Prop. 2015/16:79

En ny tullag

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 januari 2016

Stefan Löfven

Magdalena Andersson (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition lämnas förslag till de lagändringar som behövs för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen).

EU är en tullunion med gemensam tullagstiftning. Kärnan i denna gemensamma tullagstiftning har sedan 1992 varit rådets förordning (EEG) nr 2913/92, dvs. gemenskapstullkodexen. Bestämmelser i svensk rätt som kompletterar gemenskapstullkodexen finns främst i tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I och med att gemenskapstullkodexen nu har ersatts av unionstullkodexen har det varit nödvändigt att se över den svenska tullagstiftningen.

Denna proposition innehåller förslag till en ny tullag som ersätter den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Samtidigt föreslås vissa ändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt följdändringar i ett trettiotal lagar.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. tullag,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat,

4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

5. lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

7. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

8. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 10. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 11. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 13. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 14. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 15. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

16. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), 17. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

18. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

19. lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,

20. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker, 21. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg,

22. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 23. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, 24. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,

25. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister, 26. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 27. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

28. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804), 29. lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd, 30. lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.,

31. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

32. lag om ändring i postlagen (2010:1045),

33. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) , 34. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

2 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

3 § I denna lag förstås med

tullagstiftning: Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar,

handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel,

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008.

Tillhandahållande av information

4 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket, – Boverket, – Elsäkerhetsverket, – Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för press, radio och tv, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall.

5 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) inte har lämnat eller inte kommer att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet enligt första stycket 1.

6 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

8 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom

Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare som avses i 7 § första stycket, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet.

9 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tullombud

10 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i

Sverige.

Bevarande av uppgifter

12 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning.

Kostnader för sakkunnig

13 § Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Avgifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och

2. avgiftens storlek.

Tullvärde på vissa lättförstörbara varor

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor och om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull

1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, – mervärdesskattelagen (1994:200), – lagen (1994:1563) om tobaksskatt, – lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och – lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

2 § Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare

meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

Garanti för annan skatt än tull

4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan.

Begränsning av tullskuld

5 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år.

Om en gäldenär har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om gäldenären har avlidit, får en underrättelse enligt andra stycket ske senast sex månader efter dödsfallet.

6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

7 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen.

Ränta vid annan skatt än tull

8 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

9 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, om inte ränta tas ut enligt 8 §.

10 § Ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

11 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl.

13 § Ränta som avses i 9 § ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet betalades tillbaka.

Räntesatsen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

14 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 19 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

15 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 8 eller 9 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 8 eller 9 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 14 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

16 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till

Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

17 § Det som sägs om indrivning av tull i 16 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje stycket.

18 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap.13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 16 §.

Återbetalning och eftergift

19 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116–120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar.

Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka.

20 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel

1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom

Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr

952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till

Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda problem.

Bortskaffande av varor

8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Övergång till fri omsättning

11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Frizon

12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

Tullövervakning vid utförsel

13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

4 kap. Tullkontroll Allmän princip för tullkontroller

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Användning av våld eller tvång

2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § första stycket samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 51–53 §§ i detta kapitel.

Tillhandahållande av lokaler

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer, – förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och – tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Anlitande av sakkunnig

5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Tullkontroll av varor och transportmedel

6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om – namn, – resrutt, – bagage, – medpassagerare, – betalningssätt, och – bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §.

8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns – i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, – i trakterna vid Sveriges kuster, – i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring.

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation.

17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

18 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket.

Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9–17 §§.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 § får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för

Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket.

Föreläggande

24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

26 § Tullverket får besluta om revision

1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och

2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

27 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll enligt 38 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rättshandlingen.

28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 37 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

36 § Ett föreläggande enligt 24 eller 25 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

37 § Vid revision får Tullverket inte granska

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller

2. en handling som inte omfattas av revisionen. Tullverket får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

38 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision undantas från kontrollen.

39 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

40 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 1 kap. 3 § ska undantas, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

41 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

42 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från kontroll, får

Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen.

43 § Ett beslut i fråga om att undanta en uppgift eller en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

44 § Uttryck som används i 45–49 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

45 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den förordningen.

46 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

47 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

48 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

49 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

50 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

51 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får

Tullverket undersöka transportmedel och bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde.

52 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

53 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av

Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tulldeklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 § första stycket.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som felaktigt har betalats tillbaka eller eftergetts.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller

värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

14 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får

Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

15 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

16 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om gäldenären eller deklaranten begär det eller om det finns andra skäl.

Då tillämpas bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull.

17 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha – berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller – berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

18 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller en deklarant som har avlidit.

19 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket.

Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga

uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft.

20 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och

– 2 kap. 4 §, 7 § första stycket, 8 § och 16 §.

21 § Tulltillägg och förseningsavgifter tillfaller staten.

6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Överklagande av Tullverkets beslut

Vilka beslut får överklagas? 2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen,

2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 19 §.

Tiden för överklagande 3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den

skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne.

Omprövning av det överklagade beslutet 4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten 6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning.

Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift 7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

Anslutningsöverklagande 8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

Verkställighet av beslut som överklagas

9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas

även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller förseningsavgift

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut 11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Anslutningsöverklagande 12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

När för det allmänna ombudet det allmännas talan?

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring.

Handläggning vid domstol

Ändring av talan 16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om

1. det görs inom den tid som gäller för överklagande,

2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och

3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

Deldom 20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

Mellandom 21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling 22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det.

Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om tulltillägget eller förseningsavgiften inte kommer att tas ut.

Företrädaransvar

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

Behörig förvaltningsrätt

Frågor om bevissäkring 24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

Frågor om betalningssäkring 25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

Dröjsmålstalan

26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får i stället lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg. Handlingen ska vidarebefordras till Tullverket.

Internationell unionsflygplats

3 § Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen.

Delgivning

4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Vite

5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon – inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller – inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Avrundning av belopp

8 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

9 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3. Den upphävda tullagen gäller dock fortfarande i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

2.2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 a § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

10 a §1

När ett utmätt fartyg eller luftfartyg står under tullövervakning, får kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt tullagen (2000:1281). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

När ett utmätt fartyg eller luftfartyg omfattas av tullövervakning, får Kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt tullagen (2016:000). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1286.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Regeringen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete) 2–13 §§ denna lag helt eller delvis skola äga tillämpning.

Regeringen får, efter avtal med annan stat, föreskriva att 2–13 §§ helt eller delvis ska tillämpas för samarbete i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete).

Med tullklarering förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till ett tullförfarande eller återexporteras och motsvarande åtgärder av tullmyndighet i den andra staten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 1975:686.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §2

Skyldig att betala reklamskatt för import från tredje land av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda.

Skyldig att betala reklamskatt för import från tredjeland av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda.

Om import enligt första stycket sker med stöd av ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) och tullskulden därför uppkommer i ett annat EUland, eller skulle ha uppkommit där om varan hade varit tullbelagd, är innehavaren av tillståndet skyldig att betala reklamskatt.

För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

För den som är skattskyldig enligt andra stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Skatt enligt första stycket ska betalas till Tullverket. Reklamskatt vid import utgår med 8 procent av beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den

Reklamskatt vid import tas ut med 8 procent av beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1 Lagen omtryckt 1984:156. 2 Senaste lydelse 2011:280. Ändringen innebär bl.a. att andra och fjärde styckena tas bort.

12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

33 §3

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen(2000:1281).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen(2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2011:1305.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

För ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman)

1. anmoda resande eller annan person att visa pass eller annan legitimationshandling samt att i övrigt lämna de upplysningar och förete de handlingar som bedöms nödvändiga för övervakningsverksamheten,

2. kontrollera varutrafik samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som nyttjas i samband med varutrafiken med samma befogenheter som vid tullkontroll tillkommer tulltjänsteman enligt tullagen (2000:1281) och med stöd därav meddelade bestämmelser.

2. kontrollera varutrafik samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som används i samband med varutrafiken med samma befogenheter som vid tullkontroll tillkommer tulltjänsteman enligt tullagen (2016:000) och med stöd därav meddelade bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1284.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. 10 kap.1–4 §§mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

4. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

5. tullagen (2000:1281), eller

5. tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § tullagen (2016:000), eller

6. lagen (1972:435) om överlastavgift. Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av en bestämmelse i tullagen (2000:1281).

1 Senaste lydelse 2011:1321.

2.7. Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs att 25 § strålskyddslagen (1988:220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §1

Den som inte har tillstånd när det krävs enligt 20 eller 21 § får endast efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ta hand om ett oförtullat radioaktivt ämne eller en oförtullad teknisk anordning på det sätt som avses i 4 kap. 2 § tullagen (2000:1281). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Den som inte har tillstånd för införsel när det krävs enligt 20 eller 21 § får endast efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ta hand om ett radioaktivt ämne eller en teknisk anordning med tillämpning av ett förenklat förfarande som är förenligt med sådan tullagstiftning som anges i 1 kap. 3 §tullagen (2016:000). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1287.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §1

Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får Tullverket kontrollera att föreskrifterna följs.

För kontrollen gäller

1. tullagen (2000:1281) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

1. tullagen (2016:000) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor ska avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1289.

2.9. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap.2, 5 och 19 §§, 5 kap. 19 §, 7 kap.8 och 9 §§, 9 c kap.1 och 2 §§, 13 kap. 6 § och 22 kap. 1 §mervärdesskattelagen (1994:200)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 1 a–4 e: den som omsätter varan eller tjänsten,

1 a. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster som ska redovisas enligt bestämmelser som motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369a–369k i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt direktiv 2008/8/EG, om den som omsätter tjänsten är en sådan grupp av personer som i ett annat EU-land anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp): mervärdesskattegruppen,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en beskattningsbar person, – en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller

– en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

1 Lagen omtryckt 2000:500. 2 Senaste lydelse 2014:941.

– en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller

– en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten,

4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av d,

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av c,

b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, om inte annat följer av d,

b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, om inte annat följer av c,

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EUland till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet, om inte annat följer av e,

c) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och

Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar.

d) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och

Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar,

e) om innehavaren av tillståndet enligt c är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar.

Första stycket 4 b gäller

1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till

– mark- och grundarbeten, – bygg- och anläggningsarbeten, – bygginstallationer, – slutbehandling av byggnader, eller – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare,

2. byggstädning, och

3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012,

1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204),

2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404),

3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503),

4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602),

5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802),

6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902),

7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002),

8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101–8113), eller

9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810).

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som gemenskapsvara i den förordningen.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

5 §3

Vid import inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som avses i 2 § första stycket 6 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Vid import inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

19 §4

Med fri omsättning förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Med fri omsättning förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

5 kap.

19 §5

En omsättning av tjänster enligt någon av 4–18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med

a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land,

b) import av varor som omfattas av

– 9 c kap. 1 §, eller – ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från tull eller extern transitering,

c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna

– förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hän-

b) import av varor som omfattas av

– 9 c kap. 1 §, eller – ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från tull eller extern transitering,

c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna

– förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hän-

3 Senaste lydelse 2011:283. 4 Senaste lydelse 2010:1900. 5 Senaste lydelse 2013:368.

fördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller

– när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller

fördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller

– när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller

d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG,

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning,

4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och

5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskattningsbar person och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU.

7 kap.

8 §6

Beskattningsunderlaget vid import utgörs av varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, med tillägg av tull och andra statliga skatter eller avgifter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tullverket med anledning av införseln. Sådant tillägg ska inte göras i fall då tullen, skatterna eller avgifterna ingår i varans värde.

Beskattningsunderlaget vid import utgörs av varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, med tillägg av tull och andra statliga skatter eller avgifter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tullverket med anledning av införseln. Sådant tillägg ska inte göras i fall då tullen, skatterna eller avgifterna ingår i varans värde.

I fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e ska varans värde för tulländamål och tillägget enligt första stycket, till den del

6 Senaste lydelse 2014:50. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

detta utgörs av tull och motsvarande avgifter, utgöras av varans värde för tulländamål som fastställts av det andra EU-landets tullmyndighet och motsvarande pålagor som tas ut av den myndigheten.

I beskattningsunderlaget ska även ingå bikostnader som provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader som uppkommer fram till första bestämmelseorten här i landet. Är det vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde känt att varan ska transporteras till någon annan bestämmelseort här i landet eller till någon bestämmelseort i ett annat EU-land, ska också bikostnaderna fram till den orten ingå i beskattningsunderlaget.

9 §7

Om sådana unionsvaror som exporterats temporärt och bearbetats i ett land utanför EU på något annat sätt än genom reparation återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling, ska beskattningsunderlaget beräknas på det sätt som sägs i 8 § men med avdrag för beskattningsunderlaget för mervärdesskatt som tidigare tagits ut i Sverige eller i ett annat EU-land för de temporärt exporterade varorna.

Vad som sägs i första stycket ska också gälla när sådant material som utgör unionsvaror exporterats temporärt samt varor som helt eller delvis tillverkats av detta material i ett land utanför EU återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling.

Med unionsvaror förstås detsamma som med gemenskapsvaror i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med temporärt exporterade varor och tullförfarandet passiv förädling förstås detsamma som i den förordningen.

Med unionsvaror, temporärt exporterade varor och tullförfarandet passiv förädling förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

9 c kap.

1 §8

Från skatteplikt undantas, om inte annat följer av andra stycket,

1. omsättning och import av varor som anges i 9 §, om de är avsedda att placeras i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 §,

2. omsättning av tjänster som avser en sådan omsättning som anges i 1,

3. omsättning av icke-unionsvaror och av tjänster, som görs i tillfälligt lager, tullager, frizon

3. omsättning av icke-unionsvaror och av tjänster, som görs i en anläggning för tillfällig lagring,

7 Senaste lydelse 2011:283. 8 Senaste lydelse 2013:1105.

eller frilager inom landet under den tid varorna är placerade där, och

ett tullager eller en frizon inom landet under den tid varorna är placerade där, och

4. omsättning av varor som anges i 9 § och av tjänster, som görs i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 § under den tid varorna är placerade i skatteupplaget.

Skattefrihet enligt första stycket gäller endast under förutsättning att omsättningen eller importen inte syftar till slutlig användning eller förbrukning.

Vad som i första och andra styckena sägs om omsättning av varor gäller även vid unionsinterna förvärv av varorna.

2 §9

Med tillfälligt lager, tullager, frizon och frilager förstås vad som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses med dessa begrepp. Med icke-unionsvara förstås detsamma som med ickegemenskapsvara i den förordningen.

Med icke-unionsvara, anläggning för tillfällig lagring, tullager och frizon förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

13 kap.

6 §10

Om inget annat följer av 7–15 §§, ska utgående skatt redovisas för den redovisningsperiod under vilken

1. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 omsätter en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört omsättningen,

2. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 e är skattskyldig för förvärv av en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört förvärvet,

3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller lämnat förskotts- eller a conto-betalning, eller

4. Tullverket eller, i fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e, det andra EU-landets tullmyndighet har ställt ut tullräkning, tullkvitto eller motsvarande dokument i enlighet med artikel 221 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, för

4. Tullverket har ställt ut en tullräkning eller ett tullkvitto, för en import av varor.

9 Senaste lydelse 2011:283. 10 Senaste lydelse 2014:50.

en import av varor.

22 kap.

1 §11

I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt finns det även bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller dock tullagen(2000:1281).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller dock tullagen(2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

11 Senaste lydelse 2011:1253.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3–6, 8 och 9 §§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och

– rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

1 Senaste lydelse 2010:1019.

– rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import,

– rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och

– rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna.

3 §2

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen(2000:1281).

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen(2016:000).

4 §3

Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en främmande stats militära styrka eller dess

2 Senaste lydelse 2000:1294. 3 Senaste lydelse 2004:1004.

inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

5 §4

Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats.

Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats.

6 §5

Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas.

Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall ska detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas.

Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då varan anmäldes till förtullning till den dag varan får annan användning. Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa varor.

Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då tulldeklarationen ingavs till Tullverket till den dag varan får annan användning. Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa varor.

8 §6

Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 6 kap. 10, 15, 18 och 25–38 §§ samt 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281) tillämpliga.

Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 1 kap. 13 §, 4 kap. 5, 16, 17 och 24–43 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§tullagen (2016:000) tillämpliga.

4 Senaste lydelse 2010:517. 5 Senaste lydelse 1999:424. 6 Senaste lydelse 2000:1294.

9 §7

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap. 28–38 §§tullagen (2000:1281) tillämpliga.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 4 kap. 26–43 §§tullagen (2016:000) tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2010:1019.

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.1

dels att 2 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 2, 5 och 11 §§, 3 kap. 9 § och 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2000:1281).

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2016:000).

2 kap.

2 §3

Frihet från skatt vid import ska, om inte annat följer av 3 §, medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen.

Första stycket tillämpas också för en vara som får föras in tullfritt enligt internationella överenskommelser om gränsöverskridande renbetning mellan Sverige och Norge.

Frihet från skatt vid import ska medges även i de fall som anges i 3 a, 4 och 5-9 §§ samt i 3 kap.

Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import föreligger.

Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid tillfällig införsel föreligger.

5 §4

Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredje land förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU.

Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredjeland förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU.

Frihet från skatt enligt första Frihet från skatt enligt första

1 Senaste lydelse av 2 kap. 12 § 1999:426. 2 Senaste lydelse 2000:1296. 3 Senaste lydelse 2010:1893. 4 Senaste lydelse 2011:284.

stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 185–187 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Varor som är tullfria enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ska behandlas som om de varit tullbelagda.

stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203–205 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Varor som är tullfria enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ska behandlas som om de varit tullbelagda.

Frihet från skatt enligt första stycket medges inte – om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller

– om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln.

Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln.

I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land.

11 §

Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om frihet från skatt vid import.

Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i förordning (EG) nr 1186/2009, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen ska gälla även i fråga om frihet från skatt vid import.

3 kap.

9 §5

Av artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges.

Av artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges.

5 Senaste lydelse 2008:1413.

4 kap.

1 §6

Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle ha tagits ut om

1. importen inte har kommersiell karaktär,

2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och

3. den som skall betala tullen och skatten inte vid förtullningen begär att denna bestämmelse inte skall tillämpas.

3. den som ska betala tullen och skatten inte begär, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning, att denna bestämmelse inte ska tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

6 Senaste lydelse 2000:1296.

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9 c, 15, 20, 34, 37, 39 och 40 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 c §1

Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EUland till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 8 b och 8 c §§.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 8 b och 8 c §§.

1 Senaste lydelse 2012:676.

15 §2

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 11 § första och andra styckena och om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

20 §3

Skattskyldigheten inträder för

1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 8 b och 8 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt 9 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i

8. den som är skattskyldig enligt 9 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull.

2 Senaste lydelse 2009:1501. 3 Senaste lydelse 2013:1070.

9 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Om beskattade tobaksvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §4

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000).

37 §5

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus eller tuggtobak från tredje land är,

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus eller tuggtobak från tredjeland är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EUland till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

4 Senaste lydelse 2013:1071. 5 Senaste lydelse 2012:676.

2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §.

39 §6

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är godkänd lagerhållare när

a) snus eller tuggtobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) snus eller tuggtobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus eller tuggtobak som då ingår i hans lager,

2. den som är skattskyldig enligt 36 § 2, när snus eller tuggtobak tillverkas,

3. den som är skattskyldig enligt 36 § 3, när snus eller tuggtobak förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 36 § 4, när snus eller tuggtobak används för annat än avsett ändamål,

5. den som är skattskyldig enligt 37 § när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som avses i 37 § första stycket 3 inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

5. den som är skattskyldig enligt 37 § när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

40 §7

Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 37 § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket.

Bestämmelserna i 30, 31 d och 31 e §§, 32 § första stycket 2 och 3 och andra stycket och 34 § ska tillämpas även i fråga om snus och tuggtobak. Därvid ska vad som gäller om upplagshavare i stället gälla den som är godkänd lagerhållare.

6 Senaste lydelse 2012:676. 7 Senaste lydelse 2015:889.

En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på

1. tuggtobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och

2. tuggtobak och snus

a) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare,

b) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet,

c) som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,

d) som exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där, eller

d) som exporterats till tredjeland eller förts till frizon för annat ändamål än att förbrukas där, eller

e) som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 8 c, 14, 19 och 34 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 c §1

Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EUland till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§.

1 Senaste lydelse 2012:677.

14 §2

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 10 § första och andra styckena samt i 10 a § och om återkallelse i 11 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

19 §3

Skattskyldigheten inträder för

1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 7 b och 7 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt 8 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i

8. den som är skattskyldig enligt 8 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull.

2 Senaste lydelse 2012:677. 3 Senaste lydelse 2013:1072.

8 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §4

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2013:1073.

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 4 kap.1 b, 8 och 13 §§, 5 kap. 2 §, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 b §1

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslet som avses i 1 kap. 3 a § är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt

1 Senaste lydelse 2012:678.

3 a kap. 2 och 3 §§. 3 a kap. 2 och 3 §§.

8 §2

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 4 § första och andra styckena och om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

13 §3

Skattskyldig

1. för energiskatt för import av råtallolja,

2. för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a § samt av bränslen enligt 4 §, och

3. för svavelskatt för import av bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är,

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt.

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet.

2 Senaste lydelse 2009:1493. 3 Senaste lydelse 2012:678.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §.

5 kap.

2 §4

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, vid mottagandet av bränslet,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § 3, när bränslet förs in till Sverige, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull.

I fall som avses i 4 kap. 1 b § första stycket 3 eller 13 § första stycket 3 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull.

6 kap.

1 §5

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 1 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281).

För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000).

4 Senaste lydelse 2012:678. 5 Senaste lydelse 2014:945.

7 kap.

1 §6

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle

1. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

1. som av den skattskyldige exporterats till tredjeland eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där,

2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.,

3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande,

4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5,

5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2012:837.

2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Med förtullning förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.16. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §1

Skjutvapen och ammunition får inte förvaras på tullager eller i frizon eller frilager utan medgivande av Polismyndigheten.

Skjutvapen och ammunition får inte förvaras på tullager eller i frizon utan medgivande av Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:591.

2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

8 §2

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts.

1 Senaste lydelse 2014:800. 2 Senaste lydelse 2003:811.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal.

9 §3

Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

11 §4

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske.

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

3 Senaste lydelse 2004:208. 4 Senaste lydelse 2004:208.

Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §5

Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

Den vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 16 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

17 §6

Tullverket får ta hand om en Tullverket får ta hand om en

5 Senaste lydelse 2000:1301. 6 Senaste lydelse 2000:1232.

vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan.

vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 §tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26–43 §§ och 7 kap. 5 §tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2011:468.

2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska Tullverket besluta om skatten på varan om

1. skattskyldighet har inträtt, och

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi.

Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) som fattades innan varorna omhändertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 1 § tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:1255.

2.19. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

Den som åsamkas personskada eller sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 § eller 23 § första stycket första meningen polislagen (1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken eller 6 kap. 2 och 10 §§ tullagen (2000:1281) har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom.

Den som åsamkas personskada eller sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 § eller 23 § första stycket första meningen polislagen (1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken eller 4 kap. 2 och 16 §§ tullagen (2016:000) har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tullkontroller som inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1304.

2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:445) om exportbutiker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag förstås med obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt,

unionsvaror: detsamma som med gemenskapsvaror i artikel 4.7 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen,

unionsvaror: detsamma som i artikel 5.23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:291.

2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag förstås med obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt,

unionsvaror: detsamma som med gemenskapsvaror i artikel 4.7 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen,

unionsvaror: detsamma som i artikel 5.23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen,

icke-unionsvaror: detsamma som i artikel 5.24 i förordning (EU) nr 952/2013,

EU:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92,

EU:s tullområde: de områden som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:292.

2.22. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 §inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §2

Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är skattefria:

– 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

– 5 kap. 21 § tullagen (2000:1281), och

– 2 kap. 14 § tullagen (2016:000), och

– 65 kap. 2 §, 4 § tredje stycket samt 16, 17 och 20 §§skatteförfarandelagen (2011:1244).

9 kap.

8 §3

Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av:

– 5 kap. 8 § vägtrafikskattelagen (2006:227) eller 8 § lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

– 5 kap. 14–18 §§ tullagen (2000:1281), och

– 2 kap. 8–11 §§ tullagen (2016:000), och

– 65 kap. 2 §, 4 § första stycket, 5–13 och 19 §§skatteförfarandelagen (2011:1244).

Dröjsmålsavgifter och ränta som beräknas enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte dras av.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2011:1256. 3 Senaste lydelse 2013:1106.

2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att 1–3, 8 och 31 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet.

I 19–22, 25 a–27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller lagen om straff för terroristbrott.

De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen (2000:1281) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen (2016:000) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Bestämmelserna i 19–22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2–4 §§skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

1 Senaste lydelse 2014:1500.

2 §

Vid tillämpning av denna lag skall en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

I denna lag förstås med

1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), och

2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara skall läggas upp på tillfälligt lager eller bli föremål för godkänd tullbehandling eller åtgärder enligt 3 kap. 4 §tullagen (2000:1281), då varan förs in till eller ut från landet.

2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras eller åtgärder enligt 3 kap. 1 §tullagen (2016:000), då varan förs in till eller ut från landet.

3 §2

Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen

1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret,

2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas

2 Senaste lydelse 2004:123.

och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet,

och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel, eller

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel.

5. till en tullmyndighet i ett annat land, i strid med 4 kap. 25 § tullagen (2000:1281), genom en notering i bokföringen anmäler en vara för övergång till fri omsättning och därmed ger upphov till fara för att en införsel till Sverige fullföljs i strid med ett förbud eller villkor.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

8 §3

Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att

1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller

3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgiften.

För tullbrott döms också den som vid anmälan av en vara till tullbehandling med stöd av ett enhetstillstånd enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 4 kap.

24 § tullagen (2000:1281)

3 Senaste lydelse 2010:109. Ändringen innebär att tredje och fjärde styckena tas bort.

uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att tull undandras det allmänna.

När det föreligger en skyldighet att lämna en anmälan enligt 3 kap. 3 a § tullagen gäller vad som anges i första stycket. Vad som därvid sägs om anmälan till tullbehandling ska i stället gälla en sådan anmälan som avses i 3 kap. 3 a § tullagen .

Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra skatter och avgifter som Tullverket ska besluta.

31 §

Kan brott som avses i

1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller

2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 8 kap. 2–4 §§ tullagen (2000:1281) påförs

2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 5 kap. 5–10 §§ tullagen (2016:000) påförs

får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet1

dels att 2 kap. 8 a § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 a § ska utgå,

dels att 2 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § tullagen (2016:000), får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 8 a § 2010:103 rubriken närmast före 2 kap. 8 a § 2010:103.

2.25. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §1

Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses i 25 § brukas

1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning eller enskilt godkännande, eller

1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, ett tullkontor eller en annan plats som

Tullverket anvisat eller godkänt, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning eller enskilt godkännande, eller

2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för besiktning eller till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2009:227.

2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §1

Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om personer och egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning ska kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren ska biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet, om det behövs.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska göras i samråd med Tullverket.

Kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska göras i samråd med

Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:735.

2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 23 och 28 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

På begäran av den som avser att utfärda vitesföreläggande enligt tullagen (2000:1281), skall upplysning lämnas om huruvida det i den brottsbekämpande verksamheten görs bedömningen att vite enligt 10 kap. 4 § tredje styckettullagen inte får sättas ut.

På begäran av den som avser att utfärda vitesföreläggande enligt tullagen (2016:000), ska upplysning lämnas om huruvida det i den brottsbekämpande verksamheten görs bedömningen att vite enligt 7 kap. 6 § tullagen inte får sättas ut.

28 §

Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § skall gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontrollverksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, skall de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten.

Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § ska gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontrollverksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, ska de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten.

I 6 kap. 24 § tullagen (2000:1281) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag.

I 4 kap. 8 § tullagen (2016:000) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.28. Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs att 6 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om

1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet eller utsläppande på marknaden av livsmedel,

2. märkning och presentation av livsmedel,

3. livsmedels beskaffenhet eller beteckning,

4. användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller tillsammans med livsmedel,

5. läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet och om personalhygienen i övrigt inom sådan verksamhet, och

6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon eller ett frilager.

6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §1

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska hamnskyddsorganet biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska göras i samråd med Tullverket.

Kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska göras i samråd med

Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:742.

2.30. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Varor som kvarhålls genom beslut av Tullverket i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1236/2005 skall förvaras på betryggande sätt och stå under Tullverkets övervakning.

Varor som kvarhålls genom beslut av Tullverket i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1236/2005 ska förvaras på betryggande sätt och stå under Tullverkets övervakning.

Det som sägs i 3 kap. 8 § och 4 kap. 9 §tullagen (2000:1281) om tillfälligt lager och tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara.

Det som sägs i 3 kap. 7 § tullagen (2016:000) om en anläggning för tillfällig lagring och ett tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara.

Den som har lagt upp en vara på ett tillfälligt lager eller på ett tullager ansvarar för förvaringskostnaden även när varan kvarhålls av Tullverket enligt första stycket. Om däremot Tullverket beslutar förvaringsställe skall i stället den som enligt tullagstiftningen är gäldenär eller skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd ansvara för förvaringskostnaden.

Den som har lagt upp en vara på en anläggning för tillfällig lagring eller på ett tullager ansvarar för förvaringskostnaden även när varan kvarhålls av Tullverket enligt första stycket. Om däremot Tullverket beslutar förvaringsställe ska i stället den som enligt tullagstiftningen är gäldenär eller skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd ansvara för förvaringskostnaden.

Om det behövs för att säkerställa betalning skall Tullverket besluta att en vara som har kvarhållits enligt första stycket inte får lämnas ut förrän Tullverkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Om det behövs för att säkerställa betalning ska Tullverket besluta att en vara som har kvarhållits enligt första stycket inte får lämnas ut förrän Tullverkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för Tullverkets kostnader för förvaring enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.31. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

2 §

En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, om andelen sådana varor, bestämd enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.

En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.

Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.32. Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § postlagen (2010:1045) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

16 §

Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2016:000) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet.

2.33. Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

5 §

I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. Alkoholdrycker som har lagts upp på sådant tillfälligt lager som avses i 3 kap. 7 § tullagen (2000:1281) ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från lagret inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på tillfälligt lager.

I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade tillämpas lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Alkoholdrycker som har lagts upp på en sådan anläggning för tillfällig lagring som avses i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från anläggningen inom 30 dagar från uppläggningen. Det gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.34. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt

1. kupongskattelagen (1970:624),

2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

4. tullagen (2000:1281),

4. tullagen (2016:000),

5. lagen (2004:629) om trängselskatt,

6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och

7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter.

Lagen gäller även för belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (2000:1281) gäller.

1 Senaste lydelse 2014:1471.

3. Ärendet och dess beredning

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995 fick Sverige en till stora delar ny tullagstiftning. Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen blev direkt gällande rätt. Merparten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och ersattes av författningar som skulle komplettera dessa förordningar, se vidare regeringens propositioner Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34) och En ny tullag (prop. 1999/2000:126).

Den 1 maj 2016 ska en ny tullkodex börja tillämpas, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

I syfte att utreda behovet av författningsändringar med anledning av unionstullkodexen tillsatte regeringen i mars 2014 en utredning. Utredningen skulle enligt direktiven (dir. 2014:35) lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning, bl.a. förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt anslutande lagändringar. I januari 2015 överlämnade utredningen sitt betänkande En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5) till regeringen. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00700/S3).

I betänkandet SOU 2015:5 berörs frågan om dröjsmålstalan utan att något förslag lämnas. Under remissen av betänkandet efterlyste några remissinstanser en lösning av frågan. Inom Finansdepartementet har en promemoria med ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen upprättats, Dröjsmålstalan enligt den nya tullagen – en kompletterande promemoria till betänkandet SOU 2015:5 (dnr Fi2015/03572/S3). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/03572/S3).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 november 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag och synpunkter.

Vissa av Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitten 6.1, 6.2.1, 6.2.5 och 6.2.7. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har också vissa mindre ändringar av i huvudsak språklig och redaktionell karaktär gjorts.

Lagförslagen i avsnitten 2.2–2.16, 2.18–2.23 och 2.25–34 är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4. Tullunionen

4.1. Europeiska unionen är en tullunion

Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den gemensamma eller, numera, den inre marknaden. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt.

Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då den traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis harmonisering av medlemsstaternas tullagstiftning och den 1 juli 1968 trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella tulltaxorna. Ursprungligen var EU-budgeten beroende av medlemsstaternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april 1970 ersattes medlemsstaternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter. Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. jordbruksavgifter, sockeravgifter och tullar. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera de kostnader som medlemstaterna har för uppbörden av dessa tullar. Denna fördelning kommer att ändras till 80 respektive 20 procent, jfr artikel 2.3 i rådets beslut nr 335/2014/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Rådsbeslutet beräknas kunna träda i kraft under 2016, men det ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014, se regeringens proposition Godkännande av rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering (prop. 2013/14:238) s. 9.

Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullagstiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad. Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens 28 medlemstater. I dag återfinns grunden för tullunionen i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad har den gemensamma tullpolitiken också en stor betydelse för EU:s handel med omvärlden. Det finns ett negativt samband mellan komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. EU utgör i dag en av de största aktörerna i världshandeln och den gemensamma exporten står för ungefär 20 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Att EU:s 28 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av varorna i den internationella handeln gör att förändringar, till exempel

införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export.

4.2. En gemensam tullagstiftning

Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs i dag av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Från att ha funnits i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullagstiftning med de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser som införts på gemenskapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskapstullkodexen hör tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet

Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (den s.k. säkerhetsändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säkerheten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Åtgärderna var följande: 1. analys och elektroniskt utbyte av riskinformation mellan tullmyndigheter och mellan dessa och EUkommissionen inom en gemensam riskhanteringsram, 2. ett krav på att uppgifter ska lämnas till tullmyndigheterna före ankomst respektive före avgång beträffande samtliga varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde och 3. beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör till tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och som kommer att omfattas av förenklingar i enlighet med tullbestämmelserna och lättnader när det gäller tullkontroller.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (det s.k. etullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlemsstaterna förband sig att upprätta system för import- och exportklarering (såväl tullmyndigheterna emellan som mellan dessa och de ekonomiska aktörerna), system för registrering av ekonomiska aktörer (inklusive godkända ekonomiska aktörer) samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den

information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande, dvs. senast den 15 februari 2013, skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att insända tulldeklarationerna centralt (en s.k. ”single access point”), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen ska medlemsstaterna i samarbete med EU-kommissionen upprätta system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävs för import- eller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävs enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k. ”single window”).

Den moderniserade tullkodexen

Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln (”e-tull”) som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informationstekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), se KOM(2005) 608 slutlig.

Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verksamhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Den resulterande rättsakten, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex), omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte tillnärmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas databehandlingssystem.

Genom den moderniserade tullkodexen genomfördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare infördes principen om ”centraliserad klarering”, vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig.

Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 2013.

Unionstullkodexen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderniserade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tidsanpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen. För att ta om hand detta lade EU-kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex – en tullkodex för unionen, se COM(2012) 64.

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektroniska

systemen kommer dock att ske stegvis och förväntas vara slutfört senast den 31 december 2020. För att stödja genomförandet av unionstullkodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångsperioder har kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument (”MASP”) och ska uppdateras kontinuerligt, anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016. För att stötta medlemsstaterna ekonomiskt i detta arbete finns åtgärdsprogrammet Tull 2020.

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUFfördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelats genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

I januari 2014 presenterade kommissionen utkast till delegerad förordning och genomförandeförordning avseende unionstullkodexen. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex överlämnades till Europaparlamentet och rådet för synpunkter den 21 augusti 2015. I slutet av oktober 2015 stod det klart att vare sig Europaparlamentet eller rådet invände mot den delegerade förordningen.

Den 24 november 2015 fattade kommissionen beslut om Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Såväl den delegerade förordningen som genomförandeförordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 29 december 2015.

En sammanfattning av unionstullkodexen finns i avsnitt 5.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Nationella bestämmelser

Inför Sveriges EU-inträde tillsatte regeringen en utredning med uppgift att ”lämna förslag till utformningen av tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG” (dir. 1993:78). Utredningsarbetet redovisades i betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89). Betänkandet innehöll de förslag till ändringar som ansågs nödvändiga inför anslutningen till EU. Förslagen låg till grund för prop. 1994/95:34. Eftersom såväl betänkandet som propositionen arbetades fram under stor tidspress baserades arbetet till stora delar på den tullagstiftning och de tekniska lösningar som fanns före inträdet i EU.

Vid det svenska EU-inträdet den 1 januari 1995 infördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), och en ny tullförordning, tullförordningen (1994:1558). Dessa författningar kompletterade gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Finansdepartementets ansvarsområde. Samtidigt infördes lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Eftersom 1994 års tullag tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning (dir. 1996:103). Enligt direktiven skulle utredningen se över huvuddelen av den svenska tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde.

Regeringen beslutade 1998 att ge utredningen tilläggsdirektiv (dir. 1998:86). Enligt dessa skulle utredningen lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994:1550) med anledning av den förestående omorganisationen av Tullverket. Utredningen överlämnade i oktober 1998 delbetänkandet Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket (SOU 1998:127).

I april 1999 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny tullag (SOU 1999:54). Genom prop. 1999/2000:126 överlämnade regeringen sitt förslag till ny tullag, vilket byggde på förslagen i utredningens slutbetänkande, till riksdagen. Den nu gällande tullagen (2000:1281) trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförordningen (2000:1306).

5. Den nya tullkodexen för unionen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen) har antagits av Europaparlamentet och rådet med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget), särskilt artiklarna 33, 114 och 207, vilka avser tullsamarbete, tillnärmning av lagstiftning samt den gemensamma handelspolitiken. EUF-fördraget ger EU exklusiv befogenhet på bl.a. den gemensamma handelspolitikens område, se artikel 3.1 i det fördraget. Att en EU-

förordning till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat framgår av artikel 288 i samma fördrag.

Unionstullkodexen består av 59 skäl, 288 artiklar, som är indelade i nio avdelningar, och en bilaga, som innehåller en jämförelsetabell avseende unionstullkodexen och förordning (EG) nr 450/2008 (se avsnitt 4.2). Detta avsnitt innehåller en sammanfattning av unionstullkodexen. Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 4.2

5.1. Nyheter i unionstullkodexen

En del av de ändringar som har gjorts i unionstullkodexen är av redaktionell och lagteknisk natur men det har också gjorts väsentliga ändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande.

Elektronisk kommunikation (skäl 17). I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I kodexen införs den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av artikel 6.1 framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Centraliserad klarering (skäl 44). Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor, se artikel 179.1. Det motsvarar det förfarande som i gemenskapstullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden. Av skäl 18 framgår att den procedur som nu används för det förfarandet kommer att behållas tills de nödvändiga elektroniska systemen för centraliserad klarering har tagits i drift och

EU-kommissionen kommer att specificera närmare hur detta ska ske.

Särskilda förfaranden (skälen 47 och 50). De särskilda förfarandena i unionstullkodexen motsvarar det som i gemenskapstullkodexen benämndes tullförfaranden med ekonomisk verkan. Syftet med de nya bestämmelserna är att fastställa gemensamma och enkla regler som kompletteras med en mindre uppsättning regler för varje särskilt förfarande för att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna. En konkret förändring är att ett enda förfarande för aktiv förädling införs.

Det sker genom att aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med bearbetning under tullkontroll och att aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. De fördelar som förut erbjudits inom ramen för dessa tullförfaranden finns kvar men har samlats i det nya förfarandet som enbart benämns aktiv förädling.

Allmänna ursprungsregler (artiklarna 60 och 62). En viktig förändring i unionstullkodexen gäller de allmänna ursprungsreglerna. Genom dessa regler fastställs en varas ursprung, dvs. varifrån varan kommer. Reglerna används för att man ska kunna tillämpa handelspolitiska skyddsinstrument och av handelsstatistiska skäl. En grundläggande regel för att

fastställa en varas ursprung är att en vara som framställts i två eller flera länder får ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen, jfr art 60.2 i unionstullkodexen. Genom gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den fastställdes det för ett fåtal produkter vilka behandlingar som ger ursprung. Unionstullkodexen gör det möjligt att införa produktspecifika urspungsregler för alla produkter, se art 62.

Den fortsatta genomgången av kodexens innehåll följer dess indelning i avdelningar och rubriksättning.

Hänvisningar till S5-1

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 6

5.2. Allmänna bestämmelser (avdelning I)

Avdelning I innehåller 55 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner (artiklarna 1–5),

– kapitel 2, Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen (artiklarna 6–52), och

– kapitel 3, Valutaomräkning och tidsfrister (artiklarna 53–55). I unionstullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Kodexen ska tillämpas enhetligt inom hela detta tullområde. Detta framgår av artikel 1.1. I artikel 4 definieras EU:s tullområde. Andra viktiga begrepp, exempelvis ”tullagstiftning”, definieras i artikel 5.

Av artikel 3 framgår att tullmyndigheterna har det primära ansvaret för att övervaka EU:s internationella handel och därigenom bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska vidta åtgärder med särskilt följande syften: a) att skydda EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, b) att skydda EU från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd, c) att säkerställa EU:s och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter och d) att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och att underlätta den lagliga handeln.

I unionstullkodexen införs enligt skäl 17 den rättsliga ram inom vilken Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln genomförs, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt. Principen kommer till uttryck i artikel 6.1 där det sägs att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut, mellan tullmyndigheterna, eller mellan dessa och ekonomiska aktörer (se artikel 5.5), och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, utom i vissa fall som framgår av punkterna 3 och 4 i artikel 6. Som framgår av artikel 16.1 ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissionen samt för lagring av sådan information i enlighet med kodexen.

Alla uppgifter som tullmyndigheterna får vid utövandet av sin verksamhet, och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund, ska enligt artikel 12 omfattas av ett krav på tystnadsplikt. Uppgifterna får i princip inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, såvida inte tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja uppgifterna enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får enligt artikel 13 ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk (se artikel 5.7). Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för utbytet ska vara konfidentiella, såvida inte parterna kommit överens om något annat.

Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska enligt artikel 15, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller. En person, eller ett tullombud (se nedan) för personen i fråga, som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ansvarar för att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga, att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga och, i tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda.

Varje person får enligt artikel 18 utse ett tullombud (se definition i artikel 5.6). Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud enligt artikel 19 uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från personen de företräder.

Med ”beslut” förstås enligt artikel 5.39 varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullagstiftningen (se artikel 5.2) för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Enligt skäl 22 bör alla beslut som avser

tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, omfattas av samma regler. I artiklarna 22–37 finns bestämmelser om sådana beslut. Besluten ska vara giltiga i hela unionen (se artikel 26) och kan upphävas (se artikel 27) eller ändras eller återkallas (se artikel 28) om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av denna lagstiftning. Som framgår av artikel 22.7 ska ett beslut som är negativt för den sökande innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44 (se nedan).

Enligt skäl 24 bör pålitliga ekonomiska aktörer som följer bestämmelserna få ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tullförenkling eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en utbredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbaserade kontroller. I artiklarna 38–41 finns bestämmelser om ansökan om och beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör. Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör enligt skäl 25 kunna dra nytta av ett internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter enligt skäl 23 att tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på lämplig nivå på hela den inre marknaden. I artikel 42.1 åläggs varje medlemsstat att fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen.

I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är det enligt skäl 27 nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra denne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver. Rätten att överklaga ett faktiskt beslut kommer till uttryck i artikel 44.1 första stycket. Av artikel 44.1 andra stycket framgår att varje person som hos tullmyndigheterna har ansökt om ett beslut och som inte inom den tidsfrist som anges i artikel 22.3 har fått ett sådant beslut också ska ha rätt att överklaga. I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. En förlängning kan även ske på den sökandes begäran. Enligt artikel 44.4 ska medlemsstaterna se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna. Även om denna bestämmelse enligt sin

ordalydelse synes ta sikte enbart på överklagande enligt artikel 44.1 första stycket, så torde man kunna anta att kravet på skyndsamhet också ska gälla för överklagande enligt artikel 44.1 andra stycket.

Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga. Kontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Kontrollerna ska enligt artikel 46.2 främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska enligt artikel 47.1 tullmyndigheterna i nära samarbete med de andra myndigheterna om möjligt göra dessa kontroller vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna, varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för kontrollerna. I syfte att minimera risker och bekämpa bedrägerier får enligt artikel 47.2 informationsutbyte ske mellan tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter och mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen.

I artiklarna 51–55 finns slutligen bestämmelser om bevarande av dokument och andra uppgifter, avgifter och kostnader samt valutaomräkning och tidsfrister.

5.3. Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II)

Avdelning II innehåller 21 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan (artiklarna 56–58),

– kapitel 2, Varors ursprung (artiklarna 59–68), och – kapitel 3, Varors värde för tulländamål (artiklarna 69–76). Import- och exporttullar som ska betalas ska enligt artikel 56.1 grunda sig på Gemensamma tulltaxan. Att Gemensamma tulltaxan ska omfatta bl.a. Kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan framgår av artikel 56.2. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska enligt artikel 57.1 klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras.

Varors ursprung kan vara förmånsberättigande eller ickeförmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så omfattas de av bestämmelser om förmånstull, jfr artikel 56.2 d eller e. I

artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma ickeförmånsberättigande ursprung och i artikel 64 fastställs regler för att bestämma förmånsberättigande ursprung.

För tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska enligt artikel 69 varors tullvärde fastställas. Detta ska göras i enlighet med artiklarna 70 och 74. Enligt artikel 70.1 ska grundvalen för varors tullvärde vara transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska enligt artikel 70.2 utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att metoderna i artikel 74 tillämpas.

5.4. Tullskuld och garantier (avdelning III)

Avdelning III innehåller 50 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Uppkomst av en tullskuld (artiklarna 77–88), – kapitel 2, Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld (artiklarna 89–100),

– kapitel 3, Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp (artiklarna 101–123), och

– kapitel 4, Upphörande av tullskuld (artiklarna 124–126). Med ”tullskuld” förstås enligt artikel 5.18 en persons skyldighet att betala den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

Vid import uppkommer enligt artikel 77 en tullskuld genom att ickeunionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden: övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning, eller tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap (se artikel 18.1) ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Vid export uppkommer enligt artikel 81 en tullskuld genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Bestämmelser om tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad finns i artikel 79 för varor som omfattas av importtull och i artikel 82 för varor som omfattas av exporttull.

Vid import eller export uppkommer enligt artikel 83 en tullskuld även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller

restriktioner vid import eller export. Någon tullskuld uppkommer emellertid inte vid olaglig införsel i EU:s tullområde av falsk valuta eller införsel i EU:s tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de enligt artikel 84 solidariskt ansvara för betalningen av det beloppet. En tullskuld anses enligt artikel 87.1 uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i artiklarna 77 och 81 (se ovan) inges. I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

För att bättre skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti enligt skäl 36 täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. I artiklarna 89–100 finns bestämmelser om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, vilken motsvarar import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor. Enligt artikel 92.1 får en garanti ställas i form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition eller ett åtagande från en borgensman (se artikel 94) eller i någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 98.1 omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska enligt artikel 101.1 fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87 (se ovan), så snart som de har nödvändiga uppgifter. Gäldenären ska enligt artikel 102.1 underrättas om tullskulden. Detta gäller enligt artikel 103.1 inte efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Denna treårsperiod ska förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning, när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, se artikel 103.2.

Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 (se ovan) ska enligt artikel 108.1 betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna. Tidsfristen får inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären. Betalning ska enligt artikel 109.1 ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning. Tullmyndigheterna kan bevilja anstånd i 30 dagar med betalningen, se artiklarna 110 och 111.1. Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna enligt artikel 113 säkerställa betalning av det beloppet med alla medel

som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. Dröjsmålsränta kan debiteras för import- eller exporttullbelopp som inte har betalats i tid, se artikel 114.

Att import- eller exporttullbelopp kan återbetalas eller efterges framgår av artikel 116.1. Återbetalning eller eftergift kan ske av något av följande skäl: a) import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp (se artikel 117), b) varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet (se artikel 118), c) de berörda myndigheterna har begått ett fel (se artikel 119), eller d) av rättviseskäl (se artikel 120).

Vilka tidsfrister som gäller för ansökan om återbetalning eller eftergift framgår av artikel 121.

Av artikel 124.1 framgår elva fall som medför att en tullskuld vid import eller export upphör. Det är exempelvis genom betalning av import- eller exporttullbeloppet eller genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

5.5. Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV)

Avdelning IV innehåller 26 artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Summarisk införseldeklaration (artiklarna 127–132), och – kapitel 2, Varors ankomst (artiklarna 133–152). Varor som förs in i EU:s tullområde (se artikel 4) ska enligt artikel 127.1 omfattas av en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt huvudregeln i artikel 127.3 inges till tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde. Den ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 128. Någon deklaration behöver enligt artikel 127.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom EU:s tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som förs in i unionens tullområde ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller från och med tidpunkten för införseln. Varorna ska enligt artikel 135.1 utan dröjsmål transporteras via den rutt som tullmyndigheterna angivit, och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna, till någon annan plats som de anvisat eller godkänt eller till en frizon. Omedelbart vid ankomst till någon av dessa platser ska enligt artikel 139.1 införseln av varorna anmälas till tullen.

Vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 anses vara i tillfällig lagring. I den svenska språkversionen står det egentligen ”ska hänföras till tillfällig lagring”. Det synes vara en felöversättning, i exempelvis de engelska och danska språkversionerna har motsvarande fras lydelsen ”shall be in temporary storage” respektive ”skal være under midlertidig opbevaring”. Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom 90 dagar. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas

beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller destinationsland.

5.6. Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V)

Avdelning V innehåller 48 artiklar, indelade i fyra kapitel: – kapitel 1, Varors tullstatus (artiklarna 153–157), – kapitel 2, Hänförande av varor till ett tullförfarande (artiklarna 158– 187), – kapitel 3, Kontroll och frigörande av varor (artiklarna 188–196), och – kapitel 4, Bortskaffande av varor (artiklarna 197–200).

Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska enligt artikel 153.1 antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida inte det fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror. Varorna förlorar sin tullstatus som unionsvaror och blir icke-unionsvaror, om de exempelvis förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är tillämpliga, eller har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen, se artikel 154.

Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga. Tulldeklarationen ska, utom i särskilda fall, inges genom elektronisk databehandlingsteknik, jfr artikel 158.2, till ett behörigt tullkontor, se artikel 159. Tulldeklarationen kan vara en standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, se artiklarna 162–165 respektive 166–169. En tulldeklaration får enligt artikel 170.1 inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person, dvs. deklaranten, ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Deklaranten ska, utom i vissa undantagsfall, vara etablerad i unionens tullområde, se artikel 170.2 och 170.3. Om tulldeklarationen uppfyller villkoren för vad som gäller för hänförande av varor till ett tullförfarande ska den enligt artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som den avser har anmälts till tullen. Att en godtagen tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artikel 173 respektive 174. Andra förenklingar än förenklad tulldeklaration som unionstullkodexen ger utrymme för är centraliserad klarering, se artiklarna 179–181, och registrering i deklarantens bokföring, se artiklarna 182–184.

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska deklarationen och de styrkande handlingarna och begära att deklaranten lämnar andra handlingar samt undersöka varorna och ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna, jfr artiklarna 189 och 190. Resultatet vid en kontroll av en tulldeklaration ska enligt artikel 191.1 användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till

vilket varorna hänförs. Resultatet av kontrollen har enligt artikel 191.3 samma bevisvärde i hela EU:s tullområde.

Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Varor kan enligt unionstullkodexen bortskaffas på tre sätt: förstöring av varor enligt artikel 197, försäljning av varor enligt artikel 198.1 eller överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

Hänvisningar till S5-6

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 5.8

5.7. Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI)

Avdelning VI innehåller nio artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Övergång till fri omsättning (artiklarna 201 och 202), och – kapitel 2, Befrielse från importtullar (artiklarna 203–209). Eftersom övergång till fri omsättning är ett av de allra viktigaste tullförfarandena har detta förfarande behandlats i ett eget, om än kort, kapitel i unionstullkodexen. Huvudregeln avseende förfarandet framgår av artikel 201. Icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller är avsedda för privat användning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning. En övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut, att andra eventuella avgifter tas ut i enlighet med gällande bestämmelser för dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder (jfr artikel 202) och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede, samt att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning innebär att icke-unionsvaror får tullstatus som unionsvaror.

I övrigt innehåller avdelning VI i artiklarna 203–209 bestämmelser om befrielse från importtullar för varor som återinförs till unionens tullområde i samma skick som de var i när de exporterades och för produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet.

5.8. Särskilda förfaranden (avdelning VII)

Avdelning VII innehåller 53 artiklar, indelade i fem kapitel:

– kapitel 1, Allmänna bestämmelser (artiklarna 210–225), – kapitel 2, Transitering (artiklarna 226–236), – kapitel 3, Lagring (artiklarna 237–249), – kapitel 4, Särskild användning (artiklarna 250–254), och – kapitel 5, Förädling (artiklarna 255–262). Varor får enligt artikel 210 hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden: a) transitering, som ska omfatta extern transitering (se artikel 226) och intern transitering (se artikel 227), b) lagring, som ska omfatta lagring i tullager (se artiklarna 240–242) och

frizoner (se artiklarna 243–249), c) särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel (se artiklarna 250–253) och slutanvändning (se artikel 254) eller d) förädling, som ska omfatta aktiv förädling (se artiklarna 256–258) och passiv förädling (se artiklarna 259–262).

Tillstånd från tullmyndigheterna krävs enligt artikel 211.1 vid användning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning samt vid drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då den driftansvarige för anläggningen är tullmyndigheten själv.

Ett särskilt förfarande ska enligt artikel 215.1 avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199 (se avsnitt 5.6). Detta gäller inte för förfarandet för transitering som enligt artikel 215.2 ska avslutas av tullmyndigheterna när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid destinationstullkontoret.

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller lagts upp i en frizon får enligt artikel 220 genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Förfarandet för extern transitering innebär enligt artikel 226 att ickeunionsvaror får transporteras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Transiteringen kan ske bl.a. enligt förfarandet för extern unionstransitering (se artiklarna 233–236), under vissa förutsättningar i enlighet med TIR-konventionen eller i enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum. I artikel 227 finns en motsvarande bestämmelse avseende unionsvaror.

Ett förfarande för lagring, dvs. tullager (se artiklarna 240–242) eller frizon (se artiklarna 243–249), innebär enligt artikel 237 att ickeunionsvaror får lagras i unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Under vissa omständigheter kan också unionsvaror hänföras till ett förfarande för lagring. Varor får enligt artikel 238 kvarstå under ett förfarande för lagring under obestämd tid, såvida inte typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön.

Särskild användning omfattar förfarandena för tillfällig införsel och slutanvändning. Förfarandet för tillfällig införsel (tidigare ”temporär import”) innebär enligt artikel 250.1 att icke-unionsvaror som är avsedda för återexport (jfr avsnitt 5.9) får bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från

importtullar, utan att varorna blir föremål för andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. För att förfarandet ska få användas måste vissa villkor vara uppfyllda, bl.a. att varorna inte får vara avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 251 fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till förfarandet måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor enligt artikel 254.1 övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning.

Inom ramen för förfarandet för aktiv förädling får enligt artikel 256 icke-unionsvaror användas i EU:s tullområde i en eller flera förädlingsprocesser (se artikel 5.37) utan att varorna omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Förfarandet får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör. Förfarandet får också användas för varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning samt varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220 (se ovan). Tullmyndigheterna ska enligt artikel 257.1 ange den tid inom vilket förfarandet ska avslutas.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får enligt artikel 259 unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda. Förfarandet får inte tillåtas för vissa typer av unionsvaror, bl.a. varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

Hänvisningar till S5-8

5.9. Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII)

Avdelning VIII innehåller 15 artiklar, indelade i sex kapitel:

– kapitel 1, Formaliteter inför utförsel av varor (artiklarna 263–266), – kapitel 2, Formaliteter vid utförsel av varor (artiklarna 267 och 268), – kapitel 3, Export och återexport (artiklarna 269 och 270), – kapitel 4, Summarisk utförseldeklaration (artiklarna 271–273), – kapitel 5, Anmälan om återexport (artiklarna 274–276), och – kapitel 6, Befrielse från exporttullar (artikel 277). Avdelningen innehåller bestämmelser om formaliteter i samband med export av unionsvaror och återexport av icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde.

Varor som ska föras ut ur tullområdet ska enligt artikel 263.1 omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde. Deklarationen ska enligt artikel 263.3 utgöras av något av följande: en tulldeklaration (jfr artikel 5.12), en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 eller en summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 264. Någon deklaration behöver enligt artikel 263.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom unionens tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller.

Det framgår av artikel 277 att unionsvaror som exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras.

Hänvisningar till S5-9

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 5.8

5.10. Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX)

Avdelning IX innehåller 11 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Utveckling av elektroniska system (artiklarna 278–281), – kapitel 2, Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen (artiklarna 282 och 283),

– kapitel 3, Delegering av befogenheter och kommittéförfarande (artiklarna 284 och 285), och

– kapitel 4, Slutbestämmelser (artiklarna 286–288). Enligt unionstullkodexen är elektronisk kommunikation huvudregeln och pappersbaserad kommunikation undantaget, jfr skäl 17 och artikel 6.1. Den 31 december 2020 ska de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser senast vara i drift. Under tiden som elektroniska system utvecklas och införs finns i artiklarna 278–281 bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik. I det här sammanhanget kan man också notera den möjlighet EU-kommissionen har enligt artikel 282 att låta en eller flera medlemsstater under en begränsad tid särskilt testa it-relaterade förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning.

I artiklarna 284 och 285 finns bestämmelser som rör delegerade akter respektive genomförandeakter. Bestämmelserna i unionstullkodexen om denna typ av rättsakter beskrivs närmare i avsnitt 5.11.

I de återstående tre artiklarna, artiklarna 286–288, framgår när kodexen träder i kraft och från vilka tidpunkter den ska tillämpas samt att vissa rättsakter upphör att gälla respektive ändras med anledning av unionstullkodexen, se också avsnitt 9.

Hänvisningar till S5-10

5.11. Förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen

Delegerade akter

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.

Befogenheten att anta delegerade akter framgår av artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279. Befogenheten är enligt artikel 284.2 tidsbegränsad. Den ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013 och kan genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Befogenheten får enligt artikel 284.3 när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar dock inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

När kommissionen antar en delegerad akt ska den enligt artikel 284.4 samtidigt lämnas till Europaparlamentet och rådet. Den delegerade akten ska enligt artikel 284.5 träda i kraft endast om varken parlamentet eller rådet har gjort invändningar mot akten inom en period av två månader från den dag då akten lämnades till parlamentet och rådet, eller om både parlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att ha några invändningar. Denna period kan förlängas med två månader på parlamentets eller rådets initiativ.

Genom en särskilt inrättad expertgrupp har medlemsstaterna varit involverade i arbetet med dessa akter.

Genomförandeakter

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i

enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

Av artikel 285.1 framgår att kommissionen ska biträdas av den s.k. tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Befogenheten för kommissionen att anta genomförandeakter framgår av artiklarna 8, 11, 17, 21, 25, 32, 37, 41, 50, 54, 58, 63, 66, 68, 76, 100, 107, 123, 132, 138, 143, 152, 157, 161, 165, 169, 176, 178, 181, 184, 187, 193, 200, 207, 209, 213, 217, 222, 225, 232, 236, 239, 266, 268, 273, 276, 281 och 283.

Av dessa artiklar framgår om genomförandeakten ska antas enligt det rådgivande förfarandet, se artikel 285.2 som hänvisar till artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011, eller granskningsförfarandet, se artikel 285.4 som hänvisar till artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Tre artiklar, nämligen artiklarna 8, 37 och 123, hänvisar till både det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet. Återstående 45 artiklar hänvisar enbart till granskningsförfarandet.

Genom hänvisningen till artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 i artikel 285.3 och 285.5 framgår att genomförandeakten i vissa fall ska kunna tillämpas omedelbart.

Hänvisningar till S5-11

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 5.10

6. Förslag till en ny tullag

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016, se artiklarna 287 och 288 i kodexen. Den nya kodexen innehåller flera väsentliga nyheter, se avsnitt 5.1. Med anledning av detta är det nödvändigt att ersätta den nuvarande svenska tullagstiftningen, dvs. tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., med ny lagstiftning. Följande överväganden ligger till grund för förslagen.

Hänvisningar till S6

6.1. Ingen uppdelning i två lagar

Regeringens förslag: Lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. upphävs och ersätts inte med en ny lag. Relevanta bestämmelser tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ersätts av en ny tullag och en lag om vissa tullbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att man ställer sig tveksam till direktivet att utredningen ska ha ansvarsfördelningen mellan

Finansdepartementet och Utrikedepartementet för olika bestämmelser i den nya tullkodexen i åtanke när den föreslår ny lagstiftning. Swedac menar att en sådan utgångspunkt snarare motverkar en tydlig och enhetlig reglering och föreslår därför att regeringen överväger möjligheten att i mycket större utsträckning slå ihop författningar för att underlätta för såväl myndigheter som ekonomiska aktörer att följa lagstiftningen. Kommerskollegium anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar beroende på huvudman ur ett företagsperspektiv inte är logisk och bidrar till ökat regelkrångel. Kollegiet anser att en sammanhållen lagstiftning hade varit bättre, i syfte att minimera regelkrånglet och underlätta för företagen att tillämpa lagstiftningen. Tullverket anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar utifrån uppdelningen mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet av ansvaret för tullfrågorna inte underlättar för näringslivet utan gör i stället tullagstiftningen mer svårtillgänglig. Tull-Kust anför att det inte är så användarvänligt för vare sig allmänheten eller tulltjänstemannen att även den nya tullagstiftningen är uppdelad i två lagar.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller tullagstiftningen så har

Finansdepartementet huvudansvaret och Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Uppdelningen mellan departementen avspeglas i den nuvarande svenska tullagstiftningen bl.a. på så sätt att Finansdepartementet har ansvar för tullagen (2000:1281) och Utrikesdepartementet har ansvar för lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En uppdelning av tullagstiftningen efter dessa linjer är inte ny utan kommer till uttryck i både prop. 1994/95:34 och prop. 1999/2000:126.

I både betänkandet SOU 2015:5 och lagrådsremissen föreslås en motsvarande uppdelning, i form av dels en ny tullag, dels en lag om vissa tullbestämmelser som ska ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna uppdelning är enligt Lagrådet olämplig och onödig och leder till att regleringen blir mer svårtillgänglig, något som vissa remissinstanser också har påpekat. Regleringen bör samlas i den nya tullagen, vilket enligt Lagrådets bedömning kan ske utan några genomgripande förändringar av den lagen.

I ljuset av Lagrådets synpunkter gör regeringen bedömningen att den nuvarande uppdelningen i två lagar inte bör behållas. Regeringen föreslår därför inte att en ny lag om vissa tullbestämmelser införs. Relevanta bestämmelser tas istället in i den nya tullagen (se författningskommentaren till 1 kap. 1 och 15 §§).

6.2. En ny tullag

I detta avsnitt behandlas förslaget till ny tullag.

6.2.1. En ny tullag införs

Regeringens förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Den nya tullagen innehåller främst kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen och bestämmelser om annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket. Det tas in en definition i den nya tullagen som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Utredningens förslag till tullag har en något annorlunda

utformning. Vidare föreslår utredningen inte någon definition av ”tullagstiftning”.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den nya tullagen.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen (2000:1281) innehåller i huvudsak kompletterande bestämmelser till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen. Gemenskapstullkodexen ersätts från och med den 1 maj 2016 av unionstullkodexen, varvid grunden för den nuvarande tullagen försvinner. En ny tullag som kompletterar unionstullkodexen behöver införas.

Unionstullkodexens struktur har beaktats vid utformningen av förslaget till ny tullag, men vissa avvikelser har varit nödvändiga för att ge förslaget en logisk disposition. Förslaget består av följande kapitel:

– 1 kap. Allmänna bestämmelser, – 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier, – 3 kap. Införsel och utförsel av varor, – 4 kap. Tullkontroll, – 5 kap. Överträdelser och sanktioner, – 6 kap. Överklagande, och – 7 kap. Särskilda bestämmelser. Följande bestämmelser i unionstullkodexen ligger till grund för bestämmelserna i förslaget till ny tullag:

– artiklarna 1–55, dvs. allmänna bestämmelser, – artiklarna 77–126, dvs. bestämmelser om tullskuld och garantier, – artiklarna 127–152, dvs. bestämmelser om införsel av varor i unionens tullområde,

– artiklarna 158–200, dvs. bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor,

– artiklarna 201–209, dvs. bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar,

– artiklarna 237–249, dvs. bestämmelser om lagring, – artiklarna 263–277, dvs. bestämmelser om varor som förs ut ur unionens tullområde, och

– artiklarna 278–288, dvs. bestämmelser om elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, och kommittéförfarande samt slutbestämmelser.

Unionstullkodexen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat, jfr artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget. Nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen. Bestämmelserna i den nuvarande tullagen har granskats utifrån dessa förutsättningar och endast de bestämmelser som har bedömts komplettera unionstullkodexen och fortfarande vara relevanta har införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelsernas innehåll beskrivs närmare i författningskommentaren, se avsnitt 11.1.

I vissa delar innehåller dock unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner (artikel 42), överklaganden (artiklarna 43–45) och kontroll av varor (artiklarna 46–49). Där är utrymmet för kompletterande nationella bestämmelser något större. Bestämmelserna om överklaganden och kontroll av varor har sina motsvarigheter i gemenskapstullkodexen medan bestämmelsen om sanktioner är ny i förhållande till den kodexen. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap., överklaganden i 9 kap. och kontroll av varor i 6 kap. Enligt regeringens bedömning är bestämmelserna om kontroll av varor i den nuvarande tullagen i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och har därför införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelserna om överklaganden och sanktioner diskuteras närmare i avsnitten 6.2.9 och 6.2.10.

Med undantag för artikel 44.1 andra stycket om dröjsmålstalan har inte några bestämmelser i unionstullkodexen identifierats som motiverar helt nya bestämmelser i den nya tullagen. Om kommissionens förordningar med delegerade akter och genomförandebestämmelser föranleder några helt nya bestämmelser i tullagen kan avgöras först när dessa förordningar föreligger i slutligt skick och har kunnat analyseras. Som framgår av avsnitt 4.2 har kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 kommit på plats först helt nyligen och någon fullständig analys har inte kunnat göras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen kan få anledning att återkomma i frågan.

Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om förfarandet rörande annan skatt än tull som ska tas ut vid import och som ska betalas till Tullverket. Även den nya tullagen bör innehålla sådana bestämmelser. Utgångspunkten är att det som sägs i lagen om tull också ska gälla annan skatt, om inte något annat uttryckligen anges i lagen.

I 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen finns en definition av ”tullagstiftning”: med tullagstiftning avses EU:s tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar. Utredningen har inte föreslagit någon definition av ”tullagstiftning” i den nya tullagen. Den definition som finns i artikel 5.2 i unionstullkodexen har ansetts vara tillräcklig. Enligt den definitionen utgörs tullagstiftningen bl.a. av unionstullkodexen och de

bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Lagrådet anser att det behövs en reglering för att undvika osäkerhet kring huruvida unionstullkodexens definition omfattar det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import. Lagrådet föreslår därför att det i 1 kap. 3 § (numera 2 §) i den nya tullagen ska tas in en andra mening med lydelsen ”Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull”. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det behövs en tydligare reglering. En sådan reglering bör tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”. Den lösning som Lagrådet föreslår uppnår inte detta syfte. Regeringen föreslår därför i stället att det i 1 kap. 3 § i den nya tullagen tas in en definition, som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. Även annan relevant lagstiftning har beaktats.

Den nya tullagen ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

I avsnitten 6.2.2–6.2.12 och 7 beskrivs närmare vilka överväganden som ligger till grund för förslagen.

Lagförslag

Förslaget om en definition av ”tullagstiftning” genomförs genom 1 kap. 3 § i den nya tullagen.

En ändrad hänvisningsteknik

I den nuvarande tullagen är hänvisningarna till rättsakter genomgående utformade på så sätt att de avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamiska hänvisningar. Förslaget till ny tullag innehåller liksom den nuvarande tullagen bl.a. bestämmelser om fysiska kontroller, sanktioner och vite. I förslaget till ny tullag bör därför vissa hänvisningar avse rättsakterna i en viss angiven lydelse, s.k. statiska hänvisningar. De utformas enligt nya anvisningar för författningsskrivning. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om rättsakterna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen.

Hänvisningar till S6-2-1

6.2.2. Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration

Regeringens förslag: Bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration införs inte i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 2 § om att tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning ska tas bort. Den är inte relevant eftersom ansvaret för att lämna deklarationen regleras i överordnad lagstiftning. Den är inte heller modern i förhållande till elektroniskt uppgiftslämnande. Transportindustriförbundet anför att utredningens uttryck i 4 kap. 2 § är ytterst otidsenligt då det i dagens anställningsformer inte alltid är så att den som lämnar en deklaration helt givet är ”anställd” av deklaranten eller ombudet utan ofta kan vara inhyrd eller på annat sätt representera deklaranten eller ombudet utan att vara anställd av denne.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 4 kap. 2 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget.

Som påtalats ovan (se avsnitt 6.2.1) är unionstullkodexen bindande och direkt tillämplig i medlemstaterna och nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen.

Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration finns i artikel 170 i unionstullkodexen. Där sägs bl.a. att en tulldeklaration får inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen.

Inga krav på formell anställning eller förtroendeställning synes ställas i denna bestämmelse. Att då ha en nationell bestämmelse som ställer sådana krav skulle gå utöver bestämmelsen i unionstullkodexen. Regeringen gör därför bedömningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen inte ska införas i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-2

6.2.3. Internationell unionsflygplats

Regeringens förslag: En bestämmelse om att regeringen fattar beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen har inget författningsförslag i denna del utan överlämnar frågan till den fortsatta hanteringen av lagstiftningsärendet.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen meddelar regeringen beslut om att en flygplats ska utgöra internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen, dvs. en flygplats som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland.

I betänkandet SOU 2015:5 finns inget förslag till en motsvarande bestämmelse i den nya tullagen. Utredningen konstaterar (s. 119) att i utkasten till föreskrifter meddelade med stöd av unionstullkodexen finns det bestämmelser om flygplatser som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland, i utkasten benämnda internationella unionsflygplatser, men eftersom dessa bestämmelser ger upphov till flera frågor, som utredningen inte har möjlighet att besvara, överlämnas frågan om hur beslut om internationell unionsflygplats ska hanteras till den fortsatta hanteringen av det här lagstiftningsärendet.

Bestämmelsen i 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen infördes genom prop. 1999/2000:126. I författningskommentaren till bestämmelsen (s. 142) sägs att regeringen redan i dag [dvs. vid tidpunkten för propositionens antagande] fattar beslut om att en flygplats ska utgöra en internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen. Något uttryckligt lagstöd för detta finns emellertid inte. Därför föreslås att en sådan bestämmelse införs i 12 § andra stycket.

För att också framöver kunna underlätta resandet och möjliggöra för svenska flygplatser att upprätthålla och utöka sina internationella förbindelser bör enligt regeringens bedömning en motsvarande bestämmelse införas i den nya tullagen. Såvitt regeringen kan bedöma torde det inte vara aktuellt med någon stor mängd ansökningar framöver, eftersom flertalet av de flygplatser som vill bedriva flygtrafik med tredjeland sannolikt redan har beviljats tillstånd att göra det. En ansökan om att få bedriva flygtrafik med tredjeland bör precis som för närvarande göras till regeringen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 7 kap. 3 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-3

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.2.4. Enhetstillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen införs inte i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i tullagen lyfts ut ur den lagen och regleras i en egen separat övergångsbestämmelse eftersom EUkommissionen enligt uppgift till Tullverket kommer att lyfta in dagens bestämmelser om enhetstillstånd i en särskild delegerad akt.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i 3 kap. 3 a § och 5 § andra stycket samt 4 kap. 24–30 §§ i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen och motiverar det i betänkandet SOU 2015:5 på följande sätt (s. 175).

Paragraferna överförs i sin helhet till förslaget till ny tullag då unionstullkodexens regler om centraliserad klarering inte kommer att börja tillämpas förrän år 2020. Enligt skäl 18 i unionstullkodexen behålls det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden till dess.

Frågan om hur förfarandet för enhetstillstånd för förenklade förfaranden övergångsvis ska användas i stället för förfarandet centraliserad klarering är för närvarande föremål för diskussion mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna. Så länge frågan inte är löst är det enligt regeringens bedömning inte lämpligt att i den nya tullagen införa bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen eller motsvarande bestämmelser. Det finns anledning för regeringen att återkomma i denna fråga.

