Prop. 2021/22:176
Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden
1
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 2022
Magdalena Andersson
Johan Danielsson (Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag på en reformerad arbetsrätt, ett nytt omställningsstudiestöd och ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd.
Förslaget om en reformerad arbetsrätt innebär bl.a. att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl och att möjligheterna att avvika från lagen om anställningsskydd genom kollektivavtal ökar, att alla arbetsgivare utan begränsning på storlek får undanta tre arbetstagare från turordningen vid arbetsbrist, att en anställning inte ska bestå vid tvist, att det införs turordning och omställningstid vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad, att anställningsavtal föreslås gälla på heltid om inget annat avtalas, särskild visstidsanställning ersätter allmän visstidsanställning och att kundföretag i vissa fall ska erbjuda inhyrda arbetstagare tillsvidareanställning eller betala ersättning.
Förslaget om ett nytt omställningsstudiestöd kompletterar det reguljära studiestödet och ska finansiera studier som kan stärka vuxnas framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.
Förslaget om ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd innebär att det införs ett offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda personer och ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställningsorganisationer.
Majoriteten av lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2022 och tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Centerpartiet.
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut ............................................................... 10
2 Lagtext ............................................................................................ 12 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd ............................................................. 12 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd .............. 28 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen ............ 29 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ..................................................... 32 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare ................................................. 33 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m.m. ...................................................................... 36 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare ......................................................................... 37 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning .......................................................... 38 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning ......................................................... 39 2.10 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) ........................................................................ 40 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet ........... 41 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl ......................... 42 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete ...................................................................... 43 2.14 Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567) ........................................................................ 44 2.15 Förslag till lag om omställningsstudiestöd ....................... 45 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd ..................................................... 57 2.17 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ....... 59 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ..................................................... 63 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift .............................................. 64 2.20 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ...................................................................... 66 2.21 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) ...................................................................... 67 2.22 Förslag till lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287) ........................................................................ 69
3
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd ................................................................ 70 2.24 Förslag till lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd ................................................................. 72
3 Ärendet och dess beredning ........................................................... 77
4 En reform för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden ......................................................... 79
5 En reformerad arbetsrätt ................................................................. 84 5.1 Uppsägning från arbetsgivarens sida ............................... 84 5.1.1 En uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl ......................... 84
5.1.2 Reglerna om sakliga skäl för uppsägning ska vara dispositiva ......................................... 92 5.1.3 Följdändringar som gäller hänvisningar till anställningsskyddslagen .......................... 100
5.2 Turordning vid uppsägning ........................................... 101 5.2.1 Möjligheten att göra undantag från turordningen ska utökas ................................ 101 5.3 Tvister om ogiltigförklaring .......................................... 107 5.3.1 En anställning ska inte längre bestå under tvist ............................................................... 107 5.3.2 Följdändringar i andra lagar som hänvisar till anställningsskyddslagen .......................... 113 5.3.3 Det ska finnas undantag för vissa fackliga förtroendemän............................................... 115 5.3.4 Det allmänna skadeståndet ska motverka lagstridiga uppsägningar och avskedanden ... 118 5.3.5 Avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning bör inte tillämpas i vissa situationer ............................................ 122 5.4 Omreglering till lägre sysselsättningsgrad ..................... 129 5.4.1 Turordning och omställningstid ska införas vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad ....................................... 129 5.5 Särskild visstidsanställning ........................................... 135 5.5.1 Allmän visstidsanställning ersätts av särskild visstidsanställning ........................... 135 5.6 Heltid som norm ............................................................ 143 5.6.1 Anställningsavtal ska anses gälla på heltid ... 143 5.7 Uthyrning av arbetstagare .............................................. 146 5.7.1 En skyldighet att erbjuda tillsvidareanställning ..................................... 146 5.7.2 Dispositivitet................................................. 156 5.7.3 Skadestånd och preskription ......................... 158
6 Omställningsstudiestöd ................................................................ 160 6.1 Nuvarande reglering ...................................................... 160 6.1.1 Studiestödssystemet ...................................... 160
6.1.2 Återbetalning av studielån ............................ 162 6.1.3 Studiestartsstöd ............................................. 164
4
6.1.4 Kontroll av felaktiga utbetalningar ................ 165
6.2 Ett nytt studiestöd för omställning införs ....................... 166 6.2.1 Ett nytt studiestöd ska införas för att fler vuxna ska kunna vidareutbilda sig................. 166 6.2.2 Centrala studiestödsnämnden ska pröva frågor om omställningsstudiestöd .................. 169 6.3 Målgrupp och kvalificeringsvillkor för omställningsstudiestödet ................................................ 173 6.3.1 Stödet ska få lämnas till svenska medborgare och vissa utländska medborgare .................................................... 173 6.3.2 En övre åldersgräns för stödet ....................... 175 6.3.3 Ett krav på att vara väl etablerad på arbetsmarknaden ............................................ 178 6.3.4 Ett krav på aktuell förankring på arbetsmarknaden ............................................ 184 6.4 Utbildningar som omställningsstudiestöd ska kunna ges för ............................................................................. 187 6.4.1 Utbildningar i Sverige som ger rätt till studiestöd enligt studiestödslagen ................. 187 6.4.2 Utbildningar som omställningsorganisationerna finansierar ...... 191 6.4.3 Utbildningen ska omfatta minst en veckas heltidsstudier ................................................. 193 6.4.4 En övre gräns för utbildningens längd till och med det kalenderår den studerande fyller 39 år ..................................................... 194 6.4.5 Utbildningen ska stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov ............................................................. 200 6.5 Den närmare utformningen av omställningsstudiestödet ................................................ 207 6.5.1 Omställningsstudiestöd ska lämnas per vecka.............................................................. 207 6.5.2 Studiernas omfattning – stöd ska kunna lämnas för studier på hel- eller deltid ............ 207 6.5.3 Kortaste och längsta tid med stöd .................. 211 6.5.4 Stödets storlek ska beräknas med utgångspunkt i stödmottagarens årliga inkomst .......................................................... 215 6.5.5 Stöd i form av bidrag ska vara skattepliktigt och pensionsgrundande ............ 220 6.5.6 Omställningsstudiebidrag ska ersätta 80 procent av ett inkomstbortfall och anpassas till omfattningen av studier och förvärvsarbete ................................................ 223 6.5.7 Omställningsstudielån ska kunna lämnas för att begränsa ett inkomstbortfall vid studier ............................................................ 228
5
6.5.8 Studieresultat ska prövas på motsvarande sätt som inom studiemedelsområdet ............. 232 6.5.9 Utbetalning av omställningsstudiestöd får göras när studierna har påbörjats och stödet ska i vissa fall vara förverkat ............. 234 6.5.10 Samordning med andra förmåner och kravet på nyrekrytering inom studiestartsstödet ........................................... 236 6.5.11 Bestämmelser som bör överensstämma med bestämmelser som gäller för studiemedel ................................................... 241 6.5.12 Återkrav av omställningsstudiestöd .............. 245 6.5.13 Omställningsstudielån ska betalas tillbaka enligt bestämmelserna för återbetalning av studielån ................................................... 247 6.5.14 Omställningsstudiebidrag ska kunna utmätas .......................................................... 248 6.5.15 Tid med omställningsstudiestöd ska vara överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen ............................. 249
6.6 Administration av omställningsstudiestödet .................. 252 6.6.1 Omställningsstudiestöd ska beviljas efter ansökan ......................................................... 252 6.6.2 Yttrande från en omställningsorganisation ... 253 6.6.3 Beslut och överklagande ............................... 257 6.6.4 Centrala studiestödsnämnden och Överklagandenämnden för studiestöd behöver vissa uppgifter från andra för sin handläggning ................................................ 260 6.6.5 Andras behov av uppgifter från Centrala studiestödsnämnden ...................................... 263 6.6.6 Bestämmelser om behandling av personuppgifter ............................................. 266 6.6.7 Den befintliga sekretesslagstiftningen är tillräcklig ...................................................... 280 6.7 Ekonomisk ram och stegvist införande.......................... 283 6.7.1 Omställningsstudiestödet ska lämnas i mån av tillgängliga medel och införas stegvis ........................................................... 283 6.7.2 Fördelning av medel till studerande med arbetslivserfarenhet från privat respektive offentlig sektor .............................................. 287
7 Grundläggande omställnings- och kompetensstöd ....................... 289 7.1 Ett grundläggande omställnings- och kompetensstöd införs .............................................................................. 289 7.2 Kammarkollegiet som ansvarig myndighet ................... 293 7.3 Offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda ........................................... 297 7.3.1 Stödets innehåll ............................................ 297
6
7.3.2 Stöd ska lämnas i mån av tillgång på medel ............................................................. 301 7.3.3 Stöd till både anställda och uppsagda ............ 303 7.3.4 Förstärkt stöd ska bara kunna lämnas till personer med särskilda behov ....................... 309 7.3.5 Krav på anknytning till svensk arbetsmarknad ............................................... 310 7.3.6 Krav på arbete eller inkomst i viss omfattning ..................................................... 314 7.3.7 En övre åldersgräns för stödet ....................... 319 7.3.8 Stöd ges som längst under tolv månader ....... 320 7.3.9 Kvalificering på nytt ...................................... 322
7.4 Ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställningsorganisationer ......................... 324 7.4.1 Ersättning till arbetsgivare ............................. 324 7.4.2 Registrering av omställningsorganisationer ............................ 329 7.4.3 Avregistrering av omställningsorganisationer ............................ 333 7.5 Yttranden till de som ansöker om omställningsstudiestöd ................................................... 334 7.6 Återbetalning av ersättning ............................................ 339 7.6.1 Behov av regler om återbetalning inom det grundläggande omställnings- och kompetensstödet ............................................ 339 7.6.2 Återbetalningsskyldighet ............................... 340 7.6.3 Beslut om återkrav ......................................... 341 7.6.4 Anstånd med betalning .................................. 342 7.6.5 Dröjsmålsränta............................................... 343 7.6.6 Eftergift ......................................................... 343 7.6.7 Kvittning ........................................................ 344 7.7 Handläggning av ärenden ............................................... 344 7.7.1 Ansökan om stöd, registrering, ersättning och yttrande ................................................... 344 7.7.2 Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden ................................................... 348 7.8 Uppgiftsskyldighet för registrerade omställningsorganisationer ............................................. 349 7.9 Omprövning och överklagande ...................................... 353 7.10 Sekretess och personuppgiftsbehandling ........................ 356 7.10.1 Det finns inte behov av ytterligare sekretessbestämmelser ................................... 356 7.10.2 Behandling av personuppgifter hos Kammarkollegiet och leverantörer ................ 362
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................. 371 8.1 En reformerad arbetsrätt ................................................. 371 8.1.1 Ikraftträdande ................................................ 371
8.1.2 Övergångsbestämmelser ................................ 373
8.2 Omställningsstudiestöd .................................................. 379 8.3 Grundläggande omställnings- och kompetensstöd ......... 382
7
9 Konsekvenser ............................................................................... 385 9.1 En reformerad arbetsrätt ................................................ 385 9.1.1 EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden ...................................................... 385
9.1.2 Konsekvenser av förändringar av anställningsskyddet ....................................... 391 9.1.3 Konsekvenser av förslaget om uthyrning av arbetstagare .............................................. 400 9.1.4 Konsekvenser för arbetslöshetsförsäkringen ............................. 402
9.2 Omställningsstudiestöd .................................................. 408 9.2.1 Ekonomiska konsekvenser för staten ............ 408 9.2.2 Konsekvenser för Centrala studiestödsnämnden ...................................... 409 9.2.3 Konsekvenser för Överklagandenämnden för studiestöd ................................................ 410 9.2.4 Konsekvenser för Försäkringskassan ........... 410 9.2.5 Konsekvenser för Skatteverket ..................... 411 9.2.6 Konsekvenser för domstolar ......................... 411 9.2.7 Konsekvenser för övriga myndigheter .......... 412 9.2.8 Konsekvenser för kommuner ........................ 413 9.2.9 Konsekvenser för arbetslöshetskassorna ...... 415 9.2.10 Konsekvenser för arbetsmarknadens parter ............................................................. 415 9.2.11 Konsekvenser för omställningsorganisationerna ....................... 415 9.2.12 Konsekvenser för arbetsgivare och företag .. 416 9.2.13 Konsekvenser för enskilda ............................ 418 9.2.14 Konsekvenser för jämställdheten .................. 422 9.2.15 Konsekvenser för utrikes föddas etablering ...................................................... 423 9.2.16 Sveriges medlemskap i EU ........................... 423 9.2.17 Övriga konsekvenser .................................... 424 9.3 Grundläggande omställnings- och kompetensstöd ........ 425 9.3.1 Konsekvenser för enskilda ............................ 425 9.3.2 Konsekvenser för statliga myndigheter ........ 426 9.3.3 Statsfinansiella konsekvenser ....................... 427 9.3.4 Konsekvenser för företag och andra arbetsgivare................................................... 428 9.3.5 Konsekvenser för arbetsmarknadens funktionssätt ................................................. 429 9.3.6 Konsekvenser för arbetsmarknadens parter ............................................................. 431 9.3.7 Konsekvenser för de befintliga omställningsorganisationerna ....................... 431 9.3.8 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män ........................................... 433 9.3.9 Konsekvenser för utrikes föddas etablering ...................................................... 433 9.3.10 Konsekvenser för brottslighet, fusk och felaktiga utbetalningar .................................. 434
8
9.3.11 Konsekvenser för Sveriges internationella åtaganden ....................................................... 435 9.3.12 Övriga konsekvenser ..................................... 435
9.4 Sammanfattande analys .................................................. 435
10 Författningskommentar ................................................................. 437 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd ........................................................... 437 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd ............ 460 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen .......... 460 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ................................................... 464 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare ............................................... 466 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m. ................................................................... 474 10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare ....................................................................... 474 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning ........................................................ 475 10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning ....................................................... 476 10.10 Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) ...................................................................... 476 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet ......... 477 10.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl ....................... 478 10.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete .................................................................... 478 10.14 Förslaget till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567) ...................................................................... 479 10.15 Förslaget till lag om omställningsstudiestöd .................. 480 10.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd ................................................... 508 10.17 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken .................................................. 509 10.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ................................................... 513 10.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift ............................................ 514 10.20 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) .................................................................... 515 10.21 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) .................................................................... 516
9
10.22 Förslaget till lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287) ..................................................................... 518 10.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd .............................................................. 518 10.24 Förslaget till lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd ........................................................ 520
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian En reformerad arbetsrätt – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:17) ................... 535
Bilaga 2 Promemorians lagförslag (Ds 2021:17) ......................... 540
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna (Ds 2021:17) ........ 573
Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Omställningsstudiestöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:18) ...................................... 575
Bilaga 5 Promemorians lagförslag (Ds 2021:18) ......................... 582
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna (Ds 2021:18) ........ 610
Bilaga 7 Sammanfattning av promemorian Grundläggande omställnings- och kompetensstöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:16) ...................................... 611
Bilaga 8 Promemorians lagförslag (Ds 2021:16) ......................... 614
Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna (Ds 2021:16) ........ 618
Bilaga 10 Sammanfattning av utkastet till proposition Grundläggande omställnings- och kompetensstöd ........ 620
Bilaga 11 Lagförslaget i utkastet till proposition Grundläggande omställnings- och kompetensstöd ........ 621
Bilaga 12 Förteckning över remissinstanserna (utkastet till proposition Grundläggande omställnings- och kompetensstöd) .............................................................. 626
Bilaga 13 Lagförslagen i lagrådsremissen En reformerad arbetsrätt ........................................................................ 627
Bilaga 14 Lagförslagen i lagrådsremissen Omställningsstudiestöd .................................................. 660
Bilaga 15 Lagrådets yttrande över En reformerad arbetsrätt ......... 687
Bilaga 16 Lagrådets yttrande över Omställningsstudiestöd ........... 698
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2022 ...... 706
10
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584). 11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet. 12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl. 13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete. 14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567). 15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om omställningsstudiestöd. 16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd. 17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. 18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. 20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229). 21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395). 22. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287). 23. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd.
11
24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd.
12
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd1
dels att nuvarande 4 a § ska betecknas 4 b §,
dels att 2, 3, 5, 5 a, 6 c, 7, 15, 22, 25, 33, 33 d, 34–36 och 43 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 2 a–2 d, 4 a, 7 a, 7 b och 38 a §§, av följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2021/22:151 Föreslagen lydelse
2 §2
Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.
Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5och 5 a §§,
6 § andra och tredje styckena, 22, 25–27 och 33 d §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.
1 Senaste lydelse av 4 a § 2019:528. 2 Senaste lydelse 2019:528.
13
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 4 a, 11, 15, 21, 28, 32, 33 a, 33 b, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser
1. från 6 b–6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
- rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller
- Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen, i den ursprungliga lydelsen,
2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §,
3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter,
4. från 4 § andra stycket när det gäller hur ett anställningsavtal som gäller tills vidare kan upphöra vid den tidpunkt som anges i 32 a §, och
5. från 6 § första stycket, 6 h och 6 i §§ under förutsättning att avtalet respekterar det övergripande skydd för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152, i den ursprungliga lydelsen.
Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats
14
för verksamhetsområdet ska tillämpas.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a §
Ett avtal är ogiltigt i den mån det
1. upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag, om inte något annat följer av 2 b §, eller
2. avviker från 7 § första eller andra stycket, om inte något annat följer av 2 c §.
2 b §
Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5 och 5 a §§,
6 § andra och tredje styckena, 7 a, 7 b, 22, 25–27 och 33 d §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 4 a, 11, 15, 21, 28, 32, 33 a, 33 b, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser
15
1. från 6 b–e §§, under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller
– Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen, i den ursprungliga lydelsen,
2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §,
3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter,
4. från 4 § andra stycket när det gäller hur ett anställningsavtal som gäller tills vidare kan upphöra vid den tidpunkt som anges i 32 a §, och
5. från 6 § första stycket, 6 h och 6 i §§ under förutsättning att avtalet respekterar det övergripande skydd för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152, i den ursprungliga lydelsen.
Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas.
2 c §
Genom eller med stöd av ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 7 § första stycket när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl eller andra
16
stycket om omplacering under förutsättning att avtalet på arbetstagarsidan har slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet.
En överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal enligt första stycket som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen.
2 d §
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt 2 b § första eller andra stycket eller 2 c § första stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.
Lydelse enligt prop. 2021/22:151 Föreslagen lydelse
3 §3
Vid tillämpning av 5 a, 6 h, 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäller följande särskilda bestämmelser om beräkning av anställningstid:
Vid tillämpning av 5 a, 6 h, 7 a, 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäller följande särskilda bestämmelser om beräkning av anställningstid:
1. En arbetstagare som byter anställning genom att övergå från en arbetsgivare till en annan får i den senare anställningen tillgodoräkna sig också tiden i den förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för övergången tillhör samma koncern.
2. En arbetstagare som byter anställning i samband med att ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan genom en sådan övergång som omfattas av 6 b § får tillgodoräkna sig tiden hos den förra arbetsgivaren när anställningstid ska beräknas hos den senare. Detta gäller även vid byte av anställning i samband med konkurs.
3. Om det sker flera sådana byten av anställning som avses i 1–2, får arbetstagaren räkna samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.
Om en arbetstagare har haft tre eller flera särskilda visstidsanställningar enligt 5 § första stycket 1 hos samma arbetsgivare
3 Senaste lydelse 2016:248.
17
under en och samma kalendermånad, ska även tiden mellan anställningarna räknas som anställningstid i särskild visstidsanställning vid tillämpning av 5 a, 7 a, 15, 25 och 26 §§.
Arbetstagare som har fått återanställning enligt 25 § ska anses ha uppnått den anställningstid som krävs för besked enligt 15 § och företrädesrätt enligt 25 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 a §
Anställningsavtal avser heltid, om inte något annat har avtalats.
Om anställningsavtalet inte avser heltid, ska arbetsgivaren på arbetstagarens begäran skriftligen ange skälet till detta. Informationen ska lämnas inom tre veckor från det att begäran framställts.
5 §4
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas
1. för allmän visstidsanställning,
2. för vikariat, och
3. för säsongsarbete.
1. för särskild visstidsanställning,
2. för vikariat, eller
3. för säsongsarbete.
En arbetsgivare får dock inte anställa en arbetstagare för vikariat i syfte att kringgå arbetstagarens rätt enligt 3 § andra stycket.
5 a §5
En allmän visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år
En särskild visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning när arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än tolv månader
1. under en femårsperiod, eller
2. under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar hos arbetsgivaren i form av allmän visstidsanställning,
2. under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar hos arbetsgivaren i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongs-
4 Senaste lydelse 2019:528. 5 Senaste lydelse 2016:248.
18
vikariat eller säsongsarbete och anställningarna följt på varandra.
arbete och anställningarna följt på varandra.
En anställning har följt på en annan om den tillträtts inom sex månader från den föregående anställningens slutdag.
Ett vikariat övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i vikariat i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod.
Lydelse enligt prop. 2021/22:151 Föreslagen lydelse
6 c §6
En arbetsgivare ska lämna skriftlig information till en arbetstagare om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.
Informationen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:
1. arbetsgivarens och arbetstagarens namn och adress, anställningens tillträdesdag samt arbetsplats eller, om det inte finns någon fast eller huvudsaklig arbetsplats, uppgift om att arbetet ska utföras på olika platser eller att arbetstagaren själv får bestämma sin arbetsplats,
2. en kort specificering eller beskrivning av arbetstagarens arbetsuppgifter och yrkesbenämning eller tjänstetitel,
3. om anställningen gäller tills vidare eller för begränsad tid eller om den är en provanställning, samt
a) vid anställning tills vidare: de uppsägningstider som gäller,
b) vid anställning för begränsad tid: anställningens slutdag eller de förutsättningar som gäller för att anställningen ska upphöra och vilken form av tidsbegränsad anställning som anställningen avser,
b) vid anställning för begränsad tid: anställningens slutdag eller de förutsättningar som gäller för att anställningen ska upphöra och om anställningen avser särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete,
c) vid provanställning: prövotidens längd och eventuella villkor för provanställningen,
4. begynnelselön och andra löneförmåner, som ska anges separat, och hur ofta och på vilket sätt lönen ska betalas ut,
5. längden på arbetstagarens normala arbetsdag eller arbetsvecka eller, om detta inte går att fastställa på grund av hur arbetsgivaren förlägger arbetstiden, uppgift om anställningens arbetstidsmått på annat sätt,
6. vad som ska gälla för övertids- eller mertidsarbete och ersättning för sådant arbete, i förekommande fall,
7. minsta tidsfrist för besked om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning samt i förekommande fall
a) att förläggningen kommer att variera mellan olika klockslag och dagar,
b) regler för skiftbyte,
8. i fråga om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag: uppgift om kundföretagens namn och adress,
9. uppgift om rätt till utbildning som tillhandahålls av arbetsgivaren, i förekommande fall,
6 Senaste lydelse 2006:440.
19
10. längden på arbetstagarens betalda semester, 11. de bestämmelser som arbetsgivaren och arbetstagaren ska följa när någon av dem vill avsluta anställningsförhållandet,
12. att arbetsgivaravgifter betalas till staten samt uppgift om det skydd för social trygghet som tillhandahålls av arbetsgivaren, och
13. tillämpligt kollektivavtal, i förekommande fall. Information enligt första stycket och andra stycket 1–7 ska lämnas så snart som möjligt, dock senast den sjunde kalenderdagen efter det att arbetstagaren har börjat arbeta. Information enligt andra stycket 8 ska lämnas så snart informationen är känd. Information enligt andra stycket 9–13 ska lämnas senast en månad efter det att arbetstagaren har börjat arbeta.
Information enligt första stycket och andra stycket 1–7 ska lämnas så snart som möjligt, dock senast den sjunde kalenderdagen efter det att arbetstagaren har börjat arbeta.
Information enligt andra stycket 3 b ska oavsett anställningstidens längd lämnas i samband med att anställningen ingås när anställningen avser särskild visstidsanställning.
Information enligt
andra stycket 8 ska lämnas så snart informationen är känd. Information enligt andra stycket 9–13 ska lämnas senast en månad efter det att arbetstagaren har börjat arbeta.
Vissa uppgifter får, om det är lämpligt, lämnas i form av hänvisningar till lagar, andra författningar eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor. Det gäller uppgifterna i
1. andra stycket 3 a,
2. andra stycket 3 b i fråga om förutsättningar för anställningens upphörande,
3. andra stycket 5 i fråga om uppgifter om längd på en normal arbetsdag eller arbetsvecka, och
4. andra stycket 3 c, 4, 6, 7 b och 9–12.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §7
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.
En uppsägning är inte sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.
Uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl.
Sakliga skäl kan vara arbetsbrist eller förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.
En uppsägning är inte grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.
Om arbetsgivaren tidigare har berett arbetstagaren annat arbete hos sig på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren
7 Senaste lydelse 1994:1685.
20
Vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i 6 b § skall övergången i sig inte utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Detta förbud skall dock inte hindra uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.
Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för uppsägningen. Arbetsgivaren får dock grunda uppsägningen enbart på omständigheter som han har känt till mer än två månader, om tidsöverdraget berott på att han på arbetstagarens begäran eller med dennes medgivande dröjt med underrättelsen eller uppsägningen eller om det finns synnerliga skäl för att omständigheterna får åberopas.
personligen, ska arbetsgivaren anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet, om det inte finns särskilda skäl.
Vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i 6 b § ska övergången i sig inte utgöra sakliga skäl för att säga upp arbetstagaren. Detta förbud ska dock inte hindra uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.
Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för uppsägningen. Arbetsgivaren får dock grunda uppsägningen enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader, om tidsöverdraget berott på att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran eller med arbetstagarens medgivande dröjt med underrättelsen eller uppsägningen eller om det finns synnerliga skäl för att åberopa omständigheterna.
7 a §
Vid en omorganisation som på en och samma driftsenhet innebär att en eller flera arbetstagare, vars arbetsuppgifter är lika, ska erbjudas omplacering enligt 7 § andra stycket till nytt arbete som bara innebär sänkt sysselsättningsgrad, ska arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som avses att erbjudas:
21
1. Arbetstagare med kortare anställningstid ska erbjudas omplacering före arbetstagare med längre anställningstid.
2. Erbjudande med lägre sysselsättningsgrad ska lämnas före erbjudande med högre sysselsättningsgrad.
7 b §
En arbetstagare som accepterar ett erbjudande om omplacering enligt 7 § andra stycket till nytt arbete som bara innebär sänkt sysselsättningsgrad har rätt till en omställningstid. Under omställningstiden får arbetstagaren behålla sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner. Omställningstiden börjar löpa när arbetstagaren accepterar erbjudandet och är lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt vid en uppsägning från arbetsgivarens sida, dock längst tre månader.
15 §8
En arbetstagare som är anställd för begränsad tid enligt 5 § och som inte kommer att få fortsatt anställning när anställningen upphör, skall få besked av arbetsgivaren om detta minst en månad före anställningstidens utgång. En förutsättning för rätt till sådant besked är dock att arbetstagaren, när anställningen upphör, har varit anställd hos arbetsgivaren mer än tolv månader under de senaste tre åren. Är anställningstiden så kort att besked inte kan lämnas en månad i förväg, skall beskedet i stället lämnas när anställningen börjar.
En arbetstagare som är anställd för begränsad tid enligt 5 § och som inte kommer att få fortsatt anställning när anställningen upphör, ska få besked av arbetsgivaren om detta minst en månad före anställningstidens utgång. En förutsättning för rätt till sådant besked är dock att arbetstagaren, när anställningen upphör, har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren eller sammanlagt mer än nio månader i särskild visstidsanställning under de senaste tre åren. Är anställningstiden så kort att besked inte kan lämnas en månad i förväg, ska beskedet i stället lämnas när anställningen börjar.
8 Senaste lydelse 2007:390.
22
Om en säsongsanställd arbetstagare, som när anställningen upphör har varit säsongsanställd hos arbetsgivaren mer än sex månader under de senaste två åren, inte kommer att få fortsatt säsongsanställning vid den nya säsongens början, skall arbetsgivaren ge arbetstagaren besked om detta minst en månad innan den nya säsongen börjar.
Om en säsongsanställd arbetstagare, som när anställningen upphör har varit säsongsanställd hos arbetsgivaren mer än sex månader under de senaste två åren, inte kommer att få fortsatt säsongsanställning vid den nya säsongens början, ska arbetsgivaren ge arbetstagaren besked om detta minst en månad innan den nya säsongen börjar.
22 §9
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
Innan turordningen fastställs får en arbetsgivare med högst tio arbetstagare oavsett antalet turordningskretsar undanta högst två arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Vid beräkningen av antalet arbetstagare hos arbetsgivaren bortses från arbetstagare som avses i 1 §. Den eller de arbetstagare som undantas har företräde till fortsatt anställning.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §.
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
Innan turordningen fastställs får en arbetsgivare, oavsett antalet turordningskretsar, undanta högst tre arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Om ett sådant undantag har gjorts, får inga ytterligare undantag göras vid en uppsägning som sker inom tre månader efter att den första uppsägningen skett.
Om arbetsgivaren har flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje enhet för sig.
Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, ska det inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §.
9 Senaste lydelse 2000:763.
23
Turordningen för de arbetstagare som inte undantagits bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
25 §10
Arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. Detsamma gäller arbetstagare som har anställts för begränsad tid enligt 5 § och som på grund av arbetsbrist inte har fått fortsatt anställning. En förutsättning för företrädesrätt är dock att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren eller, när det gäller företrädesrätt till ny säsongsanställning för en tidigare säsongsanställd arbetstagare, sex månader under de senaste två åren och att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen.
Arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. Detsamma gäller arbetstagare som har anställts för begränsad tid enligt 5 § och som på grund av arbetsbrist inte har fått fortsatt anställning. En förutsättning för företrädesrätt är dock att arbetstagaren
dels har
tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen, dels har uppnått en tillräcklig anställningstid hos arbetsgivaren. Anställningstiden ska
1. vara sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren,
2. när det gäller företrädesrätt till ny särskild visstidsanställning, vara sammanlagt mer än nio månader i sådan anställning under de senaste tre åren, eller
3. när det gäller företrädesrätt till ny säsongsanställning för en tidigare säsongsanställd arbetstagare, vara sammanlagt mer än sex månader under de senaste två åren.
Företrädesrätten gäller från den tidpunkt då uppsägning skedde eller besked lämnades eller skulle ha lämnats enligt 15 § första stycket och därefter till dess nio månader har förflutit från den dag då anställningen upphörde. Vid säsongsanställning gäller företrädesrätten i stället från tidpunkten då besked lämnades eller skulle ha lämnats enligt 15 § andra stycket och därefter till dess nio månader har förflutit från den nya säsongens början. Har under de nu nämnda tidsperioderna företaget, verksamheten eller en del av verksamheten övergått till en ny arbetsgivare genom en sådan övergång som omfattas av 6 b §, gäller företrädesrätten
10 Senaste lydelse 2007:390.
24
mot den nya arbetsgivaren. Företrädesrätten gäller även i de fall att den tidigare arbetsgivaren försatts i konkurs.
Om arbetsgivaren har flera driftsenheter eller om det i arbetsgivarens verksamhet finns olika kollektivavtalsområden, gäller företrädesrätten anställning inom den enhet och det avtalsområde där arbetstagaren var sysselsatt när den tidigare anställningen upphörde.
Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde företrädesrätten gälla arbetsgivarens samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 32 §.
Om arbetsgivaren har flera driftsenheter eller om det i arbetsgivarens verksamhet finns olika kollektivavtalsområden, gäller företrädesrätten anställning inom den enhet och det avtalsområde där arbetstagaren var sysselsatt när den tidigare anställningen upphörde.
Om det i ett sådant fall finns flera driftsenheter på samma ort, ska inom en arbetstagarorganisations avtalsområde företrädesrätten gälla arbetsgivarens samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 32 §.
33 §11
Vid uppsägning av en arbetstagare som har fyllt 68 år ska följande bestämmelser inte tillämpas:
1. 7 § om saklig grund för uppsägning,
1. 7 § om sakliga skäl för uppsägning,
2. 8 § andra stycket om innehållet i ett uppsägningsbesked,
3. 9 § om skyldighet för arbetsgivaren att uppge grunden för uppsägningen, och
4. 34 § om ogiltigförklaring av uppsägning.
33 d §12
För en arbetstagare som har fyllt 68 år övergår inte en allmän visstidsanställning eller ett vikariat till en tillsvidareanställning enligt 5 a §.
För en arbetstagare som har fyllt 68 år övergår inte en särskild visstidsanställning eller ett vikariat till en tillsvidareanställning enligt 5 a §.
34 §13
Om en arbetstagare sägs upp utan saklig grund, skall uppsägningen förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock ej, om uppsägningen angrips endast därför att den strider mot turordningsregler.
Uppkommer tvist om en uppsägnings giltighet, upphör ej
Om en arbetstagare sägs upp utan sakliga skäl, ska uppsägningen förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock inte om uppsägningen angrips endast därför att den strider mot turordningsregler.
Vid en tvist om ogiltighet av en uppsägning kan domstol inte för
11 Senaste lydelse 2019:528. 12 Senaste lydelse 2019:528. 13 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
25
anställningen till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren får inte heller avstängas från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12–14 §§ så länge anställningen består.
Domstol kan för tiden intill det slutliga avgörandet besluta att anställningen skall upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer eller att en pågående avstängning skall upphöra.
tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att anställningen ska bestå efter uppsägningstidens utgång.
35 §14
Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, skall avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren.
Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots avskedandet skall bestå tills tvisten har slutligt avgjorts.
Har en domstol meddelat beslut enligt andra stycket, får arbetsgivaren inte avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett avskedandet. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12–14 §§ så länge anställningen består.
Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, ska avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren.
Vid en tvist om ogiltighet av ett avskedande kan domstol inte för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att anställningen ska bestå.
36 §
Ett anställningsavtal, som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket, skall förklaras gälla tills vidare på yrkande av arbetstagaren.
Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots avtalet skall bestå tills
Ett anställningsavtal som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket ska förklaras gälla tills vidare på yrkande av arbetstagaren.
Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots avtalet ska bestå tills
14 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
26
tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12–14 §§ så länge anställningen består
tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12–14 §§ så länge anställningen består.
Första och andra styckena tillämpas inte för vikariat, om grunden för arbetstagarens yrkande bara är att arbetsgivarens syfte med anställningen varit att kringgå arbetstagarens rätt enligt 3 § andra stycket.
38 a §
Om en uppsägning enligt 7 § eller ett avskedande enligt 18 § ogiltigförklarats och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär ska bestämmas, ska särskilt syftet att motverka överträdelser av dessa bestämmelser beaktas.
Även när talan förs om ogiltighet av ett avskedande ska syftet att motverka överträdelser av 18 § särskilt beaktas när ersättning för kränkning bestäms vid ett lagstridigt avskedande men där det funnits sakliga skäl för uppsägning.
43 §15
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål som avses i 34–36 §§ skall handläggas skyndsamt.
Ett yrkande om beslut enligt 34 § tredje stycket, 35 § andra stycket eller 36 § andra stycket får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess annat beslutas. Beslut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt.
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål som avses i 34–36 §§ ska handläggas skyndsamt.
Ett yrkande om beslut enligt 36 § andra stycket får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess något annat beslutas. Beslut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt.
15 Senaste lydelse 1994:1046.
27
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
4. Den nya bestämmelsen i 2 a § andra stycket 2 gäller för avtal som har ingåtts den 1 januari 2022 eller senare för att gälla för tiden efter den 30 september 2022. Vid vilken tidpunkt ett kollektivavtal ska anses ha upphört att gälla får avgöras i enlighet med Arbetsdomstolens praxis angående 26 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
5. De nya bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ tillämpas inte i fråga om omplaceringserbjudanden som lämnas före den 1 oktober 2022.
6. För avtal om en allmän visstidsanställning som pågår den 1 oktober 2022 gäller för tiden därefter 5 a § i den äldre lydelsen i fråga om anställningens övergång till tillsvidareanställning.
7. Vid bedömningen av om en särskild visstidsanställning har övergått till en tillsvidareanställning enligt 5 a § i den nya lydelsen ska dock även tidigare anställningstid i allmän visstidsanställning få beaktas när det gäller tid i allmän visstidsanställning från och med den 1 mars 2022. Tid i allmän visstidsanställning före den 1 mars 2022 ska inte beaktas.
8. Vid tillämpning av 15 och 25 §§ i den nya lydelsen ska en allmän visstidsanställning som pågår den 1 oktober 2022, för tiden därefter, anses vara tidsbegränsad enligt 5 § såsom särskild visstidsanställning.
9. Om en arbetsgivare före den 1 oktober 2022 har sagt upp eller avskedat en arbetstagare, eller har inlett ett förfarande för uppsägning eller avskedande genom en förhandlingsframställning, en underrättelse eller ett varsel, gäller äldre föreskrifter fortfarande för frågor som har att göra med den uppsägningen eller det avskedandet. 10. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist gäller fortfarande 22 § i den äldre lydelsen, om arbetsgivare före den 1 oktober 2022 har begärt förhandling enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet i den frågan. 11. För en begäran om skriftlig information om skälet för deltid enligt den nya bestämmelsen i 4 a § andra stycket som har lämnats till arbetsgivaren under perioden från den 1 oktober 2022 till den 1 januari 2023 har arbetsgivaren tre månader på sig att lämna information till arbetstagaren.
28
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 33 och 33 d §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd i stället för lydelsen enligt lagen (2019:529) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2019:529 Föreslagen lydelse
33 §1
Vid uppsägning av en arbetstagare som har fyllt 69 år ska följande bestämmelser inte tillämpas:
1. 7 § om saklig grund för uppsägning,
1. 7 § om sakliga skäl för uppsägning,
2. 8 § andra stycket om innehållet i ett uppsägningsbesked,
3. 9 § om skyldighet för arbetsgivaren att uppge grunden för uppsägningen, och
4. 34 § om ogiltigförklaring av uppsägning.
33 d §2
För en arbetstagare som har fyllt 69 år övergår inte en allmän visstidsanställning eller ett vikariat till en tillsvidareanställning enligt 5 a §.
För en arbetstagare som har fyllt 69 år övergår inte en särskild visstidsanställning eller ett vikariat till en tillsvidareanställning enligt 5 a §.
1 Senaste lydelse 2019:528. 2 Senaste lydelse 2019:528.
29
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
dels att 8 och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 a och 8 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall facklig förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Kan förtroendemannen endast efter omplacering beredas fortsatt arbete, gäller som förutsättning för att han skall ges företräde att han har tillräckliga kvalifikationer för detta arbete.
Uppsägning som sker i strid med första stycket skall på yrkande av förtroendemannen förklaras ogiltig. Härvid skall 34 § andra och tredje styckena, 37, 39, 40 och 42 §§ samt 43 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering ska en facklig förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Om förtroendemannen endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete, gäller som förutsättning för att förtroendemannen ska ges företräde att han eller hon har tillräckliga kvalifikationer för detta arbete.
Uppsägning som sker i strid med första stycket ska på yrkande av förtroendemannen förklaras ogiltig. Härvid ska 37, 39, 40 och
42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.
8 a §
Vid en tvist om giltigheten av en uppsägning av en facklig förtroendeman upphör inte förtroendemannens anställning till följd av uppsägningen förrän tvisten slutligt har avgjorts, om det är av särskild betydelse för den
1 Senaste lydelse 1982:87.
30
fackliga verksamheten på arbetsplatsen att förtroendemannens anställning består.
En sådan förtroendeman får inte stängas av från arbete på grund av de omständigheter som har lett till uppsägningen, om det inte finns särskilda skäl. Förtroendemannen har rätt till lön och andra förmåner enligt 12 – 14 §§ lagen ( 1982:80 ) om anställningsskydd så länge anställningen består.
Om en tvist uppkommit i frågan om huruvida förtroendemannen har särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen, kan en domstol på förtroendemannens begäran för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att hans eller hennes anställning ska bestå. Domstolen kan även för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att en pågående avstängning av förtroendemannen ska upphöra. På arbetsgivarens begäran kan domstolen för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att förtroendemannens anställning ska upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer.
8 b §
Vid en tvist om giltigheten av ett avskedande av en facklig förtroendeman kan en domstol på förtroendemannens begäran besluta att hans eller hennes anställning trots avskedandet ska bestå till dess att tvisten slutligt har avgjorts, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att förtroendemannens anställning består.
Om en domstol har meddelat ett sådant beslut, får arbetsgivaren inte stänga av förtroendemannen från arbete på grund av de
31
omständigheter som har lett till avskedandet. Förtroendemannen har rätt till lön och andra förmåner enligt 12–14 §§ lagen om anställningsskydd så länge anställningen består.
12 §
Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Sådant mål skall handläggas skyndsamt. Detsamma gäller mål om kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.
Utan hinder av 9 § kan arbets-domstolen meddela förordnande i tvistefrågan för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om sådant förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig.
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Sådant mål ska handläggas skyndsamt. Detsamma gäller mål om kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.
Utan hinder av 9 § kan Arbetsdomstolen meddela beslut i tvistefrågan för tiden fram till dess tvisten har slutligt prövats. Ett yrkande om sådant beslut får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig.
Ett yrkande om beslut enligt 8 a § tredje stycket eller 8 b § första stycket får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess annat beslutas. Beslut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
4. Om en arbetsgivare före den 1 oktober 2022 har sagt upp eller avskedat en facklig förtroendeman, eller har inlett ett förfarande för uppsägning eller avskedande genom en förhandlingsframställning, en underrättelse eller ett varsel, gäller äldre föreskrifter fortfarande för frågor som har att göra med den uppsägningen eller det avskedandet.
32
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ska införas en ny paragraf, 43 c §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
43 c §
Bestämmelserna i 43 b § första stycket 1 och 2 ska inte tillämpas om arbetet har upphört
1. enligt en överenskommelse som har träffats sedan arbetsgivaren har tagit initiativ till att skilja sökanden från arbetet, eller
2. genom en uppsägning från arbetsgivarens sida och frågan om uppsägningens giltighet är föremål för en rättegång eller en förhandling enligt lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet eller kollektivavtal.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Lagen tillämpas inte på ansökningar om arbetslöshetsersättning som avser tid före den 1 oktober 2022.
33
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare1
dels att nuvarande 12 a och 12 b §§ ska betecknas 12 c och 12 d §§,
dels att 2, 14, 14 a och 16 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 12 a och 12 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen, om inte något annat följer av
3 §.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det
1. inskränker arbetstagares rättigheter enligt denna lag om inte något annat följer av 3 §, eller
2. avviker från 12 a §, om inte något annat följer av andra stycket.
Genom eller med stöd av ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 12 a § under förutsättning att avtalet på arbetstagarsidan har slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet.
En överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal enligt andra stycket som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen.
12 a §
Ett kundföretag ska erbjuda en tillsvidareanställning hos företaget till en arbetstagare som genom uthyrning har varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i sammanlagt mer än 24 månader under en period om 36 månader. Erbjudandet ska
1 Senaste lydelse av 12 a § 2020:596 12 b § 2020:596.
34
lämnas senast en månad efter det att tidsgränsen överskridits. Kundföretaget får bestämma inom vilken tidsfrist arbetstagaren måste svara på erbjudandet. Arbetstagaren ska dock ha skälig tid att ta ställning till erbjudandet. Om arbetstagaren accepterar erbjudandet, upphör anställningen hos bemanningsföretaget utan särskild åtgärd när anställningen hos kundföretaget tillträds.
Kundföretaget får dock i stället för att erbjuda en tillsvidareanställning betala en ersättning till arbetstagaren som motsvarar två för arbetstagaren aktuella månadslöner. Betalningen ska i så fall ske inom samma tid som erbjudandet skulle ha lämnats.
12 b §
Bestämmelserna i 12 a § gäller inte arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.
14 §
Ett kundföretag som bryter mot 11 eller 12 § ska betala skadestånd till arbetstagaren för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Ett kundföretag som bryter mot 11, 12 eller 12 a § ska betala skadestånd till arbetstagaren för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
14 a §2
Ett kundföretag som bryter mot 12 a eller 12 b § ska betala skadestånd till bemanningsföretaget för den förlust som uppkommer.
Ett kundföretag som bryter mot 12 c eller 12 d § ska betala skadestånd till bemanningsföretaget för den förlust som uppkommer.
16 §3
Förs talan om skadestånd på grund av överträdelse av 6 § ska, om det gäller semester, talan väckas inom två år från utgången
Förs talan om skadestånd gäller följande:
1. Vid överträdelse av 6 § ska, om det gäller semester, talan väckas
2 Senaste lydelse 2020:596. 3 Senaste lydelse 2020:596.
35
av det semesterår då arbetstagaren skulle ha fått den förmån som talan gäller.
Förs talan om skadestånd på grund av överträdelse av 12 §, ska talan väckas inom fyra månader efter det att arbetstagaren fått kännedom om att någon anställts på den lediga anställningen, dock senast inom två år från anställningstidpunkten.
inom två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren skulle ha fått den förmån som talan gäller.
2. Vid överträdelse av 12 § ska talan väckas inom fyra månader efter det att arbetstagaren fått kännedom om att någon anställts på den lediga anställningen, dock senast inom två år från anställningstidpunkten.
3. Vid överträdelse av 12 a § ska talan väckas inom fyra månader efter det att kundföretaget senast skulle ha lämnat ett erbjudande om tillsvidareanställning eller betalat ersättning till arbetstagaren. Om talan om skadestånd för överträdelse av 12 eller 12 a § enligt 4 kap. 7 § lagen ( 1974:371 ) om rättegången i arbetstvister inte får tas upp till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling har ägt rum, ska i stället för att talan väcks förhandling begäras inom de tider som anges i första stycket 2 och 3 eller den kortare tid som kan följa av kollektivavtal. Talan ska i sådana fall väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen har avslutats, om inte annat framgår av kollektivavtal.
I fråga om annan skadeståndstalan enligt denna lag tillämpas 64 § första stycket, 65 och 66 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet när det gäller den tid inom vilken förhandling ska begäras eller talan väckas.
Om förhandling inte begärs eller talan inte väcks inom föreskriven tid, är rätten till förhandling respektive talan förlorad.
Bestämmelserna i denna paragraf ska inte tillämpas när talan gäller skadestånd på grund av överträdelse av 12 a eller 12 b §.
Bestämmelserna i denna paragraf ska inte tillämpas när talan gäller skadestånd på grund av överträdelse av 12 c eller 12 d §.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
4. Vid beräkningen av den tid under vilken arbetstagaren har varit placerad hos kundföretaget enligt 12 a § i den nya lydelsen bortses från tid före den 1 oktober 2022.
36
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m.m.
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §1
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
1 Senaste lydelse 1982:93.
37
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och
68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2010:863.
38
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17–19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.
Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd ska tillämpas, om en myndighet i ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17–19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 b § första stycket samma lag.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
39
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkarundersökning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handläggningen av ett sådant ärende eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning, skall föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.
Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkarundersökning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handläggningen av ett sådant ärende eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning, ska föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 b § första stycket samma lag.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
40
2.10 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)
Härigenom föreskrivs att 23 § föräldraledighetslagen (1995:584) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande, ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
41
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller ett avskedande, tillämpas 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39– 42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller ett avskedande, tillämpas 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39– 42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
42
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande tillämpas 34, 35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39– 42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande tillämpas 34, 35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39– 42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
43
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, ska 34, 35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande, ska 34, 35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39–42 §§ och 43 § första stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
44
2.14 Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 8 § diskrimineringslagen (2008:567) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
8 §1
Om någon för talan med anledning av uppsägning eller avskedande ska följande bestämmelser i lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas:
– 34 § om en uppsägnings giltighet m.m., – 35 § om ett avskedandes giltighet m.m., – 37 § om avstängning när en uppsägning eller ett avskedande ogiltigförklarats, och
– 43 § första stycket andra meningen och andra stycket om skyndsam handläggning m.m.
– 43 § första stycket andra meningen om skyndsam handläggning.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
1 Senaste lydelse 2011:742.
45
2.15 Förslag till lag om omställningsstudiestöd
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
Lagens innehåll och syfte
1 § I denna lag finns bestämmelser om omställningsstudiestöd, som är ett statligt studiestöd.
Syftet med lagen är att förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier som stärker deras framtida ställning på arbetsmarknaden.
Ansvarig myndighet för omställningsstudiestöd
2 § Centrala studiestödsnämnden prövar frågor om omställningsstudiestöd enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Former av omställningsstudiestöd
3 § Omställningsstudiestöd består av omställningsstudiebidrag och omställningsstudielån.
Anvisade medel
4 § Omställningsstudiebidrag får lämnas i mån av tillgång på medel.
Omställningsstudielån lämnas endast för sådan vecka som omställningsstudiebidrag lämnas för.
Anvisade medel fördelas mellan studerande som förvärvsarbetar eller senast har förvärvsarbetat huvudsakligen i privat sektor och studerande som förvärvsarbetar eller senast har förvärvsarbetat huvudsakligen i offentlig sektor. Fördelningen av medel mellan de två grupperna ska avspegla andelen förvärvsarbetande i privat respektive offentlig sektor.
Ord och uttryck i lagen
5 § I lagen avses med
omställningsorganisation: Kammarkollegiet, eller en omställningsorganisation som registrerats enligt lagen (2022:000) om grundläggande omställnings- och kompetensstöd,
läroanstalt: sådan läroanstalt eller utbildning som avses i 3 kap. 2 § studiestödslagen (1999:1395),
annan utbildningsanordnare: en fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning som finansieras av en omställningsorganisation,
prisbasbelopp: det prisbasbelopp som definieras i 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken, och
inkomstbasbelopp: det inkomstbasbelopp som definieras i 58 kap.26 och 27 §§socialförsäkringsbalken.
46
Allmänna förutsättningar
Villkor om förvärvsarbete
6 § Omställningsstudiestöd får lämnas till en studerande som
1. har förvärvsarbetat i Sverige i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad i
a) sammanlagt minst 96 månader inom en ramtid om 14 år som kan beräknas tidigast från och med det kalenderår då han eller hon fyllde 19 år, och
b) sammanlagt minst 12 månader inom en ramtid om 24 månader, eller
2. under kvalificeringstiderna som anges i 1 a och 1 b har haft en viss minsta inkomst av förvärvsarbete.
Med ramtid enligt första stycket avses de 14 år respektive 24 månader som närmast har föregått den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till Centrala studiestödsnämnden. Om studierna har påbörjats före den dag ansökan kom in beräknas ramtiden i stället från och med dagen före studiestarten.
För att förvärvsarbetet i första stycket 1 a ska få räknas ska det ha varit den studerandes huvudsyssla under kvalificeringstiden.
Förvärvsarbete i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Förenade kungariket och i Schweiz får tillgodoräknas som förvärvsarbete i Sverige.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om villkoren i 6 §.
Ålder
8 § Omställningsstudiebidrag får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 62 år. I 21 § finns dock bestämmelser om att omställningsstudiebidraget är begränsat från och med det kalenderår då den studerande fyller 61 år.
Omställningsstudielån får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 60 år.
Betalat årsbelopp och återkrävt studiestöd
9 § En studerande som tidigare har fått omställningsstudiestöd enligt denna lag, studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd kan bara beviljas omställningsstudiestöd om den studerande har
1. betalat fastställt årsbelopp och preliminär, slutlig eller kvarstående avgift som ska betalas före det kalenderår som det nya omställningsstudiestödet avser, och
2. betalat tillbaka så mycket av återkrävt omställningsstudiestöd, återkrävt studiemedel, återkrävd studiehjälp eller återkrävt studiestartsstöd att högst ett kalenderhalvårs återkrävt stöd återstår att betala.
Trots första stycket får omställningsstudiestöd beviljas om det finns synnerliga skäl för det.
47
Medborgarskap
10 § Omställningsstudiestöd får lämnas till studerande som är svenska medborgare. Med svenska medborgare jämställs i denna lag sådana utländska medborgare som har rätt till studiestöd enligt 1 kap.4–6 §§studiestödslagen (1999:1395) eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till de bestämmelserna.
11 § Omställningsstudiestöd får lämnas till studerande som inte är svenska medborgare, om de uppfyller de villkor för att beviljas studiemedel som anges i 3 kap. 4 § andra–fjärde styckena eller 4 a § studiestödslagen (1999:1395) eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till de bestämmelserna.
Begränsningar för studerande som är intagna i anstalt och andra som får sitt uppehälle bekostat av staten eller en kommun
12 § Omställningsstudiestöd lämnas inte till studerande som är intagna i anstalt enligt fängelselagen (2010:610).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om förutsättningarna för att lämna omställningsstudiestöd till studerande vars uppehälle på annat sätt än som anges i första stycket helt eller till väsentlig del bekostas av staten eller en kommun.
Utbildning som omställningsstudiestödet får lämnas för
13 § Omställningsstudiestöd får lämnas för utbildning vid en läroanstalt i Sverige och hos en annan utbildningsanordnare i landet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från att omställningsstudiestöd ska få lämnas för utbildning hos en annan utbildningsanordnare i landet.
14 § Omställningsstudiestöd får lämnas för en utbildning som motsvarar minst en veckas och som mest 80 veckors studier på heltid.
Från och med det kalenderår då den studerande fyller 40 år får omställningsstudiestöd lämnas för en utbildning som är längre än 80 veckor på heltid eller motsvarande antal veckor på deltid.
15 § Omställningsstudiestöd får lämnas för en utbildning som kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Om det finns särskilda skäl, får omställningsstudiestöd lämnas även utan beaktande av arbetsmarknadens behov.
Omställningsstudiestöd får inte lämnas för en utbildning som
1. enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare,
2. den studerandes arbetsgivare skäligen borde tillhandahålla för att den studerande ska klara av att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter, eller
3. den studerande redan har genomgått och från vilken han eller hon redan har ett slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis.
Till en studerande som har en examen på forskarnivå får omställningsstudiestöd lämnas för en utbildning som tillsammans med den studerandes
48
forskarkompetens förser arbetsmarknaden med kompetens på ett arbetsområde där det finns ett behov av arbetskraft eller om det finns särskilda skäl.
Prövningen enligt första–tredje styckena ska göras första gången en studerande ansöker om omställningsstudiestöd för en och samma utbildning.
Övriga förutsättningar för omställningsstudiestöd
Studiernas omfattning
16 § Omställningsstudiestöd får lämnas för varje vecka som den studerande bedriver studier på minst 20 procent av heltid.
Omställningsstudiestöd får bara lämnas för sådan del av studietiden som omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen.
Omställningsstudiestödets omfattning
17 § Omställningsstudiestödets storlek bestäms i förhållande till omfattningen av den studerandes studier och förvärvsarbete. Omställningsstudiestöd lämnas med
1. helt stöd vid studier på minst heltid,
2. 75 procent av helt stöd vid studier på minst 75 procent men mindre än 100 procent av heltid,
3. 60 procent av helt stöd vid studier på minst 60 procent men mindre än 75 procent av heltid,
4. 50 procent av helt stöd vid studier på minst 50 procent men mindre än 60 procent av heltid,
5. 40 procent av helt stöd vid studier på minst 40 procent men mindre än 50 procent av heltid, och
6. 20 procent av helt stöd vid studier på minst 20 procent men mindre än 40 procent av heltid.
En studerande som har ett förvärvsarbete under studietiden måste avstå från förvärvsarbetet under den tid och i den omfattning som omställningsstudiestöd ges. Till en sådan studerande får stöd därför lämnas i sådan omfattning att stödet enligt första stycket och omfattningen av förvärvsarbetet tillsammans uppgår till högst heltid.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om beräkning av omställningsstudiestödets omfattning.
18 § Vid extraordinära händelser i fredstid kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från det som anges i 17 § första och andra styckena om hur omställningsstudiestödets storlek ska beräknas.
Omställningsstudiestöd med prövning av studieresultat
19 § Omställningsstudiestöd får lämnas till en studerande som bedriver sina studier i normal takt.
Omställningsstudiestöd får lämnas även om den studerande inte har bedrivit sina studier i normal takt, om det är fråga om sådana studieresultat
49
från perioder med omställningsstudiestöd, studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395) eller studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd som är äldre än tio år eller det finns särskilda skäl för det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vad som ska anses vara studier i normal takt.
Omställningsstudiestöd utan prövning av studieresultat
20 § Omställningsstudiestöd får lämnas utan prövning av tidigare studieresultat om sökanden inte tidigare har fått omställningsstudiestöd, studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395) eller studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd.
I andra fall ska sökandens tidigare studieresultat prövas.
Tid som omställningsstudiestöd lämnas för
21 § Omställningsstudiestöd får lämnas under sammanlagt högst 44 veckor till den studerande som får helt stöd.
Till den studerande som får en del av helt stöd får omställningsstudiestöd lämnas under sammanlagt högst
1. 58 veckor vid 75 procent av helt stöd,
2. 73 veckor vid 60 procent av helt stöd,
3. 88 veckor vid 50 procent av helt stöd,
4. 110 veckor vid 40 procent av helt stöd, och
5. 220 veckor vid 20 procent av helt stöd. Trots första och andra styckena får omställningsstudiebidrag från och med det kalenderår då den studerande fyller 61 år lämnas under sammanlagt högst tio veckor till den studerande som får helt stöd och motsvarande antal veckor till den studerande som får en del av helt stöd.
Beräkning av omställningsstudiestöd
Inkomst som ska ligga till grund för beräkning av omställningsstudiestöd
22 § Den årliga inkomst som har bestämts av Försäkringskassan på begäran av Centrala studiestödsnämnden ska ligga till grund för beräkning av omställningsstudiestöd enligt 24–26 §§.
Försäkringskassan ska beräkna den årliga inkomsten genom att bestämma sjukpenninggrundande inkomst och årlig inkomst för en studerande på motsvarande sätt som sjukpenninggrundande inkomst enligt bestämmelserna i 25 och 26 kap. socialförsäkringsbalken, med undantag för 25 kap. 5 § andra stycket samma balk.
För en studerande som saknar sjukpenninggrundande inkomst ska Försäkringskassan bestämma den årliga inkomsten baserad på inkomster från förvärvsarbete inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), med undantag för Sverige, i Förenade kungariket eller i Schweiz. Den årliga inkomsten ska då beräknas på motsvarande sätt som i andra stycket med undantag från kraven i 25 kap. 3 § första stycket och andra stycket 1 socialförsäkringsbalken.
50
23 § Den årliga inkomst som avses i 22 § ska bestämmas med utgångspunkt i förhållandena den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till Centrala studiestödsnämnden, dock tidigast tre månader och senast dagen före studiestarten. För en studerande som efter ett studieuppehåll återkommer med en ny ansökan om omställningsstudiestöd ska nämnden begära att en ny årlig inkomst ska bestämmas i de fall uppehållet har varat minst fyra månader.
Nämnden ska i den begäran som avses i 22 § första stycket ange den dag som Försäkringskassan ska utgå från vid bestämmande av årlig inkomst.
Omställningsstudiebidragets storlek
24 § När helt stöd lämnas får omställningsstudiebidrag lämnas med ett belopp som för varje vecka då den studerande får stöd utgör den studerandes årliga inkomst, dock högst 4,5 inkomstbasbelopp, multiplicerad med 0,8 och delad med 52.
När del av helt stöd lämnas får omställningsstudiebidrag lämnas med ett belopp som för varje vecka då den studerande får stöd utgör den studerandes årliga inkomst, dock högst 4,5 inkomstbasbelopp, multiplicerad med 0,8, delad med 52 och
1. multiplicerad med 0,75 för den som får 75 procent av helt stöd,
2. multiplicerad med 0,60 för den som får 60 procent av helt stöd,
3. multiplicerad med 0,50 för den som får 50 procent av helt stöd,
4. multiplicerad med 0,40 för den som får 40 procent av helt stöd, och
5. multiplicerad med 0,20 för den som får 20 procent av helt stöd.
25 § Omställningsstudiebidragets storlek får beräknas på annat sätt än vad som föreskrivs i 24 § om
1. den studerande begär det och får en del av helt stöd enligt 17 §, och
2. den studerandes inkomst kommer från förvärvsarbete som uppgår till en lägre omfattning än heltid.
Den inkomst som då ska ligga till grund för beräkning av omställningsstudiestöd ska räknas om till inkomst motsvarande heltidsarbete. I övrigt beräknas stödet enligt 24 § med den begränsningen att omfattningen av omställningsstudiestödet inte får överstiga omfattningen av det förvärvsarbete som legat till grund för beslutet om årlig inkomst.
Omställningsstudielånets storlek
26 § När helt stöd lämnas får omställningsstudielån lämnas med ett belopp som för varje vecka då den studerande får stöd utgör 63 procent av skillnaden mellan den studerandes
1. omställningsstudiebidrag enligt 24 eller 25 § och kollektivavtalat kompletterande studiestöd per vecka, och
2. inkomst delad med 52. När del av helt stöd lämnas får omställningsstudielån lämnas med ett belopp som för varje vecka då den studerande får stöd utgör 63 procent av skillnaden mellan den studerandes
1. omställningsstudiebidrag enligt 24 eller 25 § och kollektivavtalat kompletterande studiestöd per vecka, och
2. inkomst delad med 52 och
a) multiplicerad med 0,75 för den som får 75 procent av helt stöd,
51
b) multiplicerad med 0,60 för den som får 60 procent av helt stöd,
c) multiplicerad med 0,50 för den som får 50 procent av helt stöd,
d) multiplicerad med 0,40 för den som får 40 procent av helt stöd, och
e) multiplicerad med 0,20 för den som får 20 procent av helt stöd. Omställningsstudielån enligt första och andra styckena lämnas bara om den studerandes inkomst delad med 52 är högre än summan av den studerandes omställningsstudiebidrag enligt 24 eller 25 § och kollektivavtalat kompletterande studiestöd per vecka.
27 § Trots 26 § får omställningsstudielån lämnas med högst de belopp som anges i andra och tredje styckena.
När helt stöd lämnas får omställningsstudielån högst lämnas med ett belopp som för varje vecka utgör 5,98 procent av prisbasbeloppet.
När del av helt stöd lämnas får omställningsstudielån högst lämnas med ett belopp som för varje vecka utgör
1. 4,49 procent av prisbasbeloppet för den som får 75 procent av helt stöd,
2. 3,59 procent av prisbasbeloppet för den som får 60 procent av helt stöd,
3. 3,00 procent av prisbasbeloppet för den som får 50 procent av helt stöd,
4. 2,39 procent av prisbasbeloppet för den som får 40 procent av helt stöd, och
5. 1,20 procent av prisbasbeloppet för den som får 20 procent av helt stöd.
Omställningsstudiestöd under sjukdom och ledighet
28 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att omställningsstudiestöd får lämnas för tid då den studerande är sjuk.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att omställningsstudiestöd får lämnas vid ledighet
1. för tillfällig vård av barn,
2. för närståendevård,
3. i samband med att ett barn under 18 år har avlidit, eller
4. vid extraordinära händelser i fredstid. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att omställningsstudiestöd som lämnas vid sjukdom eller sådan ledighet som anges i andra stycket får ingå i det antal veckor som omställningsstudiestöd högst får lämnas för enligt 21 §.
Samordning med andra förmåner
29 § Omställningsstudiestöd får inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas
1. aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
2. sjukersättning, aktivitetsersättning, rehabiliteringsersättning eller föräldrapenningsförmåner enligt socialförsäkringsbalken,
52
3. statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten för
a) kortare studier om funktionsnedsättning,
b) kortare studier på grundskole- eller gymnasienivå som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning, och
c) studier inom kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning,
4. statsbidrag som administreras av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska, eller
5. utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå.
Omställningsstudiestöd får inte lämnas eller tas emot för
1. den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer,
2. högskoleutbildning på forskarnivå om den studerande är eller har varit anställd som doktorand,
3. den tid då den studerande beviljats studiestöd eller motsvarande studiefinansiering från ett annat land, eller
4. studier som den studerande samtidigt uppbär lön för att bedriva. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
1. föreskrifter om undantag från första stycket, och
2. ytterligare föreskrifter om vilken utländsk studiefinansiering som omfattas av andra stycket 3.
30 § Omställningsstudiestöd får inte lämnas eller tas emot för en vecka för vilken det samtidigt lämnas
1. studiemedel enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395), eller
2. studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
Handläggning av ärenden
Ansökan
31 § Omställningsstudiestöd beviljas efter ansökan. En studerande får begränsa sin ansökan till att avse endast omställningsstudiebidrag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om ansökan.
Yttrande från omställningsorganisationer
32 § Om en studerande är anknuten till en omställningsorganisation ska
Centrala studiestödsnämnden ge den organisationen tillfälle att yttra sig angående om och hur en utbildning kommer att stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov enligt 15 §. Omställningsorganisationen behöver dock inte ges tillfälle att yttra sig om
1. den redan har lämnat ett yttrande,
53
2. den har meddelat nämnden att den har avstått från att yttra sig,
3. ansökan avser omställningsstudiestöd före det kalenderår den studerande fyller 27 år eller efter det kalenderår han eller hon fyller 62 år, eller
4. ansökan avser omställningsstudiestöd för samma utbildning som den studerande redan har fått omställningsstudiestöd för.
Beslut
33 § Vid prövning av en ansökan om omställningsstudiestöd ska
Centrala studiestödsnämnden lägga särskild vikt vid ett sådant yttrande som avses i 32 §.
När beslut får verkställas
34 § Centrala studiestödsnämndens beslut ska gälla omedelbart, om inte nämnden bestämmer något annat.
Utbetalning av omställningsstudiestöd
35 § Centrala studiestödsnämnden får betala ut omställningsstudiestöd endast om det är styrkt att den studerande bedriver de studier som stödet har beviljats för.
Omställningsstudiestödet är förverkat om den studerande inte inom en månad från starten av den tidsperiod som stödet avser har styrkt att han eller hon bedriver studier. Styrks detta senare får stödet ändå betalas ut, om det finns särskilda skäl.
Om den studerande avlider innan omställningsstudiestödet har betalats ut, är det stöd som avser tiden efter den studerandes bortgång förverkat.
Återbetalning av omställningsstudielån
36 § Den som har fått omställningsstudielån ska betala tillbaka lånet enligt 4 kap. studiestödslagen (1999:1395) och föreskrifter som har meddelats i anslutning till de bestämmelserna. Bestämmelserna i 6 kap. 4 § studiestödslagen om avgifter för administrativa kostnader vid återbetalning av studielån och 6 kap. 7 § andra stycket samma lag om uppgiftsskyldighet samt de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser tillämpas också i ärenden om återbetalning av omställningsstudielån.
Uppgiftsskyldighet
Uppgiftsskyldighet för omställningsorganisationer
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en skyldighet för omställningsorganisationer att till Centrala studiestödsnämnden lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om en skyldighet för omställningsorganisationer att till Överklagandenämnden för studiestöd lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
54
Uppgiftsskyldighet för läroanstalter och andra utbildningsanordnare
38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en skyldighet för en läroanstalt och annan utbildningsanordnare att till Centrala studiestödsnämnden lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om en skyldighet för en läroanstalt och annan utbildningsanordnare att till Överklagandenämnden för studiestöd lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Uppgiftsskyldighet för den studerande
39 § En studerande som har beviljats omställningsstudiestöd ska till
Centrala studiestödsnämnden anmäla en sådan ändring av sina förhållanden som har betydelse för att få omställningsstudiestöd eller för stödets storlek.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om en studerandes skyldighet att till Centrala studiestödsnämnden lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Återkrav, ränta och avgifter
När omställningsstudiestöd ska krävas tillbaka
40 § Om en studerande har fått omställningsstudiestöd felaktigt eller med för högt belopp på grund av att han eller hon har förvärvsarbetat i en större omfattning än den som lagts till grund för beräkningen av stödet, ska det som betalats ut för mycket krävas tillbaka.
Om någon i annat fall än som avses i första stycket genom oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har orsakat att omställningsstudiestöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, ska det som betalats ut för mycket krävas tillbaka. Detsamma gäller om någon på annat sätt fått stöd felaktigt eller med för högt belopp och insett eller borde ha insett detta.
Om det finns synnerliga skäl, får ett krav på återbetalning enligt första eller andra stycket helt eller delvis avstås.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från det som anges i första stycket om att omställningsstudiestöd ska krävas tillbaka.
41 § Om en studerande avbryter sina studier ska 40 § andra och tredje styckena tillämpas för omställningsstudiestöd som har betalats ut för tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom ska stödet inte krävas tillbaka, om den studerande har fått stödet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 §. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i den paragrafen.
55
Avgifter för administrativa kostnader
42 § Regeringen får meddela föreskrifter om att
Centrala
studiestödsnämnden får ta ut avgifter för sina administrativa kostnader i samband med att omställningsstudielån beviljas och i samband med återkrav av omställningsstudiestöd.
Ränta
43 § På omställningsstudiestöd som krävs tillbaka tas ränta ut från den dag då omställningsstudiestödet tagits emot efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
Om det finns särskilda skäl, kan den återbetalningsskyldige helt eller delvis befrias från sin skyldighet att betala ränta.
Avskrivning av återkrav
44 § En fordran som har uppkommit på grund av att omställningsstudiestöd har krävts tillbaka ska bevakas fram till utgången av det år då den återbetalningsskyldige fyller 71 år. Därefter ska fordran skrivas av.
Fordran ska också skrivas av om den återbetalningsskyldige avlider.
Om indrivningen av en sådan fordran som avses i första stycket skulle leda till mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt och indrivning inte är nödvändig från allmän synpunkt, får indrivningsåtgärder avstås.
Uppgiftsskyldighet
45 § Den som är återbetalningsskyldig för återkrav och som inte har sin aktuella adress registrerad i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ska lämna uppgift om adressen till Centrala studiestödsnämnden.
Överklagande
46 § Centrala studiestödsnämndens beslut i ärenden om återbetalning av omställningsstudielån som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun när beslutet fattades. Beslut i övriga fall överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet i ärendet fattades.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
47 § Centrala studiestödsnämndens beslut i andra ärenden om omställningsstudiestöd än sådana som avses i 46 § överklagas till
Överklagandenämnden för studiestöd.
Överklagandenämndens beslut med anledning av ett överklagande dit får inte överklagas.
56
48 § Vid ändring, omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut i ärenden om bestämmande av sjukpenninggrundade inkomst och årlig inkomst enligt 22 och 23 §§ tillämpas 113 kap. 2 § socialförsäkringsbalken.
Överlåtelseförbud
49 § En fordran på omställningsstudiestöd kan inte överlåtas.
Vissa bestämmelser om studiemedel som ska tillämpas för omställningsstudiestöd
50 § Följande bestämmelser om studiestöd i studiestödslagen (1999:1395) och föreskrifter som har meddelats i anslutning till de bestämmelserna tillämpas också när det gäller omställningsstudiestöd:
– 6 kap. 1 § om tillämpningen av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt,
– 6 kap. 2 § om återbetalning av inte utnyttjat studiestöd, – 6 kap. 3 a § om att Centrala studiestödsnämnden under vissa förutsättningar får besluta att studiestödet ska hållas inne eller lämnas med lägre belopp till dess ett slutligt beslut om rätt till studiestöd har fattats,
– 6 kap. 5 § om avrundning av belopp, och – 6 kap. 12 § om preskription av fordran som avser återbetalning av lån eller återkrav av studiestöd.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången i fråga om studier på en utbildning som påbörjas efter den 31 december 2022. För studier på en utbildning som är 80 veckor eller mer på heltid, eller motsvarande antal veckor på deltid, tillämpas lagen dock första gången i fråga om omställningsstudiestöd som lämnas för tid efter den 31 december 2022.
57
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd
Härigenom föreskrivs att 8, 21 och 32 §§ lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.15 Föreslagen lydelse
8 §
Omställningsstudiebidrag får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 62 år. I 21 § finns dock bestämmelser om att omställningsstudiebidraget är begränsat från och med det kalenderår då den studerande fyller 61 år.
Omställningsstudiebidrag får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 63 år. I 21 § finns dock bestämmelser om att omställningsstudiebidraget är begränsat från och med det kalenderår då den studerande fyller 62 år.
Omställningsstudielån får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 60 år.
21 §
Omställningsstudiestöd får lämnas under sammanlagt högst 44 veckor till den studerande som får helt stöd.
Till den studerande som får en del av helt stöd får omställningsstudiestöd lämnas under sammanlagt högst
1. 58 veckor vid 75 procent av helt stöd,
2. 73 veckor vid 60 procent av helt stöd,
3. 88 veckor vid 50 procent av helt stöd,
4. 110 veckor vid 40 procent av helt stöd, och
5. 220 veckor vid 20 procent av helt stöd. Trots första och andra styckena får omställningsstudiebidrag från och med det kalenderår då den studerande fyller 61 år lämnas under sammanlagt högst tio veckor till den studerande som får helt stöd och motsvarande antal veckor till den studerande som får en del av helt stöd.
Trots första och andra styckena får omställningsstudiebidrag från och med det kalenderår då den studerande fyller 62 år lämnas under sammanlagt högst tio veckor till den studerande som får helt stöd och motsvarande antal veckor till den studerande som får en del av helt stöd.
32 §
Om en studerande är anknuten till en omställningsorganisation ska Centrala studiestödsnämnden ge den organisationen tillfälle att yttra sig angående om och hur en utbildning kommer att stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov enligt 15 §. Omställningsorganisationen behöver dock inte ges tillfälle att yttra sig om
58
1. den redan har lämnat ett yttrande,
2. den har meddelat nämnden att den har avstått från att yttra sig,
3. ansökan avser omställningsstudiestöd före det kalenderår den studerande fyller 27 år eller efter det kalenderår han eller hon fyller 62 år, eller
3. ansökan avser omställningsstudiestöd före det kalenderår den studerande fyller 27 år eller efter det kalenderår han eller hon fyller 63 år, eller
4. ansökan avser omställningsstudiestöd för samma utbildning som den studerande redan har fått omställningsstudiestöd för.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2025.
