SOU 1987:36

För en bättre miljö

_ BilagaZ etankande av utredningen om miljövårdens ? ' organisation

; v ' V | | | _ ä & Myndigheter och författningar

SM] 1987z36

WmB ; , Betänkande av utredningen om miljövardens ; * 'owme *

ren nn BÄTTRE nnan * Milj övardsfamilj en . Myndigheter och författningar

© ”f? [x 00 * , OK 1 , 1-4

Huvudsaklig Organ som bedriver pla- Sektororgan som bedriver nrbetsuppgiit nering. tillsyn eller ken- eller irlmlar verksamhet troll inom miljövård l vid som kan medföra mlliö— mening effekter, och mm därför llagts att tl miljöhänsyn "Mlliötyngd"

FoU—uttbrande/ need-Imorgon

GRUPP 1 Organ med cen—

Länssty/elserna C Statens naturvårds—

trala uppgifter på verk ME miljöområdet Kemikalieinspektionen ME Kommunerna (C)

lNaturvårdsverkats iorskningsnämnd)

Övriga organ Inklusive dömande organ

Koncessionsnämnden lör miliöskydd ME

GRUPP 2 Statens räddningsverk Fo" Vägverket K Orgon med tyd- Tullverket Fi Traliksäkerhetsverket K ligt och ofta rall- Statens olanverk Bo Sjöfartsverket K tivt om' nda Delegationen för sam- Luftlartsverket K miliöansvarl ordning av havs— Lantbruksstvrelsen inkl hinsynlltuv resursverksamheten I Iantbruksnämnderna Jo inom någon! Kammarkollegiet C Skogsstyrelsen inkl nlgra samhllls- Statens strålskydds- skogsvårdssryrel- sektorer institut ME serna Jo Statens kårnkrahs- Statens energiverk ME inspektion ME Statens kärnbränsle- nämnd ME Finsk-svenska gräns-

älvskommissionen ME

GRUPP 3 Rikspolisstyrelsen inkl Statens järnvägar SJ K

Statens miljömedicinska

laboratorium S SMHI K Naturhistoriska riks»

museet U Vissa universitet/ högskolor/forsknings- institutioner U Sveriges Iantbru ks- universitet Jo Institutet för vatten— och luftvård IVL ME

Naturvetenskapliga lorskningsrådot

Vattendomstolar Ju Statistiska centralbyrån SCB C

25l11i

Försvarets tarsknings-

Organ med um— regional/lokal Fiskeristyrelsen inkl anstalt Fö ma typ av upp- organisation Ju Iiskentimnderna Jo Statens bakteriologiska gifter som grupp Kommerskollegium UD Bergsstaten ! laboratorium S 2. dock mindre Socialstyrelsen S Domänverket ! Statens geotekniska omlott-nde och! Sjösäkerhetsrådat K institut K eller mlndre tvd- Konsumentverket med Statens väg. och trafik- liga KO Fi institut K Riksantikvariaämbetet Institutet lör rvmdiysik U RAA och statens Statens lantbruks- historiska museer U kemiska laboratorium Jo Statens livsmedelsverk Jo Statens veterinärmedi- Statens utsädes- cinska anstalt Jo kontroll Jo Statens institut lör Sprängämnesinspak— bvggnadslorskning Bo tionen I Lantmäteriverket Bo Landstingen (C) Sveriges geologiska undersökning SGU | Statens provnings- anstalt l GRUPP 3. Arbetarskyddsverkel Org-n mm be- (Arbetarskydds- driver planering/ styrelsen och yrkes- tillnynlkontroll inspektionen) A inom en- grlnsande om- ride ANTAL Slf'nn 24 (13) 11 (4) W (Bl inom parentes anger antal dep/ rad rup kol

JU=Justitiedep; UD=Utrikasdeo; lzlndustridep; ME=Minö- och energidep: C=Civildep. Kursiv! anger regionala/lokala organ.

Tranaportlorsknings— beredningen Forskningsreds- nämnden Medicinska forsknings- rådet Kungliga vetenskaps- akademin Skogs- och lantbruks- akadamin Jo Skogs- och jordbrukets lorsknlngsråd Jo Statens råd lör byggnads— lorskning Bo Stvrelsen för teknisk utveckling STU I Statens delegation lör rvmdverksamhet | lngeniörs- och veten— skapsakademin NA | Energilorsknings— nämnden ME

Arbatsmiliölondan

Ovriga domstolar samt

Lklagarmvndigheter Ju Utrikesrepresenta— tion inkl tekniska

attacheer och lant- bruksenachear och -råd UD Sida UD Riksskatteverket Fi Skolöverstyrelsen inkl

länsskolnämnderna U Statens jordbruks-

nämnd Jo Arbetsmarknadsstvrel»

sen inkl läns- nrbetsnämndema Statens industri I Statens mät- och

provråd [ Länsstyrelsernas orga-

nisationsnärnnd LON C Statens vattenlallsverk ME Semrådsnämnden lör

kårnavfallslrågor ME

49 (13)

Vid all klassning av material uppkommer gränsdragningsproblem, denna matris är således ett sätt att strukturera materialet, | semmanställningen uppräknas till miliöv rdslamilian närstående organ som icke medtaglta har.

