräver att huvudmannen har insyn i verksamheten. Nuvarande regler, bland annat om ställföreträdares skyldighet att höra huvudmannen i viktiga frågor och gode mäns skyldighet att inhämta samtycke, innebär en viss skyldighet att ge huvudmannen insyn. För många ställföreträdare är det också självklart att föra en dialog med huvudmannen och lämna information. Det har dock visat sig vara relativt vanligt att huvudmän har endast liten eller ingen insyn i ställföreträdarens verksamhet. Vissa huvudmän har uppfattningen att ställföreträdaren fattar beslut utan att involvera dem. Mot den bakgrunden föreslår vi en lagreglerad skyldighet för ställföreträdare att löpande informera sina huvudmän om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Vi föreslår vidare en reglering som innebär att överförmyndaren efter sin granskning av en ställföreträdares verksamhet ska underrätta huvudmannen om att granskningen har genomförts.

Ställföreträdare är skyldiga att höra huvudmannens make eller sambo i viktiga frågor, om det är lämpligt. Vi bedömer att de anhörigas rätt till insyn inte bör utökas jämfört med i dag, även om det

många gånger är lämpligt att ställföreträdaren erbjuder de anhöriga insyn.

Ökat skydd för känsliga uppgifter om huvudmannen

Rätten för huvudmannens anhöriga att ta del av handlingar som finns hos överförmyndaren ska begränsas i vissa fall

Dagens regelverk innebär att huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar har rätt till full insyn i handlingar som gäller ställföreträdarskapet och som finns hos överförmyndaren. Regler om sekretess gäller inte denna krets av nära anhöriga. I överförmyndarens akt kan det finnas integritetskänsliga uppgifter, t.ex. läkarintyg och socialutredningar. Insynen är många gånger viktig eftersom den bland annat möjliggör för anhöriga att följa upp hur ställföreträdare sköter sina uppdrag. Det har dock visat sig att uppgifter som finns hos överförmyndaren kan behöva skyddas även i förhållande till de anhöriga och att skyddet för huvudmannens personliga integritet behöver stärkas. Vi föreslår därför en ordning som innebär att huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar som utgångspunkt ska ha rätt att ta del av de handlingar som finns hos överförmyndaren. Överförmyndaren ska dock kunna neka en anhörig att ta del av en handling, om det med hänsyn till den enskildes intressen finns särskilda skäl mot att handlingen lämnas ut.

Uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter ska kunna omfattas av sekretess

Hos överförmyndaren gäller, för andra än anhöriga, sekretess om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden enligt föräldrabalken och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Vi har uppmärksammat att även uppgifter i överförmyndarens ärenden enligt lagen (2017:310) om framtidsfullmakter kan innehålla integritetskänsliga uppgifter som bör omfattas av sekretess. Vi föreslår därför att samma sekretessreglering ska gälla i ärenden enligt den lagen.

Överförmyndaren ska ge information och stöd till huvudmän

I många kommuner finns en väl fungerande överförmyndarverksamhet med hög tillgänglighet och kompetens att möta huvudmän med olika typer av problematik. Tyvärr finns också exempel på motsatsen. Många huvudmän får alltså inte den information och det stöd de behöver för att kunna ta till vara sina intressen.

Överförmyndaren har ett ansvar för att ge huvudmän information och stöd inom ramen för reglerna om myndigheters serviceskyldighet enligt förvaltningslagen (2017:900). Detta innebär bland annat att överförmyndaren ska lämna sådan hjälp till enskilda att de kan ta till vara sina intressen samt vara tillgänglig för kontakter. För att serviceskyldigheten ska få fullt genomslag föreslår vi att det tas in en bestämmelse i förmynderskapsförordningen (1995:379) som erinrar om skyldigheten. Vi föreslår också en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att lämna allmän information till huvudmän, bland annat om vad ställföreträdarskapet innebär, vilken överförmyndarens roll är och om möjligheten att framställa klagomål mot en ställföreträdare. Informationsmaterialet ska tas fram av den nya myndigheten som vi föreslår.

Huvudmannens möjligheter att få ersättning för ekonomisk skada

En åtalsplikt för överförmyndaren

Det är ovanligt att ställföreträdare orsakar ekonomisk skada för sina huvudmän genom brott. När det ändå uppstår en sådan misstanke har överförmyndaren ingen skyldighet att överlämna ärendet för rättslig prövning, även om det sker i vissa fall. Ofta blir det en uppgift för en ny ställföreträdare att göra en polisanmälan. Det är dock en lämpligare ordning att uppgiften ligger på överförmyndaren. Vi föreslår därför en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att anmäla till allmän åklagare om en förmyndare, god man eller förvaltare kan misstänkas för att ha begått brott mot sin huvudman för vilket fängelse kan följa och som har samband med verksamheten. Under den rättsprocess som kan följa på en sådan anmälan kan huvudmannen få hjälp av åklagaren eller ett målsägandebiträde att föra en skadeståndstalan.

Ett försäkringsskydd för ställföreträdare och huvudmän

Det förekommer, men tycks vara relativt ovanligt, att ställföreträdare medvetet eller av oaktsamhet orsakar ekonomisk skada för sina huvudmän. När det händer kan det i praktiken vara svårt för huvudmannen att få ersättning. Om ställföreträdaren har ett försäkringsskydd kan möjligheterna dock förbättras. Även sett ur ställföreträdarens synvinkel kan det innebära en trygghet att vara försäkrad i uppdraget. Det finns därför goda skäl att göra det obligatoriskt för ställföreträdare att vara försäkrade när de utövar sina uppdrag. De försäkringar som finns i dag innebär dock inte ett så bra skydd för huvudmännen att det är motiverat med en obligatorisk försäkring. Inte heller är försäkringarna tillgängliga för alla ställföreträdare. För närvarande har försäkringsbranschen inget intresse av att erbjuda fler eller mer omfattande försäkringar, varken för ställföreträdare eller huvudmän. Riskerna anses vara för stora, men tydligare regler på området kan innebära en mer positiv inställning från branschens sida på sikt. Det saknas mot den bakgrunden förutsättningar för att nu lämna ett förslag om obligatorisk försäkring för ställföreträdare.

Det finns skäl som talar för att det på sikt bör vara ett kommunalt ansvar att tillhandhålla en försäkring som innebär en trygghet för både ställföreträdaren och huvudmannen. Eftersom det saknas fullgoda försäkringar på marknaden i dag är det i nuläget inte möjligt för kommunerna att leva upp till ett sådant krav. Vi lägger därför inte fram ett sådant förslag. Vi menar dock att den nya myndigheten som vi föreslår genom dialog med försäkringsbranschen och kommunerna bör kunna bidra till att försäkringslösningar kan tas fram.

Ställföreträdaruppdraget ska beskrivas med modernare begrepp

I nuläget avgränsas ställföreträdares uppdrag av begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Begreppen uppfattas ofta som oklara och omoderna och det finns en osäkerhet kring vad de innefattar. I angränsande lagstiftning, bland annat i lagen om framtidsfullmakter, används begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter för att beskriva samma funktioner. Inte heller de begreppen är oproblematiska, bland annat eftersom det inte går att dra en skarp gräns mellan ekonomiska och personliga angelägenheter. Ekonomiska och personliga angelägenheter beskriver dock ställföreträdar-

uppdragets innehåll och ramar på ett tydligare och mer modernt sätt än de nuvarande begreppen gör. Vi föreslår därför att ställföreträdarens uppdrag ska bestå i att, inom ramen för förordnandet, se till att den enskildes intressen i ekonomiska och personliga angelägenheter tas om hand. Ställföreträdaren ska bevaka den enskildes rätt i de angelägenheter som uppdraget omfattar.

Det ska bli tydligare vad ställföreträdaren förväntas göra

Ett ställföreträdaruppdrag kan innefatta att vidta en rad åtgärder av olika karaktär för huvudmannens räkning och uppdragen skiljer sig ofta åt. Det har visat sig att ställföreträdare ibland tar sig an uppdrag utan att ha en tydlig uppfattning om vad som ingår i det aktuella uppdraget och att överförmyndare ibland utser ställföreträdare som inte har den kompetens eller erfarenhet som uppdraget kräver. Vi föreslår mot den bakgrunden att det ska införas en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att före förordnandet informera den tilltänkta ställföreträdaren om vad uppdraget förväntas innebära. Vi föreslår också att överförmyndaren ska dokumentera den information som lämnas.

Ett godmanskap ska inte anordnas om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig

Ibland kan en person som behöver hjälp med sina ekonomiska eller personliga angelägenheter få sitt behov tillgodosett på annat sätt än genom att en ställföreträdare utses. Godmanskap bygger på att den som behöver hjälp inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt. Innan godmanskap anordnas bör det alltså alltid övervägas om huvudmannen kan få tillräcklig hjälp genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis genom insatser inom socialtjänsten, genom en framtidsfullmakt som har trätt i kraft, genom reglerna om anhörigbehörighet eller genom en vanlig fullmakt. I nuläget är lagstiftningen inte helt tydlig på denna punkt. Det har visat sig att godmanskap ibland anordnas trots att den enskildes hjälpbehov hade kunnat tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Vi föreslår mot den bakgrunden att lagstiftningen tydliggörs i detta avseende.

Bättre utbildning för ställföreträdare

Obligatorisk introduktionsutbildning

För att huvudmän ska få den hjälp de behöver är det nödvändigt att deras ställföreträdare har goda kunskaper om vad ställföreträdaruppdraget innebär och hur de kan utföra uppdraget på bästa sätt. Långt från alla får i dag den utbildning de behöver. Vissa överförmyndare erbjuder utbildning av hög kvalitet medan utbildningen är bristfällig på andra håll. För att öka kunskapsnivån föreslår vi en nationell introduktionsutbildning som alla ställföreträdare ska vara skyldiga att gå i samband med att de förordnas. Den nya myndigheten som vi föreslår ska ansvara för att ta fram introduktionsutbildningen, som med fördel kan vara webbaserad. Överförmyndaren ska ha ansvar för att den som förordnas som ställföreträdare har genomgått utbildningen. Om det finns särskilda skäl, kan ställföreträdaren genomgå utbildningen efter förordnandet, dock senast inom tre månader.

Fördjupad utbildning vid behov

Utöver introduktionsutbildningen är det många ställföreträdaruppdrag som kräver fördjupad utbildning. Även i detta avseende ser det olika ut i landet. Det förekommer att överförmyndaren inte erbjuder fördjupad utbildning ens för ställföreträdare som har mycket svåra uppdrag. Redan i dag finns det utbildningar inom särskilda områden som tagits fram av intresseorganisationer och myndigheter. Många överförmyndare och ställföreträdare känner dock inte till att de finns. Det ska vara en uppgift för den nya myndigheten som vi föreslår att göra en sammanställning över befintliga utbildningar och kartlägga behoven av ytterligare utbildningar. På områden där det saknas relevanta fördjupade utbildningar ska myndigheten ansvara för att sådana tas fram. Överförmyndaren ska ansvara för att ställföreträdare utifrån behov erbjuds fördjupad utbildning.

Bättre stöd till ställföreträdare

Ställföreträdare rekryteras av överförmyndaren för att hjälpa ofta mycket utsatta personer. Inte sällan har huvudmannen missbruksproblem, svåra funktionsnedsättningar eller en psykiatrisk problematik. Det förekommer att huvudmannen är våldsbenägen eller hotfull. Ibland ställer uppdraget krav på breda kunskaper i civilrättslig och annan lagstiftning. Det är uppenbart att ställföreträdare kan behöva stöd när de utövar sina uppdrag.

Överförmyndaren är skyldig att ge stöd till ställföreträdare inom ramen för myndighetens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen. Serviceskyldigheten innebär bland annat ett krav på positivt bemötande och en relativt långtgående skyldighet att ge enskilda sådan hjälp att de kan ta till vara sina intressen. I vilken mån överförmyndare faktiskt erbjuder sådan service varierar. I syfte att säkerställa att serviceskyldigheten får fullt genomslag föreslår vi att det tas in en bestämmelse i förmynderskapsförordningen som erinrar om skyldigheten.

Vi har identifierat att ställföreträdare har behov av stöd i form av allmänna råd, korrekt information, metodstöd, checklistor, m.m. I dag tillhandahåller överförmyndarna visst material av detta slag men omfattningen och kvaliteten varierar kraftigt över landet. Vi bedömer att ett centralt framtaget material kan underlätta för ställföreträdare samt öka rättssäkerheten och enhetligheten på området. Den nya myndigheten som vi föreslår ska få i uppdrag att ta fram allmänna råd och annat material till stöd för ställföreträdare.

När en ställföreträdare vill avsluta sitt uppdrag ska en ny ställföreträdare utses så snart som möjligt

I dag är en ställföreträdare som begär att få avsluta sitt uppdrag skyldig att kvarstå till dess att en ny ställföreträdare har utsetts. Sedan några år tillbaka kan ställföreträdaren dock begära att få avsluta uppdraget i förtid, vilket förutsätter att han eller hon vänder sig till domstol och har skälig orsak för sin begäran. Än så länge är det inte särskilt vanligt med en sådan begäran. Ofta får ställföreträdare vänta länge innan de entledigas av överförmyndaren, ibland upp emot ett år. Det är angeläget att ställföreträdare kan avsluta sina uppdrag inom en tid som är rimlig med tanke på att de har ett ideellt uppdrag som de utför mot en ganska ringa ersättning. Det är inte heller till

huvudmannens bästa att ha en ställföreträdare som vill lämna sitt uppdrag men är tvungen att stanna kvar. Vi föreslår mot den bakgrunden en bestämmelse som innebär att överförmyndaren ska utse en ny ställföreträdare så snart som möjligt när en ställföreträdare begär sitt entledigande, under förutsättning att ställföreträdarskapet ska fortsätta.

Anställda ställföreträdare ska kunna förordnas i särskilda fall

Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella engagemang. Det ideella inslaget är ofta till fördel för huvudmannen men innebär också att personer med ett stort hjälpbehov kan få vänta länge innan en god man eller förvaltare utses. Det förekommer att överförmyndaren inte kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp. Särskilt i svåra och komplexa ärenden har svårigheterna att rekrytera lämpliga ställföreträdare visat sig vara stora, exempelvis när den enskilde lider av psykiatrisk problematik, har grava funktionsnedsättningar eller svåra missbruk. Det kan också handla om ärenden där den enskilde har stora samarbetssvårigheter eller är våldsam. På området har det skett en viss professionalisering på så sätt att överförmyndare ibland rekryterar ställföreträdare från privata företag som tillhandahåller gode män och förvaltare eller från kommunala så kallade förvaltarenheter med motsvarande funktion. Vissa andra ställföreträdare tar sig an många uppdrag och utvecklar en professionell hantering av dem.

Vårt uppdrag har gått ut på att ta ställning till i vilka särskilda fall ställföreträdaruppdrag ska kunna utföras av professionella aktörer. En utgångspunkt enligt våra direktiv är att ställföreträdarsystemet även fortsättningsvis ska utgå från och bygga på det ideella inslaget. Vi föreslår en reglering av i vilka särskilda fall ställföreträdare som tar sig an uppdrag inom ramen för sina anställningar ska få utses. En anställd ställföreträdare ska enligt förslaget kunna förordnas när det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen. En anställd ställföreträdare ska under samma förutsättningar också kunna förordnas interimistiskt oavsett om en anställd eller en ideell ställföreträdare senare ska förordnas. Vi föreslår vidare en reglering

som innebär att samma bestämmelser ska gälla för anställda ställföreträdare som för andra.

Vi har övervägt om juridiska personer bör kunna förordnas som ställföreträdare. Det finns dock ett stort värde i att huvudmännen har en medmänniska som hjälper dem, och som tar ett helhetsansvar för att deras intressen tas till vara. Det finns en påtaglig risk att dessa värden går förlorade med juridiska personer som ställföreträdare. Vi bedömer därför att sådana inte bör kunna förordnas.

Tydligare krav på ställföreträdares redovisning och överförmyndares granskning

Ställföreträdare ska redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse och slutberättelse till överförmyndaren

I dag är överförmyndarens tillsyn koncentrerad på hur ställföreträdaren sköter huvudmannens ekonomi. Den årsräkning som ställföreträdaren ger in avser egendomsförvaltningen. De flesta överförmyndare kräver att ställföreträdaren årligen också ska lämna en så kallad redogörelse. Redogörelsen är dock inte författningsreglerad och det tycks vara ovanligt att de uppgifter som ställföreträdaren lämnar kontrolleras i någon närmare utsträckning. Vi menar att överförmyndarens granskning bör omfatta hela ställföreträdarens uppdrag. Vi föreslår därför en lagstadgad skyldighet för ställföreträdare att årligen redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse. På motsvarande sätt ska ställföreträdaren vid uppdragets slut vara skyldig att lämna en slutberättelse.

Ställföreträdare ska inte kunna befrias från redovisningsskyldighet – men möjligheten till förenklad redovisning ska utvidgas

Överförmyndaren får med dagens regelverk befria en ställföreträdare från skyldigheten att lämna en årsräkning eller sluträkning, eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form, om det finns särskilda skäl. I fråga om årsräkningen får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. När en ställföreträdare befrias från redovisningsskyldighet kan följden bli att överförmyndaren år efter

år inte har något underlag för tillsynen. Vi har uppmärksammat att det kan inträffa händelser och ske förändringar i dessa ställföreträdarskap som överförmyndaren bör känna till och att det bör göras en regelbunden granskning även av dessa ställföreträdarskap. Vi föreslår därför att möjligheten att befria ställföreträdare från att lämna en årsräkning eller sluträkning tas bort. Vi föreslår dock att möjligheten att besluta om förenklade årsräkningar och sluträkningar utvidgas på så sätt att kravet på särskilda skäl ersätts med ett krav på att det ska vara tillräckligt att redovisningen lämnas i förenklad form. Motsvarande regler ska gälla för årsberättelsen och slutberättelsen.

Överförmyndaren ska granska ställföreträdares verksamhet med huvudmannens bästa i fokus

I nuläget ger regelverket inga anvisningar om överförmyndarens tillsyn, utöver vad som gäller för granskningen av ställföreträdarens egendomsförvaltning. Detta får till följd att övriga delar av ställföreträdarens verksamhet granskas i liten utsträckning och ibland inte alls, och att det sällan görs någon kontroll av att ställföreträdarskapet som helhet fungerar. Vi menar att ett självklart fokus för överförmyndarens tillsyn bör vara att ställföreträdaren utövar sitt uppdrag i enlighet med huvudmannens bästa. Vi föreslår att detta ska framgå av lagstiftningen. Därutöver föreslår vi en reglering som innebär att överförmyndaren ska granska också ställföreträdarens årsberättelse och slutberättelse.

Föreskrifter och allmänna råd

I dag är skillnaderna stora när det kommer till vad överförmyndare kräver i fråga om redovisning och hur tillsynen utövas. Länsstyrelserna har tagit fram nationella riktlinjer men det finns fortfarande behov av mer detaljerade anvisningar som inte lämpar sig för lagstiftning. Den nya myndigheten som vi föreslår ska bemyndigas att meddela föreskrifter när det gäller bland annat ställföreträdares redovisning och överförmyndares tillsyn. Det är vidare önskvärt att myndigheten tar fram allmänna råd på området.

Fler tillsynsverktyg för överförmyndaren

Överförmyndaren har med det befintliga regelverket relativt goda möjligheter att kontrollera en ställföreträdares verksamhet. Bland annat får överförmyndaren begära att en ställföreträdare lämnar upplysningar om sin verksamhet och att myndigheter, banker och vissa andra aktörer lämnar uppgifter som överförmyndaren behöver för tillsynen. Vi har dock uppmärksammat vissa brister i tillsynsmöjligheterna. För att säkerställa att ställföreträdares verksamhet kan kontrolleras föreslår vi att de ska vara skyldiga att ge in de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär och att överförmyndaren ska kunna vitesförelägga ställföreträdare att ge in handlingar och lämna upplysningar. För att säkerställa att överförmyndaren kan få tillgång till uppgifter om en huvudmans försäkringsskydd, kapitalförsäkring och skulder föreslår vi att även försäkringsbolag och inkassoföretag ska vara skyldiga att lämna de uppgifter som överförmyndaren behöver för tillsynsverksamheten.

Ställföreträdares verksamhet ska granskas inom en rimlig tid

Ställföreträdare ska även i fortsättningen redovisa sina uppdrag senast den 1 mars

Senast den 1 mars varje år ska ställföreträdare ge in en årsräkning till överförmyndaren. I samband med granskningen av årsräkningen beslutar överförmyndaren om arvode till ställföreträdaren. Under en intensiv period på våren och försommaren tar granskningen en stor del av överförmyndarens resurser i anspråk. Ofta tar det lång tid innan alla årsräkningar har granskats, ibland upp emot ett år eller mer. Vi har övervägt om överförmyndaren bör få möjlighet att besluta om brutet räkenskapsår eller om en annan tidpunkt för inlämning än den 1 mars. Granskningen skulle på så sätt kunna spridas ut över året. Vi har dock uppmärksammat ett antal svårigheter med en sådan modell, bland annat att det kan bli svårare för ställföreträdare att få fram underlag för redovisningen. Vi bedömer därför att årsräkningen även fortsättningsvis bör lämnas in senast den 1 mars. Även den föreslagna årsberättelsen ska ges in det datumet.

Det ska finnas en tidsgräns för granskningen

För att säkerställa att ställföreträdares verksamhet granskas inom en rimlig tid anser vi att det bör finnas en tydlig tidsgräns för när granskningen senast ska vara klar. Vi föreslår en bestämmelse som innebär att överförmyndaren ska granska årsräkningen, sluträkningen, årsberättelsen och slutberättelsen senast inom sex månader från det att dessa handlingar getts in.

Arvode och kostnadsersättning till ställföreträdare

Reglerna om arvode bör i nuläget inte ändras

Överförmyndaren beslutar om arvode efter en skälighetsbedömning i varje enskilt ställföreträdarskap. Det är inte lagligt möjligt att i förväg avtala om arvode eller besluta om förskott. En återkommande kritik mot arvodessystemet har varit att det är svårförutsägbart hur stort arvodet blir och att ställföreträdare får vänta länge på sina arvoden. Vi har därför övervägt om det bör finnas en enhetlig taxa. Från kommunerna har det dock funnits ett starkt önskemål om att även fortsättningsvis ha frihet att bestämma över arvodena. Mot den bakgrunden finns det i nuläget inte tillräcklig anledning att föreslå ett system med taxor. Inte heller i övrigt har vi funnit tillräckliga skäl för att föreslå ändringar när det kommer till reglerna om arvode. Förslagen ovan om att det ska finnas en tidsgräns för granskning och en utökad möjlighet att besluta om förenklad redovisning, samt förslaget nedan om att småutgifter ska kunna ersättas utan att kvitton redovisas, bör dock leda till snabbare utbetalningar än vad som är fallet i dag.

Småutgifter ska kunna ersättas utan att kvitton visas upp

Ställföreträdare har i dag rätt till ersättning för utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Det handlar ofta om mindre utgifter för kortare resor, porto och administration. I nuläget lägger ställföreträdare och överförmyndare mycket tid på att redovisa och granska kvitton för småutgifter. För att åstadkomma ökad smidighet föreslår vi en lagreglerad möjlighet för överförmyndaren att utan att kräva in underlag i form av kvitton eller verifika-

tioner bevilja ställföreträdaren ersättning för utgifter, motsvarande högst två procent av prisbasbeloppet årligen. Detta innebär att ställföreträdaren får intyga på heder och samvete i årsräkningen att han eller hon har haft de uppgivna utgifterna. Kvittona eller verifikationerna behöver alltså inte ges in i dessa fall, men ställföreträdaren ska naturligtvis vara beredd att visa upp dem på förfrågan.

Stärkt kompetens och kvalitet i överförmyndarverksamheten

Överförmyndarens verksamhet är i hög grad författningsreglerad och avser till stor del myndighetsutövning mot enskild. Huvudmännen är ofta människor som befinner sig i utsatta situationer och som inte själva kan ta till vara sina intressen. Detta ställer höga krav på kompetens, kvalitet och rättssäkerhet hos överförmyndaren. De senaste åren har kvaliteten i verksamheterna höjts. Fortfarande finns det dock alltför stora skillnader på området. Vi lämnar förslag som syftar till att säkerställa att överförmyndarverksamheter i hela landet bedrivs med högt ställda krav på kvalitet, kompetens och rättssäkerhet. För det första ska det tydligare lyftas fram i lagstiftningen att den som väljs som överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare ska vara lämplig för ett sådant uppdrag. Det bör dock inte ställas några formella kompetenskrav. För det andra föreslås att överförmyndare, nämndledamöter och ersättare ska vara skyldiga att genomgå en introduktion inför uppdraget. Den nya myndigheten som vi föreslår ska ansvara för att introduktionen tas fram. För det

tredje föreslår vi att grundläggande krav på överförmyndarverksam-

heten tas in i lagstiftningen, innebärande att verksamheten ska bedrivas med god kvalitet och att kvaliteten fortlöpande ska utvecklas och säkras. Det ska också krävas att uppgifterna i verksamheten utförs av personer med lämplig utbildning och erfarenhet samt att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden.

Överförmyndarnämnd ska bli den obligatoriska organisationsformen

Dagens regelverk innebär att det i varje kommun ska finnas en överförmyndare. Kommuner kan dock välja att i stället för en ensam överförmyndare ha en överförmyndarnämnd och två eller fler kommuner kan ha en gemensam nämnd. Starka skäl talar för att överförmyndarnämnd bör bli den obligatoriska organisationsformen. Nämndformen medför att förtroendevalda med olika kompetenser och erfarenheter kan engageras för uppgifterna, att förutsättningarna för hög rättssäkerhet i myndighetsutövningen ökar och att verksamheten blir mindre sårbar och personberoende. Nämnd som organisationsform går vidare hand i hand med en professionell tjänstemannaorganisation och minskar risken för jäv. Det finns visserligen ensamma överförmyndare som fungerar bra, men vi bedömer att nämndformen är en bättre garanti för hög rättssäkerhet, kvalitet och professionalism i verksamheten. För att säkerställa hög kvalitet och rättssäkerhet i myndighetsutövningen i alla landets överförmyndarverksamheter är det, som vi ser det, nödvändigt med en övergång till nämnd som obligatorisk organisationsform. Detta gäller inte minst eftersom överförmyndaren föreslås ta över beslutanderätt i ärenden om godmanskap som i dag prövas av domstol. Vi föreslår därför att överförmyndarnämnd eller gemensam överförmyndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen.

Ökade möjligheter till delegering av beslutanderätt i överförmyndarnämnden

Möjligheterna till delegering av beslutanderätt är relativt långtgående på överförmyndarområdet. Vi har dock uppmärksammat att vissa brådskande beslut inte kan delegeras, bland annat beslut om att interimistiskt entlediga en ställföreträdare som inte längre är lämplig för uppdraget. Vi föreslår en generell möjlighet för överförmyndarnämnden att delegera till ordföranden eller en annan ledamot att fatta beslut i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas, i likhet med vad som gäller på det kommunala området i övrigt. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Överförmyndaren ska besluta i ärenden om godmanskap som i dag prövas av domstol

Vi har övervägt om beslutanderätten i ärenden om godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB och förvaltarskap, samt i de ärenden om entledigande av ställföreträdare som i dag prövas i domstol, bör flyttas från domstolarna till överförmyndarna. Detta förutsätter dels att ärendetyperna inte kräver en domstolsprövning, dels att överförmyndarna har tillräcklig kompetens för uppgifterna.

Reglerna i 11 kap. 4 § FB innebär att det saknas möjlighet att anordna godmanskap mot den enskildes vilja. I allmänhet blir det inte fråga om några långtgående rättsliga överväganden och det saknas i regel skäl att hålla muntlig förhandling. Vi bedömer att det krävs en domstolsprövning i de ärenden där någon som är behörig att yttra sig motsätter sig att godmanskap anordnas men inte i övriga fall. Vi gör samma bedömning i ärenden om jämkning och upphörande av godmanskap. När det gäller ärenden om förvaltarskap, och de ärenden om entledigande som i dag prövas i domstol, bedömer vi att en prövning i domstol behövs.

Kompetensen och kvaliteten hos överförmyndarna har höjts de senaste åren, även om det fortfarande finns brister. Vi har föreslagit att det ska ställas tydligare krav på verksamheterna och att det ska bli obligatoriskt med överförmyndarnämnder. Särskilt om de förslagen genomförs menar vi att merparten av ärenden om godmanskap kan flyttas från domstolarna till överförmyndarna.

Vi föreslår således att överförmyndarna, i stället för domstolarna, som utgångspunkt ska pröva ärenden om godmanskap. Om någon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att godmanskap anordnas, jämkas eller upphör ska överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätten för prövning där. Detta innebär att handläggningen i ärendena alltid ska inledas hos överförmyndaren. Överförmyndarens beslut ska kunna överklagas till tingsrätten.

En ny myndighet ska ha ett övergripande ansvar på området

I dag utövar sju av landets länsstyrelser tillsyn över överförmyndare och överförmyndarnämnder. Länsstyrelserna ansvarar också för tillsynsvägledning, vilket innefattar en skyldighet att med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet

och främja en enhetlig rättstillämpning, samt en skyldighet att se till att utbildningen av överförmyndare, nämndledamöter och ersättare är tillfredsställande. Ingen central myndighet har ett övergripande ansvar på området.

Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ansvara för tillsyn och tillsynsvägledning

Vi har övervägt om de uppgifter som länsstyrelserna har på området bör flyttas till någon annan myndighet. När det gäller tillsynen konstateras att länsstyrelserna numera tolkar regelverket på ett likartat sätt och har en relativt god samsyn när det kommer till hur tillsynen ska utföras. Överförmyndarna har vidare en i huvudsak positiv uppfattning om länsstyrelsernas tillsyn. Vi bedömer mot den bakgrunden att det saknas anledning att låta någon annan myndighet än länsstyrelsen ha hand om tillsynen. Vad gäller tillsynsvägledningen konstateras att länsstyrelserna visserligen har utfört regeringsuppdrag som har att göra med de tillsynsvägledande uppgifterna. I övrigt har de dock inte utfört något gemensamt arbete för att tillhandahålla råd och stöd till överförmyndare, med något undantag. Många överförmyndare anser vidare att länsstyrelserna inte kan ge dem det stöd och den rådgivning de har behov av. Vi menar att länsstyrelsernas tillsynsvägledning ändå fyller en funktion, framför allt när det gäller den typ av råd och stöd som ges i samband med tillsynen. Det saknas mot den bakgrunden skäl att ändra den ordning som gäller i dag. Länsstyrelserna ska alltså även i fortsättningen ha ansvar för tillsyn och tillsynsvägledning på området. Vi bedömer att de tillsynsverktyg som länsstyrelserna har i dag är tillräckliga.

En ny statlig myndighet ska inrättas

Det finns som nämnts ingen central myndighet med ett övergripande ansvar på området. Många av de problem som vi har identifierat hör samman med en brist på statlig styrning, samordning och kontroll. Vi menar att det behövs ett tydligare statligt ansvar för att nödvändiga förändringar ska kunna genomföras. En myndighet bör alltså ha ett huvudansvar på området. Vi har övervägt alternativen

1. att en av de länsstyrelser som har tillsyn och ger tillsynsvägled-

ning får det övergripande ansvaret,

2. att en redan befintlig förvaltningsmyndighet får det övergripande

ansvaret och

3. att en ny statlig myndighet inrättas.

När det gäller det första alternativet kan det ifrågasättas om det inom länsstyrelserna finns de kompetenser och den organisation som de nya uppgifterna kräver och om en ordning av det slaget kommer att fungera i praktiken. Beträffande det andra alternativet har vi inte identifierat någon befintlig förvaltningsmyndighet vars verksamhetsområde har en naturlig koppling till främst de civilrättsliga frågor som ställföreträdarområdet för med sig. Vi har mot den bakgrunden kommit fram till att det tredje alternativet, en ny statlig myndighet, skapar bäst förutsättningar för att området ska få den uppmärksamhet det behöver och för att överförmyndare och ställföreträdare ska få bättre förutsättningar att bedriva sin verksamhet med hög rättssäkerhet och kvalitet. Ytterst syftar förslaget till att säkerställa att de personer som behöver en god man eller förvaltare ska få den hjälp och det stöd som de har rätt till. Vi föreslår därför att regeringen inrättar en ny myndighet med ett övergripande ansvar på området. Vidare föreslår vi att myndigheten, oavsett vilket alternativ som väljs, inom sig inrättar ett forum för samverkan i syfte att ta till vara den kompetens och de erfarenheter som finns på området samt verka för enhetlighet och samsyn.

Statistiken på området ska utökas och bli en del av den officiella statistiken

Sedan 2015 för länsstyrelserna statistik över överförmyndarnas verksamhet. Statistik på riksnivån förs av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Statistikinlämningen har förbättrats men det är fortfarande svårt för många överförmyndare att få fram och redovisa uppgifter för statistiken. I dag håller statistiken högre kvalitet och är betydligt mer tillförlitlig än för några år sedan. Det finns dock fortfarande brister i statistiken som gör det svårt att följa upp och analysera överförmyndarnas verksamhet. Vi föreslår att statistiken utökas med upp-

gifter om handläggningstider i ärenden om ställföreträdarskap och om huvudmäns och ställföreträdares kön och ålder.

En annan fråga gäller om den statistik som framställs bör vara en del av den officiella statistiken. En sådan ordning innebär bland annat att statistiken omfattas av ett antal kvalitetskrav och att den ska vara objektiv och allmänt tillgänglig. En statistikansvarig myndighet kan få råd och stöd av Statistiska centralbyrån i frågor om statistikens kvalitet och om hur uppgiftslämnandet kan underlättas. En statistikansvarig myndighet kan vidare besluta om statistikens innehåll och omfattning och på så sätt utveckla statistiken så att den blir mer relevant och ändamålsenlig. Vi föreslår mot den bakgrunden att överförmyndarstatistiken på lite sikt ska vara en del av den officiella statistiken. Den nya myndigheten som vi föreslår ska ansvara för statistiken.

Ett nationellt ställföreträdarregister

Det förs på nationell nivå inget register över ställföreträdarskap. I stället för varje överförmyndare för sig ett register över ställföreträdarskap inom den egna verksamheten. Under utredningens arbete har ett stort behov av ett nationellt ställföreträdarregister kommit fram, främst kopplat till att det bör bli enklare och smidigare för ställföreträdare att visa sin behörighet och för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera en ställföreträdares behörighet. I dag är det dessutom inte möjligt för överförmyndare att kontrollera att en ställföreträdare inte tar sig an fler uppdrag än han eller hon kan hantera. Vi föreslår mot den bakgrunden att det tas in en bestämmelse i föräldrabalken som innebär att ett nationellt register ska föras över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare och de som har en sådan ställföreträdare. En särskild registerförordning bör tas fram av regeringen. Vi föreslår att förordningen ska innehålla bestämmelser om bland annat registrets ändamål och innehåll samt om möjligheterna till direktåtkomst. Den nya myndigheten som vi föreslår ska föra det nationella registret och ansvara för personuppgifter. Som en följd av att uppgifter om ställföreträdarskap ska kunna hämtas från registret föreslår vi att överförmyndarens skyldighet att lämna registerutdrag tas bort.

Ökad digitalisering

Det nationella ställföreträdarregistret skapar förutsättningar för ökad digitalisering

Det digitaliserade och allt mer kontantlösa samhället innebär ett utanförskap och praktiska svårigheter för många huvudmän. För att öka möjligheterna för dem att kunna delta i samhällslivet och dra nytta av digitaliseringens fördelar är det angeläget att de har tillgång till digitala tjänster, anpassade efter eventuella begränsningar i rättshandlingsförmåga eller kognitiv förmåga. Att se till att sådana anpassade digitala tjänster tas fram ligger helt i linje med kraven i EU:s tillgänglighetsdirektiv och FN:s funktionsrättskonvention. Vi bedömer att det nationella ställföreträdarregister som vi föreslår förbättrar förutsättningar för detta.

Det har vidare visat sig att ställföreträdare sällan kan använda myndigheters och bankers digitala tjänster när de utför ärenden för huvudmannens räkning. För att underlätta ställföreträdares verksamhet är det angeläget att sådana tjänster tas fram. Detta förutsätter att banker, myndigheter och andra som tillhandahåller digitala tjänster har tillgång till tillförlitliga uppgifter om ställföreträdares behörighet. Vi bedömer att det nationella ställföreträdarregistret skapar förutsättningar för digitala tjänster som är anpassade för gode mäns och förvaltares verksamhet.

Ökad digitalisering i överförmyndarverksamheten

Överförmyndarna har kommit olika långt med att digitalisera verksamheten och många tillämpar digitala system i endast begränsad utsträckning. En ökad digitalisering kan förenkla för ställföreträdare, exempelvis genom ett smidigare och mer modernt sätt att redovisa sin verksamhet, samt frigöra resurser och effektivisera verksamheten hos överförmyndarna. Hos många överförmyndare saknas dock de ekonomiska och personella resurser som krävs för att på egen hand kunna ta fram digitala lösningar. Det är därför angeläget att överförmyndarverksamheten blir en del av arbetet med att öka digitaliseringen av offentlig förvaltning. Vi bedömer vidare att en ökad digitalisering kräver centrala insatser. Den nya myndigheten

som vi föreslår ska svara för styrning och samordning av den digitala utvecklingen på området.

För att underlätta en övergång till digitala rutiner föreslår vi att vissa regler i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen ska få en teknikneutral utformning.

Digitala framtidsfullmakter

För att en framtidsfullmakt ska vara giltig krävs att vissa formkrav är uppfyllda. Fullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska i två vittnens samtidiga närvaro skriva under fullmaktshandlingen eller intyga att han eller hon har skrivit under handlingen. Vittnena ska ha kännedom om att handlingen är en framtidsfullmakt och bekräfta handlingen med sina underskrifter. Vid tillägg eller andra ändringar i fullmakten gäller samma formkrav.

Kraven på skriftliga underskrifter hindrar att framtidsfullmakter upprättas i elektronisk form. Eftersom formkrav inte i onödan bör hindra nya tekniska möjligheter bör utgångspunkten vara att framtidsfullmakter ska kunna upprättas elektroniskt. En förutsättning för detta är att systemet utformas på ett sätt som ur säkerhetssynpunkt är likvärdigt med det befintliga systemet. Vi bedömer att syftet med formkraven kan uppnås genom att fullmaktsgivaren och de båda vittnena signerar fullmaktshandlingen med en avancerad elektronisk underskrift. Vi föreslår därför en bestämmelse i lagen om framtidsfullmakter som möjliggör detta. Det ska även vara möjligt att digitalt återkalla och ändra framtidsfullmakten, vilket inte bedöms kräva andra lagändringar än den nu nämnda.

Vi har övervägt om framtidsfullmakter bör registreras och knytas till det nationella ställföreträdarregistret som vi föreslår. Tidigare har lagstiftaren bedömt att det inte finns tillräckliga skäl för att införa en ordning med registrering av framtidsfullmakter. Vi gör samma bedömning och lämnar därför inget sådant förslag.

Ställföreträdare för ensamkommande barn

En god man ska förordnas oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i Sverige eller inte

En utgångspunkt enligt våra direktiv är att en god man ska förordnas för ensamkommande barn. Vi har uppmärksammat att det finns ensamkommande barn som inte får en god man i nuläget vilket beror på en utbredd uppfattning om att lagen om god man för ensamkommande barn enbart är tillämplig när det ensamkommande barnet söker uppehållstillstånd. Detta drabbar ensamkommande barn som är kvotflyktingar, som redan har uppehållstillstånd vid ankomsten till Sverige. Tanken är att de ska få en särskilt förordnad vårdnadshavare, som till skillnad från en god man är en långsiktig lösning, men i realiteten kan det dröja lång tid innan en sådan vårdnadshavare utses. Inte heller utsatta ensamkommande barn från EU-länder, så kallade EU-migranter, får en god man i nuläget eftersom de i regel inte söker uppehållstillstånd. Vi menar att lagen om god man för ensamkommande barn i sin nuvarande lydelse är tillämplig, oavsett om det ensamkommande barnet söker uppehållstillstånd eller inte. I syfte att tydliggöra detta föreslår vi ett tillägg i lagstiftningen. Förslaget ligger i linje med kraven i Barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 gäller som lag i Sverige.

Socialnämnden ska skyndsamt väcka talan eller ansöka om en särskilt förordnad vårdnadshavare

Socialnämnden är i dag skyldig att hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare när ett barn beviljas uppehållstillstånd. Vi har uppmärksammat att detta ibland dröjer och att ensamkommande barn ofta får ha en god man längre tid än vad som är tänkt. Mot den bakgrunden föreslår vi ett lagkrav som innebär att socialnämnden skyndsamt ska väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare när barnet får uppehållstillstånd.

Reglerna om behörig överförmyndare bör i nuläget inte ändras

Överförmyndarnämnden i Stockholms kommun är behörig överförmyndare (så kallat reservforum) i ärenden om god man för ensamkommande barn när barnet inte är folkbokfört i Sverige och det inte heller finns en kommun där man vet att barnet vistas. Ordningen stämmer överens med vad som gäller ställföreträdarskap enligt föräldrabalken.

Det förekommer att ensamkommande barn avviker från sina tillfälliga boenden i en vistelsekommun och att man i kommunen inte vet vart barnet tagit vägen. När överförmyndaren får kännedom om att förhållandena har ändrats så att en annan överförmyndare ska ta över tillsynen ska akten genast sändas till den överförmyndaren. Detta innebär att ärenden överlämnas till överförmyndarnämnden i Stockholms kommun i de fall ett ensamkommande barn avvikit och det är okänt var barnet befinner sig. Sett från ett barnrättsperspektiv kan det ifrågasättas om detta är en lämplig ordning, bland annat eftersom det kan vara lättare för den tidigare vistelsekommunen att få information om barnet. Vi bedömer att reglerna om behörig överförmyndare i varje fall i nuläget inte bör ändras, bland annat eftersom det finns skäl för att behålla ett reservforum med specialkompetens i frågor med internationell anknytning. Det bör dock inte förekomma att överförmyndare överlämnar ärenden till en annan överförmyndare innan det har konstaterats att barnet verkligen avvikit, särskilt eftersom barnet många gånger dyker upp igen i den överlämnande kommun. Vi föreslår därför att detta tydliggörs i regelverket.

Något om konsekvenserna av våra förslag

Våra förlag förväntas bland annat leda till: ett bättre stöd till och en stärkt ställning för huvudmän, bättre möjligheter att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare, bättre förutsättningar för ställföreträdare att utföra sina uppdrag på ett bra sätt, högre kvalitet i ställföreträdarnas och överförmyndarnas verksamhet, en bättre styrning och tillsyn på området, ett effektivare beslutsfattande i ärenden om godmanskap, ökade förutsättningar för digitalisering till nytta för överförmyndare, huvudmän och ställföreträdare samt ökade förutsättningar för att systemet, som bygger på människors ideella engagemang, ska kunna finnas kvar även i framtiden.

Vårt förslag om ett nationellt ställföreträdarregister bedöms leda till att hanteringen av ställföreträdarskap hos banker, myndigheter och andra aktörer blir tryggare, effektivare och billigare.

Förslaget om att flytta ärenden om godmanskap från domstolarna till överförmyndarna bedöms innebära en ökad renodling av domstolarnas dömande verksamhet. Förslaget förväntas innebära en kostnadsminskning för staten med omkring 60 miljoner kronor årligen. Förslagen om en ny myndighet och ett nationellt ställföreträdarregister bedöms innebära ökade kostnader för staten med omkring 22,5 miljoner kronor årligen och ännu mer under de första två åren. Vi föreslår att kostnaderna ska finansieras genom en överföring från Sveriges Domstolars anslag i statsbudgeten.

Förslagen förväntas vidare innebära kostnadsökningar för kommunerna med omkring 200 miljoner kronor årligen, dock något lägre under de första åren, till dess att reformen i sin helhet träder i kraft. Finansiering föreslås genom ett ökat generellt statsbidrag till kommunerna, delfinansierat genom en överföring från Sveriges Domstolars anslag.

Vi bedömer att våra förslag ger förutsättningar för att kunna behålla det ideella inslaget på ställföreträdarområdet även framöver. Sett med finansiella ögon innebär detta en stor vinst för samhällsekonomin. Om det ideella inslaget skulle gå förlorat bedömer vi att kostnaden för enbart arvodering av ställföreträdare skulle fördubblas och medföra en kostnadsökning på uppskattningsvis 800 miljoner kronor. Ungefär hälften av det beloppet skulle belasta det allmänna.

Några av våra förslag, bland annat förslaget om att överförmyndarnämnd ska bli den obligatoriska organisationsformen, innebär inskränkningar i den kommunala självstyrelsen. Vi bedömer att inskränkningarna är nödvändiga för att uppnå ändamålen med förslagen och att de alltså är proportionerliga.

Vissa förslag, bland annat de som gäller ställföreträdare för ensamkommande barn, bedöms innebära positiva konsekvenser ur ett barnrättsperspektiv.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Vi föreslår att merparten av de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023. Beträffande vissa författningsförslag föreslår vi dock att de ska träda i kraft senare nämligen den 1 mars 2024 när det gäller förslagen om obligatorisk utbildning för ställföreträdare och ett nationellt ställföreträdarregister, den 1 augusti 2026 när det gäller förslaget om en obligatorisk introduktion för ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnder och den 1 januari 2027 när det gäller förslagen om att överförmyndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen och om att statistiken på området ska ingå i den officiella statistiken.

Ärenden om godmanskap som har kommit in till tingsrätterna före den 1 januari 2023 men ännu inte avgjorts ska handläggas enligt äldre bestämmelser. Därutöver föreslår vi vissa övergångsbestämmelser som gäller förslaget om överförmyndarnämnd som obligatorisk organisationsform.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken

dels att 19 kap. 10, 16 och 19 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 9 kap. 3, 4 och 8 §§, 10 kap. 11, 14 och 18 §§, 11 kap. 1–9,

11, 12 och 14–27 §§, 12 kap. 1–6, 8–10, 12–14, 16 och 17 §§, 13 kap. 2, 3, 5, 6, 8–19 och 21 §§, 14 kap. 1, 2, 5, 6, 8 och 10–24 §§, 15 kap. 1–9 §§, 16 kap. 1–5, 7–14 §§, 19 kap. 1, 2, 5, 7–9, 11, 13–15 och 17, 18 och 20 §§ och 20 kap. 4 och 6–8 §§, och rubrikerna närmast före 11 kap. 12 §, 12 kap. 9 och 10 §§, 13 kap. 18 §, 14 kap. 21 §, 16 kap. 2, 3, 5, 11, 12 och 14 §§ och 19 kap. ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tretton nya paragrafer, 11 kap. 4 a, 4 b,

12 a, 12 b, 18 a och 23 a §§, 12 kap. 7 a och 9 a §§, 16 kap. 3 a, 6 a och 13 a §§ och 19 kap. 14 a och 18 a §§, och närmast före 11 kap. 5, 8, 12 b, 13, 15, 18, 19, 23, 24, 25 och 27 §§, 16 kap. 6 a och 13 a §§ och 19 kap. 1, 5, 13, 15, 17, 18 och 20 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

3 §

Underårig äge själv råda över

vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

En underårig får själv råda

över vad han eller hon genom eget arbete förvärvat efter det att han

eller hon fyllt 16 år. Detsamma

gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren med över-

förmyndarens samtycke omhändertaga egendom, varom i första

stycket sägs, såvitt det må anses

erforderligt med hänsyn till mynd-

lingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas, skall

överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

Förmyndaren får med över-

förmyndarnämndens

samtycke

omhänderta sådan egendom som anges i första stycket, om det krävs med hänsyn till den underåriges uppfostran eller välfärd.

Innan samtycke meddelas, ska

överförmyndarnämnden ge den underårige tillfälle att yttra sig.

4 §

Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom.

Överförmyndarens

samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall

överförmyndaren ge fånges-

mannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.

Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarnämn-

dens samtycke krävs dock bara

om den underårige har fyllt 16 år. Innan samtycke lämnas ska över-

förmyndarnämnden ge fånges-

mannen eller hans eller hennes arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.

8 §

Pengar som en omyndig efter det att han eller hon har fyllt

sexton år själv har satt in hos en

bank får betalas ut till den omyndige. Banken får inte utan den omyndiges samtycke betala ut pengarna till förmyndaren.

Pengar som en omyndig efter det att han eller hon har fyllt

16 år själv har satt in hos en bank

får betalas ut till den omyndige. Banken får inte utan den omyndiges samtycke betala ut pengarna till förmyndaren.

Om förmyndaren har fått

överförmyndarens tillstånd att

omhänderta pengar som avses i första stycket och visat upp bevis på det, får banken betala ut pengarna till förmyndaren men inte till den omyndige.

Om förmyndaren har fått

överförmyndarnämndens tillstånd

att omhänderta pengar som avses i första stycket och visat upp bevis på det, får banken betala ut pengarna till förmyndaren men inte till den omyndige.

Första och andra styckena gäller också pengar som har satts in hos ett kreditmarknadsföretag och ett utländskt företag som driver bankrörelse eller finansieringsrörelse från en filial i Sverige.

10 kap.

11 §

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av

lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till

överförmyndaren för den kom-

mun där den omyndige har sitt hemvist.

Om förmyndaren dör och det inte finns någon annan som på

grund av lag ska vara förmyndare, ska den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till överförmyndar-

nämnden för den kommun där

den omyndige har sin hemvist.

14 §

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda

överförmyndaren tillfälle att lämna

förslag på person som är lämplig för uppdraget.

I ett ärende om förordnande av förmyndare ska rätten ge över-

förmyndarnämnden tillfälle att

lämna förslag på en person som är lämplig för uppdraget.

18 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare

får göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf

En ansökan om att förordna eller entlediga en förmyndare får

göras av överförmyndarnämnden, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt 16 år, samt av hans eller hennes sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf ska rätten också

skall rätten också ta upp själv-

mant, när det finns anledning till det.

ta upp självmant, när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende som avses i första stycket ska rätten ge en underårig som fyllt 16 år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

11 kap.

1 §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall överförmyn-

daren förordna god man att i för-

myndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, ska överförmyn-

darnämnden förordna en god man

att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen av förmynderskapet får rätten förordna en god man enligt första stycket.

Om god man för underåriga utländska medborgare och underåriga statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

2 §

Har en förmyndare eller för-

myndarens make eller sambo och

den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren för-

ordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av

Om en förmyndare eller för-

myndarens make eller sambo har

del i ett oskiftat dödsbo som den underårige också har del i, ska överförmyndarnämnden förordna en god man. Den gode mannen ska vårda den underåriges rätt i

boet vid boutredningen samt vid

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

bodelning och skifte eller vid ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också

förordna god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna god man.

Överförmyndarnämnden ska

också förordna en god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare ska företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna

en god man.

Överförmyndaren skall också

i andra fall än som avses i första eller andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos intresse. Överförmyn-

daren skall meddela ett sådant

förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egen-

skap företräder eller om det annars

är lämpligt.

Överförmyndarnämnden ska

också i andra fall än som avses i första eller andra stycket förordna en god man för den som har vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos intresse.

Överförmyndarnämnden ska med-

dela ett sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den gode mannen, förvaltaren eller den enskilde, eller om det annars är lämpligt.

3 §

Överförmyndaren skall för-

ordna god man,

Överförmyndarnämnden ska

förordna en god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas om den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller om kännedom finns om en arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans

eller hennes vistelseort, och det

på grund av en sådan omständighet krävs att en okänd arvinges rätt bevakas och att hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller egendom först senare

skall tillträdas med äganderätt och

det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för den blivande ägarens

räkning, eller

5. om det enligt ett förordnande i ett testamente eller en annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom

ska tillfalla eller egendom först

senare ska tillträdas med äganderätt och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för hans eller

hennes räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, ska ställas under vård och förvaltning av en god man som avses i detta kapitel.

Överförmyndaren skall för-

ordna god man enligt första stycket efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt.

Krävs en god man för den som

Överförmyndarnämnden ska

förordna en god man enligt första stycket efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt.

Om en god man krävs för den

har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos överförmyndaren av den som har boet i sin vård.

som har rätt i ett dödsbo, ska det anmälas till överförmyndarnämn-

den av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda.

3 a §

I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk skall god man förordnas av rätten.

I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk ska en god man förordnas av rätten.

4 §

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att

bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne.

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande behöver hjälp med

sina ekonomiska eller personliga angelägenheter ska godmanskap anordnas för honom eller henne, om det behövs. Godmanskapet kan omfatta både ekonomiska och personliga angelägenheter och det kan begränsas utifrån den enskildes behov. Om den enskilde kan antas få sitt hjälpbehov tillgodosett genom reglerna i 17 kap. om anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall, genom en framtidsfullmakt enligt lagen ( 2017:310 ) om framtidsfullmakter, genom insatser inom socialtjänsten eller på något annat mindre ingripande sätt, ska ett godmanskap inte anordnas.

Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för

vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes till-

stånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Ett beslut om att anordna god-

manskap får inte meddelas utan den enskildes samtycke. Ett samtycke krävs dock inte om den en-

skildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren.

4 a §

Ett beslut enligt 4 § första stycket meddelas av överförmyndarnämnden. Om någon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att ett godmanskap anordnas ska nämnden dock överlämna ärendet till rätten för prövning.

4 b §

När rätten eller överförmyndarnämnden anordnar ett godmanskap ska samtidigt en god man förordnas att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall ska förordnas på grund av ett beslut enligt 4 § första stycket, ska förordnandet meddelas av överförmyndarnämnden.

Den gode mannens behörighet och förhållandet till tredje man

5 §

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan dennes

samtycke företagits inom ramen för förordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser, såvida inte denne

grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som har företagits

inom ramen för förordnandet är endast bindande för den som förordnandet avser om han eller hon har samtyckt till rättshandlingen. Samtycke krävs dock inte om den enskilde på grund av sitt tillstånd

varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller meningen av annan orsak inte har kunnat häm-

tas in.

Har den gode mannen inom

ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall samtycke från den

som han företräder anses före-

ligga, om denne inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

Om den gode mannen inom

ramen för förordnandet har ingått en sådan rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, ska samtycke från den enskilde anses föreligga.

Detta gäller dock inte om den enskilde före rättshandlingen har

gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

6 §

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som

denne har tillfogats. Detta gäller

dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta en godtroende tredje man den skada som han eller hon har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande

för vars räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

verkan mot den för vars räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

7 §

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltar-

skap får dock inte anordnas, om

det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta om att anordna ett förvaltarskap för honom eller henne. Ett för-

valtarskap får dock inte anord-

nas, om det är tillräckligt att ett godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

Förvaltaruppdraget ska anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överför-

myndaren att närmare bestämma

uppdragets omfattning.

Rätten får överlåta åt överför-

myndarnämnden att närmare be-

stämma uppdragets omfattning.

När rätten meddelar ett beslut

enligt första stycket, skall rätten

samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyn-

daren.

När rätten anordnar ett för-

valtarskap ska rätten samtidigt

förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall ska förordnas på grund av ett sådant beslut, ska förordnandet meddelas av över-

förmyndarnämnden.

Förvaltarens behörighet och förhållandet till tredje man

8 §

Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att

1. själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att en förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.

3. förfoga över vad han eller hon efter det att en förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första stycket.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten besluta att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.

9 §

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget.

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder honom eller

henne i alla angelägenheter som

omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar för annans räkning.

11 §

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som

denne har tillfogats.

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i ett sådant fall skyldig att ersätta en godtroende tredje man skada som

han eller hon har tillfogats.

Gemensamma bestämmelser Vem kan förordnas till god man eller förvaltare?

12 §

Till god man eller förvaltare ska utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person. Föreslår den enskilde en viss person som god man eller förvaltare, ska den personen förordnas, om han eller hon är lämplig och vill åta sig uppdraget. Detsamma gäller om en god man ska förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i ett dödsbo och den avlidne har gett till känna vem den avlidne önskar till god man.

Innan någon förordnas till god man eller förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som behövs.

Innan någon förordnas till

god man eller förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som behövs. Regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om lämplighetskontrollen.

Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare.

12 a §

Den som inom ramen för sin anställning tar sig an uppdrag som god man eller förvaltare får endast förordnas som sådan ställföreträdare om det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns

särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen. En sådan ställföreträdare får även förordnas för tiden till dess att ärendet slutligt avgörs enligt vad som sägs i 18 §.

Bestämmelserna i denna balk och i annan författning om gode män och förvaltare gäller även de som tar sig an sådana uppdrag enligt vad som sägs i första stycket.

Utbildning för gode män och förvaltare

12 b §

Innan en person förordnas till god man enligt 4 § eller förvaltare ska han eller hon ha genomgått en introduktionsutbildning. Om det finns särskilda skäl får överförmyndarnämnden medge att utbildningen får genomföras senare, dock inte senare än inom tre månader från dagen för förordnandet. Ett sådant medgivande får också beslutas av rätten om ärendet har överlämnats dit för prövning.

Flera gode män eller förvaltare

14 §

Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar till-

Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret ska slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar till-

gångar att betala sin andel med,

skall de övrigas ansvarighet för

bristen bestämmas enligt samma grunder.

gångar att betala sin andel med,

ska de övrigas ansvarighet för

bristen bestämmas enligt samma grunder.

Handläggningen i ärenden om god man och förvaltare m.m.

15 §

En ansökan om förordnande av god man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får göras av förmyndare, av den som ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, och av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. En ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts, av en framtidsfullmaktshavare och av

överförmyndaren.

En ansökan om förordnande av en god man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får göras av förmyndare, av den som ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, och av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. En ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och av en framtidsfullmaktshavare.

En ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av en god man som avses i 4 §.

En ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av en god man som avses i 4 § och

av överförmyndarnämnden.

När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande av god-

manskap enligt 4 § eller förvaltar-

skap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande av förvaltarskap. Överförmyndarnämnden har samma skyldighet när det gäller anordnande av godman-

skap enligt 4 § eller ett förord-

nande av god man eller förvaltare. Rätten ska, när det finns

anledning till det, anmäla till överförmyndarnämnden att det finns behov av att anordna godmanskap enligt 4 §.

16 §

I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller

överförmyndaren ge denna person

tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndarnämn-

den ge denna person tillfälle att

yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskildes make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, över-

förmyndaren och vårdinrättning,

om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

I ett ärende om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten eller över-

förmyndarnämnden också in-

hämta yttranden från den enskildes make eller sambo, barn, framtidsfullmaktshavare och

vårdinrättningar, om det inte är

obehövligt. Rätten ska inhämta

ett yttrande från överförmyndarnämnden, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det

behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten eller överförmyndarnämn-

den får dock avstå från att höra

den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndarnämn-

den om förordnande av god man

enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

17 §

Innan rätten anordnar förvaltarskap skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller även i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Innan rätten anordnar förvaltarskap ska den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller även för rätten

eller överförmyndarnämnden i

ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

17 a §

Rätten får uppdra åt överför-

myndaren att inhämta yttranden

enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §.

Rätten får uppdra åt överför-

myndarnämnden att inhämta ytt-

randen enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §.

På begäran av rätten ska över-

förmyndaren lämna förslag på god

man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det.

På begäran av rätten ska över-

förmyndarnämnden lämna för-

slag på god man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Om en fråga om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap uppkommer hos

överförmyndaren, får överförmyndaren inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning

enligt 17 §. Om överförmyndaren

Om en fråga om anordnande av förvaltarskap uppkommer hos

överförmyndarnämnden,

får

nämnden inhämta utredning en-

ligt 17 §. Om överförmyndar-

nämnden ansöker om ett sådant

anordnande, ska de yttranden och

ansöker om ett sådant anordnande, ska vad som inhämtats ges in till rätten tillsammans med ansökan. Överförmyndaren ska också lämna förslag på god man eller förvaltare.

den utredning som hämtats in enligt 16 och 17 §§ ges in till rätten

tillsammans med ansökan. Det-

samma gäller om nämnden överlämnar ett ärende om anordnande av godmanskap till rätten enligt 4 a §. Överförmyndarnämnden ska i ett sådant fall också lämna för-

slag på god man eller förvaltare.

Interimistiska beslut

18 §

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta om att anordna ett godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom (ett

interimistiskt beslut). Ett sådant

beslut kan meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller 18 år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndarnämn-

den förordna en god man eller en

förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av en sådan anledning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Innan ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas ska den som ansökan avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.

Överförmyndaren får när som

helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

Ett beslut enligt första stycket

eller enligt 18 a § får när som helst

ändras av rätten. Överförmyndar-

nämnden får när som helst ändra

ett beslut enligt andra stycket.

