EU:s nya tullkodex – kompletteringar i svensk rätt

Skatte- och tullavdelningen

EU:s nya tullkodex – kompletteringar i svensk rätt

Oktober 2026

2.23 Förslag till förordning om ändring i

8.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:156) om 8.21 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

1¶Sammanfattning

Den 21 september 2027 ska medlemsstaterna börja tillämpa den stora merparten av bestämmelserna i EU:s nya tullkodex, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2108 av den 16 september 2026 om fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr 952/2013. I den här promemorian lämnas förslag om de ändringar som bör göras i svenska författningar med anledning av det.

Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 21 september 2027.

2¶Författningsförslag

2.1¶Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2016:253)

dels att 5 kap., 1 kap. 6 och 11 §§ och 7 kap. 5–7 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 7 kap. 5 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 3, 7, 8 och 12 §§, 2 kap. 2, 2 a, 3, 5, 7, 8, 16, 17 och 19 §§, 3 kap. 3 och 8 §§, 6 kap. 1, 2, 7, 9, 10, 18, 22 och 26 §§, 7 kap. 9 § och rubrikerna närmast före 2 kap. 5 §, 6 kap. 7 § och 6 kap. 10 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse.

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den

12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella

rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den

23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur

unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005, och

– rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt

bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om

samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt

tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.

Senaste lydelse av 5 kap. 2 § 2021:753 5 kap. 3 § 2026:122 5 kap. 7 § 2023:209 5 kap. 17 § 2024:879 7 kap. 5 § 2024:753. 8 Senaste lydelse 2024:753.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

Bestämmelser om Tullverkets och tulltjänstemäns befogenheter vid införsel och utförsel av varor finns i tullbefogenhetslagen (2024:710).

3 § I denna lag förstås med tullagstiftning: Europeiska tullagstiftning: Europeiska

unionens tullagstiftning enligt unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr artikel 5.2 i förordning (EU) 952/2013, samt svenska 2026/2108, samt svenska tullförfattningar, tullförfattningar,

tullbehandling: det som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara då den förs in till eller ut från det svenska tullområdet ska

a) vara i tillfällig lagring,

b) hänföras till ett tullförfarande,

c) återexporteras, eller d) bli föremål för åtgärder enligt

3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen

(2024:710),

handling: framställning i skrift handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel, hjälpmedel, och

det svenska tullområdet: svenskt det svenska tullområdet: svenskt territorium, och territorium.

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och förordning (EU) 2026/2108 och de de förordningar som meddelas med förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. stöd av den förordningen.

7 §

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska förmedla uppgifter till och från dokument till och från Tullverket. Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 9

8 §

Om uppgifter i ett elektroniskt Om uppgifter förmedlas genom dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom Europeiska kommissionen, genom EU:s tullbyrå, genom en annan en annan myndighet än Tullverket myndighet än Tullverket eller eller genom en förmedlare som genom en förmedlare som avses i avses i 7 § första stycket, anses 7 § första stycket, anses dokumentet ha kommit in till uppgifterna ha kommit in till Tullverket när det togs emot och Tullverket när de togs emot och kan kan antas ha avskilts för verket hos antas ha avskilts för myndigheten den som förmedlar dokumentet. hos den som förmedlar uppgifterna.

12 §

Den som enligt artikel 15.1 i Vid tillämpning av artikel 76.6 i förordning (EU) nr 952/2013, i den förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig ursprungliga lydelsen, ska att förse en tullmyndighet med dokument och information bevaras handlingar ska bevara dessa i fem i fem år eller den längre tid som för år eller den längre tid som för vissa vissa uppgifter eller handlingar är uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller föreskriven i annan lag eller författning. författning.

2 kap.

2 §

Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad för mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (2023:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Första stycket gäller en importör

eller, om importören är ett ombud,

den för vars räkning ombudet handlar, när det inte finns någon deklarant på grund av att information tillhandahålls eller tillgängliggörs med hjälp av EU:s tulldatacentral i enlighet med bestämmelserna i artikel 285 i

förordning (EU) 2026/2108.

Det som sägs om Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller beskattningsunderlag i 1 § gäller

3 10 Senaste lydelse 2023:209.

även i de fall som avses i första även i de fall som avses i första och stycket. andra styckena.

Vid tillämpning av det särskilda förfarandet för mervärdesskatt vid import i 23 kap. mervärdesskattelagen ska mervärdesskatt alltid tas ut enligt 1 §.

2 a §

Om en tulldeklaration har getts Om skatt ska tas ut enligt 1 § in i ett annat EU-land med stöd av första stycket, ska skatten ett tillstånd för centraliserad fastställas av Tullverket genom ett klarering enligt artikel 179 i särskilt beslut i det fall

förordning (EU) nr 952/2013, i den

ursprungliga lydelsen, och skatt ska tas ut enligt 1 § första stycket, ska skatten fastställas av Tullverket genom ett särskilt beslut.

1. en tulldeklaration har getts in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering enligt artikel 91 i förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, eller 2. en importör är en betrodd näringsidkare som är etablerad i

ett annat EU-land.

De uppgifter som ska lämnas i De uppgifter som Tullverket tulldeklarationen i det andra EU- behöver för att kunna besluta om landet och som Tullverket behöver skatten, ska anses ha getts in till för att kunna besluta om skatten, Tullverket när de togs emot av det ska anses ha getts in till Tullverket andra landets behöriga myndighet. när de togs emot av det andra landets behöriga myndighet.

Om ett beslut om skatt har fattats enligt första stycket ska, vid tillämpning av 7 § första stycket, tidsfristen för betalning av skatt beräknas från det att gäldenären underrättats om beslutet.

Första–tredje styckena gäller endast när skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull enligt 1 § andra stycket.

3 §

Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och

vid bestämmande av påföljd.

4 Senaste lydelse 2021:1153. 5 Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 11

Begränsning av tullskuld Preskription av tullskuld

5 §

När tullskulden har uppkommit När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i som avses i artikel 206.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år. fem år.

Om en gäldenär har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden

uppkom.

Om gäldenären har avlidit, får en underrättelse enligt andra stycket ske senast sex månader efter

dödsfallet.

7 §

Betalning av tullbelopp enligt Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr artikel 210.1 första stycket i 952/2013, i den ursprungliga förordning (EU) 2026/2108, i den lydelsen, ska göras till Tullverket ursprungliga lydelsen, ska göras till inom tio dagar från det att Tullverket inom tio dagar från det gäldenären underrättats om att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med tullskulden.

betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga

lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid

6 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena tas bort. 7 12 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den

ursprungliga lydelsen.

8 §

Bestämmelserna om kreditränta i Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 214 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr artikel 216 i förordning (EU) 952/2013, i den ursprungliga 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas på andra skatter lydelsen, tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmålsräntan ska import. Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244). skatteförfarandelagen (2011:1244).

16 §

Om tull inte har betalats i rätt tid, Om tull inte har betalats i rätt tid ska fordran lämnas till Krono- och beloppet inte har kunnat tas ur fogdemyndigheten för indrivning. en ställd garanti, ska fordran

lämnas till Kronofogdemyndig-

heten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet

enligt utsökningsbalken ske.

Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

17 §

Det som sägs om indrivning av Det som sägs om indrivning av tull i 16 § ska gälla även för tull i 16 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje stycket.

1. ersättning för kostnad enligt

artikel 65.2 i förordning (EU)

2026/2108, i den ursprungliga

lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje

stycket, och

2. unionshanteringsavgift enligt artikel 20.2 i förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga

lydelsen.

8 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 13

19 §

Om en ansökan om återbetalning Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i bestämmelserna i artikel 222 i förordning (EU) nr 952/2013, i den förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, ska även ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116– prövningen gäller artiklarna 217– 120 i den förordningen, i den 221 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar. delar.

Om en sådan ansökan görs i ett Om Tullverket har fastställt annat EU-land där en tullskuld skatten genom ett särskilt beslut uppkommit till följd av ingivandet enligt 2 a § första stycket ska av en tulldeklaration med stöd av Tullverket på begäran av den som ett tillstånd för centraliserad är skyldig att betala skatten pröva

klarering enligt artikel 179 i frågan om återbetalning eller

förordning (EU) nr 952/2013, i den eftergift av skatt. Prövningen ska

ursprungliga lydelsen, ska göras inom den tid som gäller för

Tullverket på begäran av den som ansökan om återbetalning eller är skyldig att betala skatten pröva eftergift av tull enligt artikel 222 i frågan om återbetalning eller förordning (EU) 2026/2108, i den eftergift av skatt som beslutats för ursprungliga lydelsen. samma varor enligt 2 a §.

Bestämmelsen om återbetalning Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr artikel 217.5 i förordning (EU) 952/2013, i den ursprungliga 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket. skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (2023:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 14 kap. 49 § den lagen betalas inte tillbaka.

3 kap.

3 §

Föraren av eller befälhavaren på Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första

9 Senaste lydelse 2023:209. 10 14 Senaste lydelse 2024:753.

stycket i förordning (EU) nr det som avses i artikel 101.1 i 952/2013. förordning (EU) 2026/2108.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

8 §

Regeringen får besluta att en del Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i en frizon enligt artikel 148.1 i förordning (EU) nr 952/2013. förordning (EU) 2026/2108.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

5 kap. Straff och andra sanktioner

Straff

Tullbrott

1 § Den som, i samband med att en vara förs in till det svenska tullområdet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom eller henne själv eller någon annan genom att

1. i samband med att en vara förs ut ur det svenska tullområdet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller

3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har ställts för befrielse från eller nedsättning av tullen eller avgiften.

Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar och avgifter som Tullverket ska besluta.

2 § Om ett brott som avses i 1 § är att anse som ringa, döms för ringa tullbrott till penningböter.

3 § Om ett brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grovt tullbrott till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt

11 Senaste lydelse 2024:753. 15

falska handlingar eller vilseledande bokföring, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

4 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 §, döms för vårdslös tullredovisning till böter eller fängelse i högst två år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Olovlig befattning med tullpliktig vara

5 § Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, förvärvar, överlåter eller ingår avtal om upplåtelse av panträtt i en vara som varit föremål för brott enligt 1–4 §§, döms för olovlig befattning med tullpliktig vara till böter eller fängelse i högst två år. Gärningen ska inte medföra ansvar om den är ringa med hänsyn till befattningen, omständigheterna kring denna, egendomens värde samt övriga omständigheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varan varit föremål för brott, döms till böter. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

6 § Om ett brott som avses i 5 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med tullpliktig vara till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, om gärningen avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom tull eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgodoräknats någon eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Tullförseelse

7 § För tullförseelse döms till böter den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. en föreskrift i tullagstiftningen,

2. anmälningsskyldigheten i artikel 3 eller redovisningsskyldigheten i artikel 4 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, eller

3. rapporteringsskyldigheten i artikel 18a.4–6 i förordning (EG) nr 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett beslut som Tullverket har meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som

a) förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

b) omfattas av förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna en uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

8 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i någon av 1–6 §§, brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott eller terroristbrottslagen (2022:666).

Försök, förberedelse och stämpling

9 § För försök till tullbrott, grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med tullpliktig vara och för förberedelse eller stämpling till grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med tullpliktig vara döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Frivillig rättelse

10 § Den som frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att tull eller avgift som avses i 1–4 §§ kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 1–6 §§.

Särskilda bestämmelser om åtal

11 § Om ett brott som avses i 1 § eller försök till sådant brott eller brott som avses i 2 eller 4 § kan leda till att sanktionsavgift enligt 14 eller 16 § tas ut, får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Första stycket gäller även talan om förverkande enligt 13 §.

12 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Förverkande

13 § Om en vara har varit föremål för brott enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6 eller 9 § gäller bestämmelserna om förverkande i 16–18 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

Sanktionsavgift

När sanktionsavgift ska tas ut

14 § Sanktionsavgift ska tas ut vid överträdelser av tullagstiftningen. Med överträdelser av tullagstiftningen avses att någon av följande skyldigheter eller regler inte iakttas:

1. en skyldighet som innehavaren av ett tullbeslut har enligt beslutet,

2. skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheten enligt tullagstiftningen,

3. den bokföringsskyldighet som föreskrivs i tullagstiftningen, 4. reglerna om undandragande av varor från tullövervakning, 5. de skyldigheter som rör tullförfaranden,

6. en importörs skyldigheter enligt artikel 27.2 i förordning (EU) 2026/2018,

7. en exportörs skyldigheter enligt artikel 28.1 i förordning (EU) 2026/2018.

Sanktionsavgift ska tas ut av varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna eller som vidtagit den handling som leder till att överträdelsen inträffar.

Sanktionsavgift ska också tas ut av varje person som

1. var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen och som agerat för den persons räkning som avses i andra stycket eller som medverkat i den handling som gav upphov till överträdelsen, eller

2. förvärvat eller tagit hand om varor som omfattas av överträdelsen, och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen.

15 § Sanktionsavgift enligt 14 § ska endast tas ut om överträdelsen skett i en verksamhet där en svensk tullmyndighet är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2026/2108 eller denna lag.

16 § Sanktionsavgift ska tas ut av den som är gäldenär och som lämnat en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull, om

1. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak, och

2. det klart framgår att tull skulle ha undandragits det allmänna om uppgiften hade godtagits.

En uppgift ska inte anses vara felaktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Beräkning av sanktionsavgift

17 § Sanktionsavgift som tas ut enligt 14 § ska beräknas enligt 18–25 §§.

Sanktionsavgift som tas ut enligt 16 § ska beräknas enligt 26 §.

Hur sanktionsavgift ska bestämmas när tull undandragits

18 § Om det klart framgår att en överträdelse av tullagstiftningen innebär att tull skulle ha undandragits det allmänna om överträdelsen inte hade upptäckts, ska sanktionsavgiften vara 20 procent av den tull som i så fall skulle ha undandragits, om inte risken för att beloppet slutligen skulle komma att undandras varit obefintlig.

Första stycket ska endast tillämpas om den som sanktionsavgiften gäller är gäldenär för den tull som avses i första stycket.

Sanktionsavgiften ska vara 5 procent om undandragandet avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (2023:200).

19 § Sanktionsavgift enligt 18 § ska inte beräknas på underlag av sådan tull som

1. eftergetts eller återbetalats enligt artikel 217 i förordning (EU) 2026/2108, eller

2. upphört på någon annan grund än enligt artikel 223.1 a, b eller e i förordning (EU) 2026/2108.

Om underlaget för beräkning av sanktionsavgift med tillämpning av första stycket skulle uppgå till noll kronor, ska 18 § inte tillämpas.

20 § Sanktionsavgift enligt 18 § ska beräknas med en högre procentsats om det klart framgår att överträdelsen är särskilt allvarlig. Vid bedömningen av om överträdelsen är särskilt allvarlig ska det beaktas

1. om överträdelsen varit uppsåtlig,

2. om överträdelsen inverkat negativt på unionens eller medlemsstaternas skydds- och säkerhetsintressen, och

3. om omständigheterna till följd av överträdelsens art, allvar, upprepning eller varaktighet är försvårande.

Den förhöjda avgiften får uppgå till högst 40 procent av den tull som skulle ha undandragits om överträdelsen inte hade upptäckts. Om tullbeloppet består av mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (2023:200) får avgiften dock uppgå till högst 10 procent av det beloppet.

Hur sanktionsavgift ska bestämmas när möjligheterna till tullkontroll har

försvårats

21 § Om det klart framgår att en överträdelse medfört att varor undandragits från tullövervakning ska sanktionsavgiften bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Om det klart framgår att överträdelsen på något annat sätt har försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll ska avgiften bestämmas till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor.

Första stycket tillämpas endast om sanktionsavgiften inte ska beräknas enligt 18 §. Om det är uppenbart att försvårandet av tullkontroll är allvarligare än undandragandet av tull ska sanktionsavgift beräknas enligt första stycket i stället för enligt 18 §.

När storleken på sanktionsavgiften bestäms enligt första stycket ska följande beaktas

1. om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet,

2. vilken inverkan överträdelsen har på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, och

3. överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Hur sanktionsavgift ska bestämmas vid utebliven kompletterande

deklaration

22 § Om en överträdelse består i att den som har deklarerat varor med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då en sådan deklaration senast skulle ha lämnats, ska sanktionsavgiften vara 625 kronor eller, om den som avgiften gäller uppmanats att lämna deklaration men ändå inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, 1 250 kronor.

Första stycket tillämpas inte om sanktionsavgiften ska beräknas enligt 18 eller 21 §.

Hur sanktionsavgift ska bestämmas vid utebliven avräkningsnota

23 § Om en överträdelse består i underlåtenhet att fullgöra en skyldighet att lämna avräkningsnota enligt tullagstiftningen vid den tidpunkt då den senast skulle ha lämnats, ska sanktionsavgiften vara 1 000 kronor för den

första dagen avräkningsnotan är försenad, och därefter ytterligare 1 000 kronor per dag fram till dess att avräkningsnotan lämnas in.

Första stycket tillämpas inte om sanktionsavgiften ska beräknas enligt 18 eller 21 §.

Särskild beräkningsregel vid distansförsäljning

24 § Om förutsättningarna i artikel 276 i förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, är uppfyllda, ska sanktionsavgiften, i stället för enligt 18–23 §§, bestämmas till

1. minst 1 och högst 4 procent av det totala värdet av de varor som den ekonomiska aktören har importerat under de tolv månader som föregår överträdelsen i fall som avses i artikel 276.1, och

2. minst 3 och högst 6 procent av det värdet i fall som avses i artikel 276.4 eller artikel 276.5.

När storleken på sanktionsavgift bestäms enligt första stycket ska följande beaktas:

1. om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet,

2. vilken inverkan överträdelsen har på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, och

3. överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Hur sanktionsavgift ska beräknas i övriga fall

25 § Om ingen av bestämmelserna i 18–24 §§ är tillämplig ska sanktionsavgiften bestämmas till lägst 500 kronor och högst 10 000 kronor.

När storleken på sanktionsavgift bestäms enligt första stycket ska följande beaktas:

1. om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet,

2. vilken inverkan överträdelsen har på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, och

3. överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Sanktionsavgiftens storlek vid felaktig uppgift i överklagat ärende om tull

26 § I de fall som avses i 16 § ska sanktionsavgiften vara 20 procent av den tull som skulle ha undandragits det allmänna, om den felaktiga uppgiften hade godtagits.

Sanktionsavgiften ska dock vara 5 procent om undandragandet avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (2023:200).

Beslut om sanktionsavgift

27 § Frågor om sanktionsavgift prövas av Tullverket.

En sanktionsavgift tillfaller staten.

28 § Ett beslut om sanktionsavgift får inte meddelas om den som avgiften gäller inte har fått tillfälle att yttra sig inom fem år från den dag då överträdelsen ägde rum.

Ett beslut om sanktionsavgift enligt 16 § ska meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft.

29 § Sanktionsavgift får inte beslutas för en person som har avlidit.

30 § Tullverket får avstå från att ta ut sanktionsavgift enligt 14 § om överträdelsen har blivit föremål för en sanktion i en annan medlemsstat.

Befrielse från sanktionsavgift

31 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från sanktionsavgift om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. överträdelsen kan antas ha berott på a) ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

b) en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till överträdelsen,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut, utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. den som avgiften gäller har samarbetat med tullmyndigheten för att avhjälpa överträdelsen och mildra dess eventuella negativa effekter.

Betalning och verkställighet

32 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om sanktionsavgift:

a) artikel 212 i förordning (EU) 2026/2108, i den ursprungliga lydelsen, om anstånd med betalning,

b) 2 kap. 4 § om garanti, c) 2 kap. 7 § första stycket om betalning, d) 2 kap. 8 § om dröjsmålsränta, och e) 2 kap. 16 § om indrivning.

Det som sägs om tull och annan skatt än tull i de bestämmelserna ska då avse sanktionsavgift.

Vitesföreläggande

När ett föreläggande får förenas med vite

33 § Tullverket får förena ett föreläggande med vite

1. när Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för myndighetens kontrollverksamhet, och

2. om någon inte har lämnat en uppgift som krävs enligt tullagstiftningen.

Förbud mot att förena ett föreläggande med vite

34 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om

1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas eller dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till sanktionsavgift, och

2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Förhållandet mellan straffrättsliga och administrativa sanktioner

35 § Sanktionsavgift får inte tas ut om den överträdelse som kan leda till sanktionsavgift redan ligger till grund för en förundersökning om brott enligt denna lag, lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller lagen (2025:327) om internationella sanktioner, om förundersökningen avser samma fysiska person som sanktionsavgift skulle tas ut av.

Sanktionsavgift får dock tas ut, om undersökningsledare eller åklagare har beslutat att lägga ner förundersökningen eller om överträdelsen på annat sätt inte längre är föremål för utredning om brott och inte har prövats slutligt.

36 § Sanktionsavgift får inte tas ut om den överträdelse som kan leda till sanktionsavgift redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt denna lag, lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller lagen (2025:327) om internationella sanktioner och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som sanktionsavgift skulle tas ut av.

37 § Om Tullverket har beslutat att ta ut sanktionsavgift av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal mot, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den överträdelse som ligger till grund för beslutet om sanktionsavgift.

38 § Det får inte dömas till ansvar eller beslutas om sanktionsavgift enligt denna lag för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite, om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

6 kap.

1 §

Hos Tullverket ska det finnas ett Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut om får överklaga Tullverkets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg 1 § andra stycket, ränta och och förseningsavgift. sanktionsavgift.

2 §

Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen, 2. beslut enligt artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/1672, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

12 22 Senaste lydelse 2024:753.

Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen.

Prövningstillstånd krävs vid Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. överklagande till kammarrätten.

Detsamma gäller vid överklagande

i mål som avses i 5 kap. 19 §.

Överklagande av beslut om Överklagande av beslut om ränta ränta, tulltillägg och och sanktionsavgift förseningsavgift

7 §

Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller Bestämmelserna i 4–6 §§ gäller också överklagande av beslut om också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och försenings- ränta och sanktionsavgift. Vid avgift. överklagande av beslut om ränta

och sanktionsavgift som har beräknats enligt 5 kap. 18 § ska

även 3 § tillämpas.

Ett yrkande som avser tulltillägg Ett yrkande som avser sanktionsoch som görs av en gäldenär eller avgift som har beräknats enligt den som är skyldig att betala 5 kap. 18 § ska, oavsett skatten ska, oavsett tidsfristerna i tidsfristerna i 3 §, prövas om 3 §, prövas om beslutet om den tull beslutet om den tull som som tulltillägget avser inte har fått sanktionsavgiften är baserad på laga kraft. Detsamma gäller om inte har fått laga kraft. Detsamma Tullverket eller det allmänna gäller om Tullverket eller det ombudet framställt ett sådant allmänna ombudet har framställt yrkande till förmån för gäldenären ett sådant yrkande till förmån för eller den som är skyldig att betala den som avgiften gäller. Om skatten. Om yrkandet framställs yrkandet framställs först i domstol, först i domstol, kan domstolen kan domstolen besluta att det ska besluta att det ska tas upp till tas upp till prövning av Tullverket. prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i

fråga om förseningsavgift.

9 §

Bestämmelserna om Bestämmelserna om verkställighet av beslut som verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning överklagas i artikel 19 i förordning (EU) nr 952/2013, i den (EU) 2026/2108, i den ursprungliga ursprungliga lydelsen, tillämpas lydelsen, tillämpas även på beslut även på beslut om tulltillägg och om sanktionsavgift och beslut om förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas

till Tullverket.

13 Senaste lydelse 2023:209. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort. 23

annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller Talan om sanktionsavgift förseningsavgift

10 §

Om det allmänna ombudet har Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska överklagat ett beslut om tull som talan om tulltillägg eller lagts till grund för att beräkna förseningsavgift med anledning av sanktionsavgift enligt 5 kap. 18 §, beslutet föras samtidigt. ska talan om sanktionsavgift föras

samtidigt.

18 §

Den som har överklagat ett Om ett beslut om tull har

beslut i en fråga som har föranlett överklagats av den enskilde, och tulltillägg får även ta upp frågan tullens storlek har lagts till grund om tulltillägg om domstolen anser för beräkningen av en att tulltillägget utan olägenhet kan sanktionsavgift som tagits ut av prövas i målet. honom eller henne, får den enskilde

även ta upp frågan om

sanktionsavgift, om domstolen

anser att avgiften utan olägenhet

kan prövas i målet.

22 §

Förvaltningsrätten och kammar- Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling rätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller i ett mål om sanktionsavgift om en förseningsavgift om en enskild enskild begär det. Muntlig förbegär det. Muntlig förhandling handling behöver dock inte hållas, behöver dock inte hållas, om om sanktionsavgiften inte kommer tulltillägget eller försenings- att tas ut. avgiften inte kommer att tas ut.

26 §

Om Tullverket, efter att ha Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 8.2 i förordning (EU) 2026/2108, 952/2013, inte har meddelat ett inte har meddelat ett beslut inom beslut inom den tidsfrist som avses den tidsfrist som avses i artikel 8.3 i artikel 22.3 i den förordningen, får i den förordningen, får den sökande den sökande begära förklaring av begära att allmän allmän förvaltningsdomstol att förvaltningsdomstol förklarar att ärendet onödigt uppehålls. ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

7 kap.

9 §

I ärenden och mål om tull, skatt I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt ränta, sanktionsavgift och avgift denna lag tillämpas bestämmel- enligt denna lag tillämpas serna i skatteförfarandelagen bestämmelserna i skatteförfarande- (2011:1244) om lagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2. Bestämmelserna om sanktionsavgift tillämpas inte på förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller fortfarande för förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

2.2¶Förslag till lag om ändring i tullbefogenhetslagen (2024:710)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap. 6, 17, 18, 20 och 24 §§ och 6 kap. 11,15–17, 19 och 31 §§ tullbefogenhetslagen (2024:710) ska ha följande lydelse.

1 kap.

I 3 och 6 kap. finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den

12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella

rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den

23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur

unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005.

3 kap.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket och

tulltjänstemän de befogenheter som anges i 4 kap. och 6 kap. 5–10 §§.

17 §

18 §

Om en vara ska säljas enligt Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i tullkodexen får artikel 94 i tullkodexen får Tullverket se till att det görs på Tullverket se till att det görs på offentlig auktion (tullauktion), eller offentlig auktion (tullauktion), eller på något annat sätt om Tullverket på något annat sätt om Tullverket anser att det är lämpligare. anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket tullagen (2016:253) ska ta ut ett tullagen (2016:253) ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör belopp ur en vara som utgör garanti. garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselvillkor ska villkoret vara uppfyllt.

20 §

När artikel 198 i tullkodexen, i När artikel 94 i tullkodexen, i den den ursprungliga lydelsen, ursprungliga lydelsen, tillämpas, tillämpas, får varorna förstöras om får varorna förstöras om

1. det finns en risk för att de förlorar allt värde eller genomgår en väsentlig värdeminskning, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om upplysning i

19 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

24 §

Tullverket får förena ett Tullverket får förena ett föreläggande enligt 21 eller 22 § föreläggande enligt 21 eller 22 § med vite. Det gäller inte om med vite. Det gäller inte om omständigheterna är sådana som omständigheterna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tullagen anges i 5 kap. 34 § tullagen (2016:253). Beslutet om vite gäller (2016:253). Beslutet om vite gäller omedelbart. omedelbart.

6 kap.

11 §

Tullverket får besluta om revision för att

1. kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i tullkodexen, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är

riktiga och fullständiga,

2. göra sådana kontroller som 1. göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den avses i artikel 68 och sådana förordningen, i den ursprungliga undersökningar och analyser som lydelsen, och 27

avses i artikel 69 i tullkodexen, i

den ursprungliga lydelsen, och

3. kontrollera att den som för ut 2. kontrollera på plats hos den sådana varor som nämns i 2 § 1, 3 som för ut sådana varor som nämns och 7 inregränslagen (1996:701), i 2 § 1, 3 och 7 inregränslagen eller för in sådana varor som nämns (1996:701) eller för in sådana varor i 2 § 3 den lagen, har fullgjort sin som nämns i 2 § 3 den lagen, att anmälningsskyldighet enligt 3 § anmälningsskyldigheten enligt 3 § samma lag. Sådana revisioner får samma lag har fullgjorts.

göras hos den som för in eller för ut

varorna.

15 §

Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 21 §.

Vid en revision som syftar till en Vid en revision som syftar till sådan kontroll som avses i 11 § 2 sådana kontroller som avses i framgår revisorns befogenheter av 11 § 1 framgår revisorns artikel 48 i tullkodexen. befogenheter av artiklarna 68 och

69 i tullkodexen.

Vid en revision som syftar till en Vid en revision som syftar till en sådan kontroll som avses i 11 § 3 sådan kontroll som avses i 11 § 2 får revisorn får revisorn

1. granska lager, maskiner och inventarier, 2. besiktiga verksamhetslokaler, och 3. ta prov på varor.

16 § Den reviderade ska lämna tillträde till verksamhetslokalerna för

1. granskning av handlingar enligt 15 § första stycket om granskningen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats,

2. sådana åtgärder som i övrigt 2. sådana åtgärder som i övrigt avses i artikel 48 i tullkodexen, i avses i artiklarna 68 och 69 i den ursprungliga lydelsen, och tullkodexen, i den ursprungliga

lydelsen, och

3. sådana åtgärder som avses i 15 § tredje stycket.

I andra fall än sådana som avses Revisionen ska genomföras i i första stycket 1 får en revision verksamhetslokalerna om den genomföras i verksamhets- reviderade begär det och revisionen lokalerna om den reviderade kan genomföras där utan betydande medger det. Revisionen ska genom- svårighet. föras i verksamhetslokalerna om den reviderade begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs i verksamhetslokalerna, ska den reviderade ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

17 §

Att den reviderade ska Vid en kontroll enligt 11 § 1 ska tillhandahålla revisorn de den reviderade tillhandahålla handlingar och lämna de revisorn de handlingar och lämna upplysningar samt i övrigt ge de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen vid kontroll enligt vid revisionen.

11 § 1 eller 2 följer av artikel 15.1 i

tullkodexen.

Vid en kontroll enligt 11 § 3 ska Vid en kontroll enligt 11 § 2 ska den reviderade tillhandahålla den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för de upplysningar som behövs för revisionen. revisionen.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

19 §

Tullverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 16, 17 eller 18 § att fullgöra dem.

Ett beslut om föreläggande enligt Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. första stycket får förenas med vite. Det gäller dock inte om omständig- Det gäller dock inte om omständigheterna är sådana som anges i heterna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tullagen (2016:253). 5 kap. 34 § tullagen (2016:253). Beslutet om vite gäller omedelbart. Beslutet om vite gäller omedelbart.

31 §

I ett ärende om sådan skatt som I ett ärende om sådan skatt som avses i 2 kap. 1 § första stycket avses i 2 kap. 1 § första stycket tullagen (2016:253) gäller tullagen (2016:253) gäller regleringen i detta kapitel om regleringen i detta kapitel om revision. Vid revisionen tillämpas revision. Vid revisionen tillämpas det som sägs om tillhandahållande det som sägs om tillhandahållande av uppgifter m.m. och om revision av uppgifter m.m. och om revision i de artiklar som anges i 11 § 1 och i de artiklar som anges i 11 § 1. 2.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.3¶Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) ska ha följande lydelse.

1 §

Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan

avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

2. skatt enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel

3. skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande

I tullbefogenhetslagen (2024:710) finns bestämmelser om utredning och

lagföring av brott som avses i 2–4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen

(1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. ska ha följande lydelse.

2 §

4 §

Senaste lydelse 2000:1282. Senaste lydelse 2000:1282. 31

försäljning inte ske, bestämmer kan ske, bestämmer tillsynsmyndigheten hur det skall tillsynsmyndigheten hur varan ska förfaras med varan. hanteras.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.5¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 8–10 §§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

1 §

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,

1 Senaste lydelse 2022:1002. 33

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/2321 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) nr 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/825 av den 30 maj 2018 om ändring av förordning (EU) nr 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) nr 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/755 av den 29 april 2015 om gemensamma regler för import från vissa tredjeländer, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/936 av den 9 juni 2015 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import.

I denna lag finns kompletterande I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra bestämmelser till de i första–tredje och tredje styckena angivna styckena angivna bestämmelserna. bestämmelserna.

8 §

Vid kontroll av uppgift som Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestäm- ansökan om sådant intyg är melserna i 1 kap. 13 §, 4 kap. 5, 16, följande bestämmelser tillämpliga: 17 och 24–43 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:253) tillämpliga.

1. 1 kap. 13 §, 3 kap. 9 § samt

5 kap. 33 och 34 §§ tullagen

(2016:253), och

2. 3 kap. 10, 16, 21 och 22 §§

samt 6 kap. 11–30 §§

tullbefogenhetslagen (2024:710).

9 §

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av

2 Senaste lydelse 2016:262. 3 34 Senaste lydelse 2016:262.

regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt Om ett föreläggande enligt andra andra stycket räkenskaper som förs stycket avser räkenskaper som förs med hjälp av automatisk data- med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran behandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk data- medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av behandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 4 kap. 26– även bestämmelserna i 6 kap. 11–

43 §§ tullagen (2016:253) 30 §§ tullbefogenhetslagen

tillämpliga. (2024:710) tillämpliga.

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter

1. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EU:s institutioner, och

2. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser som EU har ingått.

Regeringen får även meddela föreskrifter

1. om sådana villkor för frihet 1. om sådana villkor för frihet från tull som avses i artiklarna 4 från tull som avses i artiklarna 4 och 11 i Protokoll (nr 7) om och 11 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet Europeiska unionens immunitet och privilegier, och och privilegier, och

2. om tullfrihet inom området för sådana överenskommelser och internationella konventioner som avses i artikel 128.1 b, c, d, e och f i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

4 Senaste lydelse 2022:1002. 35

2.6¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ och 4 kap. 1 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 §

Rätt till frihet från skatt vid import enligt 2 § föreligger inte om den

1. kapitalvaror och annan utrustning som importeras i samband med att

verksamhet överförs från tredjeland till unionen,

2. undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel,

vetenskapliga instrument och apparater i andra fall än dem som anges i 7

3. skattemärken eller liknande bevis på betalning av skatt eller avgift i

5 §

Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från

EU till tredjeland förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har

bearbetats under tiden de varit utförda från EU.

Senaste lydelse 2020:1163. 36 Senaste lydelse 2023:202.

tulltaxe- och statistiknomen- 952/2013. Varor som är tullfria klaturen och om Gemensamma enligt rådets förordning (EEG) nr tulltaxan ska behandlas som om de 2658/87 av den 23 juli 1987 om varit tullbelagda. tulltaxe- och statistik-

nomenklaturen och om Gemen-

samma tulltaxan ska behandlas som

om de varit tullbelagda.

Frihet från skatt enligt första stycket medges inte

– om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller

– om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln.

Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln.

I mervärdesskattelagen I mervärdesskattelagen (2023:200) finns särskilda bestäm- (2023:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning melser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje av varor som bearbetats i land. tredjeland.

4 kap.

1 §

Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle ha tagits ut om

1. importen inte har kommersiell karaktär,

2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och

3. den som ska betala tullen och 3. den som ska betala tullen och skatten inte begär, när varorna skatten inte begär, innan varorna deklareras för övergång till fri hänförs till förfarandet för omsättning, att denna bestämmelse övergång till fri omsättning, att inte ska tillämpas. denna bestämmelse inte ska

tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

3 Senaste lydelse 2016:263. 37

2.7¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 c, 7 och 19 §§, 2 kap. 8 §, 4 kap. 15 §, 4 a kap. 2, 6 och 7 §§, 5 kap. 13–15 §§ och 6 kap. 7–9 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

1 kap.

– punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den

19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga

7 §

Senaste lydelse 2022:166. 38 Senaste lydelse 2022:166.

uppkommit eller skulle ha uppkommit om produkten hade uppkommit om produkten hade varit belagd med tull. Med otillåten varit belagd med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatte- Europeiska unionens punktskatte- område om de skyldigheter som område om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. införsel inte har fullgjorts.

Med export avses att en produkt, direkt från Sverige eller via ett annat EU-land, förs ut från EU.

Med EU eller ett EU-land avses de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde. Med ett tredjeland avses länder och områden utanför detta skatteområde.

19 §

Med deklarant, tullskuld, Med EU:s tulldatacentral, unionsvara och icke-unionsvara tullombud, tullskuld, unionsvara, avses detsamma som i artikel 5 i icke-unionsvara och förfarandet för unionstullkodexen. extern transitering avses detsamma

som i unionstullkodexen.

Med förfarandet för extern Med deklarant avses den person transitering avses förfarandet som i enlighet med enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen lämnar en

unionstullkodexen, när förfarandet tulldeklaration, en deklaration för används för punktskattepliktiga tillfällig lagring, en summarisk varor enligt artikel 189.4 i införseldeklaration, en summarisk

kommissionens delegerade utförseldeklaration, en deklaration

förordning (EU) 2015/2446 av den om återexport eller en anmälan om 28 juli 2015 om komplettering av återexport i eget namn, eller den

Europaparlamentets och rådets person i vars namn en sådan

förordning (EU) nr 952/2013 vad deklaration eller anmälan lämnas.

gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens

tullkodex.

2 kap.

8 §

Skatt enligt 1 § första stycket 3 b ska inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märk- och färgämnen som avses i 1 § första stycket 3 a

1. vid import senast när produkten deklareras för övergång till fri omsättning, eller

2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för produkten inträder enligt 5 kap.

3 Senaste lydelse 2026:33. 4 Senaste lydelse 2022:166. 39

Om tulldeklaration för importen Om tulldeklaration för importen lämnas i ett annat EU-land med lämnas i ett annat EU-land eller om stöd av ett sådant tillstånd för bränslet förs in från något av de centraliserad klarering som avses i territorier som anges i 2 § lagen artikel 179 i unionstullkodexen (2022:157) om Europeiska eller om bränslet förs in från något unionens punktskatteområde, ska av de territorier som anges i 2 § första stycket 2 tillämpas. lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde, ska första stycket 2 tillämpas.

Märkning och färgning enligt första stycket får i Sverige göras endast på en depå som är godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 och på ett skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för märkning och färgning i fall som avses i 2.

4 kap.

15 §

Som registrerad avsändare får Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovs- bränsle under ett uppskovsförfarande vid bränslets övergång förfarande vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 till fri omsättning enligt unionsi unionstullkodexen eller, om det är tullkodexen eller, om det är fråga fråga om en unionsvara, vid den om en unionsvara, vid den tidpunkt tidpunkt då skyldigheterna enligt då skyldigheterna enligt tullagstifttullagstiftningen fullgjorts. För ningen fullgjorts. För godkännande godkännande krävs att den som krävs att den som ansöker om att bli ansöker om att bli godkänd är godkänd är lämplig att vara lämplig att vara registrerad registrerad avsändare med hänsyn avsändare med hänsyn till sina till sina ekonomiska förhållanden ekonomiska förhållanden och och omständigheterna i övrigt. omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om säkerhet för Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 5 och 7 §§ tillämpas även skatten i 5 och 7 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under sägs där om flyttningar under uppskovsförfarandet ska då avse uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 a kap. 3 och flyttningar enligt 4 a kap. 3 och 4 §§. 4 §§.

4 a kap.

2 §

Under uppskovsförfarandet får bränsle flyttas från ett skatteupplag till

1. ett annat skatteupplag,

2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land,

5 Senaste lydelse 2022:166. 6 40 Senaste lydelse 2026:33.

3. en plats där det skattepliktiga bränslet lämnar EU,

4. ett utförseltullkontor som 4. ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, förfarandet för extern transitering, i eller de fall punktskattepliktiga varor

som har tullstatus som unionsvaror vid export får hänföras till det förfarandet enligt unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den

förordningen, eller

5. någon av följande mottagare:

a) en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat,

b) en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation,

c) väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit bränslet flyttas och som deltar i försvarsinsatser för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om bränslet är avsett för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

d) väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit bränslet flyttas och som är part i nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

e) Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade i Cypern i enlighet med fördraget om upprättande av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller

f) mottagare i ett annat EU-land för konsumtion enligt ett avtal som ingåtts med tredjeländer eller internationella organisationer, förutsatt att avtalet är tillåtet eller godkänt med hänsyn till undantag från mervärdesskatt.

Första stycket 5 gäller om bränslet flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från bränsleskatt gäller i det andra EU-landet.

6 §

Vid flyttning under uppskovs- Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import förfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstull- lämna följande till Tullverket: kodexen till Tullverket lämna

7 Senaste lydelse 2022:166. 41

1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen,

2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som bränslet sänds till, och

3. bevis för att avsikten är att det importerade bränslet ska avsändas under uppskovsförfarandet.

Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag.

Om tulldeklaration för bränslet Om tulldeklaration för bränslet ges in i ett annat EU-land med stöd lämnas in i ett annat EU-land får av ett tillstånd för centraliserad uppgifterna i första stycket lämnas klarering enligt artikel 179 i i tulldeklarationen i det andra unionstullkodexen, får uppgifterna i EU-landet. första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet.

7 §

En flyttning under uppskovs- En flyttning under uppskovsförfarandet påbörjas när bränslet förfarandet påbörjas när bränslet lämnar skatteupplaget. Vid import lämnar skatteupplaget. Vid import påbörjas flyttningen när bränslet påbörjas flyttningen när bränslet övergår till fri omsättning enligt övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. unionstullkodexen.