81 (13)

Försvarsdep; $=Socialdap; K=Kommunikationsdep; Fi=Finanadepz U=Utbildningsdep; Jo=Jordbruksdep; AzArbetsmarknadsdap; BozBostadsdep;

Organ med "olliciös" karaktär (t ex SAKAB. Bilprovningen, Håll Sverige Rant, VAV, Renhållningsverkstöreningan, Kommunförbundet) har ej medtagits, ej heller vissa rådgivande organ (t ex Fiällsäkerhetsrådet, miljövårdsberedningen, lånsälgnömnderna).

& Statens offentliga utredningar ww 1987z36 & Miljö- och Energidepartementet _

För en bättre miljö

Milj övårdsfamilj en Myndigheter och författningar

Underlagsmaterial till utredningen om översyn av miljövårdsorganisationen Stockholm 1987

Allmänna Förlagets bokhandel: Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5, Stockholm Tel: 08/739 95 65

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor ; SOU-förrådet ' 103 33 Stockholm ' Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10—12.00 (externt och internt)

08/763 10 05 12.00—16.40 (endast internt)

ISBN 91-38-10013-4 ISSN 0375-250X

Omslag AD, Susan Nilsson Produktion Allmänna Förlaget AB Graphic Systems Göteborg 1987

FÖRORD

Denna sammanställning, Miljövårdsfamiljen myndigheter och författ- ningar, har utarbetats inom planeringssekretariatet vid statens natur— vårdsverk på uppdrag av utredningen om översyn av miljövårdsorganisa— tionen. Inom naturvårdsverket har huvudsakligen Bengt Gustafsson och Hans Lyttkens ansvarat för arbetet. Bilaga 1 Referat av vissa lag— stiftningar på miljövårdsområdet har sammanställts av juridiska enhe— ten vid naturvårdsverket. Bilaga 2 omfattar ett urval av intresseorga— nisationer på miljövårdsområdet.

sammanställningen utgör ett underlag i utredningens kartläggning av miljövårdens organisation. Sammanställningen ingår i utredningens bak— grundsmaterial som bilaga till huvudbetänkandet.

Urvalet av myndigheter och författningar är beroende av definitionen av

miljöansvar. Här har använts samma vida definition som i direktiven till utredningen om miljövårdens organisation. Detta har medfört att 81

myndigheter/organ (förutom regeringen och departementen) och 261 för— fattningar har kommit med. Medtagna myndigheter representerar samtliga tretton departement.

I denna PM har medtagits de gällande författningar som förelåg 1987-06-30.

Lennart Friberg

SNV P1 1987-07-17 INNE-MLLSFDRTECKNING Sid 1. INLEDNING 9 2. REGERINGSNIVÅN 13 2.1 Departementen 13 2.2 Regeringen 18 3. STÅTLIGA MYNDIGHETER 35 Cirkulär till samtliga statsmyndigheter med erinran om 35 riktlinjer för utnyttjande av obrutna fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län SFS 1978:227 Lag om hushållning med naturresurser m m SFS 1987:12 35 3.1 STATLIGÅ MYNDIGHETER - GRUPP 1 40 CIVILDEPARTEMENTET 3.1-C.1 Länsstyrelserna 40 1. Miljöskydd 45 2. Hälsoskydd 55 3. Naturvård ' 59 4. Jakt, fiske och viltskador 82 5. övrigt 90 MILJÖ* OCH ENERGIDEPARTEMENTET 3.1—ME.1 statens naturvårdsverk 102 1. Miljöskydd 103 2. Hälsoskydd 116 3. Naturvård 124 4. Jakt, fiske och viltskador 135 5. Övrigt ' 139 . —ME.2 Koncessionsnämnden för miljöskydd 149 , 3.1—ME.3 Kemikalieinspektionen 154 3.2 STATLIGA MYNDIGHETER - GRUPP 2 163 JUSTITIEDEPARTEMENTET 3.2—Ju.1 Vattendomstolar 163 FÖRSVARSDEPARTEMENTET 3.2—Fö.1 Statens räddningsverk 164