18 a §

Ett interimistiskt beslut om att anordna ett godmanskap enligt 4 § får meddelas av överförmyndarnämnden om nämnden är behörig att besluta i ärendet enligt vad som anges i 4 a §. Överförmyndarnämnden får också när som helst ändra ett interimistiskt beslut, om nämnden är behörig att besluta i ärendet. Ett interimistiskt beslut får meddelas under de förutsättningar som anges i 18 § första och tredje stycket.

Upphörande och entledigande

19 §

Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska godmanskapet eller förvaltar-skapet upphöra. En god man som har förordnats enligt 3 § 1–5 ska entledigas så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han

Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Ett godmanskap

enligt 4 § ska också upphöra om den enskilde inte längre samtycker till godmanskapet och hans eller hennes samtycke var en förutsättning för anordnandet enligt 4 §

eller hon genast anmäla det till

överförmyndaren.

andra stycket. En god man som

har förordnats enligt 3 § 1–5 ska entledigas så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han eller hon genast anmäla det till över-

förmyndarnämnden.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om inte annat föreskrivs i 19 a §.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om inte annat föreskrivs i 19 a §. En ny god man eller för-

valtare ska förordnas så snart som möjligt.

19 a §

Skyldigheten enligt 19 § andra stycket att kvarstå som god man eller förvaltare gäller inte om en god man som har förordnats enligt 4 § eller en förvaltare har skälig orsak att bli entledigad innan en ny god man eller förvaltare har utsetts.

Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget.

Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om överförmyndarnämnden har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget.

19 b §

Ett beslut om att ett godman-

skap enligt 4 § eller ett förvaltar-

skap ska upphöra och ett beslut

Ett beslut om att ett förvaltarskap ska upphöra fattas av rätten.

om att entlediga en god man eller förvaltare med stöd av 19 a §

fattas av rätten. I övriga fall fattar

överförmyndaren beslut om upphörande av ett godmanskap och om entledigande av en god man eller förvaltare.

Ett beslut om att ett godmanskap enligt 4 § ska upphöra fattas av överförmyndarnämnden. Om någon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att godmanskapet upphör ska överförmyndarnämnden dock överlämna ärendet till rätten för prövning. Rätten fattar också beslut om att ett godmanskap ska upphöra med stöd av 19 a § andra stycket. I övriga fall fattar överförmyndarnämnden beslut om upphörandet av ett godmanskap.

Ett beslut om att entlediga en god man eller förvaltare med stöd av 19 a § första stycket fattas av rätten. I övriga fall fattar överförmyndarnämnden beslut om entledigande av en god man eller förvaltare.

20 §

En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, skall

En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, ska

entledigas. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.

entledigas. Ett beslut om entledigande fattas av överförmyndar-

nämnden.

Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser.

Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan

ett slutligt beslut inte ges omedel-

bart, får överförmyndarnämnden besluta att den gode mannen eller förvaltaren ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser (ett interimistiskt be-

slut).

21 §

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

Rätten eller överförmyndar-

nämnden får också självmant ta

upp frågor som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller överförmyn-

daren ge den enskilde tillfälle att

yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende enligt denna paragraf ska rätten eller överförmyndar-

nämnden ge den enskilde tillfälle

att yttra sig, om det kan ske.

22 §

Dör en god man eller för-

valtare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet.

Om en god man eller för-

valtare dör, ska den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyn-

darnämnd som har tillsyn över

godmanskapet eller förvaltarskapet.

Jämkning

23 §

Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godman-

skap enligt 4 § eller ett förvaltar-

skap bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges tillfälle att yttra sig.

Överförmyndarnämnden är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap enligt 4 § bör jämkas, om någon av dem som anges i första stycket ansöker om det. Nämnden kan också utan ansökan göra en sådan prövning. Om någon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att godmanskapet jämkas ska överförmyndarnämnden dock överlämna ärendet till rätten för prövning.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap enligt 1–3 §§ ska överförmyndarnämnden pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om det. Överförmyndarnämnden kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

I fråga om godmanskap enligt 1–3 §§ skall överförmyndaren pröva om godmanskapets omfatt-

ning bör jämkas. Bestämmelserna i första–tredje styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.

23 a §

Innan rätten eller överförmyndarnämnden meddelar ett beslut enligt 23 §, ska den gode mannen eller förvaltaren och den enskilde ges tillfälle att yttra sig. Rätten ska även ge överförmyndarnämnden tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela beslut i frågan för tiden till dess att ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde (ett interimistiskt beslut). I fråga om ett sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena. Ett interimistiskt beslut får också fattas av överförmyndarnämnden om nämnden är behörig att besluta i ärendet.

Ställföreträdarens yttrande

24 §

Innan rätten eller överför-

myndaren förordnar någon till

god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att

Innan rätten eller överför-

myndarnämnden förordnar någon

till god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om ett beslut enligt 20 § andra stycket, ska den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att

yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Behörig domstol och överförmyndarnämnd

25 §

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den enskilde vistas behörig domstol.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn samt i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är

överförmyndaren för den kom-

mun där den enskilde vistas behörig överförmyndare.

Behörig överförmyndarnämnd i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn samt i frågor om förvaltarskap är överförmyndar-

nämnden för den kommun där

den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är överförmyndar-

nämnden för den kommun där

den enskilde vistas behörig.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket eller behörig överförmyndare enligt andra stycket, är Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive behörig över-

förmyndare.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket eller en behörig överförmyndar-

nämnd enligt andra stycket, är

Stockholms tingsrätt och överför-

myndarnämnden för Stockholms

kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndarnämnd.

26 §

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förord-

nande av god man enligt 3 §, hör

ärendet till överförmyndaren för den kommun där den döde hade

sitt hemvist eller, om den döde

Uppkommer vid utredningen av ett dödsbo frågan om att för-

ordna en god man enligt 3 §, hör

ärendet till överförmyndarnämn-

den för den kommun där den

döde hade sin hemvist eller, om

inte hade hemvist i Sverige, till

överförmyndaren för Stockholms

kommun. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den överförmyndare som har förordnat god man.

den döde inte hade hemvist i Sverige, till överförmyndarnämn-

den för Stockholms kommun. Ska en god man annars förordnas

enligt 3 §, tas ärendet upp av

överförmyndarnämnden för den

kommun där den för vilken en god man ska förordnas har egendom eller där annars behovet av

en god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den överförmyndarnämnd som har förordnat den gode mannen.

Kungörelser

27 §

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfattning enligt 23 §.

Rätten ska genast kungöra ett beslut om ett anordnande eller upphörande av ett förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. En

sådan kungörelse ska också ske

av beslut om jämkning av ett förvaltarskaps omfattning enligt 23 §.

12 kap.

1 §

Förmyndare skall förvalta

omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931)

En förmyndare ska förvalta

omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931)

om individuellt pensionssparande med villkor att egendomen

skall stå under förvaltning av

någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad,

skall den som utövar förvaltningen

årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.

om individuellt pensionssparande med villkor att egendomen

ska stå under förvaltning av

någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna en redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.

2 §

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten

för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, se till att den

enskildes intressen i ekonomiska och personliga angelägenheter tas om hand. De ska bevaka den enskildes rätt i de angelägenheter som uppdraget omfattar.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna en redovisning över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens

uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

Gode män och förvaltare är inte behöriga att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.

3 §

Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

Förmyndare, gode män och förvaltare ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter. De ska

beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning och alltid

handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

4 §

Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning samt nytta och välbefin-

nande i övrigt. De medel som

inte används för sådana ändamål

ska placeras så att tillräcklig trygg-

het finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13–15 kap.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen ska skötas finns i 13–15 kap.

5 §

Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn

Förmyndare, gode män och förvaltare ska fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn

till egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt.

till egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt.

6 §

Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Förmyndare, gode män och förvaltare ska se till att pengar och värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs.

7 a §

Gode män och förvaltare ska hålla den enskilde löpande informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Förordnade förmyndare har motsvarande skyldighet i förhållande till omyndiga som har fyllt 16 år.

8 §

Uppstår fråga om rätts-

handling eller rättegång mellan en omyndig och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stridande intressen.

Om det uppstår en fråga om en rättshandling eller rättegång

mellan en omyndig och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å den andra sidan.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

Överförmyndarens tillsyn Överförmyndarnämndens

tillsyn

9 §

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under

överförmyndarens tillsyn.

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under

överförmyndarnämndens tillsyn. Bestämmelser om nämndens tillsyn finns i kap. 16.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna

överförmyndaren de upplysningar

om sin verksamhet som överför-

myndaren begär.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna

överförmyndarnämnden de handlingar och upplysningar om sin

verksamhet som nämnden begär.

9 a §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska före den 1 mars varje år i en årsberättelse till överförmyndarnämnden redogöra för utförandet av uppdraget under föregående år.

Om uppdraget har upphört, ska den avgående ställföreträdaren inom en månad lämna en slutberättelse för det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde.

Årsberättelsen och slutberättelsen ska lämnas på heder och samvete. Vad som sägs i 14 kap. 19 och 20 §§ gäller även i fråga om årsberättelser och slutberättelser.

Avtal utan överförmyndarens samtycke

Avtal utan

överförmyndarnämndens

samtycke

10 §

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från över-

förmyndaren, trots att samtycke

krävs enligt 13–15 kap., får motparten inte frånträda avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär överförmynda-

rens samtycke inom en månad

från det att avtalet ingicks och något annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte något annat har överenskommits.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från över-

förmyndarnämnden, trots att sam-

tycke krävs enligt 13–15 kap., får motparten inte frånträda avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär nämndens samtycke inom en månad från det att avtalet ingicks och något annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndarnämnden inte lämnar sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte något annat har överenskommits.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått ett avtal som innebär skuldsättning för den enskilde utan att inhämta samtycke som krävs enligt 13 kap. 12 § första stycket 1 eller 14 kap. 13 § första stycket 1, får motparten inte heller frånträda avtalet sedan det har blivit fullgjort.

12 §

Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare,

skall ställföreträdarna utöva för-

valtningen gemensamt. Överför-

Om en persons egendom ska förvaltas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare,

ska ställföreträdarna utöva för-

valtningen gemensamt. Överför-

myndaren kan dock besluta att

förvaltningen av tillgångarna skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten meddela ett sådant beslut.

myndarnämnden kan dock be-

sluta att förvaltningen av tillgångarna ska fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna eller att vissa tillgångar ska förvaltas av en av dem ensam. I samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten meddela ett sådant beslut.

Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är fråga om en åtgärd som kräver överförmyn-

darens samtycke, kan samtycke

ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Överför-

myndaren skall dock ge alla dem

som har del i förvaltningen tillfälle att yttra sig innan överför-

myndaren beslutar i saken.

Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss åtgärd, gäller den mening som överförmyndar-

nämnden biträder. Om det är

fråga om en åtgärd som kräver

nämndens samtycke, kan sam-

tycke ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Över-

förmyndarnämnden ska dock ge

alla dem som har del i förvaltningen tillfälle att yttra sig innan

nämnden beslutar i saken.

13 §

Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förmyndare, gode män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Överförmyndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Om överförmyndarnämnden finner skäl till det, ska förmyndare, gode män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Nämnden prövar säkerheten och bestämmer hur den ska förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

14 §

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde.

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar de solidariskt för ersätt-

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar de solidariskt för ersätt-

ningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med,

skall de övrigas ansvarighet för

bristen bestämmas enligt samma grunder.

ningen. Ersättningsansvaret ska slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med,

ska de övrigas ansvarighet för

bristen bestämmas enligt samma grunder.

16 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Överför-

myndarnämnden får utan underlag bevilja ställföreträdaren ersättning för sådana utgifter, med ett belopp som per år motsvarar högst två procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken .

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av över-

förmyndaren. Överförmyndaren

bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med medel som tillhör den enskilde.

Beslut om arvoden och ersättningar för utgifter fattas av över-

förmyndarnämnden. Nämnden be-

stämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med medel som tillhör den enskilde.

Om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes eller dödsboets medel ska betalas av kommunen.

17 §

Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt till arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen påkallade av förvaltningen.

Beslut om arvode och ersätt-

ning för utgifter fattas av överförmyndaren. Beloppen skall be-

talas med den omyndiges medel eller, om det gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar.

Beslut om arvoden och ersätt-

ningar för utgifter fattas av överförmyndarnämnden. Beloppen ska

betalas med den omyndiges medel eller, om det gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar.

13 kap.

2 §

När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3– 7 §§ för förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarnämndens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmynda-

ren, eller

2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndar-

nämnden, eller

3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.

3 §

Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar överstigit det belopp som anges i 2 § första stycket skall föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges egendom till överför-

myndaren.

Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar överstigit det belopp som anges i 2 § första stycket ska föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges egendom till överför-

myndarnämnden.

Har egendom tillfallit en

omyndig med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt 2 § andra stycket, skall föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter.

Om egendom har tillfallit en

omyndig med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt 2 § andra stycket, ska föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndar-

nämnden inom en månad därefter.

Förteckningarna skall avges på heder och samvete.

Förteckningarna ska lämnas på heder och samvete.

5 §

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyn-

daren placeras i

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyn-

darnämnden placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarnämn-

dens samtycke lånas ut mot säker-

het av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

6 §

Om överförmyndaren samtycker till det, får den omyndiges tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §.

Om överförmyndarnämnden samtycker till det, får den omyndiges tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 §.

8 §

Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag enligt 16 kap. 11 § eller med uppgift till banken eller kreditmarknadsföretaget om att de skall stå under särskild överförmyndarkontroll får inte tas ut utan över-

förmyndarens samtycke.

Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag enligt 16 kap. 11 § eller med uppgift till banken eller kreditmarknadsföretaget om att de ska stå under särskild överförmyndarkontroll får inte tas ut utan över-

förmyndarnämndens samtycke.

9 §

Överförmyndaren ska besluta

att bestämmelserna i 4–7 §§ inte längre ska tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings-

Överförmyndarnämnden ska

besluta att bestämmelserna i 4– 7 §§ inte längre ska tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-

balken och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

försäkringsbalken och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har tillfallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkontroll.

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis besluta om undantag från 3–7 §§.

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndar-

nämnden helt eller delvis besluta

om undantag från 3–7 §§.

10 §

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överför-

myndarens samtycke

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överför-

myndarnämndens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2

skall lämnas, om inte förvärvet

eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 ska lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

11 §

Föräldrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den omyndiges ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke får föräldrar använda den omyndiges inkomster till understöd åt anhöriga eller andra som står den omyndige nära.

Med överförmyndarnämndens samtycke får föräldrar använda den omyndiges inkomster till understöd åt anhöriga eller andra som står den omyndige nära.

12 §

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med öve-

rförmyndarens samtycke

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med över-

förmyndarnämndens samtycke

1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den omyndige sätts i skuld,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarens samtycke driver för den omyndiges räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den omyndige hjälp till utbildning eller bosättning.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarnämn-

dens samtycke driver för den

omyndiges räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den omyndige hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

13 §

Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva rörelse.

Föräldrar får inte låta den som är under 16 år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt

sexton år, får föräldrarna endast

med överförmyndarens samtycke låta honom eller henne driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan överförmyn-

darens samtycke får föräldrarna

inte själva driva en sådan rörelse för den omyndiges räkning. Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges.

Om den omyndige har fyllt

16 år, får föräldrarna endast med överförmyndarnämndens

sam-

tycke låta honom eller henne driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan

nämndens samtycke får föräld-

rarna inte själva driva en sådan rörelse för den omyndiges räkning. Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges.

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till över-

förmyndaren redogöra för för-

valtningen under föregående år av egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Årsräkningen skall

avges på heder och samvete.

Föräldrar ska före den 1 mars varje år i en årsräkning till över-

förmyndarnämnden redogöra för

förvaltningen under föregående år av egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Årsräkningen

ska lämnas på heder och samvete.

I årsräkningen skall anges I årsräkningen ska anges

1. egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som räkningen avser,

2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, och

3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egendomen eller dess avkastning.

15 §

Har den omyndige fyllt

arton år eller har föräldrarna dess-

förinnan entledigats som förmyndare, skall de inom en månad därefter lämna en sluträkning till

överförmyndaren

beträffande

egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Sluträkning skall vidare lämnas inom en månad när ett villkor enligt 2 § andra stycket om särskild överförmyndarkontroll återkallats eller överförmyndaren enligt 9 § första stycket beslutat att överförmyndarkontrollen skall upphöra.

Har den omyndige fyllt 18 år eller har föräldrarna dessförinnan entledigats som förmyndare, ska de inom en månad därefter lämna en sluträkning till

överförmyndarnämnden beträff-

ande egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. En sluträkning

ska vidare lämnas inom en månad

när ett villkor enligt 2 § andra stycket om särskild överförmyndarkontroll återkallats eller över-

förmyndarnämnden enligt 9 §

första stycket beslutat att överförmyndarkontrollen ska upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att förmynderskapet upphörde, villkoret om särskild överförmyndarkontroll återkallades eller överförmyndaren beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Sluträkningen ska innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att förmynderskapet upphörde, villkoret om särskild överförmyndarkontroll återkallades eller överförmyndarnämnden beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räkningen ska lämnas på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

16 §

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständighet-

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständighet-

erna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrarna från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare.

erna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndarnämnden befria föräldrarna från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkningar får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare.

17 §

Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom föreskriven

tid lämna förteckning enligt 3 §,

årsräkning eller sluträkning till

överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för

avlämnandet.

Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom den före-

skrivna tiden lämna en förteck-

ning enligt 3 §, en årsräkning eller

en sluträkning till överförmyndarnämnden, kan nämnden bestäm-

ma en ny tid för avlämnandet.

Särskilda beslut av

överförmyndaren i vissa fall

Särskilda beslut av

överförmyndarnämnden

i vissa fall

18 §

Överförmyndaren får före-

lägga föräldrarna att i årsräkning eller på annat sätt redogöra för sin förvaltning utöver vad som följer av 14 och 15 §§, om den omyndige begär det eller om det annars finns särskilda skäl.

Överförmyndarnämnden får

förelägga föräldrarna att i års-

räkningen eller på annat sätt redo-

göra för sin förvaltning utöver vad som följer av 14 och 15 §§, om den omyndige begär det eller om det annars finns särskilda skäl.

19 §

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyn-

daren

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndar-

nämnden

1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 §,

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

4. genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och

5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyn-

daren har godkänt.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndar-

nämnden har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

21 §

När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall

överförmyndaren bestämma tid

När föräldrarnas förvaltning upphör, ska de hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, ska överförmyndarnämn-

och plats för en sådan granskning.

den bestämma tid och plats för

en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som vunnit laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som fått laga kraft, ska räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

14 kap.

1 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyn-

daren över den egendom som de

förvaltar. Förteckningen skall

avges på heder och samvete.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyndar-

nämnden över den egendom som

de förvaltar. Förteckningen ska

lämnas på heder och samvete.

En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap.

2 §

Har rätten beslutat att ut-

vidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag,

skall den gode mannen eller för-

valtaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till

överförmyndaren över den egen-

dom som omfattas av det ut-

Om rätten eller överförmyndarnämnden har beslutat att ut-

vidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag,

ska den gode mannen eller för-

valtaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till

överförmyndarnämnden över den

egendom som omfattas av det

vidgade uppdraget. Förteckningen

skall avges på heder och samvete.

utvidgade uppdraget. Förteckningen ska lämnas på heder och samvete.

5 §

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmynda-

ren placeras i

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndar-

nämnden placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarnämn-

dens samtycke lånas ut mot säker-

het av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

6 §

Om överförmyndaren samtycker till det, får den enskildes tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §.

Om överförmyndarnämnden samtycker till det, får den enskildes tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 11 §.

8 §

Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag får tas ut endast efter samtycke från överförmyndaren.

Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag får tas ut endast efter samtycke från överförmyndarnämn-

den.

Samtycke krävs dock inte vid uttag av

1. ränta som är upplupen under innevarande och föregående år, eller

2. pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom om den förordnade förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren vid insättningen gjort förbehåll om att de får tas ut utan överförmyn-

darens samtycke.

2. pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom om den förordnade förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren vid insättningen gjort förbehåll om att de får tas ut utan överförmyndar-

nämndens samtycke.

10 §

Om det finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis besluta om undantag från 4–8 §§.

Om det finns särskilda skäl, får överförmyndarnämnden helt eller delvis besluta om undantag från 4–8 §§.

11 §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med

överförmyndarens samtycke

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med

överförmyndarnämndens sam-

tycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 ska lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

12 §

En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster användas till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära.

Med överförmyndarnämndens samtycke får den enskildes inkomster användas till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära.

13 §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med

överförmyndarens samtycke

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med

överförmyndarnämndens sam-

tycke

1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den enskilde sätts i skuld,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som ställföreträdaren med överförmynda-

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörelse som ställföreträdaren med överförmyndar-

rens samtycke driver för den en-

skildes räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den enskilde hjälp till utbildning eller bosättning.

nämndens samtycke driver för

den enskildes räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den enskilde hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans eller hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

14 §

En god man eller förvaltare får endast med överförmyndarens samtycke låta den enskilde driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan

överförmyndarens samtycke får

den gode mannen eller förvaltaren inte driva en sådan rörelse för den enskildes räkning. Samtycke får lämnas endast om den enskildes ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges.

En god man eller förvaltare får endast med överförmyndar-

nämndens samtycke låta den en-

skilde driva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan nämndens samtycke får den gode mannen eller förvaltaren inte driva en sådan rörelse för den enskildes räkning. Samtycke får lämnas endast om den enskildes ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §.

15 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till

överförmyndaren redogöra för

förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under ställföreträdarens förvalt-

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska före den 1 mars varje år i en årsräkning till

överförmyndarnämnden redogöra

för förvaltningen under föregående år av den egendom som har stått under ställföreträdarens för-

ning. Årsräkningen skall avges på heder och samvete.

valtning. Årsräkningen ska läm-

nas på heder och samvete.

I årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare skall en sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av årsräkningen

skall särskilt framgå hur mycket

som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt.

I årsräkningen ska anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare ska en sammanställning göras av inkomster och utgifter under den nämnda tiden. Av årsräkningen

ska särskilt framgå hur mycket

som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta och

välbefinnande i övrigt.

16 §

Överförmyndaren får besluta

att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna är kända för ställföreträdaren.

Överförmyndarnämnden får

besluta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare i särskild ordning ska redogöra för den del av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna är kända för ställföreträdaren.

17 §

En god man skall hålla över-

förmyndaren underrättad om så-

dana åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens förvaltningsansvar i mera betydande omfattning.

En god man ska hålla över-

förmyndarnämnden underrättad

om sådana åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens förvaltningsansvar i mera betydande omfattning.

18 §

Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom

Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag har upphört, ska den som frånträder uppdraget inom

en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall

avges på heder och samvete.

en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndarnämn-

den beträffande den egendom som

har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen ska innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen ska

lämnas på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om rätten eller överförmyndar-

nämnden har inskränkt omfatt-

ningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, ska en sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för att lämna en årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får sluträkningen rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt ska en redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

19 §

Om det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får över-

förmyndaren befria ställföreträ-

Om det är tillräckligt med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt får överför-

myndarnämnden besluta att en

daren från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får

lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare.

årsräkning eller sluträkning får

lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkningen får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare.

20 §

Anmäler en förordnad för-

myndare, god man eller förvaltare att han eller hon är förhindrad att inom föreskriven tid lämna förteckning enligt 1 eller 2 §, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan över-

förmyndaren bestämma ny tid för

avlämnandet.

Om en förordnad förmyn-

dare, god man eller förvaltare

anmäler att han eller hon är för-

hindrad att inom den föreskrivna

tiden lämna en förteckning enligt

1 eller 2 §, en årsräkning eller en sluträkning till överförmyndar-

nämnden, får nämnden bestämma en ny tid för avlämnandet.

Särskilda beslut av

överförmyndaren i vissa fall

Särskilda beslut av

överförmyndarnämnden

i vissa fall

21 §

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmynda-

ren

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndar-

nämnden

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4. genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa ställföreträdarens möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överför-

myndaren har godkänt.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överför-

myndarnämnden har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

22 §

När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag upphör, skall han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan skall överta förvaltningen, till denna

person.

När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag upphör, ska han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan ska överta förvaltningen, till den per-

sonen.

23 §

När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare frånträder sitt uppdrag, skall han eller hon hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall

När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare frånträder sitt uppdrag, ska han eller hon hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, ska

överförmyndaren bestämma tid

och plats för en sådan granskning.

överförmyndarnämnden bestäm-

ma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som

vunnit laga kraft, skall räken-

skaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som fått laga kraft, ska räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

24 §

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Om ställföreträdaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överför-

myndaren befria dödsboet från

skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form.

Om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överför-

myndarnämnden befria dödsboet

från skyldigheten att lämna årsräkning, årsberättelse, sluträkning,

eller slutberättelse eller besluta att

sådana handlingar får lämnas i förenklad form.

15 kap.

1 §

Har en omyndig del i ett

dödsbo eller något annat oskiftat bo, skall förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Om en omyndig har del i ett

dödsbo eller något annat oskiftat bo, ska förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i fråga om god man och förvaltare, om den som han eller hon företräder har del i ett bo och vården av den enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Är den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma förmyndare, god man eller förvaltare och förvaltas boet av ställföreträdaren, gäller i stället 13 eller 14 kap.

2 §

Ingås inte avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller upphör ett sådant avtal att gälla, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Ingås inte avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller upphör ett sådant avtal att gälla, ska förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon

annan anledning än dödsfall, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning förrättas så snart som möjligt.

Ska bodelning ske av någon

annan anledning än dödsfall, ska förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning förrättas så snart som möjligt.

3 §

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteckningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyn-

daren om anledningen till att

dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse skall därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyn-

daren bestämmer någon annan tid.

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteckningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, ska förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndar-

nämnden om anledningen till att

dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse ska därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte nämnden bestämmer någon annan tid.

4 §

En förmyndare, god man eller förvaltare som för den enskildes räkning deltar i en rättshandling vid dödsboförvaltning skall inhämta överförmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

En förmyndare, god man eller förvaltare som för den enskildes räkning deltar i en rättshandling vid dödsboförvaltning ska inhämta överförmyndarnämndens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och andra vars rätt är beroende av utredningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler om dödsbodelägares ansvar.

5 §

En förmyndare, god man eller förvaltare som tar del i en bodelning eller ett skifte för den enskildes räkning skall inhämta

överförmyndarens samtycke till

egendomens fördelning.

En förmyndare, god man eller förvaltare som tar del i en bodelning eller ett skifte för den enskildes räkning ska inhämta

överförmyndarnämndens sam-

tycke till egendomens fördelning.

En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med över-

förmyndarens samtycke överlåta

den enskildes andel i boet.

En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med överför-

myndarnämndens samtycke över-

låta den enskildes andel i boet.

6 §

En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente.

Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken.

Om överförmyndarnämnden samtycker till åtgärden, får dock arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken.

7 §

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo får ingås endast med överförmyndarens samtycke.

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo får ingås endast med

överförmyndarnämndens

samtycke.

Överförmyndaren får häva ett

avtal enligt första stycket, om det är påkallat för att ta till vara den enskildes intressen. Om efterlevande make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt är ställföreträdare för den enskilde gifter om sig, skall han eller hon genast anmäla det till

överförmyndaren.

Överförmyndarnämnden får

häva ett avtal enligt första stycket, om det är påkallat för att ta till vara den enskildes intressen. Om efterlevande make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt är ställföreträdare för den enskilde gifter om sig, ska han eller hon genast anmäla det till

nämnden.

8 §

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till överförmyn-

daren redogöra för förvaltningen

av boet under föregående år. Av årsuppgiften skall framgå boets behållna inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, ska förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till överförmyndar-

nämnden redogöra för förvalt-

ningen av boet under föregående år. Av årsuppgiften ska framgå boets behållna inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode

mannen eller förvaltaren att det finns hinder mot att inom före-

skriven tid lämna årsuppgift till överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för

avlämnandet.

Om förmyndaren, den gode

mannen eller förvaltaren anmä-

ler att det finns hinder mot att

inom den föreskrivna tiden lämna

årsuppgiften till överförmyndarnämnden, får nämnden bestämma en ny tid för avlämnandet.

9 §

Skall bodelning ske av annan

anledning än dödsfall, är förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till att bouppteckning förrättas så snart som möjligt. Kopia av boupp-

Ska bodelning ske av en annan

anledning än dödsfall, är förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till att bouppteckning förrättas så snart som möjligt. En kopia av boupp-

teckningen skall genast lämnas till

överförmyndaren.

teckningen ska genast lämnas till

överförmyndarnämnden.

16 kap.

1 §

Överförmyndaren skall enligt

bestämmelserna i detta kapitel utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Överförmyndarnämnden ska

enligt bestämmelserna i detta kapitel utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Vid tillsynen skall överför-

myndaren särskilt se till att den

enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Vid tillsynen ska överför-

myndarnämnden se till att den

enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och välbefinnande

samt att tillgångarna i övrigt är

placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Överförmyndarnämnden ska också se till att ställföreträdaren även i övrigt utövar sitt uppdrag i enlighet med huvudmannens bästa.

Bestämmelser om val av över-

förmyndare m.m. finns i 19 kap.

Bestämmelser om val av över-

förmyndarnämnd m.m. finns i

19 kap.

Behörig överförmyndare Behörig överförmyndarnämnd

2 §

Tillsynen utövas av överför-

myndaren för den kommun där

den som har förmyndare, god man eller förvaltare är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas.

Tillsynen utövas av överför-

myndarnämnden för den kom-

mun där den som har en förmyndare, god man eller förvaltare är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, utövas tillsynen av överförmyndar-

nämnden för den kommun där den

enskilde vistas.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av

överförmyndaren för den kom-

mun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyn-

daren för den kommun där den

gode mannen är folkbokförd.

Om en god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndarnämn-

den för den kommun där den

avlidne hade sin hemvist. Är det i övrigt fråga om ett godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndarnämnden för den kommun där den gode mannen är folkbokförd.

Om det inte finns någon behörig överförmyndare enligt första och andra styckena, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholms kommun.

Om det inte finns någon behörig överförmyndarnämnd enligt första och andra styckena, utövas tillsynen av överförmyndar-

nämnden för Stockholms kom-

mun.

Granskning av förvaltningen Granskning av verksamheten

3 §

Överförmyndaren skall granska

förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående

förvaltningen som har lämnats.

Överförmyndarnämnden ska

granska förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet med ledning av de förteckningar, års-

berättelser, årsräkningar, slutberättelser, sluträkningar, samt andra

handlingar och uppgifter angående verksamheten som har lämnats.

Överförmyndaren eller den

som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren skall hålla dessa handlingar tillgäng-

Överförmyndarnämnden eller

den som nämnden utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren ska hålla dessa hand-

liga på tid och plats som över-

förmyndaren bestämmer.

lingar tillgängliga på den tid och plats som nämnden bestämmer.

3 a §

Överförmyndarnämnden ska granska årsberättelsen, årsräkningen, slutberättelsen och sluträkningen inom sex månader från den dag en sådan handling gavs in till nämnden.

Överförmyndarnämnden ska underrätta ställföreträdaren om granskningen bedöms bli försenad. I underrättelsen ska nämnden redovisa anledningen till förseningen och ange en tid för när granskningen bedöms vara klar.

4 §

Överförmyndaren skall göra

anteckning om verkställd granskning förteckningar, årsräkningar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§.

Överförmyndarnämnden ska dokumentera att granskningen av

förteckningar, årsberättelser, årsräkningar, slutberättelser, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ är klar.

Anmärkning mot förvaltningen Anmärkning mot verksamheten

5 §

Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyn-

daren bestämmer.

Om överförmyndarnämnden vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot verksamheten, ska ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som nämnden bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om över-

förmyndaren anser att yttrandet

Om ett yttrande inte lämnas inom den förelagda tiden eller om

överförmyndarnämnden anser att

inte är tillfredsställande, skall anteckning om anmärkningen göras

på den granskade handlingen. Överförmyndaren skall även genast

pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en sådan anteckning och om vid-

tagen åtgärd.

yttrandet inte är tillfredsställande, ska en anteckning om anmärkningen göras i akten. Nämn-

den ska även genast pröva om ett

beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren

och den enskilde ska underrättas

om en sådan anteckning och åtgärd. Överförmyndarnämnden är

dock inte skyldig att underrätta ställföreträdaren och den enskilde om en åtalsanmälan enligt 6 a §, om det är olämpligt.

Åtalsanmälan

6 a §

Om överförmyndarnämnden finner att en förmyndare, god man eller förvaltare kan misstänkas för att ha begått ett brott mot den enskilde som har samband med verksamheten och för vilket fängelse är föreskrivet ska nämnden omedelbart underrätta allmän åklagare om det och ange grunden för misstanken.

7 §

En omyndig som har fyllt

sexton år och den som har god

man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också den enskildes

En omyndig som har fyllt 16 år och den som har en god man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndarnämnden. En sådan rätt har också den en-

make eller sambo och närmaste släktingar.

skildes make eller sambo och närmaste släktingar, dock inte om

det med hänsyn till den enskildes intressen finns särskilda skäl mot att handlingen lämnas ut.

8 §

Sedan överförmyndaren har granskat förmyndarens, gode mannens eller förvaltarens sluträkning, skall räkningen samt de förteckningar, årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos överför-

myndaren lämnas över till den

som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen.

Sedan överförmyndarnämnden har granskat förmyndarens, gode mannens eller förvaltarens slut-

berättelse och sluträkning, ska handlingarna samt de förteck-

ningar, årsberättelser, årsräkningar, och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos över-

förmyndarnämnden lämnas över

till den som är behörig att ta emot redovisning för verksamheten.

Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna sluträkning när ställföreträdarskapet upphör, skall

överförmyndaren lämna över de

övriga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig att ta emot redovisning för

förvaltningen, om denna person

eller den avgående ställföreträdaren begär det eller överförmyn-

daren har gjort anteckning om an-

märkning enligt 5 § på handlingen.

Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna en slutberättelse

eller sluträkning när ställföre-

trädarskapet upphör, ska överför-

myndarnämnden lämna över de

övriga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig att ta emot redovisning för

verksamheten, om han eller hon

eller den avgående ställföreträdaren begär det eller nämnden har gjort anteckning om en anmärkning enligt 5 § i akten.

Om handlingar som avses i första stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter återlämna handlingarna till överför-

myndaren. Överförmyndaren skall

skriftligen upplysa ställföreträ-

Om handlingar som avses i första stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, ska han eller

hon inom två månader därefter

återlämna handlingarna till över-

förmyndarnämnden. Nämnden ska

skriftligen upplysa ställföreträ-

daren om denna skyldighet när handlingarna lämnas ut.

daren om denna skyldighet när handlingarna lämnas ut.

Om en ställföreträdares förvaltning har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan.

9 §

Innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall den omyndige, om han eller hon har fyllt

sexton år, eller den som har god

man eller förvaltare samt den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsförlust.

Innan överförmyndarnämnden tar ställning till om samtycke ska lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, ska den omyndige, om han eller hon har fyllt 16 år, eller den som har god man eller förvaltare samt den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla

ett samtycke, om förutsättningar för samtycket inte längre finns.

Överförmyndarnämnden får

återkalla ett samtycke, om förutsättningar för samtycket inte längre finns.

10 §

Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för över-

förmyndarens tillsynsverksamhet.

Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran lämna överförmyndarnämnden de uppgifter som behövs för

nämndens tillsynsverksamhet.

I lag och förordning finns särskilda bestämmelser om skyldighet för myndigheter att underrätta

överförmyndaren om förhållan-

den av betydelse för dennes tillsynsverksamhet.

I lag och förordning finns särskilda bestämmelser om skyldighet för myndigheter att underrätta överförmyndarnämnden om förhållanden av betydelse för

nämndens tillsynsverksamhet.

10 a §

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för över-

förmyndarens tillsynsverksamhet.

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndarnämn-

den de uppgifter som behövs för nämndens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, försäkringsbolag,

inkassoföretag och utländska före-

tag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Utbetalning till bank och underrättelse till

överförmyndaren i vissa fall

Utbetalning till bank och underrättelse till

överförmyndarnämnden

i vissa fall

11 §

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarnämndens tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla

1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,

2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

3. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),

4. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och

5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt be-

lopp eller med villkor om att

värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

När en utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra en anmälan till förmyndaren och överförmyndar-

nämnden. En sådan anmälan ska

också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det i första stycket

nämnda beloppet eller med villkor

om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att

förvalta egendom eller för vilken

det har förordnats förvaltare.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till den enskild för vilken det har förordnats en god man med uppgift att se till att hans

eller hennes ekonomiska angelägenheter tas om hand eller för vilken

det har förordnats en förvaltare.

Överförmyndarens handläggning

Förteckningar, register, akter, m.m.

12 §

Överförmyndaren är skyldig

att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Överförmyndarnämnden är

skyldig att föra förteckningar och register samt lägga upp akter

och expediera handlingar enligt

föreskrifter som får meddelas av regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer.

13 §

Överförmyndaren får vid vite

förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra stycket eller 8 § tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller 18– 21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller 21–23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföreläggande beslutas,

skall överförmyndaren skriftligen

erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser som finns och ge ställföreträdaren skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut.

Överförmyndarnämnden får

vid vite förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra stycket eller 8 § tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 9, 9 a eller 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller 21–23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföreläggande beslutas, ska nämnden skriftligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser som finns och ge ställföreträdaren skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

Ett nationellt ställföreträdarregister

13 a §

Ett register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare samt över dem som har en sådan ställföreträdare ska föras av den myndighet som regeringen bestämmer.

Utformning av förteckningar Bemyndiganden

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som avses i 15 kap. 3 och 8 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som avses i 15 kap. 3 och 8 §§. Detsamma gäller års-

berättelser och slutberättelser enligt 12 kap. 9 a §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i och övriga egenskaper för det nationella ställföreträdarregister som avses i 13 a § samt om tillgång till registret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förmyndares, gode mäns och förvaltares redovisning samt om överförmyndarnämndens tillsyn.

Om överförmyndare Om överförmyndarnämnder

och länsstyrelsernas tillsyn över nämnderna

19 kap.

Överförmyndarnämndens verksamhet

1 §

Överförmyndare väljas en för varje kommun, där ej annat följer av vad nedan stadgas.

I varje kommun ska det finnas en överförmyndarnämnd.

Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyndarnämnder.

Kommuner får besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd. Bestämmelserna om en gemensam nämnd i kommunallagen gäller också en gemensam överförmyndarnämnd.

2 §

En kommun kan besluta att det i stället för överförmyndare skall finnas en överförmyndarnämnd. Vad som någon annanstans än i detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall tillämpas på en sådan nämnd.

I 16 § finns bestämmelser om gemensam överförmyndarnämnd för flera kommuner.

Överförmyndarnämndens verksamhet ska bedrivas med god kvalitet. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Uppgifter inom verksamheten ska utföras av personer med lämplig utbildning och erfarenhet.

Överförmyndarnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom nämndens verksamhetsområde.

Val av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden

5 §

Överförmyndare skall väljas av kommunfullmäktige. För överförmyndare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte understiga tre.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden ska väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte understiga tre.

Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden

skall vara proportionellt, om det

begärs av minst så många väljande, som motsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser.

Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden

ska vara proportionellt, om det

begärs av minst så många väljande, som motsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndarnämnden inte utses genom proportionellt val, skall också den ordning bestämmas i vilken ersättarna skall kallas till tjänstgöring.

Om ersättarna i överförmyndarnämnden inte utses genom proportionellt val, ska också den ordning bestämmas i vilken ersättarna ska kallas till tjänstgöring.

valet av överförmyndare,

ledamöter av överförmyndarnämnden eller ersättare förrättats,

skall det genast anmälas till läns-

styrelsen. Har val inte hållits i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att valet hålls så snart det kan ske.

När valet av ledamöter av över-

förmyndarnämnden eller ersättare

har förrättats, ska det genast an-

mälas till länsstyrelsen. Om val inte har hållits i behörig tid, ska länsstyrelsen se till att valet hålls så snart det kan ske.

7 §

Överförmyndare, ledamot i

överförmyndarnämnd och ersättare väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

En ledamot i en överförmyn-

darnämnd och en ersättare väljs för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i överförmyndarnämnd som har utsetts vid proportionellt val under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den tid som återstått för den avgångne. Avgår

överförmyndare, ersättare för överförmyndare eller ledamot som ej

har utsetts vid proportionellt val,

anställes fyllnadsval för den åter-

stående delen av tjänstgöringstiden.

Avgår en sådan ledamot i en överförmyndarnämnd som har utsetts vid ett proportionellt val under den för ledamoten bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den tid som återstått för den avgångne. Avgår en ledamot som inte har utsetts vid

ett proportionellt val, ska ett fyll-

nadsval ske för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

8 §

En överförmyndare, ledamot i en överförmyndarnämnd och ersättare ska ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige och vara folkbokförd i kommunen. Den som är i konkurs eller har förvaltare får inte ha ett sådant uppdrag.

En ledamot i en överförmyndarnämnd och ersättare ska ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige och vara folkbokförd i kommunen. Den som är i konkurs eller har förvaltare får inte ha ett sådant uppdrag.

En lagfaren person i tingsrätt får inte vara överförmyndare, ledamot i en överförmyndarnämnd eller ersättare inom domkretsen,

En lagfaren person i tingsrätt får inte vara ledamot i en överförmyndarnämnd eller ersättare inom domkretsen, om inte re-

om inte regeringen i ett särskilt fall ger tillstånd till det.

geringen i ett särskilt fall ger tillstånd till det.

Den som har ett uppdrag som

överförmyndare, ledamot i en

överförmyndarnämnd eller ersättare får avsäga sig uppdraget endast om han eller hon

Den som har ett uppdrag som ledamot i en överförmyndarnämnd eller ersättare får avsäga sig uppdraget endast om han eller hon

1. har fullgjort ett sådant uppdrag under de senaste fyra åren,

2. har fyllt sextio år, eller

3. uppger något annat hinder, som godkänns av kommunfullmäktige.

9 §

Till ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare får endast utses den som är lämplig för uppdraget. Han eller hon ska inför uppdraget genomgå en introduktion. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om introduktionen.

En överförmyndare, en ledamot i överförmyndarnämnden eller en ersättare kan efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig.

En ledamot i överförmyndarnämnden eller en ersättare kan efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig.

11 §

Bland ledamöterna i överför-

myndarnämnd utse kommunfull-

mäktige en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vilken de blivit valda som ledamöter.

Bland ledamöterna i överför-

myndarnämnden ska kommun-

fullmäktige utse en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vilken de blivit valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice

ordföranden hindrade att inställa sig till sammanträde med över-

Om både ordföranden och vice

ordföranden är förhindrade att inställa sig till ett sammanträde

förmyndarnämnden, skall nämnden utse annan ledamot att för

tillfället föra ordet.

med överförmyndarnämnden, ska nämnden utse en annan ledamot att tillfälligt vara ordförande.

Om såväl ledamöterna i en överförmyndarnämnd som deras ersättare är förhindrade att fullgöra sina uppdrag, får länsstyrelsen förordna en eller flera tillfälliga vikarier.

Beslut i överförmyndarnämnden

13 §

Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 30 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad.

För varje beslut av en överför-

myndare eller en överförmyndar-

nämnd i ett ärende enligt denna balk ska det finnas en handling

som visar vem som har fattat be-

slutet, vem som har varit föredragande samt beslutets dag och dess innehåll.

För varje beslut av en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk ska det dokumen-

teras vem som har fattat beslutet,

vem som har varit föredragande samt beslutets dag och dess innehåll.

Ett protokoll hos överför-

myndare eller överförmyndar-

nämnd i ett annat ärende än enligt denna balk behöver endast innehålla en förteckning över dem som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärendet.

Ett protokoll hos en överförmyndarnämnd i ett annat ärende än enligt denna balk behöver endast innehålla en förteckning över dem som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärendet.

14 §

Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänste-

Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänste-

man med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar. Överförmynda-

ren får på motsvarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar.

man med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden ska i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

Finner den som fått ett upp-

drag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden

eller överförmyndaren. Beslut i ett

ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

Om den som fått ett uppdrag

som avses i första stycket finner att samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tveksam, ska ärendet hänskjutas till nämnden.

Ett beslut i ett ärende enligt

denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden.

14 a §

Överförmyndarnämnden får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Ekonomiska förmåner

15 §

I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare tillämpas föreskrifterna i 4 kap.1218 §§kommunallagen (2017:725).

I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmåner till ledamot i en överförmyndarnämnd och ersättare tillämpas bestämmelserna i 4 kap.1218 §§kommunallagen (2017:725).

Länsstyrelsens tillsyn m.m.

17 §

Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över överförmyndares och överför-

myndarnämnders verksamhet.

Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över överförmyndarnämnd-

ernas verksamhet.

Länsstyrelsen ska

med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnd-

erna i deras verksamhet och därvid främja en enhetlig rättstillämpning, och

se till att utbildningen av överförmyndarna, ledamöterna i

överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande.

1. med råd stödja överför-

myndanämnderna i deras verksamhet och därvid främja en enhetlig rättstillämpning, och

2. se till att utbildningen av

ledamöterna i överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande.

Överförmyndarnämndens ansvar för utbildning och information, m.m.

18 §

Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ansvarar för att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som behövs.

Överförmyndarnämnden ansvarar för att gode män och förvaltare får introduktionsutbildning och annan utbildning som ställföreträdaren behöver med anledning av uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i introduktionsutbildningen.

18 a §

Innan en person förordnas som förmyndare, god man eller förvaltare ska överförmyndarnämnden informera honom eller henne om vilka uppgifter som förväntas ingå i uppdraget. Nämnden ska dokumentera den information som har lämnats.

I samband med förordnandet ska överförmyndarnämnden lämna anpassad information om ställföreträdarskapet till den enskilde.

Upplysning om föreskrifter

20 §

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt detta kapitel. Reger-

ingen meddelar även närmare föreskrifter om vilka uppgifter

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt detta kapitel.

överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ska lämna för att länsstyrelsen ska kunna föra statistik och vilken statistik länsstyrelsen ska föra.

20 kap.

4 §

Överförmyndarens samtycke

till åtgärd beträffande en enskilds egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Överförmynda-

rens beslut i ett sådant ärende får

överklagas endast av ställföreträdaren. Överförmyndarens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap. 21 § får överklagas endast av ställföreträdaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyllt sexton år.

Överförmyndarnämndens sam-

tycke till en åtgärd beträffande en enskilds egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Nämn-

dens beslut i ett sådant ärende får

överklagas endast av ställföreträdaren. Överförmyndarnämndens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap. 21 § får överklagas endast av ställföreträdaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyllt 16 år.

Överförmyndarens beslut i så-

dana fall som avses i 12 kap. 12 § andra stycket får inte överklagas.

Överförmyndarnämndens be-

slut i sådana fall som avses i 12 kap. 12 § andra stycket får inte överklagas.

Överförmyndarens beslut att

förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut vitet.

Överförmyndarnämndens be-

slut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut vitet.

6 §

Överförmyndarens beslut i ett

ärende enligt denna balk överklagas hos rätten.

Överförmyndarnämndens be-

slut i ett ärende enligt denna balk överklagas hos rätten.

7 §

I mål eller ärende, där över-

förmyndaren fört talan, får rätten,

när skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna

överförmyndaren ersättning av all-

männa medel för det arbete han

nedlagt på målets eller ärendets

utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huru-

vida ersättningen skall återgäldas

av överförmyndarens motpart eller stanna på statsverket.

I ett mål eller ärende, där

överförmyndarnämnden fört talan,

får rätten, när det finns skäl för

det, vid målets eller ärendets av-

görande tillerkänna överförmyn-

darnämnden ersättning av all-

männa medel för det arbete nämn-

den lagt ner på målets eller ären-

dets utförande samt för nödvän-

diga utgifter. Rätten prövar också om ersättningen ska återbetalas av nämndens motpart eller stanna på staten.

Överförmyndaren får anlita

ombud i mål eller ärende där han för talan.

Överförmyndarnämnden får

anlita ombud i ett mål eller ärende där nämnden för talan.

8 §

Ett beslut som överförmyn-

daren eller rätten meddelar i ett

ärende om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna balk gäller omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäller dock inte överförmynda-

rens beslut att häva avtal om

sammanlevnad i oskiftat bo eller rättens beslut att döma ut vite.

Ett beslut som överförmyndar-

nämnden eller rätten meddelar i

ett ärende om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna balk gäller omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäller dock inte nämndens beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller rättens beslut att döma ut vite.

1. Denna lag träder i kraft

a) den 1 mars 2024 i fråga om 11 kap. 12 b § och 16 kap. 13 a §,

b) den 1 augusti 2026 i fråga om 19 kap. 9 § första stycket,

c) den 1 januari 2027 i fråga om 19 kap. 19 och 20 §§ och

d) i övrigt den 1 januari 2023.

2. Ärenden som har inletts vid tingsrätten före ikraftträdandet den 1 januari 2023 men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

3. Äldre föreskrifter i 19 kap. 1, 5, 7–10 samt 15 §§ ska få fortsatt giltighet såvitt avser överförmyndare och deras ersättare till dess att 19 kap. 1 § träder i kraft den 1 januari 2027. Vad som fram tills dess är föreskrivet om överförmyndarnämnd i någon annan författning ska tillämpas också på överförmyndare.

1.2. Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 §, 19 kap.1 och 14 a §§ samt 20 kap. 8 §ärvdabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

2 §

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet,

skall egendomen, om den ej står

under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen

skall genast underrätta övriga del-

ägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överför-

myndaren enligt 11 kap. föräldra-

balken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet,

ska egendomen, om den inte står

under vård av en förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av

en delägare som sammanbodde

med den avlidna eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen

ska genast underrätta övriga del-

ägare om dödsfallet och, om det behövs en god man för någon delägare, göra en anmälan hos

överförmyndarnämnden enligt

11 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, ska medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. När en anmälan skett eller förhållandet på annat sätt

känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

blir känt, ska socialnämnden, om det behövs, göra vad delägare enligt första stycket är skyldiga att

göra. För kostnaderna med anled-

ning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

19 kap.

1 §

dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egen-

domen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap

handha förvaltningen. Har någon

genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran av borgenär eller den som står i an-

svar för betalning av gäld efter

den döde, där det måste antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som

erhållit legat omyndig eller har

enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvalt-

Om en dödsbodelägare begär det, ska rätten besluta, att egendomen ska avträdas till förvaltning av en boutredningsman, samt utse någon att i den egenskapen

ha hand om förvaltningen. Har

någon genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor), får även han eller hon begära ett beslut som nu är sagt. Ett sådant beslut

ska också meddelas på begäran av

den som fått ett legat eller som får föra talan om fullgörande av en ändamålsbestämmelse, om det be-

hövs för legatets eller ändamåls-

bestämmelsens verkställande, eller på begäran av en borgenär eller den som ansvarar för skulder efter den döde, om det kan antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt annars äventyras. Är en dödsbodelägare eller den som fått ett legat omyndig eller har enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalkenen god man eller förvaltare förordnats för honom,

ska dödsboet avträdas till förvalt-

ning av boutredningsman, om

överförmyndaren begär det och

rätten finner skäl därtill.

ning av en boutredningsman, om

överförmyndarnämnden begär

det och rätten finner skäl för det.

Beslut enligt denna paragraf

får grundas även på testamente som ej vunnit laga kraft.

Ett beslut enligt denna paragraf

får grundas även på testamente som inte fått laga kraft.

14 a §

Före den 1 april varje år skall boutredningsmannen avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. I redovisningen skall tas upp saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under året. Har medel innestått i bank eller annan inrättning skall vid redovisningen fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning vid årets slut. När värdehandlingar nedsatts i bank eller kreditmarknadsföretag skall vid redovisningen fogas bevis av motsvarande innehåll.

Före den 1 april varje år ska boutredningsmannen lämna redovisning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. I redovisningen ska tas upp saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under året. Har medel innestått i bank eller annan inrättning ska vid redovisningen fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning vid årets slut. När värdehandlingar deponerats i en bank eller ett kreditmarknadsföretag ska bevis av motsvarande innehåll ges in tillsammans med

redovisningen.

Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet. Övriga delägare samt rätten skall samtidigt underrättas om vem som

tillställts redovisningen. Dödsbodelägare som inte har tillställts

redovisningen har rätt att på begäran hos boutredningsmannen

erhålla ett exemplar av den. Finns

det delägare i boet som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken

skall ett exemplar tillställas överförmyndarnämnden.

Årsredovisning ska skickas till minst en delägare i boet. Övriga delägare samt rätten ska samtidigt underrättas om vem redovisningen har skickats till. En

dödsbodelägare som inte har fått

redovisningen skickad till sig har rätt att på begäran hos boutredningsmannen ett exemplar av den. Finns det en delägare i boet som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ska ett exemplar skickas

till överförmyndarnämnden.

Fullgör boutredningsman ej

vad som åligger honom enligt denna paragraf, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin skyldighet.

Om en boutredningsman inte fullgör vad han eller hon är skyldig att göra enligt denna paragraf, kan

rätten vid vite förelägga honom

eller henne att fullgöra sin skyldig-

het.

20 kap.

8 §

Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till Skatteverket. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.

Bouppteckningen ska inom en månad efter det att den upprättats ges in för registrering till Skatteverket tillsammans med en

bestyrkt kopia. Finns det flera

bouppteckningar, ska de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.

En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos Skatteverket.

En bestyrkt kopia av bouppteckningen ska förvaras hos Skatteverket.

Har omyndig del i boet eller

är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje överför-

myndare som skall ha tillsyn över

ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig be-

skaffenhet, behöver denna kopia

omfatta endast erforderliga delar.

Om en omyndig har del i boet

eller är någon för vilken en förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken en god man ska förordnas, ska ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje över-

förmyndarnämnd som ska ha till-

syn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av om-

fattande slag, behöver denna kopia

omfatta endast de delar som behövs.

Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad.

Är inte de kopior som krävs ingivna, ska sådana tas på boets bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 5 kap.1 och 4 §§ lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Vad i svensk lag är stadgat om förmynderskap för underårig skall

äga tillämpning jämväl i avseende å underårig svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder

förmynderskap för sådan underårig anordnat i främmande stat, där han har hemvist, dock rätten, såframt ej särskilda om-

ständigheter påkalla, att förmynderskap är anordnat här i riket, besluta, att förmynderskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Vad som är stadgat i svensk lag om förmynderskap för under-

åriga ska tillämpas även när det gäller en underårig svensk medborgare, som inte har hemvist i landet. Om förmynderskap för en sådan underårig har anordnats

i ett annat land, där han eller hon har hemvist, får dock rätten be-

sluta att förmynderskapet inte ska vara anordnat enligt svensk lag, om inte särskilda omständigheter påkallar att förmynderskap är anordnat här i landet.

Regeringen äger beträffande förmynderskap för underåriga svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överför-

myndare. Regeringen prövar fråga

om entledigande av sådan över-

förmyndare.

Regeringen får beträffande förmynderskap för underåriga svenska medborgare, som har hemvist i ett annat land, meddela särskilda bestämmelser angående vården av en underårigs värdehandlingar, och förordna en svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att utföra de uppgifter som en

överförmyndarnämnd har. Reger-

ingen prövar en fråga om entledigande av den som har en så-

dan uppgift.

Ersättning till överförmyndare beträffande förmynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förmyndare i den mån ersättningen ej enligt 12 kap. 16 eller 17 § föräldrabalkenskall utgå av den omyndiges medel.

Ersättning till den tjänsteman

som har utsetts för att utföra de uppgifter som en överförmyndarnämnd har beträffande ett för-

mynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag betalas av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förmyndare i den mån ersättningen inte enligt 12 kap. 16 eller 17 § föräldrabalken ska betalas av den omyndiges medel.

5 kap.

1 §

Vad i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga tillämp-

ning jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist

men som har förvaltare här i riket eller beträffande vilken ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts, dock rätten, såframt ej

särskilda omständigheter påkalla, att förvaltarskap är anordnat här i riket, besluta, att förvaltarskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Vad som är stadgat i svensk lag om förvaltarskap ska tillämpas även

när det gäller en svensk medborgare, som inte har hemvist i landet. Om förmynderskap har anordnats i ett annat land för en

svensk medborgare, som har hemvist där men som har en förvaltare här i landet, eller för vem en ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts, får dock rätten

besluta att förvaltarskapet inte ska vara anordnat enligt svensk lag, om inte särskilda omständigheter påkallar att förvaltarskapet är anordnat här i landet.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska under-

såtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda be-

stämmelser angående vården av värdehandlingar, så ock förordna

Regeringen får beträffande förvaltarskap för svenska medbor-

gare, som har hemvist i ett annat land, meddela särskilda bestäm-

melser angående vården av värdehandlingar, och förordna en svensk

svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

diplomatisk eller konsulär tjänsteman att utföra de uppgifter som en

överförmyndarnämnd har. Reger-

ingen prövar en fråga om entledigande av den som har en sådan

uppgift.

Ersättning till överförmyn-

dare beträffande förvaltarskap

som avses i första stycket utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förvaltare i den mån ersättningen

ej enligt 12 kap. 16 § föräldra-

balken skall utgå av den enskildes medel.

Ersättning till den tjänsteman

som har utsetts för att utföra de uppgifter som en överförmyndarnämnd har beträffande ett förval-

tarskap som avses i första stycket

betalas av statliga medel enligt

bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förvaltare i den mån ersättningen inte enligt 12 kap. 16 föräldrabalkenska betalas av den enskildes medel.

4 §

Skall i visst fall svensk lag om

anordnande av förvaltarskap ej äga

tillämpning beträffande någon,

som vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske,

äge rätten eller överförmyndaren,

om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, meddela förordnande enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken under tiden intill dess vård om hans angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i hans hemland eller rätten slutligt prövat frågan enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Ska i ett visst fall svensk lag

om anordnande av förvaltarskap

inte tillämpas beträffande en enskild, som vistas här i landet, eller

är det ännu inte utrett om det ska ske, får rätten eller överförmyn-

darnämnden, om ett dröjsmål

uppenbarligen skulle medföra fara, meddela ett förordnande enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken under tiden till dess att vård om den

enskildes angelägenheter anord-

nats i enlighet med lagen i hans

eller hennes hemland eller rätten

slutligt prövat frågan enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Är förmynderskap anordnat

enligt lagen i främmande stat,

ock i trängande fall god man

Om ett förmynderskap är an-

ordnat enligt lagen i ett annat

land, får även i trängande fall en

enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset

Härigenom föreskrivs att lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§

Föräldrabalkens bestämmelser om överförmyndarens tillsyn över förmyndares förvaltning, om förmyndares skyldighet att i vissa fall inhämta överförmynda-

rens samtycke, samt om förmyn-

dares redovisningsskyldighet i förhållande till överförmyndaren gäller inte förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset. Beträffande sådant förmynderskap skall dock gälla vad som föreskrivs om förmyndares skyldighet att, när förmyndaren lämnar förmynderskapet, överlämna den omyndiges egendom och lämna slutredovisning, samt om talan därom.

Föräldrabalkens bestämmelser om överförmyndarnämndens tillsyn över förmyndares förvaltning, om förmyndares skyldighet att i vissa fall inhämta över-

förmyndarnämndens samtycke,

samt om förmyndares redovisningsskyldighet i förhållande till

nämnden gäller inte förmynder-

skap för en omyndig medlem av det kungliga huset. Beträffande

ett sådant förmynderskap ska dock

gälla vad som föreskrivs om förmyndares skyldighet att, när förmyndaren lämnar förmynderskapet, överlämna den omyndiges egendom och lämna slutredovisning, samt om talan därom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.5. Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §

Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmynda-

ren förordna god man som avses

i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndar-

nämnden förordna en god man

som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall lantmäterimyndigheten anmäla detta hos överförmyndaren.

Om en god man enligt första stycket eller en annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, ska lantmäterimyndigheten anmäla detta hos överförmyndarnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.6. Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 5 kap. 5 a §expropriationslagen (1972:719) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a §

Om ansökan om expropriationstillstånd avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om en ansökan om expropriationstillstånd avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndarnämnden förordna en god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, skall regeringen eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket anmäla detta hos överförmyndaren.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, ska regeringen eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket anmäla detta hos överförmyndar-

nämnden.

5 kap.