2. Lagen tillämpas första gången i fråga om omställningsstudiestöd som lämnas för tid från och med den 1 januari 2026.
59
2.17 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken
dels att 28 a kap. 6 §, 31 kap. 12 §, 59 kap. 13 §, 107 kap. 2 §, 110 kap. 34 § och 113 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 42 kap. 4 a §, och närmast före 42 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 a kap.
6 §1
Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte när den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)eller studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd, eller
1. bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd, eller
2. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd. Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte heller när den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men är avstängd från rätt till aktivitetsstöd.
31 kap.
12 §2
Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som
1. föräldrapenningsförmån,
2. sjukpenning,
3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 40–44 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller
4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock
4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd, omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd eller ersättning till deltagare i teckenspråks-
1 Senaste lydelse 2017:528. 2 Senaste lydelse 2017:528.
60
inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.
utbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet eller omställningsstudiestödet är återbetalningspliktigt.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.
42 kap.
Samordning med andra förmåner
4 a §
Livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap. ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som omställningsstudiestöd enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd, dock endast till den del omställningsstudiestödet avser samma inkomstbortfall som livräntan är avsedd att täcka.
59 kap.
13 §3
Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:
1. Föräldrapenningsförmåner.
2. Omvårdnadsbidrag.
3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.
4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.
6. Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap.
7. Närståendepenning.
8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.
9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. 10. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). 11. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga.
3 Senaste lydelse 2018:1265.
61
12. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.
13. Omställningsstudiebidrag enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
107 kap.
2 §
Om Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten har betalat ut en ersättning enligt denna balk till en försäkrad och någon av myndigheterna senare beviljar den försäkrade en annan ersättning enligt balken retroaktivt för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser gäller följande. Avdrag på den retroaktiva ersättningen ska göras med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
Det som föreskrivs i första stycket gäller också när den först utbetalda ersättningen är en sådan ersättning enligt någon annan författning som Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa fattar beslut om.
Det som föreskrivs i första stycket gäller också när den först utbetalda ersättningen är
1. en sådan ersättning enligt någon annan författning som
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa fattar beslut om, eller
2. omställningsstudiestöd som Centrala studiestödsnämnden fattar beslut om enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
110 kap.
34 §
Centrala studiestödsnämnden ska till Försäkringskassan lämna uppgifter om vilka studerande som beviljats studiehjälp i form av studiebidrag för det andra kvartalet varje år.
Centrala studiestödsnämnden ska till Försäkringskassan lämna de uppgifter som har betydelse för tilllämpningen av denna balk och lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Detta gäller dock inte sådana personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter).
62
113 kap.
2 §4
Beslut i ärenden om förmåner enligt denna balk får ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av bestämmelserna i 3–21 §§, om inget annat följer av bestämmelserna i 22–40 §§.
Det som anges i första stycket gäller även beslut i ärenden
– enligt 19 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan, och
– om utfärdande av intyg för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Första stycket gäller även beslut i ärenden
– enligt 19 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan,
– om utfärdande av intyg för tilllämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, och
– enligt 22 och 23 §§ lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd om bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst och årlig inkomst för en person som ansökt om omställningsstudiestöd enligt den lagen.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
4 Senaste lydelse 2010:1312.
63
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
dels att 15 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 16 e §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 a §1
Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Om anmälningsmånaden innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor, ska den dock ingå i ramtiden.
Av 16–17 a §§ följer att viss tid är överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden.
En månad som innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor är dock inte överhoppningsbar.
Tredje stycket gäller inte för en sökande som avses i 16 d §.
Tredje stycket gäller inte för en sökande som avses i 16 d och 16 e §§.
16 e §
När ramtid ska bestämmas räknas inte heller månader då den sökande har beviljats del av helt omställningsstudiestöd enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd, om det inte är förmånligare för den sökande att sådan tid räknas med.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
1 Senaste lydelse 2013:958.
64
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Avgiften utgör 10,21 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt 24–28 och 31 kap. socialförsäkringsbalken samt arbetsskadesjukpenning enligt 40 kap. nämnda balk eller motsvarande ersättning som utgetts enligt nämnda balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 59 kap.8–11 §§socialförsäkringsbalken eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 59 kap. 14 § första stycket 1–3 nämnda balk,
2. föräldrapenningsförmåner enligt 11–13 kap. socialförsäkringsbalken,
3. närståendepenning enligt 47 kap. socialförsäkringsbalken,
4. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 41–44 kap. socialförsäkringsbalken eller annan motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av 41 och 42 kap. nämnda balk,
7. omvårdnadsbidrag enligt 22 kap. socialförsäkringsbalken,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb, 10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga,
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver, och
17. omställningsstudiebidrag enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
1 Senaste lydelse 2020:478.
65
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
66
2.20 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 34 § inkomstskattelagen (1999:1229)1ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
34 §2
Följande ersättningar i samband med studier ska tas upp:
1. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och
2. utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå.
1. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
2. utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå, och
3. omställningsstudiebidrag enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
Studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) ska inte tas upp. Detta gäller också
1. statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten för
– kortare studier om funktionsnedsättning, – kortare studier på grundskole- eller gymnasienivå som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning, och
– studier inom kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning,
2. statsbidrag som administreras av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska,
3. kostnadsersättning till elever i gymnasial lärlingsutbildning som betalas ut av Centrala studiestödsnämnden, eller
4. studiestartsstöd som betalas ut av Centrala studiestödsnämnden.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2020:448.
67
2.21 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1999:1395)
dels att 3 kap. 26 § och 4 kap. 23 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 25 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
25 b §
Studiemedel får inte lämnas eller tas emot för en vecka som det samtidigt lämnas omställningsstudiestöd för enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
26 §1
En studerande som tidigare har fått studiestöd enligt denna lag kan beviljas studiemedel bara om den studerande har
En studerande som tidigare har fått studiestöd enligt denna lag eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd kan beviljas studiemedel bara om den studerande har
1. betalat fastställt årsbelopp enligt 4 kap. 7 §, som ska betalas före det kalenderår som de nya studiemedlen avser, och
2. betalat tillbaka så mycket av återkrävt studiestöd enligt 5 kap. eller återkrävt studiestartsstöd enligt 34 § lagen (2017:527) om studiestartsstöd att högst ett kalenderhalvårs återkrävt studiestöd eller studiestartsstöd återstår att betala.
2. betalat tillbaka så mycket av återkrävt studiestöd enligt 5 kap., återkrävt studiestartsstöd enligt 34 § lagen (2017:527) om studiestartsstöd eller återkrävt omställningsstudiestöd enligt 40 eller 41 § lagen om omställningsstudiestöd att högst ett kalenderhalvårs återkrävt studiestöd, studiestartsstöd eller omställningsstudiestöd återstår att betala.
Om det finns synnerliga skäl, får studiemedel beviljas trots bestämmelsen i första stycket.
1 Senaste lydelse 2017:530.
68
4 kap.
23 §2
Studielån får skrivas av helt eller delvis om lånet har tagits emot enligt bestämmelser som har meddelats i anslutning till 3 kap. 24 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om sådan avskrivning.
Studielån får skrivas av helt eller delvis om lånet har tagits emot enligt bestämmelser som har meddelats i anslutning till 3 kap. 24 § denna lag eller 28 § lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om sådan avskrivning.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2 Senaste lydelse 2010:441.
69
2.22 Förslag till lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287)
Härigenom föreskrivs att 6 och 11 §§studiestödsdatalagen (2009:287) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §1
Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får med stöd av artikel 9.2 g i samma förordning behandlas av Centrala studiestödsnämnden för de ändamål som avses i 4 § första stycket 1 och 6 och andra stycket samt 4 a §.
Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får med stöd av artikel 9.2 g i samma förordning behandlas av Centrala studiestödsnämnden för de ändamål som avses i 4 § första stycket 1¸3 och 6 och andra stycket samt 4 a §.
För de ändamål som avses i första stycket får även personuppgifter som avses i artikel 10 i samma förordning behandlas.
För ändamål som avses i 4 a § får dock personuppgifter som avses i första och andra styckena behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.
11 §
Försäkringskassan och arbetslöshetskassorna får, i den utsträckning Centrala studiestödsnämnden har uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning, ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i Centrala studiestödsnämndens studiestödsverksamhet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka personuppgifter som får omfattas av sådan direktåtkomst.
Arbetslöshetskassorna får, i den utsträckning Centrala studiestödsnämnden har uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning, ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i Centrala studiestödsnämndens studiestödsverksamhet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka personuppgifter som får omfattas av sådan direktåtkomst.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
1 Senaste lydelse 2020:383.
70
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd
Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 25 §§ lagen (2017:527) om studiestartsstöd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
Studiestartsstöd får inte lämnas till den som inom de senaste tre åren före starten av den tidsperiod som studiestartsstödet avser har fått studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395).
Studiestartsstöd får inte lämnas till den som inom de senaste tre åren före starten av den tidsperiod som studiestartsstödet avser har fått studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd.
8 §
En studerande som senast tre år före studiestarten har fått studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) kan beviljas studiestartsstöd bara om den studerande har
En studerande som senast tre år före studiestarten har fått studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd kan beviljas studiestartsstöd bara om den studerande har
1. betalat fastställt årsbelopp enligt 4 kap. 7 § studiestödslagen, som ska betalas före det kalenderår som studiestartsstödet avser, och
2. betalat tillbaka så mycket av återkrävt studiestöd enligt 5 kap. studiestödslagen att högst ett kalenderhalvårs återkrävt studiestöd återstår att betala.
2. betalat tillbaka så mycket av återkrävt studiestöd enligt 5 kap. studiestödslageneller 40 eller 41 § lagen om omställningsstudiestöd att högst ett kalenderhalvårs återkrävt studiestöd återstår att betala.
Om det finns synnerliga skäl, får studiestartsstöd beviljas trots bestämmelserna i första stycket.
25 §2
Om en person som har studiestartsstöd därefter beviljas studiemedel enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395) får studiestartsstöd inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas studiemedel. Vidare får studiestartsstöd heller inte lämnas eller tas emot för
Om en person som har studiestartsstöd därefter beviljas studiemedel enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395) får studiestartsstöd inte lämnas eller tas emot för den tid som studiemedel lämnas för. Studiestartsstöd får inte heller lämnas eller tas emot
2 Senaste lydelse 2017:597.
71
den tid för vilken studiemedel enligt 3 kap. 25 § första stycket 1– 6 och andra och fjärde styckena studiestödslagen inte får lämnas.
för en vecka som det samtidigt lämnas omställningsstudiestöd för enligt lagen ( 2022:000 ) om omställningsstudiestöd.
Vidare
får studiestartsstöd heller inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken studiemedel enligt 3 kap. 25 § första stycket 1–6 och andra och fjärde styckena studiestödslagen inte får lämnas.
Om tilläggsbidrag lämnas enligt 18 § denna lag och tilläggsbidrag kan lämnas för samma barn och för samma tidsperiod enligt studiestödslagen ska bidragen samordnas så att sammanlagt högst ett tilläggsbidrag lämnas enligt båda lagarna för samma tidsperiod.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
72
2.24 Förslag till lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens innehåll och syfte
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om
1. offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda personer,
2. ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställningsorganisationer, och
3. yttranden till de som ansöker om omställningsstudiestöd.
2 § Syftet med denna lag är att stärka enskilda personers framtida ställning på den svenska arbetsmarknaden.
Ansvarig myndighet
3 § Kammarkollegiet fattar beslut i ärenden enligt denna lag.
Tillgång på medel
4 § Offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda personer och yttranden till de som ansöker om omställningsstudiestöd får lämnas i mån av tillgång på medel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om prioriteringar av medel.
Offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda personer
5 § Offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd lämnas i form av rådgivning, vägledning och förstärkt stöd.
6 § Stöd får lämnas till den
1. vars anställning ska upphöra eller har upphört till följd av arbetsbrist, sjukdom eller att anställningen är tidsbegränsad, eller
2. som har en anställning. För att stöd ska få lämnas enligt första stycket ska en anställning som upphör till följd av arbetsbrist ha avslutats på initiativ av arbetsgivaren.
Stöd får inte lämnas för en anställning
1. i ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en annan juridisk person där den sökande är verkställande direktör,
2. i ett aktiebolag där den sökande är aktieägare och aktieinnehavet för sig eller sammanräknat med aktier som ägs av en make, maka, registrerad partner, förälder eller ett barn till aktieägaren uppgår till minst en tredjedel av aktierna, eller
3. hos en egenföretagare där den sökande är en make, maka, registrerad partner eller sammanboende till egenföretagaren.
73
7 § Förstärkt stöd får lämnas till den vars anställning ska upphöra eller har upphört och som har särskilda behov av stöd till följd av sjukdom.
8 § Stöd får lämnas till den som vid tidpunkten för ansökan om stöd förvärvsarbetar eller senast har förvärvsarbetat i Sverige hos en arbetsgivare som
1. är registrerad hos Skatteverket,
2. inte är bunden av ett kollektivavtal, och
3. inte finansierar en registrerad omställningsorganisation.
9 § Stöd får lämnas till den som
1. har förvärvsarbetat i Sverige i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad i sammanlagt minst 12 månader inom en ramtid om 24 månader direkt före ansökan om stöd, eller
2. inom den tid som anges i första stycket 1 har haft en viss minsta inkomst av sådant förvärvsarbete.
Förvärvsarbete i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Förenade kungariket och i Schweiz får tillgodoräknas som förvärvsarbete i Sverige.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om kraven i första och andra styckena.
10 § Stöd får inte lämnas till den som har fyllt 65 år.
11 § Stöd får som längst lämnas under tolv månader från det att ansökan har beviljats.
12 § Den som har fått stöd under tolv månader får ges ytterligare stöd om förutsättningarna för stöd på nytt är uppfyllda. Förvärvsarbete som har legat till grund för ett tidigare beslutat stöd får då inte tillgodoräknas.
Ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställningsorganisationer
13 § Ersättning ska lämnas till en arbetsgivare för kostnader som motsvarar de avgifter som arbetsgivaren har betalat till en registrerad omställningsorganisation. Ersättningen får motsvara högst 0,15 procent av arbetsgivarens totala utbetalda kontanta ersättningar som ingår i underlaget för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980).
14 § En organisation ska registreras som omställningsorganisation om den
1. tillhandahåller eller, om verksamheten är nystartad, avser att tillhandahålla grundläggande omställnings- och kompetensstöd som väsentligen motsvarar stödet enligt denna lag och under villkor som inte är påtagligt mer begränsande än de villkor som gäller för stöd enligt denna lag,
2. finansierar tillhandahållandet av grundläggande omställnings- och kompetensstöd genom avgifter från arbetsgivare,
74
3. har tillgång till relevant kompetens,
4. har tillräcklig finansiell kapacitet, och
5. i övrigt är lämplig för att utöva verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om kraven för registrering enligt första stycket.
15 § En omställningsorganisation ska avregistreras om
1. organisationen begär det,
2. förutsättningarna för registrering enligt 14 § inte längre är uppfyllda, eller
3. organisationen inte fullgör sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Yttranden till de som ansöker om omställningsstudiestöd
16 § Kammarkollegiet får lämna ett yttrande som avses i 32 § lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd till den som har ansökt eller har för avsikt att ansöka om omställningsstudiestöd om yttrandet har betydelse för prövningen av ett sådant ärende.
Ett yttrande får inte lämnas till den som har fått eller kan få ett yttrande genom en registrerad omställningsorganisation. Ett yttrande får inte heller lämnas till den som omfattas av ett kollektivavtal.
Återbetalning av ersättning
17 § En arbetsgivare som har fått ersättning är återbetalningsskyldig om denne har förorsakat att ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp genom att
1. lämna oriktiga uppgifter, eller
2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp och arbetsgivaren har insett eller skäligen borde ha insett detta.
18 § Om en arbetsgivare är återbetalningsskyldig ska Kammarkollegiet återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.
19 § Om en arbetsgivare är återbetalningsskyldig får Kammarkollegiet bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med arbetsgivaren om en avbetalningsplan.
I fall som anges i första stycket ska ränta tas ut på det obetalda beloppet. Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning. Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
20 § Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet.
Detsamma gäller när arbetsgivaren har beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet.
75
21 § Om det med hänsyn till arbetsgivarens ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får
Kammarkollegiet helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning eller ränta.
22 § Vid återbetalningsskyldighet får Kammarkollegiet, vid en senare utbetalning av ersättning, dra av ett skäligt belopp i avräkning mot det krävda beloppet. Detsamma gäller skyldigheten att betala ränta.
Ansökan
23 § Den som vill begära stöd, registrering, ersättning eller yttrande enligt denna lag ska ansöka skriftligen hos Kammarkollegiet. En ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om en ansökan enligt första stycket.
24 § Den som har ansökt om stöd, registrering, ersättning eller yttrande enligt denna lag ska till Kammarkollegiet anmäla sådana förändringar som kan påverka det som ansökan avser.
Uppgiftsskyldighet
25 § En registrerad omställningsorganisation ska till Kammarkollegiet lämna de uppgifter som
1. myndigheten behöver i ett ärende enligt denna lag, och
2. behövs för myndighetens analys-, uppföljnings- och utvärderingsarbete.
Omprövning och överklagande
26 § Kammarkollegiets beslut enligt denna lag ska omprövas om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska lämnas in till Kammarkollegiet och ska ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.
Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning.
27 § I 40–44 §§förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022 i fråga om 1–4, 13–15 och 17–27 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.
2. Ersättning till arbetsgivare enligt 13 § får dock inte lämnas för tid före den 1 oktober 2022.
3. Ersättning enligt 13 § får lämnas för perioden den 1 oktober– 31 december 2022 om den omställningsorganisation som arbetsgivaren
76
har betalat avgifter till var registrerad enligt denna lag senast den 31 december 2022.
4. Vid tillämpning av 6 § första stycket 1 får endast en anställning som har upphört efter den 30 september 2022 beaktas.
77
3 Ärendet och dess beredning
I januari 2019 träffades en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna (januariavtalet). Partierna kom överens om att arbetsrätten ska moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad. För att uppnå detta enades partierna om att en utredning skulle tillsättas med uppdraget att föreslå lagändringar. I januariavtalet sades emellertid att om arbetsmarknadens parter träffar en överenskommelse om hur anställningsskyddslagen ska reformeras på ett sätt som ger ökad flexibilitet, ska det i stället läggas fram förslag i linje med parternas överenskommelse.
I oktober 2020 enades Svenskt Näringsliv och Förhandlings- och samverkansrådet PTK om ett utkast till ett nytt huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd. De enades också om en principöverenskommelse där insatser från staten anges som villkor för att anta huvudavtalet. Efter ytterligare förhandlingar och justeringar av avtalet och överenskommelsen anslöt sig även Industrifacket Metall och Svenska Kommunalarbetareförbundet till huvudavtalet och principöverenskommelsen. Även Landsorganisationen i Sverige (LO) har senare anslutit sig till principöverenskommelsen.
Den 4 december 2020 begärde parterna gemensamt att regeringen ska modernisera arbetsrätten i enlighet med principöverenskommelsen (A2020/02524). Enligt parternas principöverenskommelse ska det göras ändringar i anställningsskyddet, införas ett nytt och parallellt offentligt studiestöd och ett offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet har promemoriorna En reformerad arbetsrätt
– för flexibilitet,
omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:17), Omställningsstudiestöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:18) och Grundläggande omställnings- och kompetensstöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:16) utarbetats. Sammanfattningar av promemoriorna finns i bilaga 1, 4 respektive 7. Promemoriornas lagförslag finns i bilaga 2, 5 respektive 8.
Promemoriorna har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna finns i bilaga 3, 6 respektive 9. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) samt i Arbetsmarknadsdepartementet (A2021/01332 och A2021/01333) och i Utbildningsdepartementet (U2021/02963).
Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Integritetsskyddsmyndigheten, Kriminalvården och Överklagandenämnden för studiestöd har getts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremissen Omställningsstudiestöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden. Utkastet överensstämmer i huvudsak med lagrådsremissen. De synpunkter som har lämnats finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (U2021/02963) och behandlas delvis i avsnitt 6.5.4, 6.5.11 och 6.6.6.
78
Inom Arbetsmarknadsdepartementet har ett utkast till propositionen Grundläggande omställnings- och kompetensstöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden utarbetats. En sammanfattning av utkastet finns i bilaga 10. Utkastets lagförslag finns i bilaga 11. Utkastet har remissbehandlats. Remissinstanserna har getts tillfälle att yttra sig över förslaget vid ett remissmöte den 3 februari 2022. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. De skriftliga remissvaren och ett protokoll från remissmötet finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet (A2021/01333).
Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Centerpartiet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 januari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilagorna 13 och 14. Lagrådets yttranden finns i bilagorna 15 och 16. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4, 5.1.1, 5.1.2, 5.3.1, 5.3.5, 5.5.1, 5.6.1, 5.7.1, 6.2.1, 6.3.3, 6.3.4, 6.4.5, 6.5.6, 6.5.8, 6.5.10, 6.5.11, 6.6.2, 6.6.3, 6.7.2, 8.1.1, 8.1.2, 8.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremisserna har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
79
4 En reform för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden
Regeringens bedömning: Det bör genomföras en reform för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.
Promemoriornas (Ds 2021:16, Ds 2021:17 och Ds 2021:18) bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, däribland
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Regioner och Svenskt Näringsliv, tillstyrker bedömningen och understryker att förslagen inte bör ändras för att den principöverenskommelse som parterna träffat ska få bästa möjliga genomslag.
Flera remissinstanser, däribland
Offentliganställdas
förhandlingsråd, framhåller vikten av att den grundläggande balansen som finns i de tre promemoriorna, som hänger ihop och är symbiotiska, upprätthålls. Seko – Service- och kommunikationsfacket anser att förslagen om omställnings- och kompetensstöd samt ett offentligt omställningsstudiestöd är bra, men understryker att förändringarna i arbetsrätten leder till en försämrad anställningstrygghet som inte står i proportion till förbättringarna. Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket, Fackförbundet Scen & Film, Fastigo, Finansförbundet, Fremia, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lärarnas Riksförbund, Offentliganställdas förhandlingsråd, Svensk industriförening, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Kommuner och Regioner, Trygghetsfonden BAO och Trygghetsstiftelsen har synpunkter på att inte samtliga arbetsmarknadsparter beretts möjlighet att delta i lagstiftningsarbetet och att förfarandet utestänger hela sektorer av arbetsmarknaden. Sveriges advokatsamfund anser att lagstiftningsprocessen är problematisk ur ett demokratiskt perspektiv och godtar med tvekan att lagförslag läggs fram på sätt som skett i förevarande fall. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) förutsätter att förhandlingsutrymmet för parter utom den principöverenskommelse som föregått regeringens förslag kvarstår för att möjliggöra balanserade partslösningar inom dessa sektorer på arbetsmarknaden.
Skälen för regeringens bedömning
Den svenska arbetsmarknaden står inför stora utmaningar men har också stora möjligheter
I en tid när samhället förändras i snabb takt är det viktigt med en reglering av arbetsmarknaden som skapar goda förutsättningar för ökad produktivitet och tillväxt i samhället samtidigt som den värnar enskildas behov av trygghet.
Anställningsskyddet är viktigt för en väl fungerande arbetsmarknad. Den grundläggande lag som reglerar anställningsskyddet, lagen (1982:80)
80
om anställningsskydd, är emellertid starkt påverkad av hur den svenska arbetsmarknaden gestaltade sig på 1960- och 1970-talet. Sedan dess har arbetsmarknaden genomgått stora strukturella och demografiska förändringar. Vissa arbetsuppgifter, yrken och branscher har försvunnit medan andra har tillkommit. Förhållandena på arbetsmarknaden har påverkats av globalisering, digitalisering och teknisk utveckling. Dagens arbetsmarknad präglas av ett större behov av arbetskraftens rörlighet och arbetsgivares behov av flexibilitet i arbetskraftens sammansättning samtidigt som arbetstagares behov av trygghet kvarstår men behöver tillgodoses och anpassas utifrån dagens arbetsmarknad. Den svenska arbetsmarknaden står i dag inför stora utmaningar men har också stora möjligheter. Förändringstrycket i ekonomin är starkt bl.a. till följd av den internationella konkurrensen och den snabba tekniska utvecklingen.
Den gröna omställningen innebär möjligheter men ställer högre krav på kompetensutveckling
Den gröna omställningen innebär en omfattande strukturell samhällsförändring. För att Sverige fortsatt ska leda klimatomställningen med framtidens jobb finns behov av nya kompetenser på arbetsmarknaden. Klimatomställningen medför krav på tillgång och möjlighet till kompetensutveckling och omställning för att människor ska kunna möta arbetsmarknadens behov, och kunna ta de nya jobb som växer fram i dess spår. Tack vare stora gröna investeringar ligger Sverige redan långt framme i klimatarbetet. Omställningen kommer fortsatt att innebära investeringar som leder till minskade utsläpp och att framtidens jobb hamnar i Sverige, vilket stärker Sveriges konkurrenskraft.
Strukturella och demografiska förändringar ökar behovet av utbildad arbetskraft
Sveriges befolkning blir allt äldre och friskare, samtidigt som finansieringen av den framtida välfärdsutvecklingen förutsätter att sysselsättningen ökar och att arbetslivet blir längre. Detta innebär att utmaningarna med kompetensförsörjning ökar ytterligare, samtidigt som behovet av personal med rätt kompetens fortsatt kommer att vara stort. Det finns behov av att möta den demografiska utvecklingen med bättre tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling, utöver den kompetensutveckling som sker inom anställningar och som arbetsgivare ansvarar för. Kompetensutveckling bör ske genom hela arbetslivet för att hålla Sverige konkurrenskraftigt och för att säkra välfärden genom att människor kan arbeta längre.
Arbetsmarknaden har blivit alltmer tudelad. Å ena sidan finns personer som har yrkeserfarenhet och längre utbildning och därmed har lätt att få arbete. Å andra sidan finns personer utan yrkeserfarenhet och med kort utbildning, vilka har allt svårare att etablera sig. Många personer hamnar varaktigt utanför arbetsmarknaden trots att efterfrågan på arbetskraft är stor. Bristande rörlighet på arbetsmarknaden kan försvåra möjligheterna för personer utan yrkeserfarenhet och med kort utbildning att etablera sig på arbetsmarknaden. Det behövs fler vägar in på arbetsmarknaden för personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig. Arbetsgivare måste våga anställa personer vars
81
produktivitet och lönsamhet kan framstå som osäker. Samhällsgemenskapen behöver värnas och därför ställs krav på en inkluderande arbetsmarknad som bidrar till minskad segregation.
Det finns behov av kompetensutveckling och livslångt lärande i hela landet
Det är viktigt att säkerställa att yrkesverksamma kan utveckla sin kompetens löpande under yrkeslivet i ett livslångt lärande. För den enskilde är förbättrade möjligheter till kompetensutveckling och omställning viktiga för att säkerställa ett tryggt, hållbart och produktivt arbetsliv. Detta gäller inte minst i vissa regioner och landsbygder. För arbetsgivare och samhälle är dessa möjligheter viktiga för att säkerställa kompetensförsörjningen och för att stärka verksamhetens och i förlängningen Sveriges konkurrenskraft. För att utbildning i omställningssyfte ska vara möjlig krävs att den som studerar har en möjlighet att finansiera studierna.
Inom både offentlig och privat sektor är tillgången till rätt kompetens en förutsättning för att kunna garantera hög kvalitet, fortsatt utveckling och tillväxt i hela landet. Tillgången till utbildning för kompetensutveckling och omställning i hela landet bidrar därmed inte bara till tryggheten hos de individer som kan skaffa sig de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden, den är också därför betydelsefull för både välfärden och näringslivet. Den kompetens en person har eller skaffar sig påverkar möjligheten till anställning och till utveckling i sitt yrkesutövande. Kontinuerlig kompetensutveckling, utöver den kompetensutveckling som sker inom anställningar och som arbetsgivare ansvar för, bidrar därför till rörlighet på arbetsmarknaden och stärker på så vis den enskildes makt över sitt eget liv. Tillgången på kompetens är även avgörande för både privata och offentliga arbetsgivares konkurrenskraft och möjligheter att utvecklas.
Arbetsrätten bör reformeras och anpassas till dagens arbetsmarknad
Dagens arbetsmarknad präglas av ett större behov av arbetskraftens rörlighet och arbetsgivarens behov av flexibilitet i arbetskraftens sammansättning, bl.a. för att öka vägarna in på arbetsmarknaden. Samtidigt kvarstår arbetstagares behov av trygghet men detta behöver tillgodoses och anpassas utifrån dagens arbetsmarknad. För att möta de utmaningar som den svenska arbetsmarknaden står inför bör arbetsrätten reformeras. Reformen bör utformas och genomföras på ett sätt som ligger i linje med och stärker den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Regeringen anser att anställningsskyddslagen i högre grad bör anpassas till den moderna arbetsmarknadens behov av flexibilitet, trygghet och rörlighet samtidigt som den bör ge parterna utrymme att ta stort ansvar för regleringen av arbetsmarknaden och för anpassning av villkoren efter förutsättningarna i olika branscher och sektorer. Att det på detta sätt finns utrymme för förhandlingar mellan parterna inom alla sektorer för att möjliggöra balanserade partslösningar stärker Sveriges konkurrenskraft och är en viktig del av den svenska modellen.
82
Studiestödet bör utvecklas så att den enskilde kan stärka sin ställning på arbetsmarknaden
Det är väl känt att äldre studerande mer sällan utnyttjar möjligheterna till studiestöd. Äldre studerande med både bidrag och lån och studerande som har barn, vilka är grupper som ofta sammanfaller, tycker generellt sett att studiemedlen räcker sämre när det handlar om att täcka levnadsomkostnader. Bland de äldre är det fler än i andra grupper som säger att de inte skulle ha börjat studera utan studiemedel och som därför får antas vara beroende av studiemedel. Mycket talar alltså för att det finns ett behov av att stärka de ekonomiska förutsättningarna för äldre yrkesverksamma att återvända till studier.
Studier bör vara en möjlighet för yrkesverksamma som behöver utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Det kan handla om kompetensutvecklande utbildning bortom arbetsgivarens ansvar för kontinuerlig kompetensutveckling för att uppdatera eller förnya sina kunskaper inom ett yrke, eller utbildning för omställning till ett nytt yrke.
Mot den bakgrunden behöver ett studiestöd för yrkesverksamma införas som kompenserar för inkomstbortfall i större utsträckning än det reguljära studiestödssystemet. Ett sådant nytt studiestöd – ett omställningsstudiestöd – kan möjliggöra för vuxna med arbetslivserfarenhet att studera och utgör ett viktigt komplement till nuvarande studiestödssystem.
Staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar för omställningsverksamhet
Tillgången till grundläggande stöd för omställning och kompetensutveckling för alla arbetstagare är betydelsefullt för både välfärden och näringslivet. Ökad möjlighet till omställnings- och kompetensstöd behövs för att bidra till rörlighet på arbetsmarknaden. Tillgången på arbetskraft med rätt kompetens är avgörande för både privata och offentliga arbetsgivares möjligheter att utvecklas. Enligt regeringens uppfattning bör staten därför ta ett större ansvar för enskilda personer som arbetar eller nyligen har förlorat sitt arbete och har behov av omställnings- och kompetensstöd.
Det finns därför ett behov av att införa ett offentligt stöd för enskilda som inte kan få stöd genom omställningsorganisationer. Det finns också ett behov av att staten tar ett större ekonomiskt ansvar för den omställningsverksamhet som bedrivs hos befintliga omställningsorganisationer.
En sådan reformering bör genomföras tillsammans med vissa förändringar inom det arbetsrättsliga området och införandet av ett nytt omställningsstudiestöd som ett sammanhållet omställningspaket i syfte att tillsammans bidra till en arbetsmarknad som är flexibel och ger goda förutsättningar till omställning.
Beredningen av förslagen
Några remissinstanser, däribland Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket,
Fackförbundet Scen & film, Fastigo, Finansförbundet, Fremia, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lärarnas Riksförbund, Offentliganställdas förhandlingsråd, Svensk Industriförening, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Kommuner och Regioner, Trygghetsfonden BAO och Trygghetsstiftelsen är kritiska mot att samtliga parter på arbetsmarknaden inte har getts samma möjligheter att delta i lagstiftningsarbetet.
83
Lagrådet anger att ett uttalat syfte med departementspromemorian Ds 2021:17 var att arbetsrätten skulle reformeras i enlighet med principöverenskommelsen och att förslagen i lagrådsremissen om en reformerad arbetsrätt överensstämmer på det hela taget med förslagen i departementspromemorian. Lagrådet har svårt att se att andra organisationer än de som står bakom principöverenskommelsen har fått gehör för avvikande synpunkter. Detta är enligt Lagrådet en brist som dock inte är sådan att det kan anses att regeringsformens beredningskrav inte är uppfyllt. Lagrådet har därtill anfört samma synpunkter i tillämpliga delar när det gäller lagrådsremissen om omställningsstudiestöd.
Regeringen vill med anledning av synpunkterna från remissinstanserna och från Lagrådet inledningsvis framhålla att en lagstiftning som parterna står bakom har enligt regeringens mening generellt sett goda förutsättningar att fungera väl i praktisk tillämpning. Det är riktigt att alla parter på arbetsmarknaden inte står bakom den principöverenskommelse som föregått regeringens förslag. Därför har det varit viktigt för regeringen att under beredningen av förslagen inhämta upplysningar och yttranden. Under beredningen av promemoriorna fördes dialog med arbetsmarknadens parter, företrädare för små och medelstora företag samt andra relevanta aktörer på arbetsmarknaden. Dessutom inhämtades synpunkter från relevanta myndigheter. Promemoriorna har remitterats till berörda myndigheter för behövliga upplysningar och yttranden. Även organisationer m.fl. har getts tillfälle att yttra sig i den omfattning som det behövs. Bland remissinstanserna finns givetvis även parter och andra organisationer på arbetsmarknaden som inte varit en del av principöverenskommelsen, men också myndigheter med djupa expertkunskaper om den svenska arbetsmarknaden. Den kunskap och de synpunkter som inhämtats under beredningsprocessen har föranlett ett antal viktiga justeringar av förslagen. Regeringens förslag har således inte, som Sveriges advokatsamfund befarar, framtagits genom en beredning där förslagen i promemoriorna i sin helhet antingen har godtagits eller förkastats. Regeringen anser mot den bakgrunden att beredningen av lagstiftningsärendet har tagit hänsyn till synpunkter från många olika parter på arbetsmarknaden.
84
5 En reformerad arbetsrätt
5.1 Uppsägning från arbetsgivarens sida
5.1.1 En uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl
Regeringens förslag: En uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl. Sakliga skäl ska kunna vara arbetsbrist eller förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.
En uppsägning ska inte vara grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Om arbetsgivaren tidigare har berett arbetstagaren annat arbete hos sig på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, ska arbetsgivaren anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet, om det inte finns särskilda skäl.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
I promemorian föreslås inte att
omplaceringsskyldigheten ska gälla endast om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. I promemorian föreslås inte heller att det ska framgå av lagtexten att arbetsgivaren ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet om arbetsgivaren tidigare har berett arbetstagaren annat arbete hos sig, om det inte finns särskilda skäl.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget är positiva till det. Bland dessa finns bl.a. Företagarna,
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Industrifacket Metall, Fremia, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Industriförening, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Flera av de remissinstanser som är positiva till förslaget såsom Arbetsgivarverket, Företagarna, Offentliganställdas förhandlingsråd, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Stockholms universitet efterfrågar förtydliganden i förarbetena gällande vad som ska anses utgöra sakliga skäl för uppsägning. Arbetsgivaralliansen, Saco-S m.fl. ser en möjlig risk för ett ökat antal tvister i domstol. Vissa remissinstanser, bl.a. Offentliganställdas förhandlingsråd, anser att den föreslagna begränsningen av omplaceringsskyldigheten riskerar att få mer långtgående och oönskade effekter inom statlig sektor än i den privata. Flera myndigheter bl.a. Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Umeå tingsrätt, Umeå universitet, Uppsala universitet och Vinnova är positiva till förslaget. Umeå universitet anser dock att det bör tydliggöras om lagstiftarens avsikt fortfarande är att sjukdom ska innebära ett förstärkt anställningsskydd. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att förslaget skulle kunna förbättra jobbchanserna för dem med svag ställning på
85
arbetsmarknaden. Arbetsgivarverket och Försäkringskassan är även de positiva till förslaget men har några lagtekniska synpunkter. Arbetsgivarverket ifrågasätter även om det är nödvändigt att förändra ett så inarbetat begrepp som saklig grund. Ett antal arbetstagarorganisationer är kritiska bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Seko – Service- och kommunikationsfacket. Remissinstanserna anser att förslaget innebär en försvagning av anställningsskyddet som i sin tur försvagar anställningsskyddets syfte som social skyddslagstiftning. Även Sveriges advokatsamfund är kritisk till förslaget och anser att det inte är tillräckligt väl motiverat. Arbetsdomstolen efterfrågar ett antal förtydliganden och klargöranden gällande omplaceringsskyldigheten samt för att förslaget ska få den rättsverkan som föreslås. Domstolen framhåller även att svårigheten att bedöma utgången i en uppsägningstvist oftast har sin grund i osäkerheten vad parterna kommer att kunna bevisa avseende olika omständigheter och inte om det som lagts arbetstagaren till last utgör saklig grund för uppsägning. Stockholms tingsrätt konstaterar att delar av förslaget inte kommer till uttryck i förslaget till lagtext och anser även att det är oklart i vilken utsträckning förslaget innebär en förändring av gällande rätt. Saco-S och Småföretagarnas Riksförbund efterfrågar tydligare vägledning om vad förändringen innebär. Saco-S anser att denna avsaknad av tydlighet riskerar att bli tvistedrivande samt önskar förarbeten som tydligt tar ställning för statligt anställdas professionella integritet.
Skälen för regeringens förslag
Saklig grund för uppsägning
Vad som krävs för en giltig uppsägning från en arbetsgivares sida regleras i 7 § anställningsskyddslagen. Enligt första stycket ska en uppsägning vara sakligt grundad. Det finns två huvudfall av uppsägningsgrunder: arbetsbrist och förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen (personliga skäl). Under arbetsbrist faller sådant som att arbetsgivaren inte anser det befogat att bedriva visst arbete eller att arbetsgivaren annars av företagsekonomiska, organisatoriska eller därmed jämförliga skäl anser det nödvändigt att säga upp en eller flera arbetstagare. Personliga skäl för uppsägning kan vara exempelvis bristande arbetsprestationer, samarbetssvårigheter och olika former av misskötsamhet.
Vilka personliga skäl som är saklig grund för uppsägning framgår inte av lagen. Saklig grund i form av personliga skäl har i första hand fått sitt innehåll genom rättstillämpningen i Arbetsdomstolen. Antalet rättsfall från domstolen är mycket stort. Allmänt kan sägas att domstolens bedömning är individualiserad och beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Det görs en helhetsbedömning av de relevanta omständigheterna. Mycket kort kan sägas att saklig grund i form av personliga skäl föreligger om en arbetstagare på ett eller annat sätt i tillräckligt hög grad har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren eller om förutsättningarna för anställningen förändrats på ett sätt som gör att den inte rimligen kan bestå. Generellt kan också sägas att arbetsgivare vid uppsägning av personliga skäl måste kunna visa att uppsägning varit den enda återstående rimliga åtgärden för att komma till rätta med den aktuella situationen. Det innebär att en arbetsgivare normalt måste visa att denne först klart och tydligt påtalat situationen för arbetstagaren så att denne har
86
fått klart för sig att valet står mellan att ändra sitt beteende eller förlora anställningen. Detta gäller dock inte om arbetstagaren borde ha insett att hans eller hennes beteende uppenbart var i strid med dennes åtaganden enligt anställningsavtalet. Om arbetstagaren tillräckligt allvarligt åsidosatt sina grundläggande skyldigheter enligt anställningsavtalet, kan till och med bestämmelserna om laga skäl för avskedande bli aktuella. Vidare måste arbetsgivaren också som regel kunna visa att denne har övervägt alternativ till uppsägning. I det hänseendet granskar domstolen hur arbetsgivaren har hanterat situationen i förhållande till arbetstagaren.
Förutsebarheten vid uppsägning av personliga skäl bör öka
Uppsägningsreglerna har en central betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. Från en arbetsgivares perspektiv skapar osäkerhet i fråga om vad som krävs för en giltig uppsägning svårigheter att beräkna kostnaderna för en uppsägning och riskerar att leda till att arbetsgivaren behåller arbetstagare som arbetsgivaren både har grund för att säga upp och vill skiljas från. Detta kan leda till att verksamheten inte kan bedrivas effektivt och att det blir onödiga slitningar på arbetsplatsen. För en arbetstagare gör osäkerheten att det blir svårt att bedöma om en uppsägning ska angripas rättsligt, med de ekonomiska risker en arbetstvist för med sig. Detta kan leda till att arbetstagare avstår från att göra sina rättigheter gällande. Ambitionen bör därmed vara att det för såväl arbetsgivare som arbetstagare i så hög grad som möjligt ska gå att förutse vad som krävs för att en uppsägning ska vara rättsligt godtagbar.
Uppsägningssituationerna skiljer sig åt utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Fokus i prövningen ligger, som Arbetsdomstolen påpekar, väsentligen på frågan om arbetstagaren brutit mot eller misslyckats med att uppfylla en väsentlig förpliktelse i anställningen som han eller hon känt till eller borde ha känt till. Ju större betydelse den ifrågavarande förpliktelsen har för arbetsgivaren, desto allvarligare är det om arbetstagaren överträder den. Regeringen anser att denna ordning fortsatt bör gälla. Frågan om det föreligger omständigheter för en giltig uppsägning ska även fortsatt avgöras utifrån en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet med utgångspunkt i om arbetstagaren brutit mot eller misslyckats med att uppfylla en väsentlig förpliktelse i anställningen som han eller hon känt till eller borde ha känt till.
Parterna som står bakom principöverenskommelsen om trygghet, omställning och anställningsskydd har pekat på att det för såväl arbetsgivare som arbetstagare i så hög grad som möjligt behöver gå att förutse vad som krävs för en giltig uppsägning på grund av personliga skäl. Regeringen instämmer i detta och anser att dagens regelverk om uppsägning kan medge att hänsyn tas till andra faktorer utöver omständigheterna vid uppsägningstillfället vilket kan innebära att prövningen om huruvida det föreligger giltiga skäl för uppsägning blir oförutsebar. Denna oförutsebarhet grundar sig i att en arbetstagare eller arbetsgivare vid uppsägningstillfället inte har möjlighet att överblicka vilka andra faktorer domstolen skulle kunna ta i beaktande vid en eventuell senare prövning. Därför bör det förtydligas att fokus i prövningen ska ligga på avtalsbrottets allvar. En arbetsgivare ska i en uppsägningssituation
87
kunna göra en god bedömning av om en uppsägning är giltig utifrån de omständigheter som föreligger vid uppsägningstillfället. Därför bör bestämmelsen i 7 § första stycket anställningsskyddslagen ändras. I stället för att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska vara sakligt grundad bör det i stället ställas krav på att uppsägningen ska grunda sig på sakliga skäl. Avsikten med ändringen är att tydliggöra att fokus i prövningen ska ligga på avtalsbrottets allvar.
Närmare om innehållet i sakliga skäl
Ändringen från saklig grund till sakliga skäl bör inte ändra gällande rätt i fråga om vad som ska anses utgöra ett tillräckligt allvarligt åsidosättande av en arbetstagares förpliktelser enligt anställningsavtalet för att en uppsägning av personliga skäl ska vara motiverad. Ändringen bör inte heller påverka gränsdragningen mellan sakliga skäl för uppsägning och laga grund för avskedande, något som Saco efterfrågar förtydliganden om. Även i fortsättningen ska en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter göras för att avgöra om arbetstagaren åsidosatt sina förpliktelser enligt anställningsavtalet tillräckligt allvarligt för att en uppsägning av personliga skäl ska vara befogad. De rättsgrundsatser och rättsprinciper som i dag gäller vid sidan av lagstiftningen bör fortsatt tillämpas i uppsägningssituationer. Den ömsesidiga kritikrätt som i dag gäller för parterna i anställningsförhållandet bör t.ex. inte påverkas av förslaget och det bör därmed även fortsatt vara olagligt att säga upp en arbetstagare endast för att denne använt sin kritikrätt. Såsom Saco-S anför är kritikrätten en viktig del av den professionella integriteten, inte minst för statligt anställda. Regeringen vill i detta sammanhang även understryka att var och en enligt grundlagen är tillförsäkrad vissa fri- och rättigheter, något som inte förändras av förslaget. En av de viktigaste är yttrandefriheten, som även gäller anställda. För de offentligt anställda innefattar detta även ett skydd gentemot arbetsgivaren, exempelvis i form av meddelarskydd, eftersom arbetsgivaren är en representant för det allmänna.
Vidare bör inte heller arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och bedömningen av hur arbetsgivaren har agerat i arbetsmiljöhänseende påverkas av förslaget eller hur bedömningen ska göras kopplat till sjukdomsfall. Ålder, sjukdom och funktionsnedsättning bör liksom tidigare kunna få betydelse vid bedömningen av om det föreligger sakliga skäl för uppsägning med anledning av bristande prestationer. Bedömningen av om en uppsägning ska anses grunda sig i sakliga skäl bör således precis som i dag ske utifrån lagförarbeten, rättspraxis från Arbetsdomstolen och andra rättskällor. Inom ramen för helhetsbedömningen bör även det principiella kravet på vidtagande av mindre ingripande åtgärder kvarstå och gälla som tidigare. Med mindre ingripande åtgärder avses exempelvis stödjande åtgärder, tillrättavisningar, varning om att anställningen är i fara och omplacering inom ramen för arbetsskyldigheten. Det bör liksom i dag kunna bortses från omständigheter som exempelvis lång anställningstid vid bedömningen om det föreligger sakliga skäl för uppsägning med anledning av misskötsamhet om arbetsgivaren tidigare har klargjort för arbetstagaren att återupprepad misskötsamhet kan leda till uppsägning. Avseende samarbetssvårigheter
88
är också avsikten att gällande rättsläge ska kvarstå, bortsett från att det om det kan konstateras att den anställde på ett tillräckligt väsentligt vis brutit mot förpliktelserna som följer av anställningsavtalet, så ska det därefter inte ske någon vägning mot den anställdes personliga intresse av att få behålla anställningen eller göras någon prognos avseende hur den anställde kan tänkas komma att bete sig i framtiden. Innebörden av begreppet sakliga skäl bör liksom begreppet saklig grund inte vara statiskt utan tolkas i ljuset av rådande värderingar i samhället. Förslaget bör således inte innebära någon förändring av utgångspunkterna för den helhetsprövning som görs i dag.
Lagrådet anser att det bör utvecklas på vilket sätt förslaget kan antas öka förutsebarheten. Regeringen konstaterar som Lagrådet anger att den rättspraxis som har utvecklats när det gäller uppsägning av personliga skäl är omfattande och har förändrats över tid. Som angetts ovan ska fokus i prövningen, i enlighet med nu gällande rätt, väsentligen ligga på frågan om arbetstagaren brutit mot eller misslyckats med att uppfylla en väsentlig förpliktelse i anställningen som han eller hon känt till eller borde ha känt till. I denna prövning ska fortsatt en helhetsbedömning av relevanta omständigheter göras i enlighet med gällande praxis. Däremot anser regeringen liksom flera av remissinstanserna att det inte bör göras några avvägningar mot arbetstagarens personliga intresse av att få behålla anställningen så som att han eller hon har stor försörjningsbörda eller om arbetstagaren på grund av personliga förhållanden kan ha svårt att hitta en ny anställning. Inte heller bör någon prognos göras om arbetstagaren i framtiden kan tänkas komma att åsidosätta sina skyldigheter i anställningen. En sådan avvägning eller prognos är inte enligt regeringens uppfattning till gagn för en förutsebar rättstillämpning. Förtydliganden har gjorts i författningskommentaren med anledning av Lagrådets synpunkt. Seko – Service- och kommunikationsfacket anser att förslaget försämrar möjligheten att ta hänsyn till den anställdas situation. Regeringen bedömer att förslaget kommer att leda till att det i större utsträckning blir tydligt att det är omständigheterna vid uppsägningstillfället som ska ligga till grund för den helhetsbedömning som ska göras vid en uppsägning.
Lagstiftningstekniken
Vid tillkomsten av 1974 års anställningsskyddslag samt vid tillkomsten av nuvarande anställningsskyddslag ansåg lagstiftaren att det inte var möjligt att i lagen närmare ange vad som ska utgöra saklig grund för uppsägning. Uppsägningsfallen ansågs alltför olika och förhållandena på arbetsplatserna så varierande att det inte var möjligt att generellt slå fast vad som kunde betraktas som saklig grund. Att i lagen precisera begreppet saklig grund skulle även riskera att binda rättsutvecklingen på ett olyckligt sätt. I stället framhölls att domstolarna ska göra en helhetsbedömning av samtliga föreliggande omständigheter, se proposition med förslag till lag om anställningsskydd m.m. (prop. 1973:129 s. 120 ff.) och proposition om ny anställningsskyddslag m.m. (1981/82:71 s. 64 ff.). Flera remissinstanser som Arbetsgivarverket, Företagarna, Offentliganställdas förhandlingsråd,
Saco och Stockholms universitet efterfrågar
förtydliganden när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl för uppsägning. Arbetsgivarverket ifrågasätter även om det är nödvändigt att
89
förändra ett så inarbetat begrepp som saklig grund när förändringarna vid bedömningen av personliga skäl är begränsade. Stockholms tingsrätt anför att det viktigaste underlaget för tolkningen av en lagregels innebörd är dess ordalydelse, vilket innebär att det finns en gräns för det genomslag som motivuttalanden bör få. LO anser att förslaget riskerar att öka osäkerhet i rättstillämpningen, åtminstone för en relativt lång period framåt.
Ny lagstiftning kan inte sällan medföra ett ökat antal tvister i ett inledande skede innan en domstolspraxis har utvecklats i de rättsfrågor som uppstår vid tillämpningen av den nya lagstiftningen. Det är enligt regeringens mening dock inte en framkomlig väg att i lagtexten eller i förarbetena detaljerat beskriva i vilka fall som kravet på sakliga skäl för uppsägning ska anses uppfyllt. Liksom hittills bör en helhetsbedömning göras i det enskilda fallet. Detta måste liksom hittills anförtros åt rättstillämpningen. Regeringen gör dock bedömningen att ändringen från saklig grund till sakliga skäl är lämplig och nödvändig för att förändra rättsläget på det sätt som beskrivs under föregående rubrik.
Arbetsgivares omplaceringsskyldighet enligt nuvarande regelverk
I anställningsskyddslagen anges att en uppsägning inte är sakligt grundad om det är skäligt att kräva att en arbetsgivare bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. En arbetsgivares skyldighet att försöka omplacera en arbetstagare innan uppsägning utgör därmed en precisering av begreppet saklig grund. Omplaceringsskyldigheten gäller både vid uppsägning på grund av arbetsbrist och av personliga skäl.
Rent generellt gäller inför uppsägning av personliga skäl att det inte är skäligt att kräva omplacering vid allvarligare misskötsamhet. I andra fall måste arbetsgivaren normalt göra en noggrann utredning av omplaceringsfrågan. Om arbetsgivaren inte gör en sådan utredning och det är oklart om det faktiskt fanns möjlighet att omplacera arbetstagaren, anses i regel att omplaceringsskyldigheten inte är fullgjord, se t.ex. AD 2020 nr 2.
Omplaceringsskyldigheten avser bara lediga befattningar. Arbetstagaren kan alltså inte kräva omplacering som leder till att någon annan arbetstagare måste friställas. Arbetstagaren måste också ha tillräckliga kvalifikationer för den lediga befattningen för att det ska vara skäligt att kräva att arbetsgivaren erbjuder den. Om en arbetstagare utan godtagbar anledning avböjer ett erbjudande om omplacering, behöver arbetsgivaren inte lämna arbetstagaren något ytterligare erbjudande om omplacering.
Förutsebarheten vid omplacering på grund av personliga skäl behöver öka
Som regeringen ovan angivit har uppsägningsreglerna central betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och det är därmed viktigt att dessa bestämmelser är förutsebara för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det gagnar inte någon av parterna om det råder osäkerhet i frågan om en giltig uppsägning kan ske i en viss situation eller inte. I likhet med vad Fastigo anger anser regeringen att det finns en risk att arbetsgivare, trots att det föreligger saklig grund för uppsägning, avstår från att säga upp arbetstagaren för att det är svårt att bedöma om saklig grund föreligger och att ett felaktigt uppsägningsbeslut kan bli alltför kostsamt. På samma sätt
90
kan det vara svårt för en arbetstagare att bedöma om uppsägningen ska angripas rättsligt om utfallet är osäkert, med de ekonomiska risker en arbetstvist för med sig. I promemorian föreslås att förutsebarheten vid omplacering på grund av personliga skäl ska öka, något som även parterna bakom principöverenskommelsen anger skulle öka förutsägbarheten vid uppsägning på grund av personliga skäl. Regeringen instämmer i detta. Ambitionen bör därför vara att det för såväl arbetsgivare som arbetstagare i så hög grad som möjligt ska gå att förutse vad som krävs för att uppsägning på grund av personliga skäl ska föreligga. Regeringen anser därför att det finns skäl att förändra och förtydliga vad omplaceringsskyldigheten innebär vid uppsägning på grund av personliga skäl.
En arbetsgivare ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet med endast ett erbjudande om omplacering vid personliga skäl om det inte finns särskilda skäl
I förarbetena till anställningsskyddslagen angavs att en uppsägning ska vara den yttersta åtgärden som en arbetsgivare vidtar först när alla andra möjligheter har uttömts, se proposition med förslag till lag om anställningsskydd m.m. (prop. 1973:129 s. 129). Omplaceringsskyldigheten är med andra ord ett mindre ingripande alternativ till uppsägning. Regeringen anser att denna grundläggande princip är en viktig del av en arbetstagares anställningstrygghet och att det inte finns några skäl att göra avsteg från den. Parterna som står bakom principöverenskommelsen har pekat på att det finns anledning att förtydliga att en arbetsgivare som utgångspunkt ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet om denne tidigare har genomfört eller erbjudit en omplacering på grund av personliga skäl i enlighet med 7 § andra stycket anställningsskyddslagen. Regeringen instämmer i detta. Precis som bl.a.
Lunds universitet och Stockholms tingsrätt anför anser regeringen att detta bör framgå av lagtexten. Därför bör det anges i anställningsskyddslagen att en arbetsgivare ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet om arbetsgivaren tidigare har berett arbetstagaren annat arbete hos sig på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.
Regeringen anser, precis som Fremia, att förslaget innebär att omplaceringsskyldigheten blir tydligare.
Den förutsebarhet som regeringen vill uppnå avser den situationen att arbetstagaren, efter att arbetsgivaren uppfyllt sin omplaceringsskyldighet, vidhåller eller på nytt gör sig skyldig till ett tillräckligt allvarligt brott mot förpliktelserna enligt anställningsavtalet. Om arbetstagaren även fortsättningsvis eller återigen gör sig skyldig till brott mot anställningsavtalet av sådan allvarlig karaktär att avtalsbrottet kan läggas till grund för en uppsägning, bör arbetsgivaren som utgångspunkt inte behöva erbjuda ytterligare en omplacering. Sammantaget är inte någon ändring av gällande rätt avsedd avseende situationen där en arbetstagare för första gången gör sig skyldig till ett brott mot anställningsavtalets förpliktelser och en omplacering aktualiseras. Avsikten är inte heller att, något som bl.a.
Arbetsdomstolen efterfrågat klargöranden om, ändra rättsläget vad gäller omplaceringsskyldigheten vid en arbetsbristsituation. Detsamma gäller t.ex. arbetsgivarens skyldigheter kopplat till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder. I detta ligger, precis som Arbetsdomstolen påpekar,
91
även att en arbetsgivare fortsatt behöver klargöra för arbetstagaren att omplaceringen sker för att undvika en uppsägning av personliga skäl och att om arbetstagaren fortsatt missköter sig är anställningen i fara. Bedömningen bör även fortsättningsvis ske utifrån lagförarbeten, rättspraxis från Arbetsdomstolen och andra rättskällor.
Regeringen anser dock att det bör finnas omständigheter som leder till att en arbetsgivare har skyldighet att utreda ytterliga omplaceringsmöjligheter. Lunds universitet anser att det bör klargöras i vilka faktiska situationer flera omplaceringserbjudanden ska krävas av arbetsgivaren.
Lagrådet anser att det bör klargöras vad som ska anses vara särskilda skäl och att det inte framgår vad avsikten är gällande vilka omständigheter som ryms inom ramen för en sådan prövning. Regeringen anser att bedömningen om det föreligger särskilda skäl bör vara beroende av omständigheterna i de enskilda fallen. En sådan omständighet bör enligt regeringens mening kunna vara att en längre tid förflutit sedan den första omplaceringen vidtogs. Förslaget påverkar inte en arbetstagares möjlighet att åberopa de omständigheter som denne anser ska ligga till grund för att särskilda skäl föreligger. Förtydliganden har gjorts i författningskommentaren med anledning av
Lagrådets synpunkt. Några
remissinstanser som bl.a. Arbetsdomstolen och Stockholm universitet anser att det finns skäl att tydliggöra vad som avses med att en längre tid förflutit. Enligt regeringens uppfattning är det inte möjligt att generellt fastställa vad som avses med att en längre tid förflutit. Viss ledning kan hämtas från Arbetsdomstolens praxis rörande efter hur lång tid en varning om att anställningen är i fara (en s.k. LAS-varning) helt saknar betydelse i förhållande till ett senare brott mot anställningsavtalets förpliktelser. Bedömningen bör vara beroende av omständigheterna i de enskilda fallen och bör som Arbetsdomstolen påpekar avgöras efter en skälighetsbedömning där utgångspunkten är att det inte krävs en ny omplacering med mindre än att särskilda skäl talar för det. Mot bakgrund av detta anser regeringen att lagtexten bör kompletteras och förtydligas så att det framgår att arbetsgivaren endast behöver erbjuda ytterligare omplacering, även om en omplacering redan genomförts, om det föreligger särskilda skäl. Grundläggande förutsättningar för en sådan skyldighet är att det finns lediga tjänster som arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för, samt att det framstår som övervägande sannolikt att omplaceringen skulle avhjälpa det beteende som läggs arbetstagaren till last.
Enligt nuvarande bestämmelser gäller att i de fall det finns delade meningar om huruvida arbetsgivare uppfyllt sin omplaceringsskyldighet har arbetsgivaren bevisbördan, se bl.a. AD 1980 nr 133. Förslaget att arbetsgivaren som huvudregel ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet om arbetsgivaren vid ett tidigare tillfälle berett arbetstagaren annat arbete hos sig innebär, precis som enligt nuvarande regelverk, att arbetsgivaren har bevisbördan för att omplaceringsskyldigheten har uppfyllts. Vid tvist om ytterligare omplacering borde ha gjorts på grund av att det föreligger särskilda skäl bedömer regeringen, i likhet med
Arbetsdomstolen, att det är arbetstagaren som har att åberopa detta.
Regeringen anser även att arbetstagare bör styrka att särskilda skäl föreligger. Utöver detta är det arbetstagaren som bland annat har bevisbördan för att det funnits lediga tjänster som arbetstagaren haft tillräckliga kvalifikationer för samt för att styrka sådana omständigheter
92
som gör att det att framstår som övervägande sannolikt att omplaceringen hade avhjälpt det agerande som läggs arbetstagaren till last. Om det framkommer att det föreligger särskilda skäl för ytterligare omplacering, bör bevisbördan för att en sådan har gjorts precis som enligt nuvarande regelverk ligga på arbetsgivaren.
5.1.2 Reglerna om sakliga skäl för uppsägning ska vara dispositiva
Regeringens förslag: Ett avtal ska vara ogiltigt i den mån det avviker från bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning, när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl, och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet om det inte regleras i ett kollektivavtal på en viss nivå.
Bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ska vara dispositiva på det sättet att avvikelser från reglerna bara får göras genom eller med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet.
En överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal enligt första stycket som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning och omplacering kan inte vara dispositiva för arbetstagare med statlig anställning.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att det i lagtext ska framgå att avvikelser får ske när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl.
I promemorian föreslås inte heller att det i lagtext ska framgå att det är en sammanslutning av centrala organisationer som får sluta kollektivavtal om avvikelse från reglerna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet. I promemorian framgår inte heller av lagtexten att en överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen. I promemorian föreslås en annan placering av bestämmelsen om att det inte är möjligt att träffa individuella avtal som avviker från bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är positiva till det. Bland dessa finns Arbetsgivarverket,
Akademikeralliansen, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, Svenskt Näringsliv och TCO. Saco anser dock att förslaget är oklart i fråga om utrymmet för individuella avtal. Sveriges Kommuner och Regioner framhåller att ett differentierat anställningsskydd med olika innehåll för olika sektorer kan skapa trösklar.
Akademikeralliansen och Saco bedömer att förslaget inte får genomslag inom den statliga sektorn samt efterfrågar en närmre analys gällande detta förhållande. De lyfter även att det finns otydligheter kring vad som avses med en sammanslutning av arbetstagarorganisationer. Fremia är positiv
93
och anser att förslaget kommer att möjliggöra branschanpassade tolkningar. Flera myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Umeå tingsrätt, Uppsala universitet och Vinnova ställer sig bakom hela eller delar av förslaget eller har inget att erinra. Ett antal remissinstanser är kritiska till förslaget.
Arbetsdomstolen anser att förslaget medför svåra frågor om bl.a. sanktioner, förfaranden och preskription samt att förslaget har sådana brister att det inte kan läggas till grund för lagstiftning. Arbetsgivaralliansen, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk industriförening, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Stockholms universitet är negativa till att avvikelser endast får göras med stöd av kollektivavtal som slutits av en huvudorganisation. Umeå universitet anser att förslaget riskerar att göra rättsläget mindre förutsägbart och att det riskerar att bli tvistedrivande. Fastigo och Svensk Scenkonst anser att förslaget skapar en splittrad tillämpning i stället för följsamhet och anser att det kan komma att bidra till en negativ konkurrenssituation mellan arbetsgivarorganisationer. LO anser att det med förslaget uppstår flera tolkningsproblem och efterfrågar en tydlig redogörelse för ställningstagandet att statligt anställda inte kan omfattas. Offentliganställdas förhandlingsråd, Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O) och Saco ifrågasätter undantaget för den statliga sektorn och efterfrågar en utförligare analys och Seko – Service- och kommunikationsfacket anser att undantaget gör rättsläget mindre förutsägbart. Offentliganställdas förhandlingsråd anser att det är angeläget att förslaget inte begränsar möjligheterna att träffa kollektivavtal för nybildade konstellationer.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Dispositivitet enligt nuvarande bestämmelser i anställningsskyddslagen
Anställningsskyddslagen är enligt 2 § andra stycket som utgångspunkt tvingande till en arbetstagares förmån. Med detta menas att det inte får avtalas om avvikelser från lagens regler till en arbetstagares nackdel. Om ett avtal innebär att en förmån begränsas eller faller bort, är avtalet ogiltigt i den delen. Enligt 2 § tredje och fjärde styckena är det dock möjligt att genom kollektivavtal göra avvikelser från många av lagens regler. Avvikelser genom kollektivavtal får då även vara till nackdel för arbetstagarna, så länge avvikelserna inte kommer i konflikt med vissa EUdirektiv.
I fråga om vissa av bestämmelserna i anställningsskyddslagen gäller som krav för att avvikelserna ska vara giltiga att kollektivavtalet har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Det gäller exempelvis bestämmelserna om arbetsgivares skyldigheter att informera om anställningsvillkoren. Med central organisation avses ett förbund eller en därmed jämförlig sammanslutning av arbetstagare. Till jämförliga sammanslutningar räknas organisationer som ofta kallas huvudorganisationer och förhandlingskarteller. Lagstiftaren har här bedömt att det behövs garantier för att avtalsfriheten inte ska användas på ett sätt som i otillbörlig utsträckning försämrar det lagfästa anställningsskyddet. Detta syfte har ansetts möjligt att uppnå bara om arbetstagarsidan är representerad på som lägst förbundsnivå. Även med detta krav är det dock möjligt att göra avvikelser från lagens regler genom ett lokalt
94
kollektivavtal, om det sker med stöd av en delegation i det centrala avtalet eller om avtalet i efterhand godkänns på central nivå. I fråga om andra lagregler är det möjligt att utan krav på delegation eller godkännande på central nivå göra avvikelser i lokala kollektivavtal. Det gäller exempelvis bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar och turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Kollektivavtal med avvikelser från lagens bestämmelser binder enligt 26 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, medbestämmandelagen, de arbetstagare som är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna. Har avtalet ingåtts av en sammanslutning av arbetstagarorganisationer enligt 6 § tredje stycket medbestämmandelagen binds de anslutna organisationerna och deras medlemmar. Avtalet kan dock få betydelse även för andra arbetstagare på arbetsplatsen. Enligt 2 § sjätte stycket anställningsskyddslagen får nämligen en arbetsgivare tillämpa kollektivavtalet även på dessa arbetstagare, om de sysselsätts i sådant arbete som kollektivavtalet avser. Kollektivavtalet kan därmed tillämpas även på arbetstagare som är medlemmar i någon annan facklig organisation än den som har slutit avtalet likaväl som på oorganiserade arbetstagare.
Vissa bestämmelser i anställningsskyddslagen har ansetts vara av sådan karaktär att avvikelser inte ska vara möjligt att göra ens om det sker genom kollektivavtal. Till dessa bestämmelser hör 7 § om saklig grund för uppsägning. Det är alltså inte möjligt att vare sig genom ett enskilt anställningsavtal eller kollektivavtal efterge eller inskränka kravet på saklig grund för uppsägning, även om det sker i utbyte mot exempelvis högre lön eller andra förmåner.
Reglerna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet bör vara dispositiva
Regeringen anser att det är viktigt att arbetsmarknadens parter tar ett fortsatt ansvar för regleringen av arbetsmarknaden, bl.a. utifrån ökade krav på snabb omställning. Att så sker är en viktig del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Parternas autonomi och självständighet är en förutsättning för att de fortsatt ska kunna ta detta ansvar och skapa flexibla lösningar som är anpassade till varierande förhållanden på olika delar av arbetsmarknaden.
I promemorian anges att det finns ett intresse hos arbetsmarknadens parter av att kunna disponera över frågan om vad som ska vara tillräckliga skäl för en giltig uppsägning från arbetsgivarens sida. Regeringen instämmer i detta. Även i fråga om det grundläggande anställningsskyddet är det en fördel att kunna förhandla om och anpassa reglerna efter skiftande behov, kanske inte efter förhållandena i olika branscher utan mer till de olikartade förhållanden som råder i stort mellan olika kategorier av arbetstagare och mellan olika sektorer på arbetsmarknaden.
Arbetsdomstolen anger att det är svårt att se att det finns ett behov av olika villkor avseende sakliga skäl för uppsägning som inte ryms inom den helhetsbedömning som redan i dag ska göras inom ramen för den bedömningen. LO och Seko – Service- och kommunikationsfacket anser att det inte föreligger några bärande skäl för att införa dispositivitet för
95
bestämmelserna om sakliga skäl. Behovet av hur detaljerad regleringen ska vara kan variera mellan olika delar av arbetsmarknaden.
Regeringen anser att anställningsskyddslagens allmänt hållna regler innebär att det svårt att förutse hur olika fall kan komma att bedömas av domstol. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att lagstiftaren ansvarar för ändamålsenliga regelverk och att arbetsmarknadens parter tar närmare ansvar för den detaljerade regleringen på arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Regeringen anser vidare, i likhet med Fremia, att förslaget kommer att möjliggöra anpassningar av vad som ska anses utgöra sakliga skäl för uppsägning utifrån de förutsättningar och utmaningar som finns inom olika sektorer på arbetsmarknaden. En möjlighet att i kollektivavtal närmare precisera vad som ska gälla i vissa avseenden skapar förutsättningar för en ökad förutsebarhet för parterna, då kollektivavtalsregleringen kan anpassa regelverket utifrån specifika förutsättningar inom olika sektorer, till skillnad från en allmänt hållen lagstiftning. Regeringen anser att en möjlighet att genom kollektivavtal anpassa vad som ska anses utgöra sakliga skäl för uppsägning gör att regleringen blir mer träffsäker utifrån de enskilda förutsättningarna på arbetsmarknaden och därmed mer förutsebar för parterna på arbetsmarknaden. En ökad förutsebarhet är till fördel för alla inblandade eftersom det kan antas leda till färre tvister och minska risken för felaktiga uppsägningar, med de olägenheter och kostnader som det för med sig för båda parter.
Arbetsdomstolen påpekar att det sedan länge funnits en strävan på svensk arbetsmarknad att göra vissa grundläggande villkor lika för hela arbetsmarknaden oavsett privat eller offentlig anställning och oavsett om arbetstagaren är arbetare eller tjänsteman. Domstolen anser att förslaget synes avvika från den strävan. Regeringen kan konstatera att även turordningsbestämmelserna i anställningsskyddslagen rör centrala delar av anställningstryggheten. Dessa bestämmelser är dispositiva. I förarbetena till dessa angavs att det är vanskligt att konstruera lagbestämmelser som kan väntas ge ett rimligt och rättvist resultat i alla förekommande situationer. Regeringen anser att bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning har vissa likheter med turordningsbestämmelserna. Som angivits ovan finns det olikartade förhållanden som råder mellan olika sektorer på arbetsmarknaden och som ger upphov till ett behov av att kunna anpassa bestämmelserna. I likhet med vad som angavs i förarbetena till turordningsbestämmelserna finns det i vissa fall skäl att avvika från strävan att vissa grundläggande villkor ska vara lika för hela arbetsmarknaden.
Som alltid när anställningsskyddslagens bestämmelser görs dispositiva måste det emellertid finnas en garanti mot att anställningstryggheten inte urholkas på ett sätt som inte är godtagbart. Detta intresse gör sig särskilt starkt gällande när det handlar om lagens kärnbestämmelser. Som parterna har enats om i principöverenskommelsen bör avvikelser därför bara vara giltiga om de har gjorts genom ett kollektivavtal på en viss nivå.
Vilken nivå dispositiviteten bör vara på
Stockholms universitet efterfrågar förtydligande om vad som motiverar förslaget. Regeringen anser att ett skäl mot dispositivitet är att den riskerar att medföra en alltför stor variation i det grundläggande anställnings-
96
skyddet. Även om det med den nuvarande regleringen finns en bristfällig förutsebarhet finns det fördelar med ett enhetligt grundläggande anställningsskydd som i princip gäller lika för alla arbetstagare på arbetsmarknaden. När det särskilt gäller dispositiviteten och den statliga sektorn utvecklas resonemangen närmare nedan i ett särskilt avsnitt. En uppdelning av regleringen där frågan om giltigheten av en uppsägning ibland beror på kollektivavtalstolkning, ibland på lagtolkning kan vidare skapa olägenheter. Rättspraxis kan utvecklas olika på olika delar av arbetsmarknaden. För att minimera sådana risker bör dispositiviteten begränsas i hög grad på så sätt att avvikelser enbart får ske genom eller med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet. Detta bör leda till att den typ av splittrad tillämpning på arbetsmarknaden som Fastigo och
Svensk Scenkonst har farhågor om undviks.
Sveriges Kommuner och Regioner anser att ett differentierat anställningsskydd med olika innehåll för olika sektorer på svensk arbetsmarknad riskerar att försvåra rörligheten mellan olika sektorer på arbetsmarknaden. Umeå universitet anser att förslaget riskerar att göra rättsläget mindre förutsägbart och anser att det riskerar att bli tvistedrivande. Lagrådet konstaterar att förslaget innebär att begreppet saklig grund för uppsägning av personliga skäl kan komma att få olika betydelse inom olika sektorer av arbetsmarknaden vilket inte kan antas öka förutsebarheten. Med anledning av detta vill regeringen framhålla att för att avvikelserna ska omfatta en tillräckligt stor andel av arbetsmarknaden bör de bara vara giltiga om de utformas i avtal som på arbetstagarsidan ingås av organisationer på en högre nivå än förbundsnivån, dvs. av organisationer som brukar benämnas huvudorganisationer samt förhandlingskarteller. Detta bör enligt regeringens mening innebära att de avvikande bestämmelserna blir gällande för en stor del av arbetsmarknaden, vilket inte uppfylls om regleringen bara gäller för en viss bransch. Möjlighet till branschvisa avvikelser skulle riskera att skapa en alltför stor variation. Av samma skäl bör det inte vara möjligt för organisationerna på den högre nivån att till förbunden delegera behörigheten att ingå kollektivavtal med andra avvikelser eller att i efterhand godkänna sådana kollektivavtal.
Arbetsgivaralliansen, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att avvikelser inte endast ska få göras med stöd av kollektivavtal som slutits av en s.k. huvudorganisation eller förhandlingskartell. Regeringen har förståelse för att det finns intresse även för andra organisationer än de angivna att träffa kollektivavtal om avvikelser från de nu aktuella bestämmelserna. När det gäller en sådan central bestämmelse som sakliga skäl för uppsägning och omplacering måste dock intresset och behovet av möjlighet till anpassning för viss sektor vägas mot värdet av ett homogent anställningsskydd för hela arbetsmarknaden. Regeringen bedömer därför att avvikelserna måste förbehållas kollektivavtal på en högre nivå.