Hänvisningar till S6-2-4

6.2.5. Omprövning av beslut om tull, annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om omprövning av beslut om tull i den nuvarande tullagen bör inte införas i den nya tullagen.

Motsvarande bestämmelser finns i unionstullkodexen.

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om omprövning av beslut om annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift införs i den nya tullagen.

Utredningens bedömning och förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen gör bedömningen att 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen utgör dubbelreglering.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför följande i fråga om utredningens förslag att ta bort 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen. JO är tveksam till de skäl utredningen anför för denna ståndpunkt. I motsats till utredningen är JO inte övertygad om att bestämmelsen motsvaras av bestämmelserna i unionstullkodexen om möjligheten att ansöka om återbetalning och eftergift. JO kan inte heller se att den möjlighet som tullmyndigheterna har att i särskilda fall ompröva ett beslut enligt artikel 23.4 i unionstullkodexen motsvarar den generella rätt till omprövning som i dag ges den enskilde genom 5 kap. 3 § tullagen.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: I 5 kap. i den nuvarande tullagen finns bestämmelser om tulltaxering och betalning av tull m.m. I 5 kap. 2 § regleras deklarantens eller gäldenärens skyldighet att begära rättelse av en uppgift som är oriktig eller ofullständig. Av 5 kap. 3 § framgår när Tullverket ska ompröva ett beslut som kan ha

betydelse för tulltaxeringen. Bestämmelserna om omprövning i 5 kap. 3 § omfattar även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Enligt 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen ska en deklarant eller gäldenär som finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, utan dröjsmål anmäla detta till Tullverket och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. Skyldigheten att anmäla en oriktig eller ofullständig uppgift torde omfattas av artikel 15.2 i unionstullkodexen som anger att en deklarant är ansvarig för att uppgifter som lämnats är riktiga och fullständiga. Artikel 173 ger deklaranten en möjlighet att ändra uppgifter i en tulldeklaration. Bestämmelserna om rättelse i 5 kap. 2 § får anses motsvara artiklarna 15.2 och 173 i unionstullkodexen. Någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen behövs därför inte i den nya tullagen.

Enligt 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen ska Tullverket enligt första stycket ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen, om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse, dvs. att den innebär en möjlighet till omprövning, antingen på deklarantens initiativ eller på myndighetens initiativ. Bestämmelsen innehåller dock inga materiella bestämmelser om vad som kan utgöra grund för en omprövning. I gemenskapstullkodexen finns bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas i artikel 220 och artiklarna 235–242. Unionstullkodexen innehåller motsvarande bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut kan omprövas efter ansökan av deklarant eller gäldenär eller på tullmyndighetens initiativ. I artiklarna 22 och 23 i unionstullkodexen finns allmänna bestämmelser om bland annat beslut som tullmyndighet fattar på ansökan från en enskild. Av artikel 23.4 framgår även att tullmyndigheterna i särskilda fall ska ompröva ett beslut. Enligt artiklarna 27 och 28 i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna i vissa fall upphäva, återkalla eller ändra ett förmånligt beslut. Upphävande, återkallelse eller ändring av beslut kan ske på tullmyndighetens eget initiativ eller efter ansökan av innehavaren av beslutet. Att artiklarna 27 och 28 också gäller beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen framgår av artikel 29. I artiklarna 116–123 i unionstullkodexen finns också specifika bestämmelser om återbetalning och eftergift. I enlighet med de förutsättningar som anges i dessa bestämmelser ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttullbelopp. Återbetalningen eller eftergiften kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Enligt utredningens bedömning tycks vad som sägs i 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen därför utgöra en dubbelreglering och att någon motsvarande bestämmelse därför inte behövs i den nya tullagen, en bedömning som JO är tveksam till.

Regeringen instämmer i utredningens slutsats att någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen inte behövs i den nya tullagen. Dock inte för att det handlar om en

dubbelreglering, eftersom 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse och inte innehåller några materiella bestämmelser, utan för att bestämmelsen helt enkelt är överflödig. Att ta bort bestämmelsen skulle inte innebära att deklaranten eller gäldenären går miste om någon möjlighet till omprövning, utan endast att man går direkt på aktuella bestämmelser i unionstullkodexen utan omvägen via en bestämmelse i tullagen. Man skulle därmed slippa den oklarhet som den nuvarande ordningen synes skapa och Sverige skulle också kunna slippa kritik från EU-kommissionen för att i omprövningsbeslut avseende tull hänvisa till nationella bestämmelser i stället för relevanta bestämmelser i EU:s tullagstiftning.

Som framgår ovan omfattar bestämmelserna i gemenskapstullkodexen och unionstullkodexen endast tull. Förfarandet beträffande annan skatt än tull regleras i nationell lagstiftning. Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Därav följer att unionstullkodexens bestämmelser om rättelser och omprövning av beslut blir tillämpliga även beträffande annan skatt än tull när det gäller fastställande och betalning av skatten. Därmed behövs inte någon omprövningsbestämmelse i denna del i den nya tullagen. Däremot torde det finnas behov av en bestämmelse som rör sådan omprövning av beslut om annan skatt än tull som ska ske när det görs en ansökan om återbetalning eller eftergift, samt när återbetalning eller eftergift av skatt ska ske på Tullverkets eget initiativ. En sådan bestämmelse finns i 2 kap. 19 § i förslaget till ny tullag. Lagrådet anför att det inte kan finna att 2 kap. 20 § (numera 19 §) ger något lagstöd för omprövning men att detta möjligen i stället följer av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket. Som framgår ovan är avsikten att lagstödet för omprövning ska följa av 2 kap 1 § andra stycket när det är fråga om fastställande och betalning av skatten. När det är fråga om återbetalning eller eftergift av annan skatt än tull, ska däremot den föreslagna 2 kap. 19 § utgöra lagstödet för omprövning.

Mot bakgrund av den förändrade hanteringen av mervärdesskatt vid import från och med den 1 januari 2015 som innebär att mervärdesskatt vid import redovisas till Skatteverket i de flesta fall då deklaranten (eller om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar) är registrerad till mervärdesskatt i Sverige, kommer bestämmelsen i 2 kap. 19 § vara tillämplig i färre situationer än tidigare.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen omfattar också omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Det torde enligt regeringens bedömning fortsatt finnas ett behov av att kunna ompröva även sådana beslut. Omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift omfattas inte av unionstullkodexens bestämmelser om omprövning. Sådan omprövning får således regleras i nationell lagstiftning. I förslaget till ny tullag har en bestämmelse om omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift tagits in i 5 kap. 16 §.

Lagrådet konstaterar att unionstullkodexens omprövningsbestämmelser har gjorts tillämpliga i fråga om tull och annan skatt än tull men inte i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift.

Lagrådet anför därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör analyseras om den föreslagna regleringen i 5 kap. 18 § (numera 16 §) är

tillräcklig. Regeringen gör följande bedömning. Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket har en tydlig koppling till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning. En sådan koppling framgår inte av den nya bestämmelsen i 5 kap. 16 §. Eftersom någon ändring i sak inte är avsedd, föreslår regeringen att bestämmelsen förtydligas i denna del.

I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen finns en bestämmelse som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull om det finns synnerliga skäl. Med anledning av artikel 120 om återbetalning och eftergift av rättviseskäl i unionstullkodexen har den bestämmelsen inte införts i förslaget till ny tullag i lagrådsremissen.

Lagrådet anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket.

Regeringen gör följande bedömning när det gäller frågan om den nuvarande dispensregeln kan anses ersättas av artikel 120 i unionstullkodexen. Enligt dispensregeln får nedsättning eller befrielse medges om det föreligger synnerliga skäl. Enligt artikel 120 ska återbetalning eller eftergift göras av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdlöshet kan tillskrivas gäldenären. Särskilda omständigheter ska anses föreligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat. Även om en del talar för att man kan jämställa synnerliga skäl med rättviseskäl, är det tveksamt om detta låter sig göras fullt ut. Regeringen föreslår därför att dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i förslaget till tullag. Bestämmelsen finns i 2 kap. 20 § i förslaget till ny tullag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 19 och 20 §§ och 5 kap. 16 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-5

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.2.6. Ett tullombuds skyldighet att hålla medel avskilda

Regeringens förslag: Bestämmelsen om ett ombuds skyldighet att hålla medel avskilda i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Transportindustriförbundet anför att efterlevnad av bestämmelsen leder till en orimligt stor administrativ börda för tullombuden och yrkar därför att paragrafen stryks. För att till fullo efterleva föreslagen lagtext krävs att tullombuden håller isär deklarantens medel från sina egna medel på separata bankkonton. I förlängningen innebär detta att tullombudens kunder ska betala den del

av fakturorna som avser avgifter och skatter till ett av tullombudets bankkonton för att sedan betala deklarationsarvoden, transporttjänster, lagringskostnader samt andra logistiktjänster till ett annat av tullombudets bankkonton.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 1 kap. 13 § i den nya tullagen.

Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget. Frågan om avskiljande av medel för tullskuld diskuterades däremot utförligt i prop. 1999/2000:126 s. 96 f. Där återges bl.a. vad som sades när en bestämmelse om att hålla medel avskilda infördes i samband med ikraftträdandet av 1987 års tullag. Då sades att bestämmelsen var angelägen då den bl.a. klargjorde att den tullskyldige [numera gäldenären] hade separationsrätt i sitt ombuds konkurs för förskottsbetalning som gjorts till ombudet. Den trygghet och de fördelar i övrigt som detta gav de tullskyldiga [dvs. gäldenärerna] borde väl uppväga det praktiska merarbete som det innebar för ombuden. Det påpekades också att liknande bestämmelser gäller för bl.a. advokater och fastighetsmäklare. Regeringen gör bedömningen att de skäl som låg till grund för att bestämmelsen infördes i tullagen fortfarande torde vara relevanta. Någon anledning att göra den ändring i förslaget till ny tullag som Transportindustriförbundet föreslår finns därför inte. Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att en bestämmelse som motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 10 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-6

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.2.7. Bestämmelser om ränta

Regeringens förslag: Bestämmelserna om ränta i den nuvarande tullagen införs delvis i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den nuvarande utformningen av tullagens räntebestämmelser innebär en dubbelreglering som blir mycket svår att tillämpa när det gäller ränta på skatt. Ett vägval bör göras så att regelverket antingen hänvisar till reglerna för tull eller till reglerna för skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Det är för Tullverket betungande att i varje ärende där ränta aktualiseras behöva tillämpa två skilda regelverk för beräkningen av räntan. En sådan ordning ökar risken för att felaktiga beslut fattas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen (s. 121) är den nuvarande tullagens ränteregler inte helt enkla att förstå. Till viss del hänvisar reglerna till gemenskapstullkodexens bestämmelser om kompensationsränta och kreditränta, då dessa bestämmelser ska tillämpas

även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Därutöver finns också andra regler om ränta som hänvisar till bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det har under utredningens gång inte gått att utreda om dessa regler kompletterar varandra eller om det kan vara fråga om en dubbelreglering. Utredningen har därför valt att föra in de nuvarande räntereglerna (med nya hänvisningar till unionstullkodexens artiklar) i förslaget till ny tullag.

Såvitt regeringen kan bedöma skapar räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen viss osäkerhet. Det är därmed nödvändigt att se över bestämmelserna. Den fortsatta diskussionen utgår från räntebestämmelserna i betänkandets förslag till ny tullag, dvs. 2 kap. 12–19 §§, eftersom dessa bestämmelser har anpassats till unionstullkodexen.

Frågan om dubbelreglering aktualiseras främst i fråga om 2 kap. 13 §. Enligt första stycket i den paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas 1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller 2. i fall som avses i artikel 79 i unionstullkodexen, när andra skatter än tull undrandragits genom förfarandet. Enligt andra stycket i paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull om en underrättelse enligt artikel 102.1 i unionstullkodexen har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid. Enligt 2 kap. 12 § ska bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 114 i unionstullkodexen tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut vid import. I artikel 114.2 regleras dröjsmålsränta när tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79, vilket innebär att 13 § första stycket 2 redan täcks av det som regleras i 12 §. Punkten 2 kan därför tas bort. Frågan är därmed om det finns skäl att behålla bestämmelserna i 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket.

Lagrådet anser att det framstår som oklart om de särskilda regleringarna i de förslagna 2 kap. 10 och 14 §§, dvs. 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket och 17 § i betänkandets lagförslag, överhuvudtaget har någon funktion.

Regeringen gör följande bedömning. I

2 kap. 13 § första stycket 1 anges att ränta ska tas ut när Tullverket i ett omprövningsbeslut fastställer att ett visst skattebelopp ska betalas, alternativt att en allmän förvaltningsdomstol beslutar att ett sådant belopp ska betalas. En sådan situation kan uppstå om deklaranten med stöd av artikel 173 i unionstullkodexen ansöker om att få göra en ändring i tulldeklarationen och ändringen medför att tullmyndigheten fastställer ett högre tullbelopp än det som tidigare fastställts. Man kan notera att artikel 114 inte säger något om dröjsmålsränta när en rättelse har gjorts med stöd av artikel 173. Därmed torde bestämmelsen i 13 § första stycket 1 ha en funktion. Den synes inte innebära någon dubbelreglering och bestämmelsen bör därför kunna vara kvar. Därmed behövs även bestämmelser som i sak motsvarar de delar av 17 § som kompletterar 13 § första stycket 1.

2 kap. 13 § andra stycket tar sikte på att en kompletterande tulldeklaration har lämnats in för sent vid tillämpning av ett förenklat förfarande. Detta utesluter alla fall där Tullverket uppbär tobaksskatt och alkoholskatt från resande. De fall av import av varor som medför skattskyldighet enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen

(1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi och som omfattas av uppskovsförfarandet är inte heller aktuella eftersom Tullverket då inte är beskattningsmyndighet. Annan beskattningsbar import kan omfattas av andra stycket, under förutsättning att importen har skett med ett förenklat förfarande. Samma gäller vid import där reklamskatt ska tas ut. Det kan emellertid ifrågasättas om bestämmelsen bör föras över till den nya tullagen. Enligt den motsvarande bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen tas ränta ut på annan skatt än tull om utfärdande av tullräkning har försenats till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande deklaration i tid. Det har funnits en liknande bestämmelse i de svenska tullagarna sedan 1974. Före EUinträdet omfattade den dock även ränta på tull och tog sikte på det så kallade hemtagningsförfarandet. Den ursprungliga bestämmelsen, i 20 § tredje stycket tullagen (1973:670), infördes enligt förslag som lämnades i Kungl. Majt:s proposition med förslag till ändring i tullagen (1973:670), m.m.; given den 25 oktober 1974 (nr 180). Av propositionen, s. 31, framgår att bestämmelsen om att ränta skulle utgå när tullräkning inte kunnat utfärdas inom föreskriven tid infördes för att det inte ansågs vara rimligt att den som inte lämnade sin deklaration i tid skulle kunna få kredit under längre tid än den som kom in med sin deklaration inom föreskriven tid. Bakgrunden till förslaget var bl.a. att Generaltullstyrelsen funnit att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning ingavs för sent. Regeringen konstaterar att situationen är en annan i dag. Hemtagningsförfarandet har ersatts av EU-rättens bestämmelser om förenklade förfaranden. Det finns utförliga bestämmelser om krav och villkor för tillstånd till att använda förenklade förfaranden. Att kompletterande deklarationer lämnas in för sent är en sådan brist som kan leda till en återkallelse av ett tillstånd. Vidare påförs förseningsavgift om en kompletterande deklaration lämnas in för sent. Det kan enligt regeringens mening ifrågasättas om ränteregeln behövs i ljuset av att det finns andra påtryckningsmedel. Till saken hör att det enligt uppgift från Tullverket är ytterst sällsynt att räntebestämmelsen tillämpas. Regeringen noterar också att Tullverket förordar att bestämmelsen utgår.

Sammantaget innebär detta att regeringen anser att några bestämmelser motsvarande 2 kap. 13 § andra stycket i betänkandets förslag och de delar av 2 kap. 17 § i betänkandets förslag som kompletterar den bestämmelsen inte bör tas in i den nya tullagen.

Tullverket har lyft fram att det är betungande för verket att behöva tillämpa två olika regelverk för beräkningen av ränta. Regeringen har viss förståelse för detta och konstaterar att det för Tullverket vore smidigare om ränteberäkningen avseende annan skatt än tull kunde ske enligt bestämmelserna i unionstullkodexen även när det är fråga om dröjsmålsränta och de fall som avses i 2 kap. 13 § första stycket 1.

Regeringen konstaterar dock också att dröjsmålsränta enligt artikel 114 i unionstullkodexen skulle bli betydligt lägre än räntenivåerna för kostnadsränta vid skönsbeskattning och kostnadsränta vid för sen betalning enligt skatteförfarandelagen. Därför bedömer regeringen att det inte är lämpligt att föreslå någon ändring av bestämmelserna om beräkning av dröjsmålsränta samt ränta som ska betalas enligt beslut vid

omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 8–15 §§ i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-7

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.2.8. Bestämmelser om vissa tullkontroller

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Ekobrottsmyndigheten anför att det är olyckligt att utredningen inte föreslår någon ändring rörande reglerna om tullkontroll av kontanta medel, dels med hänsyn till att de rättsliga förutsättningarna förändrats sedan de nuvarande reglerna infördes, dels för att de nuvarande reglerna lämnar en lucka i Sveriges penningtvättssystem.

Skälen för regeringens förslag: I utredningens uppdrag ingick att göra en bedömning av om bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 kap. respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen kunde lyftas ut ur tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning i syfte att åstadkomma en mer renodlad tullag.

Utredningen instämde i de skäl som framfördes i prop. 1999/2000:126 och propositionen Tullkontroll av kontanta medel, m.m. (prop. 2006/07:68) när bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel infördes i den nuvarande tullagen. Dessa skäl var följande. Tullagen, som får antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör vara den författning som innehåller hänvisningar till de normerande EGrättsakterna, t.ex. EU:s bestämmelser om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. De åtgärder som ska vidtas vid tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter respektive tullkontroll av kontanta medel skiljer sig inte nämnvärt från de kontroller av deklarations- och uppgiftsskyldighet som utfördes med stöd av 6 kap. tullagen. Därför landade utredningen i slutsatsen att dessa bestämmelser ska behållas i den nya tullagen. Av systematiska skäl föreslog utredningen att bestämmelserna inarbetas i kapitlet om kontroll av varor. Därmed får man ett sammanhållet kapitel som behandlar olika kontrollfrågor.

Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen i denna fråga, vilket bl.a. innebär att bestämmelserna om tullkontroll av kontanta medel är materiellt oförändrade. Det ligger utanför ramen för det här lagstiftningsärendet att föreslå ändringar i dessa bestämmelser, såsom Ekobrottsmyndigheten efterfrågar. Eftersom EUkommissionen har signalerat att det kan vara aktuellt att se över EU:s lagstiftning avseende tullkontroll av kontanta medel kan det av det skälet,

liksom på grund av andra förändringar i de rättsliga förutsättningarna, finnas anledning för regeringen att återkomma i fråga om dessa bestämmelser.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 44–53 §§ och 5 kap. 2 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-8

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.2.9. Bestämmelser om överklagande i tullagen

I det här avsnittet behandlas bestämmelserna om överklagande i tullagen och frågan om dröjsmålstalan.

Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför att inte heller den nuvarande utredningen har funnit utrymme att analysera frågan om s.k. dröjsmålstalan. I stället lämnar utredningen frågan till den fortsatta hanteringen av ärendet. JO instämmer i utredningens bedömning att frågan bör tas om hand i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Tullverket anför att det finns ett behov av att nationellt fastställa en ordning för hur rätten till dröjsmålstalan enligt förordning (EU) nr 952/2013 kan utövas. Om inte en sådan ordning fastställs i en svensk författning blir det i stället en fråga för de allmänna förvaltningsdomstolarna att utveckla en rättspraxis. Tullverket anser att en sådan utveckling vore olycklig. Det är betydligt bättre att författningsreglera frågan och därigenom åstadkomma en förutsebarhet i fråga om tillgängliga rättsmedel för den som anser sig drabbad av en för långsam handläggning. Sveriges advokatsamfund anför att utredningen framhåller att den nuvarande tullagen saknar en bestämmelse om dröjsmålstalan. Något förslag lämnas dock inte i betänkandet med anledning av tidsbrist, vilket varit fallet även i tidigare lagstiftningsarbete. Advokatsamfundet anser att dröjsmålstalan är en fråga som snarast behöver bli föremål för lagstiftningsåtgärder, särskilt i ljuset av Tullverkets många gånger långa handläggningstider.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om överklagande i 9 kap. Enligt utredningens bedömning är dessa bestämmelser i huvudsak i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och utredningen föreslår därför att bestämmelserna införs i förslaget till ny tullag.

Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning och föreslår, liksom utredningen, att bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i förslaget till ny tullag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 6 kap. 1–25 §§ i den nya tullagen.

En bestämmelse om dröjsmålstalan

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i tullagen kompletteras med en bestämmelse om dröjsmålstalan.

Den nya bestämmelsen innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen har inga författningsförslag i dessa delar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Justitiekanslern (JK) anför att man delar bedömningen i promemorian att ett förslag i den riktning som nu föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare kommit fram till, men att konsekvenserna av förslaget bör beredas ytterligare innan förslaget leder till lagstiftning. Det är exempelvis tveksamt om förslaget leder till några egentliga tidsvinster. Sveriges advokatsamfund anför att man avstyrker promemorians förslag till bestämmelse om dröjsmålstalan, främst eftersom förslaget inte är i överensstämmelse med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen.

Riksdagens ombudsmän (JO) och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den föreslagna bestämmelsen om dröjsmålstalan.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen finns en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan.

Bestämmelsen säger att varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 också ska ha rätt att överklaga. Mot bakgrund av denna bestämmelse finns det skäl att i den nya tullagen fastställa en ordning för hur rätten till talan vid dröjsmål ska kunna utövas. Det finns två modeller för hur detta skulle kunna lösas.

Den första modellen tillämpas främst på finansmarknadsområdet. I flera svenska lagar har det införts en rättsfigur för att motverka att handläggningsfrister som framgår av EU-rättsakter överskrids. Innebörden av rättsfiguren är att en sökande, om ett beslut inte meddelas inom en viss tid från det att dennes ansökan getts in, ska underrättas om skälen för detta. Den sökande kan då begära en förklaring av en allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Domstolen ska då i första hand endast pröva om ärendet är färdigt för avgörande, om samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats till myndigheten och om, i förekommande fall, alla nödvändiga samrådsförfaranden har iakttagits. Om ett beslut inte har

meddelats inom en viss tid från det att en sådan förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Som exempel på denna konstruktion kan nämnas 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Den andra modellen diskuteras i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) s. 253 f. Den lösningen bygger på att det finns ett faktiskt beslut att överklaga. Det förslaget är föremål för beredning och har inte lett till lagstiftning än.

För att den enskilde ska kunna utnyttja den rättssäkerhetsgaranti som bestämmelsen om dröjsmålstalan i unionstullkodexen innebär, behöver det finnas en kompletterande nationell bestämmelse på plats när bestämmelsen i unionstullkodexen ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Förslaget i den här propositionen är därför baserat på den första modellen, med beaktande av vad som redan framgår av unionstullkodexen.

I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Eftersom dessa omständigheter framgår av unionstullkodexen behöver de inte framgå av den nya bestämmelsen i tullagen. I förslaget till bestämmelse anges därför, att om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i unionstullkodexen, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Innebörden av förslaget till bestämmelse är att domstolens prövning avser frågan om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om ett beslut har överskridit den tidsfrist för att fatta ett beslut som avses i artikel 22.3 första stycket i unionstullkodexen och eventuell förlängning av tidsfristen enligt andra stycket i den artikeln, och om så bedöms vara fallet, om skälen för att något beslut inte har fattats i tid kan anses vara godtagbara eller inte.

Sveriges advokatsamfund anför att en oklarhet med förslaget i promemorian är vad de allmänna förvaltningsdomstolarna egentligen ska pröva. I promemorian anges i denna del att domstolarna ska bedöma om skälen för att något beslut inte har fattats kan anses vara godtagbara (”giltiga skäl”) eller inte. Enligt promemorian ska giltiga skäl vara sådana som Tullverket inte råder över. Advokatsamfundet anför vidare att det av promemorian inte framgår vad rättsföljden blir om en allmän förvaltningsdomstol skulle finna att Tullverket inte onödigt uppehållit ett ärende, med andra ord att Tullverket har giltiga skäl att inte fatta ett beslut. Om den allmänna förvaltningsdomstolen avslår en sådan ansökan om förklaring, kommer inte heller någon enmånadsfrist efter domstolens avgörande börja löpa. Rättsföljden blir då att Tullverket kan fortsätta handlägga ärendet så länge som det giltiga skälet består. Detta kan enligt advokatsamfundet inte stå i överensstämmelse med de uttryckliga lydelserna av artiklarna 22.3 och 44.4 i unionstullkodexen, de fasta tidsfrister som anges däri och syftet med artiklarna.

Regeringen gör följande bedömning. Domstolen ska pröva om ärendet är färdigt för beslut. Är så fallet och något beslut inte har fattats i tid ska domstolen avge en förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Då finns det inte något skäl för Tullverket att ytterligare dröja med beslutet. Gör domstolen bedömningen att ärendet inte är färdigt för beslut och att denna omständighet inte beror på Tullverket, kan den sökande begära en ny förklaring om att ärendet onödigt uppehålls. Detta är dock en situation som egentligen inte ska behöva uppstå. Enligt artikel 22.3 andra stycket i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Skulle situationen ändå uppstå, ska Tullverket så snart domstolen har förklarat att ärendet inte onödigt uppehålls tillämpa artikel 22.3 andra stycket och kontakta den sökande och meddela den tid som verket bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Självklart ska Tullverket i en sådan situation eftersträva att fatta beslut så snart som möjligt.

JO anför att tidsfristerna av tydlighetsskäl bör framgå direkt av bestämmelsen i tullagen, i likhet med hur bestämmelserna på finansmarknadsområdet är utformade, och inte bara genom en hänvisning till aktuella artiklar i unionstullkodexen. Regeringen gör bedömningen att det i nuläget inte är möjligt. Tidsfristerna kommer inte enbart att framgå av unionstullkodexen. Kompletterande bestämmelser till artikel 22.3 om tidsfrister och förlängning av tidsfrister har diskuterats på EU-nivå.

Enligt regeringens bedömning är det först när dessa bestämmelser har kunnat analyseras som det går att bedöma om bestämmelsen om dröjsmålstalan kan förtydligas på det sätt som JO förordar.

I förslaget till bestämmelse anges även att om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits, dvs. att om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett faktiskt beslut av Tullverket, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande. Eftersom domstolen i det läget redan har prövat om ärendet är färdigt för beslut, torde det vara möjligt för domstolen att tämligen omgående avgöra ärendet.

JK anför att den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa ärenden i praktiken blir första instans att handlägga ärendet eftersom det till följd av dröjsmålet aldrig har prövats i sak av myndigheten. JK saknar här en analys av vilken sorts ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt. Utan en sådan analys går det inte att bedöma om det är lämpligt att en domstol handlägger dessa ärenden som första instans. I vart fall torde det, enligt JK, krävas att domstolen i samtliga dessa fall begär in ett yttrande från myndigheten innan beslut fattas.

Som JK konstaterar blir den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa fall den första instans som prövar ärendet i sak. De ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt rör ansökan om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen, se artikel 22.1 i unionstullkodexen. Det kan exempelvis avse en ansökan om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör, se artikel 38 i den kodexen. Behovet att begära in yttrande från Tullverket får avgöras från fall till fall.

Regeringen tror inte att det kommer att vara nödvändigt för domstolen att i samtliga fall begära in yttrande.

JK anför vidare att det inte finns några skäl till varför Tullverket ska vara skyldigt att fatta sitt beslut inom en månad från det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt fördröjts. I de andra liknande regleringarna som promemorian hänvisar till har myndigheten i de allra flesta fall en längre tid att agera efter det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt uppehållits. Tullverket anför att det kan finnas ett behov av en viss ökad flexibilitet i fråga om inom vilken tid myndigheten ska fatta ett beslut efter det att domstolen har lämnat en förklaring. Det kan finnas situationer där myndigheten kan avsluta ärendet och fatta ett beslut, men det behövs en något längre tid än en månad för att det ska vara möjligt. Tullverket föreslår därför ett tillägg i den föreslagna paragrafen: ”eller inom den längre tidsfrist som domstolen har fastställt”.

Regeringen gör följande bedömning. Fristen för Tullverket att fatta ett beslut, från det att en domstol har lämnat en förklaring att ett ärende onödigt uppehålls, har gjorts relativt kort för att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 i unionstullkodexen ska uppfyllas. Att förlänga fristen, antingen uttryckligen eller genom domstolsbeslut, skulle öka risken för att det kravet inte längre anses uppfyllt. En annan risk med att förlänga tidsfristen genom ett domstolsbeslut är att förutsebarheten för den enskilde minskar. Ett sådant domstolsbeslut skulle öka domstolarnas arbetsbörda ytterligare och i många fall innebära ställningstaganden som varken är möjliga eller lämpliga för domstolen att göra. Av dessa skäl är det inte aktuellt att ändra bestämmelsen på det sätt som JK eller Tullverket förordar.

Förslaget till bestämmelse innebär att domstolen i första skedet inte ska göra någon sakprövning av ansökan. Visserligen anges i både första och andra styckena i artikel 44.1 att det ska finnas en "rätt att överklaga", men det betyder inte att det inte skulle finnas utrymme att behandla dessa två situationer på olika sätt. Artikel 44 ger EU:s medlemsstater ett visst utrymme att reglera förfarandet för överklaganden och den ordning som inrättas behöver inte nödvändigtvis se ut på samma sätt avseende artikel 44.1 första respektive andra stycket, så länge kravet på skyndsamhet i artikel 44.4 inte efterges. Utformningen av den föreslagna bestämmelsen i den nya tullagen innebär inte att rätten att överklaga enligt artikel 44.1 andra stycket begränsas, utan bara att den materiella domstolsprövningen skjuts upp.

Sveriges advokatsamfund anför att det är mycket tveksamt om ett sådant uppskjutande av en materiell domstolsprövning står i överensstämmelse med den rätt att överklaga som följer av artikel 44.1 andra stycket, när tidsfristerna i artikel 22.3 har passerats. Beroende på hur de allmänna förvaltningsdomstolarna, som är relativt ovana vid tullmål, handlägger en begäran om förklaringar, är det enligt advokatsamfundet också tveksamt om den föreslagna bestämmelsen står i överensstämmelse med skyndsamhetskravet i artikel 44.4. Som framgår ovan har regeringen i den här propositionen valt att basera förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan på den lösning som används på finansmarknadsområdet. Regeringen har gjort bedömningen att den lösningen är i överensstämmelse med artikel 44 i unionstullkodexen.

Med den föreslagna bestämmelsen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en relativt kort tid – en månad – ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Sammantaget torde detta innebära att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 iakttas och att förfarandet möjliggör rättelse inom rimlig tid.

JK anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur

Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. JK anför vidare att i promemorian anges att effekten av bestämmelsen förväntas bli förkortade handläggningstider hos Tullverket. Promemorian ger dock inget svar på frågan om tyngdpunkten i beslutsfattandet istället kommer att förskjutas till allmän förvaltningsdomstol och i vilken mån reformen verkligen leder till ett mer effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid för sektorn som sådan.

Regeringen gör följande bedömning med anledning av JK:s synpunkter. Regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Redan den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning hos Tullverket. Tanken med bestämmelsen är inte att förskjuta tyngdpunkten i beslutsfattandet till allmän förvaltningsdomstol. Endast i sällsynta undantagsfall ska en domstol p.g.a. dröjsmål hos Tullverket fatta ett beslut i verkets ställe. Regeringens förhoppning med bestämmelsen om dröjsmålstalan är att den ska leda till ett effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid hos Tullverket och att den ska ge den enskilde ett effektivt verktyg när Tullverket inte fattar beslut i tid.

I samband med att vissa ändringar avseende dröjsmålstalan föreslogs i ett antal lagar på finansmarknadsområdet i propositionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (prop. 2012/13:45) anförde regeringen dels att första domstolsinstansen för en dröjsmålstalan i linje med principen om tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen bör vara en förvaltningsrätt, dels att en dröjsmålstalan bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt, se a. prop. s. 83 f. Detta har beaktats vid utformningen av förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 6 kap. 26 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-9

6.2.10. Bestämmelser om sanktioner

Regeringens förslag: Bestämmelser om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift motsvarande de som finns i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anför att det är anmärkningsvärt att utredningen inte föreslagit några ändringar eller gjort några överväganden vad gäller tulltillägg och förbudet mot dubbelbestraffning i Europakonventionen. Kammarrätten anser att det är otillfredsställande att frågan om dubbelprövningsförbudet inte berörs överhuvudtaget i betänkandet. Att reglerna i nuvarande tullag står i överensstämmelse med unionstullkodexen spelar i det här sammanhanget ingen roll, utan frågan är hur reglerna förhåller sig till Europakonventionen. Ekobrottsmyndigheten anför att det finns en konkret risk för dubbelbestraffning vid talan om företagsbot mot företag som ålagts tulltillägg. Bedömningen av dessa svåra frågor lämnas i avsaknad av lagförslag till enskilda åklagare och tulltjänstemän. Mot bakgrund av de konsekvenser som kan uppstå vid en felaktig tillämpning av Europakonventionen, anser Ekobrottsmyndigheten att det är otillfredsställande att betänkandet inte innefattar något förslag till hur dessa frågor ska lösas.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap. (Tulltillägg och förseningsavgift respektive Ansvarsbestämmelser). Eftersom artikel 42 om sanktioner i unionstullkodexen är ny i förhållande till gemenskapstullkodexen behöver det göras en bedömning av om den nuvarande tullagens sanktionsbestämmelser är i överensstämmelse med unionstullkodexen.

I artikel 42 sägs att varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Eventuella administrativa sanktioner kan vara antingen en penningavgift eller ett återkallande, en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av sanktionen. Medlemsstaterna ska vidare senast 180 dagar från kodexens tillämpningsdag till kommissionen anmäla dessa nationella bestämmelser.

Bestämmelserna om tulltillägg och förseningsavgift finns i 8 kap. i den nuvarande tullagen. Tulltillägg är en sanktion som i huvudsak riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen och tillämpas endast i det kommersiella flödet, jfr propositionen Tulltillägg (prop. 1985/86:41 s. 22 f.). Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha påförts om en oriktig uppgift hade godtagits. Om det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen ska beräkningen av tillägget i stället ske efter 10 procent (8 kap. 2 §). Tulltillägg påförs vidare när tull tas ut på grund av olaga införsel och andra olagliga förfaranden (8 kap. 3 §).

Förseningsavgift kan enligt 8 kap. 9 § tullagen påföras den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning genom att använda ett förenklat deklarationsförfarande eller ett lokalt klareringsförfarande och inte i tid har inkommit med en kompletterande tulldeklaration. Förseningsavgiften är 400 kronor. Om en påminnelse har skickats och den kompletterande deklarationen trots detta inte inkommit inom föreskriven tid uppgår förseningsavgiften dock till 800 kronor.

Bestämmelserna om tullförseelse finns i 10 kap. i den nuvarande tullagen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a kap. 2 § tullagen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande. Detta gäller även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar (10 kap 1 §).

I 10 kap. 2 § tullagen anges att ansvar för tullförseelse inte ska inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Med den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2) infördes ett krav på medlemsstaterna att ha sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, detta krav infördes därefter i unionstullkodexen. Det finns i den nuvarande tullagen bestämmelser om sanktioner som ska vara tillämpliga när någon inte iakttar sina skyldigheter enligt tullagstiftningen. Dessa sanktioner har dock utformats utifrån de skyldigheter som läggs fast i den nuvarande tullagstiftningen. Utifrån vad som kan bedömas i nuläget torde de sanktionerna vara tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs också i fortsättningen. En slutlig bedömning av denna fråga kan dock göras först då lagstiftningen kommit på plats i sin helhet, och såväl delegerade akter som genomförandeakter till unionstullkodexen hunnit analyseras. Därför föreslår regeringen i nuläget inte några större förändringar av sanktionsbestämmelserna, utan att de nuvarande bestämmelserna införs i den nya tullagen. För att i möjligaste mån följa unionstullkodexens struktur föreslås att bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift förs samman i ett gemensamt kapitel i den nya tullagen. Regeringen föreslår vidare att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Avgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag.

I december 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner, se COM (2013) 884. Förslaget innehåller en gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen och lägger också fast

gemensamma sanktionsskalor. I förslaget finns även vissa processuella frågor reglerade. Förslaget är för närvarande föremål för diskussion i ministerrådet. Flera medlemsstater, bl.a. Sverige, har föreslagit att förslaget dras tillbaka, eftersom det rör frågor som faller under nationell rätt. Det är därför oklart om förslaget resulterar i lagstiftning. Om det antas torde en översyn av tullagens sanktionsbestämmelser vara nödvändig.

När det gäller frågorna om tulltillägg och brottspåföljder i relation till Europakonventionen, som berörs av Kammarrätten i Stockholm och

Ekobrottsmyndigheten, så har utredningen inte behandlat dessa. Frågorna diskuteras dock i propositionen Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor (prop. 2014/15:131 s. 65 f.). Då frågan om sanktioner på unionsnivå ännu inte är klar, gör regeringen samma bedömning som görs där, dvs. att sanktionerna på tullområdet bör ses över, men i ett senare sammanhang.

När det gäller frågan om tulltillägg

och företagsbot, som tas upp av Ekobrottsmyndigheten, hänvisar regeringen till de bedömningar som görs om skattetillägg och företagsbot i den nämnda propositionen, se s. 64 f.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis således inte i detta lagstiftningsärende några förändringar i sak avseende sanktioner, utöver höjningen av förseningsavgiften, men kommer att få anledning att återkomma i frågan.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 5 kap. i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-10

6.2.11. Utlämnande av uppgifter

Regeringens förslag: Bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att även

Strålsäkerhetsmyndigheten och Inspektionen för vård och omsorg bör föras in i bestämmelsen. Alla de svenska marknadskontrollmyndigheter som finns med i bilagan till förordningen (2014:1039) om marknadskontroll och annan näraliggande tillsyn bör finnas i denna förteckning. Bestämmelsen i tullagen har tidigare uppdaterats med anledning av ändringar i denna bilaga. Transportstyrelsen anför med hänvisning till bestämmelserna om marknadskontroll att t.ex. Strålsäkerhetsmyndigheten bör omfattas av listan i tullagen. Nya myndigheter med marknadskontrollansvar tillkommer efterhand och Transportstyrelsen menar därför att man i regleringen, i stället för att lista marknadskontrollmyndigheterna, borde skriva att Tullverket ska tillhandahålla de myndigheter som i lag eller förordning utpekats som myndighet med ansvar för marknadskontroll uppgifter som rör import och export.

Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande tullagen finns bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i 11 kap. 6 §. I betänkandet

SOU 2015:5 föreslås att bestämmelsen efter viss redaktionell bearbetning för att öka dess tydlighet tas in i den nya tullagen. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen.

När det gäller Swedacs och Transportstyrelsens förslag till ändringar i bestämmelsen konstaterar regeringen att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till om bestämmelsen bör ändras på föreslaget sätt, eftersom det inte finns tillräckligt beslutsunderlag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 4 § i den nya tullagen.

Hänvisningar till S6-2-11

6.2.12. Övriga frågor

Regeringens förslag:Tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked.

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i svensk lag för att Tullverket ska kunna hänföra varor som transiteras till tillfällig lagring.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Vidare föreslår utredningen en bestämmelse om tillfällig lagring av varor som transiteras.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tullverket påpekar att utredningens förslag angående möjligheten för myndigheten att begära ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked innebär en inskränkning jämfört med gällande rätt.

Bestämmelsen bör enligt Tullverket utformas på samma sätt som i gällande lagstiftning. Regeringen konstaterar att Tullverket enligt 5 § i den nuvarande tullförordningen har möjlighet att begära ersättning från en sökande i de fall då en sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Det framgår inte av bestämmelsen under vilka förutsättningar Tullverket får besluta om att ta ut ersättning. Nämnda regel om ersättning för sakkunnig vid bindande besked står även i kontrast till den allmänna bestämmelsen i 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen enligt vilken Tullverket får ta ut ersättning för sakkunnig från enskilda endast under vissa förutsättningar. För att göra regelverket mer stringent och klargöra i vilka situationer ersättning får tas ut vid anlitande av sakkunnig föreslår regeringen att tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked. Det innebär att Tullverket kan besluta att sökanden ska ersätta kostnaden för den sakkunnige i de fall då sökanden har lämnat en felaktig uppgift eller när en uppmaning att lämna uppgift inte har följts.

I utredningens förslag till lag om vissa tullbestämmelser föreslås en bestämmelse som gör det möjligt för Tullverket att tillfälligt lagra varor som transiteras med stöd av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Tullverket anför att den

föreslagna bestämmelsen blir en onödig dubbelreglering och att den bör strykas. Enligt regeringen utgör artikel 144 i unionstullkodexen rättslig grund för att varor som transiteras ska kunna hänföras till tillfällig lagring. Regeringen delar därför Tullverkets synpunkt att den föreslagna bestämmelsen är överflödig.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Transportstyrelsen anför att det i 1 kap. 1 § i förslaget till ny tullag också bör hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Swedac anför att också 7 kap. 15 § (numera 4 kap. 16 §) i den nya tullagen bör hänvisa till förordning (EG) nr 765/2008. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till de ändringar i förslaget till ny tullag avseende förordning (EG) nr 765/2008 som Swedac och Transportstyrelsen föreslår. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser som kompletterar förordning (EG) nr 765/2008. Sådana bestämmelser finns däremot i den nuvarande tullförordningen. I betänkandet SOU 2015:5 föreslås att bestämmelserna behålls i förslaget till ny tullförordning.

Swedac anför också att det bör utredas om det bör finnas en hänvisning till 29 § produktsäkerhetslagen (2004:451) i förslaget till ny tullag.

Bestämmelsen innebär att en tillsynsmyndighet får förbjuda näringsidkare att föra ut en vara till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller att exportera varan, om den är särskilt farlig. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser om produktsäkerhet eller hänvisningar till bestämmelser om produktsäkerhet. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag avseende 29 § produktsäkerhetslagen som Swedac föreslår.

Transportstyrelsen anför följande. Produkter som importeras från tredje land och som saknar CE-märkning, men där importören har för avsikt att låta prova för att CE-märkas, stoppas i dag i tullen och

Tullverket erbjuder endast möjligheterna att återexportera varan eller att varan förstörs. Detta är inte i överensstämmelse med kraven i förordning (EG) nr 765/2008. Av artikel 29.3 i den förordningen framgår att en produkt som stoppats ska kunna anmälas för annat tullförfarande än övergång till fri omsättning. Något av dessa tullförfaranden måste medge att varan kan tillåtas tas ut från ett tullager innan den övergått i fri cirkulation för att kunna provas och CE-märkas. Transportstyrelsen anser därför att Tullverket bör ges möjlighet att ta ut en form av depositionsavgift så att produkter kan lämnas ut för provning utan att de har förtullats. Uttag av depositionsavgift görs redan nu i t.ex. Finland. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag som Transportstyrelsen föreslår.

Transportindustriförbundet anför att det i fråga om Tullverkets befogenheter att kontrollera deklarationer, varor, transportmedel o dyl. i tullagen saknas lydelser eller andra indikationer på att detta kan eller helst bör ske ”skyndsamt”, ”inom viss tid efter beslut” eller som ett absolut minimum att beslut om vilken typ av kontroll som ska ske

meddelas deklaranten/ombudet inom viss specifik och tydligt angiven tidsram, för att undvika onödig tidsutdräkt. Enligt regeringens mening är detta inget som behöver framgå av tullagen. Det framgår av 7 § förvaltningslagen (1986:223) att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

Både Sjöfartsverket och Transportstyrelsen berör i sina yttranden avseende betänkandet SOU 2015:5 frågan om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, Sveriges nationella system för rapporteringsformaliteter för fartyg (”Maritime Single Window”) och kopplingen till den nya tullagstiftningen. Frågan om genomförandet av direktiv 2010/65/EU har beretts inom Regeringskansliet i ett annat sammanhang och diskuteras därför inte närmare i det här lagstiftningsärendet.

Hänvisningar till S6-2-12

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 11.1

6.3. Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen

Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna till unionstullkodexen bör inte beaktas i det här lagstiftningsärendet eftersom bestämmelserna inte har antagits slutligt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Instämmer i betänkandets bedömning eller har inget att invända mot bedömningen. Tullverket föreslår att verket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om övergångsbestämmelser.

Vissa delar av Tullverkets nu gällande föreskrifter kan komma att behöva tillämpas under en övergångsperiod. De övergångsbestämmelserna bör vara kopplade till EU-kommissionens övergångsbestämmelser och till den tid som de ska gälla.

Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i unionstullkodexen jämfört med gemenskapstullkodexen är utgångspunkten att i princip all tullhantering ska vara elektronisk. För att detta ska vara möjligt måste det finnas ett väl utbyggt IT-stöd. Parallellt med lagstiftningsarbetet pågår därför på EU-nivå ett omfattande arbete med att ta fram IT-system. Det så kallade e-tullprojektet följer en flerårsplan, som för närvarande löper fram till och med år 2020.

Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att unionstullkodexen ska börja tillämpas den 1 maj 2016. Med hänsyn till det pågående etullarbetet finns det dock i artikel 278 en övergångsbestämmelse, som anger att andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik får användas på övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av unionskodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. I artikel 279 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet

att anta delegerade akter för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

Kommissionen har den 28 juli 2015 antagit en delegerad förordning som kompletterar unionstullkodexen. Denna delegerade förordning innehåller inte några övergångsbestämmelser enligt artikel 278 i unionstullkodexen. Dessa finns i stället i en delegerad förordning som kommissionen antagit den 17 december 2015 och som överlämnats till EU-parlamentet och rådet för granskning. Publicering av denna förordning beräknas ske i februari eller mars 2016.

Eftersom det ännu inte finns någon slutligt antagen delegerad förordning med övergångsbestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende bedöma om det finns behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt. Det kan finnas anledning för regeringen att återkomma i denna fråga när den delegerade förordningen har antagits slutligt.

Hänvisningar till S6-3

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 9

7. Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kontroll av postförsändelser ska även omfatta motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. Ändringen görs i både tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför i fråga om postspärr att det är angeläget för verket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och förordar därför att frågan om spärrar tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Tull-Kust anför att man instämmer med Tullverket i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad skydd mot bland annat undersökning av brev eller annan försändelse som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande. För begränsning av de fri- och rättigheter som anges i 2 kap. regeringsformen krävs lagstöd. Enligt

21 § i samma kapitel får begränsning göras endast för att tillgodose ändamål, som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett begränsningen och inte heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning kan till exempel ske i syfte att beivra brott. I artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna finns även bestämmelser av betydelse i detta avseende.

Tullkontroll av postförsändelser

I 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen anges att för sådan kontroll som avses i 6 kap. 10 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts. Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen anges vidare att en postförsändelse som öppnats med stöd av 6 kap. 11 § inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kommit fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren ska så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl talar emot det.

I 8 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättningsvis inregränslagen) anges att en tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt under förutsättning att försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

I 9 § inregränslagen anges att beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 10 § inregränslagen anges att en försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

Tullverket har enligt 6 kap. 13 § i den nuvarande tullagen rätt att besluta om så kallad postspärr. När ett beslut om postspärr fattats av Tullverket innebär detta att en postförsändelse som väntas anlända till ett specifikt postkontor kommer att hållas kvar där, av postbefordringsföretaget, så att Tullverket ska kunna utföra sina kontroller i enlighet med 6 kap. 10 §. Ett beslut om postspärr får fattas om det finns anledning

att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och om det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Postspärren läggs vid det lokala brevbärarkontoret, dvs. det utväxlingskontor eller annat utdelningsställe, dit en internationell försändelse väntas komma från utväxlingskontoret. En motsvarande bestämmelse finns i 11 § inregränslagen.

Med postförsändelser avses i både tullagen och inregränslagen paket, brev och liknande försändelser. Med brev avses enligt 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst två kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser. Enligt samma lagrum utgör en postförsändelse en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. I begreppet postförsändelse ingår förutom brev exempelvis även böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt paket. Postverksamhet är enligt postlagen regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev, mot betalning. För att få bedriva postverksamhet krävs tillstånd enligt 2 kap. 1 § postlagen.

Tullkontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag

I betänkandet Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) konstateras att kurirföretagen transporterar liknande saker som postföretagen, dvs. brevförsändelser och paket. Eftersom kurirföretagens verksamhet inte sker med regelbundenhet, det vill säga enligt ett förutbestämt schema, krävs dock inget tillstånd enligt postlagen och de försändelser som kurirföretagen förmedlar betraktas inte heller som postförsändelser i den lagens bemärkelse. Även kurirföretagens försändelser kan dock innehålla förtroliga meddelanden. Försändelser förmedlade av kurirföretag skickas i dag via olika center som finns runt om i Europa. Vid dessa center sorteras försändelserna för att sedan skickas vidare, oftast med flyg, till t.ex. Sverige där försändelserna sedan går till olika sorteringsterminaler för olika kurirföretag i landet. Sådana anläggningar finns på flera platser, de flesta i anslutning till Arlanda, Landvetter och Malmö flygplatser.

Tullkontrollen av varor i kurirflödet sker med stöd av allmänna bestämmelser om tullkontroll enligt 6 kap. 10 § i den nuvarande tullagen. Till skillnad från s.k. paketföretag, som distribuerar paket innehållande varor, så kan dock kurirföretagen även distribuera försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden. Tullverkets rätt att öppna sådana försändelser omfattas inte av lagtexten i 6 kap. 11 § tullagen som begränsas till ”postförsändelser”.

Vid kontroller av försändelser förmedlade av kurirföretag kan det i en del fall finnas förtroliga meddelanden bipackat med varor. I dessa fall öppnas inte det förtroliga meddelandet men själva försändelsen kontrolleras för att eftersöka narkotika eller andra varor som är belagda med restriktion eller förbud. Om en försändelse misstänks innehålla ren skriftväxling öppnas denna inte annat än efter ett beslut om husrannsakan fattat av åklagare i enlighet med rättegångsbalkens regler.

Överväganden och förslag

Det finns goda skäl för en ändring av bestämmelserna om Tullverkets kontroll av postförsändelser, såsom paket, brev och liknande

försändelser, så att bestämmelserna även omfattar motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag.

En tydlig reglering motiveras av samhällets intresse av att bekämpa brottslighet, särskilt sådan allvarlig brottslighet som narkotikasmuggling, och det grundläggande skyddet för den personliga integriteten, eftersom även kurirföretagen kan distribuera försändelser som kan innehålla förtroliga meddelanden.

Eftersom skillnaderna mellan kurirföretagens verksamhet och övrig postverksamhet har minskat är det också ur ett konkurrensperspektiv motiverat att jämställa kurirföretagens verksamhet avseende förmedling av brev, paket och liknande försändelser med övrig posthantering när det gäller öppning av brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden.

Regeringen föreslår därför att reglerna om Tullverkets möjligheter att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande i tullagen och inregränslagen utvidgas till att omfatta även motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag. Tullverkets möjligheter att öppna sådana försändelser bör dock endast omfatta kontroll på de platser där försändelserna först sorteras vid ankomst till Sverige.

När det gäller frågan om att lägga postspärr även i kurirföretagens verksamhet har Tullverket anfört att det är angeläget för Tullverket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och har därför förordat att frågan tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Regeringen gör bedömningen att det inte finns beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning i frågan. Förslaget får övervägas i annat sammanhang.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 19–21 §§ i den nya tullagen samt genom ändringar i 8 och 9 §§ inregränslagen.

Hänvisningar till S7

8. Uppgiftsbehandling och sekretess

I det här avsnittet behandlas frågor om det utbyte av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen i relation till bestämmelser om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och sekretess.

8.1. Gällande rätt

8.1.1. Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen

Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav på att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske

elektroniskt (artikel 6.1). Vidare ska gemensamma uppgiftskrav upprättas för utbyte och lagring av uppgifter enligt punkt 1 (artikel 6.2). I artikel 6.3 föreskrivs undantag från kraven i artikel 6.1. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter får användas på permanent basis endast när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna, samt på tillfällig basis, vid tillfälliga fel i tullmyndigheternas eller andra berördas informationssystem. Kommissionen får vidare i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Undantagen är emellertid begränsade och den nationella regleringen får inte hindra elektroniskt utbyte och elektronisk lagring av uppgifter i enlighet med unionstullkodexen (artikel 6.4).

Exempel på uppgifter som är aktuella att utbyta är, vad gäller deklarationer: deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer och avgifter. Vidare handlar det om olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor.

Genom genomförandeakter och delegerade akter kommer närmare bestämmelser om hur den elektroniska hanteringen ska fungera. Genom artikel 7 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att bl.a. fastställa de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2. Genom artikel 8 ges kommissionen i uppgift att genom genomförandeakter specificera bl.a. format och koder för de gemensamma uppgiftskraven i artikel 6.2.

Genom unionstullkodexen ställs således krav på att hantering och informationsutbyte ska ske elektroniskt. Det elektroniska utbytet ska ske mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat. Önskvärt är att uppgifterna bara ska behöva lämnas en gång och kunna återanvändas i ett senare led (jfr skäl 17–20 i unionstullkodexen).

Det finns också bestämmelser i unionstullkodexen om samarbete mellan myndigheter, som inte tar sikte på sättet för uppgiftsutbyte. I artikel 47 anges bl.a. att tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen får utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning m.m.

8.1.2. Bestämmelser om personuppgiftsbehandling

På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter i detta sammanhang genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet. Dataskyddsregleringen på unionsnivå är för närvarande föremål för översyn.

Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204) och genom de registerförfattningar som specifikt reglerar olika myndigheters personuppgiftsbehandling.

När det gäller Tullverket regleras skyddet av den enskildes personliga integritet bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförordningen). Denna reglering gäller vid behandling av personuppgifter i Tullverkets verksamhet (i annan verksamhet än den brottsbekämpande och den som äger rum i samband med interna och administrativa åtgärder), om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (1 kap. 1 § tulldatalagen).

Bestämmelserna i 1 kap. 4–6 och 8 §§ samt 2 kap. tulldatalagen gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (1 kap. 1 § andra stycket). Av tulldatalagen följer vidare att vissa av bestämmelserna i personuppgiftslagen gäller (1 kap. 3 §).

Tillåtna ändamål för behandling av uppgifter regleras i 1 kap. 4, 4 a och 5 §§ tulldatalagen. Enligt 1 kap. 4 § första stycket får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och avgifter (1), övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet (2), fullgörande av åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande (3), och tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten (4). Nyss nämnda ändamål är så kallade primära ändamål. Enligt samma paragraf andra stycket får uppgifter som behandlas enligt första stycket även behandlas för tillhandahållande av information som behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Av 1 kap. 4 a § följer vidare att uppgifter får behandlas för att informera allmänheten om tillstånd och om certifikat för godkända ekonomiska aktörer. Härutöver följer av 1 kap. 5 § att Tullverket får behandla uppgifter för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller avgifter, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och utsökning och indrivning. Detta är så kallade sekundära ändamål.

Ändamålen har således delats in i dels sådana som är direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av Tullverket, dvs. primära ändamål (1 kap. 4 § första stycket och 4 a §), dels sådana som kan hänföras till andra myndigheters eller enskildas verksamhet eller en annan del av Tullverkets verksamhet, dvs. sekundära ändamål (1 kap. 5 § och 4 § andra stycket). Beträffande gränsdragningen mellan dessa olika typer av ändamål framgår av förarbetsuttalanden att även utlämnande av uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga, arbetsgivare och borgenärer, omfattas av de primära ändamålen, eftersom ett sådant utlämnande utgör ett normalt led i

myndighetens verksamhet, se propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 99).

Bestämmelser om tulldatabasen och dess innehåll finns i 2 kap. 1–4 §§ tulldatalagen. I Tullverkets verksamhet ska det enligt 2 kap. 1 § finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4–5 §§ angivna ändamålen (tulldatabas). Av 2 kap. 2 § följer att uppgifter om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–3 får behandlas i tulldatabasen samt att uppgifter om andra personer också får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende. Enligt 2 kap. 3 § får för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § följande uppgifter behandlas i tulldatabasen: en fysisk persons identitet och bosättning, en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare, identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar, tulltaxor, registrering för skatter och avgifter, underlag för tull, annan skatt och avgifter, bestämmande av tull, annan skatt och avgifter, revision och annan kontroll av tull, annan skatt och avgifter, tillstånd och licenser som krävs för import eller export av varor, yrkanden och grunder i ett ärende, och beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende. I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 4 § tulldataförordningen framgår att Tullverket i vissa fall har en skyldighet att lämna ut uppgifter som rör import eller export, jfr 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281). 11 kap. 6 § tullagen föreslås föras över till 1 kap. 4 § i den nya tullagen, jfr avsnitt 6.2.11.

I 2 kap. 5–8 §§ tulldatalagen samt 5–7 §§ tulldataförordningen finns bestämmelser om utlämnande på medium för automatiserad behandling och om direktåtkomst. Enligt 2 kap. 5 § tulldatalagen får uppgifter i tulldatabasen lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. I 5 § tulldataförordningen föreskrivs att uppgifter i tulldatabasen om den enskilde själv får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling, om det inte finns hinder mot det enligt någon författning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 f. Med den enskilde själv har, i detta sammanhang, även intolkats dess ombud utifrån artikel 5 i gemenskapstullkodexen som föreskriver en ovillkorlig rätt att anlita ett ombud i tullsammanhang.

När det gäller myndigheter får utlämnande till en svensk myndighet av uppgifter i tulldatabasen ske på medium för automatiserad behandling utan att detta särskilt har medgetts i lag eller förordning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 och 223. Av 6 § tulldataförordningen följer att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller en författning. Enligt 2 kap. 7 § tulldatalagen får Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ha direktåtkomst till vissa närmare angivna uppgifter i tulldatabasen. I 2 kap. 8 § första stycket samma lag föreskrivs vidare att en enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i tulldatabasen, som får lämnas ut till denne, om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringen har i 7 § första stycket tulldataförordningen föreskrivit dels att en enskild får ha sådan direktåtkomst till uppgifter om sig själv som avses i 2 kap.

8 § första stycket tulldatalagen, dels att Tullverket meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av enskilds direktåtkomst. Av Tullverkets föreskrifter (TFS 2014:5) om enskilds direktåtkomst till uppgifter i tulldatabasen om sig själv följer att en sådan åtkomst får avse vissa där närmare angivna uppgifter, jfr prop. 2000/01:33 s. 113 f.

Hänvisningar till S8-1-2

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 8.2.3

8.1.3. Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt

Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatteområdet m.m. för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag gäller sekretess vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen. Sekretessen är absolut. Av 27 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att med skatt menas i 27 kap. OSL även tull och annan indirekt skatt. Sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för bestämmande av skatt m.m. som tredje man, vilkens förhållanden är berörda.

Enligt 27 kap. 3 § första stycket samma lag gäller sekretessen enligt ovan för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är här begränsad till ett omvänt skaderekvisit, dvs. att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Eftersom regeln innebär en presumtion för sekretess för uppgifter hos Tullverket, blir utrymmet att lämna ut uppgifter därifrån begränsat. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt tulldatalagen för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse, som är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen, innebär att uppgifter som andra myndigheter än Tullverket har tillgång till genom direktåtkomst till tulldatabasen omfattas av sekretess även hos en sådan myndighet, se propositionen Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling (prop. 2004/05:164 s. 107).

Enligt 27 kap. 6 § OSL gäller sekretessen enligt 1 och 3 §§ bl.a. inte beslut varigenom skatt, vilket inbegriper tull, bestäms. 27 kap. 7–9 §§ innehåller bestämmelser som bl.a. bryter sekretessen enligt 27 kap. 1 och 3 §§.

I unionstullkodexen finns en bestämmelse om tystnadsplikt, artikel 12. Av artikeln följer att alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem. Undantag gäller om myndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja sådan uppgift enligt gällande bestämmelser, i samband med

rättsliga förfaranden eller vid tullsamarbete. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 15 i gemenskapstullkodexen.

I föreslagna 1 kap. 7 och 9 §§ nya tullagen finns också bestämmelser om tystnadsplikt, som riktar sig till privata aktörer. 1 kap. 7 § gäller förmedling av uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (1 kap. 7 § andra stycket). 1 kap. 9 § handlar om lagring. Enligt bestämmelsen får den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I båda bestämmelserna anges också att i det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i OSL. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak befintliga regler (2 kap. 4 §, 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 §tullagen).

En uppgift för vilken sekretess gäller får som huvudregel inte röjas för enskilda eller andra svenska myndigheter (8 kap. 1 § OSL). I 8 kap. 3 § OSL regleras lagens tillämpning i förhållande till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer. En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Detta gäller dock inte om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (1), eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (2).

I vissa fall måste myndigheter kunna utbyta information för att kunna utföra sina uppgifter. För att inte sekretess ska hindra detta, innehåller sekretessregleringen särskilda sekretessbrytande bestämmelser. Dessa har utformats efter en intresseavvägning mellan myndigheternas behov av att utbyta uppgifter och det intresse som den aktuella sekretessbestämmelsen ska skydda.

Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. OSL och gäller med de begränsningar som anges där (se 10 kap. 1 § OSL). Enligt 12 kap. 1 § gäller sekretess till skydd för en enskild inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL, och av 2 § samma kapitel följer att en enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i den lagen. När det gäller sekretess som även gäller i förhållande till tredje man krävs, för att sekretessen ska kunna hävas i förhållandet till utomstående, att samtycke ges av samtliga enskilda som skyddas av sekretessbestämmelsen.

10 kap. 2 § OSL reglerar s.k. nödvändigt utlämnande. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Enligt 10 kap. 3 § första stycket OSL hindrar sekretess inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av

sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet.

I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen. Där anges att utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15–26 §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

Enligt 10 kap. 28 § OSL gäller att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. T.ex. innehåller den föreslagna nya tullagen en bestämmelse om att Tullverket på begäran ska tillhandahålla i paragrafen uppräknade myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor (1 kap. 4 §). Bestämmelsen motsvarar befintlig reglering (11 kap. 6 § tullagen). Även tulldataförordningen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet, som avser uppgiftslämnande till Skatteverket och Tullverkets brottsbekämpande enheter.

Vidare kan lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete nämnas, som kan komma att aktualiseras vid tillämpning av tullagstiftningen. Enligt 2 kap., som handlar om åtgärder i Sverige för annan stats räkning, får enligt 6 § behörig svensk myndighet, när det är nödvändigt för genomförande av internationellt tullsamarbete enligt den lagen, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter till behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt OSL. 2 kap. 7 § anger att sådant utlämnande kan få förenas med villkor och 2 kap. 8 § innehåller regler om information till den enskilde.

Hänvisningar till S8-1-3

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 8.2.4

8.2. Överväganden och förslag

8.2.1. Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen är tillräckliga

Regeringens bedömning: Befintliga ändamålsbestämmelser rymmer den behandling av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen. Av den redogörelse som lämnas i betänkandet framgår emellertid enligt Datainspektionen inte med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall, varför det i det fortsatta lagstiftningsarbetet måste klargöras vilka specifika ändamålsbestämmelser i tulldatalagen som ger stöd för Tullverket att lämna ut personuppgifter till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med unionstullkodexen eller om det finns behov av författningsreglering.

Skälen för regeringens bedömning: Unionstullkodexen utgör kärnan i tullagstiftningen och reglerar således i hög grad Tullverkets verksamhet. Den föranleder vidare utbyte av uppgifter såsom av deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt lagring av uppgifter (se ovan om artikel 6 som dessutom kräver att detta ska ske elektroniskt).

Tulldatalagens primära ändamålsbestämmelser i 1 kap. 4 §, som redogörs för ovan, är anpassade för den del av Tullverkets verksamhet som inte är brottsbekämpande. Eftersom unionstullkodexen är kärnan i tullagstiftningen kan den behandling av uppgifter som blir aktuell med anledning av unionstullkodexen komma att ske med stöd av flera av ändamålsbestämmelserna. Detta är fallet även med den gällande gemenskapstullkodexen.

Utredningen bedömer att föreskrivna ändamål rymmer den behandling av uppgifter som Tullverket behöver utföra vid sitt informationsutbyte med andra aktörer, och lyfter därvid fram ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje punkten, att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Regeringen delar utredningens bedömning. Bestämmelsen inbegriper förpliktelser som följer av unionsrätten och unionstullkodexen är ett sådant bindande åtagande. Då unionstullkodexen kräver att uppgifter tas emot och lämnas ut, sker behandlingen således för fullgörandet av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande. Regeringen vill också lyfta fram att den behandling av uppgifter som kan bli aktuell även kan ske med direkt stöd av andra primära ändamål eftersom det handlar om behandling av uppgifter i Tullverkets huvudsakliga verksamhet. Uppgifterna kan således komma att behandlas för t.ex. bestämmande eller betalning av tull (första punkten), eller för revision eller kontrollverksamhet (andra punkten).

Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen och anser att det av utredningens redogörelse inte framgår med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall. Regeringen vill göra följande förtydliganden. Som framgår ovan kommer den nu aktuella behandlingen inte att ske med stöd av sekundära ändamålsbestämmelser utan med stöd av någon eller några av de primära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 4 § tulldatalagen. Att det är fråga om utlämnande gör inte att de sekundära ändamålsbestämmelserna aktualiseras utan även det nödvändiga utlämnandet kommer att ske med stöd av de primära ändamålsbestämmelserna. Det är fråga om att lämna ut uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, ett led i myndighetens verksamhet (se också prop. 2000/01:33 s. 99).

Sammanfattningsvis bedömer således regeringen att de befintliga ändamålsbestämmelserna rymmer den behandling som Tullverket

behöver utföra vid sitt utbyte av uppgifter med andra aktörer med anledning av unionstullkodexen.

Hänvisningar till S8-2-1

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 8.2.3

8.2.2. Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande i tulldatalagen justeras

Regeringens förslag: Möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgas i lag till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag hänvisar till vad som följer av en bindande internationell överenskommelse i stället för till vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget.

Riksdagens ombudsmän instämmer i utredningens bedömning att reglerna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas och att det av nationell lagstiftning tydligt bör framgå att utlämnande får ske om detta följer av unionstullkodexen, men anser att en mer precis hänvisning till aktuella bestämmelser i unionstullkodexen bör införas. Datainspektionen anger att utredningens förslag möjliggör inte bara utlämnanden som sker med stöd av unionstullkodexen utan öppnar också upp för andra utlämnanden som har sin grund i befintliga eller framtida bindande internationella åtaganden. Utredningen redovisar emellertid inte vilka behov som motiverar sådana omfattande möjligheter att lämna ut information elektroniskt och analyserar inte heller vilka integritetskonsekvenser förslaget medför. Mot bakgrund av de omfattande möjligheter att lämna ut information som författningsförslaget medför och de oklarheter i integritetshänseende som det ger upphov till kan Datainspektionen inte tillstyrka förslaget. Bestämmelsen bör i stället utformas så att det tydligt framgår att utlämnanden är tillåtna om det följer av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämns ovan införs genom artikel 6 i unionstullkodexen krav, med vissa begränsade undantag, på att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt. Med ekonomisk aktör avses enligt artikel 5.5 i unionstullkodexen person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är avsändare, deklarant, mottagare, gäldenär, exportör, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, skeppsmäklare, rederier, befälhavare, hamnar, flygplatser och tillståndshavare. Av artikel 18 i unionstullkodexen följer att varje person får utse ett tullombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Alla dessa aktörer är att bedöma som enskilda.

Kravet på elektronisk hantering avser alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Ovan har nämnts exempelvis uppgifter i deklarationer (deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer, avgifter m.m.), olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor.

I nuvarande registerlagstiftning är elektroniskt utlämnande till enskild på medium för automatiserad behandling begränsat till uppgifter till den enskilde om den enskilde själv, se 2 kap. 5 § tulldatalagen jämförd med 5 § tulldataförordningen. Med enskild avses såväl privatpersoner som företag och organisationer, se prop. 2000/01:33 s. 113.

Då möjligheten till elektroniskt utlämnande till enskild bara gäller till enskild om den enskilde själv, saknas för närvarande författningsstöd för elektroniskt utlämnande av uppgifter till alla enskilda som enligt unionstullkodexen behöver kunna få uppgifter på det sättet. Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste därför anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas. Det bör tydligt framgå av tulldatalagen att utlämnande på medium för automatiserad behandling får ske om detta följer av unionstullkodexen. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om utlämnande av uppgift till enskild bör därför så som utredningen angett anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. Utredningens förslag innehåller en hänvisning till ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Såväl Riksdagens ombudsmän som

Datainspektionen anser att denna hänvisning är för vid. Regeringen anser att det för närvarande saknas skäl att ge bestämmelsen en större räckvidd vad avser internationella förpliktelser än vad som följer av unionstullkodexen.

Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull vid import ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Detta innebär att det elektroniska förfarande som ska användas för tull också ska användas för dessa skatter. Därför behöver bestämmelsen om elektroniskt utlämnande av uppgift till enskild omfatta även annan skatt än tull vid import.

Av avsnitt 6.2.1 framgår att regeringen föreslår en definition av begreppet ”tullagstiftning” i 1 kap. 3 § i den nya tullagen som, utöver en hänvisning till artikel 5.2 i unionstullkodexen, innehåller en hänvisning till svenska tullförfattningar. Syftet är att tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”.

I konsekvens härmed föreslår regeringen att bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen justeras på så sätt att begränsningen att uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det, inte ska gälla för vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i den nya tullagen. Genom hänvisningen till den nya tullagens definition av tullagstiftning innefattas artikel 5.2 i unionstullkodexen, varigenom inte enbart unionstullkodexen utan även andra akter

innefattas. Enligt artikel 5.2 är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Genom att även svenska tullförfattningar innefattas säkerställs att det inte finns hinder för det förfarande som avser annan skatt än tull vid import, se mer i avsnitt 6.2.1.

Utvidgningen innebär ingen ändring i regleringen om utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling i övrigt.

Unionstullkodexen kräver vidare elektroniskt utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheter, vilket innefattar utländska myndigheter. Då 6 § tulldataförordningen anger att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller författning, finns det författningsstöd för att möjliggöra ett elektroniskt utlämnande på medium för automatiserad behandling till utländska myndigheter. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att några justeringar avseende utländska myndigheter därför inte behöver göras.

Vad gäller utlämnande genom direktåtkomst, se nästa avsnitt.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom en ändring i 2 kap. 5 § tulldatalagen.

Hänvisningar till S8-2-2

8.2.3. Övriga bestämmelser i tulldatalagen ändras inte

Regeringens bedömning: Det bör i detta lagstiftningsärende inte göras några andra ändringar i tulldatalagen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att noggranna överväganden fortgående görs för att se till att uppgifter inte utbyts och görs tillgängliga i annan omfattning än vad som är nödvändigt.

Datainspektionen anser att först när de kompletterande kommissionsförordningarna och de tekniska systemen som behövs för tillämpningen av unionstullkodexen är på plats, kan kodexens effekter på den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter bedömas närmare. Innan dess går det inte heller att avgöra vilket behov det kan finnas av ändringar i tillämpligt nationellt regelverk rörande behandling av personuppgifter. Datainspektionen delar utredningens uppfattning att det bör göras en ordentlig genomgång av den svenska tullagstiftningen, inbegripet tulldatalagen med tillhörande förordning, när de aktuella kommissionsförordningarna antagits och de tekniska systemen är definierade.

Datainspektionen anger vidare att Informationshanteringsutredningen numera har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 2015:39) vari det även fortsättningsvis bedöms finnas behov av att skilja mellan utlämnanden i

form av direktåtkomst och andra former av elektroniska utlämnanden. Då begreppet direktåtkomst även fortsättningsvis föreslås finnas kvar i den svenska begreppsapparaturen vad avser reglering i registerförfattningar av elektroniskt utlämnande och då denna typ av utlämnanden kan komma att aktualiseras till följd av unionstullkodexen bör det enligt Datainspektionen i det fortsatta lagstiftningsarbetet utredas vilka konsekvenser detta kan få och vilken författningsreglering som kan komma att krävas.