5 a §

Om talan avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om talan avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndarnämnden förordna en god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, skall domstolen anmäla detta hos över-

förmyndaren.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, ska domstolen anmäla detta hos över-

förmyndarnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Till kommunens uppgifter hör att

1. fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är,

2. verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodosedda,

3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,

4. medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete eller studier,

5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1 §,

6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,

6. anmäla till överförmyndar-

nämnden dels när en person som

omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,

7. samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder,

8. anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,

9. underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet, barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans,

10. anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter, och

11. anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

2 a §

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet för värdepapperscentraler och kontoförande institut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Bestämmelser om skyldighet för värdepapperscentraler och kontoförande institut att lämna uppgifter till överförmyndar-

nämnden finns i 16 kap. 10 a §

föräldrabalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

20 §

Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Om skyldighet för fondbolag och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Om skyldighet för fondbolag och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndar-

nämnden finns bestämmelser i

16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

10 a §

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldighet för kreditinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren.

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldighet för kreditinstitut att lämna uppgifter till överförmyndar-

nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Medel som en förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken och som sedan den 1 januari 1941 står inne på räkning hos en bank utan villkor att de får tas ut bara med över-

förmyndarens tillstånd skall anses

insatta med förbehåll enligt 14 kap. 8 § andra stycket föräldrabalken att de får tas ut utan

överförmyndarens tillstånd. Det-

samma gäller medel som därefter satts in på räkningen och ränta som därefter lagts till kapitalet.

Medel som en förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken och som sedan den 1 januari 1941 står inne på räkning hos en bank utan villkor att de får tas ut bara med över-

förmyndarnämndens tillstånd ska

anses insatta med förbehåll enligt 14 kap. 8 § andra stycket föräldrabalken att de får tas ut utan

överförmyndarnämndens tillstånd.

Detsamma gäller medel som därefter satts in på räkningen och ränta som därefter lagts till kapitalet.

25 §

Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före den 1 juli 1995, om medlen inte omfattas av särskild överförmyndarkontroll enligt föräldrabalken. Vad som nu har sagts gäller dock inte om överförmyn-

daren enligt 13 kap. 19 § för-

Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarnämndens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före den 1 juli 1995, om medlen inte omfattas av särskild överförmyndarkontroll enligt föräldrabalken. Vad som nu har sagts gäller dock inte om

överförmyndarnämnden

enligt

13 kap. 19 § föräldrabalken har

äldrabalken har förordnat om inskränkning i uttagsrätten.

beslutat om inskränkning i uttags-

rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.12. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn att 2–11 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När en god man skall utses När en god man ska utses

2 §

Om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, skall

överförmyndaren förordna en

god man att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter.

Om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, ska över-

förmyndarnämnden förordna en

god man att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. Detta gäller oavsett om bar-

net söker uppehållstillstånd eller inte.

God man skall också förord-

nas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här på grund av dödsfall eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden.

En god man ska också förord-

nas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här på grund av dödsfall eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden.

God man skall inte förordnas,

om det är uppenbart obehövligt.

En god man ska inte förord-

nas, om det är uppenbart obehövligt.

3 §

Ansökan om god man får

göras av Migrationsverket och av socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Överförmyn-

daren får också självmant ta upp

frågan.

En ansökan om god man får

göras av Migrationsverket och av socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Överförmyndar-

nämnden får också självmant ta

upp frågan.

En god man ska förordnas så snart det är möjligt. I ett ärende om förordnande av god man ska överförmyndaren ge barnet tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende om förordnande av en god man ska överförmyn-

darnämnden ge barnet tillfälle

att yttra sig, om det kan ske.

Överförmyndaren ska omedel-

bart efter förordnandet informera barnet om vem som har förordnats som god man. Informationen ska även lämnas till barnets boende och till det offentliga biträdet om ett sådant har förordnats för barnet.

Överförmyndarnämnden ska

omedelbart efter förordnandet informera barnet om vem som har förordnats som god man. Informationen ska även lämnas till barnets boende och till det offentliga biträdet om ett sådant har förordnats för barnet.

4 §

I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap.12 och 13 §§föräldrabalken. Vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget skall

överförmyndaren fästa särskild

vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap.12 och 13 §§föräldrabalken. Vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget ska över-

förmyndarnämnden fästa särskild

vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

5 §

Ett godmanskap skall upphöra Ett godmanskap ska upphöra

1. om någon av barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe anländer till Sverige och är i stånd att utöva förmynderskapet och vårdnaden,

2. om barnet varaktigt lämnar Sverige,

3. om en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken utses för barnet,

4. om det är uppenbart att god man av någon annan anledning inte längre behövs.

Överförmyndaren beslutar om

upphörande av godmanskapet.

Överförmyndarnämnden beslu-

tar om upphörande av godmanskapet.

När barnet fyller 18 år upphör godmanskapet utan särskilt beslut.

6 §

En god man har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Skall godmanskapet fortsätta, är den gode mannen dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man har utsetts.

En god man har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Ska godmanskapet fortsätta, är den gode mannen dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man har utsetts.

En god man som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget skall entledigas.

En god man som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget ska entledigas.

Överförmyndaren beslutar om

entledigande. Uppkommer en fråga om att entlediga den gode mannen enligt andra stycket och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren besluta att den gode mannen

skall skiljas från sitt uppdrag för

tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle innebära fara för barnet.

Överförmyndarnämnden

beslutar om entledigande. Uppkommer en fråga om att entlediga den gode mannen enligt andra stycket och kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får

nämnden besluta att den gode

mannen ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle innebära fara för barnet.

7 §

Ansökan om upphörande av

godmanskap eller entledigande av en god man får göras av barnets

En ansökan om upphörande

av ett godmanskap eller entledigande av en god man får göras av

föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe samt av den gode mannen. Överförmyndaren får också självmant ta upp frågan.

barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe samt av den gode mannen. Överför-

myndarnämnden får också själv-

mant ta upp frågan.

Överförmyndaren skall ge bar-

net tillfälle att yttra sig, om det kan ske och det inte är obehövligt.

Överförmyndarnämnden ska

ge barnet tillfälle att yttra sig, om det kan ske och det inte är obehövligt.

8 §

Dör en god man, skall den

som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet.

Om en god man dör, ska den

som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndarnämnd som har tillsyn över godmanskapet.

9 §

Innan överförmyndaren förordnar någon till god man eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 6 § andra stycket,

skall den gode mannen ges till-

fälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Innan överförmyndarnämn-

den förordnar någon till god man

eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 6 § andra stycket, ska den gode mannen ges tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

När ansökan om särskilt förordnad vårdnadshavare

skall göras

När en ansökan om

en särskilt förordnad

vårdnadshavare ska göras

10 §

Beviljas barnet uppehållstill-

stånd, skall socialnämnden i den kommun där barnet vistas hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förord-

När barnet har fått uppehålls-

tillstånd, ska socialnämnden i den kommun där barnet vistas skynd-

samt hos rätten väcka talan om

eller anmäla behov av en särskilt

nad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det. Överförmyndaren

skall underrätta socialnämnden

om att förutsättningar för en sådan talan eller anmälan föreligger.

förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det. Överförmyn-

darnämnden ska underrätta social-

nämnden om att förutsättningar för en sådan talan eller anmälan föreligger.

Behörig överförmyndare Behörig överförmyndarnämnd

11 §

I fråga om behörig överför-

myndare enligt denna lag finns

bestämmelser i 11 kap. 25 § föräldrabalken.

I fråga om behörig överför-

myndarnämnd enligt denna lag

finns bestämmelser i 11 kap. 25 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

11 a §

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldighet för värdepappersbolag att lämna uppgifter till överförmyn-

daren.

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldighet för värdepappersbolag att lämna uppgifter till överförmyn-

darnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.14. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att 32 kap. 4 § och rubrikerna närmast före 32 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Överförmyndare m.m. Överförmyndarnämnd

Överförmyndare och överförmyndarnämnd

Enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden

32 kap.

4 §

Sekretess gäller hos överför-

myndare eller överförmyndar-

nämnd i ärende enligt föräldrabalkeneller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

Sekretess gäller hos överförmyndarnämnd i ärende enligt föräldrabalken, lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn eller lagen (2017:310)

om framtidsfullmakter för uppgift

om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.15. Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

9 §

En läkare eller tandläkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det, utföra undersökningar och ge utlåtanden över dessa på begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller överförmyndare.

En läkare eller tandläkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det, utföra undersökningar och ge utlåtanden över dessa på begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller överförmyndarnämnd.

En läkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är på begäran av polisman skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det, utföra en undersökning som innebär kroppsbesiktning av någon som är misstänkt för ett brott som kan ge frihetsstraff.

Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge utlåtanden gäller inte för läkare som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och, när det gäller undersökning och utlåtande om alkoholpåverkan, inte heller för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns det särskilda bestämmelser om utlåtanden i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

25 §

En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till

överförmyndaren finns i 16 kap.

10 a § föräldrabalken.

Bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till

överförmyndarnämnden finns i

16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:310) om framtidsfullmakter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:310) om framtidsfullmakter

dels att 13, 17, 25 och 26 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 a §

Om framtidsfullmakten skrivs under av fullmaktsgivaren eller vittnen elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.

13 §

Rätten ska inhämta ett läkarintyg eller någon annan likvärdig utredning beträffande fullmaktsgivarens hälsotillstånd, om det inte är uppenbart obehövligt.

Fullmaktsgivaren ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske. Även fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar och överför-

myndaren ska ges tillfälle att yttra

sig.

Fullmaktsgivaren ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske. Även fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar och överför-

myndarnämnden ska ges tillfälle

att yttra sig.

17 §

Fullmaktshavaren har inte rätt att företräda fullmaktsgivaren i en fråga där fullmaktshavaren själv, fullmaktshavarens make eller sambo, fullmaktshavarens barn eller någon som fullmaktshavaren företräder är motpart eller av någon annan anledning kan ha motstridiga intressen.

Om fullmaktshavaren inte har rätt att företräda fullmaktsgivaren, ska överförmyndaren å fullmaktshavarens begäran utse en god man att företräda fullmaktsgivaren. I övrigt gäller föräldrabalkens regler om god man.

Om fullmaktshavaren inte har rätt att företräda fullmaktsgivaren, ska överförmyndarnämnden å fullmaktshavarens begäran utse en god man att företräda fullmaktsgivaren. I övrigt gäller föräldrabalkens regler om god man.

25 §

Fullmaktshavaren ska på begäran av överförmyndaren lämna redovisning för sitt uppdrag och upplysningar om fullmaktsförhållandet och vidtagna åtgärder.

Fullmaktshavaren ska på begäran av överförmyndarnämnden lämna en redovisning för sitt uppdrag och upplysningar om fullmaktsförhållandet och vidtagna åtgärder.

26 §

Överförmyndaren får besluta

att framtidsfullmakten helt eller delvis inte längre får brukas av fullmaktshavaren, om han eller hon vid fullgörandet av uppdraget har gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller annars visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen.

Överförmyndarnämnden får

besluta att framtidsfullmakten helt eller delvis inte längre får brukas av fullmaktshavaren, om han eller hon vid fullgörandet av uppdraget har gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller annars visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart. Beslutet får överklagas till den tingsrätt som anges i 11 § andra och tredje styckena. Vid handläggningen i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Vårt uppdrag och arbete

2.1. Direktiven i korthet

Enligt direktiven ska vi göra en översyn av reglerna om gode män och förvaltare. Det övergripande syftet har varit att förbättra tillsynen på området, skapa bättre förutsättningar för att personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning och skydd. I slutändan handlar det om att de människor som är i behov av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som behövs. I vårt uppdrag har också ingått att se över regelverket på området för att säkerställa att reglerna är moderna och rättssäkra.

Uppdraget har inte omfattat att se över ställföreträdarsystemet som helhet. I stället har inriktningen varit att uppmärksamma områden där det finns problem och brister. Förslag på författningsändringar ska enligt direktiven så långt som möjligt ansluta till systematiken i föräldrabalken och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, med en strävan efter att skapa enkla och tydliga regler. En utgångspunkt enligt direktiven har varit att ställföreträdarsystemet även fortsättningsvis bör utgå från och bygga på det ideella inslaget.

Direktiven har angett ett antal frågor som utredningen särskilt ska koncentrera sig på, nämligen

  • att undersöka vilket behov av utbildning och stöd ställföreträdare har och ta ställning till hur detta bäst kan tillgodoses,
  • att ta ställning till i vilka särskilda fall som ställföreträdaruppdrag bör kunna utföras av kommunala tjänstemän eller andra professionella ställföreträdare och om juridiska personer ska kunna utföra ställföreträdaruppdrag,
  • att ta ställning till om och hur ett nationellt ställföreträdarregister kan upprättas,
  • att analysera om reglerna om ställföreträdares arvode och utlägg bör ändras i syfte att göra det möjligt för ställföreträdare att få ersättning i ett tidigare skede än vad som ofta är fallet i dag,
  • att överväga om det bör ställas krav på att överförmyndarverksamheten ska vara organiserad i viss form och om organisationsformen bör kunna ändras under löpande mandatperiod,
  • att överväga om överförmyndare och överförmyndarnämnder bör få en utökad möjlighet att delegera beslutanderätten,
  • att överväga om det bör ställas krav på att överförmyndaren eller ledamöterna i en överförmyndarnämnd ska ha viss särskild kompetens eller, och om så inte bedöms vara fallet, överväga andra sätt för att skapa bättre förutsättningar för dem att utföra sina uppdrag,
  • att överväga om överförmyndaren bör få utökad behörighet att meddela beslut i frågor om ställföreträdarskap,
  • att överväga förtydliganden i lagstiftningen i fråga om vilka krav som ska ställas på ställföreträdares redovisning och på överförmyndares granskning,
  • att överväga om överförmyndaren bör få utökade möjligheter att kontrollera en ställföreträdares förvaltning och hämta in uppgifter från fler aktörer än vad som är fallet i dag,
  • att ta ställning till om ställföreträdare bör kunna lämna in årsräkningar till överförmyndaren mer utspritt under året och om det behövs andra åtgärder för att säkerställa att överförmyndarens granskning sker inom en rimlig tid,
  • att ta ställning till hur tillsynen över överförmyndarna och tillsynsvägledningen bör vara organiserad i framtiden,
  • att ta ställning till vilka ytterligare tillsynsverktyg och sanktionsmöjligheter som länsstyrelserna behöver vid tillsynen över överförmyndare,
  • att analysera vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att statistiken på området håller en hög kvalitet och om uppgifter som samlas in bör utgöra officiell statistik,
  • att ta ställning till hur enskilda kan få förbättrade möjligheter att få ersättning för sådana ekonomiska skador som har uppstått på grund av ställföreträdares misskötsamhet,
  • att ta ställning till hur det kan underlättas för enskilda att få stöd vid frågor om ställföreträdarskapet och föra fram klagomål,
  • att överväga om den enskilde bör ges möjlighet till utökad insyn i sin ställföreträdares förvaltning,
  • att överväga om det finns anledning att stärka sekretessen för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
  • att ta ställning till vilka ändringar som behövs för att aktörerna på området i så stor utsträckning som möjligt ska kunna använda sig av digitala hjälpmedel,
  • att överväga om och hur framtidsfullmakter ska kunna upprättas och hanteras elektroniskt,
  • att analysera i vilken utsträckning det förekommer ensamkommande barn med uppehållsrätt i Sverige som har behov av en företrädare och ta ställning till om reglerna om företrädarskap för dessa barn behöver ändras och
  • att analysera om reglerna om behörig överförmyndare och domstol är ändamålsenliga när den enskilde inte är folkbokförd i Sverige och ta ställning till vilka regeländringar eller andra åtgärder som behövs.

I uppdraget har ingått att se över motsvarande regler för andra förordnade ställföreträdare, om det framkommer skäl för det. När det gäller ställföreträdare för barn har uppdraget omfattat att ta ställning till om och i så fall hur barnrättsperspektivet behöver förtydligas.

2.2. Utredningsarbetet

Ett konstituerande möte hölls med experter och sakkunniga den 25 november 2019. Därefter har ytterligare fem möten hållits, varav ett har sträckt sig över två dagar. En referensgrupp har varit knuten till utredningen, med representanter från civilsamhällets intresseorganisationer. Under utredningstiden har fyra möten hållits med referensgruppen. Den pågående pandemin har i stor utsträckning hindrat fysiska möten. Förutom det första mötet med expertgruppen och det första mötet med referensgruppen har mötena varit digitala.

I arbetet har vi lagt stor vikt vid att hämta in erfarenheter och synpunkter från olika aktörer på området. I syfte att undersöka vilka problem och brister som finns och vad som fungerar bra har vi också genomfört egna undersökningar. Vi har i tre omgångar, utifrån olika frågeställningar i direktiven, genomfört telefonintervjuer med personer med kunskap och erfarenhet på området. Telefonintervjuerna har omfattat

  • företrädare för fyra intresseföreningar som organiserar huvudmän och deras anhöriga. Föreningarna har ingått i utredningens referensgrupp,
  • företrädare för tre intresseföreningar som organiserar ställföreträdare. Föreningarna har ingått i utredningens referensgrupp,
  • fyra erfarna ställföreträdare,
  • tjänstemän och förtroendevalda vid tolv överförmyndare och överförmyndarnämnder,
  • nyckelpersoner hos de sju berörda länsstyrelserna och
  • nyckelpersoner inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Föreningen Sveriges Överförmyndare (FSÖ).

Intervjupersonerna har valts ut efter samråd med utredningens experter och sakkunniga. De erfarna ställföreträdare som intervjuats har valts ut efter förslag från de intresseföreningar som ingår i referensgruppen. De personer från överförmyndarverksamheter som intervjuats har valts efter förslag från SKR. Urvalet har gjorts av utredningen med utgångspunkten att intervjupersonerna så långt möjligt ska spegla verksamheter av skilda storlekar från olika delar av landet,

städer såväl som glesbygd, samt representera olika organisationsformer. En fjärde omgång telefonintervjuer har enbart omfattat de sju länsstyrelserna samt SKR och FSÖ. De personer som intervjuats från länsstyrelserna har valts ut av länsstyrelserna.

I syfte att få en ökad insyn på området har sex verksamhetsbesök hos överförmyndare och överförmyndarnämnder genomförts. De verksamheter som besökts har valts ut på samma sätt och efter samma kriterier som de intervjuade personerna från överförmyndarverksamheter. Tre av besöken har varit digitala.

För att få en mer heltäckande bild har vi erbjudit samtliga landets överförmyndare och överförmyndarnämnder att delta i en enkätundersökning. Enkäten har besvarats av 44 procent av verksamheterna.

Därutöver har vi haft kontakt med domare vid fem tingsrätter, i syfte att undersöka domstolarnas hantering av ärenden om godmanskap och förvaltarskap samt för att få ett domstolsperspektiv på överförmyndarnas verksamhet.

Vi har vidare deltagit i ett antal digitala seminarier och möten med intresseföreningar, både sådana som ingår och som inte ingår i utredningens referensgrupp. Vi har hämtat in synpunkter från privata företag och organisationer med intressen som berörs av utredningen. I enskilda frågor har vi haft kontakt med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten. En av Justitieombudsmannens byråchefer har lämnat synpunkter till utredningen. Ett antal överförmyndarverksamheter och ställföreträdare samt personer som har en god man eller förvaltare och deras anhöriga har vidare på eget initiativ kontaktat utredningen i syfte att förmedla sina erfarenheter.

I syfte att undersöka systemen på ställföreträdarområdet i övriga nordiska länder har vi hämtat in upplysningar från centrala myndigheter i varje land. På grund av pandemin har vi inte kunnat göra så många studiebesök som vi inledningsvis planerat. Vi har hållit oss underrättade om pågående arbete inom EU och relevant arbete inom Regeringskansliet.

När vi i betänkandet hänvisar till erfarenheter och synpunkter som lyfts fram syftar vi på det nu beskrivna inhämtade underlaget i utredningsarbetet. Ambitionen har varit att i betänkandet spegla resultatet av undersökningarna och ge en övergripande bild av vanligt förekommande erfarenheter och synpunkter. Vi gör inte anspråk på att återge varje enskild synpunkt som kommit fram och påstår inte heller att de synpunkter som lämnats till utredningen är represen-

tativa för alla de aktörer som finns på området. Vi har dock försökt att så långt möjligt fånga upp den kunskap och alla de värdefulla erfarenheter som så många delgett oss.

2.3. Betänkandets disposition

Författningsförslaget finns i avsnitt 1 och här i avsnitt 2 redogör vi för vårt uppdrag och arbete. I avsnitt 3 beskrivs kortfattat det nuvarande systemet med ställföreträdarskap för vuxna. Även ställföreträdarskap för barn berörs. I avsnitt 4 redogör vi för motsvarande system i övriga nordiska länder. Därefter följer de avsnitt som behandlar utredningens sakfrågor. I varje avsnitt finns en deskriptiv del samt våra förslag eller bedömningar.

I avsnitten 5–10 tar vi upp frågor som särskilt anknyter till de som har en god man eller förvaltare – huvudmännen. Avsnitten gäller huvudmannens vilja och välbefinnande (5), huvudmannens och de anhörigas insyn i ställföreträdarens verksamhet (6), skyddet för känsliga uppgifter om huvudmannen (7), huvudmannens möjligheter att få information och stöd (8), klagomål mot ställföreträdare (9) och möjligheterna för huvudmannen att få ersättning för ekonomisk skada (10).

I avsnitten 11–15 behandlas frågor som särskilt anknyter till ställföreträdarnas verksamhet. Avsnitten behandlar ställföreträdarens uppdrag (11), utbildning och stöd till ställföreträdare (12 och 13), frågor om när ställföreträdare vill avsluta sitt uppdrag eller avlider (14) och professionella ställföreträdare (15).

I avsnitten 19–22 tar vi upp frågor som särskilt anknyter till överförmyndaren. Avsnitten gäller kompetens och kvalitet i överförmyndarverksamheten (19), om överförmyndarnämnd bör bli den obligatoriska organisationsformen (20), delegering av beslutanderätt (21) samt om överförmyndare bör få ökad beslutanderätt (22).

Frågorna i avsnitten 16–18 om ställföreträdarnas redovisning och överförmyndarnas tillsyn (16), granskning inom rimlig tid (17) samt arvode och kostnadsersättning (18) rör både ställföreträdare och överförmyndare.

I avsnitt 23 behandlas frågan om hur tillsyn över överförmyndare och tillsynsvägledning bör vara organiserad i framtiden och i avsnitt 24 tar vi upp frågan om statistik. Frågor om ett nationellt ställ-

företrädarregister behandlas i avsnitt 25 och frågor om digitalisering i avsnitt 26. I avsnitt 27 tar vi upp frågor om ställföreträdarskap för ensamkommande barn. Förväntade konsekvenser av våra förslag framgår av avsnitt 28. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 29. I avsnitt 30 finns författningskommentaren.

3. Allmänt om ställföreträdarskap

3.1. Inledning

I detta avsnitt ges en översikt över det nuvarande systemet med ställföreträdarskap för vuxna och de olika aktörernas roller och funktioner. De huvudsakliga bestämmelserna finns i 11, 12, 14–17 samt 19 och 20 kap. föräldrabalken (FB) och i förmynderskapsförordningen (1995:379). Även lagen (2017:310) om framtidsfullmakter är relevant i sammanhanget. I avsnittet berörs också reglerna om ställföreträdarskap för barn.

3.1.1. En kort sammanfattning

Godmanskap och förvaltarskap – ställföreträdarskap – anordnas av domstol för en person som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. En god man eller förvaltare – ställföreträdare – förordas för den som ett ställföreträdarskap har anordnats för. När det är motiverat kan fler än en god man eller förvaltare utses. I lagtexten används begreppet

den enskilde för att ange den som har eller ska få en god man eller

förvaltare. I andra sammanhang används begreppet huvudmannen för den som har en sådan ställföreträdare. Godmanskap bygger på huvudmannens samtycke medan förvaltarskap är en tvångsåtgärd. Den som har en god man behåller sin rättshandlingsförmåga medan den som har en förvaltare förlorar sin rättshandlingsförmåga på de områden som förvaltarskapet avser. Utöver dessa former av ställföreträdarskap kan en god man utses i ett antal tillfälliga situationer, exempelvis vid vissa intressekonflikter. Gode män och förvaltare utses av domstolen eller av förtroendevalda överförmyndare eller över-

förmyndarnämnder. Överförmyndare och överförmyndarnämnder är

kommunala myndigheter som bland annat har i uppgift att rekrytera ställföreträdare och utöva tillsyn över deras verksamhet. Staten utövar i sin tur tillsyn över överförmyndarna och överförmyndarnämnderna genom sju av landets länsstyrelser. Även Justitiekanslern och Justitieombudsmannen har en funktion när det kommer till tillsynen på området.

De båda instituten framtidsfullmakt och anhörigbehörighet är relativt nya former av ställföreträdarskap som kommer till stånd utan domstolens eller överförmyndarens inblandning. En person som är

framtidsfullmaktsgivare kan med en framtidsfullmakt ge behörighet

åt en framtidsfullmaktshavare att företräda fullmaktsgivaren vid en framtida situation när han eller hon inte själv har förmåga att ha hand om sina angelägenheter. Anhörigbehörighet innebär en möjlighet för anhöriga till personer som inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter att för deras räkning vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till den dagliga livsföringen.

3.1.2. Hur vi använder begreppen

Med begreppet huvudman avses i betänkandet en person som har en god man eller förvaltare. Ibland används i stället begreppet den

enskilde med vilket avses en person som antingen har eller ska få en

sådan ställföreträdare. Ställföreträdare använder vi som ett samlingsbegrepp för den som är utsedd att vara god man eller förvaltare. Ibland avses även förmyndare för barn, vilket då anges särskilt eller framgår av sammanhanget. Begreppet överförmyndare avser både överförmyndare och överförmyndarnämnd, om inget annat sägs.

3.2. Ställföreträdarskap för vuxna – en översikt över aktörerna och deras funktioner

3.2.1. Ställföreträdaren

God man

En god man får utses i ett flertal situationer. Vanligast är godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB, som får anordnas för en enskild som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller

annat liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Godmanskap anordnas av allmän domstol. Det krävs att den enskilde har lämnat sitt samtycke. Även utan samtycke kan dock ett godmanskap anordnas, om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in. Samtidigt som godmanskap anordnas utses en god man. Vid godmanskap behåller huvudmannen sin rättshandlingsförmåga och utgångspunkten är att han eller hon ska lämna sitt samtycke till rättshandlingar som den gode mannen vidtar. Om huvudmannen på grund av sitt tillstånd är ur stånd att ge uttryck för sin mening eller meningen av annan orsak inte kan hämtas in krävs inte samtycke (11 kap. 5 § första stycket).

En god man ska också utses vid vissa intressekonflikter mellan huvudmannen och ställföreträdaren (11 kap. 2 §). I vissa situationer som handlar om att bevaka en bortavarande eller okänd persons rätt ska också en god man utses, exempelvis om det vid ett dödsfall finns en arvinge som vistas på okänd ort (11 kap. 3 §). Det är överförmyndaren som utser en god man i dessa fall.

Den som utses som god man ska vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person. Han eller hon får inte vara underårig eller själv ha förvaltare. Om den enskilde föreslår en viss person ska den personen utses, om han eller hon är lämplig och vill åta sig uppdraget. Innan någon utses till god man ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som behövs (11 kap. 12 §). Den gode mannen ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde (12 kap. 3 §).

Förvaltare

Förvaltarskap får anordnas av domstol för en person som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller annat liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person och som är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap får inte anordnas om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat mindre ingripande sätt (11 kap. 7 § FB). Samtidigt som förvaltarskap anordnas utses en förvaltare. Förvaltarskap kräver inte samtycke från den enskilde och får alltså, till skillnad från

godmanskap, anordnas med tvång. Inom ramen för sitt uppdrag har förvaltaren ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder honom eller henne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har en förvaltare förlorar alltså sin rättshandlingsförmåga på de områden som förvaltarskapet avser. Trots förvaltarförordnandet får huvudmannen dock, bland annat, ingå anställningsavtal och förfoga över sin lön (11 kap. 8 §) och förvaltare är liksom gode män inte behöriga att företräda huvudmannen vid vissa frågor av utpräglat personlig karaktär som att exempelvis ingå äktenskap eller upprätta testamente (12 kap. 2 § tredje stycket). Den som har en förvaltare förlorar inte heller sin rösträtt.

På samma sätt som gäller för gode män ska förvaltaren vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person (11 kap. 12 §). Förvaltaren ska liksom den gode mannen omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen (12 kap. 3 §).

Framtidsfullmaktshavare

Framtidsfullmakt är ett nytt institut i svensk rätt, infört 2017, avsett att vara ett komplement till ordinära fullmakter och ett alternativ till godmanskap och förvaltarskap.1 En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon (framtidsfullmaktsgivaren) ger åt en fysisk person (framtidsfullmaktshavaren) att företräda fullmaktsgivaren vid en framtida tidpunkt när fullmaktsgivaren på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att hantera de angelägenheter som fullmakten avser (1 § lagen om framtidsfullmakter). Framtidsfullmakten får omfatta personliga och ekonomiska angelägenheter och fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten omfattar. Fullmakten får dock inte omfatta åtgärder inom hälso- och sjukvården eller tandvården eller frågor av utpräglat personlig karaktär (2 §). En framtidsfullmakt får upprättas av den som har fyllt 18 år och har förmåga att ha hand om sina angelägenheter (3 §). Framtidsfullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska skriva under handlingen i två vittnens samtida närvaro, alternativt intyga att han eller hon har skrivit under hand-

1Prop. 2016/17:30 s. 25 f.

lingen. Vittnena ska bekräfta handlingen med sina underskrifter (4 §). Det är fullmaktshavaren som bedömer om framtidsfullmakten har trätt i kraft. Det kan dock i fullmakten bestämmas att ikraftträdandet ska prövas av domstol och även fullmaktshavaren kan begära en sådan prövning (9 §). Överförmyndaren får besluta att framtidsfullmakten helt eller delvis inte längre får brukas av fullmaktshavaren, om han eller hon vid fullgörandet av uppdraget har visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen (26 §).

Anhörig med behörighet

Även institutet anhörigbehörighet är nytt, det infördes 2017 genom bestämmelser i 17 kap. FB. Anhörigbehörighet inträder om det är uppenbart att en enskild som är över 18 år på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter. En anhörig är då behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till den dagliga livsföringen. Det är den anhörige som avgör om behörigheten gäller (1 §). Behörighet inträder alltså utan fullmakt och utan beslut från överförmyndare eller domstol. Anhörigbehörighet gäller i tur och ordning för make eller sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och syskonbarn (2 §). I frågor där den enskilde företräds av en god man enligt 11 kap. 4 §, en förvaltare eller en framtidsfullmaktshavare gäller inte behörigheten (3 §). Den som har behörighet ska handla i den enskildes intresse med beaktande av hans eller hennes vilja eller förmodade inställning, hålla den enskildes medel avskilda och dokumentera vidtagna åtgärder på ett lämpligt sätt (4 §).

3.2.2. Domstolen

Allmän domstol anordnar godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB och förvaltarskap. I regel utser domstolen en god man eller förvaltare i samband med anordnandet. Domstolen beslutar också i frågor om jämkning och upphörande av godmanskap och förvaltarskap. I domstolens uppgifter ingår att hämta in de yttranden och den utredning som behövs och ibland hålls ett muntligt sammanträde i ärendet (11 kap. 16 och 17 §§). Därutöver är det domstolens uppgift att pröva

överklaganden av beslut som överförmyndaren fattat enligt föräldrabalken (20 kap. 6 §). På talan av överförmyndaren prövar domstolen dessutom mål om utdömande av vite (16 kap. 13 § andra stycket).

3.2.3. Överförmyndaren

Överförmyndaren har en central funktion på området. I myndighetens uppgifter ingår att rekrytera lämpliga ställföreträdare och se till att de erbjuds den utbildning som behövs (19 kap. 18 § FB). Överförmyndaren får ansöka om att tingsrätten ska anordna godmanskap eller förvaltarskap och ska lämna förslag på en lämplig ställföreträdare samt bistå domstolen med utredning (11 kap. 15 § första stycket och 17 a §). Överförmyndaren har vidare i uppgift att utöva tillsyn över ställföreträdares verksamhet och besluta om entledigande och byte av ställföreträdare (16 kap. 1 § och 11 kap. 19 b §). Myndigheten ska årligen granska samtliga förvaltarskap för att pröva om det finns skäl att ansöka om upphörande av förvaltarskapet (5 § andra stycket förmynderskapsförordningen). Bland överförmyndarens uppgifter ingår också att besluta i frågor om god man enligt 11 kap. 1–3 §§ FB och enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Överförmyndaren har också en central funktion när det kommer till förmyndare för barn. Bland annat får överförmyndaren ansöka om att rätten ska förordna en förmyndare och myndigheten utövar tillsyn även över förmyndares verksamhet (10 kap. 18 § första stycket och 16 kap. 1 § FB). Därutöver har överförmyndaren uppgifter när det kommer till granskningen av framtidsfullmaktshavares verksamhet (25 och 26 §§ lagen om framtidsfullmakter).

Överförmyndaren är en kommunal myndighet och det ska finnas en överförmyndare i varje kommun (19 kap. 1 § FB). Kommunen får besluta att det i stället för en överförmyndare ska finnas en överförmyndarnämnd (19 kap. 2 §). Kommuner får också besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd (19 kap. 16 § andra stycket). Överförmyndare, nämndledamöter och ersättare är förtroendevalda politiker i respektive kommun. Det finns i dag 209 överförmyndare och överförmyndarnämnder i landet. 70 procent av landets kommuner har inrättat en överförmyndarnämnd eller ingår i en överförmyndarnämnd tillsammans med en eller flera andra kommuner. Av nämnderna är cirka 30 procent gemensamma för flera kommuner.

3.2.4. Länsstyrelsen

Sju av landets 21 statliga länsstyrelser har sedan 2012 ett ansvar på området. Länsstyrelsernas uppgift är att utöva tillsyn över överförmyndares verksamhet (19 kap. 17 § första stycket FB). Tillsynen sker i huvudsak genom en årlig inspektion hos varje överförmyndare där länsstyrelsen granskar att handläggningen följer reglerna i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen och även i övrigt sker på ett rättssäkert och lämpligt sätt (21 § förmynderskapsförordningen). Utöver tillsynen ska länsstyrelserna med råd stödja överförmyndare i deras verksamhet och främja en enhetlig rättstillämpning. Länsstyrelserna ska också se till att den utbildning som erbjuds överförmyndare, nämndledamöter och ersättare är tillfredsställande (19 kap. 17 § andra stycket FB). Dessa funktioner brukar kallas tillsynsväg-

ledning.

Länsstyrelserna för också statistik över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet. Länsstyrelsen i Dalarnas län har i uppgift att föra statistik på riksnivå (25 § förmynderskapsförordningen).

3.2.5. Justitieombudsmannen

Justitieombudsmannen (JO) är riksdagens ombudsmän som utövar tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra föreskrifter (13 kap. 6 § första stycket regeringsformen). JO har tillsyn över att bland annat statliga och kommunala myndigheter samt tjänstemän och andra befattningshavare vid sådana myndigheter efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden, 1 och 2 §§ lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Tillsynen bedrivs genom prövning av klagomål från allmänheten och genom inspektioner och andra undersökningar som en följd av JO:s egna initiativ (5 §). Granskningen fokuserar särskilt på sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.2

2 Justitieombudsmannen, se www.jo.se (hämtad 2021-03-05).

3.2.6. Justitiekanslern

Justitiekanslern (JK) är en myndighet under regeringen som bland annat har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden, 1 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. I JK:s uppdrag ingår också att reglera skadeståndskrav mot staten. Under JK:s tillsyn står bland andra statliga myndigheter och anställda i sådana myndigheter samt kommunala myndigheter och tjänstemän och andra befattningshavare vid sådana myndigheter (2 och 3 §§). JK:s verksamhet koncentreras i huvudsak på frågor om rättssäkerhet, yttrandefrihet, offentlighet och så kallade systemfel hos myndigheter.3

3.3. Något om bestämmelserna om ställföreträdarskap för barn

Reglerna om gode män och förvaltare har många beröringspunkter med vad som gäller för förmynderskap för barn, som regleras i bland annat 9, 10 och 13 kap. FB. De reglerna är inte i första hand föremål för utredningens översyn. Många bestämmelser i föräldrabalken är dock gemensamma för förmyndare, gode män och förvaltare. Som nämnts utövar överförmyndaren tillsyn över även förmyndares verksamhet. Vissa av våra förslag får alltså bäring även på förmynderskap, vilket då anges särskilt. I utredningens uppdrag ingår vidare några specifika frågor om ställföreträdarskap för ensamkommande barn. Det finns alltså anledning att kort redovisa vad som gäller i fråga om förmynderskap och andra ställföreträdarskap för barn.

Förmyndaren förvaltar barnets tillgångar och företräder barnet i

angelägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 § FB). Den som är underårig eller som har en förvaltare får inte vara förmyndare (10 kap. 1 §). Barnets vårdnadshavare bestämmer i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 §).

Ett legalt förmynderskap är kopplat till vårdnaden om barnet. Barnets vårdnadshavare, oftast föräldrarna, är nämligen som utgångspunkt också barnets förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare eller entledigas från förmynderskapet, är den andre

3 Justitiekanslern, se www.jk.se/1355 (hämtad 2021-03-05).

föräldern förmyndare. För barn som endast har en vårdnadshavare är den vårdnadshavaren ensam förmyndare (10 kap. 2 §).

En förordnad förmyndare utses av domstol, om barnet inte har någon förmyndare (10 kap. 5 §). Till förmyndare ska en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person utses. För underåriga syskon ska samma person vara förmyndare, om inte särskilda skäl talar mot det (10 kap. 6 §). I vissa fall kan flera förmyndare eller en medförmyndare utses (10 kap. 8 §).

En god man ska utses av överförmyndaren i förmyndarens ställe, om förmyndaren på grund av sjukdom eller annan orsak inte kan utöva förmynderskapet (11 kap. 1 §).

Överförmyndaren ska utse en god man för ett ensamkommande

barn om barnet är utländsk medborgare eller statslös och om det vid

ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. En god man ska också utses om barnets föräldrar eller en vuxen som anses ha trätt i föräldrarnas ställe efter barnets ankomst till Sverige, men innan barnet har fått uppehållstillstånd här, på grund av dödsfall, sjukdom eller annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden. En god man ska dock inte utses om det är uppenbart obehövligt. Den gode mannen ska i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter, 1 och 2 §§ lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

3.4. Hur vanligt är det med ställföreträdarskap?

Enligt länsstyrelsernas överförmyndarstatistik för 20194 finns 122 418 ställföreträdarskap, fördelat på följande kategorier:

  • 68 714 godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB
  • 2 359 godmanskap enligt 11 kap. 1–3 §§ FB
  • 2 223 godmanskap enligt lagen om god man för ensamkommande barn

4 Länsstyrelserna, se https://overformyndarstatistik.lansstyrelsen.se/ (hämtad 2021-04-10). Statistik för 2020 har inte redovisats i tid för att kunna tas in i betänkandet.

  • 12 966 förvaltarskap
  • 36 156 förmynderskap5

Detta innebär att omkring 0,8 procent av Sveriges befolkning har en god man enligt föräldrabalken eller en förvaltare, vilka är de ställföreträdarskap som utredningen i första hand ska inrikta sig på.

Sedan länsstyrelserna 2015 började föra statistik på området visas inga större förändringar i det totala antalet ställföreträdarskap. Antalet godmanskap enligt 11 kap. 4 § har dock enligt statistiken ökat med drygt 10 000 och antalet förvaltarskap med drygt 2 000 under perioden. Även antalet förmynderskap har enligt statistiken ökat sedan 2015, med omkring 11 000. Av statistiken framgår dock inte om ökningen avser förordnade eller legala förmynderskap. Antalet godmanskap enligt lagen om god man för ensamkommande barn har minskat kraftigt under perioden, med omkring 25 500, vilket är förklaringen till att antalet ställföreträdarskap totalt inte har förändrats i någon större utsträckning. Ett viktigt tillägg till det sagda är att statistiken för 2015 och de närmaste åren därefter inte är fullt tillförlitlig. Detta beror på att överförmyndarna haft olika sätt att redovisa statistik, att deras verksamhetssystem inte varit enhetligt anpassade efter den statistik som ska lämnas och att ett flertal överförmyndare inledningsvis inte lämnade några statistikuppgifter. Statistiken ska därför tolkas med försiktighet och det är svårt att mot bakgrund av uppgifterna dra säkra slutsatser om hur antalet ställföreträdarskap har utvecklats över tid. För 2019 har dock samtliga kommuner utom tre redovisat uppgifter för statistiken. Vi bedömer därför att en tämligen hög nivå att tillförlitlighet har uppnåtts för 2019.

Det förs ingen statistik och inget register över framtidsfullmakter eller anhörigbehörigheter. Det saknas därför uppgifter om hur vanliga dessa former av ställföreträdarskap är.

5 Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Dalarnas län redovisar vissa överförmyndare uppgifter om legala förmyndare medan andra överförmyndare enbart redovisar uppgifter om förordnade förmyndare. Det går därför inte att av statistiken dra några slutsatser om hur många förordnade förmyndare det finns i landet.

4. Nordisk utblick

Vi har haft i uppdrag att analysera hur regelverket på ställföreträdarområdet ser ut och fungerar i övriga nordiska länder. Vi har därför kartlagt regelverken i Norge, Danmark, Finland och Island. Gemensamt är att ställföreträdarskap är en statlig angelägenhet i dessa länder och att det, i varje fall i de tre förstnämnda länderna, har skett en viss professionalisering på området. Genomgången omfattar enbart ställföreträdarskap för vuxna.

4.1. Norge

4.1.1. Inledning

I Norge trädde en ny lag om ställföreträdarskap, vergemålsloven, i kraft 2013.1 Lagen reglerar ställföreträdarskap för både minderåriga och vuxna och innebar en genomgripande reform av regelverket. Reformen syftade enligt förarbetena till att säkerställa att personer som inte är i stånd att ta till vara sina egna intressen får den hjälp och det stöd de behöver samt till att åstadkomma en modernare lagstiftning, ett större mått av rättssäkerhet och en större grad av individanpassning.2 Reformen innebar att det kommunala ansvaret för ställföreträdarskap överfördes från 420 förtroendevalda överförmyndare till tio statliga fylkesmän (motsvarade svenska länsstyrelser). Reformen innebar också att institutet omyndigförklaring avskaffades och att framtidsfullmakter och anhörigbehörighet infördes. Bestämmelser

1 Lovdata. Lov om vergemål, LOV-2010-03-26-9, se https://lovdata.no/dokument/NL/lov/2010-03-26-9?q=lov om vergemål (hämtad 2020-02-17). 2 Prop. 110 (2008–2009) s. 7 f.

på området finns i vergemålsloven och i förordningen vergemålsforeskriften.3

I Norge har omkring 42 000 vuxna personer en förordnad ställföreträdare, vilket motsvarar cirka 0,8 procent av landets befolkning. Omkring 27 000 personer har uppdrag som ställföreträdare.4

4.1.2. Regelverkets huvudsakliga innebörd

Ställföreträdarskap är en statlig angelägenhet

Till skillnad från vad som gäller i Sverige är ansvaret för ställföreträdarskap statligt i Norge. Tio av landets fylkesmän, vilka som nämnts närmast motsvarar de svenska länsstyrelserna, är lokala vergemåls-

myndigheter (4 § vergemålsloven). Myndigheterna avgör flertalet

ärenden om ställföreträdarskap som första instans och ansvarar också för tillsynen över ställföreträdarna i distriktet (6 §). Fylkesmännen ansvarar vidare för nödvändig utbildning för ställföreträdare samt för vägledning och stöd till dem. En central myndighet, Statens sivil-

rettsforvaltning, har i uppgift att behandla klagomål över vissa av

fylkesmännens beslut och utövar också tillsyn över fylkesmännen (7 §). Myndigheten har också ett överordnat ansvar för information till och utbildning av ställföreträdare.5

Former av ställföreträdarskap

Ställföreträdarskap för vuxna regleras i 4 kap. vergemålsloven. Den som har fyllt 18 år och som på grund av psykisk störning, demens, psykisk utvecklingsstörning, missbruk, allvarligt spelmissbruk eller försvagad hälsa inte är i stånd att ta till vara sin intressen kan enligt 20 § sättas under ställföreträdarskap (vergemål). Det krävs att den enskilde ger sitt skriftliga samtycke, om han eller hon är i stånd att förstå vad ett samtycke innebär. Den enskilde har i dessa fall kvar sin rättshandlingsförmåga och kan disponera över sina medel (21 §). Ställföreträdarskapet kan omfatta personliga och ekonomiska förhållanden och ska inte göras mer omfattande än nödvändigt. Denna form

3 Lovdata. Foreskrift til vergemålsloven, FOR-2013-02-15-201, se https://lovdata.no/dokument/SF/forskrift/2013-02-15- 201?q=vergemål (hämtad 2020-02-17). 4 Uppgifter från Statens sivilrettsforvaltning i september 2020. 5 Prop. 110 (2008–2009) s. 8 och 72 f.

av ställföreträdarskap motsvarar och har många likheter med godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB).

En mer långtgående form av ställföreträdarskap regleras i 22 § vergemålsloven. Om den enskilde uppfyller förutsättningarna för ställföreträdarskap enligt 20 § kan han eller hon fråntas sin rättshandlingsförmåga i ekonomiskt eller personligt hänseende. Det krävs att vissa villkor är uppfyllda, främst att den enskildes tillgångar riskerar att väsentligt förringas eller att det finns en betydande fara för att han eller hon genom sitt agerande i väsentlig grad skadar sina intressen. Beslut om att frånta en person den rättsliga handlingsförmågan fattas av domstol. Denna form av ställföreträdarskap motsvarar och har många likheter med förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § FB.

Vem utser ställföreträdare?

Regler för handläggningen hos fylkesmannen och den centrala myndigheten finns i kap. 8 vergemålsloven. Det är fylkesmannen som beslutar om ställföreträdarskap som första instans i ärenden där huvudmannen inte fråntas sin rättsliga handlingsförmåga (55 §). Fylkesmannen ska se till att frågan blir väl belyst och bland annat kan läkarintyg, yttranden och en samtyckesförklaring från den enskilde läggas till grund för beslutet. Ett samtal mellan en handläggare och den enskilde ska utgöra grund för beslutet, dock inte om det kan antas att den enskilde inte förstår vad saken gäller (59 §).

Reglerna om handläggningen i domstol finns i kap. 9. Domstolen beslutar om de ställföreträdarskap som innebär att huvudmannen fråntas sin rättshandlingsförmåga (68 §). Domstolen prövar också överklaganden av fylkesmannens beslut om bland annat anordnande av ställföreträdarskap.

Vem utses som ställföreträdare?

I kap. 5 vergemålsloven regleras tillsättningen av ställföreträdare. Ramen för ställföreträdarens uppdrag ska anges i samband med förordnandet (25 §). Den tilltänkta ställföreträdaren ska vara lämplig för uppdraget och ska ha samtyckt till att utses (28 §).

Ställföreträdaren är i regel en familjemedlem eller någon som på annat sätt är närstående till den enskilde. Dessa kallas ofta för vanliga eller ideella ställföreträdare. Fylkesmannen har dock enligt 26 § en möjlighet att anlita en fast ställföreträdare (faste verger). Några särskilda villkor som måste vara uppfyllda för att anlita fasta ställföreträdare anges inte i lagen. I förarbetena sägs att ideella ställföreträdare ska vara huvudregel även fortsättningsvis. En möjlighet att engagera fasta ställföreträdare kan dock, enligt förarbetena, göra det enklare att hitta kompetenta och lämpliga ställföreträdare. Enligt förarbetena har en vanlig ställföreträdare ofta möjlighet att lägga ner mer tid på huvudmannen än en fast ställföreträdare och det uttrycktes en farhåga kring att fasta ställföreträdare kan tänkas tumma på kvaliteten i uppdraget till förmån för effektivitet. I förarbetena betonades därför vikten av att fylkesmannen utövar tillsyn över de fasta ställföreträdarna. Systemet med fasta ställföreträdare ansågs inte kräva en särskild lagbestämmelse. Att en sådan ändå infördes motiverades med att det behövs vissa särskilda regler för de fasta ställföreträdarna, bland annat när det gäller arvode.6

Den som anlitas som fast ställföreträdare ska lägga fram en politi-

attest, vilket i stort motsvarar ett svenskt belastningsregisterutdrag.

I övrigt gäller samma regler för fasta ställföreträdare som för andra. Reglerna om arvode skiljer sig dock åt, vilket utvecklas nedan.

Enligt uppgift från Statens sivilrettsforvaltning utses en fast ställföreträdare när det inte finns någon närstående eller om uppdraget är sådant att ställföreträdaren bör vara utomstående. Den som är fast ställföreträdare är inte anställd hos fylkemannen utan är en självständig uppdragstagare. Han eller hon tar i regel på sig flera uppdrag och det finns ingen fast gräns för hur många uppdrag en fast ställföreträdare får ha. Det saknas uppgifter om hur många ställföreträdare som är fasta men andelen uppskattas till åtminstone omkring hälften.7

En ställföreträdare kan med rimligt varsel kräva att bli entledigad från sitt uppdrag. Även om ställföreträdaren inte begär sitt entledigande kan fylkesmannen entlediga honom eller henne, bland annat om det framstår som nödvändigt med hänsyn till huvudmannen (29 §). Fylkesmannen ska ha en beredskapsordning som säkrar att en ställföreträdare kan utses omgående (4 § vergemålsforeskriften).

6 Prop. 110 (2008–2009) s. 83 f. 7 Uppgifter från Statens sivilrettsforvaltning i september 2020.

Nationella register

Det förs i Norge register över beslut om att frånta personer den rättsliga handlingsförmågan (77 § vergemålsloven). Domstolens beslut registreras i Folkeregistret (motsvarande den svenska folkbokföringen) och Løsøreregistret (där uppgifter om bland annat pant och andra rättigheter i lösöre registreras). Även beslut om ändring eller upphävande av tidigare beslut registreras. Registeruppgifterna är inte direkt tillgängliga för allmänheten. Den som kan identifiera en person kan dock få upplysningar om den som är registrerad, vem som är ställföreträdare och vilken instans som avgjort frågan om rättshandlingsförmåga.8

Ställföreträdarens uppdrag

I kap. 6 vergemålsloven finns bestämmelser om hur ställföreträdaren ska utföra sitt uppdrag. Han eller hon ska inom ramen för sitt förordnande ta till vara huvudmannens intressen (31 §). Ställföreträdaren ska höra huvudmannen inför rättshandlingar av större betydelse och när det framstår som naturligt (33 §). Även när huvudmannen är fråntagen sin rättshandlingsförmåga ska ställföreträdaren lägga vikt vid hans eller hennes uppfattning. Som huvudregel har ställföreträdaren tystnadsplikt (46 §). Ställföreträdaren ska sörja för att de av huvudmannens tillgångar som inte förvaltas av fylkesmannen hålls i gott skick och att egendomen säkras, lagras och eventuellt försäkras på ett betryggande och sedvanemässigt sätt. Ägodelar som kan ge avkastning ska placeras på ett sedvanligt sätt och pengar ska placeras på ett bankkonto i huvudmannens namn (36 §). Vissa dispositioner kräver fylkesmannens samtycke (37–45). I vergemålsforeskriften finns närmare bestämmelser om ställföreträdarens redovisning och den finansiella förvaltningen.

Förvaltning av finansiella tillgångar

I kap. 7 vergemålsloven finns bestämmelser om fylkesmannens förvaltning av finansiella tillgångar. Till skillnad från vad som gäller i Sverige är det som utgångspunkt tillsynsmyndigheten, dvs. fylkes-

8 Prop. 110 (2008–2009) s. 137 f.

mannen, som förvaltar huvudmannens ekonomiska tillgångar. Om värdet understiger omkring tvåhundratusen norska kronor är det dock ställföreträdaren som förvaltar tillgångarna.9 För att fylkesmannen ska förvalta tillgångarna krävs huvudmannens samtycke, om han eller hon har kvar sin rättsliga handlingsförmåga. Om huvudmannen inte är i stånd att förstå samtyckets innebörd krävs inget samtycke (48 och 49 §§).

Utbildning och stöd till ställföreträdare

Ställföreträdare ska få utbildning i samband med att de förordnas och under löpande uppdrag efter behov (1 § vergemålsforeskriften). Fylkesmannen organiserar utbildningsinsatser och ska verka för att ställföreträdare får nödvändig utbildning. Det är dock inte obligatoriskt för ställföreträdare att genomgå utbildning.10

Fylkesmannen har en konkret rådgivningsskyldighet i förhållande till ställföreträdaren. I vergemålsloven anges att ställföreträdare bör rådfråga fylkesmannen när han eller hon är tveksam och när det gäller beslut som är av särskild betydelse för huvudmannen (47 § andra stycket). Fylkesmannen ska vid behov ge ställföreträdare vägledning, sätta sig in i saken och så långt som möjligt ge konkreta råd (1 § vergemålsforeskriften). Fylkesmannen kan dock inte instruera ställföreträdaren att handla på ett bestämt sätt. I nuläget arbetar Statens sivilrettsforvaltning med att ta fram digital utbildning och information till ställföreträdare.11

Arvode och kostnadsersättning

Ställföreträdare har rätt till kompensation för nedlagt arbete och ersättning för nödvändiga utlägg (30 § vergemålsloven). I vergemålsforeskriften finns närmare bestämmelser om arvode, både till fasta och vanliga ställföreträdare. Till en vanlig ställföreträdare med ett uppdrag som omfattar både ekonomiska och personliga förhållanden utgår ett årligt arvode med 4 000 norska kronor. Motsvarande arvode till fasta ställföreträdare är 10 000 norska kronor. Förordnade

9 Gränsen är satt till två gånger folketrygdens grunnbeløp som 2020 uppgick till 101 351 norska kronor. 10 Uppgifter från Statens sivilrettsforvaltning i september 2020. 11 Uppgifter från Statens sivilrettsforvaltning i september 2020.

advokater får arvode enligt en särskild taxa. Undantagsvis kan ett ytterligare timarvode medges (16 §). Ett viktigt undantag från rätten till arvode gäller huvudmannens make eller maka, sambo eller barn, som har rätt till arvode endast om det finns särskilda skäl (17 §). Utöver arvodet har ställföreträdare rätt till ersättning för utgifter med ett årligt belopp som fastställs av den centrala myndigheten. Därutöver kan ställföreträdaren få ytterligare ersättning för nödvändiga utgifter (18 §). Utgångspunkten är att det är huvudmannen själv som svarar för kostnaderna. I vissa fall, bland annat om den enskildes inkomst understiger den minimipension som gäller i landet och nettoförmögenheten understiger 50 000 norska kronor, är det dock det allmänna som svarar för kostnaderna (19 §).

Den centrala myndighetens roll och ansvar

Det är Statens sivilrettsforvaltning som är central myndighet på området (5 § vergemålsforeskriften). Myndigheten har ett centralt ansvar även för vissa andra frågor, exempelvis ersättning till brottsoffer och rättshjälp.12 På ställföreträdarområdet tar Statens sivilrettsforvaltning fram utbildning till fylkesmännen och har tillsyn över dem. Tillsynen syftar till att regelverket efterföljs och att en enhetlig rättstillämpning säkras. Myndigheten ska också se till att det etableras system och rutiner för den ekonomiska förvaltningen av huvudmannens egendom. Därutöver fastställer myndigheten instruktioner för fylkesmannens tillsyn över ställföreträdare (9 §).

4.1.3. Uppföljning av 2013 års reform

Den norska Riksrevisionen har 2018 publicerat en uppföljning av 2013 års reform. I uppföljningen sägs bland annat att det fortfarande finns utmaningar när det kommer till utbildningen av och tillsynen över ställföreträdare och att det fortfarande saknas nationella riktlinjer på centrala områden.13

12 Statens sivilrettsforvaltning, se https://www.sivilrett.no/index.php?cat=305212 (hämtad 2020-02-18). 13 Riksrevisjonen. Riksrevisjonens undersøking av korleis verjemålsreforma er sett i verk, se https://www.riksrevisjonen.no/globalassets/rapporter/no-2017-2018/vergemaal.pdf (hämtad 2020-02-18), s. 7 f.

4.2. Danmark

4.2.1. Inledning

Danmarks regelverk om ställföreträdare (værger) påminner i flera avseenden om Norges. Den danska værgemålsloven14är dock äldre, från 1997, men lagen har genomgått flera förändringar. I lagen finns bestämmelser om ställföreträdarskap (værgemål) för både barn och hjälpbehövande vuxna. Lagen kompletteras med förordningarna sags-

behandlingsbekendtgørelsen15 och bekendtgørelsen om værgemål

16

.

Det förs i Danmark ett centralt register över de ställföreträdarskap där rättshandlingsförmågan fråntas den enskilde men inte över andra ställföreträdarskap. Det finns därför inga säkra uppgifter om hur många personer som är satta under værgemål. Uppskattningsvis rör det sig om omkring 25 000 personer,17 vilket motsvarar cirka 0,4 procent av landets befolkning.

År 2016 infördes institutet framtidsfullmakt i dansk rätt genom

lov om fremtidsfuldmekter. 18

4.2.2. Regelverkets huvudsakliga innebörd

Ställföreträdarskap är en statlig angelägenhet

Den danska lagstiftningen innebär att ansvaret för ställföreträdarfrågor är statligt. En central myndighet, Familieretshuset, fattar flertalet beslut om ställföreträdarskap och har tillsyn över ställföreträdarna. Familieretshuset hör under Social- och inrikesministeriet.19Civilstyrelsen, en myndighet under Justitieministeriet, har det yttersta ansvaret för tillsynen över ställföreträdarskapen.20

14 Retsinformation. Bekendtgørelse om værgemål BEK nr 1444 af 13/12/2013 med ändringar i BEK nr 246 af 12/03/2019, se https://www.retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=158845 (hämtad 2020-02-19). 15 Retsinformation. BEK nr 1075 af 11/12/2003, se https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2003/1075 (hämtad 2020-02-19). 16 Retsinformation. BEK nr 1444 af 13/12/2013, s e https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2013/1444 (h ämtad 2020-02-19). 17 Uppgifter från Civilstyrelsen i september 2020. 18 Retsinformation. Nr 618 af 08/06/2016, se https://www.retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=180174 (hämtad 2020-02-19). 19 Familieretshuset har sedan den 1 april 2019 övertagit uppgiften från Statsforvaltningen. Familieretshuset har också ett antal andra uppgifter på familjerättens område. 20 Civilstyrelsen, se http://www.civilstyrelsen.dk/da/fondskontor/Personret/vaergemaal/vaergens_opgaver_o g_ansvar.aspx (hämtad 2020-02-19).

Former av ställföreträdarskap

Ställföreträdarskap för vuxna regleras i 2 kap. værgemålsloven. Enligt 5 § kan ställföreträdarskap (værgemål) anordnas för den som på grund av sinnessjukdom, bland annat svår demens, hämmad psykisk utveckling eller annan form av allvarligt vacklande hälsotillstånd är ur stånd att ta till vara sina angelägenheter, om det finns behov av en ställföreträdare. Ställföreträdarskapet kan gälla personliga förhållanden eller ekonomiska angelägenheter men kan också begränsas till bestämda dispositioner. Huvudmannen fråntas vanligen inte sin rättsliga handlingsförmåga och fortsätter att betraktas som myndig. Som en annan åtgärd kan i vissa fall samværgemål anordnas, om den enskilde begär det (7 §). Detta kan bli aktuellt för den som på grund av oerfarenhet, vacklande hälsa eller liknande tillstånd har behov av hjälp med att sköta sina tillgångar eller ta till vara andra ekonomiska angelägenheter. Det är samværgen och huvudmannen som gemensamt beslutar i de frågor som ställföreträdarskapet omfattar. Omfattningen av dessa former av ställföreträdarskap ska anpassas efter huvudmannens behov och får inte vara mer omfattande än nödvändigt.

I vissa fall kan ställföreträdarskap som avser ekonomiska förhållanden kombineras med att huvudmannen fråntas sin rättshandlingsförmåga. Han eller hon förklaras då omyndig och kan inte råda över sina tillgångar (6 §). Denna form av ställföreträdarskap, handleevne-

fratagelse, kräver att åtgärden är nödvändig för att hindra att huvud-

mannen utsätter sin ekonomi för att väsentligt förringas eller för att hindra att han eller hon blir ekonomiskt utnyttjad.

Vem utser ställföreträdare?

Beslut om ställföreträdarskap fattas vanligen av Familieretshuset. I frågor om att någons rättsliga handlingsförmåga ska begränsas är det dock domstolen som beslutar. Familieretshuset kan också överlämna ett ärende till domstolen i vissa tveksamma fall, bland annat om den enskilde motsätter sig ställföreträdarskap (13 §). Myndighetens beslut får överklagas till domstol. Innan frågan avgörs ska Familieretshuset eller domstolen verka för att saken blir utredd genom att hämta in läkarintyg, yttranden och annan utredning (18 §). Den

enskilde ska höras om det kan ske och domstolen ska som utgångspunkt hålla förhandling där den enskilde får komma till tals.