En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot bränslet på en sådan destination som avses i 2–4 §§. Vid export avslutas flyttningen när bränslet har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 2 § första stycket 4 avslutas flyttningen när bränslet har hänförts till förfarandet för extern transitering.

5 kap.

13 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av bränsle till import eller otillåten införsel av Sverige är deklaranten eller varje bränsle till Sverige. Vid indirekt annan person enligt artikel 77.3 i ombudskap ska också den för vars unionstullkodexen och, vid otillåten räkning tullombudet agerar vara införsel, varje annan person som är skattskyldig. Om en tulldeklaration involverad i den otillåtna införseln. upprättas på grundval av uppgifter

som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga, också

vara skattskyldig. Vid otillåten

8 Senaste lydelse 2026:33. 9 42 Senaste lydelse 2022:166.

införsel ska därutöver varje annan

person som är involverad i den

otillåtna införseln vara

skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel bränslet hade varit belagt med tull. 77.3 i unionstullkodexen om bränslet hade varit belagt med tull

och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i

den otillåtna införseln.

14 §

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en belagt med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten vid den tidpunkt med stöd av ett sådant tillstånd för då tullskulden uppkommer eller centraliserad klarering som avses i skulle ha uppkommit i det andra artikel 179 i unionstullkodexen, EU-landet. inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

15 §

Skattskyldighet vid import gäller Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om bränsle som från inte i fråga om bränsle som avsänds platsen för import avsänds av en från platsen för import av en

10 Senaste lydelse 2022:166. 11 Senaste lydelse 2022:166. 43

registrerad avsändare och flyttas registrerad avsändare och flyttas enligt 4 a kap. 3–5 §§. enligt 4 a kap. 3–5 §§.

Skattskyldighet vid otillåten Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om införsel gäller inte i fråga om bränsle för vilket tullskulden har bränsle för vilket tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 upphört i enlighet med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i unionsvaror ska första meningen första meningen tillämpas som om tillämpas som om bränslet hade bränslet hade varit belagt med tull. varit belagt med tull.

6 kap.

7 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av bränslen till import eller otillåten införsel av Sverige är deklaranten eller varje bränslen till Sverige. Vid indirekt annan person enligt artikel 77.3 i ombudskap ska också den för vars unionstullkodexen och, vid otillåten räkning tullombudet agerar vara införsel, varje annan person som är skattskyldig. Om en tulldeklaration involverad i den otillåtna införseln. upprättas på grundval av uppgifter

som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga, också vara

skattskyldig. Vid otillåten införsel

ska därutöver varje annan person

som är involverad i den otillåtna

införseln vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första

varje annan person som hade varit

12 44 Senaste lydelse 2022:166.

skyldig att betala tull enligt artikel stycket hade varit skattskyldig om 77.3 i unionstullkodexen om bränslet hade varit belagt med tull. bränslet hade varit belagt med tull

och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i

den otillåtna införseln.

8 §

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en belagt med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten vid den tidpunkt med stöd av ett sådant tillstånd för då tullskuld uppkommer eller centraliserad klarering som avses i skulle ha uppkommit i det andra artikel 179 i unionstullkodexen, EU-landet. inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

9 §

Skattskyldighet vid import gäller Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om bränsle som ägs av inte i fråga om bränsle som ägs av en godkänd lagerhållare vid en godkänd lagerhållare vid bränslets övergång till fri bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i omsättning enligt unionstullunionstullkodexen eller, om det är kodexen eller, om det är fråga om fråga om en unionsvara, vid den en unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstifttullagstiftningen fullgjorts. ningen fullgjorts.

Från skattskyldighet vid otillåten Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas bränsle för vilket införsel undantas bränsle för vilket tullskulden har upphört i enlighet tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som införsel av unionsvaror ska första sägs i första meningen tillämpas meningen tillämpas som om som om bränslet hade varit belagt bränslet hade varit belagt med tull. med tull.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

13 Senaste lydelse 2022:166. 14 Senaste lydelse 2022:166. 45

2.8¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506)

om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1998:506) om flyttning och

1 kontroll av vissa punktskattepliktiga varor ska ha följande lydelse.

5 kap.

1 §

Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid

med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 5 kap. eller 6 kap. 5 eller 7 §

tullbefogenhetslagen (2024:710) ska inte dömas till ansvar enligt första

Senaste lydelse av lagens rubrik 2024:735. 46 Senaste lydelse 2024:735.

Ansvar för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller i tullagen

(2016:253).

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.9¶Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:445) om exportbutiker ska ha följande lydelse.

2 §

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.10¶Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse.

2 §

a) varor som inte har beskattats med mervärdesskatt eller, i fråga om punktskattepliktiga varor, punktskatt i Sverige, och

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga,

nikotinprodukter: e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter enligt lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

1 Senaste lydelse 2018:699. 49

2.11¶Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1225) om straff för smuggling

dels att 8–11 §§ ska upphöra att gälla och rubriken närmast före 8 § ska utgå,

dels att 2, 12–15 och 20 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

2 §

Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut

från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen

2. vapen: sådana skjutvapen som avses i vapenlagen (2026:408) samt

sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 4 § vapenlagen,

3. explosiva varor: sådana varor som anges i 4 § lagen (2010:1011) om

brandfarliga och explosiva varor, och

12 §

Senaste lydelse av

8 § 2021:1152

10 § 2026:1321.

Senaste lydelse 2026:417. 50 Senaste lydelse 2026:417.

kring denna, egendomens kring denna, egendomens beskaffenhet och värde samt övriga beskaffenhet och värde samt övriga omständligheter. omständigheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varan varit föremål för brott, döms till böter. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Ansvar enligt första eller andra stycket ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i

– 1 § första stycket 1, 3 eller 4 narkotikastrafflagen (1968:64) eller i 2 eller 3 a § narkotikastrafflagen jämförd med dessa bestämmelser,

– 18 kap. 1 eller 2 § vapenlagen (2026:408), eller

– 29 § andra stycket 2 eller 29 a § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

13 §

Om ett brott som avses i 12 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med smuggelgods till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfatt- systematiskt eller i större ning, om gärningen avsett omfattning eller om gärningen befattning med varor som varit annars varit av särskilt farlig art. föremål för brott varigenom tull,

annan skatt eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgodoräknats

någon eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

14 §

För försök till smuggling, grov För försök till smuggling, grov smuggling, narkotikasmuggling, smuggling, narkotikasmuggling, ringa narkotikasmuggling, grov ringa narkotikasmuggling, grov narkotikasmuggling, synnerligen narkotikasmuggling, synnerligen grov narkotikasmuggling, vapen- grov narkotikasmuggling, vapensmuggling, ringa vapensmuggling, smuggling, ringa vapensmuggling, grov vapensmuggling, synnerligen grov vapensmuggling, synnerligen grov vapensmuggling, smuggling grov vapensmuggling, smuggling av explosiv vara, ringa smuggling av explosiv vara, ringa smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara, synnerligen grov av explosiv vara, synnerligen grov smuggling av explosiv vara, smuggling av explosiv vara eller tullbrott, grovt tullbrott eller grov grov olovlig befattning med

4 Senaste lydelse 2026:1321. 5 Senaste lydelse 2020:901. 51

olovlig befattning med smuggel- smuggelgods samt för förberedelse gods samt för förberedelse eller eller stämpling till grov smuggling, stämpling till grov smuggling, narkotikasmuggling, grov narkonarkotikasmuggling, grov narko- tikasmuggling, synnerligen grov tikasmuggling, synnerligen grov narkotikasmuggling, vapensmuggnarkotikasmuggling, vapensmugg- ling, grov vapensmuggling, synnerling, grov vapensmuggling, synner- ligen grov vapensmuggling, ligen grov vapensmuggling, smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara, smuggling av explosiv vara, synnerligen grov smuggling av synnerligen grov smuggling av explosiv vara eller grov olovlig explosiv vara, grovt tullbrott eller befattning med smuggelgods döms grov olovlig befattning med det till ansvar enligt 23 kap. smuggelgods döms det till ansvar brottsbalken. Detsamma gäller för enligt 23 kap. brottsbalken. Det- förberedelse till ringa narkotikasamma gäller för förberedelse till smuggling eller ringa vapenringa narkotikasmuggling eller smuggling. ringa vapensmuggling.

15 §

Den som frivilligt undanröjer Den som frivilligt undanröjer en sådan fara som avses i 3 § andra sådan fara som avses i 3 § andra stycket eller 6, 6 a eller 6 b § stycket eller 6, 6 a eller 6 b § tillsammans med den bestämmel- tillsammans med den bestämmelsen eller i 7 §, döms inte till ansvar sen eller i 7 §, döms inte till ansvar enligt den bestämmelsen. Den som enligt den bestämmelsen.

frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att tull, annan skatt eller avgift

som avses i 8–11 §§ kan påföras,

tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till

ansvar enligt 8–13 §§.

20 §

Kan brott som avses i Om ett brott som avses i 3 eller

1. 3 eller 4 § eller försök till 4 § eller försök till sådant brott eller sådant brott eller 7 § föranleda att brott som avses i 7 § kan leda till att en sådan avgift som avses i 3 § en avgift enligt 3 § lagen (1975:85) lagen (1975:85) med be- med bemyndigande att meddela myndigande att meddela före- föreskrifter om in- eller utförsel av skrifter om in- eller utförsel av varor påförs, får åtal för brottet varor påförs, eller väckas endast om det är påkallat av

2. 8 eller 9 § eller försök till särskilda skäl.

sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 5 kap. 5–10 §§ tullagen (2026:253) påförs

6 Senaste lydelse 2020:901. 7 52 Senaste lydelse 2024:842.

får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Vad som sägs i första stycket Första stycket gäller även talan gäller även talan om förverkande på om förverkande på grund av brott grund av brott enligt denna lag. enligt denna lag.

20 a § Om Tullverket har beslutat att ta

ut sanktionsavgift enligt 5 kap.

tullagen (2016:253) av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den överträdelse som ligger till grund

för beslutet om sanktionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

8 Tidigare 20 a § upphävd genom 2024:739. 53

2.12¶Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.13¶Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

4 kap.

3 §

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska hamnskyddsorganet biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

1

Senaste lydelse 2016:281. 55

2.14¶Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 och 3 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

27 kap.

Sekretess gäller i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller

fastställande av underlag för bestämmande av skatt eller som avser

fastighetstaxering för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska

1. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur en automatiserad

uppgiftssamling som har upprättats av Skatteverket och används i

verksamhet som avses i 2 § beskattningsdatalagen (2026:125) för uppgift

om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,

2. hos kommun eller region för uppgift om en enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden som Skatterättsnämnden har lämnat i ett ärende

om förhandsbesked i en skatte- eller taxeringsfråga, och

3. hos Försäkringskassan för uppgift om en enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden som Skatteverket har lämnat i ett ärende om

16 september 2026 om fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr

952/2013. Med verksamhet som

avser bestämmande av skatt

jämställs verksamhet som avser

bestämmande av pensions-

grundande inkomst.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3, 4 eller 6 §.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.

3 §

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller för uppgift hos Tullverket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

Motsvarande sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur en automatiserad uppgiftssamling som har upprättats av Tullverket och används i sådan verksamhet som avses i 2 § tulldatalagen (2026:127) för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

Sekretess motsvarande första

stycket gäller också i verksamhet

som avser förande av eller uttag ur

en automatiserad uppgiftssamling

som har upprättats i enlighet med

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2026/2108, för

uppgift om en enskilds personliga

eller ekonomiska förhållanden.

Första och andra styckena gäller Första–tredje styckena gäller inte inte om annat följer av 6 §. om annat följer av 6 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

1 Senaste lydelse 2026:145. 57

2.15¶Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

12 kap.

5 §

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.16¶Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik

Härigenom föreskrivs att 2, 2 a, 7 a, 9 och 12 §§ lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik ska ha följande lydelse.

2 §

– bromförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet brom,

– klorförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet klor,

– fosforförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet fosfor,

– homogent material: ett material som har samma fysikaliska egenskaper i hela materialet och som på mekanisk väg inte kan sönderdelas i olika material,

– yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller

2. en fysisk person och avser varor som inte är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

– konsument: en köpare för vilken köpet inte är en yrkesmässig aktivitet,

– EU eller EU-land: de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde,

– tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde,

– distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och där köpet inte är yrkesmässigt för köparen,

– undantagen säljare: en säljare som inte är godkänd som lagerhållare enligt 10 §, registrerad mottagare enligt 10 a § eller registrerad EUhandlare enligt 10 b § och vars årliga försäljning av skattepliktiga varor till Sverige inte överskrider 100 000 kronor för innevarande eller föregående kalenderår,

Vid beräkningen av den årliga försäljningen för undantagna säljare enligt första stycket ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja.

2 a §

Med import avses i denna lag Med import avses i denna lag varors övergång till fri omsättning i varors övergång till fri omsättning enlighet med artikel 201 i enligt unionstullkodexen. Med unionstullkodexen. Med import import avses även införsel till EU avses även införsel till EU av av unionsvaror från något av de unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. har fullgjorts.

Med otillåten införsel avses Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i övergång till fri omsättning enligt enlighet med artikel 201 i unions- unionstullkodexen och för vilka en tullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel tullskuld i enlighet med artikel 79.1 185.1 i unionstullkodexen har uppi unionstullkodexen har upp- kommit eller skulle ha uppkommit kommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med om varorna hade varit belagda med tull. Med otillåten införsel avses tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagskyldigheter som följer av tullag- stiftningen vid sådan införsel inte stiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. har fullgjorts.

Med export avses att en vara, direkt från Sverige eller via ett annat EUland, förs ut från EU.

Med deklarant, tullskuld och Med EU:s tulldatacentral, unionsvara avses i denna lag tullombud, tullskuld och detsamma som i artikel 5 i unionsvara avses i denna lag unionstullkodexen. detsamma som i artikel 5 i

unionstullkodexen.

Med deklarant avses den person som i enlighet med unionstullkodexen lämnar en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk

2 60 Senaste lydelse 2026:34.

utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport i eget namn, eller den person i vars namn en sådan

deklaration eller anmälan lämnas.

7 a §

Om det när skattskyldighet Om det när skattskyldighet inträder enligt 12 § första stycket 4 inträder enligt 12 § första stycket 4 eller andra stycket inte går att utläsa eller andra stycket inte går att utläsa en varas nettovikt av en tull- en varas nettovikt av en tulldeklaration, ska skatt i stället för deklaration eller av motsvarande vad som anges i 3 § andra–fjärde information som har tillhandastyckena och 4 § tas ut med hållits i EU:s tulldatacentral, ska följande belopp: skatt i stället för vad som anges i

3 § andra–fjärde styckena och 4 §

tas ut med följande belopp: – KN-nr 8471 30: 400 kr/vara, – KN-nr 8508 11: 77 kr/vara, – KN-nr 8516 50: 187 kr/vara, – KN-nr 8517 11 eller 8527 12: 80 kr/vara, – KN-nr 8517 13 eller 8517 14: 38 kr/vara,

– KN-nr 8517 18, 8521 90, 8527 13, 8527 19, 8527 91, 8527 92 eller 8527 99: 160 kr/vara,

– KN-nr 8517 62: 139 kr/vara, – KN-nr 8519 81, 8519 89 eller 8521 10: 320 kr/vara,

– KN-nr 8418 10, 8418 21, 8418 29, 8418 30, 8418 40, 8422 11, 8450 11, 8450 12, 8450 19, 8451 21, 8471 41, 8471 49, 8516 60, 8519 30, 8528 42, 8528 49, 8528 52, 8528 59, 8528 71, 8528 72, 8528 73 eller 9504 50: 487 kr/vara.

9 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av skattepliktiga import eller otillåten införsel av varor till Sverige som är skattepliktiga varor till Sverige som yrkesmässig för någon av de är yrkesmässig för någon av de inblandade parterna är deklaranten inblandade parterna. Vid indirekt eller varje annan person enligt ombudskap ska också den för vars artikel 77.3 i unionstullkodexen räkning tullombudet agerar vara och, vid otillåten införsel, varje skattskyldig. Om en tulldeklaration annan person som är involverad i upprättas på grundval av uppgifter den otillåtna införseln. som leder till att importtullar helt

eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa

3 Senaste lydelse 2022:1774. 4 Senaste lydelse 2022:176. 61

uppgifter var felaktiga, också vara

skattskyldig. Vid otillåten införsel

ska därutöver varje annan person

som är involverad i den otillåtna

införseln vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel varan hade varit belagd med tull. 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull, och vid

otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den

otillåtna införseln.

Från skattskyldighet vid import Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen unionstullkodexen eller, om det är eller, om det är fråga om en fråga om en unionsvara, vid den unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstift- tullagstiftningen fullgjorts. ningen fullgjorts.

Från skattskyldighet vid otillåten Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som införsel av unionsvaror ska första sägs i första meningen tillämpas meningen tillämpas som om varan som om varan hade varit belagd hade varit belagd med tull. med tull.

12 § Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när

5 62 Senaste lydelse 2025:274.

a) en skattepliktig vara efter försäljning från lagerhållaren levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) en skattepliktig vara tas till ett försäljningsställe för detaljförsäljning,

c) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

d) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, eller

e) en skattepliktig vara förs in till Sverige efter det att lagerhållaren har förmedlat en distansförsäljning av varan från en undantagen säljare,

2. för den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när den skattepliktiga varan tillverkas,

3. för den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 2, 3, 4, 5 eller 7, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige,

4. för den som är skattskyldig enligt 9 §, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en belagd med tull, inträder skatttulldeklaration ges in i det landet skyldigheten för den som är med stöd av ett sådant tillstånd för skattskyldig enligt 9 § vid den centraliserad klarering som avses i tidpunkt då tullskulden uppkommer artikel 179 i unionstullkodexen, eller skulle ha uppkommit i det inträder skattskyldigheten för den andra EU-landet. som är skattskyldig enligt 9 § vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.17¶Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.

18 kap.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.18¶Förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter

Härigenom föreskrivs att 2, 2 a, 7 och 11 §§ lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska ha följande lydelse.

2 §

– e-vätskor: vätskor som innehåller nikotin,

– högkoncentrerade e-vätskor: e-vätskor med en koncentration nikotin som uppgår till minst 15 men inte överstiger 20 milligram per milliliter vätska,

– andra nikotinhaltiga produkter: nikotinhaltiga produkter för användning i mun eller näsa, med undantag för e-vätskor och produkter som innehåller tobak och som är hänförliga till kapitel 24 i den lydelse av Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 1 januari 2017,

– yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller

2. en enskild person om den avser varor som inte är avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk,

– EU eller EU-land: de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde,

– tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde,

– distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och köpet inte är yrkesmässigt för köparen,

– förordning (EG) nr 1272/2008: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 i den lydelse som gällde den 1 januari 2020,

1 Senaste lydelse 2022:179. 65

– förordning (EU) 2017/745: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561.

2 a §

Med import avses i denna lag Med import avses i denna lag varors övergång till fri omsättning i varors övergång till fri omsättning enlighet med artikel 201 i enligt unionstullkodexen. Med unionstullkodexen. Med import import avses även införsel till EU avses även införsel till EU av av unionsvaror från något av de unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. har fullgjorts.

Med otillåten införsel avses Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i övergång till fri omsättning enligt enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel tullskuld i enlighet med artikel 79.1 185.1 i unionstullkodexen har i unionstullkodexen har upp- uppkommit eller skulle ha kommit eller skulle ha uppkommit uppkommit om varorna hade varit om varorna hade varit belagda med belagda med tull. Med otillåten tull. Med otillåten införsel avses införsel avses även införsel till EU även införsel till EU av unionsvaror av unionsvaror från något av de från något av de territorier som territorier som anges i 2 § lagen om anges i 2 § lagen om Europeiska Europeiska unionens punktskatteunionens punktskatteområde om de område om de skyldigheter som skyldigheter som följer av följer av tullagstiftningen vid sådan tullagstiftningen vid sådan införsel införsel inte har fullgjorts. inte har fullgjorts.

Med export avses att en vara, direkt från Sverige eller via ett annat EUland, förs ut från EU.

Med deklarant, tullskuld och Med EU:s tulldatacentral, unionsvara avses i denna lag tullombud, tullskuld och detsamma som i artikel 5 i unionsvara avses i denna lag unionstullkodexen. detsamma som i unionstull-

kodexen.

Med deklarant avses i denna lag den person som i enlighet med unionstullkodexen lämnar en

2 66 Senaste lydelse 2026:35.

tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport i eget namn, eller den person i vars namn en sådan

deklaration eller anmälan lämnas.

7 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av skattepliktiga import eller otillåten införsel av varor till Sverige är deklaranten skattepliktiga varor till Sverige. Vid eller varje annan person enligt indirekt ombudskap ska också den artikel 77.3 i unionstullkodexen för vars räkning tullombudet och, vid otillåten införsel, varje agerar vara skattskyldig. Om en annan person som är involverad i tulldeklaration upprättas på den otillåtna införseln. grundval av uppgifter som leder till

att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var

felaktiga, också vara skattskyldig.

Vid otillåten införsel ska därutöver

varje annan person som är

involverad i den otillåtna införseln

vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel varan hade varit belagd med tull. 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull, och vid

otillåten införsel, varje annan

3 Senaste lydelse 2022:179. 67

person som är involverad i den

otillåtna införseln.

Från skattskyldighet vid import Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen unionstullkodexen eller, om det är eller, om det är fråga om en fråga om en unionsvara, vid den unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. tullagstiftningen fullgjorts.

Från skattskyldighet vid otillåten Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som införsel av unionsvaror ska första sägs i första meningen tillämpas meningen tillämpas som om varan som om varan hade varit belagd hade varit belagd med tull. med tull.

11 § Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när

a) en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller

c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager,

2. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 a, när den skattepliktiga varan tillverkas,

3. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 b eller c, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige,

4. för den som är skattskyldig enligt 6 § 3, när den skattepliktiga varan används för annat ändamål än det avsedda,

5. för den som är skattskyldig enligt 7 §, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en belagd med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten för den som är med stöd av ett sådant tillstånd för skattskyldig enligt 7 § vid den centraliserad klarering som avses i tidpunkt då tullskulden uppkommer artikel 179 i unionstullkodexen, eller skulle ha uppkommit i det inträder skattskyldigheten för den andra EU-landet.

4 68 Senaste lydelse 2022:179.

som är skattskyldig enligt 7 § vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.19¶Förslag till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4, 7, 8 och 10 §§, 3 kap. 16 §, 4 kap. 3, 8 och 9 §§, 9 kap. 13–15 §§ och 10 kap. 17–19 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

1 kap.

– punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den

19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga

Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de

territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens

punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid

Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från

något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens

punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts.

10 §

Med deklarant, tullskuld, Med EU:s tulldatacentral, unionsvara och icke-unionsvara tullombud, tullskuld, unionsvara, avses detsamma som i artikel 5 i icke-unionsvara och förfarandet unionstullkodexen. för extern transitering avses

detsamma som i unionstull-

kodexen.

Med förfarandet för extern Med deklarant avses den person transitering avses förfarandet som i enlighet med enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen lämnar en

unionstullkodexen, när förfarandet tulldeklaration, en deklaration för används för punktskattepliktiga tillfällig lagring, en summarisk varor enligt artikel 189.4 i införseldeklaration, en summarisk

kommissionens delegerade utförseldeklaration, en deklaration

förordning (EU) 2015/2446 av den om återexport eller en anmälan om 28 juli 2015 om komplettering av återexport i eget namn, eller den

Europaparlamentets och rådets person i vars namn en sådan

förordning (EU) nr 952/2013 vad deklaration eller anmälan lämnas.

gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens

tullkodex.

3 kap.

16 §

Som registrerad avsändare får Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande varor under ett uppskovsförfarande vid varornas övergång till fri vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i omsättning enligt unionstullunionstullkodexen eller, om det är kodexen eller, om det är fråga om fråga om en unionsvara, vid den en unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstifttullagstiftningen fullgjorts. För ningen fullgjorts. För godkännande godkännande krävs att den som krävs att den som ansöker om att bli ansöker om att bli godkänd är godkänd är lämplig att vara lämplig att vara registrerad registrerad avsändare med hänsyn avsändare med hänsyn till sina till sina ekonomiska förhållanden ekonomiska förhållanden och och omständigheterna i övrigt. omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om säkerhet för Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 6 och 8 §§ tillämpas även skatten i 6 och 8 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under sägs där om flyttningar under

1 Senaste lydelse 2026:36. 71

uppskovsförfarandet ska då avse uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 kap. 4–6 §§. flyttningar enligt 4 kap. 4–6 §§.

4 kap.

3 §

Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga varor flyttas från ett skatteupplag till

1. ett annat skatteupplag,

2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land,

3. en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU,

4. ett utförseltullkontor som 4. ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, förfarandet för extern transitering, i eller de fall punktskattepliktiga varor

som har tullstatus som unionsvaror vid export får hänföras till det förfarandet enligt unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den

förordningen , eller

5. någon av följande mottagare:

a) en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat,

b) en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation,

c) väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i försvarsinsatser för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

d) väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

e) Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade i Cypern i enlighet med fördraget om upprättande av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller

f) mottagare i ett annat EU-land för konsumtion enligt ett avtal som ingåtts med tredjeländer eller internationella organisationer, förutsatt att avtalet är tillåtet eller godkänt med hänsyn till undantag från mervärdesskatt.

Första stycket 5 gäller om varorna flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från tobaksskatt gäller i det andra EU-landet.

2 72 Senaste lydelse 2026:36.

8 §

Vid flyttning under uppskovs- Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import förfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstull- lämna följande till Tullverket: kodexen till Tullverket lämna

1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen,

2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som varorna sänds till, och

3. bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas under uppskovsförfarandet.

Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag.

Om tulldeklaration för varorna Om tulldeklaration för varorna ges in i ett annat EU-land med stöd lämnas in i ett annat EU-land, får av ett tillstånd för centraliserad uppgifterna i första stycket lämnas klarering enligt artikel 179 i i tulldeklarationen i det andra EU unionstullkodexen, får uppgifterna i landet. första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet.

9 §

En flyttning under uppskovs- En flyttning under uppskovsförfarandet påbörjas när varorna förfarandet påbörjas när varorna lämnar skatteupplaget. Vid import lämnar skatteupplaget. Vid import påbörjas flyttningen när varorna påbörjas flyttningen när varorna övergår till fri omsättning enligt övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. unionstullkodexen.

En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 3–6 §§. Vid export avslutas flyttningen när varorna har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 3 § första stycket 4 avslutas flyttningen när varorna har hänförts till förfarandet för extern transitering.

9 kap.

13 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av skattepliktiga import eller otillåten införsel av varor till Sverige är deklaranten skattepliktiga varor till Sverige. Vid eller varje annan person enligt indirekt ombudskap ska också den artikel 77.3 i unionstullkodexen för vars räkning tullombudet och, vid otillåten införsel, varje agerar vara skattskyldig. Om en

tulldeklaration upprättas på

3 Senaste lydelse 2026:36. 73

annan person som är involverad i grundval av uppgifter som leder till den otillåtna införseln. att importtullar helt eller delvis inte

tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var

felaktiga, också vara skattskyldig.

Vid otillåten införsel ska därutöver

varje annan person som är

involverad i den otillåtna införseln

vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel varan hade varit belagd med tull. 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid

otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den

otillåtna införseln.

14 §

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en belagd med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten vid den tidpunkt med stöd av ett sådant tillstånd för då tullskulden uppkommer eller centraliserad klarering som avses i skulle ha uppkommit i det andra artikel 179 i unionstullkodexen, EU-landet. inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

15 §

Skattskyldighet vid import gäller Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om varor som från inte i fråga om varor som avsänds platsen för import avsänds av en från platsen för import av en registrerad avsändare och flyttas registrerad avsändare och flyttas enligt 4 kap. 4–7 §§. enligt 4 kap. 4–7 §§.

Skattskyldighet vid otillåten Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g enlighet med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen ska första meningen tillämpas som tillämpas som om varan hade varit om varan hade varit belagd med belagd med tull. tull.

10 kap.

17 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av snus, tuggtobak import eller otillåten införsel av och övrig tobak till Sverige eller snus, tuggtobak och övrig tobak till varje annan person enligt artikel Sverige. Vid indirekt ombudskap 77.3 i unionstullkodexen och, vid ska också den för vars räkning otillåten införsel, varje annan tullombudet agerar vara person som är involverad i den skattskyldig. Om en tulldeklaration otillåtna införseln. upprättas på grundval av uppgifter

som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga, också vara

skattskyldig. Vid otillåten införsel ska därutöver varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral. Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller

otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara 75

till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel varan hade varit belagd med tull. 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid

otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den

otillåtna införseln.

18 §

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en belagd med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten vid den tidpunkt med stöd av ett sådant tillstånd för då tullskulden uppkommer eller centraliserad klarering som avses i skulle ha uppkommit i det andra artikel 179 i unionstullkodexen, EU-landet. inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

19 §

Skattskyldighet vid import gäller Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om snus, tuggtobak och inte i fråga om snus, tuggtobak och övrig tobak som ägs av en godkänd övrig tobak som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 till fri omsättning enligt unionstulli unionstullkodexen eller, om det är kodexen eller, om det är fråga om fråga om en unionsvara, vid den en unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstifttullagstiftningen fullgjorts. ningen fullgjorts.

Skattskyldighet vid otillåten Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g enlighet med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen ska första meningen tillämpas som tillämpas som om varan hade varit om varan hade varit belagd med belagd med tull. tull.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.20¶Förslag till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5, 8, 9 och 11 §§, 3 kap. 17 §, 4 kap. 3, 8 och 9 §§ och 9 kap. 13–15 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt ska ha följande lydelse.

1 kap.

– punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen,

Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts.

Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens

punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts.

11 §

Med deklarant, tullskuld, Med EU:s tulldatacentral, unionsvara och icke-unionsvara tullombud, tullskuld, unionsvara, avses detsamma som i artikel 5 i icke-unionsvara och förfarandet unionstullkodexen. för extern transitering avses

detsamma som i

unionstullkodexen.

Med förfarandet för extern Med deklarant avses den person transitering avses förfarandet som i enlighet med enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen lämnar en

unionstullkodexen, när förfarandet tulldeklaration, en deklaration för används för punktskattepliktiga tillfällig lagring, en summarisk varor enligt artikel 189.4 i införseldeklaration, en summarisk

kommissionens delegerade utförseldeklaration, en deklaration

förordning (EU) 2015/2446 av den om återexport eller en anmälan om 28 juli 2015 om komplettering av återexport i eget namn, eller den

Europaparlamentets och rådets person i vars namn en sådan

förordning (EU) nr 952/2013 vad deklaration eller anmälan lämnas.

gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens

tullkodex.

3 kap.

17 §

Som registrerad avsändare får Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande varor under ett uppskovsförfarande vid varornas övergång till fri vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i omsättning enligt unionstullunionstullkodexen eller, om det är kodexen eller, om det är fråga om fråga om en unionsvara, vid den en unionsvara, vid den tidpunkt då tidpunkt då skyldigheterna enligt skyldigheterna enligt tullagstifttullagstiftningen fullgjorts. För ningen fullgjorts. För godkännande godkännande krävs att den som krävs att den som ansöker om att bli ansöker om att bli godkänd är godkänd är lämplig att vara lämplig att vara registrerad registrerad avsändare med hänsyn avsändare med hänsyn till sina till sina ekonomiska förhållanden ekonomiska förhållanden och och omständigheterna i övrigt. omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om säkerhet för Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 6, 7 och 9 §§ tillämpas skatten i 6, 7 och 9 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det även på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under som sägs där om flyttningar under

1 78 Senaste lydelse 2026:37.

uppskovsförfarandet ska då avse uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 kap. 4–6 §§. flyttningar enligt 4 kap. 4–6 §§.

4 kap.

3 §

Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga alkoholvaror flyttas från ett skatteupplag till

1. ett annat skatteupplag,

2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land,

3. en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU,

4. ett utförseltullkontor som sam- 4. ett utförseltullkontor som tidigt är avgångstullkontor för samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, förfarandet för extern transitering, i eller de fall punktskattepliktiga varor

som har tullstatus som unionsvaror vid export får hänföras till det förfarandet enligt unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den

förordningen , eller

5. någon av följande mottagare:

a) en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat,

b) en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation,

c) väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

d) väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier,

e) Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade i Cypern i enlighet med fördraget om upprättande av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller

f) mottagare i ett annat EU-land för konsumtion enligt ett avtal som ingåtts med tredjeländer eller internationella organisationer, förutsatt att avtalet är tillåtet eller godkänt med hänsyn till undantag från mervärdesskatt.

Första stycket 5 gäller om varorna flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från alkoholskatt gäller i det andra EU-landet.

2 Senaste lydelse 2026:37. 79

8 §

Vid flyttning under uppskovs- Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import förfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstull- lämna följande till Tullverket: kodexen till Tullverket lämna

1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen,

2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som varorna sänds till, och

3. bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas under uppskovsförfarandet.

Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag.

Om tulldeklaration för varorna Om tulldeklaration för varorna ges in i ett annat EU-land med stöd lämnas in i ett annat EU-land, får av ett tillstånd för centraliserad uppgifterna i första stycket lämnas klarering enligt artikel 179 i i tulldeklarationen i det andra EU unionstullkodexen, får uppgifterna i landet. första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet.

9 §

En flyttning under uppskovs- En flyttning under uppskovsförfarandet påbörjas när varorna förfarandet påbörjas när varorna lämnar skatteupplaget. Vid import lämnar skatteupplaget. Vid import påbörjas flyttningen när varorna påbörjas flyttningen när varorna övergår till fri omsättning enligt övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. unionstullkodexen.

En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 3–6 §§. Vid export avslutas flyttningen när varorna har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 3 § första stycket 4 avslutas flyttningen när varorna har hänförts till förfarandet för extern transitering.

9 kap.

13 §

Skattskyldig för import eller Deklaranten är skattskyldig för otillåten införsel av skattepliktiga import eller otillåten införsel av varor till Sverige är deklaranten skattepliktiga varor till Sverige. Vid eller varje annan person enligt indirekt ombudskap ska också den artikel 77.3 i unionstullkodexen för vars räkning tullombudet och, vid otillåten införsel, varje agerar vara skattskyldig. Om en

tulldeklaration upprättas på

3 80 Senaste lydelse 2026:37.

annan person som är involverad i grundval av uppgifter som leder till den otillåtna införseln. att importtullar helt eller delvis inte

tas ut, ska den person som har lämnat de uppgifter som var nödvändiga för deklarationen, och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var

felaktiga, också vara skattskyldig.

Vid otillåten införsel ska därutöver

varje annan person som är

involverad i den otillåtna införseln

vara skattskyldig.

Det som sägs i första stycket om deklarant gäller även importör vid distansförsäljning enligt artikel 5 i unionstullkodexen när information tillhandahålls i EU:s tulldatacentral i syfte att hänföra varor till förfarandet för övergång till fri omsättning. Det som sägs om deklaration gäller även den information som har tillhanda-

hållits i EU:s tulldatacentral.

Skattskyldig vid import eller Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller till Sverige är den som enligt första varje annan person som hade varit stycket hade varit skattskyldig om skyldig att betala tull enligt artikel varan hade varit belagd med tull. 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid

otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den

otillåtna införseln.

14 §

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en belagd med tull, inträder tulldeklaration ges in i det landet skattskyldigheten vid den tidpunkt med stöd av ett sådant tillstånd för då tullskuld uppkommer eller centraliserad klarering som avses i skulle ha uppkommit i det andra artikel 179 i unionstullkodexen, EU-landet. inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

15 §

Skattskyldighet vid import gäller Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om varor som från inte i fråga om varor som avsänds platsen för import avsänds av en från platsen för import av en registrerad avsändare och flyttas registrerad avsändare och flyttas enligt 4 kap. 4–7 §§. enligt 4 kap. 4–7 §§.

Skattskyldighet vid otillåten Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g enlighet med artikel 223.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen ska första meningen tillämpas som tillämpas som om varan hade varit om varan hade varit belagd med belagd med tull. tull.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.21¶Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (2023:200)

dels att 2 kap. 1, 2 och 24 §§, 6 kap. 67 §, 10 kap. 58 § och 16 kap. 19 och 21 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 28 § ska lyda ”När tullskuld uppkommit i ett annat EU-land”.

Nuvarande lydelse

2 kap.

1 §

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Var definitioner och förklaringar finns framgår av följande uppställning:

Definition eller förklaring av finns i

– ankomstort vid del av person-

transport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§

– anläggning för tillfällig lagring 24 § – avgångsort vid del av

persontransport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§

– benämningar för vissa EUrättsakter 2 §

– beskattningsbar person 4 kap. 2 och 3 §§ – beskattningsbara transaktioner 5 kap. 2 § – beskattningsbar återförsäljare av

el m.m. 6 kap. 21 §

– beskattningsbar återförsäljare av begagnade varor m.m. 20 kap. 10 §

– beskattningsgrundande händelse 7 kap. 3 § – beskattningsår 3–6 §§ – del av persontransport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§ – distansförsäljning av varor 7 och 8 §§ – ekonomisk verksamhet 4 kap. 2 § – elektronisk faktura 10 § – enfunktionsvoucher 27 § – EU eller EU-land 21 § – faktura 9 § – fastighet 11 § – felaktigt debiterad

mervärdesskatt 12 §

– flerfunktionsvoucher 27 § – fri omsättning 24 § – frizon 24 § – icke-unionsvara 24 § – import av varor 5 kap. 37 §

1 Senaste lydelse 2024:942. 83

– ingående skatt 13 kap. 4 och 5 §§ – investeringsguld 21 kap. 2 § – justeringsbelopp 15 kap. 16 § – justeringsperiod 15 kap. 10 § – kommun 13 § – korttidsuthyrning av transportmedel 6 kap. 52 § – leverans av varor 5 kap. 3 § – marknadsvärde 14 och 15 §§ – mellanhand vid leverans av varor i flera led 6 kap. 16 § – mervärdesskattegrupper 4 kap. 7 § – nya transportmedel 16 § – personbil 17 § – punktskattepliktiga varor 18 § – representant 22 kap. 8 § – skatteupplag 11 kap. 2 § – statliga affärsverk 19 § – särskild mervärdesskattedeklaration 22 kap. 6 § – telekommunikationstjänster 20 § – temporärt exporterade varor 24 § – tillhandahållande av tjänster 5 kap. 26 § – tredje territorium 22 § – tullager 24 § – tullförfarandena extern transitering, intern unionstransitering, passiv förädling och tillfällig införsel 24 § – tullskuld 24 § – unionsintern varutransport 6 kap. 42 § – unionsinternt förvärv av varor 5 kap. 22 § – unionsvara 24 § – utgående skatt 25 § – uttag av tjänster 5 kap. 29 och 30 §§ – uttag av varor 5 kap. 8–10 §§ – voucher 26 § – årsomsättning inom EU 18 kap. 3 § – årsomsättning inom landet 18 kap. 2 §

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Var definitioner och förklaringar finns framgår av följande uppställning:

Definition eller förklaring av finns i

– ankomstort vid del av persontransport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§

– anläggning för tillfällig lagring 24 § – avgångsort vid del av persontransport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§ – benämningar för vissa EUrättsakter 2 § – beskattningsbar person 4 kap. 2 och 3 §§ – beskattningsbara transaktioner 5 kap. 2 § – beskattningsbar återförsäljare av el m.m. 6 kap. 21 § – beskattningsbar återförsäljare av begagnade varor m.m. 20 kap. 10 § – beskattningsgrundande händelse 7 kap. 3 § – beskattningsår 3–6 §§ – del av persontransport inom EU 6 kap. 19 och 50 §§ – distansförsäljning av varor 7 och 8 §§ – ekonomisk verksamhet 4 kap. 2 § – elektronisk faktura 10 § – enfunktionsvoucher 27 § – EU eller EU-land 21 §

– EU:s tulldatacentral 24 §

– faktura 9 § – fastighet 11 § – felaktigt debiterad mervärdesskatt 12 § – flerfunktionsvoucher 27 § – fri omsättning 24 § – frizon 24 § – icke-unionsvara 24 § – import av varor 5 kap. 37 § – ingående skatt 13 kap. 4 och 5 §§ – investeringsguld 21 kap. 2 § – justeringsbelopp 15 kap. 16 § – justeringsperiod 15 kap. 10 § – kommun 13 § – korttidsuthyrning av transportmedel 6 kap. 52 § – leverans av varor 5 kap. 3 § – marknadsvärde 14 och 15 §§ – mellanhand vid leverans av varor i flera led 6 kap. 16 § – mervärdesskattegrupper 4 kap. 7 § – nya transportmedel 16 § – personbil 17 § – punktskattepliktiga varor 18 § – representant 22 kap. 8 § – skatteupplag 11 kap. 2 § – statliga affärsverk 19 § – särskild mervärdesskattedeklaration 22 kap. 6 § 85

– telekommunikationstjänster 20 § – temporärt exporterade varor 24 § – tillhandahållande av tjänster 5 kap. 26 § – tredje territorium 22 § – tullager 24 § – tullförfarandena extern transitering, intern unionstransitering, passiv förädling och tillfällig införsel 24 § – tullskuld 24 § – unionsintern varutransport 6 kap. 42 § – unionsinternt förvärv av varor 5 kap. 22 § – unionsvara 24 § – utgående skatt 25 § – uttag av tjänster 5 kap. 29 och 30 §§ – uttag av varor 5 kap. 8–10 §§ – voucher 26 § – årsomsättning inom EU 18 kap. 3 § – årsomsättning inom landet 18 kap. 2 §

– direktivet om handel med utsläppsrätter: Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för

handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring

av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt kommissionens delegerade

– dricksvattendirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten, i den

– EU:s livsmedelsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav

för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för

livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller

livsmedelssäkerhet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

– EU-återbetalningsdirektivet: rådets direktiv 2008/9/EG av den

12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning

enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara

personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i

en annan medlemsstat, i lydelsen enligt rådets direktiv 2010/66/EU,

– förordningen om tullbefrielse: rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av

den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för

– genomförandeförordningen: rådets genomförandeförordning (EU) nr

282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter

för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt,

– mervärdesskattedirektivet: rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2025/516,

– unionstullkodexen: – unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av förordning (EU) 2026/2108 av den den 9 oktober 2013 om 16 september 2026 om fastställande av en tullkodex för fastställande av unionens tullkodex unionen. och inrättande av Europeiska

unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr

952/2013.