Datainspektionen anser vidare att betydelsen av artikel 13 i unionstullkodexen måste klargöras. Bestämmelsen är enligt Datainspektionen otydlig och reser åtskilliga frågor, såsom vad för slags situationer som kan aktualisera ett informationsutbyte av aktuellt slag, hur utbytet är tänkt att gå till och vilka slags uppgifter som kan komma att utbytas, hur utbytet förhåller sig till bestämmelserna i tulldatalagen med tillhörande förordning, vad som gäller i fråga om sekretess, om det kan bli fråga om behandling av personuppgifter i myndigheternas brottsbekämpande verksamheter och hur detta i så fall förhåller sig till lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet med tillhörande förordning. Artikel 13 möjliggör enligt Datainspektionen till synes med mycket små begränsningar ett utbyte av personuppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Det finns en risk att integritetskänslig information kan komma att utbytas i stor omfattning på oklara grunder med stöd av den aktuella bestämmelsen och det är därför angeläget att den närmare innebörden av bestämmelsen klargörs i det fortsatta lagstiftningsärendet och det måste också analyseras hur den personliga integriteten kan komma att påverkas och det aktuella informationsutbytet förhåller sig till tillämpliga dataskyddsbestämmelser.

Tullverket bedömer att elektroniskt utbyte kan behöva ske genom direktåtkomst och delar utredningens bedömning att behovet av utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst kan behöva hanteras ytterligare och anger att verket genomför en genomlysning av frågan.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) vill uppmärksamma att det pågår diskussioner på EU-nivå om tullmyndigheternas direktåtkomst till de europeiska informationsutbytessystemen ICSMS och RAPEX. Det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna på samma sätt skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitten ovan behandlas regeringens bedömning avseende tulldatalagens ändamålsbestämmelser och regeringens förslag avseende utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild. Utredningen har efter en genomgång av tulldatalagen och tulldataförordningen inte funnit behov av andra författningsändringar än dem som redovisats men anger att frågan kan behöva utredas på nytt med anledning av

Informationshanteringsutredningens resultat. Som exempel nämns frågor om direktåtkomst.

Regeringen anser att utredningen haft fog för sin bedömning och vill tillägga följande. Lagstiftningen på unionsnivå består av såväl unionstullkodexen som en delegerad förordning och en genomförandeförordning. Till dessa kommer ytterligare reglering, såsom ett arbetsprogram för

utveckling och införande av de elektroniska systemen (se artikel 280 i unionstullkodexen). Först när dessa är på plats kan, som Datainspektionen påpekar, en fullständig analys göras. Den delegerade förordningen (EU) 2015/2446 antogs av kommissionen den 28 juli 2015, men det var först i slutet av oktober 2015 som det stod klart att varken Europaparlamentet eller rådet invände mot förordningen. Genomförandeförordningen (EU) 2015/2447 beslutades av kommissionen den 24 november 2015. Både den delegerade förordningen och genomförandeförordningen publicerades den 29 december 2015. Arbetsprogrammet ska uppdateras kontinuerligt och detaljerna för de elektroniska systemen är ännu inte fastslagna. Därför har det inte varit möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en fullständig analys av regelverket på unionsnivå. Analysen är därför baserad på vad som bedöms som nödvändigt med det underlag som finns vid tidpunkten för lagstiftningsärendets genomförande.

Såväl utredningen som Tullverket har hänvisat till Informationshanteringsutredningen. Utredningen har lämnat sitt betänkande, Myndighetsdatalag (SOU 2015:39), vilket nyligen har remissbehandlats. Förslagen i betänkandet är således ännu inte föremål för lagstiftning. Tullverket har vidare i sitt remissyttrande angett att det genomför en genomlysning av frågor om direktåtkomst m.m. Tullverket har med anledning av detta i juli 2015 hemställt om kompletterande ändringar i bl.a. tullagen, tulldatalagen och tulldataförordningen (Framställan om ändring i tullagen m.m., Finansdepartementets dnr Fi2015/03657/S3). Även den hemställan har nyligen remissbehandlats.

Vad som sägs ovan innebär att ytterligare ändringar kan bli aktuella, men att detta inte kan tas om hand i detta lagstiftningsärende.

Regeringen vill vidare framhålla följande. Precis som den tullkodex som tillämpas nu, utgör unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och styr en stor del av Tullverkets verksamhet. Det är fråga om unionslagstiftning, men även på unionsnivå är dataskydd ett prioriterat område. En utgångspunkt bör därför vara att de regler som EU skapar tar hänsyn till andra regler på unionsnivå såsom dataskyddsregler. Vidare, på samma sätt som den nationella tullagstiftningen är anpassad till den unionsrättsliga, är den nationella dataskyddsregleringen anpassad till den unionsrättsliga. En generell utgångspunkt får således vara att proportionerlig hänsyn är tagen till dataskydds- och integritetsfrågor, när regler om uppgiftsutbyte fastställs.

Vidare bör nämnas att det uppgiftsutbyte som är aktuellt till stor del handlar om typiskt sett ej direkt integritetskänsliga uppgifter. När det gäller uppgifter i tulldatabasen har ca 99 procent av alla uppgifter av Tullverket bedömts avse näringsidkare, varav 97 procent juridiska personer och ca två procent enskilda näringsidkare (se prop. 2004/05:164 s. 100). Det gäller således i mycket begränsad omfattning uppgifter om enskilda personer. Uppgifterna i tulldatabasen rör sådan behandling som krävs för att uppfylla tullagstiftningen, se uppräkningen av uppgifter i avsnitt 8.1.2 (2 kap. 3 § tulldatalagen).

Datainspektionen anser att betydelsen av en annan bestämmelse i unionstullkodexen, artikel 13, behöver behandlas närmare. I bestämmelsen föreskrivs följande. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i

tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem (artikel 13.1). Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat (artikel 13.2).

Som framgår av artikelns lydelse handlar detta om ett frivilligt uppgiftsutbyte. Informellt eller frivilligt informationsutbyte är ingen nyhet och kan ske på många olika grunder och tekniska sätt. Det finns internationella överenskommelser som innehåller bestämmelser om såväl obligatoriskt som spontant uppgiftsutbyte, se också avsnitt 8.2.1 om ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen som ger utrymme för behandling av uppgifter för fullgörande av bindande internationella åtaganden. Dessa bestämmelser innefattar inte heller någon skyldighet att lämna ut uppgifter, men möjliggör såväl utlämnande som insamling, jfr propositionen Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete (prop. 2012/13:73 s. 81). Regeringen bedömer att artikel 13 inte medför något behov av ändrad lagstiftning.

Swedac anger att det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen. Sådana frågor har inte behandlats av utredningen och regeringen har inte för avsikt att föreslå några sådana ändringar i detta lagstiftningsärende.

Sammantaget bedömer regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå några andra ändringar i tulldatalagen.

Hänvisningar till S8-2-3

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 8.2.4

8.2.4. Bestämmelser om sekretess ändras inte

Regeringens bedömning: Varken unionstullkodexen eller den i tulldatalagen föreslagna ändringen medför för närvarande ändringar av gällande bestämmelser om sekretess.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Datainspektionen anser att utredningens redogörelse är mycket knapphändig och att många viktiga frågor lämnas obesvarade, t.ex. avseende vad som gäller i fråga om överföring av sekretess mellan olika myndigheter när uppgifter utbyts på annat sätt än genom direktåtkomst, vilka sekretessbrytande regler utöver de sekretessbrytande reglerna om samtycke i 12 kap. OSL som aktualiseras, hur tystnadsplikt säkerställs för uppgifter om enskilda som hanteras av privata aktörer inom ramen för det informationsutbyte som unionstullkodexen aktualiserar och vad som gäller då uppgifter överförs till andra länder.

Skälen för regeringens bedömning: Som nämns ovan är unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och den ersätter i princip den nuvarande tullkodexen. Redan idag sker uppgiftsutbyte mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och olika aktörer som ett naturligt led i tullförfarandet, t.ex. lämnandet av deklarationer,

anmälningar av varor etc. Unionstullkodexen handlar inte om att nya slag av uppgifter ska lämnas eller att helt nya aktörer ska få del av uppgifterna. Det får förutsättas att det uppgiftsutbyte som sker med stöd av dagens lagstiftning är förenlig med sekretesslagstiftningen, se även övervägandena i avsnitt 8.2.3. Utgångspunkten är därmed att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen också är förenligt med sekretesslagstiftningen.

I avsnitt 8.2.2 lämnas förslag på ändring avseende kretsen som kan få uppgifter utlämnade på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på detta sätt jämfört med på ett icke-elektroniskt sätt medför ingen skillnad i sekretesshänseende. I motsats till vad som gäller för direktåtkomst krävs inte att eventuell sekretess bryts i förväg för att möjliggöra utlämnandet, utan en sekretessprövning kan göras i varje enskilt fall. Regeringens förslag innebär således inte att bestämmelserna om sekretess påverkas.

Datainspektionen anser att sekretessfrågorna behandlas alltför knapphändigt och även Riksdagens ombudsmän anser det angeläget att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Regeringen har i avsnitt 8.1.3 redogjort för bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt som kan bli aktuella. Då utgångspunkten är att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen är förenligt med sekretesslagstiftningen och då inte heller regeringens förslag innebär att bestämmelserna om sekretess påverkas, ser regeringen inte skäl att i detta lagstiftningsärende behandla sekretessfrågorna mer ingående.

Som nämns ovan är ännu inte samtliga akter som reglerar det kommande uppgiftsutbytet antagna. Det kan inte uteslutas att dessa kan innehålla bestämmelser som kan kräva att sekretessreglerna ses över på nytt. Sådana analyser låter sig dock inte göras i detta lagstiftningsärende utan kan göras först när akterna är på plats. Regeringen kan således få skäl att återkomma i frågan.

Hänvisningar till S8-2-4

9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska också träda i kraft den 1 maj 2016.

Den upphävda tullagen ska fortfarande gälla i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

Bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Några övergångsbestämmelser behövs inte.

De föreslagna bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningens förslag till ny tullag innehåller inga övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att det möjligen skulle kunna finnas behov av övergångsbestämmelser beträffande tulltaxeringsbeslut. Något motsvarande behov finns inte beträffande tulltillägg, enligt Tullverkets bedömning. Transportindustriförbundet anför att man finner skäl att ifrågasätta utredningens slutsats att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga med tanke på de övergångsbestämmelser som nu på EU-nivå utarbetas för att kunna hantera den planerade stegvisa implementeringen av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).

Förordningen publicerades i EUT den 10 oktober 2013 och trädde i kraft den 30 oktober det året.

Två tillämpningstidpunkter gäller enligt artikel 288 för förordningen. Merparten av artiklarna ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Detta gäller dock inte för de artiklar som ger EU-kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter. Dessa artiklar ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

I och med unionstullkodexen upphör enligt artikel 286 också vissa EUförordningar att gälla. Det gäller

– den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2), – rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen,

– gemenskapstullkodexen (se avsnitt 4.2), och – rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera som godkända exportörer.

De tre sistnämnda förordningarna ska upphöra att gälla från och med den 1 maj 2016. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till unionstullkodexen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till den förordningen.

Den nya tullagen bör träda i kraft när unionstullkodexen i huvudsak ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

Utredningen har gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att ha några övergångsbestämmelser i den nya tullagen. Regeringen gör följande bedömning. I förslaget till ny tullag finns, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och andra skatter, bestämmelser om ränta samt bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter (tulltillägg och förseningsavgift) och straffbestämmelser (tullförseelse). Det finns också, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som ger Tullverket befogenheter att utföra olika former av tullkontroller och att besluta om förelägganden. Vidare finns det i förslaget till ny tullag, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Vid införandet av den nuvarande tullagen upphävdes tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Den nuvarande tullagen innehåller dock övergångsbestämmelser som innebär att de upphävda lagarna fortfarande ska tillämpas i fråga om

1. varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, och

2. ansökningar enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet.

Motsvarigheten till artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 finns numera närmast i artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013.

Syftet med den första punkten i övergångsbestämmelserna är att säkerställa att förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen efterlevs. Enligt denna bestämmelse gäller som huvudregel att skatt eller statlig avgift inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldighet.

Som nämns ovan innehåller förslaget till ny tullag bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut för varor vid import. Det är svårt att se att dessa bestämmelser skulle medföra att skatt eller statlig avgift tas ut i vidare mån än som följer av motsvarande bestämmelser i den nuvarande tullagen. Samtidigt innebär den koppling som finns till bakomliggande bestämmelser i unionstullkodexen att detta inte helt kan uteslutas. Därför finns det behov av en övergångsbestämmelse. Av denna bör framgå att den upphävda lagen ska tillämpas i fråga om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut vid

import som avser varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om ränta. Dessa bestämmelser avser ränta som tas ut på andra skatter än tull som tas ut för varor vid import. Även när det gäller ränta bör en övergångsbestämmelse tas in. Denna bör ange att den upphävda lagen fortfarande gäller i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om kontroll av postförsändelser även ska omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen föreslås i både tullagen och inregränslagen. I övrigt överförs enligt regeringens förslag bestämmelserna om tullkontroller i princip utan ändring i sak från den nuvarande tullagen till den nya tullagen. De nya bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i tullagen och inregränslagen bör bli tillämpliga på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Detsamma bör gälla beträffande övriga bestämmelser om tullkontroll i tullagen. Det innebär, att om tullkontroll har inletts före den 1 maj 2016 ska bestämmelserna i den nuvarande tullagen gälla för den fortsatta handläggningen och eventuella beslut till följd av kontrollen, som t.ex. förelägganden.

I begreppet tullkontroll inbegrips såväl kontroller beträffande intrång i immateriella rättigheter som kontroller av kontanta medel. Någon särskild övergångsbestämmelse beträffande ansökningar enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013 behövs därför inte.

Bestämmelsen om tullförseelse i den nuvarande tullagen föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Det behövs inte någon övergångsbestämmelse i denna del. I fråga om straffansvar ska, förutom 2 kap. 10 § regeringsformen, de allmänna principer som kommer till uttryck i 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas.

Även bestämmelserna om tulltillägg föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Någon övergångsbestämmelse behövs därför inte.

När det gäller förseningsavgift föreslås en höjning. De nya bestämmelserna om förseningsavgift bör tillämpas beträffande deklarationer som ska lämnas efter ikraftträdandet. Därför behövs en övergångsbestämmelse som anger detta.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen bör träda i kraft samtidigt som de andra bestämmelserna i den lagen, dvs. den 1 maj 2016. När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir omedelbart gällande. Det innebär att sådana regler ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. Det finns inte någon anledning att här frångå denna huvudregel. Några övergångsbestämmelser behövs därmed inte med anledning av bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Några övergångsbestämmelser behövs inte heller beträffande övriga bestämmelser om överklagande i förslaget till ny tullag.

Den fråga som Transportindustriförbundet tar upp behandlas i avsnitt 6.3.

Hänvisningar till S9

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 5.10

10. Konsekvenser

Regeringens bedömning: Lagförslagen bedöms inte innebära några kostnader för myndigheter eller företag. Däremot medför unionstullkodexen och övergången till en helt elektronisk tullhantering kostnader för främst Tullverket och företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Förslaget om dröjsmålstalan i den nya tullagen bedöms medföra vissa kostnadsökningar för de allmänna förvaltningsdomstolarna, men dessa kostnader bedöms rymmas inom

Sveriges Domstolars anslag.

Förslagen bedöms inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att man delar utredningens bedömning avseende de kostnader som unionstullkodexen kommer att innebära. Man delar också bedömningen att den nationella lagstiftning som utredningen föreslår i sig inte kommer att öka företagens administrativa börda. Elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Men eftersom vi i Sverige under lång tid haft en hög grad av elektronisk hantering av tullärenden och den utveckling som unionstullkodexen kommer att kräva är förenad med stora kostnader initialt, menar Kommerskollegium att vinsterna inte kommer att synas på kort sikt. Tillväxtverket anför att man hade velat se en tydligare beskrivning av hur företagens belastning kan komma att se ut i och med behovet av systemutveckling och nya rutiner samt att kostnadsmässiga konsekvenser för berörda företag överlag borde utretts ytterligare. Regelrådet anför att man är väl medvetet om att kraven på konsekvensutredning vid regelgivning inte omfattar EU-lagstiftning som är direkt tillämplig i medlemsstaterna i de fall det inte finns ett legalt utrymmer för nationella särbestämmelser eller undantag. Regelrådet konstaterar emellertid att det i betänkandet finns uppgifter om att unionstullkodexen föreskriver möjligheter till vissa undantag från tillämpningen om den elektroniska tullhanteringen. Rådet saknar ett utförligt resonemang i konsekvensutredningen om vilka möjligheter som i detta sammanhang eventuellt har övervägts av utredningen. Rådet finner det därmed inte klarlagt i vilken mån det eventuellt hade varit möjligt att få till stånd undantag, vilket till exempel sannolikt skulle kunna vara av betydelse för de små företagens konkurrensvillkor.

Regelrådet finner med anledning av det anförda att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att utredningens redovisning av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch är godtagbar. Rådet anser även att utredningens redovisning av förslagets kostnadsmässiga konsekvenser är godtagbar, och att några kostnader till följd av de föreslagna ändringarna i nationell lagstiftning inte har kunnat identifieras. Regelrådet konstaterar att den delen av förslaget som följer av EU:s förordning om unionstullkodexen, medför

materiella kostnader för företagen för att dessa ska kunna möta kraven på elektronisk tullhantering. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om utredningen hade beräknat eller i vart fall uppskattat denna kostnad. Regelrådet anför också att det inte går att slå fast att övergången till ett elektroniskt förfarande medför minskade administrativa kostnader för företagen. Vidare anser Regelrådet att utredningens redovisning av behovet av informationsinsatser är bristfällig. Bil Sweden anför att det är väsentligt att de anpassningar av elektroniska system etc. som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt och samordnat sätt som möjligt för att minimera de initialkostnader som uppstår för en anpassning till den nya unionstullkodexen. Livsmedelsföretagen anför att det måste säkerställas att eventuella investeringar hos företagen går hand i hand med motsvarande investeringar i system och kompetens hos ansvariga myndigheter. Det finns ingen anledning för näringslivet att genomföra en kostnadsdrivande systemutveckling om inte denna är fullt kompatibel med myndigheternas system. Det finns anledning för regeringen att noga ge akt på utvecklingen framöver, eftersom tekniska krav och en risk för bristande kompabilitet mellan affärssystemen kan medföra direkta problem från myndigheternas sida gentemot företagen, alternativt leda till kostsamma investeringar för företagen utan motsvarande nytta. Sveriges handelskamrar anför att det är en förenklad bild av verkligheten som framförs i betänkandet när man anger att de kostnader som uppkommer för näringslivet enbart beror på reglerna i unionstullkodexen. Sveriges handelskamrar anser att införandet av en ny svensk tullagstiftning också kommer att medföra kostnader. Uppdatering av befintliga datasystem eller införandet av nya elektroniska system kommer att krävas för att uppfylla de nationella kraven. Därför borde någon form av uppskattning av förmodade kostnadsökningar för näringslivet ha presenterats av utredaren. I betänkandet anges att några särskilda informationsinsatser inte bedöms vara nödvändiga. Detta påstående ställer sig Sveriges handelskamrar frågande till, tvärtom anser man att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen kan börja tillämpas.

Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Justitiekanslern anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. De beslut från JO och JK som promemorian hänvisar till rör endast Tullverkets handläggningstider när det gäller myndighetens skyldighet att meddela obligatoriska omprövningsbeslut men tar inte upp Tullverkets handläggningstider i stort. Domstolsverket anför att bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp. I konsekvensanalysen görs bedömningen att förslaget medför en viss ökning av arbetsbelastningen

för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen gör bedömningen att ökningen inte blir större än att de ökade kostnaderna kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag. Domstolsverket vill emellertid framhålla att det årligen genomförs ett antal reformer inom olika områden som påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I den mån dessa reformer innebär en ökad måltillströmning utgör de en belastning på organisationen som sammantaget kan komma att kräva resurstillskott till Sveriges Domstolar.

Skälen för regeringens bedömning En ny svensk tullagstiftning

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unionstullkodexen ska ersätta gemenskapstullkodexen, som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016.

I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera gemenskapstullkodexen inom Finansdepartementets ansvarsområde. 1994 års tullag har ersatts av den nu gällande tullagen (2000:1281). Tullagen innehåller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde och trädde i kraft den 1 januari 2001. Vid EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna författning kompletterar gemenskapstullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta gemenskapstullkodexen den 1 maj 2016 har det varit nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen, som kompletterar gemenskapstullkodexen. Det finns skäl att ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. med en ny tullag, som kompletterar unionstullkodexen.

Bland de nyheter som unionstullkodexen innehåller bör särskilt elektronisk kommunikation nämnas. I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I unionstullkodexen införs nu den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av kodexen framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte kommer att vara kostnadsdrivande för både företag och myndigheter då stora omställningar kommer att krävas och IT-system kommer att behöva byggas om under en period fram till 2020. Det är av vikt att påtala att dessa kostnader uppkommer med anledning av den nya unionstullkodexen och inte med anledning av förslaget till ny svensk tullag, som innehåller kompletterande bestämmelser till kodexen.

Regelrådet anför att utredningens redovisning av alternativa lösningar och effekter om ingen reglering kommer till stånd är bristfällig.

Utredningen borde ha redovisat huruvida det har funnits ett legalt utrymme för nationella undantag samt redogjort för sina överväganden när det gäller behovet av dessa samt, avseende ändringarna i den nationella lagstiftningen, redogjort för alternativa lösningar och effekter av om ingen nationell reglering kommer till stånd.

Enligt regeringens bedömning hade det inte varit något alternativ att inte komplettera unionstullkodexen med nationella bestämmelser. Syftet med unionstullkodexen är visserligen att så uttömmande som möjligt fastställa de regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde men det ligger i sakens natur att det behövs en viss flexibilitet, även om denna flexibilitet kommer att vara mindre än den är enligt den nuvarande tullkodexen. Det behöver finnas ett visst utrymme för nationella anpassningar och unionstullkodexen lämnar också ett sådant utrymme. Dessutom innehåller unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner, överklaganden och kontroll av varor. Det är bestämmelser som behöver kompletteras med nationella bestämmelser i lag. När det gäller frågan om nationella undantag från tillämpningen av bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen kan regeringen konstatera att det inte finns något utrymme för medlemstaterna att på egen hand besluta om undantag. Däremot får kommissionen enligt artikel 6.4 i unionstullkodexen i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Enligt vad regeringen erfar har det så här långt inte identifierats något behov av att begära något sådant undantag för Sverige.

Offentligfinansiella effekter

I avsnitt 6.2.10 föreslår regeringen att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Förseningsavgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen på 25 procent motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag. Förseningsavgifterna har för åren 2012–2014 varit i genomsnitt 1,25 miljoner kronor per år. En höjning på 25 procent skulle kunna innebära en offentligfinansiell förstärkning på lite drygt 300 000 kronor per år. Eftersom utgångspunkten är att tulldeklarationer ska lämnas i tid, får det ses som en osäker förstärkning, i praktiken närmast försumbar. Övriga lagförslag bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Sammantaget bedöms lagförslagen inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter

I samband med att EU-kommissionen presenterade sitt förslag till moderniserad tullkodex 2005 gjorde kommissionen en uppskattning av kostnaderna. Uppskattningen då var att det skulle krävas investeringar i ”lättillgängliga och driftskompatibla system för tullklarering” på mellan 40 och 50 miljoner euro per år för kommissionen och medlemsstaterna tillsammans under en period om åtta år. Vinsten skulle emellertid kunna

bli 2 500 miljoner euro per år när systemet var fullt funktionsdugligt. När förslaget till unionstullkodex presenterades 2012 hade kommissionen inte gjort någon ny kalkyl utan hänvisade till beräkningarna för den moderniserade tullkodexen.

I Sverige kommer genomförandet av den nya unionstullkodexen att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium. De nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket under perioden fram till 2020. Tullverkets verksamhet är dock redan i dag präglad av automatiserad handläggning och automatiserade beslut till den enskilde. Totalt under 2014 hanterade Tullverket ca 6 miljoner tulldeklarationer och andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick till 99,5 procent. De kostnader som uppstår med anledning av den nya unionstullkodexen är snarare relaterade till ombyggnad av de befintliga IT-systemen än till utvecklingen av nya. Tullverket har uppskattat kostnaden för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen till 626 miljoner kronor fram till år 2020. I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1) tillfördes Tullverket tillfälliga medel t.o.m. 2017 för arbetet med införande av unionstullkodexen. Tullverkets anslag ökades engångsvis med 10 miljoner kronor enligt propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Dessutom ökades myndighetens anslag tillfälligtvis med 16 miljoner kronor 2014, 16 miljoner kronor 2015, 34 miljoner kronor 2016 och 26 miljoner kronor 2017. Vidare ökades anslaget engångsvis med 75 miljoner kronor enligt propositionen Höständringbudget för 2014 (prop. 2014/15:2). Tullverket har därmed kompenserats för ökade kostnader till följd av den nya unionstullkodexen.

Enligt tullagens bestämmelser ska Polismyndigheten och Kustbevakningen medverka i Tullverkets kontrollverksamhet. Enligt regeringens bedömning har de nya bestämmelserna inte någon inverkan på dessa myndigheter.

Konsekvenser för företagen

De nya reglerna kommer att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Enligt uppgift från Tullverket bedriver 15 504 företag exportverksamhet och 18 710 företag bedriver importverksamhet. Utöver dessa import- och exportföretag berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är gäldenär enligt tullagstiftningen, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, rederier, hamnbolag och tillståndshavare.

Utredningen har gjort bedömningen att de kostnader som kommer att uppstå på grund av genomförandet av den nya unionstullkodexen inte härrör från de förslag som lämnas beträffande ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan från unionstullkodexen och särskilt övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte. Regeringen delar denna bedömning. Sveriges handelskamrar lyfter fram att det kan antas uppkomma kostnader för kompetensutveckling med anledning av

de förändrade rutinerna och systemen, samt att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Regeringen instämmer i detta, men vill framhålla att dessa kostnader inte uppstår på grund av regeringens förslag till ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan på grund av unionstullkodexen och genomförandet av e-tull.

Regelrådet framför att det hade varit önskvärt om utredningen beräknat eller åtminstone uppskattat företagens kostnader för att möta kraven på elektronisk tullbehandling. Även Tillväxtverket efterlyser en tydligare beskrivning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag.

Regeringen vill i det här sammanhanget lyfta fram följande. Erfarenheterna av att införa system för elektronisk uppgiftslämning på tullområdet har visat att det är mycket komplext. Skiftet från pappersbaserad tullhantering till elektronisk tullhantering som ska ske i och med unionstullkodexen kommer att medföra kostnader för företagen. I stor utsträckning är detta skifte redan genomfört i Sverige. Andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick 2014 till 99,5 procent. Svenska företag, oberoende av storlek, agerar således redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta bör innebära att svenska företag har en förhållandevis god beredskap för genomförandet av e-tull. Å andra sidan kan detta, som Kommerskollegium påpekar, innebära att vinsterna med genomförandet av e-tull kommer att synas först på längre sikt. Som Kommerskollegium lyfter fram medför en övergång till elektronisk tullhantering en effektiv handelsprocedurförenkling, men de verkliga vinsterna uppstår först sedan förändringarna har genomförts fullt ut.

Då unionstullkodexen gäller för alla företag som är involverade i import- eller exportverksamhet kan enligt utredningen ingen särskild hänsyn tas till små företag. Regelrådet anser redovisningen av särskilda hänsyn till små företag är bristfällig, eftersom det saknas ett resonemang om behovet av att hitta lösningar för små företag, för att kompensera för de konkurrensnackdelar som bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen i unionstullkodexen sannolikt innebär. Kommerskollegium påtalar å sin sida att elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Regeringen gör följande bedömning. Som framgår ovan agerar svenska företag, oberoende av storlek, redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta vore inte möjligt om inte Tullverket tillhandahöll tekniska lösningar som passar företag av olika storlek och med olika behov. Det finns ingen anledning att tro detta kommer att förändras till det sämre p.g.a. EU:s nya tullagstiftning.

Bil Sweden och Livsmedelsföretagen lyfter fram behovet av samordning så att de anpassningar av elektroniska system som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt sätt som möjligt.

Näringslivets systemutveckling måste vara fullt kompatibel med myndigheternas system. Regeringen instämmer och utgår ifrån att Tullverket bereder dessa frågor med näringslivet inom ramen för de samrådsförfaranden som myndigheten upprättat för genomförandet av unionstullkodexen.

En bestämmelse om dröjsmålstalan

Om bestämmelsen i artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen ska kunna tillämpas i Sverige från och med den 1 maj 2016 behöver bestämmelsen kompletteras med preciserande nationell lagstiftning. För att kunna ha en bestämmelse i tullagen på plats till det datumet har det bedömts lämpligt att som förebild använda den konstruktion som redan finns på finansmarknadsområdet.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen införs tydliga tidsfrister för att Tullverkets handläggning av en ansökan ska ske inom skälig tid. Det har skapats ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning av ärenden hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament att organisera verksamheten för en snabb ärendehandläggning. Enligt regeringens bedömning torde Tullverket ha goda förutsättningar att leva upp till de nya bestämmelsernas krav. För den händelse åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att Tullverket ska kunna iaktta handläggningstiderna ska eventuella merkostnader hanteras inom Tullverkets anslag.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp, men regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Förslaget bedöms medföra en viss ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ökningen bedöms dock inte bli större än att de ökade kostnader som förslaget medför kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag.

Konsekvenser för företag

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Effekten av bestämmelserna torde bli kortare handläggningstider hos Tullverket och sannolikt lägre kostnader som en följd av det. Bestämmelserna torde därmed vara något som i grunden är i huvudsak positivt för företagen.

Övriga bedömningar

Några sociala och miljömässiga konsekvenser förutses inte. Den föreslagna regleringen bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå utöver dessa skyldigheter.

Utredningen har gjort bedömningen att några särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen till ny svensk tullagstiftning inte är nödvändiga. Regelrådet anför att utredningens redovisning av behovet av speciella informationsinsatser är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat sina överväganden angående bedömningen av behovet av informationsinsatser, med tanke på de omställningar som utvecklandet av nya rutiner och IT-system kommer att innebära för företagen. Sveriges handelskamrar ställer sig frågande till utredningens bedömning och anför att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen börjar tillämpas. Regeringen instämmer i dessa synpunkter. Ett gott samarbete mellan Tullverket och näringslivet är av största vikt för att förändringsarbetet ska kunna genomföras på ett bra sätt. En viktig del i detta är informationsinsatser av Tullverket. Tullverket tillhandahåller allmän information om förändringarna med anledning av unionstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter på sin webbplats (www.tullverket.se) . Vidare har Tullverket inrättat ett särskilt samrådsförfarande i form av ett dialogforum för näringslivet.

Hänvisningar till S10

11. Författningskommentar

11.1. Förslaget till tullag

I den nuvarande tullagen finns många upplysningsbestämmelser, dels sådana av upplysande karaktär som innehåller information om innehållet i gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter samt andra författningar, dels upplysningsbestämmelser om verkställighetsföreskrifter. I förslaget till ny tullag har upplysningsbestämmelserna begränsats till ett minimum. I huvudsak har endast sådana upplysningsbestämmelser som innehåller information om annan nationell lagstiftning behållits. Upplysningsbestämmelserna om verkställighetsföreskrifter har tagits bort, eftersom dessa bestämmelser synes misstas för faktiska bemyndiganden.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt.

Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskapstullkodexen i den nuvarande tullagen har ändrats till hänvisningar till unionstullkodexen i förslaget till ny tullag kommenteras inte särskilt.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen ersätter 1 kap. 1 § och 2 § första och fjärde styckena, 4 kap. 23 §, 7 kap. 1 § första stycket och 7 a kap. 1 § i den nuvarande tullagen

samt delvis 1 § lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Hänvisningen till lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. i 1 kap. 2 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen har inte fått någon motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom lagen om tullfrihet m.m. inte innehåller några kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen.

Paragrafen innehåller i första stycket en upplysning om att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar de uppräknade EUförordningarna och i andra stycket en upplysning om att vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i förordning (EG) nr 150/2003. Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningarnas namn och inte vilken lydelse av dem som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 1999/2000:126 s. 138. Lagrådets förslag avseende denna paragraf behandlas i avsnitt 6.2.1.

3 §

Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen framgår de begrepp som fortfarande anses vara nödvändiga att definiera på nationell nivå.

Begreppet ”tullagstiftning” definieras visserligen i artikel 5.2 i unionstullkodexen, men den definitionen riskerar att vara för snäv eftersom det anges att tullagstiftningen utgörs av bl.a. unionstullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Det är osäkert om detta begrepp kan anses omfatta även de delar av tullagen och andra svenska tullförfattningar som avser annan skatt än tull vid import. Därför införs en definition av ”tullagstiftning” i denna paragraf, som i huvudsak motsvarar den definition som finns i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Se även avsnitt 6.2.1.

I den nuvarande tullagen finns en definition av begreppet ”handling” i 6 kap. 25 §. Någon sådan definition finns inte i 4 kap. 24 § i förslaget till ny tullag som är den paragraf som ersätter 6 kap. 25 §. Lagrådet förordar att definitionen av ”handling” ska tas in i 4 kap. 24 och 25 §§. Regeringen föreslår i stället att en generell definition tas in i denna paragraf. Den föreslagna definitionen motsvarar den som finns i 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen och den som finns i 3 kap. 9 § skatteförfarandelagen.

Begreppen ”EU:s tullområde”, ”tredje land”, ”unionsvara” och ”ickeunionsvara” i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom dessa begrepp definieras i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen.

Begreppen ”EU:s skatteområde”, ”tullförrättning”, ”tullklarering” och ”förtullning” har utgått ur tullagen då dessa begrepp inte längre fyller någon funktion i den lagen.

Begreppet ”fartyg” har också tagits bort, eftersom detta får anses vara ett allmänt vedertaget begrepp.

I andra stycket finns en upplysning om att uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

4 §

Se avsnitt 6.2.11. Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 12.1 om tystnadsplikt i unionstullkodexen och möjliggör det utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter och med EU-kommissionen som avses i artikel 47.2 i kodexen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell bearbetning.

Myndigheten för radio och tv byter fr.o.m. den 1 januari 2016 namn till Myndigheten för press, radio och tv. En ändring har därför gjorts i 11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen, se SFS 2015:810 samt prop. 2015/16:1 utg.omr. 1 s. 19, bet. 2015/16:KU1 och rskr. 2015/16:61.

Sista stycket motsvarar 2 kap. 1 § sista meningen i den nuvarande tullagen. Lagrådet anser att detta stycke bör omformuleras så att det lyder ”I Tullverkets verksamhet gäller lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet”. Regeringen har valt att inte följa

Lagrådets förslag.

5 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 6 a § i nuvarande tullagen. För mer information, se prop. 2013/14:16 s. 41 f. Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har endast bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell bearbetning.

I paragrafen anges vilka uppgifter som får användas för statistiska ändamål. Statistiken över utrikeshandeln grundas på uppgifter som hämtas ur tulldeklarationerna. Att uppgifter om varor och transportmedel som har lämnats enligt bestämmelserna i unionstullkodexen får användas för statistiska ändamål är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna till unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EUförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Tillägget ”genom Europeiska kommissionen” följer av artikel 16.1 om elektroniska system i unionstullkodexen. Begreppet ”juridisk

person” har ändrats till ”förmedlare”, i linje med den ändring som gjordes i 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (det s.k. tjänstedirektivet), jfr prop. 2008/09:187 s. 73 f.

Bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen om när ett elektroniskt dokument ska anses vara inkommet har inte tagits in i förslaget till ny tullag eftersom det finns en bestämmelse om när en handling ska anses inkommen i 10 § förvaltningslagen (1986:223).

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § i den nuvarande tullagen.

Begreppet ”tillfälligt lager” har ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. Frasen ”för tullbehandling av varor” har ändrats till ”i enlighet med tullagstiftningen”, eftersom begreppet ”tullbehandling” inte används i unionstullkodexen.

10 och 11 §§

Paragraferna kompletterar artiklarna 18–21 om ombud i tullfrågor i unionstullkodexen.

10 § motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.6.

11 § motsvarar i sak 1 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens lydelse följer av artikel 18.3 i unionstullkodexen som anger att medlemsstaterna får fastställa de villkor som gäller för att tullombud ska få tillhandahålla tjänster. Paragrafen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

12 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 51.1 om bevarande av dokument i unionstullkodexen. Femårsgränsen har behållits för att följa preskriptionstiden för brott av normalgraden enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, jfr prop. 1994/95:34 s. 130.

Hänvisningen till artikel 15.1 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad avser kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig. Den kompletterar artikel 52.2 b i unionstullkodexen som anger att tullmyndigheterna får ta ut avgifter för analyser och expertutlåtanden. Paragrafen har genomgått vissa språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33–37 i unionstullkodexen (se avsnitt 6.2.12) samt om en uppgift i ett ursprungsbevis för

förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 3 och 4 §§ i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 52.1 om förbud mot uttag av avgifter i unionstullkodexen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar.

15 §

Paragrafen motsvarar 4 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I den bestämmelsen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor. Det bör även fortsättningsvis finnas ett sådant bemyndigande eftersom det kan uppstå ett behov av att utfärda sådana föreskrifter. Paragrafen har genomgått viss språklig bearbetning.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier

1 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

2 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen får ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 2016, se SFS 2015:891 samt propositionen Vissa frågor på området för indirekta skatter (prop. 2015/16:19) s. 27, bet. 2015/16:SkU13 och rskr. 2015/16:75. Den nya lydelsen har beaktats vid utformningen av paragrafen. Därtill har begreppet ”tulltaxeringsbeslutet” ersatts med frasen ”beslutet om fastställande av tull” som ligger närmare de begrepp som används i unionstullkodexen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 12 § i den nuvarande tullagen. Begreppet ”icke-gemenskapsvara” har ersatts med ”icke-unionsvara”.

4 §

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak 5 kap. 9 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att andra stycket inte omfattar tull utan enbart skatt. Begreppet ”säkerhet” har ersatts med ”garanti” i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådet förordar att ordet ”säkerhet” behålls i paragrafen och genomgående används i lagen i stället för ”garanti”. Anledningen är att Lagrådet anser att förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks

till just säkerhet i form av garanti, vilket enligt svenskt språkbruk normalt avser en utfästelse av en bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan förändring framstår enligt Lagrådets varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen. Regeringen vill framhålla att användningen av ordet ”garanti” inte är avsedd att medföra någon sådan inskränkning som Lagrådet nämner. Syftet är endast att anpassa terminologin i tullagen till den som används i unionstullkodexen. Regeringen erinrar om bestämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket, av vilken framgår att uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen i den nuvarande tullagen. Utredningen föreslog att det av bestämmelsen skulle framgå att Tullverket får ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning. Lagrådet påpekar att detta saknar motsvarighet i gällande bestämmelser och att det inte heller framgår hur detta förhåller sig till tullkodexens reglering. Regeringen delar Lagrådets synpunkt och föreslår inte någon sådan bestämmelse.

5 §

Paragrafen kompletterar artikel 103.2 i unionstullkodexen om begränsning av tullskulden när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Första stycket innebär att den tidsgräns för begränsning av tullskuld som framgår av artikel 103.1 ska förlängas till fem år när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Hänvisningen till artikel 103.1 är utformad på så sätt att den avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Paragrafens andra stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket, utom tredje meningen, i den nuvarande tullagen. Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande tullagen. I andra och tredje styckena används begreppet ”underrättelse [om tullskuld]”. Lagrådet har efterlyst ett förtydligande av innebörden av begreppet ”underrättelse”. Vad som avses med begreppet ”underrättelse om tullskuld” framgår av artikel 102 i unionstullkodexen. Om det vid införsel till Sverige uppkommer en tullskuld, kan Tullverket utfärda en underrättelse om tullskuld exempelvis i form av en tullräkning.

6 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

7 §

Paragrafens första stycke motsvarar i sak 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 108 om betalning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. Andra stycket innehåller ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket om tidpunkt för bokföring då garanti ställts i samma förordning.

Hänvisningarna till artiklarna 105.1 och 108.1 samt artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

8–15 §§

Se avsnitt 6.2.7. Paragraferna motsvarar delvis 5 kap. 14–22 §§ i den nuvarande tullagen. Bestämmelserna i 5 kap. 15 § första stycket 1 och 3 har utgått då dessa anses omfattas av de fall då Tullverket på nytt prövat ett beslut eller vid ett beslut av allmän förvaltningsdomstol. Vidare har bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen utgått då den inte längre fyller någon funktion.

Till grund för beräkning av kreditränta enligt artikel 112.2 i unionstullkodexen ligger Riksbankens reporänta. Dröjsmålsränta och ränta i de fall som avses i 9 § beräknas enligt bestämmelser i skatteförfarandelagen.

Hänvisningarna till artiklarna 112 och 114 i unionstullkodexen i 8 § är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Lagrådet har ifrågasatt om bestämmelserna i 10 och 14 §§ i lagrådsremissens förslag har någon funktion. Regeringen bemöter denna synpunkt i avsnitt 6.2.7.

När det gäller 8 § har Lagrådet föreslagit en lydelse som blir för snäv eftersom den inte nämner kreditränta. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

I 10 § anges att ränta enligt 8 eller 9 § inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Lagrådet har föreslagit en lydelse av paragrafen som endast nämner kreditränta eller dröjsmålsränta. En sådan lydelse skulle bli för snäv, eftersom den inte fångar upp ränta enligt 9 §. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

I 11 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§. Lagrådet anser att bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket. Regeringen delar inte den bedömningen. I 1 § andra stycket anges endast att skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivs. 11 § omfattar såväl uppbörd och indrivning som återbetalning.

I 12 § anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl.

Lagrådet anser att orden ”ränta på annan skatt än tull enligt 10 §” (numera 9 §) lämpligen kan bytas ut mot orden ”kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull”. Regeringen konstaterar att bestämmelsen tar sikte just på de fall som omfattas av 9 §, dvs. ränta som tas ut på annan skatt än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen väljer därför att inte följa Lagrådets förslag.

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 23 §, utom andra stycket sista meningen, i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 113 om åtgärder för indrivning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. En bestämmelse som motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen finns i 4 § tredje stycket i detta kapitel.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 15 § andra stycket andra meningen och 6 kap. 18 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 189.1 om kostnad för undersökning och provtagning av varor i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

18 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 24 § i den nuvarande tullagen.

19 §

Se avsnitt 6.2.5. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen vad avser annan skatt än tull och omfattar de skattebeslut som nämns i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller vad som sägs i 5 kap. 16 §, se nedan.

I tredje stycket anges i första meningen att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Enligt Lagrådets mening bör detta utvecklas närmare. Normalt sett görs en återbetalning som en kreditpost i tullräkningen från Tullverket, vilket i praktiken innebär att ett avdrag görs för den beslutade tull och skatt som tas upp på samma tullräkning. En utbetalning sker sedan bara om beloppet som ska återbetalas överstiger de debiteringar som görs i samma tullräkning. Eftersom unionstullkodexens bestämmelser om återbetalning och eftergift inte innehåller någon bestämmelse om hur tullmyndigheterna ska verkställa återbetalningen, bör unionstullkodexen inte utgöra något hinder mot att återbetalning görs på det sättet.

Beträffande tredje stycket anser Lagrådet att orden ”tull och annan skatt” lämpligen kan ändras till ”tull”. Regeringen anser, med hänsyn till paragrafens utformning i övrigt, att en sådan ändring riskerar att göra bestämmelsen otydlig. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

Hänvisningarna till artiklar i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

20 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.5.

3 kap. Införsel och utförsel av varor

1 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.

I första stycket har ett tillägg gjorts för att transporter som sker med stöd av artikel 148.5 om befordran av varor i tillfällig lagring i unionstullkodexen inte ska omfattas av anmälningsskyldigheten. Hänvisningen till artikel 148.5 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Andra stycket i den nuvarande bestämmelsen har tagits bort eftersom det som sägs där synes strida mot unionstullkodexens bestämmelser, jfr exempelvis artikel 87 om plats för uppkomst av tullskuld och artikel 158 om tulldeklaration.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar införsel finns ingen motsvarighet till punkten 3 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett. Med begreppet ”transportmedel” avses transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik.

3 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

4 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter avseende transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, begränsad till transportmedel för sjö- och flygtrafik, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

Paragrafen har utformats så att den kompletterar artikel 133.1 första stycket i unionstullkodexen om operatörens anmälan av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i unionens tullområde. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Med anledning av Lagrådets synpunkt att de överväganden som ligger bakom denna kompletterande bestämmelse bör redovisas vill regeringen anföra följande. Bestämmelsen i artikel 133.1 tar sikte på den första införseln i EU:s tullområde. För att säkerställa en god tullövervakning är det värdefullt att Tullverket får information om fartyg och luftfartyg som ankommer till det svenska tullområdet. Bestämmelsen i den här paragrafen tar därför sikte på de anlöp eller landningar som följer i en rutt efter den första införseln.

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas av tullövervakning” som är den formulering som används i unionstullkodexen.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Vad som gäller vid lossning av varor framgår av artikel 140.1 i unionstullkodexen. Begreppet har därför tagits bort. Rekvisitet ”utövning av allmän tjänst” har ersatts av ”sin tjänsteutövning”, någon ändring i sak är inte avsedd.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Begreppen ”ickegemenskapsvara” och ”tillfälligt lager” har ersatts med ”icke-unionsvara” respektive ”anläggning för tillfällig lagring”. Av praktiska skäl används begreppet ”tullager” i stället för ”anläggning för lagring i tullager”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Vidare har begreppet ”säkerhet” ersatts med ”garanti” i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådets synpunkter på användandet av begreppet ”garanti” bemöts i kommentaren till 2 kap. 4 §. I övrigt har paragrafen utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 26 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 198 i unionstullkodexen som handlar om åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna för bortskaffning av varor, inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring. Bestämmelsen i första stycket rör formerna för försäljning. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Den nuvarande paragrafens tredje stycke är inte längre nödvändigt då bestämmelserna om bortskaffande av varor har samlats på ett ställe i förslaget till ny tullag.

När det gäller Lagrådets synpunkter avseende denna paragraf, se kommentaren till 2 kap. 4 §.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 27 § i den nuvarande tullagen.

10 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 19 § första stycket, 20 § och 21 § i den nuvarande tullagen, jfr vad som sägs om förstöring av varor i prop. 1999/2000:126 s. 122 f.

Satsen ”de inte kan säljas och” i nuvarande 4 kap. 19 § första stycket har inte förts över till den här paragrafen. Lagrådet förordar att skälen för detta utvecklas. Skälen är att ett villkor att varorna inte kan säljas torde

strida mot artikel 198 i unionstullkodexen som inte säger att tullmyndigheterna ska ha försökt att sälja varorna innan de får förstöras.

Hänvisningen i första stycket till artikel 198 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

11 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Sista meningen i den bestämmelsen är dock struken eftersom den är obsolet. Genom paragrafen genomförs artikel 12.2 i direktiv 2000/59/EG. I den artikeln hänvisas till artikel 79 i gemenskapstullkodexen som motsvarar artikel 201 i unionstullkodexen.

Paragrafen innebär att avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

12 §

Paragrafen kompletterar artikel 243.1 om angivande av frizoner i unionstullkodexen. Första stycket motsvarar i sak 4 kap. 14 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 243.1 första stycket. Bestämmelsen i första stycket innebär att regeringen får fatta beslut om frizon enligt artikel 243.1 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket är nytt. Det kompletterar artikel 243.1 andra stycket.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar utförsel finns ingen motsvarighet till punkten 2 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen vad avser utförsel. Begreppet ”tullplats” har ersatts med ”tullkontor”.

Den nuvarande bestämmelsen avser också införsel, men en bestämmelse om införsel vore en upprepning av artikel 135.1 om transport till avsedd plats i unionstullkodexen, därför finns inte någon sådan bestämmelse i förslaget till ny tullag.

15 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

16 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas av tullövervakning” som är den formulering som används i unionstullkodexen.

18 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 267.1 i unionstullkodexen om tullövervakning och formaliteter vid utförsel ur EU:s tullområde. Rekvisitet ”utövning av allmän tjänst” har ersatts av ”sin tjänsteutövning”, någon ändring i sak är inte avsedd.

4 kap. Tullkontroll

Kapitlet motsvarar 6 kap. i den nuvarande tullagen. I syfte att få ett renodlat och sammanhängande kapitel med i huvudsak kontrollbestämmelser har bestämmelser som närmast avser tullövervakning, jfr art. 5.27 i unionstullkodexen, placerats i 3 kap. Vidare har bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen inarbetats i kapitlet.

För att tydliggöra innehållet och underlätta orienteringen har kapitlet fått fler mellanrubriker än vad nuvarande 6 kap. har.

Vid utformningen av bestämmelserna om föreläggande, revision samt uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll har skatteförfarandelagen använts som förebild.

1 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 2 § i den nuvarande tullagen men har getts en utformning som ligger närmare 10 § polislagen (1984:387) och 69 kap. 11 § skatteförfarandelagen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 20 § i den nuvarande tullagen. Meningen ”Vad som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan.” har tagits bort, eftersom det som sägs där redan framgår av 1 §.

4 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.

Skyldigheten för berörda transportföretag att utan kostnad för Tullverket tillhandahålla lokaler och anordningar för verkets kontrollverksamhet är med andra ord oförändrad.

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad avser att anlita en särskild sakkunnig. Paragrafen har genomgått vissa språkliga och redaktionella ändringar. En bestämmelse om kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig finns i 1 kap. 13 §.

Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33–37 i unionstullkodexen och om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

6 och 7 §§

Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 23 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 24 § i den nuvarande tullagen. Tredje stycket har bearbetats språkligt och föreslås få samma lydelse som motsvarande bestämmelse i polislagen, dvs. 26 § tredje stycket den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

9 och 10 §§

Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.

11 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.

12 §

Paragrafen motsvarar i sak 59 § i den nuvarande tullförordningen. Bestämmelsen har flyttats till förslaget till ny tullag eftersom bestämmelsen är av sådan karaktär att regleringen bör ske i lag.

Lagrådet anser att innebörden av uttrycken ”trakterna vid” och ”i närheten av” behöver preciseras. Med uttrycket ”i trakterna vid” avses följande. Vid Sveriges landgräns mot Norge, som är det enda tredjeland

Sverige har landgräns mot, sammanfaller uttrycket med den 15 kilometer breda kontrollzonen längs riksgränsen mot Norge som avses i 3 § 1 förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge. Vid Sveriges kuster torde uttrycket kunna ges motsvarande innebörd, dvs. som en 15 kilometer bred zon inåt land längs Sveriges kuster.

”I närheten av” tullager, hamnar, flygplatser m.m. går inte att definiera lika tydligt. Begreppet används även i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Av propositionen Tullens befogenheter vid den inre gränsen (prop. 1995/96:166) s. 92 framgår att det är fråga om ett område som är

såväl tidsmässigt som geografiskt begränsat. Den geografiska begränsningen kan t.ex. innebära att personen i fråga inte får befinna sig längre bort från en flygplats än att det med stor sannolikhet kan antas att personen kommer från flygplatsen.

Begreppet ”export- eller turistvagnsskylt” har ersatts med ”interimsskylt”, som är det begrepp som gäller enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Paragrafen har dessutom genomgått vissa redaktionella ändringar.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 14 § andra meningen i den nuvarande tullagen.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket har ”hamnar” lagts till då det torde vara ett förbiseende i den nuvarande tullagen att dessa inte nämns i sammanhanget. Vidare ska, som Lagrådet påpekar, även frizoner nämnas i bestämmelsen. Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag.

15 §

Paragrafen motsvarar i sak 60 § i den nuvarande tullförordningen. Den bestämmelsen får anses vara av sådan ingripande karaktär att regeln bör placeras i lagen. Paragrafen har genomgått redaktionella ändringar i syfte att öka tydligheten. I 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) finns bestämmelser om hur en begäran att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa ska hanteras.

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 10 § andra och fjärde styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 46.1 om tullkontroller i unionstullkodexen. Hänvisningen till kroppsbesiktning i nuvarande 6 kap. 10 § fjärde stycket har tagits bort, då det inte är aktuellt att tillgripa ett så ingripande tvångsmedel vid de administrativa kontroller som förslaget till paragraf avser.

Hänvisningen till förordning (EU) nr 608/2013 i första stycket är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag. Det innebär att även frizoner nämns i första stycket 2.

Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

17 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § första stycket i den nuvarande tullagen.

Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

18 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 21 § första stycket i den nuvarande tullagen.

19 och 20 §§

Se avsnitt 7. Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen men har ändrats på så sätt att det tydligt framgår att även sådana försändelser som förmedlas av så kallade kurirföretag omfattas då det kan förutsättas att även sådana försändeler kan innehålla förtroliga meddelanden.

För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 används lokutionen ”försändelse förmedlad av kurirföretag” i olika böjningsförmer i 19–21 §§.

21 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen men har ändrats så att även försändelser förmedlade av kurirföretag omfattas.

Tredje stycket har utformats med 10 § tredje stycket lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen som förebild. Se även avsnitt 7.

22 och 23 §§

Paragraferna motsvarar i sak 6 kap 13 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Utredningen föreslog att begreppet ”postkontor” skulle ersättas med ”brevbärarkontor” i 22 §. Lagrådet föreslår att orden ”som väntas till ett visst brevbärarkontor” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” ska strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt, orden är överflödiga. Någon ändring i sak är inte avsedd.

24 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen kompletterar artikel 15.1 i unionstullkodexen om tillhandahållande av nödvändiga dokument och uppgifter. Den har utformats med 37 kap. 7 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen ”visa upp handling eller lämna över kopia av handling” har därför inte förts över till den nya tullagen. Lagrådet anser att den nuvarande formuleringen ska behållas och hänvisar till sitt yttrande avseende aktuell bestämmelse i skatteförfarandelagen i prop. 2010/11:165. Regeringen har i författningskommentaren till 37 kap. 6 § skatteförfarandelagen i nyss nämnda proposition konstaterat att en befogenhet för Skatteverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta även en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling, se prop. 2010/11:165 s. 851. Det rör sig bara om två olika sätt att lämna en uppgift. En befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. Eftersom begreppet ”handling” har tagits

bort ur paragrafen har den definition av begreppet som finns i sista meningen i 6 kap. 25 § i den nuvarande paragrafen inte förts över till den här paragrafen. Definitionen av begreppet ”handling” finns istället i 1 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Bestämmelserna i 24 och 25 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

25 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 26 § i den nuvarande tullagen. Den har utformats med 37 kap. 9 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen ”visa upp handling eller lämna över kopia av handling” har därför inte förts över till den nya tullagen. En befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. Se författningskommentaren till 24 §.

26 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 28 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna och artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Paragrafen har fått en ny utformning för att närmare följa unionstullkodexen. Hänvisningarna till artiklarna 15.1 och 48 är utformade på så sätt att de avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Bestämmelserna i 26–35 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

27 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § första–tredje styckena i den nuvarande tullagen. Den har utformats efter 41 kap. 4 § skatteförfarandelagen.

28 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 5 § skatteförfarandelagen.

29 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 30 § första och tredje styckena och har utformats med 41 kap. 6 § skatteförfarandelagen som förebild.

Andra stycket i den nuvarande paragrafen har flyttats till 31 § nedan för att närmare följa skatteförfarandelagens uppbyggnad.

30 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 31 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket finns en upplysning om att revisorns befogenheter framgår av artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse

anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

31 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket första och andra meningarna samt 6 kap. 32 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Utformningen har sin förebild i 41 kap. 8 § andra stycket skatteförfarandelagen.

32 §

Paragrafens första stycke motsvarar 6 kap. 32 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens andra stycke motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket tredje meningen. Paragrafen har utformats efter 41 kap.9 och 11 §§skatteförfarandelagen.

Paragrafens första stycke innehåller en upplysning om bestämmelserna i artikel 15.1 i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

33 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 32 § tredje stycket första och andra meningarna samt 32 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har hämtat sin utformning från 41 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

34 §

Paragrafen motsvarar 6 kap 33 § första stycket första meningen och 33 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har utformats i enlighet med 41 kap. 13 § skatteförfarandelagen.

35 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 33 § första stycket andra meningen och 33 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 14 § skatteförfarandelagen.

36–38 §§

Paragraferna ersätter 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen.

I lagrådsremissen föreslogs en bestämmelse som motsvarar 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen. Lagrådet anför att den föreslagna lydelsen av 24 och 25 §§ riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av bestämmelserna om undantagande av handling och uppgifter i 36–41 §§. Regeringen instämmer i att det finns skäl att justera undantagandebestämmelserna. Det bör tydligt framgå vilka uppgifter som ett föreläggande inte får avse. Det bör även tydligt framgå vilka handlingar som inte får granskas av Tullverket vid en revision. Regeringen föreslår därför att den nuvarande regleringen ersätts med bestämmelser som i relevanta delar motsvarar bestämmelserna i 47 kap.1–3 §§skatteförfarandelagen.

I 36 § anges att ett föreläggande enligt 24 eller 25 § inte får avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda

omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Paragrafen ersätter 6 kap. 34 § andra stycket i den nuvarande tullagen och avser således enbart förelägganden enligt 24 eller 25 §. Undantag av handlingar från granskning vid revision får i stället begäras med stöd av 37–39 §§. Se även författningskommentaren till 24 § när det gäller innebörden av ”föreläggande att lämna uppgift”. Paragrafen har utformats med 47 kap. 1 § skatteförfarandelagen som förebild. Detta innebär att det i paragrafen inte anges vilka handlingar som på begäran av enskild ska undantas, utan vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Den som har invändningar mot ett föreläggande kan begära att Tullverket omprövar föreläggandet. Förelägganden ska, precis som enligt bestämmelserna i den nuvarande tullagen, få överklagas och bestämmelsen i denna paragraf ska vara tillämplig i bl.a. mål där ett föreläggande har överklagats. Bestämmelserna om rätt att begära undantag av handlingar från kontroll behöver därför inte omfatta den som föreläggs att lämna uppgifter.

I 37 § första stycket anges att vid revision får Tullverket inte granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken (första punkten) eller en handling som inte omfattas av revisionen (andra punkten). Bestämmelsen i första punkten motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen såvitt avser revision. Bestämmelsen i andra punkten motsvarar i sak 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I andra stycket anges att Tullverket inte heller får granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Denna bestämmelse motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 2 såvitt avser revision.

Av 38 § framgår att undantag av en handling från kontrollen sker på begäran av den som är föremål för revision.

Bestämmelserna i 36–43 §§ är tillämpliga även om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

39 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 35 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Någon motsvarighet till tredje stycket i den paragrafen har inte införts i den nya tullagen då det som sägs där följer av rättsliga grundprinciper, jfr prop. 2010/11:165 s. 924 sista stycket. Paragrafens utformning följer delvis 47 kap. 4 § skatteförfarandelagen.

40 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 36 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 5 § skatteförfarandelagen.

41 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 37 § första stycket i den nuvarande tullagen. Den har delvis utformats efter 47 kap 6 § skatteförfarandelagen. För mer information, se prop. 2010/11:165 s. 925.

Någon bestämmelse som motsvarar 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen föreslås inte. En bestämmelse om undantag av handling som inte omfattas av en revision har i stället tagits in i 37 § första stycket 2.

42 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 38 § första stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 7 § skatteförfarandelagen (se prop. 2010/11:165 s. 926). Bestämmelsen tar sikte på fall där granskningen av en handling har påbörjats innan den enskilde begär att den ska undantas.

Frasen ”eller del av handling” upprepas inte i den nya paragrafen eftersom bestämmelsen även gäller för ”uppgift”, vilket får anses täcka in beslut som avser bara en del av en handling. Inte heller andra meningen i 6 kap. 38 § första stycket upprepas, eftersom det fallet täcks av frasen ”har undantagits från kontroll”.

43 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 38 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i 68 kap.1 och 3 §§skatteförfarandelagen.

44–49 §§

Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 kap. 1 § andra stycket och 3– 7 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2013/14:164. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 kap. 1 § första stycket har ersatts av upplysningsbestämmelsen i 1 kap. 1 §. Nuvarande 7 kap. 2 § har tagits bort, eftersom bestämmelser som avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer ligger inom den s.k. restkompetensen.

Viss språklig bearbetning har gjorts av 45, 46 och 49 §§ för att öka tydligheten.

I 44 § finns en upplysning om att uttryck som används i 45–49 §§ har samma betydelse som i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

Bestämmelserna i 45 och 46 §§ rör underrättelse om vissa beslut som fattas med stöd av förordning (EU) nr 608/2013 och bestämmelsen i 47 § rör ansvar för en eventuell skada på en vara vid en inspektion av varan med stöd av den förordningen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna till EU-förordningen i dessa paragrafer är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

50–53 §§

Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 a kap. 2–5 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2006/07:68. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 a kap. 1 § har ersatts av upplysningsbestämmelsen i 1 kap. 1 §. Bemyndigandet i nuvar-

ande 7 a kap. 6 § har tagits bort eftersom det avser verkställighetsföreskrifter.

Bestämmelsen i 51 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Lagrådet anser att det finns skäl att tydligare utveckla varför uttryckssättet i 52 § andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket. Regeringen har i avsnitt 7.4.1 i prop. 2006/07:68 utvecklat skälen för utformningen av bestämmelserna om kroppsvisitation för att söka efter kontanta medel. Eftersom någon ändring i sak av bestämmelserna om kontantkontroller inte föreslås inom ramen för detta lagstiftningsärende hänvisar regeringen till de skäl som anförs i prop. 2006/07:68.

Bestämmelsen i 50 § rör formerna för att lämna en anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Hänvisningarna till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i 51 och 52 §§ och till artikel 4.2 i den förordningen i 53 § är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § första stycket i den nuvarande tullagen. Andra stycket i den paragrafen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag eftersom det inte innehåller några bestämmelser om enhetstillstånd.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått vissa redaktionella justeringar, någon ändring i sak är dock inte avsedd. Begreppet ”tillfälligt lager” är ersatt med ”anläggning för tillfällig lagring” och ”icke-gemenskapsvara” har ersatts med ”icke-unionsvara”. Begreppet ”frilager” har tagits bort då det inte längre förekommer i unionstullkodexen.

Hänvisningen till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i första stycket är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Se kommentaren till 4 kap. 24 § när det gäller Lagrådets synpunkter i fråga om ”uppgift” och ”handling”.

3 och 4 §

Paragraferna motsvarar 10 kap. 2 och 3 §§ i den nuvarande tullagen.

5–7 §§

Paragraferna motsvarar i sak 8 kap. 2 § i den nuvarande tullagen.

Regeln om att tulltillägg ska utgå vid oriktig uppgift finns i 5 §. I 6 § finns regeln om när en uppgift ska anses vara oriktig. 6 § motsvarar 8 kap 2 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen.

Tulltilläggets storlek regleras i 7 §. 7 § motsvarar 8 kap 2 § fjärde och femte styckena i den nuvarande tullagen. För tydlighetens skull har en hänvisning till 5 § införts.

Paragraferna har utformats med skatteförfarandelagens regler om skattetillägg som vägledning. Utöver detta har en felhänvisning i nuvarande i 8 kap. 2 § femte stycket respektive 2 a § rättats till. Med ”omprövning” avses här att ytterligare tull påförs.

8 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 2 a § i den nuvarande tullagen. I den paragrafen finns i sista meningen en hänvisning till 2 § tredje stycket. Som Lagrådet påpekar ger en jämförelse med den ändring som gjordes i tulltilläggsbestämmelserna i prop. 2002/03:106 (se s. 29 f) vid handen att hänvisningen borde ha varit till 2 § fjärde stycket. Denna felaktighet har rättats till här, vilket innebär att det i paragrafen görs en hänvisning till 7 § första stycket. I övrigt är paragrafen utformad med 57 kap. 1 § skatteförarandelagen som förebild. Begreppet ”skönstulltaxering” har ersatts med ”tull har fastställts på skälig grund”.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 3 § i den nuvarande tullagen och reglerar att tulltillägg ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld genom bristande efterlevnad i enlighet med artikel 79 i unionstullkodexen. Hänvisningen till artikel 79 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen regleras när tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning av tull samt storleken på tulltillägget. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag.

11 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd.

12 §

Paragrafen ersätter 8 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Begreppet ”frivilligt” har ersatts med ”på eget initiativ” för att följa 49 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Som Lagrådet påpekar innebär detta en ändring i sak. Avsikten är här, liksom i skatteförfarandelagen (jfr prop. 2010/11:165 s. 943), att åstadkomma en generösare tillämpning än den tidigare bestämmelsen om frivillig rättelse.

13 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 kap. 12 § i den nuvarande tullagen.

14 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd. Lagrådet påpekar att någon motsvarighet till bestämmelsen inte finns i skatteförfarandelagen och att tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig. Regeringen avser att återkomma till denna fråga vid den kommande översynen av sanktionsbestämmelserna.

15 §

Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen är omformulerad då begreppet ”lokalt klareringsförfarande” inte längre finns i unionstullkodexen. Det finns heller inte något skäl att begränsa bestämmelsen till ”övergång till fri omsättning” varför detta har utgått.

Förseningsavgiften föreslås höjas från 400 och 800 kronor till 500 respektive 1 000 kronor, vilket motsvarar inflationsutvecklingen sedan beloppen senast höjdes (2001) fram till i dag (2015).

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen vad avser beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Genom hänvisningen till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull görs bestämmelserna i unionstullkodexen om omprövning av beslut tillämpliga. Se avsnitt 6.2.5. Att beslut om tulltillägg och förseningsavgift ska omprövas om de har överklagats framgår av 6 kap. 7 §.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 10 § i den nuvarande tullagen.

Första stycket har utformats efter 51 kap. 1 § första stycket skatteförfarandelagen i enlighet med Lagrådets förslag. I andra stycket har rekvisiten ”stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds ålder ” ersatts med ”berott på ålder”, någon ändring i sak är inte avsedd.

I tredje stycket anges att deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Lagrådet ifrågasätter om det finns skäl att behålla bestämmelsen. Bestämmelsen ger en möjlighet att befria från förseningsavgift i de fall där avgiften visserligen står i proportion till passiviteten, men passiviteten är obetydlig och avgiften låg. Bestämmelsen behålls därför.

18 §

Paragrafen har utformats med 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen som förebild.

19 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § första stycket i den nuvarande tullagen. Ingen motsvarighet till andra stycket i den paragrafen behövs då rätten att yttra sig framgår av artikel 22.6 om beslut som fattas på ansökan och

artikel 29 om beslut som fattas utan föregående ansökan i unionstullkodexen. Se 5 kap. 16 § och avsnitt 6.2.5.

20 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har dock genomgått vissa redaktionella ändringar. Vidare har hänvisningen till artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen utformats på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Av 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen följer att bestämmelsen om dröjsmålsränta i 5 kap. 16 § den lagen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Således ska dröjsmålsräntan beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen. Som Lagrådet noterat anges i lagrådsremissens förslag att artikel 114 i unionstullkodexen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Eftersom någon ändring jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande bestämmelsen inte är avsedd, ska i paragrafen i stället anges att 2 kap. 8 § ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift.

21 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § i den nuvarande tullagen vad avser tulltillägg. Vad avser förseningsavgifter finns ingen motsvarighet i den nuvarande tullagen. Den delen införs i förslaget till ny tullag för att få bättre överensstämmelse med skatteförfarandelagen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

6 kap. Överklagande

6 kap. Överklagande

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Den är utformad med 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen som förebild. Att Tullverket utser ersättare för det allmänna ombudet framgår av 10 § andra stycket förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket.

Lagrådet har föreslagit att det direkt i bestämmelsen ska anges vilka beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Regeringen har utformat paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag, dock med den skillnaden att även beslut om annan skatt än tull nämns i bestämmelsen.

Lagrådet har vidare föreslagit att hänvisningarna till 3 och 7 §§ i 6 kap. 8, 11–17, 20 och 21 §§ ska ersättas med en hänvisning till denna paragraf. I denna del har regeringen inte följt Lagrådets förslag.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 2 § i den nuvarande tullagen.

I paragrafens första stycke anges vilka beslut som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Stycket innehåller hänvisningar till artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005 och artiklarna 5.3, 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 och 16 i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom innebörden av bestämmelsen är att beslut enligt de nämnda artiklarna får

överklagas, är det lämpligt att hänvisningarna till artiklarna i EUförordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I andra stycket har en bestämmelse tagits in som motsvarar 9 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen innebär att Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ även fortsättningsvis överklagas hos regeringen.

Att Tullverkets beslut om föreskrifter inte får överklagas framgår av 30 § myndighetsförordningen (2007:515). Därför har det nuvarande femte stycket inte någon motsvarighet i förslaget till ny tullag.

3 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. I stället för ”tulltaxering i en fråga som kan antas ha betydelse för fastställande av tull” används nu begreppet ”beslut om tull”.

I andra stycket första meningen anges att om ett beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I tredje stycket har det i enlighet med Lagrådets förslag tagits in en bestämmelse som anger att gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne.

4 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. I paragrafen anges att om ett överklagande inte avvisas och det inte finns hinder mot omprövning, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. Lagrådet har beträffande denna paragraf och 6 § framfört att det finns anledning att överväga att grunda regleringen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen. Regeringen konstaterar att en sådan förändring av bestämmelserna skulle kräva överväganden som inte ryms inom detta lagstiftningsärende och föreslår därför att de aktuella bestämmelserna i den nuvarande tullagen förs över till den nya tullagen.

5 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen.

6–11 §§

Paragraferna motsvarar 9 kap. 5–10 §§ i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 45 om uppskjutande av genomförandet i unionstullkodexen i 9 § är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Se kommentaren till 4 § när det gäller Lagrådets synpunkt beträffande 6 §.

12–15 §

Paragraferna motsvarar 9 kap. 12–15 §§ i den nuvarande tullagen.

16–25 §§

Paragraferna motsvarar i sak 9 kap. 16–25 §§ i den nuvarande tullagen. 17 § har bearbetats redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 18 § och 22 § har utformats med 67 kap. 33 § respektive 37 § skatteförfarandelagen som förebild. Lagrådets synpunkter har beaktats vid utformningen av 22 §.

I ärenden och mål där frågor om bevissäkring eller betalningssäkring prövas, se 24 eller 25 §, tillämpas de bestämmelser i skatteförfarandelagen som framgår av 7 kap. 9 § första stycket 2.

26 §

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den har utformats med 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) som förebilder, med beaktande av vad som redan framgår av unionstullkodexen.

Första stycket. Hänvisningen till artikel 22.2 om kontroll av uppgifter i ansökan om beslut i unionstullkodexen innebär att Tullverket, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att en ansökan om ett beslut mottagits, ska kontrollera om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda. Om Tullverket fastställer att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att verket ska kunna fatta detta beslut, ska verket meddela sitt godtagande till den sökande inom den tidsperiod som anges ovan. Med ”den tidsfrist som avses i artikel 22.3” menas dels den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels den ytterligare tid som tullmyndigheterna bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut, om de inte kan fatta ett beslut i tid. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar.

Eftersom innebörden av paragrafen är att enskild ska kunna föra en dröjsmålstalan, är det lämpligt att hänvisningarna i första stycket till artiklarna 22.2 och 22.3 i unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Andra stycket. En dröjsmålstalan ska omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt.

Tredje stycket. Om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande med stöd av 6 kap. 2 § första stycket 1.

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § första stycket i den nuvarande tullagen och 64 § första stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 om transport under särskilda omständigheter i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag såtillvida att meningen ”Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.” har tagits in i andra stycket.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § andra stycket i den nuvarande tullagen och 64 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag genom att en mening som anger att handlingen ska vidarebefordras till Tullverket har tagits in i andra stycket.

3 §

Se avsnitt 6.2.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 2013/14:164.

I paragrafens första stycke anges att delgivning får användas om Tullverket vid tillämpningen tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat. I andra stycket anges att delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna. Det är ändamålsenligt att hänvisningarna till EUförordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

5 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Orden ”eller handling” har tagits bort eftersom begreppet ”uppgift” får anses omfatta också ”handling”. Se författningskommentaren till 4 kap. 24 §.

Hänvisningen till artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

7 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nuvarande tullagen.

8 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar bl.a. artikel 101.3 om fastställande av import- eller exporttullbelopp i unionstullkodexen som anger hur avrundning får ske och hur en medlemsstat som inte har euron som valuta får tillämpa bestämmelserna.

9 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Lagrådet anser att det som sägs i första stycket i paragrafen om ”skatt som ska betalas till Tullverket” kan utgå. Regeringen anser att en sådan ändring skulle riskera att göra bestämmelsen otydlig och väljer därför att inte följa Lagrådets förslag.