En ställföreträdare ska utses i samband med att ställföreträdarskap anordnas (11 § værgemålsloven). Uppdraget kan fråntas ställföreträdaren om han eller hon missbrukar sin ställning eller i övrigt visar sig olämplig för uppdraget (12 §). Detsamma gäller om han eller hon själv får en ställföreträdare. I övrigt ställer lagen inte några krav på ställföreträdarens kvalifikationer.

Vem utses som ställföreträdare?

Den som utses som ställföreträdare är oftast någon i familjen eller någon annan anhörig. Om det inte finns någon anhörig som vill eller kan ta sig an uppgiften kan i stället en så kallad fast værger utses. Detsamma gäller om det råder oenighet inom familjen om vem som ska vara ställföreträdare. En fast værge anlitas av Familieretshuset. Han eller hon är inte anställd utan tar på sig ett eller flera uppdrag.21I september 2020 hade Familieretshuset 162 fasta værger knutna till sig.22 Det finns även en möjlighet att anlita en ställföreträdare i kraft av hans eller hennes profession (andre professionelle værger). Regler om fasta och andra professionella ställföreträdare finns i 8–11 §§ sagsbehandlingsbekendtgørelsen. Bestämmelserna innebär att uppdraget som fast ställföreträdare som huvudregel gäller tills vidare men kan tidsbestämmas till fem år. Den som har ett sådant fast uppdrag har en plikt att ta sig an de ställföreträdaruppdrag som anvisas, om det inte finns särskilda skäl för att vägra. De professionella ställföreträdarna har samma skyldigheter som andra förordnade ställföreträdare.

Ställföreträdarens uppdrag

I kap. 4 værgemålsloven finns bestämmelser om ställföreträdares befogenheter och skyldigheter. Ställföreträdaren ska bland annat ta till vara huvudmannens intressen och huvudmannen har rätt till medinflytande i viktiga frågor (24 §). Det ankommer på ställföreträdaren

21 Familieretshuset, se https://familieretshuset.dk/vaergemaal/vaergemaal/etablering-afvaergemaal-borgervaerge (hämtad 2020-02-19). 22 Uppgifter från Civilstyrelsen i september 2020.

att sörja för att förmögenheten bevaras och ger rimlig avkastning (25 §). Är huvudmannen gift sköts egendomen tillsammans med maken (33 §). Om ställföreträdaren åsidosätter sina förpliktelser och därigenom uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar huvudmannen skada ska han eller hon ersätta skadan (31 §).

Utbildning och stöd till ställföreträdare

I Danmark finns ingen särskild utbildning för ställföreträdare. När fasta værger rekryteras ska dock utbildning och erfarenhet beaktas. Uppdragen innehas ofta av advokater, politiker, präster, lärare, rektorer och socialrådgivare.23 När nya ställföreträdare utses får de dock ett skriftligt material och en kort muntlig vägledning om det aktuella uppdraget. Det skriftliga materialet (Værgevejledning) är framtaget av Civilstyrelsen. Om det skulle uppstå frågor kring uppdraget kan ställföreträdaren kontakta Familieretshuset. Fasta værger har också en intresseförening dit de kan vända sig.24

Tillsyn

Tillsynen över ställföreträdare utövas av Familieretshuset och i vissa fall av så kallade förvaltningsavdelningar (28 § værgemålsloven). Förvaltningsavdelningarna är särskilt godkända privata institut, oftast banker, som hanterar huvudmannens kontanta medel, aktier, obligationer, pantbrev och andra värdepapper (35 §). Tanken är att förvaltningsavdelningarna ska vara en garant för att den enskildes medel inte förbrukas utan Familieretshusets tillstånd och att den enskildes medel är placerade på ett godtagbart sätt. Ställföreträdaren förvaltar dock tillgångar understigande ett visst belopp, för närvarande 75 000 danska kronor. Som nämnts har Civilstyrelsen det yttersta ansvaret för tillsynen på området.

23 Uppgifter från Familieretshuset i februari 2020. 24 Uppgifter från Civilstyrelsen i september 2020.

Arvode och kostnadsersättning

Enligt 32 § værgemålsloven har ställföreträdare rätt till ersättning för nödvändiga utlägg. Arvode regleras i sagsbehandlingsbekendtgørelsen. Till fasta och andra professionella ställföreträdare betalas ett standardarvode (12–15 §§). Om ställföreträdarskapet avser ekonomiska angelägenheter uppgår arvodet till 4 500 danska kronor per år, exklusive mervärdesskatt. Om uppdraget avser personliga förhållanden är arvodet 5 300 danska kronor per år, exklusive mervärdesskatt. Även ett visst arvode vid uppdragets början kan medges. Arvodet kan sättas högre om det finns särskilda skäl. Ställföreträdare som inte är fasta eller professionella beviljas arvode endast i undantagsfall (16 §). Ersättningen betalas som huvudregel av huvudmannen, om hans eller hennes årliga intäkter överstiger 130 000 danska kronor (18 §). När det är huvudmannen som betalar får ställföreträdaren normalt betalt varje månad. Om det däremot är det allmänna som står för kostnaden sker betalning i regel en gång per kvartal.25

4.3. Finland

4.3.1. Inledning

År 1999 trädde lagen (1999/442) om förmyndarverksamhet i kraft och ett nytt system med så kallade intressebevakare infördes i Finland.26 Förmyndarverksamheten syftar enligt lagen till att bevaka intressen och rätt för de personer som på grund av omyndighet, sjukdom eller frånvaro eller av någon annan orsak inte själva kan sköta sina ekonomiska eller andra angelägenheter (1 §). Omkring 50 000 vuxna personer har en intressebevakare i Finland, vilket motsvarar omkring 0,9 procent av landets befolkning.27

Sedan 2007 gäller lagen om intressebevakningsfullmakter (648/2007), motsvarande det svenska institutet framtidsfullmakt.

25 Uppgifter från Civilstyrelsen i september 2020. 26 Finlex, se https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990442 (hämtad 2020-02-20). 27 Uppgifter från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i september 2020.

4.3.2. Regelverkets huvudsakliga innebörd

Ställföreträdarskap är en statlig angelägenhet

Ansvaret för förmyndarverksamheten är statligt. Det är Myndigheten

för digitalisering och befolkningsdata som är förmyndarmyndighet

och som ansvarar för frågor om intressebevakning. Sex statliga rätts-

hjälps- och intressebevakningsdistrikt ansvarar för att det i distrikten

finns professionella allmänna intressebevakare, dvs. intressebevakare som inte är närstående till den enskilde.

Former av ställföreträdarskap

I Finland kan en person som har fyllt 18 år förklaras omyndig (2 § lagen om förmyndarverksamhet). En intressebevakare utses då för att sköta den omyndiges ekonomiska och andra angelägenheter (3 §). En intressebevakare kan också utses för myndiga personer som behöver stöd i skötseln av sina angelägenheter. En myndig persons handlingsbehörighet (dvs. rättshandlingsförmåga) kan begränsas om det inte är tillräckligt att en intressebevakare utses. Nedan anges de närmare bestämmelserna om dessa olika nivåer av ställföreträdarskap.

För att en intressebevakare ska utses för en myndig person krävs att han eller hon på grund av sjukdom, störningar i de psykiska funktionerna, försvagat hälsotillstånd eller liknande orsak saknar förmåga att bevaka sina intressen eller sköta personliga eller ekonomiska angelägenheter som kräver åtgärder och som inte blir skötta på annat lämpligt sätt. En intressebevakare ska bara utses om den enskilde inte motsätter sig åtgärden, eller om han eller hon med beaktande av sin situation och sitt behov av intressebevakning inte har tillräcklig orsak att motsätta sig åtgärden. Uppdraget kan begränsas till en viss rättshandling, ett visst ärende eller viss egendom (8 §).

En person som får en intressebevakare behåller som huvudregel sin handlingsbehörighet (14 §). Handlingsbehörigheten kan dock begränsas i ekonomiska angelägenheter. Detta kräver enligt 18 § att den enskildes oförmåga att sköta angelägenheterna leder till att hans eller hennes förmögenhetsställning, försörjning eller andra viktiga intressen äventyras. Det krävs också att det inte räcker med att utse en intressebevakare. En domstol kan då besluta att

1. den enskilde får företa vissa rättshandlingar eller förfoga över viss

egendom endast tillsammans med intressebevakaren,

2. den enskilde inte är behörig att företa vissa rättshandlingar eller

inte har rätt att förfoga över viss egendom, eller

3. omyndigförklara den enskilde.

Ett beslut om att inskränka en enskild persons handlingsbehörighet får begränsas i tid (22 §).

En person som förklarats omyndig har som utgångspunkt inte rätt att själv förfoga över sin egendom, ingå avtal eller företa andra rättshandlingar (23 §). Den omyndige får dock själv besluta i ärenden som gäller hans eller hennes person, om den omyndige förstår sakens betydelse. En omyndig får också företa sedvanliga rättshandlingar av mindre betydelse (24 §).

Vem utser intressebevakare?

Som huvudregel utses intressebevakare av domstol men i vissa fall fattas beslutet av förmyndarmyndigheten (4 och 12 §§ lagen om förmyndarverksamhet). Intressebevakarens förordnande kan gälla tills vidare, under en viss tid eller för en viss uppgift (15 §). Flera intressebevakare kan utses och det kan bestämmas hur uppgifterna ska fördelas mellan dem.

Vem utses som intressebevakare?

Intressebevakaren ska vara lämplig för uppdraget och ge sitt samtycke. Vid lämplighetsprövningen ska bland annat den föreslagna intressebevakarens skicklighet och erfarenhet beaktas samt uppdragets art och omfattning (5 §). Domstolen kan i förtid skilja intressebevakaren från uppdraget, bland annat om han eller hon visar sig olämplig (16 §). Vi återkommer nedan till den professionalisering som skett genom systemet med allmänna intressebevakare (avsnitt 4.3.3).

Intressebevakarens uppdrag

Intressebevakarens ställning och uppgifter regleras i 29–45 §§ lagen om förmyndarverksamhet. Intressebevakaren är behörig att företräda sin huvudman vid rättshandlingar som gäller huvudmannens egendom och ekonomiska angelägenheter, om inget annat har beslutats. Domstolen får också besluta att intressebevakaren ska företräda huvudmannen i ärenden om hans eller hennes person, om huvudmannen inte kan förstå sakens betydelse. Intressebevakaren är dock inte behörig att företräda sin huvudman i vissa personliga ärenden, exempelvis när det gäller att ingå äktenskap eller erkänna faderskap (29 §). Det finns också andra inskränkningar i intressebevakarens behörighet, bland annat när det gäller att skänka bort eller sälja egendom (32–35 §§).

Intressebevakaren ska förvalta huvudmannens egendom så att den kan användas till huvudmannens nytta och för personliga behov. Intressebevakaren ska samvetsgrant bevaka huvudmannens rättigheter och främja hans eller hennes bästa. Vidare ska intressebevakaren se till att huvudmannen får sådan vård, omvårdnad och rehabilitering som med beaktande av huvudmannens behov och förhållanden samt hans eller hennes önskemål anses lämplig (42 §). Intressebevakaren ska i vissa fall ta reda på huvudmannens åsikt innan åtgärder vidtas, dock inte om huvudmannen inte kan förstå sakens betydelse (43 §). En intressebevakare som i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar huvudmannen skada är skyldig att ersätta skadan (45 §).

Utbildning och stöd till intressebevakare

Förmyndarmyndigheten, dvs. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, ger anvisningar och råd till intressebevakare per telefon eller e-post eller via en chattfunktion. Ett skriftligt vägledande materialet finns tillgängligt på myndighetens hemsida.28

28 Uppgifter från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i september 2020.

Arvode och kostnadsersättning

Intressebevakare har rätt till ersättning för behövliga kostnader samt ett skäligt arvode. De har också rätt till specialersättning för vissa uppgifter som kräver särskild yrkesskicklighet eller en betydande arbetsinsats. Arvodet och kostnadsersättningen ska som huvudregel betalas av huvudmannen (44 § lagen om förmyndarverksamhet).

Tillsyn

Tillsynen över intressebevakare regleras i 46–63 §§ lagen om förmyndarverksamhet. Förmyndarmyndigheten ska övervaka intressebevakarens verksamhet (46 §). Intressebevakaren ska ge in egendomsförteckning, föra bok över tillgångar och skulder samt ge in års- och slutredovisning (48 och 50–52 §§). Om en huvudman har bosatt sig i en främmande stat kan förmyndarmyndigheten avsluta övervakningen av intressebevakaren. Det krävs då att övervakning har ordnats i det andra landet eller att övervakningens syfte inte längre kan uppfyllas genom övervakning i Finland (47 b §).

Ett nationellt register

Det förs i Finland ett nationellt register över förmynderskapsärenden (64–66 §§ lagen om förmyndarverksamhet). Det är förmyndarmyndigheten som ansvarar för registret. Syftet är att övervaka intressebevakarnas verksamhet och trygga tredje mans rätt (64 §). Vissa uppgifter om intressebevakning och begränsning av handlingsbehörighet ska framgå av registret, dock inte om intressebevakarens uppdrag inte innefattar egendomsförvaltning (65 § lag om förmyndarverksamhet). Uppgifter om framtidsfullmakter förs in i registret, när framtidsfullmakten har fastställts av förmyndarmyndigheten (27 § lag om intressebevakningsfullmakt).

Rättegångsförfarandet

Rättegångsförfarandet i intressebevakningsärenden regleras i 69– 83 §§ lagen om förmyndarverksamhet. Ärenden om intressebevakning och begränsning av handlingsbehörighet inleds i domstol genom

ansökan (69 §). Den som berörs av ansökan ska få tillfälle att bli hörd, liksom hans eller hennes make. Om ärendet gäller begränsning av handlingsbehörighet ska domstolen personligen höra den enskilde, utom när det på grund av hans eller hennes tillstånd är omöjligt eller medför oskälig olägenhet (74 §). Domstolen kan på eget initiativ hämta in nödvändig utredning och kan också utse ett rättegångsbiträde eller en intressebevakare för den som ansökan gäller (78 och 82 §§).

4.3.3. Professionalisering genom allmänna intressebevakare

I Finland är det som nämnts ett statligt ansvar att anordna intressebevakare. Landet är indelat i sex statliga rättshjälps- och intressebevak-

ningsdistrikt vars verksamhet regleras i lagen (2016/477) om statens

rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Distriktens uppgift är bland annat att se till att det finns ett tillräckligt antal så kallade intressebevakningstjänster (1 §), dvs. personer som tar sig an uppdrag som intressebevakare. I varje distrikt finns ett antal rättshjälps-

och intressebevakningsbyråer. Det ska finnas en sådan byrå i varje

kommun. Byråerna anställer dels allmänna intressebevakare som sköter intressebevakningen, dels biträdande personal. Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten kan också köpa in intressebevakningstjänster av en så kallad tjänsteproducent. En sådan producent kan vara en kommun, en stad eller ett privat företag, som i sin tur anställer allmänna intressebevakare.29 Tjänsteproducenter får bara användas om det behövs och efter samråd med justitieministeriet (4 §). De ska enligt bestämmelsen ha tillräckligt kunnande och tillräckliga resurser för uppdraget och en opartisk och korrekt skötsel av intressebevakningen får inte äventyras genom att en tjänsteproducent anlitas. En tjänsteproducent får som huvudregel inte neka ett intressebevakningsuppdrag.

En allmän intressebevakare ska enligt 15 § ha de färdigheter och den utbildning som behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppdraget. De ska också ha lämplig högskoleexamen. Allmänna intressebevakare är underställda samma regler som andra intressebevakare, med vissa undantag. Bland annat krävs inte deras samtycke för att de

29 Rättsportalen, se https://oikeus.fi/edunvalvonta/sv/index/edunvalvoja/yleinenedunvalvoja.html (hämtad 2020-02-21).

ska utses till intressebevakare. Det är vidare inte intressebevakaren utan hans eller hennes arbetsgivare som har rätt till ersättning för det utförda uppdraget (18 §). Den allmänna styrningen av och tillsynen över de allmänna intressebevakningstjänsterna utövas av justitieministeriet (6 §).

Drygt hälften av de som har en intressebevakare i Finland har en allmän intressebevakare. Övriga har en intressebevakare som är en familjemedlem eller någon annan närstående.30 Antalet allmänna intressebevakare ska anpassas efter det lokala behovet. Som exempel kan nämnas Rättshjälps- och intressebevakningsbyrån i Helsingfors som har omkring 55 anställda, varav de flesta är allmänna intressebevakare eller intressebevakningssekreterare.31

4.4. Island

4.4.1. Inledning

Den isländska lagen på ställföreträdarområdet, lagen om rättslig behörighet (71/1997)32, trädde i kraft 1998. Förutom regler om ställföreträdarskap innehåller lagen bestämmelser om vissa tvångsåtgärder på det medicinska området. En parlamentarisk kommitté har för närvarande i uppdrag att göra en fullständig översyn av lagen.33

30 Uppgifter från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i september 2020. 31 Rättsportalen, se https://oikeus.fi/edunvalvonta/helsinginedunvalvontatoimisto/sv/index/organisaatio_0.html (hämtad 2020-02-21). 32 Government of Iceland, se https://www.government.is/publications/legislation/lex/2018/01/04/Act-On-Legal-Competence-No.71-1997/ (hämtad 2020-11-23). Översatt från isländska till engelska heter lagen Act on Legal Competence. Vår översättning av lagens namn och innehåll har gjorts från den engelska översättningen. 33 Uppgifter från det isländska Justitiedepartementet i mars 2021 om den parlamentariska resolutionen nr 41/149 den 19 juni 2019. Frågor till isländska myndigheter om bland annat antalet ställföreträdarskap i landet och om någon professionalisering har skett på området har inte kunnat besvaras inom utredningstiden.

4.4.2. Regelverkets huvudsakliga innebörd

Ställföreträdarskap är en statlig angelägenhet

En lokal förmyndartillsynsman har ansvar för tillsättning av ställföreträdare och tillsyn över dem (art. 81 lagen om rättslig behörighet). Det är landets nio så kallade sýsslumen som är förmyndartillsynsmän (art. 80). Sýsslumennen är statliga myndigheter som ansvarar för ett antal offentliga uppgifter inom sina distrikt (motsvarande ungefär den svenska länsstyrelsen).34 Även i Island är alltså ansvaret för ställföreträdarfrågor statligt.

Former av ställföreträdarskap

Lagen reglerar i huvudsak två former av ställföreträdarskap. En domstol kan besluta att helt eller delvis frånta en enskild persons rättshandlingsförmåga. Förmyndartillsynsmannen utser då en förmyndare för den enskilde. För en enskild som har kvar sin rättshandlingsförmåga kan förmyndartillsynsmannen utse en administrator.

Förmyndare för vuxna som helt eller delvis fråntagits sin rättshandlingsförmåga

Personer över 18 år har som utgångspunkt rättshandlingsförmåga när det gäller ekonomiska och personliga angelägenheter (art. 1–3 lagen om rättslig behörighet). Genom domstolsbeslut kan rättshandlingsförmågan fråntas den enskilde, om det är nödvändigt. Ett sådant beslut kräver att den enskilde inte är kapabel att ha hand om sina personliga eller ekonomiska angelägenheter på grund av psykisk svaghet, åldersskröplighet, psykisk sjukdom eller något annat allvarligt sjukdomstillstånd eller till följd av överdrivet alkohol- eller droganvändande. Rättshandlingsförmågan kan också fråntas en enskild som själv ansöker om saken, om han eller hon inte klarar av att ha hand om sina personliga eller ekonomiska angelägenheter på grund av fysisk invaliditet, hälsoproblem, eller annan försvagning. Dessutom kan en enskild fråntas sin rättshandlingsförmåga om det enligt bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagstiftningen är nödvän-

34 Uppgifter från det isländska Justitiedepartementet i mars 2021.

digt att föra den enskilde till sjukhus utan hans eller hennes medgivande (art. 4). Ett beslut gäller under en begränsad tid, högst sex månader i taget, men ibland kan det gälla utan begränsningar i tiden. Ett begränsat fråntagande av rättshandlingsförmåga kan också aktualiseras i förhållande till vissa tillgångar (art. 5). Ett beslut om att inskränka en persons rättshandlingsförmåga ska fattas skyndsamt och får inte vara mer omfattande än nödvändigt (art. 12). Beslutet får överklagas och ska hävas om det inte längre finns förutsättningar för inskränkningarna (art. 15 och 16).

Om den enskilde har fråntagits sin rättsliga handlingsförmåga övergår behörigheten att handha den enskildes angelägenheter till den lokala förmyndartillsynsmannen. Myndigheten ska i sin tur utse en förmyndare så snart som möjligt (art. 52). Förmyndaren får inte själv ha en förmyndare eller vara i konkurs. Därutöver ska förmyndaren vara pålitlig och lämplig för uppdraget (art. 54). Den enskilde kan påverka valet av förmyndare (art. 55). Förmyndaren har rätt att vidta sådana åtgärder som den enskilde själv inte längre kan genomföra (art. 58). Förmyndaren ska samråda med den enskilde om det inte gäller frågor av mindre betydelse och ska vidta åtgärder i enlighet med vad som är i den enskildes intresse (art. 60). En förmyndare som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar skada för sin huvudman kan bli skadeståndsskyldig gentemot honom eller henne (art 60).

Förmyndare har rätt till arvode och kostnadsersättning och som huvudregel är det huvudmannen som svarar för kostnaderna. Förmyndartillsynsmannen kan dock besluta att staten ska betala kostnaderna om huvudmannen har brist på egna medel eller om det annars finns särskilda skäl. Justitieministeriet meddelar närmare bestämmelser om arvodet (art. 62).

Förmyndaren ska före den 1 mars varje år rapportera åtgärder av betydelse som vidtagits för huvudmannens räkning till förmyndartillsynsmannen. På fråga från förmyndartillsynsmannen ska förmyndaren förklara sina åtgärder. Vid uppdragets slut ska en slutrapport lämnas (art. 63).

En förmyndare har rätt att på egen begäran entledigas från sitt uppdrag. Han eller hon är dock skyldig att kvarstå till dess att en ny förmyndare har utsetts. Om förmyndaren missköter sitt uppdrag ska han eller hon entledigas (art. 64).

En administrator för vuxna som har kvar sin rättshandlingsförmåga

För en enskild som har kvar sin rättshandlingsförmåga kan en

administrator utses av förmyndartillsynsmannen. Ett sådant beslut

får fattas om den enskilde till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning inte klarar av att sköta sina ekonomiska angelägenheter på ett nöjaktigt sätt. Åtgärden kräver att den enskilde är medveten om vad saken innebär (art. 33). Administratorn kan anförtros förvaltningen av bland annat fastigheter, överlåtbara handlingar, penningmedel på konton och fondandelar (art. 34 och 37). Ett sådant beslut innebär att den enskilde inte längre är behörig att vidta rättshandlingar som hänför sig till det område som överlämnats till administratorn. Om den enskilde ändå gör det, är rättshandlingen som huvudregel ogiltig (art. 41). Förmyndartillsynsmannen ska ge den enskilde nödvändigt stöd och vägledning och se till att saken klargörs innan administratorn utses. I första hand är det upp till den enskilde att välja vem som ska vara administrator. Om den enskilde inte begär någon särskild person är det upp till förmyndartillsynsmannen att rekrytera en administrator (art. 37). Liksom när det gäller förmyndare får administratorer inte ha förmyndare och inte vara i konkurs. De ska vara pålitliga och lämpliga för uppdraget (art. 38). En administrator ska inte anförtros egendomsförvaltningen i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till den enskildes behov och ska utses utan begränsning i tiden (art. 39).

När administratorn utses bestämmer förmyndartillsynsmannen ett arvode utifrån uppdragets natur och omfattning. Både den enskilde och administratorn kan begära en revision av arvodets storlek. Det är som huvudregel den enskilde som ska betala arvodet (art. 44). Administratorn ska före den 1 mars varje år rapportera åtgärder av betydelse som vidtagits för huvudmannens räkning till förmyndartillsynsmannen. På fråga från förmyndartillsynsmannen ska administratorn förklara sina åtgärder. Vid uppdragets slut ska en slutrapport lämnas (art. 45).

En administrator ska på egen begäran entledigas. Han eller hon är dock skyldig att stå kvar till dess att en ny har utsetts, om det är nödvändigt. Administratorn ska också entledigas om det inte längre finns förutsättningar för insatsen eller om administratorn har misskött sitt uppdrag. Huvudmannen kan när som helst begära att admini-

stratorn entledigas (art. 47). Utnämningen av en administrator, eller ändringar i förordnandet, är förenat med en kostnad som betalas av huvudmannen, för närvarande 5 000 isländska kronor (art. 50).

5. Huvudmannen i fokus – några frågor om huvudmannens vilja och välbefinnande

5.1. Ett uppdrag med huvudmannen i fokus

I ett välfärdssamhälle är det rimligt att erbjuda stöd och hjälp till den som inte klarar att på egen hand sköta sina angelägenheter. Att få en ställföreträdare – en god man eller en förvaltare – kan för många vara en lösning på problemet. De som har behov av en sådan ställföreträdare – huvudmännen – är inte någon enhetlig grupp. Deras behov och förutsättningar skiljer sig åt i hög grad. Det kan t.ex. vara fråga om äldre personer med försvagat hälsotillstånd eller sjukdom, exempelvis demens, eller personer med medfödda eller förvärvade funktionsnedsättningar, missbruk eller psykisk sjukdom. Många av dem befinner sig i en utsatt situation och är i stort behov av andra för att klara sin vardag. En ställföreträdare kan utses av det allmänna för att bevaka sin huvudmans intressen, i de fall huvudmannen inte kan få sitt hjälpbehov tillgodosett på ett mindre ingripande sätt. Det är angeläget att huvudmannen kan lita på att ställföreträdaren agerar för hans eller hennes bästa. Ett övergripande uppdrag för utredningen har varit att stärka huvudmannens ställning och skydd. Under utredningsarbetet har vi därför fokuserat på att hitta lösningar som är till gagn för huvudmannens bästa. Alla förslag som lämnas i betänkandet syftar således ytterst till att skapa bättre förutsättningar för att utsatta personer ska få den hjälp och det stöd de behöver av sina ställföreträdare.

I detta avsnitt tar vi upp några frågor som särskilt gäller huvudmannen. Vi har sett att hänsynstagandet till huvudmannens vilja och välbefinnande kan behöva stärkas på vissa punkter, vilket vi tar upp inom ramen för vårt uppdrag att uppmärksamma områden där det

finns problem och brister. Andra frågor som ingår i uppdraget och som särskilt gäller huvudmannen behandlas i avsnitt 6–10.

5.2. Vad gäller i nuläget?

Godmanskap bygger på den enskildes samtycke. Endast undantagsvis, om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in, kan godmanskap anordnas utan samtycke (11 kap. 4 § första stycket föräldrabalken, FB). Om den enskilde tar tillbaka sitt samtycke ska godmanskapet upphöra, om samtycket har varit en förutsättning för att anordna godmanskap, vilket har klargjorts i domstolsavgörandet RH 1990:67.1 Förvaltarskap kan däremot under vissa omständigheter anordnas med tvång, men ska omprövas årligen (11 kap. 7 § första stycket FB och 5 § andra stycket förmynderskapsförordningen, 1995:379).

För både gode män och förvaltare gäller att de omsorgsfullt ska fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen (12 kap. 3 § FB). En annan grundläggande regel gäller hur huvudmannens medel får användas. Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning (12 kap. 4 § första stycket). Vid godmanskap gäller att huvudmannen ska lämna sitt samtycke till de åtgärder som ställföreträdaren vidtar inom ramen för uppdraget. Samtycke krävs dock inte om huvudmannen är ur stånd att ge uttryck för sin mening eller meningen av annan orsak inte kan hämtas in. Något uttryckligt samtycke krävs inte för åtgärder som gäller huvudmannens dagliga hushållning; i de fallen anses samtycke föreligga (11 kap. 5 §). Vid förvaltarskap krävs inte huvudmannens samtycke till åtgärder som förvaltaren vidtar inom ramen för sitt förordnande. Både vid godmanskap och förvaltarskap gäller dock att ställföreträdaren i viktiga frågor ska höra huvudmannen och hans eller hennes make eller sambo, om det lämpligen kan ske (12 kap. 7 § andra stycket).

1 I rättsfallet uttalade Svea hovrätt att det saknas laglig grund för att låta godmanskapet bestå när den enskilde begärt att det ska upphöra.

5.3. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

5.3.1. Bakgrund

Många som har en god man eller förvaltare är personer med en eller flera funktionsnedsättningar. Det är därför relevant att något redogöra för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen), som är en del av FN:s arbete med att få till stånd internationella regler om funktionshindrade personers rätt till delaktighet och jämlikhet. FN antog Funktionsrättskonventionen i december 2006. Samtidigt antogs ett fakultativt protokoll till konventionen, som innebär att enskilda som anser att deras rättigheter kränkts har möjlighet att klaga till en övervakningskommitté. Konventionen och protokollet trädde för Sveriges del i kraft i januari 2009. Konventionen har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.2

5.3.2. Konventionens syfte och allmänna principer

Funktionsrättskonventionen syftar enligt artikel 1 till att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Konventionens allmänna principer är enligt artikel 3 följande.

  • Respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val, samt enskilda personers oberoende,
  • icke-diskriminering,
  • fullständigt och faktiskt deltagande i samhället,
  • respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten,
  • lika möjligheter,

2Ds 2008:23 s. 11 f.

  • tillgänglighet,
  • jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
  • respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionshindrade barns rätt att bevara sin identitet.

5.3.3. Sveriges åtaganden enligt konventionen

I artikel 4 anges konventionsstaternas, däribland Sveriges, allmänna åtaganden. Staterna har bland annat åtagit sig att

  • vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i konventionen (punkt 1 a),
  • vidta alla ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att modifiera eller avskaffa gällande lagar, bestämmelser, sedvänjor och bruk som är diskriminerande mot personer med funktionsnedsättning (punkt 1 b),
  • avhålla sig från åtgärder och praxis som är oförenliga med konventionen och säkerställa att samhällsorgan och institutioner handlar i enlighet med konventionen (punkt 1 d),
  • lämna tillgänglig information till personer med funktionsnedsättning om hjälpmedel, innefattande ny teknik och andra former av stöd, service och tjänster (punkt 1 h) och
  • främja utbildning om de rättigheter som erkänns i konventionen för de som arbetar med personer med funktionsnedsättning, så att de bättre ska kunna ge det stöd och den service som dessa rättigheter garanterar (punkt 1 i).

I artikel 5–30 anges konventionsstaternas åtaganden på särskilda områden, syftande till lika villkor och rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Åtagandena gäller bland annat jämlikhet och icke-diskriminering (artikel 5), tillgänglighet (artikel 9), likhet inför lagen (artikel 12), tillgång till rättssystemet (artikel 13), skydd för den personliga integriteten (artikel 17), rätt att leva självständigt och att delta i samhället (artikel 19), yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt

tillgång till information (artikel 21) och respekt för privatlivet (artikel 22).

5.3.4. FN-kommitténs rekommendationer till Sverige

FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (kommittén) är ett konventionsenligt organ som granskar hur konventionsstaterna genomför och efterlever funktionsrättskonventionen. Kommittén lämnade i maj 2014 ett antal rekommendationer till Sverige, efter en första rapport från Sverige till kommittén.3Bland annat har kommittén rekommenderat att Sverige ska säkerställa att konventionen inkorporeras så att den kan bli tillämplig som svensk lag (punkt 8). Kommittén har vidare uttryckt oro över att offentligt material som publiceras av stat, regioner, landsting och kommuner sällan publiceras i tillgängligt format. Sverige har uppmanats att komplettera regelverket om den offentliga sektorns ansvar att tillhandahålla sin information och kommunikation i tillgängliga format (punkt 27 och 28). Kommittén har också uttryckt oro över att förvaltarskap är en form av ställföreträdande beslutsfattande. Sverige har rekommenderats att vidta omedelbara åtgärder för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande. Vidare har kommittén rekommenderat Sverige att erbjuda ett brett utbud av åtgärder som tar hänsyn till och respekterar personens självbestämmanderätt, vilja och önskemål, med beaktande av den enskildes rätt att efter egen förmåga bland annat få tillgång till rättssystemet, rösta, gifta sig och arbeta (punkt 33 och 34).

Kommittén lämnade i oktober 2018 en lista med frågor inför Sveriges kommande rapport.4 Frågorna sträcker sig över flera områden. Bland annat avser frågorna vilka åtgärder som vidtagits för att införliva funktionsrättskonventionen i svensk rätt, vilka åtgärder som vidtagits för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande och vilket skydd som finns mot att ställföreträdaren missbrukar sin ställning. Regeringen har i oktober 2019 svarat på frågorna i en rapport till kommittén.5 I rapporten anges

3 Förenta nationerna (2014). Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

Sammanfattande slutsatser avseende Sveriges första rapport, CRPD/C/SWE/CO/1.

4 Förenta nationerna (2018). List of issues prior to submission of the combined second and third

periodic report of Sweden, CRPD/C/SWE/QPR/2-3.

5 Socialdepartementet. Svar på frågor från FN-kommittén om rättigheter för personer med funk-

tionsnedsättning, promemoria 2019-10-22.

bland annat att konventionsåtaganden införlivas i svensk rätt genom transformering (dvs. i den utsträckning det anses behövligt att införa eller ändra svenska bestämmelser så att de överensstämmer med konventionens krav) eller konstaterande av normharmoni (dvs. att innehållet i svensk rätt redan överensstämmer med konventionen). Rapporten hänvisar till gällande rätt om att en god man ska utöva sitt uppdrag tillsammans med huvudmannen och att godmanskap inte ersätter dennes möjligheter att fatta egna beslut. När det gäller förvaltarskap anges att förvaltare förordnas endast när en person är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom och inte kan få hjälp på ett mindre ingripande sätt, samt att huvudmannen även vid förvaltarskap ska vara delaktig när det är lämpligt. I rapporten redovisas också vad som gäller om tillsyn över ställföreträdare, om entledigande av ställföreträdare som inte är lämpliga för sina uppdrag och om skadeståndsskyldighet för ställföreträdare. Vidare hänvisas till att denna utredning tillsatts, bland annat med syftet att förbättra tillsynen på området och stärka enskildas ställning och skydd.6

5.4. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer som är verksamma på området7 har flera av dem, bland annat några intresseföreningar, pekat på att enskilda många gånger inte känner att de får komma till tals. En återkommande uppfattning har varit att huvudmän ibland inte har något inflytande över ställföreträdarens verksamhet och att det förekommer att den gode mannen eller förvaltaren fattar beslut utan att lyssna på huvudmannen. Det har lyfts fram, bland annat från några överförmyndarverksamheter, att ställföreträdare ibland inte tar hänsyn till huvudmannens egen vilja när det gäller vad hans eller hennes pengar ska gå till. Enligt dessa aktörer är många gode män och förvaltare onödigt ”snåla” och låter inte huvudmannen använda sina medel till sådant som han eller hon själv vill, även om det finns utrymme. En länsstyrelse har påtalat att ett vanligt klagomål från huvudmän är att de inte anser sig vara delaktiga i ställföreträdarens verksamhet och att deras egen vilja inte beaktas. Från några aktörer har det också lyfts fram att det inte alltid är självklart att godmanskap

6 Socialdepartementet. Svar på frågor från FN-kommittén om rättigheter för personer med funk-

tionsnedsättning, promemoria 2019-10-22, s. 43 ff.

7 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

som bygger på samtycke upphör om huvudmannen drar tillbaka sitt samtycke. Det har också påpekats att överförmyndare ibland inte utreder om samtycket kvarstår i de fall huvudmannen uttrycker sig på ett sätt som ger anledning att ifrågasätta detta.

5.5. Överväganden och förslag

Våra förslag: Hänsynstagandet till huvudmannens egen vilja och

välbefinnande ska stärkas genom följande åtgärder.

  • Ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs. En bestämmelse om detta tas in i 12 kap. 3 § föräldrabalken.
  • Huvudmannens medel ska i skälig omfattning även användas för hans eller hennes välbefinnande, utöver uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Bestämmelsen tas in i 12 kap. 4 § första stycket föräldrabalken.
  • Det ska tydliggöras i lagstiftningen att godmanskap enligt

11 kap. 4 § föräldrabalken ska upphöra om huvudmannen inte längre samtycker till godmanskapet, i de fall samtycke är en förutsättning för att anordna godmanskap. Bestämmelsen tas in i 11 kap. 19 § första stycket föräldrabalken.

5.5.1. Ställföreträdaren ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning

Huvudmannens vilja är en ledstjärna för många ställföreträdare när de utövar sitt uppdrag. Det har dock under utredningens arbete visat sig att ställföreträdare inte alltid tar hänsyn till huvudmannens inställning eller anstränger sig för att ta reda på vad huvudmannen vill. Flera aktörer har lyft fram att huvudmän många gånger inte känner sig lyssnade på och att det ibland också förhåller sig på det sättet.

Av 12 kap. 3 § FB följer att en ställföreträdare alltid ska handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen. Det finns dock ingen bestämmelse som tydligt säger att ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller inställning när uppdraget utförs. Av bestäm-

melsen i 11 kap. 5 § följer att rättshandlingar som en god man företar för den enskildes räkning utan samtycke som huvudregel inte blir bindande. Paragrafen syftar dock främst till att ge ramarna för den gode mannens behörighet, inte till att vara ett handlingsdirektiv för honom eller henne. Att huvudmannens inställning har betydelse framgår också av 12 kap. 7 §, som anger att både gode män och förvaltare i regel ska höra huvudmannen i viktiga frågor. Ett modernt och rättssäkert ställföreträdarskap med huvudmannens bästa för ögonen bör enligt vår uppfattning alltid utövas med beaktande av huvudmannens egen vilja. Detta ligger också i linje med Funktionsrättskonventionens allmänna princip om individuellt självbestämmande och frihet att göra egna val samt FN-kommitténs rekommendationer till Sverige om att ta ytterligare hänsyn till personers självbestämmande, vilja och önskemål. I sammanhanget är det vidare relevant att den som har anhörigbehörighet enligt 17 kap. 4 § 1 ska handla i enlighet med den enskildes intressen och då beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning. Vi menar mot den bakgrunden att det finns skäl för att komplettera lagstiftningen med en bestämmelse som innebär att även gode män och förvaltare har att generellt beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs. En problematik med en sådan ordning består i att det ibland är svårt eller omöjligt för huvudmannen att ge uttryck för sin vilja och att det kan vara svårt för ställföreträdaren att förstå vad huvudmannen vill. Även med detta i åtanke bör det dock ankomma på ställföreträdaren att så långt som möjligt försöka sätta sig in i vilken huvudmannens egen vilja eller inställning är. En annan problematik består i att huvudmannens vilja inte alltid är förenlig med hans eller hennes bästa. Huvudmannens vilja bör därför inte vara ensamt utslagsgivande utan ställföreträdaren ska liksom i dag alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen. Vi föreslår sammanfattningsvis ett tillägg i 12 kap. 3 § som innebär att ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs. Paragrafen gäller inte bara gode män och förvaltare utan även förmyndare. Vi föreslår att ändringen även ska gälla för dem.

5.5.2. Huvudmannens medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes välbefinnande

Ett annat handlingsdirektiv för ställföreträdare finns i 12 kap. 4 § FB och gäller ställföreträdarens användande av huvudmannens pengar, i den mån ställföreträdaren har inflytande över dem. Av bestämmelsen följer att huvudmannens medel i skälig omfattning ska användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. I det senare begreppet innefattas bland annat sådant som vård och rekreation.8 Det har under utredningens arbete kommit fram att ställföreträdare ibland strävar efter att huvudmannen ska spara så mycket pengar som möjligt och inte vill använda huvudmannens medel till sådant som skulle främja huvudmannens välbefinnande. Det är emellertid enligt vår uppfattning viktigt att ställföreträdare funderar på vad som kan öka huvudmannens trivsel i livet och ibland lägger huvudmannens pengar på det, om det finns utrymme i ekonomin. Även mot bakgrund av huvudmannens rätt till självbestämmande och frihet att göra egna val, vilket betonas i Funktionsrättskonventionen, är det angeläget att medel inte mot huvudmannens vilja läggs på hög utan i skälig utsträckning spenderas som han eller hon vill. Det bör därför stå helt klart för ställföreträdaren att huvudmannens medel får användas för sådant som han eller hon kan ha glädje av och som ger mervärde i livet, även om det inte är fråga om något som tillför direkt praktisk nytta. Även om dessa värden möjligen inte går att mäta på samma sätt som uppehälle, utbildning och nytta i övrigt föreslår vi att välbefinnande ska ha en plats i paragrafens katalog över olika ändamål som huvudmannens medel får användas för.

5.5.3. Ett godmanskap ska upphöra om huvudmannen inte längre samtycker

Som nämnts bygger godmanskap på att den enskilde samtycker till åtgärden. Det har dock under utredningstiden påtalats att det inte alltid är självklart att ett godmanskap upphör om huvudmannen tar tillbaka sitt samtycke. Det har också visat sig att huvudmannen ibland uttrycker sig i tal eller skrift på ett sätt som gör att överförmyndaren borde undersöka om samtycket kvarstår men att detta inte sker. Godmanskapet får då stå kvar trots att det är högst osäkert

8Prop. 1993/94:251 s. 212.

om samtycke finns. Det kan möjligen hävdas att det redan av det nuvarande regelverket framgår att godmanskap som bygger på samtycke ska upphöra om samtycket tas tillbaka. I rättspraxis har det också klargjorts att det saknas laglig grund för ett sådant godmanskap om samtycket tas tillbaka (RH 1990:67). Saken uttrycks emellertid inte särskilt tydligt i lagstiftningen. Av 11 kap. 4 § första stycket FB framgår att godmanskap enligt huvudregeln inte kan anordnas utan samtycke och av 11 kap. 19 § första stycket följer att godmanskapet ska upphöra om det inte längre behövs. Otydligheten kan sannolikt vara en anledning till att tillämpningen skiftar.

Att ett godmanskap ska upphöra om samtycket tas tillbaka är grundläggande, även om överförmyndaren ibland måste undersöka om ett återkallande av samtycket verkligen är allvarligt menat. Saken bör uttryckas tydligare i lagstiftningen, för att säkerställa hög rättssäkerhet för huvudmannen och för att tydliggöra att hans eller hennes egen vilja i frågan är avgörande. Vi föreslår därför att 11 kap. 19 § första stycket kompletteras med en bestämmelse om att godmanskapet ska upphöra om huvudmannen inte längre samtycker, i de fall samtycke är en förutsättning för godmanskap.

6. Huvudmannens och de anhörigas insyn i ställföreträdarens verksamhet

6.1. Uppdraget

Vårt uppdrag har omfattat att överväga om huvudmannen – och eventuellt även hans eller hennes anhöriga – bör ges möjlighet till ökad insyn i ställföreträdarens verksamhet.

6.2. Vad gäller i nuläget?

Ställföreträdaren ska fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt (12 kap. 5 § föräldrabalken, FB). En huvudman eller en anhörig som vill få information om ställföreträdarens verksamhet vänder sig därför i allmänhet först till ställföreträdaren. Gode män är enligt huvudregeln skyldiga att begära sin huvudmans samtycke till åtgärder som vidtas inom ramen för uppdraget (11 kap. 5 §). Vidare ska både gode män och förvaltare i regel höra huvudmannen och hans eller hennes make eller sambo i viktiga frågor (12 kap. 7 § andra stycket). Det finns däremot ingen författningsreglerad skyldighet för ställföreträdaren att lämna information till huvudmannen eller till de anhöriga. Om ställföreträdaren inte vill lämna ut en begärd upplysning eller handling kan huvudmannen eller den anhörige vända sig till överförmyndaren där handlingar som gäller ställföreträdarskapet förvaras. Det handlar bland annat om den förteckning över förvaltad egendom som ställföreträdaren ska lämna in vid uppdragets början, den årsräkning där ställföreträdaren årligen ska redogöra för förvaltningen under föregående år samt den sluträkning som ska ges in vid uppdragets

slut (14 kap. 1, 15 och 18 §§). Hos överförmyndaren finns också andra handlingar som gäller ställföreträdarskapet, exempelvis läkarutlåtanden, socialutredningar och skrivelser som kommit in i ärendet. Huvudmannen har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar (16 kap. 7 §). Överförmyndaren har möjlighet att begära att ställföreträdaren lämnar upplysningar om sin verksamhet (12 kap. 9 § andra stycket).

6.3. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer som är verksamma på området1 har det varit en relativt vanlig uppfattning att huvudmän många gånger har mycket begränsad eller ingen insyn i sin ställföreträdares verksamhet. Särskilt intresseföreningar som organiserar huvudmän och deras anhöriga har pekat på detta. En återkommande uppfattning har varit att huvudmän ibland får otillräckliga svar när de ställer frågor om ekonomin eller annat som hör till ställföreträdarens uppdrag. Enligt flera aktörer bör det ställas krav på att ställföreträdarna lämnar information till huvudmannen på ett sätt som han eller hon förstår. Ställföreträdare och godmansföreningar har å andra sidan haft uppfattningen att ställföreträdare i allmänhet ger huvudmannen information på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes förutsättningar. Det har framhållits att många huvudmän på egen hand kan få insyn i sin ekonomi genom att gå in på ett bankkontor eller på internetbanken och att det finns fall där huvudmannen bör involveras endast i liten utsträckning, t.ex. när huvudmannen inte förstår vad saken gäller eller skulle må dåligt av att få information. En återkommande uppfattning har varit att ställföreträdare bör få utbildning i hur de på ett bra sätt kan informera sina huvudmän och göra dem delaktiga.

Från de tillfrågade överförmyndarna har en något splittrad bild kommit fram. De flesta har haft uppfattningen att ställföreträdare i de flesta fall ger information till sina huvudmän på ett anpassat sätt. Andra har framhållit att det är mycket osäkert hur det förhåller sig och att många huvudmän antagligen har ganska liten insyn i sin ställ-

1 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

företrädares verksamhet. Från flera håll har det lyfts fram att överförmyndaren borde lämna information till huvudmän, exempelvis genom att i samband med granskningen skicka ställföreträdarens årsräkning till huvudmannen.

Få av de aktörer som utredningen varit i kontakt med har ansett att huvudmannens anhöriga bör ha ökad insyn i ställföreträdarens uppdrag. En vanlig uppfattning har varit att det ibland är just en anhörig som är orsak till att en enskild måste ha en god man eller förvaltare, och att det förekommer att anhöriga inte vill huvudmannen väl. Många har påpekat att det innebär en inskränkning i den enskildes rätt till privatliv när en anhörig får insyn i de delar av en ställföreträdarens verksamhet som gäller den enskilde. Det har också framhållits att ökad insyn för anhöriga kan leda till att ställföreträdare kommer i konflikt med de anhöriga eller dras in i deras konflikter med varandra. Vissa aktörer har dock pekat på att anhörigas insyn är viktig för kontrollen av att ställföreträdarskapet fungerar på ett bra sätt.

En återkommande synpunkt har varit att ställföreträdarens skyldighet att ge huvudmän och anhöriga insyn måste vara rimlig i förhållande till uppdragets ideella karaktär. Om skyldigheten blir alltför betungande kan många avskräckas från att ta sig an uppdrag som god man eller förvaltare, enligt flera röster.

6.4. Överväganden och förslag

6.4.1. Ökad insyn för huvudmannen

Vårt förslag: Gode män och förvaltare ska hålla huvudmannen

löpande informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det. Även förordnade förmyndare ska ha en sådan skyldighet i förhållande till barn som har fyllt 16 år. En bestämmelse om detta ska tas in i en ny bestämmelse, 12 kap. 7 a § föräldrabalken. Att ställföreträdaren har fullgjort informationsskyldigheten ska redovisas i den årsberättelse som ställföreträdaren enligt vårt förslag i avsnitt 16 årligen ska ge in till överförmyndaren. Informationsskyldigheten ska vidare vara ett inslag i den obligatoriska introduktionsutbildning som vi föreslår i avsnitt 12.

Ställföreträdare ska vara skyldiga att löpande lämna information till huvudmannen

En ställföreträdare vidtar ett stort antal rättshandlingar för huvudmannens räkning, disponerar hans eller hennes pengar och agerar också på andra sätt för huvudmannens räkning. Samtidig innebär ställföreträdarskapet många gånger att huvudmannen får minskat inflytande över sin ekonomi och sina personliga och rättsliga angelägenheter. Ofta är posten ställd till ställföreträdaren vilket innebär att huvudmannen inte från annat håll får del av information som rör honom eller henne. Det är alltså viktigt att de huvudmän som vill och kan har möjlighet att engagera sig i, och kontrollera, hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag, vilket kräver att huvudmannen har insyn i verksamheten. Det är också viktigt att huvudmannen får del av relevant information som rör honom eller henne och som kommer till ställföreträdarens kännedom exempelvis via post. Att huvudmannen har insyn och informeras om sådant som rör honom eller henne är i linje med Funktionsrättskonventionens allmänna princip om fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället (artikel 3 c) och krav om att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till det stöd de behöver för att utöva sin rättskapacitet (artikel 12.3).

Redan med de regler som gäller i dag har ställföreträdaren en viss skyldighet att involvera sina huvudmän i uppdraget och ge dem information. Ställföreträdare ska enligt 12 kap. 3 § FB alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen och kan sägas ha en lojalitetsplikt gentemot honom eller henne. Kraven på detta stärks dessutom genom det förslag vi lämnar i avsnittet 5.5.1. Vidare är gode män enligt nuvarande bestämmelser som huvudregel skyldiga att begära sin huvudmans samtycke till åtgärder som vidtas och både gode män och förvaltare ska i regel höra sina huvudmän i viktiga frågor (11 kap. 5 § och 12 kap. 7 § andra stycket). Detta kan sägas innebära en skyldighet att lämna huvudmannen sådan information som han eller hon behöver för att kunna ta ställning i frågan. Huvudmän har dessutom rätt att få del av handlingar som finns hos överförmyndaren (16 kap. 7 § FB), men handlingarna som förvaras där gäller oftast endast tidigare förvaltningsår. Handlingar och annan information som gäller det innevarande förvaltningsåret finns i regel hos ställföreträdaren.

För många ställföreträdare är det självklart att låta huvudmannen få insyn genom att exempelvis visa kontoutdrag, föra dialog om åtgärder som ska vidtas eller vidarebefordra relevant information. Det framstår dock som relativt vanligt att huvudmän har mycket liten eller ingen insyn i ställföreträdarens verksamhet och i sina egna angelägenheter. Vissa ställföreträdare lämnar information till sin huvudman först om det skulle komma en fråga från honom eller henne. Det har påpekats att många huvudmän aldrig skulle be om sådan information, exempelvis eftersom de inte har förmåga eller har överdriven respekt för sin ställföreträdare. Det förekommer att huvudmän inte har annan insyn i ställföreträdarens uppdrag än att de årligen får ett beslut från överförmyndaren om arvode till ställföreträdaren. Vissa huvudmän har uppfattningen att ställföreträdaren fattar beslut över deras huvuden och utan att involvera dem. Problemet är så pass vanligt att det har lyfts fram av flera aktörer, bland annat flera intresseföreningar men också av överförmyndare. Mot denna bakgrund anser vi att huvudmannens möjligheter till insyn och information behöver förbättras. För andra sysslomän än gode män och förvaltare finns ofta en uttalad skyldighet att hålla huvudmannen informerad. Exempelvis har advokater en underrättelseskyldighet i förhållande till sina klienter.2 Vi menar att en motsvarande skyldighet bör finnas för ställföreträdare i förhållande till sina huvudmän, även om huvudmannen har begränsade möjligheter att förstå och ta till sig av information. Vi föreslår alltså att det ska finnas en tydlig skyldighet för ställföreträdare att löpande informera sina huvudmän om uppdraget, lämpligen i anslutning till de regelbundna kontakter med huvudmannen som ställföreträdare förväntas ha. Skyldigheten är en central del av ställföreträdarens uppdrag som bör regleras i lag. I enstaka fall kan det vara i strid med huvudmannens bästa att ge information till honom eller henne. Det bör därför finnas ett utrymme för att i undantagsfall frångå informationsskyldigheten.

Att ställföreträdare efterlever informationsskyldigheten är överförmyndarens sak att kontrollera. I avsnitt 16 föreslår vi att ställföreträdare årligen ska redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse till överförmyndaren. I årsberättelsen bör ställföreträdare vara skyldiga att redogöra för om informationsskyldigheten har uppfyllts och på vilket sätt. Om ställföreträdaren inte har lämnat information till huvudmannen bör han eller hon vara skyldig att förklara varför och

2 Sveriges advokatsamfund (2020). Vägledande regler om god advokatsed, p. 2.3.

överförmyndaren kan behöva vidta åtgärder för att säkerställa huvudmannens rätt till information.

Det är angeläget att ställföreträdare förstår vad informationsskyldigheten innebär och får redskap för att på ett bra sätt involvera sina huvudmän i uppdraget och ge dem information. Informationsskyldigheten bör därför vara ett inslag i den obligatoriska introduktionsutbildning som vi föreslår i avsnitt 12.

Förordnade förmyndare bör ha motsvarande informationsskyldighet i förhållande till barn

Flera grundläggande bestämmelser som avser ställföreträdares skyldigheter gäller inte bara gode män och förvaltare utan även förmyndare. Detta gäller exempelvis den nämnda bestämmelsen i 12 kap. 3 § FB. Förmyndare är vidare skyldiga att höra barn som har fyllt 16 år i viktiga frågor, om det lämpligen kan ske, på samma sätt som gode män och förvaltare är skyldiga att höra sina huvudmän (12 kap. 7 § FB). Vi har uppfattningen att den informationsskyldighet som föreslås ovan bör gälla för förordnade förmyndare liksom för gode män och förvaltare. Det framstår som naturligt och väl förenligt med barnets bästa att förordnade förmyndaren löpande informerar om åtgärder som vidtas inom uppdraget, när barnet uppnått viss ålder och mognad. Förmyndare som inte är förordnade, dvs. i regel barnets föräldrar, omfattas inte av förslaget.

När ska förordnade förmyndares informationsskyldighet inträda?

En fråga som har ställts i utredningen är om förordnade förmyndares informationsskyldighet gentemot barn bör inträda när barnet fyller 16 år, vilket är den åldersgräns som i flera avseenden gäller inom förmynderskapsrätten3, eller vid en annan tidpunkt. Särskilt med anledning av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), som sedan den 1 januari 2020 gäller som lag i Sverige4, finns anledning att se över om åldersgränsen är förenlig med barnperspektivet. Frågan har nyligen tagits upp i Barnkonventionsutredningens

3 Se exempelvis 9 kap. 4 §, 10 kap. 18 § och 13 kap. 13 § FB. 4 Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

betänkande Barnkonventionen och svensk rätt. Utredningen har lyft fram att åldersgränsers förenlighet med barnkonventionen måste analyseras utifrån dels bestämmelsens syfte och funktion, dels lagstiftningen i sin helhet. I betänkandet har den nämnda bestämmelsen i 12 kap. 7 § FB tagits upp i anslutning till konventionens artikel 12, som handlar om att barn ska tillförsäkras en rätt att uttrycka åsikter och få dem beaktade och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnkonventionsutredningen har bedömt att bestämmelsen inte är oförenlig med barnkonventionens krav enligt artikel 12 eller med konventionen i övrigt men att bestämmelsen skulle vinna på en formulering som omfattar även yngre barn. Utredningen har ansett att vissa bestämmelser i 6, 10 och 21 kap. föräldrabalken inte är förenliga med barnets rätt enligt artikeln.5

Vår utredning gäller främst frågor om ställföreträdare för vuxna. Frågan om vilka åldersgränser som bör gälla i föräldrabalken kräver både ett helhetsgrepp och noggranna överväganden med utgångspunkt i barnrättsperspektivet. Förmynderskapsrättens åldersgränser bör lämpligen behandlas i ett sammanhang där just förmynderskap är i fokus eller där samtliga åldersgränser i föräldrabalken tas upp. Vi föreslår därför inga förändringar när det kommer till åldersgränser.

Tills vidare bör alltså informationsskyldigheten inträda när barnet fyller 16 år.

6.4.2. Huvudmannen ska informeras om överförmyndarens granskning

Vårt förslag: Efter varje genomförd granskning av en ställföre-

trädares verksamhet ska överförmyndaren underrätta huvudmannen om att granskningen har genomförts och om resultatet av granskningen. En bestämmelse om detta ska tas in i förmynderskapsförordningen (1995:379).

En annan viktig del i att åstadkomma bättre insyn för huvudmannen är att han eller hon bör ha en faktisk möjlighet att kontrollera ställföreträdarens redovisning. I dagens läge granskar överförmyndaren ställföreträdarens årsräkning och sluträkning utan att huvudmannen

5SOU 2020:63 s. 561572.

får del av dem. Om ställföreträdaren har begärt arvode fattar överförmyndaren ett arvodesbeslut efter genomförd granskning. Arvodesbeslutet expedieras till huvudmannen om han eller hon ska betala ställföreträdarens arvode, men de granskade handlingarna översänds i regel inte. Det är ovanligt att en huvudman på egen hand begär att få del av ställföreträdarens redovisning. Långt ifrån alla huvudmän har de förmågor som krävs för att ta del av redovisningen och förstå vad den innebär, men det finns också många huvudmän som har både intresse och förmåga. För dem skulle det vara positivt med en möjlighet att gå igenom redovisningen, ibland med hjälp av en anhörig, en personlig assistent eller en annan betrodd person. Detta talar för att överförmyndaren bör ha en skyldighet att översända en kopia av redovisningshandlingarna till huvudmannen. Emot en sådan ordning kan hävdas att det bör vara en uppgift för ställföreträdaren att gå igenom redovisningen med huvudmannen och att handlingar som skickas från överförmyndaren i många fall inte kommer att innebära någon skillnad för huvudmannen i praktiken. En annan aspekt som lyfts fram till utredningen handlar om att det kan finnas situationer där huvudmannens tillstånd är sådant att det inte är till hans eller hennes bästa att ta del av handlingarna. Vi bedömer dock att det är viktigt att säkerställa huvudmannens möjligheter till insyn. Vi föreslår en ordning som innebär att överförmyndaren efter genomförd granskning ska underrätta huvudmannen om att granskningen har genomförts och om resultatet av den. Detta ger huvudmannen en möjlighet att beställa det fullständiga underlaget från överförmyndaren eller ställa frågor till sin ställföreträdare. En sådan ordning ger huvudmannen en bättre möjlighet till insyn och kontroll än vad som är fallet i dag, medan olyckliga konsekvenser som kan inträffa om hela redovisningen alltid skickas ut till huvudmannen undviks. Meddelandet om en genomförd granskning kan också expedieras samtidigt med arvodesbeslutet, vilket innebär att överförmyndarens ökade administrativa arbetsbörda, som förslaget innebär, kan begränsas. Överförmyndarens skyldighet att underrätta huvudmannen bör lämpligen framgå av förmynderskapsförordningen.

6.4.3. Ökad insyn för huvudmannens anhöriga?

Vår bedömning: Huvudmannens anhöriga bör inte få ökad rätt

till insyn i ställföreträdarens verksamhet jämfört med i dag.

Det förekommer att anhöriga till huvudmannen är angelägna om att ha insyn i huvudmännens ekonomi eller andra förhållanden som rör honom eller henne. Många gånger är detta befogat. En anhörig med insyn i ställföreträdarens uppdrag kan ofta hjälpa till vid kommunikationen mellan huvudmannen och ställföreträdaren. Många gånger är det en anhörig som hjälper huvudmannen att förstå information som kommer från ställföreträdaren och som hjälper ställföreträdaren att förstå vad huvudmannen vill. En anhörig kan också sätta fingret på oklarheter och missförhållanden i ställföreträdarens verksamhet, vilket är en aspekt som bland annat lyfts fram från Justitieombudsmannen.6 För att främja dessa positiva aspekter av saken har vi undersökt om det vore lämpligt att ge huvudmannens anhöriga en rätt till ökad insyn jämfört med i dag. Det kan exempelvis vara fråga om en skyldighet för ställföreträdaren att löpande underrätta anhöriga om sin verksamhet.