6 kap.

Även om varan finns här när den förs in i EU ska importen inte anses äga rum i Sverige, om varan finns i ett annat EU-land när den upphör att omfattas av ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från tull eller ett förfarande för extern transitering.

Detsamma gäller en vara som är i fri omsättning och förs in till Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varan

2. när den förs in till Sverige hade omfattats av 11 kap. 4 § eller ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från importtullar, om den hade importerats i den mening som avses i 5 kap. 37 § 1.

10 kap.

58 §

Från skatteplikt undantas import av varor som görs av en beskattningsbar person eller en representant som har ett identifieringsbeslut och identifieringsnummer enligt

1. 22 kap. 15 och 25 §§, eller 2. motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land.

Första stycket gäller bara om Första stycket gäller bara om identifieringsnumret har tillhanda- identifieringsnumret har tillhandahållits Tullverket senast i samband hållits Tullverket senast i samband med att tulldeklarationen lämnas in. med att tulldeklarationen lämnas in

eller motsvarande information tillhandahålls i EU:s tulldata-

central.

16 kap.

19 §

Om en import av varor avser en Om en import av varor avser en unionsvara eller om varan ska unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri hänföras till förfarandet för omsättning i Sverige men inte är övergång till fri omsättning i belagd med tull, är den som skulle Sverige men inte är belagd med ha varit skyldig att betala tullen om tull, är den som skulle ha varit varan hade varit tullbelagd skyldig skyldig att betala tullen om varan att betala mervärdesskatt för hade varit tullbelagd skyldig att importen, om inte annat följer av betala mervärdesskatt för importen, 20 §. om inte annat följer av 20 §.

21 §

Om det vid en import av varor i Om det vid en import av varor i Sverige uppkommer en tullskuld i Sverige uppkommer en tullskuld i ett annat EU-land, eller skulle ha ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit uppkommit en tullskuld om varan belagd med tull, till följd av att en hade varit belagd med tull, är den tulldeklaration ges in i det landet som är eller skulle ha varit skyldig med stöd av ett sådant tillstånd för att betala tullen i det andra centraliserad klarering som avses i EU-landet skyldig att betala artikel 179 i unionstullkodexen, är mervärdesskatt för importen, om den som är eller skulle ha varit inte annat följer av 22 §. skyldig att betala tullen i det andra EU-landet skyldig att betala mervärdesskatt för importen, om inte annat följer av 22 §.

Denna lag träder i kraft den 21 september 2027.

2.22¶Förslag till förordning om ändring i tullförordningen (2016:287)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullförordningen (2016:287)

dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1 § och 5 kap. 1 § ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1–3, 6–8, 12–14, 16 och 17 §§, 2 kap. 4 §, 3 kap. 5–8, 13, 14, 17 och 23 §§, 5 kap. 1 a § och rubrikerna närmast före 1 kap. 7 och 8 §§ och 3 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 2 och 6 §§ ska sättas närmast före 4 kap. 1 respektive 5 §.

1 kap.

1 §

I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, och

behörig myndighet har enligt behörig myndighet har enligt förordning (EU) nr 952/2013 och förordning (EU) 2026/2108 och de de förordningar som meddelas med förordningar som antas med stöd stöd av den förordningen om inget av den förordningen om inget annat annat sägs i lag eller förordning. sägs i lag eller förordning.

Första stycket gäller även för de delegerade akter och genomförandeakter som avses i artikel

284.1 andra stycket i förordning (EU) 2026/2108, tills dessa akter

upphävs.

3 §

Tullverket ska till Europeiska kommissionen översända den information som följer av

– den informations- och – den informations- och anmälningsskyldighet som framgår anmälningsskyldighet som framgår av förordning (EU) nr 952/2013 av förordning (EU) 2026/2108 och och de förordningar som meddelas de förordningar som antas med med stöd av den förordningen, och stöd av den förordningen, och

– den informationsskyldighet som framgår av artikel 18.1 och 18.2 i förordning (EU) 2018/1672.

6 §

Tullverket får meddela före- Tullverket får meddela föreskrifter om skrifter om verkställigheten av

1. villkor för att ett tullombud ska artiklarna 33 och 34 om tullombud få tillhandahålla tjänster i Sverige, i förordning (EU) 2026/2108.

och

2. verkställigheten av artiklarna 18–21 om tullombud i förordning (EU) nr 952/2013.

Beslut med stöd av Tullbeslut tullagstiftningen

7 §

Tullverket får meddela före- Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av skrifter om verkställigheten av artiklarna 22–37 om beslut med artiklarna 8–16 om tullbeslut i stöd av tullagstiftningen i förordning (EU) 2026/2108. förordning (EU) nr 952/2013.

Godkänd ekonomisk aktör Godkända ekonomiska aktörer och betrodda näringsidkare

2 90 Senaste lydelse 2021:754.

8 §

Tullverket får meddela före- Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av skrifter om verkställigheten av artiklarna 38–41 om godkänd artiklarna 29–32 om godkända ekonomisk aktör i förordning (EU) ekonomiska aktörer och betrodda nr 952/2013. näringsidkare i förordning (EU)

2026/2108.

12 §

Obetalda avgifter enligt 10 § ska på begäran av Tullverket drivas in på det sätt som anges i 2 kap. 16 § tullagen (2016:253).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige ska uppmanas att betala fordran innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 §

samma förordning.

Indrivning behöver inte begäras Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 för en fordran som understiger kronor, om indrivning inte krävs 1 000 kronor, om indrivning inte från allmän synpunkt. krävs från allmän synpunkt.

13 §

Tullverket får, efter att ha gett Tullverket får, efter att ha gett Sveriges riksbank tillfälle att yttra Sveriges riksbank tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 53 verkställigheten av artikel 21 om och 54 om valutaomräkning i valutaomräkning i förordning (EU) förordning (EU) nr 952/2013. 2026/2108.

14 §

En ansökan om eller invändning En ansökan om eller invändning mot tillämpning av sådana mot tillämpning av sådana autonoma åtgärder som avses i autonoma åtgärder som avses i artikel 56.2 f i förordning (EU) nr artikel 166.2 f i förordning (EU) 952/2013 görs till 2026/2108 görs till Kommerskollegium. Kommerskollegium.

Vid handläggningen av en ansökan enligt första stycket ska Kommerskollegium vid behov ge Tullverket tillfälle att yttra sig.

Kommerskollegium beslutar om en ansökan eller invändning enligt första stycket ska överlämnas till Europeiska kommissionen.

16 §

Kommerskollegium får, efter att Kommerskollegium får, efter att ha gett Tullverket tillfälle att yttra ha gett Tullverket tillfälle att yttra

3 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 91

sig, meddela föreskrifter om sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av artikel 61.3 om verkställigheten av artikel 170.3 ursprungsbevis i förordning (EU) om ursprungsbevis i förordning nr 952/2013. (EU) 2026/2108.

17 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av följande artiklar i förordning (EU) följande artiklar i förordning (EU) nr 952/2013: 2026/2108:

1. artiklarna 56–58 om 1. artiklarna 166 och 167 om gemensamma tulltaxan och varors gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan, klassificering enligt tulltaxan,

2. artiklarna 59–68 om varors 2. artiklarna 168–172 om varors ursprung, med undantag för det ursprung, med undantag för det som Kommerskollegium får som Kommerskollegium får föreskriva om enligt 16 §, och föreskriva om enligt 16 §, och

3. artiklarna 69–76 om varors 3. artiklarna 173–182 om varors värde för tulländamål. värde för tulländamål.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter om varors klassificering eller ursprung, bör Kommerskollegium och andra berörda myndigheter ges tillfälle att yttra sig.

2 kap.

4 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 77–126 om tullskuld och artiklarna 183–224 om tullskulder garantier i förordning (EU) nr och garantier i förordning (EU) 952/2013. 2026/2108.

3 kap.

5 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. artiklarna 127–152 om införsel 1. artiklarna 97–110 om införsel av varor i Europeiska unionens av varor i Europeiska unionens tullområde i förordning (EU) nr tullområde i förordning (EU) 952/2013, och 2026/2108, och

2. bestämmelserna i 3 kap. 2 § 2. bestämmelserna i 3 kap. 2 § första och andra styckena och första och andra styckena och 3 § 3 kap. 3 § första stycket tullagen första stycket tullagen (2016:253) (2016:253) om förarens eller om förarens eller befälhavarens befälhavarens skyldigheter. skyldigheter.

Innan Tullverket meddelar Innan Tullverket meddelar föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av artikel 135 om transport till avsedd artikel 102 om transport till avsedd plats, bör Transportstyrelsen och plats, bör Transportstyrelsen och

4 92 Senaste lydelse 2024:775.

Polismyndigheten ges tillfälle att Polismyndigheten ges tillfälle att yttra sig. yttra sig.

6 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 153–157 om varors artiklarna 71–73 om varors tullstatus i förordning (EU) nr tullstatus i förordning (EU) 952/2013. 2026/2108.

Hänförande av varor till ett Hänförande av varor till ett tullförfarande tullförfarande och frigörande av

varor

7 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 158–187 om hänförande följande artiklar i förordning (EU) av varor till ett tullförfarande i 2026/2108: förordning (EU) nr 952/2013.

1. artiklarna 74–80 om

hänförande av varor till ett

tullförfarande och frigörande av

varor, och 2. artiklarna 81–93 om övergångsbestämmelser om

tulldeklarationer.

Kontroll och frigörande av varor Vissa kontrollåtgärder

8 §

Tullverket får meddela före- Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av skrifter om verkställigheten av artiklarna 188–196 om kontroll och artiklarna 64–67 om vissa frigörande av varor i förordning kontrollåtgärder i förordning (EU) (EU) nr 952/2013. 2026/2108.

13 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 201 och 202 om artiklarna 109 och 110 om övergång övergång till fri omsättning i till fri omsättning i förordning (EU) förordning (EU) nr 952/2013. 2026/2108.

14 §

Vid handläggningen av en Vid handläggningen av en ansökan om tillstånd enligt artikel ansökan om tillstånd enligt artikel 211.1 i förordning (EU) nr 125.1 i förordning (EU) 2026/2108 952/2013 avseende förfarandet för avseende förfarandet för aktiv aktiv förädling eller för passiv förädling eller för passiv förädling förädling ska Tullverket överlämna ska Tullverket begära ett motiverat 93

ärendet till Europeiska yttrande från EU:s tullbyrå enligt

kommissionen, om det finns artikel 125.5 eller 125.6 nämnda bevisning för att väsentliga förordning, om det finns bevisning intressen för tillverkare i för att väsentliga intressen för Europeiska unionen sannolikt tillverkare i Europeiska unionen kommer att påverkas negativt. sannolikt kommer att påverkas Innan ett ärende överlämnas ska negativt.

Tullverket, vid behov, ge Kommerskollegium tillfälle att

yttra sig.

Tullverket får även begära ett yttrande enligt artikel 125.9 i förordning (EU) 2026/2108 i fråga om användningen av ett tillstånd

som redan har beviljats.

Innan en begäran görs ska Tullverket, vid behov, ge Kommerskollegium tillfälle att

yttra sig.

17 §

Tullverket får meddela Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av föreskrifter om verkställigheten av följande artiklar i förordning (EU) följande artiklar i förordning (EU) nr 952/2013: 2026/2108:

1. artiklarna 211–225 om 1. artiklarna 125–133 om allmänna bestämmelser avseende allmänna bestämmelser avseende de särskilda förfarandena, de särskilda förfarandena,

2. artiklarna 226–236 om 2. artiklarna 134–141 om transitering, transitering,

3. artiklarna 237–249 om lagring, 3. artiklarna 142–152 om lagring,

4. artiklarna 250–254 om 4. artiklarna 153–156 om särskild användning, och särskild användning, och

5. artiklarna 255–262 om 5. artiklarna 157–165 om förädling. förädling.

23 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. artiklarna 263–277 om utförsel 1. artiklarna 114–123 om varor av varor i förordning (EU) nr som förs ut ur Europeiska unionens 952/2013, och tullområde i förordning (EU)

2026/2108, och

2. bestämmelserna i 3 kap. 6 § första och andra styckena och 3 kap. 7 § första stycket tullagen (2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter.

5 94 Senaste lydelse 2024:775.

5 kap.

1 a §

Om Tullverket avser att utfärda Om Tullverket avser att utfärda vitesföreläggande enligt tullagen vitesföreläggande enligt tullagen (2016:253), ska på begäran (2016:253), ska på begäran upplysning lämnas om huruvida det upplysning lämnas om huruvida det i den brottsbekämpande verksam- i den brottsbekämpande verksamheten finns uppgifter som innebär heten finns uppgifter som innebär att vite enligt 7 kap. 6 § tullagen att vite enligt 5 kap. 34 § tullagen inte får föreläggas. inte får föreläggas.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

6 Senaste lydelse 2017:451. 95

2.23¶Förslag till förordning om ändring i tullbefogenhetsförordningen (2024:759)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 2 § och 7 kap. 1 § tullbefogenhetsförordningen (2024:759) ska ha följande lydelse.

1 kap.

I 2 och 4 kap. finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den

12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella

rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den

23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur

unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005.

2 kap.

7 kap.

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. bestämmelserna om förbud i 3 kap. 3–5 §§ tullbefogenhetslagen

2. bestämmelserna om tillfälligt omhändertagande av en ickeunionsvara i 3 kap. 7 § tullbefogenhetslagen,

3. artiklarna 197–200 om 3. artiklarna 94–96 om bortskaffande av varor i förordning bortskaffande av varor i förordning (EU) nr 952/2013, (EU) 2026/2108,

4. bestämmelserna om Tullverkets kontroller i 3 kap. 8–16 §§ och 4 kap. 2–7 §§ tullbefogenhetslagen,

5. artikel 3 om anmälningsskyldighet och artikel 4 om redovisningsskyldighet i förordning (EU) 2018/1672,

6. bestämmelserna om undersökning och öppning av försändelser i 6 kap. 5–10 §§ tullbefogenhetslagen,

7. bestämmelserna om postspärr i 7 kap. 8 och 9 §§ tullbefogenhetslagen,

8. bestämmelserna om bokningsuppgifter i 6 kap. denna förordning och 7 kap. 12 och 13 §§ tullbefogenhetslagen, och

9. artikel 46.4 om riskhantering i 9. artikel 55.3 om tullförordning (EU) nr 952/2013. riskhantering i förordning (EU)

2026/2108.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

2.24¶Förslag till förordning om ändring i handelskammarförordningen (1990:733)

Härigenom föreskrivs att 6 § handelskammarförordningen (1990:733) ska ha följande lydelse.

6 §

De auktoriserade handelskamrar som Kommerskollegium efter samråd

4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att en

egenföretagare eller anställd ska kunna styrka sin rätt att på motsvarande

sätt som avses i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer

tillfälligt eller genom etablering utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz.

särskilda slag av dokument som det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Är förutsättningarna är fråga om. Är förutsättningarna inte längre uppfyllda, ska inte längre uppfyllda, ska uppdraget återkallas. uppdraget återkallas.

I fråga om certifikat som avses i I fråga om certifikat som avses i första stycket 1 ska handels- första stycket 1 ska handelskamrarna tillämpa förordning (EU) kamrarna tillämpa förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar 2026/2108 och de förordningar som meddelas med stöd av den som meddelas med stöd av den förordningen. förordningen.

Samråd med Tullverket enligt första stycket behöver inte ske i fråga om intyg som avses i första stycket 4.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

2.25¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 15 a § förordningen (1992:1303) om krigsmateriel ska ha följande lydelse.

15 a §

Anmälan enligt 15 § första stycket behöver inte göras, om utförseln

enligt vad som anges i utförseltillståndet avser

1. materiel som förs ut för reparation, översyn eller någon annan

liknande åtgärd och som ska återinföras,

2. materiel som efter reparation, översyn eller någon annan liknande

3. materiel som förs ut för demonstration, lån eller bearbetning och som

ska återinföras, i den utsträckning den inte förbrukas,

4. materiel som efter demonstration, lån eller bearbetning åter förs ut,

5. materiel som förs ut efter utbyte eller återsänds efter reklamation eller

felleverans eller av något annat liknande skäl.

Anmälan enligt 15 § första stycket behöver inte heller göras, om

utförseln omfattas av föreskrifterna i 4 a § andra eller tredje stycket.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

Förordningen omtryckt 1997:690. 100 Senaste lydelse 2024:767.

2.26¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:969) om import- och exportreglering

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1997:969) om import- och exportreglering ska ha följande lydelse.

5 §

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

1

Senaste lydelse 2016:293. 101

2.27¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 10, 16 e, 16 f och 16 i §§ förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska ha följande lydelse.

Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av

1. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (2022:700) om

särskild kontroll av vissa utlänningar, i ärenden om utlämning för brott, i

ärenden om nåd i brottmål eller i andra ärenden enligt 12 kap. 9 §

regeringsformen, i ärenden om överförande av straffverkställighet enligt

lagen (2025:520) om internationell verkställighet i brottmål eller i ärenden

om anställning som domare eller hyresråd, eller den statsrådet bemyndigar,

för utredning i ett sådant ärende och i fråga om den som ärendet gäller,

2. chefen för Justitiedepartementet eller den han eller hon bemyndigar,

om utdraget behövs för att fullgöra en skyldighet Sverige har enligt en

överenskommelse med en främmande stat,

3. en åklagarmyndighet, i ärenden där en prövning ska göras, i fråga om

4. Säkerhetspolisen, i ärenden om anställning eller uppdrag vid

6. en länsstyrelse, i fråga om den som ärendet gäller, om inte annat

a) där länsstyrelsen enligt lag eller förordning ska hämta in sådana

b) där länsstyrelsen ska göra en lämplighetsprövning,

c) där länsstyrelsen ska pröva frågor om förbud mot att ha djur eller om

d) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m.,

e) om godkännande av skyddsvakt enligt skyddsförordningen (2010:523),

f) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag, och

g) om auktorisation enligt förordningen om auktorisation av delgivningsföretag, i fråga om personer som anges i 4 § första stycket 1 och 2 den förordningen,

7. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt lagen (1998:493) om trafikskolor och förordningen (1998:978) om trafikskolor överväger att ge tillstånd eller godkänna samt i ärenden om körkortstillstånd, körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik eller taxitrafik, biluthyrning och transporttillstånd eller tillstånd för att få driva en redovisningscentral eller en beställningscentral för taxitrafik, i fråga om den som ärendet gäller,

8. en myndighet som har rätt att besluta om frihetsberövande åtgärd enligt lagarna om överlämnande eller utlämning för brott eller utlänningslagen (2005:716), i ärenden som rör en sådan åtgärd,

9. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som

a) övervakare,

b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),

c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

d) biträde enligt 3 kap. 1 § andra stycket lagen (2025:1053) om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning, fängelseförordningen eller 21 a § lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning,

e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder, eller

f) särskild koordinator eller biträdande koordinator enligt 8 § lagen om verkställighet av ungdomsövervakning,

10. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m., lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen, lagen om verkställighet av ungdomsövervakning, lagen om internationell verkställighet i brottmål, lagen om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning, lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring, förordningen om verkställighet av frivårdspåföljder, fängelseförordningen eller häktesförordningen (2010:2011),

11. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning, i fråga om den som ärendet gäller,

12. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende, i fråga om den som ärendet gäller,

13. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser,

14. Migrationsverket, i fråga om den som ärendet gäller, i ärenden enligt

a) lagen om svenskt medborgarskap, b) utlänningslagen, c) lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar,

d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU, eller

e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU,

15. Migrationsverket, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita inom förvarsverksamheten,

16. en passmyndighet utom riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller,

17. allmän domstol, i ärenden om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, om tillstånd till villkorad utslussning enligt 33 kap. 6 § brottsbalken, om upphävande av tillstånd till villkorad utslussning enligt 33 kap. 8 § samma balk, eller om förlängning av ramtiden enligt 33 kap. 9 § samma balk, i fråga om den som ärendet gäller,

18. Domstolsverket, allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol i fråga om den som myndigheten avser att anställa,

19. Domarnämnden, i ärenden om anställning som domare eller hyresråd,

20. Kronofogdemyndigheten, i fråga om den som ärendet gäller, i ärenden enligt

a) 3 kap. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen,

b) 3 kap. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall,

c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande, och

d) lagen om internationell verkställighet i brottmål,

21. en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott, i fråga om den som ärendet gäller,

22. allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol, i fråga om en nämndeman som ska påbörja en tjänstgöringsperiod i domstolen,

23. en åklagarmyndighet i ärenden enligt förordningen (2014:1553) om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden inom Europeiska unionen,

24. en åklagarmyndighet eller allmän domstol i ett ärende enligt lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder,

25. Rättsmedicinalverket, när uppgiften behövs för prövning enligt häkteslagen av om ett besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas eller ska kontrolleras,

26. Myndigheten för civilt försvar, i fråga om den som omfattas av myndighetens prövning vid tillståndsgivning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen,

27. Statens institutionsstyrelse, när uppgiften behövs för prövning enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga av om ett besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas eller ska begränsas eller kontrolleras,

28. en åklagarmyndighet, i fråga om den som myndigheten avser att anställa, och

29. Rättsmedicinalverket, vid en riskutredning enligt 12 kap. 6 § fängelselagen eller en särskild riskutredning enligt 3 kap. 2 § lagen om verkställighet av säkerhetsförvaring, i fråga om den som ärendet gäller.

16 e §

Uppgifter ur belastningsregistret ska, i den utsträckning som anges i denna paragraf, lämnas ut om det begärs av Myndigheten för digital förvaltning. Uppgifterna ska endast lämnas ut i ärenden om godkännande av en ansökan om anslutning till ett auktorisationssystem enligt lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och digital post, i fråga om den som myndigheten överväger att godkänna och, om ärendet gäller en juridisk person, styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare för denna.

Uppgifter ska, om brotten lett till någon annan påföljd än böter, lämnas ut om brott mot1. 4 kap. 8–9 c §§, 9–11, 14 eller 15 kap. brottsbalken,

2. skattebrottslagen (1971:69), 3. lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

4. 47 § lagen (2014:836) om 4. 47 § lagen (2014:836) om näringsförbud, eller näringsförbud,

5. lagen (2014:307) om straff för 5. lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. penningtvättsbrott, eller

6. 5 kap. 1–6 §§tullagen

(2016:253).

Om påföljden avser något annat brott än de som anges i andra stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

16 f §

Uppgifter ur belastningsregistret ska, i den utsträckning som anges i denna paragraf, lämnas ut om det begärs av Naturvårdsverket. Uppgifterna ska lämnas ut om den som har, eller ansöker om, status som godkänd CBAM-deklarant i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en

2 Senaste lydelse 2023:710. 3 Senaste lydelse 2024:1186. 105

mekanism för koldioxidjustering vid gränsen. Om det gäller en juridisk person ska uppgifter lämnas ut om styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller verklig huvudman för den juridiska personen.

Uppgifter ska, om brotten lett till någon annan påföljd än penningböter, lämnas ut om brott mot

1. 9–11 eller 14 kap. brottsbalken, 2. skattebrottslagen (1971:69), 3. lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

4. lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter,

5. lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott,

6. lagen (2016:1307) om straff 6. lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värde- för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden, eller pappersmarknaden,

7. lagen (1998:506) om flyttning 7. lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskatte- och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor. pliktiga varor, eller

8. 5 kap. 1–6 §§ tullagen

(2016:253).

Om påföljden även avser något annat brott än de som anges i andra stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas ut.

16 i §

Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Bolagsverket

– i ärenden om kontroll enligt 5 § förordningen (2026:890) om samordnad registerkontroll i samband med upphandling, och

– för den personkrets som anges i 7 § förordningen om samordnad registerkontroll i samband med upphandling.

Uppgifter ska lämnas ut om brott mot

1. 7 kap. 53 § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. 1 § första stycket lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.,

3. 4 kap. 1–1 b §§, 2 § första stycket, 4 § andra stycket, 5 § andra stycket eller 9 c § andra stycket, 6 kap. 8 § tredje stycket eller 12 §, 8 kap. 4–6 §§, 7 § andra stycket eller 8 § andra stycket, 9 kap. 1–3 a §§, 3 c § tredje stycket, 4 § andra stycket, 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller 8 §, 10 kap. 1-3 §§ eller 5-5 e §§, 11 kap. 5 § andra stycket, 13 kap. 3 § första eller tredje stycket, 14 kap. 1–3 §§, 6 § första eller tredje stycket, 7 § tredje stycket eller 8 § tredje stycket, 15 kap. 10 § första eller andra stycket eller 11 §, 16 kap. 5 a § eller 17 kap. 1 § andra stycket eller 2 § tredje stycket brottsbalken,

4. 1–3 §§ eller 3 b § tredje stycket narkotikastrafflagen (1968:64), 5. 35 § andra stycket mönsterskyddslagen (1970:485),

4 106 Senaste lydelse 2026:892.

6. 12 kap. 65 § andra stycket, 65 a § fjärde stycket eller 65 b § andra stycket jordabalken,

7. 2–4 §§, 7 eller 10 § skattebrottslagen (1971:69), 8. 44 § eller 46 § andra stycket jaktlagen (1987:259), 9. 3 a § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 10. 9 kap. 1 § andra stycket växtförädlarrättslagen (1997:306),

11. 5 kap. 1–3 §§ lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

12. 29 kap. 1 § andra stycket, 2 b § andra stycket eller 4 a § tredje stycket miljöbalken,

13. 5 §, 6 §, 6 a § första, tredje 13. 5 §, 6 §, 6 a § första, tredje eller fjärde stycket, 6 b § första, eller fjärde stycket, 6 b § första, tredje eller fjärde stycket, 8–11 §§ tredje eller fjärde stycket eller 13 § eller 13 § lagen (2000:1225) om lagen (2000:1225) om straff för straff för smuggling, smuggling,

14. 20 kap. 8 § andra stycket eller 9 § andra stycket utlänningslagen (2005:716),

15. 3 § bidragsbrottslagen (2007:612),

16. 29 eller 29 a § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,

17. 11 kap. 4 eller 7 § alkohollagen (2010:1622), 18. 8 kap. 1 § andra stycket varumärkeslagen (2010:1877),

19. 3–5 §§, 6 § första stycket eller 7 § andra stycket lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott,

20. 12 § andra stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,

21. 5 kap. 2 § tullagen 21. 5 kap. 1, 2, 3, 4, 6 eller 7 § (2016:253), tullagen (2016:253),

22. 2 kap. 1 § tredje stycket lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden,

23. 19 kap. 3 eller 5 § spellagen (2018:1138), 24. 5 kap. 1 § andra stycket lagen (2018:1653) om företagsnamn,

25. 10 kap. 1 § andra stycket lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,

26. 4 eller 6–10 §§ terroristbrottslagen (2022:666), 27. 15 kap. 1 § andra stycket patentlagen (2024:945), 28. 6, 8 eller 9 § subventionsbrottslagen (2025:1267), eller 29. 18 kap. 2 § vapenlagen (2026:408).

Om påföljden avser något annat brott än de som anges i andra stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

2.28¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister

Härigenom föreskrivs att 5 a § förordningen (1999:1135) om misstankeregister ska upphöra att gälla den 21 september 2027.

1 108 Senaste lydelse av 5 a § 2016:335.

2.29¶Förslag till förordning om ändring i

förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

Härigenom föreskrivs att 10 § förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd ska ha följande lydelse.

Anmälan enligt 9 § behöver inte göras, om 1. exporten eller överföringen enligt vad som anges i tillståndet avser

a) produkter som exporteras eller överförs för reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd och som ska återinföras,

b) produkter som efter reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd åter förs ut,

c) produkter som exporteras eller överförs för demonstration, lån eller bearbetning och som ska återinföras, i den utsträckning de inte förbrukas,

d) produkter som efter demonstration, lån eller bearbetning åter förs ut,

e) produkter som återsänds efter reklamation, felleverans eller av något annat liknande skäl, eller

f) biologiska agens, eller

2. globalt tillstånd enligt 3 § första stycket eller generellt exporttillstånd enligt 4 § eller avsnitt A–H i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 har meddelats för exporten eller överföringen.

I fall där generellt exporttillstånd enligt 4 § eller avsnitt A–H i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 har meddelats ska tillståndet åberopas i tulldeklarationen för export.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027. 1 Senaste lydelse 2024:772. 109

2.30¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket ska införas en ny paragraf, 8 d §, av följande lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

2.31¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 § förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning ska ha följande lydelse.

10 kap.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

2.32¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2026:164) om utlämnande av uppgifter från Tullverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2026:164) om utlämnande av uppgifter från Tullverket

dels att 3 och 6 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 13 §, av följande lydelse.

Tullverket får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter.

Rätten att ta ut avgifter får dock inte innebära en inskränkning i

1. rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av

en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen, eller

2. en registrerads rätt enligt artikel 12.5 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska

personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG

medlemsstat på det sätt som avses i artikel 268.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2108 ska uppgiften lämnas ut enligt 7–12 §§ endast om förutsättningarna enligt den

artikeln är uppfyllda.

Denna förordning träder i kraft den 21 september 2027.

3¶Tullunionen

3.1¶Europeiska unionen är en tullunion

Europeiska unionen är en tullunion. Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den inre marknaden. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt. Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då dessa traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis harmonisering av medlemsstaternas tullagstiftning och den 1 juli 1968 trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella tulltaxorna. Ursprungligen var EU-budgeten beroende av medlemsstaternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april 1970 ersattes medlemsstaternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter. Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. tullavgifter. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera de kostnader som medlemsstaterna har för uppbörden av dessa tullavgifter. Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullagstiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad. Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens 27 medlemsstater. Ansvaret för tillämpningen av tullagstiftningen ligger dock hos medlemsstaternas tullmyndigheter.

EU kan bara agera på de områden där den har fått behörighet av medlemsstaterna I fördragen anges vem som får stifta lagar på olika områden: EU, medlemsländerna eller båda. På vissa områden har EU ensamrätt att stifta lagar (exklusiva befogenheter). Medlemsländerna kan då bara tillämpa lagstiftningen, om inte EU har gett dem tillstånd att anta vissa lagar själva. I dag återfinns grunden för tullunionen i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) vilket innebär att tullunionen utgör en exklusiv befogenhet.

Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad har den gemensamma tullpolitiken också en stor betydelse för EU:s handel med omvärlden. År 2025 uppgick EU:s handel med varor till över 5 biljoner euro, varav 2,58 biljoner euro bestod av export och 2,49 biljoner euro av import. EU:s andel av den globala varuhandeln var 13,5 %. EU:s viktigaste handelspartner för varor är Förenta staterna, Kina och Storbritannien.

Det finns ett negativt samband mellan komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. Att EU:s 27 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av varorna i den internationella handeln gör att förändringar, till exempel införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export.

3.2¶En gemensam tullagstiftning

Från att ha reglerats i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullagstiftning, vilket uppnåddes genom allmänna regler och förfaranden som behövdes för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser som införts på gemenskapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskapstullkodexen hörde tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet

Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (den s.k. säkerhetsändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säkerheten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (det s.k. e-tullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlemsstaterna förband sig att upprätta system för import- och exportklarering, system för registrering av ekonomiska aktörer samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att skicka in tulldeklarationerna centralt (en s.k. ”single access point”), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen skulle medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen upprätta system som möjliggjorde för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävdes för importeller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävdes enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k. ”single window”).

Den moderniserade tullkodexen

Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln (”e-tull”) som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informationstekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), se KOM(2005) 608 slutlig.

Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verksamhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som

riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Det resulterade i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (den moderniserade tullkodexen), som omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte tillnärmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas databehandlingssystem. Genom den moderniserade tullkodexen genomfördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare infördes principen om ”centraliserad klarering”, vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig. Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 2013.

Unionstullkodexen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderniserade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tidsanpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen. För att ta om hand detta lade Europeiska kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex – en tullkodex för unionen, se COM(2012) 64. Unionstullkodexen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen) trädde i kraft den 30 oktober 2013 och skulle tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektroniska systemen har genomförts stegvis och förväntas vara slutfört under 2026. För att stödja genomförandet av unionstullkodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångsperioder har kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument och som ska uppdateras kontinuerligt, anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016.

3.3¶Nationella bestämmelser

Bestämmelser som kompletterar unionens tullagstiftning finns huvudsakligen i tullagen (2016:253) och tullförordningen (2016:287). Dessa författningar kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen) och de unionsrättsakter som har meddelats med stöd av denna. Tullagen och tullförordningen trädde i kraft den 1 maj 2016,

samtidigt som unionstullkodexen började tillämpas, och ersatte då bland annat tullagen (2000:1281), tullförordningen (2000:1306), lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

I samband med att unionstullkodexen började tillämpas den 1 maj 2016 infördes en ny tullag, tullagen (2016:253). Genom den nya lagen anpassades den svenska tullagstiftningen till unionstullkodexen och dess genomförande- och delegerade förordningar. Lagen innehåller nationella bestämmelser som kompletterar unionsrätten inom bland annat områdena tullskuld, skatter som uppbärs av Tullverket, garantier, överträdelser och sanktioner, överklagande och vissa administrativa förfaranden. 2024 flyttades bestämmelserna om Tullverkets operativa befogenheter till den nya tullbefogenhetslagen (2024:710).

Samtidigt med tullagen infördes tullförordningen (2016:287). Förordningen innehåller kompletterande bestämmelser till såväl unionstullkodexen som tullagen. Den reglerar bland annat uppgifter Tullverket ska utföra, tillhandahållande av information, tullombud, godkända ekonomiska aktörer, avgifter, tullförfaranden, tullkontroll samt verkställighetsföreskrifter inom tullområdet.

Bestämmelser om internationellt tullsamarbete finns i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete.

4¶En ny tullkodex för unionen

Europeiska kommissionen presenterade den 17 maj 2023 ett förslag om en reform av tullunionen. Förslaget bestod dels av en ny unionstullkodex, som ska ersätta den nuvarande kodexen, dels två förslag för att å ena sidan ändra direktiv 2006/112/EG om mervärdesskatt och å andra sidan förordning (EG) nr 1186/2009 om tullbefrielse och förordning (EEG) nr 2658/87 om den Kombinerade nomenklaturen. När det gäller kommissionens förslag till ändring av mervärdesskattedirektivet har förhandlingarna inte avslutats och rådet har därmed inte heller fattat något beslut. Förslaget omfattas därmed inte av denna promemoria.

Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs nu av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2108 av den 16 september 2026 om fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr 952/2013 (den nya tullkodexen).

Förordningen genomför en reform av EU:s tullunion med flera nyheter: EU:s tullbyrå med säte i Lille inrättas, EU:s tulldatacentral som gemensam digital plattform införs gradvis fram till mars 2034, betrodda näringsidkare, en ny partnerskapsmodell baserad på transparens där aktörer kan frisläppa varor på tullmyndigheternas vägnar införs. Det införs särskilda regler för e-handel, unionshanteringsavgift, och särskilda tullager för distansförsäljning.

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i den nya tullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 290.1 i EUF-fördraget. Enligt andra punkten i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den nya tullkodexen har kommissionen tilldelats genomförandebefogenheter enligt artikel 291.2 i EUF-fördraget.

Den nya tullkodexen trädde i kraft den 20 september 2026 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 mars 2034.

Av artikel 284 framgår att förordning (EU) nr 952/2013 upphör att gälla. Befintliga delegerade akter och genomförandeakter som antagits enligt förordning (EU) nr 952/2013 eller som antagits enligt rättsakter som ersatts av den förordningen eller av tidigare versioner av den förordningen ska dock fortsätta att gälla tills de upphävs genom delegerade akter eller genomförandeakter som antas av kommissionen enligt den nya tullkodexen

Hänvisningar till förordning (EU) nr 952/2013 ska anses som hänvisningar till den nya tullkodexen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan till den nya tullkodexen.

En sammanfattning av den nya tullkodexen finns i avsnitt 4.1.

4.1¶Den nya tullkodexen

Den nya tullkodexen är uppdelad i 15 avdelningar och innehåller 287 artiklar.

I avdelning I finns bestämmelser om tullagstiftningens tillämpningsområde, unionens tullområde och tullmyndigheternas uppdrag. Vidare införs en unionshanteringsavgift.

I avdelning II definieras importörers och exportörers skyldigheter och ett nytt system för betrodda näringsidkare införs.

Avdelning III innehåller bestämmelser relaterade till EU:s tulldatacentral (tulldatacentralen). Tulldatacentralen blir det gemensamma EU-systemet för tullhantering och ersätter relevanta nationella tullsystemen. I avdelningen finns bl.a. bestämmelser om tekniska aspekter, funktioner, egenskaper, tillämpning och data.

I avdelning IV finns bestämmelser om tullövervakning, riskhantering och tullkontroller.

Avdelning V innehåller bestämmelser relaterade till hänförande av varor till ett tullförfarande samt övergångsbestämmelser om tulldeklarationer.

Avdelning VI och VII innehåller bestämmelser om in- och utförsel av varor till eller från unionens tullområde. Bland annat finns bestämmelser om förhandsinformation om gods, ankomstanmälan vid faktisk ankomst till unionens tullområde, fysiskt uppvisande av varorna för tullen, tillfällig lagring av varor och övergång till fri omsättning.

I avdelning VIII finns bestämmelser om särskilda förfaranden som t.ex. transitering, lagring i tullager och frizoner, tillfällig införsel samt aktiv och passiv förädling.

I avdelning IX finns bestämmelser om tullklassificering, ursprungsregler och tullvärde. I avdelningen finns också bestämmelser om

transaktionsvärde för varor som köps vid distansförsäljning och tullvärde för exporttulländamål.

I avdelning X finns bestämmelser om tullskulder och garantier. Vidare finns bestämmelser om garantier, indrivning och betalning av import-eller exporttullbeloppet samt återbetalning, eftergift och upphörande av tullskuld.

I avdelning XI finns bestämmelser om restriktiva åtgärder och krishanteringsmekanismen. I avdelningen beskrivs rollerna för EU:s tullbyrå och tullmyndigheterna. Det finns också bestämmelser om protokoll och förfaranden som kan användas i händelse av en kris i en eller flera medlemsstater med betydande påverkan på tullformaliteter som kan störa varuflödet, tullkontroller eller relaterade förfaranden eller vid en kris i en viss sektor som kräver samordnade åtgärder med relevanta myndigheter.

Genom bestämmelserna i avdelning XII inrättas Europeiska unionens tullbyrå (tullbyrån). Tullbyrån ska ha sitt säte i Lille, Frankrike. Avdelningen innehåller bestämmelser om tullbyråns uppdrag, mål och uppgifter. I avdelningen regleras också byråns organisation, finansiella struktur och successiva driftsättning.

Avdelning XIII innehåller bestämmelser om tullsamarbete. Bestämmelserna om samarbete mellan tullmyndigheter i unionen innehåller t.ex. regler om tillfällig utstationering av tulltjänstemän och annat samarbete mellan tullmyndigheterna. Avdelningen innehåller också bestämmelser om samarbete med andra behöriga myndigheter eller organ på unionsnivå och på nationell nivå. Avdelningen innehåller vidare bestämmelser om tullsamarbete med andra myndigheter utanför unionen.

I avdelning XIV finns bestämmelser om överträdelser av tullagstiftningen och icke-straffrättsliga sanktioner. Där fastställs en minimiförteckning över överträdelser av tullagstiftningen och ickestraffrättsliga påföljder för dessa överträdelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Avdelningen innehåller också regler om sanktioner för systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning. Där finns också bestämmelser om att alla ickestraffrättsliga sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen som åläggs av tullmyndigheterna ska registreras och ska göras tillgänglig för tullbyrån genom tulldatacentralen.

I avdelning XV finns förordningens slutbestämmelser. Där finns bl.a. regler om mätning av tullunionens resultat, bedömning, rapportering, övervakning, utvärdering och rapportering samt delegering av befogenheter till kommissionen och en bestämmelse om att kommittéförfarandet ska tillämpas. Avdelningen innehåller också bestämmelser om upphävande av den nuvarande tullkodexen samt övergångsbestämmelser i samband med inrättandet av tulldatacentralen, datum för antagande av vissa delegerade akter och genomförandeakter samt ikraftträdande och tillämpning av den nya unionstullkodexen.