Hänvisningar till S11-1

  • Prop. 2015/16:79: Avsnitt 6.2.1

11.2. Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

6 kap.

10 a §

Begreppet ”står under tullövervakning” ändras till ”omfattas av tullövervakning”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

11.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

1 §

I andra stycket införs en definition av begreppet ”tullklarering”. Samtidigt görs vissa språkliga ändringar i första stycket.

11.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

26 §

Nuvarande andra och fjärde styckena hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas dessa stycken bort. Detta får till följd att nuvarande tredje, femte och sjätte styckena i stället blir andra, tredje respektive fjärde stycket. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket.

I fjärde stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

33 §

I andra stycket ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

Hänvisningar till S11-4

11.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

6 §

I andra punkten ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i punkten.

11.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1 §

I första stycket 5 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag för att återbetalning av både tull och annan skatt än tull ska omfattas av bestämmelsen.

11.7. Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

25 §

Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

11.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

2 kap.

7 §

I andra stycket 1 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.

11.9. Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

1 kap.

2 §

I nuvarande första stycket 6 c och e finns hänvisningar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den

nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 6 c och e bort. Detta får till följd att nuvarande första stycket 6 d i stället blir första stycket 6 c. Samtidigt görs mindre, språkliga och redaktionella ändringar i första stycket 6 a och b.

I femte stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

5 §

I sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort.

19 §

Hänvisningen till gemenskapstullkodexen ändras till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

5 kap.

19 §

I punkten 2 ändras begreppet ”temporär import” till ”tillfällig införsel” som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

7 kap.

8 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att beskattningsunderlaget vid import utgörs av bl.a. varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande andra stycket hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas andra stycket bort. Det nuvarande tredje stycket blir därmed nytt andra stycke.

9 §

I tredje stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

9 c kap.

1 §

I första stycket 3 har begreppet ”tillfälligt lager” ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

2 §

I paragrafen ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Samtidigt har begreppet ”tillfälligt lager” ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. I denna paragraf finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

13 kap.

6 §

I punkten 4 har hänvisningarna avseende enhetstillstånd tagits bort, eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4.

22 kap.

1 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

Hänvisningar till S11-9

11.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

1 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen till en hänvisning till unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den kodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

3 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

4 och 5 §§

Begreppet ”förtullning” används inte i förslaget till ny tullag. I 4 och 5 §§ används begreppet i verbform. Det har ersatts av lokutionen

”deklareras för övergång till fri omsättning”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

6 §

I andra stycket har frasen ”varan anmäldes till förtullning” ersatts med ”tulldeklarationen ingavs till Tullverket”, eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

8 §

Hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

9 §

I tredje stycket ändras hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

11.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

1 kap.

5 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

2 kap.

2 §

I fjärde stycket ändras begreppet ”temporär import” till ”tillfällig införsel” som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

5 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att frihet från skatt endast medges om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203–205 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket.

11 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att vad som i övrigt sägs om tullfrihet i bl.a. förordning (EG) nr 1186/2009 ska även gälla i fråga om frihet från skatt vid import. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till förordning (EG) nr 1186/2009 är dynamisk, dvs. avser EUförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

12 §

Paragrafen upphör att gälla eftersom bestämmelserna om återbetalning och eftergift avseende annan skatt än tull har samlats i 2 kap. 19 § i förslaget till ny tullag.

3 kap.

9 §

En hänvisning till artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 ändras till en hänvisning till artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

4 kap.

1 §

Begreppet ”förtullning” används inte i förslaget till ny tullag, därför har punkten 3 bearbetats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

11.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

9 c §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen.

Första stycket 2 har

bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

15 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till

unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

20 §

I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort.

34 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

37 §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

39 §

I nuvarande punkten 5 sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort.

40 §

I tredje stycket 2 d tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

Hänvisningar till S11-12

11.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

8 c §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har

bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

14 §

I första stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstullkodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EUförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

19 §

I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort.

34 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

Hänvisningar till S11-13

11.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

4 kap.

1 b §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn

och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EUförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

8 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

13 §

Första stycket 3 b har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstullkodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 c hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 c bort.

5 kap.

2 §

I nuvarande punkten 3 sista meningen finns hänvisningar som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den

nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort.

6 kap.

1 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

7 kap.

1 §

I punkten 1 tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

Hänvisningar till S11-14

11.15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

11.16. Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

2 kap.

14 §

Begreppet ”frilager” tas bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.17. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

4 §

I tredje stycket ersätts det nationella begreppet ”tullplats”, som också har tagits bort ur förslaget till ny tullag, med begreppet ”tullkontor”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

8 §

Se avsnitt 7. Paragrafen delas in i två stycken. I första stycket läggs orden ”och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag” till för att tydliggöra att även den typen av försändelser omfattas av reglerna om undersökning av försändelser enligt denna paragraf. Som en följd av denna ändring har orden ”vid ett kurirföretags första sorteringsterminal” lagts till i andra stycket.

För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 används lokutionen ”försändelser förmedlade av kurirföretag” i 8 och 9 §§.

9 §

Se avsnitt 7. I paragrafen ersätts som en följd av ändringen i 8 § ”brev och andra sådana försändelser” med ”postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag”.

11 §

Utredningen föreslog att begreppet ”postkontor” skulle ersättas med ”brevbärarkontor” i första stycket. Lagrådet föreslår att orden ”som väntas till ett visst brevbärarkontor” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” ska strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt. Vidare har i andra stycket frasen ”skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid” ersatts med ”ska gälla en begränsad, kortare tid”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

13 §

Förutom vissa mindre, språkliga ändringar i paragrafen, så ändras hänvisningen i andra stycket till 5 kap. 23 § i den nuvarande tullagen till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag, dvs. 2 kap. 16 §.

17 §

I första stycket ersätts begreppet ”tillfälligt lager” med begreppet ”anläggning för tillfällig lagring”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Samtidigt görs vissa mindre, språkliga ändringar.

18 §

Hänvisningarna till 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 § i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag, dvs. 4 kap. 26–43 §§ och 7 kap. 5 §.

Hänvisningar till S11-17

11.18. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

2 kap.

13 §

Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

11.19. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

8 §

Hänvisningar till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.

11.20. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

2 §

I definitionen av ”unionsvaror” har hänvisningen till artikel 4.7 i gemenskapstullkodexen ändrats till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 5.23. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

11.21. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

2 §

Hänvisningar till artiklar i gemenskapstullkodexen har ändrats till motsvarande artiklar i unionstullkodexen. Paragrafen har kompletterats med en definition av begreppet ”icke-unionsvaror”. Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

11.22. Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8 kap.

7 §

Hänvisningen i andra strecksatsen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

9 kap.

8 §

Hänvisningarna i andra strecksatsen till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

11.23. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

1 §

I tredje stycket ändras en hänvisning till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

2 §

I andra stycket 2 har definitionen av begreppet ”tullbehandling” anpassats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen och förslaget till ny tullag.

3 §

Nuvarande tredje stycket 5 innehåller en hänvisning till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas bestämmelsen i tredje stycket 5 bort.

8 §

Nuvarande tredje och fjärde styckena innehåller hänvisningar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, har bestämmelserna i tredje och fjärde styckena tagits bort. Det nuvarande femte stycket blir därmed nytt tredje stycke.

31 §

Hänvisningarna i första stycket 2 till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

Hänvisningar till S11-23

11.24. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

2 kap.

5 §

Bestämmelsen har fått ett nytt inledande led. Genom tillägget har möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgats till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag. Härigenom innefattas dels Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen, dels svenska tullförfattningar. Enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Om ett utlämnande till enskild följer av någon av dessa akter eller av

svenska tullförfattningar får utlämnande ske på medium för automatiserad behandling. Några föreskrifter av regeringen behövs därmed inte för dessa fall. Se avsnitt 8.2.2.

8 a §

Paragrafen upphör att gälla eftersom den hänvisar till bestämmelser som upphör att gälla.

Hänvisningar till S11-24

11.25. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

26 §

Eftersom begreppet ”tullklarering” inte används i förslaget till ny tullag har i första stycket 1 rekvisitet ”plats för tullklarering” ändrats till ”ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt”. Den nya frasen anknyter till uttryckssättet i unionstullkodexen.

11.26. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

16 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.27. Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

23 §

Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

28 §

Hänvisningen i andra stycket till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

11.28. Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

6 §

I punkten 6 tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

4 kap.

3 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

8 §

Hänvisningarna i andra stycket till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. Samtidigt ändras begreppet ”tillfälligt lager” till motsvarande begrepp i unionstullkodexen som är ”anläggning för tillfällig lagring”.

11.31. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

14 kap.

2 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att en upphandlande enhet vid tilldelning av varukontrakt får förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt unionstullkodexen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EUförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.32. Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

2 kap.

16 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.

11.33. Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

12 kap.

5 §

Hänvisningarna till begreppet ”tillfälligt lager” ändras till motsvarande begrepp i unionstullkodexen som är ”anläggning för tillfällig lagring”. Eftersom det i den delen är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

11.34. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

2 kap.

1 §

Hänvisningen i första stycket 4 till den nuvarande tullagen ändras till förslaget till ny tullag.

216

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 952/2013

av den 9 oktober 2013

om fastställande av en tullkodex för unionen

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en

tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) ( 3 )

behöver ändras på ett flertal punkter. Av tydlighetsskäl

bör den förordningen omarbetas.

(2)

Det är lämpligt att se till att förordning (EG)

nr 450/2008 är förenlig med fördraget om Europeiska

unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna

290 och 291. Det är även lämpligt att förordningen

beaktar utvecklingen av unionsrätten och att anpassa

vissa bestämmelser i förordningen så att de blir enklare

att tillämpa.

(3)

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar

i denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbe­

te, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den

förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att rele­

vanta handlingar översänds samtidigt till Europaparla­

mentet och rådet och att detta sker så snabbt som möj­

ligt och på lämpligt sätt.

(4)

Kommissionen bör då den förbereder och utarbetar de­

legerade akter särskilt säkerställa öppna samråd med

medlemsstaternas experter och näringslivet.

(5)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter för att närmare ange format och

koder för de gemensamma uppgiftskraven för utbyte av

uppgifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekono­

miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av så­

dana uppgifter och förfaranderegler om det utbyte och

den lagring av uppgifter som kan ske med andra metoder

än elektronisk databehandlingsteknik; för att anta beslut

om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda

andra metoder för utbyte och lagring av information

än elektronisk databehandlingsteknik; för att närmare

ange de tullmyndigheter som ansvarar för registrering

av ekonomiska aktörer och av andra personer; för att

närmare ange de tekniska arrangemangen för utveckling,

underhåll och användning av elektroniska system; för att

närmare ange förfaranderegler om beviljande och styr­

kande av rätten för ett tullombud att tillhandahålla tjäns­

ter i en annan medlemsstat än den där han eller hon är

etablerad, förfaranderegler om inlämnande och godkän­

nande av en ansökan om beslut med avseende på till­

lämpningen av tullagstiftningen och om antagande och

övervakning av ett sådant beslut, förfaranderegler om

upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga be­

slut, förfaranderegler om utnyttjande av ett beslut som

rör bindande besked sedan dess giltighet upphört eller

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/1

( 1 ) EUT C 229. 31.7.2012, s. 68.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 september 2013.

( 3 ) EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

217

det återkallats, förfaranderegler om anmälan till tullmyn­

digheterna om att antagande av sådana beslut tillfälligt

upphör och om återkallelse av sådant tillfälligt upphöran­

de; för att anta beslut om att begära att medlemsstaterna

återkallar beslut som rör bindande besked; för att anta

former för tillämpning av kriterierna för att bevilja status

som godkänd ekonomisk aktör; för att anta åtgärder för

att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, in­

begripet utbyte av riskinformation och riskanalys,

gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontroll­

åtgärder och prioriterade kontrollområden; för att fast­

ställa förteckningen över de hamnar och flygplatser där

tullkontroller och -formaliteter ska tillämpas på handba­

gage och incheckat bagage; för att fastställa reglerna för

valutaomräkning; för att anta åtgärder för enhetlig för­

valtning av tullkvoter och tulltak och övervakning av

varors övergång till fri omsättning eller export; för att

anta åtgärder för fastställande av varors klassificering en­

ligt tulltaxan; för att närmare ange förfaranderegler om

bestämmelser för och kontroll av intyg om icke-förmåns­

berättigande ursprung, regler om förfaranden för att un­

derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande

ursprung för varor; beviljandet av ett tillfälligt undantag

från reglerna om förmånsberättigande ursprung för varor

som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt

av unionen; för att fastställa f särskilda varors ursprung;

för att närmare ange förfaranderegler om bestämning av

varors tullvärde, för att närmare ange förfaranderegler

om ställande av en garanti, bestämning av garantibelop­

pet och dess övervakning och frisläppande samt återkal­

lelse och uppsägning av en borgensmans åtagande, för att

närmare ange förfaranderegler för tillfälligt förbud mot

användning av samlade garantier; för att anta åtgärder för

säkerställande av ömsesidigt bistånd mellan tullmyndig­

heterna i samband med uppkomst av en tullskuld; för att

närmare ange förfaranderegler om återbetalning och ef­

tergift av ett import- eller exporttullbelopp och de upp­

gifter som ska lämnas till kommissionen; för att anta

beslut om återbetalning eller eftergift av import- och

exporttullbelopp; för att närmare ange förfaranderegler

om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av en sum­

marisk införseldeklaration; för att närmare ange tidsfris­

ten inom vilken en riskanalys ska genomföras på grund­

val av den summariska införseldeklarationen; för att när­

mare ange förfaranderegler om anmälan av ett havs­

gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst och om trans­

port av varor till avsedd plats;

för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av

varor till tullen, förfaranderegler om ingivande, ändring

och ogiltigförklaring av deklaration för tillfällig lagring

och om befordran av varor i tillfällig lagring, förfarande­

regler om tillhandahållande och kontroll av bevis på tull­

status för unionsvaror, förfaranderegler om bestämning

av behöriga tullkontor och om ingivandet av tulldeklara­

tioner i de fall då andra metoder än elektronisk databe­

handlingsteknik används, förfaranderegler om ingivande

av en standardiserad tulldeklaration och tillhandahållande

av styrkande handlingar, förfaranderegler om ingivande

av en förenklad deklaration och en kompletterande de­

klaration, förfaranderegler om ingivande av en tulldekla­

ration före anmälan av varor till tullen, godkännande av

tulldeklarationen och ändring av tulldeklarationen efter

det att varorna frigjorts; för att anta åtgärder för faststäl­

lande av undernummer enligt tulltaxan för de varor som

omfattas av den högsta import- eller exporttullsatsen i de

fall varor som omfattas av olika undernummer ingår i en

sändning; för att närmare ange förfaranderegler om cen­

traliserad klarering och om undantag från kravet på att

varorna ska anmälas i samband därmed, förfaranderegler

om registrering i deklarantens bokföring, förfaranderegler

om de tullformaliteter och tullkontroller som ska genom­

föras av tillståndshavaren inom ramen för egen bedöm­

ning; för att anta åtgärder för kontroll av att uppgifterna

i en deklaration är riktiga, undersökning och provtagning

av varor och resultat av kontrollerna,

förfaranderegler om bortskaffande av varor, förfarande­

regler om tillhandahållande av uppgifter av vilka det

framgår att villkoren för befrielse från importtullar för

återinförda varor är uppfyllda och om tillhandahållande

av bevisning som styrker att villkoren för befrielse från

importtullar för produkter från havsfiske och andra pro­

dukter som hämtats ur havet är uppfyllda, förfarande­

regler om undersökning av de ekonomiska villkoren

inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler

om avslutande av särskilda förfaranden, förfaranderegler

om överföring av rättigheter och skyldigheter och för­

flyttning av varor inom ramen för särskilda förfaranden,

förfaranderegler om användning av likvärdiga varor inom

ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om till­

lämpning av bestämmelserna i internationella transite­

ringsinstrument i unionens tullområde, förfaranderegler

om hänförande av varor till förfarandet för unionstran­

sitering och om ändamålet med detta förfarande, om den

förenklade tillämpningen av det förfarandet och om tull­

övervakningen av varor som passerar genom ett land

eller ett territorium utanför unionens tullområde inom

ramen för förfarandet för extern unionstransitering, för­

faranderegler om hänförande av varor till tullagerför­

farandet eller förfarandet för frizoner; för att fastställa

den tidsfrist inom vilken riskanalys ska genomföras på

grundval av deklarationer före avgång; för att närmare

ange förfaranderegler om utförsel av varor,

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförkla­

ring av den summariska utförseldeklarationen, förfaran­

deregler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av

anmälan om återexport; för att anta ett arbetsprogram

som stöder utvecklingen av relaterade elektroniska sy­

stem och reglerar fastställandet av övergångsperioder;

för att anta beslut om att ge medlemsstaterna tillåtelse

att testa förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning,

särskilt när dessa förenklingar är relaterade till infor­

mationsteknologi (it). Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

SV

L 269/2

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

218

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( 1 ).

(6)

Med tanke på det samarbete som behövs mellan med­

lemsstaterna och kommissionen för att utveckla, under­

hålla och använda de elektroniska system som krävs för

att genomföra unionens tullkodex (nedan kallad kodexen),

bör kommissionen inte anta arbetsprogrammet som stö­

der denna utveckling och reglerar fastställandet av över­

gångsperioder om inget yttrande avges av kommittén

som granskar utkastet till genomförandeakt.

(7)

Det rådgivande förfarandet bör användas på följande om­

råden: beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att

använda andra metoder för utbyte och lagring av infor­

mation än elektronisk databehandlingsteknik, med tanke

på att dessa beslut inte berör samtliga medlemsstater;

beslut om att begära att medlemsstaterna upphäver beslut

som rör bindande besked, med tanke på att dessa beslut

enbart berör en medlemsstat och syftar till efterlevnad av

tullagstiftningen; beslut om återbetalning eller eftergift av

import- och exporttullbelopp, med tanke på att dessa

beslut direkt berör den person som ansökt om återbetal­

ningen eller eftergiften.

(8)

I vederbörligen motiverade fall som motiveras av tving­

ande skäl till skyndsamhet bör kommissionen anta ome­

delbart tillämpliga genomförandeakter på följande områ­

den: åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av

tullkontroller, inbegripet utbyte av riskinformation och

riskanalys, gemensamma riskkriterier och riskstandarder,

kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden; fast­

ställande av varors klassificering enligt tulltaxan; bestäm­

ning av särskilda varors ursprung; åtgärder för tillfälligt

förbud mot användning av samlade garantier.

(9)

Unionen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning

bör samlas i en tullkodex för unionen, vilket ligger i både

de ekonomiska aktörernas och unionens tullmyndighe­

ters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens

principer bör denna kodex innehålla de allmänna regler

och förfaranden som behövs för att säkerställa genom­

förandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser

och andra bestämmelser inom ramen för gemensam po­

litik som har anknytning till handeln med varor mellan

unionen och länder och territorier utanför unionens tull­

område, varvid behoven hos denna gemensamma politik

bör beaktas. Tullagstiftningen bör bli bättre anpassad till

bestämmelserna om uppbärandet av importavgifter, utan

att de gällande skattereglernas räckvidd ändras.

(10)

I syfte att säkerställa effektiv administrativ förenkling bör

vederbörlig hänsyn tas till de ekonomiska aktörernas syn­

punkter vid ytterligare modernisering av tullagstiftningen.

(11)

I enlighet med kommissionens meddelande av den 9 au­

gusti 2004 med titeln Skydd av gemenskapens ekonomiska

intressen – Bedrägeribekämpning – Handlingsplan

2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för

skyddet av unionens ekonomiska intressen anpassas.

(12)

Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober

1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( 2 )

hade som syfte att integrera tullförfaranden som hade

tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under

1980-talet. Sedan den infördes har den förordningen

upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu

med särskilda problem som skyddet av god tro eller

beaktandet av säkerhetskrav. Ytterligare ändringar av

den förordningen infördes genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april

2005 ( 3 ) - och därefter inkluderade i förordning (EG)

nr 450/2008 - till följd av viktiga lagstiftningsändringar

under de senaste åren, både på unionsnivå och på inter­

nationell nivå, exempelvis med anledning av att fördraget

om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska­

pen har upphört att gälla, att 2003, 2005 och 2011 års

anslutningsakter trädde i kraft och att ändringsprotokol­

let till internationella konventionen om förenkling och

harmonisering av tullförfaranden (nedan kallad den revide­

rade Kyotokonventionen), till vilken unionen anslutit sig,

vilket godkändes genom rådets beslut 2003/231/EG av

den 17 mars 2003 ( 4 ), har ändrats.

(13)

Det är lämpligt att i kodexen införa en rättslig ram för

tillämpningen av vissa bestämmelser i tullagstiftningen på

handeln med unionsvaror mellan de delar av tullområdet

på vilka bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG

av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för

mervärdesskatt ( 5 ) eller rådets direktiv 2008/118/EG av

den 16 december 2008 om allmänna regler för punkt­

skatt ( 6 ) tillämpas och de delar av tullområdet där de

bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan

de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte till­

lämpas. Med tanke på att de berörda varorna är unions­

varor och på den skattemässiga arten av de åtgärder som

det gäller i denna handel inom unionen är det motiverat

att införa lämpliga förenklingar av de tullformaliteter

som ska tillämpas på dessa varor.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/3

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( 2 ) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

( 3 ) EUT L 117, 4.5.2005, s. 13.

( 4 ) EUT L 86, 3.4.2003, s. 21.

( 5 ) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

( 6 ) EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

219

(14)

För att beakta de särskilda skattereglerna i vissa delar av

unionens tullområde bör befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras

till kommissionen när det gäller de tullformaliteter och

tullkontroller som ska tillämpas på handeln med unions­

varor mellan dessa delar och de övriga delarna av unio­

nens tullområde.

(15)

För att underlätta legitim handel och bekämpa bedrägeri

krävs det enkla, snabba och standardiserade förfaranden

och arbetsmetoder. I linje med kommissionens medde­

lande av den 24 juli 2003 med titeln En enkel och

papperslös miljö för tullen och handeln är det följaktligen

lämpligt att förenkla tullagstiftningen, vilket möjliggör

användning av moderna verktyg och tekniker, samt att

ytterligare främja en enhetlig tillämpning av tullagstift­

ningen och modernare tillvägagångssätt vid tullkontrol­

len, vilket bidrar till att skapa en grundval för effektiva

och enkla klareringsförfaranden. Tullförfaranden bör slås

samman eller anpassas till varandra, och antalet förfaran­

den bör minskas så att bara de ekonomiskt berättigade

förfarandena kvarstår, i syfte att öka näringslivets kon­

kurrenskraft.

(16)

Genom fullbordandet av den inre marknaden, minsk­

ningen av hindren för internationell handel och interna­

tionella investeringar och det ökade behovet av säkerhet

och skydd vid unionens yttre gränser har tullmyndighe­

terna fått en ny roll och blivit en viktig del inom leve­

ranskedjan och, genom sin roll när det gäller att övervaka

och hantera internationell handel, en faktor som starkt

kan påverka länders och företags konkurrenskraft. Tul­

lagstiftningen bör därför återspegla den nya ekonomiska

verkligheten och tullmyndigheternas nya roll och arbets­

uppgifter.

(17)

Användningen av informations- och kommunikationstek­

nik enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/

2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös

miljö för tullen och handeln ( 1 ) är av grundläggande be­

tydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för

effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens

kostnader och riskerna för samhället. Det är därför nöd­

vändigt att i kodexen införa den rättsliga ram inom vil­

ken det beslutet kan genomföras, särskilt den rättsliga

principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras

elektroniskt och att systemen för informations- och kom­

munikationsteknik på tullområdet erbjuder de ekono­

miska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat.

(18)

För att skapa en papperslös miljö för tullen och handeln

bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen

när det gäller gemensamma uppgiftskrav för utbyte och

lagring av uppgifter med användning av elektronisk da­

tabehandlingsteknik, fall där andra metoder kan användas

för det ändamålet samt registrering av personer. Andra

metoder än elektronisk databehandlingsteknik skulle sär­

skilt kunna användas under en övergångsfas när de nöd­

vändiga elektroniska systemen ännu inte är i drift, men

inte längre än till den 31 december 2020. När det gäller

centraliserad klarering skulle sådana övergångsmetoder

tills de nödvändiga elektroniska systemen är operativa

innebära att man behåller det förfarande som för närva­

rande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden.

(19)

Användning av informations- och kommunikationsteknik

bör åtföljas av harmoniserade och standardiserade tull­

kontroller från medlemsstaternas sida för att säkerställa

en likvärdig nivå av tullkontroll i hela unionen som inte

ger upphov till beteenden vid unionens olika infarts- och

utförselställen som motverkar konkurrensen.

(20)

I syfte att underlätta företagsamhet och samtidigt sörja

för att varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde

kontrolleras tillräckligt är det önskvärt att, med beak­

tande av relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd, de

uppgifter som lämnas av ekonomiska aktörer utbyts mel­

lan tullmyndigheterna och med andra organ som är in­

volverade i denna kontroll. Dessa kontroller bör harmo­

niseras så att de ekonomiska aktörerna bara behöver

lämna uppgifterna en gång och så att varorna kontrolle­

ras av dessa myndigheter vid samma tidpunkt och på

samma plats.

(21)

I syfte att underlätta affärsverksamhet bör varje person

fortfarande ha rätt att utse ett ombud för sina kontakter

med tullmyndigheterna. Det bör emellertid inte längre

vara möjligt för en medlemsstat att genom egen lagstift­

ning förbehålla sig denna rätt att utse ombud. Dessutom

bör ett tullombud som uppfyller kriterierna för att bevil­

jas ställning som godkänd ekonomisk aktör för tullför­

enklingar ha rätt att tillhandahålla sina tjänster i en an­

nan medlemsstat än den medlemsstat där denne är eta­

blerad. Som allmän regel bör ett tullombud vara etablerat

i unionens tullområde. Undantag från denna skyldighet

bör göras om tullombudet agerar för sådana personers

räkning som inte behöver vara etablerade i unionens tull­

område, samt i andra motiverade fall.

(22)

Alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning,

inbegripet beslut som avser bindande besked, bör omfat­

tas av samma regler. Alla sådana beslut bör vara giltiga i

hela unionen och bör kunna upphävas, ändras (om inget

annat föreskrivs) eller återkallas om de inte är förenliga

med tullagstiftningen eller med tolkningen av sådan lags­

tiftning.

SV

L 269/4

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

( 1 ) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

220

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

(23)

En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk

miljö förutsätter att tullmyndigheterna från olika med­

lemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säker­

ställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktio­

ner på lämplig nivå på hela den inre marknaden.

(24)

Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel­

serna bör åtnjuta ställning som godkänd ekonomisk aktör

under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tull­

förenkling och/eller för säkerhet och skydd. Beroende på

vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända

ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en ut­

bredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av

lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också

behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tull­

kontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbase­

rade kontroller.

(25)

Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel­

serna bör kunna dra nytta av internationellt erkännande

av status som godkänd ekonomisk aktör.

(26)

För att säkra en jämn avvägning mellan å ena sidan tull­

myndigheternas behov av att säkerställa en korrekt till­

lämpning av tullagstiftningen, å andra sidan de ekono­

miska aktörernas rätt till rättvis behandling, bör tullmyn­

digheterna få omfattande kontrollbefogenheter och de

ekonomiska aktörerna få rätt att överklaga.

(27)

I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grund­

läggande rättigheterna är det nödvändigt att föreskriva att

alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas

av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli

hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra honom

eller henne negativt. Begränsningar av denna rätt kan

dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfatt­

ningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen

och dess invånare, mot människors, djurs och växters

hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver.

(28)

För att minimera risken för unionen och dess medbor­

gare och handelspartner bör en harmoniserad tillämpning

av tullkontroller från medlemsstaternas sida baseras på en

gemensam ram för riskhantering och på ett elektroniskt

system för dess tillämpning. Inrättandet av en för alla

medlemsstater gemensam ram för riskhantering bör

inte hindra dem från att kontrollera varor genom slump­

visa kontroller.

(29)

För att säkerställa en konsekvent och likvärdig behand­

ling av personer som berörs av tullformaliteter och tull­

kontroller, bör befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen när det gäller att fastställa andra fall i

vilka tullombudet inte måste vara etablerat i unionens

tullområde samt regler som rör beslut som fattas av tull­

myndigheterna, inbegripet avseende bindande besked,

godkända ekonomiska aktörer och förenklingar.

(30)

Det är nödvändigt att fastställa de faktorer på grundval av

vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avse­

ende varuhandel tillämpas. Det bör även införas mer

detaljerade bestämmelser för utfärdandet av ursprungsin­

tyg i unionen, när detta krävs för handeln.

(31)

För att komplettera de faktorer på grundval av vilka

import- eller exporttullar och andra åtgärder tillämpas

bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen

när det gäller regler om varors ursprung.

(32)

Det är önskvärt att sammanföra alla de fall där en tulls­

kuld uppkommer vid import, utom när tullskulden upp­

kommit efter uppvisande av en tulldeklaration för över­

gång till fri omsättning eller tillfällig införsel med partiell

tullbefrielse, så att man undviker svårigheter vid faststäl­

landet av den rättsliga grunden för tullskuldens upp­

komst. Samma bestämmelser bör gälla när en tullskuld

uppkommer vid export.

(33)

Det bör anges regler om fastställande av den plats där en

tullskuld anses uppkomma och den plats där import-

eller exporttullar bör uppbäras.

(34)

Reglerna för särskilda förfaranden bör möjliggöra att en

enhetsgaranti kan användas för alla kategorier av sär­

skilda förfaranden och att denna garanti är samlad och

täcker flera transaktioner.

(35)

En samlad garanti till ett nedsatt belopp, som inbegriper

tullskulder och andra avgifter som kan ha uppkommit,

eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti,

bör godkännas på vissa villkor. En samlad garanti till ett

nedsatt belopp för tullskulder och andra avgifter som har

uppkommit bör vara likvärdigt med tillhandahållandet av

en garanti för hela det import- eller exporttullbelopp som

ska betalas, särskilt för frigörandet av de berörda varorna

och för bokföringen.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/5

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

221

(36)

För att bättre skydda unionens och medlemsstaternas

ekonomiska intressen bör en garanti täcka odeklarerade

eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller dekla­

ration för vilka den ställs. Av samma skäl bör borgens­

mannens åtagande också täcka beloppet av de import-

eller exporttullar som förfaller till betalning efter det att

kontroller efter frigörandet av varor har utförts.

(37)

För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono­

miska intressen och förebygga bedrägerier bör det fast­

ställas bestämmelser om gradvisa åtgärder när det gäller

att tillämpa en samlad garanti. I sådana fall där det finns

en ökad risk för bedrägerier bör det, med beaktande av

de berörda ekonomiska aktörernas särskilda situation,

vara möjligt att tillfälligt förbjuda användningen av en

samlad garanti.

(38)

När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstift­

ningen inte efterlevts bör den berörda personens goda tro

beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från gäldenä­

rens sida bör minimeras.

(39)

För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono­

miska intressen och komplettera reglerna om tullskuld

och garantier bör befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen när det gäller fastställande av platsen för

uppkomst av tullskuld, beräkning av import- och export­

tullbelopp, garantier för dessa belopp och uppbörd, åter­

betalning, eftergift och upphörande av tullskuld.

(40)

Det är nödvändigt att fastställa principerna för hur man

fastställer varors tullstatus som unionsvaror och de om­

ständigheter under vilka denna status förloras, samt en

grund för att avgöra när denna status kvarstår i de fall

varor temporärt förs ut ur unionens tullområde.

(41)

För att säkerställa fri rörlighet för unionsvaror i unionens

tullområde och tullbehandling av icke-unionsvaror som

förs in i det området bör befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras

till kommissionen när det gäller att fastställa varors tull­

status, hur unionsvaror förlorar sin tullstatus, hur varor

som temporärt lämnar unionens tullområde behåller

denna status och tullbefrielse för återinförda varor.

(42)

När en ekonomisk aktör i förväg har lämnat de uppgifter

som krävs för riskbaserade kontroller av huruvida varor

kan godtas bör ett snabbt frigörande av varorna vara

huvudregeln. Skatterelaterade och handelspolitiska kont­

roller bör i första hand utföras av det tullkontor som är

behörigt för den ekonomiska aktörens anläggningar.

(43)

Regler om tulldeklarationer och om att hänföra varor till

ett tullförfarande bör moderniseras och effektiviseras och

i synnerhet bör det föreskrivas att tulldeklarationer som

regel upprättas elektroniskt och att det endast ska finnas

en typ av förenklad deklaration och att det ska vara

möjligt att inge en tulldeklaration i form av en registre­

ring i deklarantens bokföring.

(44)

Eftersom det enligt den reviderade Kyotokonventionen är

att föredra att tulldeklarationen inges, registreras och

kontrolleras innan varorna ankommer och att den plats

där deklarationen inges inte är den plats där varorna

fysiskt befinner sig är det lämpligt att föreskriva en cen­

traliserad klarering på den plats där den ekonomiska

aktören är etablerad.

(45)

Det bör fastställas regler på unionsnivå om tullmyndig­

heternas förstöring eller bortskaffande på annat sätt av

varor, eftersom detta avser frågor som hittills krävt na­

tionell lagstiftning.

(46)

För att komplettera reglerna om hänförande av varor till

ett tullförfarande och sörja för likvärdig behandling av de

berörda personerna bör befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras

till kommissionen när det gäller regler som rör tulldekla­

rationer och frigörande av varor.

(47)

Det bör fastställas gemensamma och enkla regler för de

särskilda förfarandena, kompletterade av en mindre regel­

uppsättning för varje kategori av särskilt förfarande, för

att göra det enkelt för den ekonomiska aktören att välja

rätt förfarande, undvika fel och minska antalet uppbörder

och återbetalningar efter frigörandet av varorna.

(48)

Beviljandet av tillstånd till att flera särskilda förfaranden

omfattas av en enhetsgaranti och ett enda övervaknings­

tullkontor bör underlättas, och i dessa fall bör det finnas

enkla regler om uppkomst av tullskuld. Grundprincipen

bör vara att de varor som hänförs till ett särskilt för­

farande, eller de produkter som tillverkas av dem, vär­

deras vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer. Om

det är ekonomiskt motiverat bör det emellertid också

vara möjligt att varorna värderas vid den tidpunkt då

de hänförs till ett särskilt förfarande. Samma principer

bör gälla i fråga om vanliga former av hantering.

SV

L 269/6

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

222

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

(49)

Med hänsyn till det ökade antalet säkerhetsrelaterade åt­

gärder bör uppläggning av varor i frizoner bli ett tull­

förfarande, och dessa varor bör omfattas av tullkontroller

vid införseln och med avseende på bokföringen.

(50)

Eftersom det inte längre krävs en avsikt att återexportera,

bör förfarandet för aktiv förädling (suspensionssystemet)

slås samman med förfarandet för bearbetning under tull­

kontroll och förfarandet för aktiv förädling (restitutions­

systemet) avskaffas. Detta enda förfarande för aktiv för­

ädling bör även omfatta förstöring av varor, utom när

förstöringen utförs av tullen eller under tullens övervak­

ning.

(51)

För att komplettera reglerna om särskilda förfaranden

och sörja för likvärdig behandling av de berörda perso­

nerna bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommis­

sionen när det gäller regler som rör fall där varor är

hänförda till särskilda förfaranden, befordran, vanliga for­

mer av hantering av och likvärdighet för dessa varor

samt avslutande av dessa förfaranden.

(52)

Säkerhetsrelaterade åtgärder som avser unionsvaror som

förs ut ur unionens tullområde bör också gälla återexport

av icke-unionsvaror. Samma regler bör gälla för alla typer

av varor, med möjlighet till undantag vid behov, ex­

empelvis i fråga om varor som endast transiteras genom

unionens tullområde.

(53)

För att säkerställa tullövervakning av varor som förs in i

eller ut ur unionens tullområde och tillämpning av sä­

kerhetsrelaterade åtgärder bör befogenhet att anta delege­

rade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget

delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa

regler om summariska införseldeklarationer och deklara­

tioner före avgång.

(54)

För att undersöka ytterligare förenklingar när det gäller

tullkontroll och handel, i synnerhet genom användningen

av de allra nyaste verktygen och den nyaste tekniken, bör

medlemsstaterna på vissa villkor och på ansökan bemyn­

digas att under en begränsad tid testa förenklingar i fråga

om tillämpningen av tullagstiftningen. Den möjligheten

bör inte få äventyra tillämpningen av tullagstiftningen,

eller ge upphov till nya skyldigheter för ekonomiska ak­

törer, som endast får delta i dessa test på frivillig basis.

(55)

I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen som

anges i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-

fördraget) är det nödvändigt och lämpligt, för att uppnå

de grundläggande målen att skapa en välfungerande tul­

lunion och genomföra den gemensamma handelspoliti­

ken, att fastställa de allmänna regler och förfaranden som

är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur unionens

tullområde. I enlighet med artikel 5.4 första stycket i EU-

fördraget denna förordning inte utöver vad som är nöd­

vändigt för att uppnå dessa mål.

(56)

I syfte att förenkla och rationalisera tullagstiftningen och

för att uppnå större klarhet har ett antal bestämmelser

som finns i självständiga unionsrättsakter införts i kodex­

en. Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 de­

cember 1991 om avskaffande av de kontroller och for­

maliteter som gäller för handbagage och incheckat ba­

gage som tillhör personer som reser med flyg inom ge­

menskapen, samt för bagage som tillhör personer som

reser med fartyg inom gemenskapen ( 1 ), förordning (EEG)

nr 2913/92, rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den

11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med

bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska

gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller

upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfär­

dande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fun­

gera ( 2 ) och förordning (EG) nr 450/2008 bör därför

upphöra att gälla.

(57)

Bestämmelserna i denna förordning om delegering av

befogenheter och tilldelning av genomförandebefogenhe­

ter och bestämmelserna om avgifter och kostnader bör

tillämpas från och med den dag då denna förordning

träder i kraft. De övriga bestämmelserna bör tillämpas

från och med den 1 juni 2016.

(58)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av existe­

rande eller kommande unionsbestämmelser om tillgång

till handlingar som antagits i enlighet med artikel 15.3 i

EUF-fördraget. Den påverkar inte heller nationella be­

stämmelser om tillgång till handlingar.

(59)

Kommissionen bör göra allt för att säkerställa att delege­

rade akter och genomförandeakter enligt denna förord­

ning ska träda i kraft i tillräckligt god tid före den dag då

kodexen börjar tillämpas för att medlemsstaterna ska

kunna genomföra den i tid.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/7

( 1 ) EGT L 374, 31.12.1991, s. 4.

( 2 ) EGT L 165, 21.6.2001, s. 1.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

223

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11

KAPITEL 1

Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner . . .

11

KAPITEL 2

Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen . . . . . . . . . . . .

15

A v s n i t t 1

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v i n f o r m a t i o n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15

A v s n i t t 2

O m b u d i t u l l f r å g o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18

A v s n i t t 3

B e s l u t m e d s t ö d a v t u l l a g s t i f t n i n g e n . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19

A v s n i t t 4

G o d k ä n d e k o n o m i s k a k t ö r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24

A v s n i t t 5

S a n k t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25

A v s n i t t 6

Ö v e r k l a g a n d e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26

A v s n i t t 7

K o n t r o l l a v v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26

A v s n i t t 8

B e v a r a n d e a v d o k u m e n t o c h a n d r a u p p g i f t e r , o c h a v ­

g i f t e r o c h k o s t n a d e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28

KAPITEL 3

Valutaomräkning och tidsfrister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

29

AVDELNING II

FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR TILLÄMPNINGEN AV IM­

PORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VA­

RUHANDEL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

29

KAPITEL 1

Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan . . . . . . . . .

29

KAPITEL 2

Varors ursprung . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31

A v s n i t t 1

I c k e - f ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31

A v s n i t t 2

F ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31

A v s n i t t 3

F a s t s t ä l l a n d e a v s ä r s k i l d a v a r o r s u r s p r u n g . . . . . . . . . . . .

32

KAPITEL 3

Varors värde för tulländamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

33

AVDELNING III

TULLSKULD OCH GARANTIER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

35

KAPITEL 1

Uppkomst av en tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

35

A v s n i t t 1

T u l l s k u l d v i d i m p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

35

A v s n i t t 2

T u l l s k u l d v i d e x p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

37

A v s n i t t 3

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r b å d e t u l l s k u l d v i d i m p o r t

o c h t u l l s k u l d v i d e x p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

38

KAPITEL 2

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

39

KAPITEL 3

Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttull­

belopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

42

SV

L 269/8

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

224

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Sida

A v s n i t t 1

F a s t s t ä l l a n d e a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p , u n ­

d e r r ä t t e l s e o m t u l l s k u l d o c h b o k f ö r i n g . . . . . . . . . . . . . . .

42

A v s n i t t 2

B e t a l n i n g a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p e t . . . . . . . .

44

A v s n i t t 3

Å t e r b e t a l n i n g o c h e f t e r g i f t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

47

KAPITEL 4

Upphörande av tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

50

AVDELNING IV

INFÖRSEL AV VAROR I UNIONENS TULLOMRÅDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

51

KAPITEL 1

Summarisk införseldeklaration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

51

KAPITEL 2

Varors ankomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

53

A v s n i t t 1

I n f ö r s e l a v v a r o r i u n i o n e n s t u l l o m r å d e . . . . . . . . . . . . . .

53

A v s n i t t 2

A n m ä l a n , l o s s n i n g o c h u n d e r s ö k n i n g a v v a r o r . . . . . . . .

54

A v s n i t t 3

T i l l f ä l l i g l a g r i n g a v v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

55

AVDELNING V

ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV VAROR TILL ETT

TULLFÖRFARANDE, KONTROLL OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR . . . . . . .

58

KAPITEL 1

Varors tullstatus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

58

KAPITEL 2

Hänförande av varor till ett tullförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

59

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

59

A v s n i t t 2

S t a n d a r d t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

60

A v s n i t t 3

F ö r e n k l a d e t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

60

A v s n i t t 4

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r a l l a t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . .

61

A v s n i t t 5

A n d r a f ö r e n k l i n g a r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

63

KAPITEL 3

Kontroll och frigörande av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

65

A v s n i t t 1

K o n t r o l l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

65

A v s n i t t 2

F r i g ö r a n d e . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

66

KAPITEL 4

Bortskaffande av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

66

AVDELNING VI

ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN IMPORTTULLAR

68

KAPITEL 1

Övergång till fri omsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

68

KAPITEL 2

Befrielse från importtullar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

68

A v s n i t t 1

Å t e r i n f ö r d a v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

68

A v s n i t t 2

H a v s f i s k e o c h p r o d u k t e r s o m h ä m t a t s u r h a v e t . . . . . . .

69

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/9

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

225

Sida

AVDELNING VII SÄRSKILDA FÖRFARARANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

70

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

70

KAPITEL 2

Transitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

73

A v s n i t t 1

E x t e r n o c h i n t e r n t r a n s i t e r i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

73

A v s n i t t 2

U n i o n s t r a n s i t e r i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

75

KAPITEL 3

Lagring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

76

A v s n i t t 1

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

76

A v s n i t t 2

T u l l a g e r f ö r f a r a n d e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

76

A v s n i t t 3

F r i z o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

77

KAPITEL 4

Särskild användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

78

A v s n i t t 1

T i l l f ä l l i g i n f ö r s e l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

78

A v s n i t t 2

S l u t a n v ä n d n i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

79

KAPITEL 5

Förädling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

80

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

80

A v s n i t t 2

A k t i v f ö r ä d l i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

80

A v s n i t t 3

P a s s i v f ö r ä d l i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

81

TITLE VIII

VAROR SOM FÖRS UT UR UNIONENS TULLOMRÅDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

82

KAPITEL 1

Formaliteter inför utförsel av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

82

KAPITEL 2

Formaliteter vid utförsel av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

83

KAPITEL 3

Export och återexport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

83

KAPITEL 4

Summarisk utförseldeklaration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

84

KAPITEL 5

Anmälan om återexport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

85

KAPITEL 6

Befrielse från exporttullar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

86

AVDELNING IX

ELEKTRONISKA SYSTEM, FÖRENKLINGAR, DELEGERING AV BEFOGENHETER,

KOMMITTÉFÖRFARANDE OCH SLUTBESTÄMMELSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

86

KAPITEL 1

Utveckling av elektroniska system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

86

KAPITEL 2

Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

86

KAPITEL 3

Delegering av befogenheter och kommittéförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

87

KAPITEL 4

Slutbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

87

BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

89

SV

L 269/10

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

226

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och

definitioner

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Genom denna förordning fastställs en tullkodex för unio­

nen (nedan kallad kodexen) som fastställer de allmänna regler

och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller

ut ur unionens tullområde.

Utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt, inter­

nationella konventioner eller unionslagstiftning på andra områ­

den ska kodexen tillämpas enhetligt inom hela unionens tull­

område.

2. Vissa av tullagstiftningens bestämmelser kan tillämpas

utanför unionens tullområde inom ramen för lagstiftning på

särskilda områden eller internationella konventioner.

3. Vissa av bestämmelserna i tullagstiftningen, inbegripet de

förenklingar som föreskrivs i denna, ska tillämpas på handeln

med unionsvaror mellan de delar av unionens tullområde på

vilka bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG eller direktiv

2008/118/EG tillämpas och de delar av tullområdet där de

bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar

av unionens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas.

Artikel 2

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att specificera de bestämmelser i tullags­

tiftningen och förenklingen av denna som avser tulldeklaratio­

ner, de bevis på tullstatus och den användning av förfarandet

för intern unionstransitering som inte påverkar en korrekt till­

lämpning av de skattemässiga åtgärder som berörs, som gäller

för sådan handel med unionsvaror som avses i artikel 1.3. Dessa

akter kan behandla särskilda omständigheter som gäller för

handel med unionsvaror som berör enbart en medlemsstat.

Artikel 3

Tullmyndigheternas uppgifter

Tullmyndigheterna ska ha det primära ansvaret för att övervaka

unionens internationella handel och därigenom bidra till rättvis

och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna

av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och

annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för

handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndighe­

terna ska inrätta åtgärder med särskilt följande syften:

a) Att skydda unionens och dess medlemsstaters ekonomiska

intressen.

b) Att skydda unionen från illojal och olaglig handel samtidigt

som legitim affärsverksamhet får stöd.

c) Att säkerställa unionens och dess invånares säkerhet och

skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete

med andra myndigheter.

d) Att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och under­

lättande av laglig handel.

Artikel 4

Tullområde

1. Unionens tullområde ska omfatta följande territorier, in­

begripet deras territorialvatten, inre vatten och luftrum:

— Konungariket Belgiens territorium.

— Republiken Bulgariens territorium.

— Republiken Tjeckiens territorium.

— Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och

Grönland.

— Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgo­

land och området Büsingen (avtal av den 23 november

1964 mellan Tyskland och Schweiz).

— Republiken Estlands territorium.

— Irlands territorium.

— Republiken Greklands territorium.

— Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

— Republiken Frankrikes territorium, utom de franska utom­

europeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i

fjärde delen i EUF-fördraget ska tillämpas.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/11

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

227

— Republiken Kroatiens territorium.

— Republiken Italiens territorium, utom kommunerna Livigno

och Campione d’Italia och de italienska delar av Luganosjön

som är belägna mellan stranden och den politiska gränsen

för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio.

— Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års

anslutningsakt.

— Republiken Lettlands territorium.

— Republiken Litauens territorium.

— Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

— Ungerns territorium.

— Maltas territorium.

— Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

— Republiken Österrikes territorium.

— Republiken Polens territorium.

— Republiken Portugals territorium.

— Rumäniens territorium.

— Republiken Sloveniens territorium.

— Republiken Slovakiens territorium.

— Republiken Finlands territorium.

— Konungariket Sveriges territorium.

— Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands ter­

ritorium inklusive Kanalöarna och Isle of Man.

2. Följande utanför medlemsstaternas territorier belägna ter­

ritorier, inklusive deras territorialvatten, inre vatten och luftrum,

ska med beaktande av de konventioner och fördrag som är till­

lämpliga på dem anses utgöra en del av unionens tullområde:

a) FRANKRIKE

Furstendömet Monacos territorium, som det definieras i den

tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963

(Journal officiel de la République française (Frankrikes offici­

ella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).

b) CYPERN

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och

Dhekelias territorium, som det definieras i fördraget om upp­

rättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den

16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961)

Cmnd. 1252).

Artikel 5

Definitioner

I denna kodex gäller följande definitioner:

1. tullmyndigheter: de tullförvaltningar i medlemsstaterna som

ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla

andra myndigheter som enligt nationell lagstiftning har

befogenhet att tillämpa viss tullagstiftning.

2. tullagstiftning: det regelverk som utgörs av allt följande:

a) Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller

genomföra den som antagits på unionsnivå eller natio­

nell nivå.

b) Gemensamma tulltaxan.

c) Den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för

tullbefrielser.

d) Internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i

den mån de är tillämpliga i unionen.

SV

L 269/12

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

228

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

3. tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndighe­

terna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och

annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, beford­

ran, lagring och slutanvändning av varor som befordras

mellan unionens tullområde och länder eller territorier

som är belägna utanför det området, och om förekomst

och befordran inom unionens tullområde av icke-unions­

varor och varor som omfattas av förfarandet för slut­

användning.

4. person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslut­

ning av personer som enligt unionslagstiftning eller natio­

nell lagstiftning tillerkänns rättskapacitet utan att vara juri­

disk person.

5. ekonomisk aktör: en person som i sin näringsverksamhet är

involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

6. tullombud: varje person som av en annan person har utsetts

att genomföra de åtgärder och formaliteter som enligt tul­

lagstiftningen erfordras vid den senares kontakter med tull­

myndigheter.

7. risk: sannolikheten för och effekterna av att det i samband

med införsel, utförsel, transitering, befordran eller slut­

användning av varor som befordras mellan unionens tull­

område och länder eller territorier som är belägna utanför

det området eller i samband med förekomsten av icke-

unionsvaror inom unionens tullområde inträffar en hän­

delse som skulle

a) förhindra att unionsåtgärder eller nationella åtgärder till­

lämpas korrekt,

b) äventyra unionens och dess medlemsstaters ekonomiska

intressen, eller

c) innebära ett hot mot säkerhet och skydd för unionen

och dess invånare, mot människors, djurs och växters

hälsa, mot miljön eller mot konsumenter.

8. tullformaliteter: all verksamhet som genomförs av en person

och av tullmyndigheterna för att följa tullagstiftningen.

9. summarisk införseldeklaration: den handling genom vilken en

person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och

på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor

ska föras in i unionens tullområde.

10. summarisk utförseldeklaration: den handling genom vilken en

person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och

på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor

ska föras ut ur unionens tullområde.

11. deklaration för tillfällig lagring: den handling genom vilken en

person anger, i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att

varor lagras tillfälligt.

12. tulldeklaration: den handling genom vilken en person i fö­

reskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål

om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, i tillämp­

liga fall med uppgift om vilka eventuella särskilda arrange­

mang som önskas.

13. deklaration om återexport: den handling genom vilken en

person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger

ett önskemål om att föra icke-unionsvaror, med undantag

för varor som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i

tillfällig lagring, ut ur unionens tullområde.

14. anmälan om återexport: den handling, genom vilken en per­

son i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett

önskemål om att föra icke-unionsvaror som omfattas av

förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring ut ur

unionens tullområde.

15. deklarant: den person som inger en tulldeklaration, en de­

klaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldekla­

ration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration

om återexport eller en anmälan om återexport i eget

namn eller den person i vars namn en sådan deklaration

eller en sådan anmälan inges.

16. tullförfarande: vart och ett av följande förfaranden till vilka

varor får hänföras i enlighet med kodexen:

a) Övergång till fri omsättning.

b) Särskilda förfaranden.

c) Export.

17. tillfällig lagring: den situation där icke-unionsvaror tillfälligt

lagras under tullövervakning under perioden från det att

varornas ankomst har anmälts till tullen till dess att varorna

har hänförts till ett tullförfarande eller återexport.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/13

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

229

18. tullskuld: en persons skyldighet att erlägga den importtull

eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt

gällande tullagstiftning.

19. gäldenär: varje person som är skyldig att betala en tullskuld.

20. importtullar: tullar som ska betalas vid import av varor.

21. exporttullar: tullar som ska betalas vid export av varor.

22. tullstatus: varornas status som unionsvaror eller icke-

unionsvaror.

23. unionsvaror: varor som tillhör någon av följande kategorier:

a) Varor som i sin helhet har framställts i unionens tull­

område och i vilka det inte införlivats varor som im­

porterats från länder eller territorier som är belägna

utanför unionens tullområde.

b) Varor som förts in i unionens tullområde från länder

eller territorier belägna utanför detta tullområde och

som övergått till fri omsättning.

c) Varor som har framställts i unionens tullområde, an­

tingen endast av varor som avses i led b eller av varor

som avses i leden a och b.

24. icke-unionsvaror: andra varor än de som avses i led 23 eller

varor som har förlorat sin tullstatus som unionsvaror.

25. riskhantering: systematisk riskidentifiering, även genom

slumpvisa kontroller, och genomförande av alla åtgärder

som krävs för att begränsa riskexponering.

26. frigörande av varor: den åtgärd genom vilken tullmyndighe­

terna gör varor tillgängliga för de ändamål som föreskrivs

enligt det tullförfarande som de har hänförts till.

27. tullövervakning: varje allmän åtgärd som vidtas av tullmyn­

digheterna i syfte att sörja för att tullagstiftningen och, i

förekommande fall, andra bestämmelser som gäller varor

som omfattas av sådana åtgärder, iakttas.

28. återbetalning: återbetalning av ett import- eller exporttull­

belopp som har betalats.

29. eftergift: befrielse från skyldigheten att betala ett import-

eller exporttullbelopp som inte har betalats.

30. förädlade produkter: varor som har hänförts till ett förfarande

för förädling och som har genomgått förädlingsprocesser.

31. person etablerad i unionens tullområde:

a) Beträffande fysiska personer, varje person som har sin

vanliga vistelseort i unionens tullområde.

b) Beträffande juridiska personer och sammanslutningar av

personer, varje person som har sitt säte, sitt huvudkon­

tor eller ett fast etableringsställe i unionens tullområde.

32. fast etableringsställe: en stadigvarande plats för affärsverk­

samhet där både nödvändiga personal- och tekniska resur­

ser är permanent närvarande och genom vilket en persons

tullrelaterade transaktioner helt eller delvis bedrivs.

33. anmälan till tullen av varors ankomst: en anmälan till tull­

myndigheterna om att varor har ankommit till tullkontoret

eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av

tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för

tullkontroller.

34. innehavare av varor: den person som äger varorna eller har

en liknande förfoganderätt över dem eller har fysisk kont­

roll över dem.

35. person som är ansvarig för förfarandet:

a) Den person som inger tulldeklarationen eller för vars

räkning den deklarationen inges, eller

b) den person till vilken rättigheter och skyldigheter i fråga

om ett tullförfarande har överförts.

SV

L 269/14

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

230

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

36. handelspolitiska åtgärder: icke-tariffära åtgärder som inom

ramen för den gemensamma handelspolitiken har införts

i form av unionsbestämmelser för internationell handel

med varor.

37. förädlingsprocesser: var och en av följande processer:

a) Behandling av varor, inbegripet uppsättning eller mon­

tering av varorna eller anpassning av varorna till andra

varor.

b) Förädling av varor.

c) Förstöring av varor.

d) Reparation av varor, inklusive återställande och justering

av varor.

e) Användning av varor som inte ingår i de förädlade

produkterna men som möjliggör eller underlättar pro­

duktionen av dessa produkter, även om de helt eller

delvis förbrukas i processen (produktionstillbehör).

38. avkastningsgrad: den kvantitet eller procentsats förädlade

produkter som erhålls vid förädling av en bestämd kvan­

titet varor som hänförts till ett förfarande för förädling.

39. beslut: varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullags­

tiftningen för att ta ställning i ett visst fall, och då denna

åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda perso­

nerna.

40. fraktförare:

a) i samband med införsel, den person som för in varorna

eller som tar på sig ansvaret för varornas transport in i

unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport avses med fraktförare den

person som sköter det transportmedel, som när det

förts in i gemenskapens tullområde, går av sig självt

som ett aktivt transportmedel.

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett far­

tygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med

fraktförare den person som ingår ett avtal och utfär­

dar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra

varorna in i unionens tullområde.

b) i samband med utförsel, den person som för ut varorna

eller som tar på sig ansvaret för varornas transport ut ur

unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport, där det aktiva transport­

medel som lämnar unionens tullområde endast trans­

porterar ett annat transportmedel, som efter det ak­

tiva transportmedlets ankommer till dess destination,

kommer att gå av sig självt som ett aktivt transport­

medel, avses med fraktförare den person som kom­

mer att sköta det transportmedel, som efter det att

det har lämnar unionens tullområde och har anlänt

till sin destination, kommer att gå av sig självt.

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett far­

tygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med

fraktförare den person som har ingår ett avtal och

utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för att

föra varorna ut ur unionens tullområde.

41. inköpsprovision: en avgift som en importör betalar till en

agent för att denne företräder honom eller henne vid in­

köpet av varor som värderas.

KAPITEL 2

Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen

A v s n i t t 1

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v i n f o r m a t i o n

Artikel 6

Metoder för utbyte och lagring av uppgifter och

gemensamma uppgiftskrav

1. Alla utbyten av uppgifter såsom deklarationer, ansök­

ningar eller beslut mellan tullmyndigheterna och mellan ekono­

miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av de upp­

gifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av

elektronisk databehandlingsteknik.

2. Gemensamma uppgiftskrav ska upprättas för utbyte och

lagring av uppgifter enligt punkt 1.

3. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än

elektronisk databehandlingsteknik enligt punkt 1 får användas

enligt följande:

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/15

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

231

a) På permanent basis när det motiveras av typen av varuflöden

eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig

för de berörda tullformaliteterna.

b) På tillfällig basis, vid ett tillfälligt fel i tullmyndigheternas

eller de ekonomiska aktörernas datorsystem.

4. Genom undantag från punkt 1 får kommissionen i un­

dantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater

att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter

än elektronisk databehandlingsteknik.

Ett sådant beslut om undantag ska motiveras av den särskilda

situationen i den medlemsstat som begär det och undantaget

ska beviljas för en specifik tidsperiod. Undantaget ska ses över

regelbundet och får förlängas för ytterligare särskilda tidsperio­

der genom en ny ansökan från den medlemsstat som det är

riktat till. Det ska återkallas om det inte längre är motiverat.

Undantaget ska inte påverka vare sig utbytet av uppgifter mellan

den medlemsstat som det är riktat till och andra medlemsstater

eller utbytet och lagringen av information i andra medlemsstater

inom ramen för tillämpningen av tullagstiftningen.

Artikel 7

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2, med

beaktande av behovet att fullgöra de tullformaliteter som

fastställts i tullagstiftningen och beskaffenheten hos och syf­

tet med det utbyte och den lagring av uppgifter som avses i

artikel 6.1,

b) de särskilda fall i vilka andra metoder för utbyte och lagring

av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik får använ­

das i enlighet med artikel 6.3,

c) vilken typ av uppgifter och detaljer som ska finnas i den

bokföring som avses i artiklarna 148.4 och 214.1.

Artikel 8

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) format och koder för de gemensamma uppgiftskrav som

avses i artikel 6.2, när så krävs,

b) förfaranderegler om det utbyte och den lagring av uppgifter

som kan göras med andra metoder än elektronisk databe­

handlingsteknik enligt artikel 6.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionens ska anta de beslut om undantag som av­

ses i artikel 6.4 genom genomförandeakter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 285.2.

Artikel 9

Registrering

1. De ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tull­

område ska registrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar

för de platser där de är etablerade.

2. I särskilda fall ska ekonomiska aktörer som inte är etable­

rade i unionens tullområde registrera sig hos de tullmyndigheter

som ansvarar för den plats där de först inger en deklaration eller

ansöker om ett beslut.

3. Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte vara skyl­

diga att registrera sig hos tullmyndigheterna, om inget annat

föreskrivs.

Om de personer som avses i första stycket ska vara skyldiga

registrera sig ska följande gälla:

a) Om de är etablerade i unionens tullområde ska de registrera

sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de platser där

de är etablerade.

SV

L 269/16

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

232

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) Om de inte är etablerade i unionens tullområde ska de re­

gistrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de plat­

ser där de först inlämnar en deklaration eller ansöker om ett

beslut.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna ogiltigförklara regi­

streringen.

Artikel 10

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall som avses i artikel 9.2, när ekonomiska aktörer som

inte är etablerade i unionens tullområde är skyldiga att regi­

strera sig hos tullmyndigheterna,

b) de fall som avses i artikel 9.3 första stycket, när andra per­

soner än ekonomiska aktörer är skyldiga att registrera sig

hos tullmyndigheterna,

c) de fall som avses i artikel 9.4, när tullmyndigheterna ogiltig­

förklarar en registrering.

Artikel 11

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de

tullmyndigheter som ansvarar för registrering enligt artikel 9.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 12

Meddelande av uppgifter och dataskydd

1. Alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövan­

det av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller

tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på

tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna

utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som

tillhandahållit dem, utom i de fall som föreskrivs i artikel 47.2.

Sådana uppgifter får dock röjas utan tillstånd om tullmyndig­

heterna är skyldiga eller bemyndigade att göra detta enligt gäl­

lande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i

samband med rättsliga förfaranden.

2. Konfidentiella uppgifter som avses i punkt 1 får meddelas

tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter i länder el­

ler territorier som är belägna utanför unionens tullområde när

det gäller tullsamarbete med dessa länder eller territorier inom

ramen för ett internationellt avtal eller unionslagstiftning på

området för den gemensamma handelspolitiken.

3. Om uppgifter röjs eller meddelas enligt punkterna 1 och 2

ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs

i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om upp­

giftsskydd.

Artikel 13

Utbyte av ytterligare uppgifter mellan tullmyndigheter och

ekonomiska aktörer

1. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte

av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, sär­

skilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att

identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett

skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få

tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem.

2. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra par­

ten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara

konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat.

Artikel 14

Uppgifter från tullmyndigheterna

1.

Varje person får begära uppgifter av tullmyndigheterna om

tillämpningen av tullagstiftningen. En sådan begäran får avslås

om den inte gäller en verksamhet som avser internationell va­

ruhandel och som är faktiskt förestående.

2.

Tullmyndigheterna ska ha en regelbunden dialog med eko­

nomiska aktörer och andra myndigheter som är involverade i

internationell varuhandel. De ska främja öppenhet genom att

göra tullagstiftningen och allmänna förvaltningsbeslut och an­

sökningshandlingar fritt tillgängliga, där så är möjligt kostnads­

fritt, och via internet.

Artikel 15

Uppgifter till tullmyndigheterna

1. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i full­

görandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyn­

digheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla

dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i

lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra

dessa formaliteter eller kontroller.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/17

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

233

2. En person som inger en tulldeklaration, en deklaration för

tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summa­

risk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en

anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan

om ett tillstånd eller något annat beslut, ska ansvara för allt

följande:

a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller

i ansökan är riktiga och fullständiga.

b) Att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen,

anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga.

c) I tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hän­

förande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet

eller genomförande av de godkända transaktionerna är full­

gjorda.

Första stycket ska också gälla tillhandahållande av alla de upp­

gifter i all annan form som krävs av eller lämnas till tullmyn­

digheterna.

Om deklarationen eller anmälan inges, ansökan lämnas eller

uppgifter tillhandahålls av ett tullombud för den berörda perso­

nen, som avses i artikel 18, ska även det tullombudet iaktta de

skyldigheter som anges i första stycket i den här punkten.

Artikel 16

Elektroniska system

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att

utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte

av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissio­

nen och för lagring av sådan information i enlighet med kodex­

en.

2.

Medlemsstater som har beviljats undantag enligt artikel 6.4

behöver inom räckvidden för detta undantag inte utveckla, un­

derhålla och använda de elektroniska system som avses i punkt

1 i den här artikeln.

Artikel 17

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de

tekniska arrangemangen för utveckling, underhåll och använd­

ning av de elektroniska system som avses i artikel 16.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

O m b u d i t u l l f r å g o r

Artikel 18

Tullombud

1. Varje person får utse ett tullombud.

Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i

en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt,

varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan

persons räkning.

2. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde.

Om inget annat föreskrivs ska denna skyldighet frångås när

tullombudet agerar för sådana personers räkning som inte be­

höver vara etablerade i unionens tullområde.

3. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen

fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla

tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Utan att

det påverkar den berörda medlemsstatens tillämpning av mindre

stränga kriterier ska emellertid ett tullombud som uppfyller

kriterierna i artikel 39 a–d ha rätt att tillhandhålla sådana tjäns­

ter i en annan medlemsstat än den där denne är etablerad.

4. Medlemsstaterna får tillämpa villkoren fastställda i enlighet

med punkt 3 första meningen på tullombud som inte är eta­

blerade i unionens tullområde.

Artikel 19

Fullmakt

1. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud

uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om

ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt.

Personer som inte uppger att de agerar som tullombud eller

som uppger att de agerar som tullombud utan att ha fullmakt

att göra detta, ska anses agera i eget namn och för egen räkning.

SV

L 269/18

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

234

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

2. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att

de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från den

person som de företräder.

I särskilda fall ska tullmyndigheterna inte begära ett sådant

styrkande.

3. Tullmyndigheterna ska inte begära att en person som

agerar som tullombud och regelbundet genomför åtgärder och

formaliteter varje gång styrker att denne har fullmakt, förutsatt

att den personen kan styrka detta på tullmyndigheternas begä­

ran.

Artikel 20

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där det undantag som avses i artikel 18.2 andra

stycket inte ska tillämpas,

b) de fall där tullmyndigheterna inte behöver begära ett sådant

styrkande av fullmakt som avses i artikel 19.2 första stycket.

Artikel 21

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler om beviljande och styrkande av den rätt som

avses i artikel 18.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

B e s l u t m e d s t ö d a v t u l l a g s t i f t n i n g e n

Artikel 22

Beslut som fattas på ansökan

1. En person som ansöker om ett beslut som rör tillämp­

ningen av tullagsstiftningen ska tillhandahålla alla uppgifter som

de behöriga tullmyndigheterna behöver för att kunna fatta det

beslutet.

Även flera personer får gemensamt ansöka om och omfattas av

ett beslut, i enlighet med villkoren i tullagstiftningen.

Om inget annat föreskrivs ska den behöriga tullmyndigheten

vara myndigheten för den plats där den sökandes huvudsakliga

bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig och där åtmin­

stone en del av den verksamhet som omfattas av beslutet avses

bedrivas.

2. Tullmyndigheterna ska, utan dröjsmål och senast inom 30

dagar från det att ansökan om ett beslut mottagits, kontrollera

om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda.

Om tullmyndigheterna fastställer att ansökan innehåller alla de

uppgifter som krävs för att de ska kunna fatta detta beslut, ska

de meddela sitt godtagande till den sökande inom den tids­

period som anges i första stycket.

3. Den behöriga tullmyndigheten ska fatta ett beslut enligt

punkt 1, och ska meddela den sökande utan dröjsmål och

senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits,

om inget annat föreskrivs.

Om tullmyndigheterna inte kan iaktta tidsfristen för att fatta ett

beslut, ska de underrätta den sökande om detta innan tiden gått

ut, ange skälen till detta överskridande och ange den ytterligare

tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut.

Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till

högst 30 dagar.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i det

andra stycket får tullmyndigheterna förlänga tidsfristen för att

fatta ett beslut, enligt tullagstiftningen, om sökanden begär en

förlängning för att genomföra anpassningar i syfte att säkerställa

att villkoren och kriterierna uppfylls. Dessa anpassningar och

den ytterligare tid som är nödvändig för att genomföra dem ska

meddelas till tullmyndigheten, som ska besluta om förlängning­

en.

4. Om inget annat föreskrivs i beslutet eller tullagstiftningen,

ska beslutet börja gälla från och med den dag då den sökande

mottar det eller ska anses ha mottagit det. Utom i de fall som

avses i artikel 45.2 ska fattade beslut kunna verkställas av tull­

myndigheterna från och med den dagen.

5. Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska beslutet

vara giltigt utan tidsbegränsning.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/19

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

235

6. Innan tullmyndigheterna fattar ett beslut som skulle vara

negativt för den sökande, ska de meddela på vilka grunder de

avser att basera sitt beslut till den sökande, som ska ges möj­

lighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från

och med den dag då denne mottar meddelandet eller ska anses

ha mottagit det. När den tiden löpt ut ska den sökande i lämplig

form meddelas beslutet.

Första stycket ska inte tillämpas i något av följande fall:

a) I fråga om ett beslut som avses i artikel 33.1.

b) I fall av vägran att tillämpa en tullkvot om den fastställda

tullkvotvolymen uppnås enligt artikel 56.4 första stycket.

c) Om typen eller omfattningen av hotet mot säkerhet och

skydd för unionen och dess invånare, mot människors, djurs

och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så

kräver.

d) Om beslutet syftar till att säkerställa genomförandet av ett

annat beslut där första stycket har tillämpats, utan att det

påverkar tillämpningen av den berörda medlemsstatens lags­

tiftning.

e) Om det skulle inverka menligt på utredningar som inletts i

syfte att bekämpa bedrägeri.

f) I andra särskilda fall.

7. Ett beslut som är negativt för den sökande ska innehålla

en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och ska

innehålla en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44.

Artikel 23

Hantering av beslut som fattats på ansökan

1. Innehavaren av beslutet ska fullgöra de skyldigheter som

följer av det beslutet.

2. Innehavaren av beslutet ska utan dröjsmål underrätta tull­

myndigheterna om alla händelser som inträffat efter det att

beslutet fattats och som kan inverka på beslutets upprätthål­

lande eller innehåll.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser på

andra områden som anger de fall där beslut är ogiltiga eller

förlorar sin giltighet, får de tullmyndigheter som fattat ett beslut

när som helst upphäva, ändra eller återkalla beslutet om det inte

är förenligt med tullagstiftningen.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna

a) ompröva ett beslut,

b) tillfälligt dra in ett beslut som inte ska upphävas, återkallas

eller ändras.

5. Tullmyndigheterna ska övervaka de villkor och kriterier

som innehavaren av ett beslut ska fullgöra. De ska också över­

vaka att de skyldigheter som följer av beslutet fullgörs. Om

innehavaren av beslutet har varit etablerad i mindre än tre år

ska tullmyndigheterna noggrant övervaka det under det första

året efter det att beslutet fattats.

Artikel 24

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) undantag från artikel 22.1 tredje stycket,

b) villkor för godtagande av en ansökan enligt artikel 22.2,

c) tidsfristen för att fatta ett särskilt beslut, inbegripet en even­

tuell förlängning av denna tidsfrist, i enlighet med arti­

kel 22.3,

d) de fall, enligt artikel 22.4, där beslutet börjar gälla en annan

dag än den då den sökande mottar det eller anses ha mot­

tagit det,

e) de fall, enligt artikel 22.5, där beslutet inte är giltigt under

obegränsad tid,

f) den period som avses i artikel 22.6 första stycket,

g) de särskilda fall som avses i artikel 22.6 andra stycket f där

den sökande inte får möjlighet att framföra sin ståndpunkt,

SV

L 269/20

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

236

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

h) fall och regler för omprövning och tillfällig indragning av

beslut enligt artikel 23.4.

Artikel 25

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler

a) för inlämnande och godtagande av ansökan om ett beslut,

enligt artikel 22.1 och 22.2,

b) för fattande av beslut enligt artikel 22, i förekommande fall

inbegripet samråd med de berörda medlemsstaterna,

c) för övervakning av ett beslut i enlighet med artikel 23.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 26

Besluts giltighet i hela unionen

Utom i de fall där ett beslut har verkan endast i en eller flera

medlemsstater ska beslut som rör tillämpningen av tullagstift­

ning vara giltiga överallt i unionens tullområde.

Artikel 27

Upphävande av förmånliga beslut

1. Tullmyndigheterna ska upphäva ett beslut som är till för­

del för innehavaren av beslutet, om samtliga följande villkor är

uppfyllda:

a) Beslutet fattades på grundval av felaktiga eller ofullständiga

uppgifter.

b) Innehavaren av beslutet visste eller borde rimligen ha vetat

att uppgifterna var felaktiga eller ofullständiga.

c) Beslutet skulle ha varit annorlunda om uppgifterna hade

varit korrekta och fullständiga.

2. Innehavaren av beslutet ska underrättas om att det upp­

hävts.

3. Upphävandet ska börja gälla från och med den dag då det

ursprungliga beslutet började gälla, om inget annat föreskrivs i

beslutet i enlighet med tullagstiftningen.