Redan med nuvarande regelverk har anhöriga möjlighet till insyn i ställföreträdarens verksamhet. Ställföreträdaren är skyldig att höra huvudmannens make eller sambo i viktiga frågor, om det är lämpligt (12 kap. 7 § andra stycket FB). Maken, sambon och de närmaste släktingarna har också rätt att utan begränsningar ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren (16 kap. 7 §). Det senare är en rättighet som vi anser kan ifrågasättas, vilket vi tar upp i avsnitt 7. Vidare innebär ställföreträdarens skyldighet enligt 12 kap. 3 §, att alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen, att ställföreträdaren i många situationer bör ge en anhörig insyn i verksamheten, om detta bedöms vara det bästa för huvudmannen. Hänsynen till huvudmannens bästa innebär emellertid också att det i vissa situationer kan vara motiverat att inte låta en anhörig få insyn.

Det finns ett antal risker med att ge anhöriga ökad insyn i ställföreträdarens verksamhet. Det förekommer att anhöriga månar om sina egna intressen snarare än huvudmannens och det är inte ovanligt

6 Uppgifterna lämnade vid en intervju med en av JO:s byråchefer i september 2020.

att en person måste ha en ställföreträdare just på grund av en anhörig. Ett exempel på detta är när ett vuxet barn utövar påtryckningar mot en åldrig förälder att ge bort sina tillgångar. Det förekommer också att huvudmannen inte vill att den anhörige ska ha någon insyn och en stärkt rätt till insyn för de anhöriga kan därför vara problematisk i förhållande till huvudmannens rätt till sin personliga integritet. Det finns vidare fall när anhörigas insyn kan vara direkt skadlig för huvudmannen, exempelvis om huvudmannen utsatts för våld i en nära relation. En ytterligare aspekt är att ställföreträdarens uppdrag kan bli alltför betungande om anhöriga i större utsträckning än i dag ska ges insyn i verksamheten. Mot den bakgrunden gör vi bedömningen att det inte är lämpligt att lagstifta om ökad insyn för anhöriga jämfört med i dag. Däremot bör ställföreträdaren som nämnts ofta erbjuda anhöriga insyn i verksamheten, när det är förenligt med huvudmannens bästa.

7. Skyddet för känsliga uppgifter om huvudmannen

7.1. Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att överväga om det finns anledning att stärka sekretessen för uppgifter om huvudmannens personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden hos överförmyndaren.

7.2. Vad gäller i nuläget?

7.2.1. Handlingar som finns hos överförmyndaren

Handlingar som lämnas in till eller upprättas hos överförmyndaren blir i regel allmän handling. Allmänna handlingar ska som huvudregel lämnas ut till den som begär det. Rätten begränsas dock av bestämmelser om sekretess (2 kap.1 och 2 §§tryckfrihetsförordningen). Hos överförmyndaren gäller sekretess i ärenden enligt föräldrabalken och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Innebörden av sekretessen framgår av 32 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Det är alltså fråga om ett så kallat

omvänt skaderekvisit vilket innebär att det finns en presumtion för

sekretess. I litteraturen framhålls att det omvända skaderekvisitet i praktiken innebär att uppgifter inte kan lämnas ut utan att man har kännedom om mottagarens identitet och om vad han eller hon ska använda uppgifterna till.1

1 Holstad (2018), Sekretess i allmän verksamhet, en introduktion till de grundläggande reglerna, sjätte upplagan, s. 30, samt Heuman m.fl., (2017), Sekretess m.m. hos allmän domstol, femte upplagan, s. 44.

Undantag från sekretessbestämmelsen gäller för sådana uppgifter som enligt vad som föreskrivs i föräldrabalken (FB) eller lagen om god man för ensamkommande barn ska lämnas ut till en enskild (32 kap. 5 § OSL). Undantaget syftar på bestämmelsen i 16 kap. 7 § FB som medger huvudmannen och hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. Enligt förarbetena innefattar begreppet närmaste släktingar barn, föräldrar och syskon men kretsen kan också sträckas ut vidare.2 Personkretsen är densamma i ärenden som gäller god man för ensamkommande barn (12 § lagen om god man för ensamkommande barn).

Detta betyder att huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar har full insyn i de handlingar om huvudmannen som finns i överförmyndarens akt. I akten finns handlingar som gäller ställföreträdarens redovisning men ofta också skrivelser, läkarutlåtanden, socialutredningar och andra handlingar som avser huvudmannens förhållanden.

Även före 1995 års reform på ställföreträdarområdet3 hade huvudmannens närmaste anhöriga full insyn.4 Trots kritik från bland andra Föreningen Sveriges Överförmyndare innebar reformen ingen skärpning av skyddet för känsliga uppgifter om huvudmannen. Detta motiverade med att anhörigas insyn är av stor vikt för möjligheterna till uppföljning av skötseln av huvudmannens intressen.5 Liknande argumentation användes i samband med att motsvarande bestämmelse infördes i lagen om god man för ensamkommande barn.6

7.2.2. Uppgifter om huvudmannen som förekommer i domstol

I domstolsärenden som gäller anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap gäller sekretess för uppgifter om den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden. Detsamma gäller i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn och enligt lagen (2017:310) om framtidsfullmakter (36 kap. 1 § första

2Prop. 1987/88:124 s. 175. Enligt rättsfalle t HFD 2013 ref. 73 k an även ett syskonbarn i vissa fall ha insynsätt. 3Prop. 1993/94:251. 4 Se 17 kap. 6 och 7 §§ FB i sin lydelse före den 1 juli 1995. Enligt bestämmelserna hade huvudmannen och hans eller hennes make och närmaste fränder rätt att ta del av handlingar som förvarades hos överförmyndaren. 5Prop. 1993/94:251 s. 174. 6Prop. 2013/14:225 s. 38.

stycket 3–6 OSL). Sekretessen gäller om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Det är alltså fråga om ett så kallat rakt skaderekvisit och presumtionen är för offentlighet. Sekretessbestämmelsen gäller även i förhållande till den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Före 1995 års reform krävdes partens begäran för att sekretess skulle gälla. Kravet togs bort eftersom det ansågs svårt för den som har behov av en god man eller förvaltare att inse betydelsen av en sådan begäran.7

Enligt litteraturen kan det ofta vara befogat att hemlighålla känsliga uppgifter med stöd av bestämmelsen, i synnerhet när det gäller uppgifter i underliggande utredningar som exempelvis läkarintyg.8I litteraturen sägs vidare att domstolen normalt inte gör någon bedömning av risken för skada eller men i det enskilda fallet. I stället överväger domstolen om uppgifterna är sådana att det typiskt innebär skada eller men om de lämnas ut.9

7.3. Aktörernas erfarenheter

Våra kontakter med aktörer som är verksamma på området10 visar att det är relativt sällsynt att huvudmannens make, sambo eller närmaste släktingar begär att få ta del av handlingar som gäller huvudmannen. När det händer är det i regel en årsräkning eller någon annan redovisningshandling som den anhörige vill ta del av. Det förekommer dock att anhöriga begär att få se handlingar som gäller den enskildes personliga förhållanden, exempelvis ett läkarintyg eller en socialutredning. När en handling begärs ut kontrollerar överförmyndaren att den som begär att ta del av handlingen tillhör kretsen make, sambo eller närmaste släktingar. Om detta konstateras får den anhörige del av handlingen. I annat fall gör överförmyndaren en sekretessprövning innan handlingen lämnas ut.

Vid våra undersökningar har ett stort antal aktörer framhållit problem med att huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar har full insyn i handlingar som gäller huvudmannen. Många

7Prop. 1993/94:251 s. 174 f. 8 Heuman m.fl. (2017), s. 95. 9 Holmgård m.fl. (2020), God man, förvaltare och förmyndare. Domstolarnas handläggning, andra upplagan, s. 82. 10 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

har pekat på att en huvudmans rätt till personlig integritet kränks när känsliga uppgifter lämnas ut. En vanlig iakttagelse har varit att det inte sällan finns konflikter mellan huvudmannen och anhöriga och att det kan skada huvudmannen om uppgifter om honom eller henne kommer till deras kännedom. Enligt flera överförmyndare har det förekommit att anhöriga begärt ut handlingar om huvudmannens ekonomi för att gynna sina egna intressen. Några har pekat på att det i vissa fall kan innebära en allvarlig fara för huvudmannen om uppgifter om honom eller henne når en anhörig, exempelvis när det finns en hederskultur i huvudmannens familj. Överförmyndare har vidare lyft fram fall när handlingar har lämnats ut till anhöriga mot en huvudmans uttryckliga vilja. Både överförmyndare och intresseföreningar har pekat på att personer i behov av en god man ibland avstår från insatsen eftersom de befarar att känsliga handlingar ska lämnas ut till anhöriga. Flera intresseorganisationer, bland annat Demensförbundet, Funktionssätt Sverige, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare och Föreningen Sveriges Överförmyndare, har haft uppfattningen att anhörigas rätt till insyn i handlingar som gäller den enskilde bör begränsas. Några aktörer har dock framhållit att de anhörigas insyn i de handlingar som finns hos överförmyndaren är viktig för kontrollen av ställföreträdarens verksamhet. Det har varit en relativt vanlig uppfattning att anhörigas insyn kan bidra till att brister i ställföreträdarens verksamhet synliggörs.

7.4. Överväganden och förslag

7.4.1. Stärkt skydd för uppgifter om huvudmannen

Vårt förslag: Rätten för huvudmannens make eller sambo och

närmaste släktingar att ta del av handlingar som rör ställföreträdarskapet och som finns hos överförmyndaren ska begränsas. En handling ska inte lämnas ut till den anhörige om det med hänsyn till huvudmannens intressen finns särskilda skäl mot det. Bestämmelsen tas in i 16 kap. 7 § föräldrabalken.

I överförmyndarens akt finns handlingar som gäller huvudmannens ekonomiska och personliga förhållanden, exempelvis årsräkningar och andra redovisningshandlingar, läkarintyg och socialutredningar.

Det kan alltså finnas mycket integritetskänsliga uppgifter i akten. Bestämmelsen i 16 kap. 7 § FB innebär att huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar har rätt till full insyn i handlingarna.

Enligt offentlighetsprincipen ska en handling så långt som möjligt vara offentlig. Ett av de viktigaste skälen bakom principen är att den möjliggör en kritisk granskning av myndigheters verksamhet. Undantag finns i sekretessbestämmelser som avser att skydda integritetskänsliga uppgifter om enskilda. Hos överförmyndaren gäller en presumtion för sekretess när det gäller uppgifter om huvudmannens ekonomiska och personliga förhållanden (32 kap. 4 § OSL). På närliggande områden, exempelvis inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten, gäller motsvarande stränga sekretesskydd för uppgifter om den enskildes personliga förhållanden (25 kap. 1 § och 26 kap. 1 § OSL). Den enskilde har dock en möjlighet att helt eller delvis efterge sekretessen enligt den allmänna bestämmelsen i 12 kap. 2 § OSL. Föräldrabalkens särreglering för make, sambo och närmaste släktingar innebär alltså ett undantag från regler till skydd för enskildas integritet. Undantaget för med sig att anhöriga har större insyn i uppgifter som finns hos överförmyndaren än i domstolsärenden som gäller godmanskap och förvaltarskap, trots att de sekretessregler som gäller i domstol annars innebär ett större mått av öppenhet (36 kap. 1 § första stycket 3–5 OSL). Under utredningen har det kommit fram att uppgifter om huvudmannen som finns hos överförmyndaren kan behöva skyddas även i förhållande till huvudmannens make, sambo och nära släktingar. Det är inte ovanligt att en person behöver en god man eller förvaltare just på grund av en anhörig eller att det finns starka intressemotsättningar mellan huvudmannen och den anhörige. Det finns exempel på att känsliga uppgifter om huvudmannen har lämnats ut till anhöriga i dessa situationer, i strid med huvudmannens intressen. Ibland kan ett utlämnande av en handling innebära en konkret risk för huvudmannen, exempelvis om han eller hon lever under hedersförtryck och en familjemedlem trots detta får tillgång till uppgifter i en socialutredning. Det förekommer att personer i behov av en god man avstår från insatsen på grund av rädsla för att känsliga uppgifter kan lämnas ut till anhöriga. Vi anser mot denna bakgrund att skyddet för huvudmannens personliga integritet behöver stärkas. Rätten för huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar att ta del av handlingar

som rör ställföreträdarskapet och som finns hos överförmyndaren bör begränsas.

Vi har övervägt att ta bort den särreglering i förhållande till anhöriga som 16 kap. 7 § FB innebär. En sådan ordning får följden att en presumtion för sekretess gäller för uppgifter om huvudmannen, även i förhållanden till maken eller sambon och de närmaste släktingarna. Detta skulle försvåra för de många anhöriga som, helt i enlighet med huvudmannens intressen, är aktiva när det kommer till uppföljningen av hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Från Justitieombudsmannen har det påpekats att det ofta är anhöriga som sätter fingret på missförhållanden i ställföreträdares verksamhet.11 Vi anser därför att en ordning av det slaget är att ta saken för långt. Det bör i stället vara fråga om en reglering som tar hänsyn både till de positiva aspekterna av att de anhöriga har insyn och de negativa konsekvenser som ibland följer av den öppenhet som råder i dag. En möjlighet är att låta samma regler som gäller i domstol, innebärande en presumtion för offentlighet, gälla hos överförmyndaren och då även i förhållande till huvudmannens make eller sambo och nära släktingar. Ett skäl som talar i den riktningen är att överförmyndaren enligt vårt förslag i avsnitt 22 bör överta viss beslutskompetens som i dag ligger på domstol och att det därför kan vara befogat med större öppenhet när det gäller uppgifter som finns hos överförmyndaren. Ordningen innebär dock ett svagare skydd för uppgifter om huvudmannen i förhållande till personer som inte är hans eller hennes make, sambo eller närmaste släktingar, vilket kan få konsekvenser som inte är önskvärda. Lösningen framstår därför inte som lämplig. En annan möjlighet är att låta handlingar som gäller ställföreträdarens redovisning vara tillgängliga för huvudmannens make eller sambo och närmaste släktingar men att låta övriga handlingar omfattas av sekretess. Det har dock påpekats att även redovisningen kan innehålla uppgifter som är känsliga och som det inte är lämpligt att anhöriga tar del av, och att det ibland är motiverat att anhöriga har insyn i sådana handlingar som inte hör till redovisningen. Inte heller den lösningen framstår därför som lämplig. En ordning som enligt vår uppfattning innebär en rimlig avvägning är att maken eller sambon och de närmaste släktingarna som utgångspunkt ska ha rätt att ta del av handlingar hos överförmyndaren men att det införs en möjlighet att neka den anhörige att ta del av en handling, om det med

11 Uppgifter lämnade vid en intervju med en av JO:s byråchefer i september 2020.

hänsyn till den enskildes intresse finns särskilda skäl mot att handlingen lämnas ut. Vi föreslår att en bestämmelse om detta tas in i 16 kap. 7 § FB.

7.4.2. Uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter

Vårt förslag: Uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden i ärenden enligt lagen (2017:310) om framtidsfullmakter ska omfattas av sekretess hos överförmyndaren. Ett tillägg med den innebörden ska tas in i 32 kap. 4 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Som redan nämnts gäller hos överförmyndaren sekretess om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden enligt föräldrabalken och lagen om god man för ensamkommande barn. Vi har under utredningsarbetet uppmärksammat att även uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter kan behöva omfattas av sekretess. Överförmyndaren har vissa ansvarsområden enligt lagen, bland annat att pröva om en framtidsfullmakt helt eller delvis inte längre ska få brukas av en fullmaktshavare som vid fullgörandet av uppdraget gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller annars visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen (26 § lagen om framtidsfullmakter). Det kan förekomma ur integritetssynpunkt mycket känsliga uppgifter i ärenden enligt lagen. Samma regler om sekretess bör enligt vår uppfattning gälla i dessa ärenden som i de ärenden överförmyndaren handlägger enligt annan lagstiftning. Vi föreslår därför att sekretess ska gälla hos överförmyndaren i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Tillägget bör tas in i 32 kap. 4 § första stycket OSL.

8. Huvudmannens möjligheter att få information och stöd från överförmyndaren

8.1. Uppdraget

Vårt uppdrag har omfattat att ta ställning till hur det kan underlättas för huvudmän att få information och stöd när de har frågor som gäller ställföreträdarskapet.

8.2. Vad gäller i nuläget?

En huvudman som behöver stöd i frågor som gäller ställföreträdarskapet kan vända sig till överförmyndaren, om han eller hon inte vill vända sig direkt till sin gode man eller förvaltare. Det finns inga bestämmelser som särskilt reglerar överförmyndarens skyldighet att ge information eller stöd till huvudmän. Det är i stället allmänna förvaltningsrättsliga regler om myndigheters service och tillgänglighet som reglerar överförmyndarens skyldigheter i dessa avseenden. Enligt den serviceskyldighet som anges i 6 § förvaltningslagen (2017:900), ska en myndighet se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla och myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälp ska ges utan dröjsmål och i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Överförmyndaren lyder också under det allmänna kravet på

tillgänglighet (7 § första stycket förvaltningslagen). Bestämmelsen

innebär att myndigheter ska vara tillgängliga för kontakter med enskilda och informera allmänheten om hur och när sådana kontakter kan tas.

8.3. Information och stöd till huvudmän i praktiken

Vår enkätundersökning1 har visat att det är relativt vanligt att huvudmän vänder sig till överförmyndaren med frågor. Av de överförmyndarverksamheter som besvarat vår enkät har 26 procent svarat att detta händer flera gånger i veckan medan 35 procent svarat att det händer flera gånger i månaden. 39 procent har svarat att det händer några gånger per år eller någon enstaka gång per år. På frågan om inom vilken tid som huvudmännen får svar har 72 procent svarat att de vanligen får svar samma dag. 24 procent har svarat att huvudmännen vanligen får svar inom några dagar och 4 procent att de vanligen får svar inom en vecka.

Vi har också i enkäten frågat överförmyndarna om de arbetar aktivt med att ge information till huvudmän. Av de överförmyndare som besvarat enkäten har 43 procent svarat nej på frågan medan övriga angett att de lämnar viss information till huvudmän. Ett vanligt svar från överförmyndarna har varit att de skickar ett skriftligt informationsmaterial till huvudmannen i samband med att ställföreträdarskapet anordnas eller att de informerar om det årliga arvodesbeslutet. Några överförmyndare skickar information inte bara till huvudmannen utan även till anhöriga eller till huvudmannens LSSboende, äldreboende eller liknande.

Det har under utredningens arbete blivit tydligt att servicenivån i landets överförmyndarverksamheter skiljer sig åt väsentligt. I många kommuner har verksamheterna generösa besökstider och telefontider. Många överförmyndare men långt ifrån alla har anpassad information på hemsidan. Det förekommer att överförmyndare tilldelar huvudmän en ”egen” handläggare som de får direktnumret till. I andra kommuner är det svårare att komma i kontakt med överförmyndaren. I vår enkätundersökning till överförmyndare har 57 procent svarat att de har telefontid eller besökstid varje vardag och 35 procent att de har telefontid eller besökstid några dagar i veckan. 2 procent har svarat att de har telefontid eller besökstid mer sällan än en gång per vecka och 6 procent att de inte har någon besökstid eller telefontid.

Flera intresseföreningar har lyft fram att många huvudmän och anhöriga vänder sig till dem för att få information och stöd i frågor som gäller ställföreträdarskapet. Flera föreningar erbjuder sina med-

1 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

lemmar rådgivning och det förekommer att de tar fram informationsmaterial som riktar sig till bland annat huvudmän.

8.4. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer som är verksamma på området2 har många framhållit att huvudmän ofta inte får någon information om vad ställföreträdarskapet innebär, vad de kan förvänta sig av sin ställföreträdare och hur de ska gå till väga om det skulle uppstå problem. Flera intresseföreningar, bland annat Riksförbundet FUB och Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, har pekat på behovet av att alla huvudmän får information om vad ställföreträdarskapet innebär på ett sätt som är anpassat efter deras individuella förutsättningar.

Under utredningsarbetet har det blivit tydligt att det är svårt för många huvudmän att komma i kontakt med överförmyndaren när de behöver stöd. Flera aktörer har pekat på problemet att många huvudmän inte känner till att de kan vända sig till överförmyndaren eller inte har förmåga att vända sig dit. Det har lyfts fram att huvudmän ofta har stor respekt för överförmyndaren och inte skulle våga ta kontakt med myndigheten. Enligt många aktörer finns det en stor tyst grupp som överförmyndaren inte i realiteten finns tillgänglig för. Flera aktörer har därför lyft fram att överförmyndarna mer aktivt borde lämna information till huvudmän och personer i deras nätverk och detta helst genom uppsökande verksamhet.

I överförmyndarverksamheterna har man i allmänhet haft uppfattningen att huvudmän får bra information och stöd när de vänder sig dit. När det gäller bemötandet av huvudmän har många framhållit att det på kansliet finns personal med god förmåga att möta huvudmän med olika typer av svårigheter. Andra har lyft fram att de anställda tjänstemännen saknar utbildning i att möta huvudmännen och att de förtroendevalda i regel inte heller har sådan kompetens. Samtliga överförmyndarverksamheter som vi haft kontakt med framstår som måna om att huvudmän ska bemötas på ett bra sätt och få svar på sina frågor. Flera intresseföreningar har också lyft fram att många överförmyndarverksamheter ger bra information och stöd till de huvudmän som vänder sig dit. Det har varit en vanlig uppfattning att anhöriga, boendepersonal och andra personer i huvudmannens

2 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

nätverk ofta fungerar som en länk mellan huvudmannen och överförmyndaren. Många har påpekat att även de skulle behöva information om ställföreträdarens och överförmyndarens roller och om hur ställföreträdarens uppdrag förhåller sig till andra insatser, exempelvis inom socialtjänsten.

Några aktörer har fört fram att många huvudmän inte tycker sig få ett bra bemötande när de vänder sig till överförmyndaren. Det har framhållits att huvudmän ofta möts av telefonväxel och kö när de ringer dit, och ibland av ifrågasättanden eller en otrevlig attityd.

8.5. Överväganden och förslag

Våra förslag:

(1995:379) som erinrar om att överförmyndaren är skyldig att hjälpa enskilda inom ramen för den serviceskyldighet som myndigheten har enligt förvaltningslagen (2017:900).

  • Det ska bli tydligare för huvudmän vad ställföreträdarskapet innebär. I samband med att en ställföreträdare utses ska överförmyndaren vara skyldig att lämna tydlig och anpassad information till huvudmannen. En regel om detta ska tas in i en ny bestämmelse, 19 kap. 18 a § andra stycket föräldrabalken. Informationen bör också finnas tillgänglig hos överförmyndaren och på hemsidan.
  • Den nya myndigheten som vi föreslår i avsnitt 23 ska ansvara för att allmän information till huvudmän tas fram och tillgängliggörs. Materialet bör tas fram efter samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer.

Huvudmannens möjligheter att få information och stöd varierar utifrån vilken kommun han eller hon är bosatt i. Många kommuner har en väl fungerande överförmyndarverksamhet med hög tillgänglighet och kompetens att möta huvudmän med olika typer av problematik. Ibland tilldelas huvudmän en ”egen” handläggare som han eller hon enkelt kan komma i kontakt med. Det förekommer att överförmyndare aktivt ger information till huvudmän, exempelvis

om ställföreträdarens och överförmyndarens roller. Det förekommer också att överförmyndare gör besök i olika verksamheter i syfte att informera. Detta är dock relativt sällsynt. Vanligare är att huvudmannen själv får ta kontakt med överförmyndaren för att få information. Det är inte ovanligt att det är svårt att få tag på överförmyndaren och att myndigheten inte lämnar information som är anpassad efter huvudmäns olika förutsättningar. Det förekommer att huvudmän inte alls får någon information om vad ställföreträdarskapet innebär och vad han eller hon kan förvänta sig av sin ställföreträdare eller av överförmyndaren. Detta gäller även i de fall huvudmännen har förmåga att ta till sig sådan information. Intresseföreningarna har en viktig roll när det kommer till att erbjuda information och stöd. Föreningarna tar bland annat fram informationsmaterial som är uppskattat och till nytta för många. Flera föreningar besvarar frågor från medlemmarna via telefon eller mejl. Trots dessa insatser är det många huvudmän som inte får den information och det stöd som de behöver för att kunna ta till vara sina intressen.

Redan med dagens regler har överförmyndaren ett ansvar att ge information och stöd till enskilda inom ramen för allmänna förvaltningsrättsliga regler om myndigheters serviceskyldighet. Skyldigheten innebär att överförmyndaren ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla, lämna sådan hjälp till enskilda att de kan ta till vara sina intressen och vara tillgänglig för kontakter (6 och 7 §§förvaltningslagen). Det bör enligt vår uppfattning vara så enkelt som möjligt för huvudmän att komma i kontakt med överförmyndaren. Bemötandet av en huvudman med nedsatta förmågor ska naturligtvis vara värdigt och respektfullt. Det är angeläget att överförmyndaren beaktar att huvudmän har varierande och ofta nedsatta förmågor och anpassar kommunikationen och bemötandet därefter, särskilt sett i ljuset av Funktionsrättskonventionens krav på tillgänglig information till personer med funktionsnedsättningar (se avsnitt 5.2). Runt om i landet finns goda exempel på överförmyndare där tillgängligheten är god och bemötandet av huvudmannen bra. Tyvärr förekommer också exempel på motsatsen. Länsstyrelsen har här en viktig roll i att vid sin tillsynsvägledning sprida goda exempel och uppmärksamma frågorna om tillgänglighet och bemötande. Som vi går närmare in på i avsnitt 19 måste det vidare hos överförmyndaren finnas kompetens för att på ett bra sätt kunna bemöta personer med nedsatta förmågor och särskilda behov.

För att den serviceskyldighet som överförmyndaren har enligt förvaltningslagen ska få fullt genomslag kan det övervägas om det bör finnas en bestämmelse i föräldrabalken eller förmynderskapsförordningen som erinrar om skyldigheten. En nackdel med en sådan ordning är att den innebär en dubbelreglering – förvaltningslagens bestämmelser gäller även utan en sådan erinran. Vi anser dock, mot bakgrund av att det är mycket angeläget att huvudmän som vänder sig till överförmyndaren får sådan hjälp att de kan ta till vara sina intressen, att en bestämmelse av det slaget behövs. Vi föreslår därför en regel som erinrar om överförmyndarens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i förmynderskapsförordningen.

Även när överförmyndaren håller en hög nivå av service och tillgänglighet är det långt ifrån alla huvudmän som vänder sig dit. Många vill inte eller kan inte ta kontakt med överförmyndaren. Det har återkommande förts fram till utredningen att det finns en stor tyst grupp huvudmän som överförmyndaren aldrig kommer i kontakt med. Det är angeläget att alla huvudmän, även denna grupp, så långt det är möjligt får allmän information i frågor om vad ställföreträdarskapet innebär, vad huvudmannen kan förvänta sig av sin ställföreträdare och vilken överförmyndarens roll är. Vi föreslår att överförmyndaren ska vara skyldig att lämna sådan allmän information till huvudmännen och att skyldigheten regleras i lag. Som ett minimum ska informationen ges i samband med att huvudmannen får en ställföreträdare.

Det är angeläget att den information som lämnas är tydlig och anpassad efter huvudmannens förutsättningar. Det är också viktigt att informationen finns tillgänglig hos överförmyndaren och på hemsidan. Vi föreslår i avsnitt 23 att en ny statlig myndighet ska få ett övergripande ansvar på området. Vi menar att myndigheten bör få ansvar för att den allmänna informationen till huvudmän tas fram. Syftet med sådan information är att den ska finnas tillgänglig för huvudmän i hela landet, vilket också bidrar till en mer enhetlig syn på ställföreträdarskapet och likabehandling av huvudmännen. Informationen bör lämpligen tas fram efter samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer.

Under utredningens arbete har frågan kommit upp om inte överförmyndaren borde ägna sig åt uppsökande verksamhet, i syfte att informera och som ett led i tillsynen. Sådan verksamhet kan visser-

ligen vara en bra metod för att se till att huvudmän får den information och det stöd de behöver, och för att fånga upp när saker och ting inte står rätt till. Den brist på resurser som är verkligheten hos många överförmyndare innebär dock att en uppsökande verksamhet inte är realistisk eller praktiskt genomförbar i alla verksamheter. Det är därför inte aktuellt att i nuläget närmare överväga om det bör vara obligatoriskt med sådan verksamhet. Vi ser dock positivt på att detta förekommer i vissa överförmyndarverksamheter och menar att det kan vara ett kommande utvecklingsområde i andra.

9. Klagomål mot ställföreträdare

9.1. Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att undersöka hur det kan underlättas för huvudmän att framställa klagomål mot sina ställföreträdare. Enligt våra direktiv kan det göras en jämförelse med de patientnämnder som finns på hälso- och sjukvårdens område och vars uppgift är att hjälpa patienter med bland annat klagomål och information. Enligt direktiven kan det diskuteras om det även på ställföreträdarområdet bör inrättas ett fristående organ till hjälp för huvudmän som vill föra fram klagomål eller som är i behov av information. Vi tar upp frågan i detta avsnitt.

9.2. Vad gäller i nuläget?

Det förekommer att huvudmän, anhöriga eller andra personer i huvudmannens närhet är missnöjda med hur ställföreträdaren genomför sitt uppdrag. Ett klagomål mot ställföreträdaren kan då ges in till överförmyndaren. Några särskilda bestämmelser om överförmyndarens klagomålshantering finns inte. I stället är det allmänna förvaltningsrättsliga regler som gäller. Detta innebär bland annat att klagomålet i regel ska framställas skriftligen men att muntliga klagomål också bör tillåtas i många fall. Utgångspunkten enligt förvaltningslagen (2017:900) är att myndigheters handläggning är skriftlig men att en myndighet får besluta att handläggningen helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt (9 § andra stycket). Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt (24 §). Den enskilde kan då lämna sina uppgifter vid ett

telefonsamtal som dokumenteras i en tjänsteanteckning eller genom att den enskilde samtycker till att myndigheten spelar in samtalet.1

När det gäller hur klagomålet ska hanteras har myndigheter ett utredningsansvar som bland annat innebär en skyldighet att se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen (23 § förvaltningslagen). Ställföreträdaren är skyldig att på överförmyndarens begäran lämna upplysningar om sin verksamhet (12 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken, FB). En sådan begäran kan dock inte förenas med vite. Överförmyndaren kan också begära in uppgifter från socialnämnder, banker och en rad andra verksamheter (16 kap. 10 och 10 a §§ FB). När saken är färdigutredd avslutas klagomålsärendet. Om det kommer fram att ställföreträdaren gjort sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av annan orsak inte längre är lämplig för uppdraget ska han eller hon entledigas (11 kap. 20 § första stycket FB). Det ankommer då på överförmyndaren att rekrytera en ny lämplig ställföreträdare.

9.3. Klagomål mot ställföreträdare i praktiken

Det saknas uppgifter om hur vanligt det är med klagomål mot ställföreträdare. Våra kontakter med aktörer som är verksamma på området2 visar dock att klagomål är relativt vanliga. Enligt många överförmyndare beror klagomålen ofta på missuppfattningar eller på att huvudmannen eller anhöriga har orealistiska förväntningar på ställföreträdaren. Ibland beror klagomålen på att huvudmannen inte anser sig ha blivit tillräckligt lyssnad på. I vissa överförmyndarverksamheter försöker man lösa dessa situationer så praktiskt som möjligt. Exempelvis kan ställföreträdaren kallas till ett möte där saken klaras ut. Ibland kan missförstånd rätas ut genom telefonsamtal till huvudmannen och ställföreträdaren. Vår undersökning har gett en bild av att det är relativt ovanligt att det ligger allvarlig misskötsamhet bakom klagomål, men att det förekommer. Flera överförmyndare har framhållit att klagomålen har en viktig funktion när det kommer till att upptäcka att ställföreträdare inte utför sina uppdrag på ett bra sätt.

1 Ahlström, Förvaltningslagen (2017:900) 24 §, Karnov 2020-08-24 (JUNO). 2 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

Angående hur klagomål hanteras visar vår undersökning att överförmyndare i regel begär att få in klagomål mot ställföreträdare i skrift. Ofta men inte alltid accepteras muntligt lämnade klagomål. Klagomålsärendena hanteras i allmänhet på så sätt att överförmyndaren inledningsvis ger ställföreträdaren tillfälle att yttra sig över klagomålet. Om det behövs vidtas också andra utredningsåtgärder. Exempelvis kan anhöriga eller boendepersonal tillfrågas eller upplysningar begäras in från ställföreträdaren. Det förekommer att ställföreträdaren självmant avsäger sig sitt uppdrag på uppmaning av överförmyndaren.

Det händer att huvudmannen begär byte av ställföreträdare, ofta i samband med att klagomål riktas mot ställföreträdaren. Många gånger resulterar huvudmannens begäran om byte i att ställföreträdaren själv begär sitt entledigande. Överförmyndaren påbörjar då en process för att rekrytera en ny ställföreträdare. Om ställföreträdaren inte begär sitt entledigande prövar överförmyndaren om det finns förutsättningar för att entlediga honom eller henne på grund av olämplighet enligt 11 kap. 20 § FB. Om sådana förutsättningar saknas får ställföreträdaren vara kvar.

9.4. Patientnämndernas ansvar inom hälso- och sjukvården

På hälso- och sjukvårdens område ska det finnas en fristående och opartisk patientnämnd i varje kommun eller region. Det finns 23 patientnämnder i Sverige, de flesta organiserade på regional nivå.3

Patientnämndernas funktion regleras i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården. Nämndernas uppgift är att stödja och hjälpa patienter inom hälso- och sjukvården samt inom tandvården (1 §). Det finns möjligheter för kommuner och regioner att inrätta gemensamma nämnder och en kommun kan överlåta sin skyldighet att inrätta en patientnämnd till regionen. Patientnämndernas huvudsakliga uppgift är att hjälpa patienter att föra fram klagomål mot vårdgivare och att få klagomål besvarade av vårdgivaren (2 §). Nämnderna har även andra funktioner, främst att

3 Inspektionen för vård och omsorg, se www.ivo.se/for-privatpersoner/om-patientnamnden/hitta-din-patientnamnd/ (hämtad 2020-01-13).

  • tillhandahålla eller hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet (2 § 1),
  • främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal (2 § 2),
  • rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter (2 § 3),
  • informera allmänheten, hälso- och sjukvårdspersonalen och andra berörda om sin verksamhet (2 § 4),
  • bidra till kvalitetsutveckling och hög patientsäkerhet genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt göra kommunen eller regionen uppmärksam på riskområden (3 §) och
  • göra Inspektionen för vård och omsorg (IVO) uppmärksam på förhållanden av relevans för myndighetens tillsyn och även på andra sätt samverka med IVO (7 §).

9.5. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer som är verksamma på området4 har överförmyndare genomgående haft uppfattningen att klagomålsärenden i regel hanteras rättssäkert och effektivt. Bilden har bekräftats av länsstyrelserna. Våra kontakter med intresseföreningar har dock gett en bild av att det är relativt vanligt att huvudmän upplever att de inte blir tagna på allvar av överförmyndaren när de har klagomål mot en ställföreträdare. Det har ofta framhållits att det är svårt för den enskilde att få till stånd ett byte av en ställföreträdare som han eller hon är missnöjd med.

Många aktörer har lyft fram att det finns en problematik inbyggd i överförmyndarens dubbla roller, att både rekrytera ställföreträdare och utöva tillsyn över dem. En vanlig synpunkt har varit att överförmyndaren ofta drar sig för att entlediga en ställföreträdare eftersom det är svårt att hitta en ny. Det har återkommande framhållits att uppgiften att rekrytera ställföreträdare bör skiljas från klagomålshanteringen och granskningen av ställföreträdarens verksamhet, för att undvika sådan problematik.

4 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

Det har varit en vanlig uppfattning att många huvudmän inte känner till att de kan vända sig till överförmyndaren med klagomål mot ställföreträdaren, eller att de inte har den förmågan. Många har pekat på att det finns en tyst grupp utan nätverk som i realiteten inte har någon möjlighet att framställa klagomål mot sina ställföreträdare.

9.6. Överväganden och förslag

9.6.1. Möjligheterna att framställa klagomål ska synliggöras

Vårt förslag: Överförmyndaren ska informera huvudmannen om

att han eller hon kan framställa klagomål mot sin ställföreträdare och hur klagomålet kan framställas. Informationen ska ingå i den allmänna information som överförmyndaren enligt vårt förslag i avsnitt 8 ska ge till huvudmän. Informationen ska också finnas tillgänglig hos överförmyndaren och på överförmyndarens hemsida.

Vår bedömning: Det saknas i övrigt behov av författningsänd-

ringar när det gäller möjligheterna att framställa klagomål mot ställföreträdare.

Även om flertalet ställföreträdare sköter sina uppdrag på ett bra sätt förekommer det att ställföreträdare visar sig vara olämpliga för sina uppdrag. Det förekommer också att relationen mellan huvudmannen och ställföreträdaren fungerar dåligt och att huvudmannen skulle få bättre hjälp av en annan god man eller förvaltare. De klagomål som kommer in till överförmyndaren, från huvudmannen själv eller från någon i hans eller hennes nätverk, har många gånger en viktig funktion när det kommer till möjligheten att upptäcka dåligt fungerande ställföreträdarskap. Det förs dock ingen statistik över hur många klagomålsärenden som hanteras varje år. Det har därför inte varit möjligt att få en tillförlitlig bild av hur vanligt det är med klagomål mot ställföreträdare. Vi har dock under utredningen fått uppfattningen att klagomål är relativt vanligt förekommande.

Redan med dagens regler har överförmyndaren en skyldighet att utreda de klagomål som kommer in till myndigheten. Förvaltningslagens bestämmelser innebär en skyldighet för överförmyndaren att

se till att ärenden utreds i den omfattning som deras beskaffenhet kräver och överförmyndaren ska genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen (23 § förvaltningslagen). Att utreda klagomål får också anses vara en del av överförmyndarens skyldighet att utöva tillsyn över ställföreträdare enligt 16 kap. FB. Allmänna bestämmelser på förvaltningsrättens område innebär vidare att överförmyndaren i regel bör tillåta att klagomål framställs muntligt (24 § förvaltningslagen). Vid utredningen av ett klagomål har överförmyndaren möjlighet att begära in upplysningar från ställföreträdaren och kan även begära in uppgifter från socialnämnder, banker och andra aktörer (12 kap. 9 § andra stycket och 16 kap. 10 och 10 a §§ FB). Vi gör bedömningen att det inte behövs några författningsändringar när det gäller huvudmäns möjligheter att framställa klagomål mot sina ställföreträdare eller hur klagomålen ska hanteras. I avsnitt 16.5.3 kommer vi dock fram till att överförmyndarens möjligheter att hämta in uppgifter som behövs vid klagomålshanteringen och tillsynen i övrigt bör förbättras.

Vi har under utredningsarbetet fått uppfattningen att överförmyndare i allmänhet hanterar klagomål på ett rättssäkert sätt och i enlighet med gällande regelverk. Intresseföreningar har dock lyft fram att huvudmän inte alltid blir tillräckligt lyssnade på när de vänder sig till överförmyndaren. Några aktörer har påtalat att överförmyndare ibland drar sig från att entlediga en ställföreträdare eftersom det kan vara svårt att rekrytera en ny. Det bör därför påpekas att överförmyndare måste ta emot och utreda klagomål i enlighet med gällande bestämmelser, bland annat när det gäller att tillåta muntliga klagomål, se till att oklarheter avhjälps och begära in upplysningar och uppgifter. Det är också viktigt att överförmyndaren agerar på resultatet av utredningen genom att entlediga ställföreträdare som inte är lämpliga för sina uppdrag och sätta ner arvodet till ställföreträdare som misskött sig, när det finns förutsättningar för det.5 Under utredningens arbete har frågan kommit upp om inte överförmyndaren, utöver dessa möjligheter, bör kunna meddela ställföreträdaren en varning innan ett entledigande sker. Vi har dock kommit fram till att de verktyg som redan i dag finns när ställföreträdare missköter sina uppdrag är tillräckliga.

5 Se Svea hovrätts beslut den 17 november 2010 i ärende ÖÄ 6652-10.

Det har återkommande förts fram till utredningen att det finns en stor grupp huvudmän som i realiteten inte har möjlighet att framställa klagomål mot sina ställföreträdare. Många känner inte till att klagomålsmöjligheten finns eller saknar förmåga att klaga till överförmyndaren. Det förekommer att huvudmän inte heller har anhöriga eller andra i sin närhet som kan hjälpa dem. Vi bedömer att flera förändringar som föreslås i betänkandet bör innebära förbättringar för dessa huvudmän. Detta gäller exempelvis förslagen i avsnitt 12 och 13 om att alla ställföreträdare ska genomgå en obligatorisk introduktionsutbildning och få bättre stöd när de utövar sina uppdrag samt förslagen i avsnitt 16 som syftar till att förbättra tillsynen på området. Utöver dessa förändringar behöver överförmyndarens roll att hantera klagomål mot ställföreträdare synliggöras. Det bör enligt vår uppfattning vara en uppgift för överförmyndaren att informera om möjligheten att framställa klagomål och om hur den som vill klaga kan gå tillväga. Sådan information, anpassad efter huvudmäns varierade förutsättningar, bör ingå i den allmänna information som överförmyndaren ska lämna till huvudmän enligt vårt förslag i avsnitt 8. Informationen bör också finnas tillgänglig på myndighetens hemsida för huvudmannen och andra att ta del av.

9.6.2. Det bör inte inrättas ett särskilt organ för klagomål och information

Vår bedömning: Det finns inte behov av att inrätta ett särskilt

organ för klagomål och information.

De fristående patientnämnder som finns på hälso- och sjukvårdens område har i uppgift att stödja och hjälpa patienter, främst när det kommer till att föra fram klagomål och få klagomålen besvarade men också med att få information. Som nämnts anger våra direktiv att det kan diskuteras om det på ställföreträdarområdet bör inrättas ett liknande organ till stöd och hjälp för huvudmän som vill föra fram klagomål eller som är i behov av information.

Som vi redan tidigare har tagit upp i detta avsnitt hanterar överförmyndare i allmänhet klagomål på ett rättssäkert sätt, i enlighet med det regelverk som finns på området, även om det finns utrymme för förbättringar. Det finns också andra rättssäkerhetsgarantier på

området, t.ex. att överförmyndaren årligen ska ompröva förvaltarskap och att huvudmän alltid kan ansöka om att godmanskapet eller förvaltarskapet ska upphöra och få saken prövad. Huvudmän som är missnöjda med beslut som fattas av överförmyndaren kan också överklaga beslutet till domstol. Rättssäkerheten på området får alltså anses vara hög. Visserligen kan huvudmän ofta behöva stöd i att tillvarata dessa möjligheter. Det är därför angeläget att huvudmän får tydlig och anpassad information, bland annat om möjligheterna att framställa klagomål, och att huvudmän som vill klaga på ställföreträdaren bemöts på ett bra sätt. Enligt vår bedömning har överförmyndaren bättre förutsättningar än en ny fristående aktör när det gäller att ta ansvar för detta. För många huvudmän och anhöriga är överförmyndaren dessutom en inarbetad aktör som man redan i dag vänder sig till om det skulle uppstå frågor och problem. Ytterligare en aktör kan enligt vår bedömning snarare bidra till att det blir ännu svårare för huvudmännen att veta hur de ska gå till väga. En ny aktör kan också bidra till en oklar ansvarsfördelning på området. Vi bedömer det som mer ändamålsenligt att överförmyndaren får en tydligare roll när det kommer till att informera huvudmännen om bland annat möjligheterna att framställa klagomål, vilket vi har föreslagit i avsnitt 8 samt i avsnitt 9.6.1 ovan. Som vi går närmare in på i avsnitt 19 måste det hos överförmyndaren finnas kompetens för att på ett bra sätt kunna bemöta personer med nedsatta förmågor och särskilda behov. Vi anser sammantaget, särskilt mot bakgrund av de förslag som i övrigt lämnas i betänkandet, att det inte bör införas ett nytt organ till hjälp och stöd för huvudmän.

10. Huvudmannens möjligheter att få ersättning för ekonomisk skada

10.1. Uppdraget

Vårt uppdrag har omfattat att ta ställning till hur huvudmän kan få förbättrade möjligheter att få ersättning när de har drabbats av ekonomisk skada på grund av en ställföreträdares misskötsamhet.

10.2. Vad gäller i nuläget?

10.2.1. Skadeståndsskyldighet för ställföreträdare

Förmyndare, gode män och förvaltare är enligt 12 kap. 14 § första stycket föräldrabalken (FB) skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat sin huvudman. Skadeståndsskyldighet kan aktualiseras både vid straffbart beteende och misskötsamhet som inte är straffbar och kan grunda sig på både underlåtenhet och positiv handling. Om flera ställföreträdare är ansvariga för skadan svarar de solidariskt för ersättningen enligt bestämmelsens andra stycke. Ersättningsansvaret ska som huvudregel slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande.

En talan om skadestånd ska enligt 12 kap. 15 § FB väckas vid domstol inom tre år efter det att vissa handlingar som förvaras hos överförmyndaren lämnats över till den som är behörig att ta mot redovisning för förvaltningen, dvs. till en ny ställföreträdare, till huvudmannen själv eller till hans eller hennes dödsbo. Det rör sig om sådana handlingar som anges i 16 kap. 8 §, bland annat sluträkningen, förteckningar och årsräkningar. Om talan inte väcks inom treårsfristen, är talerätten förlorad. Den treåriga preskriptionstiden

gäller dock inte om ställföreträdaren har gjort sig skyldig till ett brottsligt förfarande. I de fallen gäller allmänna regler om preskription. Preskriptionstiden förlängdes från ett till tre år med verkan från den 1 januari 2009.1 Bestämmelsen i 12 kap. 15 § innebär att en fordran på skadestånd inte kan preskriberas så länge ställföreträdaren har kvar sitt uppdrag.

Skadeståndsreglerna gäller även gode män för ensamkommande barn, enligt 12 § lagen (2005:429) om ensamkommande barn.

Varken Brottsförebyggande rådet eller Åklagarmyndigheten för statistik över brottsanmälningar eller domar mot ställföreträdare och det finns såvitt känt inte heller någon annan statistik på området.

10.2.2. Skadeståndsskyldighet för kommunen

Eftersom överförmyndaren är en kommunal myndighet har huvudmannen möjlighet att begära skadestånd av kommunen enligt reglerna i skadeståndslagen. Skadeståndsansvar kan aktualiseras om överförmyndaren orsakat skada genom fel eller försummelse vid myndighetsutövningen (3 kap. 2 § 1). Under vissa förhållanden kan kommunen bli skadeståndsskyldig för skada som orsakats av att överförmyndaren genom fel eller försummelse lämnat felaktiga upplysningar eller råd (3 kap. 3 §). Skadeståndsskyldighet kan också aktualiseras för en skada som uppkommit till följd av att den enskildes rättigheter enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) överträtts (3 kap. 4 §). Den som har arbetstagare i sin tjänst ansvarar för skada som den anställde vållar i tjänsten, enligt reglerna om principalansvar (3 kap. 1 §). Eftersom ställföreträdare inte är anställda i kommunen har kommunen ingen sådan generell skadeståndsskyldighet för skada som orsakas av ställföreträdare.

10.3. Försäkringsskydd för ställföreträdare

Genom medlemskap i en intresseförening kan ställföreträdare ansluta sig till en gruppförsäkring. Det finns för närvarande två sådana föreningar som erbjuder försäkringar.

1 SFS 2008:910.

Den ena, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, erbjuder medlemmar som är gode män och förvaltare att teckna en ansvarsförsäkring genom ett försäkringsbolag. Försäkringen gäller för skadeståndsanspråk som framställs mot ställföreträdaren till följd av verksamhet i hans eller hennes uppdrag och omfattar ren förmögenhetsskada samt person- och sakskada. Försäkringen gäller inte för skada som orsakats med uppsåt eller av grov vårdslöshet och omfattar alltså enbart skada som orsakats av oaktsamhet. Föreningens ansvarsförsäkring omfattar även rättsskydd. Kostnaden för försäkringen är 155 kronor per år. Föreningen har därutöver en olycksfalls- och krisförsäkring som ingår i medlemskapet.2 Omkring 3 000 gode män och förvaltare har tecknat ansvarsförsäkringen genom föreningen.3

Den andra, Riksförbundet Gode Män och Förvaltare, erbjuder medlemmar som är gode män, förvaltare eller förordnade förmyndare att ansluta sig till en gruppförsäkring genom ett försäkringsbolag. Försäkringen gäller för skadeståndsanspråk som framställs mot ställföreträdaren till följd av verksamhet i hans eller hennes uppdrag och omfattar allmänt ansvar och ren förmögenhetsskada, inklusive rättsskydd. Försäkringen gäller inte skada som orsakats med uppsåt eller av grov vårdslöshet. Även krisförsäkring och överfallsförsäkring omfattas av försäkringsskyddet. Kostnaden för försäkringen är 200 kronor per år om den tecknas genom föreningen och 270 kronor per år om den tecknas individuellt.4 Det är inte möjligt att teckna försäkringen utan medlemskap i förbundet. Av förbundets omkring 2 400 medlemmar har 1 250 tecknat försäkringen.5

Såvitt känt finns det enbart ett försäkringsbolag som tagit fram försäkringslösningar för gode män och förvaltare. Det är inte möjligt att teckna försäkringarna som medlem i en annan intresseförening än de som nämnts ovan eller på egen hand. Försäkringsbolaget har inte heller några planer på att göra försäkringarna tillgängliga för alla.6

2 Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, se https://rfs.se/medlemsservice/forsakringar/ansvarsforsakring-for-gode-man-ochforvaltare/ (hämtad 2020-11-02). 3 Uppgifter från förbundet i november 2020. 4 Riksförbundet Gode Män och Förvaltare, se https://rgmf.se/wp-content/uploads/2020/04/Ålands-Försäkringsbevis-2020.pdf (hämtad 2020-11-02). 5 Uppgifter från förbundet i november 2020. 6 Uppgifter från Ålands Försäkringar i november 2020.

Branchorganisationen Svensk Försäkring7 har via kontakter med sina medlemsbolag kunnat konstatera att det för närvarande inte finns försäkringslösningar för gode män och förvaltare utöver de som nämnts. Enligt organisationen finns inte heller något intresse bland försäkringsbolagen av att ta fram ansvars- eller förmögenhetsbrottsförsäkringar för gode män och förvaltare. Svensk Försäkring har lyft fram flera skäl för detta, relaterade till att riskerna är för stora och inte kalkylerbara. Det har bland annat påpekats att området är relativt oreglerat, att det saknas tydliga krav på vem som kan bli ställföreträdare, tydliga krav på tillsynen och att det inte heller finns en begränsning för hur många uppdrag en ställföreträdare kan ha. En tydlig reglering skulle enligt organisationen kunna innebära att försäkringsbolagen ställer sig mer positiva till att erbjuda försäkringslösningar för ställföreträdare. Svensk Försäkring har vidare lyft fram att den största risken för huvudmän är att de utsätts för förmögenhetsbrott, att en ansvarsförsäkring förutsätter att huvudmannen går till domstol och att försäkringen inte gäller vid skada som orsakats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Organisationen har som en bättre försäkringslösning, utifrån huvudmannens intressen, lyft fram en försäkring för ekonomisk skada utfärdad för huvudmannen, exempelvis en förmögenhetsbrottsförsäkring. Svensk Försäkring har pekat på att en sådan försäkring innebär att huvudmannens försäkringsbolag kan driva krav mot ett annat försäkringsbolag, om ställföreträdaren har en ansvarsförsäkring, eller direkt mot ställföreträdaren, och omfattar skada som orsakats av grov oaktsamhet eller med uppsåt. Huvudmannen själv behöver då inte vända sig till domstol. En sådan försäkringslösning förutsätter också en tydligare reglering av verksamheten.8

10.4. Tidigare överväganden

I utredningsbetänkandet Frågor om förmyndare och ställföreträdare

för vuxna (SOU 2004:112) lämnades förslag som innebar att kom-

muner ska vara skyldiga att solidariskt med förordnade ställföreträdare ersätta huvudmannen för sakskada eller ren förmögenhetsskada

7 Enligt Svensk Försäkrings webbplats är ett 50-tal försäkringsföretag medlemmar i organisa-

tionen, vilket innebär omkring 90 procent av den svenska försäkringsmarknaden, se https://www.svenskforsakring.se/om-oss/ (hämtad 2021-04-20). 8 Uppgifter från Svensk Försäkring i november 2020.

som ställföreträdaren inom ramen för sitt uppdrag vållat sin huvudman genom förmögenhetsbrott, intill ett belopp motsvarande fem gånger prisbasbeloppet.9 I propositionen ansågs dock att förslaget inte skulle genomföras. Enligt regeringen bör skadeståndsansvar utan vårdslöst handlande förekomma endast för verksamhet som är förenad med särskilt stora skaderisker. Regeringen framhöll att det inte är kommunerna själva som avgör om de vill utse ställföreträdare eller som styr regelverket och att det inte ens med den grundligaste kontroll kan avslöjas om en ställföreträdare kommer att begå förmögenhetsbrott mot sin huvudman. Regeringen pekade i stället på ansvarsförsäkringar för förordnade ställföreträdare och att det är önskvärt att fler ställföreträdare omfattas av sådana. Förhållandena mellan olika ställföreträdarskap ansågs dock vara alltför skiftande för att motivera lagstiftning om en obligatorisk ansvarsförsäkring. I propositionen framhölls att kommuner kan rekommendera eller i enstaka fall kräva att den som förordnas som ställföreträdare ska ha en sådan försäkring.10

I betänkandet Vissa frågor om gode män och förvaltare (SOU 2013:27) togs frågan om ställföreträdares möjligheter att få ersättning för försäkringskostnader upp. Utredningen gjorde bedömningen att varken huvudmannen eller kommunen bör stå för sådana kostnader.11 Regeringen kom i propositionen till samma slutsats. Av principiella skäl ansåg regeringen att det inte var lämpligt att låta huvudmannen svara för kostnaderna. Vidare pekade regeringen på att ställföreträdare inte är kommunanställda utan fullgör ett privaträttsligt uppdrag, varför ett kommunalt ansvar för kostnaderna väcker frågor utifrån kommunalrättsliga principer om bland annat likställighet. Det sades också att det inte uppmärksammats att huvudmän eller ställföreträdare annat än i undantagsfall drabbas av förluster till följd av att det saknas försäkring. I propositionen togs också frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för ställföreträdare upp. Regeringen uttalade på nytt att förhållandena mellan olika ställföreträdarskap är alltför skiftande för att motivera en sådan skyldighet.12

9SOU 2004:112 s. 264 ff. 10Prop. 2007/08:150 s. 54 ff. 11SOU 2013:27 s. 143 ff. 12Prop. 2013/14:225 s. 31 f.

10.5. Aktörernas erfarenheter

Vår intervjuundersökning13 har gett en bild av att det är ovanligt att ställföreträdare medvetet orsakar ekonomisk skada för sina huvudmän, exempelvis genom förmögenhetsbrott, men att det förekommer att skada orsakas av oaktsamhet. Aktörerna har tagit upp att följande typer av fall förekommer.

  • Ställföreträdare som inte i rätt tid betalar en räkning med följd att huvudmannen drabbas av en påminnelseavgift och i vissa fall av en betalningsanmärkning.
  • Ställföreträdare som inte söker ett visst bidrag.
  • Ställföreträdare som sammanblandar huvudmannens pengar med sina egna.
  • Ställföreträdare som underlåter att teckna en hemförsäkring för huvudmannen med följd att han eller hon inte får ersättning när egendom skadas.
  • Ställföreträdare som av misstag förstör egendom hemma hos huvudmannen.

Intervjuerna har visat att det är ovanligt att ställföreträdare döms att betala skadestånd till huvudmannen men att det förekommer att ersättning lämnas på frivillig väg. Flera aktörer har framhållit att det knappast är möjligt för huvudmannen att driva en skadeståndstalan mot en tidigare ställföreträdare på egen hand. Många har berättat att det ofta blir en uppgift för en ny ställföreträdare att utreda om en tidigare god man eller förvaltare har orsakat skada för huvudmannen. Om det rör sig om ett brottsligt agerande faller det ofta på den nya ställföreträdaren att göra en polisanmälan. Ibland är det i stället överförmyndaren som gör en sådan anmälan. Enligt intervjupersonerna är det ovanligt att en polisanmälan leder till åtal, fällande dom och skadestånd. Det har också kommit fram att det kan hända att det inte är någon som tar tag i saken när en tidigare ställföreträdare misstänks ha orsakat skada för huvudmannen.

Vår enkätundersökning till överförmyndare har i stort bekräftat den bild vi fått genom intervjuerna. Bland annat har 96 procent av överförmyndarna svarat nej på frågan om en ställföreträdare under

13 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

åren 2018, 2019 eller 2020 dömts att betala skadestånd till en huvudman, såvitt känt för dem. 97 procent har svarat nej på frågan om kommunen under samma period frivilligt betalat ut ersättning till en huvudman på grund av en ställföreträdares misskötsamhet. Ingen har svarat ja på frågan om kommunen under perioden dömts att betala skadestånd till en huvudman. På frågan om hur vanligt det är att en huvudman drabbas av ekonomisk skada på grund av en ställföreträdares misskötsamhet, såvitt känt för överförmyndaren, har majoriteten svarat att sådana fall inträffar vid något eller några enstaka tillfällen per år. Några har svarat att saken är svårbedömd. 35 procent har svarat att det inte händer.

10.6. Överväganden och förslag

10.6.1. Inledning

Det går inte att dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning huvudmän drabbas av ekonomisk skada till följd av att en ställföreträdare missköter sitt uppdrag. Varken Brottsförebyggande rådet eller Åklagarmyndigheten för statistik över brottsanmälningar eller domar mot ställföreträdare och det finns såvitt känt inte heller någon annan statistik på området. Det förekommer att gode män och förvaltare uppsåtligen, exempelvis genom förmögenhetsbrott, orsakar ekonomisk skada för sina huvudmän, även om vår utredning talar för att det är ovanligt. I något större utsträckning förekommer det att ställföreträdare orsakar ekonomisk skada genom vållande, exempelvis genom att räkningar inte betalas i tid.

Flera av utredningens förslag syftar till att huvudmän ska få den hjälp de behöver av sin ställföreträdare och att ställföreträdare ska hantera sina uppdrag korrekt. Bland annat syftar förslagen om obligatorisk utbildning och bättre stöd för ställföreträdare till detta (avsnitt 12 och 13), liksom förslagen om stärkt kvalitet i överförmyndarverksamheten (avsnitt 19) och förbättrad tillsyn på området (avsnitt 16). Vi bedömer att åtgärderna leder till att ställföreträdare får bättre möjligheter att utföra sina uppdrag på ett bra sätt och att förutsättningarna för att förebygga och förhindra att de missköter sina uppdrag ökar. Med detta sagt kan det förstås ändå inträffa att ställföreträdare missköter sina uppdrag till skada för sina huvudmän. Detta är naturligtvis ett problem för de som drabbas och bidrar dessutom

till att allmänhetens förtroende för ställföreträdarinstituten minskar. Till saken hör att huvudmän i regel inte själva kan tillvarata sin rätt i dessa situationer, när den ställföreträdare som det allmänna satt in för att hjälpa i stället har orsakat skada. För att stärka huvudmäns ställning och för att upprätthålla tilltron till systemet krävs därför reella möjligheter för dem att få ersättning.

10.6.2. En skyldighet för överförmyndaren att anmäla misstanke om brott till åtal

Vårt förslag: Överförmyndaren ska vara skyldig att anmäla till

allmän åklagare om en förmyndare, god man eller förvaltare kan misstänkas för att ha begått ett brott mot sin huvudman för vilket fängelse är föreskrivet och som har samband med verksamheten. Detta tas in i en ny bestämmelse, 16 kap. 6 a § föräldrabalken.

Vår bedömning: Förslaget bör inte kräva någon kompletterande

sekretessreglering.

I samband med överförmyndarens tillsyn kan det uppstå misstanke om att en ställföreträdare gjort sig skyldig till brott mot huvudmannen och orsakat ekonomisk skada för honom eller henne. Om det visar sig att det finns fog för misstanken entledigas ställföreträdaren av överförmyndaren som också utser en ny ställföreträdare. Överförmyndaren har ingen författningsreglerad skyldighet att se till att en ställföreträdare som misstänks ha begått brott mot huvudmannen överlämnas till rättsväsendet, även om detta sker i vissa fall. Ofta läggs dock uppgiften att utreda frågan och eventuellt göra en polisanmälan på den nya ställföreträdaren. Under en rättsprocess kan huvudmannen få ett målsägandebiträde som hjälper honom eller henne att föra en skadeståndstalan, om åtal väcks mot ställföreträdaren. Det har återkommande förts fram till utredningen att ansvaret att utreda eventuell brottslighet och göra en polisanmälan mot en tidigare ställföreträdare inte bör ligga på en ny ställföreträdare som påbörjar sitt uppdrag. Många har påtalat det orimliga i att en sådan sak kan ankomma på en ställföreträdare som mot en ringa ersättning tar sig an ett ideellt uppdrag för att hjälpa en annan människa. Vi har

därför övervägt om överförmyndaren bör ha ett tydligare ansvar i frågan.