Svensk industriförening anser att en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en enskild arbetstagarorganisation i efterhand bör kunna godkännas av den centrala arbetstagarorganisationen för att på sätt bli gällande även inom det berörda kollektivavtalsområdet.
97
Regeringen anser att detta skulle riskera att skapa en för splittrad reglering på arbetsmarknaden men vill i sammanhanget framhålla att regeringens förslag innebär att även förbund som inte är medlemmar i den sammanslutning som ingått kollektivavtalet med avvikelser under vissa förutsättningar kommer att kunna anta kollektivavtalet.
Arbetsdomstolen frågar om avsikten med regleringen är att det ska vara tillåtet för ovan angiva arbetstagarorganisationer att ingå ett kollektivavtal med avvikelser med ett förbund på arbetsgivarsidan och även med en enskild arbetsgivare. Detta eftersom det föreslås att det enbart är på arbetstagarsidan som kravet ska gälla om att det ska vara fråga om en huvudorganisation eller förhandlingsorganisation som kollektivavtalspart.
Regeringen kan i sammanhanget konstatera att det i nuvarande bestämmelser i anställningsskyddslagen inte uppställs något krav på vilken nivå på arbetsgivarsidan som kollektivavtal får träffas. Regeringen ser ingen anledning att frångå denna princip. Att kollektivavtalet ska godkännas på en viss nivå på arbetstagarsidan ger ett tillräckligt skydd.
Arbetsdomstolen noterar att den i promemorian föreslagna lagtexten inte stämmer överens med vad som enligt ovan avses att regleras. Även andra remissinstanser såsom Akademikeralliansen och Saco anser att det finns otydligheter kring vad som avses med en sammanslutning av arbetstagarorganisationer. För att undvika denna otydlighet anser regeringen att det i lagtexten bör framgå att bestämmelserna ska vara dispositiva på det sättet att avvikelser från bestämmelserna, oavsett om avvikelserna är till arbetstagarnas fördel eller nackdel, bara får göras genom eller med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket medbestämmandelagen.
Regeringen anser precis som Offentliganställdas förhandlingsråd att det är angeläget att förslaget inte begränsar möjligheterna att träffa kollektivavtal för nybildade konstellationer eller hindrar parterna från att vid behov omorganisera sig. Lagrådet noterar att Bankinstitutens arbetsgivareorganisation ifrågasatt den föreslagna ordningen för dispositivitet som innebär att vissa arbetsgivarorganisationer inte i realiteten har någon part på arbetstagarsidan att ingå ett kollektivavtal med om en avvikelse på den föreslagna nivån. Regeringen gör bedömningen att förslaget inte begränsar möjligheten för parterna att fortsatt fritt bilda nya konstellationer och vid behov omorganisera sig för att på så sätt kunna ingå kollektivavtal på den nu föreslagna nivån. Detta bör även bidra till att minska risken för att skapa en negativ konkurrenssituation mellan arbetsgivarorganisationer, något som Fastigo och Svensk Scenkonst ser som en risk med förslaget.
Vilka avvikelser som kan göras genom kollektivavtal
För att undvika risken för en onödigt stor variation är det enligt regeringens mening lämpligt att möjligheterna att göra avvikelser förbehålls organisationerna på den högsta nivån, oavsett om avvikelserna är till fördel eller nackdel för arbetstagarna. Lagens bestämmelser om sakliga skäl för uppsägning bör alltså som utgångspunkt vara tvingande för både arbetsgivare och arbetstagare. Att arbetsrättsliga bestämmelser är tvingande på det sättet är visserligen ovanligt. Vissa spelregler på
98
arbetsmarknaden är dock redan i dag tvingande för såväl arbetstagarorganisationer som arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer. Det gäller t.ex. bestämmelserna om förhandlingsrätt enligt 10 § medbestämmandelagen, reglerna om kollektivavtal och dess rättsverkningar i 23–27 §§ samt bestämmelserna om fredsplikt i 41–45 §§ samma lag. Saco anser att det inte tydligt framgår av promemorians lagförslag att det inte får ske avvikelser i individuella avtal från bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet. Regeringen instämmer i detta och föreslår med anledning av detta att lagtexten ska ändras på så sätt att det tydligare framgår att det inte ska vara möjligt att på det sätt som gäller i dag sluta enskilda avtal om detta.
Arbetsdomstolen ifrågasätter om det ska vara tillåtet, ens i kollektivavtal, att upphäva kravet på att en uppsägning ska vara grundad på sakliga skäl.
Regeringen kan konstatera att förslaget syftar till att åstadkomma att det ska vara tillåtet att i kollektivavtal, på en viss nivå, närmare bestämma vad som är sakliga skäl för uppsägning. Precis som Arbetsdomstolen anger så skulle ett upphävande av kravet på sakliga skäl för uppsägning i sin helhet kunna strida mot de EU-regler och internationella åtaganden som finns till skydd mot osakliga uppsägningar. EU-reglerna och de internationella åtagandena sätter med andra ord en nedre gräns för vad som kan anses utgöra sakliga skäl för uppsägning. Regeringen anser av denna anledning att det i lagtexten bör förtydligas att avvikelser får ske när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl. På så sätt tydliggörs att det inte kan vara fråga om ett upphävande av regleringen om sakliga skäl för uppsägning.
En överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen
Regeringen konstaterar, precis som Arbetsdomstolen, att en kollektivavtalsreglering om vad som är sakliga skäl för uppsägning kan leda till oklarheter om vilka sanktioner samt förfarande- och preskriptionsregler som blir aktuella om en arbetsgivare säger upp en arbetstagare i strid med kollektivavtalet. Frågorna blir närmast beroende av kollektivavtalets innebörd. Detta kan innebära att en oorganiserad arbetstagare som omfattas av ett sådant kollektivavtal och som blir uppsagd i strid med kollektivavtalet enbart har rätt till ekonomiskt skadestånd och inte allmänt skadestånd. Även frågan om en arbetstagare, i avsaknad av uttrycklig reglering i kollektivavtalet, kan få en uppsägning i strid med ett kollektivavtal ogiltigförklarad är svårbedömd. En annan svårighet ligger i att förfarande- och preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen inte blir direkt tillämpliga på anspråk som grundar sig kollektivavtal. För kollektivavtalsbundna arbetstagare lär detta innebära att regler i förhandlingsordningar och medbestämmandelagen blir tillämpliga. För oorganiserade arbetstagare lär preskriptionslagens tioåriga preskription gälla. För att undvika dessa oklarheter anser regeringen att en överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal som har trätt i lagens ställe gällande sakliga skäl för uppsägning och omplacering bör anses utgöra en överträdelse av lagen. Detta bör anges uttryckligen i lagtexten.
99
Förslagets förhållande till den statliga sektorn
För den statliga sektorn gäller vissa särskilda regler. Av 12 kap. 7 § regeringsformen framgår att grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning i andra hänseenden än de som berörs i regeringsformen ska meddelas i lag. Bestämmelsen innebär ett lagkrav och regeringen har därför inte kompetens att besluta om bestämmelser om statligt anställdas rättsställning som är grundläggande. Sådana bestämmelser kan inte heller regleras genom avtal.
Grundlagsbestämmelsen infördes ursprungligen som en 36 § i 1809 års regeringsform och överfördes därefter oförändrad till 11 kap. 10 § i 1974 års regeringsform. Efter 2010 års grundlagsändringar återfinns bestämmelsen i 12 kap. regeringsformen. Vilka grundläggande bestämmelser som ska meddelas i lag framgår därför av regeringsformens äldre förarbeten, se proposition med förslag till vissa grundlagsändringar (prop. 1964:140 s. 90 f.) Där framgår att bestämmelser om förutsättningarna för att skilja en arbetstagare från anställningen hör till de grundläggande bestämmelser som avses. Hit hör även bestämmelser om bl.a. tjänstetillsättning, tjänstemans åligganden och tjänstemans ställning vid arbetskonflikter. Med anledning av detta konstateras i promemorian att det inte är möjligt att göra reglerna om sakliga skäl för uppsägning och omplacering dispositiva för arbetstagare med statlig anställning.
Flera remissinstanser uppmärksammar att detta riskerar att leda till större skillnader mellan privat och statlig sektor. Bland annat
Akademikeralliansen anser att förutsägbarheten och tryggheten riskerar att minska för arbetstagare som har för avsikt att byta arbetsgivare.
Regeringen instämmer i att det till viss del kan bli svårare för den enskilde att överblicka konsekvenserna av ett byte av arbetsgivare eftersom olika regler kommer att gälla i olika sektorer. Lagkravet i regeringsformen gäller emellertid och grundar sig enligt förarbetena på samhällsintresset, framför allt intresset av en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän och anställningstrygghetens betydelse i det sammanhanget, se proposition med förslag till vissa grundlagsändringar (prop. 1964:140 s. 98 f.). Regeringen konstaterar mot den bakgrunden att den minskade förutsägbarheten är en följd som är nödvändig att acceptera.
Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O) ifrågasätter den slutsats som dras i promemorian om att även omplaceringar ska hänföra sig till det grundlagsskyddade området. Regeringen anser att det visserligen inte är lika uppenbart att omplaceringsskyldigheten i anställningsskyddslagen är en sådan grundläggande bestämmelse som avses i regeringsformen som bestämmelser om förutsättningarna för att skilja en arbetstagare från anställningen. Regleringen av omplacering har emellertid enligt regeringens uppfattning ett sådant samband med regleringen av anställningsskyddet att övervägande skäl talar för att det är fråga om en sådan grundläggande bestämmelse om de statsanställdas rättsställning som måste regleras genom lag. För att inte riskera att regleringen kommer i konflikt med regeringsformens lagkrav bör bestämmelsen om omplaceringsskyldighet därför inte göras dispositiv för arbetstagare med statlig anställning.
Regeringen anser att lagförslaget om sakliga skäl för uppsägning och om arbetsgivarens omplaceringsskyldighet fortsatt innebär ett starkt
100
anställningsskydd för statligt anställda som bl.a. värnar de statsanställdas professionella integritet och som är i enlighet med vad som förutsätts i förarbetena till regeringsformen, se proposition med förslag till vissa grundlagsändringar (prop. 1964:140 s. 98). Förslaget innebär inte någon förändring avseende vilken typ av agerande som kan ligga till grund för en uppsägning, inte heller förändras en arbetsgivares skyldighet att medvetandegöra arbetstagaren om risken för en uppsägning eller att vidta stödjande och mindre ingripande åtgärder som till exempel omplacering inom ramen för arbetstagarens arbetsskyldighet. De offentliganställda omfattas av grundlagarnas regler om yttrandefrihet, tryckfrihet, meddelarfrihet och skyddas genom bestämmelser om repressalieförbud m.m. Arbetsgivarna i offentlig verksamhet ska vidare, även i förhållande till sina anställda, beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. Regeringen ser således inte något ytterligare behov av särreglering utan eftersträvar i största mån en enhetlig reglering.
5.1.3 Följdändringar som gäller hänvisningar till anställningsskyddslagen
Regeringens förslag: Hänvisningar till anställningsskyddslagen ska justeras i följande lagar:
1. lagen om offentlig anställning, och
2. lagen om fullmaktsanställning.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 20 § andra stycket lagen (1994:260) om offentlig anställning hänvisas till 2 § tredje stycket anställningsskyddslagen som handlar om möjligheten att göra avvikelser genom kollektivavtal från vissa bestämmelser. En motsvarande hänvisning finns i 13 § andra stycket lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Med anledning av de föreslagna ändringarna i anställningsskyddslagen behöver dessa hänvisningar justeras.
101
5.2 Turordning vid uppsägning
5.2.1 Möjligheten att göra undantag från turordningen ska utökas
Regeringens förslag: Vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska en arbetsgivare ha rätt att från turordningen undanta högst tre arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Om ett sådant undantag har gjorts, ska inga ytterligare undantag få göras vid en uppsägning som sker inom tre månader från det att den första uppsägningen skett.
Det ska även fortsättningsvis vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från turordningsreglerna.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att tidsgränsen för när ytterligare undantag från turordningen kan göras beräknas från det första undantaget.
Remissinstanserna: Majoriteten av de som har yttrat sig är positiva till förslaget. Bland dessa finns Arbetsgivarverket, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, TCO, Arbetsgivaralliansen,
Industrifacket Metall och Lantbrukarnas Riksförbund. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner anser att förslaget förbättrar arbetsgivares möjlighet att säkra kärnkompetenser. Fremia anför att förslaget kommer att ge god effekt hos medelstora och stora arbetsgivare. Akademikeralliansen och Saco är positiva till förslaget men saknar analyser av förslagets konsekvenser och dess förhållande till kommunal och statlig sektor. Saco och Saco-S efterfrågar analyser av hur förslaget förhåller sig till lagen (1994:260) om offentlig anställning. Svensk industriförening och Företagarna är positiva till förslaget men anser att undantaget borde avse fler arbetstagare. Fastigo anser att förslaget förbättrar flexibiliteten i små och medelstora företag men att undantaget i stället borde avse en procentuell andel av arbetstagarna. Svensk Scenkonst är positiv till att regleringen fortsatt ska vara dispositiv.
Även flera myndigheter såsom Domstolsverket, Konjunkturinstitutet,
Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Umeå tingsrätt, Umeå universitet och Uppsala universitet är positiva till förslaget eller har inget att erinra. Arbetsdomstolen är positiv till förslaget men efterfrågar förtydliganden om hur tidsfristen ska bestämmas. Stockholms tingsrätt och Stockholms universitet uppskattar att reglerna förtydligas och att tröskeleffekter försvinner. Några arbetstagarorganisationer som t.ex. LO och Seko – Service- och kommunikationsfacket är kritiska till förslaget. LO anser att förslaget kan innebära att bestämmelserna om turordning blir illusoriska för anställda på ett mindre företag och att det inte presenterats något hållbart underlag till stöd för en försämring av turordningsbestämmelserna. Seko – Service och kommunikationsfacket anser att fler undantag från turordningen riskerar att skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Även Arbetsförmedlingen är kritisk till förslaget och anför att det kan leda till att fler äldre som redan i dag har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden kan komma att sägas upp. Pensionärernas riksorganisation avstyrker förslaget eftersom det enligt
102
organisationen minskar anställningstryggheten och motverkar arbetskraftsdeltagandet för äldre. Även Småföretagarnas Riksförbund är kritiskt och anser att det antal undantag som föreslås inte är tillräckligt för att underlätta omställning för små företag.
Offentliganställdas
förhandlingsråd och Saco-S efterfrågar analys av förslagets effekter för befintliga kollektivavtal. Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O) anger att förslaget medför en dubbelreglering av turordningsreglerna i staten, vilket enligt förbundet ger staten större möjlighet att kombinera undantag än andra arbetsgivare.
Skälen för regeringens förslag
Det bör införas utökade möjligheter att göra undantag från turordningen
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är arbetsgivaren enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, anställningsskyddslagen, inte fri att välja vem arbetsgivaren vill säga upp utan måste följa en viss turordning. Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms efter längden av varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Företräde till fortsatt anställning ges till den som har längst anställningstid. Innan turordningen fastställs får en arbetsgivare med högst tio anställda undanta högst två arbetstagare som arbetsgivaren anser har särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. En turordningskrets bestäms sedan normalt för varje driftsenhet och varje kollektivavtalsområde för sig. Kan en arbetstagare endast efter omplacering erbjudas fortsatt arbete hos arbetsgivaren gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Turordningsreglerna i anställningsskyddslagen kan frångås genom avvikande bestämmelser i kollektivavtal. Det är vanligt att kollektivavtal innehåller sådana särskilda bestämmelser. I vissa fall finns det en särreglering i kollektivavtalen om hur turordningskretsarna ska bestämmas men där anställningsskyddslagens bestämmelser om turordning i övrigt ska gälla. I andra fall ska avtalsbestämmelserna tillämpas i sin helhet i stället för bestämmelserna i anställningsskyddslagen. Det förekommer vidare centrala kollektivavtal som delegerar rätten att avvika från anställningsskyddslagens bestämmelser till lokala parter på arbetsmarknaden. I sådana fall kan det förekomma lokala kollektivavtal med bestämmelser om hur en turordning ska fastställas i det enskilda fallet (avtalsturlista). Några uttryckliga avvikelser från anställningsskyddslagens undantag om högst två arbetstagare tycks inte förekomma i de centrala kollektivavtalen, se betänkandet En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30 s. 222 f.).
Möjligheten för mindre arbetsgivare att göra undantag från turordningen har gällt sedan 2001 och infördes i syfte att stimulera såväl småföretagande som små företags möjlighet att öka kompetensen i företagen. Företagen skulle genom möjligheten att göra undantag ges bättre möjligheter att anställa välutbildade och kompetenta arbetstagare utan att dessa oundvikligen skulle hamna först i turordningen för uppsägning vid en eventuell arbetsbrist, se propositionen Undantag från turordningen (prop. 1999/2000:144 s. 10) och betänkandet Vissa arbetsrättsliga frågor (bet. 1998/99:AU8 s. 13). Regeringen anser att dessa skäl till undantag från turordningen fortfarande är giltiga. För att fortsatt kunna ha möjlighet att
103
konkurrera på ett framgångsrikt sätt är det nödvändigt att företag och andra verksamheter har förutsättningar att kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Regeringen anser därför att det bör införas utökade möjligheter att göra undantag från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist och att möjligheten att göra undantag bör omfatta alla arbetsgivare. Stockholms tingsrätt och Stockholms universitet uppskattar att reglerna förtydligas och bedömer att tröskeleffekter försvinner. Flera remissinstanser bl.a. Fastigo, Fremia,
Sveriges Kommuner och Regioner, Svensk Scenkonst och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation framhåller att förslaget bidrar till flexibilitet och bättre värnar kompetens i verksamheter. Regeringen instämmer i dessa synpunkter och framhåller att ett mer globaliserat samhälle med snabb teknisk utveckling innebär allt större krav på flexibilitet, anpassningsförmåga och utveckling på verksamheter och arbetsplatser.
Hur de utökade undantagen från turordningen ska utformas
Undantag från turordningen kan utformas enligt modeller med vissa bedömningsrekvisit, t.ex. för arbetstagare med särskilt yrkeskunnande. Ett sådant slag av undantag kan dock vara svårt att tillämpa och därför också tvistedrivande. Regeringen bedömer att det är väsentligt att undvika en reglering med bristande förutsebarhet och som därför är onödigt tvistedrivande. Utgångspunkten bör i stället vara att en undantagsregel ska vara enkel att tolka och tillämpa. Tidigare och nu gällande regler för undantag från turordningen har avsett ett visst antal arbetstagare. Regeringen anser att det är lämpligt att möjligheten till undantag fortsatt ska avse ett bestämt antal arbetstagare. Mot bakgrund av de allt större kraven på flexibilitet, anpassningsförmåga och utveckling som det globaliserade samhället innebär anser regeringen att undantaget bör utökas till tre arbetstagare. Fastigo, Företagarna och Svensk industriförening anser att undantag från turordningen borde kunna avse fler arbetstagare.
Småföretagarnas Riksförbund anser att undantaget borde avse fem anställda för att underlätta omställning för små företag. Regeringen bedömer att en möjlighet att undanta tre arbetstagare innebär en bra avvägning mellan arbetstagarnas anställningstrygghet och arbetsgivares intresse av att i sin fortsatta verksamhet kunna behålla den mest lämpliga arbetskraften.
Seko – Service- och kommunikationsfacket anger att fler undantag från turordningen riskerar att skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Regeringen vill inledningsvis framhålla att arbetstagares förpliktelser enligt anställningsavtalet inte utgör hinder för att arbetstagare påtalar missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet eller använder sin kritikrätt. Regeringen vill även framhålla att skyddet för arbetstagare som rapporterar om missförhållanden nyligen har förstärkts, se propositionen
Genomförande av visselblåsardirektivet (prop. 2020/21:193). Det är även viktigt i ett fritt och demokratiskt samhälle att yttrandefrihet även gäller i arbetslivet. Inom den offentliga sektorn och viss privat verksamhet har arbetstagare ett särskilt långtgående skydd genom meddelandeskyddet. Regeringen vill understryka att rätten för arbetstagare att skyddat rapportera om missförhållanden, uttrycka kritik i anställningsförhållandet
104
eller använda sina grundlagsfästa rättigheter inte på något sätt påverkas av förslaget.
Regeringen anser att det i sammanhanget vidare bör framhållas att möjligheten att göra undantag från turordningen inte befriar arbetsgivare från att motivera ett undantag inom ramen för den förhandlingsskyldighet som följer av medbestämmandelagen. Arbetsgivarens rätt att göra undantag kan även begränsas av annan lagstiftning, t.ex. diskrimineringslagstiftningen. När undantag görs behöver också medbestämmandelagens bestämmelser om föreningsrätt beaktas. Möjligheten att göra undantag från turordningen är således inte oinskränkt och arbetsgivare som gör undantag ansvarar för att undantag är förenliga med gällande rätt. En uppsägning som t.ex. sker på grund av att arbetstagaren har rapporterat om missförhållanden kan angripas rättsligt och förklaras ogiltig samt föranleda skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren.
Arbetsförmedlingen anger att förslaget kan försämra äldre arbetstagares möjligheter på arbetsmarknaden. Pensionärernas riksförbund anger att det minskar anställningstryggheten och motverkar arbetskraftsdeltagandet för äldre arbetstagare samt att det ökar risken för långtidsarbetslöshet för äldre arbetstagare. Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter påpeka att äldre arbetstagare ofta har bättre möjlighet att kunna behålla sin anställning än yngre arbetstagare eftersom äldre arbetstagare i regel har en längre anställningstid. Äldre arbetstagare har dessutom företräde till fortsatt anställning framför yngre arbetstagare med samma anställningstid.
På motsvarande sätt gynnas äldre arbetstagare även enligt andra regler om anställningsskydd, t.ex. innebär en längre anställningstid också en längre uppsägningstid. Om arbetsgivare bedöms ha agerat i strid med anställningsskyddslagen och skadestånd därför ska bestämmas, påverkas även skadeståndets nivå av arbetstagarens anställningstid som ofta är längre för äldre arbetstagare. Ett undantag från turordningsreglerna som diskriminerar arbetstagare på grund av ålder kan vidare angripas enligt diskrimineringslagen (2008:567). Regeringen anser mot den bakgrunden att ytterligare åtgärder för att skydda äldre arbetstagare i detta sammanhang inte är motiverade.
Alla arbetsgivare ska kunna göra undantag från turordningen
LO anser att förslaget kan innebära att bestämmelserna om turordning blir illusoriska för anställda på ett mindre företag och att det inte presenterats något hållbart underlag till stöd för en försämring av turordningsbestämmelserna. I dag får endast arbetsgivare med högst tio anställda göra undantag från turordningsreglerna i anställningsskyddslagen. Den nuvarande begränsningen till högst tio anställda kan medföra tröskeleffekter. Arbetsgivare som storleksmässigt ligger nära gränsen för när undantag är tillåtet kan komma att avstå från att anställa fler arbetstagare för att undvika att möjligheten till att undantag från turordningen förloras.
Det kan åtminstone antas att arbetsgivare inför en eventuell expansion överväger även sådana konsekvenser och inte bara utvecklingsmöjligheter och verksamhetens behov av arbetskraft. Frågan om nuvarande möjligheter till att undanta två arbetstagare har inneburit något sådant hinder mot tillväxt har undersökts och olika studier finner här olika
105
resultat. Det är därför svårt att dra några säkra slutsatser men risken för sådana konsekvenser får dock antas öka om möjligheten till undantag utvidgas, särskilt om möjligheten till undantag reserveras till arbetsgivare under en viss storlek. Regeringen anser att det utifrån befintliga studier kan antas att en utökad möjlighet att undanta arbetstagare från turordningen gynnar rörligheten på arbetsmarknaden, ökar individers produktivitet och benägenheten att anställa personer som står längre från arbetsmarknaden. Institutet för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering tillstyrker att även större arbetsgivare ska kunna göra undantag från turordningen, bl.a. för att det ger en mer enhetlig lagstiftning. Regeringen instämmer i detta och bedömer att möjligheten att göra undantag inte bör vara beroende av arbetsgivarens storlek. Det finns inte heller andra skäl att begränsa undantaget till vissa arbetsgivare.
Ytterligare undantag ska kunna göras efter tre månader
Regeringen föreslår att undantag från turordningen ska kunna göras av alla arbetsgivare. Enligt nuvarande bestämmelser kan undantag från turordningen göras vid varje tillfälle då uppsägningar sker på grund av arbetsbrist för arbetsgivare med mindre än tio anställda. Arbetsgivare med många anställda, där verksamheten kan vara uppdelad på flera driftsenheter, skulle således kunna använda undantaget genom att organisatoriskt rikta nedskärningar så att de berör viss eller vissa turordningskretsar. En möjlighet att på så sätt göra upprepade undantag från turordningen skulle innebära en generell försvagning av anställningsskyddet och gå utöver vad bestämmelsen om undantag egentligen motiverar. För att förebygga att möjligheten till undantag från turordningsreglerna missbrukas anser regeringen att en tidsmässig begränsning bör införas. Möjligheten att göra undantag bör begränsas så att en arbetsgivare som tidigare har undantagit en eller flera arbetstagare vid en uppsägning på grund av arbetsbrist inte ska kunna göra ytterligare undantag förrän en viss tidsperiod har förflutit.
Det finns ingen definition av vad som ska anses utgöra en och samma arbetsbrist, varken i anställningsskyddslagen eller i någon annan lagstiftning. Enligt lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder, den s.k. främjandelagen, inträder vissa skyldigheter för arbetsgivare vid driftsinskränkning av viss omfattning under en period av nittio dagar. Enligt främjandelagen kan således uppsägningar på grund av arbetsbrist under en nittiodagarsperiod sägas vara följder av en och samma arbetsbristsituation. Med utgångspunkt i främjandelagen bedömer regeringen att tre månader bör vara en tillräcklig period för att förhindra att driftsinskränkningar utformas utifrån att så många arbetstagare som möjligt ska kunna undantas från turordningen för uppsägning. Undantag bör dock få göras innan tre månader har förflutit om arbetsgivaren inte i samband med de tidigare uppsägningarna faktiskt har använt sig av möjligheten att undanta arbetstagare från turordningen. Däremot bör tre månader förflyta innan ytterligare undantag kan göras, oavsett om arbetsgivaren vid den första uppsägningen då undantag gjordes använde sig av undantagsmöjligheten fullt ut eller inte. Regeringen gör bedömningen att tidsfristen inte bör hindra undantag i fall där det normalt
106
inte kan antas att andra än rent verksamhetsinriktade skäl ligger bakom arbetsgivarens beslut om förändringar vilket är ändamålsenligt.
Arbetsdomstolen efterfrågar förtydliganden om hur tidsfristen ska bestämmas, dvs. vid vilken tidpunkt fristen började och när den har förflutit. Regeringen instämmer i att det är viktigt att det är tydligt för arbetstagare och arbetsgivare från vilken tidpunkt som tremånadersfristen ska beräknas. I 8–10 §§anställningsskyddslagen anges bl.a. hur uppsägning ska ske och hur tidpunkten för uppsägningen bestäms. Med dessa bestämmelser kan tidpunkten för när en uppsägning har skett fastställas på ett för både arbetsgivare och arbetstagare tydligt sätt.
Regeringen bedömer att om undantag från turordningen har gjorts ska inga ytterligare undantag få göras vid en uppsägning som sker inom tre månader från det att den första uppsägningen skett.
Turordningsbestämmelserna ska fortsatt vara semidispositiva
Turordningsreglerna i anställningsskyddslagen enligt dess nuvarande lydelse är semidispositiva både inom den privata och den offentliga sektorn, dvs. att det är möjligt att avvika från regleringen genom kollektivavtal under de förutsättningar som anges i anställningsskyddslagen. Reglernas dispositivitet gör det möjligt att anpassa reglerna efter varierande förhållanden inom olika sektorer. Regeringen anser att det under samma förutsättningar bör vara möjligt att avvika även från de nu föreslagna turordningsbestämmelserna.
Förslagets förhållande till den statliga sektorn
Anställningsskyddslagens nuvarande bestämmelser om undantag från turordningen är tillämpliga på såväl den privata som den offentliga sektorn. Inom offentlig sektor kan nuvarande bestämmelser dock antas ha begränsad betydelse eftersom det endast är arbetsgivare med högst tio arbetstagare som får göra undantag från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Regeringen föreslår att alla arbetsgivare bör kunna göra undantag från anställningsskyddslagens bestämmelser om turordning för uppsägning vid arbetsbrist. Regeringen kan konstatera att det finns väsentliga skillnader i turordningsreglernas betydelse för privat och offentlig sektor, liksom mellan statlig och kommunal sektor. Skillnaderna beror främst på att det finns olika kollektivavtalsregleringar om turordning i de olika sektorerna.
När det gäller turordning i staten finns, förutom kollektivavtalsreglering med stöd av anställningsskyddslagen, även en bestämmelse i 12 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, vilket uppmärksammas av flera remissinstanser, däribland Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O). Enligt bestämmelsen ska vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för uppsägning enligt anställningsskyddslagen hänsyn också tas till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättsskipnings- och förvaltningsuppgifter. Förslaget om att alla arbetsgivare bör kunna göra undantag från anställningsskyddslagens bestämmelser om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist innebär inte någon förändring för tillämpningen när det gäller turordning på det statliga avtalsområdet, jfr. propositionen om en ändrad lagstiftning (prop. 1993/94:65 s. 63–64) och Arbetsdomstolens avgöranden i målen AD 1996 nr 48 och AD 1997 nr 33.
107
5.3 Tvister om ogiltigförklaring
5.3.1 En anställning ska inte längre bestå under tvist
Regeringens förslag: Om en arbetsgivare har sagt upp en arbetstagare ska anställningen upphöra vid uppsägningstidens utgång, även om det har uppkommit en tvist om uppsägningens giltighet.
Om det uppkommer en tvist om giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande ska arbetstagaren inte kunna få ett intermistiskt beslut av domstol om att anställningen ska bestå tills tvisten är slutligt avgjord.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att det ska framgå av lagtexten att domstol inte ska kunna besluta att anställningen interimistiskt ska bestå under tvist om ogiltighet av uppsägning eller avskedande.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är positiva till det. Bland dessa finns Arbetsgivarverket,
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Svenskt Näringsliv, TCO samt Sveriges Kommuner och Regioner. Svensk Scenkonst och Arbetsgivaralliansen är positiva men ser dock en risk för att fler tvister kommer att drivas. Fastigo anser att förslaget bidrar till att skapa bättre möjlighet för arbetsgivaren att överblicka kostnaden vid en tvist. Flera myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet är positiva till förslaget. Umeå universitet bedömer att förslaget är positivt framför allt för mindre arbetsgivare. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering bedömer att förslaget leder till minskade uppsägningskostnader. Stockholms universitet anser att förslaget kommer innebära större möjligheter att nå överenskommelser i ett tidigare skede och minska antalet tvister men bedömer det som i princip omöjligt att återgå i tjänst efter ett ogiltigförklarande med det föreslagna systemet. LO och Seko – Service- och kommunikationsfacket är kritiska eller har invändningar på hela eller delar av förslaget. Organisationerna anser att förslaget minskar viljan hos arbetsgivare att hitta uppgörelser i ett tidigt skede. Seko –
Service- och kommunikationsfacket anger att förslaget riskerar att skapa en situation där fler tvister måste lösas i domstol. LO påpekar att risken att arbetstagare står utan ersättning under tvistetiden fortsatt föreligger.
Arbetsdomstolen och Sveriges advokatsamfund anför att förslaget behöver förtydligas i förhållande till rättegångsbalken. Göteborgs tingsrätt och Offentliganställdas Förhandlingsråd anför att förslaget påverkar arbetstagarnas ekonomiska möjligheter. Göteborgs tingsrätt anser att förslaget sannolikt kommer att medföra att enskilda arbetstagare i större omfattning kommer att avstå från att begära prövning i domstol. Akademikeralliansen, Offentliganställdas förhandlingsråd, Saco och Saco-S anger att det behövs klargöranden gällande motsättningar som kan uppstå i det nya systemet när anställning inte består under tvist och vad som t.ex. händer om anställningen ”återuppstår” då uppsägningen ogiltigförklaras av domstol. Offentliganställdas förhandlingsråd efterfrågar även klargöranden i frågor om hur anställningstid ska beräknas och när det gäller hur det föreslagna regelverket förhåller sig till lagen (1994:260) om offentlig anställning.
108
Skälen för regeringens förslag
En anställning ska inte bestå under tvist
Om det uppstår en tvist om giltigheten av en uppsägning, består enligt nuvarande regler anställningen tills tvisten har slutligt avgjorts. I anställningsskyddslagens förarbeten anges som skäl för denna ordning att det skulle göra det svårt för en arbetstagare att återgå till arbetet efter att tvisten avgjorts om anställningen inte skulle bestå under tvisten, se proposition med förslag till lag om anställningsskydd m.m. (prop. 1973:129 s. 179). Det synes dock numera vara relativt ovanligt att arbetstagare faktiskt arbetar kvar under tiden som tvisten pågår, se betänkandet En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30 s. 514). Parterna ingår ofta en överenskommelse om att arbetstagaren befrias från sin skyldighet att arbeta under tvisten, se betänkandet Uppsägningstvister – En översyn av regelverket kring tvister i samband med uppsägning av arbetstagare (SOU 2012:62 s. 87). Även om en uppsägning förklaras ogiltig av domstol kan en arbetsgivare välja att inte följa domen och i stället betala ytterligare skadestånd till arbetstagaren. Reglernas praktiska betydelse för en arbetstagares möjlighet att återvända till arbetet framstår därför enligt regeringens mening som begränsad.
Under tiden som en tvist pågår får arbetsgivaren bära lönekostnaden för arbetstagaren. Detta gäller oavsett om uppsägningen var giltig eller inte. Även om uppsägningen var giltig har arbetsgivaren ingen möjlighet att efter att tvisten har avgjorts få tillbaka den lön som betalats under tvistetiden. Arbetsgivaren har dock möjlighet att begära ett interimistiskt beslut om att anställningen ska upphöra. För ett sådant beslut krävs att det framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad. Det är därför svårt för arbetsgivaren att undvika lönekostnader. Hur stor den slutliga lönekostnaden blir varierar beroende på hur lång tid det tar innan tvisten är slutligt avgjord. Klart är emellertid att en uppsägningstvist kan leda till höga och svårförutsebara kostnader för arbetsgivaren, även då denne agerat enligt anställningsskyddslagen. Särskilt för mindre företag kan detta få negativa konsekvenser för verksamheten.
Regeringen anser att det finns behov av lägre och mer förutsebara risker för arbetsgivare i samband med uppsägningar. Om arbetsgivare riskerar stora och oförutsebara kostnader som en följd av en uppsägningstvist, kan arbetsgivares vilja att anställa minska. Inte minst gäller detta för mindre företag. Rädslan att anställa kan särskilt drabba personer som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden, exempelvis unga och nyanlända. Regeringen anser att om en arbetsgivare har sagt upp en arbetstagare ska anställningen upphöra vid uppsägningstidens utgång, även om det har uppkommit en tvist om uppsägningens giltighet. Det bör inte heller vara möjligt att få ett intermistiskt beslut om att anställningen ska bestå tills tvisten är slutligen avgjord.
Avstängning kan ske under uppsägningstiden
Enligt det nuvarande regelverket får en arbetstagare under tvist om ogiltig uppsägning inte stängas av från arbetet på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl. Syftet med den nuvarande ordningen är bl.a. att hindra att värdet för arbetstagaren av
109
en dom, varigenom en uppsägning förklaras ogiltig, inte får någon reell betydelse därför att arbetstagaren under mellantiden har varit skild från arbetet och sedan har svårt att återuppta detta, t.ex. när någon annan har satts i arbetstagarens ställe. Arbetsdomstolen efterfrågar skäl till förslaget att en arbetstagare vid tvist om giltigheten av en uppsägning inte ska ha samma skydd som i dag mot avstängning under uppsägningstiden. Regeringen kan konstatera att syftet med dagens avstängningsförbud inte längre gör sig gällande eftersom regeringen föreslår att arbetstagaren inte längre ska kvarstå i anställningen under tvistetiden. Regeringen vill dock i sammanhanget påminna om att arbetstagaren fortsatt kan ha rätt till lön och andra förmåner under uppsägningstiden även om avstängning sker.
Ingen möjlighet till intermistiska beslut om anställningens bestånd
Vid tvist om giltigheten av en uppsägning gäller enligt nuvarande bestämmelser att anställningen består tills tvisten slutligt har avgjorts. Om det uppstår en tvist om giltigheten av ett avskedande, består däremot inte anställningen under tvisten. Domstolen kan interimistiskt besluta att annat ska gälla än vad som följer av dessa bestämmelser. Vid en uppsägning kan domstolen på arbetsgivarens begäran besluta att anställningen trots tvisten ska upphöra vid utgången av uppsägningstiden eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer. Vid ett avskedande är det i stället arbetstagaren som kan begära att domstolen ska bestämma att anställningen trots avskedandet ska bestå tills tvisten har slutligt avgjorts. Som ovan angivits föreslår regeringen att vid en tvist om giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande ska arbetstagaren inte kunna få ett intermistiskt beslut av domstol om att anställningen ska bestå tills tvisten är slutligt avgjord. Lagrådet konstaterar att även om en uppsägning eller ett avskedande är uppenbart ogrundat är den domstol som ska pröva målet förhindrad att fatta ett interimistiskt beslut i frågan. Lagrådet ifrågasätter om förslaget är ändamålsenligt. Regeringen bedömer att i en sådan situation är ett interimistiskt beslut om anställningens bestånd i sig inte ett mer ändamålsenligt skydd för arbetstagarens anspråk på arbetsgivaren än skadestånd. Detta följer av att arbetstagare inte, med ett stöd av ett interimistiskt beslut om anställningens bestånd, kan ges tillträde till arbetsplatsen eller återfå sina arbetsuppgifter. Det innebär inte heller att arbetsgivarens löneutbetalning till arbetstagaren verkställs, eftersom arbetsgivaren nödvändigtvis inte följer ett interimistiskt beslut. Arbetsgivare som inte följer ett interimistiskt beslut blir skadeståndsskyldiga, i likhet med situationen då en arbetsgivare vägrar rätta sig efter en dom varigenom en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande. Ett interimistiskt beslut om anställningens bestånd ger därmed enligt regeringens bedömning nödvändigtvis inte arbetstagare ett effektivare skydd än skadestånd.
Lagrådet väcker frågan om förslaget gällande att domstol inte kan besluta att anställningen ska bestå under tvist om ogiltigt avskedande är begränsat till tvister som har uppkommit när någon har blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. Regeringen kan konstatera att förslaget innebär att arbetstagare enbart kan yrka ogiltigförklaring av avskedanden där omständigheterna inte ens kan anses ha motiverat en giltig uppsägning.
110
Det är av denna anledning inte möjligt att ogiltigförklara ett avskedande där det finns giltiga skäl för en uppsägning och därmed inte möjligt att få ett interimistiskt beslut i dessa fall.
Arbetsdomstolen och Sveriges advokatsamfund anför att det behöver förtydligas om avsikten är att en part inte heller ska kunna begära ett interimistiskt förordnande om anställningens bestående under en tvist med stöd av rättegångsbalken. Regeringen kan konstatera att avsikten med förslaget är att det vid en tvist om giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande inte ska vara möjligt för arbetstagaren att kunna få ett interimistiskt beslut av domstol om att anställningen ska bestå tills tvisten är slutligt avgjord. I detta ligger att det inte heller bör vara möjligt att med stöd av annan lagstiftning förordna att anställningen ska bestå i avvaktan på avgörandet, dvs. med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740).
Enligt regeringens uppfattning behöver detta tydligt anges i anställningsskyddslagen.
Arbetstagares ekonomiska förutsättningar under tvist
Förslaget om att en arbetstagare inte längre kvarstår i anställningen under tvist om uppsägningens giltighet kan försämra arbetstagares möjligheter att angripa uppsägningar som arbetstagaren anser har varit ogiltiga. Det gäller för de arbetstagare som saknar inkomst vid uppsägningstidens utgång och som därför hamnar i en ekonomiskt utsatt situation, något som även Göteborgs tingsrätt och Offentliganställdas förhandlingsråd konstaterar. En ekonomiskt utsatt situation kan försvaga incitamentet att driva en uppsägningstvist. Det gäller i synnerhet för arbetstagare som inte kan få stöd av en facklig organisation för att driva tvisten mot arbetsgivaren.
Enligt regeringens uppfattning bör skillnaden med förslaget i förhållande till vad som gäller i dag i huvudsak bli att arbetstagaren under den tid en tvist pågår efter uppsägningstidens utgång kommer att behöva skaffa sig inkomst från annat håll, sannolikt genom arbetslöshetsförsäkringen och andra kompletterande försäkringar eller genom ett nytt arbete. LO påpekar att det föreligger en risk att arbetstagare står utan ersättning under tvistetiden. De ändringar som föreslås i arbetslöshetsförsäkringen, som innebär begränsningar av möjligheten att stänga av arbetstagaren från arbetslöshetsersättning under tvisten, syftar till att dämpa denna eventuella effekt och underlätta för arbetstagare att ta tillvara sina rättigheter, se avsnitt 5.3.5. Utöver detta vill regeringen understryka att uppsägningstiden är en viktig del av anställningsskyddet och en rättighet för arbetstagaren. Den innebär att en arbetstagare, vid en uppsägningssituation, under en övergångstid får möjlighet att ställa om inför de nya förutsättningarna, t.ex. genom att söka ett nytt arbete. Uppsägningstiderna regleras i anställningsskyddslagen och varierar från en till sex månader beroende på arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Genom avtal kan uppsägningstiderna även förlängas till förmån för arbetstagaren. Rätten till uppsägningstid är därmed en viktig del av arbetstagares ekonomiska förutsättningar under tvist om ogiltig uppsägning då den ger arbetstagare möjligheter till en omställningsperiod.
111
Vissa särskilda frågor om uppsägning ogiltigförklaras av domstol
En arbetstagare som tar en ny anställning under tvisten, varefter domstolen ogiltigförklarar uppsägningen av den tidigare anställningen, skulle ha två anställningar samtidigt.
Akademikeralliansen, Offentliganställdas
förhandlingsråd, Saco och Saco-S anser att det behövs klargöranden gällande denna situation som kan uppstå som en följd av att en anställning inte består under tvist om uppsägningens giltighet.
Det kan konstateras att den situationen kan uppstå redan i dag när det gäller ogiltigförklarande av avskedande. Situationen tycks dock inte vara vanligt förekommande på arbetsmarknaden vilket enligt regeringens uppfattning tyder på att parterna i regel hittar lösningar i de enskilda fallen.
Regeringen vill även i sammanhanget förtydliga att innebörden av att en uppsägning eller ett avskedande ogiltigförklaras är att anställningen består på samma villkor som tidigare. Anställningen ska alltså fortgå som om uppsägningen eller avskedandet aldrig hade skett. Arbetstagaren har då rätt till den lön och andra förmåner som kan ha gått förlorade. Arbetstagaren har även rätt att som anställningstid tillgodoräkna sig den tid som om denne rätteligen borde ha varit kvar i anställningen, något som
Offentliganställdas förhandlingsråd efterfrågat förtydliganden om.
Stockholms universitet bedömer att det i princip kommer att vara omöjligt att återgå i tjänst efter ett ogiltigförklarande med det föreslagna systemet. Regeringen vill med anledning av detta påminna om att en arbetstagare har möjlighet att återfå sin anställning om arbetstagaren yrkat om detta i samband med att domstol ogiltigförklarat en felaktig uppsägning eller ett felaktigt avskedande. En arbetsgivare har fortsatt möjlighet att betala ett normerat skadestånd enligt anställningsskyddslagen om arbetsgivaren vägrar att rätta sig efter domen. Detta kommer att gälla även med det föreslagna regelverket. Utöver detta gör regeringen bedömningen att skadestånden bör höjas vid ett ogiltigförklarande av en felaktig uppsägning eller ett felaktigt avskedande, se avsnitt 5.3.4. Detta bör få en förebyggande effekt och därmed motverka att arbetstagare blir felaktigt uppsagda eller avskedade och därmed hamnar i tvister av ovan angivet slag.
Lagrådet anger att en arbetstagare vars uppsägning eller avskedande har ogiltigförklarats, men arbetsgivaren innan domslutet har försatts i konkurs, riskerar att endast ha en oprioriterad fordran i arbetsgivarens konkurs.
Bestämmelserna i lönegarantilagen (1992:497) torde inte vara tillämpliga enligt Lagrådet. Regeringen kan konstatera att arbetstagare i den angivna situationen kan komma att inte omfattas av rätten till statlig lönegaranti. Förslaget innebär dock ingen begränsning av en arbetstagares möjlighet att enligt 15 kap. rättegångsbalken begära kvarstad gällande andra anspråk på arbetsgivare, exempelvis ekonomiska (jfr 43 § första stycket anställningsskyddslagen och 5 kap. 3 § lagen
[
1974:371] om rättegången i
arbetstvister). Förtydliganden har gjorts i författningskommentaren med anledning av Lagrådets synpunkt.
Intermistiska beslut som en tingsrätt meddelat
Enligt 43 § andra stycket anställningsskyddslagen får beslut som en tingsrätt har meddelat under rättegången överklagas särskilt. Lagrådet konstaterar att om rätten att överklaga ska gälla alla beslut under
112
rättegången, som att avvisa ett vittne eller ställa in en muntlig förhandling, förefaller den bestämmelsen vara svår att förena med skyndsamhetskravet som finns i första stycket. Regeringen noterar att det inte föreslås några materiella ändringar i den bestämmelse som Lagrådet har synpunkter på. Enligt förarbetena till bestämmelsen får vissa interimistiska beslut överklagas i särskild ordning, se propositionen om ny anställningsskyddslag (prop. 1981/82:71 s. 156 f). Detta innebär, efter de nu föreslagna ändringarna, att beslut om att en tidsbegränsad anställning ska gälla tills vidare ska kunna överklagas särskilt till Arbetsdomstolen. Rätten att överklaga enligt den föreslagna bestämmelsen gäller således inte alla beslut under rättegången utan endast vissa interimistiska beslut.
Förslagets förhållande till den statliga sektorn
I förarbetena till 1994 års lag om offentlig anställning En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. (prop. 1993/94:65 s. 30) anförde regeringen att de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden alltmer hade lämnat de statliga särlösningarna på nästan alla avtalsbara områden och utvecklat lösningar som i princip stämde överens med vad som gällde inom den privata sektorn. I ett avseende behölls dock en statlig särreglering i reformen som finns kvar än i dag. Till skillnad från arbetsmarknaden i övrigt gäller i staten ett krav på att en uppsägning från en anställning ska vara skriftlig, 10 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. I 11 § i lagen anges att en anställning upphör utan särskild åtgärd om den anställde får en ny statlig anställning. Enligt bestämmelsen gäller detta om inte något annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av föreskrifter som regeringen meddelar. Om det finns särskilda skäl får regeringen besluta att anställningen inte ska upphöra enligt andra stycket i bestämmelsen, se 3 § anställningsförordningen (1994:373). Vissa remissinstanser bl.a. arbetstagarorganisationerna
Offentliganställdas förhandlingsråd och Saco-S efterfrågar klargöranden om vad regeringens förslag innebär för tillämpningen av 11 §.
Bestämmelsen har ansetts vara svår att tillämpa eftersom den utgår från att en statligt anställd bara har en tillsvidareanställning åt gången och att anställningen är på heltid. Bestämmelsen tar inte heller hänsyn till förekommande anställningsformer. Regeringen konstaterar dock att den situation som 11 § berör kan uppstå i dag i samband med ogiltigförklaring av ett avskedande. Praxis är begränsad vilket kan tyda på att bestämmelsen inte genererar några tvister. Situationen kan också hanteras genom att en arbetstagare, som under en tvist om ogiltigförklaring får en ny statlig anställning som arbetstagaren föredrar, kan välja att frånfalla yrkandet om ogiltigförklaring men vidhålla yrkandet om allmänt skadestånd. Regeringen noterar även att den största praktisk betydelsen för statligt anställda sannolikt är det kollektivavtal på det statliga avtalsområdet med avvikelser från 11 §, Villkorsavtalen (VA-T). Enligt 13 kap. VA-T har en statligt anställd som är tillsvidareanställd rätt till ledighet, som längst för två år, för att ha en annan statlig anställning. Arbetsgivare kan bevilja ledighet för längre tid om det finns särskilda skäl. Kollektivavtalen finns tillgängliga på Arbetsgivarverkets webbplats. Regeringen konstaterar att kollektivavtal om avvikelser från 11 § även framgent kommer att kunna
113
träffas. Förslaget att en anställning inte längre ska bestå vid tvist om giltigheten av en uppsägning påverkar inte denna möjlighet.
Såsom anges i avsnitt 5.1.2 innebär ett starkt anställningsskydd för statligt anställda bl.a. ett värnande av statsanställdas professionella integritet och att allmänna intressen behöver beaktas vid reglering av statliga anställningar. Det bör dock beaktas att utvecklingen länge har gått mot att arbetsrättsliga förhållandena inom staten ska överensstämma med vad som gäller inom privat sektor, i den omfattning som grundlagsregleringen om statligt anställdas rättsställning medger. Förslagen kan sammantaget inte innebära en sådan påtaglig försämring för statligt anställda, jämfört med anställda på den övriga arbetsmarknaden, att en särreglering i anställningsskyddslagen är motiverad. Regeringen föreslår därför inte någon ändrad reglering för statens område i det här avseendet.
5.3.2 Följdändringar i andra lagar som hänvisar till anställningsskyddslagen
Regeringens förslag: Hänvisningar till anställningsskyddslagen ska justeras i följande lagar:
1. lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.,
2. lagen om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare,
4. lagen om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet,
5. lagen om rätt till ledighet av trängande familjeskäl,
6. lagen om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete, och
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskassan anger att förslagets effekter när talan förs enligt diskrimineringslagen inte är tillräckligt berett. I övrigt har ingen av remissinstanserna haft någon synpunkt på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I ett flertal lagar hänvisas till 34, 35 och 43 §§anställningsskyddslagen. Bestämmelserna reglerar tvister om giltigheten av uppsägningar eller avskedanden samt domstolens handläggning av yrkanden om interimistiska beslut i dessa ärenden.
Hänvisningen finns i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m., lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare, föräldraledighetslagen (1995:584), lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet, lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl och lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete och diskrimineringslagen (2008:567). Med anledning av de föreslagna ändringarna i anställningsskyddslagen behöver hänvisningar i de angivna lagarna justeras på så sätt att hänvisningarna till
43 § andra stycket tas bort. Justeringarna innebär att ändringarna i anställningsskyddslagen får genomslag även när talan förs med stöd av de angivna lagarna. Reglerna om interimistiska beslut kommer därmed inte
114
heller att gälla när talan med anledning av uppsägning eller avskedande förs med stöd av dessa lagar.
Försäkringskassan anger att förslagets effekter när talan förs enligt diskrimineringslagen inte är tillräckligt utredda, vilket behöver ske för att säkerställa arbetstagares rätt till effektivt rättsligt skydd enligt Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.
Regeringen vill framhålla att det enligt förslaget fortsatt går att ogiltigförklara en felaktig uppsägning eller ett felaktigt avskedande och få anställningen tillbaka. Arbetstagare kommer även fortsatt ha rätt till ekonomiskt skadestånd och ersättning för den kränkning som överträdelsen inneburit i dessa situationer, se avsnitt 5.3.1. och 5.3.4. Förslaget innebär således inte att sanktionerna vid felaktiga uppsägningar eller avskedanden ändras utan att den processuella ordningen ändras. Regeringen bedömer därmed att arbetstagare fortsatt kommer ha rätt till ett effektivt rättsligt skydd och att förslaget därmed inte strider mot det nämnda direktivet. Det kan också i sammanhanget konstateras att majoriteten av andra medlemsstater inom EU inte har en ordning som innebär att arbetstagare kvarstår i anställningen vid tvist om uppsägning, se bl.a. betänkandet En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30 s. 344 ff.).
115
5.3.3 Det ska finnas undantag för vissa fackliga förtroendemän
Regeringens förslag: Om det uppkommer en tvist om giltigheten av en uppsägning av en facklig förtroendeman ska anställningen bestå tills tvisten slutligt har avgjorts, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att förtroendemannens anställning består. Förtroendemannen ska inte få stängas av från arbete på grund av de omständigheter som har lett till uppsägningen, om det inte finns särskilda skäl. Förtroendemannen ska ha rätt till lön och andra anställningsförmåner så länge anställningen består.
Om det har uppkommit en tvist i frågan om huruvida förtroendemannen har särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen, ska en domstol på förtroendemannens begäran interimistiskt kunna besluta att hans eller hennes anställning består. Domstolen ska även interimistiskt kunna besluta att en pågående avstängning av förtroendemannen ska upphöra. På arbetsgivarens begäran ska domstolen interimistiskt kunna besluta att förtroendemannens anställning ska upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer.
Vid en tvist om giltigheten av ett avskedande av en facklig förtroendeman ska en domstol kunna besluta interimistiskt att förtroendemannens anställning trots avskedandet ska bestå, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att förtroendemannens anställning består. Har domstolen meddelat ett sådant beslut, ska arbetsgivaren inte får stänga av förtroendemannen från arbete på grund av de omständigheter som har lett till avskedandet. Förtroendemannen ska ha rätt till lön och andra anställningsförmåner så länge anställningen består.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Bestämmelsen i promemorian har dock en annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig är positiva till förslaget. Bland dessa finns Arbetsgivarverket, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner,
Svenskt Näringsliv och TCO. Utöver dessa huvudorganisationer är också bl.a. Företagarna, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kompetensföretagen, Lantbrukarnas Riksförbund, Offentliganställdas förhandlingsråd, och Svensk Industriförening positiva till förslaget. Svensk Scenkonst är positivt men ser dock att den nya placeringen i förtroendemannalagen i stället för i anställningsskyddslagen kan medföra en risk att regeln inte uppmärksammas. Flera myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Försäkringskassan, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Umeå tingsrätt, Umeå universitet och Uppsala universitet är även de positiva eller har inget att erinra. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation är kritisk och anser att ordningen enligt anställningsskyddslagen måste anses utgöra tillräckligt skydd även för facklig förtroendeman. Arbetsdomstolen anför att det bör utvecklas varför ett avstängningsförbud behöver införas då förslaget förbjuder avstängning
116
från arbetet, men inte från utförandet av det fackliga uppdraget som skyddas av andra bestämmelser i lagen. Vissa remissinstanser, bl.a.
Företagarna och Sveriges Kommuner och Regioner anser att en vägledning kring begreppet särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen skulle kunna underlätta tillämpningen av bestämmelsen och minska risken för potentiella tvister i frågan. Offentliganställdas förhandlingsråd anger att det är angeläget att inte låsa tillämpningen av vem som är facklig företrädare av särskild betydelse till en viss nivå samt att det behövs en utvidgad tolkning för kommunal facklig verksamhet. Stockholms universitet anför att det finns oklarheter om vad anställningsskyddet för dessa arbetstagare ska innebära t.ex. om uppsägningen aktualiserats för att den fackliga förtroendemannen sexuellt trakasserat en kollega.
Skälen för regeringens förslag
Fackliga förtroendemäns anställning bör bestå under tvisten
Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, förtroendemannalagen, innehåller bestämmelser som på olika sätt skyddar den fackliga verksamheten på en arbetsplats. En förtroendeman har exempelvis rätt till den ledighet som fordras för det fackliga uppdraget. Under ledigheten har han eller hon rätt till bibehållna anställningsförmåner. Bestämmelsen om en förtroendemans företräde till fortsatt arbete vid en driftsinskränkning är en del i skyddet för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.
Vid förtroendemannalagens tillkomst övervägdes om det skulle skapas ett särskilt skydd mot uppsägning eller avskedande av en facklig förtroendeman. Det skydd som följde av de allmänna reglerna i anställningsskyddslagen ansågs dock tillräckligt för att tillgodose en facklig förtroendemans behov av skydd i anställningen. Några särskilda regler om skydd mot uppsägning eller avskedande på grund av det fackliga uppdraget infördes därför inte. Specialregeln om företräde till fortsatt arbete begränsades på så sätt att företräde till fortsatt arbete bara gäller om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.
I avsnitt 5.3.1 föreslås att en anställning inte längre ska bestå vid en tvist om en uppsägnings giltighet och att anställningsskyddslagens regler om interimistiska beslut vid tvister om giltigheten av uppsägningar och avskedanden ska tas bort. Ändringarna syftar till att sänka arbetsgivares kostnader vid tvister. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att ordningen enligt anställningsskyddslagen måste anses utgöra tillräckligt skydd även för facklig förtroendeman. Regeringen anser dock att de skäl som ligger bakom förslagen inte motiverar en försämring av skyddet för den fackliga verksamheten på en arbetsplats. Undantag bör därför göras för de fackliga förtroendemän vars funktion är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Det skydd som anställningsskyddslagens bestämmelser ger bör kvarstå när det gäller dessa fackliga förtroendemän men bestämmelsen bör flyttas till förtroendemannalagen.
Regeringen föreslår att placeringen av bestämmelsen i förtroendemannalagen ska ligga i anknytning till andra bestämmelser i lagen som på olika sätt skyddar den fackliga verksamheten på en arbetsplats. Detta bör
117
minska risken, som Svensk Scenkonst påpekar, att bestämmelsen inte uppmärksammas.
Förtroendemän av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen
Vissa remissinstanser, bl.a. Företagarna och SKR, anser att en vägledning kring uttrycket särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen skulle kunna underlätta tillämpningen av förslaget och minska risken för potentiella tvister i frågan. Offentliganställdas förhandlingsråd anser att det är angeläget att inte låsa tillämpningen av vem som är facklig företrädare av särskild betydelse till en viss nivå samt att det behövs en utvidgad tolkning för kommunal facklig verksamhet.
När det gäller vad kravet på att förtroendemannen ska vara av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen bör ha för innebörd kan vägledning enligt regeringens mening hämtas från motsvarande uttryck i 8 § första stycket förtroendemannalagen. Enligt förtroendemannalagen är det personens fackliga funktion eller roll på arbetsplatsen som ska ha den särskilda betydelsen. Som exempel på en sådan person nämns i förarbetena är en klubbordförande som arbetar på heltid med fackliga uppgifter på arbetsplatsen, se propositionen med förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen m.m. (prop. 1974:88 s. 159 och 222.) Förtroendemannen ska ha i uppdrag att fullgöra uppgifter av väsentlig betydelse för hela arbetstagarkollektivet. Förtroendemannens personliga kvalifikationer eller egenskaper i övrigt saknar däremot betydelse enligt förtroendemannalagen.
Att låta anställningens bestånd vara beroende av en omständighet som riskerar att bli tvistig, dvs. huruvida förtroendemannen har särskild betydelse för den fackliga verksamheten, kan innebära problem. Tvisten kan nämligen medföra en osäkerhet för såväl arbetsgivaren som förtroendemannen och dennes fackliga organisation om anställningen består eller inte efter uppsägningstidens utgång. För att undvika tvister om förtroendemannen har särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen anser regeringen att det är lämpligt att det ska finnas en möjlighet att hos domstolen begära ett interimistiskt beslut om att förtroendemannens anställning består i stället för att den fackliga organisationen ska ha tolkningsföreträde, jfr 9 § förtroendemannalagen.
Behovet av avstängningsförbud under tvist
Enligt det nuvarande regelverket får en arbetsgivare inte, om anställning består under tvist, stänga av en förtroendeman från arbete på grund av omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avskedet. Regeringen anser att denna ordning fortsatt bör gälla. Precis som
Stockholms universitet pekar på kan det finnas särskilda omständigheter som gör att även en facklig förtroendeman bör kunna stängas av från arbetet. Därför bör det liksom i dag vara möjligt att stänga av dessa arbetstagare under tiden som tvisten pågår om det finns särskilda skäl för det.
Som regeringen ser det finns det två alternativ för skyddet av den fackliga verksamheten på en arbetsplats. Antingen skyddas arbetstagare som har fackliga uppdrag från att stängas av från arbetet eller så skyddas
118
utförandet av det fackliga uppdraget. Det senare alternativet skyddas redan i dag enligt förtroendemannalagen, något som Arbetsdomstolen även påpekar. Det kan dock i sammanhanget konstateras att Arbetsdomstolen i sin praxis har uttalat att en avstängning från arbetet inte i sig behöver innebära att arbetstagaren hindras från utförandet av det fackliga uppdraget, se AD 1985 nr 112. Regeringen ser därför att det finns skäl att behålla ett skydd mot avstängning från arbetet för dessa arbetstagare.
5.3.4 Det allmänna skadeståndet ska motverka lagstridiga uppsägningar och avskedanden
Regeringens förslag: Om en uppsägning eller ett avskedande ogiltigförklarats och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär ska bestämmas, ska särskilt syftet att motverka överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden beaktas.
Även när talan förs om ogiltighet av avskedande ska syftet att motverka överträdelser av ogiltigt avskedande särskilt beaktas när ersättning för kränkning bestäms vid ett lagstridigt avskedande men där det funnits sakliga skäl för uppsägning.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Bestämmelsen i promemorian har dock en annan redaktionell utformning och placering i lagen.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget är positiva till det. Bland dessa finns Arbetsgivarverket,
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, Svenskt Näringsliv och TCO. Saco m.fl. lyfter dock upp att det är viktigt att beloppen följer den ekonomiska utvecklingen i samhället.
Saco framhåller även att höjningen behöver få genomslag i tillämpning för att uppnå balans i förhållande till andra förslag och ser även att förslaget med angivna nivåer kan uppfattas som takbelopp och att det finns en risk att det kan påverka förutsättningarna för förhandlingar och förlikningar. Utöver dessa organisationer är också bl.a. Akademikeralliansen,
Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kompetensföretagen och Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O) positiva till förslaget. Offentliganställdas Förhandlingsråd är positivt men anser att skadeståndsnivåerna ska höjas även för den som vinner en ren skadeståndsprocess. Fremia anser att beloppen är onödigt höga och att det borde vara förbehållet Arbetsdomstolen att bilda praxis avseende skadeståndens storlek. Flertalet myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Försäkringskassan, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Umeå tingsrätt och Umeå universitet är positiva eller har inget att erinra. Flera remissinstanser är kritiska till hela eller delar av förslaget. Arbetsgivaralliansen och Fastigo är kritiska och anser att beloppen även fortsättningsvis ska fastställas självständigt av domstolar. Småföretagarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att skadestånden borde vara proportionerliga i förhållande till företagens storlek. Företagarna, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Uppsala universitet är kritiska och anser att gällande skadeståndsnivåer är tillräckliga. Uppsala universitet
119
anser att det finns regler som verkar för att uppsägning endast kan tillgripas när det är absolut nödvändigt. Svensk Scenkonst är positivt i och för sig till att det allmänna skadeståndet ska motverka överträdelser, men ser inte skäl till schablonmässig höjning eftersom långa handläggningstider i domstol inte kan belasta arbetsgivare. Arbetsdomstolen har synpunkter om att förslaget bör kompletteras med ytterligare rekvisit för att få genomslag för syftet och föreslår lydelser för att bättre avspegla vad som avses. Domstolen efterfrågar även klargöranden gällande skadeståndet där avskedande konstaterats ogiltigt, men det funnits sakliga skäl för uppsägning. Stockholms universitet anser att det finns skäl att klargöra förslagets förhållande till 39 § anställningsskyddslagen. Göteborgs tingsrätt och Svensk industriförening anser att frågan om skadeståndens nivåer bör lämnas till rättstillämpningen. Svensk industriförening anser att föreslagna nivåer är för höga jämfört med andra allmänna skadestånd.
Skälen för regeringens förslag
De allmänna skadestånden bör höjas
I avsnitt 5.3.1 föreslås att anställningen inte längre ska bestå under en tvist om giltigheten av en uppsägning och att interimistiska beslut om att anställningen ska bestå inte ska kunna meddelas, vare sig vid uppsägning eller avskedande. Det konstateras där att den nuvarande bestämmelsen om anställningens bestånd under tvisten i praktiken har begränsad betydelse för arbetstagarens möjlighet att återvända till arbetet. Trots det kan bestämmelsen antas ha stor betydelse på annat sätt. Risken för en arbetsgivare att drabbas av stora kostnader vid en uppsägning kan bidra till att arbetsgivare behandlar och överväger uppsägningsfrågor med den omsorg som krävs. I stället för att underlätta en arbetstagares eventuella återgång till arbetet torde regeln snarare fylla funktionen att vara avskräckande för arbetsgivare att ta lättvindigt på uppsägnings- eller avskedandefrågan. Regeln utgör därmed enligt regeringen ett viktigt komplement till det allmänna skadeståndets allmänpreventiva funktion.
När anställningen inte längre ska bestå under en tvist om giltigheten av en uppsägning och en arbetstagare inte heller ska kunna få till stånd ett interimistiskt beslut om att anställningen ska bestå försvagas regelsystemets allmänpreventiva funktion. En praktiskt viktig del av den avskräckande funktionen försvinner. Lägre kostnader för arbetsgivaren skulle därmed kunna leda till mindre välövervägda uppsägningar, vilket behöver motverkas med hänsyn till anställningsskyddslagens övergripande syfte. Det är inte avsikten att ändringarna för att sänka arbetsgivares kostnader ska försämra arbetstagarnas skydd mot uppsägningar och avskedanden på felaktiga grunder. För att minska risken för godtycke och att anställningsskyddet urholkas anser regeringen att de allmänna skadestånden vid ogiltigförklaring av felaktiga uppsägningar och avskedanden bör höjas.
Hur ersättning vid ogiltiga uppsägningar och avskedanden ska bestämmas
En arbetsgivare som bryter mot anställningsskyddslagen ska betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet kan avse både
120
ersättning för arbetstagarens ekonomiska förlust, dvs. ekonomiskt skadestånd, och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär, s.k. allmänt skadestånd. Storleken på det allmänna skadeståndet vid en uppsägning eller ett avskedande utan tillräckliga skäl bestäms i rättspraxis efter vad som anses skäligt. Bedömningen av vad som är skäligt styrs inte av några riktlinjer i lagen. Nivån på skadeståndet beror på en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Hänsyn kan tas till vad arbetsgivaren insåg eller borde ha insett om felaktigheten i arbetsgivarens åtgärd och i vilken mån arbetstagaren själv kan lastas för att det blev som det blev. Nivån på det allmänna skadeståndet påverkas inte av om arbetstagaren yrkat såväl ogiltigförklaring som skadestånd eller endast skadestånd för uppsägningen eller avskedandet. Ersättningen för skada som uppkommit efter anställningens upphörande kan bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § anställningsskyddslagen.
Den allmänna lagstiftningsprincipen innebär att några belopp inte anges i lagen utan att det är domstolarnas uppgift att bestämma skadeståndets storlek. Ett par arbetsgivarorganisationer, bl.a. Arbetsgivaralliansen,
Fastigo, Fremia, Göteborgs tingsrätt och Svensk industriförening, anser att beloppen även fortsättningsvis ska fastställas självständigt av domstolar. Denna princip för lagstiftningen har bekräftats av riksdagen, se t.ex. justitieutskottets två betänkanden med samma namn Våldsbrott och brottsoffer (bet. 2015/16:JuU22 och bet. 2016/17:JuU20). I enlighet med den principen konstaterar regeringen att det inte kan komma i fråga att i anställningsskyddslagen ange med vilka belopp allmänt skadestånd ska bestämmas när en arbetsgivare har agerat i strid med anställningsskyddslagens bestämmelser. Regeringen anser dock, precis som Arbetsdomstolen, att det finns skäl att tillföra ytterligare rekvisit i lagtexten för att få genomslag för förslaget. Därför föreslås att det i lagtexten förtydligas att det allmänna skadeståndet för ogiltig uppsägning eller avskedande bör vara på en sådan nivå att syftet att motverka överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden särskilt beaktas.
Det föreslås även att det ska förtydligas att syftet att motverka överträdelser av ogiltigt avskedande också särskilt bör beaktas när ersättning för kränkning bestäms vid ett lagstridigt avskedande där det funnits sakliga skäl för uppsägning.
Skadestånden ska följa den ekonomiska utvecklingen i samhället
Regeringen anser, precis som Saco m.fl, att det är viktigt att skadeståndsbeloppen följer den ekonomiska utvecklingen i samhället.
Företagarna och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att skadestånden ska beakta de särpräglade omständigheterna i varje ärende.
Regeringen instämmer i dessa synpunkter och konstaterar att det fortsatt är upp till domstolarna att ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen i samhället och beakta de enskilda omständigheterna i varje ärende vid utdömande av skadestånd.
Skälig nivå på det allmänna skadeståndet
I betänkandet En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30) bedömdes storleken på det allmänna skadeståndet numera vanligtvis ligga runt 80 000 kronor vid en uppsägning utan saklig grund. Vid oriktiga
121
avskedanden ansågs normalbeloppet vara omkring 125 000 kronor eller strax där under. Om en arbetstagare felaktigt blivit avskedad under omständigheter som ändå skulle ha varit tillräckliga för en giltig uppsägning, bedömdes att det allmänna skadeståndet normalt ligger runt 50 000 kronor. Företagarna, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Uppsala universitet anser att gällande skadeståndsnivåer är tillräckliga.
Med beaktande av förslaget att anställningen inte ska bestå under en tvist om giltigheten av en uppsägning och att arbetstagaren inte ska kunna få till stånd ett interimistiskt beslut om att anställningen ska bestå, vare sig vid uppsägning eller avskedande, krävs dock enligt regeringen att nivåerna på de allmänna skadestånden vid ogiltighetsförklaring av uppsägning eller avskedande i normalfallen sätts högre än i dag. Regeringen anser att detta bör gälla för alla arbetsgivare, oavsett storlek, eftersom syftet med förslaget är att den allmänpreventiva funktionen ska stärkas särskilt vid överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden. Regeringen gör bedömningen att skadeståndsnivåerna i parternas principöverenskommelse kan anses skäliga utifrån de föreslagna ändringarna om att anställningen inte längre ska bestå vid tvist. Principöverenskommelsen anger att det allmänna skadeståndet vid en felaktig uppsägning i normalfallet bör uppgå till 135 000 kronor och vid ett lagstridigt avskedande till 190 000 kronor. Vidare bör, om arbetstagaren har yrkat ogiltigförklaring, det allmänna skadeståndet vid ett lagstridigt avskedande där det funnits sakliga skäl för uppsägning i normalfallet uppgå till 90 000 kronor. Regeringen kan även konstatera att det allmänna skadeståndet, precis som enligt nuvarande regelverk, inte omfattas av begränsningen att det högst kan bestämmas till det belopp som anges i 39 §. För att åstadkomma de höjda nivåerna bör det i lagtexten anges att särskilt syftet att motverka överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden ska beaktas när ersättning bestäms. Detta innebär en skärpning i förhållande till vad som gäller i dag då domstolen ska beakta det allmänpreventiva syftet för att motverka överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden, något som även Arbetsdomstolen påpekar. Ytterst är det dock domstolarnas sak att i sin rättstillämpning bestämma skadeståndsnivåerna.
Arbetsdomstolen efterfrågar även klargöranden om avsikten är att beloppet i de fall arbetstagaren yrkat ogiltigförklaring vid ett lagstridigt avskedande där det funnits sakliga skäl för uppsägning, till skillnad mot övriga fall, är avsett att endast gälla när arbetstagaren framställt yrkande om ogiltigförklaring. Regeringen anser att det i den angivna situationen är tillräckligt att ogiltighetstalan förts avseende avskedandet för att ett visst förhöjt skadestånd ska komma i fråga om domstolen konstaterat att sakliga skäl för uppsägning är uppfyllt men att laga grund för avsked inte funnits. Regeringen avser av denna anledning förtydliga förslaget med innebörden att syftet att motverka överträdelser av ogiltigt avskedande också särskilt bör beaktas när ersättning för kränkning bestäms vid ett lagstridigt avskedande där det funnits sakliga skäl för uppsägning.
122
Var bestämmelsen bör placeras
I promemorian föreslås att bestämmelsen ska placeras tillsammans med nuvarande skadeståndsbestämmelse i anställningsskyddslagen. Den bestämmelsen är dock tillämplig på sanktioner av överträdelser av hela lagen. För att få genomslag i de särskilt angivna situationerna bedömer regeringen att bestämmelsen bör placeras i en egen paragraf.