Artikel 28

Återkallelse och ändring av förmånliga beslut

1. Ett förmånligt beslut ska återkallas eller ändras i andra fall

än de som avses i artikel 27

a) om ett eller flera av villkoren för att fatta beslutet inte var

uppfyllda eller inte längre uppfylls, eller

b) på ansökan av innehavaren av beslutet.

2. Om inget annat föreskrivs får ett förmånligt beslut som

riktas till flera personer återkallas endast i fråga om en person

som inte fullgör en skyldighet som gäller inom ramen för be­

slutet.

3. Innehavaren av beslutet ska underrättas om dess återkal­

lelse eller ändring.

4. Artikel 22.4 ska gälla vid återkallelse eller ändring av ett

beslut.

Emellertid får tullmyndigheterna i undantagsfall och om berät­

tigade intressen för innehavaren av beslutet så kräver skjuta upp

den dag då återkallelsen eller ändringen börjar gälla upp till ett

år. Det datumet ska anges i beslutet om återkallelse eller änd­

ring.

Artikel 29

Beslut som fattas utan föregående ansökan

Utom när en tullmyndighet agerar som en rättslig myndighet

ska artiklarna 22.4, 22.5, 22.6, 22.7, 23.3, 26, 27 och 28 också

gälla beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående

ansökan från den berörda personen.

Artikel 30

Begränsningar som är tillämpliga på beslut om varor som

hänförts till ett tullförfarande eller som lagras tillfälligt

Utom när den berörda personen begär det ska en återkallelse

eller ändring eller tillfällig indragning av ett förmånligt beslut

inte gälla för varor som vid den tidpunkt då återkallelsen, änd­

ringen eller den tillfälliga indragningen börjar gälla redan är

hänförda till och fortfarande omfattas av ett tullförfarande eller

lagras tillfälligt genom tillämpning av det återkallade, ändrade

eller tillfälligt indragna beslutet.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/21

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

237

Artikel 31

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall som avses i artikel 28.2 där ett förmånligt beslut som

vänder sig till flera personer får återkallas också när det

gäller andra personer än den som inte fullgör en skyldighet

som föreskrivits enligt det beslutet,

b) de undantagsfall i vilka tullmyndigheterna får skjuta upp den

dag då återkallelsen eller ändringen börjar gälla i enlighet

med artikel 28.4 andra stycket.

Artikel 32

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

farandereglerna för att upphäva, återkalla eller ändra förmånliga

beslut.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 33

Beslut som avser bindande besked

1. Tullmyndigheterna ska på grundval av en ansökan fatta

beslut som rör bindande klassificeringsbesked eller beslut som

rör bindande ursprungsbesked.

En sådan ansökan ska inte godtas i någon av följande situatio­

ner:

a) Om ansökan upprättas eller redan har upprättats vid samma

eller ett annat tullkontor av innehavaren av ett beslut avse­

ende samma varor eller för denna persons räkning och, när

det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, enligt

samma omständigheter som avgör visst ursprung.

b) Om ansökan inte hänför sig till något avsett utnyttjande av

beslutet om bindande klassificeringsbesked eller beslutet om

bindande ursprungsbesked eller avsedd användning av ett

tullförfarande.

2. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin­

dande ursprungsbesked ska vara bindande endast i fråga om

en varas klassificering enligt tulltaxan eller bestämning av en

varas ursprung

a) för tullmyndigheterna gentemot innehavaren av beslutet en­

dast i fråga om varor för vilka tullformaliteterna fullgörs

efter den dag då beslutet får verkan,

b) för innehavaren av beslutet gentemot tullmyndigheterna med

verkan först från och med den dag då denne mottar eller

anses ha mottagit underrättelse om beslutet.

3. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin­

dande ursprungsbesked ska vara giltiga i tre år från och med

den dag då beslutet börjar gälla.

4. När det gäller en ansökan om ett beslut om bindande

klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked i sam­

band med ett visst tullförfarande ska innehavaren av beslutet

kunna styrka följande:

a) När det gäller ett beslut om bindande klassificeringsbesked,

att de deklarerade varorna i alla avseenden motsvarar de

varor som beskrivs i beslutet.

b) När det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, att

de berörda varorna och de omständigheter som avgör visst

ursprung i alla avseenden motsvarar de varor och omstän­

digheter som beskrivs i beslutet.

Artikel 34

Hantering av beslut som rör bindande besked

1. Ett beslut om bindande klassificeringsbesked ska upphöra

att gälla innan den period som avses i artikel 33.3 löper ut om

det inte längre är förenligt med lagstiftningen på grund av något

av följande:

a) antagandet av en ändring av de nomenklaturer som avses i

artikel 56.2 a och b,

b) antagandet av åtgärder enligt artikel 57.4,

med verkan från och med den dag då ändringen eller åtgärderna

börjar tillämpas.

2. Ett beslut om bindande ursprungsbesked ska upphöra att

gälla innan den period som avses i artikel 33.3 löper ut i något

av följande fall:

a) Om en förordning antas eller ett avtal ingås av unionen och

börjar tillämpas i unionen och beslutet om bindande ur­

sprungsbesked inte längre överensstämmer med den lagstift­

ning som därmed fastställs, med verkan från och med den

dag då förordningen eller avtalet börjar tillämpas.

SV

L 269/22

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

238

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) Om det inte längre är förenligt med det avtal om ursprungs­

regler som utarbetats inom ramen för Världshandelsorgani­

sationen (WTO) eller med de förklarande anmärkningar eller

yttranden om ursprung som antagits för tolkningen av detta

avtal, med verkan från och med den dag då de offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

3. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin­

dande ursprungsbesked ska inte upphöra att gälla med retro­

aktiv verkan.

4. Med undantag från artikel 23.3 och artikel 27 ska beslut

om bindande klassificeringsbesked och om bindande ursprungs­

besked upphävas om de grundas på felaktiga eller ofullständiga

uppgifter från de sökande.

5. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bin­

dande ursprungsbesked ska återkallas i enlighet med artikel 23.3

och artikel 28. Sådana beslut ska dock inte återkallas på ansö­

kan av innehavaren av beslutet.

6. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bin­

dande ursprungsbesked får inte ändras.

7. Tullmyndigheterna ska återkalla beslut om bindande klas­

sificeringsbesked

a) när de inte längre är förenliga med tolkningen av någon av

de nomenklaturer som avses i artikel 56.2 a och b till följd

av något av följande:

i) Sådana förklarande anmärkningar som avses i artikel 9.1

a andra strecksatsen i rådets förordning (EEG)

nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och sta­

tistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ( 1 )

med verkan från och med den dag då de offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

ii) En dom från Europeiska unionens domstol, med verkan

från och med den dag då domslutet offentliggörs i Eu­

ropeiska unionens officiella tidning.

iii) Klassificeringsbeslut, klassificeringsuttalanden eller änd­

ringar i de förklarande anmärkningarna till nomenkla­

turen till systemet för harmoniserad varubeskrivning

och kodifiering som antagits av den organisation som

inrättats genom konventionen om inrättandet av ett tull­

samarbetsråd, undertecknad i Bryssel den 15 december

1950, med verkan från och med den dag då kommis­

sionens meddelande offentliggörs i C-serien av Europeiska

unionens officiella tidning.

b) i andra särskilda fall.

8. Beslut om bindande ursprungsbesked ska återkallas

a) när de inte längre är förenliga med en dom från Europeiska

unionens domstol, med verkan från och med den dag då

domslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning,

eller

b) i andra särskilda fall.

9. Om punkt 1 b eller punkterna 2, 7 eller 8 tillämpas, får

ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande

ursprungsbesked fortfarande användas i samband med bindande

kontrakt som baserades på det beslutet och som ingicks innan

det upphörde att gälla eller återkallades. Den förlängda använd­

ningen ska inte tillämpas när ett beslut om bindande ursprungs­

besked fattas för varor som ska exporteras.

Den förlängda användning som avses i första stycket ska inte

överstiga sex månader från och med den dag då beslutet om

bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked

upphör att gälla eller återkallas. Genom en sådan åtgärd som

avses i artikel 57.4 eller artikel 67 kan dock denna förlängda

användning uteslutas eller en kortare tidsperiod föreskrivas. Om

det gäller produkter för vilka en import- eller exportlicens in­

lämnas när tullformaliteterna genomförs, ska tiden på sex må­

nader ersättas med licensens giltighetstid.

För att den förlängda användningen av ett beslut om bindande

klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked ska kunna

utnyttjas ska innehavaren av detta beslut inge en ansökan till

den tullmyndighet som fattade beslutet inom 30 dagar från och

med den dag då beslutet upphör att gälla eller återkallas, med

angivande av de kvantiteter för vilka en förlängd användnings­

period begärs och den medlemsstat eller de medlemsstater i

vilka varorna kommer att klareras under den förlängda använd­

ningsperioden. Denna tullmyndighet ska fatta beslut om för­

längd användning och utan dröjsmål underrätta innehavaren,

och senast inom 30 dagar från den dag då den mottar alla de

uppgifter som krävs för att den ska kunna fatta detta beslut.

10. Kommissionen ska underrätta tullmyndigheterna när

a) fattande av beslut om bindande klassificeringsbesked eller

om bindande ursprungsbesked i fråga om varor där en kor­

rekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller bestäm­

ning av varors ursprung inte är säkerställd tillfälligt ska upp­

höra, eller

b) ett tillfälligt upphörande enligt led a dras tillbaka.

11. I syfte att säkerställa en korrekt och enhetlig klassifice­

ring enligt tulltaxan eller bestämning av varors ursprung får

kommissionen anta beslut där medlemsstaterna uppmanas att

återkalla beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin­

dande ursprungsbesked.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/23

( 1 ) EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

239

Artikel 35

Beslut som rör bindande besked avseende andra faktorer

I särskilda fall ska tullmyndigheterna på grundval av en ansökan

fatta beslut som gäller bindande besked när det gäller andra

faktorer som avses i avdelning II, på grundval av vilka import-

eller exporttullar och andra åtgärder avseende handel med varor

tillämpas.

Artikel 36

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall enligt artikel 34.7 b och 34.8 b i vilka beslut

om bindande klassificeringsbesked och bindande ursprungs­

besked ska återkallas,

b) de fall enligt artikel 35 i vilka beslut som rör bindande

besked fattas när det gäller andra faktorer på grundval av

vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avseende

handel med varor tillämpas.

Artikel 37

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta för­

faranderegler för

a) användning av ett beslut om bindande klassificeringsbesked

eller bindande ursprungsbesked efter det att giltigheten har

upphört eller det har återkallats, i enlighet med artikel 34.9,

b) kommissionens underrättelser till tullmyndigheterna i enlig­

het med artikel 34.10 a och b,

c) användning av beslut som avses i artikel 35 och som fast­

ställts i enlighet med artikel 36 b efter det att giltigheten

upphört,

d) tillfälligt upphörande av beslut som avses i artikel 35 och

som fastställts i enlighet med artikel 36 b och underrättelser

om det tillfälliga upphörandet eller återkallelsen av uppskju­

tandet till tullmyndigheterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de be­

slut genom vilka medlemsstaterna uppmanas att återkalla

a) beslut som avses i artikel 34.11, eller

b) beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i enlighet

med artikel 36 b.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 285.2.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

A v s n i t t 4

G o d k ä n d e k o n o m i s k a k t ö r

Artikel 38

Ansökan och tillstånd

1. En ekonomisk aktör som är etablerad i unionens tull­

område och uppfyller kriterierna i artikel 39 får ansöka om

status som godkänd ekonomisk aktör.

Tullmyndigheterna ska, vid behov efter samråd med andra be­

höriga myndigheter, bevilja denna status, som ska vara föremål

för övervakning.

2. Status som godkänd ekonomisk aktör ska beviljas genom

följande typer av tillstånd:

a) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar,

vilket ska göra det möjligt för innehavarenatt åtnjuta vissa

förenklingar i enlighet med tullagstiftningen.

b) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för säkerhet och

skydd, vilket ska ge innehavaren rätt till lättnader i fråga

om säkerhet och skydd.

3. Båda typerna av tillstånd enligt punkt 2 kan innehas sam­

tidigt.

4. Status som godkänd ekonomisk aktör ska, om inte annat

följer av artiklarna 39, 40 och 41, erkännas av tullmyndighe­

terna i alla medlemsstater.

SV

L 269/24

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

240

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

5. På grundval av erkännandet av status som godkänd eko­

nomisk aktör för tullförenklingar och under förutsättning att

kraven för en särskild form av förenkling enligt tullagstiftningen

har uppfyllts ska tullmyndigheterna låta aktören omfattas av

denna förenkling. Tullmyndigheterna ska inte granska de krite­

rier på nytt som redan har granskats när status som godkänd

ekonomisk aktör beviljades.

6. Den godkända ekonomiska aktör som avses i punkt 2 ska

i enlighet med den typ av tillstånd som har beviljats behandlas

på ett mer förmånligt sätt än andra ekonomiska aktörer när det

gäller tullkontroller, inbegripet färre fysiska och dokumentbase­

rade kontroller.

7. Tullmyndigheterna ska bevilja förmåner som följer av sta­

tus som godkänd ekonomisk aktör till personer som är etable­

rade i länder eller territorier utanför unionens tullområde som

uppfyller villkor och fullgör skyldigheter som har fastställts ge­

nom relevant lagstiftning i dessa länder eller territorier, under

förutsättning att dessa villkor och skyldigheter erkänns av unio­

nen som likvärdiga med dem som ålagts godkända ekonomiska

aktörer som är etablerade i unionens tullområde. Ett sådant

beviljande av förmåner ska vara baserat på ömsesidighetsprinci­

pen om inte annat beslutats av unionen, och ska stödjas genom

ett internationellt avtal eller unionslagstiftning på området för

den gemensamma handelspolitiken.

Artikel 39

Beviljande av status

Kriterierna för att bevilja status som ”godkänd ekonomisk aktör”

ska innefatta följande:

a) Frånvaro av alla former av allvarliga överträdelser eller upp­

repade överträdelser av tullagstiftningen och skattereglerna,

inbegripet att den sökande inte får vara dömd för allvarliga

brott som rör hans eller hennes ekonomiska verksamhet.

b) Den sökandes uppvisande av en hög grad av kontroll över

dennes transaktioner och av varuflödet, genom ett system

för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter,

som möjliggör lämpliga tullkontroller.

c) Ekonomisk solvens, som ska anses ha bevisats om den sö­

kande har en god ekonomisk ställning som innebär att

denne kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn

tagen till den aktuella affärsverksamhetens särdrag.

d) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 a, prak­

tiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer

som direkt avser den verksamhet som utförs.

e) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 b, lämp­

liga säkerhets- och skyddsnormer, som ska anses vara upp­

fyllda om den sökande visar att denne har vidtagit lämpliga

åtgärder för att garantera den internationella leveranskedjans

säkerhet och skydd, bland annat när det gäller fysisk integ­

ritet och åtkomstkontroller samt logistiska processer för och

hantering av särskilda typer av varor, personal och identifie­

ring av dennes affärspartner.

Artikel 40

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de förenklingar som avses i artikel 38.2 a,

b) de lättnader som avses i artikel 38.2 b,

c) den mer förmånliga behandling som avses i artikel 38.6.

Artikel 41

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta metoder för

tillämpningen av de kriterier som avses i artikel 39.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 5

S a n k t i o n e r

Artikel 42

Tillämpning av sanktioner

1. Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdel­

ser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, propor­

tionella och avskräckande.

2. Om administrativa sanktioner tillämpas får de bland annat

ha en eller båda av följande former:

a) En penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna, inbegri­

pet, vid behov, en betalning som gäller i stället för en straff­

rättslig påföljd.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/25

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

241

b) Återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd

som innehas av den berörda personen.

3. Medlemsstaterna ska inom 180 dagar från tillämpnings­

dagen för denna artikel, som fastställs i enlighet med arti­

kel 288.2, till kommissionen anmäla de nationella bestämmelser

som är i kraft med stöd av punkt 1 i den här artikeln och ska

utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar av dessa bestämmel­

ser.

A v s n i t t 6

Ö v e r k l a g a n d e n

Artikel 43

Beslut fattade av en rättslig myndighet

Artiklarna 44 och 45 ska inte tillämpas på överklaganden som

inges i syfte att upphäva, återkalla eller ändra ett beslut rörande

tillämpningen av tullagstiftningen som fattas av en rättslig myn­

dighet eller av tullmyndigheter som agerar som rättsliga myn­

digheter.

Artikel 44

Rätt att överklaga

1. Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av

tullmyndigheterna när det gäller tillämpningen av tullagstift­

ningen om beslutet eller sanktionen berör personen direkt

och personligen.

Varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut

och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den

tidsfrist som avses i artikel 22.3 ska också ha rätt att överklaga.

2. Rätten att överklaga får utövas i åtminstone två instanser:

a) I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myn­

dighet eller ett annat organ som utsetts för det ändamålet av

medlemsstaterna.

b) I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara

en rättslig myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ,

enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna.

3. Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet

har fattats eller där ansökan om beslutet har ingetts.

4. Medlemsstaterna ska se till att förfarandet för överklagan­

den gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut

som fattats av tullmyndigheterna.

Artikel 45

Uppskjutande av genomförandet

1. Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av

det ifrågasatta beslutet skjuts upp.

2. Tullmyndigheterna ska dock helt eller delvis skjuta upp

genomförandet av ett sådant beslut, om de har goda skäl att

anta att det ifrågasatta beslutet är oförenligt med tullagstift­

ningen eller om det är fara att den person som har överklagat

kan vållas irreparabel skada.

3. I de fall som avses i punkt 2, om det ifrågasatta beslutet

innebär att import- eller exporttullar ska betalas, ska uppskju­

tandet av genomförandet av beslutet förutsätta att det ställs en

garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad be­

dömning fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka

gäldenären allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

A v s n i t t 7

K o n t r o l l a v v a r o r

Artikel 46

Riskhantering och tullkontroller

1. Tullmyndigheterna får genomföra alla tullkontroller som

de anser nödvändiga.

Tullkontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra

provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en de­

klaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera

att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska

ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller

undersöka transportmedel, bagage och andra varor som perso­

ner för med sig eller bär på sig samt utföra officiella under­

sökningar och andra liknande handlingar.

2. Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska främst

baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk data­

behandlingsteknik i syfte att, på grundval av kriterier som ut­

arbetats på nationell nivå, unionsnivå och, i förekommande fall,

internationell nivå, identifiera och bedöma risker och utarbeta

nödvändiga motåtgärder.

3. Tullkontroller ska utföras inom en gemensam ram för

riskhantering som grundar sig på utbyte av riskinformation

och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar och genom vilken

det fastställs gemensamma riskkriterier och standarder, kontroll­

åtgärder och prioriterade kontrollområden.

Kontroller som grundar sig på sådan information och sådana

kriterier ska utföras utan att det påverkar andra kontroller som

utförs i enlighet med punkt 1 eller med andra gällande bestäm­

melser.

SV

L 269/26

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

242

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

4. Tullmyndigheterna ska bedriva en riskhantering som inne­

bär att de skiljer mellan de olika risknivåer som är förknippade

med varor som är föremål för tullkontroller eller tullövervak­

ning samt för att fastställa om varorna ska underkastas särskilda

tullkontroller, och i så fall var.

Riskhanteringen ska innefatta aktiviteter som insamling av upp­

gifter och information, riskanalys och riskbedömning, föreskrif­

ter om och vidtagande av åtgärder samt regelbunden övervak­

ning och översyn av denna process och dess resultat, baserat på

internationella och nationella källor och strategier, källor i unio­

nen och unionsstrategier.

5. Tullmyndigheterna ska utbyta riskinformation och resultat

av riskanalys när

a) en tullmyndighet bedömer att riskerna är betydande samt

kräver en tullkontroll och det av kontrollresultaten framgår

att en händelse som utlöser riskerna har inträffat, eller

b) det av kontrollresultaten inte framgår att en händelse som

utläser riskerna har inträffat, men den berörda tullmyndig­

heten bedömer att hotet utgör en hög risk någon annanstans

i unionen.

6. Vid fastställandet av gemensamma riskkriterier och stan­

darder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden enligt

punkt 3 ska allt följande beaktas:

a) Proportion till risken.

b) Hur angelägna de nödvändiga kontrollerna är.

c) Den troliga inverkan på handelsflödet, enskilda medlemssta­

ter och resurser för kontroll.

7. De gemensamma riskkriterier och standarder som avses i

punkt 3 ska innefatta allt följande:

a) En beskrivning av riskerna.

b) De riskfaktorer eller riskindikatorer som ska användas för att

välja ut vilka varor eller ekonomiska aktörer som ska ge­

nomgå tullkontroll.

c) Den typ av tullkontroll som tullmyndigheterna ska utföra.

d) Perioden för tillämpning av de tullkontroller som avses i

led c.

8. Prioriterade kontrollområden ska täcka särskilda tullför­

faranden, varutyper, transportrutter, transportsätt eller ekono­

miska aktörer som är föremål för mer omfattande riskanalys

och tullkontroller under en viss period, utan att detta påverkar

andra kontroller som normalt utförs av tullmyndigheterna.

Artikel 47

Samarbete mellan myndigheter

1. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av

andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om

samma varor, ska tullmyndigheterna i nära samarbete med dessa

andra myndigheter, anstränga sig för att få dessa kontroller

utförda om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats

som tullkontrollerna (”one-stop-shop”), varvid tullmyndighe­

terna ska ha den samordnande rollen för att uppnå detta.

2. Inom ramen för de kontroller som avses i detta avsnitt

och om det är nödvändigt för att minimera risker och bekämpa

bedrägerier, får tullmyndigheterna och andra behöriga myndig­

heter med varandra och med kommissionen utbyta uppgifter

som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring

och slutanvändning, inbegripet posttrafik, som befordras mellan

unionens tullområde och länder eller territorier utanför unio­

nens tullområde, om förekomst och befordran inom unionens

tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av för­

farandet för slutanvändning samt om resultaten av eventuella

kontroller. Tullmyndigheterna och kommissionen får också ut­

byta sådana uppgifter med varandra i syfte att säkerställa en

enhetlig tillämpning av tullagstiftningen.

Artikel 48

Kontroll efter frigörande

För tullkontrolländamål får tullmyndigheterna kontrollera att de

uppgifter som lämnas i en tulldeklaration, en deklaration för

tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summa­

risk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en

anmälan om återexport är riktiga och fullständiga, kontrollera

att styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga

och får granska deklarantens räkenskaper och annan bokföring

som avser transaktionerna för varorna eller de tidigare eller

efterföljande kommersiella transaktioner som berör varorna ef­

ter att ha frigjort dessa varor. Tullmyndigheterna får också un­

dersöka dessa varor och/eller ta prover av varorna om det fort­

farande är möjligt för dem att göra detta.

Dessa kontroller får genomföras på plats hos innehavaren av

varorna eller innehavarens företrädare eller hos varje annan

person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblan­

dad i dessa transaktioner eller hos varje annan person som

innehar dessa dokument och uppgifter i kommersiellt syfte.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/27

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

243

Artikel 49

Flygningar och sjöförbindelser inom unionen

1. Tullkontroller eller tullformaliteter ska utföras för handba­

gage och lastrumsbagage som tillhör personer som antingen

reser med flyg inom unionen eller reser med fartyg inom unio­

nen, endast då tullagstiftningen föreskriver sådana kontroller

eller formaliteter.

2. Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen

av någondera av följande:

a) Säkerhets- och skyddskontroller.

b) Kontroller med anledning av förbud eller restriktioner.

Artikel 50

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska i form av genomförandeakter anta åt­

gärder för att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontrol­

ler, inklusive utbyte av resultaten av riskinformation och risk­

analys, gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgär­

der och prioriterade kontrollområden som avses i artikel 46.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana

åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt upp­

datera den gemensamma ramen för riskhantering och anpassa

utbytet av riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkri­

terier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kont­

rollområden till riskutvecklingen, ska kommissionen anta ome­

delbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det för­

farande som avses i artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa

vid vilka hamnar och flygplatser tullkontroller och tullformali­

teter ska tillämpas på följande i enlighet med artikel 49:

a) Handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som

i) reser med flyg som kommer från en flygplats utanför

unionen och som efter en mellanlandning på en flygplats

i unionen fortsätter till en annan flygplats i unionen,

ii) reser med flyg som mellanlandar på en flygplats i unio­

nen innan de fortsätter till en flygplats utanför unionen,

iii) använder en sjöfartsservice som tillhandahålls av samma

fartyg och som innehåller flera etapper med avresa, up­

pehåll eller slutdestination i hamnar utanför unionen,

iv) är ombord på en fritidsbåt eller ett turist- eller affärsflyg­

plan.

b) Handbagage och lastrumsbagage som

i) anländer till en flygplats i unionen ombord på ett flyg­

plan som kommer från en flygplats utanför unionen och

på denna flygplats flyttas över till ett annat flygplan som

flyger vidare inom unionen,

ii) lastas vid en flygplats i unionen på ett flygplan som flyger

inom unionen för transferering vid en annan flygplats

inom unionen till ett flygplan vars destination är en

flygplats utanför unionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 8

B e v a r a n d e a v d o k u m e n t o c h a n d r a u p p g i f ­

t e r , o c h a v g i f t e r o c h k o s t n a d e r

Artikel 51

Bevarande av dokument och andra uppgifter

1. Den berörda personen ska för tullkontrolländamål bevara

de dokument och uppgifter som avses i artikel 15.1 under

minst tre år, med alla medel som är tillgängliga för och god­

kända av tullmyndigheterna.

För varor som övergår till fri omsättning under andra omstän­

digheter än dem som avses i tredje stycket eller varor som

deklareras för export ska tiden löpa från utgången av det år

under vilket tulldeklarationen för övergång till fri omsättning

eller exportdeklarationen godtas.

För varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt

importtullsats på grund av deras användning för slutändamål

ska tiden löpa från utgången av det år under vilket varorna

upphör att vara föremål för tullövervakning.

För varor som hänförs till ett annat tullförfarande eller för varor

i tillfällig lagring ska tiden löpa från utgången av det år under

vilket tullförfarandet i fråga har avslutats eller den tillfälliga

lagringen har upphört.

SV

L 269/28

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

244

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

2. Om en tullkontroll beträffande en tullskuld visar att bok­

föringsposten i fråga måste rättas och om den berörda personen

har underrättats om detta, ska dokumenten och uppgifterna,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 103.4, bevaras

tre år efter utgången av den tid som fastställs i punkt 1 i den

här artikeln.

Om ett överklagande har ingetts eller om ett domstolsförfarande

har inletts, ska dokumenten och uppgifterna bevaras under den

tid som föreskrivs i punkt 1 eller tills överklagandeförfarandet

eller domstolsförfarandet har slutförts, beroende på vilket som

infaller senare.

Artikel 52

Avgifter och kostnader

1. Tullmyndigheterna får inte ta ut avgifter för tullkontroller

eller annan tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under

de behöriga tullkontorens officiella öppettider.

2. Tullmyndigheterna får ta ut avgifter eller ersättning för

särskilda tjänster, särskilt följande:

a) Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än offi­

ciell kontorstid eller på annan plats än i tullens lokaler.

b) Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postav­

gifter för att återlämna varor till en sökande, särskilt när det

är fråga om beslut som fattas enligt artikel 33 eller tillhan­

dahållande av uppgifter enligt artikel 14.1.

c) Undersökning eller provtagning av varor för kontrollända­

mål eller förstöring av varor, om andra kostnader än kost­

nader för att ta tullpersonal i anspråk uppstår.

d) Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av

varornas beskaffenhet eller en potentiell risk.

KAPITEL 3

Valutaomräkning och tidsfrister

Artikel 53

Valutaomräkning

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och/eller

göra tillgänglig på internet den växelkurs som ska tillämpas

när en valutaomräkning krävs i ett av följande två fall:

a) Faktorer som används för att fastställa varors tullvärde ut­

trycks i en annan valuta än den som används i den med­

lemsstat där tullvärdet fastställs.

b) Ett motvärde i nationell valuta till euro behövs i syfte att

fastställa varors klassificering enligt tulltaxan och beloppet av

import- och exporttull inklusive värdetrösklar enligt Gemen­

samma tulltaxan.

2. För valutaomräkning som krävs av andra orsaker än de

som avses i punkt 1 ska det inom ramen för tillämpning av

tullagstiftningen användas ett motvärde i nationell valuta till

euro som ska fastställas minst en gång per år.

Artikel 54

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler

om valutaomräkning för de ändamål som avses i artikel 53.1

och 53.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 55

Tider, dagar och tidsfrister

1.

Om en tid, dag eller tidsfrist är fastställd i tullagstiftningen,

får denna tid inte förlängas eller förkortas och denna dag eller

tidsfrist får inte skjutas upp eller tidigareläggas, om inte annat

anges.

2. De regler som är tillämpliga på tider, dagar eller tidsfrister

enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den

3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum

och frister ( 1 ), ska tillämpas utom när det finns andra bestäm­

melser om detta i tullagstiftningen.

AVDELNING II

FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR

TILLÄMPNINGEN AV IMPORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH

ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VARUHANDEL

KAPITEL 1

Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt

tulltaxan

Artikel 56

Gemensamma tulltaxan och övervakning

1. Import- och exporttullar som ska betalas ska grunda sig

på Gemensamma tulltaxan.

Andra åtgärder som föreskrivs i unionsbestämmelser på sär­

skilda områden som rör varuhandeln ska i förekommande fall

tillämpas enligt varornas klassificering enligt tulltaxan.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/29

( 1 ) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

245

2. Gemensamma tulltaxan ska omfatta allt följande:

a) Kombinerade nomenklaturen för varor enligt förordning

(EEG) nr 2658/87.

b) Varje annan nomenklatur som helt eller delvis bygger på

Kombinerade nomenklaturen eller som lägger ytterligare un­

deruppdelningar till denna och som har upprättats genom

unionsbestämmelser på särskilda områden med tanke på till­

lämpningen av tulltaxeåtgärder som rör varuhandeln.

c) Avtalsenliga eller normala autonoma tullar som ska tillämpas

på varor som omfattas av Kombinerade nomenklaturen.

d) Bestämmelser om förmånstull som anges i avtal som unio­

nen har ingått med vissa länder eller territorier som är be­

lägna utanför unionens tullområde eller med grupper av

sådana länder eller territorier.

e) Bestämmelser om förmånstull som antagits ensidigt av unio­

nen beträffande vissa länder eller territorier som är belägna

utanför unionens tullområde eller beträffande grupper av

sådana länder eller territorier.

f) Autonoma åtgärder som för vissa varor föreskriver en ned­

sättning av tull eller tullfrihet.

g) Gynnsam tullbehandling som fastställts för vissa varor på

grund av deras beskaffenhet eller slutanvändning inom ra­

men för de åtgärder som avses i leden c–f eller h.

h) Andra tulltaxebestämmelser som anges i jordbrukslagstift­

ning, handelslagstiftning eller annan unionslagstiftning.

3. Om de berörda varorna uppfyller villkoren i bestämmel­

serna enligt punkt 2 d–g, ska bestämmelserna i de leden på

ansökan av deklaranten gälla i stället för de som avses i punkt

2 c. En ansökan om detta får inges i efterhand, under förutsätt­

ning att tillämpliga tidsfrister och villkor enligt den berörda

bestämmelsen eller kodexen efterlevs.

4. Om en tillämpning av de bestämmelser som avses i punkt

2 d–g eller befrielse från de bestämmelser som avses i punkt 2 h

är begränsad till en viss import- eller exportvolym, ska, i fråga

om tullkvoter, tillämpningen eller befrielsen upphöra så snart

som den fastställda import- eller exportvolymen uppnås.

I fråga om tulltak ska tillämpningen upphöra genom en unions­

rättsakt.

5. Övergång till fri omsättning eller export av sådana varor

som omfattas av åtgärder enligt punkterna 1 och 2 får bli

föremål för övervakning.

Artikel 57

Varors klassificering enligt tulltaxan

1. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska klassifice­

ring enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt

vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdel­

ning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassifice­

ras.

2. Vid tillämpning av icke-tariffära åtgärder ska klassificering

enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket

undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av

Kombinerade nomenklaturen, eller av varje annan nomenklatur

som har upprättats genom unionsbestämmelser och som helt

eller delvis grundar sig på Kombinerade nomenklaturen eller

lägger ytterligare underuppdelningar till denna, dessa varor ska

klassificeras.

3. Det undernummer eller den ytterligare underuppdelning

som fastställs enligt punkterna 1 och 2 ska användas för till­

lämpningen av åtgärder som är knutna till det undernumret.

4. Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa varors

klassificering enligt tulltaxan i enlighet med punkterna 1 och 2.

Artikel 58

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgär­

der för enhetlig förvaltning av de tullkvoter och tulltak som

avses i artikel 56.4 och för förvaltning av den övervakning av

varors övergång till fri omsättning eller export som avses i

artikel 56.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åt­

gärder som avses i artikel 57.4.

SV

L 269/30

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

246

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana

åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säker­

ställa en korrekt och enhetlig tillämpning av Kombinerade no­

menklaturen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga

genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

KAPITEL 2

Varors ursprung

A v s n i t t 1

I c k e - f ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g

Artikel 59

Räckvidd

I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke-

förmånsberättigande ursprung för varor vid tillämpning av föl­

jande:

a) Gemensamma tulltaxan, med undantag av de åtgärder som

avses i artikel 56.2 d och e.

b) Andra åtgärder än tulltaxeåtgärder, som fastställs genom

unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhan­

deln.

c) Andra unionsåtgärder som rör varors ursprung.

Artikel 60

Förvärv av ursprung

1. Varor som är helt framställda i ett enda land eller territo­

rium ska anses ha sitt ursprung i det landet eller territoriet.

2. Varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller

territorium ska anses ha sitt ursprung i det land eller territorium

där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berätti­

gade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag ut­

rustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av

en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.

Artikel 61

Ursprungsbevis

1. Om ursprung har angivits i tulldeklarationen i enlighet

med tullagstiftningen, får tullmyndigheterna begära att deklaran­

ten styrker varornas ursprung.

2.

Om bevisning för varors ursprung uppvisas i enlighet med

tullagstiftningen eller annan unionslagstiftning på särskilda om­

råden, får tullmyndigheterna i fall av rimliga tvivel begära ytter­

ligare bevisning som är nödvändig för att säkerställa att ur­

sprungsbeteckningen överensstämmer med reglerna i tillämplig

unionslagstiftning.

3. När detta krävs för handeln får ett dokument som styrker

ursprung utfärdas i unionen i enlighet med gällande ursprungs­

regler i destinationslandet eller destinationsterritoriet eller med

någon annan metod för fastställande av det land där varorna i

sin helhet framställdes eller genomgick den sista väsentliga be­

arbetningen.

Artikel 62

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de regler enligt vilka varor,

för vilka fastställandet av deras icke-förmånsberättigade ur­

sprung krävs för tillämpningen av de unionsåtgärder som avses

i artikel 59, anses vara helt framställda i ett enda land eller

territorium eller anses ha genomgått den sista väsentliga, ekono­

miskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett

företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverk­

ningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverk­

ningen i ett land eller territorium, i enlighet med artikel 60.

Artikel 63

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förfarande­

regler för tillhandahållande och kontroll av det ursprungsbevis

som avses i artikel 61.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

F ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g

Artikel 64

Förmånsberättigande ursprung för varor

1. För att varor ska kunna omfattas av de åtgärder som avses

i artikel 56.2 d eller e eller av icke-tariffära förmånsåtgärder ska

de uppfylla de regler om förmånsberättigande ursprung som

avses i punkterna 2–5 i den här artikeln.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/31

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

247

2. För varor som omfattas av förmånsåtgärder enligt avtal

som unionen har ingått med vissa länder eller territorier som

är belägna utanför unionens tullområde eller med grupper av

sådana länder eller territorier ska regler om förmånsberättigande

ursprung fastställas i dessa avtal.

3. För varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits

ensidigt av unionen beträffande vissa länder eller territorier som

är belägna utanför unionens tullområde eller beträffande grup­

per av sådana länder eller territorier, andra än de varor som

avses i punkt 5, ska kommissionen anta regler om förmåns­

berättigande ursprung.

Dessa regler ska bygga antingen på kriteriet att varorna har

framställts i sin helhet eller på kriteriet att varorna härrör från

tillräcklig bearbetning eller behandling.

4. För varor som omfattas av förmånsåtgärder för handel

mellan unionens tullområde och Ceuta och Melilla och som

anges i protokoll nr 2 till 1985 års anslutningsakt, ska regler

om förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med artikel 9

i det protokollet.

5.

För varor som omfattas av förmånsåtgärder i enlighet med

förmånsordningar för utomeuropeiska länder och territorier

som är associerade med unionen ska regler om förmånsberätti­

gande ursprung antas i enlighet med artikel 203 i EUF-fördra­

get.

6. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av ett

land eller territorium som omfattas av en förmånsordning, för

vissa varor, bevilja det landet eller territoriet ett tillfälligt undan­

tag från de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i

punkt 3.

Det tillfälliga undantaget ska motiveras av något av följande

skäl:

a) Interna eller externa faktorer gör att det land eller territorium

som omfattas av förmånsordningen tillfälligt inte är i stånd

att följa reglerna om förmånsberättigande ursprung.

b) Det land eller territorium som omfattas av förmånsord­

ningen behöver tid för att förbereda sig för att följa dessa

regler.

En begäran om undantag ska lämnas skriftligen till kommissio­

nen av det berörda land eller territorium som omfattas av för­

månsordningen. Begäran ska ange skälen, enligt andra stycket,

till att undantag begärs anges, och den ska innehålla lämpliga

styrkande handlingar.

Det tillfälliga undantaget ska inte ha längre varaktighet än ef­

fekterna av de interna eller externa faktorer som gett upphov till

det eller den tid som det land eller territorium som omfattas av

förmånsordningen behöver för att kunna efterleva reglerna.

När ett undantag beviljas ska det berörda land eller territorium

som omfattas av förmånsordningen uppfylla alla krav i fråga

om vilka uppgifter som ska lämnas till kommissionen beträf­

fande användning av undantaget och förvaltning av de kvan­

titeter som omfattas av undantaget.

Artikel 65

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de regler om förmånsberätti­

gande ursprung som avses i artikel 64.3.

Artikel 66

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta

a) regler om förfaranden, som avses i artikel 64.1, för att un­

derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ur­

sprung för varor,

b) åtgärder som beviljar ett land eller territorium som omfattas

av en förmånsordning ett tillfälligt undantag som avses i

artikel 64.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

F a s t s t ä l l a n d e a v s ä r s k i l d a v a r o r s u r s p r u n g

Artikel 67

Åtgärder som vidtas av kommissionen

Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa särskilda varors

ursprung i enlighet med de ursprungsregler som är tillämpliga

på dessa varor.

Artikel 68

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder

som avses i artikel 67. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 285.4.

SV

L 269/32

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

248

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana

åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säker­

ställa en korrekt och enhetlig tillämpning av reglerna om ur­

sprung, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genom­

förandeakter i enlighet med det förfarande som avses i arti­

kel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

KAPITEL 3

Varors värde för tulländamål

Artikel 69

Tillämpningsområde

Varors tullvärde ska för tillämpningen av Gemensamma tull­

taxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestäm­

melser på särskilda områden som rör varuhandeln fastställas i

enlighet med artiklarna 70 och 74.

Artikel 70

Fastställande av tullvärde grundat på transaktionsvärde

1. Grundvalen för varors tullvärde ska vara transaktionsvär­

det, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas

för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid

behov justerat.

2. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras

av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till

säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för sälja­

ren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar

som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av

den importerade varan.

3. Transaktionsvärdet ska tillämpas under förutsättning att

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Att köparen fritt får förfoga över eller använda varorna utan

andra inskränkningar än någon av följande inskränkningar:

i) Restriktioner som införs eller krävs enligt lag eller av de

offentliga myndigheterna i unionen.

ii) Begränsningar av det geografiska område inom vilket

varorna får återförsäljas.

iii) Restriktioner som inte avsevärt påverkar varornas tullvär­

de.

b) Att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor

eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde

med avseende på de varor som ska värderas.

c) Att förtjänsten från en av köparen vidtagen efterföljande

återförsäljning, förfogande eller användning av varorna inte

till någon del direkt eller indirekt tillfaller säljaren, om inte

en lämplig justering kan göras.

d) Att köparen och säljaren inte är varandra närstående eller att

förhållandet dem emellan inte påverkar priset.

Artikel 71

Delar av transaktionsvärdet

1. Vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 70 ska föl­

jande läggas till det pris som faktiskt har betalats eller ska

betalas för de importerade varorna:

a) Följande kostnader, i den utsträckning de utgör kostnader

som köparen svarar för men som inte ingår i det pris som

faktiskt har betalats eller ska betalas för varan:

i) Provisioner och mäklararvoden, med undantag för in­

köpsprovisioner.

ii) Kostnaden för förpackningar som för tulländamål be­

handlas gemensamt med varorna i fråga.

iii) Emballeringskostnader, inklusive kostnader för arbete

och material.

b) Värdet av följande varor och tjänster, fördelat på vederbörligt

sätt, om de tillhandahållits direkt eller indirekt av köparen

utan kostnad eller till nedsatt pris för användning i samband

med framställning och försäljning för export av de impor­

terade varorna, i den utsträckning detta värde inte ingår i det

pris som faktiskt har betalats eller ska betalas:

i) Material, komponenter, delar och liknande artiklar som

ingår i de importerade varorna.

ii) Verktyg, matriser, formar och liknande artiklar som an­

vänts vid framställningen av de importerade varorna.

iii) Material som förbrukats vid framställningen av de impor­

terade varorna.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/33

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

249

iv) Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbe­

te, formgivningsarbete, ritningar och skisser som utförts

utanför unionen och är nödvändiga för framställningen

av de importerade varorna.

c) Royaltyer och licensavgifter som avser de varor som ska

värderas och som köparen ska betala, antingen direkt eller

indirekt, som ett villkor för försäljning av de varor som ska

värderas, i den utsträckning dessa royaltyer och avgifter inte

ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

d) Värdet av den del av förtjänsten av varje efterföljande åter­

försäljning, förfogande eller användning av importerade va­

ror som direkt eller indirekt tillfaller säljaren.

e) Följande kostnader fram till den plats där varorna har förts

in i unionens tullområde:

i) Kostnaderna för transport och försäkring av de impor­

terade varorna.

ii) Lastning och hantering som hänför sig till transporten av

de importerade varorna.

2. Tillägg till det pris som faktiskt har betalats eller ska

betalas enligt punkt 1 ska endast göras på grundval av objektiva

och mätbara uppgifter.

3. Vid fastställande av tullvärdet ska inga andra tillägg än

sådana som föreskrivits i den här artikeln göras till det pris

som faktiskt har betalats eller ska betalas.

Artikel 72

Delar som inte ska inbegripas i tullvärdet

Vid fastställande av tullvärdet enligt artikel 70 ska inget av

följande inbegripas:

a) Kostnader för transport av de importerade varorna efter det

att de förts in till unionens tullområde.

b) Kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sam­

mansättning, underhåll eller tekniskt bistånd som utförts

efter att de importerade varorna förts in till unionens tull­

område, såsom industrianläggningar, maskiner eller utrust­

ning.

c) Räntekostnader enligt en överenskommelse om finansiering

som ingåtts av köparen och som gäller köpet av de impor­

terade varorna, oavsett om finansieringen tillhandahålls av

säljaren eller av någon annan person, under förutsättning

att överenskommelsen om finansiering har träffats skriftligen

och att köparen om så krävs kan visa att följande villkor är

uppfyllda:

i) Sådana varor säljs verkligen till det pris som uppges som

det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

ii) Den räntesats som begärts överstiger inte den nivå som är

vanlig för sådana transaktioner i det land där och vid den

tidpunkt då finansieringen tillhandahölls.

d) Kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna

i unionen.

e) Inköpsprovisioner.

f) Importtullar eller andra avgifter som ska betalas i unionen på

grund av importen eller försäljningen av varorna.

g) Utan hinder av vad som sägs i artikel 71.1 c, betalningar

som gjorts av köparen för rätten att distribuera eller åter­

försälja de importerade varorna, såvida dessa betalningar inte

är ett villkor för försäljningen av varorna för export till

unionen.

Artikel 73

Förenkling

Tullmyndigheterna får på ansökan godkänna att följande belopp

fastställs på grundval av särskilda kriterier, om dessa belopp inte

kan mätas den dag då tulldeklarationen godtas:

a) Belopp som ska inbegripas i tullvärdet enligt artikel 70.2.

b) Belopp som avses i artiklarna 71 och 72.

Artikel 74

Metoder som ska användas i andra hand för fastställande

av tullvärde

1. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70,

ska det fastställas genom att punkt 2 a–d genomgås i ordnings­

följd fram till och med det första led enligt vilket tullvärdet kan

fastställas.

SV

L 269/34

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

250

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Punkt 2 c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i

omvänd ordning.

2. Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara

följande:

a) Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till

unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan

samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

b) Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till

unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan

samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

c) Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de

importerade varorna eller identiska eller liknande impor­

terade varor säljs inom unionens tullområde i den största

sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna

närstående.

d) Det beräknade värde som består av summan av

i) kostnaden för eller värdet av material och tillverkning

eller annan bearbetning som ägt rum vid framställningen

av de importerade varorna,

ii) ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är

lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av

varor av samma klass eller slag som de varor som ska

värderas och som tillverkats i exportlandet för export till

unionen,

iii) kostnaden för eller värdet på de poster som avses i ar­

tikel 71.1 e.

3. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det

fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tull­

område genom användning av rimliga metoder som är förenliga

med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga

följande texter:

a) Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och

handelsavtalet.

b) Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

c) Detta kapitel.

Artikel 75

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av

det tillstånd som avses i artikel 73.

Artikel 76

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) fastställande av tullvärdet i enlighet med artiklarna 70.1,

70.2, 71 och 72 inklusive regler om justering av det pris

som faktiskt betalats eller ska betalas,

b) tillämpningen av de villkor som avses i artikel 70.3,

c) fastställande av det tullvärde som avses i artikel 74.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

AVDELNING III

TULLSKULD OCH GARANTIER

KAPITEL 1

Uppkomst av en tullskuld

A v s n i t t 1

T u l l s k u l d v i d i m p o r t

Artikel 77

Övergång till fri omsättning och tillfällig införsel

1. En tullskuld vid import ska uppkomma genom att icke-

unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av

följande tullförfaranden:

a) Övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om

slutanvändning.

b) Tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldekla­

rationen godtas.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/35

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

251

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap

ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs

vara gäldenär.

Om en tulldeklaration för ett av de förfaranden som anges i

punkt 1 upprättas på grundval av uppgifter som leder till att

importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har

lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna och som

visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var

felaktiga också vara gäldenär.

Artikel 78

Särskilda bestämmelser för icke-ursprungsvaror

1. Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet

vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid till­

verkningen av produkter för vilka ett ursprungsintyg utfärdats

eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan

unionen och vissa länder eller territorier som är belägna utanför

unionens tullområde eller med grupper av sådana länder eller

territorier, ska en tullskuld vid import uppkomma för dessa

icke-ursprungsvaror, genom godtagande av en deklaration om

återexport för de berörda produkterna.

2. När en tullskuld uppkommer enligt punkt 1, ska beloppet

av den importtull som motsvarar denna skuld fastställas på

samma villkor som när en tullskuld uppkommer till följd av

ett godtagande samma dag av en tulldeklaration för övergång

till fri omsättning av icke-ursprungsvaror som använts vid till­

verkning av de berörda produkterna vilken inges i syfte att

slutföra ett förfarande för aktiv förädling.

3. Artikel 77.2 och 77.3 ska gälla. I fråga om sådana icke-

unionsvaror som avses i artikel 270 ska emellertid den person

som inger deklarationen om återexport vara gäldenär. Vid in­

direkt ombudskap ska den person för vars räkning deklaratio­

nen inges också vara gäldenär.

Artikel 79

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1. För varor som omfattas av importtull ska en tullskuld vid

import uppkomma genom bristande efterlevnad av något av

följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av

icke-unionsvaror i unionens tullområde, undandragande

från tullövervakning eller befordran, förädling, tillfällig lag­

ring, tillfällig införsel eller bortskaffande av sådana varor

inom det området.

b) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör slutanvändning

inom unionens tullområde.

c) Ett villkor som rör hänförande av icke-unionsvaror till ett

tullförfarande eller beviljande av tullfrihet eller nedsatt im­

porttullsats på grund av varornas slutanvändning.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande

tidpunkter:

a) Den tidpunkt då den skyldighet som, genom att den inte

uppfylls, ger upphov till tullskulden inte uppfylls eller inte

längre är uppfylld.

b) Den tidpunkt då en tulldeklaration godtas genom vilken

varorna hänförs till ett tullförfarande, om det i efterhand

fastställs att ett av villkoren för hänförande av varorna till

det förfarandet eller för beviljande av tullfrihet eller nedsatt

importtullsats på grund av varornas användning för slutän­

damål i själva verket inte var uppfyllt.

3. I de fall som avses i punkt 1 a och b ska någon av

följande personer vara gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyl­

digheterna.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha

varit medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen

inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning

som var skyldig att fullgöra skyldigheten eller som medver­

kat i den handling som ledde till att skyldigheten inte full­

gjordes.

c) Varje person som förvärvat eller tagit hand om varorna i

fråga och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna

var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten

om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var full­

gjord.

4. I de fall som avses i punkt 1 c ska gäldenären vara den

person som är skyldig att uppfylla villkoren för att hänföra

varorna till ett tullförfarande, eller tulldeklarationen för de varor

som hänförts till det tullförfarandet eller för att tullfrihet eller

nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för

slutändamål ska beviljas.

SV

L 269/36

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

252

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Om en tulldeklaration för något av de tullförfaranden som avses

i punkt 1 c upprättas och sådana uppgifter som krävs enligt

tullagstiftningen beträffande villkoren för att hänföra varor till

det tullförfarandet lämnas till tullmyndigheterna och detta leder

till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den

person som lämnade de uppgifter som krävdes för att upprätta

tulldeklarationen och som visste eller rimligen borde ha vetat att

dessa uppgifter var felaktiga vara gäldenär.

Artikel 80

Avdrag för redan betalt importtullbelopp

1. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1

för varor som övergått till fri omsättning till nedsatt importt­

ullsats på grund av deras användning för slutändamål, ska det

importtullbelopp som betalades när varorna övergick till fri

omsättning dras av från det importtullbelopp som motsvarar

tullskulden.

Första stycket ska gälla om en tullskuld uppkommit för skrot

och avfall från förstöring av sådana varor.

2. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1

för varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel

med partiell befrielse från importtullar, ska det importtullbelopp

som betalats inom ramen för den partiella befrielsen dras av

från den importtull som motsvarar tullskulden.

A v s n i t t 2

T u l l s k u l d v i d e x p o r t

Artikel 81

Export och passiv förädling

1. En tullskuld vid export ska uppkomma genom att export­

tullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller

passiv förädling.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldekla­

rationen godtas.

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap

ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs

vara gäldenär.

Om en tulldeklaration upprättas på grundval av uppgifter som

leder till att exporttullar helt eller delvis inte tas ut, ska också

den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga

uppgifterna vara gäldenär, om den personen visste eller rimligen

borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga.

Artikel 82

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1. För varor som är exporttullpliktiga ska en tullskuld vid

export uppkomma genom bristande efterlevnad av något av

följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör utförsel av

varor.

b) De villkor enligt vilka varorna tilläts föras ut ur unionens

tullområde med fullständig eller partiell befrielse från export­

tullar.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande

tidpunkter:

a) Den tidpunkt då varorna faktiskt förs ut ur unionens tull­

område utan någon tulldeklaration.

b) Den tidpunkt då varorna når en annan destination än den

för vilken de tilläts föras ut ur unionens tullområde med

fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

c) Om tullmyndigheterna inte kan fastställa den tidpunkt som

avses i led b, den tidpunkt då tidsfristen för att uppvisa

bevisning för att villkoren för sådan befrielse är uppfyllda

löper ut.

3. I de fall som avses i punkt 1 a ska någon av följande

personer vara gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra den berörda skyl­

digheten.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha

varit medveten om att skyldigheten i fråga inte var fullgjord

och som agerat för den persons räkning som var skyldig att

fullgöra skyldigheten.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/37

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

253

c) Varje person som medverkade i den handling som ledde till

att en skyldighet inte fullgjordes och som var medveten om

eller rimligen borde ha varit medveten om att en tulldekla­

ration inte hade ingetts men borde ha ingetts.

4. I de fall som avses i punkt 1 b ska gäldenären vara den

person som är skyldig att fullgöra de villkor enligt vilka varorna

tilläts föras ut ur unionens tullområde med fullständig eller

partiell befrielse från exporttullar.

A v s n i t t 3

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r b å d e t u l l s k u l d

v i d i m p o r t o c h t u l l s k u l d v i d e x p o r t

Artikel 83

Förbud och restriktioner

1. En tullskuld vid import eller export ska uppkomma även

om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud

eller restriktioner vid import eller export.

2. Emellertid ska ingen tullskuld uppkomma vid något av

följande:

a) Olaglig införsel i unionens tullområde av falsk valuta.

b) Införsel i unionens tullområde av annan narkotika och andra

psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa äm­

nen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i

syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål.

3. Vid tillämpning av sanktioner för tullöverträdelser ska en

tullskuld dock anses ha uppkommit om import- eller exporttul­

lar eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lags­

tiftning utgör grund för att fastställa sanktioner.

Artikel 84

Flera gäldenärer

Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttull­

belopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de solida­

riskt ansvara för betalningen av det beloppet.

Artikel 85

Allmänna regler för beräkning av import- eller

exporttullbelopp

1. Beloppet av import- eller exporttull ska fastställas på

grundval av de regler för beräkning av tull som var tillämpliga

på de berörda varorna vid den tidpunkt då tullskulden för dem

uppkom.

2. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidpunkt då

tullskulden uppkom, ska denna tidpunkt anses vara den tid­

punkt då tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner

sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör

det möjligt för dem att fastställa att tullskulden uppkom före

den tidpunkt då de drog denna slutsats, ska emellertid tulls­

kulden anses ha uppkommit vid den tidigaste tidpunkt då en

sådan situation kan konstateras ha förelegat.

Artikel 86

Särskilda regler för beräkning av importtullbelopp

1. Om kostnader för lagring eller vanliga former av hante­

ring har uppstått i unionens tullområde för varor som hänförts

till ett tullförfarande eller i tillfällig lagring, ska dessa kostnader

eller ökningen av varornas värde inte beaktas vid beräkningen

av beloppet av importtull om deklaranten lämnar tillfredsstäl­

lande bevisning för dessa kostnader.

Vid beräkningen av importtullbeloppet ska emellertid hänsyn

tas till tullvärde, kvantitet, beskaffenhet och ursprung för de

icke-unionsvaror som använts i verksamheten.

2. Om klassificeringen enligt tulltaxan av varor som hänförts

till ett tullförfarande ändras som ett resultat av vanliga former

av hantering inom unionens tullområde, ska på begäran av

deklaranten den ursprungliga klassificeringen enligt tulltaxan

av de varor som hänförts till förfarandet tillämpas.

3. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som

framställts enligt förfarandet för aktiv förädling, ska det import­

tullbelopp som motsvarar denna skuld på begäran av deklaran­

ten fastställas på grundval av klassificeringen enligt tulltaxan av,

tullvärdet för, kvantiteten av, beskaffenheten hos och ursprunget

för de varor som hänfördes till förfarandet för aktiv förädling

när tulldeklarationen för dessa varor godtogs.

4. För att undvika kringgående av de tulltaxebestämmelser

som avses i artikel 56.2 h ska importtullbeloppet i särskilda

fall fastställas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här

artikeln utan att deklaranten begär det.

5. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som

framställts enligt förfarandet för passiv förädling eller ersätt­

ningsprodukter enligt artikel 261.1, ska importtullbeloppet be­

räknas på grundval av kostnaden för förädlingsverksamheten

utanför unionens tullområde.

SV

L 269/38

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

254

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

6. Om det i tullagstiftning föreskrivs gynnsam tullbehandling

för varor, befrielse från import- eller exporttullar eller fullständig

eller partiell tullfrihet vid import eller export, i enlighet med

artikel 56.2 d–g, 203, 204, 205, 208 eller 259–262 i den här

förordningen eller enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009

av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskaps­

system för tullbefrielse ( 1 ), ska denna gynnsamma tullbehand­

ling, befrielse eller tullfrihet också tillämpas när en tullskuld

uppkommer enligt artikel 79 eller 82 i den här förordningen,

förutsatt att den underlåtenhet som medförde att tullskulden

uppkom inte var uppsåtlig.

Artikel 87

Plats för uppkomst av tullskuld

1. En tullskuld ska anses uppkomma på den plats där den

tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i ar­

tiklarna 77, 78 och 81 inges.

I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den

plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

Om det inte är möjligt att fastställa den platsen, ska tullskulden

anses ha uppkommit på den plats där tullmyndigheterna drar

slutsatsen att varorna befinner sig i en situation som gör att en

tullskuld har uppkommit.

2. Om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte

har avslutats eller varit i tillfällig lagring som inte har avslutats

på korrekt sätt, och om platsen för uppkomst av tullskuld inte

kan fastställas inom en särskild tidsfrist genom tillämpning av

punkt 1 andra eller tredje stycket, ska tullskulden anses ha

uppkommit på den plats där varorna hänfördes till det berörda

förfarandet eller infördes i unionens tullområde enligt det för­

farandet eller var i tillfällig lagring.

3. Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna

gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden kan ha

uppkommit på flera platser, ska tullskulden anses ha uppkom­

mit på den plats där den först uppkom.

4. Om en tullmyndighet fastställer att en tullskuld har upp­

kommit enligt artikel 79 eller 82 i en annan medlemsstat och

det import- eller exporttullbelopp som motsvarar denna skuld

är lägre än 10 000 EUR, ska tullskulden anses ha uppkommit i

den medlemsstat där fastställandet gjordes.

Artikel 88

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) regler för beräkning av de import- eller exporttullbelopp som

ska tillämpas på varor för vilka en tullskuld uppkommer i

samband med ett särskilt förfarande, som kompletterar de

regler som anges i artiklarna 85 och 86,

b) de fall som avses i artikel 86.4

c) den tidsfrist som avses i artikel 87.2.

KAPITEL 2

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

Artikel 89

Allmänna bestämmelser

1. Detta kapitel ska gälla garantier för både tullskulder som

har uppkommit och tullskulder som kan uppkomma, om inget

annat föreskrivs.

2. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs för en

potentiell eller befintlig tullskuld, ska denna garanti täcka im­

port- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska

betalas i samband med import eller export av varor när:

a) Garantin används för hänförande av varor till förfarandet för

unionstransitering, eller

b) Garantin kan användas i mer än en medlemsstat.

En garanti som inte kan användas utanför den medlemsstat där

den krävs ska vara giltig endast i den medlemsstaten och ska

täcka minst import- eller exporttullbeloppet.

3. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs ska den

krävas av gäldenären eller den person som kan komma att bli

gäldenär. De får även medge att garantin ställs av en annan

person än den person från vilken den avkrävs.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 97 ska tull­

myndigheterna kräva endast en garanti för bestämda varor eller

en bestämd deklaration.

En garanti som ställs för en bestämd deklaration ska gälla för

det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden

och andra avgifter för alla de varor som omfattas av eller frigörs

på grundval av den deklarationen, oavsett om deklarationen är

korrekt eller inte.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/39

( 1 ) EUT L 324, 10.12.2009, s. 23.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

255

Om garantin inte har frigjorts får den, inom det säkrade belop­

pet, också användas för betalning av import- eller exporttull­

belopp och andra avgifter som ska betalas efter en kontroll efter

frigörandet av dessa varor.

5. På ansökan av den person som avses i punkt 3 i den här

artikeln får tullmyndigheterna i enlighet med artikel 95.1, 95.2

och 95.3 ge tillstånd till att en samlad garanti ställs för att täcka

det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld

för två eller flera transaktioner, deklarationer eller tullförfaran­

den.

6. Tullmyndigheterna ska övervaka garantin.

7. Garanti ska inte krävas av stater, regionala och lokala

myndigheter eller andra offentligrättsliga organ i fråga om verk­

samheter som de bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

8. Garanti ska inte krävas i någon av följande situationer:

a) När varor transporteras på Rhen och på Rhens vattenvägar

samt på Donau och på Donaus vattenvägar.

b) När varor transporteras via fasta transportinstallationer.

c) I särskilda fall där varor hänförs till förfarandet för tillfällig

införsel.

d) Varor som hänförts till förfarandet för unionstransitering för

vilka de förenklingar som avses i artikel 233.4 e används

och som transporteras sjövägen eller med flyg mellan ham­

nar eller mellan flygplatser i unionen.

9. Tullmyndigheterna får frångå kravet på garanti när det

import- eller exporttullbelopp för vilket garanti skall ställas

inte överstiger det statistiska tröskelvärde för deklarationer

som fastställts i enlighet med artikel 3.4 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009

om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlems­

stater ( 1 ).

Artikel 90

Obligatorisk garanti

1. Om det är obligatoriskt att ställa en garanti, ska tullmyn­

digheterna fastställa garantibeloppet till en nivå som motsvarar

det exakta import- eller exporttullbelopp som motsvarar tulls­

kulden och övriga avgifter, om detta belopp med säkerhet kan

fastställas vid den tidpunkt då garantin krävs.

Om det inte är möjligt att fastställa det exakta beloppet, ska

garantin fastställas till det högsta belopp som tullmyndigheterna

uppskattar att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar

tullskulden och övriga avgifter uppgår till eller kan komma att

uppgå till.

2. Om en samlad garanti ställs för det import- eller export­

tullbelopp som motsvarar tullskulder och övriga avgifter vars

belopp varierar i storlek över tiden, ska, utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 95, garantibeloppet fastställas till en

sådan nivå att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar

tullskulderna och övriga avgifter alltid är täckt.

Artikel 91

Valfri garanti

Om det är valfritt att ställa en garanti, ska tullmyndigheterna

ändå kräva att en garanti ställs när de är osäkra på huruvida det

import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld och

övriga avgifter kommer att betalas inom föreskriven tid. Dessa

myndigheter ska då fastställa garantibeloppet till en nivå som

inte överstiger den nivå som avses i artikel 78.

Artikel 92

Ställande av en garanti

1. En garanti får ställas på något av följande sätt:

a) I form av en kontant deposition eller något annat betalnings­

medel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med

en kontant deposition, som görs i euro eller i valutan för

den medlemsstat där garantin krävs.

b) I form av ett åtagande från en borgensman.

c) I någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det

import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden

och andra avgifter kommer att betalas.

2. En garanti i form av en kontant deposition eller något

annat likvärdigt betalningsmedel ska ställas enligt gällande be­

stämmelser i den medlemsstat där garantin krävs.

Om en garanti ställs i form av en kontant deposition eller något

annat likvärdigt betalningsmedel, ska tullmyndigheterna inte be­

tala ränta för denna deposition.

SV

L 269/40

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

( 1 ) EUT L 152, 16.6.2009, s. 23

256

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Artikel 93

Val av garanti

Den person som ska ställa en garanti får fritt välja mellan de

former av garantier som fastställs i artikel 92.1.

Tullmyndigheterna får dock vägra att godta den valda formen

av garanti, om den inte är förenlig med ett korrekt genom­

förande av det berörda tullförfarandet.

Tullmyndigheterna får kräva att den valda formen av garanti ska

bibehållas under en bestämd tid.

Artikel 94

Borgensman

1. Borgensmannen enligt artikel 92.1 b ska vara en tredje

person som är etablerad i unionens tullområde. Borgensmannen

ska godkännas av de tullmyndigheter som kräver en garanti,

såvida borgensmannen inte utgörs av ett kreditinstitut, finansi­

ellt institut eller försäkringsföretag med ackreditering i unionen i

enlighet med gällande unionsbestämmelser.

2. Borgensmannen ska skriftligen åta sig att betala det im­

port- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskuldbeloppet

och de övriga avgifter för vilka en garanti ställs.

3. Tullmyndigheterna får vägra att godkänna den föreslagna

borgensmannen eller formen av garanti, om det inte förefaller

säkert att borgensmannen eller garantin inom den föreskrivna

tiden kan säkerställa betalning av det import- eller exporttull­

belopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter.

Artikel 95

Samlad garanti

1. Det tillstånd som avses i artikel 89.5 ska endast beviljas

personer som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde,

b) de uppfyller de kriterier som anges i artikel 39 a,

c) de använder sig regelbundet av de berörda tullförfarandena

eller driver anläggningar för tillfällig lagring eller uppfyller de

kriterier som anges i artikel 39 d.

2. I de fall där en samlad garanti ska ställas för tullskulder

och övriga avgifter som kan uppkomma, får en ekonomisk

aktör använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller

beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti, förutsatt

att aktören uppfyller de villkor som anges i artikel 39 b och c.

3. Om en samlad garanti ska ställas för tullskulder och andra

avgifter som har uppkommit ska en godkänd ekonomisk aktör

för tullförenkling på ansökan få tillstånd att använda en samlad

garanti till ett nedsatt belopp.

4. Den samlade garantin till ett nedsatt belopp som avses i

punkt 3 ska vara likvärdig med ställandet av en garanti.

Artikel 96

Tillfälliga förbud mot användningen av samlade garantier

1. Inom ramen för särskilda förfaranden eller tillfällig lagring

får kommissionen besluta att tillfälligt förbjuda användningen

av något av följande:

a) En samlad garanti för ett nedsatt belopp eller ett undantag

från skyldigheten att ställa en garanti enligt artikel 95.2.

b) En samlad garanti enligt artikel 95 för varor som har fast­

ställts vara föremål för bedrägeri i stor omfattning.

2. Om punkt 1 a eller b i den här artikeln tillämpas får

användning av en samlad garanti för ett nedsatt belopp eller

ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti eller använd­

ning av en samlad garanti enligt artikel 95 tillåtas om den

berörda personen uppfyller något av följande villkor:

a) Denna person kan visa att det inte uppkommit någon tulls­

kuld med avseende på de berörda varorna inom ramen för

de transaktioner som den personen har inlett under de två år

som föregått det beslut som avses i punkt 1.

b) Den berörda personen kan, om tullskulder har uppkommit

under de två år som föregått det beslut som avses i punkt 1,,

visa att dessa skulder till fullo betalats av gäldenären eller

gäldenärerna eller borgensmannen inom den föreskrivna

tidsfristen.

För att få tillstånd att använda en samlad garanti vars använd­

ning tillfälligt förbjudits ska den berörda personen även uppfylla

de kriterier som fastställs i artikel 39 b och c.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/41

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

257

Artikel 97

Ytterligare garanti eller ersättningsgaranti

Om tullmyndigheterna fastställer att den ställda garantin inte

säkerställer eller inte längre klart eller i tillräcklig omfattning

säkerställer betalning inom föreskriven tid av det import- eller

exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter,

ska de kräva att någon av de personer som avses i artikel 89.3

efter eget val antingen ställer en ytterligare garanti eller ersätter

den ursprungliga garantin med en ny garanti.

Artikel 98

Frisläppande av garantin

1. Tullmyndigheterna ska omedelbart frisläppa garantin, när

tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter

har upphört eller inte längre kan uppkomma.

2. När tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende an­

dra avgifter delvis har upphört eller endast kan uppkomma i

fråga om en del av det belopp för vilket en garanti har ställts,

ska en motsvarande del av garantin frisläppas på begäran av den

berörda personen, såvida inte det berörda beloppet gör en sådan

åtgärd oberättigad.

Artikel 99

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall, som avses i artikel 89.8 c, där en garanti

inte krävs för varor som hänförts till förfarandet för tillfällig

införsel c,

b) formen av den garanti som avses i artikel 92.1 c och reg­

lerna avseende den borgensman som avses i artikel 94,

c) villkoren för beviljande av ett tillstånd att använda en samlad

garanti till ett nedsatt belopp eller en befrielse från skyldig­

heten att ställa en garanti enligt artikel 95.2,

d) tidsfrister för frisläppandet av en garanti.

Artikel 100

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

förfaranderegler

a) för fastställande av garantins belopp, inbegripet det nedsatta

belopp som avses i artikel 95.2 och 95.3,

b) när det gäller ställandet och övervakningen av den garanti

som avses i artikel 89, den återkallelse och uppsägning av en

borgensmans åtagande som avses i artikel 94 och det fri­

släppande av garantin som avses i artikel 98,

c) när det gäller de tillfälliga förbud som avses i artikel 96.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åt­

gärder som avses i artikel 96.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana

åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet av att snabbt

stärka skyddet av unionens och dess medlemsstaters ekono­

miska intressen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga

genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

KAPITEL 3

Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import-

eller exporttullbelopp

A v s n i t t 1

F a s t s t ä l l a n d e a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l ­

b e l o p p , u n d e r r ä t t e l s e o m t u l l s k u l d o c h

b o k f ö r i n g

Artikel 101

Fastställande av import- eller exporttullbelopp

1. Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska

fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats

där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i

enlighet med artikel 87, så snart som de har nödvändiga upp­

gifter.

SV

L 269/42

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

258

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 48 får tull­

myndigheterna godta det av deklaranten fastställda import- eller

exporttullbelopp som ska betalas.

3. Om import- eller exporttullbeloppet som ska betalas inte

är ett heltal får beloppet avrundas.

Om det belopp som avses i första stycket uttrycks i euro får

avrundningen inte vara större än en avrundning uppåt eller

nedåt till närmaste heltal.

En medlemsstat som inte har euron som valuta får antingen i

tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i andra stycket eller

avvika från det stycket, förutsatt att de regler som är tillämpliga

på avrundning inte har större ekonomiska konsekvenser än de

regler som anges i andra stycket.

Artikel 102

Underrättelse om tullskuld

1. Gäldenären ska underrättas om tullskulden på det sätt

som anges på den plats där tullskulden har uppkommit eller

anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87.

Den underrättelse som avses i första stycket ska inte lämnas i

något av följande fall:

a) När en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en im­

port- eller exporttull har införts i avvaktan på ett slutgiltigt

fastställande av tullbeloppet.

b) När import- eller exporttullbeloppet överstiger det som fast­

ställts på grundval av ett beslut i enlighet med artikel 33.

c) När det ursprungliga beslutet att inte underrätta gäldenären

om tullskulden eller att underrätta gäldenären om ett lägre

import- eller exporttullbelopp än det import- eller exportbe­

lopp som ska betalas fattades på grundval av allmänna be­

stämmelser som senare förklarats ogiltiga genom domstols­

beslut.

d) När tullmyndigheterna enligt tullagstiftningen är befriade

från kravet på att underrätta gäldenärer om tullskulden.

2. När det import- eller exporttullbelopp som ska betalas är

lika med det belopp som har tagits upp i tulldeklarationen ska

tullmyndigheternas frigörande av varorna anses likvärdigt med

underrättelse till gäldenären om tullskulden.

3. I de fall där punkt 2 inte är tillämplig ska gäldenären

underrättas om tullskulden av tullmyndigheterna när de är i

stånd att fastställa det import- eller exporttullbelopp som ska

betalas och fatta ett beslut om detta.

Om underrättelsen om tullskuld skulle inverka menligt på en

brottsutredning får tullmyndigheterna dock skjuta upp denna

underrättelse till dess att den inte längre inverkar menligt på

brottsutredningen.

4. Om garanti har ställts får den tullskuld som motsvarar

hela import- eller exporttullbeloppet för alla varor som frigörs

till en och samma person under en tid som har fastställts av

tullmyndigheterna meddelas vid slutet av den tiden. Den tid

som fastställs av tullmyndigheterna får inte överstiga 31 dagar.

Artikel 103

Begränsning av tullskuld

1. Gäldenären ska inte underrättas om någon tullskuld efter

en utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden

uppkom.

2. När tullskulden har uppkommit på grund av en handling

som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straff­

rättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i punkt 1

förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med

nationell lagstiftning.

3. De perioder som avses i punkterna 1 och 2 ska tillfälligt

upphöra att löpa om

a) ett överklagande inges i enlighet med artikel 44; ett sådant

tillfälligt upphörande ska tillämpas från och med den dag då

överklagandet inges och ska gälla så länge som överklagan­

deförfarandet varar, eller

b) tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 22.6, har meddelat

gäldenären på vilka grunder de avser att underrätta tullskul­

den; ett sådant tillfälligt upphörande ska tillämpas, från och

med dagen för detta meddelande till och med slutet av den

period inom vilken gäldenären givits möjlighet att framföra

sin ståndpunkt.