Inom många tillsynsområden ligger det på tillsynsmyndigheten att göra en åtalsanmälan vid misstanke om brott. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska exempelvis enligt 7 kap. 29 § andra stycket patientsäkerhetslagen (2010:659) göra en anmälan till åtal om hälso- och sjukvårdspersonal är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket fängelse är föreskrivet. På livsmedelsområdet åligger det tillsynsmyndigheten att enligt 13 § livsmedelslagen (2006:804) verka för att lagöverträdelser beivras. Detta innebär enligt förarbetena bland annat en skyldighet att utan dröjsmål åtalsanmäla saken.14 Av 7 kap. 16 § första stycket konkurslagen (1987:672) följer att konkursförvaltaren omedelbart ska underrätta allmän åklagare om gäldenären kan misstänkas för något brott som avses i 11 kap. brottsbalken, och ange grunden för misstanken. Om gäldenären drivit näringsverksamhet gäller skyldigheten även annan brottslighet som inte är av ringa beskaffenhet och som har samband med verksamheten.

Det är enligt vår uppfattning naturligt att en motsvande skyldighet läggs på överförmyndaren, som har till uppgift att se till att den som utses som ställföreträdare är lämplig, att utöva tillsyn över ställföreträdares verksamhet och att entlediga ställföreträdare som gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse. Sett i ljuset av de regler om skadestånd som gäller förmyndare, gode män och förvaltare enligt 12 kap. 14 § FB framstår det också som logiskt med en åtalsskyldighet för överförmyndaren. Vi bedömer att överförmyndaren dessutom har bättre förutsättningar än en ny ställföreträdare när det kommer till att avgöra om frågan bör överlämnas till rättsväsendet, särskilt sett till att överförmyndaren är en professionell aktör som har i uppgift att granska ställföreträdarens uppdrag. Ordningen innebär också att det blir tydligt att det är överförmyndaren som har ett ansvar i frågan, även om det i praktiken kan gå till på så sätt att det är en ny ställföreträdare som gör överförmyndaren uppmärksam på misstänkt brottslighet från den tidigare ställföreträdarens sida. Den otydlighet som finns i dag innebär en risk för att det inte görs någon polisanmälan mot ställföreträdaren, trots att det finns fog för det, vilket några aktörer har fört fram till oss. Det kan övervägas om en nackdel med en åtalsplikt för överförmyndaren är

14Prop. 1988/89:68 s. 59.

att personer skulle avskräckas från att ta sig an uppdrag som ställföreträdare. Vi gör dock bedömningen att vetskapen om att den som gör sig skyldig till brott mot sin huvudman kommer att anmälas inte bör avskräcka någon ställföreträdare som har avsikten att agera för sin huvudmans bästa. Tvärtom kan ordningen få till följd att ställföreträdarinstitutet uppfattas som mer rättssäkert än vad som är fallet i dag, vilket kan innebära att fler lämpliga personer intresserar sig för uppdraget. Ur huvudmannens perspektiv kan vi enbart se fördelar med att överförmyndaren får en åtalsplikt. Vi föreslår alltså att det införs en skyldighet för överförmyndaren att åtalsanmäla ställföreträdare som misstänks ha begått brott mot huvudmannen när de utövat sina uppdrag. Åtalsplikten bör även omfatta förmyndare som inte är förordnade. Lämpligen bör åtalsplikten, enligt modell från annan lagstiftning, inträda vid brott som ställföreträdaren enligt överförmyndarens bedömning kan misstänkas för och för vilket fängelse är föreskrivet.

Vi bedömer att sekretessen enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är tillräcklig och att förslaget inte kräver en kompletterande sekretessreglering.

En angränsande fråga som lyfts fram av Svenska Bankföreningen gäller behovet av en bestämmelse som möjliggör för banker, med brytande av banksekretessen, att underrätta överförmyndaren vid misstanke om att ställföreträdaren har begått ekonomisk brottslighet mot sin huvudman. Vi ser allmänt positivt på en sådan ordning. Det har dock inte varit möjligt att närmare överväga frågan inom den tid vi haft till vårt förfogande.

10.6.3. Den nya ställföreträdarens uppdrag

Vårt förslag: När en ny ställföreträdare utses för en huvudman,

och det förväntas av ställföreträdaren att han eller hon ska vidta åtgärder för att säkra huvudmannens rätt till ersättning från en tidigare ställföreträdare, ska detta vara tydligt för den ställföreträdare som utses. Han eller hon ska ha de kvalifikationer som sådana uppgifter kräver. Det kan ibland finnas skäl att förordna en anställd ställföreträdare för uppgiften. Förslaget kräver inga andra författningsändringar än de som föreslås i avsnitt 11.4.2 och 15.6.1.

Vid våra kontakter med berörda aktörer har vi fått uppfattningen att det inte alltid är tillräckligt att det görs en brottsanmälan mot en ställföreträdare som misstänks för att ha begått brott mot sin huvudman. Ibland kan huvudmannen behöva hjälp med att föra en civilrättslig talan i domstol, exempelvis om ställföreträdaren har orsakat skada för huvudmannen men inte misstänks för brott. Huvudmannen kan också behöva hjälp med att försöka förmå den tidigare ställföreträdaren att på frivillig väg ersätta skadan eller med att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Det är i dagsläget inte givet att den enskilde får hjälp i dessa lägen. Överförmyndaren granskar ställföreträdarens räkenskaper och utser en ny ställföreträdare men har ingen skyldighet att hjälpa den enskilde att ta till vara sin rätt.

Vi har övervägt att föreslå en ordning där en ny ställföreträdare utses med den särskilda uppgiften att ta till vara huvudmannens rätt till ersättning. Det kan exempelvis handla om att utreda om den tidigare ställföreträdaren orsakat ekonomisk skada eller om att, när det behövs, å huvudmannens vägnar anlita expertis, exempelvis en jurist. Det kan också handla om att för huvudmannens räkning ansöka om rättshjälp eller rättsskydd. Vi har dock kommit fram till att dessa åtgärder kan rymmas inom ställföreträdares förordnande även med den nuvarande lagstiftningen varför inga författningsändringar behövs. Det är dock angeläget att den ställföreträdare som utses har de kvalifikationer som krävs och att han eller hon är medveten om att uppdraget kommer att innefatta sådana uppgifter. När denna typ av uppgifter kan komma att ingå i en ny ställföreträdares uppdrag måste överförmyndaren alltså försäkra sig om att ställföreträdaren har tillräckliga kvalifikationer och även i övrigt är lämplig för uppdraget. Överförmyndaren ska också, vilket vi går närmare in på i avsnitt 11, före förordnandet informera ställföreträdaren om vilka uppgifter som förväntas ingå i uppdraget. Om det inte finns någon ideell ställföreträdare som vill ta sig an ett sådant uppdrag eller om det inte finns en ideell ställföreträdare med de kvalifikationer som krävs, bör överförmyndaren överväga att förordna en anställd ställföreträdare. Vi tar upp frågan om anställda ställföreträdare i avsnitt 15. Det kan också bli fråga om att utse två ställföreträdare, varav den ena har hand om huvudmannens angelägenheter på vanligt sätt och den andra har i uppgift att ta till vara huvudmannens rätt till ersättning från den

ställföreträdare som orsakat ekonomisk skada. Detta kräver inga lagändringar.

10.6.4. Ett obligatoriskt försäkringsskydd för ställföreträdare?

Vår bedömning: Det bör på sikt bli obligatoriskt för ställföre-

trädare att ha ett försäkringsskydd när de utövar sina uppdrag. För närvarande finns det emellertid inte förutsättningar för att föreslå en sådan ordning. Ett krav på att ställföreträdare ska vara försäkrade i uppdraget förutsätter att det finns försäkringar som är tillgängliga för alla ställföreträdare, som ger ett fullgott skydd för dem när de utövar sina uppdrag och som även innebär en trygghet för huvudmannen. De förslag vi lämnar i betänkandet ökar förutsättningarna för att sådana försäkringar kommer att finnas på marknaden.

Det bör på sikt bli obligatoriskt för ställföreträdare att vara försäkrade i uppdraget

Under utredningen har frågan om försäkringsskydd för ställföreträdare kommit upp. Många har påtalat att det bästa sättet att säkerställa att huvudmän får ersättning när de drabbas av ekonomisk skada på grund av en ställföreträdares misskötsamhet är att ställföreträdaren har ett försäkringsskydd i form av exempelvis en ansvarsförsäkring. Det finns onekligen fog för den uppfattningen. När ställföreträdaren har ett försäkringsskydd kan tryggheten för både ställföreträdaren och huvudmannen öka. På andra sysslomannaområden är det ofta obligatoriskt med ett försäkringsskydd för sysslomannen. Exempelvis omfattas verksamma advokater av en obligatorisk ansvarsförsäkring och en obligatorisk förmögenhetsbrottsförsäkring. Försäkringspremien ingår i advokatens avgift till advokatsamfundet. Enligt information på samfundets webbplats omfattar försäkringsskyddet skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada som de försäkrade tillfogar klienter eller tredje män genom fel eller försummelse samt vissa förmögenhetsbrott orsakade av advokater eller annan anställd

på byrån som drabbar klienter eller tredje män.15 Försäkringsskyddet innebär alltså en trygghet både för advokaten, för klienten och för tredje man.

Det finns anledning att överväga ett obligatoriskt försäkringsskydd även för gode män och förvaltare. Ett grundläggande syfte med en sådan ordning skulle vara att åstadkomma ökad trygghet för i första hand huvudmannen. Vi har därför undersökt vilket skydd för huvudmannen som de befintliga försäkringarna för ställföreträdare innebär. Som redovisats i avsnitt 10.3 kan ställföreträdare i dag ansluta sig till försäkringar som erbjuds av två intresseföreningar. Gemensamt för försäkringarna är att de inte gäller för skada som ställföreträdare orsakat med uppsåt eller av grov oaktsamhet utan enbart omfattar ställföreträdares oaktsamma agerande. Försäkringarna ger alltså inte ett skydd för huvudmän som utsätts för t.ex. förmögenhetsbrott. Vi bedömer bland annat mot den bakgrunden att de försäkringar som nu finns på marknaden inte innebär ett så starkt skydd för huvudmannen att det är motiverat med ett obligatoriskt försäkringsskydd. Branchorganisationen Svensk Försäkring, vars medlemsbolag svarar för omkring 90 procent av den svenska försäkringsmarknaden, har förklarat att bolagen för närvarande inte har något intresse av att erbjuda andra försäkringslösningar än de som nu finns på marknaden. Som vi redovisat närmare i avsnitt 10.3 har branschorganisationen bland annat framhållit att riskerna är för stora. Svensk Försäkring har dock framhållit att tydligare regler på området kan innebära en mer positiv inställning till att erbjuda fler försäkringslösningar för ställföreträdare.

Sett ur ställföreträdarens synvinkel kan det förvisso vara positivt att vara försäkrad under uppdraget. Det kan till och med tänkas att flera personer skulle intressera sig för att vara ställföreträdare om det fanns en bra försäkringslösning för dem. Tidigare har det dock ansetts att förhållandena mellan olika ställföreträdarskap är alltför skiftande för att kunna motivera lagstiftning om en obligatorisk försäkring (se avsnitt 10.4). Till detta kommer att det såvitt känt i dag inte finns andra försäkringslösningar än de som kan tecknas genom två intresseföreningar. Det försäkringsbolag som står bakom försäkringarna erbjuder inte försäkringsskyddet till andra ställföreträdare än de

15 Sveriges advokatsamfund, se https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundet_sv/advokatyrket/will-58_advokatsamfundet-broschyr-2019_181217_low.pdf (hämtad 2020-11-10).

som är anslutna till föreningarna. Enligt Svensk Försäkrings besked till utredningen kan det för närvarande inte heller förväntas komma fler försäkringar på marknaden. Detta skulle i dagens läge innebära att ett obligatoriskt försäkringsskydd för ställföreträdare bara skulle kunna åstadkommas genom att alla ställföreträdare ansluter sig till någon av de intresseföreningar som erbjuder försäkringar, vilket inte är ett framkomligt alternativ.

Sammantaget ställer vi oss positiva till försäkringslösningar för ställföreträdare. Vi menar att det finns goda skäl för att på sikt göra det obligatoriskt för dem att ha ett försäkringsskydd när de utövar sina uppdrag. I nuläget saknas dock förutsättningar för att lämna ett sådant förslag eftersom fullgoda försäkringslösningar saknas. Med de förslag vi lämnar i betänkandet, innebärande en tydligare reglering på ställföreträdarområdet, bedömer vi att intresset av att erbjuda försäkringar bör öka. Våra förslag förbättrar därför förutsättningarna för att ställföreträdare i framtiden ska kunna ha en försäkring som innebär ett fullgott skydd för dem och som även innebär en trygghet för huvudmannen.

10.6.5. En försäkring som tecknas för huvudmannen?

Vår bedömning: Våra förslag ökar förutsättningarna för att det på

sikt ska finnas försäkringar för huvudmän så att de kan försäkras mot ekonomisk skada som orsakas av ställföreträdare.

En lösning som enligt vår bedömning innebär ett bättre skydd för huvudmannen än att ställföreträdaren har en ansvarsförsäkring är att en försäkring för ekonomisk skada tecknas för huvudmannen, exempelvis en förmögenhetsbrottsförsäkring. Som Svensk Försäkring påpekat (se avsnitt 10.3) innebär en sådan försäkring ett skydd om ställföreträdaren gör sig skyldig till förmögenhetsbrott mot huvudmannen. När det är huvudmannen som är försäkrad kan ett krav mot ställföreträdaren dessutom drivas av försäkringsbolaget direkt mot ställföreträdaren eller hans eller hennes försäkringsbolag, vilket innebär att huvudmannen inte behöver vända sig till domstol. Vi vill därför framhålla att det ibland kan vara motiverat att huvudmannen tecknar en försäkring för ekonomisk skada, exempelvis om han eller hon har stora tillgångar. Eftersom förhållandena mellan olika ställ-

företrädarskap skiljer sig åt i stor utsträckning och eftersom försäkringen innebär en kostnad för huvudmannen kan det emellertid i många fall inte anses motiverat med en sådan försäkring. Såvitt känt för utredningen saknas i nuläget försäkringslösningar som är särskilt framtagna för huvudmän. Enligt Svensk Försäkrings uppgifter till utredningen krävs det en tydligare reglering på området för att försäkringsbolagens intresse av att ta fram sådana försäkringar ska öka. Vi bedömer att våra förslag ökar förutsättningarna för att det på sikt ska finnas fullgoda försäkringar som kan tecknas av huvudmän i de fall det är motiverat, som ett skydd vid skada som orsakas av ställföreträdaren.

10.6.6. En försäkring som kommunen ansvarar för?

Vår bedömning: Kommunen bör, i varje fall i nuläget, inte an-

svara för att ställföreträdare är försäkrade när de utövar sina uppdrag.

Under utredningens arbete har flera aktörer framfört uppfattningen att kommunen bör ansvara för att ställföreträdare har en ansvarsförsäkring när de utövar sina uppdrag, till skydd för både ställföreträdaren och huvudmannen.

Kammarkollegiet ansvarar för statliga myndigheters försäkringar.16Kollegiet försäkrar bland annat studenter, personer i arbetsmarknadsåtgärder samt egendom och fastigheter inom staten.17 Det är Kammarkollegiet som ansvarar för försäkringen och är försäkringsbolag – inget privat bolag är inblandat vid försäkringsgivningen eller skaderegleringen.18 Ordningen skiljer sig från vad som gäller på det kommunala området. I de fall kommuner tillhandahåller försäkringar, exempelvis olycksfallsförsäkringar för skolelever, är det privata försäkringsbolag som är försäkringsgivare och som ansvarar för skaderegleringen.

16 Enligt 4 § första stycket förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering får en myndighet träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet ska överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering. 17 Kammarkollegiet, se www.kammarkollegiet.se/vara-tjanster/forsakring-ochriskhantering/hitta-forsakringsprodukt (hämtad 2021-03-10). 18 Uppgifter från Kammarkollegiet i mars 2021.

Det finns skäl som talar för att det bör vara ett kommunalt ansvar att tillhandhålla en försäkring för ställföreträdare – som en trygghet för både ställföreträdaren och huvudmannen. Det är de kommunala överförmyndarna som har i uppgift att rekrytera lämpliga ställföreträdare till hjälpbehövande människor, ibland mot huvudmannens vilja, och som har tillsyn över ställföreträdares verksamhet. Överförmyndare har långtgående befogenheter att kontrollera ställföreträdares verksamhet, exempelvis genom att begära in uppgifter från banker och ett stort antal andra aktörer. Det är vidare överförmyndaren som prövar klagomål mot ställföreträdare och som ska entlediga ställföreträdare som inte är lämpliga. Kommunen kan mot den bakgrunden sägas ha ett ansvar för att se till att huvudmannen inte drabbas av ekonomisk skada till följd av ställföreträdarens åtgärder. Det finns också fog för uppfattningen att kommunen bör ha ett ansvar för att ställföreträdare har en trygghet i form av ett försäkringsskydd när de utövar sina uppdrag, särskilt eftersom ställföreträdarna rekryteras av överförmyndaren till ett frivilliguppdrag som består i att ta till vara hjälpbehövande kommuninvånares intressen. Det finns även skäl som talar emot att kommunen redan nu ska få ansvar för att ställföreträdare är försäkrade. Det främsta är att det, som vi redogjort för ovan, saknas försäkringar på marknaden som innebär ett fullgott skydd för både ställföreträdare och huvudmän. Inom en snar framtid kan det inte heller förväntas komma fler och mer omfattande försäkringar. Det skulle därför inte vara möjligt för kommunerna att i nuläget leva upp till ett krav på att tillhandahålla sådana försäkringar Vi väljer mot den bakgrunden att inte nu lägga fram ett förslag i frågan. Det finns dock anledning att ta upp saken på nytt, om och när det finns fullgoda försäkringar på marknaden. Då behöver man också ta ställning till vilka kostnaderna blir och hur en sådan reform ska finansieras. Vi föreslår i avsnitt 23 att en ny statlig myndighet ska få ett övergripande ansvar på området. Vi menar att myndigheten genom dialog med försäkringsbranschen och kommunerna bör kunna bidra till att försäkringslösningar tas fram.

11. Ställföreträdarens uppdrag – och ramarna för det

11.1. Uppdraget

Vårt uppdrag har omfattat att skapa bättre förutsättningar för att personer ska ställa upp som ställföreträdare och uppmärksamma områden där det finns problem och brister. Vi har identifierat att frågan om vad som ligger i en ställföreträdares uppdrag är otydlig och att detta orsakar problem på området. I direktiven har också angetts att frågan kan behöva belysas. Vi behandlar frågan i detta avsnitt och tar också upp hur det kan säkerställas att en god man eller förvaltare utses enbart i de fall när den enskilde har behov av en sådan ställföreträdare.

11.2. Vad gäller i nuläget?

11.2.1. Ställföreträdarens uppgifter

En god man eller förvaltare har en långtgående funktion som biträde i rättsliga och ekonomiska angelägenheter och har också vissa funktioner på det personliga området.1 Uppdraget är i dag uppdelat i tre delar. Enligt 12 kap. 2 § första stycket föräldrabalken (FB) ska ställföreträdare, i den utsträckning det följer av förordnandet, bevaka rätten för de personer de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. Begreppen relaterar till vad som sägs i 11 kap. 4 § första stycket, nämligen att godmanskap under vissa förhållanden ska anordnas när den enskilde behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person. Det är också en

1 Jfr prop. 1987/88:124 s. 137.

förutsättning för förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § att den enskilde behöver hjälp i dessa hänseenden.

Det vanliga är att ställföreträdarens uppdrag omfattar alla delarna, dvs. bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person, men uppdraget kan också vara begränsat till en eller två delar. Ställföreträdaruppdraget innefattar inte tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Ställföreträdaren är inte heller behörig att företräda huvudmannen i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär (12 kap. 2 § andra och tredje stycket).

En god man är i princip skyldig att inhämta huvudmannens samtycke till varje rättshandling. Samtycke behöver dock inte hämtas in om huvudmannen varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller meningen av annan orsak inte kunnat hämtas in. När det gäller sedvanliga rättshandlingar för den vardagliga hushållningen presumeras att huvudmannens samtycke finns (11 kap. 5 §). Både gode män och förvaltare ska i viktiga frågor och så långt det lämpligen kan ske inhämta huvudmannens och dennes makes eller sambos mening (12 kap. 7 §). Ibland krävs att ställföreträdaren också inhämtar överförmyndares samtycke.2

11.2.2. Närmare om begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person 3

Begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person är sparsamt beskrivna i lag och förarbeten. Det är inte ovanligt att det uppstår frågor kring vad en ställföreträdare får eller inte får göra. Eftersom enskildas förutsättningar skiljer sig åt i stor utsträckning är det knappast möjligt att uttömmande beskriva vilka uppgifter som kan ingå i en ställföreträdares uppdrag. Enligt förarbetena är det angeläget att uppgifterna så långt som möjligt preciseras, så att uppdraget inte blir mer omfattande än vad som är motiverat.4 Nedan ges vissa exempel. Det bör också nämnas att en uppgift ofta inte gäller enbart att bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person utan innefattar element av två delar eller alla delarna.

2 De åtgärder där överförmyndarens samtycke krävs regleras i 13–15 kap. FB. 3Prop. 1987/88:124 s. 139 f., NJA II 1995 s. 31 f. och Holmgård m.fl. (2020), s. 199 ff. 4Prop. 1987/88:124 s. 140.

Att förvalta egendom är den ekonomiska delen av ställföreträdaruppdraget. Uppgiften preciseras något i 12 kap. 4 § första stycket FB. Enligt bestämmelsen ska den enskildes medel i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Övriga medel ska placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger en skälig avkastning. Förvalta egendom innebär exempelvis att

  • ta hand om pension, bidrag och andra inkomster,
  • betala räkningar,
  • lämna fickpengar,
  • förvalta kapital, värdehandlingar och fastigheter samt
  • se till att huvudmannens egendom är tillfredsställande försäkrad.

För att uppfylla sina skyldigheter måste ställföreträdaren ha god kännedom om huvudmannens personliga förhållanden.5 Ställföreträdaren måste bilda sig en uppfattning om vad huvudmannen uppskattar och kan och vill använda sina medel till. Eftersom ställföreträdaren ofta ska inhämta huvudmannens samtycke eller höra vad han eller hon har för uppfattning ingår ett visst mått av personlig kontakt i egendomsförvaltningen. Det kan också vara viktigt att samråda med närstående eller andra i den enskildes närhet. Ställföreträdaren bör ibland anlita professionell hjälp vid förvaltningen när den egna kompetensen inte räcker till, exempelvis genom att för huvudmannens räkning ta hjälp av en revisor.

Att bevaka rätt kan handla om att bevaka huvudmannens rätt i en specifik rättshandling, exempelvis att

  • bevaka rätt i dödsbo,
  • ingå avtal på huvudmannens vägnar,
  • företräda huvudmannen vid uppsägning, försäljning och avyttring av bostad och
  • förhandla om avbetalningsplaner och liknande med fordringsägare.

5Prop. 1987/88:124 s. 139.

Uppgiften kan också handla om att bevaka huvudmannens rätt gentemot myndigheter, exempelvis att

  • ansöka om insatser enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) eller socialtjänstlagen,
  • ansöka om bostadsbidrag och anmäla årliga hyresändringar,
  • ansöka om skuldsanering,
  • överklaga myndighetsbeslut som framstår som felaktiga och
  • bestrida felaktiga fakturor eller avtal.

Även när det gäller bevaka rätt ingår att ställföreträdaren måste ha insikt om huvudmannens personliga förhållanden. I regel måste ställföreträdaren dessutom inhämta huvudmannens samtycke eller efterhöra vad han eller hon har för uppfattning. Även här omfattar alltså ställföreträdaruppdraget ett mått av personlig kontakt med huvudmannen. Ställföreträdaren kan ibland behöva anlita expertis för att kunna hjälpa huvudmannen.

Att sörja för person innebär en intressebevakning av huvudmannens personliga omständigheter. Här krävs att ställföreträdaren sätter sig in i huvudmannens personliga förhållanden. Begreppet är svårdefinierat men att sörja för person kan bland annat handla om att se till att huvudmannen har ett bra boende eller att uppmärksamma att huvudmannen har behov av stöd och hjälp, sociala kontakter och sysselsättning.6 Ställföreträdarens uppdrag kan exempelvis innefatta att ansöka om hemtjänst, personlig assistent eller kontaktperson, eller se till att huvudmannen får del av sociala insatser som anordnas av civilsamhället. I uppdraget ingår däremot inte att själv utföra praktiska uppgifter som att städa hos huvudmannen, gå en promenad med honom eller henne eller följa med på läkarbesök. I personliga frågor, liksom i de övriga delarna av uppdraget, är det i första hand huvudmannens vilja som gäller. För huvudmän som inte själva kan meddela någon vilja, exempelvis på grund av sjukdom, är det upp till ställföreträdaren att fatta beslut på huvudmannens vägnar, ofta efter kontakt med anhöriga eller andra i huvudmannens nätverk.

6 Se Svea hovrätts beslut den 29 mars 2019 i ÖÄ 4160-18.

11.2.3. Angränsande lagstiftning

Instituten framtidsfullmakt och anhörigbehörighet infördes 2017 som ett alternativ till ordningen med god man och förvaltare och som ett komplement till vanliga fullmakter. I lagstiftningen används begreppen personliga och ekonomiska angelägenheter för att avgränsa framtidsfullmaktshavarens eller den anhöriges uppdrag.

En framtidsfullmakt får omfatta ekonomiska och personliga angelägenheter och fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten avser (2 § lagen, 2017:310, om framtidsfullmakter). Samma terminologi används när det kommer till anhörigbehörighet. En anhörig kan i vissa fall, när det är uppenbart att en enskild inte längre har förmåga att ta hand om sina ekonomiska angelägenheter, vara behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till den dagliga livsföringen (17 kap. 1 § FB).

11.2.4. Principen om den minst ingripande åtgärden

För att ett godmanskap ska anordnas krävs, som nämnts, att den enskilde behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person (11 kap. 4 § första stycket FB). I bestämmelsen sägs att godmanskap endast ska anordnas om det behövs. Detta ger uttryck för en princip om att den som behöver bistånd inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än nödvändigt.7 Först om det kan identifieras att den enskilde har ett behov av hjälp som ligger inom en god mans behörighet, och behovet inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, ska en god man förordnas. Principen kom till uttryck i rättsfallet NJA 2015 s. 851 där Högsta domstolen uttalade att reglerna om godmanskap vilar på tanken att de som behöver bistånd inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än som verkligen är motiverat. Enligt rättsfallet krävs dock inte att mindre ingripande alternativ de facto har prövats innan ett godmanskap anordnas. Principen innebär också att det före anordnandet bör övervägas om godmanskapet verkligen behöver vara fullständigt, dvs. om uppdraget behöver omfatta alla de tre delarna bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.8

7 Jfr prop. 1987/88:124 s. 136. 8 Jfr NJA 1999 s. 691 och prop. 1987/88:124 s. 140.

Vid förvaltarskap uttrycks samma princip i lagtexten. Enligt 11 kap. 7 § första stycket får förvaltarskap inte anordnas om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp.

11.3. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer på området9 har kommit fram att begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person ofta orsakar missförstånd och oklarheter. Enligt aktörerna är det vanligt att huvudmän och personer i deras omgivning har felaktiga förväntningar på ställföreträdaren. Många ställföreträdare är inte heller själva fullt på det klara med vilken deras roll är. Ofta uppstår det frågor om ställföreträdarens roll i förhållande till anhöriga, en kontaktperson, en personlig assistent eller boendepersonal. Många gånger är det begreppet sörja för person som leder till missförstånd. Begreppet uppfattas inte sällan som mer långtgående än vad som är avsett och det finns en utbredd uppfattning om att ställföreträdaren ska ta en direkt del av den dagliga skötseln av huvudmannen.

En annan problematik som flera aktörer lyft fram är att överförmyndare ibland inte upplyser ställföreträdare om vad ett uppdrag förväntas innebära. Inte sällan går ställföreträdare in i nya uppdrag utan att vara införstådda med vad de för med sig. Ibland blir uppdragen långt mer omfattande och svåra än vad ställföreträdaren hade tänkt sig. Det har återkommande påtalats att detta är en bidragande orsak till att det kan vara svårt att rekrytera lämpliga ställföreträdare.

Under utredningsarbetet har flera aktörer pekat på att godmanskap ibland anordnas trots att det är tveksamt om åtgärden behövs. Det har lyfts fram att det ibland anordnas godmanskap för en person som begär att få en god man, utan att behovet prövas. Flera har framhållit detta som en anledning till att det är svårt att hitta ställföreträdare när en sådan verkligen behövs. Det har återkommande påpekats att enskilda ibland skulle kunna få sitt hjälpbehov tillgodosett på andra sätt än av en god man, exempelvis genom insatser inom socialtjänsten, genom att den enskilde ger framtidsfullmakt till en betrodd person i sin närhet eller genom reglerna om anhörigbehörighet.

9 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

11.4. Överväganden och förslag

11.4.1. Begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter ska avgränsa ställföreträdarens uppdrag

Vårt förslag: Uppdraget som god man eller förvaltare ska avgränsas

av begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter. Ställföreträdarens uppgift ska vara att, inom ramen för sitt förordnande, se till att huvudmannens intressen i sådana angelägenheter tas om hand. I ställföreträdarens uppdrag ska ingå att bevaka huvudmannens rätt i de angelägenheter som uppdraget omfattar. Ändringen tas in i 11 kap. 4 § första stycket och 12 kap. 2 § första stycketföräldrabalken.

I nuläget avgränsas ställföreträdares uppdrag av begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Ställföreträdarens uppdrag kan omfatta att ha hand om alla dessa delar, ett så kallat fullständigt ställföreträdarskap, eller enbart en eller två av delarna. Det ingår inte i utredningens uppdrag att föreslå förändringar när det kommer till vad ställföreträdarens behörighet ska innefatta.10 Vi har dock uppmärksammat att det råder osäkerhet kring vad en ställföreträdare får eller inte får göra och att begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person ofta uppfattas som oklara och omoderna. Ofta är det begreppet sörja för person som leder till missförstånd. Begreppet kan uppfattas som mer långtgående än vad som är avsett och det finns en utbredd men felaktig uppfattning om att ställföreträdaren ska ta en direkt del i den dagliga skötseln av huvudmannen. Även de båda andra begreppen framstår som problematiska. Förvalta

egendom kan kritiseras för att inte täcka alla uppgifter som kan bli

aktuella på det ekonomiska planet, exempelvis att ingå avtal, ansöka om bidrag eller förhandla om en avbetalningsplan för huvudmannens räkning. Bevaka rätt kan hävdas vara ett inslag i de två andra delarna. En tydligare beskrivning av uppdraget skulle vara till fördel inte minst för huvudmannen och ställföreträdaren men också för anhöriga, boendepersonal, socialnämnder och andra som kommer i kontakt med gode män och förvaltare. Det finns därför skäl att överväga en

10 2020 års valutredning (Ju 2020:08) har fört fram till utredningen att det bör vara en uppgift för ställföreträdare att i samband med val hjälpa huvudmannen att utnyttja sin rösträtt.

tydligare avgränsning av ställföreträdarens uppdrag än den som gäller i dag.

När det gäller institutet framtidsfullmakt, som infördes i svensk rätt 2017, används ekonomiska och personliga angelägenheter för att beskriva ramarna för vad en framtidsfullmakt får omfatta. Fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten avser (2 § lagen om framtidsfullmakter). Enligt förarbetena ger ekonomiska och personliga angelägenheter en tydlig bild av vad som kan ingå i framtidsfullmaktshavarens uppdrag och begreppen avser att gälla samma förhållanden som kan omfattas av ställföreträdarskap enligt 11 kap. 4 och 7 §§ FB.11 Också när det gäller anhörigbehörighet används begreppet ekonomiska angelägenheter (17 kap. 1 § FB). Instituten framtidsfullmakt och anhörigbehörighet är tänkta att vara alternativ till godmanskap och förvaltarskap. Som vi utvecklar nedan bör dessa privata former av hjälp till den enskilde övervägas innan ett ställföreträdarskap anordnas. Det finns därför betydande fördelar med att terminologin i dessa besläktade institut överensstämmer med varandra. Vidare är det begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter (eller förhållanden) som används i våra nordiska grannländer för att avgränsa en ställföreträdares uppdrag (se avsnitt 4).

Begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter är inte heller helt oproblematiska. Det går exempelvis inte att dra en skarp gräns mellan begreppen och delvis överlappar de varandra. Vidare kan personliga angelägenheter, precis som sörja för person, uppfattas som mer långtgående än vad som är avsett. Det bör därför understrykas att personliga angelägenheter inte innefattar att ställföreträdaren personligen ska utföra uppgifter som att exempelvis handla eller städa åt huvudmannen. Den oklarheten kan dock undanröjas med den information som överförmyndaren enligt vårt förslag nedan ska lämna till ställföreträdaren när uppdraget inleds. Eftersom ekonomiska och personliga angelägenheter redan används i den angränsande lagstiftningen om framtidsfullmakter och anhörigbehörighet, som trädde i kraft för bara några år sedan, har vi inte heller funnit anledning att överväga en helt ny begreppsapparat.

Vi har uppfattningen att begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter beskriver ställföreträdaruppdragets innehåll och ramar på ett tydligare och mer modernt sätt än de nuvarande begreppen

11Prop. 2016/17:30 s. 28 f.

bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Några aktörer, bland annat Svenska Bankföreningen, har haft uppfattningen att de nuvarande begreppen är väl inarbetade och ger en tydlig ram för vad ställföreträdaruppdraget innebär. En annan invändning som förts fram går ut på att lagstiftningen i flera delar är uppbyggd kring begreppet

förvalta egendom. Trots dessa synpunkter anser vi att skälen för en

moderniserad begreppsapparat är så starka att ekonomiska och per-

sonliga angelägenheter bör användas i lagstiftningen för att ange ställ-

företrädaruppdragets innehåll och ramar.

Det kan diskuteras hur ställföreträdarens uppgift ska beskrivas i lagstiftningen. Att ställföreträdaren ska hjälpa den enskilde med de angelägenheter som uppdraget gäller eller stödja den enskilde i angelägenheterna är relevanta alternativ, liksom formuleringen att ställföreträdaren ska ha hand om de angelägenheter som uppdraget gäller. Det alternativ som enligt vår mening ger den mest rättvisande beskrivningen av ställföreträdarens uppdrag är att ställföreträdaren, inom ramen för sitt förordnande, ska se till att den enskildes intressen

i ekonomiska och personliga angelägenheter tas om hand. Vi föreslår

därför att denna terminologi ska användas i lagstiftningen. Det bör, enligt samma modell som enligt lagen om framtidsfullmakter, anges i lagen att ställföreträdaren ska bevaka den enskildes rätt i de angelägenheter som uppdraget omfattar. Vi föreslår vidare att det ska framgå av lagstiftningen att ett godmanskap kan omfatta både personliga och ekonomiska angelägenheter och att det ska kunna begränsas utifrån den enskildes behov.

För en beskrivning av vad som ingår i begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter hänvisas till författningskommentaren (avsnitt 30).

11.4.2. Överförmyndaren ska informera ställföreträdaren om vilka uppgifter som uppdraget förväntas omfatta

Vårt förslag: Det ska införas en skyldighet för överförmyndaren

att innan en ställföreträdare förordnas informera honom eller henne om vad som förväntas ingå i uppdraget. Överförmyndaren ska dokumentera den information som har lämnats. Ändringen tas in i en ny bestämmelse, 19 kap. 18 a § första stycket föräldrabalken.

Ett ställföreträdaruppdrag kan innefatta att vidta en rad åtgärder av olika karaktär för huvudmannens räkning och uppdragen skiljer sig mycket från varandra. Under utredningen har det kommit fram att ställföreträdare ibland tar sig an uppdrag utan att ha en tydlig uppfattning om vad som ingår i just det individuella uppdraget och vad de förväntas göra för att hjälpa huvudmannen. Att uppdrag ibland blir svårare och mer tidskrävande än vad ställföreträdaren hade förväntat sig har tagits upp som en anledning till att det är svårt att rekrytera ställföreträdare. Det är inte ovanligt att ställföreträdare begär sitt entledigande efter relativt kort tid, vilket innebär att överförmyndaren ställs inför att behöva rekrytera en ny ställföreträdare och att huvudmannen drabbas av ett kontinuitetsavbrott. Det har också lyfts fram att överförmyndare ibland utser en ställföreträdare som inte har den kompetens eller erfarenhet som det individuella uppdraget kräver och alltså inte tillräckligt arbetar med matchning mellan ställföreträdare och huvudmän, även om ställföreträdaren på ett generellt plan kan sägas vara lämplig för ställföreträdaruppdrag.

I avsnitt 12 tar vi upp att ställföreträdare ska gå en obligatorisk introduktionsutbildning innan de tar sig an sitt första uppdrag. Detta innebär att de får en klarare bild av vad som kan ingå in en ställföreträdares uppdrag. Det är därutöver angeläget att den som tar sig an ett ställföreträdaruppdrag har en tydlig uppfattning om vad som ingår i just det individuella uppdraget. Inte minst är detta viktigt för att han eller hon ska ha en möjlighet att tacka nej till uppdrag som av ett eller annat skäl inte passar. Vi föreslår därför att det ska införas en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att före förordnandet informera den tilltänkta ställföreträdaren om vad uppdraget förväntas innebära. Det kan visserligen vara svårt för överförmyndaren att i förväg göra en distinkt specifikation över vilka uppgifter som kan komma att ingå i ett enskilt uppdrag. Uppgifterna kan dessutom komma att förändras över tid. Trots detta ser vi stora fördelar med att överförmyndaren gör en prognos över vad som förväntas ingå i uppdraget – och delar med sig av informationen till den tilltänkta ställföreträdaren. Utöver att sådan information är till fördel för ställföreträdaren innebär den också att överförmyndaren inte kan undgå att pröva om ställföreträdaren är lämplig för det individuella uppdraget. När en sådan prognos görs får överförmyndaren dessutom anledning att överväga om den enskilde kan få hjälp genom en mindre ingripande åtgärd, vilket vi tar upp i nästa avsnitt. Om ställ-

företrädarens uppdrag ska innefatta att vidta åtgärder för att säkra huvudmannens rätt till ersättning från en tidigare ställföreträdare måste överförmyndaren, vilket vi tagit upp i avsnitt 10.6.3, informera ställföreträdaren om detta.

Det bör enligt vår mening dokumenteras vilken information som ges till ställföreträdaren. Inte minst kan sådan dokumentation vara viktig för att överförmyndaren vid tillsynen ska kunna kontrollera att ställföreträdaren har gjort vad som förväntas. Dokumentationen kan också ha ett värde om huvudmannen eller hans eller hennes närstående behöver bilda sig en uppfattning om vad som ingår i ställföreträdarens uppdrag.

Vi bedömer att motsvarande förändring bör införas beträffande förordnade förmyndare.

11.4.3. Godmanskap ska inte anordnas om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig

Vårt förslag: Det ska bli tydligare i lagstiftningen att godman-

skap inte ska anordnas om den enskilde bedöms kunna få tillräcklig hjälp genom mindre ingripande åtgärder. Det tas därför in en bestämmelse om att godmanskap endast ska anordnas när den enskilde inte kan antas få sitt hjälpbehov tillgodosett genom en framtidsfullmakt, genom reglerna om anhörigbehörighet, genom insatser inom socialtjänstens område eller på något annat mindre ingripande sätt. Ändringen tas in i 11 kap. 4 § första stycket föräldrabalken.

Ibland kan en enskild person som behöver hjälp med att klara sina ekonomiska och andra angelägenheter få sitt behov tillgodosett på annat sätt än genom att en ställföreträdare utses. Godmanskap bygger på tanken att den som behöver bistånd inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt. Detta kommer till uttryck i 11 kap. 4 § FB på så sätt att godmanskap endast ska anordnas om det behövs, vilket bland annat innebär att det alltid ska övervägas om den enskilde kan få hjälp på något mindre ingripande sätt. I avsnitt 11.2.4 tar vi närmare upp vad principen om den minst ingripande åtgärden innebär.

Vilka mindre ingripande åtgärder är det då som bör övervägas? Föräldrabalken bygger på att enskildas behov av bistånd i stor utsträckning ska kunna lämnas inom socialtjänst- och omsorgslagstiftningen.12 Socialtjänsten är en central del inom välfärden som syftar till att tillgodose individuella behov hos socialt och ekonomiskt utsatta grupper. Det finns ett flertal insatser och åtgärder inom socialtjänstens område som i vissa fall helt eller delvis kan användas i stället för godmanskap, och som är mindre ingripande för den enskilde.13I vissa fall kan den enskilde ha behov av en ställföreträdare även när han eller hon kan få insatser inom socialtjänsten. Det kan exempelvis behövas en ställföreträdare som tar ett helhetsansvar för den enskildes situation, som ansöker om relevanta insatser, följer upp att insatserna håller förväntad kvalitet och som överklagar beslut som framstår som felaktiga. Innan en god man förordnas bör det dock alltid övervägas om huvudmannen kan få tillräcklig hjälp genom insatser inom socialtjänsten. En framtidsfullmakt som har trätt i kraft kan vidare i vissa fall fungera som alternativ till godmanskap. Detsamma kan gälla om den enskilde har en anhörig som får vidta ordinära rättshandlingar för den enskildes räkning enligt reglerna om anhörigbehörighet i 17 kap. FB, låt vara att anhörigbehörigheten inte omfattar alla de rättshandlingar som en god man får vidta. En annan möjlighet som ibland kan vara tillräcklig är att den enskilde ställer ut en vanlig fullmakt till en närstående och därigenom får hjälp med att sköta sina angelägenheter i nödvändig omfattning. I vissa fall kan den enskilde få tillräcklig hjälp från anhöriga, vänner eller från civilsamhället även utan formellt mandat. Om den enskilde har ett tillfälligt och avgränsat behov av hjälp kan det ibland vara ändamålsenligt och tillräckligt att han eller hon anlitar expertis, exempelvis en advokat eller en redovisningsbyrå.

I nuläget kan lagstiftningen kring vad som gäller inte sägas vara helt tydlig och det saknas enhetlighet i den praktiska tillämpningen. Det har till utredningen återkommande lyfts fram att godmanskap inte sällan anordnas trots att den enskildes hjälpbehov skulle kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, vilket innebär att det blir svårare att rekrytera gode män till de personer som verkligen behöver

12Prop. 1974:142 s. 117 och prop. 1987/88:124 s. 136 f. och 139. 13 Holmgård m.fl. (2020), s. 176 f. Se även hovrätten för Nedre Norrlands beslut den 27 mars 2018 i ÖÄ 814-17 där hovrätten slog fast att förvaltarskap inte i ett visst fall behövdes avseende sörja för person för en enskild som hade stöd av en boendepersonal och även från anhöriga i frågor på det personliga planet.

en sådan ställföreträdare. Det framstår som relativt vanligt att den enskildes behov av en god man överhuvudtaget inte ifrågasätts när det är han eller hon själv som har begärt att få en sådan ställföreträdare eller om han eller hon har samtyckt till godmanskapet. Vi föreslår därför ett tydliggörande i lagstiftningen om att godmanskap ska anordnas endast om den enskilde inte kan antas få tillräcklig hjälp genom en mindre ingripande åtgärd. Av pedagogiska skäl bör lagstiftningen innehålla exempel på vilka åtgärder överförmyndaren bör överväga innan godmanskap anordnas.

Vi har haft uppe frågan om motsvarande reglering behövs när det gäller förvaltarskap. Redan i dag gäller dock att förvaltarskap inte får anordnas om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller om den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp (11 kap. 7 § första stycket FB). Lagstiftningen är enligt vår uppfattning tillräckligt tydlig och det saknas skäl för ändringar i detta avseende.

11.4.4. Några tankar om begreppet god man

Vi har i utredningsarbetet uppmärksammat att begreppet god man ofta uppfattas som omodernt och inte heller speglar vad uppdraget innefattar. Begreppet kan också kritiseras för att inte vara könsneutralt. Vi har därför haft uppe frågan om god man bör ersättas av något annat begrepp. Utredningen vill peka på att några av de alternativ som diskuterats – personlig ställföreträdare, intressebevakare eller intresse-

företrädare – är modernare och kan vara bättre än begreppet god

man. De speglar också bättre vad uppdraget innebär. God man är dock sedan länge ett inarbetat begrepp och vi menar att det krävs ytterligare överväganden än de vi har kunnat göra inom utredningen innan det byts ut. Vi lämnar därför inget konkret förslag i denna del men menar att det åtminstone för framtiden kan vara aktuellt att modernisera lagstiftningens terminologi utöver vad utredningen föreslår.

12. Utbildning för ställföreträdare

12.1. Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att undersöka vilket behov av utbildning ställföreträdare har och ta ställning till hur detta bäst kan tillgodoses.

12.2. Vad gäller i nuläget?

Överförmyndaren ansvarar enligt 19 kap. 18 § föräldrabalken (FB) för att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som behövs. Någon skyldighet för ställföreträdare att genomgå den utbildning som erbjuds finns inte. Skyldigheten att erbjuda utbildning infördes 2015 för att öka ställföreträdares generella kompetens. Enligt bestämmelsens förarbeten bör utbildningsinsatserna omfatta introduktion för nya ställföreträdare så att de får de grundläggande kunskaper som krävs för uppdraget, bland annat avseende innehållet i relevant lagstiftning, hur räkenskaper ska föras och hur en årsräkning ska utformas, liksom annan praktisk information. Skyldigheten att erbjuda utbildning bör enligt förarbetena också omfatta viss påbyggnadsutbildning som ger ställföreträdaren möjlighet att skaffa sig djupare kunskaper inom ett speciellt område. I förarbetena sägs att utbildningen kan ges av överförmyndaren i samarbete med frivilligorganisationer och att det inte behöver vara överförmyndaren som håller i utbildningen. Det är tillräckligt att överförmyndaren hänvisar ställföreträdaren till en utbildning som andra tillhandahåller, och att en webbaserad utbildning kan vara tillräcklig. Enligt förarbetena kan kunskapsnivån hos en ställföreträdare ha betydelse vid prövningen av om ställföreträdaren är lämplig.1

1Prop. 2013/14:225 s. 49 f.

12.3. Utbildning för ställföreträdare i praktiken

12.3.1. Introduktionsutbildning

Vår utredning2 visar att flertalet överförmyndare numera erbjuder nya ställföreträdare någon form av introduktionsutbildning. Av de överförmyndare som besvarat vår enkät har 89 procent svarat att de erbjuder introduktionsutbildning för nya ställföreträdare. Hur utbildningen ges och hur omfattande den är varierar dock kraftigt, vilket kommit fram vid vår intervjuundersökning. I många överförmyndarverksamheter läggs mycket tid och resurser på att ta fram utbildning för ställföreträdare. Det är inte ovanligt att en introduktionsutbildning består av flera utbildningstillfällen à 2–3 timmar. Vissa överförmyndare ställer krav på att nya ställföreträdare måste genomgå en grundutbildning och ibland får ställföreträdaren efter utbildningen göra ett test. Det förekommer, exempelvis hos överförmyndarnämnden i Göteborgs kommun, att nya ställföreträdare anses vara lämpliga först efter genomgången grundutbildning. På vissa håll i landet anordnas introduktionsutbildningen av ett studieförbund eller en intresseförening i samarbete med överförmyndaren. Det är dock inte ovanligt att den introduktionsutbildning som nya ställföreträdare får är betydligt mindre omfattande än vad som nu har beskrivits. På sina håll består utbildningen i att ställföreträdaren får ett samtal med överförmyndaren eller ges tillfälle till att få en kortare muntlig presentation, ofta kombinerad med att ett skriftligt material delas ut.

Det finns inga säkra uppgifter om hur många nya ställföreträdare som går den introduktionsutbildning som erbjuds. Vår undersökning indikerar att de flesta nya ställföreträdare går utbildningen men att det också är många som avstår. Det är oklart vilken kvalitet de olika utbildningarna håller och några uppföljningar eller utvärderingar har inte gjorts.

Av de överförmyndare som besvarat vår enkät har 37 procent angett att de inte kräver att personer ska genomgå introduktionsutbildning för att få ett ställföreträdaruppdrag, medan 63 procent angett att de alltid eller som huvudregel ställer ett sådant krav. 80 procent har svarat att de inte kräver att ställföreträdaren gör ett prov före det första förordnandet.

2 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

12.3.2. Fördjupad utbildning

Vår utredning3 visar att många överförmyndare även erbjuder ställföreträdare fördjupad utbildning. Också i detta avseende är skillnaderna stora mellan olika överförmyndare. Vissa bjuder årligen in till temakvällar, exempelvis med fokus på relevanta diagnoser, skuldsanering eller hanteringen när den enskilde har del i ett dödsbo. Det förekommer att externa personer bjuds in att föreläsa kring ett tema, både professionella föreläsare och personer som är verksamma inom andra myndigheter. Det är vanligt att överförmyndare håller en särskild utbildning eller frågestund inför inlämning av årsräkningar. Många överförmyndare försöker anpassa den fördjupade utbildningen efter de lokala behoven, exempelvis genom att bjuda in en föreläsare inom ett område där det finns en kunskapsbrist bland ställföreträdarna.

Hos vissa överförmyndare finns en strukturerad plan för fördjupad bildning och det förekommer att de organiserar erfarenhetsutbyten och mentorsprogram. Exempelvis kan ställföreträdare i Lunds kommun gå fortbildningskurser och på så sätt få en certifiering. De certifierade ställföreträdarna erbjuds uppdrag av mer komplicerad natur och får också betalt för att vara mentorer för nya ställföreträdare. Det förekommer också att överförmyndare inte alls erbjuder någon fördjupad utbildning för ställföreträdare. Ibland består fortbildningen i årlig information om hur årsräkningen ska upprättas.

Flera intresseföreningar, bland andra Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, erbjuder fördjupade utbildningar för sina medlemmar, ibland i samarbete med andra intresseorganisationer, överförmyndaren eller andra myndigheter. Vissa intresseföreningar erbjuder också mentorskap eller tillfällen för erfarenhetsutbyten. Riksrevisionen har i en rapport från 2017 lyft fram att statliga myndigheter, bland andra Kronofogdemyndigheten, har tagit fram utbildning som riktar sig till gode män och förvaltare.4

3 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2. 4 Riksrevisionen (RIR 2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare – Statens bristande

ansvar för samhällets mest utsatta, s. 47 f.

12.4. Aktörernas erfarenheter

Under utredningsarbetet5 har vi noterat en bred samsyn kring att ställföreträdare måste få utbildning för att ha förutsättningar för att utföra sina uppdrag på ett bra sätt. En generell uppfattning har varit att en nationell introduktionsutbildning av hög kvalitet är avgörande för att ställföreträdare över hela landet ska kunna hjälpa sina huvudmän på ett bra sätt. Många har fört fram att en sådan nationell utbildning skulle öka attraktiviteten i ställföreträdaruppdraget och att ställföreträdare skulle känna större trygghet i att de gör rätt när de utövar sina uppdrag. Det har också påtalats att man hos överförmyndarna i dag ständigt uppfinner hjulet och att det skulle innebära stora effektivitetsvinster med en nationellt framtagen utbildning. Aktörerna har beskrivit att den introduktionsutbildning som i dag erbjuds ibland är bra men att alltför många ställföreträdare inte får den utbildning de behöver för att klara sina uppdrag på ett bra sätt. Inte minst har ställföreträdare själva haft den åsikten. Många har fört fram att överförmyndare främst utbildar i hur redovisningen ska gå till och att övriga delar av uppdraget endast berörs kortfattat. Ett flertal aktörer har haft uppfattningen att gode män och förvaltare ofta saknar tillräckliga kunskaper om sin roll och vilka skyldigheter de har.

En introduktionsutbildning bör enligt de aktörer vi varit i kontakt med bland annat innehålla

  • information om relevanta bestämmelser,
  • information om ställföreträdarens roll och ramarna för uppdraget,
  • information om hur ställföreträdaren kommer igång med uppdraget,
  • information om ställföreträdarens ansvar gentemot huvudmannen och överförmyndaren,
  • information om hur redovisningen ska skötas och hur årsredovisningen ska göras,
  • information om vad som händer när uppdraget avslutas och
  • bemötandefrågor.

5 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

En återkommande uppfattning har varit att det bör vara obligatoriskt för ställföreträdare att genomgå en introduktionsutbildning. En obligatorisk utbildning skulle enligt många minska risken för att olämpliga personer får ställföreträdaruppdrag, säkra en hög kunskapsnivå och öka tryggheten för ställföreträdare och huvudmän. Vidare skulle en obligatorisk utbildning enligt ett flertal aktörer öka möjligheterna att rekrytera lämpliga ställföreträdare. Bland annat har Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, Riksföreningen Gode män Vårdnadshavare samt Riksförbundet Gode Män och Förvaltare haft den uppfattningen. Några aktörer har dock framhållit att en obligatorisk utbildning skulle kunna försvåra möjligheterna att rekrytera ställföreträdare.

Vissa aktörer har också efterlyst en nationellt framtagen utbildning av mer fördjupad karaktär. Flera intresseföreningar, bland annat Riksförbundet FUB, har fört fram behovet av utbildning om funktionsnedsättningar, stödjande beslutsfattande samt om lagstiftning på LSS-området. En fördjupad utbildning om civilrättsliga frågor som kan bli aktuella för ställföreträdare har också efterlysts av många.

Som en väl genomförd utbildningsinsats har Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbutbildning för gode män för ensamkommande barn lyfts fram. Utbildningen togs fram 2015 i samarbete med Migrationsverket och en rad andra aktörer. Utbildningen är fritt tillgänglig på SKR:s hemsida och används fortfarande av många ställföreträdare. Aktörerna har genomgående framhållit att utbildningen är väl genomarbetad, att den håller hög kvalitet och att det är bra att man kan återvända till den för repetition. Ett stort antal aktörer har önskat liknande utbildningsinsatser för andra ställföreträdare, både en grundläggande sådan och uppföljande utbildningar. Länsstyrelsen i Dalarnas län tog efter ett regeringsuppdrag6 2015 fram riktlinjer för utbildning för ställföreträdare. Många aktörer har dock påtalat att riktlinjerna håller så basal nivå att de knappast är användbara.

6 Regeringen. Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna, 2014-12-18, S2014/8870/SAM.

12.5. Överväganden och förslag

Våra förslag:

  • En introduktionsutbildning på nationell nivå ska tas fram. Den nya myndigheten som vi föreslår i avsnitt 23 ska ansvara för att ta fram en sådan enhetlig introduktionsutbildning. Myndigheten ska även ha i uppgift att kartlägga vilka utbildningar för ställföreträdare som finns i dag och se till att kompletterande fördjupade utbildningar tas fram där det finns behov. För att en hög kvalitet ska säkerställas bör innehållet i utbildningarna tas fram efter samråd med kommunerna samt med berörda myndigheter och organisationer.
  • Introduktionsutbildningen ska vara obligatorisk för gode män enligt 11 kap. 4 § och förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Innan en sådan ställföreträdare utses ska han eller hon genomföra introduktionsutbildningen. Överförmyndaren eller rätten får om det finns särskilda skäl medge att utbildningen får genomföras vid ett senare tillfälle, dock inte senare än inom tre månader från dagen för förordnandet. Skyldigheten tas in i en ny bestämmelse, 11 kap. 12 b § föräldrabalken.
  • Överförmyndaren ska ansvara för att de som vill bli ställföreträdare genomgår introduktionsutbildningen och att de utifrån sina behov och uppdrag erbjuds fördjupad utbildning. En bestämmelse om detta tas in i 19 kap. 18 § föräldrabalken.

12.5.1. Introduktionsutbildning och fördjupad utbildning ska tas fram nationellt

För att huvudmän ska få den hjälp de behöver är det nödvändigt att deras ställföreträdare har goda kunskaper om vad uppdraget som ställföreträdare innebär och hur de kan utföra uppdraget på bästa sätt. Även om överförmyndare har en skyldighet att erbjuda ställföreträdarna utbildning är det långt från alla som får den utbildning de behöver. Vissa överförmyndare erbjuder utbildning av hög kvalitet men på andra håll är utbildningen bristfällig. Bristerna får till följd att ställföreträdarnas kunskapsnivå varierar beroende på i vilken

kommun de har uppdrag och att nivån ibland är alldeles för låg. Det är tydligt att detta går ut över deras huvudmän.

En uppfattning som återkommande förts fram till utredningen är att det på nationell nivå bör tas fram en introduktionsutbildning för ställföreträdare. Vi gör bedömningen att en introduktionsutbildning av hög kvalitet för alla ställföreträdare skulle öka kunskapsnivån i hela landet och ge ställföreträdarna bättre förutsättningar att utföra sina uppdrag. Detta i sin tur leder till ökad trygghet och säkerhet för huvudmännen. En introduktionsutbildning av hög kvalitet kan dessutom, vilket flera överförmyndare pekat på, minska arbetsbelastningen för överförmyndarna och förbättra deras möjligheter att rekrytera nya ställföreträdare. Vi bedömer också att en introduktionsutbildning som tas fram nationellt leder till effektivitetsvinster jämfört med i dag, när utbildningar tas fram på lokal nivå i varje överförmyndarverksamhet för sig. Sammantaget kan en nationell introduktionsutbildning för alla ställföreträdare få stora positiva effekter. Det är därför angeläget att en sådan tas fram. Mest prioriterat bör det vara att ta fram en introduktionsutbildning för gode män enligt 11 kap. 4 § FB och för förvaltare. På sikt bör en sådan utbildning också finnas för förordnade förmyndare och för gode män enligt 11 kap. 1–3 §§ FB.

Vi föreslår i avsnitt 23 att en ny statlig myndighet ska få ett övergripande ansvar på området. Att ta fram en introduktionsutbildning av hög kvalitet för ställföreträdare bör enligt vår mening vara en statlig angelägenhet som den centrala myndigheten ska ansvara för. För att säkra hög kvalitet och ta till vara den kompetens som finns på området är det angeläget att utbildningen tas fram efter samråd med kommunerna samt med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Det bör framhållas att SKR:s utbildning för gode män för ensamkommande barn har varit uppskattad och till nytta för många. Den bör lämpligen kunna tjäna som en förebild. Det är exempelvis bra att introduktionsutbildningen liksom den nämnda utbildningen är webbaserad, att ställföreträdaren får ett bevis om genomförd utbildning och att det går att återkomma till utbildningen för repetition. Introduktionsutbildning bör omfatta grundläggande kunskaper för utförandet av ställföreträdaruppdraget. Detta innefattar bland annat kunskaper om ställföreträdarens roll och ansvar, uppdragets ramar, vanliga förvaltningsåtgärder och i vilka fall huvudmannens eller överförmyndarens samtycke krävs. Utbildningen bör omfatta de skyldig-

heter som ställföreträdaren har gentemot huvudmannen, bland annat sådana skyldigheter som tagits upp i avsnitt 5.5 och den informationsskyldighet som avses i förslaget i avsnitt 6.4.1. Även kunskaper om hur räkenskaper ska föras och hur redovisningen ska göras innefattas. Det är också angeläget att utbildningen omfattar frågor om relationen till huvudmannen och hur huvudmän med olika typer av problematik bör involveras och bemötas. Utbildningen bör även omfatta frågor av praktisk natur, exempelvis hur ett uppdrag inleds och avslutas och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för huvudmannens räkning i olika typfall.