5.3.5 Avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning bör inte tillämpas i vissa situationer
Regeringens förslag: Bestämmelser om avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning på grund av att den sökande utan giltig anledning har lämnat sitt arbete eller att han eller hon har uppfört sig otillbörligt och skilts från sitt arbete ska inte tillämpas om arbetet har upphört
1. enligt en överenskommelse som har träffats sedan arbetsgivaren har tagit initiativ till att skilja sökanden från arbetet, eller
2. genom en uppsägning från arbetsgivarens sida och frågan om uppsägningens giltighet är föremål för en rättegång eller en förhandling enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet eller kollektivavtal.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inga synpunkter på förslaget. Bland annat LO bedömer att den föreslagna bestämmelsen innebär en förbättring för arbetstagare. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering ser positivt på inriktningen på förslaget men anser att det kan ha vissa negativa sidoeffekter genom lägre jobbsökaraktivitet. Myndigheten konstaterar dock att de som berörs av förslaget är en väldigt liten grupp i relation till hela arbetskraften. Akademikeralliansen och Fastigo välkomnar förslaget men anser att det kan öka incitamentet att tvista. Sveriges a-kassor bedömer att förslaget ökar förutsägbarheten för den sökande och att antalet avstängningar bör bli färre. Sveriges a-kassor och Företagarna ser vissa tolknings- och utredningssvårigheter med förslaget att avstängning inte ska tillämpas när arbetsgivaren och arbetstagaren har ingått en överenskommelse och befarar att det kan leda till en ökad administration för arbetslöshetskassorna. Sveriges a-kassor ser en viss risk för att ageranden som kan vara otillbörliga i arbetslöshetsförsäkringens mening inte kan sanktioneras till följd av arbetsgivarens handlande, vilket kan anses motverka syftet med arbetslöshetsförsäkringens sanktionsbestämmelser för den som orsakat sin arbetslöshet. Sveriges a-kassor ser dessutom svårigheter med att återkräva utbetalad ersättning på grund av att arbetslöshetskassorna inte får tillräckligt med information om att en uppsägnings giltighet är föremål för tvist eller om den enskilde vunnit framgång med sin talan. Akademikerförbundet SSR och Saco anser att promemorians förslag att avstängning inte ska tillämpas om det pågår en tvist om en uppsägning även ska omfatta tvister om avskedanden.
123
Offentliganställdas förhandlingsråd och Naturvetarna har synpunkter på hur förslaget påverkar tvister om uppsägning respektive avskedande. Arbetsförmedlingen ser ett behov av att regelverket om återbetalningsskyldighet för ersättning för deltagande i arbetsmarknadspolitiska program harmonierar med förslaget. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen anser att förslaget avviker från arbetslöshetsförsäkringens grundläggande principer om att den som orsakar sin arbetslöshet i normalfallet ska stängas av från rätten till ersättning, vilket kan påverka sanktionsbestämmelsernas legitimitet. Myndigheten befarar även att det kan uppstå en ny återkravssituation.
Skälen för regeringens förslag
I avsnitt 5.3.1 föreslås att vid en tvist om en uppsägnings giltighet bör inte längre anställningen bestå till dess tvisten slutligt har avgjorts. Förslaget innebär att arbetstagaren inte har rätt till lön och andra anställningsförmåner efter uppsägningstidens slut. Det kan då bli nödvändigt för arbetstagaren att vända sig till en arbetslöshetskassa för att ansöka om ersättning från arbetslöshetsförsäkringen för att trygga sin försörjning.
Villkor för rätten till arbetslöshetsersättning
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som syftar till att ge ekonomisk trygghet för enskilda i händelse av arbetslöshet. Den som blir arbetslös har, om vissa villkor är uppfyllda, rätt till arbetslöshetsersättning. Villkoren för rätten till arbetslöshetsersättning regleras i huvudsak i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring.
Villkoren består av en samling allmänna villkor och ett krav på minsta arbetad tid före arbetslösheten, det så kallade arbetsvillkoret. De allmänna villkoren innebär bl.a. att sökanden ska vara arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning under minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och även i övrigt stå till arbetsmarknadens förfogande. Den som ansöker om ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska lämna de uppgifter som behövs för att en arbetslöshetskassa ska kunna bedöma om den sökande har rätt till ersättning. Ett viktigt underlag för arbetslöshetskassornas bedömning är ett intyg om den sökandes arbetsförhållanden och uppgifter om orsaken till att arbetet har upphört. Vilket underlag som en arbetslöshetskassa behöver för sin bedömning beror på skälen till att arbetet har upphört. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av dagpenning och enligt huvudregeln är en ersättningsperiod 300 ersättningsdagar.
Omständigheter som kan orsaka en avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning
Inom arbetslöshetsförsäkringen finns sanktionsregler för den som missköter sitt arbetssökande, förlänger eller orsakar arbetslösheten. Bakgrunden till sanktionsreglerna är bl.a. att den enskilde i dessa fall inte är ofrivilligt arbetslös. Sanktioner kan beroende på sanktionsgrund bestå av varning eller avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning. Under
124
en pågående anställning kan en arbetstagare i viss utsträckning undvika att bli arbetslös t.ex. genom att finna en ny anställning innan den befintliga lämnas. För att betona vikten av att arbetstagare inte ska agera på ett sådant sätt att de hamnar i arbetslöshet kan den som har orsakat sin arbetslöshet stängas av från rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under en tid. En sökande kan även få en varning om denne missköter sitt arbetssökande genom att exempelvis inte medverka till att upprätta en individuell handlingsplan eller inte aktivt söka lämpliga arbeten. Den som själv har orsakat sin arbetslöshet kan enligt huvudregeln stängas av från rätten till ersättning i 45 ersättningsdagar, 43 b § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Om den sökande i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod upprepar beteendet, kan sökanden stängas av i ytterligare upp till 45 ersättningsdagar vid det andra tillfället. Om den sökande upprepar sitt beteende en tredje gång inom samma ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning förrän denne på nytt uppfyller ett arbetsvillkor. Den sökande kan själv anses ha orsakat arbetslösheten, t.ex. om sökanden utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från sitt arbete, 43 b § första stycket 1 och 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring.
En sökande som på egen begäran lämnar sitt arbete och har en giltig anledning stängs inte av från ersättning. Kraven för att den som har lämnat sitt arbete ska anses ha en giltig anledning är normalt höga. En sökande som har lämnat sitt arbete t.ex. på grund av att denne har utsatts för kränkande särbehandling, kan ha en giltig anledning att lämna arbetet. Även en sökande som lämnar en tillsvidareanställning för en provanställning kan anses ha en giltig anledning att lämna sitt arbete. Enligt praxis prövas frågan om den sökande haft giltig anledning att lämna anställningen mot bakgrund av vad som allmänt anses vara godtagbara skäl och med en sammanvägning av förhållandena i det aktuella fallet, se HFD 2012 ref. 25. Vilka underlag och uppgifter som arbetslöshetskassan behöver för sin bedömning kan därför variera.
Otillbörligt uppförande kan t.ex. vara onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran att följa arbetsledningens anvisningar. Om sökanden blivit uppsagd av personliga skäl, kan det ses som att denne har orsakat sin arbetslöshet genom ett otillbörligt uppförande. Arbetslöshetskassans bedömning av om en sökande har rätt till ersättning innefattar en prövning av om en avstängning är motiverad.
Avstängning ska inte ske i vissa situationer
Med anledning av förslaget i avsnitt 5.3.1 att en anställning inte bör bestå under tiden som en tvist om anställningens giltighet pågår kan en arbetstagare hamna i en situation där denne står utan lön eller annan inkomst. Enligt regeringens uppfattning bör en arbetstagare inte hamna i en så utsatt ekonomisk situation så att denne t.ex. inte förmår att göra sina rättigheter gällande vid en tvist. I syfte att underlätta för arbetstagare att kunna få arbetslöshetsersättning föreslås att avstängning från arbetslöshetsersättning inte ska ske i vissa situationer. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen anser att promemorians förslag avviker från arbetslöshetsförsäkringens grundläggande principer vilket kan påverka
125
sanktionsbestämmelsernas legitimitet. Regeringen konstaterar dock att förslaget inte påverkar de övriga villkoren som finns i arbetslöshetsförsäkringen. En sökande kommer även fortsättningsvis att behöva uppfylla t.ex. villkoret om att aktivt söka arbeten och att månatligen lämna en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid. Om sökanden missköter sitt arbetssökande eller förlänger sin tid i arbetslöshet, kan en avstängning från rätten till ersättning aktualiseras av dessa skäl.
Ingen avstängning när en anställning upphör enligt en överenskommelse
När en arbetsgivare anser att en arbetstagare lämpligen bör lämna sin anställning, och det saknas sakliga skäl för en uppsägning eller ett avskedande, är en möjlig väg att arbetstagaren och arbetsgivaren enas om en överenskommelse om uppsägning. En arbetstagare som väljer att ingå en sådan överenskommelse med arbetsgivaren i stället för att tvista riskerar dock att bli avstängd från rätten till ersättning på den grunden att arbetstagaren utan giltig anledning har lämnat sitt arbete. Den första situationen i vilken avstängning från arbetslöshetsersättning inte bör ske bör därför vara när arbetet har upphört enligt en överenskommelse som har träffats sedan arbetsgivaren tagit initiativ till att skilja sökanden från arbetet.
Sveriges a-kassor ser en viss risk för att enskilda som agerat på ett sådant sätt som är att bedöma som otillbörligt uppförande i arbetslöshetsförsäkringens mening, till följd av arbetsgivarens handlande, undgår en avstängning. I dessa fall kan bestämmelsen anses motverka syftet med arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser om avstängning för den som orsakat sin arbetslöshet. Lagrådet, som har en liknande synpunkt som
Sveriges a-kassor, konstaterar att förslaget ger arbetsgivare och arbetstagare en möjlighet att komma överens i syfte att undvika en tillämpning av bestämmelserna i 43 b § första stycket 1 och 2 i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring om avstängning. Regeringen vill betona att syftet med det föreslagna undantaget inte är att det ska användas för att kringgå bestämmelserna om avstängning. Undantaget är avsett för situationen där det är arbetsgivare som tagit initiativ till överenskommelsen. Regeringen delar Sveriges a-kassors bedömning att antalet avstängningar kan komma att bli färre. Det är dock positivt om arbetsgivare och arbetstagare kan enas och situationen kan lösas på ett sätt som båda parter är nöjda med. Att arbetet upphör i samförstånd sedan arbetsgivaren har gett uttryck för sin uppfattning att anställningen bör avslutas är fördelaktigt för båda parter och något som inte bör motverkas. Bedömningen av om det föreslagna undantaget från bestämmelserna om avstängning är tillämpligt omfattas av arbetslöshetskassornas prövning av rätten till arbetslöshetsersättning.
Sveriges a-kassor befarar att det kommer att krävas viss utredning för att fastställa om det är arbetsgivaren som har tagit initiativet till att skilja sökanden från arbetet och att den utredningen kan kompliceras av att det inte finns några formkrav på överenskommelsen eller något krav på vederlag. Även Företagarna lyfter att det finns svårigheter med tolkning och bevisföring vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.
Till skillnad från förhållandena vid en uppsägning från arbetsgivarens sida föreskrivs inte några formkrav i anställningsskyddslagen för
126
överenskommelser om en anställnings upphörande som ingås mellan en arbetsgivare och en arbetstagare. En sådan överenskommelse omfattas inte av anställningsskyddslagen. Det är viktigt att arbetsgivaren och arbetstagaren i dessa situationer kan diskutera fritt vilka villkor som ska ingå i överenskommelsen. Möjligheterna för att arbetsgivaren och arbetstagaren enas borde även öka om parterna inte är bundna vid formkrav eller andra kriterier. Det är dock väsentligt att det är arbetsgivaren som tar initiativet till överenskommelsen. En sökande som har avslutat sin anställning på egen begäran ska enligt huvudregeln i lagen om arbetslöshetsförsäkring stängas av i 45 dagar. Regeringen anser att det inte framstår som lämpligt att uppställa särskilda krav på form eller innehåll för initiativet från arbetsgivarens sida till en överenskommelse om att anställningen ska upphöra.
Sveriges a-kassor anser även att det i vissa fall kan vara svårt att få det underlag som behövs från arbetsgivaren. Vilket underlag och vilka uppgifter som arbetslöshetskassan behöver vid sin prövning av en ansökan om arbetslöshetsersättning varierar utifrån det enskilda fallet. I en ansökan om arbetslöshetsersättning ska den sökande ange varför en tidigare anställning har avslutats och ge in ett intyg från den tidigare arbetsgivaren om arbetsförhållanden och övriga uppgifter av betydelse. Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en särskild blankett, men skyldigheten är inte förenad med sanktioner. Om det medför stora svårigheter att få ett intyg från arbetsgivaren kan sökanden styrka uppgifterna på annat sätt.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att avstängning inte ska ske när en anställning upphör enligt en överenskommelse på initiativ från arbetsgivaren. Då kan arbetstagare känna sig trygga i att de inte stängs av från rätten till arbetslöshetsersättning när en anställning har upphört enligt en överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Ingen avstängning under tiden som det pågår en tvist om en uppsägnings giltighet
En sökande som har blivit uppsagd och som tvistar med sin arbetsgivare om uppsägningens giltighet riskerar att stängas av från rätten till arbetslöshetsersättning på den grunden att denne har gjort sig skyldig till otillbörligt uppförande. Förslaget att en uppsagd arbetstagares anställning inte ska bestå under en tvist om uppsägningens giltighet grundas på behovet av att sänka arbetsgivares kostnader vid uppsägningar när arbetsgivaren har gjort rätt. Under tiden som tvisten pågår, efter uppsägningstidens utgång, kommer arbetstagaren att behöva ordna sin försörjning på annat sätt. Den arbetstagare som inte lyckas få ett nytt arbete kan ofta antas bli beroende av arbetslöshetsersättning för sin försörjning. Om arbetstagaren varken får lön eller arbetslöshetsersättning, riskerar arbetstagaren att hamna i en svår ekonomisk situation. En sådan situation bedöms ur försörjningssynpunkt försämra arbetstagarens möjlighet att använda sig av de rättsliga medel som står till buds för att angripa den uppsägning som arbetstagaren hävdar är felaktig. Det bör därför säkerställas att en sökande inte blir avstängd från rätten till arbetslöshetsersättning på grund av de omständigheter som är föremål för tvisten och så länge den arbetsrättsliga tvisten pågår. Akademikeralliansen och
Fastigo ser en risk i att förslaget kan öka incitamentet att tvista.
127
Regeringens uppfattning är att det är ovanligt att det uppstår tvister i dessa frågor och bedömer att antalet tvister inte förväntas öka i någon större omfattning med anledning av förslaget.
Akademikerförbundet SSR och Saco anser att den föreslagna bestämmelsen även bör omfatta tvister om avskedanden. I samma anda anser Offentliganställdas förhandlingsråd att det inte är rimligt att arbetstagare som sägs upp ges ett betydligt bättre skydd för sin försörjning än den som avskedas. Naturvetarna efterfrågar klargöranden om någon skillnad i hur förslaget påverkar en tvist om uppsägning respektive avskedande är avsedd. Principen om att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring innebär att det är arbetslösa med viss förankring på arbetsmarknaden och som under sin arbetslöshet står till arbetsmarknadens förfogande som kan ha rätt till ersättning. Det är en tänkt ofrivillig förlust av en sådan förankring som försäkringen avser att kompensera för.
Regeringen anser att det är viktigt att det finns sanktioner kvar för situationer då en sökande själv har orsakat sin arbetslöshet. Det bör därför inte införas ytterligare situationer då sanktionerna inte ska tillämpas. Arbetslöshetsförsäkringens sanktioner riskerar annars att förlora sin legitimitet.
Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att avstängning inte ska ske under tiden som det pågår en tvist om en uppsägnings giltighet. Då kan arbetstagare känna sig trygga i att de inte stängs av från rätten till arbetslöshetsersättning när de tvistar om en uppsägnings giltighet.
Återkrav och återbetalning av utbetalad ersättning
Om en sökande skulle vinna framgång med en tvist om en uppsägnings giltighet och får lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid för vilken den sökande har fått arbetslöshetsersättning, ska den sökande enligt 68 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring betala tillbaka ersättningen till arbetslöshetskassan. Denna bestämmelse för återbetalning ger uttryck för att den som får lön inte är arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen avser att underlätta en ekonomisk omställning mellan arbeten. Det är därför naturligt att en sökande som har fått ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och senare får lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid ska betala tillbaka utbetalad ersättning.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har påpekat att förslaget att behålla rätten till arbetslöshetsersättning under en pågående tvist får en mindre lyckad konsekvens om uppsägningen har skett på en felaktig grund eftersom det då uppstår en återkravssituation. Regeringen anser att arbetslöshetsförsäkringen bör fungera som en omställningsförsäkring vid ofrivillig arbetslöshet även i de situationer då det föreslås att avstängning inte ska tillämpas. En sökande som uppfyller villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning bör enligt regeringens uppfattning kunna få ersättning.
Enligt domstolspraxis är det en arbetslöshetskassa som ska visa att förutsättningar för återbetalning föreligger, se HFD 2011 ref. 81. Sveriges a-kassor ser svårigheter med att återkräva utbetalad ersättning eftersom arbetslöshetskassorna inte får tillräckligt med information. Sökande är
128
dock skyldiga att upplysa sin arbetslöshetskassa om alla omständigheter som kan påverka rätten till ersättning. Den information som ska lämnas enligt gällande reglering bedöms vara tillräcklig för att kunna ta beslut om återkrav. Att sökanden har vunnit framgång med en ogiltighetstalan och fått lön eller ekonomiskt skadestånd för tid under vilken den sökande fått arbetslöshetsersättning är en sådan omständighet. Att inte anmäla sådana ändrade förhållanden och därmed orsaka fara för att ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas felaktigt kan utgöra bidragsbrott enligt bidragsbrottslagen (2007:612).
Det är en arbetslöshetskassa som beslutar om återbetalning av den arbetslöshetsersättning som motsvarar ersättningen från arbetsgivaren. I beslutet anger arbetslöshetskassan hur många och vilka ersättningsdagar som återbetalningen avser. I och med återkravet återförs motsvarande antal ersättningsdagar till den sökandes ersättningsperiod. Regeringens uppfattning är att det inte finns något behov av ytterligare reglering i dessa situationer.
Den som är arbetslös kan även anvisas att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Arbetsförmedlingen ser ett behov av att säkerställa att regelverket om återbetalningsskyldighet för ersättning för deltagande i arbetsmarknadspolitiska program överensstämmer med förslaget. Regeringen instämmer i att det är viktigt att återbetalning kan krävas även i de fall då bl.a. aktivitetsstöd har betalats ut på felaktiga grunder. Ersättningen för deltagandet i arbetsmarknadspolitiska insatser regleras i förordning och regeringen kan vid behov besluta om ändringar.
129
5.4 Omreglering till lägre sysselsättningsgrad
5.4.1 Turordning och omställningstid ska införas vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad
Regeringens förslag: Om en arbetsgivare beslutar en omorganisation som på en och samma driftsenhet innebär att en eller flera arbetstagare vars arbetsuppgifter är lika ska erbjudas omplacering som bara innebär sänkt sysselsättningsgrad, ska arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som erbjuds:
1. Arbetstagare med kortare anställningstid ska erbjudas omplacering före arbetstagare med längre anställningstid.
2. Erbjudande med lägre sysselsättningsgrad ska lämnas före erbjudande med högre sysselsättningsgrad. En arbetstagare som accepterar sänkt sysselsättningsgrad ska ha rätt till en omställningstid. Under omställningstiden ska arbetstagaren få behålla sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner. Omställningstiden ska börja löpa när arbetstagaren accepterar erbjudandet och ska vara lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt vid en uppsägning från arbetsgivarens sida, dock längst tre månader. Det ska vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från reglerna om turordning och omställningstid.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Förslaget i promemorian anger inte att turordningen gäller bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som erbjuds.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig är positiva till hela eller delar av förslaget. Bland dessa finns LO,
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Svenskt Näringsliv, TCO, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Fremia, Försäkringskassan, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Offentliganställdas Förhandlingsråd och Uppsala universitet.
Offentliganställdas förhandlingsråd och LO anser att förslaget förbättrar skyddet vid omreglering och att beskrivningarna av lika arbete bör kunna ge Arbetsdomstolen vägledning. Flera remissinstanser, däribland Sveriges
Kommuner och Regioner, anser att det är oklart hur förslaget ska tillämpas i situationer där en omorganisation innefattar såväl sänkningar av sysselsättningsgrad som uppsägningar vid ett och samma tillfälle. Uppsala universitet och Offentliganställdas förhandlingsråd anser att förslaget har oklarheter i relation till viss offentlig verksamhet. Saco, Saco-S och Sveriges advokatsamfund anger att förslaget har oklarheter och att det riskerar att vara tvistedrivande. Arbetsdomstolen saknar motivering till att turordningskretsen ska omfatta arbetstagare vars uppgifter är lika och anser även att det bör övervägas om en takregel för det ekonomiska skadeståndet bör införas. Företagarna anser att förslaget riskerar att inskränka arbetsledningsrätten, är kritisk till införandet av en omställningstid och efterfrågar ett förtydligande i fråga om hur förslaget förhåller sig till andra relevanta bestämmelser i anställningsskyddslagen.
130
Småföretagarnas Riksförbund anser att den föreslagna omställningstiden är för lång för små företag. Lantbrukarnas Riksförbund anser att förslaget försvårar omorganisation och förespråkar av den anledningen undantag för de mindre arbetsgivarna. Seko – Service- och kommunikationsfacket anger att förslaget i grunden är bra och bedömer att det troligen kommer leda till en förbättring för de som är mest utsatta på dagens arbetsmarknad men anser samtidigt att reglerna riskerar att sällan bli tillämpliga.
Skälen för regeringens förslag
Omreglering av sysselsättningsgrad
Frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling) har under de senaste åren varit föremål för diskussion och debatt. Det finns i svensk rätt ingen särskild reglering som skyddar arbetstagare vid omreglering av sysselsättningsgrad. Arbetsdomstolen har dock i flera fall behandlat liknande frågor, se bl.a. AD 2016 nr 69 och AD 2012 nr 47. De rättsliga utgångspunkterna kan beskrivas på följande sätt. En arbetsgivare har möjlighet att med stöd av sin rätt att leda och fördela arbetet (arbetsledningsrätten) ensidigt genomföra vissa förändringar av anställningsförhållandet. Så länge åtgärderna ligger inom ramen för anställningen kan arbetsgivaren ensidigt genomföra förändringarna. Arbetstagarens sysselsättningsgrad är emellertid något som arbetsgivaren inte ensidigt kan ändra. Arbetsgivaren får i stället erbjuda arbetstagaren en ny anställning med den lägre sysselsättningsgraden. Om arbetstagaren godtar erbjudandet, ingås en ny anställning med den lägre sysselsättningsgraden. Någon rätt att under en övergångstid behålla sin befintliga sysselsättningsgrad har arbetstagaren inte. Anställningsskyddslagens bestämmelser om uppsägningstid och uppsägningslön är inte tillämpliga i dessa fall. Om arbetstagaren avböjer erbjudandet, kan arbetstagaren räkna med att bli uppsagd i de fall omorganisationen föranleds av en arbetsbrist. Detta eftersom det i så fall finns saklig grund för uppsägning samtidigt som den arbetstagare som tackar nej till ett skäligt omplaceringserbjudande anses ha förlorat sin plats i turordningen. Uppsägning får nämligen inte ske förrän arbetsgivaren har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Det lämnade erbjudandet om lägre sysselsättningsgrad betraktas som ett omplaceringserbjudande. Genom att lämna erbjudandet har arbetsgivaren alltså fullgjort sin omplaceringsskyldighet, under förutsättning att erbjudandet är skäligt. Erbjudanden av detta slag har i rättspraxis ansetts skäliga trots att de inneburit väsentliga sänkningar av sysselsättningsgraden.
En arbetsgivare är inte skyldig att lämna erbjudanden om sänkt sysselsättningsgrad i någon viss turordning, utan är fri att välja vem eller vilka arbetstagare som ska få erbjudandet. De turordningsregler som gäller vid uppsägning, som bygger på principen att arbetsgivaren inte fritt kan välja vem som ska sägas upp vid en driftsinskränkning, är alltså inte tillämpliga i hyvlingssituationer.
131
Arbetstagares skydd vid sänkt sysselsättningsgrad behöver stärkas
En arbetsgivare kan besluta att genomföra en omorganisation som innebär en sänkning av en eller flera arbetstagares sysselsättningsgrad. Det innebär att anställningens omfattning i timmar minskar. Om arbetstagaren accepterar förslaget, har sysselsättningsgraden omreglerats och samma arbetsuppgifter ska utföras av samma person på samma arbetsplats som innan förändringen. En uppsägning som grundar sig på att ett skäligt omplaceringserbjudande har avböjts medför att turordningsreglerna inte aktualiseras. Det skydd som är tänkt att träda in vid en arbetsbristsituation, dvs. att anställningstiden ska vara utslagsgivande, blir därför inte tillämpligt.
Det är mot denna bakgrund befogat att arbetstagare tillförsäkras ett förbättrat skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad. Regeringen vill även understryka att förslaget om ett stärkt skydd i dessa situationer ligger i linje med förslaget om att heltid ska vara norm på arbetsmarknaden.
Vissa remissinstanser, bl.a. Seko – Service- och kommunikationsfacket, stödjer regeringens ambition att stärka skyddet vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad men anser att bestämmelsen riskerar att sällan bli tillämplig eftersom den enbart tar sikte på situationer där sysselsättningsgraden sänks och inte på fall där även arbetsinnehållet ändras. Regeringens bedömning är att omreglering av sysselsättningsgrad är ett omfattande problem i branscher där deltid är vanligt, särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser. I enlighet med vad som ovan angetts ska ett omplaceringserbjudande vara skäligt. Detta innebär att om det är möjligt så ska det arbete som erbjuds vara ungefär likvärdigt med det tidigare arbetet. Enligt Arbetsdomstolens praxis har dock sänkningar av sysselsättningsgraden i regel ansetts vara skäliga omplaceringserbjudanden vilket medfört att det skydd som är tänkt att inträda inte blir tillämpligt. Därför anser regeringen att det behövs kompletterande regler gällande omplaceringserbjudanden som avser just sänkt sysselsättningsgrad.
Erbjudanden om sänkt sysselsättningsgrad ska lämnas i turordning
Den nuvarande ordningen innebär att en arbetsgivare som åtgärdar arbetsbrist genom att omreglera till lägre sysselsättningsgrad har mycket stor frihet att göra omplaceringar i verksamheten. Som angetts ovan innebär detta att turordningsreglerna i dag inte blir tillämpliga när arbetsbristen hanteras på detta sätt. Syftet med dagens turordningsregler är att enskilda arbetstagare i en specifik arbetsbristsituation ska behandlas förutsägbart. Detsamma bör gälla även när det gäller omreglering till lägre sysselsättningsgrad. Regeringen anser därför att erbjudanden om sänkt sysselsättningsgrad bör lämnas i turordning. Avsikten med förslaget är inte att inskränka arbetstagares och arbetsgivarens möjlighet att avtala om en sänkning av sysselsättningsgrad, något som Företagarna ser som en risk.
Lantbrukarnas Riksförbund bedömer att förslaget kan försvåra omorganisationer. Regeringen har förståelse för att det finns sådana situationer men bedömer att förutsättningarna för omorganisationer inte försämras i någon större utsträckning. Regeringen anser även att förslaget bidrar till att öka förutsebarheten i sådana situationer. Lantbrukarnas
132
Riksförbund föreslår att ett undantag ska göras för de mindre arbetsgivarna. Regeringen vill påminna om att turordningsreglerna vid uppsägning gäller alla arbetsgivare. I likhet med detta anser regeringen att även turordningsreglerna vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad bör gälla alla företag oavsett antalet anställda i syfte att undvika möjligheter till kringgående av turordningsreglerna och för att öka förutsebarheten för anställda även i mindre företag.
Flera remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner och
Företagarna, anser att det är oklart hur förslaget ska tillämpas i situationer där en omorganisation innefattar såväl sänkningar av sysselsättningsgrad som uppsägningar vid ett och samma tillfälle. I dessa fall anser regeringen att de föreslagna bestämmelserna om turordning vid sänkt sysselsättningsgrad bör tillämpas innan reglerna om turordning vid uppsägning aktualiseras. Denna ordning ligger i linje med praxis från
Arbetsdomstolen, se AD 2009 nr 50. Regeringen vill understryka att det är skillnad mellan omplaceringar som sker inom verksamheten med stöd av 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och den turordning vid uppsägningar som föreskrivs i 22 § anställningsskyddslagen. Den senare regleringen blir tillämplig först när det står klart att det inte finns några andra möjligheter än att säga upp en eller flera arbetstagare.
Regeringen föreslår därför att omplaceringserbjudande som enbart innebär en lägre sysselsättningsgrad ska lämnas i turordning mellan dem på driftsenheten som berörs av en omorganisation som innebär att en eller flera arbetstagare ska få en sänkning av sysselsättningsgraden. Den arbetstagare som har kortast sammanlagd anställningstid bör erbjudas omplacering först. Handlar det om flera tjänster med olika sysselsättningsgrad bör erbjudandena ske i en ordning där tjänster med lägre sysselsättningsgrad erbjuds först bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som erbjuds.
Turordningskretsen ska omfatta dem med lika arbetsuppgifter
När uppsägningar sker på grund av arbetsbrist utgörs turordningskretsen, när det inte kollektivavtalats om annat, av alla arbetstagare inom samma kollektivavtalsområde på samma driftsenhet. Med driftsenhet avses som utgångspunkt en sådan del av ett företag som är beläget inom ett och samma inhägnade område. Det innebär att om ett företag finns på olika orter blir det separata turordningskretsar för de olika orterna, men också för arbetare respektive tjänstemän. När det gäller omreglering av sysselsättningsgraden finns det anledning att använda en snävare turordningskrets. Detta eftersom det är viktigt att arbetsgivarna även fortsättningsvis har möjligheter att vidta åtgärder i syfte att öka precisionen i bemanningen. I promemorian föreslås därför att omplaceringserbjudandet ska lämnas i turordning bland dem, på en och samma driftsenhet, vars arbetsuppgifter är lika. Saco, Saco-S och Sveriges advokatsamfund anger att uttrycket lika arbetsuppgifter riskerar att vara tvistedrivande eftersom det inte är tillräckligt tydligt vad det innebär. Regeringen håller med om att införandet av ett nytt begrepp kan medföra att antalet tvister inledningsvis ökar. Samtidigt ser regeringen vikten av att turordningskretsen ska vara en annan än hela driftsenheten, enligt vad som
133
ovan angetts. Regeringen bedömer också att tillämpningen kommer att underlättas i takt med att rättspraxis utvecklas.
Regeringen föreslår därför att omplaceringserbjudanden om lägre sysselsättningsgrad till arbetstagare på en och samma driftsenhet ska lämnas i turordning bland dem vars arbetsuppgifter är lika.
Arbetstagare ska ges rätt till omställningstid
För den enskilde arbetstagaren kan en omreglering av sysselsättningsgraden, liksom vid en uppsägning, få stora konsekvenser på privatekonomin. Detta eftersom ett sänkt arbetstidsmått i de allra flesta fall också medför en lägre inkomst. Detta kan gälla i situationer då omreglering av sysselsättningsgraden sker i syfte att hantera en arbetsbristsituation, men också i situationer då samtliga tjänster i företaget dras ned med några procentenheter, ett fenomen som av vissa arbetstagarorganisationer kallas ekonomisk hyvling. Regeringen anser att den enskilde arbetstagaren måste ges tillfälle att se över sina kostnader och ställa om sin livssituation efter de nya förutsättningar som den nya sysselsättningsgraden medför. Därför föreslår regeringen att en arbetstagare som har accepterat ett erbjudande om en lägre sysselsättningsgrad bör ha rätt till en omställningstid. Under omställningstiden föreslås att arbetstagaren ska få behålla sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner. Omställningstiden bör vara lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt om arbetstagaren i stället hade blivit uppsagd, dock längst tre månader. Omställningstiden föreslås inledas när arbetstagaren har accepterat omplaceringserbjudandet.
Företagarna och Småföretagarnas Riksförbund anser att den föreslagna omställningstiden är allt för lång för små företag. Regeringen vill understryka att den föreslagna omställningstiden inte är längre än uppsägningstiden och att denna är samma oavsett företagets storlek. En lägre sysselsättningsgrad kan också för en arbetstagare i ekonomiskt hänseende likställas med en partiell uppsägning. Därför anser regeringen att det bör ges tid till omställning även för arbetstagare i mindre företag.
En arbetsgivare som bryter mot anställningsskyddslagen kan bli skyldig att betala skadestånd till arbetstagaren. När det gäller ersättning för förlust som avser tid efter anställningens upphörande finns dock en begränsning av skadeståndet, ett takbelopp. Arbetsdomstolen noterar att en arbetsgivare som bryter mot den föreslagna regleringen om turordning utan att anställningen upphör inte omfattas av detta takbelopp. Det takbelopp som begränsar skadeståndet för förlust som avser tid efter anställningens upphörande är delvis motiverad av att situationen då är utom arbetsgivarens kontroll. Så är inte fallet under pågående anställning. Om en arbetstagare exempelvis uppmärksammar en arbetsgivare på ett åsidosättande av bestämmelsen om omreglering av sysselsättningsgrad, har arbetsgivaren möjlighet att begränsa skadan. Regeringens bedömning är vidare att det vid sänkning av arbetstid sällan borde handla om summor som kommer upp i nivå med de takbelopp som anges i anställningsskyddslagen, eftersom det endast kan röra sig om den del av lönen som hänför sig till skillnaden i sysselsättningsgrad samt med tanke på att arbetstagaren måste iaktta preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen. Regeringen anser därför att det inte finns anledning att införa
134
en ny bestämmelse med ett takbelopp som ska gälla vid omreglering av sysselsättningsgrad då anställningen kvarstår.
Avvikelser i kollektivavtal bör vara tillåtet
Behoven av att omreglera arbetstagares sysselsättningsgrad ser olika ut på olika delar av arbetsmarknaden. I en del sektorer är så kallad hyvling mer omfattande än i andra och det är vanligast i kvinnodominerade branscher. Regeringen anser därför att det finns skäl att göra bestämmelsen dispositiv och föreslår därför att det blir tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från de föreslagna reglerna om omreglering till lägre sysselsättningsgrad, på samma sätt som reglerna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Förslagets förhållande till den statliga sektorn
Regeringen noterar, i likhet med Uppsala universitet och Offentliganställdas förhandlingsråd, att begreppet driftsenhet inte används när det gäller staten vid arbetsbrist eller företrädesrätt till återanställning. I den statliga regleringen utgår man i stället från ortsbegreppet respektive hela verksamheten. Driftsenhet är emellertid inte ett helt främmande begrepp eftersom anställningsskyddslagens bestämmelse om företrädesrätt till höjd sysselsättningsgrad kan vara tillämplig inom staten. I statlig verksamhet finns det många gånger bara en driftsenhet per myndighet och ort varför regeringen bedömer att det sällan torde vara några större svårigheter att avgöra vad som är en driftsenhet.
Grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning ska i andra hänseenden än de som berörs i regeringsformen meddelas i lag, 12 kap. 7 § regeringsformen. Vilka frågor som kan omfattas av bestämmelsen redogörs för i avsnitt 5.1.2. Den nu föreslagna bestämmelsen har karaktären av en turordningsregel. Regeringens bedömning är därför att bestämmelsen, i likhet med regleringen om turordningen vid uppsägning, inte är av sådan karaktär att den utgör en grundläggande bestämmelse om statligt anställdas rättsställning. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör vara dispositiv även på det statliga avtalsområdet.
135
5.5 Särskild visstidsanställning
5.5.1 Allmän visstidsanställning ersätts av särskild visstidsanställning
Regeringens förslag: Allmän visstidsanställning ska ersättas av särskild visstidsanställning. För särskild visstidsanställning ska följande gälla:
1. En särskild visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning när arbetstagaren har varit anställd i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än tolv månader under en femårsperiod eller under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete och anställningarna följt på varandra.
2. En arbetstagare som varit anställd i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än nio månader under de senaste tre åren har företrädesrätt till återanställning i ny särskild visstidsanställning.
3. När avtal om särskild visstidsanställning träffas är arbetsgivaren i samband med att avtalet ingås skyldig att skriftligen upplysa arbetstagaren om att han eller hon anställs i den anställningsformen.
4. Om en arbetstagare har haft tre eller flera särskilda visstidsanställningar under en och samma kalendermånad, räknas även tiden mellan anställningarna som anställningstid i särskild visstidsanställning. En arbetsgivare får inte anställa en arbetstagare i vikariat i syfte att kringgå denna regel. Det ska även fortsättningsvis vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från lagens regler om tidsbegränsade anställningar.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att tiden mellan anställningar ska räknas som anställningstid för arbetstagare som har haft tre eller flera särskilda visstidsanställningar under en och samma månad.
Bestämmelsen i promemorian har en något annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna: Flera reminstanser har inget att erinra eller ställer sig helt eller delvis bakom förslaget, däribland Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Försäkringskassan, Industrifacket Metall, LO,
Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O), Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenskt Näringsliv, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, Småföretagarnas Riksförbund och TCO. Flera remissinstanser, däribland Offentliganställdas förhandlingsråd och Saco-S, anger att förslaget får begränsat genomslag i staten på grund av dess särreglering och anser att det behövs följdändringar i anställningsförordningen (1994:373) eller att fortsatt särreglering motiveras särskilt. Umeå universitet och Uppsala universitet anser att förslaget försvårar rekrytering inom statlig sektor. Arbetsgivarverket, Saco-S, Stockholms universitet, Svensk scenkonst, Umeå universitet och Uppsala universitet anser att högskoleförordningen (1993:100) behöver anpassas till följd av förslaget.
Flera remissinstanser, däribland
Arbetsförmedlingen,
Arbetsgivaralliansen, och Företagarna, anger att förslaget innebär en
136
administrativ börda. Arbetsförmedlingen, Lantbrukarnas Riksförbund och
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anger att förslaget minskar flexibiliteten för arbetsgivare. Fastigo och Arbetsgivarverket anger att bestämmelserna blir svåra att tillämpa.
Sveriges Kommuner och Regioner anser att förslaget är negativt för verksamheter med stora vikariatsbehov eftersom särskild visstidsanställning framstår som förmånligare än vikariatsanställning.
Företagarna anser att förslagen leder till färre jobb och att personer som står långt från arbetsmarknaden kan få det svårare. Svensk Industriförening anser att kvalifikationstiden fortsatt bör vara 24 månader och anger att förslagen rimmar illa med intentionen att förenkla anställningar. Flera remissinstanser, däribland Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Seko – Service- och kommunikationsfacket, anger att förslaget inte är positivt för personer utan fast förankring på arbetsmarknaden. Seko –
Service- och kommunikationsfacket och LO anser att antalet otrygga anställningar bör minska. Umeå universitet bedömer att förslaget kan medföra att behovet av inhyrda arbetstagare ökar. Arbetsgivarverket,
Stockholms universitet, Svensk Scenkonst, Umeå universitet och Uppsala universitet anser att förslaget kan medföra arbetsbristsituationer, omfattande administration och ökad omsättning av arbetskraften. Försäkringskassan önskar förtydligande av hur anställningstid mellan anställningar beräknas. Arbetsgivarverket, Försäkringskassan och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förslaget om att vikariatsanställningar inte ska kunna användas för att kringgå förslaget om beräkning av anställningstid i vissa fall. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget saknar erforderlig analys och är främmande för rättsordningen.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande bestämmelser om visstidsanställningar
Lagen (1982:80) om anställningsskydd, förkortad anställningsskyddslagen, skiljer mellan tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. Det övergripande syftet med bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar är att skapa balans mellan arbetstagares anställningstrygghet och arbetsgivares behov av flexibilitet. Huvudregeln är att anställningsavtal gäller tills vidare. En tillsvidareanställning kan avslutas av en arbetsgivare endast om det finns saklig grund, se även avsnitt 6.1. Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas för allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsarbete samt för tidsbegränsad provanställning. Bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar har ändrats vid flera tillfällen, bl.a. med hänsyn till Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, visstidsdirektivet.
En allmän visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning efter en viss anställningstid hos arbetsgivaren. Enligt nuvarande bestämmelser sker det när arbetstagaren har varit anställd i allmän visstidsanställning i mer än två år, under en femårsperiod eller under en längre period då arbetstagaren haft tidsbegränsade anställningar som följt på varandra.
Arbetstagare i tidsbegränsad anställning som inte får fortsatt anställning har i vissa fall rätt att få besked om detta från arbetsgivaren. Om orsaken
137
till att anställningen inte får fortsätta är arbetsbrist, har arbetstagaren i vissa fall företrädesrätt till återanställning. För tidsbegränsat anställda gäller företrädesrätten från tidpunkten för arbetsgivarens besked och tills dess nio månader har förflutit från den dag då anställningen upphörde. För företrädesrätt behöver arbetstagaren dels ha tillräckliga kvalifikationer, dels ha varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren. Företrädesrätten till återanställning är densamma för tillsvidareanställning och allmän visstidsanställning.
En starkare ställning för arbetstagare med visstidsanställning
Enligt anställningsskyddslagen kan arbetstagare vara anställda på viss tid eller tillsvidare. Det finns flera olika skäl till att en arbetsgivare väljer att använda visstidsanställningar. Det kan t.ex. handla om att arbetskraftens storlek behöver kunna anpassas till säsongsvariationer. Det kan också handla om att ordinarie arbetstagare behöver ersättas under tillfällig frånvaro. Sedan den första anställningsskyddslagen trädde i kraft 1974 har olika typer av tidsbegränsade anställningar blivit vanligare på arbetsmarknaden. Behovet av visstidsanställningar kan sägas öka när anställningsskyddet för tillsvidareanställningar är starkt. Inom OECD är Sverige ett av de länder där den arbetsrättsliga skillnaden mellan tillsvidareanställning och visstidsanställning är störst. Sveriges bestämmelser om visstidsanställningar tillhör de minst restriktiva.
Visstidsanställningar tillgodoser arbetsgivares behov av flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan. Genom visstidsanställningar har arbetsgivare flexibilitet även i sina åtaganden gentemot sin totala arbetskraft. Visstidsanställningar kan vara en väg in i arbetslivet för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, eller ännu inte hunnit etablera sig. Visstidsanställningar kan även vara önskvärda för arbetstagare som endast kan eller vill ta ett tidsbegränsat arbete, t.ex. studerande. För arbetstagare anses visstidsanställningar dock ofta förknippade med lägre lön och mindre kompetensutveckling Om visstidsanställningar inte leder till tillsvidareanställningar, är de därför negativa för arbetstagarens ekonomiska situation och arbetstagarnas långsiktiga trygghet på arbetsmarknaden.
En visstidsanställning kan samtidigt inte avslutas genom uppsägning innan den avtalade anställningstiden har löpt ut, om det inte särskilt har överenskommits eller har stöd i kollektivavtal. På så sätt kan anställningsskyddet för visstidsanställda sägas vara starkare än för tillsvidareanställda, åtminstone så länge anställningen pågår. Visstidsanställda har däremot generellt sett en svagare anknytning till arbetsgivaren eftersom arbetsgivare i princip inte har någon skyldighet att erbjuda visstidsanställda ny anställning vid anställningstidens slut med undantag för den företrädesrätt till återanställning som gäller i vissa fall. Arbetsgivare som har behov av arbetskraft kan dock förutsättas ha intresse av att behålla eller att återanställa kvalificerade arbetstagare.
Det finns sammanfattningsvis för- och nackdelar, för både arbetsgivare och arbetstagare, med visstidsanställningar liksom med låg restriktivitet kring denna anställningsform. Anställningsformen har dock stor betydelse för en arbetstagares anställningsskydd. Regeringen anser att anställningsskyddet för arbetstagare i visstidsanställning behöver stärkas.
138
Anställningsformen särskild visstidsanställning bör snabbare leda till tillsvidareanställning
Regeringen anser att skillnaden mellan anställningsskyddet i visstidsanställningar och tillsvidareanställningar är alltför stor och att balansen behöver förbättras. Det är dock inte motiverat att begränsa arbetsgivares möjligheter att anställa arbetstagare i visstidsanställning eller att uppställa nya villkor för hur arbetsgivare tillgodoser sitt behov av arbetskraft. Det vore ett alltför stort ingrepp i arbetsgivarens rätt att organisera arbetet. Arbetsgivares behov av flexibilitet är väsentlig och bör värnas. Varaktiga behov av arbetskraft bör dock inte tillgodoses med visstidsanställningar. En arbetstagare med upprepade visstidsanställningar saknar den anställningstrygghet som en tillsvidareanställning innebär och det är lämpligt att en visstidsanställning efter viss tid kan övergå i en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Övergången kan i sådana fall anses vara en rimlig följd av att arbetsgivarens arbetskraftsbehov synes varaktigt. Enligt nuvarande bestämmelser kvalificerar sig arbetstagare i allmän visstidsanställning för övergång till tillsvidareanställning efter två år i allmän visstidsanställning hos arbetsgivaren. Svensk industriförening anser att kvalifikationstiden för övergång till tillsvidareanställning bör vara oförändrad. Regeringen anser att tryggheten och anställningsskyddet för arbetstagare i visstidsanställning behöver förstärkas och att visstidsanställningar snabbare bör kunna övergå till tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Det bör ske genom att anställningsformen särskild visstidsanställning föreslås införas och ersätta allmän visstidsanställning. Särskild visstidsanställning bör kvalificera för övergång till tillsvidareanställning efter tolv månader.
Arbetsdomstolen föreslår att
kvalifikationstiden ska anges vara ett år i stället för tolv månader, eller att det förtydligas hur många dagar kvalifikationstiden ska anses vara. Regeringen anser att kvalifikationstiden bör vara tolv månader samt noterar att begreppet månad i normalfallet innebär 30 dagar, se proposition med förslag till lag om anställningsskydd (prop. 1973:129 s. 248) och AD 2019 nr 56.
Anställningstid i visstidsanställning ska kvalificera för övergång till tillsvidareanställning
Lantbrukarnas Riksförbund anger att förslaget försvårar för arbetsgivare vars verksamheter har säsongsvariationer. Enligt nuvarande bestämmelser är det dock endast anställningstid i allmän visstidsanställning som kan kvalificera arbetstagaren för övergång till tillsvidareanställning.
Regeringen anser fortsatt att det endast bör vara sådan anställningstid som kvalificerar för övergång till tillsvidareanställning och nuvarande bestämmelser om säsongsanställningar föreslås fortsatt gälla. Fastigo anger att förslaget är komplicerat och föreslår i stället en gemensam konverteringsregel för vikariat och visstidsanställningar. Regeringen anser inte att en sådan inskränkning i arbetsgivares flexibilitet är motiverad.
Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anger att förslaget kan medföra att arbetsgivare väljer andra alternativ än att nyanställa. Umeå universitet har liknande farhågor och anger att användandet av inhyrda arbetstagare kan öka som en följd av förslaget. Regeringen anser att det är fortsatt lämpligt att arbetsgivare har flexibilitet vid organisering och
139
planering av verksamheten, t.ex. vid anställning. I avsnitt 5.7.1 lämnar regeringen förslag i syfte att förbättra inhyrda arbetstagares möjlighet att få tillsvidareanställning hos kundföretag.
Saco-S och Offentliganställdas Förhandlingsråd påpekar att staten enligt 9 § anställningsförordningen (1994:373) får anställa på begränsad tid utöver vad som följer av anställningsskyddslagen och föreslår följdändringar. Regeringen noterar att 9 § är dispositiv enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:260) om offentlig anställning, se även proposition om förslag till arbetsrättsreform m.m. (prop. 1975/76:105 bilaga 2 s. 159) och betänkandet Ändrad lagstiftning för statsanställda (bet. 1993/94:AU16 s. 23). Regeringen bedömer att förslaget i sig därför inte motiverar följdändringar i anställningsförordningen. Saco-S anser att anställningstid i alla typer av visstidsanställningar, även sådana som regleras i förordning eller kollektivavtal, ska kunna kvalificera arbetstagaren för övergång till tillsvidareanställning. Statliga arbetsgivare kan annars stapla olika typer av visstidsanställningar under lång tid och därigenom försvåra för arbetstagare att övergå till tillsvidareanställning i staten. Som angetts ovan anser regeringen att det endast är anställningstid i särskild visstidsanställning som snabbare bör leda till tillsvidareanställning.
Arbetsgivarverket och Sveriges Kommuner och Regioner påpekar att förslaget kan försvåra verksamheter med stora vikariatsbehov eftersom visstidsanställning kan framstå som förmånligare än vikariat. Regeringen instämmer i att förslaget kan ha sådana följder och framhåller att bestämmelsen om särskild visstidsanställning föreslås vara dispositiv, vilket möjliggör kollektivavtal där behoven inom vissa sektorer eller branscher kan beaktas.
Särskild visstidsanställning ger företrädesrätt till ny sådan anställning
Vid utgången av en visstidsanställning upphör arbetsgivarens och arbetstagarens åtaganden enligt anställningen. Enligt nuvarande bestämmelser kan en arbetstagare vars visstidsanställning har upphört i vissa fall ha företräde till ny anställning under en period efter att anställningen upphörde. Rätten till företräde gäller om arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den aktuella nya anställningen och gentemot personer som inte redan har en anställning hos arbetsgivaren. Företrädesrätten till återanställning kan sägas upprätthålla arbetstagares anknytning till arbetsgivaren efter att anställningen upphört. En förstärkt företrädesrätt kan således ge arbetstagare med tidsbegränsad anställning bättre möjlighet att kunna övergå till tillsvidareanställning. En förstärkt företrädesrätt kan ha särskild betydelse för arbetstagare med upprepade tidsbegränsade anställningar.
Nuvarande bestämmelser om företrädesrätt är desamma för arbetstagare med visstidsanställning och tillsvidareanställning. Regeringen anser att arbetstagare i den föreslagna anställningsformen särskild visstidsanställning bör ha företrädesrätt till ny sådan anställning. Regeringen anser att det skulle förbättra möjligheten till anställning för dessa arbetstagare och därigenom långsiktigt även förbättra möjligheten att snabbare kunna övergå till tillsvidareanställning. En förstärkt företrädesrätt för visstidsanställda bidrar även till att minska skillnaderna i anställningsskyddet
140
mellan visstidsanställningar och tillsvidareanställningar. Regeringen föreslår därför en kortare kvalifikationsperiod för företrädesrätt till återanställning i ny särskild visstidsanställning. Företrädesrätten bör inträda efter att arbetstagaren varit anställd i mer än nio månader i särskild visstidsanställning under en treårsperiod, om anställningen inte fick fortsätta på grund av arbetsbrist.
Företrädesrätt till återanställning för arbetstagare i visstidsanställning gäller från den tidpunkt då arbetsgivaren lämnade besked om att denne inte skulle få ny anställning vid den innevarande anställningens utgång. Sådant besked ska lämnas minst en månad innan anställningstiden utgång, eller när anställningen börjar om anställningstiden är kortare än en månad. Enligt nuvarande bestämmelser behöver sådant besked lämnas till arbetstagare med visstidsanställning endast om arbetstagaren vid anställningstidens utgång har varit anställd hos arbetsgivaren mer än 12 månader de senaste tre åren. Regeringens förslag om företrädesrätt till ny särskild visstidsanställning efter nio månader behöver därför återspeglas även i 15 § anställningsskyddslagen. Det framgår annars inte från vilken tidpunkt som arbetstagaren har företrädesrätt. Bestämmelsen bör således ändras på så sätt att en arbetstagare ska ha rätt till ett besked om att denne inte kommer få ny anställning vid den innevarande anställningens utgång redan när han eller hon varit anställd i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än nio månader under de senaste tre åren. I annat fall kommer en arbetstagare kunna ha upparbetat en företrädesrätt till återanställning utan att det av lagen framgår från vilken tidpunkt den börjar löpa.
Enligt 12 kap. 5 § andra stycket regeringsformen ska avseende endast fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet vid beslut om statliga anställningar. Skickligheten ska enligt 4 § andra stycket lagen (1994:260) om offentlig anställning sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Som Saco-S anger så innebär detta att förslaget inte får något större genomslag i staten.
Arbetstagare bör få skriftlig information om att de anställs i särskild visstidsanställning
Regeringen föreslår en anställningsform, särskild visstidsanställning, som snabbare ska kvalificera till tillsvidareanställning än allmän visstidsanställning. Regeringen föreslår även att anställningstid i särskild visstidsanställning ska kunna ge företrädesrätt till ny sådan anställning. Sammantaget syftar förslagen till att ge bättre möjligheter för arbetstagare i särskild visstidsanställning att kunna övergå till tillsvidareanställning. Fler arbetstagare kan därför ha behov av att kunna tillvarata de möjligheter som följer med anställningsformen. Det är därför väsentligt att arbetstagare har kunskap om när den anställning som ingås är en särskild visstidsanställning.
Enligt nuvarande bestämmelser i anställningsskyddslagen ska arbetsgivare lämna skriftlig information till arbetstagare om villkor av betydelse för anställningen däribland information om anställningen gäller för begränsad tid. Regeringen anser att den befintliga informationsskyldigheten inte är tillräcklig för att arbetstagaren ska kunna tillvarata de förbättrade möjligheter som den föreslagna anställningsformen bör
141
innebära. Arbetsgivarens informationsskyldighet bör därför utökas så att arbetstagare som anställs i särskild visstidsanställning bör få information om att anställningen har den formen, oavsett anställningstidens längd. Informationen bör lämnas i samband med anställningens ingående.
Arbetsförmedlingen, Arbetsgivaralliansen, Fastigo, Företagarna och Småföretagarnas Riksförbund anger att en utökad informationsskyldighet innebär administrativa bördor för arbetsgivare. Inför en eventuell anställning behöver dock arbetsgivare överväga lämplig anställningsform samt anställningens villkor och konsekvenser. Arbetsgivare kan även behöva beakta bl.a. tillträdes- och slutdag för tidigare visstidsanställningar och vikariat i upp till fem år bakåt i tiden. Med hänsyn till detta bedömer regeringen att en utökad skyldighet att, just vid en särskild visstidsanställning, skriftligen informera arbetstagaren även om att anställningen har denna form endast kan ha marginell effekt på arbetsgivarens totala administration vid anställningen. Denna effekt utgör inte tillräcklig för att avstå från en utökad informationsskyldighet, vars syfte är att förstärka arbetstagares ställning och underlätta snabbare övergång till tillsvidareanställning. Fremia anser att förslaget gör reglerna än mer komplicerade. Regeringen anser i stället att den utökade informationsskyldigheten kan bidra till arbetsgivares kunskap om och uppmärksamhet kring den föreslagna anställningsformen och för den arbetstagare som anställs på särskild visstidsanställning.
Beräkningen av anställningstid i särskild visstidsanställning
Det kan vara svårt för arbetstagare med visstidsanställning att få tillsvidareanställning. Det är vanligt att arbetstagare med visstidsanställning fortsatt har sådana anställningar under en lång tid av arbetslivet. Regeringen vill förbättra möjligheten för dessa arbetstagare att kunna få en tillsvidareanställning. Eftersom visstidsanställningar kan vara korta kan det vara svårt att uppnå ens den snabbare kvalifikationstid för övergång till tillsvidareanställning, eller upparbeta företrädesrätt till ny visstidsanställning, som regeringen nu föreslår. Regeringen föreslår därför även en kompletterande bestämmelse om hur anställningstid i den föreslagna anställningsformen särskild visstidsanställning bör beräknas. Regeringen föreslår att även tiden mellan anställningarna bör anses som anställningstid för arbetstagare som under en kalendermånad har haft tre eller flera anställningar i särskild visstidsanställning hos samma arbetsgivare. Lagrådet anser att det behövs förtydliganden och att lagtext och författningskommentar bör redovisa samma bestämmelse. Regeringen instämmer med Lagrådet och förtydliganden har gjorts i författningskommentaren till den föreslagna 3 §.
Den föreslagna beräkningen av anställningstid bör kompletteras med en bestämmelse om att arbetsgivare inte får anställa en arbetstagare för vikariat i syfte att kringgå bestämmelsen om att tiden mellan särskilda visstidsanställningar anses som anställningstid. Arbetsgivarverket anser att förslaget är oklart och svårtillämpat, vilket är negativt för samhällsviktiga verksamheter. Regeringen noterar, precis som Sveriges Advokatsamfund, Arbetsdomstolens praxis om rättsverkningarna vid kringgående av lag och om i vilka situationer rättstillämpningen inte ska godta ett sådant kringgående. I praxis har bl.a. framhållits att det vore stötande och från
142
rättslig synpunkt oriktigt att låta kringgående av lag passera, se AD 1986 nr 50. Regeringen anser därför att det kan vara berättigat att i författning förbjuda kringgående av den föreslagna bestämmelsen. Enligt Arbetsdomstolens praxis behöver det styrkas att en viss åtgärd varit kringgående och haft sådant syfte, samt att den framstår som otillbörlig i det enskilda fallet. Regeringen anser mot denna bakgrund att förslaget inte kan anses vara oklart och svårtillämpbart. Lagrådet anger att det inte av lagtexten framgår att det ska finnas ett särskilt otillbörlighetsrekvisit och att regleringen knappast behöver tyngas med någonting sådant. Lagrådet anser att det bör vara tillräckligt att ett syfte att kringgå arbetstagarens rätt ska bevisas och att det redan i det ligger en otillbörlighet. Regeringen instämmer med Lagrådet och författningskommentaren har justerats i linje med detta. Sveriges a-kassor förutsätter att förslaget om att tid mellan visstidsanställningar i vissa fall bör räknas som anställningstid inte påverkar rätten till arbetslöshetsersättning för samma period. Regeringen anser att situationen får hanteras genom tillämpning av vid var tid gällande bestämmelser inom arbetslöshetsförsäkringen.
Bestämmelserna om särskild visstidsanställning bör vara dispositiva
Enligt nuvarande bestämmelser är det möjligt att genom kollektivavtal göra undantag från bestämmelserna om allmän visstidsanställning. Regeringen anser att även bestämmelserna om den föreslagna anställningsformen särskild visstidsanställning bör vara dispositiva på så sätt. Svensk Scenkonst anser att det är positivt att avvikelser från bestämmelserna fortsatt ska kunna göras genom kollektivavtal och att visstidsanställningar borde begränsas av parterna om det är motiverat. Regeringen instämmer och anser att det är viktigt att parterna fortsatt kan anpassa bestämmelsen utifrån branschspecifika förutsättningar. Förslaget om anställningsformen särskild visstidsanställning bör, i likhet med den nuvarande regleringen av anställningsformen allmän visstidsanställning inte anses som en sådan grundläggande bestämmelse om statligt anställdas rättsställning som enligt regeringsformen ska meddelas i lag och bestämmelsen kan därför vara dispositiv även för visstidsanställningar i statlig sektor.
Förslagets förhållande till universitet och högskolor på statens område
Flera remissinstanser, däribland Stockholms universitet och Uppsala universitet framhåller att möjligheten att kunna anställa enligt allmän visstidsanställning är betydelsefull för universitetens kompetensförsörjning. Såsom Stockholms universitet anger gäller detta exempelvis forskningsprojekt som ofta kan vara kortfristigt finansierade. En inskränkning av möjligheterna att träffa tidsbegränsade anställningar kan hämma denna del av universitetets verksamhet. Stockholms universitet,
Umeå universitet och Uppsala universitet anser att förslaget om snabbare övergång till tillsvidareanställning kommer att skapa många arbetsbristsituationer vilket innebär ökad administration.
Regeringen anser att det är viktigt att visstidsanställningar snabbare övergår i tillsvidareanställning på universitets- och högskoleområdet liksom på arbetsmarknaden i övrigt. På statens område, dit de statliga lärosätena hör, gäller särskilda regleringar som även har betydelse för
143
förutsättningarna att kunna besluta om andra tidsbegränsade anställningar än visstidsanställning. Här kan nämnas bestämmelser i högskoleförordningen (1993:100) och centrala kollektivavtal som finns tillgängliga på Arbetsgivarverkets webbplats. Dessa bestämmelser om tidsbegränsade anställningar spelar en viktig roll i lärosätenas meriteringssystem och i deras samverkan med det omgivande samhället och möter därmed specifika behov som lärosätena har. Som myndigheter och därmed medlemmar i Arbetsgivarverket har de statliga lärosätena tillgång till information, rådgivning och utbildning som arbetsgivare på det statliga området behöver enligt 1 § tredje stycket förordningen (2007:829) med instruktion för Arbetsgivarverket. Detsamma gäller de icke-statliga arbetsgivare som verket företräder. Regeringen vill vidare framhålla att förslaget innebär att bestämmelserna om den föreslagna anställningsformen särskild visstidsanställning bör vara dispositiva.
5.6 Heltid som norm
5.6.1 Anställningsavtal ska anses gälla på heltid
Regeringens förslag: Anställningsavtal ska avse heltid, om inte något annat har avtalats.
Om anställningsavtalet inte avser heltid, ska arbetsgivaren på arbetstagarens begäran skriftligen ange skälet till detta. Informationen ska lämnas inom tre veckor från det att begäran framställts.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Bestämmelsen i promemorians förslag har en annan placering i anställningsskyddslagen, och en viss annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig är positiva till förslaget. Bland dessa finns Arbetsgivarverket, LO,
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Svenskt Näringsliv, TCO,
Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan. Svensk Scenkonst är positivt till förslaget och anger att det förutsätts att avtalsfrihet om sysselsättningsgraden kvarstår. Svensk Industriförening är positiv till förslaget men efterfrågar klargörande av hur förslaget ska tillämpas vid organisationsändringar och anger att förslaget bör begränsas till nyanställning. Arbetsdomstolen anger att det är lämpligare att lagtekniskt reglera förslaget i en ny paragraf. Domstolen ställer även frågan om avsikten är att ändra rättsläget när det gäller bevisbörda i en tvist om uppsägning. Sveriges a-kassor anför att förslaget kan komma att innebära att antalet beslut om återkrav ökar. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) delar uppfattningen att heltid ska utgöra normen för anställningar på svensk arbetsmarknad men ifrågasätter den administrativa pålagan som det föreslagna skriftlighetskravet innebär.
Några arbetsgivar- och företagarorganisationer, såsom Fastigo och
Lantbrukarnas Riksförbund, är kritiska till förslaget och anser att krav på skriftliga skäl är en onödig administrativ pålaga. Fastigo anser att arbetsgivare med högst två anställda bör kunna undantas från informationsskyldigheten. Företagarna är kritisk till förslaget och anser
144
att det kan utesluta arbetstillfällen som vore lämpliga att delas av flera arbetstagare och att förslaget är ett ingrepp i arbetsledningsrätten.
Skälen för regeringens förslag
En utgångspunkt för regeringens arbetslivspolitik är att heltid ska vara norm medan deltid ska vara en möjlighet. Detta är viktigt för jämställdheten, för möjligheten till egen försörjning och för att minska osakliga löneskillnader. En deltidsanställning kan medföra svårigheter för en arbetstagare att planera sin framtid, vilket kan leda till en ökad otrygghet och stress i arbetslivet. Exempelvis kräver många bostadsföretag och banker att man har en tillsvidareanställning på heltid för att man ska få hyra eller få ett lån till en bostad. Arbetsmarknaden bör också vara mindre könsuppdelad än vad den är i dag. Kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Detta bidrar till att kvinnor har sämre ekonomiska förutsättningar än män och att kvinnors livsinkomst blir lägre. Den framtida pensionen styrs helt av den samlade livsinkomsten vilket innebär att kvinnors lägre inkomster under förvärvslivet påverkar tiden efter pensionsåldern och leder till stora skillnader mellan kvinnor och mäns pensioner. Detta behöver förändras inte minst för att målet om ekonomisk jämställdhet ska uppnås. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Regeringen anser att det mot den bakgrunden bör ingå i reformeringen av arbetsrätten att ta ytterligare ett steg för att stärka normen om heltid.
Heltid ska vara norm och deltid en möjlighet
Heltidsnormen bör stärkas genom att en presumtion för detta införs i anställningsskyddslagen. Arbetsgivaren och arbetstagaren bör även fortsättningsvis ha möjlighet att komma överens om en annan sysselsättningsgrad än heltid. Ett anställningsavtal ska dock anses gälla på heltid, om det inte finns något annat avtalat mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Lagrådet anser att detta kan tolkas som att heltid även gäller i de fall då arbetstagaren inte har haft för avsikt att ingå avtal om heltidsanställning. Regeringen kan konstatera att förslaget om att heltidspresumtion bör gälla för alla anställningsavtal när någonting annat inte är avtalat innebär att presumtion om heltid gäller om inte något annat visats.
Företagarna anser att heltidsnormen kan utesluta arbetstillfällen som vore lämpliga att delas av flera arbetstagare och att förslaget är ett ingrepp i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Regeringen anser att regleringen bör utformas som en presumtion för heltid och att det av regleringen uttryckligen bör framgå att presumtionen gäller om något annat inte har avtalats mellan parterna. Därmed bedömer regeringen att den föreslagna regleringen inte kommer att begränsa avtalsfriheten eller minska möjligheten till deltidsanställningar där lägre sysselsättningsgrad kan lämpa sig bättre. Någon begränsning av förslagets tillämpning till att endast gälla vid nyanställningar, såsom Svensk Industriförening föreslår, bör inte göras.
Att heltidspresumtionen bör gälla för alla anställningsavtal när någonting annat inte är avtalat innebär att oklarheter om vad avtalsparterna kommit överens om går ut över den part som gör gällande något annat än heltid. Med anledning av Arbetsdomstolens fråga om bevisbördan vill
145
regeringen framhålla att någon förändring av rättsläget inte är avsedd i fråga om bevisbördans placering i en tvist om uppsägning eller avskedande.
En skyldighet för arbetsgivare att lämna information
För att presumtionen om heltid ska få effekt bör det även införas en bestämmelse om att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran ska informera om skälet för deltid. Syftet med förslaget är att det ska ge arbetsgivaren anledning att överväga om deltid verkligen är motiverat vilket kan bidra till en möjlighet till anställning på heltid om arbetstagaren önskar det. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges Kommuner och Regioner,
Småföretagarnas Riksförbund, Fastigo och Lantbrukarnas Riksförbund anser att kravet på att arbetsgivaren ska ange skälen för deltid skriftligt är en onödigt eller en allt för betungande administrativ börda för arbetsgivarna. Redan i dag är en arbetsgivare, oavsett antalet anställda, dock skyldig att lämna information till en arbetstagare om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsavtalet eller anställningsförhållandet. Dessutom har en deltidsanställd arbetstagare redan i dag företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad.
Regeringen anser därför att den administrativa börda som det innebär att lämna skriftlig information om anledningen till en avvikelse från heltidspresumtionen är begränsad och står i proportion till syftet med regleringen. Det ovan anförda gäller också arbetsgivare med få anställda varför det inte finns anledning att undanta dessa såsom Fastigo föreslår.
Var bestämmelsen bör placeras
I promemorian föreslås att bestämmelsen om heltid som norm ska placeras i anslutning till presumtionen om tillsvidareanställning i anställningsskyddslagen. Detta eftersom de två bestämmelserna har liknande karaktär. I promemorian föreslås det vidare att bestämmelsen om arbetsgivarens informationsskyldighet bör placeras i en ny paragraf bland lagens övriga regler om arbetsgivares informationsskyldighet.
Arbetsdomstolen anger att det är lämpligare att lagtekniskt införa en ny paragraf eftersom en egen paragraf gör det lättare att hänvisa till den nya regleringen. Regeringen delar den uppfattningen. Därför föreslår regeringen att bestämmelsen om heltid som norm ska införas i en ny paragraf som inkluderar både presumtionen om heltid och informationsskyldigheten.
146
5.7 Uthyrning av arbetstagare
5.7.1 En skyldighet att erbjuda tillsvidareanställning
Regeringens förslag: Ett kundföretag ska till en arbetstagare som genom uthyrning har varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i sammanlagt mer än 24 månader under en period om 36 månader erbjuda en tillsvidareanställning hos företaget. Erbjudandet ska lämnas senast en månad från det att tidsgränsen överskridits.
Kundföretaget får bestämma inom vilken tidsfrist arbetstagaren måste svara på erbjudandet. Arbetstagaren ska dock ha skälig tid att ta ställning till erbjudandet. Om arbetstagaren accepterar erbjudandet, upphör anställningen hos bemanningsföretaget utan särskild åtgärd när anställningen hos kundföretaget tillträds.
Kundföretaget ska dock ha möjlighet att i stället för att erbjuda en tillsvidareanställning betala en ersättning till arbetstagaren som motsvarar två månadslöner. Betalningen ska i så fall ske inom samma tid som erbjudandet om tillsvidareanställning skulle ha lämnats.
Kundföretagets skyldighet ska inte gälla mot arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att kundföretagets skyldighet inte ska gälla mot arbetstagare som är utstationerade från ett utländskt bemanningsföretag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är huvudsakligen positiva till förslaget, däribland
Fremia, Förhandlings- och
samverkansrådet PTK, Försäkringskassan, Konjunkturinstitutet, LO, Medlingsinstitutet, Offentliganställdas förhandlingsråd, Svenskt Näringsliv, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, TCO och Umeå tingsrätt. Flera remissinstanser är kritiska eller har invändningar på hela eller delar av förslaget, däribland Arbetsgivarverket, Företagarna, Seko – Service och kommunikationsfacket, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Uppsala universitet och Vinnova. Lantbrukarnas
Riksförbund anser att förslaget är negativt för småföretag som har behov av arbetskraft men som inte vill vara arbetsgivare. Fastigo och
Företagarna anser att förslaget är ett ingrepp i arbetsgivarens rätt att leda och organisera sin verksamhet. Uppsala universitet anser att förslaget kan öka omsättningen på konsulter. Vinnova anger att förslaget medför ökade kostnader för inhyrda konsulter. Kompetensföretagen anser att arbetsgivarbytet medför sämre plats i turordningen och kan ge sänkt lön för arbetstagaren. Arbetsdomstolen anser att förslaget bör kompletteras med krav på skriftlighet och tidsgräns i vissa avseenden samt att begreppen månad och månadslön behöver klargöras. Sveriges a-kassor efterfrågar förtydligande om hur ersättningen ska betraktas inom arbetslöshetsförsäkringen.
147
Skälen för regeringens förslag
Möjligheten att få tillsvidareanställning hos kundföretaget bör främjas
Genom lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare, förkortad uthyrningslagen, har Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, bemanningsdirektivet, genomförts i svensk rätt. Uthyrningslagen trädde i kraft år 2013 och gäller för arbetstagare som är anställda av bemanningsföretag i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning. Enligt lagen är kundföretag bl.a. skyldiga att informera inhyrda arbetstagare om lediga tillsvidareanställningar och provanställningar hos företaget. Vidare får bemanningsföretag enligt samma lag inte hindra en uthyrd arbetstagare att ta anställning hos kundföretag. Dessa bestämmelser grundar sig på artikel 6 i bemanningsdirektivet. Enligt artikel 6.1 ska arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag informeras om lediga platser i kundföretaget för att få samma möjligheter att hitta tillsvidareanställning som övriga arbetstagare i det företaget. Vidare anges i artikel 6.2 att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelser som förbjuder eller medför hinder för ingående av ett anställningsförhållande mellan kundföretaget och en arbetstagare som hyrs ut av ett bemanningsföretag efter det att uppdraget har avlutats, ska vara ogiltiga eller kunna ogiltigförklaras. Enligt EU-domstolen framgår av artikel 6 att ett av direktivets syften är att främja möjligheten för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag att få tillsvidareanställning hos kundföretaget, se dom den 14 oktober 2020 i de förenade målen C-681/18.
Den grundläggande likabehandlingsprincipen regleras i artikel 5 i bemanningsdirektivet. Enligt artikeln ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning för att undvika missbruk vid tillämpningen av artikeln och särskilt för att förhindra flera på varandra följande uppdrag som syftar till att kringgå bestämmelserna i direktivet. I anslutning till detta har EU-domstolen i den nämnda domen uttalat att direktivet även syftar till att medlemsstaterna ska se till att ett och samma kundföretags anlitande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag inte blir en permanent situation för en arbetstagare som hyrs ut (p. 60 i domen). Om flera på varandra följande uppdrag hos samma kundföretag som tilldelas samma arbetstagare leder till en längre verksamhetsperiod än vad som rimligen kan betecknas som tillfällig, kan detta enligt domstolen vara ett tecken på missbruk av på varandra följande uppdrag i den mening som avses i artikel 5.5. Regeringen anser mot den bakgrunden att det är motiverat att i uthyrningslagen ytterligare främja möjligheterna för inhyrda arbetstagare att få tillsvidareanställning hos kundföretaget och förebygga att inhyrningar blir av permanent karaktär.
En skyldighet för kundföretag att erbjuda tillsvidareanställning
En förbättrad möjlighet att få tillsvidareanställning hos kundföretag gynnar alla inhyrda arbetstagare. Med inhyrda arbetstagare menas arbetstagare som är anställda av ett bemanningsföretag och uthyrda till ett kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning, enligt definitionerna i 5 § uthyrningslagen. De möjligheter och rättigheter som arbetsrättsliga bestämmelser tillförsäkrar arbetstagare och deras fackliga
148
organisationer utövas i regel bäst i nära kontakt med arbetsgivaren och på den arbetsplats där arbetstagaren utför sitt arbete. För en långvarigt uthyrd arbetstagare, vars arbetsgivare är bemanningsföretaget, är arbetsplatsen i praktisk mening oftast hos kundföretaget. Möjligheten att tillgodogöra sig sina arbetsrättsliga rättigheter försvåras för arbetstagare som långvarigt är verksam på en annan arbetsplats än hos den formelle arbetsgivaren. Det är viktigt att en arbetstagare kan ansluta sig till den lokala fackliga organisationen på den arbetsplats där arbetstagaren faktiskt arbetar. Den organisationen har genom sin lokala förankring större möjligheter att företräda en inhyrd arbetstagare gentemot kundföretaget. Att främja långvarigt inhyrda arbetstagares möjligheter att få tillsvidareanställning hos kundföretag främjar därför även dessa arbetstagares möjligheter att utöva sina rättigheter på den arbetsplats som de i funktionell mening kan anses tillhöra.