4. Om en tullskuld återinförs i enlighet med artikel 116.7

ska de perioder som avses i punkterna 1 och 2 anses ha till­

fälligt upphört att löpa från och med den dag då ansökan om

återbetalning eller eftergift lämnats in i enlighet med artikel 121

och fram till och med den dag då beslutet om återbetalning eller

eftergift fattas.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/43

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

259

Artikel 104

Bokföring

1. De tullmyndigheter som avses i artikel 101 ska, i enlighet

med den nationella lagstiftningen, i sin bokföring införa de

import- eller exporttullbelopp som ska betalas enligt vad som

fastställs i enlighet med den artikeln.

Första stycket ska inte gälla sådana fall som avses i artikel 102.1

andra stycket.

2. Tullmyndigheterna behöver inte bokföra sådana import-

eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld som gälde­

nären i enlighet med artikel 103 inte längre kan underrättas om.

3. Medlemsstaterna ska fastställa de praktiska förfarandena

för bokföring av import- eller exporttullbeloppen. Dessa för­

faranden får vara olika beroende på tullmyndigheternas förviss­

ning om huruvida beloppen kommer att betalas eller inte med

hänsyn till omständigheterna då tullskulden uppkom.

Artikel 105

Tidpunkt för bokföring

1. Om en tullskuld uppkommer till följd av att en tulldekla­

ration av varor för ett annat tullförfarande än tillfällig införsel

med partiell befrielse från importtullar godtas eller till följd av

någon annan åtgärd med samma rättsliga verkan, ska tullmyn­

digheterna bokföra det import- eller exporttullbelopp som ska

betalas inom fjorton dagar efter det att varorna frigjorts.

Om en garanti har ställts får dock hela import- eller exporttull­

beloppet för alla varor som frigörs till en och samma person

under en tid som fastställs av tullmyndigheterna och som inte

får överstiga 31 dagar tas upp som en enda bokföringspost vid

slutet av perioden. Sådan bokföring ska ske inom fjorton dagar

efter periodens utgång.

2. Om varor får frigöras på vissa villkor som reglerar an­

tingen fastställande eller uttag av det import- eller exporttull­

belopp som ska betalas, ska bokföringen äga rum inom fjorton

dagar efter den dag då det import- eller exporttullbelopp som

ska betalas eller skyldigheten att betala denna tull fastställs.

Om tullskulden avser en provisorisk handelspolitisk åtgärd i

form av en tull ska dock det import- eller exporttullbelopp

som ska betalas bokföras inom två månader efter den dag då

den förordning genom vilken den slutgiltiga handelspolitiska

åtgärden fastställs offentliggörs i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

3. Om en tullskuld uppkommer under omständigheter som

inte omfattas av punkt 1 ska det import- eller exporttullbelopp

som ska betalas bokföras inom fjorton dagar från och med den

dag då tullmyndigheterna är i stånd att fastställa import- eller

exporttullbeloppet i fråga och fatta ett beslut.

4. Punkt 3 ska gälla i fråga om det import- eller exporttull­

belopp som ska uppbäras eller som återstår att uppbära om det

import- eller exporttullbelopp som ska betalas inte har bokförts

i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 eller har fastställts och

bokförts till ett lägre belopp än det som ska betalas.

5. De tidsfrister för bokföring som avses i punkterna 1, 2

och 3 ska inte gälla vid oförutsebara omständigheter eller i fall

av force majeure.

6. Bokföringen får skjutas upp i det fall som avses i arti­

kel 102.3 andra stycket, tills underrättelsen om tullskuld inte

längre inverkar menligt på en brottsutredning.

Artikel 106

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de fall enligt artikel 102.1

d där tullmyndigheterna är befriade från kravet på att underrätta

gäldenärer om en tullskuld,

Artikel 107

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för

att säkerställa ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna när

en tullskuld uppkommer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

B e t a l n i n g a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l ­

b e l o p p e t

Artikel 108

Allmänna tidsfrister för betalning och tillfälligt upphörande

av tidsfristen för betalning

1. Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld

som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102

ska betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyn­

digheterna.

SV

L 269/44

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

260

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 45.2 ska tids­

fristen inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären

underrättats om tullskulden. Vid sammanföring av flera bokfö­

ringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket ska tidsfristen fast­

ställas så, att gäldenären inte erhåller längre tidsfrist för betal­

ningen än om denne hade beviljats anstånd med betalningen

enligt artikel 110.

Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gälde­

nären, om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas

har fastställts vid en kontroll efter frigörande enligt artikel 48.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 112.1 ska sådana

förlängningar inte överskrida den tid som gäldenären behöver

för att vidta lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter.

2. Om gäldenären är berättigad till någon av de betalnings­

lättnader som fastställs i artiklarna 110–112, ska betalning ske

inom den tidsfrist eller de tidsfrister som bestämts för dessa

betalningslättnader.

3. Tidsfristen för betalning av import- eller exporttullbelopp

som svarar mot en tullskuld ska tillfälligt upphöra att löpa i

något av i följande fall:

a) När en ansökan om eftergift av tull görs enligt artikel 121.

b) När varor ska förverkas, förstöras eller överlåtas till staten.

c) När tullskulden har uppkommit i enlighet med artikel 79

och det finns flera gäldenärer.

Artikel 109

Betalning

1. Betalning ska ske kontant eller på något annat sätt med

liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kre­

ditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning.

2. Betalning får göras av en tredje person i gäldenärens ställe.

3. Gäldenären får i vilket fall som helst betala hela eller delar

av import- eller exporttullbeloppet utan att invänta utgången av

den betalningstidsfrist denne har beviljats.

Artikel 110

Anstånd med betalning

Tullmyndigheterna ska på ansökan av den berörda personen

och förutsatt att en garanti ställts, bevilja anstånd med betal­

ningen av tull på något av följande sätt:

a) Separat för varje import- eller exporttullbelopp som bokförts

i enlighet med artikel 105.1 första stycket eller artikel 105.4.

b) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som bok­

förts i enlighet med artikel 105.1 första stycket under en

period som fastställts av tullmyndigheterna och som inte

överstiger 31 dagar.

c) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som tagits

upp som en enda bokföringspost i enlighet med artikel 105.1

andra stycket.

Artikel 111

Tider för vilka anstånd med betalning beviljas

1. Den tid för vilken anstånd med betalning beviljas enligt

artikel 110 ska vara 30 dagar.

2. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti­

kel 110 a ska tiden börja löpa dagen efter den dag då gäldenä­

ren underrättades om tullskulden.

3. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti­

kel 110 b ska tiden börja löpa dagen efter den dag då perioden

för de sammanförda bokföringsposterna löper ut. Tiden ska

minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet

dagar i perioden för de sammanförda bokföringsposterna.

4. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti­

kel 110 c ska tiden börja löpa dagen efter utgången av den

period som fastställts för frigörande av de berörda varorna.

Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften

av antalet dagar i perioden i fråga.

5. Om antalet dagar i de perioder som avses i punkterna 3

och 4 utgör ett ojämnt antal, ska det antal dagar som ska dras

av från perioden om 30 dagar enligt dessa punkter motsvara

hälften av det närmast lägre jämna antalet.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/45

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

261

6. Om de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör

veckor, får medlemsstaterna föreskriva att det import- eller ex­

porttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska

betalas senast på fredagen den fjärde veckan efter veckan i fråga.

Om dessa perioder utgör månader, får medlemsstaterna före­

skriva att det import- eller exporttullbelopp för vilket anstånd

med betalning beviljas ska betalas senast den sextonde dagen i

månaden efter månaden i fråga.

Artikel 112

Andra betalningslättnader

1. Tullmyndigheterna får bevilja gäldenären andra betalnings­

lättnader än anstånd med betalning, på villkor att en garanti

ställs.

2. Om lättnader beviljas i enlighet med punkt 1, ska kredit­

ränta debiteras för import- eller exporttullbeloppet.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska kreditränte­

satsen motsvara den räntesats som offentliggjorts i Europeiska

unionens officiella tidning, C-serien, och som Europeiska central­

banken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans­

aktioner på den första dagen i den månad som innehåller för­

fallodagen, med tillägg av en procentenhet.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska kredit­

räntesatsen motsvara den ränta som den nationella centralban­

ken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstransaktio­

ner på den första dagen i den berörda månaden, med tillägg av

en procentenhet eller, för en medlemsstat som inte har tillgång

till den nationella centralbankens räntesats, den mest likvärdiga

räntesats som tillämpades på den första dagen i den berörda

månaden på medlemsstatens penningmarknad, med tillägg av

en procentenhet.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en garanti eller en

debitering av kreditränta, om det på grundval av en dokumen­

terad bedömning av gäldenärens situation fastställs att detta

skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera kreditränta

om beloppet för varje uppbörd är mindre än 10 EUR.

Artikel 113

Åtgärder för att driva in betalning

Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom fö­

reskriven tid, ska tullmyndigheterna säkerställa betalning av det

beloppet med alla medel som står till buds enligt den berörda

medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 114

Dröjsmålsränta

1. Dröjsmålsränta ska debiteras för import- eller exporttull­

beloppet från och med den dag då den föreskrivna perioden

löper ut till och med dagen för betalning.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska dröjsmåls­

räntesatsen motsvara den räntesats som offentliggjorts i Europe­

iska unionens officiella tidning, C-serien, och som Europeiska cen­

tralbanken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans­

aktioner på den första dagen i den månad som innehåller för­

fallodagen, med tillägg av två procentenheter.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska dröjs­

målsräntesatsen motsvara den ränta som den nationella central­

banken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans­

aktioner på den första dagen i den berörda månaden, med till­

lägg av två procentenheter eller, för en medlemsstat som inte

har tillgång till den nationella centralbankens räntesats, den

mest likvärdiga räntesats som tillämpades på den första dagen

i den berörda månaden på medlemsstatens penningmarknad,

med tillägg av två procentenheter.

2. Om tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79

eller 82, eller om underrättelsen om en tullskuld är en följd

av en kontroll efter frigörande, ska dröjsmålsränta debiteras

utöver import- eller exporttullbeloppet från och med den dag

då tullskulden uppkommit till och med dagen för underrättel­

sen.

Dröjsmålsräntesatsen ska fastställas i enlighet med punkt 1.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på att debitera dröjs­

målsränta om det på grundval av en dokumenterad bedömning

av gäldenärens situation fastställs att en sådan debitering skulle

medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera dröjsmåls­

ränta om beloppet för varje uppbörd är mindre än 10 EUR.

Artikel 115

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 284 för att fastställa regler om tillfälligt

upphörande av tidsfristen för betalning av ett import- eller

exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld enligt artikel 108.3

och perioden för det tillfälliga upphörandet.

SV

L 269/46

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

262

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

A v s n i t t 3

Å t e r b e t a l n i n g o c h e f t e r g i f t

Artikel 116

Allmänna bestämmelser

1. Om inte annat följer av detta avsnitt ska import- eller

exporttullbelopp återbetalas eller efterges av något av följande

skäl:

a) Import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp.

b) Varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet.

c) De berörda myndigheterna har begått ett fel.

d) Av rättviseskäl.

I de fall import- eller exporttullbelopp har betalats och den

berörda tulldeklarationen förklarats ogiltig i enlighet med arti­

kel 150, ska detta belopp återbetalas.

2. Tullmyndigheterna ska återbetala eller efterge det import-

eller exporttullbelopp som avses i punkt 1 om det är 10 EUR

eller mer, utom när den person som berörs begär återbetalning

eller eftergift av ett lägre belopp.

3. Om tullmyndigheterna anser att återbetalning eller efter­

gift bör beviljas på grundval av artikel 119 eller 120 ska den

berörda medlemsstaten vidarebefordra ärendet till kommissio­

nen för beslut i något av följande fall:

a) Om tullmyndigheterna anser att de särskilda omständighe­

terna följer av att kommissionen har försummat att fullgöra

sina skyldigheter.

b) Om tullmyndigheterna anser att kommissionen har begått

ett misstag i den mening som avses i artikel 119.

c) Om omständigheterna i det berörda fallet har samband med

resultatet av en unionsutredning som genomförts i enlighet

med rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997

om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administra­

tiva myndigheter och om samarbete mellan dessa och kom­

missionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av

tull- och jordbrukslagstiftningen (

1 ) eller genomförts på

grundval av annan unionslagstiftning eller avtal som ingåtts

av unionen med vissa länder eller grupper av länder där det

ingår bestämmelser om genomförande av sådana unions­

utredningar.

d) Om det belopp som den berörda personen är skyldig att

betala och som kan hänföras till en eller flera import- eller

exporttransaktioner motsvarar eller överstiger 500 000 EUR

till följd av ett misstag eller särskilda omständigheter.

Trots vad som sägs i första stycket, ska ärenden dock inte

vidarebefordras i någon av följande situationer:

a) Om kommissionen redan har antagit ett beslut i ett fall med

jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter.

b) Om kommissionen redan har förelagts ett fall med jämför­

bara faktiska och rättsliga omständigheter.

4 Med förbehåll för regler om vem som är behörig att fatta

ett beslut ska tullmyndigheterna, när de själva inom de tids­

ramar som avses i artikel 121.1 upptäcker att ett import- eller

exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges enligt artikel 117,

119 eller 120, på eget initiativ återbetala eller efterge tullar.

5. Någon återbetalning eller eftergift får inte beviljas när den

situation som ledde till underrättelsen om tullskulden är ett

resultat av bedrägligt beteende från gäldenärens sida.

6. Vid återbetalning behöver de berörda tullmyndigheterna

inte betala ränta.

Ränta ska dock betalas om ett beslut att bevilja återbetalning

inte genomförs inom tre månader från den dag då beslutet

fattades, såvida inte underlåtenheten att iaktta tidsfristen låg

utanför tullmyndigheternas kontroll.

I sådana fall ska ränta betalas från och med den dag då tremå­

nadersperioden löper ut till och med dagen för återbetalning.

Räntesatsen ska fastställas i enlighet med artikel 112.

7. Om tullmyndigheterna felaktigt har beviljat återbetalning

eller eftergift ska skyldigheten att betala den ursprungliga tulls­

kulden återinföras i den mån uppbörden av den inte är förbju­

den av tidsmässiga skäl enligt artikel 103.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/47

( 1 ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

263

I sådana fall ska ränta som betalats enligt punkt 5 andra stycket

återbetalas.

Artikel 117

Import- eller exporttullar som har tagits ut med ett för

stort belopp

1. Import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges

i den mån det belopp som motsvarar den tullskuld som ur­

sprungligen meddelades överstiger det belopp som skulle beta­

lats eller om gäldenären har underrättats om tullskulden i strid

med artikel 102.1 c eller d.

2. Om ansökan om återbetalning eller eftergift grundar sig

på att det vid den tidpunkt då deklarationen för övergång till fri

omsättning godtogs kunde tillämpas en nedsatt importtullsats

eller en nolltullsats för varorna enligt en tullkvot, ett tulltak eller

andra gynnsamma tulltaxeåtgärder, ska återbetalning eller efter­

gift beviljas förutsatt att något av följande villkor är uppfyllda då

ansökan tillsammans med de nödvändiga handlingarna inges:

a) Om, i fråga om en tullkvot, denna inte har uttömts.

b) Om, i övriga fall, den normala tullsatsen inte har återinförts.

Artikel 118

Defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i

avtalet

1. Importtullbelopp ska återbetalas eller efterges om under­

rättelsen om tullskulden avser varor som avvisats av importören

därför att de vid tidpunkten för frigörandet var defekta eller inte

uppfyllde villkoren i det avtal som låg till grund för importen.

Defekta varor ska anses innefatta varor som skadats innan de

frigjordes.

2. Trots vad som sägs i punkt 3 ska återbetalning eller efter­

gift beviljas förutsatt att varorna inte har använts, utom i fråga

om en inledande användning som kan ha varit nödvändig för

att fastställa att de var defekta eller inte uppfyllde villkoren i

avtalet och under förutsättning att de förs ut ur unionens tull­

område.

3. Återbetalning eller eftergift ska inte beviljas när

a) varorna, innan de övergått till fri omsättning, hänförts till ett

särskilt förfarande för testning, såvida det inte fastställs att

det faktum att varorna var defekta eller inte uppfyllde vill­

koren i avtalet normalt sett inte kunde ha upptäckts vid

dessa tester,

b) defekter hos varorna har beaktats vid fastställande av vill­

koren i avtalet, särskilt när det gäller priset, innan varorna

har hänförts till ett tullförfarande som innebär att en tulls­

kuld uppkommer, eller

c) varorna säljs av den sökande efter det att det har konstaterats

att de är defekta eller att de inte uppfyller villkoren i avtalet.

4. I stället för att varorna förs ut ur unionens tullområde och

på ansökan av den berörda personen ska tullmyndigheterna till­

låta att dessa hänförs till ett förfarande för aktiv förädling, in­

begripet förstöring, eller ett förfarande för extern transitering,

tullagerförfarandet eller ett förfarande för frizoner.

Artikel 119

Fel från de behöriga myndigheternas sida

1. I andra fall än dem som nämns i artikel 116.1 andra

stycket, och i artiklarna 117, 118 och 120, ska ett import- eller

exporttullbelopp återbetalas eller efterges, om det belopp som

svarar mot den tullskuld som ursprungligen meddelades till följd

av ett fel från de behöriga myndigheternas sida är lägre än det

belopp som ska betalas, förutsatt att följande villkor är upp­

fyllda:

a) Gäldenären kunde inte rimligen ha upptäckt felet.

b) Gäldenären agerade i god tro.

2. Om de villkor som fastställs i artikel 117.2 inte är upp­

fyllda, ska återbetalning eller eftergift beviljas, om den nedsatta

tullsatsen eller nolltullsatsen inte kunde tillämpas till följd av ett

fel från tullmyndigheternas sida, och tulldeklarationen för över­

gång till fri omsättning innehöll alla de uppgifter och åtföljdes

av alla de handlingar som krävdes för tillämpning av den ned­

satta tullsatsen eller nolltullsatsen.

3. Om varor erhåller förmånsbehandling på grundval av ett

system för administrativt samarbete som inbegriper myndighe­

ter i ett land eller territorium som är beläget utanför unionens

tullområde, ska ett intyg som utfärdats av dessa myndigheter,

om det skulle visa sig vara felaktigt, betraktas som ett fel

som inte rimligen kunde ha upptäckts på det sätt som avses i

punkt 1 a.

SV

L 269/48

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

264

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Ett utfärdande av ett felaktigt intyg ska emellertid inte betraktas

som ett fel när det grundar sig på felaktiga uppgifter från ex­

portören, utom när det är uppenbart att de utfärdande myndig­

heterna var eller borde ha varit medvetna om att varorna inte

uppfyllde villkoren för förmånsbehandling.

Gäldenären ska anses vara i god tro om denne kan visa att

denne under den period då den berörda kommersiella verksam­

heten pågick iakttog noggrannhet när det gäller att försäkra sig

om att samtliga villkor för förmånsbehandling var uppfyllda.

Gäldenären kan dock inte åberopa god tro när kommissionen i

Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjort ett tillkän­

nagivande om att det finns välgrundade tvivel om huruvida det

land eller territorium som omfattas av förmånsordningen till­

lämpar den korrekt.

Artikel 120

Rättviseskäl

1. I andra fall än sådana som avses i artikel 116.1 andra

stycket och i artiklarna 117, 118 och 119 ska import- eller

exporttullbelopp återbetalas eller efterges av rättviseskäl när en

tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka

varken uppsåt eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gälde­

nären.

2. Särskilda omständigheter enligt punkt 1 ska anses före­

ligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären

befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra ak­

törer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle

ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om

dessa omständigheter inte hade förelegat.

Artikel 121

Förfarande för återbetalning och eftergift

1. Ansökan om återbetalning eller eftergift i enlighet med

artikel 116 ska inges till tullmyndigheterna inom följande tids­

frister:

a) När det rör sig om import- eller exporttullbelopp som tagits

ut till ett för stort belopp, fel av den behöriga myndigheten

eller rättviseskäl, inom tre år från dagen för underrättelse om

tullskulden.

b) När det rör sig om defekta varor eller varor som inte upp­

fyller villkoren i avtalet, inom ett år från dagen för under­

rättelse om tullskulden.

c) När en tulldeklaration förklarats ogiltig, inom den period

som anges i de regler som gäller ogiltigförklarande.

De tidsfrister som anges i första stycket a och b ska förlängas

om bevisning lämnas av den sökande för att denne hindrats

från att lämna en ansökan inom den föreskrivna tiden till följd

av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

2. Om tullmyndigheterna inte kan bevilja återbetalning eller

eftergift av ett import- eller exporttullbelopp på grundval av de

skäl som anförts, ska de pröva en ansökan om återbetalning

eller eftergift i sak mot bakgrund av de andra skäl för återbe­

talning eller eftergift som avses i artikel 116.

3. Om ett överklagande inges enligt artikel 44 avseende en

underrättelse om tullskuld, ska den period som avses i punkt 1

första stycket tills vidare tillfälligt upphöra att löpa från och

med den dag då överklagandet inges och så länge som över­

klagandeförfarandet varar.

4. Om en tullmyndighet beviljar återbetalning eller eftergift i

enlighet med artiklarna 119 och 120 ska den berörda medlems­

staten informera kommissionen om detta.

Artikel 122

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa regler som den ska efterleva

när den fattar ett beslut som avses i artikel 116.3 och i syn­

nerhet om följande:

a) Villkor för godtagande av ärendet.

b) Tidsfrist för att fatta beslut och tillfälligt upphörande av

denna tidsfrist.

c) Meddelandet om den grundval som kommissionen avser att

basera sitt beslut på innan den fattar ett beslut som skulle

vara negativt för den person det berör.

d) Underrättelse om beslutet.

e) Följderna av underlåtenhet att fatta beslut eller att meddela

ett sådant beslut.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/49

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

265

Artikel 123

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

förfaranderegler för

a) återbetalning och eftergift enligt artikel 116,

b) att informera kommissionen i enlighet med artikel 121.4

och vilka uppgifter som ska lämnas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de be­

slut som avses i artikel 116.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 285.2.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1

ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till­

lämpas.

KAPITEL 4

Upphörande av tullskuld

Artikel 124

Upphörande

1. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestäm­

melser om de fall när ett import- eller exporttullbelopp som

svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund av att gäldenä­

rens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid

import eller export upphöra på något av följande sätt:

a) När gäldenären inte längre kan underrättas om tullskulden i

enlighet med artikel 103.

b) Genom betalning av import- eller exporttullbeloppet.

c) Om inte annat sägs i punkt 5, genom att import- eller

exporttullbeloppet efterges.

d) Om, i fråga om varor som deklarerats för ett tullförfarande

som medför skyldighet att betala import- eller exporttullar,

tulldeklarationen förklaras ogiltig.

e) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förver­

kas eller beslagtas och samtidigt eller därefter förverkas.

f) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förstörs

under tullövervakning eller överlåts till staten.

g) Om det faktum att varor försvinner eller skyldigheter enligt

tullagstiftningen inte fullgörs beror på att dessa varor full­

ständigt förstörts eller gått helt förlorade som en följd av

deras faktiska beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller

force majeure, eller till följd av instruktioner från tullmyn­

digheterna. Vid tillämpningen av detta led ska varor anses

som helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och

en.

h) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79 eller 82 och

följande villkor är uppfyllda:

i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld upp­

kom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta ge­

nomförandet av det berörda tullförfarandet och utgjorde

inte ett försök till bedrägeri.

ii) Alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska

uppfylla gällande krav fullgörs därefter.

i) Om varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till

nedsatt importtullsats på grund av deras användning för

slutändamål har exporterats med tullmyndigheternas till­

stånd.

j) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 78 och de forma­

liteter som fullgjorts för att erhålla förmånlig tullbehandling

enligt den artikeln ogiltigförklaras.

k) Om, med förbehåll för vad som sägs i punkt 6, tullskulden

uppkommit enligt artikel 79 och för tullmyndigheterna till­

fredsställande bevisning lämnas för att varorna inte har an­

vänts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområ­

de.

2. I de fall som avses i punkt 1 e ska tullskulden emellertid,

vid tillämpning av sanktioner för tullöverträdelser, inte anses ha

upphört om import- eller exporttullar eller förekomst av en

tullskuld enligt en medlemsstats lagstiftning utgör grund för

att fastställa sanktioner.

SV

L 269/50

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

266

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

3.

Om tullskulden i enlighet med punkt 1 g upphör för varor

som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importt­

ullsats på grund av deras användning för slutändamål, ska allt

skrot eller avfall från förstöringen av dem anses vara icke-

unionsvaror.

4. Den gällande lagstiftningen om schablonsatser när varor

gått helt förlorade på grund av deras beskaffenhet ska tillämpas,

om den berörda personen inte kan visa att den verkliga för­

lusten överstiger den som beräknats genom tillämpning av scha­

blonsatsen för varorna i fråga.

5. Om flera personer ansvarar för betalning av import- eller

exporttullbelopp som svarar mot tullskulden och eftergift bevil­

jas, ska tullskulden upphöra bara för den eller de personer som

beviljats eftergiften.

6. I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upp­

höra för den eller de personer som har försökt agera bedrägligt.

7. Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79, ska den

upphöra för sådana personer vars beteende inte varit bedrägligt

och som bidragit till kampen mot bedrägeri.

Artikel 125

Tillämpning av sanktioner

När tullskulden upphör på grundval av artikel 124.1 h ska

medlemsstaterna inte hindras från att tillämpa sanktioner till

följd av att tullagstiftningen inte efterlevts.

Artikel 126

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa en förteckning över sådan

underlåtenhet som inte har någon avgörande inverkan på det

korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet, och för

att komplettera artikel 124.1 h i.

AVDELNING IV

INFÖRSEL AV VAROR I UNIONENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Summarisk införseldeklaration

Artikel 127

Ingivande av en summarisk införseldeklaration

1. Varor som förs in i unionens tullområde ska omfattas av

en summarisk införseldeklaration.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande

fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras

på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes

territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

b) I andra fall, när det motiveras av typen av varor eller varuf­

löden eller föreskrivs i internationella avtal.

3. En summarisk införseldeklaration ska inges av den ansva­

riga personen till tullkontoret för första införsel inom en sär­

skild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska införseldekla­

rationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att

det sistnämnda omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna

till tullkontoret för första införsel eller gör dem elektroniskt

tillgängliga för det.

4. Den summariska införseldeklarationen ska inges av

fraktföraren.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska införsel­

deklarationen i stället inges av någon av följande personer:

a) Importören, varumottagaren eller en annan person i vars

namn eller för vars räkning fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas

ankomst till införseltullkontoret.

5. Den summariska införseldeklarationen ska innehålla de

upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skydds­

skäl.

6. I särskilda fall där alla de upplysningar som avses i punkt

5 inte kan erhållas från de personer som avses i punkt 4, får

andra personer som har dessa upplysningar och vederbörliga

rättigheter att tillhandahålla dem anmodas att lämna dessa upp­

lysningar.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/51

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

267

7. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella

uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för

ingivande av en summarisk införseldeklaration förutsatt att så­

dana system innehåller de upplysningar som krävs för en sådan

deklaration och att upplysningarna är tillgängliga inom en sär­

skild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde.

8. Tullmyndigheterna får godta ingivande av en anmälan och

tillgång till de upplysningar som ska anges i en summarisk

införseldeklaration i den ekonomiska aktörens datorsystem i

stället för ingivande av en summarisk införseldeklaration.

Artikel 128

Riskanalys

Det tullkontor som avses i artikel 127.3 ska säkerställa att det,

främst i säkerhets- och skyddssyfte, inom en särskild tidsfrist

utförs en riskanalys på grundval av den summariska införsel­

deklaration som avses i artikel 127.1 eller de upplysningar som

avses i artikel 127.8 och vidta de åtgärder som krävs med

anledning av riskanalysresultaten.

Artikel 129

Ändring och ogiltigförklaring av den summariska

införseldeklarationen

1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera

uppgifter i en summarisk införseldeklaration efter det att den

har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande

har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav

den summariska införseldeklarationen om att de avser att

undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i den sum­

mariska införseldeklarationen är felaktiga.

c) Varornas ankomst har redan anmälts till tullen.

2. Om varor för vilka en summarisk införseldeklaration har

ingetts inte har förts in i unionens tullområde ska tullmyndig­

heterna ogiltigförklara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten, eller

b) inom 200 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 130

Deklarationer som ingetts i stället för en summarisk

införseldeklaration

1. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet

på att det ska inges en summarisk införseldeklaration i fråga om

varor för vilka en tulldeklaration ingetts före utgången av tids­

fristen för ingivande av den summariska införseldeklarationen. I

det fallet ska tulldeklarationen innehålla åtminstone de uppgifter

som krävs för en summarisk införseldeklaration. Till dess att

tulldeklarationen godtas i enlighet med artikel 172 ska den

betraktas som en summarisk införseldeklaration.

2. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet

på att det ska inges en summarisk införseldeklaration i fråga om

varor för vilka en deklaration för tillfällig lagring inges före

utgången av tidsfristen för ingivande av den summariska inför­

seldeklarationen. En sådan deklaration ska innehålla åtminstone

de uppgifter som krävs för en summarisk införseldeklaration.

Till dess att de deklarerade varornas ankomst anmälts till tullen

i enlighet med artikel 139 ska deklarationen för tillfällig lagring

betraktas som en summarisk införseldeklaration.

Artikel 131

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där kravet på att det ska inges en summarisk inför­

seldeklaration frångås enligt artikel 127.2 c,

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 127.3 och 127.7

inom vilken den summariska införseldeklarationen ska inges

innan varorna förs in i unionens tullområde med beaktande

av typen av varor eller varuflöden,

c) de fall som avses i artikel 127.6 och de andra personer som

kan komma att avkrävas uppgifter om den summariska in­

förseldeklarationen i dessa fall.

Artikel 132

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) förfaranderegler för ingivande av den summariska införsel­

deklaration som avses i artikel 127,

SV

L 269/52

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

268

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) förfaranderegler för och lämnande av uppgifter avseende en

summarisk införseldeklaration av de andra personer som

avses i artikel 127.6,

c) den tidsfrist inom vilken en riskanalys ska utföras och nöd­

vändiga åtgärder vidtas, i enlighet med artikel 128,

d) förfaranderegler för ändring av en summarisk införseldekla­

ration, i enlighet med artikel 129.1,

e) förfaranderegler för ogiltigförklaring av en summarisk inför­

seldeklaration i enlighet med artikel 129.2, med beaktande

av att hanteringen av införseln av varor sker korrekt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Varors ankomst

A v s n i t t 1

I n f ö r s e l a v v a r o r i u n i o n e n s t u l l o m r å d e

Artikel 133

Anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs

ankomst

1. Operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg

som förs in i unionens tullområde ska anmäla ankomsten till

tullkontoret för den första införseln när transportmedlet an­

kommer.

När tullmyndigheterna har tillgång till uppgifter om ett havs­

gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst får de frångå kravet

på den anmälan som avses i första stycket.

2. Tullmyndigheterna får godta att hamn- eller flygplats­

system eller andra tillgängliga informationskällor används för

anmälan av transportmedels ankomst.

Artikel 134

Tullövervakning

1. Varor som förs in i unionens tullområde ska, från och

med tidpunkten för införseln, omfattas av tullövervakning och

får underkastas tullkontroller. I tillämpliga fall ska de bli föremål

för förbud och restriktioner som bl.a. grundas på hänsyn till

allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller beho­

vet att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara

växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konst­

närligt, historiskt eller arkeologiskt värde och att skydda indu­

striell eller kommersiell äganderätt, inbegripet kontroller avse­

ende narkotikaprekursorer, varumärkesförfalskade varor och

kontanter samt genomförandet av åtgärder för bevarande och

förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska åtgärder.

Varorna ska kvarstå under tullövervakning under den tid som

krävs för att fastställa deras tullstatus och får inte undandras

sådan övervakning utan tullmyndigheternas tillstånd.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 254 får unions­

varor inte omfattas av tullövervakning sedan deras tullstatus

fastställts.

Icke-unionsvaror ska kvarstå under tullövervakning till dess att

deras tullstatus ändras eller de förs ut ur unionens tullområde

eller förstörs.

2. Innehavaren av varor som befinner sig under tullövervak­

ning får, med tullmyndigheternas tillstånd, när som helst un­

dersöka varorna eller ta prover, särskilt i syfte att fastställa

varornas klassificering enligt tulltaxan, deras tullvärde eller tull­

status.

Artikel 135

Transport till avsedd plats

1. Den person som för in varor i unionens tullområde ska

utan dröjsmål transportera dem via den rutt som tullmyndighe­

terna angivit och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som

utsetts av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som de

anvisat eller godkänt, eller till en frizon.

2. Varor som förs in i en frizon ska föras in i den frizonen

direkt, antingen sjövägen eller med flyg eller, om det sker land­

vägen, utan att passera genom någon annan del av unionens

tullområde, om frizonen gränsar till landgränsen mellan en

medlemsstat och ett tredjeland.

3. Den som tar på sig ansvaret för att transportera varor efter

det att de förts in i unionens tullområde ska bli ansvarig för att

skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2 efterlevs.

4. Varor som, även om de fortfarande befinner sig utanför

unionens tullområde, får underkastas tullkontroller av en med­

lemsstats tullmyndighet till följd av ett avtal med det berörda

landet eller territoriet utanför unionens tullområde ska behand­

las på samma sätt som varor som förts in i unionens tullområ­

de.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/53

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

269

5. Punkterna 1 och 2 får inte hindra tillämpningen av sär­

skilda regler om varor som transporteras inom gränsområden

eller i rörledningar och kablar liksom trafik av försumbar eko­

nomisk betydelse, t.ex. brev, vykort och trycksaker och deras

elektroniska motsvarigheter i andra medier eller varor som med­

förs av resande, förutsatt att möjligheterna till tullövervakning

och tullkontroll därigenom inte äventyras.

6. Punkt 1 ska inte gälla de transportmedel och varor som

transporteras på dessa som endast passerar genom unionens

tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

Artikel 136

Luft- och sjöfartsförbindelser inom unionen

Artiklarna 127–130, 133, 135.1, 137, 139–141 och 144–149

ska inte gälla icke-unionsvaror och varor som avses i artikel 155

som tillfälligt lämnar unionens tullområde under transport mel­

lan två platser inom det området sjövägen eller med flyg, för­

utsatt att transporten äger rum via en direkt rutt utan något

uppehåll utanför unionens tullområde.

Artikel 137

Transport under särskilda omständigheter

1. Om skyldigheten enligt artikel 135.1 på grund av oför­

utsebara omständigheter eller force majeure inte kan fullgöras,

ska den person som har denna skyldighet eller varje annan

person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta

tullmyndigheterna om detta. Om de oförutsebara omständighe­

terna eller force majeure inte leder till att varorna går helt

förlorade, ska tullmyndigheterna även underrättas om exakt

var de finns.

2.

Om ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av artikel 135.6

på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure

tvingas göra ett tillfälligt uppehåll i en hamn i eller tillfälligt

tvingas landa i unionens tullområde och skyldigheten enligt

artikel 135.1 inte kan fullgöras, ska den person som fört farty­

get eller luftfartyget in i unionens tullområde eller varje annan

person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta

tullmyndigheterna om detta.

3. Tullmyndigheterna ska besluta vilka åtgärder som ska vid­

tas för att möjliggöra tullövervakning av de varor som avses i

punkt 1, eller av fartyg eller luftfartyg samt de varor som dessa

transporterar under de omständigheter som anges i punkt 2,

och för att vid behov se till att de i ett senare skede transpor­

teras till ett tullkontor eller någon annan plats som har anvisats

eller godkänts av myndigheterna.

Artikel 138

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) anmälan av ankomst enligt artikel 133,

b) transport av varor enligt artikel 135.5,

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

A n m ä l a n , l o s s n i n g o c h u n d e r s ö k n i n g a v

v a r o r

Artikel 139

Anmälan till tullen av varors ankomst

1. Införsel av varor till unionens tullområde ska omedelbart

vid ankomst anmälas till tullen vid det anvisade tullkontoret

eller till någon annan plats som tullmyndigheterna anvisat eller

godkänt eller till en frizon av någon av följande personer:

a) Den person som för in varorna i unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person

som för in varorna i unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera

varorna efter det att de förts in i unionens tullområde.

2. Varor som förs in i unionens tullområde sjövägen eller

med flyg och som för transporten förblir på samma transport­

medel ska endast anmälas till tullen vid den hamn eller flygplats

i unionen där de lossas eller omlastas. Varor som förs in i

unionens tullområde och som lossas från och lastas på samma

transportmedel under färd för att andra varor ska kunna lossas

eller lastas ska emellertid inte anmälas till tullen vid den ham­

nen eller flygplatsen.

3. Trots skyldigheterna för den person som avses i punkt 1

får i stället någon av följande personer anmäla varornas an­

komst till tullen:

a) Varje person som omedelbart hänför varorna till ett tullför­

farande.

SV

L 269/54

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

270

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) Innehavaren av ett tillstånd till drift av lagringsanläggningar

eller varje person som bedriver verksamhet i en frizon.

4. Den person som anmäler varornas ankomst ska hänvisa

till den summariska införseldeklaration eller, i de fall som avses

i artikel 130, tulldeklaration eller deklaration för tillfällig lagring

som har ingetts för varorna, utom i de fall undantag medges

från skyldigheten att inge en summarisk införseldeklaration.

5. I de fall sådana icke-unionsvaror vars ankomst anmäls till

tullen inte täcks av en summarisk införseldeklaration, och utom

i de fall undantag medges från skyldigheten att inge en sådan,

ska en av de personer som avses i artikel 127.4, utan att det

påverkar tillämpningen av artikel 127.6, omedelbart inge en

sådan deklaration eller ska istället inge en tulldeklaration eller

en deklaration för tillfällig lagring.

6. Punkt 1 får inte hindra tillämpningen av särskilda regler

om varor som transporteras inom gränsområden eller i rörled­

ningar och kablar liksom trafik av försumbar ekonomisk bety­

delse, t.ex. brev, vykort och trycksaker samt elektroniska mot­

svarigheter till dessa lagrade på andra medier eller varor som

medförs av resande, förutsatt att möjligheterna till tullövervak­

ning och tullkontroll därigenom inte äventyras.

7. Varor vars ankomst anmälts till tullen får inte utan tull­

myndigheternas medgivande föras bort från den plats där de har

anmälts.

Artikel 140

Lossning och undersökning av varor

1. Varor får lossas eller omlastas från det transportmedel på

vilket de transporteras endast med tullmyndigheternas tillstånd

och på platser som anvisats eller godkänts av dessa myndighe­

ter.

Ett sådant tillstånd ska emellertid inte krävas i händelse av en så

överhängande fara att det är nödvändigt att omedelbart lossa

alla eller en del av varorna. I så fall ska tullmyndigheterna

omedelbart underrättas om detta.

2. Tullmyndigheterna får när som helst kräva att varor lossas

och packas upp i syfte att undersöka eller ta prover av dem eller

undersöka det transportmedel på vilket de transporteras.

Artikel 141

Varor som befordras under transit

1. Artiklarna 135.2–135.6, 139, 140 och 144–149 ska inte

tillämpas när varor som redan omfattas av ett förfarande för

transitering förs in i unionens tullområde.

2. Artiklarna 140 och 144–149 ska tillämpas på icke-

unionsvaror som befordras enligt ett transiteringsförfarande, ef­

ter det att sådana varors ankomst har anmälts vid destinations­

tullkontoret i unionens tullområde i enlighet med reglerna om

förfarandet för transitering.

Artikel 142

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för godkännande

av de platser som avses i artikel 139.1.

Artikel 143

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för anmälan till tullen av varors ankomst i enlig­

het med artikel 139.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

T i l l f ä l l i g l a g r i n g a v v a r o r

Artikel 144

Varor i tillfällig lagring

Icke-unionsvaror ska hänföras till tillfällig lagring vid den tid­

punkt varorna anmäls till tullen.

Artikel 145

Deklaration för tillfällig lagring

1. Icke-unionsvaror som har anmälts till tullen ska omfattas

av en deklaration för tillfällig lagring som innehåller alla upp­

gifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om till­

fällig lagring.

2. Handlingar med anknytning till varor i tillfällig lagring ska

lämnas till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstift­

ningen eller när det krävs för tullkontroller.

3. Deklarationen för tillfällig lagring ska inges av någon av

de personer som avses i artikel 139.1 eller 139.2 senast vid den

tidpunkt då varornas ankomst anmäls till tullen.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/55

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

271

4. Deklarationen för tillfällig lagring ska utom i de fall un­

dantag medges från skyldigheten att inge en summarisk inför­

seldeklaration innehålla en hänvisning till eventuella summa­

riska införseldeklarationer som ingetts för varor som anmälts

till tullen utom i de fall dessa redan varit föremål för tillfällig

lagring eller hänförts till ett tullförfarande och inte lämnat unio­

nens tullområde.

5. Tullmyndigheterna får godta att deklarationen för tillfällig

lagring även sker på något av följande sätt:

a) En hänvisning till en summarisk införseldeklaration som ing­

etts för varorna i fråga, kompletterad av uppgifterna i en

deklaration för tillfällig lagring.

b) Ett manifest eller annat transportdokument, om det innehål­

ler uppgifterna i en deklaration för tillfällig lagring inbegripet

en hänvisning till eventuella summariska införseldeklaratio­

ner för varorna i fråga.

6. Tullmyndigheterna får godta att system för affärs-, hamn-

eller transportinformation används för ingivande av en deklara­

tion för tillfällig lagring om de innehåller de nödvändiga upp­

gifterna för en sådan deklaration och dessa uppgifter är tillgäng­

liga i enlighet med punkt 3.

7. Artiklarna 188–193 ska tillämpas på deklarationen för

tillfällig lagring.

8. Deklarationen för tillfällig lagring får också användas med

avseende på

a) anmälan av ankomst enligt artikel 133, eller

b) anmälan av varorna till tullen enligt artikel 139, förutsatt att

villkoren i dessa bestämmelser är uppfyllda.

9. Det krävs ingen deklaration för tillfällig lagring om varor­

nas tullstatus som unionsvaror senast vid den tidpunkt då deras

ankomst anmäls till tullen, fastställs i enlighet med artiklarna

153–156.

10. Tullmyndigheterna ska behålla eller ha tillgång till dekla­

rationen för tillfällig lagring, i syfte att kontrollera att de varor

deklarationen avser senare hänförs till ett tullförfarande eller

återexporteras i enlighet med artikel 149.

11. I de fall där icke-unionsvaror som befordras inom ramen

för ett förfarande för transitering anmäls vid destinationstull­

kontoret på unionens tullområde ska vid tillämpningen av

punkterna 1–10 uppgifterna avseende den berörda transite­

ringen anses vara en deklaration för tillfällig lagring, förutsatt

att de uppfyller kraven för detta ändamål. Innehavaren av va­

rorna får dock inge en deklaration för tillfällig lagring efter det

att transiteringsförfarandet har slutförts.

Artikel 146

Ändring och ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig

lagring

1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera

uppgifter i en deklaration för tillfällig lagring efter det att den

har ingetts. Ändringen får dock inte göra deklarationen tillämp­

lig på andra varor än dem som den omfattade från början.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande

har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav

deklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i deklaratio­

nen är felaktiga.

2. Om varor för vilka en deklaration för tillfällig lagring har

ingetts inte anmäls till tullen ska tullmyndigheterna ogiltigför­

klara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten, eller

b) inom 30 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 147

Villkoren och skyldigheterna som hör samman med

tillfällig lagring

1. Varor i tillfällig lagring ska endast förvaras i anläggningar

för tillfällig lagring enligt artikel 148 eller, i de fall detta är

berättigat, på andra platser som anvisats eller godkänts av tull­

myndigheterna.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 134.2 ska

varor i tillfällig lagring endast utsättas för sådana former av

hantering som är ämnade att säkerställa att de bevaras i ett

oförändrat skick utan att deras utseende eller tekniska egenska­

per förändras.

SV

L 269/56

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

272

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

3. Innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 148 eller

den person som lagrar varorna i de fall där varor lagras på

andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna

ska ansvara för allt följande:

a) Att sörja för att varor i tillfällig lagring inte undandras tul­

lens övervakning.

b) Att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagringen

av varorna i tillfällig lagring.

4. Om varor av vilket skäl som helst inte längre kan kvar­

hållas i tillfällig lagring, ska tullmyndigheterna utan dröjsmål

vidta alla åtgärder som krävs för att varornas status ska uppfylla

kraven i artiklarna 197, 198 och 199.

Artikel 148

Driftstillstånd för anläggningar för tillfällig lagring

1. Det ska krävas ett tillstånd från tullmyndigheterna för drift

av anläggningar för tillfällig lagring. Ett sådant tillstånd ska inte

krävas om det är tullmyndigheten själv som driver den tillfälliga

lagringsanläggningen.

Villkoren för att driften av anläggningen för tillfällig lagring ska

vara tillåten ska framgå av tillståndet.

2. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas per­

soner som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genom­

förande av verksamheten, en godkänd ekonomisk aktör för

tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor förutsatt att

driften av anläggningar för tillfällig lagring beaktas i det till­

stånd som avses i artikel 38.2 a.

c) De lämnar en garanti i enlighet med artikel 89.

När en samlad garanti ges ska efterlevnaden av de skyldigheter

som är knutna till garantin övervakas genom vederbörlig

granskning.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas när

tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva

använda administrativa arrangemang som inte står i proportion

till de ekonomiska behoven i fråga.

4. Innehavaren av tillståndet ska hålla lämplig bokföring i en

form som godkänns av tullmyndigheterna.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter

som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka driften

av anläggningar för tillfällig lagring, i synnerhet när det gäller

att identifiera de varor som lagras, deras tullstatus och befordran

av dessa varor.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses

uppfylla den skyldighet som avses i första och andra styckena

om dennes bokföring är ändamålsenlig för den tillfälliga lag­

ringen.

5. Tullmyndigheterna får enligt följande bemyndiga till­

ståndshavaren att befordra varor i tillfällig lagring mellan olika

anläggningar för tillfällig lagring förutsatt att sådan befordran

inte ökar risken för bedrägeri:

a) En sådan befordran sker på en tullmyndighets ansvar,

b) en sådan befordran täcks av endast ett tillstånd som utfärdats

till en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar, eller

c) i andra fall av befordran.

6. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen

inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta

lagring av unionsvaror i en anläggning för tillfällig lagring.

Dessa varor ska inte betraktas som ”varor i tillfällig lagring”.

Artikel 149

Upphörande av tillfällig lagring

Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska hänföras till ett tullför­

farande eller återexporteras inom 90 dagar.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/57

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

273

Artikel 150

Val av tullförfarande

Om inget annat föreskrivs ska deklaranten fritt få välja till vilket

tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det för­

farandet, oberoende av varornas beskaffenhet, mängd, ur­

sprungsland, avsändningsland eller destinationsland.

Artikel 151

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för godkännande av de platser som avses i

artikel 147.1,

b) villkoren för beviljande av tillstånd för drift av anläggningar

för tillfällig lagring enligt artikel 148,

c) fall av befordran som avses i artikel 148.5 c.

Artikel 152

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) ingivande av en deklaration för tillfällig lagring enligt

artikel 145,

b) ändring av en deklaration för tillfällig lagring enligt

artikel 146.1,

c) ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig lagring enligt

artikel 146.2,

d) befordran av varor i tillfällig lagring enligt artikel 148.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

AVDELNING V

ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV

VAROR TILL ETT TULLFÖRFARANDE, KONTROLL,

FRIGÖRANDE OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR

KAPITEL 1

Varors tullstatus

Artikel 153

Antagande om varors tullstatus som unionsvaror

1. Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska

antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida det inte fastställs

att de inte har tullstatus som unionsvaror.

2. I särskilda fall då antagandet enligt punkt 1 inte gäller,

måste varors tullstatus som unionsvaror bevisas.

3. I särskilda fall ska varor som i sin helhet har framställts i

unionens tullområde inte ha tullstatus som unionsvaror om de

har framställts av varor i tillfällig lagring eller som hänförts till

förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring,

förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv för­

ädling.

Artikel 154

Förlust av varors tullstatus som unionsvaror

Unionsvaror ska bli icke-unionsvaror i följande fall:

a) När de förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna

om intern transitering inte är tillämpliga.

b) När de har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett

förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i

den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen.

c) När de har hänförts till ett förfarande för användning för

slutändamål och därefter antingen överlåts till staten eller

förstörs och endast återstår som avfall.

d) När deklarationen för övergång till fri omsättning förklaras

ogiltig efter frigörandet av varorna.

Artikel 155

Unionsvaror som tillfälligt lämnar unionens tullområde

1. I de fall som avses i artikel 227.2 b–f ska varor behålla sin

tullstatus som unionsvaror bara om denna status kan fastställas

enligt vissa villkor och på det sätt som föreskrivs i tullagstift­

ningen.

SV

L 269/58

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

274

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

2. I särskilda fall får unionsvaror, utan att omfattas av ett

tullförfarande, befordras från en plats till en annan inom unio­

nens tullområde och tillfälligt lämna detta område utan att deras

tullstatus ändras.

Artikel 156

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där det antagande som anges i artikel 153.1 inte är

tillämpligt,

b) villkor för att bevilja lättnader vid styrkande av varors tull­

status som unionsvaror,

c) de fall där de varor som avses i artikel 153.3 inte har tull­

status som unionsvaror,

d) de fall där tullstatusen för de varor som avses i artikel 155.2

inte ändras.

Artikel 157

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för tillhandahållande och kontroll av bevis för

varors tullstatus som unionsvaror.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Hänförande av varor till ett tullförfarande

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 158

Tulldeklaration av varor och tullövervakning av

unionsvaror

1. Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom

förfarandet för frizoner, ska omfattas av en tulldeklaration som

är anpassad till förfarandet i fråga.

2. I särskilda fall, förutom dem som avses i artikel 6.2 får en

tulldeklaration inges på annat sätt än genom elektronisk data­

behandlingsteknik.

3. Unionsvaror som deklareras för export, intern unionstran­

sitering eller passiv förädling ska omfattas av tullövervakning

från och med den tidpunkt då den deklaration som avses i

punkt 1 godtas till och med den tidpunkt då de förs ut ur

unionens tullområde eller överlåts till staten eller förstörs eller

tulldeklarationen förklaras ogiltig.

Artikel 159

Behöriga tullkontor

1. Utom när annat föreskrivs i unionslagstiftningen ska med­

lemsstaterna fastställa belägenheten och behörigheten för de

olika tullkontor som är belägna på deras territorium.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att officiella öppettider fast­

ställs för dessa kontor och att öppettiderna är rimliga och ända­

målsenliga med beaktande av typen av varuflöden, varornas

beskaffenhet och det tullförfarande som de hänförs till, så att

det internationella varuflödet varken hindras eller snedvrids.

3. Om inte annat anges ska det tullkontor som är behörigt

för att hänföra varor till ett tullförfarande vara det ansvariga

tullkontoret på den ort där varorna anmäls till tullen.

Artikel 160

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de fall då en tulldeklaration

får inges på annat sätt än med hjälp av elektronisk databehand­

lingsteknik i enlighet med artikel 158.2.

Artikel 161

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) bestämningen av de tullkontor som är behöriga utöver det

som avses i artikel 159.3, inbegripet tullkontor för införsel

och tullkontor för utförsel,

b) ingivande av tulldeklaration i de fall som avses i

artikel 158.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/59

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

275

A v s n i t t 2

S t a n d a r d t u l l d e k l a r a t i o n e r

Artikel 162

Innehållet i standardtulldeklarationer

Standardtulldeklarationer ska innehålla alla de uppgifter som

krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullför­

farande för vilket varorna deklareras.

Artikel 163

Styrkande handlingar

1. De styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av

bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna dekla­

reras ska innehas av deklaranten och ställas till förfogande för

tullmyndigheterna vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges.

2. Styrkande handlingar ska lämnas till tullmyndigheterna

när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för

tullkontroller.

3. I särskilda fall får ekonomiska aktörer upprätta styrkande

handlingar under förutsättning att tullmyndigheterna har bevil­

jat dem tillstånd att göra detta.

Artikel 164

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa regler för beviljande av det

tillstånd som avses i artikel 163.3.

Artikel 165

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) ingivande av standardiserade tulldeklarationer enligt arti­

kel 162,

b) tillhandahållande av de styrkande handlingar som avses i

artikel 163.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

f ö r e n k l a d e t u l l d e k l a r a t i o n e r

Artikel 166

Förenklad deklaration

1. Tullmyndigheterna får godta att en person har varor hän­

förda till ett tullförfarande på grundval av en förenklad dekla­

ration, i vilken vissa av de uppgifter som avses i artikel 162 eller

de styrkande handlingar som avses i artikel 163 får utelämnas.

2. Regelbunden användning av en förenklad deklaration som

avses i punkt 1 förutsätter ett tillstånd från tullmyndigheterna.

Artikel 167

Kompletterande deklaration

1. När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166

eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182

ska deklaranten inge en kompletterande deklaration som inne­

håller de uppgifter som krävs för det berörda tullförfarandet vid

det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist.

När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 ska de

styrkande handlingar som krävs innehas av deklaranten och

vara tillgängliga för tullmyndigheterna inom en särskild tidsfrist.

Den kompletterande deklarationen får vara av allmän, periodisk

eller sammanfattande art.

2. I följande fall ska skyldigheten att inge en kompletterande

deklaration frångås:

a) Då varor har hänförts till tullagerförfarandet.

b) I andra särskilda fall.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en kompletterande

deklaration när följande villkor tillämpas:

a) Den förenklade deklarationen avser varor vars värde och

kvantitet faller under den statistiska tröskeln.

SV

L 269/60

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

276

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) Den förenklade deklarationen innehåller redan all infor­

mation som behövs för det berörda tullförfarandet.

c) Den förenklade deklarationen inges inte som en registrering i

deklarantens bokföring.

4. Den förenklade deklaration som avses i artikel 166 eller

den registrering i deklarantens bokföring som avses i artikel 182

och den kompletterande deklarationen ska anses utgöra en en­

da, odelbar handling som börjar gälla den dag då den förenk­

lade deklarationen godtas i enlighet med artikel 172 respektive

den dag då varorna registreras i deklarantens bokföring.

5. Den plats där den kompletterande deklarationen ska inges

ska för tillämpningen av artikel 87 anses vara den plats där

tulldeklarationen har ingetts.

Artikel 168

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i arti­

kel 166.2,

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 första stycket

inom vilken en kompletterande deklaration ska inges,

c) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 andra stycket

inom vilken styrkande handlingar ska innehas av deklaran­

ten,

d) de särskilda fall där skyldigheten att inge en kompletterande

deklaration ska frångås i enlighet med artikel 167.2 b.

Artikel 169

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för ingivande av

a) den förenklade deklaration som avses i artikel 166,

b) den kompletterande deklaration som avses i artikel 167.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 4

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r a l l a t u l l d e k l a r a ­

t i o n e r

Artikel 170

Ingivande av tulldeklaration

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 167.1 får

en tulldeklaration inges av varje person som kan lämna alla de

uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om

det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person

ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas

ankomst till tullen.

Om det faktum att en tulldeklaration godtas innebär att en

bestämd person får särskilda skyldigheter, ska den deklarationen

emellertid inges av denna person eller av dennes representant.

2. Deklaranten ska vara etablerad i unionens tullområde.

3. Genom undantag från punkten 2, behöver inte följande

deklaranter vara etablerade i unionens tullområde:

a) Personer som inger en tulldeklaration för transitering eller

tillfällig införsel.

b) Personer som vid enstaka tillfällen inger en tulldeklaration,

inbegripet för användning för slutändamål eller aktiv för­

ädling, under förutsättning att tullmyndigheterna anser det

vara berättigat.

c) Personer som är etablerade i ett land vars territorium an­

gränsar till unionens tullområde och som anmäler varor som

tulldeklarationen avser vid ett tullkontor vid gränsen till

detta land under förutsättning att landet där personerna är

etablerade beviljar motsvarande förmån för personer som är

etablerade i unionens tullområde.

4. Tulldeklarationer ska vara autentiserade.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/61

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

277

Artikel 171

Ingivande av en tulldeklaration innan varornas ankomst

anmäls

En tulldeklaration får inges innan varornas ankomst väntas an­

mälas till tullen. Om varorna inte anmäls inom 30 dagar efter

ingivandet av tulldeklarationen ska den anses inte ha ingetts.

Artikel 172

Godtagande av en tulldeklaration

1. Tulldeklarationer som uppfyller villkoren i detta kapitel

ska omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de

varor som de avser har anmälts till tullen.

2. Den dag då tullmyndigheterna godtar tulldeklarationen

ska, om inget annat föreskrivs, vara den dag som används för

tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vil­

ket varorna deklareras och för alla andra import- eller export­

formaliteter.

Artikel 173

Ändring av en tulldeklaration

1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera

av uppgifterna i tulldeklarationen efter det att den godtagits av

tullen. Ändringen får dock inte göra tulldeklarationen tillämplig

på andra varor än dem som den omfattade från början.

2. En ändring får inte tillåtas om den är föremål för en

ansökan efter det att något av följande inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de

avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i tulldeklara­

tionen är felaktiga.

c) Tullmyndigheterna har frigjort varorna.

3. Om en ansökan inges av deklaranten inom tre år från och

med tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen får ändring

av tulldeklarationen tillåtas efter det att varorna frigjorts så att

deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör sam­

man med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.

Artikel 174

Ogiltigförklarande av en tulldeklaration

1. Tullmyndigheterna ska på ansökan av deklaranten ogiltig­

förklara en redan godtagen tulldeklaration i något av följande

fall:

a) När de är förvissade om att varorna omedelbart kommer att

hänföras till ett annat tullförfarande.

b) När de är förvissade om att ett hänförande av varorna till det

tullförfarande för vilket de deklarerats på grund av särskilda

omständigheter inte längre är berättigat.

Om tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de

avser att undersöka varorna, ska emellertid en ansökan om

ogiltigförklaring av tulldeklarationen inte bifallas förrän under­

sökningen ägt rum.

2. Tulldeklarationen får inte ogiltigförklaras efter det att va­

rorna frigjorts, om inget annat föreskrivs.

Artikel 175

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de fall där en tulldeklaration

får ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts i enlighet med

artikel 174.2.

Artikel 176

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) ingivande av en tulldeklaration enligt artikel 171,

b) godtagande av en tulldeklaration enligt artikel 172, inbegri­

pet tillämpning av dessa regler i de fall som avses i arti­

kel 179,

c) ändring av en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts i

enlighet med artikel 173.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

SV

L 269/62

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

278

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

A v s n i t t 5

a n d r a f ö r e n k l i n g a r

Artikel 177

Förenkling av upprättandet av tulldeklarationer för sådana

varor som omfattas av olika undernummer i tulltaxan

1. I de fall en sändning utgörs av varor som omfattas av

olika undernummer enligt tulltaxan och behandlingen av var

och en av dessa varor i enlighet med dess undernummer enligt

tulltaxan vid upprättandet av tulldeklarationen skulle medföra

en arbetsbörda och omkostnad som inte står i proportion till de

import- eller exporttullar som kan tas ut, får tullmyndigheterna

på ansökan av deklaranten tillåta att import- eller exporttullar

tillämpas på hela sändningen på grundval av undernummer

enligt tulltaxan för de varor som är föremål för den högsta

import- eller exporttullen.

2. Tullmyndigheterna ska vägra att tillämpa förenklingen

som avses i punkt 1 med avseende på varor som är föremål

för förbud eller restriktioner eller punktskatter i de fall en kor­

rekt klassificering är nödvändig för åtgärdens tillämpning.

Artikel 178

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för

fastställande av undernummer enligt tulltaxan vid tillämpning av

artikel 177.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 179

Centraliserad klarering

1. Tullmyndigheterna får på ansökan tillåta en person att till

det ansvariga tullkontoret på den ort där den personen är eta­

blerad inge en tulldeklaration för varor som anmälts vid ett

annat tullkontor.

Undantag från det krav på tillstånd som avses i första stycket får

medges när tulldeklarationen inges och varorna anmäls till tull­

kontor som omfattas av en tullmyndighets ansvar.

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara

en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar.

3. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts ska

a) övervaka hänförandet av varor till det berörda tullförfaran­

det,

b) genomföra de tullkontroller för att kontrollera tulldeklaratio­

nen som avses i artikel 188 a och b,

c) i berättigade fall, begära att det tullkontor till vilket varornas

ankomst har anmälts genomför de tullkontroller för att

kontrollera tulldeklarationen som avses i artikel 188 c och

d, och

d) vidta tullformaliteterna för att uppbära det import- eller ex­

porttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder.

4. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts och det tull­

kontor till vilket varornas ankomst har anmälts ska utbyta in­

formation som är nödvändig för att kontrollera tulldeklaratio­

nen och för att frigöra varorna.

5. Det tullkontor till vilket varornas ankomst anmäls ska,

utan att detta påverkar dess egna kontroller som avser varor

som förs in i eller ut ur unionens tullområde, utföra de tull­

kontroller som avses i punkt 3 c och överlämna resultaten av

dessa kontroller till det tullkontor där tulldeklarationen inges.

6. Det tullkontor där tulldeklarationen inges ska frigöra va­

rorna i enlighet med artiklarna 194 och 195 och därvid beakta

a) resultaten av dess egna kontroller för kontrollen av tulldekla­

rationen,

b) resultaten av de kontroller som genomförs av det tullkontor

till vilket varornas ankomst har anmälts för kontroll av tull­

deklarationen och de kontroller som avser varor som förs in

i eller ut ur unionens tullområde.

Artikel 180

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av

det tillstånd som avses i artikel 179.1 första stycket.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/63

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

279

Artikel 181

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) centraliserad klarering, inklusive relevanta tullformaliteter

och kontroller enligt artikel 179,

b) undantag från kravet på att varornas ankomst ska anmälas

till tullen enligt artikel 182.3 mot bakgrund av centraliserad

klarering.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 182

Registrering i deklarantens bokföring

1. Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att

en person inger en tulldeklaration, inbegripet en förenklad de­

klaration, i form av en registrering i deklarantens bokföring, om

uppgifterna i deklarationen är tillgängliga för tullmyndigheterna

i deklarantens elektroniska system vid den tidpunkt då tulldekla­

rationen inges i form av en registrering i deklarantens bokfö­

ring.

2. Tulldeklarationen ska anses ha godtagits vid den tidpunkt

då varorna registreras i bokföringen.

3. Efter en ansökan får tullmyndigheterna frångå kravet på

att varornas ankomst ska anmälas till tullen. I detta fall ska

varorna anses ha frigjorts vid tidpunkten för registrering i de­

klarantens bokföring.

Undantaget får beviljas om samtliga följande villkor är uppfyll­

da:

a) Deklaranten är en godkänd ekonomisk aktör för tullförenk­

lingar.

b) Det kan anses motiverat mot bakgrund av varornas och

varuflödenas beskaffenhet och den omständigheten att va­

rorna är kända av tullmyndigheten.

c) Övervakningstullkontoret har tillgång till alla de uppgifter

det anser nödvändiga för att, om behov uppstår, kunna

utöva sin rätt att undersöka varorna.

d) Varorna är vid tidpunkten för registrering i bokföringen inte

längre föremål för förbud eller restriktioner, om inget annat

föreskrivs i tillståndet.

Övervakningstullkontoret får emellertid i särskilda situationer

begära att varornas ankomst anmäls.

4. De förutsättningar som gäller för att frigörande av varorna

ska medges ska anges i tillståndet.

Artikel 183

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av

det tillstånd som avses i artikel 182.1.

Artikel 184

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för registrering av uppgifter i deklarantens bokfö­

ring enligt artikel 182, inklusive relevanta tullformaliteter och

kontroller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 185

Egenbedömning

1. Efter en ansökan får tullmyndigheterna tillåta en ekono­

misk aktör att utföra vissa tullformaliteter som egentligen skulle

utföras av tullmyndigheterna, i syfte att fastställa vilket import-

och exporttullbelopp som ska betalas, och att utföra vissa kont­

roller under tullövervakning.

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara

en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar.

Artikel 186

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

SV

L 269/64

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

280

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i arti­

kel 185.1,

b) de tullformaliteter och kontroller som ska utföras av till­

ståndshavaren i enlighet med artikel 185.1.

Artikel 187

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för de tullformaliteter och kontroller som ska ut­

föras av tillståndshavaren i enlighet med artikel 185.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Kontroll och frigörande av varor

A v s n i t t 1

K o n t r o l l

Artikel 188

Kontroll av en tulldeklaration

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen

tulldeklaration får tullmyndigheterna

a) granska deklarationen och de styrkande handlingarna,

b) begära att deklaranten lämnar andra handlingar,

c) undersöka varorna,

d) ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av

varorna.

Artikel 189

Undersökning och provtagning av varor

1. Transport av varor till de platser där de ska undersökas

och där prover ska tas samt all hantering som är nödvändig för

denna undersökning eller provtagning ska utföras av deklaran­

ten eller på dennes ansvar. De kostnader som uppstår ska bäras

av deklaranten.

2. Deklaranten ska ha rätt att vara närvarande eller företrädas

när varorna undersöks och när prover tas. Om tullmyndighe­

terna har rimliga skäl härför, får de kräva att deklaranten eller

ett ombud för denne är närvarande när varorna undersöks eller

prover tas eller att deklaranten ger tullmyndigheterna den hjälp

som behövs för att underlätta undersökningen eller provtag­

ningen.

3. Under förutsättning att prover tas i enlighet med gällande

bestämmelser ska tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala

ersättning som en följd av provtagningen, men de ska bära

kostnaderna för analys eller undersökning av proverna.

Artikel 190

Partiell undersökning och provtagning av varor

1. Om endast en del av de varor som omfattas av en tull­

deklaration undersöks eller blir föremål för provtagning, ska

resultatet av denna partiella undersökning eller av analysen eller

undersökningen av proverna anses gälla alla de varor som om­

fattas av samma deklaration.

Deklaranten får dock begära en ytterligare undersökning eller

provtagning av varorna om denne anser att resultatet av den

partiella undersökningen eller av analysen eller undersökningen

av proverna inte är giltigt för resten av de deklarerade varorna.

Denna begäran ska beviljas, förutsatt att varorna inte har frig­

jorts eller, om de har frigjorts, att deklaranten visar att de inte

har ändrats på något sätt.

2. Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras

enligt två eller fler kategorier i tulltaxan, ska uppgifterna för

varor som klassificeras enligt var och en av kategorierna i tull­

taxan vid tillämpningen av punkt 1 anses utgöra en separat

deklaration.

Artikel 191

Resultat av kontrollen

1. De resultat som erhållits vid en kontroll av en tulldekla­

ration ska användas vid tillämpningen av bestämmelserna om

det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2. Om en tulldeklaration inte kontrolleras, ska bestämmel­

serna i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som

lämnats i den deklarationen.

3. Resultatet av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma

bevisvärde i hela unionens tullområde.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/65

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

281

Artikel 192

Identifieringsåtgärder

1. Om identifiering krävs för att sörja för att de bestämmel­

ser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna deklareras

följs, ska tullmyndigheterna eller, i tillämpliga fall, ekonomiska

aktörer som bemyndigats för detta ändamål av tullmyndigheter­

na, vidta de åtgärder som krävs för att identifiera varorna.

Dessa identifieringsåtgärder ska ha samma rättsverkan i hela

unionens tullområde.

2. Identifieringsmärken som fästs på varorna, förpackningen

eller transportmedlen får avlägsnas eller förstöras endast av tull­

myndigheterna eller, med tillstånd från tullmyndigheterna, av

ekonomiska aktörer, såvida det inte är nödvändigt att avlägsna

eller förstöra dem för att skydda varorna eller transportmedlen

till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

Artikel 193

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera åtgär­

der om kontroll av tulldeklarationer, undersökning och prov­

tagning av varor och resultat av kontroller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

F r i g ö r a n d e

Artikel 194

Frigörande av varorna

1. Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i

fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har

tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska

tullmyndigheterna frigöra varorna så snart uppgifterna i tull­

deklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Första stycket ska även gälla om kontroll enligt artikel 188 inte

kan slutföras inom rimlig tid och varorna inte längre behöver

vara tillgängliga för kontrolländamål.

2. Alla varor som omfattas av samma deklaration ska frigö­

ras på samma gång.

Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras enligt två

eller fler varuposter, ska uppgifterna för varor som klassificeras

enligt var och en av varuposterna vid tillämpningen av första

stycket anses utgöra en separat tulldeklaration.

Artikel 195

Frigörande under förutsättning att det import- eller

exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld har betalats

eller att en garanti ställts

1. Om hänförandet av varorna till ett tullförfarande innebär

att en tullskuld uppkommer får varorna endast frigöras om det

import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden har

betalats eller en garanti ställts för detta.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket, ska första

stycket dock inte tillämpas på förfarandet för tillfällig införsel

med partiell befrielse från importtullar.

Om tullmyndigheterna, enligt bestämmelserna om det tullför­

farande för vilket varorna deklareras, kräver att en garanti ställs,

ska dessa varor inte frigöras för det avsedda tullförfarandet

förrän en sådan garanti ställts.

2. I särskilda fall ska frigörande av varorna inte förutsätta att

en garanti ställts för varor som är föremål för en begäran om

uttag från en tullkvot.

3. När den förenkling som avses i artiklarna 166, 182 och

185 tillämpas och en samlad garanti ställs, ska varornas frigö­

rande inte förutsätta att tullmyndigheterna utövar tillsyn över

garantin.

Artikel 196

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa de fall som avses i arti­

kel 195.2.

KAPITEL 4

Bortskaffande av varor

Artikel 197

Förstöring av varor

Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de kräva att

varor vars ankomst anmälts till tullen förstörs, och de ska i så

fall underrätta innehavaren av varorna. Kostnaderna för att förs­

töra varorna ska bäras av innehavaren av varorna.

SV

L 269/66

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

282

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Artikel 198

Åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna

1. Tullmyndigheterna ska vidta alla de åtgärder som krävs,

inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring, för att

bortskaffa varor i följande fall:

a) Om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av

icke-unionsvaror i unionens tullområde inte är fullgjord, eller

varorna har undanhållits tullövervakningen.

b) Om varorna inte kan frigöras av något av följande skäl:

i) Det har inte varit möjligt, av skäl som kan tillskrivas

deklaranten, att genomföra eller fortsätta en undersök­

ning av varorna inom den tid som föreskrivs av tull­

myndigheterna.

ii) De dokument som ska lämnas innan varorna kan hän­

föras till eller frigöras för det begärda tullförfarandet har

inte lämnats.

iii) En betalning som skulle ha gjorts eller en garanti som

skulle ha ställts för import- eller exporttullar har inte

gjorts eller ställts inom föreskriven tid.

iv) Varorna är föremål för förbud eller restriktioner.

c) Om varorna inte förts bort inom rimlig tid efter det att de

har frigjorts.

d) Om det efter frigörandet konstateras att varorna inte upp­

fyller villkoren för frigörandet.

e) Om varorna överlåtits till staten i enlighet med artikel 199.

2. Icke-unionsvaror som har överlåtits till staten, tagits i be­

slag eller förverkats ska anses ha hänförts till förfarandet för

lagring i tullager. Varorna ska registreras i bokföringen hos

den som driver tullagret alternativt hos tullmyndigheterna om

det är där varorna förvaras.

När varor som ska förstöras, överlåtas till staten, tas i beslag

eller förverkas redan omfattas av en tulldeklaration ska de regi­

strerade uppgifterna innefatta en hänvisning till tulldeklaratio­

nen. Tullmyndigheterna ska ogiltigförklara den tulldeklaratio­

nen.

3. Kostnaden för de åtgärder som avses i punkt 1 ska bäras

av

a) varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldig­

heterna eller som undanhöll varorna från tullövervakningen i

det fall som avses i punkt 1 a,

b) deklaranten i de fall som avses i punkt 1 b och c,

c) den person som är skyldig att uppfylla villkoren för frigö­

rande av varor i det fall som avses i punkt 1 d,

d) den person som överlåter varorna till staten i det fall som

avses i punkt 1 e.

Artikel 199

Överlåtelse till staten

Icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för

slutanvändning får, med förhandstillstånd från tullmyndigheter­

na, överlåtas till staten av den person som är ansvarig för för­

farandet eller, i tillämpliga fall, innehavaren av varorna.

Artikel 200

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) förstöring av varor enligt artikel 197,

b) försäljning av varor enligt artikel 198.1,

c) överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/67

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

283

AVDELNING VI

ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN

IMPORTTULLAR

KAPITEL 1

Övergång till fri omsättning

Artikel 201

Tillämpningsområde och verkan

1. Icke-unionsvaror, avsedda att släppas ut på unionens

marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion

inom unionens tullområde, ska hänföras till förfarandet för

övergång till fri omsättning.