Utöver introduktionsutbildningen är det många ställföreträdaruppdrag som kräver fördjupad utbildning. Det kan exempelvis handla om att ställföreträdaren behöver lära sig mer om en viss förvaltningsåtgärd eller om hur man bäst hjälper huvudmän med demens, kognitiva funktionsnedsättningar eller missbruk. Även när det gäller möjligheterna till fördjupad utbildning ser det olika ut i landet. Det är vanligt att överförmyndaren inte erbjuder utbildning ens för ställföreträdare som ställs inför svåra uppdrag. Redan i dag finns det utbildningar inom särskilda områden som tagits fram av intresseorganisationer och myndigheter. Det finns dock ingen sammanställning över dessa utbildningar och många överförmyndare och ställföreträdare känner inte till dem. Det är enligt vår uppfattning angeläget att redan befintliga utbildningar tillgängliggörs och att det tas fram fördjupade utbildningar på områden där sådana saknas. Det bör därför vara en uppgift för den nya myndigheten att göra en sammanställning över befintliga utbildningar och kartlägga behoven av fördjupade utbildningar. På områden där det saknas relevanta fördjupade utbildningar bör myndigheten ansvara för att sådana tas fram. Även detta bör göras efter samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Det bör i sammanhanget påpekas att ansvaret för att ställföreträdare erbjuds utbildning fortfarande vilar på överförmyndaren, även om staten får ett ansvar för att utbildningar tas fram och tillgängliggörs. Liksom tidigare är det också överförmyndarens ansvar att se till att de ställföreträdare som förordnas är lämpliga för sina uppdrag och har de kvalifikationer som krävs. Vi ser därför positivt på de utbildningsinsatser som redan i dag görs i många överförmyndarverksamheter, exempelvis i form av föreläsningar och samarbeten med lokala intresseföreningar.

12.5.2. Introduktionsutbildningen ska vara obligatorisk

Som redan konstaterats ställer ställföreträdaruppdrag krav på att ställföreträdaren har åtminstone grundläggande kunskaper om vad uppdraget innebär. Det saknas uppgifter om hur många ställföreträdare som genomgår den utbildning som erbjuds dem, i de fall en sådan erbjuds. Flera av de överförmyndare som vi varit i kontakt med har påtalat att de flesta går den grundutbildning som de erbjuder men att många ändå avstår, även de som skulle behöva kunskaperna. Under utredningstiden har det därför varit en vanlig uppfattning att det bör vara obligatoriskt för ställföreträdare att genomföra en introduktionsutbildning. Överförmyndare, ställföreträdare och intresseföreningar har ofta framhållit att andelen enkla uppdrag har minskat och att alla ställföreträdare numera behöver grundläggande kunskaper.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att alla ställföreträdare genomför en introduktionsutbildning, för att säkerställa trygghet och säkerhet för alla huvudmän. Detta gäller särskilt nya ställföreträdare men enligt vad som förts fram till utredningen kan även erfarna gode män och förvaltare sakna grundläggande kunskaper om vad deras uppdrag innebär. En relevant fråga är dock om obligatorisk utbildning skulle göra rekryteringen av ställföreträdare svårare. Det kan här framhållas att introduktionsutbildningen enligt vår uppfattning bör vara webbaserad. Att genomföra en sådan utbildning bör inte avskräcka den som vill ta sig an det viktiga uppdraget som god man eller förvaltare. Ställföreträdare och intresseföreningar har tvärt om lyft fram att bättre introduktion och tydligare krav kan göra att fler lämpliga och kvalificerade personer intresserar sig för ställföreträdaruppdraget. Erfarenheter från verksamheter som kräver att ställföreträdare genomgår utbildning, exempelvis överförmyndarnämnden i Göteborgs kommun, visar att ett sådant krav inte tycks avskräcka. Dessutom har många framhållit att en fördel med en obligatorisk introduktionsutbildning är att personer som inte är lämpliga för uppdraget sållas bort. Vi föreslår därför att den introduktionsutbildning som vi förespråkat ovan ska vara obligatorisk för gode män enligt 11 kap. 4 § FB och förvaltare. Utbildningen bör i regel genomföras före förordnandet, för att säkerställa att ställföreträdare har nödvändiga kunskaper när de går in i sina uppdrag. För ställföreträdaren själv ger detta också en bra möjlighet att få insikt i vad uppdraget innebär. Det kan dock finnas fall där utbildningen inte hinns med

före förordnandet varför vi föreslår att en tidsfrist om tre månader i undantagsfall ska kunna tillåtas. Skyldigheten att genomgå introduktionsutbildning är så central att den bör författningsregleras. Överförmyndaren bör lämpligen ansvara för att de som vill bli ställföreträdare genomgår introduktionsutbildningen och att de utifrån sina behov och uppdrag erbjuds fördjupad utbildning.

13. Stöd till ställföreträdare

13.1. Uppdraget

Det är vanligt att ställföreträdare behöver stöd, råd och vägledning när de genomför sina uppdrag. Våra direktiv har omfattat att undersöka ställföreträdares behov av stöd när de utövar sina uppdrag och ta ställning till hur behovet bäst kan tillgodoses.

13.2. Vad gäller i nuläget?

I nuläget finns ingen utpekad aktör som ställföreträdare kan vända sig till när de behöver stöd i sina uppdrag. Det vanliga är att ställföreträdare tar kontakt med överförmyndaren när de har frågor. Överförmyndare har ingen särskilt reglerad skyldighet när det kommer till att ge stöd till ställföreträdare men är skyldiga att hålla sig till allmänna bestämmelser om myndigheters serviceskyldighet när ställföreträdare vänder sig dit. Serviceskyldighet enligt förvaltningslagen (2017:900) innebär att myndigheter är skyldiga att se till att kontakter med enskilda blir smidiga och enkla (6 § första stycket). Enligt bestämmelsens förarbeten innebär detta ett krav på ett positivt bemötande från myndighetens sida, vilket ger uttryck för en attitydfråga som är ett grundläggande inslag i principen om god förvaltning. Serviceskyldigheten innebär vidare att myndigheter utan onödigt dröjsmål ska lämna sådan hjälp att den enskilde kan ta till vara sin intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet (6 § andra stycket). Enligt förarbetena innefattar detta inte rådgivning av sådant slag som t.ex. privata ombud med juridisk specialkompetens tillhandahåller och inte heller en skyldighet att svara på frågor på ett sätt som förutsätter att en omfattande rättsutredning utförs. Serviceskyldigheten innebär vidare inget

krav på att myndigheterna ska se till att enskilda kan undvika tidsödande arbete. Servicenivån måste enligt förarbetena anpassas till förutsättningarna i det enskilda fallet.1

13.3. Stöd till ställföreträdare i praktiken

Vår undersökning2 har gett en bild av att de frågor som ställföreträdare behöver hjälp med ofta är allmänna juridiska frågeställningar, frågor om hur huvudmannens egendom ska hanteras eller frågor kring praktiska svårigheter som uppstår i uppdraget. Frågorna kan också handla om hur ställföreträdaren bör agera i förhållande till huvudmannen eller anhöriga. Det kan ibland handla om vad ställföreträdaren ska göra om huvudmannen är en fara för sig själv eller andra eller när en huvudman eller en anhörig är hotfull. Variationen är alltså stor när det kommer till vad ställföreträdare kan behöva hjälp med. Variationen är också stor när det gäller hur tillgängliga överförmyndare är för att besvara frågor och ge annan typ av stöd. Verksamheterna besvarar i allmänhet generella frågor per telefon eller via mejl. Ibland finns det allmän information på överförmyndarens hemsida. Det förekommer att överförmyndarverksamheter ”lånar” material av varandra men något strukturerat samarbete tycks inte vara vanligt. Vissa överförmyndare har telefontid under kontorstid varje vardag, andra har snävare telefontider. På vissa håll i landet kan ställföreträdare boka en mötestid med överförmyndaren eller en handläggare. Det förekommer också att ställföreträdare tilldelas en ”egen” handläggare som han eller hon enkelt kan komma i kontakt med. Många överförmyndarverksamheter framhåller att de är återhållsamma när det kommer till att ge långtgående vägledning eller besvara frågor som kan gränsa till rådgivning. Andra för fram att det i allmänhet går att vägleda ställföreträdare rätt genom att ge generell information och vara bollplank.

Det har under utredningens arbete blivit tydligt att intresseföreningar fyller en viktig funktion när det kommer till att erbjuda ställföreträdare stöd och vägledning. Det är exempelvis vanligt att lokala godmansföreningar anordnar workshops, mentorprogram och erfarenhetsutbyten. Vissa kommuner ger också stöd till förening-

1Prop. 2016/17:180 s. 291. 2 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

arna för att främja dessa verksamheter, eller anordnar mentorprogram och erfarenhetsutbyten i samarbete med förningarna. Det förekommer att föreningar lämnar allmän information till ställföreträdare på hemsidan och ibland erbjuder de individuell rådgivning för medlemmar.

13.4. Aktörernas erfarenheter

Vid våra kontakter med aktörer som är verksamma på området3 har det varit en vanlig uppfattning att ställföreträdare inte får det stöd i uppdraget som de behöver. Ställföreträdare har i allmänhet efterfrågat tydligare vägledning, exempelvis i form av rekommendationer, checklistor och lättillgängligt informationsmaterial. Många har också efterfrågat någon att bolla problem med. Vid vår undersökning har många, både ställföreträdare och andra, haft uppfattningen att gode män och förvaltare står ensamma i svåra situationer. Många ställföreträdare har påtalat att det är svårt att komma i kontakt med överförmyndarna och att de inte ger tillräcklig vägledning. En vanlig synpunkt har varit att fler lämpliga personer skulle ta sig an ställföreträdaruppdrag, och stanna kvar i uppdragen, om gode män och förvaltare fick bättre stöd och vägledning. Några aktörer, bland annat intresseföreningar, har ansett att bristen på stöd till ställföreträdare går ut över huvudmännen som inte får den hjälp de behöver.

Av de överförmyndare som besvarat vår enkät har 97 procent svarat att ställföreträdare oftast får svar samma dag eller inom några dagar när de vänder sig dit med frågor. Vid vår intervjuundersökning har överförmyndarna i allmänhet haft uppfattningen att de erbjuder stöd till ställföreträdare i enlighet med vad serviceskyldigheten kräver. Många har fört fram att de har tillsyn över ställföreträdarna och att stödet därför inte får övergå i konkret rådgivning. Även bland överförmyndarna har många dock ansett att ställföreträdare behöver mer långtgående stöd än vad de får i dagsläget.

Ett flertal aktörer har uttryckt sig positivt om det stöd som flera godmansföreningar erbjuder, exempelvis i form av erfarenhetsutbyten och mentorskap. Från vissa håll har det dock förts fram att föreningarna inte har lokal närvaro i hela landet och att verksamheten därför inte är tillgänglig för alla. Det har från enstaka håll uttryckts

3 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

skepsis mot de erfarenhetsutbyten som föreningarna organiserar. Kritiken har bestått i att vandringssägner och felaktiga uppfattningar om hur ställföreträdaruppdraget ska skötas lätt får spridning i dessa sammanhang.

Många aktörer har efterlyst ett nationellt ansvar när det kommer till stöd och vägledning till ställföreträdare. Exempelvis finns en stark efterfrågan på tydliga rekommendationer, kvalitetssäkrat informationsmaterial, checklistor och liknande stödmaterial. Några aktörer, bland andra Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, har uttryckt behov av en fristående rådgivningsfunktion dit ställföreträdare kan vända sig när de behöver stöd och vägledning.

13.5. Överväganden och förslag

Vår bedömning: Vi har i avsnitt 8.5 föreslagit att det ska tas in

en bestämmelse i förmynderskapsförordningen (1995:379) som erinrar om att överförmyndaren är skyldig att hjälpa enskilda inom ramen för den serviceskyldighet som myndigheten har enligt förvaltningslagen (2017:900), vilket innefattar att ge sådan hjälp till ställföreträdare. Det bör därutöver inte införas en författningsreglerad skyldighet för överförmyndare att erbjuda ställföreträdare råd och stöd.

Vårt förslag: Ett enhetligt stödmaterial för ställföreträdare ska tas

fram. Den nya myndigheten som vi föreslår i avsnitt 23 ska ansvara för att ta fram sådant material som är till stöd för ställföreträdarna, t.ex. allmänna råd, informationsmaterial och annat metodstöd. Materialet bör tas fram efter samråd med kommunerna samt med berörda myndigheter och intresseorganisationer.

13.5.1. Ställföreträdares behov av stöd

Ställföreträdare rekryteras av överförmyndaren för att bevaka ofta mycket utsatta personers intressen. Inte sällan har huvudmannen missbruksproblem, svåra funktionsnedsättningar eller psykiatrisk problematik. Det förekommer att han eller hon är våldsbenägen eller hotfull. Ibland ställer uppdraget krav på breda kunskaper i civilrätts-

lig och annan lagstiftning. Enligt vår uppfattning är det uppenbart att ställföreträdare kan behöva stöd när de utövar sina uppdrag. Det handlar om att huvudmannens intressen ska tas till vara på bästa sätt och om att det även i framtiden ska gå att rekrytera lämpliga personer till ställföreträdaruppdrag.

Vi har i utredningen fått en bild av att ställföreträdare ofta saknar det stöd de behöver. Många ställföreträdare anser att det är svårt och krångligt att göra rätt och beskriver att de är väldigt ensamma i sina uppdrag. Att komma till rätta med detta handlar delvis om att utbildningen för ställföreträdare behöver bli bättre och om att de behöver få en tydligare bild av vad det uppdrag de tackar ja till innebär. I avsnitt 12 har vi därför föreslagit att ställföreträdare ska genomgå en introduktionsutbildning och att de vid behov ska erbjudas fördjupad utbildning. I avsnitt 11 har vi föreslagit att överförmyndaren innan ställföreträdaren förordnas ska informera honom eller henne bland annat om vad det individuella uppdraget innebär. Även med dessa åtgärder kommer det dock uppstå situationer när ställföreträdare behöver stöd i sina uppdrag.

Det är vanligt att intresseföreningar erbjuder olika former av stöd och vägledning till sina medlemmar, exempelvis mentorskap och individuell rådgivning. Det förekommer också att sådana föreningar tar fram och tillhandahåller informationsmaterial som kommer många till nytta. Föreningarnas verksamhet fyller en viktig funktion på området. Vi anser dock att även det allmänna bör ta ett ansvar för att ställföreträdare får stöd i sina uppdrag, vilket vi tar upp här nedan.

13.5.2. Överförmyndaren ska ge stöd till ställföreträdare inom ramen för serviceskyldigheten

Många ställföreträdare vänder sig till överförmyndaren när de är i behov av råd och stöd. Överförmyndaren är som nämnts skyldig att ge stöd till ställföreträdare inom ramen för myndighetens serviceskyldighet, vilket bland annat innebär att utan onödigt dröjsmål lämna sådan hjälp till ställföreträdarna att de kan ta till vara sin intressen. I vilken mån överförmyndare faktiskt erbjuder stöd till ställföreträdare varierar. Många överförmyndare har allmän information på hemsidan och kompetent personal som svarar på frågor och agerar bollplank. Det finns dock också överförmyndare som tillhandahåller mycket lite allmän information och som är återhållsamma med att

besvara frågor och ge stöd. Återhållsamheten motiveras ofta med att stöd till ställföreträdare kan komma i konflikt med överförmyndarens roll som tillsynsmyndighet.

I syfte att säkerställa att serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen får fullt genomslag har vi i avsnitt 8.5 föreslagit att det tas in en regel i förmynderskapsförordningen som erinrar om överförmyndarens serviceskyldighet. Vi har övervägt att därutöver ge överförmyndaren en lagstadgad skyldighet att erbjuda ställföreträdare råd och stöd, det vill säga en roll att ge tillsynsvägledning vid sidan av rollen som tillsynsmyndighet. Vi ser vissa fördelar med en sådan skyldighet för överförmyndaren, främst för att råda bot på problemet att ställföreträdare i dag inte har någon given instans att vända sig till när de behöver råd och stöd. Vidare kan vissa misstag från ställföreträdare undvikas om överförmyndaren får en tillsynsvägledande funktion gentemot dem. Det finns dock invändningar av principiellt slag mot att låta en myndighet ha ansvar för både tillsyn och tillsynsvägledning eftersom en myndighets opartiskhet kan ifrågasättas om myndigheten ger råd till den som tillsynen avser.4 Detta hindrar dock inte att myndigheter på ett flertal tillsynsområden både utövar tillsyn och ger tillsynsvägledning, och att det till och med kan finnas fördelar med det. Länsstyrelsen har exempelvis en skyldighet enligt 19 kap. 17 § FB att både utöva tillsyn över överförmyndare och med råd stödja dem i deras verksamhet, vilket vi har sett fördelar med. När det gäller överförmyndarnas verksamhet ser vi dock en viss risk för att en skyldighet att ge ställföreträdare mera konkreta råd och handfast stöd kan komma i konflikt med uppgiften att opartiskt utöva tillsyn över deras verksamhet. Vi har här särskilt tagit hänsyn till att många överförmyndarverksamheter är små och inte har möjlighet att separera de båda funktionerna tillsyn och tillsynsvägledning. Redan i dag finns en problematik i att överförmyndarna har i uppgift att både rekrytera ställföreträdare och utöva tillsyn över dem. Det finns en utbredd uppfattning om att överförmyndarna kan ha svårt för att opartiskt granska de ställföreträdare som de har rekryterat. Att ge överförmyndaren en skyldighet att dessutom ge råd och stöd till ställföreträdarna riskerar att förstärka den problematiken. En sådan förändring föreslår vi därför inte.

4 Jfr Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformningen av statlig tillsyn, s. 10.

Vi vill dock betona att överförmyndarens serviceskyldighet innebär ett krav på positivt bemötande och en relativt långtgående skyldighet att ge ställföreträdare sådan hjälp att de kan ta till vara sina intressen, även om det inte är fråga om att ge konkreta råd eller göra omfattande rättsutredningar. Inom ramen för serviceskyldigheten bör överförmyndaren enligt vår uppfattning bland annat tillhandahålla allmän information till ställföreträdare, vara tillgänglig och positivt inställd till att besvara frågor och i rimlig utsträckning agera bollplank. För att åstadkomma detta är det viktigt att det finns en hög nivå av kompetens i överförmyndarverksamheten, vilket är en fråga som vi återkommer till i avsnitt 19.

13.5.3. Allmänna råd och annat stöd ska tas fram nationellt

Vi har under utredningsarbetet identifierat att ställföreträdare har behov av stöd i form av allmänna råd, korrekt information, metodstöd och checklistor m.m. I dag tillhandahåller överförmyndare visst material till stöd för ställföreträdarna men omfattningen och kvaliteten varierar kraftigt över landet. Sedan 2013 tillhandahåller flertalet överförmyndare informationsmaterialet Rollkoll, som tagits fram av Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare och som är uppskattat och till nytta för många. Fortfarande finns det dock ett stort behov av ett enhetligt och tydligt stöd som når alla ställföreträdare. Det finns ingen central myndighet med uppgift att tillhandahålla ett sådant stöd, vilket vi betraktar som en stor brist. Vi gör bedömningen att ett centralt framtaget material i form av bland annat allmänna råd, korrekt information och metodstöd ytterligare skulle underlätta för ställföreträdare. Det skulle öka förutsättningarna för att de utför sina uppdrag på ett bra sätt och dessutom öka rättssäkerheten för huvudmännen. Det skulle också innebära en ökad tydlighet och enhetlighet på området samt ett mer effektivt resursutnyttjande jämfört med i dag, när material till stöd för ställföreträdare tas fram hos varje överförmyndare för sig. Att alla ställföreträdare har tillgång till ett kvalitativt material kan dessutom minska överförmyndarnas arbetsbelastning, bland annat på så sätt att antalet frågor som ställs till dem minskar. Det är vidare troligt att förutsättningarna för att rekrytera nya ställföreträdare ökar när det blir enklare att göra rätt i uppdraget. Vi föreslår i avsnitt 23 att en ny statlig myndighet ska få ett över-

gripande ansvar på området. Det bör enligt vår uppfattning vara en uppgift för den myndigheten att ta fram allmänna råd och annat material till stöd för ställföreträdare.

För att säkerställa en hög kvalitet och att den kompetens och erfarenhet som finns på området tas till vara, bör materialet tas fram efter samråd med kommunerna samt med berörda intresseorganisationer och myndigheter.

14. När ställföreträdaren vill avsluta sitt uppdrag och när ställföreträdaren avlider

14.1. Uppdraget

Det har under utredningstiden kommit fram att det ofta tar lång tid innan gode män och förvaltare kan lämna sina uppdrag när de har begärt sitt entledigande, och att detta försvårar rekryteringen. Även dödsbons ansvar efter en avliden ställföreträdare orsakar problem på området och försvårar rekryteringen. Vi har tagit upp dessa frågor inom ramen för vårt uppdrag att föreslå förbättringsåtgärder som kan underlätta rekryteringen av kompetenta ställföreträdare.

14.2. Vad gäller i nuläget?

14.2.1. När ställföreträdaren vill avsluta sitt uppdrag

En god man eller förvaltare har som utgångspunkt rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag (11 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken, FB). Ställföreträdaren är dock som huvudregel skyldig att kvarstå till dess att en ny ställföreträdare har utsetts, om ställföreträdarskapet ska fortsätta. Ett undantag finns sedan den 1 januari 2015 intaget i 11 kap. 19 a § första stycket FB. Enligt bestämmelsen gäller skyldigheten att stå kvar inte en god man enligt 11 kap. 4 § eller en förvaltare som har skälig orsak att bli entledigad innan en ny ställföreträdare har utsetts. Ett beslut om entledigande fattas då av domstol. Undantaget bygger på Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2012 s. 715. Med hänvisning till allmänna sysslomannarättsliga principer uttalades i rättsfallet att en förvaltare har rätt att frånträda sitt uppdrag när det finns skälig orsak att göra det, trots att ett behov

av förvaltarskap fortfarande föreligger och någon ersättare inte utsetts. Vid bedömningen av vad som är skälig orsak bör det enligt rättsfallet göras en avvägning mellan förvaltarens bevekelsegrunder för att avsluta uppdraget och behovet av att det kontinuerligt finns en förvaltare.

I förarbetena till den nämnda bestämmelsen förde regeringen fram att den avvägning som enligt 2012 års rättsfall ska göras mellan den enskildes och förvaltarens intressen är rimlig.1 Det uttalades att ställföreträdaren kan ha rätt att omedelbart frånträda sitt uppdrag om han eller hon drabbats av allvarlig sjukdom eller om den enskildes agerande kan föranleda att ställföreträdaren har rätt att omedelbart bli entledigad, t.ex. om huvudmannen allvarligt hotat eller utövat våld mot ställföreträdaren som gör att det bedöms omöjligt att fortsätta uppdraget. Enligt förarbetena måste ställföreträdare dock i regel godta vissa och inte helt obetydliga olägenheter för att behovet av ställföreträdarskap ska tillgodoses i avvaktan på att en ny ställföreträdare utses. Ju längre tid det tar att utse en ny ställföreträdare, desto lägre ska kraven vara för vad som anses utgöra tillräckliga skäl, enligt förarbetena.2

I rättspraxis har samarbetsproblem och svårigheter att rekrytera en ny ställföreträdare inte ansetts utgöra skälig orsak för en god man att bli entledigad innan en ny god man har utsetts.3 En tidsutdräkt på ett år har dock i sig ansetts medföra skälig orsak.4

Om ställföreträdaren entledigas med stöd av 11 kap. 19 a § första stycket ska ställföreträdarskapet upphöra, om överförmyndaren vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget. Detta följer av paragrafens andra stycke. Beslutet fattas av domstol (11 kap. 19 b §).5

1Prop. 2013/14:225 s. 23 f. 2 Pro p. 2013/14:225 s. 47. 3 Se rättsfallet RH 2016:83. 4 Se rättsfallet NJA 2018 s. 246. 5 Det är relativt ovanligt att domstolen fattar ett sådant beslut. Enligt länsstyrelsernas statistik för 2019 uppgick antalet beslut till 20, se https://overformyndarstatistik.lansstyrelsen.se (hämtad 2021-04-10). Statistik för 2020 har inte redovisats i tid för att kunna tas in i betänkandet.

14.2.2. Dödsboets ansvar vid ställföreträdarens död

En god man eller förvaltare som frånträder sitt uppdrag är skyldig att lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen ska innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Det ska i sluträkningen också anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare ska en sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Räkningen ska lämnas på heder och samvete. Om ställföreträdaren dör ska hans eller hennes dödsbo svara för att sluträkningen ges in och för att andra åtgärder vid förvaltningens slut vidtas (14 kap. 24 § första stycket FB). De slutåtgärder det är fråga om gäller överlämnandet av de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller till någon annan som ska överta förvaltningen och uppgiften att hålla räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning (14 kap. 22 och 23 §§). Dödsboet kan också behöva ge in en årsräkning.

År 2015 infördes vissa lättnader i dödsbons skyldigheter, nämligen en möjlighet för överförmyndaren att befria dödsboet från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning, eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Ett sådant beslut kräver att det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl (14 kap. 24 § andra stycket). I förarbetena sades att befrielse eller lättnad för dödsboet i första hand bör medges om huvudmannen saknar tillgångar eller om tillgångarna inte är av större omfattning. Att den efterlevande t.ex. på grund av sjukdom eller hög ålder inte har förutsättningar att klara av uppgiften kan också vara av betydelse. Enligt förarbetena kommer en sluträkning från ett dödsbo ofta att vara mindre utförlig än när en sådan lämnas av en ställföreträdare, eftersom ett dödsbo inte har möjlighet att begära ut kontoutdrag etc. från banker och andra värdepappersinstitut.6 Samma år infördes en bestämmelse om att dödsboet har rätt till ersättning för utgifter som varit skäligen påkallade för att fullgöra uppgifterna (14 kap. 25 §). Dödsboet kan alltså få ersättning för utgifter för att anlita hjälp. Av bestämmelsen framgår också, med hänvisning till

6 Prop. 2013/14:225 s. 48 f.

12 kap. 16 §, att ersättning i vissa fall betalas av den enskilde och i andra fall av kommunen. Utöver detta gäller att dödsboet har rätt till det arvode som den avlidne ställföreträdaren skulle ha fått.

I förarbetena togs upp att några remissinstanser hade ifrågasatt om dödsboets skyldighet att upprätta en sluträkning alls bör finnas kvar. Regeringen ansåg emellertid att det är viktigt att överförmyndaren kan kontrollera att det inte har förekommit några oegentligheter i den avlidne ställföreträdarens tidigare förvaltning av den enskildes egendom. Det bedömdes inte lämpligt att utse en ställföreträdare med den enda uppgiften att upprätta dödsboets sluträkning, eftersom en sådan uppgift är av en annan karaktär än de uppgifter som normalt ingår i ett ställföreträdaruppdrag, dvs. att företräda den enskilde. Inte heller ansåg regeringen att överförmyndaren eller en ny god man eller förvaltare bör ges i uppgift att bistå dödsboet med att upprätta sluträkningen, eftersom dessa har till uppgift att granska den tidigare ställföreträdarens räkenskaper. Regeringen ansåg mot den bakgrunden att skyldigheten för ett dödsbo att i en avliden ställföreträdares ställe redovisa den enskildes egendom bör behållas.7

14.3. Aktörernas erfarenheter

Det har i skilda sammanhang förts fram till utredningen8 att det ofta tar lång tid innan gode män och förvaltare som vill lämna sina uppdrag blir entledigade. I svåra och komplexa uppdrag kan det ta åtskilliga månader, ibland upp till ett år, innan överförmyndaren har rekryterat en ny ställföreträdare så att ett entledigande kan ske. Många har framhållit att ställföreträdare inte vill ta sig an sådana uppdrag eftersom det är svårt att avsluta uppdraget om det skulle bli för betungande. Vissa gode män och förvaltare har beskrivit att de blir livegna sina uppdrag. Långt från alla tycks känna till möjligheten att vid tingsrätten begära att bli entledigad trots att en ny ställföreträdare inte har utsetts. Att det kan ta lång tid att avsluta uppdraget har upprepat beskrivits som en anledning till att det är svårt att rekrytera ställföreträdare, särskilt till svåra uppdrag.

7Prop. 2013/14:225 s. 29. 8 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

Gode män och förvaltare har vidare ofta framfört att det är en mycket märklig ordning att dödsboet efter dem måste överta deras skyldigheter att slutredovisa uppdragen om de skulle avlida, och att detta gör det svårt för dem att rekommendera uppdraget till andra. Att erfarna gode män och förvaltare inte vill riskera att deras efterlevande belastas till följd av deras uppdrag har framhållits som ett skäl till varför det kan vara svårt att rekrytera ställföreträdare.

14.4. Överväganden och förslag

14.4.1. När ställföreträdaren vill avsluta sitt uppdrag ska överförmyndaren agera

Vårt förslag: När en god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken

eller förvaltare begär sitt entledigande ska överförmyndaren förordna en ny ställföreträdare så snart som möjligt, om ställföreträdarskapet ska fortsätta. Ändringen tas in i 11 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken.

En ställföreträdare som begär att få avsluta sitt uppdrag är som huvudregel skyldig att stå kvar till dess att en ny ställföreträdare har utsetts, om ställföreträdarskapet ska fortsätta. Sedan 2015 finns en lagstadgad möjlighet för ställföreträdare att avsluta sina uppdrag innan en ny ställföreträdare har utsetts. Detta kräver att ställföreträdaren har skälig orsak att entledigas och att ställföreträdaren vänder sig till domstol med sin begäran om entledigande (11 kap. 19 a § första stycket och 19 b § FB). Trots denna möjlighet är det vanligt att ställföreträdare får vänta länge innan de entledigas, ibland upp emot ett år. Så lång tid kan det ta när överförmyndaren har svårt att hitta en ny ställföreträdare som vill ta sig an uppdraget, vilket särskilt är fallet om uppdraget är svårt och komplicerat. Det förefaller inte vara vanligt att ställföreträdare vänder sig till domstol med en begäran om entledigande, bland annat eftersom de många gånger inte känner till att möjligheten finns.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att ställföreträdare kan avsluta sina uppdrag inom en tid som är rimlig med tanke på att de har ett ideellt uppdrag som de utför mot en ganska ringa ersättning. Att det ofta tar lång tid att lämna uppdragen har pekats ut som en

anledning till att det är svårt att rekrytera ställföreträdare och det är tydligt att problemet bidrar till en negativ bild av uppdraget som god man och förvaltare. Det är inte heller till huvudmannens bästa att ha en ställföreträdare som har begärt att få lämna sitt uppdrag men som är tvungen att stanna kvar. Å andra sidan är det angeläget att huvudmän i behov av en god man eller förvaltare inte ställs utan en sådan ställföreträdare utan goda skäl för det. Den avvägning mellan huvudmannens och ställföreträdarens intressen som kommer till uttryck i den nuvarande lagstiftningen, och som bygger på det nämnda rättsfallet från 2012, är därför rimlig. Det finns dock anledning att ta upp frågan om hur det kan säkerställas att ställföreträdare som begär sitt entledigande byts ut så snart som möjligt. Inte minst är detta viktigt för att huvudmän inte ska ha en ställföreträdare som allra helst vill lämna uppdraget. Vi har därför övervägt om det bör införas ett krav på att överförmyndaren skyndsamt ska utse en ny ställföreträdare när den gode mannen eller förvaltaren begärt sitt entledigande. En annan möjlighet är att införa en yttersta tidsgräns för hur länge ställföreträdare måste stå kvar när de har begärt att få avsluta uppdraget, exempelvis tre eller sex månader, vilket är en förändring som bland andra Riksförbundet Frivilliga Samhällarbetare har efterlyst. I regel gör överförmyndare redan i dag sitt bästa för att hitta nya kvalificerade ställföreträdare så fort som möjligt. Trots detta finns det fog för en reglering som tydliggör att en ställföreträdare som begärt sitt entledigande måste ersättas skyndsamt eller inom en viss tid. Inte minst understryker detta att överförmyndaren ska vidta åtgärder för att hitta en ny ställföreträdare och, om det behövs, överväga att ge uppdraget till en anställd ställföreträdare (se avsnitt 15). Enligt vår bedömning kan en reglering om att ställföreträdaren ska entledigas senast efter en viss tid uppfattas som att det är godtagbart att ställföreträdaren står kvar under den tiden. Det framstår som mer lämpligt med en bestämmelse som anger att en ny ställföreträdare ska utses så snart som möjligt. Vi föreslår därför en sådan bestämmelse.

Bland ställföreträdare har det varit en vanlig uppfattning att de inte hör något från överförmyndaren om sin begäran att få avsluta sitt uppdrag, allt medan tiden går. Som redan nämnts är det vanligt att ställföreträdare inte känner till att de kan vända sig till tingsrätten med en begäran om entledigande i förtid. Vi har därför övervägt att föreslå en skyldighet för överförmyndaren att upplysa om den möjligheten. Vi bedömer dock att det är tillräckligt att sådan informa-

tion ingår i den allmänna information om uppdraget som ställföreträdaren får del av under den obligatoriska introduktionsutbildningen (avsnitt 12).

14.4.2. Dödsboets skyldigheter

Det är relativt ovanligt att en ställföreträdare avlider under tiden ett uppdrag pågår. När det sker ska ställföreträdarens dödsbo, som nämnts, svara för att sluträkningen ges in och för att andra åtgärder vid förvaltningens slut vidtas. Sedan 2015 gäller vissa lättnader i dödsbons skyldighet att redovisa en avliden ställföreträdares uppdrag på så sätt att överförmyndaren under vissa förhållanden får befria dödsboet från skyldigheten att lämna sluträkning eller årsräkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Dödsbon kan också få ersättning för utgifter för att anlita hjälp. Även med dessa förändringar upplevs skyldigheten ofta som betungande av de efterlevande, inte minst om den ställföreträdare som avlidit haft många uppdrag. Fortfarande behöver dödsbon ofta hjälp med redovisningen. Att de efterlevande på detta sätt ”ärver” ställföreträdarens skyldigheter bidrar vidare till att uppdraget som god man eller förvaltare uppfattas som omodernt. Erfarna ställföreträdare vill ibland inte ta sig an uppdrag som ställföreträdare eftersom de inte vill orsaka svårigheter för sina efterlevande om de skulle dö. Som ett led i att modernisera systemet och förbättra rekryteringsmöjligheterna finns därför anledning att överväga om dödsbons skyldigheter alls bör finnas kvar. Det är visserligen, som tagits upp i tidigare förarbeten, viktigt att överförmyndaren kan kontrollera att det inte förekommit några oegentligheter i den avlidne ställföreträdarens förvaltning av den enskildes egendom.9 Enligt vår bedömning kan dock överförmyndaren i regel, med stöd av 16 kap. 10 och 10 a §§ FB, hämta in de uppgifter som behövs för granskningen av den avlidne ställföreträdarens verksamhet. Till saken hör att ställföreträdare varje år ger in en årsräkning varför det enbart blir fråga om att granska verksamheten sedan den senaste årsräkningen. Ett system som innebär att dödsbon inte ska lämna sluträkning eller årsräkning, men vara skyldiga att lämna de handlingar och upplysningar som överförmyndaren behöver vid granskningen, skulle kunna vara en lösning på problemet och har

9Prop. 2013/14:225 s. 29 f.

förespråkats av Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Frågan är emellertid komplicerad och det finns möjliga nackdelar med en sådan ordning, bland annat en risk för att överförmyndaren står utan det underlag som behövs för att kunna göra en fullgod granskning av den avlidne ställföreträdarens verksamhet. Det nuvarande systemet som innebär lättnader för dödsbon har vidare inte gällt mer än under några år. Det finns därför skäl att avvakta utvecklingen för att så småningom analysera om ytterligare förändringar behövs. Vi lämnar därför inte nu något förslag i denna del. Frågan bör dock bli föremål för en förnyad översyn framöver.

Vi vill framhålla att det är angeläget att överförmyndaren beslutar om de lättnader som är möjliga inom ramen för den nuvarande lagstiftningen, när det finns förutsättningar för det. Det är också viktigt att överförmyndaren så långt det är möjligt inom ramen för myndighetens serviceskyldighet hjälper dödsbon så att de kan fullgöra sina skyldigheter och att de informeras om möjligheten att få ersättning om de anlitar hjälp.

15. Professionella ställföreträdare

15.1. Uppdraget

Många i Sverige är beredda att ta sig an ett uppdrag som god man eller förvaltare för att hjälpa en annan människa. Trots detta är det på många håll svårt att hitta lämpliga ställföreträdare. Som en följd av rekryteringsproblemen har det skett en viss professionalisering på området. Vi har haft i uppdrag att ta ställning till i vilka särskilda fall ställföreträdaruppdrag bör kunna utföras av kommunala tjänstemän eller andra professionella aktörer. I uppdraget har också ingått att bedöma om juridiska personer ska kunna förordnas som ställföreträdare. En utgångspunkt enligt direktiven har dock varit att ställföreträdarsystemet även fortsättningsvis ska utgå från och bygga på det ideella inslaget.

15.2. Vad gäller i nuläget?

En central uppgift för överförmyndaren är att hitta lämpliga ställföreträdare. Den som utses som god man eller förvaltare ska vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person (11 kap. 12 § första stycket föräldrabalken, FB). Om den enskilde föreslår en viss person ska den personen utses om han eller hon är lämplig och villig att åta sig uppdraget. När omständigheterna motiverar det kan flera gode män eller förvaltare förordnas för den enskilde (11 kap. 13 §). När godmanskapet eller förvaltarskapet ska anordnas av en domstol är det i regel överförmyndaren som föreslår en god man eller förvaltare för domstolen.

Den tilltänkta ställföreträdarens lämplighet ska före förordnandet kontrolleras i den utsträckning som behövs (11 kap. 12 § andra stycket). Bestämmelsen infördes 2015 för att skärpa kontrollen av de som föreslås som ställföreträdare. I bestämmelsens förarbeten

framhöll regeringen vikten av att överförmyndaren gör en aktiv efterforskning. Normalt ska belastningsregistret och uppgifter ur Kronofogdemyndighetens register kontrolleras och uppgifter från referenspersoner hämtas in. I vissa fall kan lämplighetskontrollen enligt förarbetena förenklas, exempelvis om den föreslagna ställföreträdaren nyligen fått sin lämplighet kontrollerad. Det framhölls också att det vid lämplighetsprövningen bör beaktas om den tilltänkta ställföreträdaren redan har så många uppdrag att det finns en risk för att han eller hon får svårt att sköta ytterligare ett uppdrag. I förarbetena betonades att ställföreträdaren, förutom att vara allmänt lämplig, också ska vara lämplig för det aktuella uppdraget.1

Detta innebär att både ställföreträdarens allmänna lämplighet och lämplighet för det enskilda uppdraget är viktiga komponenter vid lämplighetsprövningen. Både överförmyndaren och domstolen har ett ansvar i detta hänseende. Normalt fullgör domstolen sitt ansvar genom att granska de uppgifter som överförmyndaren har lämnat in i ärendet.2 Länsstyrelserna har 2019 på uppdrag av regeringen tagit fram nationella riktlinjer för överförmyndares kontroll av en persons lämplighet som ställföreträdare.3

15.3. Svårigheter att hitta lämpliga ställföreträdare

15.3.1. Något om problemets omfattning

På många håll i landet möter rekryteringen av lämpliga ställföreträdare betydande svårigheter och det är inte ovanligt att det dröjer lång tid innan en ställföreträdare kan förordnas. Det förekommer också att det inte alls går att hitta en lämplig ställföreträdare. Problemet är inte nytt. Redan 2006 tog utredningen Nationell psykiatrisamordning upp problemet med att en begränsad grupp personer med psykiska sjukdomar eller funktionshinder har svårt att få stöd av en god man eller förvaltare. Utredningen pekade på att lekmän inte vill åta sig komplicerade ställföreträdaruppdrag för personer med våldsproblematik och förde fram behovet av en professionalisering på området.4På senare tid har problematiken lyfts fram av bland annat Riksrevi-

1Prop. 2013/14:225 s. 44. 2Prop. 2013/14:225 s. 44 f. 3 Länsstyrelserna (2019). Nationella riktlinjer gällande överförmyndares kontroll av en persons

lämplighet som ställföreträdare, dnr 18647-2018.

4SOU 2006:100 s. 344 ff.

sionen. I en rapport 2017 har beskrivits att den negativa utvecklingen pågått sedan 90-talet när institutioner lades ner med anledning av de så kallade ädel- och psykiatriformerna.5 Riksrevisionen har fört fram att det i många kommuner är mycket svårt att hitta lämpliga ställföreträdare och att svårigheterna delvis beror på att ärendena har blivit svårare. Enligt Riksrevisionen har överförmyndare svårt att hitta ställföreträdare för huvudmän med exempelvis svåra psykiska problem och missbruksproblematik, eller när huvudmannen eller anhöriga anses hotfulla.6

I vår enkät till överförmyndare7 har 31 procent svarat ja på frågan om det i verksamheten finns problem kopplade till rekryteringen av ställföreträdare. 60 procent har svarat att sådana problem förekommer ibland, medan 9 procent svarat nej på frågan. I de överförmyndarverksamheter som besvarat enkäten har det i omkring 100 ärenden under 2019 inte gått att rekrytera en lämplig ställföreträdare. I enkäten har många överförmyndare beskrivit stora svårigheter att hitta lämpliga ställföreträdare och att de på olika sätt försöker locka nya personer att intressera sig för uppdraget, exempelvis genom att annonsera i tidningen eller på sociala medier.

Många överförmyndare anlitar numera gode män och förvaltare som är anställda på företag som tillhandahåller ställföreträdare, så kallade ställföreträdarbolag. I vissa kommuner har det inrättats en så kallad förvaltarenhet där anställda kommunala tjänstemän tar sig an uppdrag som god man eller förvaltare. Det finns också ställföreträdare som inte är anställda men som har så många uppdrag att de i praktiken livnär sig på dem. Denna framväxande professionalisering beskrivs närmare i avsnitt 15.4.

5 Ädelreformen genomfördes 1992 och innebar bland annat att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och funktionshindrade. Psykiatrireformen genomfördes 1995. Den syftade bland annat till att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras i samhället. Före reformen tog de anställda på institutionerna hand om vissa av den intagnes ekonomiska ärenden. När ansvaret för vissa grupper psykiskt sjuka flyttades till kommunerna flyttades även denna funktion till kommunen. 6 Riksrevisionen (RIR 2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare – Statens bristande

ansvar för samhällets mest utsatta, s. 30 ff.

7 Vi har genomfört en enkätundersökning som skickats till landets samtliga överförmyndare. Enkäten har besvarats av 44 procent av överförmyndarna.

15.3.2. Exemplet överförmyndarnämnden i Stockholms kommun

8

Inom överförmyndarnämnden i Stockholms kommun finns omkring sex tusen ställföreträdarskap för vuxna. Av dem bedöms omkring fyra procent vara så komplicerade att de inte bör hanteras av en ställföreträdare som är lekman. I verksamheten finns omkring 250 ärenden där det inte går eller inte är lämpligt att rekrytera en lekman, exempelvis eftersom den enskilde är våldsbenägen eller uppdraget förväntas bli mycket tidskrävande. Det kan också vara fråga om ärenden där den enskilde är inblandad i komplicerade tvister eller har en kombination av psykisk sjukdom och missbruk som försvårar samarbete. Enligt överförmyndarnämnden behöver ställföreträdare i dessa ärenden utbildning, handledning och stöd, och ibland tillgång till säkra lokaler. Det har uppskattats att omkring tio särskilt krävande ärenden per år skrivs av, utan att en ställföreträdare har kunnat utses.

Någon förvaltarenhet har inte inrättats i Stockholms kommun men frågan är på förslag. Det förekommer att överförmyndarnämnden använder privata bolag vid rekryteringen av ställföreträdare i komplicerade ärenden, uppskattningsvis i 10–15 ärenden per år. Kommunen undersöker möjligheten att genom förmedlingstjänster kunna rekrytera och stödja ställföreträdare vid svåra uppdrag och parallellt med detta undersöks möjligheten att införa en förvaltarenhet.

15.4. En framväxande professionalisering

15.4.1. Kommunala förvaltarenheter

För att möta behovet av ställföreträdare i komplicerade ärenden har vissa kommuner inrättat en så kallad förvaltarenhet. Vid en sådan enhet finns anställda kommunala tjänstemän som inom ramen för sin anställning har som huvudsaklig arbetsuppgift att vara god man eller förvaltare. Tjänstemännen får sina uppdrag personligen, på samma sätt som andra ställföreträdare. De har också samma skyldigheter enligt föräldrabalken som andra ställföreträdare.

8 Uppgifterna har lämnats vid överförmyndarnämnden i Stockholms kommuns överläggning den 7 februari 2020, samt vid efterföljande kontakter med nämnden.

De senaste åren har antalet förvaltarenheter ökat. Mellan 2009 och 2017 ökade antalet enheter från omkring 7 till 13, enligt den nämnda rapporten från Riksrevisionen. Enligt Riksrevisionen var cirka 650 ställföreträdarskap knutna till en förvaltarenhet vid utgången av 2016, varav huvuddelen avsåg förvaltarskap.9 Riksdagens utredningstjänst kom 2019 fram till att det fanns en förvaltarenhet i 18 kommuner och att några kommuner samverkade om en förvaltarenhet.10 Sedan dess har ytterligare några förvaltarenheter inrättats, enligt information som lämnats till oss. Utredningstjänsten kom fram till att flertalet förvaltarenheter har 0,6–4 anställda men att vissa har fler, exempelvis förvaltarenheten i Göteborgs kommun som har 16 anställda.11

Frågan om kommunala förvaltarenheter togs upp i utredningsbetänkandet Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112). Utredningen ställde sig i princip positiv till företeelsen. Det framhölls att en förvaltarenhet kan vara en värdefull tillgång och att enheterna innebär en viss garanti för att ställföreträdaruppdragen utförs av erfaren och kompetent personal. I betänkandet sades att förvaltarenheter kan innebära effektivitetsvinster och avlastning för överförmyndare. Utredningen framhöll att en förvaltarenhet inte får vara knuten till överförmyndaren eftersom en kommunal nämnd inte får utöva tillsyn över en verksamhet som den själv bedriver. Det framhölls också att enheten, med hänsyn till risk för intressekonflikter, måste vara skild från socialtjänsten. Utredningen fann att förvaltarenheter inte kräver någon särskild lagstiftning.12 Betänkandet i denna del ledde inte heller till någon lagändring.

Frågan om kommunala förvaltarenheter har också tagits upp av Justitieombudsmannen (JO). Enligt JO utgör de kommuner som försökt lösa ställföreträdarfrågan i särskilt komplicerade ärenden, exempelvis genom inrättande av förvaltarenheter, efterföljansvärda exempel.13

9 Riksrevisionen (2017) s. 31. 10 Riksdagens utredningstjänst. Kommunala förvaltarenheter, 2019-05-29, dnr 2019:201. 11 Riksdagens utredningstjänst (2019). 12SOU 2004:112 s. 796 ff. 13 Justitieombudsmannen (2009). Justitieombudsmannens ämbetsberättelse. Redogörelse 2009/10:JO1.

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot de kommunala förvaltarenheterna. Kritiken har delvis handlat om att det strider mot det av tradition ideella ställföreträdaruppdraget när ställföreträdare är anställda, och att det finns ett egenvärde i att uppdraget förblir ideellt. Annan kritik har handlat om att en ställföreträdare som är anställd i en förvaltarenhet kan hamna i en jävssituation om han eller hon ska företräda huvudmannen gentemot kommunen.14 I en utredning om förvaltarenheter från överförmyndarnämnden i Stockholms kommun har ett antal arbetsrättsliga överväganden lyfts fram, kopplade till att den som är anställd vid en förvaltarenhet och samtidigt har ett ställföreträdaruppdrag får en tudelad roll. Bland annat har det uppmärksammats att ställföreträdare som mister sitt uppdrag, exempelvis på grund av misskötsamhet, inte per automatik mister anställningen på förvaltarenheten.15 Liknande frågeställningar har kommit fram i andra sammanhang och det har varit en återkommande fråga om det är lagligt att anlita kommunalt anställda ställföreträdare. Frågan har såvitt känt inte prövats rättsligt. Vissa kommuner har avstått från att inrätta en sådan enhet på grund av den osäkerhet som finns på området.

15.4.2. Privata ställföreträdarbolag

Sedan några år tillbaka finns privata företag som tillhandahåller ställföreträdare. Det finns på marknaden i dag ett större och några mindre sådana bolag. Åtminstone det större företaget fungerar på så sätt att en person som är anställd i bolaget, en så kallad intressebevakare, förmedlas via bolaget till överförmyndaren. Den anställde får därefter sitt förordnande som god man eller förvaltare på vanligt sätt och har att hålla sig till samma regler som andra ställföreträdare. Företaget fakturerar överförmyndaren och ställföreträdaren får lön från bolaget. Bolaget har fem anställda intressebevakare och det finns också assistenter och administrativ personal. Intressebevakarna har sammantaget omkring 240 uppdrag, varav omkring 60 procent är förvaltarskap.16

14 Riksrevisionen (2017) s. 31. 15 Överförmyndarnämnden i Stockholms kommun. Utredning om förvaltarenhet, 2019-06-13. 16 Uppgifter från Optio AB i maj 2020.

Riksdagens utredningstjänst har i den nämnda rapporten granskat hur många kommuner som rekryterat ställföreträdare genom företag. Enligt utredningstjänsten rör det sig om åtminstone 47 kommuner.17

I ett avgörande från Svea hovrätt har domstolen kommit fram till att det inte finns något hinder mot att en person utses som god man enbart på den grunden att han eller hon är anställd i ett ställföreträdarbolag.18 Högsta domstolen har beslutat att inte meddela prövningstillstånd i ärendet.19

15.4.3. Andra former av professionella ställföreträdare

I många kommuner finns det personer som försörjer sig på ställföreträdaruppdrag. De kallas ibland för mångförmyndare eller semi-

professionella ställföreträdare och de tilldelas ofta de uppdrag som

överförmyndarna anser vara särskilt svåra. Dessa ställföreträdare kan ibland ha fler uppdrag än vad kommunen normalt anser vara lämpligt och ofta anser överförmyndarna att de är mycket kompetenta. Deras arvoden bestäms på vanligt sätt, dvs. efter överförmyndarens granskning och i enlighet med kommunens riktlinjer om skäligt arvode.

Det förekommer också att advokater tar sig an ställföreträdaruppdrag. Det gäller då i allmänhet situationer där det behövs särskild juridisk kompetens för en begränsad åtgärd, exempelvis vid en komplicerad boutredning. När frågan har hanterats kan en vanlig ställföreträdare förordnas i stället för advokaten. Dessa professionella ställföreträdare ersätts normalt per arbetad timme.

15.5. Aktörernas erfarenheter

15.5.1. Situationer där det är svårt att hitta ställföreträdare och vad det får för konsekvenser

Våra undersökningar20 har gett en bild av att många överförmyndare inte har några större svårigheter att hitta lämpliga ställföreträdare i okomplicerade ärenden. Flera aktörer har fört fram att rekryteringen

17 Riksdagens utredningstjänst (2019). 18 Se Svea hovrätts beslut den 16 april 2019 i mål nr ÖÄ 9977-18. 19 Se Högsta domstolens beslut den 8 maj 2019 i mål nr Ö 2377-19. 20 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

generellt är enklare när överförmyndaren är tillgänglig och erbjuder bra utbildning och stöd och att det då finns goda förutsättningar för att arbeta med matchning mellan huvudman och ställföreträdare. På andra håll är det dock svårt att hitta ställföreträdare även i enkla ärenden, trots att ansträngningar görs.

Nästintill alla de aktörer som utredningen haft kontakt med uppger att det är svårt eller mycket svårt att hitta lämpliga ställföreträdare i svåra eller komplicerade ärenden. Den samstämmiga bilden är att dessa ärenden har blivit fler. Aktörerna har pekat ut ett antal faktorer som kan göra det särskilt svårt att rekrytera ställföreträdare. Det kan vara fråga om fall där

  • den enskilde lider av psykisk sjukdom,
  • den enskilde har svåra missbruksproblem (ofta blandmissbruk),
  • den enskilde har ett spelmissbruk,
  • den enskilde har stora samarbetssvårigheter,
  • den enskilde har stora skulder,
  • den enskilde har flera diagnoser,
  • den enskilde är utåtagerande och uppfattas som farlig,
  • den enskilde är dokumenterat våldsam (exempelvis dömd för allvarliga våldsbrott),
  • den enskildes anhöriga är våldsbenägna, utåtagerande eller mycket krävande,
  • den enskilde är ung och lider av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,
  • den enskilde behärskar inte svenska,
  • den enskilde har betydande tillgångar som måste hanteras eller
  • den enskilde är inblandad i komplicerade tvister.

Enligt flera aktörer blir handläggningstiderna i dessa ärenden ofta långa. Uppdragen ställer enligt aktörerna särskilda krav på ställföreträdarens kompetens och många av de tänkbara ställföreträdarna tackar nej. Det inträffar att det inte alls går att förordna en ställföreträdare och många gånger är det de personer som har störst behov av hjälp

som blir utan. Överförmyndare har beskrivit ärenden där ingen har ordnat med bostad, betalat räkningar eller ansökt om relevanta insatser för enskilda med stora hjälpbehov. Det har också beskrivits fall där den enskilde dragit på sig stora skulder, inte betalt hyran och därför förlorat sin bostad och fått stora sociala svårigheter. Det har också kommit fram att ställföreträdare ibland känner sig tvungna att ta sig an ytterligare ett svårt uppdrag, trots att de redan har ett stort antal uppdrag. Detta kan få till följd att ställföreträdaren inte har tid att ge varje huvudman den hjälp som han eller hon behöver. En annan iakttagelse har varit att överförmyndare ibland kompromissar när det kommer till ställföreträdarens lämplighet eller matchningen mellan ställföreträdare och huvudman, när det är svårt att hitta ställföreträdare. Ytterligare en konsekvens är att det ofta tar lång tid att genomföra ett byte av ställföreträdare. Detta kan gå ut över den huvudman som är missnöjd med sin ställföreträdare och har begärt ett byte. Det kan också gå ut över den ställföreträdare som vill lämna sitt uppdrag men som måste stå kvar till dess att en ny har förordnats.

I många överförmyndarverksamheter görs långtgående ansträngningar för att rekrytera en ideell ställföreträdare även i komplicerade ärenden. En vanlig uppfattning bland aktörerna har dock varit att det visserligen är bra med det ideella inslaget men att det inte är rimligt att en vanlig ställföreträdare – med ett ideellt uppdrag, utan särskild utbildning och mot låg ersättning – ska hantera mycket svåra uppdrag. Det har återkommande påpekats att huvudmännen i dessa ärenden hade fått stå utan en god man eller förvaltare om inte en professionell ställföreträdare hade utsetts.

15.5.2. Erfarenheter av förvaltarenheterna

Den bild som kommit fram är att tjänstemän på förvaltarenheterna i regel tilldelas särskilt svåra ställföreträdaruppdrag. De överförmyndare som använder förvaltarenheter förefaller i huvudsak vara nöjda med konstruktionen. Flera länsstyrelser har också haft uppfattningen att förvaltarenheterna fungerar bra. Bland överförmyndarna har flera framhållit att tjänstemännen på enheterna har relevant utbildning och god förmåga att hantera svåra ställföreträdaruppdrag. Det har

framhållits att de får internutbildning, har tillgång till säkra lokaler och får stöttning av kollegor och arbetsgivare.

Det har också förts fram viss kritik mot förvaltarenheterna. Flera intresseföreningar har framhållit att huvudmän många gånger uppfattar en anställd på en förvaltarenheten som ytterligare en myndighetsperson och inte som den medmänniska som han eller hon behöver. Ställföreträdaruppdraget blir, enligt kritikerna, alltför opersonligt när en tjänsteman är god man eller förvaltare. Vissa överförmyndare har fört fram att förvaltarenheten ibland säger nej till nya uppdrag, exempelvis med hänvisning till att huvudmannen är för farlig, och att enheten då inte fyller något syfte.

15.5.3. Erfarenheter av ställföreträdarbolagen

Det har i flera sammanhang förts fram kritik mot att privata företag tillhandahåller ställföreträdare. Flera aktörer har påtalat att ställföreträdarna har för många uppdrag och att huvudmännen får för lite kontakt med sina gode män eller förvaltare. Att företaget är vinstdrivande rimmar vidare illa med uppdragets ideella karaktär, enligt flera kritiker. Några aktörer har lyft fram att kontinuiteten kan riskeras om företaget går i konkurs samt att ställföreträdaren kan ha en starkare lojalitet gentemot arbetsgivaren än gentemot huvudmannen.

I vår intervjuundersökning har de överförmyndare som anlitar ställföreträdarbolag ofta pekat på stora fördelar. De har lyft fram att ställföreträdarna tar sig an alla uppdrag oavsett svårighetsgrad och att de är välorganiserade och effektiva. Flera har haft uppfattningen att ställföreträdarna i regel har relevant utbildning och erfarenhet. Det har dock även, vid intervjuerna och i andra sammanhang, kommit fram kritik mot bolagen. Många har påpekat att åtminstone det största bolaget tillämpar en egen taxa och att det blir väsentligt dyrare att anlita ett ställföreträdarbolag jämfört med att anlita en ställföreträdare som är lekman. Enligt ett flertal överförmyndare kräver bolagen ett förhandsavtal om vilket arvode som ska gälla för uppdraget. Många aktörer har fört fram att ställföreträdarna besöker sina huvudmän alltför sällan och att det mänskliga och ideella inslaget går förlorat. Det bolag som är dominerande på marknaden har dock framhållit att de ställföreträdare som arbetar där ofta är berättigade till ett relativt högt arvode eftersom deras uppdrag är svåra och

tidskrävande. Bolaget har fört fram att ställföreträdarna ofta efterfrågar ett förhandsbesked om vilken arvodesnivå som ska gälla men att det inte rör sig om något bindande avtal. Enligt bolaget besöker de anställda sina huvudmän i den utsträckning det behövs för att huvudmannens intressen ska tas till vara, men att det många gånger kan vara tillräckligt med ett digitalt möte.21

15.6. Överväganden och förslag

15.6.1. Anställda ställföreträdare ska kunna förordnas när det är nödvändigt med hänsyn till den enskildes intressen

Vårt förslag: Det ska framgå av lagstiftningen att en person som

inom ramen för sin anställning tar sig an uppdrag som god man eller förvaltare endast får förordnas om det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen. En sådan ställföreträdare ska även kunna förordnas interimistiskt, till dess att ett slutligt beslut fattas. Tills vidare ska samma regler gälla för anställda ställföreträdare som för andra. Bestämmelserna tas in i en ny paragraf, 11 kap. 12 a § föräldrabalken.

Professionella ställföreträdare behövs

Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella engagemang, dvs. att det finns personer som på sin fritid ställer upp med att ha hand om en annan människas ekonomiska och andra angelägenheter mot en mindre ersättning. Det ideella inslaget är ofta till fördel för huvudmannen. Flera aktörer, bland annat intresseorganisationer, har lyft fram att huvudmän ofta upplever att ställföreträdaren ”står på hans eller hennes sida”. Det finns dock personer med ett stort hjälpbehov som får vänta länge på en god man eller förvaltare. Det förekommer även att överförmyndaren inte kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp. Den enskilde får i dessa fall ofta andra hjälp- och stödinsatser från det allmänna, exempelvis inom socialtjänsten, psykiatrin eller missbruks-

21 Uppgifter från Optio AB i maj 2020.

vården, men bristen på den samlade intressebevakning som ett ställföreträdarskap innebär kan medföra stora problem. Exempelvis kan den enskilde stå utan någon som ser till att räkningarna blir betalda, ansöker om de insatser som han eller hon har behov av eller följer upp att insatserna fungerar som förväntat.

Det är särskilt svårt för överförmyndare att rekrytera lämpliga ställföreträdare i svåra och komplexa ärenden. Det kan exempelvis vara fråga om ärenden där den enskilde lider av en psykiatrisk problematik, har grava funktionsnedsättningar eller svåra missbruk. Det kan också handla om ärenden där den enskilde har stora samarbetssvårigheter eller är våldsam. I vissa fall är det svårt att hitta en lämplig ställföreträdare när den enskildes anhöriga är hotfulla eller utåtagerande. Mycket tyder på att antalet svåra och komplexa ärenden har blivit fler och att antalet fortsätter att öka. Många av de personer som normalt vill bli gode män eller förvaltare vill inte ta sig an uppdrag av detta slag, och har många gånger inte heller de kvalifikationer som krävs. Det har därför i praktiken skett en viss professionalisering som enligt vår uppfattning är nödvändig för att alla som är i behov av en god man eller förvaltare, även de med svår problematik, ska få den hjälp de behöver.

Förutsättningarna för att förordna anställda ställföreträdare bör regleras

Vårt uppdrag omfattar att ta ställning till i vilka särskilda fall ställföreträdaruppdrag bör kunna utföras av kommunala tjänstemän eller andra professionella aktörer, med utgångspunkt i att ställföreträdarsystemet även fortsättningsvis ska utgå från det ideella inslaget. Som framgått i avsnitt 15.4 finns olika former av professionella ställföreträdare. Anställda ställföreträdare tillhandahålls numera av både kommunala förvaltarenheter och privata företag. Det finns också ställföreträdare som inte är anställda men som tar sig an så många uppdrag och som utvecklar en sådan hantering kring uppdragen att de får anses vara professionella i någon mån. Det går alltså knappast att dra en skarp gräns mellan professionella och icke professionella ställföreträdare. En fråga är därför vilka ställföreträdare som ska träffas av en särreglering.