Uppsala universitet anser att möjligheten att få tillsvidareanställning inte bör inträda gentemot kundföretaget. Regeringen vill framhålla att likabehandlingsprincipen är central i både bemanningsdirektivet och uthyrningslagen. Inhyrda arbetstagare ska tillförsäkras minst de villkor som skulle ha gällt om arbetstagaren varit anställd direkt av kundföretaget för att utföra samma arbete. Regeringen anser därför att det är möjligheten till tillsvidareanställning hos kundföretaget som bör främjas.
LO anser att tillsvidareanställning i stället borde främjas genom en bestämmelse om att inhyrning inte får ske om det tillgodoser ett permanent arbetskraftsbehov hos kundföretag. Regeringen noterar att det i svensk rätt tidigare fanns en tidsbegränsning för uthyrning. Enligt lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft fick en arbetstagare ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Bestämmelsen avskaffades år 1993 då det inte längre ansågs finnas behov av en sådan begränsning, se propositionen om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (prop. 1992/93:218 s. 30).
Regeringen anser att det är motiverat att förebygga att inhyrningar av arbetskraft får permanent karaktär. Regeringen anser att det i stället för att i lagen ange att permanenta arbetskraftsbehov inte får tillgodoses genom inhyrning är lämpligt att förbättra inhyrda arbetstagares möjligheter att få tillsvidareanställning hos kundföretaget. Det bör enligt regeringen ske genom införande av en kvalificeringstid efter vilken den inhyrda arbetstagaren bör erbjudas en tillsvidareanställning hos kundföretaget. Regeringen anser att den skyldighet som nu föreslås av tydlighetsskäl bör anges i uthyrningslagen.
Erbjudandets förhållande till särskild visstidsanställning
En förbättrad möjlighet till tillsvidareanställning hos kundföretaget ligger i linje med förslagen i avsnitt 10.1. Där föreslås att allmän visstidsanställning ska ersättas av särskild visstidsanställning och att den föreslagna anställningsformen ska utformas så att det uppnås en snabbare övergång till tillsvidareanställning för visstidsanställda. En möjlig konsekvens av de skärpta reglerna för tidsbegränsade anställningar är att användningen av inhyrd arbetskraft ökar, något som Umeå universitet påpekar. Det är därför enligt regeringens mening lämpligt att komplettera förslagen om särskild visstidsanställning med åtgärder som förbättrar
149
möjligheterna för bemanningsanställda att få tillsvidareanställning hos kundföretag.
Stockholms universitet anger att en inhyrd arbetstagare troligtvis inte har en tidsbegränsad anställning hos bemanningsföretaget när möjligheten till tillsvidareanställning hos kundföretaget inträder. Regeringen vill påpeka att arbetstagaren vars möjlighet till tillsvidareanställning bör främjas kan ha varit placerad hos det aktuella kundföretaget via anställning i flera bemanningsföretag, dvs. inte hunnit kvalificera sig för tillsvidareanställning i sin senaste bemanningsanställning. I en sådan situation är förslaget särskilt gynnsamt för arbetstagaren.
När möjligheten till tillsvidareanställning bör främjas
Det är arbetsgivaren som med utgångspunkt i sin rätt att leda arbetet bestämmer hur arbetet ska organiseras. Arbetsgivarens behov av arbetskraft kan tillgodoses genom att anställa arbetstagare tills vidare eller för viss tid. För att öka flexibiliteten kan arbetsgivare även välja att åtminstone delvis tillgodose behovet av arbetskraft genom att hyra in arbetstagare via bemanningsföretag. Bemanningsföretag skapar således förutsättningar för flexibilitet. Vid bedömningen av när en inhyrd arbetstagares möjlighet till tillsvidareanställning bör främjas behöver således arbetstagares intresse av anställningstrygghet och fast förankring på sin funktionella arbetsplats balanseras mot arbetsgivares behov av flexibilitet i verksamheten. Regeringen bedömer att det är när en inhyrd arbetstagare har varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i mer än 24 månader under en period om 36 månader som möjligheten till tillsvidareanställning bör främjas. Denna frist tillgodoser arbetstagares och arbetsgivares behov på ett väl avvägt sätt.
Det bör finnas alternativ till att erbjuda tillsvidareanställning
I svensk rätt är utgångspunkten att arbetsgivare fritt väljer vilka villkor som måste uppfyllas för anställning och vem som ska anställas. En skyldighet för kundföretag att erbjuda en inhyrd arbetstagare en tillsvidareanställning inskränker denna grundläggande princip om arbetsgivarens fria anställningsrätt. Det finns dock redan inskränkningar i principen enligt dagens regelverk, t.ex. genom bestämmelser om företrädesrätt till återanställning i vissa fall och om förbud mot diskriminering. Regeringen anser att det är lämpligt att komplettera den föreslagna skyldigheten att erbjuda tillsvidareanställning med ett alternativ. I stället för att lämna ett sådant erbjudande bör kundföretag kunna betala ekonomisk ersättning till den arbetstagare som kvalificerat sig för ett erbjudande om tillsvidareanställning. Regeringen bedömer att betalning av två för den inhyrde arbetstagaren aktuella månadslöner, dvs. den faktiska månadslön som arbetstagaren har när den är uthyrd till kundföretaget, är ett lämpligt alternativ om kundföretaget inte vill eller har möjlighet att erbjuda en tillsvidareanställning.
Huvudregeln i 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) är att löner, arvoden, kostnadsersättningar pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt. Även ersättning som utges av någon annan än arbetsgivaren kan anses ha utgetts på grund av tjänst och ska därför tas upp som intäkt, se rättsfallen
150
RÅ 1976 ref. 131 I, RÅ 1983 1:73, RÅ 1988 ref. 30 och RÅ 1997 ref. 1. Den ersättning som kundföretag kan välja att betala till en inhyrd arbetstagare bör därför, trots att det saknas anställningsförhållande mellan arbetstagaren och kundföretaget, vara en skattepliktig inkomst av tjänst för arbetstagaren. Vidare utgör utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster kostnader i en näringsverksamhet enligt 16 kap. 1 § i inkomstskattelagen. För kundföretag som bedriver skattepliktig näringsverksamhet bör den aktuella ersättningen som hänför sig till inhyrning av arbetstagare vara en avdragsgill kostnad i verksamheten. Sveriges a-kassor anger att det bör förtydligas hur denna ersättning ska betraktas inom arbetslöshetsförsäkringen. Enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring beräknas inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning på den sökandes förvärvsinkomster. Den ersättning som en inhyrd arbetstagare får som alternativ till ett erbjudande om tillsvidareanställning är en följd av att arbetstagaren under 24 månader har utfört arbete. Ersättningen betalas inte av dennes arbetsgivare men kan ses som en följd av förvärvsarbete och beskattas som inkomst av tjänst. Regeringen anser att de frågor som kan uppstå, exempelvis hur ersättningen ska ses vid beräkning av dagsförtjänst eller vid prövningen av hur många dagpenningbelopp som ska utbetalas, får hanteras genom tillämpning av gällande regelverk.
Inom vilken tidsfrist tillsvidareanställning bör erbjudas eller ersättning lämnas
Kundföretag föreslås i vissa fall vara skyldiga att erbjuda inhyrda arbetstagare tillsvidareanställning, eller betala ersättning motsvarande två månadslöner. Det behöver bestämmas en tidpunkt för när skyldigheten senast ska vara fullgjord för att ett åsidosättande av skyldigheten inte ska föreligga. I promemorian anges att en månad är en lämplig frist för fullgörandet och att den bör beräknas från tidpunkten då arbetstagaren kvalificerade sig för erbjudandet. Regeringen bedömer att en månad är en väl avvägd frist med hänsyn till syftet med den föreslagna skyldigheten och till den administrativa börda den medför. Arbetsdomstolen anser att fristen för betalning framstår som snäv. Domstolen föreslår att fristen borde kunna vara i vart fall två månader eller att kundföretag som avser att betala ersättning ska lämna skriftligt besked om detta inom samma tid som ett anställningserbjudande ska lämnas. Med anledning av Arbetsdomstolens synpunkt vill regeringen understryka att den föreslagna skyldigheten inträder när arbetstagaren varit placerad på kundföretaget i mer än 24 månader under en period om 36 månader. Kundföretag har därigenom god tid att överväga om inhyrningen bör avslutas innan skyldigheten inträder eller förbereda för att betalning kan ske inom föreskriven tid om kundföretaget inte avser att erbjuda en tillsvidareanställning. Mot bakgrund av kvalifikationstidens längd bör det i normalfallet kunna vara möjligt att fullgöra skyldigheten i nära anslutning till tidpunkten då skyldigheten inträder. Regeringen anser därför att kundföretag har god tid på sig för att kunna verkställa betalning inom en månad och att detta är en rimlig tid för att fullgöra skyldigheten. Regeringen konstaterar dock att det kan finnas omständigheter som medför att ersättningen kan lämnas till en arbetstagare först någon eller
151
några dagar efter fristen om en månad, exempelvis att det inte har varit en bankdag den dag då ersättningen senast skulle betalas till en arbetstagare.
Erbjudandet bör inte förenas med villkor eller formkrav
Regeringen vill främja inhyrda arbetstagares möjlighet att få tillsvidareanställning hos kundföretag genom att kundföretag i vissa fall ska vara skyldiga att erbjuda arbetstagare en sådan anställning hos sig.
Arbetsdomstolen, Offentliganställdas förhandlingsråd och Saco anser att det borde vara ett krav att erbjudandet är skäligt eller att det avser en viss lägsta sysselsättningsgrad. Inom arbetsrättslig reglering saknas formkrav för anställningserbjudanden. Eftersom den föreslagna skyldigheten är sanktionerad med skadestånd behöver kundföretag kunna bekräfta att skyldigheten har fullgjorts och kommer sannolikt inte endast lämna erbjudande muntligt. För avtal om anställning råder i princip avtalsfrihet som endast begränsas när det gäller avtalets innehåll. Enligt anställningsskyddslagen kan arbetstagare exempelvis inte giltigt avstå från sina lagstadgade rättigheter, t.ex. från rätten till framtida uppsägningslön eller företrädesrätt till återanställning, jf r AD 1977 nr 56. Ett anställningsavtal blir således ogiltigt i de delar det upphäver eller inskränker
arbetstagarens rättigheter enligt
anställningsskyddslagen. För att ett
anställningsavtal ska ha kommit till stånd behöver parterna i övrigt vara överens på samtliga frågor av betydelse. Avtalet ska dessutom vara förenligt med eventuella kollektivavtal. Regeringen anser inte att det är motiverat att frångå denna princip genom att införa formkrav för det anställningserbjudande som kundföretag nu föreslås lämna enligt uthyrningslagen.
Försäkringskassan önskar förtydligande om den erbjudna anställningen får förenas med en inledande provanställning. Regeringen vill understryka att förslaget avser en skyldighet för kundföretag att erbjuda tillsvidareanställning. En tillsvidareanställning är enligt anställningsskyddslagen något annat än en tidsbegränsad anställning, t.ex. en tidsbegränsad provanställning. Enligt förarbetena till bestämmelsen om provanställning är en sådan anställning avsedd för när arbetsgivaren verkligen avser att pröva arbetstagaren i arbetet eller i arbetsgemenskapen, se propositionen om ny anställningsskyddslag (prop. 1981/82:71 s 49 f).
Vid tillfället för erbjudandet om tillsvidareanställning enligt det nu aktuella förslaget kommer arbetstagaren att ha varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i avsevärt längre tid än tiden för en provanställning enligt anställningsskyddslagen. I en sådan situation kan prövobehov enligt anställningsskyddslagen normalt inte föreligga, jfr AD 1987 nr 148.
Regeringen anser att det inte heller i övrigt är motiverat att i uthyrningslagen uppställa särskilda krav på det anställningserbjudande som kundföretag föreslås vara skyldiga att lämna till inhyrda arbetstagare eftersom sådana krav enligt regeringens mening vore omotiverade och oproportionerliga ingrepp i arbetsgivares rätt att leda och organisera sin verksamhet. Företagarna anser att förslaget är ett ingrepp i arbetsgivares rätt att leda och organisera sin verksamhet. Enligt regeringens uppfattning kommer det kundföretag som väljer att erbjuda den inhyrde arbetstagaren en tillsvidareanställning att kunna utforma erbjudandet på det sätt som är
152
lämpligt för verksamheten, t.ex. vad gäller frågan om från vilket tillfälle tillsvidareanställningen bör gälla. Regeringen bedömer därför att förslaget inte utgör ett ingrepp i arbetsgivarens rätt att leda och organisera sin verksamhet. Om arbetstagaren bedömer att erbjudandet inte är relevant eller önskvärt, kan det avvisas utan att arbetstagarens pågående anställning hos bemanningsföretaget påverkas. Om arbetstagaren antar erbjudandet med de villkor som kundföretaget lämnat upphör arbetstagarens anställning hos bemanningsföretaget då arbetstagaren tillträder anställningen hos kundföretaget. Det är visserligen naturligt att arbetstagaren på något sätt informerar bemanningsföretaget om att han eller hon avser att tillträda en anställning hos kundföretaget, men något krav på formell uppsägning bör inte gälla. Förslaget innebär således ett undantag från bestämmelser om uppsägningstid i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Även en tidsbegränsad anställning som inte kan sägas upp upphör automatiskt när anställningen hos kundföretaget tillträds. Kompetensföretagen anger att en övergång av anställningen vid tillträdet, utan uppsägningstid eller varsel, försvårar bemanningsföretagens verksamhet och möjligheten att upprätthålla åtaganden gentemot andra kundföretag Med hänsyn till syftet att förebygga att uthyrning tillgodoser ett permanent behov av arbetskraft hos kundföretagen och till att den omedelbara övergången av anställningen kan inträffa tidigast efter 24 månaders uthyrning anser regeringen att bemanningsföretagen har goda förutsättningar att planera för en att en sådan situation kan uppstå. Mot bakgrund av förslagets syften anse regeringen därför att det är lämpligt att anställningen övergår till kundföretaget när arbetstagare tillträder anställningen enligt erbjudna villkor.
Vissa kategorier av arbetstagare bör undantas
Enligt uthyrningslagen ska bemanningsföretag tillförsäkra sina arbetstagare minst de grundläggande arbets- och anställningsvillkor som skulle ha gällt om arbetstagarna hade anställts direkt av ett kundföretag för att utföra samma arbete. Från denna likabehandlingsprincip undantas arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning. Regeringen anser att dessa anställda även bör undantas från kundföretagets skyldighet att erbjuda en tillsvidareanställning eller betala ersättning. Myndigheten för delaktighet efterfrågar analys av varför dessa anställda fortsatt ska vara undantagna bestämmelserna i uthyrningslagen och inte heller omfattas av de skyldigheter som nu föreslås för kundföretagen.
Syftet med anställningssubventioner är att stimulera anställning av personer med svårigheter på arbetsmarknaden, t.ex. på grund av en nedsatt arbetsförmåga. Regeringens utgångspunkt är att personer som står långt från den reguljära arbetsmarknaden, t.ex. arbetstagare som har någon typ av subventionerad anställning, ska ges goda förutsättningar att kunna etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden. Vid bemanningsdirektivets genomförande ansågs att en tillämpning av likabehandlingsprincipen även för arbetstagare med en subventionerad anställning skulle kunna utgöra ett hinder för dessa arbetstagare att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden, se propositionen lag om uthyrning av arbetstagare (prop. 2011/12:178, s 41). Regeringen anser av samma skäl att
153
arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning bör undantas från kundföretagets skyldighet att erbjuda en tillsvidareanställning eller betala ersättning. Deras möjligheter att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden bör lämpligen förbättras genom andra åtgärder.
Förslagets förhållande till den statliga sektorn
Uthyrningslagen gäller för hela arbetsmarknaden, dvs. både för privat och offentlig sektor. I propositionen Lag om uthyrning av arbetstagare (prop. 2011/12:178 s 30) anger regeringen att begreppet kundföretag bör definieras som en fysisk eller juridisk person för vilken och under vars kontroll och ledning arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag arbetar. Den skyldighet som regeringen föreslår omfattar således även staten när den agerar som kundföretag. Samtidigt finns andra regler för staten som arbetsgivare. Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Detta följer av 12 kap. 5 § andra stycket regeringsformen och preciseras i 4 § andra stycket lagen (1994:260) om offentlig anställning. Enligt den senare bestämmelsen ska skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Lagrådet ifrågasätter om inte en möjlighet enligt lag att erbjuda anställning skulle kunna vara en saklig grund som kan åberopas vid beslut om en statlig anställning. Regeringen kan konstatera att formuleringarna i regeringsformen och i lagen om offentlig anställning ställer krav på sakliga grunder vid beslut om statliga anställningar men ger utrymme för att det kan finnas andra sakliga grunder än förtjänst och skicklighet. I 4 § anställningsförordningen (1994:373) anges som bedömningsgrunder sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska mål. Det är inte närmare preciserat i förarbeten eller författningar vad som därutöver kan vara sakliga grunder för anställning. En myndighet är i ett ärende om beslut om statlig anställning också skyldig att iaktta principerna om likabehandling och objektivitet som följer av 1 kap. 9 § regeringsformen.
Att en viss grund för anställning följer av lag innebär inte att grunden är saklig men det skäl som lagen bygger på kan vara sakligt, i bemärkelsen att det är fråga om ett objektivt godtagbart skäl. En inhyrd arbetstagare kan genom sitt arbete under uthyrningstiden i ett kundföretag komma att uppvisa viss förtjänst, dvs. en saklig grund för beslut om statlig anställning. Den inhyrde arbetstagaren kan under uthyrningstiden även ha utvecklat skicklighet, som också är en saklig grund för beslut om statlig anställning. Vid anställning ska enligt 4 § lagen om offentlig anställning skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Statens överklagandenämnd och Överklagandenämnden för högskolan prövar överklaganden av anställningsbeslut meddelade av myndigheter som lyder under regeringen. Eftersom beslut om statliga anställningar i regel föregås av ett rekryteringsförfarande där myndigheten informerar om lediga anställningar enligt anställningsförordningen (1994:373) och tillsätts utifrån en på förhand fastställd kravprofil, kan detta regelverk, beroende på omständigheterna, medföra att staten när den är kundföretag i ett enskilt fall saknar författningsstöd för att erbjuda den inhyrda
154
arbetstagaren en anställning i konkurrens med andra sökande. Ett beslut om tillsvidareanställning av en inhyrd arbetstagare skulle dessutom kunna komma att ändras efter överklagande. Bedömningen har gjorts att det skulle innebära ett alltför långtgående avsteg från de principer som under lång tid utvecklats när det gäller statliga anställningar att införa en lagstadgad, automatisk rätt till anställning för inhyrd personal. Förtydliganden har gjorts i författningskommentaren med anledning av Lagrådets synpunkt.
Flera remissinstanser däribland Arbetsdomstolen, Försäkringskassan och Stockholms universitet ifrågasätter lämpligheten i att staten ska betala ersättning till en inhyrd arbetstagare som en följd av att man tillämpar grundlagen och andra författningar om statliga anställningar. Saco-S och
Umeå Universitet anser att förslaget blir svårtillämpat för staten som ska beakta förtjänst och skicklighet samt utlysa lediga anställningar. Arbetsgivarverket anser att staten inte kan vara skyldig att betala en avgift till följd av att arbetsgivaren följer grundlag, lag och förordning.
Regeringen vill med anledning av synpunkterna framhålla att avsikten med förslaget att kundföretag ska vara skyldiga att erbjuda tillsvidareanställning eller betala ersättning är att förebygga att inhyrningar av arbetskraft får permanent karaktär. Om staten i egenskap av kundföretag anser sig förhindrad att erbjuda en tillsvidareanställning men fortsatt önskar hyra in den arbetstagare som kvalificerat sig för ett erbjudande om tillsvidareanställning, behöver staten betala ersättning till arbetstagaren. Kostnaden är i sådana fall en följd av den långvariga inhyrningen och bör mot bakgrund av bemanningsdirektivets syften uppstå för alla kundföretag i den angivna situationen. Med hänsyn till detta och till att inhyrning inte bör ha permanent karaktär anser regeringen att det vore olämpligt att undanta staten från skyldigheten att erbjuda en tillsvidareanställning eller betala arbetstagaren ersättning. Det vore därtill särskilt olämpligt att det inom staten saknades incitament att förebygga att en inhyrning får permanent karaktär. Regeringen anser således att den föreslagna skyldigheten bör gälla även staten när den agerar som kundföretag.
Uppgifter om inhyrda arbetstagare kan behandlas av kundföretag
Regeringen föreslår en skyldighet för kundföretag att i vissa fall erbjuda en inhyrd arbetstagare tillsvidareanställning hos sig eller betala arbetstagaren ersättning. Den föreslagna skyldigheten aktualiserar frågor om behandling av personuppgifter om den inhyrde arbetstagaren, t.ex. namn, adress och personnummer. Om personuppgifterna behandlas helt eller delvis automatiserat eller om de ingår i eller kommer att ingå i ett register är Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan kallad dataskyddsförordningen, tillämplig. Det är den organisation, t.ex. företag eller myndighet, som bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter som är personuppgiftsansvarig. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att behandlingen av personuppgifter
155
sker enligt dataskyddsförordningen och de kompletterande svenska dataskyddsbestämmelserna som kan gälla.
En av de grundläggande förutsättningarna för att behandling av personuppgifter ska vara förenlig med dataskyddsförordningen är att behandlingen är laglig. Vad som utgör en laglig grund för behandling anges i artikel 6 i dataskyddsförordningen. Personuppgifter får endast behandlas om minst ett av de villkor som anges i artikel 6.1 a–f i dataskyddsförordningen är uppfyllt. För att personuppgiftsbehandling ska vara i enlighet med dataskyddsförordningen krävs också att villkoren i förordningens artikel 5 är uppfyllda. Artikel 5 behandlar principer för behandling av personuppgifter, bl.a. att uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade samt att uppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.
Personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, se 2 kap. 1 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Enligt artikel 6.3. fastställs grunden för en sådan rättslig förpliktelse enligt unionsrätten eller nationell rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den föreslagna skyldigheten för kundföretag, att i vissa fall erbjuda inhyrda arbetstagare en tillsvidareanställning eller att betala ersättning till arbetstagaren, avses gälla enligt uthyrningslagen. Förslaget innebär således att uthyrningslagen är den rättsliga grunden för den behandling av uppgifter som är nödvändiga för att skyldigheten ska kunna fullgöras. Regeringen bedömer därmed att kundföretagets behandling av uppgifter är tillåten enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Kundföretag kan inhämta de uppgifter som omfattas av den rättsliga förpliktelsen som nu föreslås från arbetstagaren.
För kundföretag är det redan nödvändigt att behandla uppgifter om inhyrda arbetstagare, t.ex. för att enligt nuvarande bestämmelser i uthyrningslagen ge dem tillgång till gemensamma anläggningar och inrättningar på samma villkor som företagets anställda. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ansvarar arbetsgivare för arbetsmiljön på arbetsplatsen, vilket bland annat innebär att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner ska kunna få tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.
Syftet med regeringens förslag är att förebygga att inhyrning får permanent karaktär, vilket föreslås ske genom att kundföretag bör vara skyldiga att erbjuda en inhyrd arbetstagare tillsvidareanställning eller betala ersättning till arbetstagaren. För att kunna avgöra när den inhyrde arbetstagaren kvalificerat sig för erbjudandet eller ersättningen, dvs. när skyldigheten inträder, behöver kundföretaget behandla uppgifter om inhyrda arbetstagare på det aktuella driftsstället. Dessa uppgifter kan vara personuppgifter och kundföretaget är personuppgiftsansvarig för behandlingen av uppgifterna för ändamålet.
156
Behandlingen av personuppgifter ska vara proportionerlig, vilket i huvudsak innebär att nyttan av behandlingen ska vägas mot vilka risker för intrång i den personliga integriteten som behandlingen kan innebära. Regeringen bedömer sammanfattningsvis att den behandling av personuppgifter som den föreslagna skyldigheten för kundföretag kan innebära inte i någon större utsträckning skiljer sig från den personuppgiftsbehandling som redan sker inom anställningsförhållanden, varken när det gäller vilka uppgifter som behandlas eller vilket intrång i den personliga integriteten som behandlingen innebär. Mot bakgrund av vad som anges ovan anser regeringen att den ytterligare behandling av uppgifter om inhyrda arbetstagare som den föreslagna skyldigheten för kundföretag kan innebära är rimlig och motiverad utifrån arbetstagarens intresse av att kunna erbjudas tillsvidareanställning eller få betalning från kundföretaget, samt utifrån syftet att förebygga att inhyrning av arbetskraft får permanent karaktär.
5.7.2 Dispositivitet
Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna i uthyrningslagen om en skyldighet för kundföretaget att erbjuda tillsvidareanställning eller betala ersättning ska vara dispositiva på det sättet att avvikelser från bestämmelserna, oavsett om avvikelserna är till arbetstagarnas fördel eller nackdel, bara får göras genom eller med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Akademikeralliansen,
Arbetsförmedlingen,
Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket, Domstolsverket, Fremia, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Försäkringskassan, Industrifacket Metall, Kompetensföretagen, Konjunkturinstitutet, Medlingsinstitutet, Myndigheten för delaktighet, Offentliganställdas förhandlingsråd, Offentliganställdas förhandlingsråd (S,P,O), Svensk industriförening, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenskt Näringsliv, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, TCO och Umeå tingsrätt ställer sig bakom hela eller delar av förslaget eller har inget att erinra. Saco bedömer att förslaget inte får genomslag inom den statliga sektorn samt efterfrågar en närmre analys gällande detta förhållande. Arbetsdomstolen, Fastigo, Företagarna, LO, Lantbrukarnas Riksförbund, Seko – Service- och kommunikationsfacket, Svensk Scenkonst, Uppsala universitet och Vinnova är kritiska eller har invändningar på hela eller delar av förslaget. Lantbrukarnas Riksförbund och Svensk Scenkonst anser att förslaget skapar obalans i arbetsmarknadens funktionssätt.
Fastigo och LO är kritiska till att avvikelser endast kan ske genom kollektivavtal på huvudorganisationsnivå. Arbetsdomstolen anger att avvikelser bör kunna göras genom kollektivavtal som slutits av en central arbetstagarorganisation. Stockholms universitet är kritiska mot att det endast ska vara möjligt att träffa kollektivavtal på den föreslagna nivån.
157
Skälen för regeringens förslag
I lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare, uthyrningslagen, anges vissa skyldigheter för bemanningsföretag gentemot dess arbetstagare. Lagen anger även vissa skyldigheter för kundföretag gentemot arbetstagare som är anställda hos bemanningsföretag. Uthyrningslagen medger att avvikelser i vissa fall kan göras genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, under förutsättning att avtalet respekterar det övergripande skydd för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, bemanningsdirektivet.
Regeringen föreslår att en skyldighet för kundföretag införs om att erbjuda en tillsvidareanställning eller utge ersättning och att den bör vara dispositiv på samma sätt som föreslås gällande 7 § första och andra styckena anställningsskyddslagen, se avsnitt 5.1.2. Det innebär att avvikelser från bestämmelsen om kundföretagets skyldighet bör kunna göras genom eller med stöd av kollektivavtal där arbetstagarsidan har företrätts av en huvudorganisation eller en förhandlingskartell. Regeringens skäl i avsnitt 6.2 har även relevans gällande förslaget om avvikelser från skyldigheten för kundföretag att erbjuda en tillsvidareanställning eller utge ersättning.
Arbetsdomstolen, Fastigo, LO, Saco och Stockholms universitet invänder mot regeringens föreslagna avtalsnivå för kollektivavtalade avvikelser från den föreslagna bestämmelsen om kundföretags skyldigheter. Arbetsdomstolen och Stockholms universitet har angett att avvikelser borde kunna göras genom kollektivavtal som slutits av en central arbetstagarorganisation.
Bemanningsföretag ska tillförsäkra sina arbetstagare, som har uppdrag hos kundföretag, minst de grundläggande arbets- och anställningsvillkor som skulle ha gällt om arbetstagaren utfört samma arbete som anställd direkt av kundföretaget. Detta följer av bemanningsdirektivet och anges även i 6 § uthyrningslagen. Bemanningsföretag är verksamma över hela arbetsmarknaden, i sektorer där huvudavtal har tecknats och där ett sådant inte är tillämpligt. Det vore olämpligt och oproportionerligt betungande för bemanningsföretag att inför varje uthyrningssituation behöva bedöma om något kollektivavtal är tillämpligt för den aktuella uthyrningen och, om kollektivavtal finns, utvärdera vilka anpassningar av den uthyrde arbetstagarens arbets- och anställningsvillkor som kan vara motiverade för den specifika situationen. Sådana förutsättningar skulle påtagligt försvåra möjligheten att bedriva effektiv bemanningsverksamhet och riskera att vara tvistedrivande. En sådan skyldighet vore inte heller ändamålsenlig. Avvikelser från de skyldigheter för kundföretag som nu föreslås bör därför endast kunna ske genom kollektivavtal där arbetstagarsidan har företrätts av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § medbestämmandelagen.
Dispositivitet inom den statliga sektorn
Den föreslagna skyldigheten för kundföretag föreslås vara dispositiv på samma sätt som föreslås gälla för 7 § första och andra styckena anställningsskyddslagen, se avsnitt 6.2. Enligt 12 kap. 7 § regeringsformen
158
meddelas grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning i lag. Arbetstagare i bemanningsföretag har inte rättsställning som statligt anställda och regeringens förslag om att avvikelser bör kunna tecknas genom eller med stöd av kollektivavtal på en viss nivå kan således få genomslag även inom staten. Saco anger att det kan finnas svårigheter att träffa kollektivavtal inom offentlig sektor eftersom det på vissa områden saknas sådan organisation som avses i 6 kap. tredje stycket lagen om (1976:580) medbestämmande i arbetslivet. På det statliga området ska förutsättningarna för förhandlingsrättsreformen beaktas när kollektivavtal träffas, se proposition angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m.m. (prop. 1965:60 s. 109, 124 f. och 255). Regeringen anser att frågan om giltiga avvikelser från den föreslagna skyldigheten för kundföretag bör regleras på samma sätt för hela arbetsmarknaden. Frågor om dispositivitet inom den statliga sektorn behandlas mer utförligt i avsnitt 5.1.2.
5.7.3 Skadestånd och preskription
Regeringens förslag: Sanktionen för ett kundföretags överträdelse av bestämmelserna om skyldighet att erbjuda en tillsvidareanställning eller betala ersättning till den uthyrda arbetstagaren ska vara allmänt och ekonomiskt skadestånd till den uthyrda arbetstagaren.
Om talan förs om skadestånd för en sådan överträdelse ska talan väckas inom fyra månader efter det att kundföretaget senast skulle ha lämnat erbjudande om tillsvidareanställning eller betalat ersättning till arbetstagaren. Om en sådan talan inte får tas upp till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling har ägt rum, ska i stället för att talan väcks förhandling begäras inom fyra månader, eller den kortare tid som kan följa av kollektivavtal. Talan ska i sådant fall väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen har avslutats, om inte annat framgår av kollektivavtal. En följdändring ska göras så att motsvarande gäller då talan förs om skadestånd för ett kundföretags åsidosättande av sin skyldighet att informera om lediga anställningar.
Promemorians (Ds 2021:17) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian anges inte att förhandling ska begäras senast inom fyra månader eller den kortare tid som kan följa av kollektivavtal.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna stödjer förslaget eller har inget att erinra, däribland Akademikeralliansen, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket, Domstolsverket,
Försäkringskassan, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kompetensföretagen, Konjunkturinstitutet, LO, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, TCO och Umeå tingsrätt.
Skälen för regeringens förslag: Ett kundföretags skyldigheter enligt uthyrningslagen är skadeståndssanktionerade enligt lagen. Dessa bör även gälla för de skyldigheter för kundföretaget som nu föreslås. I uthyrningslagen finns särskilda bestämmelser om preskription av frågor om
159
skadestånd. Talan om skadestånd på grund av överträdelse av 12 §, som gäller kundföretagets skyldighet att informera om lediga tillsvidareanställningar och provanställningar, ska enligt 16 § väckas inom fyra månader efter det att arbetstagaren har fått kännedom om att någon anställts på den lediga anställningen. Det bidrar till enhetlighet om denna preskriptionstid även gäller för talan om skadestånd om kundföretaget inte fullgör de skyldigheter för kundföretag som nu föreslås. Preskriptionstiden bör löpa från tidpunkten då kundföretaget senast skulle ha fullgjort denna skyldighet, dvs. en månad efter att den inhyrde arbetstagaren varit placerad på kundföretaget i mer än 24 månader under en period av 36 månader.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att parterna normalt löser tvister genom förhandlingar. Det innebär att tvister ofta kan lösas snabbt och att onödiga domstolsprocesser kan undvikas. Det är angeläget att värna denna ordning. Preskriptionsbestämmelserna bör därför utformas med hänsyn till intresset av att tvistefrågor i första hand kan lösas genom förhandlingar. Eftersom det saknas anställningsavtal mellan kundföretaget och den inhyrde arbetstagaren ger lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet inte någon rätt till förhandling i denna situation. Det kommer däremot ofta att finnas kollektivavtal mellan kundföretaget och arbetstagarens fackliga organisation. I kollektivavtal finns förhandlingsordningar som innebär att tvister ska föregås av förhandlingar innan en part kan väcka talan. När det finns en sådan förhandlingsrätt krävs, enligt 4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, att sådan förhandling ska hållas innan talan får väckas i Arbetsdomstolen. Saco ifrågasätter om gällande förhandlingsordning mellan kundföretaget och den inhyrda arbetstagarens fackliga organisation kan vara tillämplig eftersom kundföretaget inte är arbetstagarens arbetsgivare. Regeringen konstaterar att frågan om tillämpligheten av en sådan förhandlingsordning beror på hur dess lydelse tolkas av berörda parter i den aktuella situationen. Regeringen utgår från att arbetsmarknadens parter fortsatt prioriterar möjligheten till tvistlösning enligt kollektivavtal när sådant finns.
Arbetsdomstolen anger att en förhandlingsordning kan föreskriva en kortare frist än fyra månader för att påkalla förhandling, för att rätten till förhandling inte ska anses förlorad. Regeringen anser att en arbetstagarorganisation som anser att kundföretag åsidosatt de skyldigheter som nu föreslås bör påkalla förhandling enligt tillämplig förhandlingsordning eller senast inom fyra månader. Det är lämpligt att arbetstagarorganisationen inte behöver väcka talan i domstol under den tid förhandlingarna pågår. För att frågan om skadestånd inte ska förfalla efter att förhandlingarna avslutas bör talan väckas inom fyra månader från att förhandlingarna avslutats.
160
6 Omställningsstudiestöd
6.1 Nuvarande reglering
6.1.1 Studiestödssystemet
Bestämmelser om studiestöd finns i både lag och förordning
Studiestödet består huvudsakligen av studiehjälp, studiemedel och studiestartsstöd. Studiehjälp, som består av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg, är bidrag som får lämnas längst till och med det första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år. Studiemedel består av en bidragsdel och en lånedel och får lämnas till studerande på eftergymnasial nivå och till vuxna studerande även på grundläggande och gymnasial nivå, se 3 kap.1, 2 och 8 §§studiestödslagen (1999:1395). Studiestartsstöd består av bidrag utan inslag av lån och utgör ett komplement till studiemedelssystemet. Studiestartsstöd lämnas från och med det kalenderår den studerande fyller 25 år. Förslagen i denna proposition avser ett nytt parallellt offentligt studiestödssystem som riktar sig till vuxna. Av denna anledning redogörs det endast för bestämmelserna om studiemedel och studiestartsstöd i det följande.
Bestämmelser om studiemedel finns i studiestödslagen, i studiestödsförordningen (2000:655) och i föreskrifter som meddelats av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Bestämmelser om studiestartsstöd finns i lagen (2017:527) om studiestartsstöd, i förordningen (2017:532) om studiestartsstöd och i föreskrifter som meddelats av CSN.
Därutöver finns det också vissa bestämmelser som rör studiemedel och studiestartsstöd i andra författningar, bl.a. socialförsäkringsbalken och inkomstskattelagen (1999:1229).
Studiemedel
Studiemedel är främst avsedda att täcka studerandes levnadsomkostnader under studietiden.
Studiemedel ges både vid heltids- och deltidsstudier. Totalbeloppet (bidrag och lån) per studiemånad uppgår till 11 839 kronor för heltidsstudier 2021. Studiebidraget är skattefritt och pensionsgrundande (11 kap. 34 § inkomstskattelagen). Studiemedlen är rättighetsstyrda på så sätt att studiemedel kan ges till alla som studerar vid en viss utbildning om vissa grundvillkor är uppfyllda. Regeringen bestämmer vilka utbildningar som ger rätt till studiemedel (3 kap. 2 § studiestödslagen).
Vissa utländska medborgare kan få studiemedel
En studerande som inte är svensk medborgare kan under vissa förutsättningar få studiemedel för studier i Sverige. Det gäller utländska medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige och utländska medborgare med uppehållsrätt som bedöms ha en varaktig anknytning till Sverige. Det gäller också i vissa fall utländska medborgare som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (3 kap. 4 §). Vidare ska vissa utländska medborgare i studiestödshänseende jämställas med svenska medborgare. Det rör sig främst om migrerande arbetstagare och egenföretagare som är
161
medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och deras familjemedlemmar samt personer med permanent uppehållsrätt i Sverige. Tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatta här och innehavare av s.k. EU-blåkort jämställs också med svenska medborgare vid studier i Sverige (1 kap. 4–7 §§).
Det finns vissa åldersgränser
Rätten till studiemedel begränsas av två övre åldersgränser. Den ena anger att studiemedel får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 60 år (3 kap. 3 §). Enligt den andra begränsas rätten till studielån från och med det kalenderår då den studerande fyller 51 år. Rätten att låna begränsas enligt en s.k. lånetrappa. Denna innebär att rätten att låna minskas med 20 veckor per år från och med 51 års ålder (3 kap. 9 §).
Längsta tiden med studiemedel beror på utbildningsnivån
Studiemedel kan lämnas under olika lång tid beroende på utbildningsnivån och den studerandes utbildningsbakgrund. För studier på grundläggande nivå lämnas studiemedel i högst 40 veckor till den som har en grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning sedan tidigare. Den som inte har det kan få studiemedel i högst 80 veckor. Den som dessutom behöver grundläggande träning i att läsa, skriva och räkna kan få studiemedel i högst 100 veckor (3 kap. 8 § tredje stycket).
För studier på gymnasienivå lämnas studiemedel i maximalt 80 eller 120 veckor, beroende på om den studerande har en gymnasieutbildning eller motsvarande sedan tidigare (3 kap. 8 § andra stycket).
För studier på eftergymnasial nivå kan studiemedel lämnas i högst 240 veckor (3 kap. 8 § första stycket). Till den som är 40 år eller äldre kan, utöver vad som anges ovan, studiemedel lämnas i ytterligare högst 40 veckor om det finns särskilda skäl. Därutöver kan, utan någon särskild åldersbegränsning, studiemedel lämnas för längre tid än vad som anges ovan om det finns synnerliga skäl (3 kap. 8 § fjärde och femte styckena).
Normalt görs det en prövning av studieresultat
Den som tidigare har haft studiemedel måste uppvisa tillräckliga studieresultat för att ha rätt till nya studiemedel. Det finns dock vissa undantag som medger att studiemedel får lämnas även utan att det sker, t.ex. om det är fråga om äldre studieresultat eller om det finns särskilda skäl (3 kap. 6 och 7 §§).
Studerande får ha en viss inkomst utöver studiemedlen
Den som studerar med studiemedel får ha en inkomst upp till en viss nivå, den s.k. fribeloppsgränsen, utan att studiemedlen reduceras. Fribeloppet beräknas med utgångspunkt i antalet veckor med studiemedel per kalenderhalvår (3 kap. 16 och 17 §§). Om fribeloppsgränsen överskrids minskas studiemedlen med 61 procent av den överskjutande inkomsten (3 kap. 18 §). För år 2020 samt 2021 har dock fribeloppet på grund av covid-19pandemin tillfälligt slopats (prop. 2020/21:208, bet. 2020/21:FiU52, rskr. 2020/21:418). Fribeloppet har även slopats för vårterminen 2022 (prop. 2021/22:86, bet. 2021/22:FiU16, rskr. 2021/22:137).
162
6.1.2 Återbetalning av studielån
Studiestödssystemet har ändrats flera gånger och till följd av det tillämpas flera olika system för återbetalning parallellt. I varje system finns det särskilda återbetalnings- och trygghetsregler som under vissa förutsättningar kan ge möjlighet till bl.a. nedsättning av årsbeloppet och avskrivning av studielån.
Återbetalningstiden är normalt 25 år
Lån som har tagits för studier som påbörjats efter den 30 juni 2001 är ett så kallat annuitetslån. Återbetalningen påbörjas det kalenderår som kommer tidigast sex månader efter det att låntagaren senast fick studiestöd enligt studiestödslagen (4 kap. 3 § studiestödslagen). Återbetalning sker med ett årligt belopp (årsbelopp), som baseras på skuldens storlek, räntan för året, den återstående betalningstiden och ett uppräkningstal på två procent per år (4 kap. 7 och 8 §§). Konstruktionen med uppräkningstal leder till att årsbeloppet blir lägre under den första delen av återbetalningstiden för att sedan öka.
Återbetalningstiden är normalt 25 år eller det lägre antal år som återstår till utgången av det år då låntagaren fyller 64 år (4 kap. 4 §). För den som har en liten skuld kan återbetalningstiden bli kortare eftersom årsbeloppet aldrig kan bli lägre än 15 procent av prisbasbeloppet (4 kap. 9 §). Lägsta årsbelopp för 2021 är t.ex. 7 140 kronor.
Studielånet löper med ränta från det första utbetalningstillfället (4 kap. 1 §). Räntan fastställs av regeringen inför varje kalenderår och beräknas på ett genomsnitt av statens upplåningskostnad de tre senaste åren. Räntan är inte avdragsgill mot inkomst. Regeringen har beslutat att räntan på studielån för 2022 ska vara 0 procent, se förordningen (2021:1105) om ränta på studielån för 2022.
Trygghetsregler skyddar vid begränsad betalningsförmåga
Det finns vissa trygghetsregler om så kallad nedsättning som innebär att årsbeloppet kan minskas helt eller delvis vid begränsad betalningsförmåga (4 kap.12–15 §§studiestödslagen).
Studielån skrivs av vid en viss ålder
Eventuellt kvarstående studielån skrivs av vid utgången av det år då låntagaren fyller 71 år eller vid dödsfall. Betalningsskyldigheten kvarstår dock för årsbelopp som avser de tre senaste kalenderåren. Om det finns synnerliga skäl, får också sådana årsbelopp skrivas av (4 kap. 25 § studiestödslagen). Synnerliga skäl kan t.ex. vara att låntagaren under studietiden fått en skada som uppenbarligen har hindrat att utbildningen fullföljs, eller att låntagaren bedöms ha en mer varaktigt nedsatt betalningsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp (prop. 1999/2000:10 s. 123). Andra omständigheter som kan leda till avskrivning av hela eller delar av studieskulden är att låntagaren har hel sjukersättning och låg inkomst.
163
Återbetalning sker enligt flera lånesystem
De fyra olika återbetalningssystem som för närvarande är aktuella avser återbetalningspliktiga studiemedel tagna före 1989, studielån tagna under perioden 1 januari 1989–30 juni 2001, annuitetslån tagna efter den 30 juni 2001 till och med 31 december 2021 och lån tagna efter den 31 december 2021. Den som har lån i mer än ett system kan på olika sätt sammanföra dessa. Har en låntagare någon av de två äldre lånetyperna kan han eller hon begära att få ändra betalningsvillkoren för lånet och betala tillbaka helt enligt bestämmelserna i studiestödslagen i lydelsen före den 1 januari 2022. Det innebär att en ny återbetalningstid och ett nytt årligt belopp bestäms enligt dessa bestämmelser (punkt 9 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till studiestödslagen).
Den som har beviljats äldre lån eller som har beviljats studielån för tid under perioden 1 juli 2001–31 december 2021 och som tar emot studielån för tid efter den 31 december 2021 kan begära att få ändra betalningsvillkoren för lånet och betala tillbaka enligt bestämmelserna i studiestödslagen i lydelsen efter den 31 december 2021, se punkt 5 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna till lagen (2021:475) om ändring i studiestödslagen.
Den som har beviljats äldre lån och studielån för tid under perioden 1 juli 2001–31 december 2021 kan begära att få lägga samman sina lån. De sammanlagda lånen betalas då tillbaka enligt bestämmelserna i studiestödslagen i lydelsen före den 1 januari 2022 (punkt 10 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till studiestödslagen). För de sammanlagda lånen ska då, till skillnad från när en låntagare begärt ändrade betalningsvillkor, de äldre bestämmelserna fortsätta att gälla i fråga om nedsättning och avskrivning av de äldre lånen. Studielån tagna efter den 31 december 2021 ska läggas samman med studielån tagna inom samma system. De ska alltså inte kunna läggas samman med äldre lån (4 kap. 5 § studiestödslagen).
När återbetalning sker av lån som har lagts samman ska det återbetalade beloppet räknas av i första hand på återbetalningspliktiga studiemedel, i andra hand på äldre studielån och i sista hand på annuitetslån (punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till studiestödsförordningen).
Återkrav av studiestöd
Studiestöd som har betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp ska enligt studiestödslagen krävas tillbaka. Om det finns synnerliga skäl kan ett sådant återkrav helt eller delvis efterges (5 kap. 1 §).
För studiemedel som krävs tillbaka tas ränta ut från den dag då stödet togs emot till dess betalning sker. Räntesatsen uppgår till statens upplåningsränta plus två procentenheter (5 kap. 4 §). En återkravsfordran bevakas fram till utgången av det år den återkravsskyldige fyller 71 år, därefter skrivs fordran av. Fordran skrivs också av vid dödsfall (5 kap. 6 §).
164
6.1.3 Studiestartsstöd
Stödet består av bidrag utan inslag av lån och utgör ett komplement till studiemedelssystemet. Studiestartsstöd får lämnas med 9 798 kronor per studiemånad för heltidsstudier 2021 till den som har kort tidigare utbildning och ett stort behov av utbildning på grundläggande och gymnasial nivå för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Stödet får lämnas till vissa personer som är arbetssökande, från och med det kalenderår den studerande fyller 25 år (4–6 §§ lagen om studiestartsstöd).
Studiestartsstöd får lämnas under sammanlagt högst 50 veckor vid studier på heltid (16 §).
Stödet används i kommunens rekryterande verksamhet
Studiestartsstöd är ett verktyg som kommunerna kan välja att använda inom ramen för sitt ansvar att rekrytera personer till studier. I rekryteringsarbetet ska kommunen samverka med Arbetsförmedlingen (2 §).
Kommunen ska bedöma om den sökande tillhör målgruppen för studiestartsstödet och meddela detta till CSN. CSN prövar övriga villkor för studiestartsstödet (27 och 28 §§).
Ett krav på studieresultat finns
Den som för första gången ansöker om studiestartsstöd kan beviljas detta utan att tidigare studieresultat prövas (14 §). Studiestartsstöd får i övrigt lämnas till en studerande som bedrivit sina studier i normal takt. Studiestartsstöd får lämnas även om den studerande inte har bedrivit sina tidigare studier i normal takt om det är fråga om studieresultat som är äldre än tio år eller om det finns särskilda skäl för det (15 §).
Studiestartsstödet kan lämnas för hel- eller deltidsstudier
Studiestartsstöd får lämnas för varje vecka som den studerande bedriver studier på minst halvtid (12 §). Studiestartsstödets storlek bestäms i förhållande till studiernas omfattning. För studerande som inte bedriver heltidsstudier lämnas studiestartsstöd med 50 eller 75 procent av heltid (13 §). Studiestartsstöd är ett renodlat bidrag och är skattefritt.
Stödet behovsprövas gentemot den studerandes egen inkomst
Studerande som har studiestartsstöd får ha en inkomst upp till en viss nivå, den s.k. fribeloppsgränsen, utan att studiestartsstödet reduceras (19 §). Fribeloppet är kopplat till det antal veckor studiestartsstöd betalas ut och bestäms per kalenderhalvår (20 §). Om fribeloppsgränsen överskrids minskas studiestartsstödet med 52 procent av den överskjutande inkomsten (21 §).
Återkrav av studiestöd
Studiestartsstöd som har betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp ska kunna krävas tillbaka (34 §). Vid återkrav tillämpas bestämmelserna i 5 kap.1, 2 och 4–6 §§ och 6 kap. 2 §studiestödslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till de bestämmelserna.
165
6.1.4 Kontroll av felaktiga utbetalningar
Välfärdssystemen finansieras kollektivt av skattebetalarna. Utbetalningarna från systemen ska vara korrekta och endast ske till de mottagare som de är avsedda för. Detta är angeläget, inte bara ur ett statsfinansiellt perspektiv, utan också för att upprätthålla förtroendet för välfärdssystemen och för välfärdssamhällets legitimitet. Detta gäller även studiestödssystemet.
Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen lämnade i betänkandet Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen (SOU 2019:59) ett förslag om att fastställa ett övergripande mål om att de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen ska minska. Regeringen lämnade i budgetpropositionen för 2021 ett förslag om ett nytt mål om att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen. Målet, som godkänts av riksdagen, är att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar ska minska och fel ska motverkas (prop. 2020/21:1, bet. 2020/21:FiU2, rskr. 2020/21:150). Detta mål gäller således också för utformningen av nya studiestöd.
CSN:s arbete med att hindra felaktiga utbetalningar
CSN bedriver ett aktivt arbete för att motverka bidragsbrott och felaktiga utbetalningar. Det är ett avgörande arbete för att skapa en hög tilltro till studiestödssystemet. CSN ska enligt sin instruktion, se förordning (2017:1114) med instruktion för Centrala studiestödsnämnden, motverka bidragsbrott och säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs. I CSN:s regleringsbrev för 2022 finns dessutom ett mål om att myndigheten ska bidra till det övergripande målet om minskade felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Myndigheten arbetar för att rätt belopp ska betalas ut från början. Det gör CSN genom att utforma systemen så att kunderna lämnar rätt uppgifter, genom goda förutsättningar för korrekt handläggning samt genom effektiva kontroller och informationsutbyte med andra myndigheter.
CSN utvecklar löpande sitt kontrollarbete för att upptäcka och hantera de fel som uppstår. CSN utför kontroller av studerandes uppgifter i samband med ansökan, under studietiden och i efterhand. CSN gör kontroller utifrån uppgifter från de studerande, men också utifrån uppgifter från utbildningsanordnare och andra myndigheter och aktörer. För uppgifter från svenska samarbetspartner är informationsutbytet ofta automatiserat och inbyggt i handläggningssystemen.
Under 2019 genomförde CSN en fördjupad analys av felaktiga utbetalningar av studiemedel för studier i Sverige. Studien genomfördes inom ramen för delegationen för korrekta utbetalningar, som under åren 2016 till 2019 hade i uppdrag av regeringen att studera omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. I genomsnitt uppskattades att 3,2 procent av utbetalade studiemedel för studier i Sverige var felaktiga, vilket motsvarar drygt 800 miljoner kronor år 2018. Av de felaktiga utbetalningarna uppskattades 93 procent vara orsakade av att den studerande lämnade felaktiga uppgifter vid ansökan eller inte meddelade ändrade förhållanden. Resterande 7 procent av de felaktiga utbetalningarna bedömdes vara orsakade av att CSN inte hämtat in obligatoriska
166
uppgifter, gjort felaktiga bedömningar eller inte beaktat uppgifter om ändrade förhållanden.
6.2 Ett nytt studiestöd för omställning införs
6.2.1 Ett nytt studiestöd ska införas för att fler vuxna ska kunna vidareutbilda sig
Regeringens förslag: Ett nytt statligt och parallellt studiestöd ska införas för att förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier. Syftet är att stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden.
Stödet ska kallas omställningsstudiestöd och ska bestå av ett omställningsstudiebidrag och ett omställningsstudielån.
Grundläggande bestämmelser om omställningsstudiestöd ska tas in i en ny lag. I lagen ska upplysningsbestämmelser införas om att regeringen, trots lagregleringen, ska ha kvar sin restkompetens i de delar det är aktuellt.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Lagen som föreslås i promemorian har i vissa delar en annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a.
Arbetsgivarverket, Svenska Kommunalarbetareförbundet,
Myndigheten för yrkeshögskolan, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, Sveriges a-kassor, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), och Uppsala universitet. Landsorganisationen i Sverige (LO), är mycket positiv till utredningens förslag att införa ett omställningsstudiestöd för vuxna som är eller har varit etablerade på arbetsmarknaden. Statens skolverk tillstyrker förslaget och anser att det är bra att det blir en ny lag. CSN delar promemorians bedömning att omställningsstudiestödets grundläggande mål och villkor bör regleras i en ny lag. CSN anser dock att frågorna som vissa av bestämmelserna i den föreslagna lagen reglerar i stället bör regleras på förordningsnivå.
Flera remissinstanser, däribland
Saco och
Offentliganställdas förhandlingsråd, stödjer förslaget att införa ett nytt studiestöd men är tveksamma till namnet, som de anser är missvisande. De anser vidare att ordet ersättning är bättre än ordet stöd, eftersom ersättning innebär något en person kvalificerat sig för genom arbete och som är kopplat till inkomstbortfallsprincipen i likhet med arbetslöshetsersättning. Migrationsverket anser att förslaget skulle kunna innebära en utmaning för arbetsgivaren att planera verksamheten, och Mittuniversitetet anser att det är oklart på vilket sätt omställningsstudiestödet står i relation till förslaget om arbetsgivarens utökade ansvar för kompetensutveckling. Lärarnas Riksförbund ställer sig tveksamt till förslaget i dess nuvarande utformning och anför att det inte framstår som tillräckligt attraktivt för lärare eller studie- och yrkesvägledare. Företagarna anser att förslagen inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till alla de arbetsgivare och arbetstagare som saknar kollektivavtal och medför tillämpnings- och avgränsnings-
167
problem. Företagarna anser vidare att om det ska införas ett studiestöd för omställning bör i stället ordinarie studiemedelssystem utvidgas.
Skälen för regeringens förslag
Det behövs ett studiestöd som kan rekrytera fler yrkesverksamma till studier i syfte att stärka deras ställning på arbetsmarknaden
Regeringen ser i likhet med majoriteten av remissinstanserna ett behov av att möjliggöra för fler vuxna yrkesverksamma att förbättra sin kompetens och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Som framgår av avsnitt 4 bör ett nytt studiestöd för omställning bidra till att förbättra förutsättningar att finansiera studier för just denna grupp, som annars inte hade valt att studera. Stödet bör i normalfallet få lämnas för en utbildning om den anses stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Stödet bidrar därmed till att stärka såväl samhällets och näringslivets kompetensförsörjning, som den enskildes position på arbetsmarknaden. De reguljära studiemedlen har ett bredare syfte. Studiestartsstödet har å sin sida en annan målgrupp. Omställningsstudiestödet bör därför utformas för att komplettera de befintliga studiestödsformerna.
Regeringen anser således att ett nytt, statligt och parallellt studiestöd – omställningsstudiestöd – bör införas för att rekrytera fler yrkesverksamma till studier i syfte att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. I likhet med hur systemet med studiemedel är utformat bör omställningsstudiestödet bestå av en bidragsdel och en frivillig lånedel. Att omställningsstudiestödet till viss del består av en frivillig lånedel befäster principen att den studerande själv om möjligt står för en egen ekonomisk insats i utbildningsinvesteringen.
Flera av remissinstanserna, däribland Saco och Offentliganställdas
Förhandlingsråd, anser att valet av namn på stödet är olyckligt. De anser dessutom att ordet ersättning vore mer lämpligt än stöd. Regeringen vill understryka att en viktig komponent i ett studiestödssystem för yrkesverksamma vuxna är att möjliggöra för dem att ställa om till ett nytt yrke, i synnerhet eftersom stödet ska stärka den sökandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov (se avsnitt 6.4.5). Regeringen anser därför att det är lämpligt att ordet omställning ingår i stödets namn. Ordet ersättning används inte heller inom studiestödssystemet i övrigt. Att kalla det studiestöd signalerar tydligt att stödet syftar till att underlätta studier. Att använda en annan benämning än studiestöd skulle riskera att skapa en begreppsförvirring hos målgruppen, vilket i förlängningen skulle kunna få en skadlig effekt på stödets studierekryterande funktion. Regeringen anser sammantaget att omställningsstudiestöd är ett lämpligt namn för det nya stödet.
Lärarnas Riksförbund ställer sig tveksamt till förslaget i dess nuvarande utformning och anför att det inte framstår som tillräckligt attraktivt eller anpassat till de behov och förutsättningar som förbundets medlemmar har.
Regeringen delar inte den uppfattningen utan anser att stödet innehåller adekvata ersättningsnivåer för att täcka ett inkomstbortfall, där omställningsstudiebidraget föreslås vara på motsvarande nivå som arbetslöshetsersättningen. Stödmottagare kommer därutöver att ges möjlighet att ta ett kompletterande omställningsstudielån. Flera andra
168
remissinstanser, däribland Företagarna, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering och Tillväxtverket, instämmer i bedömningen att stödet är generöst i olika delar. Som Tillväxtverket påpekar inbegriper förslaget dessutom goda möjligheter att anpassa studietakten så att den svarar mot yrkesverksammas behov av flexibilitet. Individperspektivet tydliggörs genom att förslaget, i typfallet, innefattar ett personligt yttrande från en omställningsorganisation om vad som kan stärka den sökandes ställning på arbetsmarknaden (se vidare i avsnitt 6.4.5 om denna del av förslaget). Regeringen gör således bedömningen att stödet är väl anpassat för att möta individuella förutsättningar och behov hos yrkesverksamma.
Migrationsverket och Mittuniversitetet anser att förslaget skulle kunna innebära utmaningar för arbetsgivaren att planera verksamheten, bl.a. gällande hur stödet förhåller sig till arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling och farhågor om att många anställda kan ta ledigt för att studera med omställningsstudiestöd. Företagarna avstyrker införandet av omställningsstudiestödet, och anför bl.a. att förslaget medför betydande tillämpnings- och avgränsningsproblem samt att det vore att föredra om det reguljära studiestödet i stället byggdes ut. Företagarna anser att förslagen inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till de arbetsgivare och arbetstagare som saknar kollektivavtal, och anför vidare att det är avgörande att arbetsgivarna är delaktiga i kompetensutvecklingen av befolkningen i allmänhet och av sina anställda i synnerhet, och att förslaget begränsar arbetsgivare i denna delaktighet.
Som anges ovan syftar omställningsstudiestödet till att förbättra förutsättningarna för yrkesverksamma att finansiera studier för att stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden. Omställningsstudiestöd ska inte kunna ges för studier som enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare, eller för studier arbetsgivaren skäligen borde tillhandahålla för att arbetstagaren ska klara av att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter. Regeringen har förståelse för att förslaget kan innebära vissa utmaningar för arbetsgivare att planera sin verksamhet, och har för avsikt att beakta hur arbetsgivarnas planering kan underlättas genom regleringen av stödets ansökningsomgångar i förordning (se även avsnitt 6.6.1). Regeringen bedömer dock sammantaget att omställningsstudiestödets effekter bör vara hanterbara för arbetsgivarna. I sammanhanget måste framhållas att stödet kommer att bidra till arbetsgivarnas kompetensförsörjning.
En ny lag bör införas
Regeringen bedömer att regleringen av omställningsstudiestödet huvudsakligen faller under regeringens kompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen att meddela föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen. Endast vissa bestämmelser om bl.a. CSN:s möjligheter att ta ut vissa avgifter och vissa uppgiftsskyldigheter kräver lagreglering. Regeringen menar detta till trots att en lämplig avvägning vore om vissa av omställningsstudiestödets fundament, så som grundläggande mål och villkor, regleras i en ny lag om omställningsstudiestöd. Regeringen gör därmed samma bedömning som görs i promemorian och som har stöd av en rad remissinstanser, bl.a.
169
Skolverket. Det föreslås därför att lagen hålls på en relativt övergripande nivå, och att de detaljerade bestämmelserna i stor utsträckning lämnas till reglering på förordningsnivå. Regeringen instämmer i och med det inte i synpunkter från CSN om att vissa av frågorna som bestämmelserna i den föreslagna lagen reglerar i stället bör regleras på förordningsnivå.
Det föreslås att regeringen ska kunna ge den myndighet regeringen bestämmer föreskriftsrätt i vissa frågor. Detta medför en flexibilitet att löpande följa upp och justera stödet i förhållande till omvärldsförändringar vad gäller utbildnings- och arbetsmarknadsbehov.
Eftersom det nya stödet föreslås vara ett komplement till det studiestöd som redan finns kan det övervägas att föra in bestämmelserna i studiestödslagen. Bestämmelserna anknyter till studiestödslagens struktur. Genom att reglera omställningsstudiestödet i en särskild lag ökar dock möjligheterna att hålla samman bestämmelserna på ett sätt som ger en överblick över dem. Omställningsstudiestödet uppvisar också vissa särdrag som, precis som studiestartsstödet, motiverar att omställningsstudiestödet regleras i en egen lag. Exempelvis innehåller det nya stödet kvalifikationsvillkor, bestämmelser om vilka utbildningar som ger rätt till stöd, individuellt beräknade stödnivåer och samordningsbestämmelser som väsentligen skiljer sig från vad som gäller inom studiemedelsområdet (se avsnitt 6.3–6.5). Till skillnad från studiemedlen kommer det nya stödet kommer heller inte att vara rättighetsbaserat (se avsnitt 6.7). Regeringen bedömer därför att inte minst tydlighetsskäl talar för att reglera det nya stödet separat, i en ny lag om omställningsstudiestöd.
Regeringen anser att det av samma anledning är lämpligt att ange omställningsstudiestödets syfte i lagen. Lagrådet har i sitt yttrande över lagrådsremissen angett att det framstår som obehövligt, eftersom stycket inte innehåller någon bestämmelse och inte heller någon upplysning om hur lagen är uppbyggd eller hur dess bestämmelser ska förstås. Regeringen anser emellertid att det kan underlätta förståelsen för hur lagen är tänkt att förstås om dess syfte uttrycks i lagens första paragraf.
6.2.2 Centrala studiestödsnämnden ska pröva frågor om omställningsstudiestöd
Regeringens förslag: CSN ska pröva frågor om omställningsstudiestöd enligt lagen om omställningsstudiestöd och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorian innehåller inte något förslag om att
CSN även ska pröva frågor om omställningsstudiestöd enligt föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen om omställningsstudiestöd.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsgivarverket, Myndigheten för yrkeshögskolan, Fackförbundet
DIK, Ekobrottsmyndigheten, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Offentliganställdas Förhandlingsråd/Statstjänstemän, Poliser, Officerare (OFR/S,P,O), Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, SKR, Tjänstemännens centralorganisation
170
(TCO), Linnéuniversitetet, Lunds universitet och Uppsala universitet. CSN ställer sig positiv till att administrera ett nytt studiestöd som förbättrar förutsättningarna för vuxna att utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden CSN anför att myndigheten inledningsvis kommer ha långa handläggningstider och att det kommer finnas en ökad risk för felaktiga beslut till dess att ett systemstöd är på plats. CSN framför att myndigheten även ser en risk för långa handläggningstider och höga kostnader per ärende på lång sikt. Skolverket tillstyrker förslaget och anser att det är lämpligt att CSN är den myndighet som prövar ansökan om omställningsstudiestödet. Kompetensföretagen anser att det är rimligt att staten använder sig av befintliga strukturer, dvs. CSN, för uppdraget. Statskontoret tillstyrker förslaget men vill betona att det ofta är utmanande för enskilda myndigheter att växa mycket på kort tid, vilket CSN kan komma att göra till följd av ansvaret för omställningsstudiestödet. Saco anför att det är viktigt att myndigheten får tillräckliga resurser för att utveckla sin hantering av ansökningar, samt att myndigheten snabbt bygger upp ett samarbete med omställningsorganisationerna. Mittuniversitetet förutsätter att redan befintlig process för lärosätena gentemot CSN ska stå modell för omställningsstudiestödet, dvs. att förslagen inte genererar ytterligare administration för utbildningsanordnarna. Skatteverket framför att om det blir svårt att bedöma vad arbetsgivaren skäligen ska erbjuda finns det en risk att stödet trots allt blir lättare att bevilja för att lära helt nytt, snarare än att bevilja för en person som vill bygga vidare på befintlig kompetens för uppgifter, som i dag ligger utanför arbetsskyldigheten men som kommer att efterfrågas i framtiden. Lärarnas Riksförbund anser att systemet som det är utformat nu riskerar att inte bidra tillräckligt till kompetensförsörjning och kompetensutveckling av lärare i skolan, givet de specifika utmaningar och förutsättningar som råder där. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering instämmer i bedömningen att stödet bör efterlikna det ordinarie studiemedelssystemet och administreras på likande sätt.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudiestödet bör ses som ett komplement till det reguljära studiestödet
En utgångspunkt för regeringen är att omställningsstudiestödet inte ska överlappa de redan existerande studiestöden eller leda till oönskade effekter på dem. Omställningsstudiestödet är avsett för en begränsad utbildningstid med fokus på utveckling eller omställning. Individer med omfattande och grundläggande utbildningsbehov bör i stället styras till studier med studiemedel eller studiestartsstöd. På så vis bevaras också möjligheten att senare i livet använda omställningsstudiestödet för ytterligare utbildning i omställnings- eller kompetensutvecklingssyfte i takt med att den enskildes yrkesliv kräver det.
Skatteverket menar att det finns en risk att stödet används för att lära helt nytt snarare än för en person som vill bygga vidare på befintlig kompetens för uppgifter, mot bakgrund av att det kan bli svårt att urskilja vilka utbildningar som arbetsgivaren skäligen bör stå för. Omställningsstudiestödet syftar emellertid till att stärka den enskilde arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden. Det kan innebära att en individ vill och behöver
171
bygga på sin kompetens inom sitt befintliga yrke, men det kan också innebära att hon eller han behöver ställa om till ett annat. Regeringen anser inte att det är problematiskt i sig att omställningsstudiestödet skulle användas till att införskaffa kunskaper inom ett helt nytt område, eftersom en förutsättning för att få stödet är att det stärker stödmottagarens ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Denna del prövas bl.a. genom en individuell bedömning från omställningsorganisationer, vilket bör rikta de individer som är i behov av att utveckla befintlig kompetens till sådana utbildningar. Samtidigt är efterfrågan på omställningsstudiestödet och vilka utbildningar som kan komma att bli aktuella för respektive individ svårbedömd och kan påverkas av flera olika aspekter utöver regelverk och ersättningsnivå. Mot den bakgrunden avser regeringen att lämna uppdrag till berörda myndigheter i syfte att utvärdera och följa upp reformen. Regeringen har för avsikt att i samband med reformens genomförande ge CSN i uppdrag att göra en fördjupad granskning av omställningsstudiestödet och dess införande samt följa upp effekter på det reguljära studiestödssystemet. I uppdraget bör också ingå att följa upp och föreslå åtgärder för att minska risker för fusk och felaktiga utbetalningar. Vidare avser regeringen att ge CSN i uppdrag att redovisa relevant statistik löpande så att regeringen kan följa utvecklingen av reformen. Dessutom har regeringen för avsikt att ge Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering i uppdrag att följa och utvärdera satsningen och dess effekter samt på vilket sätt reformen bidrar till att stärka individers ställning på arbetsmarknaden. Uppdraget till
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering bör inkludera en uppföljning av hur tillträde till och efterfrågan på utbildning och validering har påverkats inom olika utbildningsformer.
CSN bör pröva frågor om omställningsstudiestöd
Flera remissinstanser, däribland Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Kompetensföretagen och Mittuniversitetet, betonar vikten av att omställningsstudiestödet använder sig av redan inarbetade administrativa strukturer. Regeringen utgår från att det nya omställningsstudiestödet ska vara möjligt att administrera på ett sätt som lever upp till stödmottagarnas förväntan på god effektivitet och handläggning. Regeringens bedömning är därför att omställningsstudiestödet inte ska avvika från gängse administrativa förfaranden i onödan. Det kan antas förbättra handläggningen och göra systemet mer överblickbart för den enskilde. Omställningsstudiestödet bör anpassas till vissa huvudregler som normalt gäller för ett studiestöd.
Regeringen anser att CSN, som ansvarar för den svenska studiestödsverksamheten, är bäst lämpad att pröva frågor om omställningsstudiestöd och utveckla och administrera det nya studiestödet i övrigt. I det lagförslag som lämnas i promemorian anges att CSN ska pröva frågor om omställningsstudiestöd enligt lagen om omställningsstudiestöd. Som framgår ovan föreslås dock att de detaljerade bestämmelserna om omställningsstudiestöd ska finnas på förordningsnivå och i myndighetsföreskrifter. Det finns därför anledning att lägga till en hänvisning till föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Omställningsstudiestödet är en studiestödsform som ligger väl i linje med CSN:s
172
uppdrag. I förordningen med instruktion för Centrala studiestödsnämnden anges bl.a. att myndigheten ska administrera studiestöd och andra stöd till enskilda. CSN har också vana vid att hantera studiestöd som består både av bidrag och lån och är den kanske enda myndighet som har förutsättningar att hantera lån till enskilda i den omfattning som det nya omställningsstudiestödet förutsätter.
CSN är positiv till att administrera omställningsstudiestödet, men framför att det framför allt inledningsvis kommer att vara långa handläggningstider samt att det kommer finnas en ökad risk för felaktiga beslut till dess att myndighetens systemstöd är på plats. CSN menar att det bl.a. beror på den relativa komplexiteten i det föreslagna systemet, som innehåller flera villkor och många undantag från dessa, samt att myndigheten givet det föreslagna ikraftträdandet kommer att ha ett begränsat systemstöd på plats till omställningsstudiestödets första ansökningsomgång. CSN framhåller dessutom att det inte kommer att vara möjligt att få till en helmaskinell prövning i alla delar.
CSN fattar redan en stor andel av sina beslut helt automatiskt, vilket är nödvändigt för att klara administrationen av det reguljära studiemedelssystemet med bibehållen kundnöjdhet och inom de ekonomiska ramarna. Det talar för att omställningsstudiestödet i största möjliga mån bör utformas utifrån redan befintliga strukturer och att CSN:s administrativa processer bör vara automatiska i den mån det är möjligt, så fort som möjligt. Vikten av CSN:s förberedelser och resurstillsättning för stödets framgång framhålls även av Saco och Statskontoret. Det är bl.a. mot den bakgrunden regeringen har uppdragit åt CSN att påbörja förberedelser för införandet av omställningsstudiestödet (U2021/02998). I uppdraget ingår att CSN ska utveckla nödvändiga digitala lösningar för hanteringen av omställningsstudiestödet, och att stödet ska kunna ansökas om digitalt på myndighetens webbplats från och med när den första ansökningsomgången för stödet föreslås starta i oktober 2022. I uppdraget anges att de digitala lösningarna ska vara så effektiva och användarvänliga som möjligt, och att CSN vid behov bör upphandla tjänster för att utvecklingsarbetet ska kunna bedrivas skyndsamt.
CSN har i en första återrapportering av uppdraget bekräftat att myndighetens förberedelser av införandet av omställningsstudiestödet går bra, såväl när det gäller systemutveckling och samverkan med partners som med förberedelser av handläggningen av det nya stödet. CSN:s bedömning är att införandet kommer att ske i enlighet med den tidplan och den utformning som föreslås i promemorian.
Omställningsstudiestödet innehåller flera delar som är av stor betydelse för att göra stödet tillräckligt individanpassat samtidigt som det tydligt riktas mot en specifik målgrupp av yrkesverksamma. Det handlar t.ex. om att vissa så kallade aktualitets- och etableringsvillkor ska vara uppfyllda (se avsnitt 6.3.3 och 6.3.4), att stödet ska ersätta ett inkomstbortfall (se avsnitt 6.5.4 och 9.5.6) och att yttranden från omställningsorganisationer ska kunna användas (se avsnitt 6.6.2). Dessa moment och stödets utformning i övrigt innebär tillsammans att omställningsstudiestödet blir mer avancerat än övriga studiestöd, och att det därför ställer högre krav på de berörda myndigheternas administration. Som Lärarnas Riksförbund anför bör stödet utformas så att inga onödiga hinder läggs av kortsiktiga kostnadseffektivitetsskäl för vissa yrkesgrupper.
173
Regeringen bedömer att det utan dessa åtgärder för individanpassning och inriktning mot den tilltänka målgruppen finns en risk att omställningsstudiestödet inte rekryterar individer till studier i önskvärd omfattning. Det är avgörande för omställningsstudiestödets framgång att stödet möjliggör flexibilitet i studierna för den enskilde, samtidigt som stödets målgrupp tydligt avgränsas. Det gäller inte minst eftersom den som ska läsa med omställningsstudiestöd kommer att vara både yrkesverksam och äldre än den genomsnittlige studenten, och därmed kan antas ha fler fasta åtaganden i sitt liv.
