Stöld

Stöld beskrivs i 8 kap. 1 §. Stöldbrottet förekommer i tre allvarlighetsvarianter:

• Ringa stöld (tidigare snatteri): 8 kap 2 §
• Stöld: 8 kap 1 §
• Grov stöld: 8 kap 4 §

Skyddsintresset vid stöld är äganderätten. Endast lösa saker samt del till fast egendom kan ägas. Vidare så kan inte döda människor äga saker.

För att ett brott ska kunna beskrivas som stöld så krävs det inte bara att gärningsmannen tar något från någon annan, alltså att gärningsmannen begår ett tillgrepp, utan tillgreppet ska dessutom ske i syfte att tillägna sig saken.

Det finns två gränser mellan stöld och ringa stöld,

1. om tillgreppet sker i butik går gränsen vid 1000 kr, se NJA 2009 s. 586.
2. om tillgreppet sker utanför en butik sänks gränsen beroende på hur stort integritetsintrång gärningsmannen gör. I rättsfallet NJA 1995 s. 561 ansågs tillgrepp av sammanlagt 140 kr ur två handväskor utgöra stöld då det inneburit ett inte obetydligt integritetsintrång. Även den omständighet att egendom måste lämnas obevakad har ansetts som en försvårande omständighet (NJA 1985 s. 384). Vidare gäller att endast föremål som har ett värde på den legala marknaden kan bli stulna. Föremål med endast affektionsvärde eller exempelvis narkotika skyddas inte. Skuldebrev, körkort, pass, fullmakter eller en redan ifylld check m.m. har heller inget eget ekonomiskt värde och faller också utanför paragrafens skyddsområde.

Tidigare fanns i 3 § ett brott som gick under namnet bodräkt som även fanns allvarlig form som, grov bodräkt och vilken återfanns tillsammans med grov stöld i 4 §. Bodräkt avsåg huvudsakligen att man tillgrep saker ur ett bo. Det kunde vara bostad och dödsbo men även något man innehade med samäganderätt.