Enligt vår uppfattning finns det anledning att särskilt reglera förutsättningarna för när anställda ställföreträdare ska få förordnas. Det finns flera skäl för detta. För det första är dessa ställföreträdarskap så professionaliserade att de skiljer sig avsevärt från ställföreträdarskap som bygger på ett ideellt engagemang. För det andra finns i kommunerna en stor osäkerhet kring om ställföreträdare som är anställda i förvaltarenheter eller privata företag överhuvudtaget får förordnas inom ramen för föräldrabalkens regler, vilket leder till en stor brist på enhetlighet över landet. En huvudman med svår problematik kan i en kommun få en anställd ställföreträdare, medan en huvudman med samma problematik i en annan kommun får stå utan ställföreträdare. Hänsynen till huvudmannens bästa gör alltså att förutsättningarna bör tydliggöras. För det tredje kan avsaknaden av en särskild reglering leda till att ställföreträdaruppdrag ges till anställda ställföreträdare i sådan utsträckning att det ideella inslaget på sikt går förlorat.

Ett alternativ är att särregleringen ska gälla ställföreträdare som utövar uppdraget i sitt yrke. Tillämpningen kan då förväntas bli något vidare och träffa exempelvis vissa privatpersoner som tar sig an många ställföreträdaruppdrag. Vi bedömer att en sådan reglering är mindre lämplig, särskilt eftersom den kan befaras innebära tillämpningsproblem för överförmyndarna och eventuellt medföra att fler personer än avsett träffas av regleringen.

En möjlighet som kommit upp under utredningstiden är att enbart reglera de ställföreträdare som är kommunalt anställda och lämna fältet oreglerat för andra professionella ställföreträdare, t.ex. de som är privat anställda. Detta har dock flera nackdelar, bland annat att en oreglerad marknad för privat anställda ställföreträdare på sikt kan leda till att de får allt fler uppdrag på bekostnad av allt färre ideellt engagerade ställföreträdare.

Vi gör sammantaget bedömningen att den särreglering som behövs på området bör träffa ställföreträdare som tar sig an uppdrag inom ramen för sina anställningar. Dessa ställföreträdare ska endast få förordnas i de särskilda situationer som vi tar upp under rubriken nedan.

Det ingår inte i utredningens uppdrag att bedöma om kommunalt eller privat anställda ställföreträdare är att föredra eller att föreslå ett nytt regelverk för dem. Under utredningen har det lyfts fram att varken förvaltarenheterna eller de privata företagen passar in i det

regelsystem för ställföreträdare som finns i dag. Bland annat har det påpekats att systemet med förvaltarenheter innebär att överförmyndaren ska utöva tillsyn över personer som är anställda i kommunen, vilket kan resa frågor om ställföreträdarnas självständighet och om överförmyndarens tillsyn blir tillräckligt effektiv. När det gäller de privata företagen med anställda som tar sig an ställföreträdaruppdrag har det påpekats att systemet stämmer dåligt överens med föräldrabalkens regler om arvode. Det har vidare framhållits att den som har ett personligt uppdrag som ställföreträdare och samtidigt är anställd kan få dubbla lojaliteter. Därutöver har ett antal arbetsrättsliga aspekter lyfts fram, exempelvis att det personliga uppdraget som ställföreträdare inte alltid är förenligt med de villkor som gäller för arbetstagare. Det har förts fram att det krävs ytterligare särreglering, exempelvis när det gäller sekretess hos förvaltarenheterna och arvodering. Även med dessa invändningar och möjliga svårigheter i åtanke finns det skäl att reglera förutsättningarna för när anställda ställföreträdare ska få utses. Detta gäller särskilt med hänsyn till den osäkerhet som nu finns i frågan och det stora behovet av att kunna förordna ställföreträdare för dem som verkligen behöver en sådan. Det ingår som nämnts inte i utredningens uppdrag, och inte heller i tidsramarna för uppdraget, att ta fram förslag som innebär särskilda arbetsrättsliga regler eller andra särskilda bestämmelser för de anställda ställföreträdarna eller deras arbetsgivare. Om vårt förslag leder till lagstiftning bör dock utvecklingen på området följas noga för att se om det finns behov av ytterligare regleringar.

När får en anställd ställföreträdare förordnas?

För många huvudmän är det värdefullt att den gode mannen eller förvaltaren är en lekman med ett ideellt uppdrag. Det uppfattas ofta som positivt att ställföreträdaren är en medmänniska snarare än någon som agerar i sin profession. Utgångspunkten enligt våra direktiv är också att ställföreträdarsystemet även fortsättningsvis ska utgå från och bygga på det ideella inslaget. Det finns därför anledning att vara något återhållsam när det gäller i vilka fall det ska vara möjligt att förordna en anställd ställföreträdare. För att den enskildes behov av hjälp ska kunna tillgodoses är det emellertid ibland nödvändigt att utse en anställd ställföreträdare. Särskilt i svåra och komplexa ären-

den kan det vara svårt att hitta en ställföreträdare som är villig att ta sig an uppdraget och som har de kvalifikationer som krävs. Vi föreslår därför en lagreglering som innebär att en anställd ställföreträdare endast ska få förordnas om det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen.

Anställda ställföreträdare i brådskande situationer

I brådskande ärenden där den enskilde har ett omedelbart behov av hjälp kan det vara motiverat att förordna en anställd ställföreträdare. Lite längre fram kan det dock vara bättre för huvudmannen att få en ställföreträdare som inte är anställd. I de fall ett slutligt beslut om godmanskap eller förvaltarskap inte kan ges omedelbart får ställföreträdarskap anordnas interimistiskt, dvs. för tiden till dess att ärendet avgörs slutligt. Ett sådant beslut får endast fattas om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom (11 kap. 18 § första stycket FB). Det behöver säkerställas att enskilda kan få hjälp av en anställd ställföreträdare i dessa kritiska situationer, men samtidigt bör det vara möjligt för överförmyndaren att utse en annan ställföreträdare i samband med det slutliga beslutet. Vi föreslår därför att en anställd ställföreträdare ska kunna förordnas under den interimistiska perioden, under förutsättning att det finns skäl för en sådan ställföreträdare enligt vad som ovan sagts, men att överförmyndaren ska ha handlingsutrymme att förordna en annan ställföreträdare i samband med det slutliga beslutet. Den som utses vid det slutliga beslutet kan vara anställd, om det fortfarande finns skäl för att utse en sådan, men i annat fall ska en ideell ställföreträdare förordnas.

De anställda ställföreträdarnas uppdrag

Vi konstaterar att anställda ställföreträdare med vårt förslag liksom i nuläget är bundna av samma regler som andra ställföreträdare. Vi föreslår att detta ska framgå av lagstiftningen. Detta innebär bland annat att de har ett personligt uppdrag och en lojalitetsplikt gentemot sin huvudman. Det innebär också att överförmyndaren ska se till att

de är lämpliga och tillräckligt kvalificerade inte bara för ställföreträdaruppdrag i allmänhet utan även för det individuella uppdraget. På samma sätt som överförmyndaren är skyldig att granska andra ställföreträdares verksamhet ska överförmyndaren granska hur de anställda ställföreträdarna sköter sina uppdrag.

15.6.2. Juridiska personer som ställföreträdare?

Vår bedömning: Juridiska personer bör inte kunna förordnas som

ställföreträdare.

Föräldrabalkens regler om gode män och förvaltare bygger på att en fysisk person utses som ställföreträdare. Juridiska personer som exempelvis ett aktiebolag eller en kommun kan alltså inte förordnas.

Det finns enligt vår uppfattning ett stort värde i att samhällets mest utsatta har en medmänniska som hjälper dem, och som tar ett helhetsansvar för att deras intressen tas till vara. Flera av våra förslag syftar till att göra uppdraget som ställföreträdare mer attraktivt för fler, exempelvis förslagen om bättre utbildning och stöd till ställföreträdare. Även med de förbättringarna kommer det att uppstå situationer när det är svårt att rekrytera ställföreträdare på vanligt sätt, varför vi enligt vad som sagts ovan föreslår en reglering kring anställda ställföreträdare. De anställda ställföreträdarna har liksom andra ställföreträdare en lojalitetsplikt gentemot sina huvudmän och en skyldighet att sätta sig in i deras hela livssituation för att kunna utföra sina uppdrag på ett bra sätt. Det är svårt att tänka sig motsvararande skyldigheter för en juridisk person. Det finns enligt vår uppfattning en påtaglig risk att det medmänskliga inslaget och helhetsansvaret går förlorat med juridiska personer som ställföreträdare. Vi gör därför bedömningen att sådana inte bör kunna förordnas som ställföreträdare.

16. Ställföreträdarens redovisning och överförmyndarens tillsyn

16.1. Uppdraget

Vårt uppdrag har omfattat att överväga om lagstiftningen bör förtydligas i fråga om vilka krav som ska ställas på ställföreträdares redovisning och på överförmyndares granskning. I uppdraget har också ingått att överväga om överförmyndaren bör få utökade möjligheter att kontrollera en ställföreträdares förvaltning. Uppdraget har dessutom omfattat att ta ställning till om överförmyndare inom ramen för tillsynsverksamheten bör få inhämta uppgifter från fler aktörer än vad som är fallet i dag.

16.2. Vad gäller i nuläget?

16.2.1. Ställföreträdarens redovisning

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under överförmyndarens tillsyn (16 kap. 1 § första stycket föräldrabalken, FB). Ställföreträdare vars uppdrag omfattar att förvalta egendom är skyldiga att redovisa förvaltningen till överförmyndaren genom att ge in förteckning, årsräkning och sluträkning. För ställföreträdare vars uppdrag endast omfattar att bevaka rätt eller sörja för person finns ingen redovisningsskyldighet.

En grundläggande regel är att huvudmannens medel i skälig omfattning ska användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning (12 kap. 4 § FB). Ställföreträdaren är skyldig att fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra

anteckningar om sina åtgärder i övrigt (12 kap. 5 §). Enligt bestämmelsens förarbeten omfattar skyldigheten att ställföreträdaren ska ha en kassabok som visar inkomster och utgifter för varje år och att ställföreträdaren årligen ska göra en sammanställning av huvudmannens tillgångar och skulder. Om det rör sig om en omfattande förvaltning bör vanliga regler om affärsmässig bokföring tillämpas. När det gäller mer betydande inkomst- och utgiftsposter är ställföreträdaren enligt förarbetena skyldig att skaffa in och bevara verifikat, exempelvis kvitton.1 Länsstyrelserna har 2019 på uppdrag av regeringen tagit fram nationella riktlinjer för överförmyndare när det gäller förordnade ställföreträdares redovisning.2 I riktlinjerna sägs att ställföreträdare kan behöva spara fler verifikationer än vad som nämns i förarbetena för att kunna visa att medel används på ett korrekt sätt.3

Senast två månader efter förordnandet ska ställföreträdaren lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som han eller hon förvaltar (14 kap. 1 §). Skyldigheten gäller dock inte för nya ställföreträdare efter ett byte. Ställföreträdaren ska före den 1 mars varje år ge in en årsräkning till överförmyndaren (14 kap. 15 §). I årsräkningen ska ställföreträdaren redogöra för förvaltningen under föregående år av den egendom som har stått under förvaltning. Årsräkningen ska också innehålla uppgifter om den enskildes tillgångar och skulder i början och slutet av redovisningsperioden och en sammanställning av inkomster och utgifter under perioden. Det ska särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt. När ett ställföreträdaruppdrag upphör ska ställföreträdaren inom en månad ge in en sluträkning (14 kap. 18 §). I sluträkningen ska det finnas en redogörelse över förvaltningen under det löpande året fram till upphörandet av uppdraget. Förteckningen, årsräkningen och sluträkningen ska lämnas på heder och samvete.

I allmänhet begär överförmyndare att ställföreträdaren också ska lämna en så kallad redogörelse i samband med årsräkningen. I redogörelsen ska ställföreträdaren i regel uppge vilka åtgärder han eller hon vidtagit under året inom ramen för uppdraget. Skyldigheten att lämna en redogörelse är inte författningsreglerad.

1Prop. 1993/94:251 s. 213 f. 2 Länsstyrelserna (2019). Nationella riktlinjer för överförmyndare – förordnade ställföreträdares

redovisning.

3 Länsstyrelserna (2019), s. 13.

Överförmyndaren får befria ställföreträdaren från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form (14 kap. 19 §). Det krävs då att det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. I fråga om årsräkningar får ett sådant beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Enligt bestämmelsens förarbeten bör lättnader i första hand kunna medges om tillgångarna inte är av större omfattning och överförmyndaren inte har anledning att anta annat än att ställföreträdaren kommer att förvalta tillgångarna på ett tillfredsställande sätt.4

16.2.2. Överförmyndarens tillsyn

Överförmyndaren ska utöva tillsyn över ställföreträdares verksamhet enligt bestämmelserna i 16 kap. FB. Vid tillsynen ska överförmyndaren särskilt se till att huvudmannens tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger tillräcklig avkastning (16 kap. 1 §). Granskningen av ställföreträdarens verksamhet ska ske med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats (16 kap. 3 §). Överförmyndaren har enligt bestämmelsen rätt att gå igenom räkenskaper över förvaltningen, anteckningar över vidtagna åtgärder samt värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av uppdraget. Ställföreträdaren ska hålla dessa handlingar tillgängliga på tid och plats som överförmyndaren bestämmer. När granskningen är verkställd ska överförmyndaren göra en anteckning om detta på den granskade handlingen (16 kap. 4 §). Om det finns anledning att rikta anmärkning mot ställföreträdarens förvaltning ska överförmyndaren, efter det att ställföreträdaren fått tillfälle att yttra sig, göra en anteckning om detta på handlingen (16 kap. 5 §). Överförmyndaren ska då enligt bestämmelsen pröva om ställföreträdaren bör entledigas eller om någon annan åtgärd bör vidtas. Exempelvis kan överförmyndaren behöva tala med ställföreträdaren om hur han eller hon bör göra i framtiden. År 2019 granskade landets överförmyndare

4Prop. 1993/94:251 s. 267.

drygt 120 000 redovisningshandlingar, varav cirka 3 250 var med anmärkning (2,7 procent).5

Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på överförmyndarens begäran lämna de uppgifter som behövs vid tillsynsverksamheten (16 kap. 10 §). Detsamma gäller banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och vissa andra aktörer (16 kap. 10 a §). Överförmyndaren får förelägga ställföreträdare att vid vite fullgöra sina skyldigheter i vissa hänseenden, t.ex. att ge in årsräkning och sluträkning (16 kap. 13 § första stycket). Innan vitesföreläggande beslutas ska ställföreträdaren erinras om skyldigheten och de bestämmelser som finns och ges skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut. Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätten (16 kap. 13 § andra stycket). Överförmyndaren har vidare en möjlighet att vid tillsynen begära att ställföreträdaren lämnar upplysningar om sin verksamhet (12 kap. 9 § andra stycket). Ställföreträdaren får dock inte föreläggas vid vite att lämna upplysningar enligt bestämmelsen.

16.2.3. När ställföreträdarens uppdrag upphör

Om ställföreträdarens uppdrag upphör ska som nämnts den som frånträder uppdraget lämna en sluträkning till överförmyndaren inom en månad (14 kap. 18 § FB). Ställföreträdaren ska genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde själv eller till den som ska ta över förvaltningen (14 kap. 22 §). Ställföreträdaren ska vidare hålla sina räkenskaper och övriga handlingar tillgängliga för granskning (14 kap. 23 § första stycket). När överförmyndaren granskat sluträkningen ska räkningen samt de förteckningar, årsräkningar och vissa andra handlingar som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen (16 kap. 8 § första stycket). Detta betyder att överförmyndaren beroende på omständigheterna ska lämna över handlingarna till en ny ställföreträdare, till den enskilde själv eller till hans eller hennes dödsbo. Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna en sluträkning ska övriga handlingar överlämnas. Detta gäller dock endast om den avgående ställföreträdaren eller den som ska ta emot handling-

5 Länsstyrelserna, se https://overformyndarstatistik.lansstyrelsen.se/ (hämtad 2021-04-10). Statistik för 2020 har inte redovisats i tid för att kunna tas in i betänkandet.

arna begär att handlingarna ska lämnas över eller om överförmyndaren har gjort en anteckning om anmärkning på handlingen (16 kap. 8 § andra stycket).

16.3. Överförmyndarens tillsyn i praktiken

Vår intervjuundersökning6 visar att landets överförmyndare har skilda metoder för tillsyn och att de ställer olika krav på hur ställföreträdare ska redovisa sin verksamhet. Genomgående gäller att tillsynen i stor utsträckning är fokuserad på granskningen av årsräkningen. Bilden som kommit fram är att många överförmyndare endast i undantagsfall granskar hur ställföreträdarskapet i stort fungerar för huvudmannen och hur ställföreträdaren sköter uppgifterna att sörja för person och bevaka rätt. Det framstår exempelvis som ovanligt att överförmyndare kontrollerar att ställföreträdaren har sökt en insats inom socialtjänsten som den enskilde har behov av eller tar kontakt med huvudmannen eller någon i hans eller hennes nätverk för att kontrollera att ställföreträdarskapet fungerar som det ska. Uppgifterna i den redogörelse som ställföreträdaren lämnar i samband med årsräkningen kontrolleras ofta inte. Redogörelsens främsta syfte tycks många gånger vara att ge överförmyndaren ett underlag för det beslut om arvode som fattas när årsräkningen har granskats.

Våra intervjuer med överförmyndare och länsstyrelser visar att tillsynen hos vissa överförmyndare begränsas till en kontroll av att beloppen i årsräkningen stämmer. Andra överförmyndare gör en översiktlig granskning i flertalet ärenden och en mer djupgående granskning i ett mindre antal fall. Vid en sådan djupgranskning kan det exempelvis kontrolleras att en viss utgiftspost i årsräkningen verkligen har kommit huvudmannen till godo.

Det finns ställföreträdarskap som i praktiken granskas mycket sällan. Det gäller när ställföreträdaren inte är skyldig att redovisa sitt uppdrag till överförmyndaren eftersom uppdraget inte omfattar att förvalta egendom, eller när ställföreträdaren är befriad från att ge in årsräkning. Vissa länsstyrelser har påpekat att det finns ärenden där det under flera års tid inte kommit in några handlingar som kan granskas och att det saknas lagstöd för att begära in underlag för tillsynen, t.ex. en redogörelse över verksamheten.

6 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

I princip alla de överförmyndare som besvarat vår enkät (97 procent) har känt till länsstyrelsernas nationella riktlinjer för överförmyndare om förordnade ställföreträdares redovisning.7 Nästan lika många (96 procent) har uppgett att de helt och hållet eller i huvudsak följer riktlinjerna. Flertalet överförmyndare (90 procent) har svarat att de har skriftliga rutiner för granskningen av ställföreträdares verksamhet. Rutinerna omfattar i flertalet verksamheter (77 procent) såväl uppgifterna att förvalta egendom som sörja för person och bevaka rätt. I övriga fall (23 procent) avser de skriftliga rutinerna enbart uppgiften att förvalta egendom. Rutinerna uppges vara framtagna internt i organisationen, ofta i samråd med en annan kommun, med länsstyrelsen eller med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

16.4. Aktörernas erfarenheter

Det har under utredningen8 återkommande framhållits att överförmyndarens tillsyn inte fångar in hur ställföreträdarskapet i stort fungerar för huvudmannen. Överförmyndare, intresseföreningar och andra aktörer har ofta påtalat att tillsynen är för grovmaskig och fokuserar på fel saker, vilket får till följd att det inte uppmärksammas när en ställföreträdare inte sköter sitt uppdrag. Många har därför haft uppfattningen att det bör ställas högre och tydligare krav på överförmyndarens tillsyn. Nationell styrning genom föreskrifter, tydliga riktlinjer samt enhetliga blanketter och checklistor har också efterfrågats av många. Det har återkommande framhållits att länsstyrelsernas nationella riktlinjer för överförmyndare9 har inneburit ett steg i rätt riktning. Flera ställföreträdare har dock lyft fram att kraven på hur de ska redovisa sina uppdrag och vad som ska redovisas fortfarande är otydliga. Många har framhållit att kraven skiljer sig åt mellan överförmyndarna, vilket försvårar för de ställföreträdare som har eller vill ta sig an uppdrag i flera kommuner.

Flera överförmyndare och länsstyrelser har lyft fram att det finns vissa oklarheter i lagstiftningen om vad som gäller när ett ställföreträdaruppdrag upphör. Bland annat finns en osäkerhet som gäller om ställföreträdaren ska ge in en sluträkning och om de andra åtgärder som krävs vid uppdragets slut ska vidtas i de fall ett godmanskap

7 Länsstyrelserna (2019). 8 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2. 9 Länsstyrelserna (2019).

övergår i ett förvaltarskap men samma person står kvar som ställföreträdare för den enskilde.

Överförmyndare har i regel ansett att de har goda lagliga möjligheter att granska ställföreträdares verksamhet. Flera har pekat på att det snarare är resursbrist som hindrar en mer långtgående tillsyn än den som utförs i dag. Några aktörer har dock pekat på att överförmyndaren i vissa avseenden behöver fler verktyg, nämligen följande.

  • En möjlighet att hämta in uppgifter från försäkringsbolag, exempelvis för att kontrollera att huvudmannen har en hemförsäkring.
  • En möjlighet att hämta in uppgifter från inkassoföretag för att kontrollera hur huvudmannens skulder utvecklats.
  • En möjlighet att inhämta uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet, oavsett var uppgifterna finns. Enligt denna uppfattning finns en rad verksamheter som överförmyndaren i nuläget inte kan inhämta uppgifter från, bland annat de ovan nämnda samt privata vårdboenden och hyresvärdar.
  • En möjlighet att vid vite förelägga ställföreträdare att lämna upplysningar och handlingar som gäller verksamheten.

16.5. Överväganden och förslag

16.5.1. Tydligare krav på ställföreträdarens redovisning

Våra förslag:

  • Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska vara skyldiga att i en årsberättelse redogöra för vad som skett under året beträffande huvudmannens personliga och ekonomiska angelägenheter. Vid uppdragets slut ska ställföreträdaren lämna en slutberättelse med motsvarande innehåll. Årsberättelsen och slutberättelsen ska lämnas på heder och samvete. Detta ska regleras i en ny bestämmelse som tas in i 12 kap. 9 a § föräldrabalken. Överförmyndaren ska ha rätt att vid vite förelägga ställföreträdaren att ge in årsberättelsen och slutberättelsen. 16 kap. 13 § första stycket föräldrabalken ska kompletteras på detta sätt.
  • Möjligheten i 14 kap. 19 § föräldrabalken att befria ställföreträdare från skyldigheten att lämna en årsräkning eller sluträkning ska tas bort. Det ska inte heller vara möjligt att befria ställföreträdare från skyldigheten att lämna en årsberättelse eller en slutberättelse.
  • Möjligheten enligt 14 kap. 19 § föräldrabalken att besluta om en förenklad årsräkning eller sluträkning ska finnas kvar. Till skillnad från i dag ska det dock inte krävas att det finns särskilda skäl för ett sådant beslut. Det ska räcka att det är tillräckligt med en redovisning i förenklad form. Överförmyndaren ska också ha möjlighet att besluta om en förenklad årsberättelse eller slutberättelse, vilket framgår av den nya bestämmelsen, 12 kap. 9 a § föräldrabalken.
  • Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om ställföreträdares redovisning. Ett sådant bemyndigande tas in i 16 kap. 14 § tredje stycket föräldrabalken.

Ställföreträdare ska redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse till överförmyndaren

I dag är överförmyndarnas tillsyn koncentrerad på granskningen av ställföreträdarens förvaltning av huvudmannens ekonomi. Den årsräkning som ställföreträdaren årligen ska ge in till överförmyndaren avser egendomsförvaltningen och det finns inget författningsreglerat krav på att ställföreträdaren ska redogöra för hela sin verksamhet. De delar av en ställföreträdares uppdrag som inte gäller egendomsförvaltning, dvs. bevaka rätt och sörja för person, omfattas inte av redovisningsskyldigheten. De flesta överförmyndare kräver redan i dag en så kallad redogörelse av ställföreträdaren, som ska ges in i samband med årsräkningen. I redogörelsen ska ställföreträdaren i allmänhet uppge vilka åtgärder han eller hon vidtagit under året inom ramen för sitt uppdrag. Huvudsyftet med redogörelsen, som alltså inte är författningsreglerad, tycks dock vara att ge överförmyndaren ett underlag för att bestämma arvode. Det framstår som ovanligt att uppgifterna i redogörelsen kontrolleras i någon närmare utsträckning.

Granskningen av att ställföreträdaren sköter förvaltningen av huvudmannens ekonomi på ett bra sätt är en viktig del i överförmyndarens tillsyn. Det är dock också centralt att ställföreträdaren tar hand om huvudmannens övriga angelägenheter i enlighet med huvudmannens intressen. Att ställföreträdaren söker nödvändiga eller meningsskapande insatser för huvudmannen och att ställföreträdarskapet i stort fungerar för honom eller henne är exempel på frågor som inte bör undgå överförmyndarens tillsyn. Det är därför angeläget att säkerställa att hela ställföreträdarens verksamhet omfattas av överförmyndarens tillsyn, och att överförmyndaren får ett underlag för tillsynen. Vi föreslår därför att det införs en lagstadgad skyldighet för ställföreträdaren att årligen redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse till överförmyndaren. På motsvarande sätt ska ställföreträdaren vid uppdragets slut vara skyldig att lämna in en slutberättelse. Årsberättelsen ges lämpligen in till överförmyndaren samtidigt som årsräkningen, dvs. senast den 1 mars varje år. Liksom årsräkningen och sluträkningen ska årsberättelsen och slutberättelsen undertecknas på heder och samvete. I nästa stycke redogör vi för vårt förslag om att utvidga möjligheterna för överförmyndarna att besluta om en förenklad redovisning av årsräkningar och sluträkningar. Vi föreslår en motsvarande ordning även när det gäller årsberättelser och slutberättelser.

Ställföreträdare ska inte kunna befrias från redovisningsskyldighet – men möjligheten till förenklad redovisning ska utvidgas

I dagens läge finns det ställföreträdarskap som granskas mycket sällan eller aldrig. Det gäller bland annat de ärenden där ställföreträdaren inte är förordnad för att förvalta egendom. Dessa ställföreträdare kommer med vårt förslag ovan vara skyldiga att redogöra för sina uppdrag i en årsberättelse och slutberättelse till överförmyndaren.

Det finns andra ärenden som också granskas mycket sällan, nämligen de ärenden där överförmyndaren befriat ställföreträdaren från skyldigheten att lämna in årsräkning. Enligt 14 kap. 19 § FB får överförmyndaren under vissa omständigheter befria ställföreträdaren från skyldigheten att lämna in årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Det krävs att det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhåll-

anden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. I fråga om årsräkningar får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Det saknas uppgifter om hur vanligt det är att ställföreträdare befrias från att lämna årsräkning eller sluträkning. Enligt våra kontakter med bland annat länsstyrelser har det dock kommit fram att det inte är ovanligt att ställföreträdare befrias från redovisningsskyldighet och att detta får till följd att det år efter år saknas handlingar att granska i överförmyndarens akt.

Det har i flera sammanhang förts fram till utredningen att det kan inträffa händelser och ske förändringar som överförmyndaren bör känna till, även när det gäller sådana förhållandevis enkla ställföreträdarskap som kan motivera befrielse från redovisningsskyldighet enligt 14 kap. 19 § FB. Exempelvis kan huvudmannens ekonomiska förhållanden förändras i sådan mån att en årsräkning faktiskt bör lämnas varje år. Det kan också hända att det inte längre finns behov av ett ställföreträdarskap eller att ställföreträdaren inte sköter uppdraget på ett bra sätt. Det är därför angeläget att det sker en regelbunden kontroll även av dessa ställföreträdarskap. Länsstyrelserna har också i sina nationella riktlinjer för överförmyndare rekommenderat att tillsvidarebeslut om befrielse från redovisningsskyldighet bör omprövas regelbundet.10 Vi föreslår mot den bakgrunden att möjligheten att befria ställföreträdaren från att lämna in årsräkning eller sluträkning tas bort. En sådan möjlighet bör inte heller finnas för årsberättelsen eller slutberättelsen.

I dag gäller, som nämnts, att årsräkningar och sluträkningar får lämnas i förenklad form endast om det finns särskilda skäl. För att förenkla för ställföreträdare vid redovisningen menar vi att möjligheterna bör utvidgas något. Vi föreslår att kravet på särskilda skäl tas bort och att överförmyndaren i stället ska få besluta om redovisning i förenklad form när det är tillräckligt med hänsyn till sådana omständigheter som anges i paragrafen.

I 13 kap. 16 § FB finns bestämmelser som gäller möjligheterna att befria föräldrar från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Vi föreslår inte att den bestämmelsen ändras, särskilt eftersom det inte funnits utrymme att inom ramen för utredningen överblicka konsekvenserna av en sådan förändring.

10 Länsstyrelserna (2019), s. 8.

Föreskrifter och allmänna råd

När det gäller reglerna om ställföreträdares redovisning finns ett behov av den typ av mer detaljerade anvisningar för tillämpningen som inte lämpar sig för lagstiftning. En sådan reglering bör lämpligen ske genom myndighetsföreskrifter. Vi föreslår därför att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om ställföreträdares redovisning. Det finns därutöver också ett stort behov av sådana allmänna råd som myndigheter, även utan bemyndigande, får lämna inom sina verksamhetsområden. Vi tar upp saken ytterligare i avsnitt 16.5.2 nedan.

16.5.2. Tydligare krav på överförmyndarens tillsyn

Våra förslag:

I nuläget framgår det inte av föräldrabalken att överförmyndarens tillsyn ska säkerställa att huvudmannens intressen tas till vara. Bestämmelserna om tillsyn i 16 kap. FB ger inga anvisningar utöver vad som gäller vid granskningen av ställföreträdarens ekonomiska förvaltning. Detta får till följd att övriga delar av ställföreträdarens verksamhet granskas i liten utsträckning och ibland inte alls, och att det sällan görs någon kontroll av att ställföreträdarskapet som helhet fungerar för huvudmannen. Enligt vår mening bör ett självklart fokus för överförmyndarens tillsyn vara att ställföreträdaren utövar sitt uppdrag i enlighet med huvudmannens bästa. Vi föreslår att detta tydliggörs i lagstiftningen.

I avsnitt 16.5.1 har vi föreslagit att ställföreträdaren i en årsberättelse till överförmyndaren årligen ska redogöra för sin verksamhet under året. Vi har också föreslagit att ställföreträdaren ska ge in en slutberättelse i samband med att uppdraget avslutas. I nuläget anges i 16 kap. 3 FB att överförmyndaren ska granska ställföreträdares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats. Vi föreslår att paragrafen kompletteras på så sätt att även årsberättelsen och slutberättelsen ska granskas.

I dagens läge är skillnaderna stora när det kommer till vad överförmyndare kräver i fråga om redovisning och hur reglerna på området tillämpas. Länsstyrelsernas nyligen framtagna nationella riktlinjer för överförmyndare har visserligen inneburit ett steg mot ökad enhetlighet och tydlighet kring redovisning och tillsyn. Det finns dock fortfarande behov av den typ av mer detaljerade anvisningar för tillämpningen som inte lämpar sig för lagstiftning. En närmare reglering bör lämpligen ske genom myndighetsföreskrifter. Vi föreslår i avsnitt 23 att en ny statlig myndighet ska få ett övergripande ansvar på området. Det bör enligt vår uppfattning vara en uppgift för myndigheten att meddela föreskrifter avseende ställföreträdares redovisning och överförmyndares tillsyn. En bestämmelse som innebär ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i dessa avseenden bör därför tas in i föräldrabalken. Det är också önskvärt att myndigheten tar fram sådana allmänna råd som myndigheter får meddela även utan bemyndigande samt metodstöd, exempelvis checklistor, för ställföreträdare och överförmyndare.

Ofta koncentreras överförmyndarens tillsyn till frågan om siffrorna i ställföreträdarens årsräkning stämmer. Vi menar att överförmyndarens tillsyn också bör innefatta ett kvalitativt inslag, för att säkerställa hög rättssäkerhet och för att förebygga och förhindra missförhållanden. En sådan kvalitativ granskning bör t.ex. innefatta att genom förfrågningar till huvudmannen, anhöriga eller andra personer i huvudmannens närhet försäkra sig om att ställföreträdarskapet fungerar och att uppgifterna i årsräkningen och årsberättelsen stämmer. I avsnitt 19 tar vi upp frågan om kvalitet och kompetens i överförmyndarverksamheten. Vi föreslår där en reglering bland annat om att överförmyndarens verksamhet ska bedrivas med god kvalitet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utveck-

las och säkras. Det är enligt vår uppfattning angeläget att det hos alla överförmyndare finns sådana rutiner för tillsynen och att rutinerna innefattar även en kvalitativ granskning av ställföreträdarens verksamhet.

16.5.3. Ökade befogenheter för överförmyndaren

Våra förslag: Överförmyndaren ska få ökade befogenheter enligt

följande.

  • Ställföreträdare ska vara skyldiga att lämna över de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär, utöver de upplysningar som ställföreträdare i dag är skyldiga att lämna. Ändringen tas in i 12 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken.
  • Överförmyndaren ska ha rätt att förelägga ställföreträdare att lämna handlingar eller upplysningar om sin verksamhet. Ett sådant föreläggande ska få förenas med vite. Ändringen tas in i lagstiftningen genom ett tillägg i 16 kap. 13 § första stycket föräldrabalken.
  • Överförmyndaren ska ha rätt att hämta in de uppgifter som behövs för tillsynsverksamheten även från försäkringsbolag och inkassoföretag, vilket tas in i katalogen i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Överförmyndaren har med befintligt regelverk relativt goda möjligheter att kontrollera ställföreträdarens verksamhet. Vi har dock uppmärksammat vissa brister.

Ett av överförmyndarens verktyg är möjligheten att begära att ställföreträdare lämnar upplysningar om sin verksamhet enligt 12 kap. 9 § andra stycket FB. Överförmyndaren har dock inte rätt att förelägga ställföreträdaren att vid vite fullgöra skyldigheten, en möjlighet som finns när det exempelvis gäller skyldigheterna att ge in årsräkning och sluträkning (16 kap. 13 § FB). Inte heller har överförmyndaren rätt att begära att ställföreträdaren ger in en viss handling utöver de nyss nämnda dokumenten. Det har återkommande förts fram till utredningen att detta innebär att överförmyndaren saknar effektiva verktyg mot ställföreträdare som inte ger in det underlag som be-

hövs vid kontrollen av hans eller hennes verksamhet. Vi har därför övervägt en skyldighet för ställföreträdare att lämna över de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär och en möjlighet för överförmyndaren att förelägga ställföreträdare att vid vite fullgöra skyldigheten att lämna handlingar eller upplysningar. På andra områden förekommer att tillsynsmyndigheten har befogenhet att vid vite förelägga den granskade att lämna handlingar och upplysningar. Exempelvis har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) rätt att vid vite förelägga den som bedriver verksamhet på socialtjänstens område att lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för tillsynen (13 kap. 5 § socialtjänstlagen, 2001:453). Det skulle kunna hävdas att en liknande befogenhet för överförmyndare vore alltför långtgående gentemot ställföreträdare som tar sig an ett ideellt uppdrag. Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare har starkt motsatt sig en möjlighet till vitesföreläggande med de huvudsakliga argumenten att ett vitesföreläggande inte fyller någon ytterligare funktion, att det stärker ett för det mesta obefogat misstänkliggörande av ställföreträdare och att det är oproportionerligt med hänsyn till att ställföreträdaren tar sig an ett frivilliguppdrag. Även om det finns fog för ståndpunkten talar ändå övervägande skäl enligt vår bedömning för att överförmyndaren bör få ett effektivt verktyg att ta till mot ställföreträdare som inte frivilligt fullgör sin skyldighet att ge in underlag för tillsynen. Dagens avsaknad av effektiva tillsynsverktyg riskerar att gå ut över möjligheten att kontrollera skötseln av huvudmannens angelägenheter. Det bör här noteras att de allra flesta ställföreträdare följer förelägganden från överförmyndaren och att ett vitesföreläggande inte kommer att bli aktuellt för dem. För att säkerställa kontrollen av att ställföreträdares verksamhet utövas för huvudmannens bästa krävs dock en möjlighet till vitesföreläggande när det undantagsvis inte förhåller sig så. Vi föreslår därför att ställföreträdare, utöver den upplysningsskyldighet som redan finns, ska vara skyldiga att lämna över de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär. En regel om detta bör tas in i 12 kap. 9 § andra stycket FB. Vi föreslår också att vitesbestämmelsen i 16 kap. 13 § FB kompletteras med en möjlighet för överförmyndaren att förelägga ställföreträdare att vid vite fullgöra skyldigheten att lämna handlingar eller upplysningar.

Ett annat av överförmyndarens kontrollverktyg är möjligheten att begära in uppgifter från utomstående aktörer. Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på överförmyndarens begäran lämna de uppgifter som överförmyndaren behöver för sin tillsynsverksamhet (16 kap. 10 § FB). Samma skyldighet har banker och ett antal andra aktörer som kan hantera huvudmannens medel, bland annat kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och svenska värdepapperscentraler (16 kap. 10 a §). Vi har uppmärksammat att uppgifter som behövs för kontrollen av ställföreträdarens verksamhet, utöver de aktörer som anges i bestämmelserna, också kan finnas hos försäkringsbolag och inkassoföretag. Exempelvis kan överförmyndaren behöva kontrollera lämnade uppgifter om en huvudmans försäkringsskydd, kapitalförsäkring eller skulder. Det är enligt vår uppfattning angeläget att säkerställa att överförmyndaren på ett effektivt sätt kan få tillgång till sådan information. Vi föreslår därför att bestämmelsen i 16 kap. 10 a § ska kompletteras med dessa båda aktörer, dvs. försäkringsbolag och inkassoföretag.

Uppgifter som behövs för tillsynen kan ibland behöva hämtas in från andra än den typ av aktörer som katalogen i 16 kap. 10 a § avser. Exempelvis kan privata vårdboenden, hyresvärdar och elbolag ha information som är viktig vid tillsynen, vilket bland annat Sveriges Kommuner och Regioner har påpekat. Det är knappast lämpligt eller ens möjligt att i lag ange alla de aktörer som kan ha uppgifter av intresse för överförmyndarens tillsyn. Vi bedömer att vårt förslag om att ställföreträdare ska vara skyldiga att lämna de handlingar som överförmyndaren begär, samt den utökade möjligheten att vitesförelägga ställföreträdare, ger överförmyndaren bättre möjligheter än i dag att genom ställföreträdaren hämta in den information som behövs från exempelvis privata vårdboenden och hyresvärdar.

16.5.4. Något om reglerna när en ställföreträdares uppdrag upphör

Som nämnts har flera länsstyrelser och överförmyndare pekat på oklarheter i lagstiftningen och tillämpningsproblem när det gäller reglerna om åtgärder när en ställföreträdares uppdrag upphör (se avsnitt 16.2.3). Särskilt bestämmelsen i 16 kap. 8 § FB har pekats ut som problematisk. Bland annat finns en osäkerhet om ifall ställföreträdaren ska ge in en sluträkning och om andra slutåtgärder ska vidtas när

ett godmanskap övergår i ett förvaltarskap, eller vice versa, men samma person står kvar som ställföreträdare.

Det har inte funnits utrymme för att inom den tid som vi haft till vårt förfogande överväga alla de aspekter som det kan innebära att göra ändringar i paragrafen, som bland annat har betydelse för preskriptionstiden för skadeståndstalan enligt 12 kap. 15 §. Vi lämnar därför inget förslag i denna del. Vi har dock en förhoppning om att tydliggöranden åtminstone i vissa avseenden kan ske genom föreskrifter eller allmänna råd. Om bestämmelserna om åtgärder vid ett uppdrags upphörande även fortsättningsvis visar sig vara problematiska bör de lämpligen bli föremål för en förnyad översyn framöver.

17. Granskning inom rimlig tid

17.1. Uppdraget

Frågan om hur det kan säkerställas att överförmyndarens granskning av ställföreträdarens årsräkning sker inom rimlig tid har tagits upp i våra direktiv. Vi har haft i uppdrag att ta ställning till om ställföreträdare bör kunna lämna in årsräkningar utspritt över året eller om det på något annat sätt kan säkerställas att granskningen sker inom en rimlig tid.

17.2. Vad gäller i nuläget?

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska före den 1 mars varje år ge in en årsräkning till överförmyndaren (14 kap. 15 § föräldrabalken, FB). Granskningen av årsräkningen är en central del i överförmyndarens tillsyn över ställföreträdare. I årsräkningen ska ställföreträdaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som stått under ställföreträdarens förvaltning. Huvudmannens tillgångar och skulder vid början och slutet av året ska anges och det ska finnas en sammanställning av inkomster och utgifter. Av årsräkningen ska särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt. Årsräkningen ska lämnas på heder och samvete. När granskningen slutförts fattar överförmyndaren beslut enligt 12 kap. 16 § FB om arvode och kostnadsersättning till ställföreträdaren.

Det finns ingen bestämmelse som reglerar att granskningen av årsräkningen ska vara påbörjad eller slutförd inom en viss tid. En utgångspunkt enligt förvaltningslagen (2017:900) är att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 §). Om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts av en enskild part kommer

att bli väsentligt försenat, ska myndigheten underrätta parten om detta. I en sådan underrättelse ska myndigheten redovisa anledningen till förseningen (11 §). Om ärendet inte har avgjorts i första instans senast inom sex månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran (12 §). Enligt ett beslut från Justitieombudsmannen (JO) 2009 bör handläggningstiden för granskningen av årsräkningen inte överstiga sju månader.1

17.3. Tidigare överväganden

I betänkandet Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112) föreslogs att det skulle bli möjligt för överförmyndare att ha en modell med brutet räkenskapsår. Förslaget innebar att överförmyndaren skulle få besluta att årsräkningen skulle avse en annan tolvmånadersperiod än kalenderåret (brutet räkenskapsår) och att årsräkningen skulle få ges in vid en annan tidpunkt än före den 1 mars. Förslaget motiverades bland annat med att granskningen av årsräkningar innebär en stor ansträngning för överförmyndarna, att granskningarna ofta släpar efter och att eftersläpningen drabbar både huvudmän och ställföreträdare. Betänkandet tog upp vissa svårigheter med en sådan modell, exempelvis att det kan bli problematiskt att bestämma den enskildes årsinkomst och att kontoutdrag normalt tar sikte på förhållandena den 31 december. Nackdelarna med ett brutet räkenskapsår framstod dock enligt utredningen inte som så stora att man borde avstå från att införa en möjlighet till en sådan ordning.2 Regeringen behandlade inte förslaget vidare.

17.4. Aktörernas erfarenheter

Våra kontakter med överförmyndare3 visar att överförmyndarnas verksamhet i hög grad är anpassad efter att årsräkningen ska ges in senast den 1 mars varje år. Ordningen innebär att granskningen sköts under en hektisk period under våren och försommaren och ibland längre

1 JO:s beslut den 3 juli 2009, dnr 5172-2008. 2SOU 2004:112 s. 836 ff. 3 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

än så. Extrapersonal tas ofta in för att granskningarna ska bli klara inom rimlig tid. Resten av året ägnas åt andra delar av verksamheten, exempelvis rekrytering, utbildning och omprövning av förvaltarskap.

Det finns en spridd uppfattning om att granskningen ofta tar mycket lång tid. Under utredningen har flera ställföreträdare och intresseföreningar påtalat att det är relativt vanligt att en årsräkning som ges in före den 1 mars granskas först i slutet av året, eller till och med under året därpå. Från överförmyndarhåll har det påpekats att de långa granskningstiderna ibland beror på att ställföreträdaren är sen med att ge in de uppgifter som behövs för granskningen.

I augusti och september 2020 har överförmyndare i enkätsvar till utredningen besvarat frågan Hur stor andel av årsräkningarna för

20194 finns kvar att granska? Av de överförmyndare som besvarat frågan

uppgav de allra flesta (90 procent) att de hade 30 procent eller mindre kvar att granska. För majoriteten (64 procent) återstod 10 procent eller mindre vid denna tidpunkt.5 Knappt någon hade mer än en procent kvar att granska när det gällde 2018 och 2017 års årsräkningar.

Av de överförmyndare som besvarat enkäten svarade drygt hälften (54 procent) att de tar in extrapersonal för granskningen. Av dem svarade nästan alla att de ställer krav på extrapersonalens kompetens, t.ex. genom intern upplärning, relevant utbildning eller erfarenhet från liknande granskningsarbete. Några uppgav att de tog in pensionerad överförmyndarpersonal för granskningen.

Vår intervjuundersökning visar att många överförmyndare anser att den nuvarande ordningen fungerar bra, även om arbetsbelastningen under våren kan vara mycket hög. Många har dock haft uppfattningen att granskningen bör spridas ut över året genom en möjlighet för överförmyndaren att bestämma ett annat räkenskapsår än kalenderåret och en annan tid än den 1 mars som sista inlämningsdag. Det har från några håll också påpekats att den nuvarande ordningen innebär en stark tidspress vilket får till följd att granskningen ibland inte blir ordentligt utförd. Att annan viktig verksamhet prioriteras ner under granskningsperioden har förts fram som en ytterligare nackdel med den nuvarande ordningen.

4 Årsräkning för 2019 ges in till överförmyndaren senast den 1 mars 2020. 5 Av de överförmyndare som besvarat enkäten svarade 23 procent att mindre än 1 procent återstod. 41 procent svarade att 1–10 procent återstod. 25 procent svarade att 11–30 procent återstod. För 11 procent av överförmyndarna återstod att granska mer än 30 procent av årsräkningarna.

Flera aktörer har dock under utredningen pekat på svårigheter som kan uppstå om redovisningsåret inte är knutet till kalenderåret. Det har återkommande påpekats att uppgifter som ställföreträdare behöver för redovisningen är knutna till kalenderår och skickas ut i skattedeklarationen och i årsbesked i början av året. Några ställföreträdare har påtalat att det inte går att få fram vissa uppgifter när som helst under året, exempelvis det exakta värdet på vissa värdepapper. Ett annat vanligt påpekande har varit att inkomster ändrar sig från år till år, exempelvis bostadstillägg och ersättningar, och att brutet räkenskapsår kan försvåra redovisningen av dessa inkomster. Andra aktörer har däremot haft uppfattningen att nödvändiga uppgifter går att få fram när som helst under året och att deklarationen och årsbeskeden egentligen inte behövs. Överförmyndare och länsstyrelser har påtalat att brutet räkenskapsår innebär fler bevakningar och därmed en större risk att ärenden glöms bort.

Många överförmyndare har framhållit att det viktigaste för att få till stånd en snabbare och mer effektiv granskning av årsräkningen är att det utvecklas digitala lösningar på området.

17.5. Överväganden och förslag

17.5.1. Årsräkningen ska även fortsättningsvis ges in till överförmyndaren senast den 1 mars

Vår bedömning: Överförmyndaren bör inte kunna bestämma en

annan redovisningsperiod för årsräkningen än kalenderåret eller att årsräkningen ska lämnas in vid en annan tidpunkt än senast den 1 mars. Detsamma ska gälla för den årsberättelse som föreslås i avsnitt 16.5.1.

Som redan sagts ska ställföreträdare senast den 1 mars varje år lämna in en årsräkning till överförmyndaren. Granskningen av årsräkningen är en central del i överförmyndarens tillsyn. I samband med granskningen fattar överförmyndaren beslut om arvode till ställföreträdaren. Under en intensiv period på våren och försommaren tar granskningen en stor del av överförmyndarens resurser i anspråk. Arbetsbelastningen är ofta hög och hos många överförmyndare tar man in extrapersonal. Det är vanligt att annan viktig verksamhet sätts åt sidan

under perioden för att i stället prioriteras upp under hösten. Ofta tar det lång tid innan alla årsräkningar har granskats. Inte så sällan förekommer att en årsräkning som getts in före den 1 mars granskas först i slutet av det året, eller till och med under året därpå.

Huvudmannens intresse av att granskningen av ställföreträdarens verksamhet inte drar ut på tiden gör det angeläget att granskningen kan ske i så nära anslutning som möjligt till att årsräkningen lämnas in. Ställföreträdarens intresse av att beslutet om arvode inte dröjer är också ett skäl för detta. Flera ställföreträdare och intresseorganisationer har fört fram att fördröjda utbetalningar av arvoden bidrar till att det är svårt att rekrytera lämpliga ställföreträdare. Det finns vidare en risk att den tidspress som ofta uppstår under granskningsperioden går ut över kvaliteten i granskningen och att annan viktig verksamhet sätts åt sidan. Vi har därför övervägt om överförmyndaren bör få möjlighet att besluta om brutet räkenskapsår och om en annan tidpunkt för inlämning än den 1 mars. Granskningen skulle på så sätt kunna spridas ut över året genom olika inlämningsdagar för olika årsräkningar. Flera överförmyndare har pekat på ett behov av en sådan möjlighet, inte minst för att få en jämnare arbetsbelastning och för att inte behöva ta in extrapersonal för granskningen. Vi har dock uppmärksammat ett antal svårigheter med en modell med brutet räkenskapsår. Många uppgifter som ställföreträdare behöver för årsräkningen framgår av huvudmannens skattedeklaration som skickas ut i början av året, vilket bland annat Riksförbundet Gode Män och Förvaltare har pekat på. Ett brutet räkenskapsår kan därför göra det svårare för ställföreträdare att få fram underlag för årsräkningen. Föreningen Sveriges Överförmyndare har vidare pekat på att det kan uppstå svårigheter när ärenden flyttas mellan överförmyndare om möjligheten till brutet räkenskapsår tillämpas hos den överlämnande men inte den mottagande överförmyndaren. Många överförmyndare har dessutom ansett att den modell som nu gäller fungerar bra i verksamheten. Sammantaget gör vi bedömningen att en möjlighet till brutet räkenskapsår inte bör införas, även om det finns flera fördelar med en sådan ordning. Årsredovisningen ska alltså även fortsättningsvis lämnas in till överförmyndaren senast den 1 mars. Vi har i avsnitt 16.5.1 föreslagit att ställföreträdare årligen ska ge in en årsberättelse till överförmyndaren med en redogörelse för verksamheten under året. Även årsberättelsen bör ges in senast den 1 mars.

17.5.2. En tidsgräns för granskningen ska införas

Vårt förslag: Det ska införas en bestämmelse om att överför-

myndaren ska granska årsräkningen senast inom sex månader från det att den har getts in. Överförmyndaren ska vara skyldig att underrätta ställföreträdaren om granskningen bedöms bli försenad. I underrättelsen ska överförmyndaren redovisa anledningen till förseningen och ange en tid för när granskningen bedöms vara klar. Samma krav ska gälla för granskningen av den sluträkning som ställföreträdaren ska ge in till överförmyndaren när uppdraget upphört. Även granskningen av den årsberättelse och slutberättelse som vi föreslår i avsnitt 16.5.1 ska omfattas av kravet. En reglering om detta tas in i en ny bestämmelse, 16 kap. 3 a § föräldrabalken.

För att säkerställa att årsräkningen granskas inom rimlig tid har vi övervägt om det bör krävas att granskningen ska vara klar senast inom en viss tid. Den främsta fördelen med en sådan modell är att det tydliggörs vilken längsta tid som är acceptabel för granskningen och att ställföreträdare får en bättre bild av när de kan förvänta sig att få betalt. En nackdel skulle kunna tänkas vara att överförmyndaren kompromissar med granskningens kvalitet för att uppnå tidskravet. Vi bedömer dock inte denna risk som särskilt stor. Ett tydligt krav bedöms i stället kunna leda till ett arbete hos överförmyndaren mot högre effektivitet och bättre resursutnyttjande. Det blir också synligt i kommunen när tidsgränsen inte kan hållas och överförmyndaren därför kan behöva ökade resurser för att upprätthålla sådan kvalitet och kompetens som ska prägla verksamheten (se vårt förslag i avsnitt 19). Dessutom kan ett tydligt krav påskynda en digitalisering av vissa rutinmässiga delar av överförmyndarens granskning, vilket enligt vår bedömning är en nyckel till högre effektivitet och snabbare granskning. En ökad digitalisering bedöms också kunna frigöra resurser till en sådan mer kvalitativ granskning som vi efterlyser i avsnitt 16.5.2. Vi återkommer till frågan om digitalisering i avsnitt 26. Sammantaget gör vi bedömningen att det bör finnas en tydlig tidsgräns för när granskningen av årsräkningen senast ska vara klar. Förvaltningslagens bestämmelser innebär, som nämnts, att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 §), att myndigheter ska

underrätta en enskild part som har inlett ett ärende om västenliga förseningar (11 §) och att parten efter sex månader skriftligen får begära att myndigheten fattar beslut i ärendet (12 §). Detta är dock enligt vår uppfattning inte tillräckligt i det nu aktuella sammanhanget. Vi vill därför se något stramare bestämmelser för när överförmyndarens granskning av årsräkningen ska vara klar. Ett skäl för detta är att det ökar förutsebarheten för ställföreträdarna om när granskningen är klar och arvodet kan betalas ut. Ett annat viktigt skäl som vi tagit fasta på är att en granskning i rimlig tid ligger i huvudmannens intresse. Vi föreslår därför att en ny bestämmelse tas in i föräldrabalken, utformad med viss ledning av regleringen i förvaltningslagen. Förslaget innebär att överförmyndaren ska granska årsräkningen senast inom sex månader från det att den har getts in. Möjligen kan sex månader framstå som en förhållandevis lång tid, och ofta kan granskningen klaras av betydligt snabbare än så, inte minst med beaktande av den utvidgade möjlighet till förenklade redovisningar som vi föreslår i avsnitt 16.5 och den kommande digitaliseringen i verksamheten som vi återkommer till i avsnitt 26. Tidsgränsen framstår dock som rimlig, särskilt mot bakgrund av det stora antal årsräkningar som ska granskas samtidigt. Även sett i ljuset av att flertalet överförmyndare i dag strävar efter att granskningen ska vara klar mot slutet av sommaren, och rättar sig efter JO:s uttalande6 om att en granskningstid som överstiger sju månader är för lång, framstår tidsgränsen som rimlig. Vi föreslår därför att det införs en sexmånadersgräns för granskningen. För att säkerställa att kravet upprätthålls ska överförmyndaren vara skyldig att underrätta ställföreträdaren om granskningen bedöms bli försenad. I underrättelsen ska överförmyndaren redovisa anledningen till förseningen och även ange en tid för när granskningen bedöms vara klar. Samma krav föreslås för granskningen av den sluträkning som ställföreträdaren ska ge in till överförmyndaren när uppdraget upphört. Även granskningen av den årsberättelse och slutberättelse som vi föreslår i avsnitt 16.5.1 ska omfattas av tidskravet.

6 JO:s beslut den 3 juli 2009, dnr 5172-2008.

18. Arvode och kostnadsersättning till ställföreträdare

18.1. Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att analysera om reglerna om ställföreträdares arvode och kostnadsersättning bör ändras för att möjliggöra att de får betalt i ett tidigare skede än vad som ofta är fallet i dag.

18.2. Vad gäller i nuläget?

Ställföreträdare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande (12 kap. 16 § första stycket föräldrabalken, FB). Det är överförmyndaren som beslutar om arvode och kostnadsersättning. Överförmyndaren bestämmer också i vilken mån kostnaderna ska betalas av huvudmannen (andra stycket). Om det inte finns särskilda skäl för något annat är det huvudmannen själv som ska betala, när hans eller hennes beräknade årsinkomst överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet eller den enskildes tillgångar under året överstiger två gånger prisbasbeloppet (tredje stycket).1 På beloppet ska huvudmannen betala socialavgifter eller särskild löneskatt. När arvodet och ersättningen inte ska betalas av huvudmannen är det kommunen som svarar för kostnaderna (femte stycket). Ställföreträdaren är skyldig att betala skatt på den ersättning som han eller hon får. Överförmyndarens beslut får överklagas till tingsrätten.

1 Prisbasbeloppet för 2021 är fastställt till 47 600 kronor.

I regel fattar överförmyndaren beslut om arvode och ersättning när granskningen av årsräkningen är klar. Normalt får ställföreträdare alltså betalt en gång per år. När det gäller gode män för ensamkommande barn är det dock vanligt att beslut om arvode och ersättning fattas kvartalsvis eller månadsvis.

18.3. Riktlinjer för arvode och kostnadsersättning

I förarbetena till 12 kap. 16 § FB anges att överförmyndaren har stor frihet när det gäller att bestämma arvode men ska sträva efter en rättvis och likformig bedömning. Riktlinjer och rekommendationer utfärdade av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kan vara ett stöd vid tillämpningen.2

SKR:s senaste rekommendationer för arvode och ersättning är från 2018. När det gäller att förvalta egendom och sörja för person är rekommendationen att det årliga arvodet för var och en av dessa delar bör uppgå till mellan 10 och 30 procent av prisbasbeloppet, och ibland därutöver, beroende på hur uppdraget kategoriseras utifrån omfattning och svårighetsgrad. Särskilda uppgifter hänförliga till att bevaka rätt medför enligt riktlinjerna ett arvode om 150 till 500 kronor per timme. När det gäller ersättning för utgifter anges i riktlinjerna att ställföreträdaren måste visa att en utgift varit nödvändig och att schablonersättning saknar stöd i lag.3

18.4. Arvode och kostnadsersättning i praktiken

Enligt statistik för 2019 var totalkostnaden för beslutade arvoden drygt 870 miljoner kronor. Kommunerna svarade för 47 procent av kostnaden och huvudmännen för 53 procent. Enligt slutsatser som kan dras från statistik för 2019 uppgår ett genomsnittligt arvode till omkring 8 600 kronor per år.4 Arvodets storlek varierar dock med hänsyn till uppdragets omfattning och svårighetsgrad och beroende

2 Jfr pro p. 1993/94:251 s. 220 f. 3 Sveriges Kommuner och Regioner (2018). Arvoden och ersättningar till förmyndare, gode män

och förvaltare, cirkulär 18:7.

4 Länsstyrelserna, se https://overformyndarstatistik.lansstyrelsen.se/ (hämtad 2021-04-10). Enligt statistiken uppgick antalet ställföreträdarskap 2019 till 122 418, varav arvode inte togs ut för 20 846. Totalkostnaden för arvode uppgick till 876 136 716 kronor. Tre kommuner har inte redovisat statistik för 2019. Statistik för 2020 har inte redovisats i tid för att kunna tas in i betänkandet.

på vilka riktlinjer för arvode som tillämpas i kommunen. Enligt uppgifter från bland annat SKR uppgår ett normalarvode till en god man enligt 11 kap. 4 § FB till omkring 12 000 kronor per år. Ibland väljer en ställföreträdare att inte ta ut något arvode.

Som nämnts fattar överförmyndaren vanligen beslut om arvode och ersättning i samband med att årsräkningen granskas. Årsräkningen ska ges in till överförmyndaren senast den 1 mars varje år. I de flesta fall beslutar överförmyndaren om arvode och kostnadsersättning inom ett halvår efter det att årsräkningen lämnats in. Det är dock inte ovanligt att det dröjer in på hösten innan granskningen är klar och arvodesbeslutet fattas. Det förekommer att beslutet dröjer ända till året därpå.

18.5. Aktörernas erfarenheter

Vår intervjuundersökning5 har gett en bild av att många ställföreträdare är inställda på att få betalt endast en gång per år och accepterar den ordningen men att de vill ha betalt inom rimlig tid efter det att årsräkningen har lämnats in. Det har varit en vanlig uppfattning att arvodet inte på långa vägar motsvarar arbetsinsatsen. Ställföreträdare och intresseföreningar har påpekat att fler skulle intressera sig för uppdraget om arvodet var högre och betalades ut tätare, även om många också påpekat att svårigheter att rekrytera ställföreträdare främst har andra orsaker.

En återkommande synpunkt har varit att det kan vara svårt för ställföreträdaren att få betalt när det är huvudmannen som ska betala arvodet. Ställföreträdare har lyft fram att huvudmannen ibland gör av med de pengar som satts av för ändamålet och att det inte finns tillräckligt med pengar kvar när betalningen ska ske. Det har påpekats att ställföreträdare därför drar sig för att ta sig an uppdrag när det är huvudmannen som ska betala, eftersom de inte vill stå i valet mellan att vända sig till Kronofogdemyndigheten eller att stå utan ersättning.

5 Vilka undersökningar vi har gjort under utredningsarbetet framgår av avsnitt 2.2.

18.6. Överväganden och förslag