Regeringen anser samtidigt att det är viktigt att CSN konstruerar ett system som är så digitalt och så effektivt och användarvänligt som möjligt. Inom ramen för det förberedande uppdrag som CSN nu arbetar med förs en löpande dialog med Utbildningsdepartementet så att regeringen kan följa myndighetens arbete. CSN anför i sitt remissvar att myndigheten räknar med att kunna skapa en digital ansökan för det nya omställningsstudiestödet i tid till att de första ansökningarna inkommer i oktober 2022. Regeringen konstaterar att en sådan digital ingång kommer att underlätta väsentligt för den enskilde. I det förberedande uppdraget som CSN fått ingår även att CSN ska ha en samordnade roll för de av omställningsstudiestödet berörda myndigheterna i deras förberedande arbete. CSN ska i denna roll särskilt samverka med Försäkringskassan och Skatteverket bl.a. när det gäller utlämnande av uppgifter från myndigheterna till CSN och ta de kontakter som är nödvändiga med övriga berörda myndigheter och aktörer. Det är regeringens uppfattning att en nära samverkan mellan de berörda myndigheterna, i synnerhet CSN och Försäkringskassan, är avgörande för att konstruera ett effektivt informationsutbyte som förenklar stödets administration och i förlängningen kortar handläggningstiderna. Regeringen har säkerställt att CSN dessutom tillförs 128 miljoner kronor till systemutveckling och administration med anledning av omställningsstudiestödet i budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1, bet. 2021/22:UbU2, rskr. 2021/22:18).
Sammantaget anser regeringen att CSN bör kunna administrera stödet på ett effektivt sätt med de förutsättningar och villkor som ges inom ramen för förslaget.
6.3 Målgrupp och kvalificeringsvillkor för omställningsstudiestödet
6.3.1 Stödet ska få lämnas till svenska medborgare och vissa utländska medborgare
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas till studerande som är svenska medborgare. Även vissa utländska medborgare ska kunna få stödet. Bestämmelserna om vem som kan jämställas med en svensk medborgare och till vilka andra utländska medborgare omställningsstudiestödet ska få lämnas ska överensstämma med bestämmelserna i studiestödslagen.
174
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Lärarnas Riksförbund, Skolverket och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.
Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas
Förhandlingsråd anser att det finns ett värde av att avgränsningen ligger nära studiestödslagen, men menar att personer med tillfälligt uppehållstillstånd som uppfyller villkoren bör kunna anses ha en varaktig anknytning till Sverige och vara berättigade till stöd. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering lyfter frågan om det är samhällsekonomiskt effektivt att öppna för generösa bidrag och förmånliga lån för alla som tillhör målgruppen. Migrationsverket anför att kretsen av personer som anges i promemorians förslag är vidare än endast svenska medborgare och personer som har permanent uppehållstillstånd eller som har varaktig anknytning till Sverige, utöver EES-medborgare och
schweiziska medborgare och dess anhöriga med uppehållsrätt.
Migrationsverket framför vidare att förslaget innebär att även personer som fått vissa tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (2005:716), lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå och den upphävda lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen om omställningsstudiestöd.
Skälen för regeringens förslag: Ett syfte med omställningsstudiestödet är att det ska ges till personer som är i behov av att ställa om på den svenska arbetsmarknaden. Stödet bör därför lämnas till personer som har en varaktig anknytning till Sverige. Det innebär att omställningsstudiestöd, utöver att ges till svenska medborgare, även under vissa förutsättningar bör kunna lämnas till personer som inte är svenska medborgare om de är bosatta i Sverige. I promemorian görs bedömningen att samma regler som gäller i studiestödslagen om vem som är att jämställa med en svensk medborgare enligt EU-rätten och om utländska medborgares rätt till studiestöd bör gälla också i ärenden om omställningsstudiestöd. I promemorian anförs vidare att det bl.a. innebär att utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd i Sverige och som har bosatt sig i landet i huvudsakligen annat syfte än att genomgå utbildning omfattas. Efter att promemorian publicerades har det efter förslag i propositionen Ändrade regler i utlänningslagen (prop. 2020/21:191) gjorts ändringar i utlänningslagen som bl.a. innebär att tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit huvudregel. Ändringarna i utlänningslagen har medfört att följdändringar har gjorts i studiestödslagens bestämmelser om utländska medborgares rätt till studiestöd. Av bestämmelserna framgår, som Migrationsverket påpekar, att studiestöd ska få lämnas även om kravet på permanent uppehållstillstånd inte är uppfyllt om den studerande har beviljats vissa tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av bl.a. utlänningslagen eller lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå. Följdändringarna i studiestödslagen har dock utformats så att kretsen av studiestödsberättigade i stort sett bör vara densamma som enligt tidigare reglering. Mot den bakgrunden bör även propositionens förslag till avgränsning kunna överensstämma med studiestödslagens.
175
Även i övrigt bör bestämmelserna motsvara vad som gäller för studiestöd enligt studiestödslagen, vilket bl.a. gäller rätten till studiestöd till sådana utländska medborgare som enligt EU-rätten ska jämställas med svenska medborgare.
6.3.2 En övre åldersgräns för stödet
Regeringens förslag: Omställningsstudielån ska få lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 60 år.
Omställningsstudiebidrag ska få lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 62 år. Rätten till bidrag ska dock begränsas till högst tio veckor från och med det kalenderår den studerande fyller 61 år.
Från och med 2026 ska omställningsstudiebidrag få lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 63 år. Bidraget ska då begränsas till högst tio veckor från och med det kalenderår den studerande fyller 62 år.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a.
Arbetsgivarverket, Skolverket, Svenska kyrkans
arbetsgivarorganisation och Företagarna. LO tillstyrker förslagen om övre åldersgränser och förutsätter att åldersgränsen följer framtida höjningar av pensionsåldern. LO anser vidare att den föreslagna begränsningen till tio veckors omställningsstudiebidrag bör höjas till 20 veckor när pensionsåldern höjs. Flera remissinstanser anser att rätten till omställningsstudiestöd bör följa LAS-åldern, riktåldern i pensionssystemet eller reglerna i befintliga omställningsavtal. De är av uppfattningen att det skulle innebära en smidigare anpassning till den kontinuerliga utvecklingen av längre arbetsliv och senare arbetslivsutträde. Detta gäller bl.a. Saco, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Akademikerförbundet SSR, Lärarnas Riksförbund, Sveriges Kommuner och Regioner och Fackförbundet Scen & Film. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anför att det kan ifrågasättas om det är samhällsekonomiskt effektivt att öppna upp för generösa bidrag och förmånliga lån för alla som tillhör målgruppen. Detta gäller särskilt arbetstagare som påbörjar längre studieperioder med kort tid kvar till pension samt arbetstagare som inte är eller riskerar att bli arbetslösa. Överklagandenämnden för studiestöd (ÖKS) anför att det i författningsförslaget endast indirekt framgår att det finns en nedre åldersgräns för när omställningsstudiestöd kan beviljas och att detta möjligen kan förtydligas. CSN anför att det bör övervägas att höja den lägsta åldersgränsen till 35 år för att inte konkurrera med det reguljära studiemedlet.
176
Skälen för regeringens förslag
Den övre åldersgränsen ska vara densamma som för studiestöd
Behovet av att vidareutbilda sig under arbetslivet ökar och med det även behovet av studiefinansiering. Fler äldre personer studerar i dag jämfört med för tio år sedan och än fler personer kommer framöver ha behov av att vidareutbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Åldersgränserna för rätt till studiemedel och studiestartsstöd höjdes senast den 1 oktober 2021 för att ge fler personer möjlighet att finansiera studier högre upp i åldrarna och därmed förlänga sitt yrkesliv. Höjningarna innebär att studiemedel och studiestartsstöd får lämnas till och med det kalenderår då den studerande fyller 60 år.
Några remissinstanser, däribland Saco och Offentliganställdas
Förhandlingsråd, anser att den föreslagna övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd bör följa riktåldern för pension. Regeringen gjorde i propositionen Bättre studiestöd högre upp i åldrarna (prop. 2020/21:122) bedömningen att trots de justerade åldersgränserna i pensionssystemet är tiden i yrkeslivet för kort för att motivera en åldersgräns som ligger högre upp i åren, detta även med beaktande av kommande höjningar och en ny riktålder för pension. Det är inte heller önskvärt att behöva ändra återbetalningssystem varje gång åldersgränser inom pensionsområdet justeras. Regeringen håller fast vid den bedömningen och menar att en högre åldersgräns inte heller är motiverad vad gäller omställningsstudielånet inom omställningsstudiestödet, samtidigt som det kan finnas skäl att medge omställningsstudiebidrag högre upp i åldrarna.
Mot denna bakgrund anser regeringen att den åldersgräns om 60 år som föreslås i promemorian är väl avvägd. Genom denna åldersgräns tas hänsyn till personers behov av offentligfinansierad utbildning, men också till samhällets kostnader och den avkastning som studierna kan ge, både för den studerande och för samhället.
Regeringen delar inte ÖKS bedömning att en nedre åldersgräns kan behöva förtydligas. Regeringen föreslår ett arbetsvillkor som innebär att man för att få omställningsstudiestödet behöver ha förvärvsarbetat en längre tid (se avsnitt 6.3.3). Villkoret innebär att man i praktiken kan få omställningsstudiestöd tidigast från och med det år man fyller 27 år. Bestämmelserna om arbetsvillkoret bör inte tyngas ytterligare genom en precisering av den konsekvensen.
Regeringen anser det inte heller lämpligt att föra in en sådan åldersgräns som CSN förordar. Regeringen föreslår flera avgränsningar som syftar till
att säkerställa att omställningsstudiestödet träffar rätt målgrupp. Det
medför att omställningsstudiestödet till skillnad från det reguljära studiestödet bara kan ges till personer som är väl förankrade på arbetsmarknaden. Samtidigt kan det inte uteslutas att vissa yngre personer som uppfyller de föreslagna villkoren för stödet kan ha ett behov av vidareutbildning eller omställning, varför införandet av en nedre åldersgräns i sig vore olyckligt. I viss utsträckning kan det dock finnas skäl att begränsa omfattningen av stödet för yngre åldersgrupper. Den frågan behandlas i avsnitt 6.4.4.
177
Det bör finnas en begränsad möjlighet att lämna omställningsstudiebidrag även efter 60 års ålder
Omställningsstudiestöd syftar till att möjliggöra studier för att utveckla den studerandes förmågor med sikte på arbetsmarknadens behov. Omställningsstudiestöd bör därför inte kunna lämnas till den som kan förväntas att gå i pension direkt efter avslutade studier. Det kan samtidigt finnas ett behov att gå kortare kurser eller liknande även för den som är 61 år eller äldre.
Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det är rimligt att det finns en begränsad möjlighet att kunna lämna omställningsstudiestöd även till studerande som är äldre än 60 år.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att det kan ifrågasättas om det är samhällsekonomiskt effektivt att öppna upp för generösa bidrag och förmånliga lån särskilt till arbetstagare som påbörjar längre studieperioder med kort tid kvar till pension. Regeringen kan konstatera att det för den enskilde individen har betydelse att kunna få omställningsstudiestöd även högre upp i åldrarna. Omställningsstudiebidrag bör kunna lämnas under motsvarande högst tio heltidsveckor från och med det kalenderår den studerande fyller 61 år till och med det kalenderår han eller hon fyller 62 år. En sådan begränsad möjlighet till omställningsstudiebidrag får anses svara väl mot behovet av att delta i kortare kompletterande studier nära pensionen utan att skuldsättningen ökar. Den som påbörjat en längre studieperiod med omställningsstudiestöd innan det kalenderår han eller hon fyller 61 år ges därmed också en viss möjlighet att avsluta dessa studier under kalenderåret då han eller hon fyller 62 år. Denna rätt förutsätter dock att den studerande har minst så många veckor kvar att utnyttja med omställningsstudiestöd vid utgången av det år han eller hon fyller 60 år. Regeringen anser att den begränsade möjligheten att få omställningsstudiebidrag efter 60 års ålder är väl avvägd och delar inte LO:s bedömning att begränsningen bör höjas från tio till tjugo veckor när pensionsåldern höjs.
Åldersgränsen bör höjas när åldern för inkomstbaserad ålderspension höjs 2026
Avsikten är att den lägsta åldern för uttag av inkomstbaserad ålderspension ska höjas till 64 år den 1 januari 2026 (se Ds 2019:2, Högre åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem). Regeringen anser att de föreslagna åldersgränserna för omställningsstudiebidraget bör justeras samtidigt som en sådan höjning och föreslår därför att omställningsstudiebidrag från och med 2026 ska kunna lämnas till och med det kalenderår den studerande fyller 63 år. Från och med det kalenderår den studerande fyller 62 år ska bidraget då begränsas till tio veckor.
Regeringen bedömer att syftet med de föreslagna åldersgränserna är berättigade och förenliga med såväl EU-rätten som den nationella diskrimineringslagstiftningen.
178
6.3.3 Ett krav på att vara väl etablerad på arbetsmarknaden
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas till en studerande som har förvärvsarbetat i Sverige under i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad. Detta arbete ska ha skett i sammanlagt minst 96 månader inom en ramtid om 14 år, som kan beräknas tidigast från och med det kalenderår då han eller hon fyllde 19 år.
Arbetsvillkoret ska även anses vara uppfyllt om den studerande under kvalificeringstiden har haft en viss minsta inkomst av förvärvsarbete som då varit dennes huvudsyssla.
Med ramtid avses de 14 år som närmast har föregått den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till Centrala studiestödsnämnden. Om studierna har påbörjats före den dag ansökan kom in beräknas ramtiden i stället från och med dagen före studiestarten.
Arbetad tid i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Förenade kungariket och i Schweiz, ska få tillgodoräknas som förvärvsarbete i Sverige.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Industrifacket Metall,
Svenska Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, TCO, Sveriges Kommuner och Regioner och Linnéuniversitetet. LO tillstyrker att det ställs ett tvådelat arbetsvillkor i form av ett etableringsvillkor och ett aktualitetsvillkor. LO tillstyrker även de föreslagna kvalifikationskraven och ramtiderna, samt de föreslagna beloppsnivåerna för bedömning av arbetsvillkoret under förutsättning att arbetsvillkoret även kan styrkas genom arbetsgivarintyg, anställningsbevis eller liknande. Även Saco stödjer etableringsvillkoret som sådant. Offentliganställdas Förhandlingsråd stödjer förslagen om vad som ska jämställas med förvärvsarbete, det inkomstbaserade kravet som kan uppfylla arbetsvillkoret och att arbete måste ha varit huvudsyssla. Arbetsgivarverket anser att kravet på att förvärvsarbete ska ha varit den sökandes huvudsyssla under kvalificeringstiden är särskilt viktigt. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen nämner särskilt att det är positivt att Skatteverkets inkomstuppgifter kan används för att uppfylla arbetsvillkoret. Kompetensföretagen tycker att arbetsvillkoret förefaller rimligt, men att 16 arbetstimmar i veckan är i minsta laget. CSN, Brottsförebyggande rådet (Brå), Fackförbundet Scen & Film, Trygghetsfonden TSL och Mittuniversitetet har synpunkter på utformningen av de närmare bestämmelser som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela beträffande etableringsvillkoret. Därutöver anför CSN att det i promemorian specifikt nämns vissa typer av bevis för att styrka arbetad tid och att myndigheten utgår från att avsikten inte har varit att införa ett högre beviskrav, men om så är fallet önskar att det tydligt framgår. Flera remissinstanser motsätter sig att arbetad tid utanför EES, Förenade kungariket och Schweiz inte ska kunna
179
tillgodoräknas inom ramen för etableringsvillkoret. Det gäller
Akademikerförbundet SSR, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Saco och Naturvetarna. DIK anser att det bör gå att göra vissa undantag för yrkesverksamma personer som nyligen har invandrat till Sverige. Företagarna anser att etableringsvillkoret i praktiken medför en för låg åldersgräns för den typ av ersättning och stöd som förslaget är tänkt att bidra till. Lärarnas Riksförbund ställer sig tveksamt till ramtidens föreslagna längd, eftersom förbundet anser att det kommer ta lång tid för många lärare att leva upp till etableringsvillkoret, vilket sannolikt kommer verka hämmande för gruppens vilja att fortbilda sig. CSN avstyrker att förvärvsarbetet måste ha varit den studerandes huvudsyssla under kvalificeringstiden för att få räknas in i etableringsvillkoret.
Skälen för regeringens förslag
Ett tvådelat arbetsvillkor
Omställningsstudiestödet syftar till att ge möjlighet till personer som är mitt i arbetslivet att stärka sin kompetens eller ställa om till ett nytt yrke. För att få omställningsstudiestöd bör den studerande därför både vara väl etablerad på arbetsmarknaden och ha en aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Det bör därför finnas ett tvådelat arbetsvillkor som måste vara uppfyllt för att omställningsstudiestöd ska kunna lämnas. De två delarna av arbetsvillkoret kallas etableringsvillkoret respektive aktualitetsvillkoret. Aktualitetsvillkoret behandlas i avsnitt 6.3.4.
Minst 16 timmars arbete per vecka under en kalendermånad i sammanlagt minst 96 månader
Omställningsstudiestödet bör kunna lämnas till den som behöver ställa om eller vidareutbilda sig under arbetslivet. Den som arbetar ska kunna studera på en utbildning som leder till att den studerandes kompetens uppdateras och kompletteras och ger den studerande en starkare ställning på arbetsmarknaden. Omställningsstudiestödet bör därför kunna ges till den som är eller i närtid har varit etablerad på arbetsmarknaden. För att omställningsstudiestödet inte ska konkurrera med de ordinarie studiestöden behövs ett väl tilltaget krav på tid i arbetslivet. Det är också viktigt för att styra stödet bort från förstagångsstuderande. Arbete under 96 månader, eller 8 år, bedöms vara en väl tilltagen tidsrymd för att säkerställa en sådan arbetsmarknadsanknytning. Efter så lång tid i arbetslivet kan också många vara i behov av att utveckla, komplettera eller fördjupa sin tidigare utbildning eller att ställa om till en annan inriktning. Arbetet bör vidare ha bedrivits under i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under de kalendermånader som får räknas in i kvalificeringstiden om 96 månader.
Kompetensföretagen anser att etableringsvillkoret förefaller rimligt, men menar samtidigt att 16 arbetstimmar i veckan kanske är i minsta laget.
Regeringen menar dock att 16 timmar är en väl avvägd gräns, inte minst eftersom det handlar om ett genomsnitt. Den tillåter därmed en viss flexibilitet, vilket är motiverat med tanke på den relativt långa tidsrymd som arbetsvillkoret ska fastställas inom. Det finns dessutom goda skäl att betrakta även de som arbetar deltid som etablerade på arbetsmarknaden.
180
Hur många timmar en individ arbetar har i sig ingen bäring på individens behov av utbildning. Även deltidsarbetande kan både av individuella och samhällsekonomiska skäl vara i behov av omställning eller vidareutbildning. Att ytterligare inskränka möjligheterna för deltidsarbetande att få omställningsstudiestöd är därmed inte motiverat, samtidigt som det är nödvändigt att säkerställa att stödmottagaren är etablerad på arbetsmarknaden enligt ovan. Regeringen anser därför att en gräns på i genomsnitt 16 timmar per vecka, eller 40 procent, är väl avvägd.
Ramtiden bör kunna räknas från och med det kalenderår individen fyllde 19 år
Etableringsvillkoret medför att den som är yngre eller som inte har deltagit i arbetslivet tillräckligt länge även framöver bör vara hänvisad till det ordinarie studiestödssystemet. Detta är en lämplig ordning mot bakgrund av att omställningsstudiestödet bör minimera oönskade effekter för de reguljära studiestöden. Genom etableringsvillkoret undviks en konkurrenssituation mellan studiestödstyperna. Ett annat skäl är att ett sådant arbetsvillkor inte missgynnar någon viss grupp av arbetstagare på ett systematiskt sätt, t.ex. utifrån anställningsform, sektor eller ålder för inträde på arbetsmarknaden.
För att inte diskvalificera yrkesverksamma som är etablerade, men som har haft återkommande perioder av kortare arbetslöshet, bör arbetsvillkoret även förenas med en ramtid om 14 år. Ramtiden bör kunna räknas tidigast från och med det kalenderår då den studerande fyllde 19 år. Efter synpunkter från Lagrådet framgår detta av lagtexten. En sådan ramtid ger även CSN möjlighet att på ett enkelt och effektivt sätt ställa frågor om inkomster och andra ersättningar till bl.a. Skatteverket och Försäkringskassan.
Företagarna vänder sig emot gränsen eftersom åldersgränsen för omställningsstudiestödet i praktiken blir 27 år, vilket man anser är en låg ålder för den typ av ersättning och stöd som förslaget är tänkt att bidra till.
Regeringen anser emellertid att arbete från och med 19 års ålder är en rimlig start för att beräkna ramtiden med tanke på att det är vid 19 års ålder som studier inom gymnasieskolan normalt slutförs. Det kan därmed antas vara den ålder då många träder in på arbetsmarknaden. Därefter är det inte åldern i sig som är relevant, utan om individen är etablerad på arbetsmarknaden eller inte. Den som inte har tillräckligt antal arbetade månader under de senaste 14 åren bör vara hänvisad till de ordinarie studiestöden.
Lagrådet anser att det i lagen bör framgå hur ramtiden ska beräknas.
Regeringen delar den bedömningen och har infört en sådan bestämmelse. Med ramtid avses de 14 år som närmast har föregått den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till CSN. Om studierna har påbörjats före den dag ansökan kom in ska ramtiden i stället beräknas från och med dagen före studiestarten. Detta framgår även av författningskommentaren.
Lärarnas Riksförbund anför att det bör övervägas om ramtiden i stället borde vara fem år. Förbundet anser att regeringens förslag missar att det kan finnas personer som har varit en kortare tid i yrket, men som ändå vill ha eller behöver fortbildning eller andra typer av omställningsinsatser som skulle kunna delfinansieras med stödet. Regeringen utgår från att
181
förbundet här syftar på den tid som en individ ska ha arbetat inom ramtiden. Regeringen anser, som anförs ovan, att 96 månader är en lämplig tidsrymd för att säkerställa den sökandes arbetsmarknadsanknytning samtidigt som det till stor del kan antas styra förstagångsstuderande till det reguljära studiestödssystemet i stället för till omställningsstudiestödet.
Intygande av arbetad tid inom ramtiden
CSN anför att det i promemorian specifikt nämns vissa typer av bevis för att styrka arbetad tid. CSN utgår från att avsikten inte har varit att införa ett högre beviskrav, men om så är fallet önskar att det tydligt framgår.
Regeringen utgår i likhet med promemorian från att sökanden ska ge in det underlag som behövs för att bedöma att etableringsvillkorets krav på arbetad tid är uppfyllt, och att detta kan göras på det sätt som är lämpligt. Det som ges in kan t.ex. vara arbetsgivarintyg, anställningsbevis och inkomstuppgifter eller liknande. Det bör självklart krävas att myndigheten utifrån de lämnade uppgifterna kan beräkna den arbetade tiden. Vilket bevisvärde underlaget ska ha för att prövningen ska utgå från att den arbetade tiden är den som sökanden uppger är dock en fråga för rättstillämpningen.
Brå anser att arbetsgivares intygande av arbetstid genom arbetsgivarintyg och anställningsbevis utgör en risk för felaktigheter som kan bli svåra för CSN att upptäcka. Regeringen bedömer att det visserligen finns en risk för oriktiga intyganden, men att det samtidigt finns flera andra mekanismer och villkor inbyggda i förslaget som kommer att försvåra fusk och minska risken för felaktigheter.
Inkomster ska kunna visa förvärvsarbete i tillräcklig omfattning
För att underlätta för sökanden, liksom för administrationen av omställningsstudiestödet, bör arbete även kunna prövas genom en arbetsinkomst. Inkomsterna ska spegla arbete och bör därför inte innehålla t.ex. inkomster i form av socialförsäkringsförmåner eller arbetslöshetsersättning. Närmare reglering av vad som avses med arbetsinkomst bör ske på förordningsnivå.
När en ansökan om omställningsstudiestöd kommer in till CSN bör myndigheten ställa en fråga till Skatteverket om det finns inkomster under ramtiden som svarar mot sådan ersättning för arbete som anges ovan. Dessa inkomster kommer då att kunna omräknas till ett visst antal månaders arbete. Uppgiften kan meddelas sökanden. Han eller hon kan då, om det finns behov av det, åberopa eventuell ytterligare tid genom att redovisa t.ex. arbetsgivarintyg, anställningsavtal eller lönespecifikationer. På detta sätt kan alltså etableringsvillkoret och arbetsinkomstvillkoret kombineras. Givetvis bör det inte vara möjligt att tillgodoräkna sig samma tid mer än en gång. Eftersom det kommer att finnas möjligheter att redovisa arbetad tid genom både inkomst och på annat sätt, t.ex. genom anställningsavtal, ser regeringen inte samma risk som Fackförbundet Scen & Film att sökande kan hamna i kläm beroende på om de har F- eller Askattsedel. Regeringen anser att etableringsvillkoret även bör kunna uppfyllas om den sökande kan visa att han eller hon har arbetat i ett eget företag. Detta bör i första hand redovisas genom inkomster.
182
Enligt förslaget i promemorian bör inkomsten för sökande vars inkomster finns redovisade i månadsvisa arbetsgivardeklarationer uppgå till minst 25 procent av inkomstbasbeloppet per månad för att månaden ska få räknas den sökande tillgodo. Bestämmelserna bör enligt promemorian meddelas i förordning och utgångspunkten för bedömningen av tillräcklig inkomst bör utgå från inkomstbasbeloppet. Med inkomstbasbeloppet avses enligt promemorian inkomstbasbeloppet enligt 58 kap.26 och 27 §§socialförsäkringsbalken. Den i promemorian föreslagna nivån motsvarar därmed en inkomst på 17 050 kronor i månaden under 2021. Ett högre inkomstkrav skulle gynna dem med högre inkomst och missgynna låginkomsttagare och skulle därmed få icke önskvärda fördelningspolitiska konsekvenser. Samtidigt skulle en lägre nivå medföra att fler som inte uppfyller arbetsvillkorets krav på arbetad tid kan kvalificera sig.
Regeringen anser, liksom LO, att möjligheten att uppfylla arbetsvillkoret på andra sätt än enbart genom inkomstuppgifter är särskilt viktigt för låginkomsttagare och deltidsarbetande. Det säkerställer att alla sökande ges likvärdiga förutsättningar vid prövningen, oavsett inkomst. Vidare anser regeringen att ytterligare bestämmelser om vad som avses med en viss minsta inkomst lämpligen bör regleras på förordningsnivå.
Arbete och inkomster i EES-området, Förenade kungariket och Schweiz
För en kunskapsintensiv ekonomi är det positivt med det kunskapsutbyte som en rörlig arbetskraft mellan länder medför. Vidare ska fri rörlighet råda för bl.a. personer och tjänster på EU:s inre marknad (se bl.a. artikel 26.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Det finns även ett värde av att svensk arbetsmarknad får dra nytta av det kunskapsutbyte som följer av att individer arbetat på den inre marknaden. Mot denna bakgrund är det rimligt att även förvärvsarbete eller inkomster från ett land inom EES och Schweiz tillgodoräknas på motsvarande sätt som beskrivs ovan. Därtill finns det ett stort antal svenska medborgare som bor och förvärvsarbetar i Förenade kungariket. Regeringen anser att även deras arbete och inkomster ska kunna beaktas vid prövningen av arbetsvillkoret. Regeringen föreslår därför att förvärvsarbete eller inkomster i Förenade kungariket ska kunna tillgodoräknas på motsvarande sätt som arbete och inkomster i Sverige.
Flera instanser, däribland Offentliganställdas Förhandlingsråd, Saco och DIK, har synpunkter om att arbetad tid från länder utanför dessa territorier även borde kunna tillgodoräknas. Regeringen anser emellertid att en sådan ordning, där arbete i hela världen skulle kunna räknas in, skulle göra det mycket svårt för berörda myndigheter att kontrollera arbetsvillkorets uppfyllnad. Det skulle öka risken för felaktiga utbetalningar och därmed även riskera stödets legitimitet. Därför anser regeringen att begränsningen av arbetad tid till de länder som nämns ovan är en viktig åtgärd för att minska risken för felaktiga utbetalningar.
Även tid med vissa andra ersättningar kan jämställas med förvärvsarbete
Vid prövning av arbetsvillkoret bör hänsyn även kunna tas till tid då den studerande fått vissa ersättningar. Detsamma bör gälla om den sökande har fått motsvarande ersättningar i ett land inom EES, i Förenade kungariket
183
eller i Schweiz. Vilka ersättningar som hänsyn ska kunna tas till och i vilken omfattning de ska kunna beaktas bör regleras på förordningsnivå, eller, efter bemyndigande i förordning, av CSN.
Arbete som huvudsyssla under kvalificeringstiden
Regeringen anser att arbetet ska ha varit huvudsyssla under kvalificeringstiden för omställningsstudiestöd. Med detta avses framför allt att en person som studerar inte bör kunna uppfylla arbetsvillkoret vid sidan av studierna, och på så sätt uppfylla arbetsvillkoret för omställningsstudiestödet tidigare än avsett. Reglering av vad det innebär att förvärvsarbete ska ha varit den studerandes huvudsyssla bör ske på förordningsnivå. CSN avstyrker förslaget, då myndigheten anser att begränsningen är obehövlig. Mot bakgrund av hur etableringsvillkoret är utformat menar myndigheten att de flesta som uppfyller villkoret om arbete i 16 timmar per vecka bör ha haft arbete som huvudsaklig sysselsättning. CSN lyfter i stället fram att en alternativ lösning vore att arbetsvillkoret justerades från 16 till 20 timmar per vecka eftersom det motsvarar arbete på halvtid. Som ovan redogjorts för anser regeringen emellertid att gränsen vid 16 timmars arbete per vecka är väl avvägd. Vidare anser regeringen att det är av vikt för stödets legitimitet att arbete ska ha varit den studerandes huvudsyssla under kvalificeringstiden. Även Arbetsgivarverket anser att kravet på att förvärvsarbete ska ha varit den sökandes huvudsyssla under kvalificeringstiden är särskilt viktigt, mot bakgrund av att syftet med omställningsstudiestödet är att underlätta för yrkesverksamma att finansiera vidareutbildning.
Ytterligare föreskrifter om etableringsvillkoret
Utförligare bestämmelser om arbetsvillkoret bör enligt regeringens bedömning meddelas på förordningsnivå, eller efter bemyndigande i förordning, av CSN, med stöd av restkompetensen. Eftersom det beträffande arbetsvillkoret föreslås att riksdagen meddelar föreskrifter på restkompetensens område behöver det i lagen tas in bestämmelser som tydliggör att regeringen – trots lagregleringen – kan meddela sådana föreskrifter, s.k. nödvändiga upplysningsbestämmelser. Flera remissinstanser har synpunkter på utformningen av de ytterligare bestämmelser som bör meddelas. Dessa synpunkter kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med bestämmelserna på förordningsnivå.
184
6.3.4 Ett krav på aktuell förankring på arbetsmarknaden
Regeringens förslag: För att få omställningsstudiestödet ska det också krävas att förvärvsarbetet ska ha skett i sammanlagt minst 12 månader inom en ramtid om 24 månader.
Arbetsvillkoret ska även anses vara uppfyllt om den studerande under kvalificeringstiden har haft en viss minsta inkomst av förvärvsarbete.
Med ramtid avses de 24 månader som närmast har föregått den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till Centrala studiestödsnämnden. Om studierna har påbörjats före den dag ansökan kom in beräknas ramtiden i stället från och med dagen före studiestarten.
Arbetad tid i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Förenade kungariket och i Schweiz ska få tillgodoräknas som förvärvsarbete i Sverige.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag har en delvis annan språklig utformning.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a.
Arbetsgivarverket, LO, Industrifacket Metall, Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, SKR, Högskolan i Skövde och Lernia. Arbetsförmedlingen anser att aktualitetsvillkoret bör utredas vidare så att fler som är arbetslösa kan ta del av omställningsstudiestödet. Myndigheten anser också att begreppet arbetsvillkor måste ses över eftersom begreppet även återfinns i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring men där med en annan definition. Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas Förhandlingsråd är tveksamma till om aktualitetsvillkoret ska kunna uppfyllas genom arbete utanför Sverige i EES-området, Storbritannien, Nordirland och Schweiz. CSN anför att prövningen av inkomster för att visa förvärvsarbete i tillräcklig omfattning kommer att bli omfattande och omöjlig att göra maskinell. Som ett sätt att förenkla processen föreslår myndigheten att villkoret i stället skulle lyda 12 månader inom en ramtid om tre år. Flera remissinstanser, däribland Företagarna, LO och CSN, har synpunkter på utformningen av de bestämmelser som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela beträffande aktualitetsvillkoret. CSN avstyrker aktualitetsvillkoret i sin helhet, bl.a. eftersom myndigheten anser att det inte begränsar målgruppen nämnvärt och för att myndigheten inte ser varför studerande som inte nyligen har varit i arbete inte ska ha rätt till omställningsstudiestöd. Därutöver anför CSN att det i promemorian specifikt nämns vissa typer av bevis för att styrka arbetad tid och att myndigheten utgår från att avsikten inte har varit att införa ett högre beviskrav, men om så är fallet önskar att det tydligt framgår. CSN anser även att beräkningen av ramtiden är komplex. CSN har därtill synpunkter på utformningen av de närmare bestämmelser som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela.
185
Skälen för regeringens förslag
Krav på aktuell anknytning till arbetsmarknaden
Det bör ställas krav på att den studerande har aktuell förankring på arbetsmarknaden för att han eller hon ska kunna beviljas omställningsstudiestöd. På samma sätt som etableringsvillkoret avser aktualitetsvillkoret den sökandes förvärvsarbete. I denna del bör dock kravet avse att arbetet ligger i relativ närtid till ansökan om omställningsstudiestöd. Förslaget är därför att en sökande ska ha arbetat under minst 12 månader inom en ramtid av de senaste 24 månaderna. Arbetet bör ha bedrivits under i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad, på samma sätt som för etableringsvillkoret. Lagrådet anser att det i lagen bör framgå hur ramtiden ska beräknas. Regeringen delar den bedömningen och har infört en sådan bestämmelse. Med ramtid avses de 24 månader som närmast har föregått den dag ansökan om omställningsstudiestöd kom in till CSN. Om studierna har påbörjats före den dag ansökan kom in beräknas ramtiden i stället från och med dagen före studiestarten. Detta framgår även av författningskommentaren. Studier som påbörjas efter ett studieuppehåll räknas också som en studiestart. Med studieuppehåll avses t.ex. sådana uppehåll i högskolestudier som anges i 7 kap. 33 § högskoleförordningen (1993:100).
Arbetsförmedlingen anser att det är olyckligt att använda begreppet arbetsvillkor då begreppet används inom arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen föreslår inte, till skillnad från promemorians förslag, att begreppet arbetsvillkor ska användas i lagtext.
Arbetsförmedlingen anför vidare att det vore önskvärt om aktualitetsvillkoret kunde utredas vidare så att fler som är arbetslösa kan ta del av omställningsstudiestödet. Myndigheten anser att aktualitetsvillkoret innebär att långtidsarbetslösa inte kommer ha möjlighet att nyttja omställningsstudiestödet, och att det finns många arbetslösa som tidigare har varit mångårigt aktiva på arbetsmarknaden. Även CSN ställer sig undrande till varför en studerande som inte nyligen har varit i arbete ska sakna stöd för att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden. Regeringen vill understryka att aktualitetsvillkoret i första hand syftar till att säkerställa att den sökande har en aktuell arbetsmarknadsanknytning. Det är viktigt just eftersom omställningsstudiestödet syftar till att stärka den sökandes ställning på arbetsmarknaden, inte till att slussa in den sökande på arbetsmarknaden. Detta framgår bl.a. av att den som studerar med omställningsstudiestöd förutsätts ha en förvärvsinkomst att kompensera. För den som står långt ifrån arbetsmarknaden finns det andra och bättre lämpade stöd som är anpassade efter just den gruppens behov, såsom t.ex. studiestartstödet.
CSN anser å sin sida att aktualitetsvillkoret bör strykas i sin helhet.
Myndigheten ifrågasätter om villkoret avgränsar målgruppen nämnvärt, och framför att en bättre åtgärd för att snäva in målgruppen i stället vore att justera ramtiden för etableringsvillkoret till tio år. Regeringen kan konstatera att aktualitetsvillkoret, liksom noterats av Arbetsförmedlingen, utformats för att säkerställa att den som läser med omställningsstudiestöd har en närtida förankring på arbetsmarknaden. Utan ett aktualitetsvillkor skulle stödmottagaren i praktiken kunna vara långtidsarbetslös, även om etableringsvillkorets ramtid justerades i enlighet med CSN:s förslag.
186
CSN anför därtill att det i promemorian specifikt nämns vissa typer av bevis för att styrka arbetad inom ramen för aktualitetsvillkoret. CSN utgår från att avsikten inte har varit att införa ett högre beviskrav, men om så är fallet önskar att det tydligt framgår.
Regeringen utgår på samma sätt som för etableringsvillkoret och i likhet med promemorian från att sökanden ska ge in det underlag som behövs för att bedöma att aktualitetsvillkorets krav på arbetad tid är uppfyllt, och att detta kan göras på det sätt som är lämpligt. Det som ges in kan t.ex. vara arbetsgivarintyg, anställningsbevis och inkomstuppgifter eller liknande. Det bör självklart krävas att myndigheten utifrån de lämnade uppgifterna kan beräkna den arbetade tiden. Vilket bevisvärde underlaget ska ha för att prövningen ska utgå från att den arbetade tiden är den som sökanden uppger är dock en fråga för rättstillämpningen.
Inkomster ska kunna visa förvärvsarbete i tillräcklig omfattning
Även aktualitetsvillkoret bör kunna prövas genom inkomstuppgifter, på samma sätt som vid prövningen av etableringsvillkoret. Denna prövning ska i sin helhet motsvara vad som beskrivs ovan i avsnitt 6.3.3.
CSN bedömer att processen för att pröva om en sökande har haft tillräckliga inkomster för att visa förvärvsarbete kommer att bli omfattande och endast är möjlig att genomföra med manuell handläggning. CSN föreslår i stället en alternativ utformning av ramtiden för aktualitetsvillkoret, där ramtiden förlängs med 12 månader. Myndigheten anför att en sådan utformning skulle möjliggöra en maskinell prövning eftersom CSN skulle hinna få in inkomstuppgifter från Skatteverket. Regeringen vill emellertid understryka att aktualitetsvillkoret syftar till att säkerställa just aktualiteten i den sökandes anknytning till arbetsmarknaden. En förlängd ramtid skulle därför riskera att urholka syftet med villkoret.
Tid med annan sysselsättning bör i vissa fall inte räknas in i ramtiden
Vid prövning av aktualitetsvillkoret bör hänsyn kunna tas till tid då den studerande fått vissa ersättningar. Detsamma bör gälla om den sökande har fått motsvarande ersättningar i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Förenade kungariket samt i Schweiz. Vilka ersättningar som hänsyn ska kunna tas till bör regleras på förordningsnivå, eller, efter bemyndigande i förordning, av CSN.
CSN anför att arbetsvillkoret är onödigt komplext utformat och kommer att försvåra möjligheten att överblicka omställningsstudiestödets regelverk. CSN anser att den studerandes förståelse för regelverket, samt CSN:s prövning och möjlighet till automatisering, skulle underlättas om etableringsvillkoret och aktualitetsvillkoret var mer lika i sin utformning. Myndigheten har även synpunkter på hur villkoren preciseras på förordningsnivå i promemorians förslag. CSN anser att utformningen är sådan att den kan missgynna jämställdheten.
Regeringen delar inte CSN:s uppfattning att utformningen av aktualitets- och etableringsvillkoren är onödigt komplext eller att den innehåller omotiverade skillnader. De två olika villkoren omfattar olika tidsperioder och avser att säkerställa två olika krav. Det ena att den studerande har varit etablerad på arbetsmarknaden under en längre tid tillbaka, det andra att den studerande har en aktuell förankring på arbets-
187
marknaden. Av det följer att det kan vara relevant att ta hänsyn till olika ersättningar och på olika sätt, eftersom det rör olika tidsrymder och olika syften. Regeringen delar inte heller CSN:s farhåga att skillnaderna i de två villkoren kan missgynna jämställdheten mellan män och kvinnor.
Arbete och inkomster i EES-området, Förenade kungariket och Schweiz
Förvärvsarbete och inkomster från EES-området, Förenade Kungariket samt Schweiz, föreslås kunna tillgodoräknas på samma sätt som arbete och inkomster i Sverige, i likhet med etableringsvillkoret. Hur detta bör gå till beskrivs ovan i avsnitt 6.3.3. Akademikerförbundet SSR och
Offentliganställdas Förhandlingsråd är emellertid tveksamma till att arbete i dessa territorier ska få tillgodoräknas i aktualitetsvillkoret.
Instanserna pekar på att behoven på den svenska arbetsmarknaden bäst säkerställs med att aktualitetsvillkoret baseras på att den sökande har arbetat i Sverige i minst 12 månader. Regeringen ser dock ett stort värde av att även arbete som skett inom sagda territorier ska kunna tillgodoräknas inom aktualitetsvillkoret och vill påpeka att det inte enkom rör sig om utländska medborgare som arbetar utomlands. Det kan t.ex. handla om en sjuksköterska som arbetat i ett nordiskt grannland under de senaste åren, eller en individ som veckopendlar till ett arbete på andra sidan Öresundsbron. Sammantaget ser regeringen inte att det är motiverat att snäva in aktualitetsvillkoret så som remissinstanserna föreslår.
Ytterligare föreskrifter om aktualitetsvillkoret
Utförligare bestämmelser om arbetsvillkoret bör enligt regeringens bedömning meddelas på förordningsnivå, eller efter bemyndigande i förordning, av CSN, med stöd av restkompetensen. Eftersom det beträffande arbetsvillkoret föreslås att riksdagen meddelar föreskrifter på restkompetensens område behöver det i lagen tas in bestämmelser som tydliggör att regeringen – trots lagregleringen – kan meddela sådana föreskrifter, s.k. nödvändiga upplysningsbestämmelser. Flera remissinstanser har synpunkter på utformningen av de ytterligare bestämmelser som bör meddelas. Dessa synpunkter kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med bestämmelserna på förordningsnivå.
6.4 Utbildningar som omställningsstudiestöd ska kunna ges för
6.4.1 Utbildningar i Sverige som ger rätt till studiestöd enligt studiestödslagen
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas för utbildning vid en läroanstalt i Sverige som ger rätt till studiemedel enligt studiestödslagen.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller
188
bl.a. CSN, Arbetsförmedlingen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Statskontoret, Industrifacket Metall,
Svenska Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Trygghetsrådet TRR, SKR, Stockholms universitet och Lernia. DIK anser att det är rimligt att de utbildningar som studerande kan få omställningsstudiestöd för är desamma som de utbildningar som ger rätt till andra studiestöd, och att omställningsstudiestöd ges för sådan del av studietid som omfattas av en kursplan eller motsvarande. Skolverket tillstyrker förslaget och anser att det är lämpligt att stödet baseras på den svenska arbetsmarknadens behov. Sveriges förenade studentkårer (SFS) är positiv till att högskoleutbildningar ska ge rätt till omställningsstudiestödet och att denna rätt omfattar både uppdragsutbildning och utbildning inom det reguljära utbildningsutbudet. SFS har dock vissa allmänna synpunkter på förslaget och påpekar att studenternas efterfrågan ska vara styrande för dimensionering av det ordinarie utbildningsutbudet, samt att lärosätena har ett ansvar för uppdragsutbildningens omfattning och att anordnandet av sådan utbildning inte får påverka det ordinarie utbildningsutbudet negativt. Även om remissinstanserna är positiva till förslaget har vissa av dem invändningar, framför allt mot att stödet inte ska kunna ges för utlandsstudier. Denna invändning framförs av bl.a. Akademikerförbundet SSR, DIK, Lunds universitet, Lärarnas Riksförbund, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Saco, Skatteverket, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Trygghetsstiftelsen, Universitets- och högskolerådet (UHR) och Uppsala universitet. Några remissinstanser, som t.ex. CSN, Ekobrottsmyndigheten och Företagarna, tillstyrker dock förslaget. Akademikerförbundet SSR, Mittuniversitetet och Offentliganställdas Förhandlingsråd har invändningar mot att validering endast kan ge möjlighet till omställningsstudiestöd om den genomförs inom en kurs.
Skälen för regeringens förslag
Vilka utbildningar som omställningsstudiestöd bör få lämnas för
Enligt studiestödslagen får studiemedel lämnas till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (3 kap. 2 § studiestödslagen). Läroanstalterna och utbildningarna anges i bilagan till studiestödsförordningen. Regeringen anser att även omställningsstudiestöd bör få lämnas för studier vid dessa läroanstalter och utbildningar. Detta innebär bl.a. att stödet, precis som studiemedel, ska kunna lämnas för validering inom ramen för en utbildning och som orienteringskurs inom kommunal vuxenutbildning (komvux).
Validering kan framför allt vara av värde för personer som fortbildar sig inom samma eller närliggande område som personerna redan har erfarenhet inom.
Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas
Förhandlingsråd framhåller att validering allt oftare sker även frikopplat från utbildning. De påpekar att validering av utländska utbildningar och reell kompetens är något som stärker en arbetstagares framtida ställning på arbetsmarknaden och borde kunna göras med omställningsstudiestöd även om insatsen inte ligger inom ramen för en utbildning. Mittuniversitetet ställer sig frågande till att tillgodoräknande till del av
189
utbildning inte ger rätt till omställningsstudiestöd. Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas Förhandlingsråd påpekar också att individen bör kunna delta i praktik eller verksamhetsförlagd utbildning (VFU) med omställningsstudiestöd om det bedöms stärka den sökandes framtida ställning på arbetsmarknaden. I det ordinarie studiestödssystemet ger deltagande i validering, praktik och VFU rätt till studiemedel om aktiviteterna omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen. Regeringen bedömer att motsvarande bör gälla för omställningsstudiestödet.
Undantag från vad som gäller inom studiemedelssystemet i övrigt
Regeringen anser att det bör göras undantag från vad som gäller för studiemedel i övrigt.
Ett undantag gäller utbildning som inte bedöms bidra till att stärka den studerandes ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. För sådan utbildning bör omställningsstudiestöd kunna lämnas endast om det finns särskilda skäl (se avsnitt 6.4.5).
Ett annat undantag är att utbildningars längd bör vara maximalt 80 veckor för studerande som är under 40 år (se avsnitt 6.4.4).
Ytterligare ett undantag avser studier utomlands, som inte heller bör ge möjlighet till omställningsstudiestöd. Undantaget behandlas nedan.
CSN påpekar att omställningsstudiestödet, till skillnad mot studiemedel, inte innefattar möjligheten att låna till eventuella merkostnader i samband med studierna, vilket innebär att de studerande själva måste finansiera eventuella extra kostnader som kan uppstå. Det kan försvåra studier vid exempelvis utbildningar med undervisningsavgifter, praktik som sker på annan ort än studieorten och distansutbildningar som har fysiska träffar på annan ort än hemorten. Regeringen anser att eftersom omställningsstudiestödet är betydligt mer generöst jämfört med det ordinarie studiemedlet ger det individen större möjlighet att själv bekosta eventuella merkostnader. Utbildningar i Sverige är till stor del kostnadsfria och utbildningar som tillhandahålls av omställningsorganisationerna bekostas av dessa. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte behövs någon möjlighet att låna till merkostnader inom ramen för omställningsstudiestödet.
Utlandsstudier bör inte ge möjlighet till omställningsstudiestöd
Med utlandsstudier menas sådana studier som anges i 3 kap. 20 § studiestödsförordningen, dvs. studier som bedrivs utanför Sverige oavsett om den studerande är antagen till studier vid en läroanstalt i Sverige eller utomlands. Distansstudier anses vara utlandsstudier om den studerande är antagen vid en läroanstalt utomlands, men anses vara studier i Sverige om studierna bedrivs vid en svensk läroanstalt. Som CSN konstaterar innebär detta att distansstudier anses vara studier i Sverige om den studerande är antagen vid en läroanstalt i Sverige oavsett om studierna bedrivs i Sverige eller utomlands. Det innebär att omställningsstudiestöd inte kommer att kunna lämnas för exempelvis utbytesstudier utomlands eller för studier som bedrivs på distans vid ett utländskt lärosäte. Att studier utomlands inte bör ge möjlighet till omställningsstudiestöd beror framför allt på riskerna för missbruk vid utlandsstudier.
190
Några remissinstanser invänder mot undantaget., bl.a. Lärarnas Riksförbund,
Saco och Skatteverket. Akademikerförbundet SSR och
Offentliganställdas Förhandlingsråd anser att reglerna för omställningsstudiestöd bör ligga så nära studiestödslagen som möjligt, och att studiemedel bör lämnas för vissa utlandsstudier. De anför att det är möjligt att studera utomlands med studiemedel också på kurser inom ramen för till exempel Mooc-utbildningar (Massive Open Online Courses). Regeringen konstaterar dock att studiemedel inte lämnas för studier vid öppen nätbaserad utbildning i Sverige (ibland kallade Mooc-utbildning). Vidare får studiemedel inte lämnas för en utbildning som är jämförbar med en utbildning i Sverige som inte ger rätt till studiemedel och därmed får studiemedel inte heller lämnas för Mooc-utbildning utomlands (3 kap. 23 § första stycket 1 studiestödsförordningen).
Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas Förhandlingsråd anser att ett förbud mot utlandsstudier lär drabba akademiker hårt eftersom utbildning mitt i arbetslivet normalt sker på högre nivå än grundutbildning och det är utbildningar som det är vanligare att de genomförs i andra länder. Förbundet anför också att även högspecialiserade utbildningar på högre nivå kan vara av sådan art att de bara anordnas i vissa länder. Att utlandsutbildningar inte skulle ha en koppling till svensk arbetsmarknad invänder några remissinstanser mot, bl.a. Lunds universitet, Trygghetsstiftelsen och Uppsala universitet. De anser att utbildningar utomlands kan ge värdefull kompetens även utifrån ett svenskt arbetsmarknadsperspektiv och att internationaliseringen av utbildning, inte minst högre utbildning, är avgörande för dess kvalitetsutveckling. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation påpekar även att en förhållandevis stor andel av studier hänförliga till så kallade legitimationsyrken bedrivs utomlands.
Ett par remissinstanser, bl.a. UHR, föreslår att möjlighet till utlandsstudier med omställningsstudiestöd skulle kunna öppnas upp för vissa utbildningar, t.ex. för utbytesstudier eller för utbildning som avser ett bristyrke. Att öppna för vissa utbildningar eller utbildningar i vissa länder bedömer dock regeringen inte är lämpligt då det enligt EU-rätten skulle kunna leda till en omotiverad inskränkning av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.
CSN tillstyrker förslaget att utlandsstudier inte ska ge rätt till omställningsstudiestöd. Att öppna upp för alla utbildningar utomlands som motsvarar de utbildningar som ska ge rätt till omställningsstudiestöd i Sverige bedömer CSN vara ogenomförbart ur ett förvaltningsperspektiv, och ohållbart ur ett rättssäkerhetsperspektiv, även om CSN ställer sig frågande till promemorians påstående att utlandsstudier är mindre relevanta för den svenska arbetsmarknaden. Företagarna delar också bedömningen att det inte bör vara möjligt att få omställningsstudiestöd för utlandsstudier.
Regeringen gör bedömningen att även om kunskaper som inhämtas via utlandsstudier kan vara relevanta för den svenska arbetsmarknaden bör undantaget för utlandsstudier vara en del av omställningsstudiestödet. Det mest centrala skälet för detta är att risker för missbruk av systemet och fusk är betydligt större vid utlandsstudier än vid studier i Sverige. Det gäller särskilt med den föreslagna ersättningsnivån och eftersom det är troligt att många som nyttjar stödet inte kommer att söka studiestöd igen. Regeringen gör bedömningen att ett erbjudande om en möjlighet att
191
studera utomlands med det mycket förmånliga omställningsstudiestödet vore att öppna för missbruksrisker. Risken för missbruk lyfts också fram i promemorian som skäl för att begränsa stödet vid utlandsstudier. CSN har på senare år rapporterat att organiserad brottslighet angriper studiestödssystemet. Särskilt utsatt är utlandsstudieområdet och i synnerhet har uppmärksamhet riktats mot språkstudier utomlands. Även Delegationen för korrekta utbetalningar har konstaterat att ärenden med utlandsanknytning generellt ökar riskerna för felaktiga utbetalningar. Det är viktigt att de resurser som avsatts för omställningsstudiestödet används effektivt och går till de som har behov av omställning. Felaktigt utbetalade medel innebär att personer som har behov av stöd kan komma att nekas stöd. Ett par remissinstanser, bl.a. Kompetensföretagen, anser att det går att minimera risken för missbruk och fusk på samma sätt som inom det nuvarande studiestödssystemet. Ekobrottsmyndigheten, CSN och UHR delar promemorians bedömning att riskerna för missbruk av systemet är högre vid studier utomlands och tillstyrker förslaget.
Därutöver bör beaktas att en viktig anledning till att omställningsstudiestödet nu kommer till stånd är de förhandlingar om ett nytt huvudavtal på svensk arbetsmarknad som har förts, och att främst behoven på den svenska arbetsmarknaden då har beaktats. Regeringen anser att svenska utbildningar har både bredd och djup och att de håller en hög kvalitet och väl tillgodoser behovet av utbildning inom ramen för omställningsstudiestödet.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att studier utomlands inte bör ge möjlighet till omställningsstudiestöd. Det beror framför allt på att riskerna för missbruk av systemet bedöms högre vid studier utomlands, men även på att utlandsstudier inte med samma tydlighet har en koppling till den svenska arbetsmarknaden som studier i Sverige. Därutöver anser regeringen att om utlandsstudier skulle ge rätt till omställningsstudiestöd så skulle det komplicera den redan omfattande prövningen och beräkningen av stödet ytterligare. Det finns ändå generösa möjligheter att studera i utlandet med hjälp av det ordinarie studiestödssystemet. Regeringen anser alltså att undantaget för utlandsstudier bör vara en del av omställningsstudiestödet.
6.4.2 Utbildningar som omställningsorganisationerna finansierar
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska också få lämnas för utbildning hos en annan utbildningsanordnare i Sverige om utbildningen finansieras av en omställningsorganisation.
Med omställningsorganisation ska avses Kammarkollegiet eller en registrerad omställningsorganisation.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a.
Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Statens Skolverk,
Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, LO,
192
Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, Saco, Trygghetsstiftelsen, SKR, Försvarshögskolan, Högskolan i Halmstad, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Kompetensföretagen och SUHF. Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas Förhandlingsråd ställer sig bakom förslaget. Offentliganställdas Förhandlingsråd anser att så länge kansliet för omställnings- och kompetensstöd inte är en egen myndighet, utan en del av Kammarkollegiet är det rimligt att även
Kammarkollegiet anses vara en omställningsorganisation i detta avseende.
Företagarna välkomnar att utbildningar som finansieras av registrerade omställningsorganisationer ger rätt till omställningsstudiestöd. Högskolan i Halmstad, SUHF och Umeå universitet ser positivt på att omställningsorganisationerna får köpa utbildning av utbildningsanordnare. Högskolan i Halmstad och SUHF ser även positivt på möjligheten att underlätta för lärosätena att kunna sälja uppdragsutbildning även då köparen inte är arbetsgivare till den som får omställningsstudiestöd. Svensk Scenkonst tillstyrker förslaget att omställningsstudiestöd ska kunna lämnas till studerande vid utbildningar i Sverige som finansieras av en omställningsorganisation på det sätt som föreslås i promemorian. CSN påpekar att det inte finns någon myndighet som utövar kontroll och granskar de utbildningar som föreslås ge rätt till omställningsstudiestöd utifrån kriterier som normalt ligger till grund för bedömning av utbildningens kvalitet. CSN påpekar också att myndigheten inte är någon tillsynsmyndighet avseende kvalitetskontroll av utbildningar och utbildningsanordnare. Omställningsfonden och Trygghetsfonden TSL framför att det är av vikt att de administrativa processerna förenklas dels för att möjliggöra för mindre utbildningsanordnare att uppfylla kraven i rapporteringen, dels för att underlätta både för privata och reguljära utbildningsanordnare att klara av rapporteringen.
Skälen för regeringens förslag: Förutom de utbildningar som ger rätt till studiemedel enligt studiestödslagen bör även utbildningar hos andra utbildningsanordnare i Sverige ge möjlighet till omställningsstudiestöd, under förutsättning att det är fråga om utbildning som finansieras av en omställningsorganisation, dvs. en utbildning som en omställningsorganisation köper av en fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning.
Utbildningar som ger rätt till studiemedel är oftast ställda under olika myndigheters tillsyn. En myndighet kan därmed t.ex. dra in en utbildningsanordnares examenstillstånd. Detta gäller dock inte för utbildningar som finansieras av en omställningsorganisation. För dessa utbildningar behövs det därför ett skydd mot förhållanden eller händelser som bör medföra att omställningsstudiestöd rimligen inte bör ges. Detaljerna kring ett sådan skydd bör dock regleras på förordningsnivå, med stöd av restkompetensen.
Det behövs därför en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela föreskrifter om undantag från att omställningsstudiestöd ska få lämnas för utbildning hos en annan utbildningsanordnare. De synpunkter som CSN har lämnat avseende sådana föreskrifter kommer noga att övervägas i arbetet med förordningar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås få meddela föreskrifter om en skyldighet för omställningsorganisationer, läroanstalter och andra utbildningsanordnare att till CSN lämna de uppgifter som har betydelse för tillämpningen av lagen om omställningsstudiestöd och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen (se avsnitt 6.6.4). Omställningsfonden och
193
Trygghetsfonden TSL framför att det är av vikt att de administrativa processerna förenklas dels för att möjliggöra för mindre utbildningsanordnare att uppfylla kraven i rapporteringen, dels för att underlätta både för privata och reguljära utbildningsanordnare att klara av rapporteringen.
Regeringen bedömer att när systemet väl är utbyggt bör inte rapporteringen av uppgifter bli betungande för utbildningsanordnarna då detta bör kunna ske digitalt och vara anpassat för dem som ska lämna rapporterna.
Med omställningsorganisation avses dels Kammarkollegiet, dels en omställningsorganisation som registrerats enligt förslag i Ds 2021:16 om grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Enligt budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg. omr. 14) är avsikten att Kammarkollegiet ska svara för beslut om stöd enligt lagen om grundläggande omställnings- och kompetensstöd på arbetsmarknaden. Kammarkollegiet ska efter ansökan registrera en omställningsorganisation om den tillhandahåller eller avser att tillhandahålla grundläggande omställnings- och kompetensstöd för arbetstagare, får sin finansiering för omställnings- och kompetensstödet genom avgifter från arbetsgivare, har tillgång till relevant kompetens och har finansiell kapacitet för att utöva verksamheten.
6.4.3 Utbildningen ska omfatta minst en veckas heltidsstudier
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas endast om utbildningen motsvarar minst en veckas studier på heltid.
Stödet ska bara få lämnas för sådan del av studietiden som omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering,
UHR, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, SKR, Försvarshögskolan och Kompetensföretagen. Skolverket tillstyrker förslaget och anser att det är bra att det finns en minsta omfattning av studietid. CSN tillstyrker förslaget om att omställningsstudiestöd bara ska få lämnas för sådan del av studietiden som omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen. CSN påpekar samtidigt att studierna inte behöver bedrivas sammanhängande för att ge rätt till stöd och att detta medför sämre genomströmning.
Skälen för regeringens förslag: En utbildning bör ha en viss längd för att omställningsstudiestöd ska kunna lämnas, men de utbildningar som kan vara aktuella för omställningsstudiestöd kan troligtvis i flera fall vara korta utbildningar. Även sådana korta utbildningar bör kunna ge rätt till omställningsstudiestöd.
Regeringen anser att omställningsstudiestöd vid heltidsstudier bör kunna lämnas för utbildningar som omfattar minst en vecka (se även
194
avsnitt 6.5.1, där det anges att omställningsstudiestöd lämnas per vecka). Det bör också innebära att omställningsstudiestöd får lämnas för utbildningar som svarar mot minst två veckor vid studier på 75, 60 och 50 procent av heltid, minst tre veckor vid studier på 40 procent av heltid och minst fem veckor vid studier på 20 procent av heltid. CSN påpekar att studierna, till skillnad mot vad som gäller inom studiemedels- och studiestartsstödssystemen, inte behöver bedrivas sammanhängande för att ge rätt till omställningsstudiestöd. CSN säger sig kunna förstå önskemålet om att stödet ska kunna beviljas utspritt under en längre period men myndigheten påpekar att detta medför sämre genomströmning och att det leder till ökad administration för CSN.
Regeringen har förståelse för synpunkterna, men bedömer att möjligheterna till att studera i annan takt än på heltid med omställningsstudiestöd är av stor betydelse för individer som är aktiva på arbetsmarknaden. Omställningsstudiestödet bör inte heller, i enlighet med vad som gäller för andra studiestöd, kunna lämnas för studier som den studerande bedriver på egen hand. Omställningsstudiestöd bör därmed bara ges för sådan del av studietiden som omfattas av den kursplan eller motsvarande som gäller för utbildningen.
6.4.4 En övre gräns för utbildningens längd till och med det kalenderår den studerande fyller 39 år
Regeringens förslag: Till och med det kalenderår då den studerande fyller 39 år ska omställningsstudiestöd få lämnas för en utbildning som motsvarar högst 80 veckors studier på heltid.
Från och med det kalenderår då den studerande fyller 40 år ska det inte finnas någon begränsning i fråga om utbildningens längd.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Konjunkturinstitutet,
Medlingsinstitutet, Tillväxtverket, UHR, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, OFR/S,P,O, Omställningsfonden, Sveriges a-kassor, Saco, SFS, SUHF, Trygghetsstiftelsen, SKR, Högskolan i Halmstad, Mittuniversitetet, Stockholms universitet och Almega utbildningsföretagen. DIK och LO tillstyrker förslaget. LO anser dock att detta kräver att omställningsorganisationernas yttrande blir styrande för CSN:s beslut.
DIK påpekar att det är logiskt att använda den redan befintliga åldersgränsen som används för liknande avgränsningar i studiestödssystemet. För de flesta personer som är yngre än 40 år räcker det sannolikt med kortare kompletterande utbildning. Statskontoret tillstyrker förslaget och delar utredningens bedömning att en sådan begränsning kan vara nödvändig och anser att det ordinarie studiestödssystemets regler bör harmoniera med reglerna för det aviserade nya omställningsstudiestödet.
Skolverket tillstyrker förslaget och instämmer i utredningens bedömning att det är viktigt att åldersmässigt avgränsa möjligheten till omställnings-
195
studiestöd för längre utbildningar i unga år. Ett par remissinstanser har synpunkter på förslaget om en gräns för studietiden från 40 år. CSN och
Högskolan i Skövde anser att begränsningen till 80 veckor för de under 40 år riskerar att få negativa konsekvenser. CSN konstaterar att en förutsättning för att få omställningsstudiestöd är att personen beräknas kunna avsluta utbildningen och få slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis.
CSN framhåller att det emellertid saknas
författningsförslag i denna del. Svensk Scenkonst tillstyrker i princip förslaget om ett mer begränsat omställningsstudiestöd före 40 års ålder, men anser att det bör finnas en ventil för att bevilja det mer omfattande stödet även för yngre personer om det finns särskilda skäl.
Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas Förhandlingsråd anser att förslaget är väl avvägt för högre utbildning men påpekar att fristående kurser, i högre utsträckning än sammanhållna program som leder till examen, kommer att bli ett allt vanligare sätt att kompetensutveckla sig mitt i arbetslivet vilket gör att praxis måste förhålla sig till det. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering är kritisk till förslaget om skilda villkor för utbildningslängd vid en viss ålder och avsaknaden av krav på återstående tid i arbetslivet efter avslutad utbildning. Företagarna anser att det maximala antalet kalenderår för nyttjande av omställningsstudiestöd bör införas även för de över 40 år.
Skälen för regeringens förslag
Utbildningarnas längd och frågan om en åldersgräns
Som framgår av avsnitt 6.2.1 bör omställningsstudiestödet utformas för att komplettera, inte överlappa befintliga studiestödsformer. I detta ligger att oönskade effekter på det reguljära studiestödsområdet bör undvikas. En övre gräns för hur lång en utbildning kan vara för att ge rätt till omställningsstudiestöd bör utgöra ett lämpligt sätt att avgränsa de utbildningar som omställningsstudiestöd får lämnas för från utbildningar som andra studiestöd kan lämnas för. Ett annat sätt att avgränsa bör vara att avgränsa utbildningarnas längd endast för en viss åldersgrupp.
En begränsning till utbildningar som är högst 80 heltidsveckor långa till och med det kalenderår då den studerande fyller 39 år
För att undvika uppskjutna eller förlängda studier finns det behov av att sätta en gräns för hur långa utbildningar får vara för att ge möjlighet till omställningsstudiestöd. Utan en sådan gräns finns det risk för att personer skulle välja att skjuta upp studierna till den tidpunkt då man kan få omställningsstudiestöd för en del av utbildningen. Det kan i sin tur leda till ett försenat kompetenstillskott på arbetsmarknaden.
Ett par remissinstanser har invändningar mot förslaget. Svensk
Scenkonst anser att det bör finnas en ventil för att bevilja det mer omfattande stödet även för yngre personer om det finns särskilda skäl, på motsvarande sätt som de ytterligare veckor med studiestöd som kan beviljas för studerande som har fyllt 40 år. Organisationen exemplifierar med dansare, vars karriär ofta börjar redan före 18-årsåldern men som av fysiska skäl kan behöva avslutas redan före 40-årsåldern. CSN och Högskolan i Skövde anser att begränsningen till 80 veckor för de under
196
40 år riskerar att få negativa konsekvenser. Högskolan påpekar att yngre medborgare som saknar en akademisk grundutbildning har generellt behov av längre utbildningar för att skapa sig en god plattform på arbetsmarknaden. Då grundutbildningar på akademisk nivå i normalfallet är tre år utesluts gruppen för dessa, vilket högskolan anser är olyckligt och får negativa konsekvenser för den yngre gruppen och samhället som helhet. En risk med gränsen 40 år är också att sökande till högskolan förskjuter tidpunkten för ansökan till högskoleutbildning för att kunna ta del av de mer fördelaktiga villkoren som ges för gruppen som är 40 år eller äldre.
Regeringen bedömer att omställningsstudiestödet är mycket förmånligt och kommer att kunna användas i stor utsträckning av de som behöver ställa om i yrkeslivet, oavsett 40-årsgränsen för längre utbildningar. Det är därför inte motiverat att tillåta längre utbildningar för yngre studerande, oavsett skäl.
Det går inte att helt utesluta att en övre gräns för hur lång en utbildning kan vara för att ge rätt till omställningsstudiestöd kan leda till att undanträngningen av yngre personer och personer med mer omfattande utbildningsbehov minskar. Samtidigt stimuleras de som har mer omfattande utbildningsbehov att nyttja möjligheterna till ordinarie studiemedel, vilket dessutom ger möjlighet att senare i livet använda omställningsstudiestödet för annan utveckling och omställning.
Av dessa skäl bedömer regeringen att en övre gräns för hur lång en utbildning kan vara bör utgöra ett lämpligt sätt att avgränsa de utbildningar som omställningsstudiestöd får lämnas för från utbildningar som andra studiestöd kan lämnas för inom gruppen av yngre studerande. Regeringen föreslår alltså att enbart utbildningar som högst motsvarar 80 heltidsveckor ska ge möjlighet till omställningsstudiestöd till och med det kalenderår då den studerande fyller 39 år.
Utbildningar som ryms inom 80 veckor
En maximal tid på 80 heltidsveckor motsvaras av att en utbildning på 75 procent av heltid får vara högst 106 veckor, på 60 procent av heltid högst 133 veckor, på 50 procent av heltid högst 160 veckor och på 40 procent av heltid högst 200 veckor. Därutöver får en utbildning som bedrivs på 20 procent av heltid vara högst 400 veckor lång för att ge rätt till omställningsstudiestöd. I samtliga fall bör dock gälla att omställningsstudiestöd får lämnas i högst 44 veckor vid studier på heltid (se avsnitt 6.5.3).
En avgränsning till 80 heltidsveckor gör att flera samhällsviktiga utbildningar kan omfattas. En specialistsjuksköterskeutbildning kan t.ex. vara upp till 75 högskolepoäng (vilket motsvarar 50 veckors heltidsstudier) och ryms därmed inom de förslagna 80 veckorna. Programstudier mot barnmorskeexamen möjliggörs också. Det råder stor brist på lärare i Sverige. Enligt Skolverkets prognoser kommer det att råda fortsatt brist på ämneslärare till och med år 2035. Det finns därför ett stort behov av att underlätta kompetensförsörjningen av ämneslärare, vari kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) är ett allt viktigare instrument. KPU är vanligtvis mellan 60 och 90 högskolepoäng vilket också ryms inom 80 veckor. De personer som studerar på KPU har i många fall varit ute i
197
arbetslivet och de kan därmed uppfylla arbetsvillkoret för omställningsstudiestöd. Även masterutbildningar vid högskolan ryms inom 80 veckor.
Majoriteten av utbildningarna inom yrkeshögskolan genomförs inom 80 heltidsveckor, som t.ex. lönekonsult och vissa tekniska ingenjörsutbildningar, men det finns även kortare utbildningar. För att kunna leda till en yrkeshögskoleexamen måste en utbildning omfatta minst 200 yrkeshögskolepoäng, vilket motsvarar ett års (40 veckor) heltidsstudier. Sedan 2020 finns även kurser och kurspaket inom yrkeshögskolan som omfattar mindre än 100 yrkeshögskolepoäng vid studier på heltid.
Utbildningar inom komvux ryms i många fall inom 80 veckor, bl.a. utbildning till undersköterska eller plattsättare. Flera av utbildningarna inom regionalt yrkesvux i komvux är utbildningar där det råder en stor brist på utbildad personal. Dessa erbjuds som sammanhållna yrkesutbildningar, s.k. yrkespaket. Utbildningar som är längre än ett år ryms också, bl.a. utbildning till elektriker, mekaniker och anläggningsförare. Det är också möjligt att studera enstaka kurser inom komvux för att komplettera en utbildning eller yrkeserfarenhet.
Förslaget innebär också att den som är högst 39 år och som studerar på en utbildning på grundläggande eller gymnasial nivå på komvux eller vid en folkhögskola ska kunna uppnå en fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning på en studietid som motsvarar 80 heltidsveckor.
Den som t.ex. vill studera på två utbildningar bör kunna göra det, förutsatt att var och en av utbildningarna är högst 80 veckor lång. En person som först studerar på en utbildning som är högst 80 veckor bör t.ex. under förutsättning att han eller hon då fortfarande har veckor med omställningsstudiestöd kvar att utnyttja, några år senare kunna komma tillbaka och studera med omställningsstudiestöd på en annan utbildning som också är högst 80 veckor lång. En person som läser på två olika utbildningar samtidigt, bör kunna göra det under förutsättning att de två utbildningarna var för sig är högst 80 veckor långa. En person som läser en behörighetsgivande utbildning, och därefter en efterföljande utbildning, bör kunna göra det under förutsättning att den förstnämnda och den sistnämna utbildningen vardera är högst 80 veckor långa. I dessa fall gäller det dock även att CSN, alternativt ÖKS, bedömer att de stärker den studerandes ställning på arbetsmarknaden (se avsnitt 6.4.5). En person som först studerar en termin på en kurs och sedan en termin på en annan kurs, men där kurserna tillsammans utgör en sammanhållen utbildningsgång, t.ex. ett yrkespaket, bör kunna göra det om båda kurserna tillsammans är högst 80 veckor långa.
En förutsättning bör i samtliga fall vara att personen beräknas kunna avsluta utbildningen och få slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis genom studier om maximalt motsvarande 80 veckor på heltid. Vad som närmare bestämt ska anses vara en utbildning, en utbildningsgång eller hur lång tid som ska anses vara kvar av en utbildning får avgöras i praxis.
Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas
Förhandlingsråd påpekar att fristående kurser, mer än sammanhållna program som leder till examen, kommer att bli ett allt vanligare sätt att kompetensutveckla sig mitt i arbetslivet, vilket gör att praxis måste förhålla sig till det. De anser att även delar av kurser som ej renderar ett
198
slutbetyg kan vara starkt kompetensutvecklande för personer mitt i arbetslivet och att det vore olyckligt att begränsa den möjligheten.
Regeringen bedömer att även fristående kurser och delar av kurser bör kunna vara möjliga att studera med omställningsstudiestöd om själva utbildningen ryms inom de 80 veckor som är stipulerade och kan avslutas under denna tid.
Bedömningen av om personen beräknas kunna få slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis genom studier om maximalt motsvarande 80 veckor på heltid bör göras oberoende av hur många veckor med omställningsstudiestöd som personen har kvar. CSN anför att det saknas författningsförslag för denna del och förutsätter att bedömningen inte ska göras på individnivå. Regeringen avser att bedömningen ska göras med utgångspunkt i den sökta utbildningen som sådan. Vid individuellt anpassade utbildningar, och då kurser och delkurser sätts ihop till olika utbildningspaket bör en individuell studieplan eller motsvarande ha upprättats som visar tiden för utbildningens genomförande. Regeringen bedömer att det inte behövs en särskild reglering av frågan i lag.
Från och med det kalenderår då den studerande fyller 40 år bör det inte gälla någon begränsning i fråga om utbildningens längd
Behovet av att begränsa stödet med hänsyn till utbildningarnas längd minskar med stigande ålder. Högre upp i åldrarna minskar sannolikheten att en person medvetet väntar med att börja studera eller skjuter upp en längre utbildning i avvaktan på att kunna få omställningsstudiestöd.