4.2¶Nyheter i den nya tullkodexen

Den nya tullkodexen innehåller flera nyheter. Genom den nya tullkodexen inrättas Europeiska unionens tullbyrå (tullbyrån). Tullbyrån får bl.a. till uppgift att samordna riskhantering, krishantering och utbildning. Tullbyrån ska även ge operativt stöd till medlemsstaterna och kommissionen. Tullbyrån beskrivs närmare under avsnitt 5.1.

Genom den nya tullkodexen inrättas också EU:s tulldatacentral (tulldatacentralen). Tulldatacentralen utgör en digital plattform för tullhantering och ska möjliggöra avancerad dataanalys. Tulldatacentralen beskrivs närmare under avsnitt 5.2.

En ny kategori av aktörer införs i form av ”importör vid distansförsäljning”. Dessutom införs en ny status, ”betrodd näringsidkare”, som ger aktörer möjlighet att själva frigöra varor.

Det införs en ny EU-gemensam hanteringsavgift för distansförsäljning, med lägre avgifter för varor som säljs via distansförsäljning från ett tullager för distansförsäljning.

Riskhanteringen ska i större utsträckning ske på EU-nivå med gemensamma kriterier och kontrollrekommendationer. En särskild krishanteringsmekanism för att hantera störningar i tullunionen införs. Samarbetet med aktörer som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och marknadskontrollsmyndigheter stärks. Vidare införs en minimiförteckning över överträdelser av tullagstiftningen och icke-straffrättsliga påföljder för dessa överträdelser.

5¶Överväganden och förslag med anledning av den nya tullkodexen

I det här kapitlet görs en bedömning av vilka ändringar som behöver göras i svenska författningar med anledning av den nya tullkodexen.

Den nya tullkodexen är direkt tillämplig i medlemsstaterna och gäller som svensk lag. Utrymmet för nationella bestämmelser är begränsat och nationella regler ska endast utgöras av nödvändiga kompletterande bestämmelser.

5.1¶Europeiska unionens tullbyrå

Promemorians förslag

Europeiska unionens tullbyrå ska läggas till i tullagen som en instans som kan förmedla uppgifter till Tullverket. Tullagens bestämmelser om förmedling av uppgifter ska även göras tekniskt neutrala.

En ändring görs i tullförordningen för att Tullverket ska kunna begära motiverade yttranden från tullbyrån vid ansökningar enligt artikel 125 i den nya tullkodexen.

Promemorians bedömning

Det behövs i övrigt inga kompletterande bestämmelser om Europeiska unionens tullbyrås verksamhet och uppgifter.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Avdelning XII i den nya tullkodexen (artiklarna 229–265) etablerar Europeiska unionens tullbyrå (tullbyrån). Tullbyrån inrättas samma dag som den nya tullkodexen träder i kraft och utgör en del av arbetet med att reformera EU:s tullunion så att den bättre kan hantera ökade handelsflöden, den snabba ökningen av e-handeln, förändrade geopolitiska förhållanden och fragmenterade nationella system.

Europeiska unionens råd och Europaparlamentet utsåg den 25 mars 2026 Lille som säte för tullbyrån. Tullbyråns uppgift blir att ansvara för tulldatacentralen och stödja de nationella tullmyndigheternas verksamhet på ett konsekvent sätt i hela unionen. För att stödja de nationella tullmyndigheternas arbete kommer tullbyrån att analysera import- och exportuppgifterna i tulldatacentralen vilket hjälper till att identifiera de mest riskfyllda varorna som kommer in i EU och som bör prioriteras för kontroll. Tullbyrån kommer också att bidra till att fastställa prioriterade kontrollområden och riskkriterier. Slutligen kommer den att samordna krishantering på EU-nivå inom tullområdet.

Tullbyrån väntas ha cirka 250 anställda, och ska styras och verka med beaktande av principerna i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande och gemensamma strategi om decentraliserade byråer av den 19 juli 2012. Tullbyrån och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget (artikel 257).

För att tullbyrån ska fungera effektivt kommer medlemsstaterna och kommissionen att vara företrädda i en styrelse (artikel 235). I syfte att säkerställa att tullbyrån kan fungera ändamålsenligt och effektivt ska styrelsen anta ett samlat programdokument med en årlig och flerårig programplanering, utföra sina arbetsuppgifter beträffande budgeten för tullbyrån, anta och offentliggöra en konsoliderad årlig verksamhetsrapport om tullbyråns verksamhet, anta de finansiella regler som ska gälla för tullbyrån, utnämna en direktör som chef för tullbyrån och fastställa förfarandena för direktörens beslut om tullbyråns operativa uppgifter. Styrelsen bistås av en direktion.

Tullbyrån kan inrätta en rådgivande tullnämnd, vars uppgift kommer att vara att ge tullbyrån råd om genomförandet av tekniska åtgärder och beslut, om genomförande- och standardiseringsfrågor, om de operativa aspekterna av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna och om all annan verksamhet som utförs av tullbyrån. Den rådgivande tullnämnden kan rådfrågas regelbundet eller ge råd till tullbyrån på eget initiativ.

För att garantera att tullbyrån fungerar effektivt har den en autonom budget, med inkomster från unionens allmänna budget och eventuella frivilliga ekonomiska bidrag från medlemsstaterna.

Tullbyrån ska regelbundet genomföra en hotbedömning utifrån information och kunskap som står till dess förfogande om utmaningar när

det gäller tullagstiftning och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna. På grundval av en sådan hotbedömning ska tulbyrån utarbeta rekommendationer och översända dem till kommissionen. Utifrån dessa rekommendationer kan kommissionen identifiera områden som bör prioriteras.

För att stärka samarbetet mellan tullmyndigheter bör de gemensamma operativa insatserna stärkas för att stödja effektiva tullkontroller vid unionens yttre gränser. Tullbyrån ska stödja den operativa samordningen av tullsamarbetet, inbegripet på riskhanteringsområdet. Tullbyrån, i samarbete med medlemsstaterna, ska planera, organisera och samordna vissa gemensamma kontroller som utförs av tullmyndigheter inom unionen och med tredjeländer.

Tullbyrån ska upprätthålla det nödvändiga samarbetet med relevanta unionsorgan och byråer och nationella myndigheter som genomför relevanta utredningar och bedrägeribekämpningsverksamhet, inbegripet EU:s bedrägeribekämpningsbyrå (Olaf) och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo). För att utbyta bästa praxis och öka den operativa effektiviteten kan medlemsstaterna dessutom på begäran göra tulltjänstemän tillfälligt tillgängliga för arbete vid tullmyndigheterna i en annan medlemsstat. Villkoren för sådana tillfälliga uppdrag fastställs av de berörda medlemsstaterna. Tullbyrån kan på begäran tillhandahålla stöd eller samordning. När så är lämpligt kan den utarbeta vägledning eller modellarrangemang för att underlätta denna form av samarbete.

Villkor för tulltjänstemän på tillfälliga uppdrag fastställs av den utsändande myndigheten (arbetsgivaren). Arbetsgivaren beslutar om uppdraget utomlands ska utföras genom en utlandsstationering eller i form av en utrikes tjänsteresa och förrättning. Detta gäller även i de fall då Tullverket, på begäran av en annan medlemsstats tullmyndighet, tillfälligt ställer tulltjänstemän till förfogande för arbete vid den andra medlemsstatens tullmyndighet.

Av 20 § 2 a förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet framgår att Regeringskansliet ska föreslå och utse Sveriges representanter i Europeiska unionens decentraliserade byråer och andra byråer. Detta gäller även för den svenska ledamoten och suppleanten i tullbyråns styrelse.

I 1 kap. 8 § tullagen finns en bestämmelse om när uppgifter som förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare som avses i 1 kap. 7 § första stycket den lagen anses ha kommit in till Tullverket. Med tanke på den viktiga roll som tullbyrån kommer att få är det lämpligt att 8 § ändras på så sätt att tullbyrån läggs till i paragrafen. Även tullbyrån blir då en instans som kan förmedla uppgifter till Tullverket. Därtill bör bestämmelsen göras neutral i förhållande till hur uppgifter förmedlas, för att inte vara i otakt med framtida tekniska lösningar för uppgiftslämning. En motsvarande ändring bör även göras 1 kap. 7 § tullagen.

Enligt 3 kap. 14 § tullförordningen ska Tullverket vid handläggningen av en ansökan om tillstånd enligt artikel 211.1 i förordning (EU) nr 952/2013 avseende förfarandet för aktiv förädling eller för passiv förädling överlämna ärendet till Europeiska kommissionen, om det finns bevisning för att väsentliga intressen för tillverkare i Europeiska unionen 122 sannolikt kommer att påverkas negativt. Enligt motsvarande bestämmelser

i den nya tullkodexen (se artikel 125) ska tullbyrån ta över kommissionens roll i dessa ärenden. En annan förändring är att ett ärende inte längre ska överlämnas, utan i stället kan en medlemsstats tullmyndighet begära ett motiverat yttrande från tullbyrån enligt artikel 125.5, 125.6 eller 125.9. Bestämmelsen i tullförordningen bör anpassas till dessa förändringar.

Av 1 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall framgår att vad som föreskrivs om immunitet och privilegier i de bestämmelser som ska tillämpas i Sverige enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller i denna lag, ska gälla trots bestämmelser i andra författningar. Detta omfattar även tullbyrån och dess personal. Att ändra i den lagen är således inte nödvändigt.

Förutom de föreslagna ändringarna i tullagen och tullförordningen bedöms inte i övrigt några ändringar vara nödvändiga i svensk lagstiftning med anledning av tullbyråns inrättande.

Författningsförslag

Förslagen medför att det görs ändringar i 1 kap. 7 och 8 §§ tullagen och 3 kap. 14 § tullförordningen.

5.2¶Tulldatacentralen

Promemorians bedömning

Det behövs inga kompletterande bestämmelser med anledning av tulldatacentralens inrättande och funktionalitet.

Skälen för promemorians bedömning

Inrättandet av tulldatacentralen bygger på fyra grundläggande principer: centralisering med digital suveränitet, multifunktionellt system, olika behörighetsnivåer samt fördelad styrning. Samtidigt är ambitionen att det ska finnas starkt skydd från inflytande och åtkomst av tredjeland.

Med tulldatacentralen ersätts i stor utsträckning dagens nationella tullsystem. Systemet ska kunna hantera en mängd uppgifter och vara interoperabelt med andra system. Tulldatacentralen ska ha en noggrant graderad åtkomststruktur där olika aktörer endast får tillgång till den data de har behörighet för och efter behov. Styrningen av tulldatacentralen är fördelad mellan kommissionen, tullbyrån och medlemsstaterna.

I den nya unionstullkodexen finns kärnan av bestämmelserna om tulldatacentralen i avdelning III. Tulldatacentralen kommer bli den centrala IT-plattformen för tullunionen och för utbyte av uppgifter med och mellan tullmyndigheterna (artikel 36). Tulldatacentralen ska till stora delar ersätta de 27 nationella tullsystemen. All fysisk infrastruktur för tulldatacentralen ska vara lokaliserad inom EU:s territorium (artikel 37.1).

Vid utveckling, underhåll och drift av systemet ska det säkerställas att tjänsteleverantörer och underleverantörer är tillförlitliga och inte under påverkan av regeringar i tredjeland eller underkastade lagstiftning i tredjeland som innebär att de måste lämna ut uppgifter till myndigheter i det landet. Vidare ska tjänsteleverantörer och underleverantörer vara 123

etablerade i unionen och får inte kontrolleras av tredjeland. Säkerhetsgodkännande kan krävas (artikel 37.2). Uppgifter ska som huvudregel inte heller överföras från tulldatacentralen till tredjeland (artikel 37.6).

Tulldatacentralen ska b.la. möjliggöra ett elektroniskt genomförande av tullagstiftningen och bidra till genomförandet av annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna, så som mervärdesskatt och punktskatt vid import. Detta inbegriper bland annat att den ska kunna utföra vissa centrala funktioner, såsom riskanalys, beräkning av tullskuld, tullövervakning och AI-baserade analyser. Vidare ska systemet fungera tillsammans med andra system och, när så medges, kunna utbyta uppgifter med tredje land (artikel 38).

Nationella applikationer, för särskilda nationella behov, kan tas fram nationellt eller med hjälp av tullbyrån. Applikationerna ska finansieras av de medlemsstater som efterfrågat dessa (artikel 40).

Ändamålen för behandlingen av personuppgifter och andra data i tulldatacentralen återfinns i artikel 41. De som får behandla data som är tillgänglig i tulldatacentralen är fysiska eller juridiska personer, tullmyndigheter, tullbyrån, kommissionen, Olaf, skattemyndigheter, statistikmyndigheter, livsmedels- och växtskyddsmyndigheter, och marknadskontrollmyndigheter (artikel 41). Därutöver regleras tillgången för Eppo (artikel 42), Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) (artikel 43).

Vidare regleras vilka personuppgifter som kan bli aktuella för behandling (artikel 44). Personuppgifterna får inte lagras längre än vad som är nödvändigt, dock högst i 10 år från och med den dag då de registreras i tulldatacentralen (artikel 45).

Roller i samband med och ansvar för personuppgifter som behandlas i tulldatacentralen regleras i artikel 45.

Kommissionen ska utveckla, driva och underhålla tulldatacentralen.

Efter samråd med medlemsstaterna får kommissionen anförtro utveckling, drift och underhåll av tulldatacentralen till tullbyrån (artikel 51).

Några ändringar i svensk lagstiftning med anledning av bestämmelserna i avdelning III om tulldatacentralen bedöms i nuläget inte vara nödvändiga. Frågan om offentlighet och sekretess samt personuppgiftsbehandling behandlas i avsnitten 5.11 och 5.12.

5.3¶Restriktiva åtgärder och krishantering

Promemorians bedömning

Det behövs inga kompletterande bestämmelser om restriktiva åtgärder och krishantering.

Skälen för promemorians bedömning

Av artikel 225 framgår att tullbyrån ska bidra till en korrekt, konsekvent och ändamålsenlig tillämpning av restriktiva åtgärder som antagits i

enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget (restriktiva åtgärder) genom att övervaka deras genomförande inom de områden som faller inom dess befogenhet och, efter granskning och godkännande av kommissionen, genom att ge tullmyndigheterna lämplig vägledning. Av artikeln framgår också att tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa restriktiva åtgärder, med beaktande av vägledningen från tullbyrån.

Av artikel 226 följer att tullbyrån regelbundet och närhelst det är nödvändigt ska rapportera till kommissionen om tullmyndigheternas genomförande av restriktiva åtgärder, och då särskilt redogöra för eventuella skillnader mellan medlemsstaterna. Tullbyrån ska dessutom samla in och analysera information om restriktiva åtgärders inverkan på handelsflöden och tullefterlevnad. Tullmyndigheterna ska enligt samma artikel underrätta tullbyrån, kommissionen och de nationella myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga att genomföra restriktiva åtgärder om alla fall eller misstänkta fall av kringgående av restriktiva åtgärder och om de riskreducerande åtgärder som vidtagits. Denna information ska om möjligt tillhandahållas via tulldatacentralen.

Enligt artikel 227 ska tullbyrån utarbeta förfaranden och protokoll i syfte att säkerställa adekvata insatser i krissituationer. Dessa förfaranden och protokoll får aktiveras i händelse av en kris i en eller flera medlemsstater som har en betydande eller potentiellt betydande inverkan på de tullformaliteter som måste fullgöras och som skulle kunna störa flödet av varor, tullkontroller eller därmed sammanhängande förfaranden eller en kris i en viss sektor som kräver att tullmyndigheterna vidtar samordnade åtgärder med berörda myndigheter. De protokoll och förfaranden som avses i artikeln får framför allt omfatta

a) Tillämpning av gemensamma prioriterade kontrollområden, gemensamma riskkriterier och standarder och riskprofiler, samt lämpliga riskreducerande åtgärder, tullkontroller och tullformaliteter som måste utföras, inbegripet betalningsvillkor.

b) Ett ramverk för samarbete till stöd för tillfällig utplacering av tulltjänstemän och tullkontrollutrustning från en medlemsstat till en annan.

c) Snabbfiler vid gränserna för att minimera förseningar och flaskhalsar i fraktflöden.

d) Villkor för aktivering, förlängning och deaktivering av de olika åtgärderna och arrangemangen för hantering av krissituationer, på grundval av tydligt fastställda behov och lämplig motivering.

e) Undvikande av handelsrestriktioner när det gäller krisnödvändiga varor enligt definitionen i artikel 3.6 i förordning (EU) 2024/2747.

f) En mekanism för driftskontinuitet enligt artiklarna 29.9 och 31.11 i förordningen.

Krishanteringsmekanismen får enligt artikel 228 aktiveras av kommissionen, antingen på eget initiativ eller på begäran av en eller flera medlemsstater eller tullbyrån. Tullmyndigheterna ska genomföra och tillämpa de åtgärder och arrangemang som aktiveras enligt artikeln och ska rapportera till tullbyrån om deras genomförande och tillämpning. Rapporteringens omfattning, format och frekvens fastställs av tullbyrån i samråd med medlemsstaterna, med beaktande av krisens art och de åtgärder som vidtagits.

Promemorians bedömning är att inga av de ovan angivna bestämmelserna kräver kompletterande bestämmelser i lag. 125

5.4¶Betrodda näringsidkare och nya bestämmelser gällande godkända ekonomiska aktörer

Promemorians förslag

Tullagens bestämmelser om ett särskilt beslut om skatt och om återbetalning och eftergift av annan skatt än tull, ska gälla för betrodda näringsidkare.

Promemorians bedömning

Det behövs i övrigt inga kompletterande bestämmelser i svensk tullagstiftning med anledning av införandet av statusen betrodd näringsidkare. Inte heller med anledning av de nya bestämmelserna om godkända ekonomiska aktörer behövs det kompletterande bestämmelser.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Vid sidan av tillståndet som godkänd ekonomisk aktör (AEO) artikel 29 och artikel 30, som redan finns i dagens lagstiftning, införs nu tillståndet betrodd näringsidkare. Enligt artikel 31 kan tillståndet för betrodd näringsidkare sökas av en importör, en exportör eller ett indirekt ombud som är etablerad i unionens tullområde. I jämförelse med AEO måste en betrodd näringsidkare uppfylla strängare kriterier, bland annat genom att ge tullmyndigheterna tillgång till sina elektroniska register enligt artikel 31.3 f. Enligt artikel 31.4 ska tullmyndigheterna ska minst vartannat år göra en ingående kontroll, inbegripet ett besök på plats, av den betrodda näringsidkarens verksamhet och granska bokföringen, samt verifiera att aktörens rutiner lever upp till ställda krav. Som en ytterligare skyddsmekanism införs möjligheten för tullbyrån att, vid tecken på bristande efterlevnad, utföra kontroll av efterlevnaden enligt artikel 31.6. Om resultatet av granskningen skulle vara otillfredsställande kan tullbyrån lämna en rekommendation till den tillståndsgivande medlemsstaten, etableringsmedlemsstaten, om att tillfälligt dra in eller återkalla statusen som betrodd näringsidkare. Detta ska dock ske i samråd med berörd tullmyndighet. I gengäld gynnas de betrodda näringsidkarna, enligt artikel 31.8, av förenklade förfaranden, såsom frigörande av varor utan att invänta tullens ingripande, uppskjutande av betalning av tullskuld och minskade kontroller. En ekonomisk aktör kan ansöka om statusen betrodd näringsidkare under hösten 2027, men systemet kommer kunna vara i full drift först då tulldatacentralen är fullt utvecklad.

Även AEO-tillståndet kommer reformeras, då övervakningskraven har skärpts. Enligt artikel 29.4 är tullmyndigheterna är skyldiga att genomföra en ingående övervakning minst en gång vart tredje år, vilket inkluderar besök på plats, något som tidigare endast var en rekommendation i kommissionens riktlinjer för godkända ekonomiska aktörer.

Promemorians bedömning är att inga av de ovan angivna bestämmelserna om AEO kräver kompletterande bestämmelser.

När det gäller betrodda näringsidkare så görs bedömningen att 2 kap. 2 a och 19 §§ tullagen bör ändras så att de omfattar betrodda näringsidkare. I 2 a § finns särskilda förfaranderegler för den situation där varor vid import fysiskt förs in till Sverige men där tulldeklarationen lämnas i ett annat EUland till följd av ett tillstånd för centraliserad klarering. I en sådan situation ska skatt enligt 1 § fastställas av Tullverket genom ett särskilt beslut. Bestämmelsen i 2 a § bör ändras så att det här förfarandet även omfattar en importör som är en betrodd näringsidkare som är etablerad i ett annat EU-land. I 19 § finns en bestämmelse om återbetalning och eftergift av annan skatt än tull. För att bestämmelsen ska vara tillämplig såväl vid centraliserad klarering som för betrodda näringsidkare, föreslås en ändring i andra stycket på så sätt att hänvisningen till bestämmelserna om centraliserad klarering ändras till en hänvisning till 2 a § första stycket i vilket såväl centraliserad klarering som betrodd näringsidkare nämns. I övrigt har det inte identifierats något behov av ändringar i svensk tullagstiftning med anledning av de nya bestämmelserna om betrodd näringsidkare. När det gäller behov av följdändringar i annan lagstiftning, se avsnitt 5.15.

Författningsförslag

Förslagen medför att det görs ändringar i 2 kap. 2 a och 19 §§ tullagen.

5.5¶Nya regler för distanshandel

Promemorians bedömning

Det behövs inga kompletterande bestämmelser i svensk tullagstiftning med anledning av införandet av nya regler för distanshandel.

Skälen för promemorians bedömning

Den stora mängd småpaket som förs in i EU innebär utmaningar både för konsumenter, företag och för medlemsstaternas tullmyndigheter. Dessa har sin grund i den kraftiga ökningen av e-handeln där konsumenter etablerade i unionen handlar varor från tredjeland direkt på nätet. För att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för berörda företag och minimera bördorna för dem och för tullmyndigheterna införs bestämmelser i den nya tullkodexen innebärande att ansvaret för att uppfylla EU:s regelverk, särskilt de icke-ekonomiska krav på varor som måste iakttas för att sådana varor ska få föras in och släppas ut på den inre marknaden, läggs på plattformarna snarare än på konsumenterna. Detta sker genom att onlineplattformar utanför EU betraktas som importör av de varor som de säljer till EU (importör vid distansförsäljning), artikel 5.13. De får därigenom även ansvar för tullformaliteter och betalning av tull och andra avgifter liksom för skattemässiga krav. Bristande efterlevnad beivras och de allvarligaste fallen kan i enlighet med artikel 276 leda till böter på upp till 6 % av företagets årliga importvärde under föregående år, förlust av vissa tullförenklingar samt tillfällig begränsning av åtkomsten till berörd onlineplattform.

När det gäller det nya begreppet importör vid distansförsäljning säkerställs i den nya tullkodexen att en ekonomisk aktör, i motsats till konsumenten, i normalfallet vid onlineförsäljning från länder utanför unionen betraktas som importör. Detta innebär en skyldighet att åta sig det ansvar som ligger på en importör. Den berörda ekonomiska aktören är också skyldig att följa den relevanta tullagstiftningen och annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna när varorna förs in i eller ut ur unionens tullområde samt att tillhandahålla, tillgängliggöra och upprätthålla lämpliga register över sådan efterlevnad.

En möjlighet att driva tullager för distansförsäljning införs. Ett tullager för distansförsäljning gör det möjligt att låta varor övergå till fri omsättning vid tidpunkten för försäljning och utförsel från lagret, vilket innebär att varorna vid den tidpunkt då de placeras i lagret måste uppfylla de villkor som skulle vara tillämpliga på dem vid den tidpunkten de hade släppts ut på den inre marknaden. Tullmyndigheterna ska kunna kontrollera huruvida varorna uppfyller unionens marknadsregler vid den tidpunkt då de kommer till tullagret. Ett sådant tullager för distansförsäljning kommer, i syfte att undvika missbruk från icke tillförlitliga ekonomiska aktörers sida, endast vara tillgängligt för ekonomiska aktörer som uppfyller tillförlitlighetskriterierna för statusen som betrodd näringsidkare (artikel 145) (se vidare avsnitt 5.4).

Sedan den 1 juli 2026 tillämpas, genom rådets förordning (EU) 2026/382 av den 11 februari 2026 om ändring av förordning (EG) nr 1186/2009 vad gäller avskaffande av tröskelvärdebaserade tullbefrielser (artikel 2), en tillfällig tull på 3 euro per varupost i en sändning från tredjeland direkt till konsument och vars verkliga värde inte överstiger 150 euro (s.k. småpaket). Med begreppet varupost förstås, i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/1022 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2446, en eller flera varor i en försändelse med samma klassificering enligt tulltaxan, samma beskrivning och, om uppgifterna tillhandahålls i enlighet med de datakrav som gäller för den relevanta tulldeklarationen eller de data som ska tillhandahållas eller göras tillgängliga för tullmyndigheterna, samma ursprung (artikel 1 p 61). Den tillfälliga tullen är ett övergångsarrangemang i avvaktan på att en ny centraliserad it-infrastruktur för unionen är inrättad. När tulldatacentralen är klar för användning kommer dessa varor i stället att debiteras tull enligt tulltaxan.

En hanteringsavgift som ska täcka övervakningskostnaderna för småpaket införs för hela EU senast den 1 november 2026. Se vidare avsnitt 5.6.

Frågan om straffrättsliga sanktioner och administrativa sanktioner behandlas i avsnitt 5.9 respektive avsnitt 5.10. I övrigt bedöms det, i nuläget, saknas behov av ändringar i svensk tullagstiftning med anledning av de nya reglerna för distanshandel. När det gäller behov av följdändringar i annan lagstiftning, se avsnitt 5.15.

5.6¶Unionshanteringsavgiften

Promemorians förslag

En fordran för en obetald unionshanteringsavgift ska lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Skälen för promemorians förslag

Genom den nya tullkodexen införs en unionshanteringsavgift som ska tas ut av tullmyndigheterna.

Av artikel 20 framgår att detta är ett undantag från förbudet för tullmyndigheterna att ta ut avgifter för tullkontroller eller för annan tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under de behöriga tullkontorens officiella öppettider. Av artikeln framgår också att tullmyndigheterna uppbär en unionshanteringsavgift med ett fast belopp per varupost för de tjänster som tillhandahålls i samband med hanteringen av en begäran om hänförande av varor till förfarandet för övergång till fri omsättning, om dessa varor säljs via distansförsäljning. Beslut att ta ut unionshanteringsavgift är överklagbart i enlighet med artikel 18.

Av artikel 20 framgår att det belopp för unionshanteringsavgiften som ska tas ut ska motsvara de ungefärliga kostnaderna för tullmyndigheternas tjänster och ska omfatta åtminstone kostnaderna för att kontrollera data och utföra riskanalyser samt för relevant infrastruktur och kontroller, inbegripet tjänster som tillhandahålls av tullbyrån. Beloppet ska vara lägre om det som övergår till fri omsättning är varor som säljs via distansförsäljning från ett tullager för distansförsäljning. Den som är gäldenär för tullskulden vid import ska betala hanteringsavgiften åtminstone en gång i månaden. Betalning ska ske till de tullmyndigheter som är behöriga för varornas övergång till fri omsättning vid tidpunkten för betalning av tullskulden. Om det inte finns någon tullskuld ska den person som skulle ha varit gäldenär i händelse av en tullskuld vara gäldenär för unionshanteringsavgiften. Unionshanteringsavgiften är inte återbetalningsbar.

Unionshanteringsavgiften utgör ett traditionellt eget medel i enlighet med rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Kommissionen ska, tillsammans med förfarandet för betalning, fastställa storleken på unionshanteringsavgiften i en delegerad akt.

Av 1 § förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket framgår att Tullverket ska fastställa och ta ut tullar, skatter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Tullverkets beslut om unionshanteringsavgift ska få verkställas av Kronofogdemyndigheten (se 3 kap. 1 § 6 utsökningsbalken). Av 1 kap. 6 § utsökningsbalken framgår att mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och andra medel som staten har rätt till och som får utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver, annan liknande fordran som staten eller en kommun har rätt till, utgör ett allmänt mål. Fordringar på obetalda tullar, skatter och avgifter ska lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning enligt lagen (1999:891) om indrivning av statliga fordringar. Detta bör

gälla även för obetalda unionshanteringsavgifter. En ändring av denna innebörd föreslås därför i tullagen.

Författningsförslag

Förslaget medför att det görs en ändring i 2 kap. 17 § tullagen.

5.7¶Tullsamarbete

Promemorians förslag

Tullverket pekas ut som central enhet i förordningen med instruktion för Tullverket.

Promemorians bedömning

Det behövs inga kompletterande bestämmelser i lag med anledning av införandet av nya regler om tullsamarbete.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Av artikel 266 framgår att tullmyndigheterna, kommissionen och tullbyrån ska samarbeta med varandra för att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen. Detta omfattar bland annat utbyte av information, tillfälliga tjänstgöringar av tulltjänstemän i andra medlemsstater, gemensamma kontroller, delning av riskinformation och analys av data. När det gäller att tillfälligt ställa tulltjänstemän till en annan tullmyndighets förfogande får de berörda medlemsstaterna fastställa de nödvändiga villkoren för sådana uppdrag i ett avtal eller samarbetsarrangemang.

Av artikel 267 framgår att tullbyrån får ansvar för att planera, organisera och samordna gemensamma tullkontroller. Kapitel 2 i avdelningen reglerar samarbete med andra myndigheter i unionen och av artikel 268 framgår att tullmyndigheterna ska samarbeta med exempelvis marknadskontrollmyndigheter, sanitära och fytosanitära myndigheter, polis- och andra brottsbekämpande myndigheter, skattemyndigheter och statistikmyndigheter i syfte att utbyta data, samordna riskhantering, utföra gemensamma kontroller, dela expertis och utbildning och utveckla ny teknik och innovation. Av artikel 268 framgår vidare att andra behöriga myndigheter på nationell nivå kan begära data från tulldatacentralen. En sådan begäran måste vara motiverad och endast nödvändiga uppgifter får lämnas ut. Tullmyndigheterna ska enligt punkten 4 samma artikel utse en central enhet som ska ta emot begäran och säkerställa att begäran behandlas.

Av artikel 268 framgår också att tullbyrån ska ha ett nära samarbete med Olaf och Eppo när bedrägerier misstänks.

I artikel 269 beskrivs vilka åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna. Tullmyndigheterna ska bland annat samla in specifika data om sändningar, bistå andra myndigheter, genomföra riskbaserade kontroller, samråda med andra myndigheter innan varor frigörs, hantera

varor som inte uppfyller unionskrav samt varna om risker, misstänkt brottslighet och bedrägerier.

Samarbetet med andra myndigheter utanför unionen regleras i avdelningens tredje kapitel. Av artikel 270 framgår att tullbyrån får ingå samarbetsarrangemang med vissa aktörer och vad samarbetet får omfatta. Det klargörs också att dessa arrangemang inte får skapa rättsliga skyldigheter för medlemsstaterna eller för EU. Av artikel 271 framgår att, om en medlemsstat vill sluta ett tullrelaterat avtal med ett tredjeland, så måste kommissionen informeras om den avsikten och avtalet måste vara förenligt med unionsrätten. Av artikel 272 framgår att kommissionen, tullmyndigheterna och tullbyrån får utbyta tullinformation med tredjeländer förutsatt att det finns rättsligt stöd genom ett internationellt avtal mellan EU och det tredjelandet, i unionslagstiftning eller i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och det tredjelandet. I informationsutbytet måste dataskydd, sekretess och säkra kommunikationskanaler garanteras.

Av 8 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att en myndighet ska samverka med andra myndigheter inom sitt verksamhetsområde. Detta omfattar sådant nationellt samarbete som följer av bestämmelserna om tullsamarbete i unionstullkodexen. I lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete finns även bestämmelser om internationellt tullsamarbete. Bedömningen är att inga av de ovan angivna artiklarna om tullsamarbete kräver kompletterande bestämmelser i lag. Däremot måste en central enhet pekas ut. Detta kan lämpligen göras i förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket.

Frågan om offentlighet och sekretess samt personuppgiftsbehandling behandlas i avsnitten 5.11 och 5.12.

Författningsförslag

Förslaget medför att en ny paragraf, 8 d §, införs i förordningen med instruktion för Tullverket.

5.8¶Tullverkets uppgiftsskyldighet

Promemorians förslag

Det ska i förordningen om utlämnande av uppgifter från Tullverket tydliggöras att uppgifter i tulldatacentralen som berör andra medlemsstaters tullmyndigheter inte får lämnas ut till andra myndigheter utan godkännande från de berörda tullmyndigheterna.

Skälen för promemorians förslag

I förordningen (2026:164) om utlämnande av uppgifter från Tullverket finns bestämmelser om Tullverkets utlämnande av uppgifter till andra myndigheter. Bestämmelserna återfinns i 7–12 §§ och innebär att Tullverket är skyldigt att lämna ut uppgifter som rör import eller export till ett flertal olika myndigheter i den utsträckning de behövs i mottagarens verksamhet.

Den nya tullkodexen innehåller dock begränsningar i tullmyndigheternas möjligheter att vidarebefordra de data som finns tillgängliga i tulldatacentralen till andra nationella myndigheter. Av artikel 268.4 framgår att om tullmyndigheterna, inom ramen för samarbete med andra behöriga myndigheter på nationell nivå, mottar en begäran från andra behöriga myndigheter om extrahering och förmedling av data som är tillgängliga i tulldatacentralen, ska sådana data tillhandahållas endast på motiverad begäran och med godkännande av de tullmyndigheter som berörs av dessa data. Denna extrahering och förmedling ska begränsas till data som den mottagande myndigheten har rätt att erhålla i enlighet med det rättsliga ramverk enligt vilken den verkar och som är absolut nödvändiga för det ändamål som anges i den relevanta begäran.

Artikel 268.4 i den nya tullkodexen är till sin lydelse direkt tillämplig, och bestämmelsen ställer alltså upp ytterligare ramar för vilka uppgifter ur centralen som Tullverket får lämna till andra myndigheter och under vilka förutsättningar detta får ske. Regleringen innebär att utlämnande i enlighet med förordningen om utlämnande av uppgifter från Tullverket bl.a. inte kan ske förrän godkännande inhämtats från eventuella utländska tullmyndigheter som berörs av de avsedda uppgifterna. Av tydlighetsskäl bör det införas en föreskrift i förordningen som stadgar att dess bestämmelser om utlämnande endast ska tillämpas på uppgifter som omfattas av artikel 268.4 om förutsättningarna för det enligt den artikeln är uppfyllda.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 13 § förordningen (2026:164) om utlämnande av uppgifter från Tullverket.

5.9¶Straffrättsliga sanktioner

5.9.1¶Behov av ändringar i bestämmelserna om straffrättsliga sanktioner

Promemorians bedömning

Det finns inte behov av ändringar i bestämmelserna om straffrättsliga sanktioner vid överträdelser av tullagstiftningen med anledning av den nya tullkodexen.

Regleringen om tullbrott bör flyttas till tullagen.

Skälen för promemorians bedömning

I 5 kap. tullagen finns bestämmelser om den straffrättsliga sanktionen tullförseelse. I lagen (2000:1225) om straff för smuggling, nedan smugglingslagen, och i inregränslagen (1996:701) finns också straffrättsliga bestämmelser.

Den nya tullkodexen föranleder inte något behov av ändringar

Avdelning XIV i den nya tullkodexen innehåller bestämmelser om tullrättsliga överträdelser och icke-straffrättsliga sanktioner. I artikel 273.3 132 anges att sanktionerna för överträdelser ska vara effektiva,

proportionerliga och avskräckande. I bestämmelserna fastställs vidare EUgemensamma minimikrav för vilka tullrättsliga överträdelser som ska vara föremål för administrativa sanktioner, gemensamma bedömningskriterier för att bestämma sanktioner och en gemensam katalog av möjliga ickestraffrättsliga sanktionsformer. I artikel 273 anges att bestämmelserna utgör en minimiharmonisering och att medlemsstaterna ska införa bestämmelser, förenliga med artiklarna i avdelningen, i nationell lagstiftning. Det anges vidare att medlemsstaterna får föreskriva ytterligare överträdelser av tullagstiftningen eller vidta strängare åtgärder vid överträdelser av tullagstiftningen.

Brottet tullförseelse regleras i tullagen (5 kap. 2–4 §§). I smugglingslagen regleras brottstyperna smugglingsbrott (3–7 §§), tullbrott (8–11 §§) och olovlig befattning med smuggelgods (12 och 13 §§). Såväl smugglingsbrott som tullbrott avser ageranden kopplade till tullbehandling. Med tullbehandling avses i denna kontext det som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, bli föremål för ett tullförfarande eller återexporteras eller bli föremål för åtgärder enligt 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2024:710), då varan förs in till eller ut från landet (se 2 § smugglingslagen). I avsnitt 5.9.2 föreslås att definitionen av tullbehandling utvidgas till att avse varor i tillfällig lagring, oavsett om varorna ska förvaras i en anläggning för tillfällig lagring eller på en annan anvisad eller godkänd plats. De tullförfaranden som regleras i den nya tullkodexen bedöms omfattas av denna definition av tullbehandling. Brottet tullförseelse aktualiseras om en person bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller bryter mot ett beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen. Med tullagstiftningen kommer framöver avses den Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i den nya tullkodexen, samt svenska tullförfattningar (1 kap. 3 § tullagen). Det finns mot denna bakgrund inte behov av att genomföra några ändringar i de straffrättsliga bestämmelserna med anledning av regleringen av tullförfaranden i den nya tullkodexen.

Förutom det generella uttalandet att sanktioner ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande innehåller den nya tullkodexen inga bestämmelser som avser straffrättsliga sanktioner. Tullbefogenhetsutredningen bedömer i slutbetänkandet Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods (SOU 2023:99) att den straffrättsliga regleringen på tullområdet är i huvudsak adekvat utformad. Det finns inte nu skäl att göra någon annan bedömning. Den nya tullkodexen kräver därmed inte att några ändringar genomförs i befintliga nationella straffrättsliga bestämmelser vid överträdelser av tullagstiftningen.

Tullbrott bör regleras i tullagen

Som redogörs för i avsnitt 5.10 kräver den nya tullkodexen att större förändringar genomförs i tullagens bestämmelser rörande administrativa sanktioner. Eftersom större förändringar behöver genomföras i 5 kap. tullagen finns det anledning att i detta sammanhang överväga om ändringar också bör genomföras i kapitlets straffrättsliga bestämmelser.

Brottet tullförseelse regleras i tullagen (5 kap. 2–4 §§). I smugglingslagen regleras brottstyperna smugglingsbrott (3–7 §§), tullbrott (8–11 §§)

och olovlig befattning med smuggelgods (12 och 13 §§). Tullbefogenhetsutredningen bedömer att det finns betydande fördelar med att flytta regleringen om tullbrott från smugglingslagen till tullagen. Utredningen konstaterar att tullbrott utgör en sanktion av vissa överträdelser av tullkodexen och bestämmelser som har meddelats med stöd av den. Bestämmelserna om tullbrott har mot den bakgrunden en naturlig placering i tullagen, som innehåller kompletterande bestämmelser till tullkodexen. Tullbrott kan vidare sägas ha ett annat skyddsintresse än smugglingsbrott, som utgör en sanktion av överträdelser av nationella förbud mot eller villkor för införsel eller utförsel. Tullbefogenhetsutredningen anser också att en överflyttning av bestämmelserna om tullbrott från smugglingslagen till tullagen skulle tydliggöra att regleringen om tullförseelse kompletterar den om tullbrott. Det tullrättsliga sanktionssystemet skulle på det sättet bli mer enhetligt, lättöverskådligt och förutsebart. Å andra sidan konstaterar Tullbefogenhetsutredningen att det finns en viss risk att den straffrättsliga regleringen om införsel och utförsel av varor blir mer splittrad om bestämmelserna om tullbrott flyttas till tullagen. Det finns också en risk att kopplingen mellan tullbrott och olovlig befattning med smuggelgods blir mindre tydlig om bestämmelserna om tullbrott flyttas till tullagen medan bestämmelserna om olovlig befattning med smuggelgods finns kvar. Tullbefogenhetsutredningen anser dock sammanfattningsvis att det skulle leda till en tydligare och mer lättöverskådlig lagstiftning om regleringen av tullbrott flyttas till tullagen (se vidare avsnitt 8.3.1 SOU 2023:99).

Det bedöms inte finnas skäl att nu göra en annan bedömning än den Tullbefogenhetsutredningen gör. En tydligare reglering ökar rättssäkerheten för enskilda och underlättar för dem som ska tillämpa reglerna. Det gäller särskilt som de administrativa sanktionerna på området också regleras i tullagen. Regleringen om tullbrott bör därför flyttas till tullagen.

5.9.2¶Regleringen om tullbrott flyttas till tullagen

Promemorians förslag

De nuvarande bestämmelserna om tullbrott flyttas från smugglingslagen till tullagen. Tullbrott som är att bedöma som ringa ska ha den särskilda beteckningen ringa tullbrott. Försök till ringa tullbrott ska inte vara straffbart. I övrigt görs inte några ändringar i sak i bestämmelserna om tullbrott. En hänvisning till skatt i den hittillsvarande bestämmelsen om tullbrott ändras till att avse tull.

En ny brottstyp – olovlig befattning med tullpliktig vara och grovt sådant brott – införs i tullagen. Regleringen motsvarar smugglingslagens bestämmelser om olovlig befattning med smuggelgods och grov olovlig befattning med smuggelgods när förbrottet består av ett tullbrott.