2. En övergång till fri omsättning ska medföra följande åt­

gärder:

a) Att tillämpliga importtullar tas ut.

b) Att, i förekommande fall, andra avgifter tas ut i enlighet med

tillämpliga gällande bestämmelser för uttag av dessa avgifter.

c) Att handelspolitiska åtgärder och förbud och restriktioner

tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede.

d) Att de övriga formaliteter som införts för import av varorna

fullgörs.

3. Övergång till fri omsättning ska ge icke-unionsvaror tull­

status som unionsvaror.

Artikel 202

Handelspolitiska åtgärder

1. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv för­

ädling övergår till fri omsättning och beräkningen av import­

tullen sker enligt artikel 86.3 gäller de handelspolitiska åtgärder

som tillämpas på övergång till fri omsättning av varor som

hänförs till förfarandet för aktiv förädling.

2. Punkt 1 ska inte gälla avfall och skrot.

3. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv för­

ädling övergår till fri omsättning och beräkningen av import­

tullen sker enligt artikel 85.1 ska de handelspolitiska åtgärder

som gäller för dessa varor endast tillämpas i de fall varorna som

är föremål för aktiv förädling omfattas av sådana åtgärder.

4. Om det i unionslagstiftningen föreskrivs handelspolitiska

åtgärder vid övergång till fri omsättning ska dessa åtgärder inte

tillämpas på de förädlingsprodukter som övergår till fri omsätt­

ning efter passiv förädling om:

a) förädlingsprodukterna behåller sitt ursprung i den mening

som avses i artikel 60,

b) den passiva förädlingen innefattar reparation, inbegripet det

standardutbytessystem som avses i artikel 261, eller

c) den passiva förädlingen följer på ytterligare bearbetning i

enlighet med artikel 258.

KAPITEL 2

Befrielse från importtullar

A v s n i t t 1

Å t e r i n f ö r d a v a r o r

Artikel 203

Tillämpningsområde och verkan

1. Icke-unionsvaror som efter att ursprungligen ha expor­

terats som unionsvaror från unionens tullområde återinförs till

detta område inom tre år och deklareras för övergång till fri

omsättning ska på ansökan av den berörda personen beviljas

befrielse från importtullar.

Första stycket ska tillämpas även om de återinförda varorna

endast utgör en del av de varor som tidigare exporterades

från unionens tullområde.

2. Den treårsperiod som avses i punkt 1 får förlängas för att

ta hänsyn till särskilda omständigheter.

3. Om de återinförda varorna före exporten från unionens

tullområde hade övergått till fri omsättning tullfritt eller till

nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, ska

befrielse från tull enligt punkt 1 beviljas endast om de ska

övergå till fri omsättning för samma slutanvändning.

Om den slutanvändning för vilken varorna i fråga ska övergå till

fri omsättning inte längre är densamma, ska det importtull­

belopp som ska betalas minskas med det belopp som tagits

ut för varorna när de först övergick till fri omsättning. Om

det senare beloppet överstiger det som påförs när de återinförda

varorna övergår till fri omsättning, ska ingen återbetalning be­

viljas.

SV

L 269/68

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

284

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

4. Om unionsvaror har förlorat sin tullstatus som unions­

varor i enlighet med artikel 154 och därefter övergår till fri

omsättning, ska punkterna 1, 2 och 3 gälla.

5. Befrielse från importtullar ska beviljas endast om varor

återinförs i samma skick som de var i när de exporterades.

6. Befrielse från importtullar ska styrkas av uppgifter av vilka

det framgår att villkoren för befrielsen är uppfyllda.

Artikel 204

Varor som omfattats av åtgärder enligt den gemensamma

jordbrukspolitiken

Befrielse från importtullar enligt artikel 203 ska inte beviljas för

varor som omfattats av sådana åtgärder enligt den gemensamma

jordbrukspolitiken som inbegriper att de exporteras från unio­

nens tullområde, om inte annat föreskrivs i särskilda fall.

Artikel 205

Varor som tidigare hänförts till ett förfarande för aktiv

förädling

1. Artikel 203 ska gälla för förädlade produkter som ur­

sprungligen återexporterades från unionens tullområde efter

ett förfarande för aktiv förädling.

2. På deklarantens ansökan och om deklaranten lämnar de

nödvändiga uppgifterna, ska det importtullbelopp som ska be­

talas för de varor som omfattas av punkt 1 fastställas i enlighet

med artikel 86.3. Dagen för godtagande av deklarationen om

återexport ska anses vara den dag då varorna övergår till fri

omsättning.

3. Befrielse från importtullar enligt artikel 203 får inte bevil­

jas för förädlade produkter som exporterats i enlighet med ar­

tikel 223.2 c, såvida det inte garanteras att varorna till ingen del

kommer att hänföras till förfarandet för aktiv förädling.

Artikel 206

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där varor anses ha återinförts i samma skick som de

var i när de exporterades,

b) de särskilda fall som avses i artikel 204.

Artikel 207

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för tillhandahållande av uppgifter enligt arti­

kel 203.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

H a v s f i s k e o c h p r o d u k t e r s o m h ä m t a t s u r

h a v e t

Artikel 208

Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats

ur havet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60.1 ska

följande produkter befrias från importtullar när de övergår till

fri omsättning:

a) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats

ur territorialhavet för ett land eller territorium som är beläget

utanför unionens tullområde av fartyg som enbart är regi­

strerade eller anmälda för registrering i en medlemsstat och

för den medlemsstatens flagg.

b) Produkter som framställts av de produkter som avses i led a

ombord på fabriksfartyg som uppfyller de villkor som avses i

led a.

2. Befrielsen från importtullar enligt punkt 1 ska styrkas av

bevisning för att de villkor som anges i denna punkt är upp­

fyllda.

Artikel 209

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för tillhandahållande av den bevisning som avses

i artikel 208.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/69

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

285

AVDELNING VII

SÄRSKILDA FÖRFARANDEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 210

Tillämpningsområde

Varor får hänföras till någon av följande kategorier av särskilda

förfaranden:

a) Transitering, som ska omfatta extern och intern transitering.

b) Lagring, som ska omfatta lagring i tullager och frizoner.

c) Särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel och

slutanvändning.

d) Förädling, som ska omfatta aktiv och passiv förädling.

Artikel 211

Tillstånd

1. Ett tillstånd från tullmyndigheterna krävs i följande fall:

a) Användning av förfarandet för aktiv och passiv förädling, för

tillfällig införsel eller för slutanvändning.

b) Drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då

driftsledaren för lagringsanläggningen är tullmyndigheten

själv.

De villkor på vilka användningen av ett eller flera av de för­

faranden som avses i första stycket, eller driften av anläggningar

för lagring, tillåts ska anges i tillståndet.

2. Tullmyndigheterna ska bevilja tillstånd med retroaktiv ver­

kan i de fall samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

a) Det finns ett styrkt ekonomiskt behov.

b) Ansökan har inte samband med försök att handla bedrägligt.

c) Sökanden har med stöd av bokföring eller registrerade upp­

gifter visat att

i) samtliga av de villkor som uppställs i förfarandet har

uppfyllts,

ii) importvarorna, i de fall detta är lämpligt, kan identifieras

för den aktuella perioden,

iii) sådana uppgifter eller bokföringen möjliggör en kontroll

av förfarandet.

d) Alla formaliteter som är nödvändiga för att reglera varornas

status kan iakttas, inbegripet att tulldeklarationen vid behov

ogiltigförklaras.

e) Inget tillstånd med retroaktiv verkan har beviljats sökanden

inom tre år från den tidpunkt då ansökan godkändes.

f) Det krävs inte någon prövning av ekonomiska villkoren

utom i de fall en ansökan avser förnyelse av tillstånd för

samma slags verksamhet och varor.

g) Ansökan avser inte drift av anläggningar för tullagring av

varor.

h) Om en ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma

slags verksamhet och varor ska ansökan lämnas in inom tre

år från den dag det ursprungliga tillståndet upphörde att

gälla.

Tullmyndigheterna får bevilja ett tillstånd retroaktivt också om

de varor som hänförts till ett tullförfarande inte längre var till­

gängliga vid den tidpunkt då ansökan om ett sådant tillstånd

godtogs.

3. Om inget annat föreskrivs, får ett tillstånd enligt punkt 1

endast beviljas personer som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genom­

förande av verksamheten; en godkänd ekonomisk aktör för

tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor i den mån

den verksamhet som avser det särskilda förfarandet i fråga

beaktas i det tillstånd som avses i artikel 38.2 a.

SV

L 269/70

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

286

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

c) När en tullskuld eller andra avgifter kan behöva betalas för

varor som hänförts till ett särskilt förfarande, ställer de en

garanti i enlighet med artikel 89.

d) I fråga om förfarandet för tillfällig införsel eller aktiv för­

ädling, använder de varorna eller låter använda dem eller

utför de förädlingsprocesser beträffande varorna eller låter

utföra sådana förädlingsprocesser.

4. Om inget annat föreskrivs och utöver vad som sägs i

punkt 3, får ett tillstånd enligt punkt 1 beviljas endast om

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att be­

höva använda administrativa arrangemang som inte står i

proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

b) Väsentliga intressen för tillverkare i unionen inte skulle på­

verkas negativt genom ett tillstånd till förädlingsförfarandet

(ekonomiska villkor).

5. Väsentliga intressen för tillverkare i unionen ska inte anses

vara negativt påverkade enligt punkt 4 b, såvida det inte före­

ligger bevisning för motsatsen eller de ekonomiska villkoren

anses vara uppfyllda.

6. Om det föreligger bevisning för att väsentliga intressen för

tillverkare i unionen sannolikt kommer att påverkas negativt,

ska en undersökning av de ekonomiska villkoren göras på

unionsnivå.

Artikel 212

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för beviljande av tillstånd till de förfaranden som

avses i artikel 211.1,

b) undantag från de villkor som avses i artikel 211.3 och

211.4,

c) de fall där de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda

enligt artikel 211.5.

Artikel 213

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för prövning av de ekonomiska villkor som avses

i artikel 211.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 214

Bokföring

1. Utom i fråga om förfarandet för transitering, eller om

annat föreskrivs, ska tillståndshavaren, den person som är an­

svarig för förfarandet och samtliga personer som bedriver en

verksamhet som innefattar lagring, behandling eller förädling av

varor, eller försäljning eller inköp av varor i frizoner, hålla

lämplig bokföring i en form som godkänns av tullmyndigheter­

na.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter

som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka det

berörda förfarandet, i synnerhet när det gäller att identifiera

de varor som hänförts till förfarandet, deras tullstatus och be­

fordran av dessa varor.

2. En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska an­

ses uppfylla skyldigheten enligt punkt 1 om dennes bokföring

är ändamålsenlig för det berörda särskilda förfarandet.

Artikel 215

Avslutande av ett särskilt förfarande

1. I andra fall än vid förfarandet för transitering och utan att

det påverkar tillämpningen av artikel 254 ska ett särskilt för­

farande avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller

de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfaran­

de, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan

att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med

artikel 199.

2. Tullmyndigheterna ska avsluta förfarandet för transitering

när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt

sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är

tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga

vid destinationstullkontoret.

3. Tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för

att reglera situationen för de varor för vilka ett förfarande inte

har avslutats enligt de villkor som föreskrivs.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/71

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

287

4. Förfarandet ska avslutas inom en viss tidsfrist, om inget

annat föreskrivs.

Artikel 216

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa den tidsfrist som avses i

artikel 215.4.

Artikel 217

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för avslutande av ett särskilt förfarande i enlighet

med artikel 216.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 218

Överföring av rättigheter och skyldigheter

Rättigheterna och skyldigheterna för den person som är ansva­

rig för förfarandet när varor har hänförts till ett särskilt för­

farande, dock ej förfarandet för transitering, får helt eller delvis

överföras till en annan person som uppfyller villkoren för det

berörda förfarandet.

Artikel 219

Befordran av varor

I särskilda fall får varor som har hänförts till ett annat särskilt

förfarande än för transitering eller lagts upp i en frizon beford­

ras mellan olika platser i unionens tullområde.

Artikel 220

Vanliga former av hantering

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett för­

farande för förädling eller lagts upp i en frizon får genomgå

sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara

dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet

eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Artikel 221

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att

a) fastställa i vilka fall och på vilka villkor befordran av varor

som hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering

eller som lagts upp i en frizon enligt artikel 219 får ske,

b) fastställa vanliga former av hantering för varor som hänförts

till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller

som lagts upp i en frizon enligt artikel 220.

Artikel 222

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) överföring av rättigheterna och skyldigheterna för den per­

son som är ansvarig för förfarandet när det gäller varor som

har hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering i

enlighet med artikel 218,

b) befordran av varor som hänförts till ett särskilt förfarande

annat än transitering eller som lagts upp i en frizon enligt

artikel 219.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 223

Likvärdiga varor

1. Med likvärdiga varor avses unionsvaror som lagras, an­

vänds eller förädlas i stället för varor som hänförts till ett sär­

skilt förfarande.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling avses med

likvärdiga varor icke-unionsvaror som förädlas i stället för

unionsvaror som hänförts till ett förfarande för passiv förädling.

Om inget annat föreskrivs ska likvärdiga varor omfattas av

samma åttasiffriga KN-nummer och ha samma handelskvalitet

och tekniska egenskaper som de varor de ersätter.

2. Tullmyndigheterna ska på ansökan ge tillstånd till följan­

de, förutsatt att ett korrekt genomförande av förfarandet, särskilt

vad beträffar tullövervakning, säkerställs:

a) Användning av likvärdiga varor inom ramen för tullagerför­

farandet eller förfarandet för frizoner, slutanvändning eller

förädling.

b) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet

för tillfällig införsel, i särskilda fall.

SV

L 269/72

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

288

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

c) I fråga om förfarandet för aktiv förädling, export av sådana

förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före

importen av de varor de ersätter.

d) I fråga om förfarandet för passiv förädling, import av sådana

förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före

exporten av de varor de ersätter.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses

uppfylla villkoret att ett korrekt genomförande av förfarandet

är säkerställt, i den mån den verksamhet som avser användning

av likvärdiga varor för förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd

som avses i artikel 38.2 a.

3. Användning av likvärdiga varor får inte tillåtas i något av

följande fall:

a) Om endast vanliga former av hantering enligt definitionen i

artikel 220 genomförs inom ramen för förfarandet för aktiv

förädling.

b) Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet

vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid

tillverkningen av förädlade produkter inom ramen för för­

farandet för aktiv förädling för vilka ett ursprungsintyg ut­

färdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning

mellan unionen och vissa länder eller territorier som är be­

lägna utanför unionens tullområde eller med grupper av

sådana länder eller territorier.

c) Om det skulle medföra oberättigade fördelar i fråga om

importtull eller när det föreskrivs i unionslagstiftning.

4. I det fall som avses i punkt 2 c och om de förädlade

produkterna skulle omfattas av exporttullar om de inte expor­

terades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, ska till­

ståndshavaren ställa en garanti för att säkerställa betalning av

exporttullarna för det fall att icke-unionsvarorna inte skulle im­

porteras inom den period som avses i artikel 257.3.

Artikel 224

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) undantag från artikel 223.1 tredje stycket,

b) de villkor på vilka likvärdiga varor används enligt arti­

kel 223.2,

c) de särskilda fall där likvärdiga varor används inom ramen för

förfarandet för tillfällig införsel enligt artikel 223.2 b,

d) de fall där användning av likvärdiga varor inte tillåts i enlig­

het med artikel 223.3 c.

Artikel 225

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för den användning av likvärdiga varor som tillåts

i enlighet med artikel 223.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Transitering

A v s n i t t 1

E x t e r n o c h i n t e r n t r a n s i t e r i n g

Artikel 226

Extern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för extern transitering får

icke-unionsvaror befordras från en plats till en annan inom

unionens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel­

ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud

mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens

tullområde.

2. I särskilda fall ska unionsvaror hänföras till förfarandet för

extern transitering.

3.

Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande

sätt:

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/73

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

289

a) Enligt förfarandet för extern unionstransitering.

b) I enlighet med TIR-konventionen under förutsättning att be­

fordran

i) har påbörjats eller ska avslutas utanför unionens tull­

område,

ii) genomförs mellan två platser i unionens tullområde och

går genom ett land eller territorium som är beläget utan­

för unionens tullområde.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om

en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den

reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan

parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styr­

kor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som an­

tagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av per­

soner som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana

bestämmelser eller av personer som agerar för sådana per­

soners räkning.

Artikel 227

Intern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för intern transitering får, på

de villkor som anges i punkt 2, unionsvaror befordras från en

plats till en annan inom unionens tullområde och passera ge­

nom ett land eller territorium utanför det tullområdet utan att

varornas tullstatus förändras.

2. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande

sätt:

a) Enligt förfarandet för intern unionstransitering om sådan

möjlighet finns i internationell överenskommelse.

b) I enlighet med TIR-konventionen.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om

en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den

reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan

parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styr­

kor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som an­

tagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av per­

soner som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana

bestämmelser eller av personer som agerar för sådana per­

soners räkning.

Artikel 228

Ett enda territorium för transiteringsändamål

När varor befordras från en plats inom unionens tullområde till

en annan i enlighet med TIR-konventionen, i enlighet med

ATA-konventionen/Istanbulkonventionen, med varorna upp­

tagna i formulär 302 eller genom postsystemet, ska unionens

tullområde för sådan transport anses utgöra ett enda territori­

um.

Artikel 229

Uteslutande av personer från TIR-transiteringar

1. När en medlemsstats tullmyndigheter beslutar att utesluta

en person från TIR-transiteringar enligt artikel 38 i TIR-kon­

ventionen ska det beslutet tillämpas i unionens hela tullområde

och TIR-carneter som ingetts av den personen ska inte godtas

av något tullkontor.

2. En medlemsstat ska underrätta de andra medlemsstaterna

och kommissionen om sitt beslut enligt punkt 1 jämte uppgift

om dag från vilken beslutet tillämpas.

Artikel 230

Godkänd mottagare för TIR-ändamål

Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att en

person, nedan kallad godkänd mottagare, på en godkänd plats tar

emot varor som befordrats i enlighet med TIR-konventionen, så

att förfarandet slutförs i enlighet med artikel 1 d i TIR-konven­

tionen.

Artikel 231

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall där unionsvaror ska hänföras till förfarandet

för extern transitering enligt artikel 226.2,

SV

L 269/74

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

290

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i

artikel 230.

Artikel 232

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för tillämpning i unionens tullområde av artiklarna

226.3 b–f och 227.2 b–f med beaktande av unionens behov.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

U n i o n s t r a n s i t e r i n g

Artikel 233

Skyldigheter för den person som är ansvarig för

förfarandet för unionstransitering och skyldigheter för

fraktföraren och mottagaren av varor som befordras

enligt förfarandet för unionstransitering

1. Den person som är ansvarig för förfarandet för unions­

transitering ska ansvara för allt följande:

a) Att ankomsten av varorna i oförändrat skick anmäls och de

nödvändiga upplysningarna lämnas till destinationstullkon­

toret inom föreskriven tid och i enlighet med de åtgärder

som tullmyndigheterna vidtagit för att sörja för att varorna

identifieras.

b) Att tullbestämmelserna om förfarandet efterlevs.

c) Att, om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, en garanti

ställs för att i enlighet med andra gällande tillämpliga be­

stämmelser säkerställa betalning av det import- eller export­

tullbelopp som svarar mot tullskulder eller andra avgifter

som kan behöva erläggas för varorna.

2. Skyldigheten för den person som är ansvarig för förfaran­

det ska vara fullgjord och transiteringsförfarandet ska slutföras

när de varor som hänförts till förfarandet och de nödvändiga

upplysningarna är tillgängliga på destinationstullkontoret i en­

lighet med tullagstiftningen.

3. En fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i

vetskap om att de befordras enligt förfarandet för unionstran­

sitering ska också vara ansvarig för att ankomsten av varorna i

oförändrat skick anmäls till destinationstullkontoret inom före­

skriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndighe­

terna vidtagit för att sörja för att varorna identifieras.

4. På ansökan får tullmyndigheterna tillåta var och en av

följande förenklingar vid hänförande av varor till förfarandet

för unionstransitering eller vid slutförande av det förfarandet:

a) Status som godkänd avsändare, som ger tillståndshavaren

befogenhet att hänföra varor till förfarandet för unionstran­

sitering utan att varornas ankomst anmäls till tullen.

b) Status som godkänd mottagare, som ger tillståndshavaren

befogenhet att på en godkänd plats ta emot varor som be­

fordrats enligt förfarandet för unionstransitering, för att slut­

föra förfarandet enligt artikel 233.2.

c) Användning av förseglingar av en särskild typ, när försegling

krävs för att säkerställa identifieringen av de varor som hän­

förts till förfarandet för unionstransitering.

d) Användning av en tulldeklaration med minskade uppgifts­

krav för att hänföra varor till förfarandet för unionstransite­

ring.

e) Användning av ett elektroniskt transportdokument som tull­

deklaration för att hänföra varor till förfarandet för unions­

transitering, förutsatt att dokumentet innehåller de upplys­

ningar som krävs för en sådan deklaration och att upplys­

ningarna är tillgängliga för tullmyndigheterna vid avgång och

ankomst, så att varorna kan övervakas av tullen och för­

farandet avslutas.

Artikel 234

Varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett

land eller territorium beläget utanför unionens tullområde

inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering

1. Förfarandet för extern unionstransitering ska tillämpas på

varor som passerar genom ett land eller territorium som är

beläget utanför unionens tullområde om något av följande vill­

kor uppfylls:

a) Bestämmelser om tillämpning av förfarandet anges i ett in­

ternationellt avtal.

b) Transport genom det landet eller territoriet genomförs med

varorna upptagna i ett enda transportdokument, som upp­

rättats i unionens tullområde.

2. I det fall som avses i punkt 1 b ska förfarandet för extern

unionstransitering tillfälligt upphöra när varorna befinner sig

utanför unionens tullområde.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/75

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

291

Artikel 235

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av

de tillstånd som avses i artikel 233.4.

Artikel 236

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering

och slutförande av det förfarandet,

b) genomförande av de förenklingar som avses i artikel 233.4,

c) tullövervakning av varor som passerar genom ett territorium

som tillhör ett land eller territorium beläget utanför unio­

nens tullområde inom ramen för förfarandet för extern

unionstransitering enligt artikel 234.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Lagring

A v s n i t t 1

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 237

Tillämpningsområde

1. Enligt ett förfarande för lagring får icke-unionsvaror lagras

i unionens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel­

ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud

mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens

tullområde.

2. Unionsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller

förfarandet för frizoner i enlighet med unionslagstiftning på

särskilda områden eller för att kunna omfattas av ett beslut

om återbetalning eller eftergift av importtullar.

3. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen

inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta

lagring av unionsvaror i en anläggning för lagring i tullager.

Dessa varor ska inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Artikel 238

Varaktighet av ett förfarande för lagring

1. Det får inte förekomma någon begränsning av den tid

under vilken varor får kvarstå under ett förfarande för lagring.

2. I undantagsfall får tullmyndigheterna fastställa en tidsfrist

för avslutande av ett förfarande för lagring, särskilt om slaget av

varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära

ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller mil­

jön.

Artikel 239

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för hänförande av unionsvaror till tullagerförfaran­

det eller förfarandet för frizoner enligt artikel 237.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

T u l l a g e r f ö r f a r a n d e t

Artikel 240

Lagring i tullager

1. Inom ramen för tullagerförfarandet får icke-unionsvaror

lagras i lokaler eller på annan plats som har godkänts för det

förfarandet av tullmyndigheterna och under tullövervakning (ne­

dan kallade tullager).

2. Tullagren får vara tillgängliga för användning av vilken

person som helst till lagring av varor i tullager (nedan kallat

allmänt tullager), eller för lagring av varor av en innehavare av

ett tillstånd till tullagerförfarandet (nedan kallat privat tullager).

3. Varor som hänförts till tullagerförfarandet får tillfälligt

föras bort från tullagret. Ett sådant bortförande ska godkännas

i förväg av tullmyndigheterna, utom i fall av force majeure.

SV

L 269/76

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

292

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Artikel 241

Förädling

1. Om ett ekonomiskt behov föreligger och tullövervak­

ningen inte påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta för­

ädling av varor enligt förfarandet för aktiv förädling eller för

slutanvändning i ett tullager, med förbehåll för de villkor som

gäller för dessa förfaranden.

2.

De varor som avses i punkt 1 ska inte anses vara hänförda

till tullagerförfarandet.

Artikel 242

Ansvarsområden för tillståndshavaren eller den person

som är ansvarig för förfarandet

1. Tillståndshavaren och den person som är ansvarig för

förfarandet ska ansvara för följande:

a) Att sörja för att varor som omfattas av tullagerförfarandet

inte undandras tullens övervakning.

b) Att de skyldigheter som hör samman med lagring av varor

som omfattas av tullagerförfarandet fullgörs.

2. Med undantag från punkt 1 får det i ett tillstånd som

avser ett allmänt tullager anges att de skyldigheter som avses

i punkt 1 a eller b endast åligger den person som är ansvarig för

förfarandet.

3. Den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara

för att de skyldigheter som hör samman med hänförandet av

varorna till tullagerförfarandet fullgörs.

A v s n i t t 3

F r i z o n e r

Artikel 243

Angivande av frizoner

1. Medlemsstaterna får utse delar av unionens tullområde till

frizoner.

För varje frizon ska medlemsstaterna fastställa vilken yta som

omfattas och var infarts- och utförselställena är belägna.

2.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen uppgifter om

de frizoner som är i drift.

3. Frizoner ska vara inhägnade.

Frizonernas gränser samt deras infarts- och utförselställen ska

vara föremål för tullövervakning.

4. Personer, varor och transportmedel som kommer in i eller

lämnar en frizon får underkastas tullkontroller.

Artikel 244

Byggnader och verksamhet i frizoner

1. Uppförandet av byggnader i en frizon ska kräva förhands­

godkännande av tullmyndigheterna.

2. Om inte annat föreskrivs i tullagstiftningen ska varje typ

av industriell eller kommersiell verksamhet eller tjänsteverksam­

het vara tillåten i en frizon. Bedrivande av sådan verksamhet ska

anmälas i förväg till tullmyndigheterna.

3. Tullmyndigheterna får, med hänsyn till de berörda varor­

nas beskaffenhet, behovet av tullövervakning eller säkerhets-

och skyddsbehov, införa förbud mot eller begränsningar av

sådan verksamhet som avses i punkt 2.

4. Tullmyndigheterna får förbjuda personer som inte lämnar

nödvändiga garantier för att de iakttar tullbestämmelserna att

bedriva verksamhet i en frizon.

Artikel 245

Anmälan av varors ankomst och hänförande av dem till ett

förfarande

1. Varor som förs in i en frizon ska anmälas till tullen och

genomgå de föreskrivna tullformaliteterna i något av följande

fall:

a) När de förs in i en frizon direkt från en plats utanför unio­

nens tullområde.

b) När de har varit hänförda till ett tullförfarande som slutförs

eller avslutas när de hänförs till ett förfarande för frizoner.

c) När de hänförs till ett förfarande för frizoner för att kunna

omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av

importtullar.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/77

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

293

d) När sådana formaliteter föreskrivs i annan lagstiftning än

tullagstiftningen.

2. Ankomsten av varor som förs in i en frizon under andra

omständigheter än de som avses i punkt 1 ska inte anmälas till

tullen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 246 ska

varor som förs in i en frizon anses bli hänförda till ett för­

farande för frizoner

a) vid den tidpunkt då de förs in i en frizon, såvida de inte

redan har hänförts till ett annat tullförfarande, eller

b) vid den tidpunkt då förfarandet för transitering slutförs, så­

vida varorna inte omedelbart hänförs till ett påföljande tull­

förfarande.

Artikel 246

Unionsvaror i frizoner

1. Unionsvaror får föras in i eller lagras, befordras, användas,

förädlas eller förbrukas i en frizon. I sådana fall ska varorna inte

anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2. På ansökan av den berörda personen ska tullmyndighe­

terna fastställa att vart och ett av följande varor har tullstatus

som unionsvaror:

a) Unionsvaror som förs in i en frizon.

b) Unionsvaror som har genomgått förädlingsprocesser i en

frizon.

c) Varor som övergår till fri omsättning i en frizon.

Artikel 247

Icke-unionsvaror i frizoner

1. Icke-unionsvaror får under den tid som de kvarstår i en

frizon övergå till fri omsättning eller hänföras till förfarandet för

aktiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning på

de villkor som föreskrivs för dessa förfaranden.

I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för

frizoner.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna

om leveranser eller proviantering och om förfarandet i fråga

så föreskriver, ska punkt 1 inte förhindra användning eller

förbrukning av varor som vid övergång till fri omsättning eller

vid tillfällig införsel inte skulle omfattas av importtullar eller

åtgärder som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspoli­

tiken eller handelspolitiken.

Om sådan användning eller förbrukning äger rum, ska någon

tulldeklaration för övergång till fri omsättning eller förfarandet

för tillfällig införsel inte krävas.

En sådan deklaration ska emellertid krävas om varorna omfattas

av en tullkvot eller ett tulltak.

Artikel 248

Utförsel av varor ur en frizon

1. Utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen på

andra områden än tullområdet får varor som befinner sig i en

frizon exporteras eller återexporteras från unionens tullområde

eller föras in i en annan del av unionens tullområde.

2. Artiklarna 134–149 ska gälla varor som förs ut ur en

frizon in i andra delar av unionens tullområde.

Artikel 249

Tullstatus

När varor förs ut ur en frizon till en annan del av unionens

tullområde eller hänförs till ett tullförfarande ska de betraktas

som icke-unionsvaror såvida inte deras tullstatus som unions­

varor har bevisats.

När det gäller tillämpningen av exporttullar och exportlicenser

eller exportkontrollåtgärder inom ramen för den gemensamma

jordbruks- eller handelspolitiken ska varorna emellertid anses

vara unionsvaror, såvida det inte är fastställt att de inte har

tullstatus som unionsvaror.

KAPITEL 4

Särskild användning

A v s n i t t 1

T i l l f ä l l i g i n f ö r s e l

Artikel 250

Tillämpningsområde

1. Inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel får icke-

unionsvaror som är avsedda för återexport bli föremål för sär­

skild användning i unionens tullområde med fullständig eller

partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål

för något av följande:

SV

L 269/78

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

294

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

a) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel­

ser.

b) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud

mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens

tullområde.

2. Förfarandet för tillfällig införsel får endast användas om

följande villkor är uppfyllda:

a) Varorna är inte avsedda att genomgå någon förändring, fö­

rutom normal värdeminskning till följd av att de används.

b) Det är möjligt att säkerställa att de varor som hänförts till

förfarandet kan identifieras, utom när, med hänsyn till va­

rornas beskaffenhet eller den användning som avses, från­

varon av identifieringsåtgärder inte riskerar att medföra att

förfarandet missbrukas eller, i det fall som avses i artikel 223,

när det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för

likvärdiga varor är uppfyllda.

c) Den person som är ansvarig för förfarandet är etablerad

utanför unionens tullområde om inte annat föreskrivs.

d) Kraven för fullständig eller partiell tullbefrielse enligt tullags­

tiftningen är uppfyllda.

Artikel 251

Tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för

tillfällig införsel

1. Tullmyndigheterna ska fastställa den tid inom vilken varor

som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel måste åter­

exporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna

tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna använd­

ningen kan uppnås.

2. Den längsta tid under vilken varor får kvarstå under för­

farandet för tillfällig införsel för samma ändamål och under

ansvar av samma tillståndshavare ska, om inget annat föreskrivs,

vara 24 månader, även när förfarandet avslutats genom att

varorna hänförts till ett annat särskilt förfarande och därefter

återigen hänförts till förfarandet för tillfällig införsel.

3. Om, under exceptionella omständigheter, den tillåtna an­

vändningen inte kan uppnås inom den tid som avses i punk­

terna 1 och 2, får tullmyndigheterna bevilja en rimlig förläng­

ning av den tiden, om tillståndshavaren lämnar en motiverad

ansökan.

4. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under för­

farandet för tillfällig införsel får inte överstiga tio år, förutom

vid oförutsedda händelser.

Artikel 252

Importtullbelopp vid tillfällig införsel med partiell befrielse

från importtull

1. Det importtullbelopp som ska betalas för varor som hän­

förts till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse

från importtull ska uppgå till 3 % av det importtullbelopp som

skulle ha betalats för varorna om de hade övergått till fri om­

sättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig

införsel.

Detta belopp ska betalas för varje månad eller del av månad

under vilken varorna är hänförda till förfarandet för tillfällig

införsel med partiell befrielse från importtull.

2.

Det importtullbelopp som ska betalas får inte överstiga det

belopp som skulle ha betalats om varorna hade övergått till fri

omsättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig

införsel.

Artikel 253

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 243 för att fastställa

a) den särskilda användning som avses i artikel 250.1,

b) de krav som avses i artikel 250.2 d.

A v s n i t t 2

S l u t a n v ä n d n i n g

Artikel 254

Förfarande för slutanvändning

1. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda

ändamål får varor övergå till fri omsättning tullfritt eller till

nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning.

2. Om varorna är i en produktionsfas som ekonomiskt skulle

medge enbart den föreskrivna slutanvändningen, får tullmyndig­

heterna i tillståndet fastställa villkoren för att varorna ska anses

ha använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av

tullfrihet eller nedsatt tullsats.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/79

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

295

3. Om varorna lämpar sig för upprepad användning och

tullmyndigheterna anser det vara lämpligt för att undvika miss­

bruk, ska tullövervakningen fortgå under en tid som inte över­

stiger två år från den dag då varorna för första gången användes

för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet

eller nedsatt tullsats.

4. Tullövervakningen inom ramen för förfarandet för slut­

användning ska upphöra i något av följande fall:

a) När varorna har använts för de ändamål som fastställts för

tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

b) När varorna har förts ut ur unionens tullområde, förstörts

eller överlåtits till staten.

c) När varorna har använts för andra ändamål än dem som

fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats

och de tillämpliga importtullarna har betalats.

5. När en avkastningsgrad krävs ska artikel 255 gälla för

förfarandet för slutanvändning.

6. Avfall och skrot från behandling eller förädling av varor

enligt det föreskrivna särskilda ändamålet och naturligt svinn

ska betraktas som varor som har hänförts till den föreskrivna

slutanvändningen.

7. Avfall och skrot till följd av förstöringen av varor som

hänförts till förfarandet för slutanvändning ska anses ha hän­

förts till tullagerförfarandet.

KAPITEL 5

Förädling

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 255

Avkastningsgrad

Utom i de fall en avkastningsgrad har fastställts i unionslags­

tiftning på särskilda områden ska tullmyndigheterna fastställa

antingen avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkast­

ningsgraden för förädlingsprocessen eller, vid behov, metoden

för att fastställa avkastningsgraden.

Avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkastningsgraden

ska fastställas på grundval av de faktiska omständigheter under

vilka förädlingsprocesserna genomförs eller ska genomföras. Av­

kastningsgraden får i förekommande fall justeras i enlighet med

artikel 28.

A v s n i t t 2

A k t i v f ö r ä d l i n g

Artikel 256

Tillämpningsområde

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 223 får

inom ramen för förfarandet för aktiv förädling icke-unionsvaror

användas i unionens tullområde i en eller flera förädlingspro­

cesser utan att varorna omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel­

ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder in­

försel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområ­

de.

2. Förfarandet för aktiv förädling får användas i andra fall än

vid reparationer och förstöring endast när de varor som hän­

förts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna,

utom om de använts som produktionstillbehör.

I det fall som avses i artikel 223 får förfarandet användas när

det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för likvärdiga

varor uppfylls.

3. Utöver punkterna 1 och 2 får förfarandet för aktiv för­

ädling även användas för var och en av följande varor:

a) Varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de

tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning.

b) Varor som måste genomgå vanliga former av hantering i

enlighet med artikel 220.

Artikel 257

Tid för avslutande av förfarandet

1. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken förfaran­

det för aktiv förädling ska avslutas i överensstämmelse med

artikel 216.

SV

L 269/80

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

296

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Denna tid ska löpa från och med den dag då icke-unionsvarorna

hänförs till förfarandet, och hänsyn ska tas till den tid som

krävs för att genomföra förädlingsprocesserna och att avsluta

förfarandet.

2. Tullmyndigheterna får bevilja en rimlig förlängning av den

tid som avses i punkt 1, om tillståndshavaren lämnar in en

motiverad ansökan om detta.

I tillståndet får det anges att en tid som börjar löpa under en

månad eller ett kvartal eller halvår ska löpa ut den sista dagen i

påföljande månad, kvartal eller halvår.

3. Vid export i förväg i enlighet med artikel 223.2 c ska det i

tillståndet anges inom vilken tid icke-unionsvarorna ska dekla­

reras för förfarandet för aktiv förädling, med beaktande av den

tid som krävs för anskaffning och transport till unionens tull­

område.

Den tid som avses i första stycket ska anges i månader och får

inte överstiga sex månader. Den ska löpa från dagen för god­

tagandet av exportdeklarationen för de förädlade produkter som

framställts av motsvarande likvärdiga varor.

4. På tillståndshavarens begäran får den sexmånadersperiod

som avses i punkt 3 förlängas även efter det att den har löpt ut,

förutsatt att den totala perioden inte överstiger tolv månader.

Artikel 258

Temporär återexport för ytterligare förädling

På ansökan får tullmyndigheterna ge tillstånd till att några av

eller alla de varor som hänförts till förfarandet för aktiv för­

ädling, eller de förädlade produkterna, temporärt återexporteras

för ytterligare förädling utanför unionens tullområde, i enlighet

med villkoren för förfarandet för passiv förädling.

A v s n i t t 3

P a s s i v f ö r ä d l i n g

Artikel 259

Tillämpningsområde

1. Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får

unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde

för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter

som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning

med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på

ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är

etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen

har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet

är uppfyllda.

2. Förfarandet för passiv förädling får inte tillåtas för någon

av följande typer av unionsvaror:

a) Varor vars export medför att importtullar återbetalas eller

efterges.

b) Varor som före export övergått till fri omsättning tullfritt

eller till nedsatt tullsats på grund av deras slutanvändning,

så länge som slutanvändningen inte har fullbordats och så­

vida varorna inte måste repareras.

c) Varor vars export medför att exportbidrag beviljas.

d) Varor för vilka en finansiell förmån annan än det bidrag som

avses i led c beviljas inom ramen för den gemensamma

jordbrukspolitiken när varorna exporteras.

3. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de tem­

porärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tull­

område i form av förädlade produkter och övergå till fri omsätt­

ning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller

partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig för­

längning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en moti­

verad ansökan om detta.

Artikel 260

Kostnadsfritt reparerade varor

1. Om det på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt

fastställs att varor har reparerats kostnadsfritt, antingen på

grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garantiförpliktelse

eller på grund av ett fabrikations- eller materialfel, ska varorna

beviljas fullständig befrielse från importtullar.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas om fabrikations- eller materi­

alfelet beaktades när varorna först övergick till fri omsättning.

Artikel 261

Standardutbytessystemet

1. Inom ramen för standardutbytessystemet får en impor­

terad produkt (nedan kallad ersättningsprodukt) i enlighet med

punkterna 2–5 ersätta en förädlad produkt.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/81

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

297

2.

Tullmyndigheterna ska på ansökan tillåta att standardutby­

tessystemet används om förädlingsprocessen består i reparation

av andra defekta unionsvaror än dem som omfattas av åtgärder

enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller av de särskilda

arrangemang som är tillämpliga på vissa varor som framställts

genom förädling av jordbruksprodukter.

3. Ersättningsprodukter ska omfattas av samma åttasiffriga

KN-nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egen­

skaper som de defekta varorna skulle ha haft efter att ha repa­

rerats.

4. Om de defekta varorna har använts före exporten, ska

ersättningsprodukterna också ha använts.

Tullmyndigheterna ska emellertid frångå kravet enligt första

stycket om ersättningsprodukterna har levererats kostnadsfritt,

antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garanti­

förpliktelse eller på grund av ett materialfel eller ett fabrikations­

fel.

5. De bestämmelser som skulle vara tillämpliga på de för­

ädlade produkterna ska även gälla ersättningsprodukterna.

Artikel 262

Import i förväg av ersättningsprodukter

1. Tullmyndigheterna ska, enligt de villkor de fastställer och

på ansökan av den berörda personen, tillåta att ersättningspro­

dukter importeras innan de defekta varorna exporteras.

Vid en sådan import i förväg av en ersättningsprodukt ska en

garanti ställas för att täcka det importtullbelopp som kommer

att vara tillämpligt om de defekta varorna inte exporteras i

enlighet med punkt 2.

2. De defekta varorna ska exporteras inom två månader från

den dag då tullmyndigheterna godtar deklarationen för ersätt­

ningsprodukternas övergång till fri omsättning.

3. Om, under exceptionella omständigheter, de defekta va­

rorna inte kan exporteras inom den tid som avses i punkt 2, får

tullmyndigheterna på en motiverad ansökan av tillståndshavaren

bevilja en rimlig förlängning av fristen.

AVDELNING VIII

VAROR SOM FÖRS UT UR UNIONENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Formaliteter inför utförsel av varor

Artikel 263

Ingivande av deklaration före avgång

1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska om­

fattas av en deklaration före avgång som ska inges till det

behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna

förs ut ur unionens tullområde.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande

fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras

på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes

territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

b) I andra särskilda fall när det motiveras av typen av varor

eller varuflöden eller föreskrivs i internationella avtal.

3. Deklarationen före avgång ska utgöras av något av följan­

de:

a) En tulldeklaration, om de varor som ska föras ut ur unionens

tullområde är hänförda till ett tullförfarande för vilket en

sådan deklaration krävs.

b) En deklaration om återexport i enlighet med artikel 270.

c) En summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271.

4. Deklarationen före avgång ska innehålla de uppgifter som

krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl.

Artikel 264

Riskanalys

Det tullkontor till vilket deklarationen före avgång enligt arti­

kel 263 inges ska, främst i säkerhets- och skyddssyfte, se till att

en riskanalys utförs inom en särskild tidsfrist på grundval av

denna deklaration och ska vidta de åtgärder som krävs med

anledning av riskanalysresultaten.

SV

L 269/82

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

298

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Artikel 265

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att fastställa

a) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 263.1 inom vilken

deklarationen före avgång ska inges innan varorna förs ut ur

unionens tullområde med beaktande av typen av varuflöden,

b) de särskilda fall där skyldigheten att inge en deklaration före

avgång får frångås i enlighet med artikel 263.2 c.

Artikel 266

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera den

tidsfrist som avses i artikel 264 inom vilken riskanalys ska

utföras med beaktande av den tidsfrist som avses i artikel 263.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Formaliteter vid utförsel av varor

Artikel 267

Tullövervakning och formaliteter vid utförsel

1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska om­

fattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Vid

behov får tullmyndigheterna fastställa vilken rutt som ska an­

vändas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varorna ska föras

ut ur unionens tullområde.

2. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska vid

utförsel uppvisas för tullen av en av följande personer:

a) Den person som för ut varorna ur unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person

som för ut varorna ur unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera

varorna innan de förs ut ur unionens tullområde.

3. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska i till­

lämpliga fall omfattas av följande:

a) Återbetalning eller eftergift av importtullar.

b) Betalning av exportbidrag.

c) Uttag av exporttullar.

d) De formaliteter som krävs enligt gällande bestämmelser när

det gäller andra avgifter.

e) Tillämpning av förbud och restriktioner som grundas på

bland annat hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller

allmän säkerhet eller intresset av att skydda människors och

djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att

skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller ar­

keologiskt värde, att skydda industriell eller kommersiell

äganderätt, bl.a. genom kontroller avseende narkotikaprekur­

sorer, varor som innebär intrång i vissa immateriella rättig­

heter och kontanter, samt att genomföra åtgärder för beva­

rande och förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska

åtgärder.

4. Tullmyndigheterna får frigöra varorna för utförsel på vill­

kor att de kommer att föras ut ur unionens tullområde i samma

skick som när

a) tulldeklarationen eller deklarationen om återexport godtogs,

eller

b) den summariska utförseldeklarationen ingavs.

Artikel 268

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de

förfaranderegler för utförsel som avses i artikel 267.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Export och återexport

Artikel 269

Export av unionsvaror

1. Unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska

hänföras till förfarandet för export.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/83

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

299

2. Punkt 1 ska inte gälla följande unionsvaror:

a) Varor som hänförs till förfarandet för passiv förädling.

b) Varor som förs ut ur unionens tullområde efter att ha hän­

förts till förfarandet för slutanvändning.

c) Mervärdesskattebefriade eller punktskattebefriade varor som

levereras till luftfartyg eller fartyg, oavsett luftfartygets eller

fartygets destination, och för vilka leveransbevis krävs.

d) Varor som hänförs till förfarandet för intern transitering.

e) Varor som tillfälligt befordras ut ur unionens tullområde i

enlighet med artikel 155.

3. De formaliteter för en tulldeklaration om export som fast­

ställs i tullagstiftningen ska tillämpas i de fall som avses i punkt

2 a, b och c.

Artikel 270

Återexport av icke-unionsvaror

1. Icke-unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde

ska bli föremål för en deklaration om återexport, som ska inges

till det behöriga tullkontoret.

2. Artiklarna 158–195 ska gälla en deklaration om åter­

export.

3. Punkt 1 ska inte gälla följande varor:

a) Varor som hänförs till förfarandet för extern transitering och

endast passerar genom unionens tullområde.

b) Varor som omlastas i, eller återexporteras direkt från, en

frizon.

c) Varor i tillfällig lagring som återexporteras direkt från en

anläggning för tillfällig lagring.

KAPITEL 4

Summarisk utförseldeklaration

Artikel 271

Ingivande av en summarisk utförseldeklaration

1. När varor ska föras ut ur unionens tullområde och en

tulldeklaration eller en deklaration om återexport inte inges

som en deklaration före avgång, ska en summarisk utförsel­

deklaration inges till utförseltullkontoret.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska utförseldekla­

rationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att

det sistnämnda omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna

till utförseltullkontoret eller gör dem elektroniskt tillgängliga för

det.

2. Den summariska utförseldeklarationen ska inges av

fraktföraren.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska utförsel­

deklarationen i stället inges av någon av följande personer:

a) Exportören, avsändaren eller en annan person i vars namn

eller för vars räkning fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas

ankomst till utförseltullkontoret.

3. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella

uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för

ingivande av en summarisk utförseldeklaration förutsatt att de

innehåller de upplysningar som krävs för en sådan deklaration

och att dessa upplysningar är tillgängliga inom en särskild tids­

frist, innan varorna förs ut ur unionens tullområde.

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en sum­

marisk utförseldeklaration, godta ingivande av en anmälan och

tillgång till de upplysningar som ska anges i en summarisk

utförseldeklaration i den ekonomiska aktörens datorsystem.

Artikel 272

Ändring och ogiltigförklaring av den summariska

utförseldeklarationen

1. Deklaranten får på ansökan tillåtas att ändra en eller flera

uppgifter i den summariska utförseldeklarationen efter det att

den har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande

har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav

den summariska utförseldeklarationen om att de avser att

undersöka varorna.

SV

L 269/84

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

300

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i

den summariska utförseldeklarationen är felaktiga eller ofull­

ständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna

frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en summarisk utförseldeklaration har

ingetts inte förs ut ur unionens tullområde ska tullmyndighe­

terna ogiltigförklara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten.

b) Inom 150 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 273

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) ingivande av den summariska utförseldeklaration som avses i

artikel 271,

b) ändring av den summariska utförseldeklarationen enligt ar­

tikel 272.1 första stycket,

c) ogiltigförklaring av den summariska utförseldeklarationen

enligt artikel 272.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 5

Anmälan om återexport

Artikel 274

Ingivande av en anmälan om återexport

1. När icke-unionsvaror enligt artikel 270.3 b och c förs ut

ur unionens tullområde och skyldigheten att inge en summarisk

utförseldeklaration för varorna frångås, ska en anmälan om

återexport inges.

2.

Anmälan om återexport ska inges till varornas utförseltull­

kontor av den person som ansvarar för att varorna uppvisas vid

utförsel i enlighet med artikel 267.2.

3. Anmälan om återexport ska innehålla de upplysningar

som krävs för att avsluta förfarandet för frizoner eller för att

slutföra den tillfälliga lagringen.

Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella upp­

gifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingi­

vande av en anmälan om återexport förutsatt att de innehåller

de upplysningar som krävs för en sådan anmälan och att dessa

upplysningar är tillgängliga innan varorna förs ut ur unionens

tullområde.

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en anmä­

lan om återexport, godta ingivande av en anmälan och tillgång

till de upplysningar som ska anges i en anmälan om återexport i

den ekonomiska aktörens datorsystem.

Artikel 275

Ändring och ogiltigförklaring av en anmälan om återexport

1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera

uppgifter i en anmälan om återexport efter det att den har

ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande

har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav

anmälan om återexport om att de avser att undersöka va­

rorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i

anmälan om återexport är felaktiga eller ofullständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna

frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en anmälan om återexport har ingetts

inte förs ut ur unionens tullområde ska tullmyndigheterna ogil­

tigförklara anmälan i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten.

b) Inom 150 dagar efter ingivandet av anmälan.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/85

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

301

Artikel 276

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för­

faranderegler för

a) ingivande av den anmälan om återexport som avses i arti­

kel 274,

b) ändring av anmälan om återexport enligt artikel 275.1 första

stycket,

c) ogiltigförklaring av anmälan om återexport enligt arti­

kel 275.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 6

Befrielse från exporttullar

Artikel 277

Befrielse från exporttullar för temporärt exporterade

unionsvaror

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 259 ska unions­

varor som exporteras temporärt från unionens tullområde om­

fattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de

återimporteras.

AVDELNING IX

ELEKTRONISKA SYSTEM, FÖRENKLINGAR, DELEGERING AV

BEFOGENHETER, KOMMITTÉFÖRFARANDE OCH SLUT­

BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Utveckling av elektroniska system

Artikel 278

Övergångsbestämmelser

Andra metoder för utbyte och lagring av information än elek­

tronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.1 får användas på

övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de

elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens

bestämmelser ännu inte är i funktion.

Artikel 279

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 284 för att specificera regler om utbyte och lagring

av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

Artikel 280

Arbetsprogram

1. För att stödja utvecklingen av de elektroniska system som

avses i artikel 278 och reglera fastställandet av övergångsperio­

der ska kommissionen senast den 1 maj 2014 utarbeta ett

arbetsprogram för utveckling och införande av de elektroniska

system som avses i artikel 16.1.

2. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska ha följande

prioriteringar:

a) Ett harmoniserat informationsutbyte på grundval av interna­

tionellt godkända datamodeller och meddelandeformat.

b) En omstrukturering av tullförfaranden och tullrelaterade för­

faranden, för att öka deras ändamålsenlighet och effektivitet,

för att främja deras enhetliga tillämpning och för att minska

kostnaderna för efterlevnad.

c) Tillgång för de ekonomiska aktörerna till ett stort urval av

elektroniska tulltjänster som gör det möjligt för dem att

interagera på ett och samma sätt med tullmyndigheterna i

samtliga medlemsstater.

3. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska uppdateras

regelbundet.

Artikel 281

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta det arbets­

program som avses i artikel 280.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen

inte anta de genomförandeakter som avses i första stycket,

och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011

ska tillämpas.

KAPITEL 2

Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen

Artikel 282

Tester

Kommissionen får på ansökan bemyndiga en eller flera med­

lemsstater att under en begränsad tid testa förenklingar av till­

lämpningen av tullagstiftning, särskilt när det rör sig om it-

relaterade förenklingar. Testet ska inte påverka tillämpningen

av tullagstiftning i de medlemsstater som inte deltar i testet

och ska utvärderas regelbundet.

SV

L 269/86

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

302

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Artikel 283

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionens ska genom genomförandeakter anta de beslut

som avses i artikel 282.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Delegering av befogenheter och kommittéförfarande

Artikel 284

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99,

106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175,

180, 183, 186, 196, 206, 212, 213, 221, 224, 231, 235, 253,

265 och 279, ska ges till kommissionen för en period av fem år

från och med den 30 oktober 2013. Kommissionen ska ut­

arbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio

månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen

av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med pe­

rioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller

rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader

före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 7,

10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122,

126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186,

196, 206, 212, 213, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279

får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett

beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­

het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver­

kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 7, 10, 20,

24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131,

142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206,

212, 213, 221, 224, 231, 235, 253, 265 eller 279 ska träda i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av två

månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och

rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut­

gången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 285

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av tullkodexkommittén.

Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses

i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förord­

ning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 4 i den förord­

ningen, tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

5. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förord­

ning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i den förord­

ningen, tillämpas.

6. När kommitténs yttrande ska erhållas genom ett skriftligt

förfarande och det hänvisas till denna punkt ska det förfarandet

avslutas utan resultat först när, inom tidsfristen för avgivande av

yttrandet, kommitténs ordförande beslutar det.

KAPITEL 4

Slutbestämmelser

Artikel 286

Upphävande och ändring av gällande lagstiftning

1. Förordning (EG) nr 450/2008 ska upphöra att gälla.

2.

Förordning (EEG) nr 3925/91, förordning (EEG)

nr 2913/92 och förordning (EG) nr 1207/2001 ska upphöra

att gälla från och med den dag som avses i artikel 288.2.

3. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i

enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan.

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/87

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

303

4. I artikel 3.1 sjätte strecksatsen i förordning (EEG)

nr 2913/92 ska frasen ”och Mayotte” strykas från och med

den 1 januari 2014.

5. Artikel 9.1 a första strecksatsen i förordning (EEG)

nr 2658/87 ska strykas från och med den dag som avses i

artikel 288.2.

Artikel 287

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 288

Tillämpning

1. Artiklarna 2, 7, 8, 10, 11, 17, 20, 21, 24, 25, 31, 32, 36,

37, 40, 41, 50, 52, 54, 58, 62, 63, 65, 66, 68, 75, 76, 88, 99,

100, 106, 107, 115, 122, 123, 126, 131, 132, 138, 142, 143,

151, 152, 156, 157, 160, 161, 164, 165, 168, 169, 175, 176,

178, 180, 181, 183, 184, 186, 187, 193, 196, 200, 206, 207,

209, 212, 213, 216, 217, 221, 222, 224, 225, 231, 232, 235,

236, 239, 253, 265, 266, 268, 273, 276, 279, 280, 281, 283,

284, 285 och 286 ska tillämpas från och med den 30 oktober

2013.

2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från

och med den 1 juni 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 9 oktober 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande

SV

L 269/88

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

304

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 1.1 och 1.2

Artikel 1.1 och 1.2

Artikel 1.3 första stycket

Artikel 1.3

Artikel 1.3 andra stycket

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4.1–4.8

Artikel 5.1–5.8

Artikel 4.9

Artikel 5.9 och 5.10

Artikel 4.10

Artikel 5.12

Artikel 4.11 och 4.12

Artikel 5.15 och 5.16

Artikel 4.13–4.17

Artikel 5.18–5.22

Artikel 4.18 a första meningen

Artikel 5.23 a

Artikel 4.18 a andra meningen

Artikel 130.3

Artikel 4.18 b och c

Artikel 5.23 b och c

Artikel 4.19–4.26

Artikel 5.24–5.31

Artikel 4.27–4.32

Artikel 5.33–5.38

Artikel 4.33 —

Artikel 5.1 första stycket

Artikel 6.1

Artikel 5.1 andra och tredje styckena

Artiklarna 6.3 och 7 b

Artikel 5.2

Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a

Artikel 6

Artikel 12

Artikel 7

Artikel 13

Artikel 8

Artikel 14

Artikel 9

Artikel 15

Artikel 10.1

Artiklarna 9 och 16.1

Artikel 10.2

Artiklarna 10, 11 och 17

Artikel 11.1 första och andra styckena

Artikel 18

Artikel 11.1 tredje stycket

Artikel 18.2 första stycket

Artikel 11.2

Artikel 18.3

Artikel 11.3 a

Artiklarna 18.2 andra stycket och 21

Artikel 11.3 b

Artikel 21

Artikel 11.3 c —

Artikel 12.1

Artikel 19.1

Artikel 12.2 första stycket

Artikel 19.2 första stycket

Artikel 12.2 andra stycket

Artiklarna 19.2 andra stycket och 20 b

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/89

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

305

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 13.1

Artikel 38.1

Artikel 13.2

Artikel 38.2 och 38.3

Artikel 13.3

Artikel 38.4

Artikel 13.4

Artikel 38.5 första meningen

Artikel 13.5 —

Artikel 13.6

Artikel 23.2

Artikel 14

Artikel 39

Artikel 15.1 a

Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 15.1 b

Artiklarna 23.4 b och 24 h

Artikel 15.1 c —

Artikel 15.1 d

Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 15.1 e

Artikel 40 b

Artikel 15.1 f

Artikel 25 b

Artikel 15.1 g

Artiklarna 23.4 b, 24 h, 24 c, 28, 31 b och 32

Artikel 15.1 h —

Artikel 15.2 —

Artikel 16.1

Artikel 22.1 första och andra styckena

Artikel 16.2

Artikel 22.3 första och andra styckena

Artikel 16.3

Artikel 22.2

Artikel 16.4 första stycket

Artikel 22.6 första stycket första meningen

Artikel 16.4 andra stycket

Artiklarna 22.6 första stycket andra meningen och 22.7

Artikel 16.5 a

Artiklarna 22.6 andra stycket och 24 g

Artikel 16.5 b

Artikel 24 f

Artikel 16.6

Artikel 23.3

Artikel 16.7

Artikel 29

Artikel 17

Artikel 26

Artikel 18.1–18.3

Artikel 27

Artikel 18.4

Artikel 32

Artikel 19.1

Artikel 28.1 a

Artikel 19.2 och 19.3

Artikel 28.2 och 28.3

Artikel 19.4

Artikel 28.4 första stycket och andra stycket första mening­

en

Artikel 19.5

Artikel 31 a

Artikel 20.1–20.4

Artikel 33

Artikel 20.5

Artikel 34.4

Artikel 20.6 första stycket

Artikel 34.5 första meningen

Artikel 20.6 andra stycket

Artikel 34.6

SV

L 269/90

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

306

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 20.7

Artiklarna 22, 23, 24, 25 och 32

Artikel 20.8 a

Artikel 34.1–34.3

Artikel 20.8 b

Artiklarna 34.9 och 37.1 a

Artikel 20.8 c

Artiklarna 34.11 och 37.2

Artikel 20.9

Artiklarna 35, 36 b och 37.1 c och d

Artikel 21

Artikel 42

Artikel 22

Artikel 43

Artikel 23

Artikel 44

Artikel 24.1 och 24.2

Artikel 45.1 och 45.2

Artikel 24.3 första stycket

Artikel 45.3

Artikel 24.3 andra stycket —

Artikel 25.1

Artikel 46.1

Artikel 25.2 första stycket

Artikel 46.2

Artikel 25.2 andra och tredje styckena

Artikel 46.3

Artikel 25.3

Artiklarna 46.4–46.8 och 50.1

Artikel 26

Artikel 47

Artikel 27

Artikel 48

Artikel 28.1 och 28.2

Artikel 49

Artikel 28.3

Artikel 50.2

Artikel 29

Artikel 51

Artikel 30.1

Artikel 52

Artikel 30.2 —

Artikel 31.1

Artikel 53.1

Artikel 31.2

Artikel 53.3

Artikel 31.3

Artikel 54

Artikel 32

Artikel 55

Artikel 33.1–33.4

Artikel 56.1–56.4

Artikel 33.5

Artiklarna 56.5 och 58.1

Artikel 34

Artikel 57.1–57.3

Artikel 35

Artikel 59

Artikel 36

Artikel 60

Artikel 37

Artikel 61

Artikel 38

Artiklarna 62, 63, 67 och 68

Artikel 39.1 och 39.2

Artikel 64.1 och 64.2

Artikel 39.3

Artikel 64.3 första stycket

Artikel 39.4 och 39.5

Artikel 64.4 och 64.5

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/91

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

307

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 39.6

Artiklarna 64.3 andra stycket, 64.6 och 63–68

Artikel 40

Artikel 69

Artikel 41

Artikel 70

Artikel 42.1

Artikel 74.1

Artikel 42.2

Artikel 74.2 a–c och d inledande meningen

Artikel 42.3

Artikel 74.3

Artikel 43 a

Artiklarna 71, 72 och 76 a

Artikel 43 b

Artikel 74.2 d i–iii

Artikel 43 c —

Artikel 43 d

Artiklarna 73, 75 och 76 b och c

Artikel 44

Artikel 77

Artikel 45

Artikel 78

Artikel 46

Artikel 79

Artikel 47

Artikel 80

Artikel 48

Artikel 81

Artikel 49

Artikel 82

Artikel 50

Artikel 83

Artikel 51

Artikel 84

Artikel 52

Artikel 85

Artikel 53.1–53.3

Artikel 86.1–86.3

Artikel 53.4

Artikel 86.6

Artikel 54 a och b

Artiklarna 86.5 och 88 a

Artikel 54 c

Artiklarna 86.4 och 88 b

Artikel 55.1

Artikel 87.1

Artikel 55.2 första stycket

Artikel 87.2

Artikel 55.2 andra stycket

Artikel 88 c

Artikel 55.3 och 55.4

Artikel 87.3 och 87.4

Artikel 56.1–56.5

Artikel 89.1–89.5

Artikel 56.6

Artikel 89.7

Artikel 56.7

Artikel 89.9

Artikel 56.8

Artikel 89.2 andra stycket

Artikel 56.9 första strecksatsen

Artikel 100.1 b

Artikel 56.9 andra strecksatsen

Artiklarna 89.8 och 99 a

Artikel 56.9 tredje strecksatsen

Artikel 89.2 andra stycket

Artikel 57.1 och 57.2

Artikel 90

Artikel 57.3

Artikel 100.1 a

SV

L 269/92

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

308

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 58 första stycket

Artikel 91

Artikel 58 andra stycket —

Artikel 59.1 första stycket

Artikel 100.1

Artikel 59.1 andra stycket

Artikel 99 b

Artikel 59.2

Artikel 92.2

Artikel 60

Artikel 93

Artikel 61

Artikel 94

Artikel 62.1 och 62.2

Artikel 95.1 och 95.2

Artikel 62.3

Artiklarna 22, 24 a–g, 25 a och b och 99 c

Artikel 63.1 och 63.2 —

Artikel 63.3 a —

Artikel 63.3 b

Artiklarna 96.1 a, 96.2, 100.1 c och 100.2

Artikel 63.3 c

Artiklarna 96.1 b, 96.2, 100.1 c och 100.2

Artikel 64

Artikel 97

Artikel 65.1 och 65.2

Artikel 98

Artikel 65.3

Artiklarna 99 d och 100.1 b

Artikel 66

Artikel 101.1 och 101.2

Artikel 67.1 första och andra styckena

Artikel 102.1

Artikel 67.1 tredje stycket

Artikel 106

Artikel 67.2 och 67.3

Artikel 102.2 och 102.3 första stycket

Artikel 68.1 och 68.2

Artikel 103.1 och 103.2

Artikel 68.3

Artikel 103.3 a

Artikel 68.4

Artikel 103.4

Artikel 69

Artikel 104

Artikel 70

Artikel 105.1–105.5

Artikel 71

Artikel 105.6

Artikel 72.1 och 72.2

Artikel 108.1 och 108.2

Artikel 72.3

Artiklarna 108.3 och 115

Artikel 73

Artikel 109

Artikel 74

Artikel 110

Artikel 75

Artikel 111

Artikel 76 —

Artikel 77.1 första stycket

Artikel 112.1

Artikel 77.1 andra och tredje styckena

Artikel 112.2

Artikel 77.2

Artikel 112.3

Artikel 77.3

Artikel 112.4

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/93

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

309

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 78.1 första stycket

Artikel 113

Artikel 78.1 andra stycket

Artiklarna 99 d och 100.1 b

Artikel 78.2–78.4

Artikel 114.1–114.3

Artikel 78.5

Artikel 114.4

Artikel 79.1

Artikel 116.1

Artikel 79.2–79.5

Artikel 116.4–116.7

Artikel 80

Artikel 117.1

Artikel 81.1 och 81.2

Artikel 118.1 och 118.2

Artikel 81.3

Artikel 118.4

Artikel 82.1

Artikel 119.1

Artikel 82.2

Artikel 119.3

Artikel 83

Artikel 120.1

Artikel 84.1

Artikel 121.1

Artikel 84.2

Artikel 121.3

Artikel 85 första meningen

Artiklarna 116.2, 117.2, 118.3, 119.2, 120.2, 121.2 och

123.1

Artikel 85 andra meningen

Artiklarna 106.3, 122 och 123.2

Artikel 86.1 inledande meningen

Artikel 124.1 inledande meningen och led a

Artikel 86.1 a–c

Artikel 124.1 b–d

Artikel 86.1 d och e

Artikel 124.1 e

Artikel 86.1 f–k

Artikel 124.1 f–k

Artikel 86.2 och 86.3

Artikel 124.2 och 124.3

Artikel 86.4–86.6

Artikel 124.5–124.7

Artikel 86.7

Artikel 126

Artikel 87.1

Artikel 127.1 och 127.2 a

Artikel 87.2 första stycket

Artikel 127.3 första stycket

Artikel 87.2 andra stycket

Artikel 127.8

Artikel 87.3 första stycket a

Artiklarna 127.2 b och 131 a

Artikel 87.3 första stycket b och c

Artikel 131 b

Artikel 87.3 första stycket d

Artiklarna 127.3 och 161 a

Artikel 87.3 andra stycket —

Artikel 88.1 första stycket första meningen

Artikel 6.1

Artikel 88.1 första stycket andra meningen

Artikel 127.7

Artikel 88.1 andra stycket

Artikel 6.2

Artikel 88.2

Artikel 127.4 första stycket

Artikel 88.3

Artikel 127.4 andra stycket och 127.6

Artikel 88.4 första stycket

Artikel 133.1 första stycket

SV

L 269/94

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

310

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 88.4 andra och tredje styckena

Artiklarna 6.2 och 7 a

Artikel 89.1

Artikel 129.1

Artikel 89.2 —

Artikel 90

Artikel 130.1

Artikel 91

Artikel 134

Artikel 92.1 första stycket

Artikel 135.1

Artikel 92.1 andra stycket

Artikel 135.2

Artikel 92.1 tredje stycket —

Artikel 92.2–92.5

Artikel 135.3–135.6

Artikel 93.1

Artikel 136

Artikel 93.2 —

Artikel 94

Artikel 137

Artikel 95.1

Artikel 139.1

Artikel 95.2 och 95.3

Artikel 139.3 och 139.4

Artikel 95.4

Artikel 139.6

Artikel 96.1 och 96.2

Artikel 140

Artikel 96.3

Artikel 139.7

Artikel 97.1

Artikel 149

Artikel 97.2

Artikel 150

Artikel 98.1

Artikel 144

Artikel 98.2

Artikel 139.5

Artikel 99

Artikel 141.1

Artikel 100

Artikel 141.2

Artikel 101.1

Artikel 153.1

Artikel 101.2 a

Artiklarna 153.2 och 156 a

Artikel 101.2 b

Artiklarna 156 b och 157

Artikel 101.2 c

Artiklarna 153.3 och 156 c

Artikel 102

Artikel 154

Artikel 103

Artiklarna 155.2 och 156 d

Artikel 104.1

Artikel 158.1

Artikel 104.2

Artikel 158.3

Artikel 105.1

Artikel 159.1 och 159.2

Artikel 105.2 a och b

Artiklarna 159.3 och 161 a

Artikel 105.2 c

Artiklarna 22.1 tredje stycket och 25 c

Artikel 106.1 första stycket första meningen

Artikel 179.1 första stycket

Artikel 106.1 första stycket andra meningen —

Artikel 106.2

Artikel 179.3 och 179.6

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/95

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

311

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 106.3

Artikel 179.5

Artikel 106.4 första stycket a

Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 106.4 första stycket b

Artiklarna 23.4 a och 24 h

Artikel 106.4 första stycket c

Artiklarna 179.1 andra stycket, 179.2 och 180

Artikel 106.4 första stycket d

Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 106.4 första stycket e

Artikel 25 b

Artikel 106.4 första stycket f

Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 106.4 första stycket g och h

Artikel 181c

Artikel 106.4 andra stycket —

Artikel 107.1 första meningen

Artikel 6.1

Artikel 107.1 andra meningen

Artikel 182.1

Artikel 107.2

Artikel 158.2

Artikel 107.3

Artiklarna 160, 161 b, 182.2–182.4, 183 och 184

Artikel 108.1 första stycket första meningen

Artikel 162

Artikel 108.1 första stycket andra och tredje meningarna Artikel 170.4

Artikel 108.1 andra stycket

Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a

Artikel 108.2

Artikel 163.1 och 163.2

Artikel 108.3 första stycket

Artikel 6.1

Artikel 108.3 andra stycket —

Artikel 108.4

Artiklarna 163.3, 164 och 165 b

Artikel 109.1

Artikel 166.1

Artikel 109.2

Artiklarna 166.2 och 168 a

Artikel 109.3

Artiklarna 6.2, 7 a, 8.1 a och 165 a

Artikel 110.1 första stycket

Artikel 167.1 första stycket

Artikel 110.1 andra stycket

Artikel 167.1 tredje stycket

Artikel 110.1 tredje stycket

Artiklarna 167.2, 167.3 och 168 d

Artikel 110.2 och 110.3

Artikel 167.4 och 167.5

Artikel 111.1

Artikel 170.1

Artikel 111.2 första meningen

Artikel 170.2

Artikel 111.2 andra meningen

Artikel 170.3 a och b

Artikel 111.3

Artikel 170.3 c

Artikel 112.1 första stycket

Artikel 172.1

Artikel 112.1 andra stycket första meningen

Artikel 182.2

Artikel 112.1 andra stycket andra meningen

Artikel 182.3

Artikel 112.2 —

Artikel 112.3

Artikel 172.2

SV

L 269/96

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

312

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 112.4

Artikel 176 b

Artikel 113.1 och 113.2

Artikel 173.1 och 173.2

Artikel 113.3

Artiklarna 173.3 och 176 c

Artikel 114.1

Artikel 174.1

Artikel 114.2 första stycket

Artikel 174.2

Artikel 114.2 andra stycket

Artikel 175

Artikel 115 första stycket

Artikel 177.1

Artikel 115 andra stycket

Artiklarna 177.2 och 178

Artikel 116.1

Artikel 185.1

Artikel 116.2 första stycket a

Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 116.2 första stycket b

Artiklarna 23.4 a, 23.5, 24 h och 25 c

Artikel 116.2 första stycket c och d

Artiklarna 185.2 och 186 a

Artikel 116.2 första stycket e

Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 116.2 första stycket f

Artikel 25 b

Artikel 116.2 första stycket g

Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 116.2 första stycket h och i

Artiklarna 186 b och 187

Artikel 116.2 andra stycket —

Artikel 117

Artikel 188

Artikel 118

Artikel 189

Artikel 119.1 och 119.2

Artikel 190

Artikel 119.3

Artikel 193

Artikel 120

Artikel 191

Artikel 121

Artikel 192

Artikel 122

Artikel 193

Artikel 123.1 och 123.2

Artikel 194

Artikel 123.3

Artikel 179.4

Artikel 124.1

Artikel 195.1

Artikel 124.2

Artiklarna 195.2, 195.3 och 196

Artikel 125

Artikel 197

Artikel 126.1

Artikel 198.1

Artikel 126.2

Artikel 198.2 första stycket första meningen

Artikel 127.1

Artikel 199

Artikel 127.2

Artikel 198.3 d

Artikel 128

Artiklarna 198.2 första stycket andra meningen och andra

stycket, 198.3 a–c och 200

Artikel 129

Artikel 201

Artikel 130.1

Artikel 203.1 första stycket

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/97

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

313

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 130.2–130.5

Artikel 203.2–203.5

Artikel 131 a —

Artikel 131 b

Artikel 204

Artikel 132

Artikel 205

Artikel 133

Artikel 208.1

Artikel 134

Artiklarna 202, 203.1 andra stycket, 203.6, 206, 207 och

209

Artikel 135

Artikel 210

Artikel 136.1

Artikel 211.1

Artikel 136.2 första stycket a

Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 136.2 första stycket b

Artiklarna 23.4 b och 24 h

Artikel 136.2 första stycket c

Artikel 212 a

Artikel 136.2 första stycket d

Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 136.2 första stycket e

Artikel 25 b

Artikel 136.2 första stycket f

Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 136.2 första stycket g —

Artikel 136.2 första stycket h —

Artikel 136.2 andra stycket —

Artikel 136.3 första stycket a

Artikel 211.3 första stycket a

Artikel 136.3 första stycket b

Artikel 211.3 första stycket b och c

Artikel 136.3 första stycket c

Artikel 211.3 första stycket d

Artikel 136.3 andra stycket

Artikel 212 b

Artikel 136.4 första stycket

Artikel 211.4

Artikel 136.4 andra stycket

Artikel 211.5

Artikel 136.4 tredje stycket

Artikel 211.6

Artikel 136.4 fjärde stycket a och b

Artikel 213

Artikel 136.4 fjärde stycket c

Artikel 212 c

Artikel 136.5

Artikel 23.2

Artikel 137.1

Artikel 214.1

Artikel 137.2

Artiklarna 214.2 och 7 c

Artikel 138

Artikel 215.1–215.3

Artikel 139

Artikel 218

Artikel 140.1

Artikel 219

Artikel 140.2

Artiklarna 221 a och 222 b

Artikel 141

Artikel 220

Artikel 142.1 första, andra och tredje styckena Artikel.223.1

Artikel 142.1 fjärde stycket

Artikel 224 a

SV

L 269/98

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

314

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 142.2 första stycket a

Artikel 232 första stycket a

Artikel 142.2 första stycket b och c

Artikel 223.2 första stycket c och d

Artikel 142.2 andra stycket

Artiklarna 223.2 första stycket b och 224 c

Artikel 142.3 första stycket

Artikel 223.3

Artikel 142.3 andra stycket

Artikel 224 d

Artikel 142.4

Artikel 223.4

Artikel 143

Artiklarna 211.2, 216, 217, 221 b, 222 b, 224 b, 225,

228, 229, 230, 231 b, 232, 233.4, 235, 236, 243.2,

251.4, 254.2, 254.3, 254.6, 254.7 och 257.4

Artikel 144.1

Artikel 266.1

Artikel 144.2

Artiklarna 226.2 och 231 a

Artikel 144.3

Artikel 226.3

Artikel 144.4 —

Artikel 145.1 och 145.2

Artikel 227

Artikel 145.3 första stycket

Artikel 155.1

Artikel 145.3 andra stycket

Artikel 157

Artikel 146

Artikel 233.1–233.3

Artikel 147

Artikel 234

Artikel 148.1

Artikel 237.1

Artikel 148.2 första stycket

Artikel 237.2

Artikel 148.2 andra stycket

Artiklarna 237.3 och 239

Artikel 149

Artikel 242

Artikel 150.1

Artikel 238.1

Artikel 150.2 a —

Artikel 150.2 b

Artikel 238.2

Artikel 150.3 —

Artikel 151.1 första stycket

Artikel 144

Artikel 151.1 andra stycket

Artikel 145.3

Artikel 151.2

Artikel 145.5 och 145.11

Artikel 151.3 —

Artikel 151.4

Artikel 147.4

Artikel 151.5

Artiklarna 145.1, 145.2, 145.4, 145.6–145.10, 146,

147.3, 147.4, 148 och 151

Artikel 152

Artikel 147.1 och 147.2

Artikel 153

Artikel 240

Artikel 154.1 a

Artikel 237.3 första meningen

Artikel 154.1 b

Artikel 241.1

Artikel 154.2

Artiklarna 237.3 andra meningen och 241.2

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/99

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

315

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 155.1

Artikel 243.1

Artikel 155.2 och 155.3

Artikel 243.3 och 243.4

Artikel 156

Artikel 244

Artikel 157

Artikel 245

Artikel 158

Artikel 246

Artikel 159

Artikel 247

Artikel 160

Artikel 248

Artikel 161

Artikel 249

Artikel 162

Artikel 250

Artikel 163

Artikel 251.1–251.3

Artikel 164 första stycket

Artikel 253

Artikel 164 andra stycket —

Artikel 165

Artikel 252

Artikel 166.1

Artikel 254.1

Artikel 166.2 och 166.3

Artikel 254.4 och 254.5

Artikel 167

Artikel 255

Artikel 168

Artikel 256

Artikel 169

Artikel 257.1–257.3

Artikel 170

Artikel 258

Artikel 171.1 och 171.2

Artikel 259.1 och 259.2

Artikel 171.3

Artikel 86.5

Artikel 171.4

Artikel 259.3

Artikel 172

Artikel 260

Artikel 173

Artikel 261

Artikel 174

Artikel 262

Artikel 175.1 första stycket

Artikel 263.1

Artikel 175.1 andra stycket

Artikel 263.2 a

Artikel 175.2 och 175.3

Artikel 263.3 och 263.4

Artikel 176.1 a och b

Artiklarna 263.2 b och 265 b

Artikel 176.1 c och d

Artikel 265 b

Artikel 176.1 e

Artikel 161 a

Artikel 176.2 —

Artikel 177.1 och 177.2

Artikel 267.1 och 267.3

Artikel 177.3

Artikel 267.2

Artikel 177.4

Artikel 267.2

Artikel 177.5

Artikel 268

Artikel 178.1

Artikel 269.1

SV

L 269/100

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

316

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

Förordning (EG) nr 450/2008

Denna förordning

Artikel 178.2 a

Artikel 269.2 a och b

Artikel 178.2 b

Artikel 269.2 d och e

Artikel 178.3

Artikel 269.3

Artikel 179

Artikel 270

Artikel 180.1

Artikel 271.1 första stycket

Artikel 180.2 första meningen

Artikel 6.1

Artikel 180.2 andra meningen

Artikel 271.3

Artikel 180.3 första stycket

Artikel 6.2

Artikel 180.3 andra stycket

Artikel 271.4

Artikel 180.4

Artikel 271.2

Artikel 181 första och andra styckena

Artikel 272.1

Artikel 181 andra och tredje styckena —

Artikel 182.1

Artikel 277

Artikel 182.2 —

Artikel 183.1

Artiklarna 16.1 och 17

Artikel 183.2 a och b —

Artikel 183.2 c

Artiklarna 280 och 283

Artikel 184

Artikel 285

Artikel 185 —

Artikel 186

Artikel 286.2 och 286.3

Artikel 187

Artikel 287

Artikel 188.1

Artikel 288.1

Artikel 188.2

Artikel 288.2

Artikel 188.3

Artikel 288.1

SV

10.10.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/101

317

Prop. 2015/16:79

Bilaga 2

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande

av en tullkodex för unionen (omarbetning)

(Europeiska unionens officiella tidning L 269 av den 10 oktober 2013, s. 1)

Sidan 7, skäl 57, andra meningen

I stället för:

"(…). De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 juni 2016."

ska det stå:

"(…). De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 maj 2016."