Det finns redan en åldersgräns som används för liknande avgränsningar i studiemedelssystemet. Från och med det kalenderår den studerande fyller 40 år får studiemedel lämnas under ytterligare 40 veckor per utbildningsnivå om det finns särskilda skäl (3 kap. 8 § fjärde stycket studiestödslagen). Inom studiestödssystemet har därmed 40 år ansetts vara en lämplig gräns för när den studerande kan ges möjlighet till längre studier.
Även inom omställningsstudiestödet bör 40 år kunna vara en sådan gräns. Vid 40 års ålder kan den studerande ha varit ute i arbetslivet tillräckligt länge för att ha behov av en ny, längre utbildning. Det är också osannolikt att yngre personer planerar sina studier med utgångspunkt i att de, när de blir 40 år, ska studera med omställningsstudiestöd på en viss utbildning och av detta skäl skjuter upp sina studier. Yngre personer har dessutom sannolikt avslutat en längre utbildning för inte allt för länge sedan och kan under åren fram till 40 års ålder främst vara i behov av en kortare kompletterande utbildning.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering är kritiskt till förslaget om skilda villkor för utbildningslängd vid en viss ålder. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att med förslaget om olika regler för arbetstagare som är yngre respektive äldre än 40 år är det oklart varför man anser att regler om att trappa av rätten till stöd över viss ålder, eller villkor om tillräcklig tid kvar i arbetslivet efter avslutad utbildning, skulle strida mot diskrimineringslagen (2008:567). Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att sådana villkor vore högst rimliga.
De föreslagna åldersgränserna är berättigade och förenliga med såväl EU-rätten som den nationella diskrimineringslagstiftningen. Regeringen
199
bedömer att det inte heller finnas något annat sätt att uppnå syftet, att en utbildning ska ge den studerande nya färdigheter som ska hinna användas i arbetslivet, än att använda åldersgränser. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att förslaget om att en utbildning kan vara av obegränsad längd för personer över 40 år innebär att det kan finnas en risk för att långa utbildningar påbörjas men inte avslutas, eftersom det för individen innebär ett ekonomiskt avbräck att fortsätta studera efter att stödet tagit slut. Regeringen anser dock att många omställningsutbildningar kommer att kunna avslutas inom 44 veckor. Studiestödssystemet ger även möjligheter att vid behov finansiera ytterligare tid. Det är också viktigt att den studerande planerar sina studier och sin studiefinansiering på ett realistiskt sätt. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering är vidare kritiskt till avsaknaden av krav på återstående tid i arbetslivet efter avslutad utbildning. Institutet anser att en skarp åldersgräns med vitt skilda regler på var sida riskerar att bidra till suboptimala beslut och att lönsamma utbildningsinvesteringar skjuts upp i onödan. Företagarna anser att det maximala antalet utbildningsveckor bör gälla även för dem över 40 år. Som framgår ovan anser regeringen att behovet av att begränsa utbildningarnas längd minskar väsentligt vid 40 års ålder. Det bör därmed inte finnas någon övre gräns för längden på utbildningarna som ger möjlighet att studera med omställningsstudiestöd från och med det kalenderår då den studerande fyller 40 år. Inte heller anser regeringen att det bör införas ett krav på en övre gräns för återstående tid i arbetslivet efter avslutad utbildning. Det bör dock finnas en övre åldersgräns för att nyttja omställningsstudiestödet vilket behandlas i avsnitt 6.3.2.
Sammantaget bedömer regeringen att det inte finns behov av att begränsa längden på utbildningar som startar efter det år då individen fyllt 39 år.
200
6.4.5 Utbildningen ska stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas för en utbildning som kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Om det finns särskilda skäl, får omställningsstudiestöd lämnas även utan beaktande av arbetsmarknadens behov.
Omställningsstudiestöd får dock inte lämnas för en utbildning som – enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare,
– den studerandes arbetsgivare skäligen borde tillhandahålla för att den studerande ska klara av att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter, eller
– den studerande redan har genomgått och från vilken han eller hon redan har ett slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis.
Till en studerande som har en examen på forskarnivå ska omställningsstudiestöd få lämnas för en utbildning som tillsammans med den studerandes forskarkompetens förser arbetsmarknaden med kompetens på ett arbetsområde där det finns ett behov av arbetskraft eller om det finns särskilda skäl.
Prövningen av villkoren ska göras första gången en person ansöker om omställningsstudiestöd för en och samma utbildning.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Folkbildningsrådet,
Medlingsinstitutet, Statskontoret, Tillväxtverket, Almega utbildningsföretagen, Arbetsgivarna inom Industrin, Akavia, DIK, Industrifacket Metall, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Seko – Service- och kommunikationsfacket, Svenskt Näringsliv, Sveriges ingenjörer, TCO, Trygghetsrådet TRR, Trygghetsfonden TSL, Trygghetsstiftelsen, Omställningsfonden, Stockholms konstnärliga högskola, Försvarshögskolan, Högskolan i Skövde, Högskolan i Halmstad och Linnéuniversitetet. Arbetsgivarverket har ingen invändning mot att det är just omställningsorganisationerna som föreslås ansvara för bedömningen av den sökandes ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt lyfter Arbetsgivarverket fram att det finns en risk för rättsosäkerhet och bristande likvärdighet i bedömningarna, då dessa ska tas fram av flera olika aktörer, vars förutsättningar, utgångspunkter och bevekelsegrunder kan variera. Arbetsgivarverket vill understryka vikten av att det ställs tydliga och likartade krav på alla underlag som ska ligga till grund för beslut om omställningsstudiestöd. CSN avstyrker förslaget om undantag vid särskilda skäl och lämnar ett förslag på reglering som enligt CSN går att automatisera. CSN önskar exempel från lagstiftaren på vilka utbildningar som den studerandes arbetsgivare skäligen borde tillhandhålla. Bland annat CSN, Saco och Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) avstyrker vidare förslaget
201
om särskilda bestämmelser för studerande på forskarnivå. Företagarna anser att en rättssäker bedömning av vad som stärker den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov kan bli alltför tillåtande. Lernia efterlyser kriterier som tydligare kopplar beviljande av omställningsstudiemedel till yrken, branscher och regioner med brist på kompetent personal. Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet, har synpunkter på bedömning av utbildning och anser att förslaget öppnar för svåra gränsdragningar. Lunds universitet, Sveriges Kommuner och Regioner och Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering bedömer att skillnaderna mellan vad som ska ingå i arbetsgivarens kompetensutvecklingsansvar eller ej är svårt att avgränsa. Företagarna, Skatteverket och Västsvenska handelskammaren anför att det finns en gränsdragningsproblematik mellan den utbildning som arbetsgivaren ska stå för och den utbildning som berättigar till omställningsstudiestöd. Lärarnas
Riksförbund vill framhålla att förslaget inte får leda till att utestänga lärare som redan har en lärarexamen men som vill utöka sin lärarbehörighet med ytterligare ämnen eller fortbilda sig mot karriärsteg inom det kommande professionsprogrammet. Bland annat SFS och Umeå universitet framhåller att utbudet av högskoleutbildning redan utformas av lärosätena med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden och att studenterna själva tar hänsyn till arbetsmarknadens behov när de väljer utbildning. SUHF anser att förslaget att en omställningsorganisation ska lämna yttrande är en inskränkning och avstyrker därför förslaget. SUHF anför att studentens egen motivation, drömmar, och därmed efterfrågan på utbildning leder till innovation och användbarhet. LO anser däremot att omställningsorganisationernas yttrande ska bli styrande för CSN:s beslut.
Skälen för regeringens förslag
Stärka studerandens framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov
Regeringen föreslår att omställningsstudiestöd ska få lämnas för utbildningar i Sverige som ger rätt till studiemedel och för utbildningar i Sverige som finansieras av en omställningsorganisation. Dessutom föreslås att utbildningen ska vara av en viss längd för att kunna ge möjlighet till omställningsstudiestöd. Därutöver föreslås ett krav på att utbildningen ska stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov, vilket är i linje med parternas principöverenskommelse.
Bland annat Företagarna och Lernia anför att en insats som stärker en viss studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden inte nödvändigtvis stärker en annan sökandes ställning på arbetsmarknaden. Företagarna efterlyser också tydliga formella och objektiva krav då omställningsstudiestödet utgör skattemedel som transfereras. Även Arbetsgivarverket befarar att det kommer förekomma bristande likvärdighet i bedömningarna från omställningsorganisationerna. Företagarna ställer sig frågande till hur en rättssäker bedömning av vad som stärker den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov ska gå till utan att bli alltför tillåtande.
202
Regeringen anser att vilken utbildning som kan antas stärka en enskilds framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov bör bedömas utifrån varje persons situation och förutsättningar, dvs. utifrån personens tidigare utbildning, kunskaper och erfarenheter från arbetslivet. Utbildningen kan antingen syfta till att stärka personens ställning inom det arbetsområde som han eller hon redan arbetar eller har arbetat, eller syfta till att personen ska stärka sin kompetens på andra arbetsområden för att kunna söka nya arbeten. Det innebär att utbildningar som mer är av karaktären hobby eller självförverkligande inte bör ge rätt till omställningsstudiestöd. Som Företagarna anför är utbildningsbehoven individuella och bedömningen kan därför inte enkelt avgöras utifrån några enkla premisser. Regeringen konstaterar att bedömningen kring vad som stärker den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov måste göras för varje individ och att omställningsorganisationerna är väl lämpade för att lämna ett sådant utlåtande, inte minst mot bakgrund av deras goda kunskaper om arbetsmarknaden på både regional och nationell nivå. Regeringen bedömer att omställningsorganisationernas utlåtanden är centrala för att en sådan individuell bedömning genomförs och delar därmed inte heller bl.a. Umeå universitets invändning och SUHF:s bedömning att yttrandet från omställningsorganisationerna skulle utgöra en inskränkning av studenternas utbildningsval. SUHF och Umeå universitet anför att studentens egen motivation, drömmar, och därmed efterfrågan på utbildning leder till innovation och användbarhet. Umeå universitet anför också att det är viktigt att universitet har fortsatt autonomi rörande utbildningsutbudet. SFS anför att utbudet av högskoleutbildning redan utformas av lärosätena med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden och att studenterna själva tar hänsyn till arbetsmarknadens behov när de väljer utbildning. Kompetensföretagen invänder mot att all form av utbildning ska komma i fråga. Kompetensföretagen anser att det därför är rimligt att man inte ska kunna få omställningsstudiestöd för utbildning av hobbykaraktär. Kompetensföretagen framhåller också att reformen kan främja en ökad rörlighet på arbetsmarknaden eftersom förslaget både riktar in sig på att höja utbildningsnivån på befintlig arbetsplats och att stärka individens möjligheter att söka sig till nya arbetsplatser och utmaningar.
Regeringen konstaterar att individen efter ett genomförande av förslaget alltjämt har en lika stor möjlighet att välja utbildning. Det är individens val att nyttja stödet samt vilken inriktning på utbildningsinsats som kan komma i fråga. Varken promemorians eller regeringens förslag innehåller någon förändring av lärosätenas uppdrag att utbildningsutbudet ska svara upp mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Däremot bedömer regeringen att reformen på sikt kan leda till att utbildningsanordnarna kan behöva förändra sitt utbud av utbildning för att bättre möta omställningsstuderandes utbildningsbehov. Sådana eventuella förändringar skulle då ske inom lärosätenas nuvarande uppdrag att dimensionera utbildningsutbudet utifrån studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
Utbildningsinsatsen kan fylla olika syften för den studerande när det gäller att stärka ställningen på arbetsmarknaden. Det kan vara fråga om att den studerande vill komplettera, slutföra, bredda eller fördjupa en tidigare utbildning. Det kan också vara fråga om att den studerande vill
203
komplettera eller bredda sådana kunskaper som han eller hon behöver för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden eller fördjupa kunskaper som har förvärvats inom arbetslivet. Inom ramen för en utbildning kan även validering vara ett viktigt verktyg. Det kan som nämnts också handla om att byta inriktning för att slå in på en ny yrkesbana.
En behörighetsgivande utbildning bör berättiga till omställningsstudiestöd om den utgör en del av en individuell studieplan som kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov om vissa kriterier är uppfyllda.
Eftersom bedömningen av om en utbildning stärker den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden ska ske med beaktande av arbetsmarknadens behov, bör särskild hänsyn tas till om utbildningen verkligen kan antas öka den enskildes möjligheter utifrån förhållandena på arbetsmarknaden. Det kan handla om den regionala nivån, den nationella nivån eller en kombination av de båda beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Som framgår ovan får det en särskild betydelse i de fall utbildningen syftar till att personen ska stärka sin kompetens på andra arbetsområden än det som han eller hon redan arbetar eller har arbetat inom. I de fallen bör det beaktas om det är rimligt att utbildningen kan öka möjligheten att söka och faktiskt etablera sig inom ett nytt arbetsområde efter genomgången utbildning.
Att utbildningen ska leda till ökade möjligheter att söka och faktiskt etablera sig inom ett nytt arbete kan antas vara svårare och mindre vanligt när det gäller arbetsområden där det redan råder hård konkurrens eller överetablering på arbetsmarknaden. Det bör samtidigt finnas möjlighet till vidareutbildning för personer som redan är etablerade även inom sådana arbetsområden. Det bör därför vara möjligt för studerande som har en grundutbildning eller arbetar eller har arbetat inom ett sådant arbetsområde att få omställningsstudiestöd. Samtidigt måste arbetsmarknadens behov beaktas även i dessa fall. Det bör alltså på motsvarande sätt fästas avseende vid om det är rimligt att utbildningen kan öka möjligheten att vara verksam inom området. Om så är fallet får det anses rimligt att utbildning inom arbetsområdet för att fördjupa eller komplettera kompetensen stärker personens ställning även under sådana förhållanden. För den som inte redan är etablerad inom eller som saknar en grundutbildning inom ett sådant arbetsområde där det redan råder hård konkurrens eller överetablering kan det i vanliga fall inte antas att en utbildning till ett yrke inom området leder till en etablering. I sådana fall bör det inte vara möjligt att få omställningsstudiestöd, om det inte finns särskilda skäl.
Efter synpunkter från Lagrådet har det i författningskommentaren förtydligats hur det är avsett att avvägningen ska ske.
Undantag vid särskilda skäl
Om det finns särskilda skäl bör omställningsstudiestöd få beviljas även utan beaktande av arbetsmarknadens behov.
Några remissinstanser invänder mot förslaget att omställningsstudiestöd ska få lämnas även utan beaktande av arbetsmarknadens behov. CSN avstyrker förslaget och föreslår att det av lagen ska framgå att omställningsstudiestöd får beviljas för en utbildning utan beaktande av arbetsmarknadens behov, om det finns omständigheter som gör det sannolikt att
204
utbildningen kan leda till en ny anställning eller betydligt ökad anställningsbarhet. Vidare framhåller myndigheten att en sådan bedömning skulle kunna gå att automatisera. Om lagstiftaren i stället anser att det i lagen ska stå att det krävs särskilda skäl önskar CSN fler exempel på vad som skulle kunna utgöra särskilda skäl.
OFR/S,P,O anför att reglerna inte får innebära att personer som har en stark ställning på arbetsmarknaden är uteslutna från möjligheten att få stöd.
Regeringen gör bedömningen att det inte är lämpligt att i lagen ange i vilka fall omställningsstudiestöd får lämnas även utan beaktande av arbetsmarknadens behov. Detta då en individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall. I stället bör det av lagen framgå att det krävs särskilda skäl. Särskilda skäl att bevilja omställningsstudiestöd, trots att utbildningen syftar till ett yrke för vilket det råder hård konkurrens eller överetablering, bör kunna vara att det i det enskilda fallet finns omständigheter som gör det sannolikt att utbildningen kan leda till en ny anställning eller betydligt ökad anställningsbarhet.
Utbildning som omställningsstudiestöd inte bör lämnas för
Regeringen anser att det i vissa situationer inte bör vara möjligt att få omställningsstudiestöd för en utbildning, trots att den eventuellt kan antas stärka en enskilds framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.
Ett sådant fall är utbildning som enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare, dvs. när utbildningen bedöms vara till nytta enbart för en specifik arbetsgivare och att den således inte är relevant för någon annan arbetsgivare, vare sig i den aktuella i branschen eller på den övriga arbetsmarknaden.
Det bör inte heller vara möjligt att få omställningsstudiestöd för utbildning som den studerandes arbetsgivare skäligen borde tillhandahålla för att den studerande ska klara av att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter.
Ytterligare en situation där det inte bör vara möjligt att få omställningsstudiestöd är om någon vill gå en utbildning som den studerande redan har genomgått och från vilken han eller hon redan har ett slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis, eller om någon vill gå en utbildning som har ett kunskapsinnehåll som är likvärdigt med en sådan utbildning. Däremot bör ett slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis från en utbildning inte i sig vara ett hinder för att få omställningsstudiestöd, om det framgår att kunskapsinnehållet i utbildningen påtagligt har förändrats sedan personen genomgick den. Detsamma bör gälla om en utbildning som den studerande har läst utomlands inte har en direkt motsvarighet i Sverige, eller om en utländsk utbildning behöver kompletteras för att kunna anses motsvara en utbildning i Sverige. Vidare bör den som tidigare har påbörjat en utbildning, men som saknar slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis från utbildningen, ha möjlighet att få omställningsstudiestöd för att slutföra den påbörjade utbildningen, givet att individen lever upp till övriga regler för omställningsstudiestödet.
Bland annat Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering anser att förslaget om att stödet inte får ges till utbildning som syftar till att möta kompetensbehovet hos en specifik arbetsgivare är
205
rimligt, men vill påpeka att det öppnar för svåra gränsdragningar. Sveriges
Kommuner och Regioner påpekar att sjuksköterskors utbildning till specialistsjuksköterska är utbildning som i dag finansieras av staten och arbetsgivare och skulle kunna orsaka gränsdragningsproblem. Lärarnas Riksförbund framhåller att förslaget inte får leda till att utestänga lärare som redan har en lärarexamen men som vill utöka sin lärarbehörighet med ytterligare ämnen eller fortbilda sig mot karriärsteg inom det kommande professionsprogrammet. CSN efterfrågar exempel på utbildningar som den studerandes arbetsgivare skäligen borde tillhandahålla. Vidare har
CSN framfört att omställningsorganisationernas uppgiftsskyldighet till CSN bör omfatta vilka utbildningar omställningsstudiestöd inte bör lämnas för. Regeringen konstaterar att omställningsorganisationernas uppgiftsskyldighet föreslås regleras i förordning.
Regeringen bedömer att det kommer vara möjligt för CSN att identifiera sådan utbildning som enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare, dvs. när utbildningen bedöms vara till nytta enbart för en specifik arbetsgivare och att den således inte är relevant för någon annan arbetsgivare, vare sig i den aktuella i branschen eller på den övriga arbetsmarknaden. Därutöver kommer CSN i de flesta fall ha tillgång ett yttrande från en omställningsorganisation om huruvida den sökta utbildningen stärker den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov (se avsnitt 6.6.2). Eftersom ett yttrande innefattar en bedömning av hur den sökandes ställning på arbetsmarknaden stärks, får det förutsättas att omställningsorganisationen har vägt in att en utbildning ska kunna vara relevant även hos andra arbetsgivare. Även när det gäller om utbildningen skäligen borde tillhandahållas av den studerandes arbetsgivare för att denne ska klara av att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter, får det förutsättas att omställningsorganisationen har vägt in detta i yttrandet.
Frågorna om en utbildning enbart syftar till att möta kompetensbehoven hos en specifik arbetsgivare och vilka utbildningar som en arbetsgivare skäligen borde tillhandahålla får ytterst avgöras i praxis.
De synpunkter från olika remissinstanser som rör reglering i förordning beaktas i det fortsatta arbetet med förordningar.
Särskild bestämmelse som avser studerande med examen på forskarnivå
Omställningsstudiestöd är ett generöst studiestöd med syftet att förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier för att stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden. Studerande med en examen på forskarnivå, dvs. en licentiatexamen eller en doktorsexamen, har redan studerat i många år. Många har också fått sin utbildning på forskarnivå bekostad med offentliga medel. Generellt har denna grupp en förhållandevis stark ställning på arbetsmarknaden. Regeringen anser det därför inte motiverat att denna grupp ska kunna beviljas omställningsstudiestöd på samma villkor som övriga studerande. Studerande med forskarexamen föreslås i stället kunna få omställningsstudiestöd för utbildning som tillsammans med hans eller hennes forskarkompetens förser arbetsmarknaden med kompetens på ett arbetsområde där det finns ett behov av arbetskraft eller om det finns särskilda skäl. Med särskilda
206
skäl avses samma typ av skäl som när omställningsstudiestöd får lämnas utan beaktande av arbetsmarknadens behov i de fall som nämnts tidigare.
Flera remissinstanser avstyrker eller har invändningar emot den särskilda regleringen för studerande med examen på forskarnivå. Bland annat Saco avstyrker promemorians förslag och anför att Universitetskanslersämbetet har visat att det inte är några större skillnader i inkomst för individer med forskarutbildning och individer med annan högskoleutbildning. Även CSN avstyrker den föreslagna begränsningen för forskarexaminerade och framhåller att kravet att en utbildning ska stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden är tillräckligt för att säkerställa att omställningsstudiestöd inte omotiverat beviljas till denna grupp.
Av de skäl som regeringen har framfört ovan föranleder remissinstansernas synpunkter ingen annan bedömning än att den särskilda bestämmelsen som avser studerande med examen på forskarnivå bör införas.
Prövning bör ske vid första ansökan om omställningsstudiestöd för en utbildning
Prövningen av om en utbildning kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov ska göras första gången en person ansöker om omställningsstudiestöd för en och samma utbildning. Lagrådet anser att det behöver förtydligas vad som ligger i begränsningen ”en och samma utbildning”. Regeringen delar den bedömningen. Vad som räknas som en och samma utbildning definieras t.ex. i utbildningens utbildningsplan eller motsvarande. Motsvarande förtydligande finns i författningskommentaren. Om en studerande har valt att ansöka om omställningsstudiestöd för en period och sedan återkommer och ansöker om stöd för ytterligare en eller flera perioder för samma utbildning, behöver alltså inte någon ny prövning göras av om utbildningen kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.
Lagrådet efterfrågar ett klargörande av om det finns någon begränsning i tiden för hur länge en prövning ska göra en ny prövning obehövlig.
Regeringen kan konstatera att någon sådan begränsning inte finns. Det innebär dock inte att det s.k. arbetsvillkoret inte ska prövas igen.
Omställningsorganisationernas roll
Mot bakgrund av att omställningsorganisationer som erbjuder arbetstagare omställnings- eller kompetensstöd i form av vägledning, rådgivning och förstärkt stöd kommer att ha en särskilt god inblick i den enskilde arbetstagarens situation, och särskilt goda förutsättningar att uttala sig om hur dennes ställning på arbetsmarknaden kan stärkas genom deltagande i en viss utbildning, bör de få en framträdande roll i stödet. I avsnitt 6.6.2 föreslås att de ska ges tillfälle att lämna ett yttrande till CSN om hur den sökta utbildningen kommer att stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov och att CSN vid sin prövning av ärendet ska lägga särskild vikt vid ett sådant yttrande.
207
6.5 Den närmare utformningen av omställningsstudiestödet
6.5.1 Omställningsstudiestöd ska lämnas per vecka
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska lämnas per vecka.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. CSN, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för yrkeshögskolan,
Arbetsgivarverket, Industrifacket Metall, LO, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Svenskt Näringsliv, SFS, Akademikerförbundet SSR, Stockholms konstnärliga högskola och Fastigo.
Skälen för regeringens förslag: Sedan 2001 beviljas studiemedel per vecka. Även studiestartsstödet, som infördes 2017, beviljas per vecka. Ett viktigt skäl för det är att studiestödet i största möjliga utsträckning bör vara följsamt i förhållande till utbildningars uppläggning och omfattning. För flertalet utbildningar och utbildningsformer finns ett poängsystem där utbildningens omfattning uttrycks i termer av att ett visst antal poäng per vecka utgör heltidsstudier. Detta gäller t.ex. utbildning vid högskolan och inom komvux och yrkeshögskolan, se 6 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100), 2 kap. 2 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning respektive 2 kap.4 § förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan.
Regeringen bedömer att det inte finns skäl för att omställningsstudiestödet ska avvika från vad som gäller för andra studiestöd i detta avseende. Stödet bör således beviljas per vecka. Det följer principen om att omställningsstudiestödet i möjligaste mån bör utformas utifrån redan existerande strukturer och bedöms även underlätta för CSN:s administration av omställningsstudiestödet. Att omställningsstudiestödet liksom övriga studiestöd lämnas per vecka underlättar därtill sannolikt den enskildes förståelse för systemet.
6.5.2 Studiernas omfattning – stöd ska kunna lämnas för studier på hel- eller deltid
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska lämnas för heltidsstudier och deltidsstudier som omfattar minst 20, 40, 50, 60 eller 75 procent av heltid.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, UHR, Ekobrottsmyndigheten, Industrifacket Metall, LO, Förhandlings- och samverkansrådet
PTK, Svenskt Näringsliv, SFS, Saco, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Trygghetsrådet TRR, Stockholms universitet och Lernia. Skolverket tillstyrker förslaget och ser positivt på utökade möjligheter till
208
studier på deltid, eftersom det ger en större flexibilitet till individen och ett större incitament till att kunna arbeta och studera samtidigt. Tillväxtverket anser att förslaget svarar mot yrkesverksammas behov av flexibilitet och kan förenkla för studieovana grupper att ta del av stödet. Myndigheten för yrkeshögskolan välkomnar förslaget att studiernas omfattning förutom heltid föreslås kunna vara 20, 40, 50, 60 och 75 procent av heltid. Myndigheten för yrkeshögskolan anser dock att förslaget kommer att kräva mer resurser av utbildningsanordnare, dels för att klara nya flexibla utbildningsupplägg, dels för att utbildningsanordnare i samarbete med CSN ska kontrollera att aktiva studier bedrivs och sker i rätt omfattning.
CSN anför att bestämmelsen är onödigt omständligt utformad, och att myndigheten bör få föreskriftsrätt för hur beräkningen av studiernas respektive arbetets omfattning ska kunna göras. CSN har också föreslagit att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att den studerandes arbete ska beaktas annorlunda vid extraordinära händelser i fredstid. Mittuniversitetet anser att det kommer att vara svårt att ersätta en tjänstledig medarbetare som studerar med omställningsstudiestöd med en ny medarbetare på deltid, på grund av att det inte går att erbjuda den nya medarbetaren en heltidstjänst. Sveriges Kommuner och Regioner anser också att förslaget kommer medföra praktiska utmaningar med att besätta deltidstjänster för arbetsgivare med verksamheter som pågår dygnet runt under årets alla dagar.
Skälen för regeringens förslag
Det bör vara möjligt att läsa på deltid med omställningsstudiestöd
En utbildning som riktar sig till yrkesverksamma vuxna ska vara flexibel. Det är viktigt att utbildningen anpassas till de studerandes behov och förutsättningar. Detta är särskilt viktigt för omställningsstudiestödet, som riktar sig till personer som är etablerade på arbetsmarknaden och som i många fall kan antas vilja kombinera studierna med fortsatt arbete på deltid. Studerande ska t.ex. inte vara tvungna att studera på heltid för att kunna få omställningsstudiestöd. Det hade bl.a. riskerat att personer avstår från att studera eller registrerar sig på fler kurser än nödvändigt och då tar upp studieplatser som i stället hade kunnat gå till andra. Regeringens utgångspunkt är därför att omställningsstudiestödet ska kunna ges för såväl heltids- som för deltidsstudier. Studerande ska dessutom kunna välja att begränsa sitt uttag av omställningsstudiestöd genom att ansöka om stöd för en lägre omfattning än studierna motsvarar.
Det är motiverat med fler deltidsnivåer än i det reguljära studiestödssystemet
Inom det reguljära studiestödssystemet kan studiemedel och studiestartsstöd lämnas för studier på heltid och 75 eller 50 procent av heltid. Det finns därtill ett redan existerande utbildningsutbud som erbjuds utifrån dessa deltidsnivåer. Det är därför en rimlig utgångspunkt för att avgöra lämpliga deltidsnivåer för studiernas omfattning. Omställningsstudiestödet syftar emellertid till att underlätta för yrkesverksamma att studera. Målgruppen kan i högre grad antas vara i behov av att kombinera arbete med studier, och det är därmed motiverat att utforma omställningsstudiestödet så att det
209
blir ett mer flexibelt stöd som möjliggör studier i kombination med arbete. Att kunna få stöd vid studier om 20 procent av heltid underlättar för arbetstagare som inte har möjlighet att kombinera fortsatt arbete med mer omfattande studier. Omställningsstudiestöd bör därför kunna lämnas med 20 procent av helt stöd.
För att medge viss ytterligare flexibilitet föreslås att omställningsstudiestöd även ska kunna lämnas för studier om 40 och 60 procent av heltid. Dessa nivåer säkerställer även att den som studerar på heltid med omställningsstudiestöd under två eller tre dagar under en vecka kan få en ersättning som direkt motsvarar dennes inkomstbortfall.
Sammantaget bedömer regeringen att fem deltidsnivåer ger ett tillräckligt utrymme för flexibilitet, utan att samtidigt riskera att det skapar negativa sidoeffekter som inte kan hanteras. Regeringen har även övervägt ett system där omställningsstudiestöd beräknas efter en mer exakt studieomfattning, men anser liksom CSN att ett sådant system skulle få flera oönskade konsekvenser både för den studerande och för administrationen av studiestödet. Regeringen anser därför att omställningsstudiestödet bör kunna lämnas för studier på heltid eller på 20, 40, 50, 60 eller 75 procent av heltid.
Utförligare bestämmelser om beräkning av stödets omfattning kan enligt regeringens bedömning regleras på förordningsnivå, eller efter bemyndigande i förordning, av CSN, med stöd av restkompetensen. Eftersom det beträffande stödets omfattning föreslås att riksdagen ska meddela föreskrifter på restkompetensens område kan regeringen inte meddela föreskrifter på det området om det inte i lagen tas in bestämmelser som tydliggör att regeringen – trots lagregleringen – kan meddela sådana föreskrifter, s.k. nödvändiga upplysningsbestämmelser. En sådan bestämmelse bör därför finnas i lagen om omställningsstudiestöd.
Flera remissinstanser har påpekat att fler deltidsnivåer kan innebära svårigheter för instanserna som arbetsgivare. Sveriges Kommuner och
Regioner och Mittuniversitetet anser att det kan vara svårt att rekrytera en ersättare på deltid för en anställd som studerar på deltid. Sveriges
Kommuner och Regioner påpekar även att förslaget kan innebära praktiska utmaningar för utbildningsanordnare. Myndigheten för yrkeshögskolan anser å andra sidan, liksom regeringen, att utbildning för vuxna måste vara flexibel. Samtidigt kommer det ställa krav på snabb återkoppling av avbrott och eventuella förändringar i studieplaneringen som påverkar studieomfattningen och därmed studiestödets omfattning. Myndigheten för yrkeshögskolan anser därtill att det kommer krävas resurser av utbildningsanordnarna att kontrollera att studierna bedrivs i rätt omfattning.
När det gäller eventuella svårigheter för arbetsgivarna att rekrytera vikarierande personal på deltid vill regeringen framhålla att omställningsstudiestödet syftar till att stärka individens ställning på arbetsmarknaden. Det innebär att förslaget i första hand ser till hur stödet kan göras så pass flexibelt som möjligt för att rekrytera yrkesverksamma med utbildningsbehov till studier. Det är regeringens bedömning att stärkta möjligheter till omställning eller utbildning för yrkesverksamma även kommer att verka gynnande för arbetsgivarnas kompetensförsörjning. Samtidigt bör omställningsstudiestödets utformning anpassas för fler aktörer än den som ansöker om stödet, i syfte att undvika negativa sidokonsekvenser.
210
Regeringen har, som anförts ovan, övervägt ett system där studienivåerna beräknas ännu mer exakt. Regeringen gör dock en avvägning av hur flexibelt systemet kan vara utan att det blir för svårt att tillämpa, och drar slutsatsen att fem deltidsnivåer är rimligt.
CSN anser att förslaget till 19 § i lagen om omställningsstudiestöd (enligt lydelse i DS 2021:18) är onödigt omständligt utformad och anför att det räcker att bestämmelsen anger att omställningsstudiestöd kan lämnas för heltidsstudier och deltidsstudier som omfattar minst 20, 40, 50, 60 eller 75 procent av heltid. Regeringen anser dock att preciseringen i bestämmelsen belyser hur lagen ska tillämpas på ett sätt som är tydligare både för den enskilde stödmottagaren och för ansvariga myndigheter.
CSN önskar föreskriftsrätt för hur beräkning av studiernas omfattning respektive arbetets omfattning ska kunna göras. CSN ser ett behov av att kunna närmare reglera sådan beräkning utifrån ett genomsnitt, snarare än per vecka. Regeringen kommer att beakta de synpunkter som rör bestämmelser i förordning i det fortsatta arbetet med förordningar.
Omställningsstudiestöd vid extraordinära händelser i fredstid
CSN föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att den studerandes arbete ska beaktas i annan utsträckning än som följer av 19 § andra stycket lagen om omställningsstudiestöd (enligt lydelse i Ds 2021:18) vid extraordinära händelser i fredstid. Det skulle i så fall motsvara bestämmelsen om slopad inkomstprövning som återfinns i 3 kap. 20 § studiestödslagen gällande de reguljära studiemedlen, som infördes i samband med covid-19-pandemin.
Regeringen kan givet erfarenheterna av covid-19-pandemin konstatera att det kan uppstå situationer som den studerande inte själv kan råda över och som påverkar möjligheterna att studera, eller som kan motivera att den studerande arbetar mer än vad som normalt är tillåtet och ändå får behålla omställningsstudiestödet. Extraordinära händelser som en pandemi kan leda till att det uppstår ett behov av att studerande arbetar inom samhällsbärande yrken. Det är viktigt att studerande ges möjlighet att bidra med sin kompetens i sådana situationer, utan att den studerande samtidigt ska riskera sitt omställningsstudiestöd. En annan ordning kan försvåra för samhället att mobilisera de resurser som behövs för att motverka exempelvis en pandemi. Regeringen anser därför liksom CSN att det bör vara möjligt att beakta den studerandes arbete i annan utsträckning vid extraordinära händelser i fredstid.
211
6.5.3 Kortaste och längsta tid med stöd
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas för varje vecka som den studerande bedriver studier på minst 20 procent av heltid.
Omställningsstudiestöd ska få lämnas i sammanlagt högst – 44 veckor för den som har helt stöd, – 58 veckor för den som har 75 procent av helt stöd, – 73 veckor för den som har 60 procent av helt stöd, – 88 veckor för den som har 50 procent av helt stöd, – 110 veckor för den som har 40 procent av helt stöd, och – 220 veckor för den som har 20 procent av helt stöd.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. UHR och Trygghetsrådet TSL. LO tillstyrker förslaget att minsta omfattning för att få omställningsstudiestöd ska vara en veckas heltidsstudier och maximalt 44 veckors heltidsstudier. LO är mycket positiv till förslaget att omställningsstudiestöd ska lämnas för deltidsstudier som omfattar minst 20 procent av heltid. SFS anför att omställningsstudiestödet löser en del av den problematik organisationen anser finns med att gränsen för antalet veckor med studiemedel inte har följt med utvecklingen, eftersom antalet veckor med omställningsstudiestöd räknas utöver maxgränsen i det reguljära studiemedlet. CSN anför att det inte finns behov av att detaljreglera hur många veckor som kan beviljas beroende på vilken omfattning den studerande läser. Detta då det redan framgår indirekt av andra bestämmelser. CSN anser också att det kommer att bli svårt för den enskilde att kombinera andra ersättningar med omställningsstudiestödet. CSN anser därtill att det vore lämpligt att införa effektivare, i stället för mer frekventa, kontroller av den studerandes studieaktivitet. Sveriges Kommuner och Regioner saknar resonemang om eventuell återkvalificering till omställningsstudiestödet. Lärarnas Riksförbund är tveksamma till förslaget med hänvisning till att 44 veckor inte är en tillräckligt lång tid.
För lärare i gymnasieskolan som vill bli behöriga i ett nytt undervisningsämne krävs minst ett och ett halvt års heltidsstudier.
Stockholms universitet föreslår att även längre utbildningar bör kunna komma ifråga för omställningsstudiestöd eftersom även en masterutbildning skulle kunna vara en bra omställningsutbildning. Högskolan i Skövde anför att en bieffekt av förslaget är att lärosäten riskerar försämrad ekonomi. Högskolan anser att det finns en stor risk att den studerande inte fullföljer sina studier om dessa är längre än 44 veckor då villkoren för studiestöd förändras kraftigt under studietiden. Det innebär i sin tur en utebliven intäkt för lärosätena. Företagarna anser att ett maximalt antal kalenderår för nyttjande av omställningsstudiestöd bör införas eftersom studieperioden annars kan bli orimligt generös och påverka arbetet på arbetsplatser under alltför lång tid.
212
Skälen för regeringens förslag
Kortaste tid med omställningsstudiestöd
Omställningsstudiestöd ska enligt regeringens förslag beviljas per vecka (avsnitt 6.5.1). En utbildning kan ge rätt till omställningsstudiestöd om den omfattar minst en veckas studier på heltid (avsnitt 6.4.3). Stöd lämnas dessutom för deltidsstudier som omfattar minst 20 procent av heltid (avsnitt 6.5.2). Av detta följer att stöd kommer att kunna lämnas för en utbildning som pågår på hel- eller deltid, om den sammantaget omfattar minst en veckas studier på heltid. En studerande bör ha möjlighet att begränsa sin ansökan till att avse stöd för en enskild vecka av en sådan utbildning. Stöd bör också kunna lämnas för enskilda veckor i de fall en sådan utbildning sprids ut över ett flertal enstaka veckor under en längre period. Omställningsstudiestöd bör därför få lämnas för varje vecka som den studerande bedriver studier på minst 20 procent av heltid. Om studier som motsvarar en veckas heltidsstudier bedrivs på 20 procent under minst fem veckor, motsvarar det minimikraven och stöd ska då kunna lämnas för var och en av de veckorna.
Längsta tid med omställningsstudiestöd
Avsikten med omställningsstudiestödet är att det ska göra utbildning möjlig i en situation där en person önskar eller behöver vidareutbildning eller omställning. Omställningsstudiestödet är ett förmånligt studiestöd där den som studerar kan beviljas höga belopp i syfte att göra en avgränsad utbildningsinsats för att stärka dennes ställning på arbetsmarknaden. Det krävs därför även en avgränsning av det antal veckor med stöd som en studerande kan få.
Regeringen anser att omställningsstudiestöd bör kunna lämnas under en tid som motsvarar maximalt 44 veckors studier på heltid. Den som påbörjar en utbildning med omställningsstudiestöd som är 80 heltidsveckor lång måste därmed kunna finansiera 36 av dessa studieveckor på annat sätt. Lärarnas Riksförbund anser att 44 veckor inte är tillräckligt för lärare som vill stärka sin ställning på arbetsmarknaden och studera deltid. Förbundet exemplifierar med att det krävs minst 1,5 års heltidsstudier för en gymnasielärare som vill bli behörig i ytterligare ett undervisningsämne. Även Stockholms universitet argumenterar för att längre utbildningar bör kunna komma i fråga för studier med omställningsstudiestöd. Regeringen vill emellertid påpeka att möjligheten finns att påbörja längre utbildningar och för detta använda sig av omställningsstudiestödet. Det blir möjligt att påbörja en utbildning som är 80 heltidsveckor lång för individer under 39 år, och för dem som är äldre än så finns det ingen begränsning av de möjliga utbildningarnas längd (se avsnitt 6.4.4). Detta tillsammans med att det reguljära studiemedelssystemet alltjämt är ett tillgängligt alternativ för den som har behov av ytterligare finansiering vid längre studier gör att regeringen anser att 44 veckors studier på heltid är en väl avvägd gränsdragning.
Högskolan i Skövde invänder mot resonemanget. Högskolan anser att det finns en stor risk att den studerande inte fullföljer sina studier då villkoren för studiestöd förändras när individen går från omställningsstudiestödet till det reguljära studiemedelssystemet. Regeringen vill i sammanhanget påminna om att en förutsättning för att få omställningsstudiestödet
213
är att utbildningen bedöms stärka individens ställning på arbetsmarknaden. För studerande som är yngre än 40 år är utgångspunkten i denna del att den studerande beräknas kunna avsluta utbildningen och få slutbetyg, examensbevis eller annat utbildningsbevis genom studier om maximalt 80 veckor på heltid (se avsnitt 6.4.4). Studerande med omställningsstudiestöd kan därmed antas vara väl införstådda med att de förväntas färdigställa de kurser eller program som är längre än 44 veckor. De studerande kan därtill antas vara studiemotiverade mot bakgrund av dels den process som krävs för att få studiestöd, inte minst genom att de fått ett yttrande från en omställningsorganisation som visar att de är i behov av utbildning, dels att de går från yrkesverksamhet till studier.
Regeringens lagförslag anger hur många veckor som omställningsstudiestöd får lämnas för till den som får del av helt stöd. Den längsta tiden om 44 heltidsveckor motsvaras av högst 58 veckor för den som har 75 procent av helt stöd, högst 73 veckor för den som har 60 procent av helt stöd, högst 88 veckor för den som har 50 procent av helt stöd, högst 110 veckor för den som har 40 procent av helt stöd och högst 220 veckor för den som har 20 procent av helt stöd. Detta innebär inte att allt omställningsstudiestöd behöver tas ut vid ett och samma tillfälle för en och samma utbildning. Det kommer t.ex. att vara möjligt att gå flera utbildningar fördelade över längre tid än 44 veckor och ansöka om ett begränsat antal veckor med omställningsstudiestöd för varje utbildning.
CSN ser inte behov av att i detalj ange exakt hur många veckor omställningsstudiestöd kan beviljas för beroende på i vilken omfattning individen studerar. Myndigheten anser att det hade varit tillräckligt om det i lagen om omställningsstudiestöd framgår att stödet får lämnas vid studier på heltid under sammanlagt högst 44 veckor, eftersom det redan framgår av andra delar av lagen vilken omfattning som omställningsstudiestöd kan lämnas med. Regeringen anser emellertid att det finns goda pedagogiska skäl att tydliggöra under hur många veckor som omställningsstudiestöd får lämnas. Paragrafen som CSN hänvisar till behandlar huvudsakligen hur omställningsstudiestödet ska beräknas, inte längsta tid med omställningsstudiestöd vid olika nivåer av deltid.
Omställningsstudiestödet föreslås vara ett parallellt studiestöd, avskilt från studiemedlen och studiestartsstödet. Det innebär att antalet veckor som omställningsstudiestöd kan lämnas för inte ska räknas samman med veckorna i de andra systemen. Omställningsstudiestöd kan alltså lämnas för sammanlagt 44 veckors heltidsstudier oavsett om den studerande använt alla sina studiemedels- eller studiestartsstödsveckor. SFS anser att den föreslagna ordningen delvis rättar till det problem som SFS ser med att antalet veckor i det reguljära studiemedelssystemet är för få.
Sveriges Kommuner och Regioner framför att organisationen saknar ett resonemang om hur en individ kan återkvalificera sig till omställningsstudiestödet. Regeringskansliet avser att under våren 2022 ge en så kallad bokstavsutredare i uppdrag att biträda Utbildningsdepartementet med att närmare undersöka hur sådan återkvalificering kan gå till.
214
Omställningsstudiestöd vid sjukdom och vissa ledigheter
Regeringen bör kunna meddela ytterligare förskrifter om att omställningsstudiestöd får lämnas för tid då den studerande är sjuk. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela ytterligare föreskrifter om att omställningsstudiestöd får lämnas vid ledighet för vård av barn eller närstående, i samband med att ett barn under 18 år har avlidit och vid extraordinära händelser i fredstid. Regeringen bör också kunna meddela ytterligare föreskrifter om att omställningsstudiestöd som lämnas vid sjukdom eller sådan ledighet som anges ovan ska ingå i det antal veckor som omställningsstudiestöd högst får lämnas för. Bestämmelser om omställningsstudiestöd vid sjukdom och vissa ledigheter både kompletterar och utgör undantag från lagen varför regeringen inte kan meddela föreskrifter på det området om det inte i lagen tas in bestämmelser som tydliggör att regeringen kan meddela sådana föreskrifter, s.k. nödvändiga upplysningsbestämmelser. Sådana bestämmelser bör därför finnas i lagen om omställningsstudiestöd.
Företagarna lyfter i sitt remissvar fram att frånvaro vid sjukdom, vård av sjukt barn, föräldraledighet, och längre semester eller tjänstledighet vid studier påverkar produktiviteten i svenska företag. Införandet av omställningsstudiestödet kommer enligt Företagarna sannolikt ytterligare att påverka produktiviteten på svenska arbetsplatser. Företagarna ser därför att möjligheten att studera med 20 procent av heltid i över fyra år förefaller vara orimligt generöst och försvåra för arbetsgivaren att planera och leda arbetet på arbetsplatsen under alltför lång tid, och anser därför att ett maximalt antal kalenderår för nyttjande av omställningsstudiestödet bör införas.
Regeringen föreslår att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att omställningsstudiestöd som lämnas vid sjukdom och vid de ledigheter som redogjorts för tidigare ska räknas in i veckorna med omställningsstudiestöd. Omställningsstudiestödets bestämmelser skiljer sig därmed från vad som gäller för studiemedel men överensstämmer med bestämmelserna för studiestartsstöd. Regeringen anser att det är en rimlig avvägning mot bakgrund av att det rör sig om ett förmånligt stöd för den enskilde. Den som får ett behov av längre tids ledighet från studierna har möjligheten att avbryta sina studier och i stället ansöka om ersättning genom socialförsäkringssystemet. Han eller hon kan efter ledigheten återuppta sina studier med omställningsstudiestöd. Regeringen anser därför inte att det är motiverat att införa ett tak för antalet kalenderår för nyttjandet av omställningsstudiestödet.
CSN anser att det kommer bli svårt för den enskilde att kombinera andra ersättningar med omställningsstudiestödet, givet de olika studietakter som föreslås. Regeringen anser att det är av stor vikt att säkerställa flexibiliteten i systemet genom att tillhandahålla flera studietakter än i det reguljära studiemedelssystemet. I detta instämmer t.ex. LO, som är mycket positiv till möjligheten att studera på 20 procent med omställningsstudiestöd.
Samtidigt föreslår regeringen att samordningen mellan omställningsstudiestödet och andra ersättningar i huvudsak ska överensstämma med den samordning mellan studiemedel och andra ersättningar som görs i studiestödslagen (se avsnitt 6.5.10). Att samordningen i huvudsak ska överensstämma med bestämmelserna i studiestödslagen bör förenkla både den
215
administrativa processen för ansvariga myndigheter och den enskildes förståelse för regelverket.
Kontroller under pågående studier
Inom det reguljära studiestödet kontrollerar CSN den studerandes studier löpande, varje dag. I promemorian anförs att CSN med högre frekvens än i det ordinarie studiestödet bör kontrollera att den studerande bedriver aktiva studier. CSN har framfört att det knappast är möjligt att genomföra studiekontroller med högre frekvens än vad som redan görs inom ramen för det reguljära studiestödet. Myndigheten föreslår i stället att fler effektiva kontroller av omställningsstudiestödet införs, än vad som föreslås i promemorian. Exempelvis fler riktade kontroller som en följd av prediktiva analyser. Regeringen anser att det, för att säkra omställningsstudiestödets legitimitet, är av särskild vikt att se till att kontrollmekanismerna under pågående studier fungerar väl och effektivt. Det är viktigt att medel går till rätt personer och att missbruk av stödet kan beivras. Regeringen överväger CSN:s synpunkter i det fortsatta arbetet.
6.5.4 Stödets storlek ska beräknas med utgångspunkt i stödmottagarens årliga inkomst
Regeringens förslag: Omställningsstudiestödet ska kompensera för inkomstbortfall. Den årliga inkomst som har bestämts av Försäkringskassan på begäran av CSN ska vara utgångspunkten för beräkningen av inkomstbortfallet.
Försäkringskassan ska beräkna den årliga inkomsten genom att bestämma sjukpenninggrundande inkomst och årlig inkomst för en studerande på samma sätt som sjukpenninggrundande inkomst enligt bestämmelserna i socialförsäkringsbalken med undantag för bestämmelserna om inkomsttak.
För en studerande som saknar sjukpenninggrundande inkomst ska Försäkringskassan bestämma den årliga inkomsten baserad på inkomster från förvärvsarbete inom EES, med undantag för Sverige, i Förenade kungariket eller i Schweiz. Beräkningen ska ske på motsvarande sätt som i föregående stycke, med vissa undantag.
Den årliga inkomsten ska bestämmas med utgångspunkt i förhållandena vid tidpunkten då ansökan om omställningsstudiestöd lämnas in till CSN, dock tidigast tre månader och senast dagen före studiestarten. En ny årlig inkomst ska läggas till grund för ett beslut om omställningsstudiestöd för den som efter ett uppehåll i studierna under fyra månader eller längre återkommer med en ny ansökan om omställningsstudiestöd. CSN ska underrätta Försäkringskassan om vilken dag som myndigheten ska utgå från vid bestämmande av den årliga inkomsten.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att CSN ska bestämma den inkomst som ska ligga till grund för beräkning av omställningsstudiestödets storlek för vissa sökande som saknar en sjukpenninggrundande inkomst. Därutöver föreslås att en ny årlig inkomst ska läggas till grund
216
för ett beslut om omställningsstudiestöd för den som efter ett uppehåll i studierna under tre månader eller längre återkommer med en ny ansökan om omställningsstudiestöd.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget. Akademikerförbundet SSR, LO och OFR/S,P,O tillstyrker förslaget. CSN tillstyrker att det är den årliga inkomst som
Försäkringskassan bestämmer som ska ligga till grund för beräkningen av omställningsstudiestödets storlek. CSN framhåller vidare att Försäkringskassans normala handläggningstider för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är en till två månader vilket kommer att medföra långa handläggningstider hos CSN. CSN har dock inte identifierat någon bättre ordning för beräkning av omställningsstudiestödets storlek. Myndigheten anser att prövningen av årlig inkomst bör inledas så snart som möjligt, och föreslår att CSN ska kunna begära att den fastställs sex månader innan studiestarten. CSN efterlyser även föreskriftsrätt kring hur långt ett studieuppehåll får vara innan en ny årlig inkomst ska fastställas vid en ny ansökan. Om CSN inte får föreskriftsrätt anser myndigheten att ett studieuppehåll bör vara minst fyra månader innan en ny årlig inkomst ska bestämmas. CSN avstyrker utredningens förslag att CSN ska fastställa den årliga inkomsten för studerande som inte är försäkrade för arbetsbaserade förmåner enligt socialförsäkringsbalken. CSN anser slutligen att starka rättssäkerhets- och ekonomiska skäl talar för att Försäkringskassan bör bestämma den årliga inkomsten även för denna grupp.
Försäkringskassan föreslår att ansökan om omställningsstudiestöd ska kunna göras tidigast tre månader innan studiestart. Som ett alternativ till detta föreslår Försäkringskassan att den studerande ska kunna ansöka om omställningsstudiestöd tidigare, men att han eller hon tidigast tre månader innan studiestarten måste bekräfta eller komplettera de inkomstuppgifter som lämnats i samband med ansökan till CSN. Möjligheten att ansöka om omställningsstudiestöd tidigare än tre månader innan studiestart skulle innebära att inkomstuppgifterna inte alltid är aktuella. En studerande skulle därför behöva lämna inkomstuppgifter både i samband med ansökan till CSN och senare till Försäkringskassan. Detta kan leda till längre handläggningstider enligt Försäkringskassan. Försäkringskassan föreslår vidare, i likhet med CSN, att det ska vara Försäkringskassan som beräknar den årliga inkomsten för personer som inte är försäkrade för arbetsbaserade förmåner i Sverige. Försäkringskassan framhåller att en vanlig anledning till att en person inte är försäkrad för arbetsbaserade förmåner är att han eller hon har slutat att arbeta och inte omfattas av SGI-skydd sedan arbetet upphörde. Denna grupp utgörs främst av svenska medborgare som aldrig har arbetat utomlands. Som framgår av avsnitt 3 har bl.a.
Försäkringskassan beretts tillfälle att yttra sig över utkast till lagrådsremiss. Myndigheten anför att det är tveksamt om den beräkningsbestämmelse som föreslås i lagen om omställningsstudiestöd ger tillräckligt stöd för Försäkringskassans myndighetsutövning. Brå delar utredningens bedömning att det är en fördel att nivåerna på omställningsstudiestödet beräknas med hjälp av ett etablerat mått, och att det är Försäkringskassan som gör beräkningarna. Kompetensföretagen konstaterar att utbildningspremien i Sverige är låg och att det därför är än viktigare att hitta ett system där det blir lönsamt för individen att göra en personlig insats för att stärka sin kompetens. Stockholms universitet vill
217
betona vikten av att tidsskalan för beslut om omställningsstudiestöd synkroniseras med de tidsskalor som gäller för antagningsprocessen.
Lärarnas Riksförbund framhåller att ansökningsförfarandet inte får missgynna lärare och studie- och yrkesvägledare som har en längre planeringshorisont för sin fortbildning. Umeå universitet anser att inkomstunderlaget inte bör kopplas till
SGI eftersom
omställningsstudiestödet inte är en rättighet i socialförsäkringsrättslig bemärkelse. Universitetet förespråkar att stödet i sin helhet ska administreras och beslutas inom ramen för de arbetsmarknadsstöd som återfinns inom Arbetsförmedlingens verksamhet. DIK, Fackförbundet
Scen & Film och Företagarna framhåller problem som företagare och så kallade kombinatörer, personer som har inkomster som beskattas både genom A- och F-skatt, upplever med att få en korrekt SGI fastställd av
Försäkringskassan. Företagarna anger att den huvudsakliga anledningen till dessa problem är att Försäkringskassan inte godkänner företagares inkomstuppgifter. Företagarna anser det lämpligare att basera omställningsstudiestödet på arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudiestödet bör kompensera för inkomstbortfall under studier
För att omställning i form av utbildning ska vara ett realistiskt alternativ krävs att den som vill studera kan finansiera sina studier. Att i lite högre ålder övergå från lön eller arbetslöshetsersättning till studier kan kräva större livsförändringar än den enskilde är beredd att göra. För att underlätta för en arbetstagare eller egenföretagare att ta steget till studier bör stöd i form av omställningsstudiestöd lämnas med ett belopp som begränsar studiernas privatekonomiska konsekvenser. Regeringen anser därför att omställningsstudiestödet bör beräknas enligt en inkomstbortfallsprincip. Beloppets storlek bör bestämmas med utgångspunkt i de inkomster stödmottagaren normalt skulle ha haft, om han eller hon inte hade börjat studera. En sådan konstruktion bidrar även, i enlighet med vad Kompetensföretagen har framfört, till att det blir mer lönsamt för individen att stärka sin kompetens.
Den årliga inkomst som Försäkringskassan bestämmer när SGI fastställs bör läggas till grund för beräkning av omställningsstudiestödets storlek
Precis som Brå ser regeringen fördelar med att använda SGI-systemet som grund för beräkningen av det inkomstbortfall som orsakas av omställning i form av studier.
Umeå universitetet anser att stödet i sin helhet ska administreras och beslutas inom ramen för de arbetsmarknadsstöd som återfinns inom
Arbetsförmedlingens verksamhet. DIK, Fackförbundet Scen & Film och
Företagarna lyfter vissa problem för företagare att få en korrekt SGI fastställd. Företagarna anser att det vore en lämpligare grund att basera omställningsstudiestödet på arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen delar bilden att trygghetssystemen för företagare behöver utvecklas och tillsatte därför den 25 juni 2020 en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur företagares trygghetssystem kan bli tydligare, enklare och mera
218
förutsägbart (dir. 2020:71). Uppdraget slutredovisades den 15 december 2021 (SOU 2021:98). Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.
Regeringen bedömer att beräkning av omställningsstudiestödets storlek med utgångspunkt från SGI är mer ändamålsenligt än att använda arbetslöshetsförsäkringen som utgångspunkt. Det bedöms sannolikt vara fler arbetstagare som har en fastställd SGI. För de arbetstagare som inte skulle uppfylla villkoren inom arbetslöshetsförsäkringen skulle omställningsstudiestödets storlek behöva fastställas till något slags lägre garantinivå. Regeringen anser därför, till skillnad från Företagarna och Umeå universitet, att beräkningen av det inkomstbortfall som omställningsstudiestödets storlek ska baseras på bör utgå från SGI-systemet.
För en korrekt beräkning av omställningsstudiestödets storlek kan den inkomst som ska ligga till grund för beräkningen inte ha någon övre begränsning (se avsnitt 6.5.6 och 6.5.7). En SGI beräknas normalt till högst tio prisbasbelopp (25 kap. 5 § andra stycket socialförsäkringsbalken). I samband med ett beslut om SGI beslutar Försäkringskassan även om storleken på den sökandes årsarbetstid och årliga inkomst. Den årliga inkomsten är summan av alla de inkomster som Försäkringskassan har beslutat uppfyller villkoren för att ingå i beräkningen av den sökandes SGI. Den årliga inkomsten saknar till skillnad från SGI en övre begränsning. Regeringen föreslår därför att det är den årliga inkomsten som Försäkringskassan anger i beslut om SGI som ska läggas till grund för beräkning av storleken på omställningsstudiestödet. Regeringen föreslår således att Försäkringskassan på begäran av CSN ska fastställa den årliga inkomsten. Det bör dock noteras att omställningsstudiestödet inte är en socialförsäkringsförmån.
Den årliga inkomsten bör vara bestämd i anslutning till studierna
För att omställningsstudiestödet på ett korrekt sätt ska ersätta ett inkomstbortfall under studietiden måste den inkomst som stödets storlek beräknas utifrån vara aktuell. Omställningsstudiestödet bör därför beräknas utifrån en årlig inkomst som har bestämts med utgångspunkt i den sökandes förhållanden vid tidpunkten då ansökan om omställningsstudiestöd lämnas in till CSN, dock tidigast tre månader innan studierna inleds och senast dagen före studiestarten. CSN bör i sin begäran till Försäkringskassan underrätta myndigheten om vilken dag som den ska utgå från vid bestämmande av den årliga inkomsten, och Försäkringskassan bör fastställa den årliga inkomsten utifrån denna dag.
CSN och Försäkringskassan invänder mot de föreslagna tidsfristerna och lämnar andra förslag på tidsfrister.
Regeringen bedömer att det finns en uppenbar risk att inkomster som bestäms så tidigt som sex månader före studiestarten är inaktuella när studierna väl inleds. Risken är då att omställningsstudiestöd lämnas med ett belopp som inte återspeglar den studerandes verkliga inkomstbortfall. Vidare behöver beaktas att regeringen föreslår att omställningsstudiestöd ska lämnas i mån av tillgång på medel (avsnitt 6.7.1). En begränsning av möjligheten att ansöka om stödet till tidigast tre månader före studiestarten skulle därför innebära betydligt sämre förutsättningar att få stödet för sökande som inleder sina studier sent på året. Regeringen delar därför varken CSN:s eller Försäkringskassans bedömningar och föreslår att den
219
årliga inkomsten i stället ska bestämmas tidigast tre månader och senast dagen före studiestarten. Försäkringskassan kan i vissa fall komma att behöva begära in kompletterande inkomstuppgifter från den sökande. Regeringen delar dock inte Försäkringskassans bedömning att det finns ett behov att reglera en skyldighet för de studerande att alltid bekräfta eller komplettera sådana inkomstuppgifter som lämnats tidigare än tre månader före studiestarten.
CSN efterlyser föreskriftsrätt kring studieuppehåll, alternativt att ett uppehåll bör vara minst fyra månader innan en ny årlig inkomst ska bestämmas. Regeringen konstaterar att normala sommaruppehåll vid svenska högskolestudier visserligen understiger tre månader. Inom andra utbildningsformer kan något längre sommaruppehåll dock förekomma. Att bestämma en ny årlig inkomst innebär ytterligare administration för den studerande, CSN och Försäkringskassan. Regeringen delar därför CSN:s bedömning att studieuppehåll bör kunna vara något längre än det som föreslås i promemorian. Regeringen föreslår därför att en ny årlig inkomst ska bestämmas för den som efter ett uppehåll i studierna som varat minst fyra månader återkommer med en ny ansökan om omställningsstudiestöd. Ett längre uppehåll kan sannolikt bli aktuellt om den studerande har avbrutit sina tidigare studier och återkommer med en ny ansökan om omställningsstudiestöd för andra studier. I ett sådant fall är det rimligt att omställningsstudiestödet för den nya perioden beräknas utifrån aktuella inkomstuppgifter.
Den som ska börja studera kan lämna de uppgifter som behövs för att bestämma en årlig inkomst tre månader innan studierna ska påbörjas. Beslut om stödet kommer därför, när reformen är fullt utbyggd, normalt också att kunna meddelas av CSN innan studiestarten. Tidsperioden för beslut om omställningsstudiestöd bör därmed, som Stockholms universitet och Lärarnas Riksförbund har betonat, även fungera väl med de studerandes planeringshorisont och antagningsprocessen för högskolan.
Den årliga inkomsten bör alltid bestämmas av Försäkringskassan
Regeringens förslag är alltså att omställningsstudiestödets storlek ska beräknas utifrån den årliga inkomst som Försäkringskassan bestämmer för den studerande. Stödet ska enligt förslaget kunna lämnas till svenska medborgare och vissa utländska medborgare (se avsnitt 6.3.1). Utgångspunkten vid beräkning av årlig inkomst och SGI är samtidigt att endast inkomster från Sverige får medräknas (6 kap. 2 § och 25 kap.2 och 3 §§socialförsäkringsbalken).
Personer som har möjlighet att få omställningsstudiestöd kommer oftast att vara bosatta och arbeta eller ha arbetat i Sverige. De kan också vara bosatta utomlands men arbeta i Sverige eller vara bosatta i Sverige men arbeta utomlands. Det kan även vara fråga om utländska medborgare som är anhöriga till personer som arbetar i Sverige. En del av dessa personer kan ha inkomster från arbete inom EES, Förenade kungariket eller i Schweiz. Av samma skäl som redovisats tidigare gällande prövning av arbetsvillkoret (se avsnitt 6.3.3 och 6.3.4) anser regeringen att det är rimligt att inkomster från arbete utanför Sverige men inom EES, Schweiz och Förenade kungariket beaktas vid fastställande av årlig inkomst. Regeringen anser alltså att personer som saknar en sjukpenninggrundande
220
inkomst bör kunna få omställningsstudiestödet beräknat utifrån inkomster från arbete i dessa länder.
I promemorian föreslås att det är CSN som ska bestämma den inkomst som ska ligga till grund för beräkning av omställningsstudiestödets storlek för studerande som saknar en sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassan påpekar att det inte bara är personer som saknar SGI på grund av någon utlandsanknytning som träffas av de föreslagna bestämmelserna. En vanligare anledning till att personer inte är försäkrade för arbetsbaserade förmåner i Sverige är att de har slutat arbeta och inte omfattas av SGI-skydd sedan arbetet upphörde. Det är då ofta fråga om svenska medborgare som aldrig har bott eller arbetat utomlands. Försäkringskassan har kännedom om dessa förhållanden och det skulle vara onödigt om CSN i alla sådana fall skulle behöva utreda om det finns utländska inkomster. Försäkringskassan föreslår därför, i likhet med CSN, att Försäkringskassan ska beräkna den årliga inkomsten även i de fall personen inte har rätt till SGI på grund av att han eller hon inte är försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige.
Regeringen instämmer i CSN:s och Försäkringskassans bedömning att en ordning där det alltid är Försäkringskassan som fastställer årlig inkomst är mer effektiv och rättssäker. En ordning där årliga inkomster i vissa fall skulle bedömas av CSN skulle riskera att leda till att inkomster bedöms olika för sökande som har respektive inte har en sjukpenninggrundande inkomst. Besluten skulle vara möjliga att överklaga till två olika instanser, allmän förvaltningsdomstol respektive ÖKS.
Regeringen delar inte Försäkringskassans bedömning att bestämmelsen om beräkning av årlig inkomst inte ger tillräckligt stöd för Försäkringskassans myndighetsutövning.
Som Försäkringskassan påpekar träffar promemorians författningsförslag även andra än de personer som saknar SGI på grund av någon utlandsanknytning. Regeringen anser dock, i linje med vad som anförs i promemorian, att vid bestämmande av årlig inkomst för de studerande som saknar SGI ska endast inkomster från utlandet beaktas.
I motsats till promemorian föreslår därför regeringen att Försäkringskassan ska bestämma den årliga inkomst som ska ligga till grund för beräkningen av omställningsstudiestödets storlek även för personer som inte har en sjukpenninggrundande inkomst. Utgångspunkten för beräkningen bör då vara inkomster från arbete i ett annat land än Sverige inom EES, i Förenade kungariket eller i Schweiz och beräkningen ska ske på motsvarande sätt som vid fastställande av årlig inkomst vid inkomster från arbete i Sverige.
6.5.5 Stöd i form av bidrag ska vara skattepliktigt och pensionsgrundande
Regeringens förslag: Omställningsstudiebidrag ska vara ett skattepliktigt bidrag.
Omställningsstudiebidrag ska vara pensionsgrundande. På omställningsstudiebidrag ska statlig ålderspensionsavgift betalas med 10,21 procent av ersättningen.
221
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett fåtal
remissinstanser har kommenterat
förslaget. LO tillstyrker förslaget. CSN konstaterar att förslagen innebär att avdrag för preliminär skatt ska göras i samband med utbetalning av omställningsstudiebidrag. Studerande som återkrävs på hela eller delar av bidraget kommer att behöva återbetala det utbetalda beloppet inklusive det skatteavdrag som myndigheten har gjort i samband med utbetalning.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudiestödet bör vara ett skattepliktigt bidrag
Syftet med ett nytt omställningsstudiestöd är att underlätta för vuxna som befinner sig mitt i arbetslivet att studera. Stödet är utformat för att kompensera för minskade inkomster till följd av studier. Stödet ska ersätta beskattningsbara inkomster upp till en viss nivå. Regeringen bedömer att en enkel och rättssäker beräkning av omställningsstudiebidragets storlek underlättas om bidraget är skattepliktigt på samma sätt som de inkomster bidraget ska ersätta. Andra ersättningar som på motsvarande sätt ersätter inkomstbortfall, exempelvis inom socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen, är normalt också skattepliktiga. Bestämmelserna om att omställningsstudiebidrag ska vara ett skattepliktigt bidrag föreslås föras in i inkomstskattelagen.
CSN påpekar att eventuella beslut om återkrav kommer att behöva avse det bruttobelopp som har betalats ut felaktigt, dvs. bidragets storlek före skatt.
Att omställningsstudiebidraget enligt regeringens förslag ska vara skattepliktigt medför bl.a. att CSN enligt bestämmelserna i 10 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska göra skatteavdrag och betala in den avdragna skatten. Vid återkrav kan CSN inte från Skatteverket få tillbaka den skatt som har betalats in för mottagaren. För den studerande som har återbetalat det återkrävda beloppet till CSN kommer den skatt som redan har betalats in till Skatteverket tillgodoräknas den studerande vid beslutet om slutlig skatt för det aktuella året. Om inbetald skatt varit för hög kommer alltså den studerande att få ett överskott på sitt skattekonto (såvida överskottet inte behöver kvittas helt eller delvis mot ett underskott). Regeringen konstaterar att samma ordning gäller vid återkrav av andra beskattningsbara ersättningar, t.ex. inom socialförsäkringen.
Omställningsstudiebidraget bör vara pensionsgrundande och den statliga ålderspensionsavgiften bör vara 10,21 procent av bidraget
En ökad medellivslängd leder till behov av ett förlängt arbetsliv. Riksdagen har av denna anledning beslutat om att införa en s.k. riktålder för pension i enlighet med propositionen En riktålder för höjda pensioner och följsamhet till ett längre liv (prop. 2018/19:133, bet. 2019/20:SfU5, rskr. 2019/20:10). Förändringstakten inom arbetslivet innebär samtidigt att många kommer att behöva byta karriär och yrkesinriktning, kanske flera gånger under sitt arbetsliv. Efterfrågan på utbildning högre upp i åldrarna ökar dessutom. Möjligheterna till omställning blir därför allt viktigare. Omställningsstudiestödet är ett av flera viktiga verktyg för att möjliggöra
222
utbildning och förlänga tiden i arbetslivet. Den som vill kunna kvarstå längre på arbetsmarknaden och som därför väljer att börja studera med omställningsstudiestöd bör inte drabbas negativt i form av uteblivna pensionsavsättningar under studietiden. Omställningsstudiebidraget bör därför vara pensionsgrundande.
För studiemedel uppgår pensionsavsättningarna till 18,5 procent av studiebidragets storlek, med hänsyn taget till att det bidraget inte är skattepliktigt. Omställningsstudiestödets bidragsdel är skattepliktig och på en betydligt högre nivå än studiemedlens bidragsdel. Regeringen bedömer att pensionsavsättningarna vid studier med omställningsstudiestöd bör motsvara vad som gäller vid dagpenning från arbetslöshetskassa eller aktivitetsstöd för deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program. Pensionsavsättningarna bör därför uppgå till 10,21 procent av omställningsstudiebidragets storlek. Det föreslås en ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift med den innebörden.
223
6.5.6 Omställningsstudiebidrag ska ersätta 80 procent av ett inkomstbortfall och anpassas till omfattningen av studier och förvärvsarbete
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få lämnas med
– helt stöd vid studier på minst heltid, – 75 procent av helt stöd vid studier på minst 75 men mindre än 100 procent av heltid,
– 60 procent av helt stöd vid studier på minst 60 men mindre än 75 procent av heltid,
– 50 procent av helt stöd vid studier på minst 50 men mindre än 60 procent av heltid,
– 40 procent av helt stöd vid studier på minst 40 men mindre än 50 procent av heltid, och
– 20 procent av helt stöd vid studier på minst 20 men mindre än 40 procent av heltid.
En studerande som har ett förvärvsarbete under studietiden måste avstå från arbete under den tid och i den omfattning som omställningsstudiestöd ges. Till en sådan studerande ska omställningsstudiestöd därför få lämnas i sådan omfattning att stödet och omfattningen av förvärvsarbetet tillsammans uppgår till högst heltid.
Omställningsstudiebidrag ska lämnas med ett belopp som för varje vecka motsvarar den studerandes årliga inkomst, dock högst 4,5 inkomstbasbelopp, multiplicerad med 0,8 och med den omfattning stöd ska lämnas med, och därefter dividerad med 52.
Med inkomstbasbelopp ska avses inkomstbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.
Omställningsstudiebidragets storlek ska i vissa fall få beräknas på ett annat sätt. Sådan alternativ beräkning ska få göras för studerande som begär det, har rätt till omställningsstudiestöd med del av helt stöd och har en årlig inkomst från förvärvsarbete på deltid. Vid alternativ beräkning ska stödet beräknas enligt huvudregeln, med de två undantagen att
– den studerandes årliga inkomst får räknas om till ett belopp som motsvarar en inkomst från arbete på heltid, och
– stöd får lämnas med högst den omfattning som motsvarar omfattningen av det arbete som legat till grund för Försäkringskassans beslut om årlig inkomst.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Akademikerförbundet SSR, DIK, LO och Tillväxtverket. CSN påtalar att den alternativa modellen för att beräkna omställningsstudiestödet alltid kommer att kräva manuell handläggning vilket påverkar den studerandes väntetid och innebär en högre risk för felaktiga utbetalningar.
Tillväxtverket anser att omställningsstudiestödets föreslagna ersättningsnivåer väsentligt förbättrar förutsättningarna för yrkesverksamma att finansiera sina studier. Saco anser att det är bra att stödet bara ges för den
224
tid man inte arbetar, dels för att stödet inte bör täcka mer än inkomstbortfallet och dels för att det bidrar till fokus på studierna. LO är positiv till den föreslagna bidragsnivån som tillsammans med möjligheten att ta omställningsstudielån ger goda ekonomiska förutsättningar för många arbetare att studera mitt i livet. LO understryker att det är nödvändigt att sökande med årliga inkomster från deltidsarbete ska kunna begära att få stödet beräknat på annat sätt. Brå anför att de långtgående möjligheterna till att arbeta deltid med olika deltidsgrad när man erhåller omställningsstudiestöd kan öka risken för fel eller överutnyttjande.
Kompetensföretagen framhåller att det är av yttersta vikt att kontrollfunktionerna fungerar väl så att systemet inte överutnyttjas eller utnyttjas på olagligt sätt och välkomnar att omställningsstudiestödet omfattas av bidragsbrottslagen. Några remissinstanser har synpunkter på de föreslagna ersättningsnivåerna. Företagarna anser bl.a. att omställningsstudiestödet är för generöst utformat och lyfter fram att stödet överstiger medianlönen i Sverige för 2020 som då var 32 400 kronor i månaden. Företagarna anser vidare att ersättningen för individer i omställning bör vara på samma nivå som ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Lärarnas Riksförbund tillstyrker förslaget att omställningsstudiestöd ska ersätta 80 procent av ett inkomstbortfall, men avstyrker det föreslagna maxtaket på ersättningen. OFR/S,P,O noterar ett stort behov av kompletterande kollektivavtal för att grupper med inkomster över 25 575 kronor i månaden ska kunna få ett bidrag som motsvarar 80 procent av inkomsten, men anser att det inte är en fråga för lagstiftaren.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudiebidraget bör lämnas till den som avstår från arbete för att studera
Omställningsstudiestöd syftar till att möjliggöra omställning mitt i arbetslivet. Stödet ska förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier som kan stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Omställningsstudiestödet bör därför lämnas för att bidra till att täcka det inkomstbortfall som blir följden av minskat arbete till förmån för studier.