Definitionen av begreppet tullbehandling i smugglingslagen utvidgas och en motsvarande definition införs i tullagen.

Regleringen om tullförseelse behålls materiellt oförändrad.

Som en följd av att straffbestämmelser flyttas från smugglingslagen

till tullagen görs det vissa följdändringar i bl.a. smugglingslagen.

Skälen för promemorians förslag

Tullbrott

Mot bakgrund av det som sagts i föregående avsnitt (avsnitt 5.9.1) bör regleringen om tullbrott i 8–11 §§ smugglingslagen flyttas till tullagen. Det krävs i allt väsentligt inga ändringar i sak i de bestämmelser som flyttas över. Den ringa formen av tullbrott bör dock ges en egen brottsbeteckning. Det ger en tydlighet i rättstillämpningen och det kommer klart framgå av domslutet vilket brott en tilltalad dömts för. Till det kommer betydelsen av enhetlighet i fråga om särskilda brottsrubriceringar (jfr prop. 2015/16:111 s. 34–35.) Tullbrott som är ringa bör därför ges den särskilda brottsbeteckningen ringa tullbrott.

För att säkerställa att regleringen om tullbrott förblir densamma som i dag bör smugglingslagens bestämmelser om försök, förberedelse och stämpling och om frivillig rättelse ha motsvarigheter i tullagen.

Den nya brottsbeteckningen ringa tullbrott föranleder överväganden om kriminalisering av osjälvständiga brottsformer. Genom att det inte finns någon särskild brottsbeteckning för det brottet i den nuvarande regleringen omfattas den ringa formen av tullbrott av bestämmelsen om straffansvar för försök i 14 § smugglingslagen. Frågan är dock om det finns något faktiskt behov av en sådan kriminalisering. Det är för det första fråga om ett brott där påföljden endast är penningböter, det är alltså fråga om ett lågt straffvärde. För det andra är det fråga om ett farebrott. En jämförelse kan göras med skatteförseelse, som är den ringa formen av skattebrott. Skatteförseelse, som har en strängare straffskala än ringa tullbrott, är inte straffbart på försöksstadiet. Det har inte heller framkommit några exempel på företeelser som skulle behöva straffsanktioneras på det tidiga stadiet. Det finns mot denna bakgrund inget behov av att föreskriva att försök till ringa tullbrott ska vara straffbart.

Regleringen om åtalsprövning bör såvitt avser tullbrott flyttas till tullagen. Bestämmelsen bör dock anpassas efter att en ny sanktionsavgift föreslås ersätta regleringen om tulltillägg. Det bör vidare tas in en bestämmelse i tullagen som anger att smugglingslagens bestämmelser om förverkande (som kompletterar regleringen i 36 kap. brottsbalken) ska gälla för varor som har varit föremål för tullbrott. I 2 kap. 3 § andra stycket tullagen anges i dagsläget att betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd. I samband med att regleringen om tullbrott flyttas till tullagen bör bestämmelsen lämpligen flyttas till kapitel 5 och placeras i paragrafen gällande förverkande.

Det som sägs i paragrafen om tull gäller enligt 1 kap. 2 § även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket om inte något annat uttryckligen anges. När bestämmelsen flyttas till tullagen saknas därför behov av att särskilt hänvisa till annan skatt i paragrafen.

I 8 § tredje stycket smugglingslagen föreskrivs att om en tulldeklaration ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering gäller första stycket sådana uppgifter som avses i 2 kap. 2 a §

andra stycket tullagen. Det innebär att tullbrott omfattar sådana uppgifter som lämnas i en tulldeklaration i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering och som Tullverket behöver för att kunna besluta om skatten. I 2 kap. 2 a § första stycket tullagen anges att skatten ska fastställas av Tullverket genom ett särskilt beslut i de fall där en tulldeklaration för varor för vilka skatt ska tas ut enligt 2 kap. 1 § första stycket har getts in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering. Enligt 2 kap. 2 a § andra stycket tullagen ska de uppgifter som ska lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet och som Tullverket behöver för att kunna besluta om skatten, anses ha getts in till Tullverket när de togs emot av det andra landets behöriga myndighet. Förslaget om att regleringen om tullbrott flyttas till tullagen innebär att 2 kap. 2 a § andra stycket tullagen blir tillämplig även utan en bestämmelse som motsvarar 8 § tredje stycket smugglingslagen. Den bestämmelsen bör alltså inte flyttas till tullagen. Det innebär inte någon ändring i sak. Enligt förslaget ska regleringen i 2 kap. 2 a § tullagen även gälla i de fall en importör är en betrodd näringsidkare som är etablerad i ett annat EU-land (betrodd näringsidkare). Regleringen om tullbrott kommer alltså att omfatta även dessa situationer.

I hittillsvarande 8 § andra stycket 3 lagen om straff för smuggling finns en bestämmelse om brott mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatt eller avgift som Tullverket ska besluta. Med skatt eller avgift avses i bestämmelsen även tull (prop. 1999/2000:124 s. 137 f.). I tullagen är systematiken den omvända och hänvisningar till tull anses i regel även gälla annan skatt som ska betalas till Tullverket (1 kap. 2 §). Ordet ”skatt” i tredje punkten bör därför ändras till ”tull” när bestämmelsen flyttas till tullagen.

Olovlig befattning med tullpliktig vara

Olovlig befattning med smuggelgods och grov olovlig befattning med smuggelgods enligt 12 och 13 §§ smugglingslagen förutsätter ett konstaterat förbrott, som kan vara ett tullbrott. Det är angeläget att kopplingen mellan brotten fortsätter att vara tydlig när regleringen om tullbrott flyttas till tullagen. En möjlighet är att ta in en bestämmelse i tullagen som hänvisar till regleringen i smugglingslagen om olovlig befattning med smuggelgods. Det finns dock en risk att sambandet mellan brotten inte blir tillräckligt tydligt med en sådan lösning. Tullbefogenhetsutredningen föreslår i stället att en ny brottstyp, som har en tydlig koppling till tullbrott som förbrott, införs i tullagen. Samma bedömning görs nu. Det nya brottet bör lämpligen benämnas olovlig befattning med tullpliktig vara. I sak bör regleringen motsvara brottstypen olovlig befattning med smuggelgods när förbrottet består av ett tullbrott. Två nya brott – olovlig befattning med tullpliktig vara och grov olovlig befattning med tullpliktig vara – bör alltså införas i tullagen. Då de nya brotten motsvarar det som gäller i dag innebär regleringen inte någon nykriminalisering.

Det föreskrivs i 12 § tredje stycket smugglingslagen att ansvar för olovlig befattning med smuggelgods inte ska dömas ut om gärningen är belagd med straff enligt vissa bestämmelser i narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (2026:408) eller lagen om brandfarliga och

explosiva varor (2010:1011). Regleringen innebär att det i första hand är ansvar för narkotikabrott som aktualiseras om någon exempelvis överlåter insmugglad narkotika. Först om det inte är aktuellt att döma till ansvar för det brottet kan ansvar för olovlig befattning med smuggelgods komma i fråga. Bakgrunden till regleringen är att det är vanligt att narkotika, vapen och brandfarliga eller explosiva varor som påträffas inne i landet har varit föremål för smuggling. Det behövs därför en reglering som anger vilken straffbestämmelse som ska ha företräde. Det finns emellertid inte behov av en motsvarande bestämmelse i regleringen om olovlig befattning med tullpliktig vara, eftersom bestämmelserna om tullbrott inte inriktar sig på hantering av den nämnda typen av varor.

Försök, förberedelse och stämpling till grov olovlig befattning med smuggelgods är straffbelagt enligt 14 § smugglingslagen. Det bör tas in en motsvarande bestämmelse i tullagen som kriminaliserar försök, förberedelse och stämpling till grov olovlig befattning med tullpliktig vara.

Vissa begrepp

Det är en förutsättning för både smugglingsbrott och tullbrott att en vara har förts in till eller ut ur landet. Med det avses enligt 2 § första stycket smugglingslagen att varan har förts över gränsen för svenskt territorium. Motsvarande bör gälla när regleringen om tullbrott flyttas till tullagen. I den lagen används uttrycket det svenska tullområdet i stället för landet. Enligt definitionen i 1 kap. 3 § första stycket tullagen avses emellertid samma sak, dvs. svenskt territorium. När regleringen om tullbrott flyttas till tullagen bör den anpassas språkligt till den begreppsapparat som används i tullagen. Uttrycket det svenska tullområdet bör alltså användas i stället för landet. Det innebär inte någon ändring i sak.

En annan fråga gäller uttrycket tullbehandling, som förekommer i regleringen om såväl smugglingsbrott som tullbrott. Med tullbehandling avses enligt 2 § andra stycket 4 smugglingslagen det som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, bli föremål för ett tullförfarande eller återexporteras eller bli föremål för åtgärder enligt 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2024:710), då varan förs in till eller ut från landet.

Eftersom det föreslås att regleringen om tullbrott ska flyttas från smugglingslagen till tullagen bör det införas en definition av begreppet tullbehandling även i tullagen. Tullverket har till Tullbefogenhetsutredningen fört fram att begreppet tullbehandling bör omfatta varor som ska vara i tillfällig lagring, oavsett om varorna ska förvaras i en anläggning för tillfällig lagring eller på en annan anvisad eller godkänd plats. Varor i tillfällig lagring ska enligt artikel 104.3 i den nya tullkodexen förvaras i en anläggning för tillfällig lagring eller, om det är motiverat, på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, inbegripet platser som angetts av betrodda näringsidkare. När varorna kommer till anläggningen för tillfällig lagring eller till den anvisade eller godkända platsen uppstår en skyldighet att anmäla varans ankomst och tillhandahålla eller tillgängliggöra information om tillfällig lagring (artiklarna 101 och 105 i den nya tullkodexen). Dagens definition av uttrycket tullbehandling innebär att den som ska förvara varor i tillfällig lagring på en annan

anvisad eller godkänd plats än i en anläggning för tillfällig lagring inte kan dömas för smuggling eller tullbrott om han eller hon exempelvis underlåter att anmäla varans ankomst. Uttrycket ”läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring” ersatte det tidigare uttrycket ”läggas upp på ett tillfälligt lager” som en anpassning till regleringen i den hittillsvarande tullkodexen och den nuvarande tullagen (prop. 2015/16:79 s. 212). Skälet till att regleringen omfattar en vara som ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring men inte på en annan anvisad eller godkänd plats framgår inte av förarbetena. Den rimliga ordningen – som också torde ha varit lagstiftarens avsikt – bör vara att alla varor som är i tillfällig lagring ska omfattas av begreppet tullbehandling. Det bör därför tydliggöras i lagstiftningen. Det innebär en viss, mindre utvidgning av det straffbara området. Den förtydligade definitionen bör införas i såväl tullagen som smugglingslagen. För att göra uttrycket tullbehandling tydligare bör det även göras vissa språkliga och redaktionella justeringar i regleringen.

Tullförseelse

Det har inte framkommit skäl att genomföra några sakliga ändringar i regleringen om tullförseelse. Vissa språkliga justeringar bör dock göras. För att åstadkomma samma ordning som i dag bör det också framgå av lagstiftningen att ansvar för tullförseelse är subsidiärt i förhållande till övriga straffbestämmelser i tullagen.

Bestämmelsernas placering

Bestämmelserna bör placeras i anslutning till övriga bestämmelser om sanktioner, dvs. i kap. 5 tullagen. Eftersom även bestämmelserna om administrativa sanktioner föreslås ändras (se avsnitt 15.10) bör nuvarande 5 kap. tullagen upphävas och ersättas av ett nytt kapitel 5.

Följdändringar

När regleringen om tullbrott flyttas från smugglingslagen till tullagen bör vissa följdändringar genomföras.

Regleringen i 12 § första stycket smugglingslagen om olovlig befattning med smuggelgods bör ändras eftersom tullbrott inte längre kan vara ett förbrott till det brottet. Regleringen i 13 § andra stycket smugglingslagen bör ändras så att det inte är en särskild grund för att bedöma brottet som grovt om gärningen avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom tull, annan skatt eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgodoräknats någon. Den grunden kan nämligen bara aktualiseras om förbrottet är ett tullbrott. Bestämmelserna i 14 § smugglingslagen om försök, förberedelse och stämpling bör ändras på så sätt att tullbrott och grovt tullbrott tas bort. Även regleringen i 15 § smugglingslagen om frivillig rättelse samt i 20 § smugglingslagen om åtalsprövning bör anpassas till att tullbrott i fortsättningen regleras i tullagen.

I ett flertal författningar finns det bestämmelser som innehåller en generell hänvisning till straffbestämmelserna i smugglingslagen. En sådan bestämmelse är 5 kap. 1 § första stycket lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor, där ansvar för olovlig förflytt- 138 ning av punktskattepliktiga varor regleras. Där föreskrivs att det inte ska

dömas till ansvar för det brottet om gärningen är belagd med straff i smugglingslagen. Brottet är alltså subsidiärt i förhållande till straffbestämmelserna i smugglingslagen. Det som avses är i första hand smuggling, men även ansvar för tullbrott kan aktualiseras (jfr RH 2017:37). Regleringen i 5 kap. 1 § första stycket nämnda lag bör därför ändras så att den även hänvisar till de överflyttade straffbestämmelserna i tullagen.

I 1 § andra stycket 1 skattebrottslagen (1971:69) anges att lagen inte tillämpas i fråga om gärningar som är belagda med straff i smugglingslagen. Även den bestämmelsen behöver ändras eftersom regleringen om tullbrott flyttas till tullagen.

Enligt 16 e och 16 f §§ förordningen (1999:1134) om belastningsregistret ska bl.a. uppgifter om brott mot smugglingslagen lämnas ut till Myndigheten för digital förvaltning och Naturvårdsverket i vissa fall. Bestämmelserna behöver uppdateras när regleringen om tullbrott flyttas till tullagen och brottet grov olovlig befattning med tullpliktig vara införs.

I 16 i § förordningen om belastningsregistret anges att vissa uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut till Bolagsverket. Bland annat ska uppgifter om brott enligt 8–11 och 13 §§ smugglingslagen lämnas ut, dvs. uppgifter om tullbrott, ringa tullbrott, grovt tullbrott, vårdslös tullredovisning och grov olovlig befattning med smuggelgods. Vidare ska uppgifter om brott enligt 5 kap. 2 § tullagen, d.v.s. tullförseelse, lämnas ut. Hänvisningarna i förordningen om belastningsregistret behöver ändras med anledning av att regleringen om tullbrott flyttas till tullagen, brottet grov olovlig befattning med tullpliktig vara införs och ett nytt kapitel 5 införs i tullagen.

Bestämmelser i andra författningar än de nu nämnda som innehåller en generell hänvisning till straffbestämmelserna i smugglingslagen bedöms inte behöva ändras. Det beror på att det som avses med hänvisningen i de fallen är smuggling, som även fortsättningsvis regleras i smugglingslagen.

Författningsförslag

Förslaget medför att nuvarande kapitel 5 upphävs och att ett nytt kapitel 5 införs i tullagen. Förslaget medför vidare införandet av 5 kap. 1–13 §§ tullagen samt att 8–11 §§ smugglingslagen upphävs och att ändringar görs i 2, 12–15 och 20 §§ smugglingslagen. Förslaget innebär också att ändringar görs i 1 kap. 3 § tullagen, 1 kap. 1 § skattebrottslagen, 5 kap. 1 § lagen om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor samt 16 e, 16 f och 16 i §§ förordningen om belastningsregistret.

5.10¶Administrativa sanktioner

5.10.1¶Bestämmelser om överträdelser av tullagstiftningen och icke-straffrättsliga sanktioner i den nya tullkodexen

I avdelning XIV fastställs EU-gemensamma minimikrav för vilka tullrättsliga överträdelser som ska vara föremål för administrativa sanktioner, gemensamma bedömningskriterier för att bestämma sanktioner och en gemensam katalog av möjliga icke-straffrättsliga

sanktionsformer. I artikel 273 anges att bestämmelserna utgör en minimiharmonisering och att medlemsstaterna ska införa bestämmelser, förenliga med artiklarna i avdelningen, i nationell lagstiftning. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Det anges vidare att medlemsstaterna får föreskriva ytterligare överträdelser av tullagstiftningen eller vidta strängare åtgärder vid överträdelser av tullagstiftningen.

Regleringen i den nya tullkodexen kräver alltså att Sverige i den nationella lagstiftningen har bestämmelser om administrativa sanktioner som är förenliga med de krav som uppställs i den nya tullkodexen.

Minimikatalogen och de gemensamma bedömningskriterierna

I artikel 274 återfinns en minimikatalog av överträdelser vilka åtminstone ska bli föremål för sanktioner som fastställs i nationell rätt. Katalogen består av följande överträdelser: – Underlåtenhet av innehavaren av ett tullbeslut att fullgöra de skyldig-

heter som följer av det beslutet. – Underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla eller till-

gängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheterna i enlig-

het med tullagstiftningen. – Underlåtenhet att fullgöra den bokföringsskyldighet som föreskrivs i

tullagstiftningen. – Underlåtenhet att följa reglerna om undandragande av varor från tull-

övervakning. – Underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som rör tullförfaranden. – Underlåtenhet att fullgöra en importörs skyldigheter enligt artikel 27.2. – Underlåtenhet att fullgöra en exportörs skyldigheter enligt artikel 28.1.

I artikel 275 anges de gemensamma bedömningskriterier som medlemsstaterna ska beakta när de avgör den typ av administrativ sanktion ska påföras och hur sträng den ska vara. De gemensamma bedömningskriterierna är följande: – Huruvida överträdelsen av tullagstiftningen begicks uppsåtligen eller

av oaktsamhet. – Art, allvar, upprepning och varaktighet hos överträdelsen av

tullagstiftningen. – Den inverkan som överträdelsen av tullagstiftningen har på unionens

och medlemsstaternas ekonomiska intressen och andra skydds- och

säkerhetsintressen. – Graden av samarbete med tullmyndigheten för att avhjälpa över-

trädelsen av tullagstiftningen och mildra dess eventuella negativa

effekter. – Andra eventuella förmildrande eller försvårande omständigheter i

ärendet, i enlighet med nationell rätt.

Vidare anges i artikeln att administrativa sanktioner ska bestå av en eller flera av följande former: – En penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna eller, när så är

lämpligt, en sanktion som åläggs av de behöriga tullmyndigheterna

genom ett förlikningsförfarande som tillämpas i stället för en straff-

rättslig sanktion.

– Återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som inne-

has av den berörda personen. – Förverkande av de varor som är inblandade i överträdelsen av tullag-

stiftningen. – En varning. – En annan sanktion.

Artikel 276 reglerar sanktioner för systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning. Om tullmyndigheterna, i samband med övergång till fri omsättning för varor som säljs vid distansförsäljning, fastställer att samma ekonomiska aktör systematiskt underlåter att fullgöra de skyldigheter som avses i artikel 274.1 ska detta betraktas som en systematisk överträdelse. Medlemsstaterna ska säkerställa att den sanktion som åläggs för en systematisk överträdelse åtminstone utgörs av penningavgifter på minst en procent och upp till fyra procent av det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de föregående tolv månaderna. Den ekonomiska aktörens underlåtenhet ska anses vara systematisk om resultatet av ett betydande antal tullkontroller inom en kalendermånad visar bristande efterlevnad i ett tillräckligt representativt antal fall. Medlemsstaterna ska också tillfälligt dra in, återkalla eller upphäva varje status som godkänd ekonomisk aktör eller betrodd näringsidkare eller motsvarande förmånlig åtgärd som enligt förordningen beviljats den ekonomiska aktör som begått överträdelsen. Vid upprepning inom sex månader ska den omsättningsbaserade penningavgiften uppgå till minst tre procent och upp till sex procent av det sammanlagda värdet av de varor som importerats under de föregående tolv månaderna. Vid vidare upprepning får åtkomsten till den ekonomiska aktörens onlinegränssnitt tillfälligt begränsas. I artikel 277 föreskrivs att en ekonomisk aktör ska klassificeras som en högriskoperatör i tulldatacentralen om en sanktion har tagits ut enligt artikel 276. Klassificeringen ska beaktas vid tullriskhantering och vid inrättande och genomförande av gemensamma prioriterade kontrollområden och gemensamma riskkriterier och standarder.

I artikel 278 anges att om en överträdelse av tullagstiftningen omfattas av mer än en medlemsstats jurisdiktion ska dessa medlemsstaters behöriga myndigheter samarbeta i enlighet med tillämplig rätt. EU:s tullbyrå får stödja och underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.

5.10.2¶Nuvarande reglering i tullagen

I 5 kap. tullagen finns det bestämmelser om administrativa sanktioner vid överträdelser av tullagstiftningen, närmare bestämt tulltillägg och förseningsavgift. Även tullagens bestämmelser om vite kan ses som en form av administrativ sanktion.

Tulltillägg på tull

Tulltillägg vid oriktig uppgift

I 5 kap. 5 § tullagen föreskrivs att tulltillägg ska tas ut när en oriktig uppgift har lämnats i vissa fall. Tulltillägg får bara tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller elektroniskt. Tulltillägg ska tas ut om gäldenären på något annat sätt än muntligen har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull. Om en oriktig uppgift har lämnats i ett ärende om omprövning, återbetalning eller eftergift eller vid ett överklagande ska tulltillägg också tas ut, om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

Vad som är en oriktig uppgift regleras i 5 kap. 6 § tullagen. En uppgift ska enligt första stycket anses vara oriktig om det klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig (punkt 1). Detsamma gäller om en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats (punkt 2). Både felaktiga och utelämnade uppgifter innefattas alltså i begreppet. I bestämmelsens andra stycke föreskrivs två undantag. Uppgiften ska för det första inte anses vara oriktig om den tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut. För det andra ska uppgiften inte anses oriktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för beslutet. I 5 kap. 11 § tullagen föreskrivs att gäldenären ansvarar för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra.

Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits (5 kap. 7 § tullagen). Tulltillägg förutsätter alltså att den oriktiga uppgiften skulle ha lett till undandragen tull, om den hade godtagits.

Tulltillägg när tull har fastställts på skälig grund

I 5 kap. 8 § första stycket tullagen föreskrivs att tulltillägg i vissa fall ska tas ut av gäldenären när tull har fastställts på s.k. skälig grund. Det som avses är de fall där tulldeklarationen har uteblivit och inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären (punkt 1) och de fall där en avvikelse från deklarationen har ägt rum när tull har fastställts på skälig grund (punkt 2). Gäldenären ansvarar enligt 5 kap. 11 § tullagen för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra.

Tulltillägget är 20 procent av den tull som fastställts och som tas ut av gäldenären, utöver den tull som annars skulle ha tagits ut (5 kap. 8 § andra stycket tullagen). Tulltillägget beräknas alltså på mellanskillnaden mellan de beloppen. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären beräknas tulltillägget enligt 5 kap. 7 § första stycket tullagen.

Tulltillägg på grund av bristande efterlevnad

Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 kap. 5 och 8 §§ tullagen, tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen enligt artikel 79 i nuvarande tullkodexen (5 kap. 9 § tullagen). Det gäller bara om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller elektronisk tulldeklaration till ledning för beslut om tull. Tulltillägget är 20 procent av den tull som tas ut.

Tulltillägg vid vissa förfoganden

Tulltillägg ska dessutom tas ut när någon förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning, om förfogandet stridit mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull (5 kap. 10 § tullagen). Tulltillägget är 20 procent av den tull som felaktigt har betalats tillbaka eller eftergetts.

När tulltillägg inte ska tas ut

Enligt 5 kap. 12 § tullagen ska tulltillägg inte tas ut om gäldenären på eget initiativ har vidtagit rättelse (punkt 1). Detsamma gäller om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt (punkt 2). Enligt 5 kap. 13 § ska tulltillägg inte heller tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket enligt 5 kap. 14 § tullagen inte heller ta ut tulltillägg på beloppet.

Tulltillägg på skatt

Tulltillägg kan tas ut på undandragen skatt

Enligt 1 kap. 2 § tullagen gäller det som sägs i lagen om tull även annan skatt än tull, under förutsättning att skatten ska tas ut för varor vid import, att skatten ska betalas till Tullverket och att inte något annat uttryckligen anges. Regleringen innebär att Tullverket i de fallen får besluta om tulltillägg på undandragen skatt, om förutsättningarna för tulltillägg är uppfyllda. Samma regler gäller som för tulltillägg på tull, med den skillnaden att tulltillägget i vissa fall är 10 procent i stället för 20 procent om det är fråga om undandragen mervärdesskatt som är avdragsgill (5 kap. 7 § andra stycket tullagen).

Det framgår i 2 kap. 1 och 2 §§ tullagen i vilka fall Tullverket är beskattningsmyndighet. Vid import eller införsel till det svenska tullområdet ska tobaksskatt, alkoholskatt, vissa andra punktskatter och mervärdesskatt fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits (2 kap. 1 §). Mervärdesskatt ska dock inte tas ut enligt tullagen utan enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) i vissa fall (2 kap. 2 § första stycket). Det gäller om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad för mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och • agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskatte-

lagen (2023:200) vid importen, eller • är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar

person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Skatteverket är alltså beskattningsmyndighet i stället för Tullverket i dessa fall. Som en följd av det kan Tullverket i regel inte ta ut tulltillägg på undandragen mervärdesskatt.

Regleringen om beskattningsmyndighet för mervärdesskatt vid import syftar bl.a. till att förbättra likviditeten för importörer som är registrerade för mervärdesskatt och har full avdragsrätt. Ett annat syfte är att minska den administrativa bördan för berörda importörer. Företagen ska endast

behöva vända sig till en myndighet i frågor om mervärdesskatt och enhetliga förfaranderegler ska tillämpas för hantering av all mervärdesskatt (prop. 2013/14:16, s. 19). Vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen har Tullverket tidigare alltid ansetts vara beskattningsmyndighet, eftersom uppfattningen varit att det inte finns någon deklarant i de fallen (jfr prop. 2013/14:16, s. 22). Genom Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2021 ref. 54 har rättsläget ändrats. Av avgörandet framgår att det även vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen kan finnas en deklarant och att bestämmelsen i 2 kap. 2 § första stycket tullagen därför är tillämplig också i sådana fall. Om förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda är alltså Skatteverket beskattningsmyndighet i stället för Tullverket även vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen.

Förseningsavgift

I 5 kap. 15 § tullagen finns bestämmelser om förseningsavgift. Förseningsavgift får tas ut om den som har deklarerat en vara med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in deklarationen när denna senast skulle ha lämnats. Förseningsavgiften är 500 kronor eller, om deklarationen inte lämnas trots uppmaning, 1 000 kronor.

Befrielse från tulltillägg och förseningsavgift

Enligt 5 kap. 17 § första stycket tullagen ska Tullverket besluta om befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift, om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om • den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha berott

på ålder, hälsa eller liknande förhållanden eller på en felbedömning av

reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena, • avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten, • en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning

att anta att avgift ska tas ut, utan att den som avgiften gäller kan lastas

för dröjsmålet, eller • felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften

gäller fällts till ansvar för brott enligt smugglingslagen eller för tull-

förseelse enligt 5 kap. 2 § tullagen eller blivit föremål för förverkande

av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Enligt 5 kap. 17 § andra stycket tullagen får deklaranten helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

5.10.3¶Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods (SOU 2023:99)

Tullbefogenhetsutredningen lämnar i slutbetänkandet Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods (SOU 2023:99) förslag på en ny utformning av de administrativa sanktionerna i tullagen. Förslagen har sin grund i bedömningen att de nuvarande bestämmelserna

om administrativa sanktioner inte träffar allt som bör kunna bli föremål för en sanktion och inte alltid är så effektiva, avskräckande och ändamålsenliga som vore önskvärt.

Tullbefogenhetsutredningen föreslår att det nuvarande tulltillägget ersätts med en ny administrativ sanktionsavgift. Sanktionsavgift ska tas ut enligt någon av följande tre grunder.

För det första ska sanktionsavgift tas ut när tull eller annan skatt har undandragits det allmänna. Sanktionsavgift ska tas ut på denna grund om en oriktig uppgift har lämnats till ledning för ett beslut om fastställande av tull eller annan skatt, eller om en skyldighet att deklarera skriftligen eller elektroniskt har underlåtits. Detsamma gäller om en oriktig uppgift har lämnats i ett ärende som avser omprövning, återbetalning eller eftergift av tull eller i ett överklagat ärende. Vad som ska anses vara en oriktig uppgift föreslås ges ett bredare tillämpningsområde än i nuvarande lagstiftning. Avgiften föreslås vara 20 procent av den undandragna uppbörden. Avgiften föreslås dock vara 5 procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Om sanktionsavgift beslutas inom två år från ett tidigare beslut om sanktionsavgift på samma grund föreslås att en förhöjd avgift (40 respektive 10 procent av den undandragna uppbörden) tas ut. Den förhöjda avgiften ska inte tas ut av den som har status som godkänd ekonomisk aktör enligt tullagstiftningen.

För det andra ska sanktionsavgift tas ut om en bestämmelse i tullagstiftningen har överträtts och det har medfört att en vara undandragits från tullövervakning eller på något annat sätt försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll. Vid överträdelser som har medfört att en vara undandragits från tullövervakning föreslås sanktionsavgiften bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Vid överträdelser som på något annat sätt har försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll föreslås sanktionsavgiften bestämmas till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor. När avgiftens storlek bestäms föreslås det att särskild hänsyn ska tas till • hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den bestämmelse som

överträdelsen avser, • vad den avgiftsskyldige gjort för att begränsa verkningarna av över-

trädelsen, • vad som är känt om den avgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden,

och • om den avgiftsskyldige tidigare har ålagts att betala en sanktionsavgift

på samma grund.

För de tredje ska sanktionsavgift tas ut vid överträdelser som innebär att någon har brutit mot en skyldighet som följer av ett tillstånd som Tullverket har beslutat. Avgiften föreslås vara 5 000 kronor. Om sanktionsavgift beslutas inom två år från ett tidigare beslut om sanktionsavgift på samma grund ska en förhöjd avgift om 10 000 kronor tas ut. Den förhöjda avgiften ska inte tas ut av den som har status som godkänd ekonomisk aktör.

Sanktionsavgift ska tas ut av den som har gjort sig skyldig till överträdelsen och ska grundas på strikt ansvar. Avgift ska bara tas ut om det

klart framgår att förutsättningarna för avgift är uppfyllda. Sanktionsavgift ska inte tas ut om den som har lämnat en oriktig uppgift eller underlåtit att deklarera på eget initiativ har rättat felet eller fullgjort deklarationsskyldigheten. Den ska inte heller tas ut om överträdelsen är obetydlig. Avgiften ska sättas ner helt eller delvis om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Tullverket ska besluta om sanktionsavgift.

Det ska framgå av lagstiftningen vilken sanktionsavgift som ska väljas om en överträdelse kan leda till en sådan avgift på fler grunder än en. Sanktionsavgift när tull eller annan skatt har undandragits har som utgångspunkt företräde framför sanktionsavgift när tullkontroll har försvårats. Sanktionsavgift när en skyldighet enligt ett tillstånd inte har fullgjorts tas som utgångspunkt ut i sista hand. Undantag kan göras i särskilda fall.

Tullbefogenhetsutredningen föreslår vidare att förseningsavgiften för att inte ge in kompletterande deklaration höjs till 625 kronor eller, om deklarationen inte ges in trots uppmaning, till 1 250 kronor. Det föreslås att den som inte ger in avräkningsnota i rätt tid ska påföras förseningsavgift med 1 000 kronor för den första dagen. Beloppet höjs med ytterligare 1 000 kronor för varje påföljande dag till och med fem dagar.

5.10.4¶Ändringar behövs i tullagens bestämmelser om administrativa sanktioner

Promemorians bedömning

Det finns behov av ändringar i tullagens bestämmelser om administrativa sanktioner för att lagstiftningen ska uppfylla kraven i den nya tullkodexen.

Förslagen som Tullbefogenhetsutredningen lämnar i betänkandet Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods (SOU 2023:99) uppfyller inte de krav som anges i den nya tullkodexen.

Skälen för promemorians bedömning

Befintliga bestämmelser i tullagen uppfyller inte minimikraven i den nya

tullkodexen

Den nya tullkodexen innebär att det införs ett gemensamt ramverk i fråga om administrativa sanktioner på EU-nivå. I ramverket specificeras dels vilka överträdelser som ska bli föremål för administrativa sanktioner som fastställs i nationell rätt, dels vilka omständigheter som måste beaktas vid beslut om typen av sanktion och om sanktionernas stränghet.

Befintlig reglering i tullagen har kritiserats av såväl Tullverket som näringslivet. Tullverket har fört fram att dagens regler inte träffar samtliga företeelser som borde bli föremål för sanktion och att sanktionerna inte är så effektiva och ändamålsenliga som vore önskvärt. Tulltillägg kan t.ex. inte alltid tas ut vid kommersiell import och det saknas förutsättningar att ta ut tulltillägg vid överträdelser i samband med export (se vidare avsnitt 6.2 i SOU 2023:99). Näringslivet å sin sida har fört fram att beräk-

ningen av tulltillägg är svårförutsebar och att beloppen ibland är oproportionerligt höga (se vidare avsnitt 6.3 i SOU 2023:99). Mot denna bakgrund fann Tullbefogenhetsutredningen att det nuvarande tullrättsliga sanktionssystemet behöver en översyn eftersom systemet är delvis svårtillämpat och inte heltäckande, och inte fullt ut möter kravet på att sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Det kan konstateras att dagens reglering inte motsvarar kraven som uppställs i den nya tullkodexen. T.ex. möjliggör inte dagens regler om tulltillägg att sanktioner beslutas när överträdelser har skett i samband med export (jfr artikel 274.1 g). Det finns därför även av detta skäl ett behov av en översyn av det tullrättsliga sanktionssystemet.

Tullbefogenhetsutredningens förslag uppfyller inte heller minimikraven i

den nya tullkodexen

Frågan är därefter om Tullbefogenhetsutredningens förslag möter kraven i den nya tullkodexen. En inledande förutsättning för att Tullbefogenhetsutredningens förslag ska kunna utgöra grund för nya regler är att förslagen omfattar de överträdelser som ska bli föremål för sanktion enligt artikel 274.1.

Systematiken i Tullbefogenhetsutredningens förslag innebär att sanktionsavgift ska tas ut i tre olika situationer: när tull eller annan skatt har undandragits det allmänna på grund av lämnande av oriktig uppgift eller underlåtenhet att deklarera, när tullkontroll har försvårats samt när skyldigheter enligt ett tillstånd inte har fullgjorts.

I ramverket i den nya tullkodexen anges i stället en katalog över vilka överträdelser som ska vara föremål för en sanktion. Bestämmelserna i tullagstiftningen är komplexa, och de överträdelser som kan förekomma är många till sitt antal, eftersom överträdelser kan begås i varje steg av tullproceduren (import och export).

Tullbefogenhetsutredningens förslag innebär att fler överträdelser än i dag kan bli föremål för en administrativ sanktion och i flera delar överensstämmer sanktionsbestämmelserna i utredningens förslag med de minimikrav som uppställs i artikel 274. Dock omfattas inte samtliga de överträdelser som ska bli föremål för sanktion enligt artikel 274.1.

Underlåtenhet av innehavaren av ett tullbeslut att fullgöra de

skyldigheter som följer av beslutet

Artikel 274.1 a rör skyldigheter enligt tullbeslut. Vad som avses med ett tullbeslut framgår av definitionen i artikel 5.10 i den nya tullkodexen. Med begreppet avses varje åtgärd av tullmyndigheterna som rör tullagstiftningen, tar ställning i ett visst fall och har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Begreppet tullbeslut har alltså ett brett tillämpningsområde, och innefattar t.ex. beslut om att efter ansökan bevilja tillstånd för ett särskilt tullförfarande (som tullager samt aktiv och passiv förädling) eller bindande besked (bindande tariffbesked och bindande ursprungsbesked). Definitionen innefattar även andra beslut, såsom beslut om att frigöra en vara till ett önskat tullförfarande eller att kvarhålla varan, fastställande av tullskuld, beslut om efterdebitering samt kontrollbeslut som för med sig vissa rättsverkningar.

Tullbefogenhetsutredningen föreslår att en sanktionsavgift ska tas ut av den som har brutit mot en skyldighet enligt ett tillstånd som har beslutats av Tullverket om det klart framgår att skyldigheten inte har fullgjorts. Som konstaterats ovan kan tullbeslut utgöras av annat än ett tillstånd.

Tullbefogenhetsutredningen föreslår också att en sanktionsavgift ska tas ut om tullkontroll har försvårats. I de fall en underlåtelse att följa skyldigheter från ett tullbeslut leder till försvårande av tullkontroll tillgodoser utredningens förslag kraven i den nya tullkodexen. Det är dock inte säkert att en underlåtenhet av innehavaren av ett tullbeslut att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet alltid leder till att tullkontrollen försvåras.

Tullbefogenhetsutredningens förslag bedöms därmed ha ett mer begränsat tillämpningsområde än vad som avses i artikel 274.1 a.

Underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheterna i enlighet

med tullagstiftningen

Artikel 274.1 b om sanktion för underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheterna i enlighet med tullagstiftningen gäller oavsett på vilket sätt som den berörda informationen skulle ha lämnats för att ha varit korrekt tillhandahållen. Avsikten är att all information senast den 1 mars 2034 ska lämnas i tulldatacentralen. Fram till dess kan viss information lämnas på andra sätt, främst genom en tulldeklaration i de befintliga nationella it-systemen. Det får utgås från att det även framöver, i likhet med hur det förhåller sig i dag, i delegerade akter kommer regleras möjligheter att lämna information muntligen (t.ex. resandes kontakt med tullmyndigheten vid gränsövergång) eller genom annat agerande (t.ex. att den resande går i grön fil vid gränsövergång eller frigörande av brevförsändelser förmedlade av postoperatör). Utöver detta är formuleringen inkluderande och kan innefatta olika typer av brister i informationslämnande; både att informationen lämnas på fel sätt, men framför allt att informationen inte är fullständig eller korrekt.

Tullbefogenhetsutredningen föreslår att en sanktionsavgift ska tas ut om någon på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för ett beslut om fastställande av tull eller lämnat en uppgift i ett ärende som avser omprövning, återbetalning eller eftergift av tull, eller ett överklagat ärende om tull och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Vidare föreslås det att en sanktionsavgift ska tas ut av den som underlåtit att deklarera. En grundförutsättning för utredningens förslag i dessa delar är att det har förelegat en skyldighet att ge in en skriftlig eller elektronisk tulldeklaration. I artikel 274.1 b uppställs inget undantag för muntliga uppgifter. Det krävs inte heller att det funnits en skyldighet att deklarera. Bestämmelsen får alltså anses innebära att samtliga överträdelser, såväl muntligen som genom annat agerande, som sker mot skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data, ska bli föremål för sanktion. Tullbefogenhetsutredningens förslag i denna del bedöms därmed ha ett mer begränsat tillämpningsområde än vad som avses i artikel 274.1 b.

I de fall utelämnande av nödvändiga upplysningar leder till försvårande av tullkontroll tillgodoser Tullbefogenhetsutredningens förslag att en sanktionsavgift ska tas ut om tullkontroll har försvårats kraven i den nya tullkodexen. Det är dock inte säkert att ett bristande uppgiftslämnande alltid leder till att tullkontrollen försvåras.

Slutligen föreslår Tullbefogenhetsutredningen att förseningsavgift ska tas ut när en kompletterande deklaration eller en avräkningsnota har lämnats för sent. Dessa administrativa sanktioner motsvarar till viss del de typer av överträdelser som anges i art. 274.1 b. Som konstaterats ovan är bestämmelsen i art. 274.1 b dock inte begränsad till uppgiftslämnande som sker i deklarationer.

Sammanfattningsvis bedöms därmed Tullbefogenhetsutredningens förslag ha ett mer begränsat tillämpningsområde än vad som avses i artikel 274.1 b.

Underlåtenhet att fullgöra den bokföringsskyldighet som föreskrivs i

tullagstiftningen

Överträdelser enligt artikel 274.1 c bedöms till viss del omfattas av Tullbefogenhetsutredningens förslag att sanktionsavgift ska tas ut vid försvårande av Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll. Den får också till viss del anses omfattas av förslaget att en sanktionsavgift ska tas ut av den som har brutit mot en skyldighet enligt ett tillstånd som har beslutats av Tullverket om det klart framgår att skyldigheten inte har fullgjorts. Bedömningen görs dock att artikel 274.1 c har ett mer vidsträckt tillämpningsområde, då det är fler underlåtenheter som omfattas av bestämmelsen.

Underlåtenhet att följa reglerna om undandragande av varor från tull-

övervakning

Tullbefogenhetsutredningens förslag att sanktionsavgift ska tas ut av den som har brutit mot en föreskrift enligt tullagstiftningen som har medfört att en vara undandragits från tullövervakning motsvarar bestämmelsen i artikel 274.1 e.

Underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som rör tullförfaranden Bestämmelsen i artikel 274.1 e omfattar ett stort antal underlåtenheter från den ekonomiska aktörens sida. Det skulle exempelvis kunna avse att felaktiga uppgifter har lämnats eller underlåtenhet att deklarera varan till det specifika tullförfarandet. Dessa ageranden omfattas av Tullbefogenhetsutredningens förslag om att sanktionsavgift ska tas ut om tull undandragits det allmänna. Bestämmelsen omfattar också skyldigheter som avser tullmyndighetens möjligheter att genomföra tullkontroll. Om skyldigheterna inte fullgörs försvåras tullkontrollen, vilket också omfattas av Tullbefogenhetsutredningens förslag. Bestämmelsen omfattar också skyldigheter i ett tillstånd (exempelvis gällande ett särskilt förfarande). Tullbefogenhetsutredningens förslag att sanktionsavgift ska tas ut av den som har brutit mot en skyldighet enligt ett tillstånd som har beslutats av Tullverket motsvarar alltså också den delvis bestämmelsen. Det är dock sannolikt att det kan förekomma andra felaktigheter enligt bestämmelsen som inte omfattas av Tullbefogenhetsutredningens förslag, t.ex. mindre

formaliafel som inte har någon verklig effekt på möjligheterna att genomföra tullkontroll.

Underlåtenhet att fullgöra en importörs respektive en exportörs

skyldigheter

I artikel 27.2 anges att en importör ska – tillhandahålla eller för tullmyndigheterna tillgängliggöra all

information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter

innan varorna frigörs, som krävs avseende tillfällig lagring eller det

tullförfarande till vilket varorna ska hänföras i enlighet med artikel 74,

104, 109, 142, 153, 156 eller 158 eller som krävs för att avsluta

förfarandet för passiv förädling, samt bevara denna information, – säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter, – säkerställa att de varor som förs in i unionens tullområde uppfyller

kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna

och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring

avseende sådant uppfyllande, – underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt

befordran eller otillåten hantering av varor som importören är med-

veten om, – fullgöra varje annan skyldighet för importören som fastställs i tullag-

stiftningen.

I artikel 28.1 anges att en exportör ska – tillhandahålla eller tillgängliggöra för tullmyndigheterna all

information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter

innan varorna frigörs, som krävs med avseende på det tullförfarande

till vilket varorna hänförs i enlighet med artikel 114, 116 eller 161, eller

som krävs för att avsluta det förfarande som avses i artikel 54.4, 142,

153 eller 158, samt bevara denna information, – säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter, – säkerställa att de varor som förs ut ur unionens tullområde uppfyller

kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna

och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring

avseende sådant uppfyllande, – underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt

befordran eller otillåten hantering av varor som exportören är med-

veten om, – fullgöra varje annan skyldighet för exportören som fastställs i tullag-

stiftningen.

Det är alltså fråga om mycket vidsträckta skyldigheter vars ickefullgörande ska bli föremål för sanktion enligt artikel 274.1 f och g. Skyldigheterna överlappar i stora delar också med de övriga punkterna i artikel 274.1 och motsvaras i viss utsträckning av Tullbefogenhetsutredningens förslag. Överträdelserna kan t.ex. innefatta att felaktiga uppgifter har lämnats eller underlåtenhet att deklarera, till försvårande av Tullverkets möjligheter att genomföra en tullkontroll. På samma sätt kan Tullbefogenhetsutredningens förslag om förseningsavgift för utebliven kompletterande deklaration och avräkningsnota omfattas. Den nya

tullkodexen förutsätter dock att en sanktion aktualiseras även vid brott mot andra skyldigheter som inte omfattas av Tullbefogenhetsutredningens förslag, t.ex. försenad betalning av tull eller andra avgifter.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Tullbefogenhetsutredningens förslag innebär att fler överträdelser än i dag kan bli föremål för en administrativ sanktion och i flera delar överensstämmer de överträdelser som ska bli föremål för en sanktion enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag med de minimikrav som uppställs i artikel 274. Dock omfattas inte samtliga de överträdelser som måste kunna bli föremål för sanktion enligt artikel 274.1.

Något alternativ till att anpassa de svenska reglerna efter den nya tullkodexen finns inte. För att anpassningen inte ska medföra en inskränkning av de hittills gällande svenska reglerna om sanktionsavgifter föreslås att reglerna även ska omfatta situationer där felaktig uppgift lämnas i mål hos domstol. Bedömningen är att utformningen av sanktionsreglerna i den nya tullkodexen i övrigt är väl avvägda i förhållande till syfte, proportionalitet och administrativ hantering.

5.10.5¶En ny form av sanktionsavgift grundad på strikt ansvar

Promemorians förslag

Det införs en ny form av administrativ sanktionsavgift som är anpassad efter den nya tullkodexens minimikrav. Avgiften ersätter den nuvarande regleringen om tulltillägg och förseningsavgift.

Sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har gjorts uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Sanktionsavgiften ska vara obligatorisk.

Skälen för promemorians förslag

Som konstaterats ovan finns behov av ny administrativ sanktion som ersätter regleringen om tulltillägg. Det ska vara fråga om en effektiv, proportionell och avskräckande sanktion, som ska understryka vikten av noggrannhet och omsorg hos dem som ska fullgöra skyldigheter enligt tullagstiftningen och bidra till ökad regelefterlevnad. Den administrativa sanktionen behöver utformas på så sätt att den uppfyller minimikraven i den nya tullkodexen, dels avseende vilka överträdelser som ska bli föremål för sanktion, dels vilka faktorer som ska beaktas vid bedömningen av typen av sanktion och sanktionens stränghet. I artikel 275.2 listas de former administrativa sanktioner vid överträdelser av tullagstiftningen får ha. I bestämmelsen anges att sanktionerna ska ha någon eller några av de former som anges.

En penningavgift som tas ut av tullmyndigheten är en av de former som anges i artikel 275.2. Den nuvarande regleringen med tulltillägg utgör en sanktionsavgift. En sanktionsavgift bedöms även fortsättningsvis vara en effektiv sanktion för den typ av överträdelser av tullagstiftningen som enligt minikraven ska bli föremål för sanktion. En ny form av sanktionsavgift bör därför införas i tullagen.

Bestämmelserna om sanktionsavgift bör utformas i linje med hur sådana avgifter utformats inom andra rättsområden och de rättssäkerhetskrav som ställs på sanktionsavgift bör få genomslag. Det innebär att frågor om sanktionsavgift regleras i lag och att det av lagen bör framgå när, hur och av vem sanktionsavgift får tas ut. Systemet ska också vara förutsägbart och möta kraven på rimlig handläggningstid, domstolsprövning och en rättssäker process.

Bestämmelserna om den nya sanktionsavgiften bör placeras i det nya kapitel 5 i tullagen.

Strikt ansvar är huvudregeln i svensk rätt

I de flesta av de sanktionsavgiftssystem som tillämpas i svensk rätt i dag krävs varken uppsåt eller oaktsamhet för att avgift ska kunna tas ut vid en regelöverträdelse. Dagens reglering om tulltillägg bygger t.ex. på strikt ansvar. Regelsystemen som bygger på strikt ansvar måste dock utformas med hänsyn till Den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheternas (Europakonventionen) krav på möjlighet att beakta subjektiva omständigheter (se prop. 2021/22:18 s. 57). Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt och gäller sedan 1995 som svensk lag (lagen [1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Av 2 kap. 19 § regeringsformen följer att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

Regleringen i den nya tullkodexen förhindrar inte ett strikt ansvar I den nya tullkodexen anges att medlemsstaterna, när de fattar beslut om typ av sanktion och om sanktionens stränghet, ska säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till huruvida överträdelsen av tullagstiftningen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet (artikel 275.1 a).

Enligt tullkodexen ska alltså hänsyn tas till om överträdelsen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet vid överväganden kring typ av sanktion och sanktionens stränghet. Det anges inte att dessa omständigheter ska beaktas vid bedömningen av om en sanktion ska påföras. Tullkodexens reglering bedöms därför inte utgöra ett hinder mot att införa en sanktionsavgift som bygger på ett strikt ansvar. Däremot krävs att sanktionsavgiften utformas på ett sådant sätt att förekomsten av subjektiva rekvisit beaktas i det enskilda fallet vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek.

Avgiftsskyldigheten bör grundas på strikt ansvar

En avgiftsskyldighet som bygger på strikt ansvar bidrar till en förenkling och effektivisering av sanktionssystemet.

De överträdelser som ska bli föremål för en sanktion inträder när vissa skyldigheter i tullagstiftningen inte iakttas. Det kommer av reglerna klart att framgå vilka skyldigheter i tullagstiftningen som avses. Med hänsyn till detta finns det en stark presumtion för att underlåtenhet att följa skyldigheterna inte kan ske på annat sätt än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Det kan hävdas att tullagstiftningen är svårtillämpad och att 152 det ibland begås oavsiktliga fel. Det utgör inte något skäl emot att utgå

från grundprincipen om strikt ansvar. Det åligger företag och andra som ägnar sig åt införsel eller utförsel av varor att ha en god kännedom om de delar av tullagstiftningen som kan aktualiseras. Även om ett tullombud anlitas är det huvudmannens ansvar att se till att tullagstiftningen följs. I de allra flesta fall bör det kunna betraktas som oaktsamt att en näringsidkare inte sätter sig in i de regler som gäller på det område där han eller hon verkar. Det är mot den bakgrunden rimligt även från rättssäkerhetssynpunkt att den nya sanktionsavgiften bygger på strikt ansvar (jfr prop. 1981/82:142 s. 24).

Sammanfattningsvis görs bedömningen att ansvaret bör vara strikt och sanktionsavgift ska alltså tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Därigenom åstadkoms ett enklare och snabbare beivrande av överträdelser samt att den prövning som myndigheten behöver göra blir mindre omfattande.

Enligt artikel 6.2 i Europakonventionen ska var och en som blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts (den s.k. oskuldspresumtionen). Presumtionen innebär att en sanktionsavgift inte får utkrävas automatiskt när de objektiva rekvisiten är uppfyllda. Den som avgiften riktar sig mot ska ha en möjlighet till någon form av försvar som grundas på subjektiva förhållanden. Det kravet uppfylls genom att sanktionsavgiften kan sättas ner helt eller delvis i vissa fall (se avsnitt 5.10.19). Det kommer vidare vara möjligt att överklaga ett beslut om sanktionsavgift (se avsnitt 5.10.21). Mot den bakgrunden görs bedömningen att en sanktionsavgift som bygger på strikt ansvar inte strider mot Europakonventionen.

Sanktionsavgiften ska vara obligatorisk

Strikt ansvar innebär att det varken krävs uppsåt eller oaktsamhet för att sanktionsavgift ska kunna tas ut. Strikt ansvar medför dock inte att sanktionsavgift måste tas ut vid varje överträdelse. En viktig fråga är därför om det ska vara obligatoriskt att ta ut sanktionsavgift när förutsättningarna för detta är uppfyllda.

I den nya tullkodexen anges att sanktionsavgift ska tas ut vid angivna överträdelser. Sanktionsavgiften bör därför vara obligatorisk. Behovet av likabehandling, objektivitet och proportionalitet innebär vidare att Tullverkets möjligheter till mer skönsmässiga bedömningar som utgångspunkt bör vara begränsade. Bestämmelserna om sanktionsavgift bör därför formuleras så att avgiften ska tas ut om förutsättningarna för det är uppfyllda.

5.10.6¶Vad som ska vara föremål för sanktion

Promemorians förslag

Sanktionsavgift ska tas ut vid överträdelser av tullagstiftningen. Med överträdelser av tullagstiftningen avses att någon av följande skyldigheter eller regler inte iakttas:

1. en skyldighet som innehavaren av ett tullbeslut har enligt beslutet,

2. skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheten enligt tullagstiftningen,

3. den bokföringsskyldighet som föreskrivs i tullagstiftningen,

4. reglerna om undandragande av varor från tullövervakning,

5. de skyldigheter som rör tullförfaranden,

6. en importörs skyldigheter enligt artikel 27.2 i förordning (EU) 2026/2108,

7. en exportörs skyldigheter enligt artikel 28.1 i förordning (EU) 2026/2108.

Sanktionsavgift ska också tas ut om den som är gäldenär har lämnat en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull, om uppgiften inte har godtagits efter en prövning i sak och det klart framgår att tull skulle ha undandragits det allmänna om uppgiften hade godtagits. En uppgift ska inte anses vara felaktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Skälen för promemorians förslag

Överträdelsekatalogen bör dels motsvara tullkodexens överträdelsekatalog

I artikel 274 i den nya tullkodexen anges en katalog över vilka överträdelser som ska vara föremål för sanktion. De överträdelser som kan förekomma är många till sitt antal och kan begås i varje steg av tullproceduren. För att säkerställa att samtliga överträdelser som anges i den nya tullkodexen blir föremål för sanktion enligt de nationella bestämmelserna bör dessa som utgångspunkt utformas i nära överensstämmelse med förordningens ordalydelse.

I den svenska språkversionen uttrycks samtliga överträdelser i artikel 274.1 som att det skett en underlåtenhet att fullgöra eller följa vissa skyldigheter och regler enligt tullagstiftningen. Ordet underlåtenhet avser typiskt sett en passivitet av något slag snarare än aktivt handlande. En jämförelse med artikelns andra språkversioner ger dock intrycket av att det inte enbart är de rena passivitetsfallen som bestämmelserna tar sikte på. I t.ex. den engelska versionen av artikeln motsvaras ordet underlåtenhet av failure, i den franska av non-respect, och i den tyska av Verstoß. Inget av dessa ordval antyder att överträdelser av tullagstiftningen genom aktiva ageranden skulle ha varit avsedda att falla utanför sanktionsföreskrifternas tillämpningsområde.

När en unionsbestämmelse skiljer sig åt mellan olika språkversioner ska den tolkas mot bakgrund av den allmänna systematiken i och syftet med de föreskrifter i vilka den ingår (se t.ex. EU-domstolens dom C-428/02, Fonden Marselisborg Lystbådehavn, punkt 43). Syftet med de aktuella bestämmelserna är att främja regelefterlevnaden i tullproceduren och avskräcka från brott mot tullagstiftningen. Det finns i det sammanhanget ingenting som talar för att det skulle vara mindre angeläget att sådana brott mot tullagstiftningen som består i aktivt handlande blir föremål för en sanktion i förhållande till de som enbart mynnar ur inaktivitet. De i artikeln listade överträdelserna som sådana ger också stöd för denna tolkning – t.ex. så kommer ett undandragande från tullövervakning typiskt sett att kräva ett aktivt handlande från den som handhar varorna.

Bedömningen görs alltså att tullkodexens överträdelsekatalog inte är begränsad till de rena passivitetsfallen, utan att även felaktigheter som

uppstår genom aktivt handlande behöver kunna bli föremål för sanktion. Den svenska lagtexten bör utformas på ett sätt som inte antyder att tillämpningsområdet skulle vara begränsat till den ena eller andra typen av ageranden.

I tullagen bör därför anges att en sanktionsavgift ska tas ut vid överträdelser av tullagstiftningen som innebär att någon av följande skyldigheter eller regler inte iakttas: 1. en skyldighet som innehavaren av ett tullbeslut har enligt beslutet, 2. skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och

riktiga data för tullmyndigheten enligt tullagstiftningen, 3. den bokföringsskyldighet som föreskrivs i tullagstiftningen, 4. reglerna om undandragande av varor från tullövervakning, 5. de skyldigheter som rör tullförfaranden, 6. en importörs skyldigheter enligt artikel 27.2 i förordning (EU)

2026/2108, 7. en exportörs skyldigheter enligt artikel 28.1 i förordning (EU)

2026/2108.

När en skyldighet som innehavaren av ett tullbeslut har enligt beslutet

inte iakttas

Med tullbeslut avses varje åtgärd av tullmyndigheterna som rör tullagstiftningen, tar ställning i ett visst fall och har rättslig verkan för den eller de berörda personerna (artikel 5.10 den nya tullkodexen). Begreppet tullbeslut har alltså ett brett tillämpningsområde och innefattar t.ex. beslut om att efter ansökan bevilja tillstånd för ett särskilt tullförfarande eller bindande besked (bindande tariffbesked och bindande ursprungsbesked). Definitionen innefattar även andra beslut, t.ex. beslut om att frigöra en vara till ett önskat tullförfarande eller att kvarhålla varan, fastställande av tullskuld, beslut om efterdebitering samt kontrollbeslut som för med sig vissa rättsverkningar.

Om en innehavare av ett tullbeslut att inte iakttar de skyldigheter som följer av beslutet ska denna överträdelse enligt förslaget bli föremål för en sanktionsavgift.

När skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och

riktiga data för tullmyndigheten inte iakttas

Skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheterna i enlighet med tullagstiftningen kan överträdas oavsett på vilket sätt som den berörda informationen skulle ha lämnats för att ha varit korrekt tillhandahållen. Enligt den nya tullkodexen ska all information senast den 1 mars 2034 lämnas i tulldatacentralen. Fram till dess kan viss information lämnas på andra sätt, främst genom en tulldeklaration i de befintliga nationella it-systemen. Information kan även lämnas i summariska införseldeklarationer, deklarationer för tillfällig lagring och förenklade eller kompletterande deklarationer m.m. Det får utgås från att det även framöver, i likhet med hur det förhåller sig i dag, i delegerade akter kommer regleras möjligheter att lämna information muntligen (t.ex. resandes kontakt med tullmyndigheten vid gränsövergång) eller genom annat agerande (t.ex. att den resande går i grön

fil vid gränsövergång eller frigörande av brevförsändelser förmedlade av postoperatör). Samtliga dessa typer av informationslämnande omfattas av skyldigheten att tillhandahålla eller tillgängliggöra fullständiga och riktiga data för tullmyndigheten. Om den som ansvarar för denna slags informationslämnande inte fullgör sina skyldigheter utgör det alltså en överträdelse enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen innefattar alla olika typer av brister i informationslämnande, dvs. dels att informationen lämnas på fel sätt, dels att informationen är ofullständig eller felaktig.

När den bokföringsskyldighet som föreskrivs i tullagstiftningen inte

iakttas

Tullagstiftningen innehåller flera bestämmelser som rör bokföringsskyldighet i olika situationer. T.ex. föreskrivs bokföringsskyldighet för importörer och exportörer, samt innehavare av tillstånd att hänföra varor till ett särskilt tullförfarande eller att driva anläggningar för lagring av varor i tullager i artikel 128.1 i den nya tullkodexen. Regler om bokföringsskyldighet finns också för godkända ekonomiska aktörer i artikel 30.1 b i, betrodda näringsidkare i artikel 31.3 b i och f, samt den som har drifttillstånd för anläggningar för tillfällig lagring artikel 108.4. Reglerna innebär i allmänhet en skyldighet för den utpekade aktören att hålla en lämplig bokföring tillgänglig för Tullverket, som huvudregel i tulldatacentralen. Om dokumentationen brister i sådan omfattning att den inte lämpligen kan användas för Tullverkets kontrolländamål har det skett en överträdelse enligt denna punkt.

När reglerna om undandragande av varor från tullövervakning inte

iakttas

Varor som förs in till unionens tullområde ska enligt artikel 54.2 i den nya tullkodexen omfattas av tullövervakning. Med det avses enligt artikel 5.26 sådana åtgärder som i allmänhet vidtas av tullmyndigheterna i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och, i tillämpliga fall, annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna efterlevs, eller att på annat sätt bidra till hanteringen av risker förbundna med varor och deras leveranskedjor. Varor som står under tullövervakning får enligt artikel 54.7 inte undandras tullövervakning utan tullmyndigheternas medgivande. Varje undandragande av varor som omfattas av tullövervakning utan tullmyndigheternas medgivande utgör alltså en överträdelse enligt denna punkt. Det kan t.ex. röra sig om att varor bortförs från en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager, att varor blandas med andra på ett sätt som gör att de inte längre kan identifieras eller att varor som omfattas av ett särskilt förfarande hanteras på ett otillåtet sätt.

När de skyldigheter som rör tullförfaranden inte iakttas

Varor som frigörs ska enligt artikel 74.7 i den nya tullkodexen hänföras till ett tullförfarande. Med detta avses enligt artikel 5.11 dels något av förfarandena Övergång till fri omsättning, Särskilda förfaranden eller Export. Särskilda förfaranden regleras i Avdelning VIII och innefattar transitering, lagring i tullager eller frizoner, särskild användning innefattande tillfällig införsel eller slutanvändning, samt aktiv eller passiv förädling.

Samtliga tullfaranden är förenade med skyldigheter av olika slag. Det är t.ex. en grundläggande skyldighet för importören, exportören eller innehavaren av ett transiteringsförfarande att underrätta tullmyndigheterna om varornas tillgänglighet, och senast då tillhandahålla eller tillgängliggöra de data som är nödvändiga för hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet (artiklarna 74.1 och 74.2). För de olika särskilda förfarandena föreskrivs vidare en mängd villkor, dels gällande hanteringen av själva varorna, dels rörande tillgängliggörande av information och ställande av säkerhet m.m. När en skyldighet som gäller för tillämpning av ett önskat eller pågående tullförfarande inte iakttas har det skett en överträdelse enligt bestämmelsen.

När en importörs skyldigheter inte iakttas

I artikel 27.2 i den nya tullkodexen anges att en importör ska – tillhandahålla eller för tullmyndigheterna tillgängliggöra all

information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter

innan varorna frigörs, som krävs avseende tillfällig lagring eller det

tullförfarande till vilket varorna ska hänföras i enlighet med artikel 74,

104, 109, 142, 153, 156 eller 158 eller som krävs för att avsluta

förfarandet för passiv förädling, samt bevara denna information, – säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter, – säkerställa att de varor som förs in i unionens tullområde uppfyller

kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna

och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring

avseende sådant uppfyllande, – underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt

befordran eller otillåten hantering av varor som importören är

medveten om, – fullgöra varje annan skyldighet för importören som fastställs i

tullagstiftningen.

Om någon av dessa skyldigheter inte iakttas utgör det en överträdelse enligt bestämmelsen. Om en importör t.ex. inte betalar tull eller annan avgift i rätt tid kan detta alltså bli föremål för sanktionsavgift. Detsamma gäller om en importör inte tillhandahåller eller tillgängliggör relevant information för tullmyndigheterna.

När en exportörs skyldigheter inte iakttas

I artikel 28.1 i den nya tullkodexen anges att en exportör ska – tillhandahålla eller tillgängliggöra för tullmyndigheterna all

information, så snart den är tillgänglig och under alla omständigheter

innan varorna frigörs, som krävs med avseende på det tullförfarande

till vilket varorna hänförs i enlighet med artikel 114, 116 eller 161,

eller som krävs för att avsluta det förfarande som avses i artikel 54.4,

142, 153 eller 158, samt bevara denna information, – säkerställa betalning av eventuella tullar och andra tillämpliga avgifter, – säkerställa att de varor som förs ut ur unionens tullområde uppfyller

kraven i relevant annan lagstiftning tillämpad av tullmyndigheterna

och tillhandahålla eller tillgängliggöra och bevara lämplig bokföring

avseende sådant uppfyllande,

– underrätta tullmyndigheterna om all information om misstänkt

befordran eller otillåten hantering av varor som exportören är med-

veten om, – fullgöra varje annan skyldighet för exportören som fastställs i tullag-

stiftningen.

Om någon av dessa skyldigheter inte iakttas utgör det en överträdelse enligt bestämmelsen. Om en exportör t.ex. inte betalar tull eller annan avgift i rätt tid kan detta alltså bli föremål för en sanktionsavgift. Detsamma gäller om en exportör inte tillhandahåller eller tillgängliggör relevant information för tullmyndigheterna. Ytterligare ett exempel är att varor förs ut innan de är frigjorda för exportförfarandet.

Överträdelsekatalogen bör även gälla vid uttag av annan skatt än tull

Överträdelsekatalogen i artikel 274.1 i den nya tullkodexen tar sikte på situationer då skyldigheter och regler enligt tullagstiftningen inte fullgörs eller följs. De skyldigheter och regler som stadgas i den nya tullkodexen är i princip ägnade att möjliggöra tullkontroll och bestämmande av tull. Reglerna i kodexen kan dock även ha till syfte att bestämma underlag för skatt. Exempelvis följer det av artikel 1.4 i den nya tullkodexen att vissa bestämmelser i tullagstiftningen ska gälla för handel med unionsvaror mellan delar av EU:s tullområde där mervärdesskattedirektivet eller rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler om punktskatt är tillämpligt och de delar av tullområdet där dessa direktiv inte är tillämpliga. Det innebär krav på tullformaliteter även för handel med varor inom EU:s tullområde men över en skattegräns, såsom införsel av varor från Åland eller Kanarieöarna. Överträdelser av dessa skyldigheter kan således föranleda en sanktion även om det inte är fråga om bestämmande av tull.

Av 2 kap. 1 § första och andra styckena tullagen framgår även att mervärdesskatt och punktskatt vid import eller införsel till det svenska tullområdet ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Med det avses bl.a. förfarandereglerna om uppkomst av tullskuld i den nya tullkodexen. Huruvida den specifika skyldighet eller regel som i ett visst fall överträtts är direkt tillämplig som en del i tullproceduren enligt tullkodexen, eller indirekt som en del i förfarandet för uttag av mervärdesskatt eller punktskatter, bör inte i sig vara av avgörande betydelse för frågan om det skett en överträdelse som ska bli föremål för sanktion. Detta föreslås komma till uttryck i tullagen genom hänvisning i överträdelsekatalogen till skyldigheter och regler enligt tullagstiftningen, vilket enligt 1 kap. 3 § första stycket även innefattar svenska tullförfattningar. Därmed kommer katalogen, och möjligheten att ta ut sanktionsavgift, att gälla även vid brott mot skyldigheter kopplade till uttaget av annan skatt än tull i de fall Tullverket är beslutande myndighet för den skatten. När det gäller fråga om jurisdiktion, se vidare under avsnitt 5.10.8.

Dels bör lämnande av en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull

bli föremål för sanktion

I den nya tullkodexen anges att medlemsstaterna får besluta om sanktioner för ytterligare överträdelser än de som anges i kodexens överträdelsekatalog. Tullmyndigheternas uppdrag är att skydda unionens och dess medlemsstaters finansiella och ekonomiska intressen genom att effektivt ta ut tullar och andra avgifter och genom att bekämpa bedrägerier, underlätta legitim affärsverksamhet, bidra till rättvis handel och till säkerhet i hela leveranskedjan samt bekämpa olaglig handel (artikel 2 i den nya tullkodexen). Att korrekta och fullständiga uppgifter lämnas är centralt för att ändamålen med tullproceduren ska uppfyllas. Den överträdelsekatalog som anges i den nya tullkodexen avser skyldigheter enligt tullagstiftningen i förhållande till tullmyndigheterna. För att säkerställa att korrekta och fullständiga uppgifter även lämnas i samband med ett överklagande görs bedömningen att den nya sanktionsavgiften också bör omfatta överträdelser som sker i en överklagandeprocess.

Ett felaktigt uppgiftslämnande som sker i överklagandeprocessen är föremål för sanktion i nuvarande system med tulltillägg. Tulltillägg ska bl.a. tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull i ett ärende som avser ett överklagande, om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak (5 kap. 5 § tullagen). En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig, eller en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats. Med tull avses enligt 1 kap. 2 § tullagen även annan skatt som tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut (5 kap. 6 § tullagen).

Det är i denna del fråga om en överträdelse som inte omfattas av den nya tullkodexens överträdelsekatalog. Det är därmed möjligt att utgå från befintlig reglering om lämnande av oriktig uppgift i ett överklagat ärende och flytta över denna till de nya sanktionsbestämmelserna. Det kan också övervägas att använda ett annat begrepp, t.ex. felaktig uppgift, om man vill åstadkomma en ändring i förhållande till nuvarande rättsläge.

Begreppet oriktig uppgift är väl etablerat och det finns en utvecklad rättspraxis som klargör begreppets innebörd. Såväl inom tullagstiftningen som inom skattelagstiftningen tar regleringen sikte på ett uppgiftslämnande som primärt sker inför att myndigheten fattar sitt grundbeslut. Detta återspeglas i definitionen av oriktig uppgift. Den regel som nu föreslås riktar dock in sig på uppgiftslämnande som sker under en överklagandeprocess, efter att Tullverket fattat ett grundbeslut. Att då använda begreppet oriktig uppgift, med dess befintliga definition, kan leda till tillämpningsproblem och det finns en risk att bedömningen blir retroaktiv på ett sätt som inte är avsett. Det bedöms därför inte som lämpligt att utgå från det befintliga begreppet oriktig uppgift. Det bedöms inte heller som lämpligt att definiera begreppet på ett nytt sätt. Att ett så pass centralt begrepp har olika definitioner i olika lagstiftningar är inte

önskvärt. Mot denna bakgrund bedöms det inte som lämpligt att använda oriktig uppgift i den nya bestämmelsen.

Det är angeläget att sanktionsavgift kan tas ut av den som inte fullgör sin skyldighet att lämna riktiga och fullständiga uppgifter. Regeln bör därmed utformas som så att sanktionsavgift ska tas ut om en felaktig uppgift lämnas i ett överklagat ärende om tull. Det kan exempelvis vara fråga om en importör som under en domstolsprocess kompletterar med felaktiga uppgifter om varornas klassificering, ursprung eller värde. Liksom enligt dagens reglering bör en förutsättning vara att uppgiften inte har godtagits efter en prövning i sak. Vidare bör det vara en förutsättning för sanktionsavgift att tull eller annan skatt skulle ha undandragits det allmänna, om den felaktiga uppgiften hade godtagits. En uppgift bör inte anses vara felaktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut i det överklagade ärendet. Detta följer av att det bör ha funnits en reell risk för att undandragande av tull för att motivera en sanktion.

Nuvarande reglering förutsätter att en oriktig uppgift har lämnats av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik. Det får till effekt att tulltillägg bara kan påföras ekonomiska aktörer, eftersom det bara är sådana som är skyldiga att deklarera på det sättet. Den nya sanktionsavgiften på grund av felaktigt uppgiftslämnande bör, liksom dagens tulltillägg, aktualiseras endast i de situationer där den som lämnat en felaktig uppgift är gäldenär. Det nya sanktionssystemet kommer i övrigt inte att göra skillnad på om överträdelsen sker i den kommersiella handeln eller inom resandetrafiken (se avsnitt 5.10.7 och 5.10.16). Sanktionsavgift vid lämnande av en felaktig uppgift i ett överklagat ärende bör därför inte begränsas till att endast aktualiseras när det är ekonomiska aktörer som begår överträdelsen.

Sammanfattningsvis föreslås alltså att sanktionsavgift också ska tas ut om den som är gäldenär har lämnat en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull, om uppgiften inte har godtagits efter en prövning i sak och det klart framgår att tull skulle ha undandragits det allmänna om uppgiften inte hade godtagits. En felaktig uppgift ska inte anses vara felaktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 14 § första stycket och 5 kap. 16 § tullagen.

5.10.7¶Vem som ska betala sanktionsavgift

Promemorians förslag

Sanktionsavgift vid överträdelser av tullagstiftningen ska tas ut av varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna eller som vidtagit den handling som leder till att överträdelsen inträffar.

Sanktionsavgift vid överträdelser av tullagstiftningen ska också tas ut av varje person som

1. var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen och som agerat för

den ansvariga personens räkning eller som medverkat i den handling som gav upphov till överträdelsen, eller

2. förvärvat eller tagit hand om varor som omfattas av överträdelsen, och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen.

Sanktionsavgift vid lämnande av felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull ska tas ut av den som lämnat den felaktiga uppgiften.

Skälen för promemorians förslag

Överträdelser av tullagstiftningen

I den nya tullkodexen listas de överträdelser som ska bli föremål för sanktion men det anges inte vem som ska ställas till svars för en given överträdelse. I de nationella reglerna behöver det specificeras vem som ska vara skyldig att betala en sanktionsavgift i de fall det skett en överträdelse av tullagstiftningen.

Regleringen om tulltillägg är utformad så att sanktionen ska tas ut av den som är gäldenär för en tullskuld. Kopplingen till tullskuld har visat sig innebära vissa problem i tillämpningen. Det har bl.a. påpekats att den som har gjort sig skyldig till en överträdelse kan vara någon annan än den som är gäldenär för en tullskuld. Det har också lyfts fram att bedömningen av vem som är gäldenär kan vara relativt komplicerad. Vidare kommer den nya sanktionsavgiften inte på det sätt som gäller för tulltillägg att vara kopplad till att det har uppkommit en tullskuld. Sanktionsavgiften bör därför knytas till ett annat subjekt än till den som är gäldenär för en tullskuld.

Det framstår som naturligt att en sanktionsavgift ska tas ut av den som har begått överträdelsen. Det bör vara det bästa sättet att främja att en reglering efterlevs. Sanktionsavgift bör därför tas ut av en person som varit skyldig att fullgöra en berörd skyldighet. Det är dock inte alltid som det vid en överträdelse finns en viss utpekad person som ansvarar för fullgörandet av skyldigheten. Det är inte heller säkert att den som har en viss skyldighet är den som vidtar den handling som leder till överträdelsen, t.ex. kan vem som helst rent fysiskt agera på ett sätt som innebär att varor undandras från tullövervakning. Sanktionsavgift bör därför också tas ut av en person som vidtagit den handling som leder till att överträdelsen inträffar.

Att avgränsa personkretsen till en person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna eller som vidtagit den handling som leder till att överträdelsen inträffar skulle i vissa delar komma att innebära att personkretsen blir snävare än i dagens system med tulltillägg. Tulltillägg tas ut när en tullskuld uppstår på grund av bristande efterlevnad av vissa skyldigheter enligt tullagstiftningen enligt artikel 79 i den hittillsvarande tullkodexen. Tulltilläggsreglerna kan därmed träffa alla som omfattas av gäldenärskretsen enligt artikel 79.3. Om sanktionsavgift bara ska tas ut av den som haft en skyldighet eller den som orsakat överträdelsen, kommer t.ex. den som medverkat till en överträdelse (artikel 79.3 b) och den som mottagit varor i ond tro (artikel 79.3 c) inte att omfattas av tillämpningsområdet.

Med beaktande av att sanktionerna för överträdelser av tullagstiftningen ska vara effektiva, proportionella och avskräckande bedöms det inte som lämpligt att snäva in personkretsen på detta sätt. Sanktionsavgift bör därför också tas ut av en person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen och som agerat för den ansvariga personens räkning eller som medverkat i den handling som gav upphov till överträdelsen. Sanktionsavgift bör också tas ut av en person som förvärvat eller tagit hand om varor som omfattas av överträdelsen, och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om de förhållanden som legat till grund för överträdelsen.

Vem som ansvarar för att olika skyldigheter i tullproceduren fullgörs varierar beroende på vilket steg i proceduren det handlar om. En reglering som innebär att sanktionsavgift ska tas ut av den som har gjort sig skyldig till eller medverkat till det felaktiga beteendet kommer att träffa flera olika aktörer, beroende på hur den materiella bestämmelsen som föreskriver skyldigheten är utformad. Det kan visserligen kräva överväganden i fråga om vem eller vilka som kan påföras avgiften. Sådana bedömningar krävs emellertid även när straffrättsligt ansvar ska utkrävas och är något som tulltjänstemän är vana vid.

Eftersom både fysiska och juridiska personer kan ha skyldigheter enligt tullagstiftningen innebär den föreslagna regleringen att sanktionsavgiften kan tas ut oavsett om det är en privatperson eller ett företag som har överträtt tullagstiftningen.

Lämnande av en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull Även när det gäller sanktionsavgift på grund av lämnande av en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull bör avgiften tas ut av den som begått felaktigheten. Sanktionsavgift i dessa fall bör därför tas ut av den gäldenär som lämnat den felaktiga uppgiften.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 14 § andra och tredje styckena och tillägg i 16 §§ tullagen.

5.10.8¶Jurisdiktion

Promemorians förslag

Sanktionsavgift för överträdelser av tullagstiftningen ska endast tas ut om överträdelsen skett i en verksamhet där en svensk tullmyndighet är behörigmyndighet enligt den nya tullkodexen eller tullagen.

Skälen för promemorians förslag

Den nya tullkodexen innehåller inga bestämmelser om vilken specifik medlemsstat som ska ansvara för att en viss överträdelse blir föremål för sanktion. I artikel 6 regleras vem som är behörig tullmyndighet i olika situationer men där anges inget om behörig myndighet vid sanktioner. Det

får därmed anses vara upp till varje medlemsstat att reglera sin jurisdiktion i sanktionshänseende.

Det framstår som lämpligt att avgränsa möjligheten att ta ut sanktionsavgift enligt den svenska tullagen till överträdelser som sker i verksamhet där en svensk tullmyndighet är behörig myndighet. Det bör därför införas en bestämmelse i vilken det anges att sanktionsavgift för överträdelser av tullagstiftningen endast ska tas ut om överträdelsen skett i en verksamhet där en svensk tullmyndighet är behörig myndighet.

I artikel 6.1 i den nya tullkodexen anges huvudregeln för vem som är behörig myndighet för olika steg i tullförfarandet. I artikel 6.2. anges vissa situationer för distansförsäljning, betrodda näringsidkare och centraliserad klarering, där en annan myndighet utpekas som behörig.

När det gäller annan skatt än tull framgår det av 2 kap. 1 och 2 §§ i vilka fall skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull och Tullverket därmed är behörig myndighet. Det kan noteras att Tullverket även kan vara behörig myndighet och ta ut mervärdesskatt och punktskatt i fall där unionsvaror förs in från något av de territorier som ingår i unionens tullområde men inte omfattas av EU:s skatteområde vad avser mervärdesskatt och punktskatt, t.ex. Åland och Kanarieöarna.

I vissa situationer kan Tullverket vara behörig myndighet i fråga om mervärdesskatt och punktskatt även om myndigheten inte är behörig myndighet enligt den nya tullkodexen. Det kan exempelvis förekomma vid centraliserad klarering eller i det fall importen görs till Sverige av en betrodd näringsidkare som är etablerad i ett annat EU-land. Sanktionsavgift kan i ett sådant fall tas ut av Tullverket vad avser överträdelser av tullagstiftningen som har betydelse för uttaget av skatter i Sverige.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 15 § tullagen.

5.10.9¶Olika sätt att beräkna sanktionsavgiften

Promemorians förslag

Vid överträdelser av tullagstiftningen ska sanktionsavgift bestämmas i enlighet med fastställda beräkningsgrunder som anknyter till konsekvenserna av överträdelsen.

Vid felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull ska sanktionsavgift beräknas på annat sätt.

Skälen för promemorians förslag

Den nya tullkodexen förutsätter att de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar i fall av överträdelser av tullagstiftningen ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Kodexen ställer också krav på att vissa försvårande och förmildrande omständigheter ska beaktas vid bestämmandet av sanktionernas stränghet. I övrigt ger den ett stort utrymme för medlemsstaterna att utforma sina egna system för fastställande av storleken på den penningsavgift som får beslutas när det väl slagits fast att en överträdelse ägt rum.

Införandet av överträdelsekatalogen innebär att en mycket stor mängd ageranden kommer att bli föremål för sanktion. De möjliga överträdelserna varierar kraftigt i såväl art som allvarlighetsgrad, och var och en av punkterna i katalogen har ett tillämpningsområde som sträcker sig från bristande regelefterlevnad av synnerligen allvarligt slag till rena bagatellfel. Punkterna överlappar dessutom, och en och samma felaktighet kommer ofta att omfattas av flera bestämmelser samtidigt. Det framstår därför inte som lämpligt att föreskriva specifika sanktionsnivåer som ska gälla beroende på typen av överträdelse enligt katalogen.

I stället föreslås att systemet utformas på så sätt att avgiftens storlek bestäms med avstamp i konsekvenserna av en given överträdelse. Det betyder att påförandet av sanktionsavgift delas upp i två steg. I det första steget tas det ställning till om det skett en överträdelse som ska bli föremål för sanktion enligt katalogen. Därefter identifieras vilka effekter som överträdelsen i fråga har lett till, och dessa avgör sedan vilken grund för beräkning av avgiften som ska tillämpas. De olika beräkningsgrunderna regleras var för sig i ett antal paragrafer.

När det gäller sanktionsavgift som inte tas ut till följd av en överträdelse av tullagstiftningen utan på grund av en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull, är regleringen ämnad att säkerställa att försök till tullundandraganden som sker i domstol även fortsättningsvis ska bli föremål för sanktion. Det finns ingen anledning till att låta sådan avgift falla inom det föreslagna systemet för beräkning av avgiftens storlek vid överträdelser av tullagstiftningen, och det föreslås därför att avgiften i dessa fall regleras separat.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 17 § tullagen.

5.10.10¶Sanktionsavgiftens storlek när tull har undandragits

Promemorians förslag

Om en överträdelse av tullagstiftningen innebär att tull skulle ha undandragits det allmänna om överträdelsen inte hade upptäckts, ska sanktionsavgiften beräknas på underlag av den tull som i så fall skulle ha undandragits, om inte risken för att tullbeloppet slutligen skulle komma att undandras varit obefintlig. Detta ska endast gälla om den som sanktionsavgiften gäller är gäldenär. Sanktionsavgiften ska inte beräknas på underlag av tull som eftergetts eller återbetalats, eller som har upphört på någon annan grund än att beloppet preskriberats eller betalats eller att varorna förverkats.

Sanktionsavgiften ska vara 20 procent av den tull som skulle ha undandragits om överträdelsen inte hade upptäckts. Sanktionsavgiften ska dock vara 5 procent om undandragandet avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen.