Sidan 88, artikel 288.2

I stället för:

"2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 juni 2016."

ska det stå:

"2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 maj 2016.".

SV

L 287/90

Europeiska unionens officiella tidning

29.10.2013

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2015:5)

Utredningens uppdrag har varit att anpassa den svenska tullag-stiftningen till den nya unionstullkodexen genom att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning. I uppdraget har ingått att lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. och också att lämna förslag till förordningar som ersätter tullförordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Därutöver har det i utredningens uppdrag ingått att bedöma behovet av särskilda regler i den nya tullagen om omprövning, att ta ställning till om tullagens regler för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra försändelser och att bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar.

Utredningens metod har varit att granska bestämmelserna i den nuvarande tullagen i jämförelse med unionstullkodexen och de utkast till delegerade akter och genomförandeakter som EU-kommissionen presenterat. Det bör i detta sammanhang noteras att de sistnämnda akterna fortfarande är under förhandling och alltså inte utgör en stabil grund. Det kan inte uteslutas att ändringar i de förslag som utredningen nu presenterar kan komma att krävas med anledning av detta.

Utredningen har för att undvika dubbelreglering strävat efter att endast föra över de bestämmelser som har bedömts komplettera kodexen och fortfarande vara relevanta i förslagen till nya nationella regler.

En ny tullag och en ny tullförordning

Utredningen föreslår att det med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta den nuvarande tullagen och att en ny tullförordning införs med anledning av den nya tullagen. Den nya förordningen föreslås ersätta den nuvarande tullförordningen. Utredningen föreslår att bestämmelserna i den nuvarande tullagen om överklaganden och kontroll av varor införs i den nya tullagen.

Detsamma gäller för bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift. Dessa bestämmelser föreslås dock införas i den nya tullagen i ett gemensamt kapitel. Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel behålls i den nya tullagen och den nya tullförordningen. Bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet behålls i den nya tullförordningen men under benämningen tullkontroll i samband med marknadskontroll.

Dagens bestämmelser om kontroll av postförsändelser föreslås fortsättningsvis även omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen bör avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

En ny lag och en ny förordning om vissa tullbestämmelser

Med anledning av unionstullkodexen föreslås en ny lag om vissa tullbestämmelser, för att ersätta lagen (1994:1548) om vissa

tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En ny förordning om vissa tullbestämmelser föreslås också. Den nya förordningen ersätter förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Ändringar i lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Utredningen har haft i uppdrag att överväga vilka ändringar, mot bakgrund av bestämmelserna i unionstullkodexen, som kan behövas i lagen (2001:185) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt att föreslå de författningsändringar som kan behövas. Utredningen föreslår att bestämmelsen i 2 kap. 5 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet om utlämnande av uppgift till enskild anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. I övrigt föreslås inga ändringar i lagen eller förordningen.

Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar

Utredningen har identifierat ett antal lagar och förordningar där anslutande ändringar med anledning av de nya nationella reglerna är nödvändiga. På grund av tidsbrist har utredningen dock endast kunnat lämna vissa ändringsförslag.

Konsekvensbeskrivningar

I utredningens uppdrag har också ingått att analysera de konsekvenser som utredningens förslag kan komma att få för myndigheter och företag. Genomförandet av den nya unionstullkodexen kommer att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium och de nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket. De nya reglerna kommer att också att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Utöver import- och exportföretagen berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Det kan antas att kostnader för kom-petensutveckling med anledning av de förändrade rutinerna och systemen kan komma att uppstå. Det kan också antas att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Utredningen kan dock konstatera att de kostnadsdrivande reglerna för såväl myndigheter som näringsliv härrör direkt från unionstullkodexen snarare än från de förslag som presenteras av denna utredning. Utredningen har också haft att bedöma de offentlig-finansiella konsekvenserna av de författningsförslag som lämnas. Utredningen bedömer att några sådana konsekvenser av förslagen inte kommer att uppstå.

Ikraftträdande

Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tullbestämmelser föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Detsamma gäller för den nya

tullförordningen och den nya förordningen om vissa tullbestämmelser. De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet föreslås också träda i kraft den 1 maj 2016. Utredningen anser att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga.

Betänkandets lagförslag

Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen1 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/20032, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen3.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

2 § Genom denna lag genomförs

1. delar av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt4, och

2. delar av rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt5, samt

3. artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester6.

3 § Vad som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

4 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: svenskt territorium, EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga,

1 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1. 2 EUT L 181, 29.6.2013, s. 15. 3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 9. 4 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. 5 EUT L 9, 14.1.2009, s. 12. 6 EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.

tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kommersiell trafik direkt med tredjeland och av kommersiellt gods som verkställs av tulltjänsteman,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Bestämmelser om tillhandahållande av information finns i artiklarna 6–17 i förordning (EU) nr 952/2013.

Bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter finns i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket, – Boverket, – Elsäkerhetsverket, – Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för radio och tv, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

7 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) har underlåtit eller kommer att underlåta att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras, felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet.

8 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 eller 6 kap.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

10 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en juridisk person efter bemyndigande enligt 9 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos förmedlaren.

11 § Den som i verksamhet vid anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Ombud i tullfrågor

12 § Bestämmelser om ombud i tullfrågor (tullombud) finns i artiklarna 18–21 i förordning (EU) nr 952/2013.

13 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tullräkningar, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

14 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela föreskrifter om de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter samt avgifter och kostnader

15 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, ska bevara dessa i

fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

16 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs. Om uppgiften är felaktig, ska den som har lämnat uppgiften stå för kostnaden för den sakkunnige.

Detta gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Tullverket får också anlita en särskild sakkunnig när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Den som skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen ska stå för kostnaden, om Tullverket inte beslutar något annat.

Om Tullverket haft en kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan ska stå för, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när en tullförrättning inte är avgiftsfri, och

2. tullförrättningsavgiftens storlek.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld, garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp samt upphörande av tullskuld finns i artiklarna 77–126 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Bestämmelser om skyldighet att med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap. 2 § eller 4 kap. 11 § betala annan skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag som tullvärdet fastställdes.

3 § Mervärdesskatt som avses i 2 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar

1. är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull, och

2. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 2 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

4 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

5 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 20 §.

Uppbörd av import- eller exporttullbelopp

6 § Om det vid fastställande av import- eller exporttullbelopp enligt artikel 101 i förordning (EU) nr 952/2013 saknas nödvändiga uppgifter får beloppet uppskattas till vad som framstår som skäligt.

7 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller utbetalas från

Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela kron-tal.

8 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013 förlängas till fem år.

Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period om 10 år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet.

9 § Bestämmelserna i 8 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

10 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013 ska göras till Tullverket inom 10 dagar, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen har beviljats.

11 § Underrättelse om tullskuld enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 får göras till den som lämnat tulldeklaration som direkt ombud för gäldenär, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet.

Ränta

12 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013 tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

13 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas

1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller

2. i fall som avses i artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, när andra skatter än tull undandragits genom förfarandet.

Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

14 § Ränta enligt 12 eller 13 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

15 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 12– 14 §§.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 12 och 13 §§, om det finns synnerliga skäl.

17 § Ränta som avses i 13 § första stycket 1 ska beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalt belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Ränta enligt 13 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar.

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 1 ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 2 och andra stycket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen.

18 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 24 § tillgodoförs ränta.

Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 12–14 §§ som återbetalas. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

19 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 12 eller 13 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 12 eller 13 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 18 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

20 § Om tull inte har betalats i rätt tid ska fordran lämnas till

Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

21 § Det som sägs om indrivning av tull i 20 § ska gälla även för ersättning enligt 1 kap. 16 § tredje stycket.

22 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap.13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 20 §.

23 § Bestämmelser om ränta, indrivning, avräkning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en gäldenär gäller även motsvarande fordringar mot ett tullombud enligt 11 §.

Återbetalning och eftergift

24 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013 ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 2 § prövas.

Omprövning av beslut om sådan skatt ska även i övrigt ske om det finns skäl för det.

Om annan skatt än tull, har betalats med högre belopp än som rätteligen ska betalas, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan skatt än tull rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ den lagen återbetalas dock inte.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också före-skrifter som begränsar rätten till återbetalning.

25 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om summarisk införseldeklaration, införsel av varor i unionens tullområde, anmälan, lossning och undersökning av varor samt tillfällig lagring av varor finns i artiklarna 127–152 i förordning (EU) nr 952/2013.

Införsel av varor och transportmedel

2 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom Europeiska unionens tullområde, men utanför

Europeiska unionens skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En unionsvara som förs in från ett område enligt första stycket får förvaras i en anläggning för tillfällig lagring samt hänföras till tullförfarandet lagring i tullager eller frizon, aktiv förädling eller tillfällig införsel.

3 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom

EU:s tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara, som inte är underkastad ett tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

Tullverket tar då ut tull för varan och övervakar att handels-politiska åtgärder vidtas och att andra villkor för övergång till fri omsättning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tull-verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

4 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2. transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats av Tullverket.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till

Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

Tillfällig lagring av varor

9 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring förrän kostnaderna har ersatts eller säkerhet har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring är skyldig att ta emot icke-unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem.

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

1 § Bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll och frigörande av varor samt bortskaffande av varor finns i artiklarna 158–200 i förordning (EU) nr 952/2013.

Hänförande av varor till ett tullförfarande

2 § En tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklarationen lämnas genom ett ombud, hos ombudet.

3 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet i postförsändelser ska ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till ett annat tullförfarande, överlåtelse eller förstöring av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, ska dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämpning av regler om omprövning.

Enhetstillstånd

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utfärda enhetstillstånd att använda förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande för att hänföra varor som befinner sig i ett annat EU-land till en godkänd tullbehandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om hanteringen av ärenden där varor fysiskt befinner sig i Sverige när de övergår till fri omsättning, exporteras eller återexporteras från Sverige med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land.

5 § En vara får inte fysiskt sättas i fri omsättning i Sverige eller föras ut från landet med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, om det beträffande varan finns

1. ett i Sverige gällande villkor som inte är uppfyllt, eller

2. ett i Sverige gällande förbud mot införsel eller utförsel.

6 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse till ett annat

EU-lands behöriga myndighet enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93, ska en underrättelse med motsvarande innehåll även lämnas till Tullverket om

1. varan ska deklareras för övergång till fri omsättning, export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd, och

2. varan befinner sig inom det svenska tullområdet när den ska övergå till fri omsättning eller föras ut till tredjeland.

Det är innehavaren av enhetstillståndet som är skyldig att lämna underrättelsen till Tullverket. Underrättelsen ska lämnas inom samma tidsfrist som gäller för underrättelsen enligt förordningen.

Tullverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att lämna underrättelse enligt första stycket.

7 § Tullverket har samma befogenheter att utföra kontroller avseende sådana varor som inom det svenska tullområdet är föremål för ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, som avseende sådana varor som är föremål för motsvarande förfarande med stöd av ett tillstånd utfärdat i Sverige.

Om en vara som omfattas av ett förfarande enligt första stycket är föremål för ett förbud eller ett villkor som innebär att varan inte får föras in till eller ut från landet, får Tullverket ta hand om varan om det behövs för att hindra att den hanteras i strid med sådant förbud eller villkor.

En vara som har tagits om hand får läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring på bekostnad av den som för in eller för ut varan. Varan får inte tas ut från lagret så länge omhändertagandet består.

8 § Ett omhändertagande enligt 7 § andra stycket upphör om varan tas i beslag eller förverkas.

Tullverket får besluta att omhändertagandet ska upphöra om det inte längre finns grund för åtgärden. En gemenskapsvara ska i så fall återlämnas till den som avsåg att föra ut varan. Annan vara ska hänföras till en sådan godkänd tullbehandling för vilken inget hinder finns.

9 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93 till Tullverket när ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd tillämpas, och underrättelsen i enlighet med tillståndet ges in till den behöriga myndigheten i det andra

EU-landet, ska underrättelsen anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet.

10 § Vid tillämpning inom ett annat EU-lands tullområde av ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd som utfärdats i Sverige får

Tullverket överlåta till tullmyndigheten i det andra landet att utföra kontrollåtgärder enligt tullagstiftningen för svensk räkning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid överlåtelse av förvaltningsuppgifter enligt första stycket.

11 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, och varan fysiskt befinner sig i Sverige när den övergår till fri omsättning, ska importen i skattehänseende anmälas till Tullverket genom en deklaration med skatteredovisning.

Tullverket får tillåta innehavaren av enhetstillståndet att lämna in deklarationen med skatteredovisning till den myndighet i det andra landet som är behörig att ta emot tulldeklarationen. Deklarationen med skatteredovisning ska i sådant fall anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet.

Första och andra styckena gäller endast när skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 2 §.

12 § Den som har fått ett enhetstillstånd av Tullverket är skyldig att förvara sådana handlingar, som avses i 1 kap. 15 § och som hänför sig till den verksamhet som tillståndet omfattar. Handlingarna ska förvaras i

Sverige i ordnat skick samt på ett betryggande och överskådligt sätt. Om informationen förvaras i sådan form att den endast kan läsas med tekniskt hjälpmedel ska utrustning och system som behövs för att omedelbart skriva ut informationen i läsbar form finnas tillgängliga.

Bortskaffande av varor

13 § Med bortskaffande av varor avses

– förstöring av varor enligt artikel 197 i förordning (EU) nr 952/2013, – försäljning av varor enligt artikel 198.1 i den förordningen, och – överlåtelse till staten av varor enligt artikel 199 i den förordningen. Ytterligare bestämmelser om förstöring av varor finns i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

14 § Om en vara som förvaras på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager som innehas av Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas.

15 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare.

Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör säkerhet.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

16 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring

1 § Bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar samt lagring finns i artiklarna 201–209 och 237–249 i förordning (EU) nr 952/2013.

Övergång till fri omsättning

2 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktivet 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Lagring

3 § En vara som omhändertagits av Tullverket enligt 3 kap. 9 § får läggas upp på tullager. I sådant fall tillämpas 3 kap. 9 § andra stycket.

Innehavaren av ett allmänt tullager är skyldig att ta emot ickeunionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem.

4 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om formaliteter inför eller vid utförsel av varor, export och återexport, summarisk utförseldeklaration, anmälan om återexport samt befrielse från exporttullar finns i artiklarna 263–277 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett område som ligger inom EU:s tullområde, men utanför EU:s skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En vara som ska föras ut till ett område enligt första stycket får hänföras till tullförfarandet export eller passiv förädling.

3 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2. transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, sedan en anmälan om detta har gjorts.

4 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte äventyras.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transport-medlets avgång till Tullverket.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel Inledande bestämmelser

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

2 § En tulltjänsteman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 9 § samt 7, 8, 13, 15 och 18 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag. Då gäller det som sägs i 1 §.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller också det som sägs i 3 kap. 7 och 8 §§ och 6 kap. 7 och 8 §§ samt 2, 7, 8, 10, 13, 15, 16 och 47–49 §§ i detta kapitel om Tullverket och tulltjänsteman.

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer, – förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och – tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Tullkontroll av transportmedel

5 § Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på begäran av Tullverket skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om – namn, – resrutt, – bagage, – medpassagerare, – betalningssätt, och – bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

6 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 5 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

7 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller något annat tvingande skäl föreligger, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

En sådan åtgärd får ske utan föregående uppmaning om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. om det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

8 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälnings-skyldig enligt tullagstiftningen.

9 § En uppmaning enligt 8 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns – i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, – i trakterna vid Sveriges kuster, – i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 8 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

10 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

11 § Ett transportmedel som har kommit till det svenska tullområdet och tagits ut för kontroll enligt 15 § omfattas av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

Tullkontroll av varor

12 § Allmänna bestämmelser om tullkontroller finns i artikel 46.1, 46.2 och 46.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

13 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser.

14 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. Bestämmelser om hur en begäran enligt första stycket 2 ska hanteras finns i 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770).

15 § För kontroll av

– att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt, och

– att de dokument som lämnas till Tullverket är äkta, riktiga och fullständiga, eller

– att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003

får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 8 § andra stycket.

Bestämmelser om kroppsvisitation finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

16 § Vid en kontroll enligt 15 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur EU:s tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

17 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verk-samhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För det medverkande företaget gäller inte 2, 7, 8, 13, 15 och 16 §§.

Tullkontroll av post- och kurirförsändelser

18 § För en sådan kontroll som avses i 15 § får en tulltjänsteman undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

19 § Beslut om att öppna en post- eller kurirförsändelse som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

20 § En post- eller kurirförsändelse som har öppnats med stöd av 18 och 19 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

21 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för

Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt första stycket.

Föreläggande

22 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

23 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

24 § För att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013 får Tullverket besluta om revision.

25 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 34 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rättshandlingen.

26 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

27 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 10 kap. 4 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

28 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 34 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

29 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade ska denne, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande.

30 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

31 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

32 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

33 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll

34 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision:

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och

2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 22 eller 23 § att lämna uppgifter.

35 § En begäran om undantag enligt 34 § ska ges in till förvaltningsrätten. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser.

Om den som ska revideras begär att en handling ska undantas från revisionen, ska handlingen omedelbart förseglas och överlämnas till förvaltningsrätten, om Tullverket anser att den bör granskas.

36 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får förvaltningsrätten besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

37 § Om den enskilde begär det, ska förvaltningsrätten pröva om ett beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 35 och 36 §§ samt i första stycket.

38 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får

Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften.

39 § Ett beslut i fråga om undantagande av en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

40 § Uttryck som används i 41–45 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

41 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den förordningen.

42 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

43 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

44 § Frågor om en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

45 § När det finns en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket, har innehavaren av ett beslut rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

46 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

47 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1889/2005 har fullgjorts får Tullverket undersöka transport-medel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde.

48 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt förordning (EG) nr 1889/2005, får kroppsvisitation i syfte att eftersöka kontanta medel utföras på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

49 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket kvarhålla kontanta medel i

enlighet med artikel 4.2 i den förordningen om det behövs för att genomföra en kontroll.

8 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 2 §.

Det som sägs om tulldeklaration gäller även sådan deklaration med skatteredovisning som avses i 4 kap. 11 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrift i tullagstiftningen, eller

2. anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 kap. 46 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen

1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. om användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terrorist-brott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av

Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att inge tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller, om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tulldeklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. då avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del tulltaxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än dem som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller

värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

14 § Tulltillägg tillfaller staten.

15 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre föreligger, får

Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att inge en kompletterande deklaration inte har ingivit den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

17 § Förseningsavgift tillfaller staten.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl.

Att omprövning av sådana beslut ska ske om de överklagats framgår av 9 kap. 4 och 7 §§.

19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha – stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller liknande förhållanden, eller

– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket.

Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 9 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om betalningsanstånd i förordning (EU) nr 952/2013, – artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, och – 2 kap. 5, 10, 11 och 20 §§.

9 kap. Överklagande

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§.

2 § Tullverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 16 eller 25 § överklagas till regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 7 kap. 24 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 21 §.

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 2 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

4 § Om ett överklagande som avses i 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande ska inte avvisas om

1. förseningen beror på att Tullverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller

2. det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som klaganden begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om ett beslut enligt första stycket ändras på annat sätt än vad som begärts, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.

6 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet enligt 4 § eller som förfaller enligt 5 § ska tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som ska pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

9 § Bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas finns i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013. Dessa bestämmelser gäller även beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring.

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, ta upp en ny fråga som har samband med den fråga som ska prövas, om förvaltningsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § I ett mål om beslut om tull får den som överklagat ta upp en fråga om tulltillägg som har föranletts av den fråga som är föremål för prövning, om domstolen anser att tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

22 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut.

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska vad som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

10 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta

Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har

någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg.

Delgivning

3 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna.

Vite

4 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon – inte har lämnat uppgift eller handling som krävs enligt tullagstiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 eller i 7 kap. 4, 5, 30 eller 31 §.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

6 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 8 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen (2011:1244)

7 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281).

Förslag till lag om vissa tullbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

Inledandande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen1 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om

– bindande besked, – varors klassificering, ursprung och tullvärde, – varors tullstatus, och – transitering, särskild användning och förädling av varor Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning2.

Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och tullagen (2016:000).

2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt tullagen (2016:000).

Bindande besked

3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013.

4 § Om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om bindande besked anlitar en särskild sakkunnig, tillämpas 1 kap. 16 § andra och tredje styckena och 2 kap. 21 § tullagen (2016:000).

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i förordning (EU) nr 952/2013.

6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras ska bestämmelserna i 1 kap. 16 §, 7 kap.15, 16 och 22–39 §§ samt 10 kap.4 och 5 §§tullagen (2016:000) tillämpas.

Varors tullstatus

7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

1 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1. 2 EUT L 25, 30.1.2003, s. 1.

8 § Oljeprodukter som inte har tullstatus som unionsvara får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Transitering, särskild användning och förädling av varor

9 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i förordning (EU) nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210–225 i den förordningen.

Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande3.

Bestämmelser om transitering enligt tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIRcarnet (TIR-konventionen)4 finns i tullförordningen (2016:000).

10 § Tullverket får tillämpa bestämmelserna i artikel 148.6 i förordning (EU) nr 952/2013 på varor som transiteras med tillämpning av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande, när transiteringsdokumentet visar att varorna tidigare exporterats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3 Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1988:6. 4 Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälnings-skyldigheten enligt första och andra styckena.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

8 §2

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara

En tulltjänsteman får undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt.

1 Senaste lydelse 2014:800. 2 Senaste lydelse 2003:811.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

9 §3

Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

Beslut om att med stöd av 8 § öppna post- och kurirförsändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

11 §4

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske.

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas

3 Senaste lydelse 2004:208. 4 Senaste lydelse 2004:208.

omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

omedelbart, men ska snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §5

Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen till-fälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

Den vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 20 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

17 §6

Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om

Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om

5 Senaste lydelse 2000:1301. 6 Senaste lydelse 2000:1232.

en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan.

en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 7 kap. 24–39 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2016:000).

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

7 Senaste lydelse 2011:468.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Utöver vad som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet

Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över betänkandet. Riksdagens ombudsmän, Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, Association of Swedish Fashion Brands, BIL Sweden, Chamber Trade Sweden, Elektronikbranschen, Företagarförbundet, Företagarna, Innovations och kemiindustrierna (IKEM), Jernkontoret, Leksakshandlarna, Livsmedelsföretagen, Läkemedelsindustriföreningen (Lif), Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogsindustrierna, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges redareförening (numera Föreningen Svensk sjöfart), Sveriges skeppsmäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna, Transportindustriförbundet, Västsvenska handelskammaren, Tull-Kust, Saco/S-föreningen vid Tullverket.

Sveriges Handelskamrar lämnade ett gemensamt svar för Stockholms handelskammare, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Västsvenska handelskammaren.

Transportindustriförbundet inkom med två svar, varav det andra svaret var en komplettering.

Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Kronofogden, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Konkurrensverket, AB Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, BIL Sweden och Föreningen Svensk sjöfart (tidigare Sveriges redareförening) tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget.

Sveriges riksbank, Företagarförbundet, Företagarna och Läkemedelsindustriföreningen (Lif) har avstått från att yttra sig:

Association of Swedish Fashion Brands, Chamber Trade Sweden, Elektronikbranschen, Innovations och kemiindustrierna (IKEM), Jernkontoret, Leksakshandlarna, Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogsindustrierna, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges skeppsmäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna och Saco/S-föreningen vid Tullverket har inte inkommit med yttrande.

Sammanfattning av promemorian

I denna promemoria finns ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Det kompletterar förslaget till ny tullag i betänkandet En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5). Förslaget är utformat utifrån den konstruktion som redan används i vissa svenska lagar och innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist.

Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

Promemorians lagförslag

Förslag till tullag – komplettering

Härigenom föreskrivs att 9 kap. X1 § tullagen ska följande lydelse.

9 kap. X § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

1 Slutlig placering har inte bestämts.

Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian

Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över promemorian. Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Tullverket, Regelrådet, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Sveriges advokatsamfund, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Transportindustriförbundet och Västsvenska handelskammaren.

Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Tullverket, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget.

Regelrådet har avstått från att yttra sig. Stockholms handelskammare, Svensk handel och Västsvenska handelskammaren har inte inkommit med yttrande.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

2 § Genom denna lag genomförs artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester.

3 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

4 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008.

– Boverket, – Elsäkerhetsverket, – Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för press, radio och tv2, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter.

6 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) inte har lämnat eller kommer att låta bli att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet.

7 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

2 Myndigheten för radio och tv byter namn fr.o.m. den 1 januari 2016. Den föreslagna följdändringen avseende tullagen finns i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 Utgiftsområde 1 s. 19).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

9 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom

Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare efter bemyndigande enligt 8 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet.

10 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tullombud

11 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för tullombud för att tillhandahålla tjänster i

Sverige.

Bevarande av uppgifter

13 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning.

Kostnader för sakkunnig

14 § Kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig ska den stå för som i fall som avses i

1. 4 kap. 5 § 1 har lämnat den felaktiga uppgiften, eller

2. 4 kap. 5 § 2 skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen, om Tullverket inte beslutar något annat.

Första stycket 1 gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Avgifter

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och

2. avgiftens storlek.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull

1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, – mervärdesskattelagen (1994:200), – lagen (1994:1563) om tobaksskatt, – lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och – lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

2 §3 Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

3 Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § tullagen (2000:1281), som föreslås få ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 2016, se propositionen Vissa frågor på området för indirekta skatter (prop. 2015/16:19 s. 27). Den nya lydelsen har beaktats vid utformningen.

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §.

Fastställande av import- eller exporttullbelopp

5 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Begränsning av tullskuld

6 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år.

Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet.

7 § Bestämmelserna i 6 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

8 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen.

Ränta

9 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

10 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, om inte ränta tas ut enligt 9 §.

Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

11 § Ränta enligt 9 eller 10 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

12 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 9 och 10 §§.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 10 §, om det finns synnerliga skäl.

14 § Ränta som avses i 10 § första stycket ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Räntesatsen för ränta enligt 10 § första stycket ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Ränta enligt 10 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen.

15 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 20 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 9 och 10 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

16 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 9 eller 10 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 9 eller 10 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 15 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

17 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till

Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

18 § Det som sägs om indrivning av tull i 17 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 14 § tredje stycket.

19 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap.13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 17 §.

Återbetalning och eftergift

20 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116–120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar.

Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som

medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka.

3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel

1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom

Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till

Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Deklaranten är ersättningsskyldig för sådana kostnader.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda problem.

Bortskaffande av varor

8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Övergång till fri omsättning

11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Lagring

12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

Tullövervakning vid utförsel

13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

4 kap. Tullkontroll Allmän princip för tullkontroller

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Användning av våld eller tvång

2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 49–51 §§ i detta kapitel.

Tillhandahållande av lokaler

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer, – förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och – tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Anlitande av särskild sakkunnig

5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Tullkontroll av varor och transportmedel

6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om – namn,

– resrutt, – bagage, – medpassagerare, – betalningssätt, och – bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §.

8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns

– i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, – i trakterna vid Sveriges kuster, – i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser.

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation.

17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

18 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9–17 §§.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 och 20 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för

Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket.

Föreläggande

24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

26 § Tullverket får besluta om revision

1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och

2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

27 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 36 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rättshandlingen.

28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen

skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 36 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll

36 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision:

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och

2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter.

37 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

38 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

39 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs den frågan på det sätt som anges i 37 och 38 §§ samt i första stycket.

40 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får

Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften.

41 § Ett beslut i fråga om att undanta en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

42 § Uttryck som används i 43–47 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

43 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den förordningen.

44 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

45 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

46 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

47 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

48 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

49 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får

Tullverket undersöka transportmedel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde.

50 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

51 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 48 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av

Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tulldeklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

14 § Tulltillägg tillfaller staten.

15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får

Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

17 § Förseningsavgifter tillfaller staten.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl.

19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha – berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller – berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket.

Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft.

22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen,

– artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, och

– 2 kap. 4 §, 8 § första stycket och 17 §.

6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§.

Överklagande av Tullverkets beslut

Vilka beslut får överklagas? 2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen,

2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 21 §.

Tiden för överklagande 3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två

månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Omprövning av det överklagade beslutet 4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten 6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning.

Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift 7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

Anslutningsöverklagande 8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

Verkställighet av beslut som överklagas

9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller förseningsavgift

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut 11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Anslutningsöverklagande 12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

När för det allmänna ombudet det allmännas talan?

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring.

Handläggning vid domstol

Ändring av talan 16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om

1. det görs inom den tid som gäller för överklagande,

2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och

3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

Deldom 20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

Mellandom 21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling 22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det.

Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut.

Företrädaransvar

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

Behörig förvaltningsrätt

Frågor om bevissäkring 24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

Frågor om betalningssäkring 25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

Dröjsmålstalan

26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg.

Flygtrafik med tredjeland

3 § Beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen.

Delgivning

4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Vite

5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon – inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller – inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

8 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281).

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

Förslag till lag om vissa tullbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om

– bindande besked, – varors klassificering, ursprung och tullvärde, – varors tullstatus, och – transitering, särskild användning och förädling av varor. Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i tullagen (2016:000).

2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt i tullagen (2016:000).

Bindande besked

3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013.

4 § Bestämmelser om anlitande av och kostnader för särskild sakkunnig vid handläggning av bindande besked finns i 4 kap. 5 § och 1 kap. 14 §tullagen (2016:000).

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i förordning (EU) nr 952/2013.

6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras, ska bestämmelserna i 1 kap. 14 §, 4 kap.5, 16, 17 och 24–41 §§ samt 7 kap.5 och 6 §§tullagen (2016:000) tillämpas.

Varors tullstatus

7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

Transitering, särskild användning och förädling av varor

8 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i förordning (EU)

nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210–225 i den förordningen.

Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande och i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen).

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

8 §2

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt.

1 Senaste lydelse 2014:800. 2 Senaste lydelse 2003:811.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal.

9 §3

Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

11 §4

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om

En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske.

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

3 Senaste lydelse 2004:208. 4 Senaste lydelse 2004:208.

Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §5

Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

Den vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 17 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

5 Senaste lydelse 2000:1301.

17 §6

Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan.

Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 §tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26–41 §§ och 7 kap. 5 §tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2000:1232. 7 Senaste lydelse 2011:468.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i den ursprungliga lydelsen, får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-12-07

Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lennart Hamberg samt justitierådet Agneta Bäcklund.

En ny svensk tullagstiftning

Enligt en lagrådsremiss den 12 november 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. tullag,

2. lag om vissa tullbestämmelser,

3. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

4. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Mats Barregren från Finansdepartementet samt rättssakkunnige Pontus Abado Nilsson och departementssekreteraren Henrik Bergfeldt, båda från Utrikesdepartementet.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Inledning

I lagrådsremissen lämnas förslag till lagändringar som framför allt ska komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen). De kompletterande bestämmelserna föreslås i allt väsentligt införas genom två nya lagar; dels en tullag och dels en lag om vissa tullbestämmelser. Det kan sättas i fråga om uppdelningen främjar tydlighet och enhetlighet i regleringen.

De två lagarnas struktur skiljer sig åt väsentligt. I förslaget till tullag har upplysningsbestämmelser om tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter, liksom upplysningsbestämmelser om andra författningar och verkställighetsföreskrifter, begränsats till ett minimum (se remissen s. 114). Lagen om vissa tullbestämmelser innehåller nästan uteslutande sådana upplysningsbestämmelser.

Lagen om vissa tullbestämmelser anges innehålla bestämmelser som kompletterar tullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen i fråga om bindande besked, varors klassificering, ursprung och tullvärde, varors tullstatus samt transitering, särskild användning och förädling av varor. Lagen saknar dock materiella bestämmelser som rör angivna frågor eller förfarandet vid hantering av sådana frågor. Den kompletterande regleringen finns i tullagen och

hänvisning sker till den lagens bestämmelser (se 1, 4 och 6 §§ i lagen om vissa tullbestämmelser).

Uppdelningen på två lagar har samband med ansvarsfördelningen inom regeringskansliet som innebär att Finansdepartementet har huvudansvaret för tullagstiftningen och att Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Några sakliga skäl för att behålla uppdelningen på två lagar har i övrigt inte redovisats i remissen (se remissen s. 62). Det måste dock också beaktas att tullagstiftningen på EU-nivå inte gör någon sådan åtskillnad och att en betydande del av de bestämmelser som ska gälla är gemensamma för de sakfrågor som enligt förslaget delas upp på två lagar. Uppdelningen leder, som vissa remissinstanser också har påpekat, till att regleringen blir mer svårtillgänglig.

Uppdelningen är enligt Lagrådets mening olämplig och onödig. Regleringen bör samlas i den nya tullagen. (Se även Lagrådets yttrande i prop.1999/2000:126 s. 271). Detta kan ske utan några genomgripande förändringar av tullagen (se vad som anförs nedan under 1 kap. 1 § tullagen och under lagen med vissa tullbestämmelser).

Den nya tullagen bygger i stor utsträckning på den gällande tullagen och många bestämmelser har förts över till den nya lagen. Förarbetena till den nya lagen är mycket kortfattade. Hänvisningar görs huvudsakligen till motsvarande bestämmelser i gällande tullag.

Hänvisningarna till gällande lag är i vissa fall inte korrekta, t.ex. på så sätt att det anges att den föreslagna paragrafen i sak motsvarar en tidigare gällande bestämmelse, trots att sakliga ändringar gjorts. Vidare är sambandet mellan föreslagna paragrafer och reglering på EU-nivå ofta oklar. För att underlätta tillämpningen av den nya lagen förordar Lagrådet att remissen inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet utvecklas och korrigeras i dessa delar så att det klart framgår när en bestämmelse utan sakliga förändringar har förts över från gällande tullag och i vilka fall justeringar skett och vad dessa innebär. Vidare bör skälen för sakliga ändringar redovisas. Slutligen bör bestämmelsernas koppling till EU-regleringen redovisas tydligare.

I lagrådsremissen berörs de problem som uppkommer om ett förfarande kan träffas av såväl tulltillägg som av sanktion av annat slag. Remissen innehåller inga förslag till ändrad lagstiftning inom det aktuella området. En hänvisning görs till det arbete som bedrivs inom EU. Vidare hänvisas till den bedömning som gjorts i prop. 2014/15:131 rörande skattetilläggen, nämligen att sanktionerna på tullområdet bör ses över. Lagrådet finner det angeläget att så sker snarast.

Förslaget till tullag

1 kap. 1 §

Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis om att samla den kompletterande regleringen i tullagen. Om så sker blir upplysningen i paragrafens andra stycke onödig och bör utgå.

1 kap. 2 §

Denna bestämmelse kan enligt Lagrådets mening utgå.

1 kap. 3 §

I bestämmelsen anges, på samma sätt som i nu gällande tullag (2000:1281), att det som sägs om tull även gäller annan skatt som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. Denna bestämmelse, tillsammans med den bestämmelse som finns i 2 kap. 1 § andra stycket och som anger att i första stycket avsedda skatter om inte annat föreskrivits ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, innebär att såväl tullagens regler i allmänhet som tullkodexens förfaranderegler blir tillämpliga även på skatter som betalas till Tullverket.

I åtskilliga bestämmelser i tullagen finns emellertid också en koppling till vad som benämns ”tullagstiftningen”. I exempelvis 4 kap. 24 § anges att Tullverket får rikta förelägganden mot den som kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen, och i 7 kap. 4 § anges att Tullverket vid tillämpning av tullagstiftningen får använda delgivning.

I artikel 5.2 i tullkodexen definieras tullagstiftningen som det regelverk som utgörs av bl.a. tullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Vid föredragningen har fråga uppkommit om denna definition kan anses omfatta även det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import.

För att undvika osäkerhet i detta hänseende föreslår Lagrådet att 3 § kompletteras med en andra mening av följande lydelse.

Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull.

1 kap. 5 §

Lagrådet anser att sista stycket bör omformuleras enligt följande.

I Tullverkets verksamhet gäller lagen ( 2001:185 ) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

1 kap. 6 §

Enligt Lagrådets mening bör första stycket 1 b inledas med ”inte har lämnat eller inte kommer att lämna … ”. Vidare bör, för tydlighetens skull, andra stycket avslutas med ” … till grund för antagandet enligt första stycket 1”.

1 kap. 12 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges följande lydelse.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige.

1 kap. 14 §

Lagrådet föreslår att första och andra styckena utformas på följande sätt.

Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som lämnat en felaktig uppgift respektive av den som inte följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Rubriken till 2 kap.

Kapitlet innehåller ett flertal bestämmelser om ränta. Lagrådet anser att detta bör framgå av rubriken till kapitlet och att rubriken bör lyda ”Tullskuld, skatt och ränta m.m.”

2 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder som får vidtas för att säkerställa betalning av en tullskuld.

I författningskommentaren anges att bestämmelserna motsvarar 5 kap. 9 § andra och tredje styckena samt 23 § andra stycket sista meningen i den gällande tullagen.

Paragrafens rubrik lyder ”Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld”. Några materiella bestämmelser – motsvarande förordningens reglering i artikel 89 och följande i tullkodexen – som reglerar en potentiell tullskuld finns inte i förslaget. Vad som avses med en sådan

tullskuld framgår inte heller. I gällande bestämmelser finns inte någon motsvarande rubrik och såvitt framgår finns inte heller någon motsvarande möjlighet att besluta om säkerhet för en potentiell fordran. Formuleringen av rubriken leder till oklarhet om vad som regleras i paragrafen. Orden ”potentiell eller befintlig” bör därför utgå ur rubriken.

Med beaktande av förordningens reglering kan ifrågasättas om inte ordet ”tull” bör utgå ur andra stycket.

Ordet ”säkerhet” har genomgående bytts ut mot ”garanti” i paragrafen. Någon saklig ändring synes inte vara avsedd. Ändringen av terminologin inger emellertid betänkligheter. Begreppet säkerhet används normalt i svensk rätt för att beskriva det som avses i bestämmelsen (se t.ex. utsökningsbalken och konkurslagen). Enligt normalt språkbruk kan en vara inte utgöra garanti (se paragrafens andra och tredje stycken).

Förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks till just säkerhet i form av garanti, som normalt avser en utfästelse av bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan begränsning framstår varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen.

Som skäl för att göra den föreslagna förändringen anförs att ordet garanti används i unionstullkodexen (se t.ex. artikel 105, 110 och 112). I den svenska versionen av unionstullkodexen används således ordet ”garanti”. Det engelska uttrycket som används är ”guarantee”, ett uttryck som har en vidare och delvis annan innebörd än det svenska, och som torde kunna motsvara det svenska uttrycket ”säkerhet”. Detsamma gäller det franska uttrycket ”garantie”.

Det framstår därför som om den svenska textversionen av begreppet begränsar betydelseområdet för de angivna bestämmelserna om garanti eller säkerhet.

Till detta kommer att ordet ”säkerhet” används i 3 kap. 7 § som reglerar Tullverkets möjlighet att bestämma att en vara inte får tas ut från en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Det innebär att olika uttryck används i lagen för att beskriva samma företeelse, vilket inte är lämpligt.

Mot bakgrund av vad som nu anförts förordar Lagrådet att ordet ”säkerhet” behålls i paragrafen och genomgående används i lagen för att beskriva den angivna företeelsen.

I tredje stycket anges att Tullverket får ”ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §”. Att Tullverket skulle kunna ta ut betalning innan fordran lämnas för indrivning saknar motsvarighet i gällande bestämmelser. Det framgår inte heller hur bestämmelsen förhåller sig till tullkodexens reglering. I

remissen redovisas inte några skäl för förslaget. Frågan bör övervägas ytterligare inom ramen för den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Se också vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 8 §.

2 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om begränsning av tullskuld. Enligt författningskommentaren kompletterar paragrafen artikel 103.2 i tullkodexen. Andra och tredje styckena motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket i nuvarande lag och reglerar inom vilken tid en gäldenär får underrättas om en tullskuld i vissa situationer. Motsvarande bestämmelse i gällande regler reglerar när beslut om tullskuld ska meddelas. Lagrådet anser att innebörden av uttrycket underrättelse bör utvecklas och tydliggöras.

2 kap. 9–14 §§

Bestämmelserna avser ränta vid betalning av andra skatter än tull, när skatterna ska tas ut av tullverket vid import.

När det gäller ränta i samband med uppbörd av tull, är regleringen i tullkodexen om kreditränta i artikel 112 och dröjsmålsränta i artikel 114 direkt tillämpliga. Generellt ska enligt 2 kap. 1 § det förfarande som gäller för tull också tillämpas när de skatter som nämns där ska fastställas och betalas. Av lagrådsremissen framgår emellertid att det, i fråga om dröjsmålsräntan vid för sena skattebetalningar, eftersträvats att den ska motsvara nivån för kostnadsränta vid för sen betalning av skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Detta innebär att två olika regelverk behöver tillämpas i fråga om dröjsmålsränta (s. 71 f.).

I 9 § föreslås som huvudregel att bestämmelserna om kreditränta och dröjsmålsränta i artiklarna 112 och 114 i tullkodexen ska tillämpas även på skatt, men att dröjsmålsräntan ska beräknas enligt vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen. I 10 § första stycket och 14 § första och andra styckena regleras emellertid vissa situationer särskilt, men där gäller som en förutsättning för tillämpningen att ränta inte ska tas ut enligt huvudregeln i 9 §. De särskilda situationerna avser skatt som ska betalas enligt beslut om omprövning eller enligt beslut av förvaltningsdomstol. Om de särskilda räntereglerna behövs framgår således först när det står klart att ränta i dessa situationer inte kan tas ut på motsvarande tullbelopp enligt artiklarna 112 eller 114.

Vidare framgår av 10 § andra stycket och 14 § tredje stycket att en särskild reglering ska gälla vid försening av kompletterande tulldeklaration i ett visst fall.

Av den utredning som föregått remissen framgår att det inte gått att utreda om de olika reglerna kompletterar varandra, eller om det är fråga om en dubbelreglering. Frågan belyses ytterligare i remissen, men

analysen är inte tillräcklig för att det ska gå att dra några säkra slutsatser om behovet av de nämnda särbestämmelserna.

Den ränta som ska användas enligt artikel 114 motsvarar Riksbankens reporänta med tillägg av 2 procentenheter. Dröjsmålsränta enligt skatteförfarandelagen vid för sen betalning utgörs av basräntan med tillägg av 15 procentenheter. Av remissen synes följa att den sist nämnda räntenivån förutsatts vara lämpligt avvägd i alla de situationer som regleras i artikel 114 i tullkodexen, till den del tullskulden utgörs av skatt.

Enligt Lagrådets mening framstår det som oklart om de särskilda reglerna i 10 och 14 §§ överhuvudtaget har någon funktion. Vidare framstår det som osäkert om det, vid en jämförelse med skatteförfarandelagens regler, vid uppbörd av skatt på import är motiverat att genomgående tillämpa den högsta räntesatsen i alla de fall som kan omfattas av artikel 114 i tullkodexen.

Det är uppenbart att betydande förenklingar kan uppnås om tullkodexens räntebestämmelser genomgående görs tillämpliga inte bara på tullbeloppet utan även på den skatt som tas ut vid importen. Om avvikande räntenivåer bedöms nödvändiga avseende skatteuppbörden, måste reglernas funktionssätt tydliggöras.

När det gäller den tekniska utformningen av de olika paragraferna kan följande nämnas.

9 § bör kunna förenklas enligt följande.

9 § Vid betalning av andra skatter än tull ska dröjsmålsränta, i stället för vad som anges i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244) .

10 och 14 §§ – om behovet av dessa, se ovan.

11 § kan utformas enligt följande.

11 § Kreditränta eller dröjsmålsränta ska inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) .

I 12 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta enligt 9 och 10 §§. Bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket.

I 13 § ges en möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om befrielse från skyldigheten att betala ”ränta på annan skatt än tull enligt 10 §”, om det finns synnerliga skäl. De markerade orden kan lämpligen bytas ut mot orden ”kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull”.

2 kap. 20 §

I första och andra styckena anges att fråga om återbetalning och eftergift av skatt ska prövas, om en ansökan om detta görs avseende tull. Därvid ska angivna bestämmelser i tullkodexen även tillämpas beträffande skatten. Enligt författningskommentaren till bestämmelsen motsvarar den delvis andra och tredje styckena av 5 kap. 13 § i den nuvarande tullagen.

I remissen (s. 69) anges att den föreslagna paragrafen även är avsedd att ge stöd för omprövning av beslut om annan skatt än tull (omprövning avseende tulltillägg och förseningsavgift är reglerad i 7 kap. 18 §). Paragrafen skulle således till viss del motsvara den reglering som i den nu gällande tullagen finns i 5 kap. 3 § andra stycket jämförd med 11 § andra stycket. Lagrådet kan inte finna att 2 kap. 20 § ger något lagstöd för omprövning. Möjligen följer detta i stället av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket, enligt vilken skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Regleringen bör övervägas ytterligare.

I tredje stycket anges att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Vid föredragningen har framkommit att bestämmelsen är att förstå så att sådant avdrag för tull och skatt även ska ske inte bara när skatt utan också när tull återbetalas, och att tullkodexen inte bedömts utgöra hinder mot en sådan nationell avräkningsregel vid återbetalning av tull. Enligt Lagrådets mening bör frågan utvecklas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet, och bestämmelsen förtydligas. Vid utformningen av bestämmelsen bör observeras att orden ”tull och annan skatt” lämpligen kan ändras till ”tull” (se 1 kap. 3 §).

I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nu gällande tullagen finns en bestämmelse av innebörd att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull. Den dispensbestämmelsen föreslås inte överförd till den nya lagen. Frågan kommenteras inte. Vid föredragningen har dock upplysts om att artikel 120 i tullkodexen, som enligt paragrafens första stycke ska tillämpas vid återbetalning och eftergift av skatt, får anses ersätta den nuvarande dispensbestämmelsen.

I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln. Det bör beaktas att den nuvarande regleringen avseende skatt överensstämmer med 60 kap. 1 § skatteförfarandelagen.

Det bör vidare observeras att särskilda överklaganderegler för närvarande gäller när dispensbeslut fattas på myndighetsnivå, och det bör närmare övervägas hur beslut avseende befrielse från skatt eller ränta på skatt ska överklagas. Se nuvarande 9 kap. 2 § andra stycket tullagen och även 67 kap. 6 § skatteförfarandelagen.

3 kap. 4 §

Artikel 133.1 i unionstullkodexen tar sikte på den anmälningsskyldighet som operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg har när fartyget eller luftfartyget förs in i unionens tullområde men däremot inte på anlöp eller landningar som följer i en rutt därefter.

Genom den kompletterande anmälningsskyldigheten i paragrafens första stycke som gäller ”i andra fall” vidgas anmälningsskyldigheten till att avse en senare ankomst till svenskt tullområde. Lagrådet anser att de överväganden som ligger bakom den kompletterande bestämmelsen bör redovisas i författningskommentaren.

3 kap. 7 §

Paragrafen motsvarar, enligt författningskommentaren, i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket andra meningen föreskrivs att deklaranten är ersättningsskyldig för kostnader för förvaring. Detta torde framgå av andra bestämmelser och Lagrådet förordar att den meningen, som saknar motsvarighet i gällande bestämmelser, utgår.

Se även vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 4 § i fråga om begreppen ”garanti” och ”säkerhet”.

3 kap. 8 §

I paragrafens första stycke finns bestämmelser om försäljning av varor på offentlig auktion. Se vad Lagrådet har anfört i fråga om 2 kap. 4 § tredje stycket. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Om andra meningen behålls bör ordet ”garanti” ersättas av ”säkerhet” även i den nu aktuella paragrafen (se vad Lagrådet anfört under 2 kap. 4 § i fråga om uttrycken ”garanti” och ”säkerhet”).

3 kap. 10 §

I paragrafen finns bestämmelser om rätten i vissa fall att förstöra varor. I författningskommentaren anges att bestämmelsen i sak motsvarar 4 kap. 19 § första stycket, 20 och 21 §§ i nuvarande tullag. En förutsättning för att få förstöra varor i nuvarande tullag är dock att varorna inte kan säljas. Något sådant krav, som framstår som rimligt, återfinns inte i den föreslagna lagtexten. Några skäl till förändringen redovisas inte i remissen. Lagrådet förordar att skälen för ändringen utvecklas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Rubriken till 3 kap. 12 §

Rubriken till paragrafen, ”Lagring”, återspeglas inte paragrafens innehåll och bör ersättas, t.ex. av ”Frizoner”.

4 kap. 11 §

Av paragrafen framgår att en förare eller befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman och att detsamma gäller annan person om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

Lagrådet konstaterar att det här liksom vid andra kontrollåtgärder ska göras en proportionalitetsbedömning enligt 4 kap. 1 § (jfr vad som anfördes vid införandet av generell proportionalitetsbestämmelse, prop.1999/2000:126 s. 101 f.).

4 kap. 12 §

I paragrafen används uttrycken ”i trakterna vid” och ”i närheten av”. Den avsedda innebörden av uttrycken bör preciseras i författningskommentaren.

4 kap. 14 §

I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjligheter att tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Paragrafen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen omfattar även infarter till och utfarter från frizoner.

Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Några skäl för detta har inte redovisats och det framstår närmast som ett förbiseende att frizoner inte nämns.

Lagrådet förordar att paragrafens andra stycke ges följande lydelse.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från hamnar, flygplatser, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring.

4 kap. 16 §

I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjlighet att undersöka egendom och områden för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts. Bestämmelsen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 10 § i den nuvarande lagen.

Den bestämmelsen omfattar även frizoner. Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Lagrådet förordar att en bestämmelse som ger rätt att undersöka frizoner och lokaler inom frizoner införs i paragrafen och att punkten två i första stycket förslagsvis ges följande lydelse.

2. frizoner, anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

4 kap. 22 §

I första stycket bör textdelarna ”som väntas till ett visst brevbärarkontor och” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” kunna strykas.

4 kap. 24 och 25 §§

Paragraferna motsvarar 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag och ger Tullverket möjlighet att meddela föreläggande om uppgiftsskyldighet i vissa fall.

I 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag anges att föreläggandet får avse, inte bara att lämna en uppgift, utan även att visa upp en handling eller lämna över kopia av handling. Enligt författningskommentaren (s. 124) får en befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. För att undanröja oklarheter och risk för tillämpningssvårigheter förordar Lagrådet att den nuvarande formuleringen behålls.

Med handling avses, enligt nu gällande bestämmelse i 6 kap. 25 §, framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Definitionen har inte förts över till den nya lagen. Den föreslagna lydelsen av paragraferna riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av bestämmelserna om handlingar och uppgifter som undantas från kontroll (se 4 kap. 36– 41 §§). Lagrådet förordar att definitionen förs in i paragraferna.

Kravet på en tydlig reglering gör sig särskilt starkt gällande med hänsyn till att en överträdelse av ett beslut att lämna en uppgift eller en handling kan föranleda straffansvar (se 5 kap. 2 §) och att ett föreläggande kan förenas med vite (se 7 kap. 5 §). (Se även Lagrådets yttrande i prop. 2010/11:165 s. 1803.)

4 kap. 36–41 §§

I paragraferna finns bestämmelser om handlingar och uppgifter som får undantas från föreläggande och revision samt förfarandet när handlingen eller uppgiften undantas.

Enligt 36 § andra stycket gäller första stycket även i fråga om ett föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter. Bestämmelsen framstår som onödig eftersom det framgår av första stycket att vissa handlingar ska undantas från föreläggande. Om det anses nödvändigt att behålla bestämmelsen i andra stycket bör det anges att även 37–41 §§ ska gälla vid förelägganden enligt 24 och 25 §§.

I de nu aktuella paragraferna används uppgift i en annan betydelse än i 24 och 25 §§. (Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna).

4 kap. 49 §

I 4 kap. 16 § första stycket 3 ges Tullverket rätt att undersöka ”… bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde”. I den nu aktuella paragrafen exemplifieras vad som kan ingå i bagage. Något behov av en sådan exemplifiering finns knappast. Lagrådet förordar att den formulering som finns i 4 kap. 16 § första stycket 3 används också i den nu aktuella paragrafen; ordet ”förs med” bör dock ersättas med ”medförs”.

4 kap. 50 §

Lagrådet anser det finns anledning att i författningskommentaren på ett tydligare sätt utveckla varför uttryckssättet i andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket.

5 kap. 2 §

Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ i fråga om uppgift och handling.

5 kap. 8 §

Paragrafen avser tulltillägg när tull fastställs på skälig grund. I andra stycket anges tillämplig procentsats, varvid en hänvisning görs till 7 §. Enligt författningskommentaren motsvarar bestämmelsen nuvarande regler. Detta synes emellertid tveksamt, till den del hänvisningen avser 7 § andra stycket som reglerar den situationen att tulltillägget avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Enligt Lagrådets mening förefaller dock den nu föreslagna lydelsen ge ett korrekt materiellt resultat, sannolikt till skillnad från lagens nuvarande utformning som kan vara felaktig (jfr prop. 2002/03:106 s. 29, 30, 251, 325 och 345). Frågan bör övervägas och redovisas närmare.

5 kap. 10 §

Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull (första stycket i paragrafen). Tulltillägget är 20 procent av den tullförmån som gäldenären går miste om (andra stycket).

Det något udda begreppet tullförmån definieras inte i den föreslagna tullagen och så har inte heller skett i tidigare tullagar. Innebörden av

begreppet är inte självklar. Ledning kan emellertid hämtas från ändringar som gjordes i 1973 års tullag i mitten av 1980-talet.

En då införd bestämmelse innebar att den tullskyldige inte fick åtnjuta förmånen (kurs. här) i form av befrielse av tull m.m. om en föreskriven förutsättning för befrielse eller dylikt inte iakttogs. När reglerna om tulltillägg infördes, knöts till bestämmelsen om förmån att tulltillägg skulle tas ut med ”tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om”.

Med EG-inträdet kom de materiella tullreglerna för svensk del att regleras på europeisk nivå. I svensk rätt försvann därmed den tidigare kopplingen mellan en ”förmån” på vilken tull skulle utgå och en ”tullförmån” på vilken skulle utgå tulltillägg. Kvar blev bara bestämmelsen om tulltillägg grundat på en ”tullförmån”.

Lagrådet finner mot denna bakgrund att det nu finns anledning att använda ett annat uttryckssätt och att andra stycket i paragrafen bör ges följande lydelse.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tull som tas ut.

5 kap. 12 §

I paragrafen finns bestämmelser om att tulltillägg inte ska tas ut i vissa fall, bl.a. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften. I författningskommentaren anges att paragrafen motsvarar 8 kap. 5 och 6 §§ i den nuvarande tullagen samt att begreppet ”frivilligt” har ersatts med ”på eget initiativ” för att följa skatteförfarandelagen men att någon ändring i sak är inte avsedd.

Vid skatteförfarandelagens tillkomst infördes en bestämmelse om att skattetillägg inte skulle tas ut om den uppgiftsskyldige på eget initiativ hade rättat den oriktiga uppgiften. Avsikten var att åstadkomma en mer generös tillämpning än den tidigare gällande bestämmelsen om frivillig rättelse (se prop. 2010/11:165 s. 943).

Det är därför inte lämpligt att med hänvisning till skatteförfarandelagen ersätta begreppet ”frivilligt” om avsikten är att innebörden ska vara densamma som tidigare. Lagrådet förordar att begreppet ”frivilligt” används i paragrafen om inte någon saklig ändring är avsedd.

5 kap. 14 och 17 §§

I 14 § föreskrivs att tulltillägg tillfaller staten och i 17 § att förseningsavgift tillfaller staten. Lagrådet förordar att de båda paragraferna förs samman till en paragraf som placeras efter 22 § under rubriken ”Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift”.

5 kap. 15 och 20 §§

I 15 § anges att om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får tulltillägg på beloppet inte tas ut. I 20 § anges på motsvarande sätt att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får tas ut sedan gäldenären eller deklaranten avlidit.

Enligt båda paragraferna gäller således att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får ”tas ut” i vissa situationer. I den nuvarande tullagen regleras dessa situationer i 8 kap. 8 och 11 §§, där det anges att tillägg eller avgift inte längre kan ”åläggas” resp. får ”påföras”. Av författningskommentaren synes framgå att någon ändring i sak inte är avsedd.

Paragrafernas nuvarande lydelser innebär endast att beslut om tillägg eller avgift inte längre kan meddelas i de aktuella situationerna. Det föreslagna uttrycksättet indikerar dock att redan beslutade tillägg eller avgifter inte längre skulle kunna krävas in. Ordvalet är alltså missvisande. Det är bättre att utforma paragraferna enligt följande, jfr 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte besluta om tulltillägg på beloppet.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller deklarant som har avlidit.

Det bör nämnas att någon motsvarighet till 15 § inte finns i skatteförfarandelagen. Tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig.

5 kap. 18 §

Bestämmelsen avser omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Bestämmelsen kan omformuleras enligt följande.

18 § Om gäldenären eller deklaranten begär det, eller om det finns andra skäl, ska Tullverket ompröva ett beslut om tulltillägg eller förseningsavgift.

Denna omprövningsbestämmelse innehåller inga förutsättningar för inom vilken tidsram omprövning kan ske, hur omprövning förhåller sig till frågor som avgjorts av förvaltningsdomstol, etc. När det gäller omprövning avseende tull och annan skatt är avsikten att förfarandet helt ska bygga på regleringen i tullkodexen, se lagrådsremissen s. 67–69. Tullkodexens omprövningsbestämmelser har dock inte gjorts tillämpliga i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift. Mot den bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet analyseras om den föreslagna regleringen i paragrafen är tillräcklig.

5 kap. 19 §

Paragrafen reglerar befrielse från tulltillägg och förseningsavgift. Andra stycket i paragrafen är utformad i anslutning till motsvarande bestämmelser i 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen. Enligt Lagrådets mening skulle det vara till fördel om även paragrafens första stycke formuleras på motsvarande sätt som i den lagen. Paragrafen skulle då kunna inledas på följande sätt.

19 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Enligt tredje stycket får deklaranten helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i skatteförfarandelagen. Lagrådet anser att det finns anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet pröva om det finns skäl att behålla bestämmelsen.

5 kap. 21 §

I paragrafen finns bestämmelser om prövning av frågor om tulltillägg och förseningsavgift. Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i den nuvarande lagen. I andra stycket i den paragrafen föreskrivs att gäldenären respektive deklaranten ska ges tillfälle att yttra sig innan beslut om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift. Andra stycket har inte förts över till nya lagen. Enligt författningskommentaren behövs inte bestämmelsen eftersom rätten att yttra sig framgår av artiklarna 22.6 och 29 i tullkodexen.

I artikel 22.6 finns visserligen sådana bestämmelser. Det framstår dock som oklart om dessa bestämmelser ska tillämpas vid beslut om tulltillägg och förseningsavgift. I remissen (s. 69) anges att omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift inte omfattas av tullkodexens bestämmelser om omprövning. Om så är fallet bör bestämmelsen i nuvarande 8 kap. 13 § andra stycket föras över till den nya tullagen. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5 kap. 22 §

Enligt paragrafen ska bl.a. artikel 114 i tullkodexen om dröjsmålsränta tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Som framgår av förslaget till 2 kap. 9–14 §§, som Lagrådet kommenterat ovan, ska dröjsmålsräntan vid försenade skattebetalningar beräknas på ett sätt som avviker från tullkodexen. Fråga är om det är lämpligt att samma beräkningssätt ska användas vid sena betalningar av tulltillägg och förseningsavgift som avser skatt. I så fall får bestämmelsen modifieras. Frågan bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

6 kap. 1, 8, 11–17 samt 20 och 21 §§

Enligt 6 kap. 1 § ska allmänna ombudet få överklaga Tullverkets beslut i ärenden som avses i 3 och 7 §§. Enligt Lagrådets mening blir bestämmelsen tydligare om den direkt anger de beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Paragrafen kan utformas enligt följande.

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut avseende tull, ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Att skatt även omfattas följer av bestämmelsen i 1 kap. 3 §.

Om Lagrådets förslag i denna del följs, kan lämpligen 6 kap. 8, 11–17 samt 20 och 21 §§ förenklas så att hänvisningarna där till ”som avses i 3 och 7 §§” ersätts av ”som avses i 1 §”.

6 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka beslut av Tullverket som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt författningskommentaren motsvarar den 9 kap. 2 § i nuvarande tullagen. I andra stycket i den paragrafen finns en bestämmelse om att beslut om nedsättning eller befrielse från annan skatt än tull och från ränta på annan skatt än tull får överklagas hos regeringen. Bestämmelsen i andra stycket föreslås inte överförd till den nya lagen. Skälen till den förändringen bör utvecklas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet, se vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 20 §.

6 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om tiden för överklagande. Första stycket avser överklagande av Tullverkets beslut enligt 2 §. Andra stycket avser överklagande av verkets beslut om omprövning av det tidigare beslutet.

För att ett omprövningsbeslut ska kunna överklagas måste inte, vilket förutsätts i inledningen av andra stycket i den föreslagna lagtexten, det första beslutet ha ”ändrats”. Ordet bör ersättas med ”omprövats”.

Enligt 9 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande tullagen krävs inte för att överklaga att det överklagade beslutet gått den enskilde emot. Det stycket har fallit bort i lagförslaget. Bestämmelsen bör tas in som ett tredje stycke paragrafen.

6 kap. 4 och 6 §§

Paragraferna behandlar Tullverkets omprövning av överklagade beslut (4 §) och överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten (6 §). Enligt den sist nämnda bestämmelsen får ett överklagande av beslut om tull, om det finns särskilda skäl, överlämnas utan föregående omprövning.

I förarbetena till 1994 års tullag sägs att ett fall då ärendet bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl att avvisa överklagandet på annan grund än att det kommit in för sent (prop. 1994/95:34 s. 161).

En annan ordning gäller enligt skatteförfarandelagen. I 67 kap. 20 § regleras uttömmande i vilka fall omprövning ska ske. Av 22 § följer att handlingarna i ärendet, efter omprövningen, ska överlämnas till förvaltningsrätten.

Enligt Lagrådets mening finns det anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet överväga att grunda den aktuella regleringen i tullagen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen.

6 kap. 22 §

För att nå samstämmighet med 67 kap. 37 § skatteförfarandelagen bör orden ”Förvaltningsrätten” och ”kammarrätten” i första meningen skrivas i obestämd form. Vidare bör i andra meningen ordet ”avgift” föregås av ”tillägg eller”.

6 kap. 26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den grundläggande regleringen finns i artikel 44.1 i tullkodexen. Den innebär att den som ansökt om men inte fått något beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i tullkodexen har rätt att överklaga. Tidsfristen löper från den dag då ansökan godtas, dvs. då det bedöms att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att fatta beslut. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter och fastställa bl.a. villkor för att godta en ansökan och för beräkning av tidsfrist i speciella fall.

Den modell som valts i den aktuella paragrafen, och som har förebilder särskilt på finansmarknadsområdet, innebär att sökanden hos förvaltningsrätten efter utgången av tidsfristen kan begära förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Om en sådan förklaring lämnats och Tullverket inte inom en månad därefter har meddelat ett beslut ska ansökan anses ha avslagits. Detta fiktiva avslagsbeslut kan sedan överklagas (jfr artikel 44.1 andra stycket i tullkodexen).

Som framhållits vid remissbehandlingen av promemorian och i andra sammanhang leder den valda konstruktionen till att den materiella domstolsprövningen av tullärenden kan komma att försenas. När väl en sådan kommer till stånd avgörs saken av domstolen (förvaltningsrätten) som första instans. Med tanke på tullfrågornas komplexitet – och domstolarnas ovana vid sådana frågor – torde yttrande ofta behöva inhämtas från Tullverket.

Även om konstruktionen har svagheter finner Lagrådet, mot bakgrund av den praxis som har etablerats, inte skäl att motsätta sig förslaget.

7 kap. 1 §

Paragrafen kompletterar artikel 137 i förordning (EU) nr 952/2013 och reglerar närmare den underrättelseskyldighet som den har som av tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning.

Enligt vad som uppgetts vid föredragningen är avsikten med andra stycket att den ordning som nu gäller enligt 64 § tullförordningen ska bestå, dvs. att underrättelse till Tullverket ska kunna ske genom förmedling av Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och genom Kustbevakningen i fråga om fartyg.

En sådan ordning kommer till bättre uttryck om andra stycket i den aktuella paragrafen formuleras enligt följande.

Underrättelse avseende fordon och luftfartyg får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.

7 kap. 2 §

Av motsvarande skäl som angetts under 7 kap. 1 § bör andra stycket i den nu aktuella paragrafen formuleras enligt följande.

Om det är fråga om ett fartyg, får handlingen i stället lämnas till Kustbevakningen för vidarebefordran till Tullverket.

7 kap. 3 §

I paragrafen föreskrivs att beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 12 § i den nuvarande tullagen och avser inrättande av internationella unionsflygplatser (tidigare gemenskapsflygplatser).

Paragrafen reglerar således endast en aspekt av frågan om tillstånd för flygtrafik. Detta bör tydliggöras i bestämmelsen. En möjlig lösning kan vara att bestämmelsen utformas på samma sätt som nuvarande reglering och ges följande lydelse.

Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen.

7 kap. 5 §

Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ angående begreppen uppgift och handling.

7 kap. 8 §

Vad som sägs i första stycket om ”skatt som ska betalas till Tullverket” kan utgå, jfr 1 kap. 3 §.

Förslaget till lag om vissa tullbestämmelser

I lagen finns bestämmelser som kompletterar tullkodexen i vissa frågor. Lagrådet förordar att den kompletterande regleringen samlas i den nya tullagen. Bemyndigandet i 9 § och punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna bör då föras över till tullagen. Övriga bestämmelser i lagen torde bli överflödiga. Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis under förslaget till ny tullag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

11 §

Lagrådet har under 4 kap. 22 § i tullagen förordat att textdelarna ”som väntas till ett visst brevbärarkontor och” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” stryks. Lagrådet förordar att begreppet ”brevbärarkontor” utmönstras också här.

Förslaget till lag om ändring i lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Förslaget föranleder inga anmärkningar.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2016

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Baylan, Persson, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Hadzialic

Föredragande: statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition En ny tullag

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Tullag 1 kap. 11, 14 och 15 §§, 2 kap. 7 och 16 §§ samt 3 kap. 3, 4,

15 och 16 §§

32013R0952 32013R0608 32005R1889

32000L0059