Den som börjar studera men som inte minskar sitt arbete i motsvarande omfattning drabbas inte av ett inkomstbortfall som står i paritet med studiernas omfattning. Omställningsstudiestöd bör därför bara lämnas under den tid och i den omfattning som den studerande avstår från arbete under studietiden. Lagrådet har efterlyst ett mer utförligt resonemang om behovet av paragrafen som slår fast att studerande måste avstå från arbete under den tid och i den omfattning som omställningsstudiestöd ges. Regeringen vill inledningsvis betona att regeringen delar Sacos uppfattning att en sådan ordning motverkar överkompensation samtidigt som den studerande ges möjlighet att fokusera på studierna under tiden med omställningsstudiestöd. Omställningsstudiestödet föreslås inte behovsprövas gentemot den studerandes inkomst, till skillnad från vad som gäller inom det reguljära studiemedelsystemet eller studiestartstödet. Eftersom de flesta tänkbara stödtagare nyligen har arbetat och då stödtagare ofta kan förväntas fortsätta att arbeta under studietiden skulle en sådan inkomstprövning leda till att få personer skulle kunna få det nya
225
omställningsstudiestödet. Att studerande avstår från att arbeta under den tid de får det förmånliga omställningsstudiestödet bedöms bidra till ett ökat fokus på studierna, vilket har förutsättningar att öka genomströmningen och den studerandes möjlighet att klara av studierna, och till att undvika att de som får omställningsstudiestöd överkompenseras genom både omställningsstudiestöd och inkomster i form av lön. Även missbruk av omställningsstudiestödet motverkas.
Omställningsstudiestöd är ett generöst stöd. Det vore inte rimligt om den som arbetar och samtidigt studerar kan få lön och kompletterande omställningsstudiestöd som tillsammans uppgår till mer än motsvarande heltid. Regeringen anser därför att omställningsstudiestöd bör få lämnas endast i en sådan omfattning att omfattningen av omställningsstudiestödet och den studerandes återstående förvärvsarbete tillsammans motsvarar högst heltid. Omställningsstudiebidraget bör vara anpassat till detta.
Det är enbart möjligheten att få omställningsstudiestöd som bör begränsas vid arbete under studietiden, inte möjligheterna att studera i en högre omfattning. Den som arbetar på halvtid och som samtidigt studerar på heltid ska t.ex. att ha möjlighet att få omställningsstudiestöd om högst 50 procent.
CSN bör ha möjlighet att kontrollera arbete under studietiden
Brå framför att de långgående möjligheterna att arbeta deltid vid sidan av studierna ökar riskerna för rena missförstånd eller överutnyttjande. CSN kan visserligen för kontroller använda månadsvisa inkomstuppgifter från
Skatteverket, men dessa måste ses som ett mycket grovt mått på arbetstid. Brå bedömer att kontrollerna av arbetad tid kan kräva betydande arbete hos CSN. Kompetensföretagen framhåller att det är av yttersta vikt att kontrollfunktionerna fungerar väl så att systemet inte överutnyttjas eller utnyttjas på olagligt sätt
Förslaget innebär att den som inte avstår från arbete under samma tid och i samma omfattning som studier med omställningsstudiestöd bedrivs får omställningsstudiestöd felaktigt. Den som har helt stöd får t.ex. inte arbeta alls under studietiden. Omställningsstudiestöd kommer enligt regeringens förslag att beslutas av CSN (avsnitt 6.2.2) och stödet kommer därmed att omfattas av bidragsbrottslagen (2007:162). Den som lämnar oriktiga uppgifter om sitt arbete under studietiden, eller som inte anmäler att han eller hon börjat arbeta i högre omfattning kan därför komma att dömas för bidragsbrott.
För att säkra omställningsstudiestödets legitimitet är det av särskild vikt att se till att kontrollmekanismerna fungerar väl och effektivt. CSN har redan i uppdrag att motverka bidragsbrott och säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs (se förordningen med instruktion för Centrala studiestödsnämnden). I budgetpropositionen för 2022 föreslås även anslagsförstärkningar för CSN för att säkerställa att omställningsstudiestödet ska kunna administreras på ett ändamålsenligt sätt (prop. 2021/22:1, utg. omr. 15). Regeringen avser dessutom att i samband med reformens genomförande ge CSN i uppdrag att bl.a. följa upp och föreslå åtgärder för att minska risker för fusk och felaktiga utbetalningar (se avsnitt 6.2.2). CSN kommer därmed ha ett tydligt uppdrag och också resurser för att förhindra felaktiga utbetalningar av omställningsstudie-
226
stöd, och att följa upp stödet och föreslå ytterligare åtgärder mot överutnyttjande och missbruk.
Bidraget bör lämnas med ett belopp som motsvarar 80 procent av förlorad inkomst, upp till ett tak
Under pågående pandemi har arbetslöshetsersättning kunnat lämnas med 80 procent av den försäkrades förlorade inkomster upp till 1 200 kronor per dag före skatt. Enligt ordinarie regelverk lämnas arbetslöshetsersättning som mest med 80 procent av förlorade inkomster upp till 910 kronor per dag. Eftersom arbetslöshetsersättning lämnas med högst fem dagar per vecka betyder det 80 procent av en tidigare lön på drygt 25 000 kronor. Regeringen föreslår att den som tar helt tjänstledigt från sitt arbete för att studera på heltid bör kunna få omställningsstudiebidrag motsvarande 80 procent av sitt inkomstbortfall, men högst 80 procent av en inkomst motsvarande 4,5 inkomstbasbelopp. Det motsvarar 80 procent av en inkomst före skatt om högst 25 575 kronor per månad. Omställningsstudiebidrag kommer vid heltidsstudier då att kunna lämnas med som högst 20 458 kronor per månad, eller 4 721 kronor per vecka, beräknat med 2021 års inkomstbasbelopp. Genom kopplingen till inkomstbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken säkerställs att den maximala bidragsnivån över tid följer den allmänna löneutvecklingen. Det maximala belopp som kan lämnas i omställningsstudiebidrag under ett visst år kommer att vara avhängigt inkomstbasbeloppets storlek under det aktuella året. Den som har omställningsstudiebidrag för studier under en höst- och en efterföljande vårtermin kommer t.ex. att få ett högre bidragsbelopp under vårterminen för det fall inkomstbasbeloppet höjs för det nya året. Detta förutsätter dock att han eller hon har en årlig inkomst som har bestämts till ett belopp som överstiger 4,5 av det nya inkomstbasbeloppet.
Regeringens förslag innebär att omställningsstudiebidrag kommer att vara på motsvarande nivå som arbetslöshetsersättningen. Stödmottagare kommer därutöver att ges möjlighet att ta ett kompletterande omställningsstudielån. Det bidrag och lån som betalas ut till den studerande kommer inte att överstiga den studerandes nettoinkomster innan studierna. Lånedelen ska dessutom betalas tillbaka i sin helhet. Regeringen anser därför, till skillnad från Företagarna, inte att den föreslagna bidragsnivån är för hög. Lärarnas Riksförbund anser att omställningsstudiebidraget bör lämnas med 80 procent av stödmottagarens inkomst och helt utan övre tak. Förbundet pekar särskilt på att förbundets medlemmar i offentlig sektor saknar tillgång till ett kompletterande kollektivavtalat studiestöd likt det som förhandlats fram inom privat sektor. Regeringen konstaterar att det föreslagna omställningsstudiestödet innebär en möjlighet till studier med en ersättning som är betydligt högre än inom det reguljära studiemedelssystemet. Möjligheten till ytterligare kompletterande studiestöd bör, vilket även OFR/S,P,O har framhållit, vara en fråga för arbetsmarknadens parter.
Bidragets storlek bör anpassas till studieomfattningen
Till den som studerar på deltid bör omställningsstudiebidrag endast lämnas med delar av helt belopp. Stödet ska enligt regeringens förslag kunna lämnas för heltidsstudier och deltidsstudier som omfattar minst 20, 40, 50, 60 eller 75 procent av heltid. Bidrag bör i sådana fall lämnas med ett
227
belopp som för varje vecka motsvarar den studerandes inkomst, dock högst 4,5 inkomstbasbelopp, multiplicerad med 0,8 och med stödets omfattning och därefter dividerad med 52.
Studerande med en årlig inkomst från arbete på deltid bör i vissa fall kunna få omställningsstudiebidrag med ett högre belopp
Huvudmodellen för att beräkna omställningsstudiebidragets storlek innebär att den som har inkomster från deltidsarbete kan få i sammanhanget låga ersättningsnivåer. Regeringen delar därför LO:s bedömning att sökande med inkomster från deltidsarbete bör kunna få omställningsstudiebidragets storlek beräknad på ett alternativt sätt.
Omställningsstudiestödet bör enligt denna alternativa modell som mest få lämnas med sådan andel av helt belopp som motsvarar den arbetsomfattning som stödmottagarens årliga inkomst har baserats på. Den som har årliga inkomster från arbete om 75 procent av heltid bör t.ex. kunna få stöd med som mest 75 procent av helt belopp. Stödet får samtidigt högst lämnas i en omfattning som motsvarar studieåtagandet och som begränsas av omfattningen av eventuellt fortsatt arbete under studietiden. Den omfattning stöd kan lämnas i multipliceras därefter med den sökandes årliga inkomst, men omräknad till ett belopp som motsvarar arbete på heltid.
CSN bedömer att den alternativa modellen för att beräkna omställningsstudiestödet alltid kommer att kräva manuell handläggning vilket påverkar den studerandes väntetid och innebär en högre risk för felaktiga utbetalningar. Regeringen bedömer trots detta att behovet att säkerställa att även deltidsarbetande ges en reell möjlighet till omställningsstudier motiverar en alternativ beräkningsmodell. Den alternativa modellen bör endast tillämpas i de fall då den studerande själv begär det, får omställningsstudiestöd med del av helt stöd och har inkomster från deltidsarbete.
Beräkningen enligt den alternativa modellen fordrar att CSN räknar om den årliga inkomst som Försäkringskassan har bestämt till en inkomst motsvarande heltidsarbete. Regeringen bedömer att närmare bestämmelser om omräkning av inkomsten till inkomst motsvarande heltidsarbete bör regleras på förordningsnivå eller, efter bemyndigande i förordning, av CSN.
228
6.5.7 Omställningsstudielån ska kunna lämnas för att begränsa ett inkomstbortfall vid studier
Regeringens förslag: Omställningsstudielån ska endast få lämnas för en sådan vecka som det lämnas omställningsstudiebidrag för.
Omställningsstudielån ska få lämnas med ett belopp som motsvarar 63 procent av skillnaden mellan den sammanlagda storleken på omställningsstudiebidrag och eventuellt kollektivavtalat kompletterande studiestöd före skatt, och den årliga inkomsten, multiplicerad med den omfattning som omställningsstudiestöd ska lämnas i.
Omställningsstudielån ska få lämnas bara om den inkomst som ska ligga till grund för beräkningen av omställningsstudiestödets storlek per vecka är högre än summan av omställningsstudiebidrag och kollektivavtalat kompletterande studiestöd per vecka.
Omställningsstudielån ska högst få lämnas med ett belopp per vecka som utgör
– 5,98 procent av prisbasbeloppet för den som får helt stöd, – 4,49 procent av prisbasbeloppet för den som får 75 procent av helt stöd,
– 3,59 procent av prisbasbeloppet för den som får 60 procent av helt stöd,
– 3,00 procent av prisbasbeloppet för den som får 50 procent av helt stöd,
– 2,39 procent av prisbasbeloppet för den som får 40 procent av helt stöd, och
– 1,20 procent av prisbasbeloppet för den som får 20 procent av helt stöd.
Med prisbasbelopp ska avses prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att med prisbasbelopp ska avses även prisbasbelopp enligt föreskrifter som meddelats i anslutning till socialförsäkringsbalken.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar förslaget. Akademikerförbundet SSR och DIK tillstyrker förslaget. CSN föreslår att det i författningsförslaget om omställningsstudielånets storlek förtydligas att beräkningarna ska utgå från den årliga inkomst som
Försäkringskassan har fastställt. CSN önskar vidare föreskriftsrätt avseende beräkning av lånebeloppets storlek. Lärarnas Riksförbund avvisar inte förslaget men anser att komplettering genom omställningsstudielån sannolikt inte är ett alternativ för förbundets medlemmar då de redan har stora studieskulder från sin grundutbildning och föreslår i stället en höjning av maxbeloppet för bidraget.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudielån bör kunna lämnas som komplement till omställningsstudiebidrag
Omställningsstudiestöd bör lämnas för att bidra till att täcka det inkomstbortfall som blir följden av minskat arbete till förmån för studier.
229
Stödets bidragsdel föreslås ersätta 80 procent av ett inkomstbortfall som motsvarar högst 4,5 inkomstbasbelopp per år. För att ytterligare underlätta för studier mitt i livet bör bidragsdelen vid behov kunna kompletteras med en lånedel. Omställningsstudielån är ett komplement till omställningsstudiebidraget, och bör därför endast kunna lämnas under den tid och i den omfattning som omställningsstudiebidraget lämnas.
Lärarnas Riksförbund framhåller att många av förbundets medlemmar efter genomgången grundutbildning har stora studieskulder och därför kan vara skeptiska mot att ta nya lån. Förbundet anser därför att en höjning av bidragsbeloppet i stället bör övervägas.
Det omställningsstudiebidrag som föreslås är betydligt högre än andra statliga studiebidrag, i nivå med arbetslöshetsersättningen. Regeringen anser inte att en högre bidragsnivå är motiverad. I avsnitt 6.5.13 föreslår regeringen att omställningsstudielånet ska betalas tillbaka på samma sätt och enligt samma bestämmelser som studielån enligt studiestödslagen. Den som har studieskulder sedan tidigare och som kompletterar omställningsstudiebidraget med omställningsstudielån, kommer att betala tillbaka samtliga sina lån enligt förmånliga villkor, med generösa trygghetsregler vid sjukdom, arbetslöshet och andra oförutsedda händelser.
Omställningsstudielånets storlek bör beräknas som en andel av skillnaden mellan bruttoinkomsterna före och under studierna …
Som framgår ovan bör omställningsstudiestöd lämnas för att täcka inkomstbortfall under studier. Avsikten är inte att den som slutar arbeta för att studera ska få bättre ekonomi under studietiden. Den som studerar som ett led i en omställning ska alltså inte överkompenseras. Summan av stödmottagarens omställningsstudielån och samlade bidrag efter skatt bör därför inte kunna överstiga tidigare nettoinkomster från arbete. Omställningsstudielån bör därför som mest kunna lämnas för att täcka upp skillnaden mellan de bidrag som lämnas under studietiden, efter skatt, och den studerandes tidigare nettoinkomster.
Skattesystemets komplexitet, med grundavdrag, jobbskatteavdrag och en brytpunkt för statlig inkomstskatt innebär att en modell med en helt exakt beräkning av lånets storlek snabbt skulle bli komplex. För att beräkningarna ska vara förutsebara för de studerande och samtidigt enkla att administrera fordras en mera schabloniserad modell. Regeringen anser därför att lånebeloppets storlek bör bestämmas med utgångspunkt i ett belopp som motsvarar 63 procent av skillnaden mellan
– storleken på omställningsstudiebidraget och eventuellt kollektivavtalat
kompletterande studiestöd före skatt, och – den årliga inkomsten multiplicerad med den omfattning som
omställningsstudiestöd lämnas för.
Regeringen anser, i motsats till CSN, att det inte finns något behov av att i författningsförslaget förtydliga att det är den årliga inkomst som Försäkringskassan har fastställt som ska läggas till grund för beräkningarna.
Den föreslagna modellen tar hänsyn till att studerande kan ha olika inkomster innan studierna, studera i olika omfattning och välja att fortsätta arbeta under studietiden samt till skattereglernas påverkan. Modellen in-
230
nebär att alla som studerar med omställningsstudiebidrag får möjlighet att komplettera bidraget med omställningsstudielån på ett sätt som innebär att deras inkomstbortfall under studietiden kan begränsas till ett par procentenheter av tidigare nettoinkomster.
Vid beräkning av bidragets storlek enligt den alternativa beräkningsmodellen (avsnitt 9.5.6) kan bidraget i vissa fall vara högre än den tidigare årsinkomsten. Då finns heller inget inkomstbortfall som behöver kompenseras med lån. I sådana fall bör inget lån kunna lämnas.
CSN har framhållit att myndigheten kommer att betala ut omställningsstudiestöd per vecka men att kollektivavtalat kompletterande studiestöd kan komma att lämnas per månad. Detta medför enligt CSN att myndigheten måste räkna om omställningsorganisationernas belopp till ett veckobelopp för att kunna fastställa lånets storlek. CSN önskar därför föreskriftsrätt kring beräkning av lånets storlek och föreslår bl.a. att det i lagen om omställningsstudiestöd ska införas en upplysningsbestämmelse om detta. Detta är dock exempel på verkställighetsföreskrifter. Sådana kan regeringen meddela utan att det införs en upplysningsbestämmelse. De synpunkter och förslag som CSN har framfört övervägs i det fortsatta arbetet med förordningar.
… men högst med ett belopp som motsvarar lånebeloppet inom studiemedelssystemet
Omställningsstudielån ska som andra studielån som utgångspunkt betalas tillbaka i sin helhet. Återbetalningen måste samtidigt vara realistisk för den enskilde. Den enskildes skuldsättning bör därmed begränsas. Det är därför rimligt med en begränsning i form av ett högsta möjligt lånebelopp.
Regeringen anser att det är lämpligt att omställningsstudielån som mest bör kunna lämnas med ett belopp som motsvarar grund- och tilläggslånet i nuvarande studiemedelssystem. I studiemedelssystemet är lånebeloppen indexerade genom en koppling till prisbasbeloppets utveckling. Omställningsstudielån bör därför, för den som får helt stöd, kunna lämnas med ett belopp som per vecka högst utgör 5,98 procent av prisbasbeloppet, dvs. 2 846 kronor per vecka eller motsvarande 12 332 kr per månad i 2021 års belopp. Vid deltidsstudier bör beloppet anpassas efter studieomfattningen. Omställningsstudielån bör högst lämnas med ett belopp per vecka som utgör – 4,49 procent av prisbasbeloppet för den som får 75 procent av helt stöd
(2 137 kronor per vecka eller motsvarande 9 260 kronor per månad), – 3,59 procent av prisbasbeloppet för den som får 60 procent av helt stöd
(1 708 kronor per vecka eller motsvarande 7 401 kronor per månad), – 3,00 procent av prisbasbeloppet för den som får 50 procent av helt stöd
(1 428 kronor per vecka eller motsvarande 6 188 kronor per månad), – 2,39 procent av prisbasbeloppet för den som får 40 procent av helt stöd
(1 137 kronor per vecka eller motsvarande 4 927 kronor per månad), och – 1,20 procent av prisbasbeloppet för den som får 20 procent av helt stöd
(571 kronor per vecka eller motsvarande 2 474 kronor per månad).
I promemorian föreslås att med prisbasbelopp ska avses även prisbasbelopp enligt föreskrifter som meddelats i anslutning till socialförsäkrings-
231
balken. Regeringen anser dock att en sådan hänvisning inte behövs eftersom definitionen framgår av socialförsäkringsbalken (jämför 1 kap. 3 § studiestödslagen och 3 § lagen om studiestartsstöd). Med prisbasbelopp bör alltså avses prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.
Några exempel på bidrags- och lånebelopp enligt regeringens förslag
I följande tabell illustreras utfallet av regeringens förslag om beräkning av omställningsstudielån, omräknat till bidrags- och lånebelopp per månad.
Tabell 6.1 Omställningsstudiebidragets och lånets storlek
Vid olika månadsinkomster innan studierna och vid 100, 75, 50 eller 20 procent av helt belopp. Bidraget i kronor per månad före skatt och lånet i kronor per månad. Samtliga belopp beräknade med 2021 års prisbasbelopp.
Inkomst
100 %
75 %
50 %
20 %
Bidrag Lån Bidrag Lån Bidrag Lån Bidrag Lån
1 000 kr
797 128 598 96 399 64 156 28
5 000 kr 4 000 630 3 000 473 2 000 315 800 126 10 000 kr 8 000 1 260 6 000 945 4 000 630 1 600 252 15 000 kr 12 000 1 890 9 000 1 418 6 000 945 2 400 378 20 000 kr 16 000 2 520 12 000 1 890 8 000 1 260 3 200 504 25 000 kr 20 000 3 150 15 000 2 363 10 000 1 575 4 000 630 30 000 kr120 458 6 010 15 344 4 508 10 227 3 005 4 091 1 202 35 000 kr 20 458 9 160 15 344 6 870 10 227 4 580 4 091 1 832 40 000 kr 20 458 12 310 15 344 9 233 10 227 6 155 4 091 2 462 45 000 kr220 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474 50 000 kr 20 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474 55 000 kr 20 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474 60 000 kr 20 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474 65 000 kr 20 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474 70 000 kr 20 458 12 332 15 344 9 260 10 227 6 188 4 091 2 474
1 Omställningsstudiebidrag lämnas för 80 procent av ett inkomstbortfall om högst 4,5 inkomstbasbelopp per år, dvs. med som mest 20 458 kronor per månad vid helt stöd. 2 Omställningsstudielån lämnas med högst 5,98 procent av prisbasbeloppet per vecka, dvs. m ed som mest 12 332 kronor per månad vid helt stöd. För studerande som inte har kollektivavtalat kompletterande studiestöd nås detta lånetak vid inkomster runt 40 500 kronor per månad.
232
6.5.8 Studieresultat ska prövas på motsvarande sätt som inom studiemedelsområdet
Regeringens förslag: Studieresultat ska prövas när en person som tidigare har haft omställningsstudiestöd, studiemedel eller studiestartsstöd ansöker om omställningsstudiestöd.
Omställningsstudiestöd ska få lämnas till den som har bedrivit tidigare studier i normal takt. Omställningsstudiestöd ska få lämnas även om den studerande inte har bedrivit sina tidigare studier i normal takt om det är fråga om studieresultat från perioder med omställningsstudiestöd, studiemedel eller studiestartsstöd som är äldre än tio år eller om det finns särskilda skäl för det.
Omställningsstudiestöd ska få lämnas utan föregående prövning av den studerandes tidigare studieresultat om den sökande inte tidigare har haft studiestöd i form av omställningsstudiestöd, studiemedel eller studiestartsstöd.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: CSN, Skolverket och Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget. Skolverket anser att det är bra att det nya stödet följer riktlinjerna för studiestödslagen. LO avstyrker förslaget om en tioårig prövotid för dem som tidigare har studerat med studiemedel. LO anser att perioden inte bör överstiga kvalificeringstiden på åtta år.
Skälen för regeringens förslag
Tidigare studieresultat bör normalt prövas vid varje ansökan om omställningsstudiestöd
Att pröva de studerandes studieresultat syftar till att öka deras drivkrafter att klara sina studier så att genomströmningen hålls på en hög nivå. Att pröva studieresultaten när studier med omställningsstudiestöd inleds kan ses som ett sätt att säkerställa att den sökande har förmågan att klara av de kommande studierna med grund i personens tidigare studier och studieresultat. Det minskar risken för att medel används på ett sätt som inte leder till det avsedda syftet. Det skulle förvisso kunna ifrågasättas om det är nödvändigt att pröva studieresultaten för en person som för första gången ansöker om omställningsstudiestöd. Omställningsstudiestödet ska vara ett studiestöd som ger en andra chans till utbildning som kan bidra till att utveckla färdigheterna under arbetslivet. Det är samtidigt inte motiverat att lämna ett i sammanhanget mycket generöst omställningsstudiestöd till en studerande som i närtid inte har klarat resultatkraven för tidigare stöd för utbildning. Regeringen anser därför att omställningsstudiestöd som utgångspunkt endast bör kunna lämnas till den som uppvisar tillräckliga studieresultat från tidigare studier.
Bestämmelser som reglerar studieresultatprövningen inom studiemedelssystemet finns i studiestödslagen och studiestödsförordningen. För studiestartsstöd regleras studieresultatprövningen i lagen om studiestartsstöd. Likartade bestämmelser bör gälla inom omställningsstudiestödet. Inom studiemedelssystemet prövas den studerandes tidigare studieresultat vid varje ny ansökan. Nya studiemedel lämnas normalt bara om tidigare
233
resultat är tillräckliga. Att pröva uppnådda studieresultat mera frekvent, t.ex. under en pågående termin skulle bl.a. medföra en större administration för utbildningsanordnarna och utgöra ett avsteg från den väl etablerade ordning som gäller inom studiemedelsområdet. Regeringen anser därför att tidigare uppnådda studieresultat bör prövas vid varje ny ansökan om omställningsstudiestöd.
Den som ansöker om omställningsstudiestöd bör därför kunna redovisa tillräckliga studieresultat från tidigare studier med studiemedel, studiestartsstöd eller omställningsstudiestöd. För den som aldrig tidigare har haft något sådant stöd bör inte uppställas några krav på studieresultat. Enligt 3 kap. 7 § studiestödslagen och 15 § lagen om studiestartsstöd får studiemedel respektive studiestartsstöd lämnas till den som bedrivit tidigare studier i normal takt. Den som ansöker om sådana stöd måste därmed på motsvarande sätt kunna redovisa tillräckliga studieresultat även från tidigare studier med omställningsstudiestöd.
Det är samtidigt viktigt, bl.a. av arbetsmarknadsskäl, att den som efter en tid vill återgå till studier som ett led i en omställning ska kunna göra det utan att hindras av bristande studieresultat från studier som ägt rum för länge sedan. Inom studiemedelssystemet ställs inte några krav på redovisning av studieresultat som är äldre än tio år. Regeringen anser att även omställningsstudiestöd bör kunna lämnas trots att den studerande inte uppvisat tillräckliga resultat, i de fall det är fråga om studieresultat som är äldre än tio år. LO anser att omställningsstudiestöd ska kunna lämnas utan krav på studieresultat från studier som ligger längre tillbaka i tiden än åtta år. Bestämmelser om prövning av studieresultat syftar dock till att bidra till en god genomströmning. Mot den bakgrunden anser regeringen att den tioårsgräns som redan tillämpas inom studiemedelssystemet framstår som väl avvägd. Inom studiemedelsområdet anges på förordningsnivå att studieresultat från tidigare studier med studiemedel eller studiestartsstöd som är äldre än tio år kan bortses ifrån vid en ny ansökan om studiemedel. Regeringen saknar anledning att föreslå någon annan ordning när det gäller tidigare studier med omställningsstudiestöd. Efter synpunkter från
Lagrådet placeras bestämmelser om när en prövning av tidigare studieresultat ska göras för att omställningsstudiestöd ska få lämnas före bestämmelsen om när omställningsstudiestöd får lämnas utan prövning av studieresultat.
Omställningsstudiestöd bör kunna lämnas till studerande som bedrivit tidigare studier i normal takt eller om det finns särskilda skäl
Bestämmelser om krav på studieresultat bör vara desamma för den som studerar med omställningsstudiestöd som för den som studerar med studiemedel. Krav på studieresultat bör följdriktigt endast gälla studierna under den tid och i den omfattning som omställningsstudiestödet lämnats för. Vad som ska uppnås bör dessutom vara detsamma som inom studiemedelssystemet, dvs. att studierna ska ha bedrivits i normal takt. Inom studiemedelssystemet anges på förordningsnivå vad som är normal studietakt för studerande vid högskoleutbildningar. För övriga utbildningar har CSN rätt att meddela föreskrifter. Precis som inom studiemedelssystemet bör definitionen av vad som är studier i normal takt regleras på förordningsnivå och i föreskrifter. Regeringen föreslår därför att
234
det i lagen om omställningsstudiestöd ska finnas en upplysningsbestämmelse med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av restkompetensen kan föreskriva om detta.
Precis som inom studiemedelssystemet och studiestartsstödet bör det finnas möjlighet att lämna omställningsstudiestöd till den som inte har bedrivit tidigare studier i normal takt, om det finns särskilda skäl. Bedömningen av vad som kan utgöra särskilda skäl bör följa praxis på studiemedels- och studiestartsstödsområdet.
6.5.9 Utbetalning av omställningsstudiestöd får göras när studierna har påbörjats och stödet ska i vissa fall vara förverkat
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska få betalas ut endast om det är styrkt att den studerande bedriver de studier som stödet har beviljats för.
Omställningsstudiestödet ska vara förverkat, om den studerande inte inom en månad från starten av den tidsperiod som stödet avser har styrkt att han eller hon bedriver studier. Styrks detta senare får stödet ändå betalas ut om det finns särskilda skäl.
Om den studerande avlider innan omställningsstudiestödet har betalats ut, ska det stöd som avser tiden efter den studerandes bortgång vara förverkat.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: CSN och Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget. CSN föreslår dock att den studerande, i de fall beslut om omställningsstudiestöd fattas efter studiestarten, alltid ska ha möjlighet att styrka sina studier inom en månad från dagen för beslutet.
Skälen för regeringens förslag
Påbörjade studier bör vara ett krav för utbetalning
För att motverka felaktiga utbetalningar och missbruk av omställningsstudiestöd bör stödet kunna betalas ut först sedan det styrkts att den studerande har påbörjat de studier som omställningsstudiestödet har beviljats för. Styrkandet bör göras i linje med vad som krävs för att få studiemedel och studiestartsstöd utbetalat. Styrkandet bör därmed innefatta att både utbildningsanordnaren och den studerande intygar att studierna bedrivs enligt beslut om omställningsstudiestöd.
Omställningsstudiestödet bör i vissa fall vara förverkat
Den som har behov av omställningsstudiestöd bör också se till att styrka att studierna har påbörjats senast inom en månad från studiestarten. Det är viktigt bl.a. eftersom anslaget för stödet kommer att vara begränsat (se avsnitt 6.7.1) och att medel som inte används bör kunna återgå och lämnas till en annan studerande. Regeringen föreslår därför att omställningsstudiestödet normalt ska vara förverkat om den studerande inte inom en
235
månad från starten av den tidsperiod som omställningsstudiestödet avser har styrkt att han eller hon har påbörjat sina studier.
I vissa fall kan det dock tänkas att ett beslut om omställningsstudiestöd fattas sent. I dessa fall kan det anses finnas särskilda skäl för att betala ut omställningsstudiestödet inom en månad efter att den studerande tagit del av beslutet. Det kan även förekomma andra skäl som kan beaktas, såsom att den studerande blivit sjuk eller liknande. CSN anför att villkoren för utbetalning vid sena beslut bör framgå av lagen i stället för att omfattas av prövningen av särskilda skäl. Regeringen delar dock inte CSN:s uppfattning att det är fråga om generella undantag och anser därför att det inte ska regleras särskilt. Till hjälp för bedömningen av vad som ska utgöra särskilda skäl bör ledning kunna sökas i den praxis som gäller för motsvarande fråga på studiemedels- och studiestartsstödsområdet.
En stödtagare som avlider under tiden med omställningsstudiestöd bör inte kunna få ytterligare utbetalningar som avser tid då inga studier har bedrivits. Omställningsstudiestödet bör därför vara förverkat för tid efter stödmottagarens bortgång.
Den närmare regleringen om utbetalning av omställningsstudiestöd bör finnas på förordningsnivå och i myndighetsföreskrifter.
236
6.5.10 Samordning med andra förmåner och kravet på nyrekrytering inom studiestartsstödet
Regeringens förslag: Omställningsstudiestöd ska inte få lämnas eller tas emot för en vecka som det samtidigt lämnas studiemedel eller studiestartsstöd för.
Omställningsstudiestöd ska heller inte få lämnas eller tas emot för studier som den studerande samtidigt uppbär lön för att bedriva eller till studerande som är intagna i kriminalvårdsanstalt.
Därutöver ska samordningen mellan omställningsstudiestödet och andra ersättningar i huvudsak överensstämma med samordningsbestämmelserna i studiestödslagen. Det innebär bl.a. att omställningsstudiestöd inte heller kan lämnas eller tas emot för samma tid som aktivitetsstöd, sjukersättning och flertalet andra ersättningar lämnas för.
I socialförsäkringsbalken ska det införas en bestämmelse om att sjukpenning i särskilda fall inte heller ska få lämnas när den försäkrade bedriver studier för vilka han eller hon får omställningsstudiestöd. I balken ska det vidare införas en bestämmelse om att rehabiliteringsersättning ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som omställningsstudiestöd, dock inte till den del stödet är återbetalningspliktigt. Bestämmelserna i balken om att Försäkringskassan respektive Pensionsmyndigheten i vissa fall ska göra avdrag på ersättning som beviljas retroaktivt ska gälla även i de fall den försäkrade redan har fått omställningsstudiestöd utbetalt för samma tid. I balken ska även föras in en bestämmelse om att livränta vid arbetsskada eller annan skada enligt 41–44 kap. ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som omställningsstudiestöd. Minskning ska dock endast ske till den del omställningsstudiestödet avser samma inkomstbortfall som livräntan är avsedd att täcka.
Studiemedel och studiestartsstöd ska inte få lämnas för en vecka som det lämnas omställningsstudiestöd för.
Kravet på nyrekrytering för rätt till studiestartsstöd ska justeras på så sätt att studiestartsstöd inte heller får lämnas till den som inom de senaste tre åren har fått omställningsstudiestöd.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att omställningsstudiestöd och studiemedel eller studiestartsstöd inte ska få lämnas eller tas emot för samma tid. Promemorian saknar förslag om att omställningsstudiestöd inte ska få lämnas för studier som den studerande samtidigt uppbär lön för att bedriva. Promemorian innehåller inte heller något förslag om att livränta i vissa fall ska minskas med det belopp den försäkrade samtidigt får som omställningsstudiestöd. Promemorians förslag har också en delvis annan redaktionell och språklig utformning.
Remissinstanserna: Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget.
CSN tillstyrker förslaget om att omställningsstudiestöd inte ska få lämnas till en studerande som är intagen i kriminalvårdsanstalt. CSN föreslår att omställningsstudiestöd och studiemedel respektive studiestartsstöd inte får lämnas för samma vecka. Försäkringskassan anser att det behövs ett tillägg till samordningsbestämmelsen så att även livränta kan samordnas med omställningsstudiestödet. Detta för att samordning ska kunna ske när
237
livränta beviljas retroaktivt för en tid då den försäkrade har fått omställningsstudiestöd.
Lärarnas Riksförbund framhåller att
omställningsstudiestödet måste gå att kombinera med de statsbidrag för lärarfortbildning som redan existerar, särskilt i Lärarlyftet.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudiestöd bör tillsammans med andra ersättningar normalt inte få överstiga heltid
Omställningsstudiestöd bör, precis som andra statliga studiestöd, inte kunna utgå tillsammans med andra samhälleliga ersättningar på ett sådant sätt att den studerande blir kompenserad för mer än heltid. Omställningsstudiestöd bör därför inte kunna lämnas eller tas emot för samma tid som vissa andra ersättningar lämnas. Att omställningsstudiestöd och vissa andra ersättningar inte kan lämnas samtidigt innebär att en studerande inte kan ha ersättning från två olika håll för samma aktivitet och samma tid. Det bör däremot, i likhet med vad som gäller för övriga studiestöd, vara möjligt att parallellt uppbära omställningsstudiestöd och andra ersättningar, om det rör sig om skilda aktiviteter som under samma kalendertid berättigar till respektive ersättning. Den sammanlagda ersättningen bör dock aldrig kunna överstiga heltid. Omställningsstudiestöd bör t.ex. kunna lämnas med maximalt 50 procent av helt stöd under den kalendertid som den studerande samtidigt har andra ersättningar motsvarande 50 procent av heltid.
De ersättningar som samordnas med studiemedel bör även samordnas med omställningsstudiestöd
Den samordning med andra ersättningar som sker inom studiemedelssystemet bör tjäna som förlaga för omställningsstudiestödet. Omställningsstudiestöd bör, precis som studiemedel, inte få lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, etableringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning eller rehabiliteringsersättning, statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten för vissa typer av studier eller av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska. Omställningsstudiestöd bör heller inte få lämnas eller tas emot för samma tid då den studerande får utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå eller för högskoleutbildning på forskarnivå om den studerande är eller har varit anställd som doktorand. Precis som inom studiemedelsområdet bör bestämmelser om undantag från samordningen mellan omställningsstudiestödet och dessa ersättningar regleras på förordningsnivå och i myndighetsföreskrifter. Regeringen föreslår därför att det i lagen om omställningsstudiestöd ska finnas en upplysningsbestämmelse med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av restkompetensen kan föreskriva om detta. Som Lagrådet efterfrågar redovisas i författningskommentaren vilka förordningar som reglerar vissa statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten och Sametinget samt i vilken förordning utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till
238
ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå regleras.
Omställningsstudiestöd bör inte få lämnas eller tas emot för den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt (1994:1809) eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer. Omställningsstudiestöd bör slutligen inte kunna lämnas eller tas emot för den tid då den studerande beviljats studiestöd eller motsvarande studiefinansiering från ett annat land. Regeringen anser att ytterligare bestämmelser om vilken utländsk studiefinansiering som omfattas, precis som inom studiemedels- och studiestartsstödsområdet, bör finnas i förordning eller i myndighetsföreskrifter. Regeringen föreslår därför att det i lagen om omställningsstudiestöd ska finnas en upplysningsbestämmelse med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av restkompetensen kan föreskriva om detta.
Omställningsstudiestöd bör inte få lämnas till studerande som har föräldrapenning
Det finns inget hinder mot att lämna eller ta emot studiemedel eller studiestartsstöd under samma tid som det lämnas föräldrapenning. Däremot är föräldrapenning en skattepliktig ersättning som räknas in i den studerandes inkomster och förekomst av föräldrapenning kan därför leda till att studiemedels- eller studiestartsstödsbeloppen reduceras. Någon motsvarande inkomstprövning föreslås inte inom omställningsstudiestödet. Det finns därför en risk att studerande kan komma att överkompenseras genom att få omställningsstudiestöd och föräldrapenning för samma tid. Omställningsstudiestöd bör därför inte få lämnas eller tas emot under samma tid för vilken det lämnas föräldrapenningsförmåner enligt socialförsäkringsbalken.
Föräldrapenningsförmåner beräknas för dagar eller delar av dagar medan omställningsstudiestöd ska beräknas med veckobelopp. Närmare bestämmelser om när föräldrapenningsförmåner och omställningsstudiestöd anses lämnas för samma tid bör finnas på förordningsnivå eller i myndighetsföreskrifter.
Omställningsstudiestöd och studiemedel respektive studiestartsstöd bör inte få lämnas för samma vecka
För att studerande inte ska överkompenseras får studiemedel och studiestartsstöd inte lämnas eller tas emot för samma tid. En studerande kan dock uppbära de två stöden parallellt under samma tid, så länge stöden lämnas för olika aktiviteter och om de tillsammans inte lämnas för mer än heltid. Det är på samma sätt viktigt att inte heller den som har omställningsstudiestöd kan överkompenseras genom att få studiemedel eller studiestartsstöd för samma tid. På grund av att omställningsstudiestödet inte samordnas med arbetsinkomster finns dock skäl att överväga en annorlunda form av samordning av omställningsstudiestöd med studiemedel respektive studiestartsstöd än den som föreslås i promemorian.
Om omställningsstudiestöd skulle få lämnas för samma kalendertid som studiemedel eller studiestartsstöd, så länge stöden inte lämnas för samma aktivitet och inte för mer än heltid, finns tydliga risker för överkompensation. En studerande skulle då kunna studera med omställningsstudiestöd
239
motsvarande 50 procent av heltid, med studiemedel motsvarande 50 procent av heltid och dessutom kunna fortsätta arbeta motsvarande 50 procent av heltid. Regeringen anser att detta inte är rimligt. Det ligger inte heller i linje med promemorians bedömning att olika samhälleliga ersättningar inte ska utgå för samma tid så att en studerande på så sätt kan bli kompenserad för mer än ersättning på heltid. För att undvika risken för överkompensation föreslår CSN att bestämmelserna utformas så att omställningsstudiestöd inte ska få lämnas för samma vecka som det lämnas studiemedel eller studiestartsstöd för, och att studiemedel och studiestartsstöd inte ska få lämnas för samma vecka som det lämnas omställningsstudiestöd för. Regeringen bedömer att CSN:s förslag begränsar riskerna för överkompensation och föreslår därför att bestämmelserna bör utformas i enlighet med detta. Med anledning av den ändrade utformningen föreslås också justeringar av motsvarande samordningsbestämmelser i studiestödslagen och lagen om studiestartsstöd.
Omställningsstudiestöd bör inte få lämnas till studerande som är intagna i anstalt enligt fängelselagen
Regeringen bedömer att intagna i kriminalvårdsanstalt enligt fängelselagen (2010:610), särskilt till följd av det aktualitetsvillkor som föreslås i avsnitt 6.3.4, sällan kommer att kunna kvalificera sig för omställningsstudiestöd. Målgruppen för stödet är heller inte personer som studerar som ett led i åtgärder för att förebygga brott och underlätta anpassning eller återanpassning i samhället. Omställningsstudiestöd bör därför inte kunna lämnas till den som är intagen i anstalt och som deltar i utbildning, oavsett om deltagandet i utbildning sker inom anstalten eller vid vistelse utanför anstalten. Frågan om skyldighet för Kriminalvården att lämna uppgifter till CSN behandlas översiktligt i avsnitt 6.6.4.
Förutom för studerande som är intagna i anstalt bör regeringen, på samma sätt som inom studiemedelssystemet, med stöd av restkompetensen kunna meddela föreskrifter om förutsättningarna för att lämna omställningsstudiestöd till studerande som på annat sätt får sitt uppehälle helt eller till väsentlig del bekostad av staten eller en kommun.
Omställningsstudiestöd bör inte få lämnas till studerande som samtidigt får lön för att studera
Lärarnas Riksförbund framhåller att omställningsstudiestödet måste gå att kombinera med de statsbidrag för lärarfortbildning som redan existerar, särskilt Lärarlyftet. Regeringen konstaterar att det kommer att vara fullt möjligt för den som vill fortbilda sig till lärare, t.ex. inom ramen för
Lärarlyftet, att göra det med omställningsstudiestöd. Som nämnts tidigare bör en övergripande princip vara att den studerande inte ska överkompenseras vid studier med omställningsstudiestöd. En person som är anställd och som ska påbörja studier inom t.ex. ramen för Lärarlyftet, äldreomsorgslyftet eller enligt annan överenskommelse med sin arbetsgivare får i regel lön från sin arbetsgivare. Det är inte rimligt att en person som får lön från sin arbetsgivare under tiden som han eller hon bedriver studier också ska kunna få omställningsstudiestöd för samma tid. Regeringen bedömer därför att omställningsstudiestöd inte bör kunna lämnas eller tas emot för studier som den studerande samtidigt får lön för att bedriva.
240
Omställningsstudiestöd bör samordnas med vissa andra ersättningar
Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och etableringsersättning får inte lämnas till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser för samma tid som programdeltagaren får studiestöd enligt studiestödslagen eller studiestartsstöd enligt lagen om studiestartsstöd, se 5 kap. 2 § förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringen kan konstatera att en övergripande princip är att studerande inte ska kunna bli överkompenserade vid studier med det nya omställningsstudiestödet. Regeringen avser att i det kommande förordningsarbetet se över hur aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och etableringsersättning ska förhålla sig till omställningsstudiestödet.
Även i några andra fall bör omställningsstudiestödet samordnas med andra förmåner på samma sätt som sker för studerande med studiemedel. Rehabiliteringspenning bör minskas för den som får omställningsstudiestöd under samma tid och sjukpenning i särskilda fall bör inte lämnas när en person bedriver studier med omställningsstudiestöd. Omställningsstudiestöd ska ersätta ett inkomstbortfall. Andra ersättningar från Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten bör därför inte kunna utgå retroaktivt för tid för vilken CSN redan har lämnat omställningsstudiestöd. Regeringen föreslår därför att Försäkringskassan respektive Pensionsmyndigheten i sådana fall ska göra avdrag på den retroaktiva ersättningen. Regeringen föreslår av ovanstående anledningar följdändringar i socialförsäkringsbalken gällande rehabiliteringspenning, sjukpenning i särskilda fall och gällande retroaktivt beviljade ersättningar från Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Försäkringskassan anser att det behövs ett tillägg i samordningsbestämmelsen i 29 § lagen om omställningsstudiestöd så att även livränta enligt 41–44 kap. socialförsäkringsbalken kan samordnas med det nya omställningsstudiestödet. Detta för att samordning ska kunna ske enligt 107 kap. 2 § socialförsäkringsbalken, när livränta beviljas retroaktivt för en tid då den försäkrade har fått omställningsstudiestöd.
Livränta lämnas för att ersätta inkomstbortfall till följd av arbetsskada eller annan skada. Utan en reglering som samordnar livränta med omställningsstudiestöd kan en studerande komma att få de två ersättningarna för samma inkomstbortfall, och således bli överkompenserad. Risken för överkompensation är störst när livränta beviljas till en person som fått omställningsstudiestöd men kan även uppkomma i andra situationer. Det bedöms att det är när livränta beviljas retroaktivt till en person som fått omställningsstudiestöd som det finns risk för överkompensation. En samordning bör därmed aktualiseras vid utbetalning av livränta, men inte vid utbetalning av omställningsstudiestöd. Regeringen föreslår därför att livränta ska minskas under den tid den försäkrade får omställningsstudiestöd, till den del omställningsstudiestödet avser samma inkomstbortfall som livräntan är avsedd att täcka. Ändringen förs in i socialförsäkringsbalken.
Inom omställningsstudiestödet är det tänkt att den som blir sjuk, vårdar sjukt barn, sjuk närstående eller har ett barn som avlider får behålla omställningsstudiestödet (se avsnitt 6.5.3). Den som har omställningsstudiestöd bör därmed enligt gällande bestämmelser t.ex. inte kunna få ordinarie sjukpenning, smittbärarpenning eller närståendepenning från
241
Försäkringskassan för samma tid som han eller hon tar emot omställningsstudiestöd. För att kunna få ersättning från Försäkringskassan måste studierna avbrytas och omställningsstudiestödet avslutas. Regeringen ser därför inget behov av att föreslå särskilda bestämmelser om samordning av ordinarie sjukpenning, smittbärarpenning och närståendepenning med omställningsstudiestöd.
Studiestartsstöd ska i första hand lämnas till arbetslösa som hade avstått från utbildning om stödet inte hade funnits
Studiestartsstöd får därför inte lämnas till den som har studerat med studiestöd enligt studiestödslagen under de senaste tre åren (kravet på nyrekrytering, 7 § lagen om studiestartsstöd). Ett nytt omställningsstudiestöd föreslås kunna lämnas bara för utbildning som kan antas stärka den sökandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov (se avsnitt 6.4.5). Den som har haft omställningsstudiestöd bör därför sällan senare komma i fråga för studiestartsstöd, eftersom studiestartsstödet riktar sig till personer som står långt från arbetsmarknaden. Om en sådan situation ändå skulle uppstå, bör dock kravet på nyrekrytering för rätt till studiestartsstöd även innefatta ett förbud mot omställningsstudiestöd under de senaste tre åren. Regeringen föreslår därför ett tillägg i bestämmelsen om nyrekrytering i lagen om studiestartsstöd, med innebörden att studiestartsstöd inte ska få lämnas till den som de senaste tre åren har haft omställningsstudiestöd.
6.5.11 Bestämmelser som bör överensstämma med bestämmelser som gäller för studiemedel
Regeringens förslag: Bestämmelserna för omställningsstudiestödet ska i så stor utsträckning som möjligt överensstämma med reglerna för studiemedel.
Bestämmelser som ska överensstämma med studiestödslagens bestämmelser är bestämmelser om
– studiernas omfattning, – ny beviljning vid obetalda årsbelopp och återkrav, – omställningsstudiestöd under sjukdom, vid tillfällig vård av barn, vid vård av närstående, i samband med att ett barn under 18 år har avlidit, och vid ledighet vid extraordinära händelser i fredstid,
– möjlighet att hålla inne utbetalningar av omställningsstudiestöd, – möjlighet att genast återbetala ej utnyttjat stöd, – avgift för administrativa kostnader (uppläggningsavgift), – skyldighet att lämna uppgift om aktuell adress till CSN för den som är återbetalningsskyldig för återkrav,
– preskription av fordran som avser återbetalning av omställningsstudielån eller återkrav av omställningsstudiestöd,
– att en fordran på omställningsstudiestöd inte får överlåtas, – tillämpning av lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt, och
– avrundning av belopp.
242
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att även återkrävt studiestöd enligt den äldre studiestödslagen (1973:349) ska omfattas av kravet på betalning av återkrävda stöd för att omställningsstudiestöd ska kunna beviljas. Promemorians förslag har en delvis annan språklig utformning.
Remissinstanserna: Akademikerförbundet SSR tillstyrker förslaget.
CSN anser att även återkrävt studiestöd enligt den äldre studiestödslagen ska kunna utgöra hinder mot att lämna omställningsstudiestöd. CSN föreslår att en hänvisning till lagen om omställningsstudiestöd förs in i 4 kap. 23 § studiestödslagen för att tydliggöra att även omställningsstudielån, som har tagits emot under sjukdomstid m.m. omfattas av rätten till avskrivning av studielån. CSN framhåller att den föreslagna regleringen om möjlighet att hålla inne utbetalningar av omställningsstudiestöd bör justeras. CSN anför att studerande som vill återsända ej utnyttjat omställningsstudiestöd kommer att behöva återbetala hela det utbetalda beloppet, inklusive det avdrag för preliminär skatt som myndigheten har gjort i samband med utbetalning. Som framgår av avsnitt 3 har bl.a. CSN beretts tillfälle att yttra sig över utkast till lagrådsremiss. Myndigheten föreslår en språklig justering av bestämmelsen om betalat årsbelopp och återkrävt studiestöd. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering instämmer i bedömningen att stödet bör efterlikna det ordinarie studiemedelssystemet och administreras på ett liknande sätt.
Skälen för regeringens förslag
Studieomfattning
Omställningsstudiestöd bör enligt regeringens förslag beräknas per vecka (avsnitt 6.5.1) och anpassas till studieomfattningen (avsnitt 6.5.6). Närmare reglering om beräkning av stödets omfattning bör ske på förordningsnivå.
Obetalda årsbelopp eller återkrav för mer än ett kalenderhalvår
En självklar förutsättning för att kunna beviljas omställningsstudiestöd bör vara att den studerande har skött sina tidigare åtaganden kring lån och återkrav till CSN. Den som har misskött sin återbetalning till CSN och inte betalt fastställt årsbelopp och preliminär, slutlig eller kvarstående avgift som ska betalas före det kalenderår som det nya omställningsstudiestödet avser, eller har obetalda återkrav för mer än ett kalenderhalvår, bör inte kunna få omställningsstudiestöd.
Regeringen anser, i likhet med CSN, att även obetalda återkrav av studiestöd som har lämnats enligt den äldre studiestödslagen bör utgöra hinder mot att lämna omställningsstudiestöd. Omställningsstudiestöd bör dock, på samma sätt som inom studiestödsområdet, kunna lämnas trots obetalda årsbelopp och återkrav om det finns synnerliga skäl. Efter synpunkter från Lagrådet har det i författningskommentaren förtydligats att den praxis som finns inom det övriga studiestödsområdet avses kunna ge vägledning för tillämpningen av även denna bestämmelse.
243
Obetalda årsbelopp och återkrav av omställningsstudiestöd bör dessutom utgöra hinder mot att nytt studiemedel eller studiestartsstöd beviljas. Bestämmelser med denna innebörd föreslås därför föras in i studiestödslagen och lagen om studiestartsstöd.
Omställningsstudiestöd vid sjukdom, vård av barn m.m.
Studerande med omställningsstudiestöd bör på samma sätt som studerande med studiemedel ha möjlighet att behålla stödet om de blir sjuka, vårdar barn eller en anhörig, om ett barn yngre än 18 år har avlidit och vid extraordinära händelser i fredstid (se avsnitt 6.5.2 och 6.5.3).
CSN föreslår att en hänvisning till lagen om omställningsstudiestöd förs in i 4 kap. 23 § studiestödslagen för att tydliggöra att även omställningsstudielån omfattas av rätten till avskrivning av studielån som tagits emot under sjukdomstid m.m. Regeringen delar denna bedömning och föreslår en ändring i enlighet med CSN:s förslag.
Möjlighet att hålla inne utbetalningar av omställningsstudiestöd
Det är viktigt att CSN ges verktyg att förhindra felaktiga utbetalningar. CSN bör därför, på samma sätt som inom studiemedels- och studiestartsstödsområdet, ges möjlighet att besluta om att hålla inne utbetalningar av omställningsstudiestöd helt eller delvis om det finns sannolika skäl att anta att rätten till stödet har upphört eller att stödet kommer att minskas. Ett beslut om att hålla inne en utbetalning bör gälla till dess ett slutligt beslut om studiestödet fattas. Regeringen föreslår därför att en hänvisning till 6 kap. 3 a § studiestödslagen ska göras i lagen om omställningsstudiestöd.
CSN framhåller att omställningsstudielånets storlek bl.a. är beroende av storleken på kollektivavtalade kompletterande studiestöd som den studerande får från sin omställningsorganisation. Nivån på omställningsstudiebidraget bör därför kunna fastställas relativt snabbt, medan nivån på omställningsstudielånet kan vara beroende av uppgifter från en omställningsorganisation, varför ett slutligt beslut kan dröja. CSN föreslår därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet görs justeringar i förslaget till lag om omställningsstudiestöd. Regeringen bedömer dock inte att den tidsfördröjning som kan bli aktuell mellan ett slutligt beslut om omställningsstudiebidrag och ett slutligt beslut om omställningsstudielån kommer vara av sådan omfattning att en annan utformning än promemorians förslag bör väljas i denna del.
Möjlighet att genast återbetala ej utnyttjat omställningsstudiestöd
Den som har tagit emot omställningsstudiestöd bör, på samma sätt som inom studiemedelssystemet, ha vissa möjligheter att ångra sig och genast betala tillbaka stödet. Bestämmelserna i 6 kap. 2 § studiestödslagen och sådana föreskrifter som meddelats i anslutning till den bestämmelsen bör därför också tillämpas när det gäller omställningsstudiestöd. CSN har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om sådan återbetalning.
CSN noterar att den som önskar återsända sitt omställningsstudiebidrag kommer att behöva återsända det bruttobelopp som har betalats ut, dvs. bidragets storlek före skatt. Regeringen konstaterar att samma ordning gäller vid återbetalning av andra beskattningsbara ersättningar, t.ex. inom socialförsäkringsområdet.
244
Uppläggningsavgifter för lån
CSN bör ha möjlighet att ta ut avgifter för sina administrativa kostnader i samband med att omställningsstudielån beviljas och vid återbetalning av sådana lån. Bestämmelserna i 6 kap. 4 § studiestödslagen och sådana föreskrifter som meddelats i anslutning till den bestämmelsen bör därför också tillämpas när det gäller omställningsstudiestöd. Avgiften bör, på samma sätt som inom studiemedelsområdet, betalas inom den tid och på det sätt som CSN bestämmer.
Den som är återbetalningsskyldig för återkrav av omställningsstudiestöd bör i vissa fall lämna uppgift om sin adress till CSN
Det är viktigt att återkrav av omställningsstudiestöd som betalats ut felaktigt återbetalas. En låntagare som är återbetalningsskyldig för återkrav avseende omställningsstudiestöd och som inte har sin aktuella adress registrerad i folkbokföringsdatabasen bör därför, på samma sätt som inom studiestödsområdet, vara skyldig att lämna uppgift om sin adress till CSN.
Preskription av fordran som avser återbetalning av omställningsstudielån eller återkrav av omställningsstudiestöd
Det är viktigt att omställningsstudielån betalas tillbaka. En fordran som avser återbetalning av omställningsstudielån eller återkrav av omställningsstudiestöd bör därför preskriberas först tjugofem år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Bestämmelserna i 6 kap. 12 § studiestödslagen bör därför också tillämpas när det gäller omställningsstudiestöd.
En fordran på omställningsstudiestöd bör inte få överlåtas
Med en fordran på omställningsstudiestöd menas den studerandes fordran på att få sitt omställningsstudiestöd från CSN. Den som studerar med omställningsstudiestöd bör inte kunna överlåta sin fordran till någon annan person. Det vore inte rimligt med tanke på att beslutet om omställningsstudiestöd grundas på den studerandes personliga förhållanden och missbruk av stödet måste förebyggas.
Begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt ska enligt 6 kap. 1 § studiestödslagen som utgångspunkt tillämpas på studiestöd, om detta har sökts efter varsel om eller utbrott av arbetskonflikt. Samma ordning bör gälla för omställningsstudiestödet.
Avrundning av belopp
Omställningsstudiestöd bör av administrativa skäl beräknas till ett belopp i hela kronor. Bestämmelserna i 6 kap. 5 § studiestödslagen bör därför också tillämpas när det gäller omställningsstudiestöd.
245
6.5.12 Återkrav av omställningsstudiestöd
Regeringens förslag:
Om en studerande har fått
omställningsstudiestöd felaktigt eller med för högt belopp på grund av att han eller hon har förvärvsarbetat i en större omfattning än den omfattning som lagts till grund för beräkningen av stödet, ska det som betalats ut för mycket krävas tillbaka.
Om någon i annat fall genom oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har orsakat att omställningsstudiestöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, ska det som betalats ut för mycket krävas tillbaka. Detsamma gäller om någon på annat sätt fått omställningsstudiestöd felaktigt eller med för högt belopp och insett eller borde ha insett detta.
Om det finns synnerliga skäl ska ett återkrav helt eller delvis få avstås. Om en studerande avbryter sina studier ska det nu sagda tillämpas på omställningsstudiestöd som har betalats ut för tiden efter avbrottet. Omställningsstudiestödet ska dock inte krävas tillbaka, om den studerande har fått stödet enligt föreskrifter om omställningsstudiestöd under sjukdom eller vid ledighet.
På omställningsstudiestöd som krävs tillbaka tas ränta ut från den dag då stödet tagits emot efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl, kan den återbetalningsskyldige helt eller delvis befrias från sin skyldighet att betala ränta.
En fordran som har uppkommit på grund av att omställningsstudiestöd har krävts tillbaka, ska bevakas fram till utgången av det år då den återbetalningsskyldige fyller 71 år. Därefter ska fordran skrivas av.
Om indrivningen av en sådan fordran skulle leda till mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt och indrivning inte är nödvändig från allmän synpunkt får indrivningsåtgärder avstås. Fordran ska skrivas av om den återbetalningsskyldige avlider.
Regeringen ska bemyndigas att meddela föreskrifter om att CSN får ta ut avgifter för sina administrativa kostnader i samband med att omställningsstudielån beviljas och i samband med återkrav av omställningsstudiestöd.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens. Förslaget har dock en delvis annan redaktionell och språklig utformning.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Förhandlings- och samverkansrådet
PTK, Svenskt Näringsliv, Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Industrifacket Metall, LO, Trygghetsrådet TRR, Trygghetsfonden TSL, SKR, Högskolan i Skövde och Almega utbildningsföretagen. CSN önskar att det ska framgå tydligare vad som avses med arbete ett fåtal timmar mer än vad som tidigare anmälts till
CSN.
Skälen för regeringens förslag: Omställningsstudiestödet har inte någon behovsprövning gentemot egen inkomst på samma sätt som t.ex. finns i studiemedelssystemet (5 kap. 1 § första stycket studiestödslagen).
246
Därmed är den enskilt viktigaste grunden för återkrav inom studiemedelssystemet, att studerande har haft inkomster över inkomstgränserna, inte aktuell inom omställningsstudiestödet. I stället bedömer regeringen det lämpligast att det införs en återkravsbestämmelse med innebörden att en studerande som har fått omställningsstudiestöd felaktigt eller med för högt belopp på grund av att han eller hon under studietiden har förvärvsarbetat i en större omfattning än den omfattning som lagts till grund för beräkningen av omställningsstudiestöd, kan få återkrav (se också avsnitt 6.5.6).
Ett fåtal timmars extra arbete kommer i praktiken att kunna innebära att rätten till omställningsstudiestöd förändras på ett betydande sätt. Det kan t.ex. vara svårt för en enskild stödmottagare att i vissa fall veta på förhand exakt hur mycket arbete som kommer att bli aktuellt under studietiden. Detta gäller exempelvis behovsanställda. Återkrav bör därför inte vara aktuellt för den som enbart arbetat ett fåtal timmar mer än han eller hon tidigare har anmält till CSN. Belopp som betalats ut felaktigt på grund av arbete i begränsad omfattning under samma tid och omfattning som studier med omställningsstudiestöd bedrivs, bör inte krävas tillbaka. CSN efterfrågar i sitt remissvar ett förtydligande om vad som avses med att arbeta ett fåtal timmar mer än vad en individ tidigare har anmält till CSN. Regeringen anser att bestämmelser om att belopp i vissa fall inte ska krävas tillbaka lämpligen bör finnas på förordningsnivå eller, efter bemyndigande, i föreskrifter av CSN, med stöd av restkompetensen. Något ytterligare klargörande som CSN efterfrågor är därför inte nödvändigt i lagen.
Återkrav bör därutöver också beslutas om någon genom oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har orsakat att omställningsstudiestöd har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Det kan t.ex. handla om stödmottagare som avskiljs från sin utbildning på grund av studieinaktivitet och som underlåter att anmäla ändringen till CSN samtidigt som huvudmannen för utbildningen rapporterar ändringen till CSN först efter att en felaktig utbetalning har hunnit göras. Återkrav bör också beslutas om någon på annat sätt fått omställningsstudiestöd felaktigt eller med för högt belopp och insett eller borde ha insett detta. Om det finns synnerliga skäl bör ett krav på återbetalning dock helt eller delvis få efterges.
Vid avbrott bör bestämmelserna om återkrav tillämpas beträffande omställningsstudiestöd som har betalats ut för tid efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom eller ledighet för vård av barn eller närstående bör omställningsstudiestödet inte krävas tillbaka, om den studerande fått stödet enligt bestämmelserna om omställningsstudiestöd vid sjukdom och ledighet. Bestämmelsen om återkrav av omställningsstudiestöd föreslås därför i dessa delar utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelse om återkrav av studiemedel.
På omställningsstudiestöd som krävs tillbaka bör ränta, på samma sätt som för studiemedel, tas ut från den dag då stödet tagits emot efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Därtill bör även bestämmelserna om avskrivning av återkrav och indrivning av återkrav vara desamma som gäller inom det reguljära studiemedelssystemet.
CSN bör även få ta ut avgifter i samband med återkrav i enlighet med vad som gäller inom studiemedelssystemet.
247
6.5.13 Omställningsstudielån ska betalas tillbaka enligt bestämmelserna för återbetalning av studielån
Regeringens förslag: Den som har fått omställningsstudielån ska betala tillbaka lånet enligt bestämmelserna i 4 kap. studiestödslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till de bestämmelserna. Studiestödslagens bestämmelser om avgifter för administrativa kostnader vid återbetalning av studielån och om uppgiftsskyldighet samt de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser ska också tillämpas i ärenden om återbetalning av omställningsstudielån.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: CSN tillstyrker förslaget. CSN har vissa synpunkter på utformningen av det förordningsförslag som lämnas i promemorian.
Skälen för regeringens förslag
Omställningsstudielån bör betalas tillbaka enligt samma bestämmelser som ordinarie studielån
Det kan förväntas att studerande som tar omställningsstudielån ofta kan ha studieskulder från tidigare studier. Erfarenheter från CSN visar vidare att äldre studerande är mindre benägna att låna till sina studier. Arbetstagare med låga inkomster, höga utgifter och arbetstagare som saknar tillgång till kollektivavtalat kompletterande studiestöd kan därför oftare förväntas ta omställningsstudielån. För att omställningsstudiestödet ska vara en realistisk möjlighet till omställning måste konsekvenserna av att bygga på en kvarvarande äldre studieskuld med omställningsstudielån vara överblickbara och rimliga. Regeringen bedömer därför att omställningsstudielånet bör betalas tillbaka enligt samma bestämmelser som det vanliga studielånet.
Förslaget innebär att omställningsstudielån kommer att läggas samman med sådana studielån inom studiemedelssystemet som tagits från och med 2022. Med ett och samma lån anpassas den totala studieskulden till den återstående återbetalningstiden och årsbeloppen fastställs efter det kvarvarande antalet betalningsår. Den som tar omställningsstudielån och som har studielån som har tagits före 2022 kan ansöka om ändrade betalningsvillkor, och omställningsstudielån och tidigare studielån kan då på motsvarande sätt återbetalas som en och samma studieskuld.
CSN:s synpunkter om utformningen av det förordningsförslag som lämnas i promemorian övervägs i det fortsatta arbetet med förordningar.
Studier med omställningsstudiestöd bör inte ge rätt till nedsättning av tidigare årsbelopp
Den som har studielån sedan tidigare och som studerar med studiehjälp, studiemedel eller studiestartsstöd beviljas automatiskt nedsättning av sitt årsbelopp under studierna. Han eller hon behöver under studietiden inte betala tillbaka på sin studieskuld. Omställningsstudiestöd är ett mera generöst studiestöd, som i vissa fall dessutom kan fyllas ut med kollektivavtalat kompletterande studiestöd från en omställningsorganisation. Den som studerar med omställningsstudiestöd bör därför som utgångspunkt
248
samtidigt kunna betala tillbaka äldre studielån i vanlig ordning. Regeringen ser därför ingen anledning att föreslå att den som studerar med omställningsstudiestöd ska få automatisk nedsättning av sitt årsbelopp. Sådana låntagare kommer dock fortsatt att ha möjlighet att få nedsättning på grund av minskad inkomst enligt 4 kap. 14 § studiestödslagen eller någon av de andra anledningar som anges i 4 kap. 13 § studiestödslagen.
Den som har tagit omställningsstudielån och som senare återupptar studier med studiemedel eller studiestartsstöd kommer samtidigt, till följd av regeringens förslag om att omställningsstudielån ska betalas tillbaka i enlighet med 4 kap. studiestödslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till de bestämmelserna, att kunna få ett nedsatt årsbelopp med stöd av 4 kap. 13 § 1 studiestödslagen.
6.5.14 Omställningsstudiebidrag ska kunna utmätas
Regeringens bedömning: Den befintliga regleringen i utsökningsbalken är tillräcklig för att omställningsstudiebidrag ska kunna utmätas.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: CSN framhåller att det av lagen om omställningsstudiestöd bör framgå att omställningsstudiebidraget går att utmäta.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 6 kap. 3 § studiestödslagen får en fordran på studiestöd inte tas i anspråk genom utmätning. Till skillnad från studiestödet ska omställningsstudiebidraget täcka ett inkomstbortfall och kommer att beskattas i inkomstslaget tjänst. Regeringen anser att det är rimligt att omställningsstudiebidraget ska kunna tas i anspråk genom utmätning på samma sätt som annan inkomst av tjänst.
CSN anför att eftersom en fordran på omställningsstudiebidrag inte får överlåtas krävs det, enligt 5 kap. 5 § utsökningsbalken, ett tillägg i lagen om omställningsstudiestöd som möjliggör att omställningsstudiebidrag får tas i anspråk genom utmätning.
Av 5 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken framgår att egendom som inte får överlåtas inte heller får utmätas, om inte annat följer av särskild föreskrift. Av 7 kap. 1 § första stycket 5 utsökningsbalken följer att studiestöd, i den utsträckning det inte ska återbetalas, kan tas i anspråk genom utmätning på samma sätt som lön. Trots överlåtelseförbud är alltså utgångspunkten att studiestöd som inte lämnas i form av lån, exempelvis omställningsstudiebidrag, får utmätas. Det är det särskilda förbudet mot utmätning i 6 kap. 3 § studiestödslagen som medför att studiemedel i form av bidrag och studiehjälp inte får utmätas. Mot denna bakgrund anser regeringen att ytterligare reglering i fråga om utmätning av omställningsstudiebidrag är obehövlig.
249
6.5.15 Tid med omställningsstudiestöd ska vara överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen
Regeringens förslag: När det vid bedömning av rätten till arbetslöshetsersättning ska bestämmas en ramtid ska månader då den sökande har fått del av helt omställningsstudiestöd inte räknas, om det inte är förmånligare för sökanden att sådan tid räknas med. En sådan månad ska kunna hoppas över även om den innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor.
Promemorians (Ds 2021:18) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Arbetsgivarverket ser en risk för att arbetstagare som behöver kompetensutveckla sig för att undvika arbetslöshet inte vågar ta steget till kompetensutveckling om det skulle innebära en förlorad rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetsgivarverket är därför positivt till förslaget. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen avstyrker förslaget och anför att det innebär att två beräkningar måste utföras för att avgöra vilken beräkning som är mest förmånlig för den enskilde. Dubbla beräkningar försämrar förutsebarheten inom arbetslöshetsförsäkringen.
Sveriges a-kassor delar bedömningen att det befintliga regelverket är tillfyllest när en person har haft omställningsstudiestöd på heltid. Organisationen anser dock att förslaget innebär att situationen blir mer oklar när en person har haft omställningsstudiestöd på deltid. Personer som har haft omställningsstudiestöd på deltid kommer, i motsats till andra deltidsstuderande, att kunna hoppa över sin studietid om det är förmånligare. De kommer även att kunna hoppa över sin studietid med lägre krav. Sveriges a-kassor anför även att bestämmelser i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring innebär att arbetslöshetsersättning och omställningsstudiestöd i vissa fall kommer att kunna utgå parallellt vilket organisationen noterar inte bör ha varit avsikten.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande bestämmelser om överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs bl.a. att den sökande är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och står till arbetsmarknadens förfogande. Därutöver måste den sökande ha uppfyllt ett arbetsvillkor. För att uppfylla ett arbetsvillkor krävs normalt att den sökande under en ramtid om tolv månader som föregått arbetslösheten har arbetat minst 80 timmar per månad under sex månader, alternativt 480 timmar under sex sammanhängande månader där arbetet inte har understigit 50 timmar under någon månad. Till följd av den pågående pandemin gäller dock till och med den 1 januari 2023 ett mindre omfattande arbetsvillkor. Kravet på arbete är tillfälligt begränsat till 60 timmar per månad under sex månader, alternativt 420 timmar under sex sammanhängande månader där arbetet inte har understigit 40 timmar under någon månad. (9 och 12 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring).
250
När ramtiden bestäms kan tid med vissa förhållanden hoppas över, s.k. överhoppningsbar tid. Den överhoppningsbara tiden medför att ramtiden förskjuts bakåt i tiden. Enligt nuvarande ordning kan tid med närmare ett 20-tal olika förhållanden hoppas över, som exempelvis styrkt sjukdom och tid när en sökande varit förhindrad att arbeta på grund av en avslutad heltidsutbildning om utbildningen har avslutats efter att den sökande fyllt 25 år (16 b § lagen om arbetslöshetsförsäkring). Möjligheten att hoppa över tid är dock inte absolut. Om en månad innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor är månaden inte överhoppningsbar. När det gäller månader då den sökande har deltagit i korttidsarbete för vilket preliminärt stöd har lämnats enligt lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete (16 d § lagen om arbetslöshetsförsäkring) har bestämmelserna om överhoppningsbar tid dock konstruerats på ett annat sätt. Tiden med korttidsarbete kan hoppas över om det skulle vara mer förmånligt för den sökande.
Den överhoppningsbara tid som inte räknas in i ramtiden får enligt nuvarande ordning sammanlagt vara högst fem år (17 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring).
Tid med omställningsstudiestöd bör vara överhoppningsbar tid inom arbetslöshetsförsäkringen
Omställningsstudiestöd med helt belopp kommer enligt regeringens förslag att förutsätta att stödmottagaren studerar på minst heltid och inte arbetar vid sidan av studierna (avsnitt 6.5.6). Stödtagarna kommer dessutom, till följd av de föreslagna kvalifikationsreglerna för det nya stödet, alltid att vara äldre än 25 år (se avsnitt 6.3.3). Bestämmelserna om överhoppningsbar tid i 16 b § lagen om arbetslöshetsförsäkring innebär därmed att den som har omställningsstudiestöd med helt belopp och som har arbetat före sina studier kommer att kunna hoppa över tiden för den avslutade utbildningen och få sin ersättningsrätt prövad utifrån det arbete som han eller hon utförde före studierna.
Stödtagare som arbetar vid sidan av sina studier och som studerar på deltid eller på heltid kommer att ha omställningsstudiestöd med delar av helt belopp. Detta eftersom en person som arbetar och samtidigt studerar med omställningsstudiestöd inte ska kunna få ersättning som sammanlagt uppgår till mer än motsvarande heltid (avsnitt 6.5.6). För dem som före studierna har arbetat på heltid eller i en hög omfattning, kan arbetet under studietiden komma att bli mindre omfattande. Utan en särskild skyddsregel inom arbetslöshetsförsäkringen kan studier med omställningsstudiestöd komma att innebära en förlorad rätt till arbetslöshetsersättning eller en lägre arbetslöshetsersättning i händelse av arbetslöshet. För den som före studierna har varit helt arbetslös eller som har arbetat i begränsad utsträckning, kan arbetet under studietiden komma att bli mer omfattande. För den personen kan det vara mer fördelaktigt att få medräkna arbete som utförts under studietiden. Arbete under studietiden kan då kvalificera till arbetslöshetsersättning.
Regeringen anser, i likhet med Arbetsgivarverket,