Vid särskilt allvarliga överträdelser av tullagstiftningen ska sanktionsavgiften i stället uppgå till högst 40 procent av den tull som skulle ha undandragits om överträdelsen inte hade upptäckts. Om tull-

beloppet består av mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen får avgiften dock uppgå till högst 10 procent av det beloppet. Vid bedömningen av om överträdelsen är särskilt allvarlig ska det beaktas om överträdelsen varit uppsåtlig eller inverkat negativt på unionens eller medlemsstaternas skydds- och säkerhetsintressen, samt om omständigheterna till följd av överträdelsens art, allvar, upprepning eller varaktighet är försvårande.

Skälen för promemorians förslag

Avgiftens storlek bör i första hand bestämmas i relation till storleken på

undandragen tull

I dag tas tulltillägg i första hand ut enligt 5 kap. 5 § tullagen i situationer då den betalningsskyldige lämnat en oriktig uppgift som innebär att tull riskerat att undandras. Tulltilläggets storlek beräknas då i relation till det tullbelopp som skulle ha undandragits om uppgiften hade godtagits. En beräkningsgrund för sanktionsavgift som baserar sig på undandragen tull har flera fördelar, framför allt då den är enkel att tillämpa och att förutse resultatet av. Den ger också systemet en inneboende proportionalitet eftersom överträdelsernas allvar bestäms i relation till det belopp som den betalningsskyldige stått att vinna, och det allmänna riskerat att gå miste om, i och med överträdelsen.

I det system som föreslås i promemorian kommer det inte att finnas någon direkt koppling mellan bedömningen av huruvida det skett en överträdelse och förekomsten av ett tullundandragande. Detta utgör dock inte hinder mot att systemet utformas på så sätt att de överträdelser som faktiskt innefattar ett undandragande av tull blir föremål för sanktion genom att penningsavgiften i dessa fall beräknas i relation till storleken på undandragandet i fråga. Ett sådant system innebär många likheter med såväl dagens regler som Tullbefogenhetsutredningens förslag, och bedöms vara lämpligt.

Det föreslås därför att sanktionsavgiften för överträdelser som innebär att tull skulle ha undandragits om överträdelsen inte hade upptäckts ska beräknas i relation till storleken på det undandragna tullbeloppet. Det kan t.ex. röra sig om att en importör lämnat felaktiga uppgifter till tullmyndigheten som, om de hade lagts till grund för myndighetens beslut, skulle ha medfört att tull påfördes med ett för lågt belopp. Det skulle också kunna handla om att varor förts in i unionen utan att tullmyndigheten informeras om detta överhuvudtaget. Så länge överträdelsen skulle ha lett till att tull undandragits om den inte hade uppmärksammats av tullmyndigheterna framstår det som naturligt att det tullbelopp som i så fall skulle ha undandragits läggs till grund för sanktionsavgiftens storlek.

En förutsättning för att beräkna sanktionsavgiften på detta sätt bör vara att det funnits en faktisk risk att det relevanta tullbeloppet skulle ha kunnat komma att undandras. Om det av omständigheterna är uppenbart att överträdelsen i praktiken aldrig skulle ha kunnat gå ouppmärksammad av myndigheterna bör ett i denna mening helt teoretiskt undandragande inte läggas till grund för beräkningen av avgiftens storlek.

Eftersom en överträdelse kan begås av andra aktörer än importören eller exportören bör det preciseras att ett undandraget tullbelopp endast ska

läggas till grund för beräkningen av avgiftens storlek om den som avgiften gäller också är gäldenär för den tull som avgiften beräknas på. Även om det inte kan uteslutas att det kan förekomma överträdelser som innebär att en annan aktör än den som blir gäldenär, t.ex. någon som agerar som direkt tullombud, brutit mot tullagstiftningen på ett allvarligt sätt, kommer dennes koppling till ett potentiellt belopp av undandragen tull likväl att vara betydligt svagare. I dessa fall bör avgiftens storlek beräknas med hänsyn tagen till allvaret i överträdelsen som sådan snarare än något specifikt tullbelopp.

Avgiften bör beräknas utifrån en fast procentsats på undandragen tull I dagens system med tulltillägg beräknas avgiften alltid utifrån en fast procentsats av ett visst tullbelopp. I Tullbefogenhetsutredningens förslag är också tanken att sanktionsavgift i första hand ska beräknas med en procentsats på ett visst tullbelopp. Med tull avses i detta sammanhang även annan skatt som tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket (1 kap. 2 § tullagen).

Tullhanteringen är en masshantering och det vore därför att föredra om sanktionssystemet utformas på ett sätt som är enkelt att tillämpa i ett större antal fall, och att utrymmet för skönsmässiga bedömningar minimeras. Detta gäller särskilt med hänsyn till att fler felaktigheter kommer att bli föremål för sanktion enligt det nya systemet, vilket innebär att mängden sanktionsärenden kan förväntas öka jämfört med dagens nivåer. Det är också ur ett rättssäkerhetsperspektiv önskvärt om avgiften i möjligaste mån kan beräknas på ett sätt som är förutsebart för alla inblandade aktörer.

Av dessa anledningar bör avgiften även fortsättningsvis beräknas med en fast procentsats i så stor utsträckning som den nya tullkodexen tillåter. Det innebär att avgiften i första hand bör beräknas i relation till eventuell tull som riskerat att undandras genom en viss överträdelse, vilket i princip bedöms vara förenligt med det grundläggande kravet i artikel 273.3 att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Samtidigt så bör det, med hänsyn till vad som föreskrivs i artikel 275.1, inte vara möjligt att bestämma avgiftsbeloppet enbart i förhållande till storleken på undandragen tull i samtliga fall då tull undandragits. Detta eftersom de försvårande och förmildrande omständigheter som listas i artikeln måste kunna beaktas vid bedömningen av sanktionernas stränghet.

En möjlig lösning på denna intressekonflikt skulle kunna vara att föreskriva att avgiften ska bestämmas inom ett visst procentintervall av undandragen tull, varpå omständigheterna i artikel 275.1 skulle kunna tas i beaktande för att avgöra med vilken procentsats inom intervallet som avgiften i det enskilda fallet ska beräknas. Ett sådant alternativ skulle dock medföra mer komplicerade bedömningar för Tullverket och försämra förutsebarheten jämfört med dagens system.

Ett mer ändamålsenligt sätt att implementera den nya tullkodexens bedömningsgrunder bedöms vara att föreskriva en fast procentsats på undandragen tull som huvudregel, samtidigt som Tullverket ges möjlighet att justera avgiften under de omständigheter som avses i artikel 275.1. På så sätt underlättas hanteringen av det stora flertalet sanktionsärenden, samtidigt som det öppnar upp för mer nyanserade bedömningar i undantagsfallen.

Det bör finnas möjlighet att beräkna avgiften med en högre procentsats

på grund av försvårande omständigheter

De omständigheter som ska beaktas enligt artikel 275.1 är till sin karaktär både försvårande och förmildrande. Av led a kan det utläsas att det förhållandet att en överträdelse begåtts uppsåtligen ska beaktas som en försvårande omständighet i sammanhanget. Omvänt bör det förhållandet att en överträdelse begåtts av oaktsamhet kunna beskrivas som en förmildrande omständighet. En överträdelses art, allvar och varaktighet (led b) kan också vara antingen försvårande eller förmildrande beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Andra omständigheter i artikeln bör kunna förstås som i princip försvårande, nämligen överträdelsens upprepning (led b) och inverkan på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och andra skydds- och säkerhetsintressen (led c). När det kommer till graden av samarbete med tullmyndigheten för att avhjälpa överträdelsen av tullagstiftningen och mildra dess eventuella negativa effekter (led d) bör det kunna beskrivas som en renodlat förmildrande omständighet.

Dagens system med tulltillägg bygger på att avgift beräknas till ett exakt belopp, med en möjlighet till befrielse i de fall då det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Det kan övervägas om kodexens krav på beaktande av förmildrande och försvårande omständigheter skulle kunna införlivas i form av befrielsegrunder. En sådan ordning hade inneburit att det inte skulle behöva införas något nytt systematiskt moment i prövningen, i förhållande till det befintliga regelverket. Det skulle dock förutsätta att normalavgiften bestäms till en nivå som tar höjd för alla de försvårande omständigheterna som skulle kunna vara för handen i det enskilda fallet, eftersom det inte skulle finnas någon möjlighet att justera avgiften i skärpande riktning t.ex. när en överträdelse begåtts uppsåtligen. Samtidigt så skulle befrielse regelmässigt behöva tillämpas vid de oaktsamma överträdelserna, vilket skulle innebära att vinsterna med att låta en fast procentsats vara utgångspunkten till stor del går förlorade.

Det bör därför i stället införas ett system där de i artikel 275.1 listade omständigheter som är försvårande tas i beaktande genom att Tullverket får möjlighet att i förekommande fall beräkna avgiften med en förhöjd procentsats på undandragen tull. Det kommer då att bli möjligt att tillämpa en strängare sanktionsavgift i de allvarligare fallen, samtidigt som det stora flertalet överträdelser kommer att träffas av normalprocentsatsen. Det är sannolikt att beslut om sanktionsavgift i många fall kommer att behöva fattas utan att de närmare omständigheterna kring felaktigheten fullt ut är klarlagda, och i dessa fall så kommer det vara naturligt att avgiften beräknas enligt normalprocentsatsen. Om, å andra sidan, det av det underlag som myndigheten har tillgång till framgår att någon eller några av de försvårande omständigheterna är för handen, kommer myndigheten ha möjlighet att justera upp avgiften. För den betalningsskyldige blir det också tydligt att denne bär ansvaret för att föra fram och belägga eventuella förmildrande omständigheter som denne vill att myndigheten ska beakta i befrielsedelen. Därmed tillgodoses de krav som ställs upp i artikel 275.1 i den nya tullkodexen, utan att det i normalfallet introduceras ett alltför stort behov av individuella bedömningar i förhållande till dagens system.

Det bör framhållas att förekomst av någon av de försvårande omständigheterna inte med automatik bör leda till att en förhöjd procentsats tillämpas, utan att det bör göras en sammanvägd bedömning av alla kända omständigheter kring överträdelsen. Det bör därför föreskrivas att en förhöjd procentsats får tillämpas vid särskilt allvarliga överträdelser av tullagstiftningen, med hänsyn tagen till vissa angivna försvårande omständigheter. De omständigheter som här avses är om överträdelsen varit uppsåtlig snarare än oaktsam, om den inverkat negativt på unionens eller medlemsstaternas skydds- och säkerhetsintressen, samt om omständigheterna till följd av överträdelsens art, allvar, upprepning eller varaktighet är försvårande. Därmed omfattas alla de försvårande omständigheter som måste beaktas enligt artikel 275.1, med undantag för överträdelsens inverkan på unionens eller medlemsstaternas ekonomiska intressen (led c). Denna sistnämnda omständighet kommer dock att beaktas redan genom att avgiften beräknas i relation till storleken på undandragen tull.

Den förmildrande omständighet som avses i artikel 275.1 d, det vill säga om den betalningsskyldige samarbetat med tullmyndigheterna för att avhjälpa överträdelsen, bör i stället kunna beaktas vid bedömningen av om det finns skäl att besluta om befrielse från avgiften.

Om det inte längre finns betalningsskyldighet för tull

I dag kan tulltillägg bara tas ut av den som är gäldenär för en tullskuld. I det föreslagna systemet kommer det att också vara en förutsättning för att beräkna sanktionsavgift på basis av undandragen tull att den som träffas av avgiften är gäldenär.

Enligt det befintliga regelverket gäller att tulltillägg inte får tas ut på ett belopp som det inte längre finns någon betalningsskyldighet för, dvs. när det i och för sig uppkommit en tullskuld, men denna senare återbetalats, eftergetts eller upphört. Huvudsyftet med bestämmelsen är att tulltillägg inte ska kunna tas ut på grund av en tullskuld som preskriberats (jfr prop. 1986/87:166 s. 9 och prop. 2015/16:79 s. 195). I det nu föreslagna sanktionssystemet kommer sanktionsavgift att aktualiseras så länge det har skett en överträdelse enligt överträdelsekatalogen, oberoende av om den som avgiften gäller är gäldenär för en tullskuld eller inte. Hur lång tid efter det att en överträdelse ägt rum som sanktionsavgift ska kunna beslutas kommer alltså att behöva regleras på annat sätt än genom hänvisning till betalningsskyldigheten för tull.

Det finns dock skäl att överväga hur tullkodexens bestämmelser om återbetalning, eftergift och upphörande av tullskulder bör inverka på beräkningen av avgiftens storlek när tull undandragits. Frågan är om det förhållandet att den relevanta tullskulden efterges eller upphör också ska leda till att avgiften beräknas på något annat sätt än i relation till storleken på undandragandet.

Återbetalning och eftergift av tullbelopp regleras i artikel 217 i den nya tullkodexen. I artikeln anges att tullmyndigheterna med vissa förbehåll ska återbetala eller efterge ett import- eller exporttullbelopp om tull tagits ut med ett för stort belopp, om varorna var defekta eller inte uppfyllde villkoren i avtalet, om de berörda myndigheterna har begått ett fel, av rättviseskäl, eller om de data på grundval av vilka tullskulden fastställdes

har ogiltigförklarats eller tulldeklarationen ogiltigförklarats. Förutsättningarna för att tillämpa de olika eftergiftsgrunderna regleras närmare i artiklarna 218–221. De omständigheter som kan leda till återbetalning eller eftergift är i princip sådana som innebär att de förutsättningar som motiverat fastställandet av själva tullskulden inaktualiserats, och det skulle därför framstå som orimligt att en tullskuld, i de delar som den har eftergetts, lades till grund för beräkningen av avgiftsbeloppet.

När en tullskuld ska upphöra framgår i sin tur i artikel 223.1. En tullskuld kan upphöra bl.a. om den preskriberas (led a), om skulden betalas (led b), om skulden efterges (led c), om de data som ligger till grund för ett frigörande ogiltigförklaras (led d), om varor förverkas (led e), förstörs eller försvinner (led f och g), om vissa varor exporteras med tullmyndigheternas tillstånd (led i), om tullformaliteter ogiltigförklarats vid återexport när tullskulden uppstått för att möjliggöra förmånsbehandling i tredjeland (led j), om det hade varit möjligt att ändra eller meddela ett tillstånd för att på så sätt täcka en överskriden kvantitet (led l), om varor som omfattas av distansförsäljning i slutändan inte förs in i unionen eller om en distansförsäljning annulleras (led m). En tullskuld som uppkommit på grund av bristande efterlevnad i enlighet med artikel 185 eller artikel 188 kan också komma att upphöra i situationer då den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte hade någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga lagringen eller det berörda tullförfarandet (artikel 223.1 h), eller om tillfredsställande bevisning lämnas till tullmyndigheterna för att varorna inte har använts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområde (artikel 223.1 k).

Till skillnad från vad som är fallet för återbetalning- och eftergiftsgrunderna är det inte självklart att alla de omständigheter som kan leda till att en tullskuld upphör också bör utesluta att sanktionsavgift beräknas på ett undandraget tullbelopp. Att en tullskuld preskriberats innebär t.ex. inte i sig att en överträdelses allvar förändras. Detsamma gäller det förhållandet att tullskulden betalats.

I artikel 223.2 anges det visserligen att en tullskuld som upphört på grund av att varorna förverkats ska, vid tillämpning av sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen, inte anses ha upphört om import- eller exporttullar eller förekomst av en tullskuld enligt tullkodexen eller en medlemsstats rätt utgör grund för att ålägga sanktioner. Ett liknande undantag återfinns i artikel 224, avseende tullskulder som upphör på grund av artikel 223.1 h eller l. Frågan kan ställas om dessa bestämmelser bör läsas motsatsvis, och alltså utgöra hinder mot att en tullskuld som upphör av någon annan anledning läggs till grund för att bestämma en sanktionsavgift. Enligt det förslag som läggs fram i promemorian kommer dock inte förekomsten av en viss tullskuld utgöra grund för att ålägga en sanktion, utan endast användas som underlag för att beräkna en sanktionsavgift efter att det väl slagits fast att det begåtts en överträdelse som ska bli föremål för en sanktionsavgift. Bedömningen görs därför att den nya tullkodexen inte utgör hinder mot att beakta storleken på undandragen tull även om tullskulden har upphört på någon annan grund än de som avses i artikel 223.2 och 224.

Att en tullskuld upphört på grund av preskription eller genom betalning bör därför inte utesluta att sanktionsavgift beräknas på basis av undan- 169

dragen tull. Det bör heller inte det förhållandet att de varor som avses har förverkats (jfr avsnitt 5.10.22). Det föreslås därför att avgiften ska beräknas på basis av undandragen tull även i de fall då tullbeloppet upphört på grund av preskription, genom betalning eller på grund av att de varor som avses har förverkats.

Till den del som ett undandraget tullbelopp återbetalas, efterges eller upphör på någon annan grund än de nu nämnda föreslås att det beloppet inte ska läggas till grund för beräkningen av sanktionsavgift. Det betyder att avgiftsbeloppet i en sådan situation som utgångspunkt kommer att beräknas på basis av det belopp av undandragen tull som alltjämt återstår. Om tullskulden i sin helhet återbetalas, efterges eller upphör får i stället sanktionsavgiften beräknas på något annat sätt.

Med tull avses enligt 1 kap. 2 § tullagen även annan skatt för varor vid import som ska betalas till Tullverket. Av 2 kap. 19 § samma lag framgår att reglerna om eftergift och återbetalning av tull ska tillämpas på sådan skatt som avses i 2 kap. 1 § första stycket samma lag, dvs. mervärdesskatt och punktskatter. Om sådan skatt efterges ska den undantas från att ingå i underlaget för sanktionsavgift på samma sätt som vanlig tull. Det kan därutöver noteras att det i fråga om punktskatter finns särskilda bestämmelser i punktskattelagarna om att skattskyldighet i vissa fall inte gäller i fråga om varor för vilka tullskulden upphört när varorna har förverkats. Sanktionsavgift kan då inte beräknas på basis av punktskatten eftersom det i ett sådant fall – till skillnad från när en tullskuld upphör – inte uppstår någon skattskyldighet överhuvudtaget.

Tulbefogenhetsutredningens föreslagna procentsatser bör vara huvudregeln

Enligt dagens regelverk om tulltillägg beräknas avgiften med 20 procent av i första hand undandragen tull. I Tullbefogenhetsutredningens förslag till system för sanktionsavgiftskulle denna procentsats fortsatt gälla som huvudregel. Utredningen framhåller att Tullverkets egen statistik talar för att de uppgifter som lämnas till myndigheten i de flesta fall är korrekta och fullständiga, och menade att det därför inte behöver göras någon generell höjning av sanktionsbeloppet (SOU 2023:99 s. 266). Det föreslås nu inte någon ändring på denna punkt, utan huvudregeln bör vara att avgiftsbeloppet även fortsättningsvis beräknas med 20 procent av undandragen tull. Med tull avses här enligt 1 kap. 2 § tullagen även annan skatt som tas ut för varor vid import och som betalas till Tullverket.

När underlaget för sanktionsavgift avser avdragsgill mervärdesskatt föreslår Tullbefogenhetsutredningen att avgiften ska beräknas med 5 procent, i stället för dagens 10 procent (eller 20 procent när tull tas ut på grund av bristande efterlevnad enligt 5 kap. 9 § tullagen). Bakgrunden till förslaget är att en importör som har avdragsrätt för mervärdesskatt inte har någon definitiv skattevinst att göra genom undandragandet, och att de befintliga procentsatserna leder till att sanktionen blir oproportionerligt sträng i många fall.

Bedömningen görs att Tullbefogenhetsutredningens förslag på denna punkt bör genomföras i det nya systemet. Det innebär att sanktionsavgiften till den del undandragandet avser avdragsgill mervärdesskatt bör vara 5 procent av den undandragna mervärdesskatten.

Promemorians förslag innebär att avsteg ska kunna göras från den föreskrivna normalprocentsatsen vid särskilt allvarliga överträdelser. För att underlätta tillämpningen i detta sammanhang skulle ett alternativ kunna vara att föreskriva en förhöjd fast procentsats att tillämpa i de allvarligare fallen. Syftet med den föreslagna ordningen är dock att när så är påkallat möjliggöra en nyanserad bedömning där hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Det skulle därför inte vara ändamålsenligt att föreskriva en ytterligare fast procentsats som ska tillämpas i samtliga grövre fall. Det bör dock inte heller vara tillåtet att beräkna avgiften med en hur hög procentsats som helst. Ett tak bör därför föreskrivas om 40 procent av undandragen tull, eller, i fråga om avdragsgill mervärdesskatt, 10 procent av det tullbeloppet. Detta innebär en fördubbling i förhållande till normalprocentsatserna, och överensstämmer med den procentsats som enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag skulle gälla vid upprepade överträdelser. Till skillnad från vad som skulle ha blivit fallet enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag kommer myndigheten dock med promemorians förslag inte att behöva välja mellan två ytterligheter, utan vara fri att lägga sig på den nivå inom spannet som är den lämpligaste sett till omständigheterna kring överträdelsen i fråga.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 18–20 §§ tullagen.

5.10.11¶Sanktionsavgiftens storlek när möjligheterna till tullkontroll försvårats

Promemorians förslag

Om en överträdelse medfört att varor undandragits från tullövervakning ska sanktionsavgiften bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Om överträdelsen på något annat sätt har försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll ska avgiften bestämmas till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor.

Vid bestämmandet av storleken på avgiften ska hänsyn tas till om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilken inverkan överträdelsenhar på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, samt överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Skälen för promemorians förslag

Införandet av överträdelsekatalogen innebär att de överträdelser som ska bli föremål för sanktion inte alltid kommer att innefatta undandragande av något specifikt tullbelopp. I de situationer då överträdelsen inte involverar ett konkret tullundandragande behöver sanktionsavgiften kunna beräknas på något annat sätt än med en procentsats på undandragen tull.

I dag kan tulltillägg enligt 5 kap. 9 § tullagen beslutas när en tullskuld uppstår i enlighet med artikel 79 i den hittillsvarande tullkodexen, dvs. på grund av bristande efterlevnad av tullagstiftningen. Avgiften beräknas då med en procentsats på hela tullskulden. Det innebär att avgift tas ut baserat

bl.a. på varornas tullvärde t.ex. när varorna undandragits från tullövervakning och i vissa situationer då tullkontroll på annat sätt försvårats.

En tullskuld kan uppstå på grund av bristande efterlevnad utan att något tullbelopp riskerat att undandras. En möjlighet för att fånga upp dessa fall skulle därför kunna vara att en kompletterande beräkningsgrund utformas i likhet med den nuvarande bestämmelsen. Avgiften skulle då beräknas i relation till storleken på en tullskuld som beslutats på grund av bristande efterlevnad enligt artikel 185.1 i den nya tullkodexen. Enligt Tullverket har den befintliga bestämmelsen i 5 kap. 9 § tullagen dock lett till tillämpningsproblem, bl.a. i situationer där det är oklart på vilken grund som en tullskuld rätteligen har uppkommit. Det kan också förekomma fall där det kan ifrågasättas om den felaktighet som leder till att en tullskuld uppstår på grund av bristande efterlevnad står i proportion till den tull som ska betalas för varorna. I vissa fall kan en tullskuld utlösas av rena formaliafel, och om varornas tullvärde då är högt kommer en sanktionsavgift beräknad i relation till storleken på tullskulden att kunna bli orimligt högt. Det omvända kan också bli aktuellt, t.ex. vid allvarliga brister i hanteringen av farliga varor när varornas tullvärde är obetydligt eller tullsatsen är låg. En beräkningsgrund som utgår från storleken på tullskulden kan alltså leda till att avgiften bestäms till såväl ett för högt som ett för lågt belopp.

Tullbefogenhetsutredningens förslag är att uppkomsten av en tullskuld på grund av bristande efterlevnad inte längre ska leda till automatisk sanktion. Avgiften ska i stället kopplas till att någon brutit mot en föreskrift enligt tullagstiftningen på ett sätt som medfört att en vara undandragits från tullövervakning eller på något annat sätt försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll. I dessa fall ska avgiften bestämmas inom vissa beloppsintervall.

I promemorian föreslås att en särskild beräkningsgrund konstrueras med Tullbefogenhetsutredningens förslag som förlaga, som tillämpas på sådana överträdelser som medfört att varor undandragits från tullövervakning eller på något annat sätt har försvårat tullmyndighetens möjligheter att genomföra tullkontroll. Detta bör ringa in de överträdelser enligt överträdelsekatalogen som, förutom de som innebär en risk för tullundandragande, är av allvarligast karaktär och för vilka sanktionsavgiften därför bör beräknas enligt en särskild ordning.

Sanktionsavgiften bör i dessa fall, i likhet med Tullbefogenhetsutredningens förslag, beräknas inom vissa beloppsintervall. Beräkningsgrundens tillämpningsområde kommer inte att vara beroende av att en tullskuld uppstår och det är svårt att identifiera något annat mätbart moment i överträdelserna som avgiften skulle kunna beräknas efter. Det behöver inte ha uppkommit någon ekonomisk vinst som en följd av en överträdelse, och varornas värde speglar inte alltid överträdelsens allvar och går i många fall inte heller att ta reda på.

Avgiften bör alltså i stället bestämmas inom ett visst beloppsintervall som anges i lagen. Intervallet bör vara högre vid överträdelser som medfört att en vara undandragits från tullövervakning och lägre vid överträdelser som på något annat sätt har försvårat möjligheterna till tullkontroll. För att sanktionsavgiften ska stimulera till regelefterlevnad, motverka slarv och avskräcka från medvetna fel bör den vara kännbar. De spann som Tull- 172 befogenhetsutredningen föreslagit i denna del framstår som väl avvägda,

och avgiften bör således bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor för de mer allvarliga överträdelserna och till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor för de mindre allvarliga överträdelserna.

För att uppfylla kraven i artikel 275.1 i den nya tullkodexen bör myndigheten, vid bedömningen av vilket belopp inom intervallet som sanktionsavgift ska uppgå till i ett visst fall, ta hänsyn till de förmildrande och försvårande omständigheter som avses i den artikeln – dock inte graden av samarbete enligt artikel 275.1 d, som i stället bör vägas in i befrielsedelen (avsnitt 5.10.19). De omständigheter som i detta hänseende ska beaktas bör föreskrivas i lagen.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 21 § tullagen.

5.10.12¶Beviskrav för att beräkna avgiften på visst sätt

Promemorians förslag

Sanktionsavgift ska bara beräknas på basis av undandragen tull eller inom de beloppsintervall som föreskrivs vid försvårande av tullkontroll om det klart framgår att förutsättningarna för det är uppfyllda.

Samma förhöjda beviskrav ska gälla de försvårande omständigheter som läggs till grund för att beräkna avgift med en förhöjd procentsats på undandragen tull.

Skälen för promemorians förslag

För att leva upp till den nya tullkodexens krav föreslås att sanktionssystemets tillämpningsområde utvidgas på så sätt att fler överträdelser kommer att bli föremål för sanktion än tidigare (avsnitt 5.10.6). Många av dessa överträdelser kommer att vara av mindre allvarligt slag.

De allvarligaste överträdelserna utgörs i princip av tullundandraganden och försvåranden av tullkontroll. Som redogjorts för i avsnitt 5.10.10 och 5.10.11 är förslaget att sanktionsavgiften ska beräknas enligt en särskild ordning för dessa överträdelser. Tillämpningsområdet för dessa beräkningsgrunder är i princip ägnat att träffa motsvarande typ av felaktigheter som i dag omfattas av systemet med tulltillägg.

För tulltillägg vid oriktig uppgift föreskrivs det i 5 kap. 6 § tullagen att en uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att uppgiften är oriktig. Enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag skulle också gälla att sanktionsavgift bara tas ut om det klart framgår att förutsättningarna för det är uppfyllda. Beviskravet motsvarar det som gäller i fråga om skattetillägg vid oriktig uppgift enligt 49 kap. 5 § skatteförfarandelagen, och anses i detta sammanhang motsvara visat/styrkt på sannolikhetsskalan (antagligt, sannolikt, visat/styrkt och uppenbart) (se prop. 2010/11:165 s. 439).

Bedömningen görs att den nivå av bevisning som krävs för att tillämpa de hittills nämnda beräkningsgrunderna bör vara densamma som i dag gäller för att påföra tulltillägg på grund av oriktig uppgift. Avgiften ska

alltså bara beräknas på basis av undandragen tull eller inom de beloppsintervall som föreskrivs vid försvårande av tullkontroll om det klart framgår att förutsättningarna för det är uppfyllda.

Enligt förslaget kommer en förhöjd procentsats vidare att kunna tillämpas för att beräkna sanktionsavgiften vid överträdelser som innebär tullundandraganden, om överträdelsen i fråga är särskilt allvarlig. Eftersom förutsättningarna för att tillämpa den beräkningsgrunden föreslås bli föremål för ett högt beviskrav framstår det som naturligt att detsamma också ska gälla de omständigheter som därefter läggs till grund för att från myndigheternas sida skärpa avgiften ytterligare.

Beviskravet bör tydliggöras i lagtexten.

Författningsförslag

Förslaget medför tillägg i 5 kap. 18, 20 och 21 §§ tullagen.

5.10.13¶Sanktionsavgiftens storlek vid systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning

Promemorians förslag

Om en och samma ekonomiska aktör, i samband med övergång till fri omsättning av varor som säljs vid distansförsäljning, systematiskt underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt tullagstiftningen ska sanktionsavgift tas ut med minst en procent och högst fyra procent av det totala värdet av de varor som den ekonomiska aktören har importerat under de tolv månader som föregår överträdelsen.

Om ytterligare en systematisk överträdelse begås av samma ekonomiska aktör inom en period av sex månader efter det att en sanktion enligt första stycket har tagits ut, ska en sanktionsavgift i stället tas ut med minst tre procent och högst sex procent av det totala värdet av de varor som den ekonomiska aktören har importerat under de tolv månader som föregår den nya överträdelsen. Om den ekonomiske aktören inom sex månader därefter begår ytterligare en systematisk överträdelse ska en ny sanktionsavgift tas ut med minst tre procent och högst sex procent av det totala värdet av de varor som den ekonomiska aktören har importerat under de tolv månader som föregår den nya överträdelsen.

Vid bestämmandet av storleken på sanktionsavgiften ska hänsyn tas till om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilken inverkan överträdelsenhar på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, samt överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Skälen för promemorians förslag

I artikel 276 i nya tullkodexen anges att om tullmyndigheterna, i samband med övergång till fri omsättning för varor som säljs vid distansförsäljning, fastställer att samma ekonomiska aktör systematiskt underlåter att fullgöra de skyldigheter som avses i artikel 274.1 ska detta betraktas som en systematisk överträdelse. Medlemsstaterna ska säkerställa att den sanktion

som åläggs för en systematisk överträdelse åtminstone utgörs av penningavgifter på minst en procent och upp till fyra procent av det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de föregående tolv månaderna. Om det inom sex månader efter det att en sanktion har ålagts förekommer ytterligare en systematisk överträdelse från samma ekonomiska aktör ska de sanktioner som åläggs för den överträdelsen åtminstone utgöras av penningavgifter på minst tre procent och upp till sex procent av det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de föregående tolv månaderna. Om det inom sex månader efter det förekommer ytterligare en systematisk överträdelse från samma ekonomiska aktör ska sanktionen för en sådan ytterligare systematisk överträdelse åtminstone utgöras av en penningavgift på minst tre procent och upp till sex procent av det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de föregående tolv månaderna.

De föreslagna beräkningsgrunderna vid tullundandraganden och försvårande av tullkontroll kommer inte tillgodose de krav som uppställs i artikel 276. För att tillgodose kraven i den nya tullkodexen behövs därför en bestämmelse som särreglerar beräkningen av sanktionsavgiften vid systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning införas.

Bestämmelsen bör utformas så att om förutsättningarna i artikel 276 är uppfyllda ska sanktionsavgiften bestämmas baserat på det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under en viss period. I artikel 276 anges att avgiften ska bestämmas utifrån det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de föregående tolv månaderna. Det specificeras inte från vilken tidpunkt som perioden ska räknas, dvs. om det är från den systematiska överträdelsen eller från beslutet om sanktionsavgift. Det bör dock inte bli aktuellt att räkna tidsperioden med utgångspunkt i beslutstillfället, eftersom det skulle innebära att delar av perioden infaller under själva beslutsförfarandet. Tiden bör i stället räknas från den tidpunkt som överträdelsen begåtts. Sanktionsavgiften ska alltså bestämmas utifrån det totala värdet av de varor som importerats till unionen av den ekonomiska aktören under de tolv månader som föregår överträdelsen. Med överträdelsen avses i detta sammanhang den systematiska överträdelsen. Av artikel 276.2 framgår att en överträdelse ska anses vara systematisk om resultaten av ett betydande antal tullkontroller inom en kalendermånad visar bristande efterlevnad i ett tillräckligt representativt antal fall. En systematisk överträdelse får därmed anses ha begåtts när tullmyndigheten uppmärksammar att sådan bristande efterlevnad ägt rum. Av artikel 276.6 framgår att kommissionen i delegerade akter ska fastställa det betydande antal tullkontroller, med beaktande av den relevanta distansförsäljningens volym och inverkan, och tröskelvärdet för det antal fall baserat på överträdelsens allvar, som ska anses vara tillräckligt representativt för att fastställa systematisk underlåtenhet. Ledning för vad som ska utgöra en systematisk överträdelse kommer alltså att finnas i kommissionens delegerade akter.

För att kunna anpassa penningavgiftens storlek till omständigheterna i det enskilda fallet bedöms det som lämpligt att avgiften får fastställas inom hela det spann som möjliggörs i artikel 276.1, dvs. att den ska vara minst en procent och högst fyra procent av det totala värdet av de varor som den 175

ekonomiska aktören har importerat under de tolv föregående månaderna. Om ytterligare systematiska överträdelser begås av samma ekonomiska aktör inom en period av sex månader efter det att en sanktion har tagits ut, ska en sanktionsavgift i stället tas ut med minst tre procent och högst sex procent av det totala värdet av de varor som den ekonomiska aktören har importerat under de tolv föregående månaderna (artikel 276.4 och 5).

I artikel 276.3 och 5 anges att medlemsstaterna, utöver en penningavgift, även tillfälligt ska dra in, återkalla eller upphäva varje status som godkänd ekonomisk aktör eller betrodd näringsidkare samt att åtkomsten till den ekonomiska aktörens onlinegränssnitt i vissa fall tillfälligt ska begränsas. Bestämmelserna är utformade på ett sådant sätt att de får anses ha direkt effekt.

Myndigheten bör vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till samma omständigheter som i fråga om överträdelser som medför försvårande av tullkontroll. Liksom i det fallet bör detta föreskrivas i lagen.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 24 § tullagen.

5.10.14¶Sanktionsavgiftens storlek i övriga fall

Promemorians förslag

Om en överträdelse består i att den som har deklarerat varor med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då en sådan deklaration senast skulle ha lämnats, ska sanktionsavgiften vara 625 kronor eller, om den som avgiften gäller uppmanats att lämna deklaration men ändå inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, 1 250 kronor.

Om en överträdelse består i underlåtenhet att fullgöra en skyldighet att lämna avräkningsnota enligt tullagstiftningen vid den tidpunkt då den senast skulle ha lämnats, ska sanktionsavgiften vara 1 000 kronor för den första dagen avräkningsnotan är försenad, och därefter ytterligare 1 000 kronor per dag fram till dess att avräkningsnotan lämnas in.

I övriga fall ska sanktionsavgiften bestämmas till lägst 500 kronor och högst 10 000 kronor. Vid bestämmandet av storleken på avgiften ska hänsyn tas till om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet, om den inverkat negativt på unionens eller medlemsstaternas ekonomiska intressen eller andra skydds- och säkerhetsintressen, samt överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet.

Skälen för promemorians förslag

Sanktionsavgift vid vissa förseningar

I dag finns, vid sidan av reglerna om tulltillägg, bestämmelser om förseningsavgift i tullagen. Förseningsavgift tas enligt 5 kap. 15 § tullagen

ut om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats. Förseningsavgiften tas ut av deklaranten och är 500 kronor eller, om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, 1 000 kronor (5 kap. 15 § andra stycket tullagen).

Enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag ska tillämpningsområdet för förseningsavgift utökas till att även avse fall då en avräkningsnota inte lämnats i rätt tid. Avräkningsnotor är ett moment i förfarandena aktiv förädling och slutanvändning enligt artikel 175.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (kompletteringsförordningen till hittillsvarande tullkodex).

Systemet för påförande av förseningsavgift är i dagsläget till stor del automatiserat. Det är därför önskvärt om de felaktigheter som faller inom det systemet även fortsättningsvis kan bli föremål för en avgift som fastställs enligt schablon. Det kan dock konstateras att de underlåtenheter som nu avses också i princip kommer att träffas av överträdelsekatalogen, och därmed falla inom tillämpningsområdet för den föreslagna sanktionsavgiften. För att undvika regelkonkurrens framstår det som lämpligt att införliva förseningsavgiften som en särskild beräkningsgrund för sanktionsavgift, som i förekommande fall kan bli tillämplig när avgiften inte ska beräknas på basis av undandragen tull eller inom de spann som föreskrivs vid försvårande av tullkontroll.

Det föreslås därför att sanktionsavgiften ska uppgå till ett fast belopp vid en överträdelse som består i att den som har deklarerat varor med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då en sådan deklaration senast skulle ha lämnats. I dag är förseningsavgiften 500 kronor eller, om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, 1 000 kronor. Enligt Tullbefogenhetsutredningens förslag ska avgiftsbeloppen höjas till 625 kronor respektive 1 250 kronor, med anledning av förändringar i konsumentprisindex (KPI). De justerade avgiftsnivåerna framstår som lämpliga.

Det bör också införas en särskild beräkningsgrund för överträdelser som består i underlåtenhet att fullgöra en skyldighet att lämna avräkningsnota inom ramen för ett tillstånd för aktiv förädling eller slutanvändning. Det är en vanligt förekommande överträdelse, och det är av effektivitetsskäl angeläget att sanktionsavgiften i dessa fall kan beräknas på enklast möjliga sätt.

Begreppet avräkningsnota förekommer visserligen inte i den nya tullkodexen, utan företeelsen regleras i kompletteringsförordningen till hittillsvarande tullkodex. Den förordningen kommer på sikt att ersättas och de närmare föreskrifterna kring de berörda förfarandena regleras av Europeiska kommissionen i delegerade akter som fortfarande är under utformning. Det är alltså i dagsläget oklart om den befintliga terminologin kommer att finnas kvar i tullagstiftningen. Till dess att kommissionen 177

beslutar om upphävande av kompletteringsförordningen är denna rättsakt dock alltjämt gällande, inbegripet regleringen om avräkningsnotor (jfr artikel 284.1 andra stycket i nya tullkodexen). Förfarandena som sådana kommer dessutom att finnas kvar och det framstår som sannolikt att någon slags motsvarighet till dagens avräkningsnotor kommer att föreskrivas även i en kommande motsvarighet till kompletteringsförordningen.

Det föreslås därför att om sanktionsavgift ska betalas på grund av att den som ska lämna avräkningsnota gör det för sent, ska avgiften uppgå till ett fast belopp per dags försening. De belopp som Tullbefogenhetsutredningen föreslår ska gälla för förseningsavgift under motsvarande förhållanden framstår som väl lämpade. Avgiften bör alltså uppgå till 1 000 kronor vid en dags försening, med en höjning om 1 000 kronor till för varje ytterligare dag.

Det kan konstateras att den föreslagna ordningen innebär att det inte kommer att tas någon konkret hänsyn till de försvårande omständigheter som nämns i artikel 275.1 i den nya tullkodexen vid bestämmande av sanktionsavgift på grund av de nu avsedda överträdelserna. Med beaktande av dessa överträdelsers art görs dock bedömningen att de angivna omständigheterna ändå skulle komma att aktualiseras mycket sällan i aktuellt sammanhang. Detta eftersom en försening vid vilken omständligheterna är försvårande i regel kommer att anses medföra någon form av försvårande av tullkontroll och därmed omfattas av det beloppsintervall som föreskrivs för sådana överträdelser. Särskilt med hänsyn till intresset av att sanktionssystemet utformas på ett effektivt sätt torde den föreslagna ordningen vara förenlig med den nya tullkodexens krav.

I övriga fall bör sanktionsavgiften bestämmas inom ett beloppsintervall Till följd av överträdelsekatalogens utformning, som inte tar hänsyn till konsekvenserna av en given felaktighet, kommer det att förekomma överträdelser som inte omfattas av någon av de redan nämnda beräkningsgrunderna. Det skulle exempelvis kunna röra sig om att en importör utelämnat en uppgift som visserligen borde ha lämnats men som inte haft någon inverkan på det relevanta tullförfarandet eller den tull som ska betalas, eller att en skyldighet enligt ett tillstånd inte fullgjorts utan att Tullverkets möjligheter att kontrollera regelefterlevnaden försvårats. Även i sådana fall kommer överträdelsen som utgångspunkt att behöva bli föremål för sanktion.

Tullagstiftningen innehåller en stor mängd skyldigheter som kan ankomma på flera olika aktörer att fullgöra. Sett till hur överträdelsekatalogen är utformad kommer underlåtenhet att fullgöra merparten av dessa att innebära överträdelser av tullagstiftningen, och det är därför svårt att överblicka alla de beteenden som kan komma att träffas av sanktionssystemet i praktiken. Bedömningen görs dock att de överträdelser som varken medför en risk för att tull undandras eller försvårande av tullkontroll i regel kommer att vara av betydligt mindre allvarligt slag.

Sett till den stora variation av skyldigheter vars icke-fullgörande kommer att behöva läggas till grund för sanktionsavgift är det, precis som i fallen av försvårande av tullkontroll, svårt att finna något mätbart moment som leder till en proportionerlig avgift i samtliga fall. Även i detta sammanhang framstår det därför som mest lämpligt att bestämma avgiften

inom ett visst beloppsintervall. Spannet bör bestämmas på ett sätt som gör det möjligt att anpassa sanktionsavgiften efter en stor variation av möjliga överträdelser som i och för sig är av mindre allvarlig art. Avgiften bör i dessa fall bestämmas till lägst 500 kronor och högst 10 000 kronor.

Myndigheten bör vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till samma omständigheter som i fråga om överträdelser som medför försvårande av tullkontroll. Liksom i det fallet bör detta föreskrivas i lagen.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 22, 23 och 25 §§ tullagen.

5.10.15¶Val av beräkningsgrund

Promemorians förslag

När tull eller annan skatt har undandragits har den beräkningsgrunden som utgångspunkt företräde framför den som gäller när tullkontroll har försvårats. Undantag kan göras i särskilda fall. Om beräkningsgrunden för systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning är tillämplig ska avgiften alltid beräknas enligt den.

Om ingen av dessa beräkningsgrunder är tillämplig kan avgiften i stället beräknas enligt den ordning som gäller för sent inlämnade kompletterande deklarationer och avräkningsnotor. I sista hand ska avgiften bestämmas inom det beloppsintervall som gäller för övriga överträdelser.

Skälen för promemorians förslag

Flera av de överträdelser som räknas upp i överträdelsekatalogen går i in i varandra, och många felaktigheter kommer därför att omfattas av flera olika punkter i katalogen samtidigt. Till exempel kommer den som inte iakttar en skyldighet som rör särskilda tullförfaranden ofta också att bryta mot sina skyldigheter enligt ett tullbeslut. En importörs lämnande av felaktiga uppgifter till tullmyndigheterna kommer också i princip innebära att denne inte iakttar sin skyldighet att dels tillhandahålla riktiga data, dels de skyldigheter som ankommer på en importör. Den metod för att bestämma sanktionsavgiftens storlek som föreslås kommer inte att vara direkt kopplad till vilka bestämmelser i överträdelsekatalogen som överträdelsen faller under. Det antal punkter som en viss felaktighet omfattas av kommer därför inte att få någon självständig inverkan på hur sanktionsavgiften bestäms. En och samma person kommer alltså bara att påföras en sanktionsavgift, oavsett hur många punkter som träffas av en och samma felaktighet.

Det är dock möjligt att flera olika felaktigheter kopplade till en och samma import eller export kan komma att utgöra separata överträdelser. Till exempel skulle en importör i ett tidigt skede kunna ha begått en överträdelse genom att inte tillhandahålla riktiga data rörande en införsel, varpå denne senare undandrar samma varor från tullövervakning. I så fall är det fråga om två fristående överträdelser, som båda bör ligga till grund

för var sin sanktionsavgift. De båda avgifterna kan då komma att beräknas på olika sätt, beroende på vilka beräkningsgrunder som är tillämpliga för vardera av dem.

Det kan också förekomma situationer då flera aktörer blir ålagda att betala sanktionsavgift för en och samma överträdelse. Avgränsningen av vilka som ska kunna ställas till svars för en överträdelse enligt överträdelsekatalogen är utformad i nära överensstämmelse med gäldenärskretsen i artikel 185.3 i nya tullkodexen när en tullskuld uppstår på grund av bristande efterlevnad. Till skillnad från vad som gäller då flera gäldenärer utses för en och samma tullskuld bör det inte bli fråga om något solidariskt betalningsansvar för sanktionsavgiften, utan denna bör bestämmas individuellt för var och en av de som träffas av avgiftsskyldigheten.

När storleken på en sanktionsavgift ska bestämmas kan situationen vidare uppstå att en och samma överträdelse träffas av flera beräkningsgrunder samtidigt, dvs. att sanktionsavgift skulle kunna beräknas på flera olika sätt för en och samma överträdelse. Om t.ex. en importör lämnar felaktiga uppgifter som medför en risk för tullundandragande, kommer detta i regel också att innebära att tullkontroll försvåras. I det läget bör det framgå av lagstiftningen vilken av beräkningsgrunderna som ska ha företräde framför den andra.

I första hand bör regleringen utformas så att sanktionsavgift vid överträdelser som inte är systematiska beräknas i relation till storleken på den tull som riskerat att undandras det allmänna. Det kan emellertid uppstå situationer där en överträdelse inte framstår som särskilt klandervärd på den grunden samtidigt som Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll har försvårats på ett allvarligt sätt. Ett exempel är om en vara har undandragits från tullövervakning, men tullsatsen för varan är så låg att en avgift beräknad på det underlaget inte på något sätt kan anses utgöra en tillräcklig sanktion i det enskilda fallet. Om det är uppenbart att försvårandet av möjligheterna att genomföra tullkontroll har varit allvarligare än undandragandet av uppbörd bör avsteg därför kunna göras. Det kan t.ex. röra sig om en vara där säkerhetsaspekter är viktiga eller en vara som träffas av begränsningar enligt lagen (2025:327) om internationella sanktioner. Sanktionsavgift ska i ett sådant fall tas ut på grund av att möjligheterna att genomföra tullkontroll har försvårats.

För det fall beräkningsgrunden för systematisk bristande efterlevnad vid distansförsäljning är tillämplig, bör den dock alltid tillämpas före alla andra beräkningsgrunder.

Alla de nu nämnda beräkningsgrunderna bör i sin tur tillämpas framför de som avser för sent inlämnade kompletterande deklarationer eller avräkningsnotor. Dessa beräkningsgrunder är avsedda förenkla handläggningen i rutinärenden, inte att inverka på hanteringen av överträdelser av mer allvarlig art. I sista hand bör det föreskrivna beloppsintervallet för övriga överträdelser tillämpas.

Författningsförslag

Förslaget medför tillägg i 5 kap. 21–24 §§ tullagen.

5.10.16¶Sanktionsavgift i resandetrafiken

Promemorians bedömning

Det bör inte införas några särskilda regler för sanktionsavgift i resandetrafiken.

Skälen för promemorians bedömning

Enligt befintliga regler kan tulltillägg endast påföras ekonomiska aktörer, eftersom det bara är de som är skyldiga att ge in tulldeklarationer skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik. I den överträdelsekatalog som föreskrivs i den nya tullkodexen görs det inte någon skillnad mellan överträdelser som begås av ekonomiska aktörer och inte. Utgångspunkten är därför att det nya sanktionssystemet, till skillnad från det tidigare, behöver utformas för att också omfatta överträdelser som begås av privatpersoner.

Artikel 275.1 e i den nya tullkodexen öppnar visserligen upp för medlemsstaterna att i sina nationella rättsordningar tillämpa ytterligare förmildrande omständigheter än de som listas i artikeln när de fattar beslut om typen av sanktion och om sanktionernas stränghet. De sanktioner som föreskrivs måste dock fortfarande hålla sig inom de ramar som stadgas i artikel 273.3, dvs. vara effektiva, proportionella och avskräckande. Det bedöms med det i beaktande inte vara möjligt att med stöd av artikel 275.1 e helt undanta resandetrafiken från sanktionssystemets tillämpningsområde.

Detta bör dock inte förhindra att hänsyn tas till den betalningsskyldiges status, eller frånvaro av status, som ekonomisk aktör vid bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. De slags överträdelser som förekommer i resandetrafiken, och som inte omfattas av någon straffrättslig sanktion, bör i det stora flertalet fall vara av det allra lindrigaste slaget. Den nya tullkodexens krav bedöms därför inte utgöra hinder mot att dessa fall särregleras på så sätt att sanktionsavgift bestäms till ett lägre belopp eller i en särskild ordning. Ett möjligt alternativ i detta sammanhang är exempelvis att föreskriva ett lågt fast avgiftsbelopp, eller ett lågt beloppsintervall, för samtliga aktuella överträdelser. Något som talar för detta är att det inte kan ställas lika höga krav på privata resande som på den yrkesmässiga handeln i fråga om medvetenheten om skyldigheterna enligt tullagstiftningen.

Enligt förslaget kommer dock den sanktionsavgift som beräknas för en given överträdelse i princip att beräknas i proportion till överträdelsens allvar. I det flertal fall då överträdelser inom resandetrafiken av mer ringa karaktär skulle bli föremål för sanktionsavgift, kommer alltså avgiften i princip att bestämmas till ett förhållandevis lågt belopp. När överträdelserna undantagsvis är grövre, antingen på grund av varornas höga tullvärde eller av någon annan anledning, framstår det å andra sidan som motiverat att detta också får genomslag vid bestämmandet av avgiftens storlek.

Det föreslås därför inte någon särskild ordning för bestämmande av sanktionsavgift när överträdelser förekommer inom resandetrafiken. Avgiften bör alltså som utgångspunkt beräknas på samma sätt oavsett om

den betalningsskyldige är en ekonomisk aktör eller inte. I den mån omständigheterna kring en specifik överträdelse är sådana att det med hänsyn till den betalningsskyldiges egenskap av privatperson framstår som orimligt att ta ut sanktionsavgift med fullt belopp, kan det dock bli aktuellt att besluta om hel eller delvis befrielse från avgiften.

5.10.17¶Sanktionsavgift vid obetydliga överträdelser

Promemorians bedömning

Sanktionsavgift bör kunna tas ut även om den överträdelse som leder till sanktionsavgift är obetydlig.

Skälen för promemorians bedömning

Ansvar för tullförseelse omfattar inte ringa överträdelser av tullagstiftningen. Tullbefogenhetsutredningen föreslår att överträdelser som är så obetydliga att de inte kan leda till straffrättsligt ansvar för tullförseelse inte annat än i undantagsfall skulle kunna leda till sanktionsavgift. En sådan ordning bedöms inte vara förenlig med minimikraven enligt den nya tullkodexen, som förutsätter att samtliga de överträdelser som listas i artikel 274.1 ska bli föremål för sanktion. Detta innefattar flera underlåtenheter som i straffrättslig bemärkelse sannolikt skulle betraktas som ringa och därför inte leder till straffansvar för tullförseelse. Huruvida sanktionsavgift ska tas ut med anledning av en överträdelse bör därför inte göras direkt beroende av bestämmelserna om tullförseelse. Något annat behov av en ventil som innebär att sanktionsavgift inte ska tas ut för obetydliga överträdelser har inte identifierats.

5.10.18¶Sanktionsavgiftens storlek vid felaktig uppgift i överklagat ärende om tull

Promemorians förslag

När sanktionsavgift tas ut av den som lämnat en felaktig uppgift i ett överklagat ärende om tull ska sanktionsavgiften vara tjugo procent av den tull som skulle ha undandragits det allmänna om den felaktiga uppgiften hade godtagits. Sanktionsavgiften ska dock vara 5 procent om undandragandet avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen.

Skälen för promemorians förslag

Den föreslagna regleringen om sanktionsavgift på grund av felaktigt uppgiftslämnande i ett överklagat ärende om tull är utformad för att efterlikna dagens regler om tulltillägg på grund av oriktig uppgift som lämnats i ett sådant ärende. Avgiften bör i dessa fall beräknas på samma sätt som tulltillägg görs idag, det vill säga i relation till storleken på den tull som riskerat att undandras. Eftersom det inte är fråga om en överträdelse enligt den nya tullkodexens regler bör hänsyn inte behöva tas 182 till de försvårande och förmildrande omständigheter som listas i

artikel 275.1 vid bestämmandet av sanktionens stränghet, och det bör därför vara möjligt att beräkna avgiften med en fast procentsats på den tull som riskerat att undandras genom den felaktiga uppgiften. Med tull avses enligt 1 kap. 2 § tullagen även annan skatt som tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket.

Det föreslås därför att avgiften ska vara 20 procent av den tull som skulle ha undandragits det allmänna om uppgiften hade godtagits. I likhet med den justering av procentsatsen för beräkning av sanktionsavgift vid överträdelser av lagstiftningen där underlaget består av avdragsgill mervärdesskatt, bör dock avgiften vara 5 procent i den utsträckning som den beräknas på sådant underlag.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 26 § tullagen.

5.10.19¶Befrielse från sanktionsavgift

Promemorians förslag

En sanktionsavgift ska sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. överträdelsen kan antas ha berott på

a) ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

b) en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till överträdelsen,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut, utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. den som avgiften ska tas ut av har samarbetat med tullmyndigheten för att avhjälpa överträdelsen och mildra dess eventuella negativa effekter.

Skälen för promemorians förslag

Den föreslagna sanktionsavgiften ska tas ut även om en överträdelse inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Med hänsyn till att en sanktionsavgift är av sådan karaktär att artikel 6 i Europakonventionen är tillämplig, måste hänsyn tas till den s.k. oskuldspresumtionen i artikel 6.2. När en anklagelse för brott i konventionens mening aktualiseras kan en sanktionsavgift alltså inte utkrävas automatiskt när de objektiva rekvisiten är uppfyllda. Den enskilde måste ha en möjlighet till någon form av försvar som grundas på subjektiva förhållanden. Det bör därför finnas en möjlighet till befrielse, dvs. en regel om att subjektiva omständigheter i vissa fall ska medföra att avgiften helt eller delvis sätts ner. Den enskilde ska inte åläggas en orimlig bevisbörda för att undgå avgift. Det bör därför finnas utrymme för en inte alltför restriktiv prövning av befrielsegrunderna i varje enskilt fall.

Av artikel 275.1 i den nya tullkodexen följer en skyldighet för medlemsstaterna att, när de fattar beslut om typen av sanktion och om sanktionens stränghet, säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till huruvida överträdelsen av tullagstiftningen begicks uppsåtligen eller av oaktsamhet, överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet, den inverkan som överträdelsen har på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och andra skydds- och säkerhetsintressen, graden av samarbete med tullmyndigheten för att avhjälpa överträdelsen och mildra dess eventuella negativa effekter och andra eventuella förmildrande eller försvårande omständigheter i ärendet, i enlighet med nationell rätt. Det föreslås visserligen att hänsyn ska tas till flera av dessa omständigheter vid beräkningen av storleken på själva avgiften (avsnitt 5.10.11–5.10.14). Detta bedöms dock inte tillräckligt för att tillgodose den nya tullkodexens krav fullt ut (jfr avsnitt 5.10.10). Även av denna anledning finns det behov av en möjlighet till befrielse i det enskilda fallet.

Regler om befrielse från avgift kan utformas antingen så att det direkt i regeln anges vilka situationer som avses, eller genom en allmänt hållen regel som innehåller en exemplifiering av vilka situationer som bör kunna föranleda befrielse. Klart preciserade regler är lätta att tillämpa, men svåra att utforma, eftersom det är svårt att förutse alla situationer där befrielse bör kunna komma i fråga. En regel om befrielse från avgift, där det direkt i regeln anges vilka situationer som avses, riskerar att leda till ett orättvist resultat eftersom en uppräkning av situationer aldrig kan bli uttömmande.

En allmänt hållen regel bedöms som mest lämplig. För att underlätta för den beslutande myndigheten är det dock lämpligt att direkt i lagtexten ge exempel på vissa situationer som avses. Det bidrar till att säkerställa en enhetlig tillämpning av regeln. Eftersom det rör sig om en exemplifiering av situationer kan befrielse även medges om det i andra fall kan anses vara oskäligt att påföra avgift. En sådan utformning av regeln motsvarar också vad som i dag gäller i fråga om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift (5 kap. 17 § tullagen).

Befrielse bör aktualiseras om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. En sådan utformning av bestämmelsen påminner om att ursäktliga överträdelser bör leda till hel eller delvis befrielse från avgift. Rent slarv eller okunskap om regelverket bör naturligtvis som regel inte medföra att sanktionsavgiften sätts ner. Subjektiva omständigheter som ursäktlig okunnighet eller missuppfattning om reglerna bör dock kunna betraktas som skäl för hel eller delvis befrielse i vissa fall. Ett exempel är om en vara har klassificerats fel på ett sätt som framstår som ursäktligt. Ursäktlighetsfallen har tidigare slopats, både på tullområdet och skatteområdet. Skälet är att ursäktlighet har ansetts vara en typ av oskälighet och att uppdelningen inte tillför något i sak (se prop. 2010/11:165 s. 259–260, 964 och 1265). Regleringen blir dock tydligare och ger förutsättningar för en mer nyanserad tillämpning om det klart framgår att befrielse ska beslutas om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Bestämmelser som formuleras på liknande sätt finns i ny lagstiftning inom ett flertal sanktionsområden (se t.ex. 6 kap. 5 § brottsdatalagen 2018:1177, 12 kap. 2 § tredje stycket lagen 2022:482 om elektronisk

kommunikation och 7 kap. 5 § lagen 2022:368 om nationella järnvägssystem).

Vidare bör i bestämmelsen anges vilka grunder för befrielse som särskilt ska beaktas. Det gör det tydligt vilka omständigheter som kan leda till befrielse från avgift i de vanligaste fallen. Det ska dock poängteras att det inte är en uttömmande uppräkning av sådana omständigheter. Avsikten är att bedömningen av om det finns grund för befrielse ska göras mot bakgrund av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Enligt nuvarande reglering om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift ska vid bedömningen särskilt beaktas bl.a. om: 1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha berott

på • ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller • en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållan-

dena, 2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

eller 3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning

att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas

för dröjsmålet.

Dessa grunder framstår som adekvata och bör tillämpas även i fråga om den nya sanktionsavgiften. I huvudsak gäller samma grunder i fråga om befrielse från de särskilda avgifter som finns på skatterättens område (se 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen). Därutöver bör, i enlighet med den nya tullkodexens krav, också särskilt beaktas om den avgiftsskyldige samarbetat med tullmyndigheten för att avhjälpa överträdelsen och mildra dess eventuella negativa effekter.

Bestämmelsen i nuvarande 5 kap. 17 § tullagen innebär också att befrielse från tulltillägg ska medges om felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller har fällts till ansvar för brott eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. I avsnitt 5.10.23 föreslås en reglering som förhindrar att en sådan situation som avses i bestämmelsen kan uppstå. Denna befrielsegrund bör därför inte införas i reglerna för den nya sanktionsavgiften. En bestämmelse med i stort sett samma innebörd togs bort från skatteförfarandelagen när en motsvarande reglering för att undvika dubbelprövning infördes i den lagen (prop. 2014/15:131 s. 139–142).

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 31 § tullagen.

5.10.20¶Förfarandet

Promemorians förslag

Tullverket beslutar om sanktionsavgift.

Sanktionsavgift får inte beslutas, om den som avgiften ska tas ut av inte har fått tillfälle att yttra sig inom fem år från den dag då överträdelsen ägde rum. Ett beslut om sanktionsavgift på grund av en oriktig

uppgift som lämnats i domstol i ett mål om tull ska dock meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft.

Sanktionsavgift får inte beslutas mot någon som har avlidit.

Tullverket får avstå från att ta ut en sanktionsavgift om överträdelsen blivit föremål för en sanktion i en annan medlemsstat.

De regler om betalning, garanti, dröjsmålsränta och indrivning som gäller i fråga om tulltillägg ska i även gälla i fråga om sanktionsavgift.

Vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen ska tillämpas i ärenden och mål om sanktionsavgift.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

Promemorians bedömning

Den nya tullkodexens regler om att den som riskerar ett negativt beslut ska underrättas om grunderna för beslutet och få tillfälle att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från när meddelandet mottogs eller ska anses ha mottagits är tillämpliga på Tullverkets beslut om sanktionsavgift.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Tullverket ska besluta om sanktionsavgift

Frågor om tulltillägg prövas av Tullverket. Frågor om tulltillägg på grund av en oriktig uppgift i ett mål om tull prövas dock av allmän förvaltningsdomstol på talan av det allmänna ombudet hos Tullverket (5 kap. 19 § tullagen). I fråga om tulltillägg är beslutanderätten alltså delad. Frågan är hur beslutsrätten för den nu föreslagna sanktionsavgiften bör regleras.

Beslut om sanktionsavgift fattas i de flesta fall av den eller de myndigheter som är verksamma på eller har tillsyn över det område som sanktionsavgiften gäller för. Generellt anses en sådan ordning vara lämplig när reglerna är relativt enkla att tillämpa, beslutsfattandet är förhållandevis schabloniserat och sanktionsbestämmelserna bygger på strikt ansvar. I vissa fall är det emellertid mer lämpligt att överlämna prövningen till domstol. Det brukar vara fallet om avgiftsskyldigheten är beroende av huruvida överträdelsen skett av uppsåt eller oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sått att det finns utrymme för betydande skönsmässiga bedömningar (jfr prop. 1981/82:142 s. 25).

Den föreslagna sanktionsavgiften ska tas ut när en överträdelse på objektiva grunder kan konstateras och sanktionsavgiften föreslås bygga på strikt ansvar. Reglerna är således relativt enkla att tillämpa, även om frågan om avgiftens storlek innefattar vissa bedömningar. Tullverket prövar frågor om tulltillägg sedan lång tid tillbaka och har den kompetens som behövs på området. Tullverket kan därmed utveckla handläggningsrutiner och riktlinjer för ärenden om sanktionsavgift. Det ger i sin tur förutsättningar för en likvärdig hantering av ärendena och en enhetlig praxisutveckling. Beslut om sanktionsavgift ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den som har ålagts sanktionsavgiften och det allmänna ombudet hos Tullverket bör få överklaga sådana beslut. På så sätt tillgodoses rättssäkerheten för den som har påförts avgiften (se vidare avsnitt 5.10.21). Behovet av effektiv handläggning talar också för 186 att beslut om sanktionsavgift ska fattas av Tullverket. Det kan förväntas

innebära en kortare handläggningstid och en effektivare hantering av ärendena än om beslut ska fattas av domstol efter Tullverkets ansökan. Mot den bakgrunden föreslås att sanktionsavgiften ska beslutas av Tullverket.

Sanktionsavgift när en felaktig uppgift har lämnats i domstol i ett mål om tull bör liksom andra beslut om sanktionsavgift prövas av Tullverket som första instans. Som en följd av att bestämmelsen i 5 kap. 19 § tullagen om att frågor om tulltillägg på grund av en oriktig uppgift i ett mål om tull prövas av allmän förvaltningsdomstol på talan av det allmänna ombudet inte förs över till de nya sanktionsbestämmelserna behöver en följdändring göras i 6 kap. 2 § tredje stycket tullagen som hänvisar till bestämmelsen.

När sanktionsavgift senast ska beslutas

En bortre tidsgräns för när en sanktionsavgift får beslutas finns på ett flertal sanktionsområden (se t.ex. 52 kap. skatteförfarandelagen, 10 kap. 6 f § djurskyddslagen, 6 kap. 7 § brottsdatalagen och 12 kap. 4 § lagen om elektronisk kommunikation). En bortre tidsgräns för när avgiften får beslutas bör införas även för den nya sanktionsavgiften. En bortre tidsgräns är inte minst viktig för att den som begått en överträdelse vid någon tidpunkt ska kunna utgå från att överträdelsen inte kommer att mötas av en sanktionsavgift.

I nuvarande regler föreskrivs att om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull får Tullverket inte ta ut tulltillägg (5 kap. 14 § tullagen). Det är ett slags preskriptionsregel som innebär att tulltillägg får beslutas så länge som betalningsskyldighet för tull får åläggas. Frågan om det finns en sådan betalningsskyldighet bedöms enligt regleringen i den hittillsvarande tullkodexen.

Promemorians förslag innebär att sanktionsavgift kan beslutas för överträdelser som inte har lett till att tull eller annan skatt har undandragits. Sanktionsavgiften behöver alltså inte ha någon koppling till uppkomsten av en tullskuld och betalningsskyldighet för tull. Regleringen om preskription bör mot den bakgrunden utformas på ett annat sätt än den nuvarande regleringen i 5 kap. 14 § tullagen.

Ett av syftena med sanktionsavgiften är att den ska leda till ett snabbt beivrande av överträdelser. Det talar för att tidsgränsen bör vara relativt kort. Samtidigt kan vissa överträdelser vara både svårupptäckta och ta tid att utreda. Möjligheten att besluta om sanktionsavgift får därför inte vara för begränsad, om systemet ska bli effektivt och avskräckande. Inom straffrätten finns det bestämmelser om preskription i 35 kap. brottsbalken. Med hänsyn till överträdelsernas karaktär får en tid motsvarande den preskriptionstid som gäller för brott där det svåraste straffet är mer än ett års fängelse, men inte överstiger fängelse i två år, anses rimlig. Det innebär att preskriptionstiden bör vara fem år. Det motsvarar den preskriptionstid som gäller för exempelvis tullbrott. Det motsvarar även den preskriptionstid som gäller på ett flertal andra sanktionsområden. Det föreslås därför att en sanktionsavgift endast får tas ut om den som avgiften riktar sig mot har getts tillfälle att yttra sig inom fem år från det att överträdelsen ägde rum.

I promemorian föreslås att Tullverket ska besluta om sanktionsavgift även när en felaktig uppgift har lämnats i ett överklagat ärende om tull. På skatteområdet får beslutet i en sådan situation fattas inom ett år från

utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft (52 kap. 7 § skatteförfarandelagen). Motsvarande reglering bör gälla på tullområdet.

Sanktionsavgift ska inte tas ut när personen har avlidit

Tulltillägg får enligt 5 kap. 18 § tullagen inte riktas mot en gäldenär som är en fysisk person och som har avlidit. Samma begränsning bör gälla den nya sanktionsavgiften.

Tullverket ska ha möjlighet att under vissa förutsättningar avstå från att

ta ut sanktionsavgift

Mot bakgrund av hur tullförfarandena ser ut och den breda överträdelsekatalog som införs genom den nya tullkodexen kan en överträdelse komma att omfattas av mer än en medlemsstats jurisdiktion.

I artikel 278.1 i den nya tullkodexen anges att om en överträdelse av tullagstiftningen omfattas av mer än en medlemsstats jurisdiktion ska dessa medlemsstaters behöriga myndigheter samarbeta i enlighet med tillämplig rätt.

Samarbete enligt artikel 278.1 kan t.ex. komma att mynna ut i att de behöriga myndigheterna beslutar att överträdelsen endast ska bli föremål för sanktion i en av medlemsstaterna. För att Tullverket vid behov ska kunna avstå från att ta ut en sanktionsavgift för en överträdelse som blivit föremål för en sanktion i en annan medlemsstat måste det införas en bestämmelse som möjliggör detta.

Det avgörande för om Tullverket ska kunna avstå från att ta ut en sanktionsavgift är att den aktuella överträdelsen blivit föremål för en sanktion. Det behöver nödvändigtvis inte vara samma person som sanktionen riktat sig mot i den andra medlemsstaten som riskerar att bli föremål för en sanktionsavgift enligt de svenska reglerna.

Det föreslås att överträdelser av tullagstiftningen ska bli föremål för en sanktion i form av en penningavgift. Den nya tullkodexen möjliggör även andra typer av sanktioner och andra medlemsstater kan därför komma att använda andra sanktioner än penningavgifter. Tullverket bör därför ha möjlighet att avstå från att ta ut en sanktionsavgift om överträdelsen blir föremål för en sanktion, oavsett form av sanktion.

Den nya tullkodexen uppställer ett krav på att medlemsstaterna ska samarbeta, men den nya tullkodexen innehåller inget absolut krav på att en medlemsstat ska avstå från att besluta om en sanktion för en överträdelse som riskerar att bli föremål för sanktioner i fler än en medlemsstat. Bestämmelsen bör därför utformas så att Tullverket får avstå från att ta ut en sanktionsavgift. På detta sätt finns det utrymme för Tullverket att i det enskilda fallet göra bedömningen om det är lämpligt att avstå från en sanktionsavgift eller inte.

Av artikel 50 i Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna framgår att ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. Sanktionsavgift ska naturligtvis inte påföras för det fall det skulle strida mot stadgan, och någon uttrycklig reglering om detta behövs inte. Stadgans dubbelprövningsförbud kommer dock inte att vara tillämpligt i alla de situationer då samarbete föreskrivs enligt tullkodexen – t.ex. när

olika personer ställs till ansvar för samma överträdelse i olika länder. Den möjlighet som föreslås för Tullverket att på fakultativ basis avstå från att besluta om sanktion kommer att kunna användas i sådana situationer. Det är då upp till Tullverket att bedöma om sanktion lämpligen ska tas ut i Sverige, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis bör det alltså införas en bestämmelse som anger att Tullverket får avstå från att ta ut en sanktionsavgift om det framgår att överträdelsen blivit föremål för en sanktion i en annan medlemsstat.

Kommunikation och delgivning

Ett beslut om sanktionsavgift är en ingripande åtgärd. Möjligheten för den enskilde att yttra sig innan beslut om sanktionsavgift fattas är en grundläggande förutsättning för materiellt korrekta avgöranden och systemets legitimitet. Den som riskerar att påföras en sanktionsavgift bör därför ha möjlighet att yttra sig över Tullverkets utredning innan ett beslut om sanktionsavgift fattas. Syftet är att ge den berörde tillfälle att påtala eventuella felaktigheter och omständigheter som kan ha betydelse för t.ex. avgiftens storlek eller utgöra skäl för hel eller delvis befrielse från avgiften.

I artikel 8.6 i den nya tullkodexen anges att innan tullmyndigheten fattar ett beslut som skulle vara negativt för sökanden ska den meddela sökanden om de grunder på vilka den avser att basera sitt beslut. Sökanden ska ges möjlighet att framföra sina synpunkter inom en föreskriven tidsperiod som beräknas från den dag då sökanden mottog meddelandet eller anses ha mottagit det. I artikel 13 anges att detta även gäller för beslut som tullmyndigheten fattar utan ansökan från den berörda personen. Bestämmelserna i den nya tullkodexen bedöms vara tillämpliga vid Tullverkets beslut om sanktionsavgift och reglerar därmed skyldigheten för Tullverket att kommunicera med den enskilde innan myndigheten beslutar om sanktionsavgift Någon bestämmelse om kommunikation innan beslut om sanktionsavgift fattas behöver därför inte införas i tullagen.

I artikel 8.6 i den nya tullkodexen anges att den som har fått en underrättelse som avses i artikeln ska ges möjlighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från och med den dag då denne mottog meddelandet eller ska anses ha mottagit det. En bestämmelse som anger att en underrättelse enligt artikel 8.6 ska delges behöver därför inte införas i tullagen.

Övriga frågor

Vissa bestämmelser i tullagen om garanti (2 kap. 4 §), betalning (2 kap. 7 § första stycket), ränta (2 kap. 8 §) och indrivning (2 kap. 16 §) tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift (se 5 kap. 20 § tullagen). Bestämmelserna bör även tillämpas på den nu föreslagna sanktionsavgiften.

I 2 kap. 8 § tullagen regleras två olika typer av ränta, dels kreditränta enligt artikel 214 i den nya tullkodexen, dels dröjsmålsränta enligt artikel 216. Kreditränta enligt artikel 214 ska tas ut när tullmyndigheterna beviljar gäldenären andra betalningsalternativ än anstånd med betalning. Det finns ingen bestämmelse som medger att sådana betalningslättnader kan beviljas i fråga om sanktionsavgift. Därmed kan det inte heller bli

fråga om att ta ut kreditränta på sanktionsavgift. Det bör därför specificeras i bestämmelsen att i fråga om 2 kap. 8 § tullagen är det bestämmelsen om dröjsmålsränta som ska gälla i fråga om sanktionsavgift.

I 7 kap. 9 § tullagen anges att vissa bestämmelser om ersättning för kostnader, bevissäkring och betalningssäkring i skatteförfarandelagen tillämpas i ärenden och mål om tulltillägg. Motsvarande bör gälla för ärenden och mål om den nya sanktionsavgiften.

Sanktionsavgifter tillfaller normalt staten. Det har inte framkommit skäl att låta någon annan ordning gälla på nu aktuellt område.

Författningsförslag

Förslaget medför införandet av 5 kap. 27–31 §§ tullagen samt ändringar i 6 kap. 2 § och 7 kap. 9 § tullagen.

5.10.21¶Överklagande av sanktionsavgift

Promemorians förslag

Det allmänna ombudet ska ha rätt att överklaga Tullverkets beslut om sanktionsavgift. Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull som har lagts till grund för att beräkna en sanktionsavgift när tull eller annan skatt har undandragits ska talan om sanktionsavgift föras samtidigt.

Beslut om sanktionsavgift när tull eller annan skatt har undandragits får överklagas inom samma tidsfrist som gäller för överklagande av beslut om tull eller annan skatt än tull. Ett yrkande som avser en sådan sanktionsavgift ska, oavsett tidsfristerna, prövas om beslutet om den tull som sanktionsavgiften är baserad på inte har fått laga kraft.

Reglerna om obligatorisk omprövning ska tillämpas vid överklagande av beslut om sanktionsavgift.

Om ett beslut om tull har överklagats av den enskilde, och tullens storlek har lagts till grund för beräkningen av en sanktionsavgift som tagits ut av honom eller henne, ska den enskilde även få ta upp frågan om sanktionsavgift om domstolen anser att avgiften utan olägenhet kan prövas i målet.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om sanktionsavgift om en enskild begär det.

Promemorians bedömning

Beslut om sanktionsavgift i andra fall får överklagas inom den tidsfrist som föreskrivs i 44 § förvaltningslagen.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Tullverkets beslut enligt tullagstiftningen får enligt 6 kap. 2 § första stycket 1 tullagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut om att ta ut sanktionsavgift är ett beslut enligt tullagstiftningen och kommer därmed att kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan att någon lagändring krävs. Av 6 kap. 2 § tredje stycket tullagen följer att 190 prövningstillstånd kommer att krävas vid överklagande till kammarrätten.

Det allmänna ombudet hos Tullverket har enligt 6 kap. 1 § tullagen rätt att överklaga myndighetens beslut om bl.a. tulltillägg och förseningsavgift. När tulltillägg och förseningsavgift ersätts med den nya sanktionsavgiften bör regleringen ändras så att det allmänna ombudet i stället har rätt att överklaga Tullverkets beslut om sanktionsavgift.

I 6 kap. 3 § tullagen föreskrivs en särskild tidsfrist för att överklaga ett beslut om tull eller annan skatt än tull. Regleringen innebär att ett överklagande som huvudregel ska ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom, skattskyldigheten inträdde eller den beskattningsgrundande händelsen inträffade. Om ett sådant beslut meddelas senare än två och ett halvt år efter denna dag får det dock överklagas inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av det, om tiden för överklagande därigenom blir längre. Om beslutet har omprövats får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. I 6 kap. 4–6 §§ tullagen föreskrivs att det överklagade beslutet ska omprövas av Tullverket om överklagandet inte avvisas som för sent inkommet (s.k. obligatorisk omprövning) och att handlingarna ska överlämnas till förvaltningsrätten. Enligt 6 kap. 7 § första stycket tullagen ska bestämmelserna i 3–6 §§ också gälla överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. Oavsett tidsfristerna ska enligt 6 kap. 7 § andra stycket tullagen ett yrkande som avser tulltillägg och som görs av en gäldenär eller den som är skyldig att betala skatten prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet har framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den som är skyldig att betala skatten. Regleringen infördes för att skapa en gemensam ordning för överklagande, på samma sätt som vid beskattning (se prop. 1994/95:34 s. 161.). Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift (6 kap. 7 § tredje stycket tullagen).

För övriga beslut enligt tullagen finns ingen särreglering rörande överklagandetiden i tullagen. Detta innebär att dessa beslut får överklagas inom den allmänna överklagandetid som föreskrivs i 44 § förvaltningslagen, dvs. inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet. Om den som överklagar är en part som företräder det allmänna får beslutet överklagas inom tre veckor från den dag då det meddelades.

Den särskilda tidsfristen i 6 kap. 3 § tullagen bör gälla vid överklagande av ett beslut om sanktionsavgift som har beräknats utifrån undandragen tull. Det beror på att sanktionsavgiften i detta fall, på samma sätt som tulltillägg, har en koppling till ett tullbelopp. Det föreslås visserligen att en längre preskriptionstid ska gälla beslut om sanktionsavgift än vad är som fallet för meddelande av tullskulder (avsnitt 5.10.20), och det kan därför inträffa att ett beslut om sanktionsavgift meddelas efter det att den tull eller skatt som ligger till grund för beräkningen redan vunnit laga kraft. I dessa fall bör avgiftsbeslutet, i likhet med vad som gäller bl.a. beslut om fastställande av tullskuld, kunna överklagas inom två månader från den dag då den berörde personen fick del av beslutet.

Av samma skäl som gäller överklagande bör också ett yrkande som avser en sådan sanktionsavgift, oavsett tidsfristerna, prövas om beslutet om den tull som sanktionsavgiften beräknats på inte har fått laga kraft. Eftersom en sanktionsavgift beräknad utifrån undandragen tull endast kan meddelas 191

om den som sanktionsavgiften gäller är gäldenär görs bedömningen att det i 6 kap. 7 § tullagen inte fortsatt behöver anges att yrkandet ska göras av den som är gäldenär eller skyldig att betala skatten. I tullagen kommer det enligt förslaget inte längre finnas några bestämmelser om förseningsavgift utan ett försenat inlämnade av kompletterande deklarationer och avräkningsnotor kommer att omfattas av den nya sanktionsavgiften. Regleringen i 6 kap. 7 § tredje stycket tullagen bör därför utgå.

Sanktionsavgift beräknad på övriga grunder förutsätter inte att det har uppkommit någon tullskuld eller att skattskyldighet har inträtt. Överklagandefristen kan därför inte kopplas till tiden för uppkomst av en skyldighet att betala tull eller skatt. Det saknas i de fallen skäl att ha någon annan reglering om överklagandetid än den allmänna treveckorsfrist som gäller enligt 44 § förvaltningslagen.

Regleringen i 6 kap. 7 § första stycket tullagen bör ändras även på så sätt att reglerna om omprövning av det överklagade beslutet och om överlämnande av handlingar ska gälla vid överklagande av beslut om sanktionsavgift, i stället för tulltillägg och förseningsavgift. Det är en följd av att tulltillägg och förseningsavgift ersätts med sanktionsavgift.

I dag gäller att om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt (6 kap. 10 § tullagen). Det är endast i de fall den nya sanktionsavgiften har beräknats utifrån undandragen tull som avgiften kommer att ha en koppling till en uppkommen tullskuld. Regleringen i 6 kap. 10 § tullagen bör därför ändras på så sätt att om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull som har lagts till grund för att beräkna en sanktionsavgift ska talan om sanktionsavgift föras samtidigt.

Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet (6 kap. 18 § tullagen). Motsvarande bör gälla för den nya sanktionsavgiften i de fall då den har beräknats utifrån undandragen tull. I 6 kap. 18 § bör därför anges att om ett beslut om tull har överklagats av den enskilde, och tullens storlek har lagts till grund för beräkningen av en sanktionsavgift som tagits ut av honom eller henne, ska den enskilde även få ta upp frågan om sanktionsavgift om domstolen anser att avgiften utan olägenhet kan prövas i målet.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det (6 kap. 22 § tullagen). Motsvarande bör gälla i mål om den nya sanktionsavgiften.

Författningsförslag

Förslaget medför ändringar i 6 kap. 1, 7, 10, 18 och 22 §§ tullagen.

5.10.22¶Sanktionsavgift och förverkande

Promemorians bedömning

Sanktionsavgift bör tas ut även om varan eller varans värde förverkas.

Skälen för promemorians bedömning

I nuvarande 5 kap. 13 § tullagen föreskrivs att tulltillägg inte ska tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller värdet har förverkats, gäller förbudet endast för den delen som har förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft. Frågan är om en motsvarande bestämmelse bör införas i regleringen av den nya sanktionsavgiften.

Regleringen i 5 kap. 13 § tullagen infördes eftersom det i tullagstiftningen tidigare föreskrevs att tull inte skulle tas ut till den del en vara eller dess värde hade förverkats enligt dåvarande lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. När regleringen om tulltillägg infördes ansågs det vara befogat och följdriktigt att ta ut tulltillägg enligt samma principer som gällde för påförande av tull (prop. 1985/86:41 s. 30).

Det kan konstateras att tullagstiftningen ser annorlunda ut i dag. Enligt artikel 223.1 e i den nya tullkodexen ska en tullskuld i och för sig upphöra om en vara förverkas. I artikel 223.2 anges dock att tullskulden, vid tillämpning av sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen, inte anses ha upphört om import- eller exporttullar eller förekomst av en tullskuld utgör grund för att ålägga sanktioner. Sanktionen ska alltså kunna tas ut även om varan förverkas. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas om en reglering som den i nuvarande 5 kap. 13 § tullagen är i överensstämmelse med den nya tullkodexen.

Det framstår vidare som orimligt att den som har gjort sig skyldig till en överträdelse ska kunna undgå sanktionsavgift av den enda anledningen att varan eller dess värde har förverkats. En sådan ordning riskerar också att leda till att den samlade reaktionen på överträdelsen inte blir tillräckligt ingripande. En reglering motsvarande 5 kap. 13 § tullagen bör därför inte ha någon motsvarighet i regleringen om den nya sanktionsavgiften.

5.10.23¶Dubbelprövningsförbud