SOCIALDEPARTEMENTET 3.2—5.1 Statens miljömedicinska laboratorium 170

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

3 2—K.1 Vägverket ' 3 2-K.2 Trafiksakerhetsverket 176

3 2—K.3 Sjöfartsverket 181 3 2—K.4 Luftfartsverket 189 3 2—K.5 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 195 FINANSDEPARTEMENTET 3.2—Fi.1 Tullverket 197

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

3.2-U.1 Naturhistoriska riksmuseet 203 3.2—U.2 Statliga högskoleenheter (univ/högskolor/forskningsinst.) 203 3.2—U 3 Naturvetenskapliga forskningsrådet 204 JORDBRUKSDEPARTEHENTET 3.2—Jo.1 Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna 206 3.2-Jo.2 Sveriges lantbruksuniversitet 216 3.2—Jo.3 Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna 218 BOSTADSDEPARTEMENTET . 3.2—Bo.1 statens planverk 226 INDUSTRIDEPARTEMENTET 3 2-I 1 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten 231 CIVILDEPARTEMENTET 3 2—C.1 Kammarkollegiet 233 312—C.2 Statistiska centralbyrån 236

MILJÖ— OCH ENERGIDEPARTEMENTET

3.2—ME.1 Statens strålskyddsinstitut ' * 237 3.2—ME 2 Statens kärnkraftinspektion 240 3.2—HE 3 Statens kärnbränslenämnd 244 3.2—ME.4 Finsk—svenska gränsälvskommissionen 245 3.2—ME.5 Statens energiverk . 245 3;2-ME.6 Institutet för vatten- och luftvårdsforskning 255 3.3 STATLIGA MYNDIGHETER GRUPP 3 256 JUSTITIEDEPARTEMENTET 3.3—Ju.1 Domstolar och åklagarmyndigheter 256 3.3—Ju.2 Polisen 257 UTRIKESDEPARTEMENTET _ . 3 3—UD.1 Kommerskollegium 265 3 3—UD.2 Utrikesrepresentationen 266 3 3—UD.3 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) 268

FÖRSVARSDEPARTEMENTET Försvarets forskningsanstalt

SOCIALDEPARTEMENTET Socialstyrelsen Statens bakteriologiska laboratorium

Ldb-) bi» m m ka;

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET Statens geotekniska institut Transportforskningsberedningen Sjösäkerhetsrådet Statens järnvägar Statens väg- och trafikinstitut

xwxxx annons:—- wwuww (..—)(»wa

FINANSDEPARTEMENTET Konsumentverket med konsumentombudsmannen Riksskatteverket

ww

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna Universitets— och högskoleämbetet

Regionstyrelserna för högskolan Statliga högskoleenheter (univ/högskolor/forskningsinst.) Forskningsrådsnämnden Institutet för rymdfysik Medicinska forskningsrådet Kungliga vetenskapsakademien

L.)

CCC

uu

www | Lom——

ccccc: wuxuu—vu uwwww I mleNU'IA

JORDBRUKSDEPARTEMENTET Statens lantbrukskemiska laboratorium Statens veterinärmedicinska anstalt Statens livsmedelsverk Fiskeristyrelsen och fiskerinämnderna Kungl skogs— och lantbruksakademien

Skogs— och jordbrukets forskningsråd Statens utsädeskontroll Statens jordbruksnämnd

O

O

0

|

| 00 mamma:—urv—

O

O

QQCAQQQQQ wwwwwuww O wwwwwuwu

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET Arbetsmarknadsverket Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkes- inspektionen) Arbetsmiljöfonden

BOSTADSDEPARTEMENTET Statens råd för byggnadsforskning Statens institut för byggnadsforskning Lantmäteriverket

www

INDUSTRIDEPARTEMENTET statens industriverk Sprängämnesinspektionen Sveriges geologiska undersökning Bergsstaten Styrelsen för teknisk utveckling Domänverket

uwuwww

271 273

274 276 278 278 280

283 285

287 289 289 290 291 291 292 293 293

295 296 297 300 309 309 310 311

314 315

319

320 320 321

323 324 327 334 336

3—I.7 Statens delegation för rymdverksamhet .3—I.8 Statens provningsanstalt

3—I.9 Statens mät och provråd 3—I.10 Ingenjörsvetenskapsakademien

muut.»

CIVILDEPARTEMENTET 3 3—C 1 Länsstyrelsernas organisationsnämnd

MILJÖ— OCH ENERGIDEPARTEMENTET Energiforskningsnämnden statens vattenfallsverk Samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor

www "utsåg sås tak,;

KOMMUNALA MYNDIGHETER

Landstingen Primärkommunerna 1. Miljöskydd 2. Hälsoskydd 3. Naturvård

4. övrigt

& » .u n..

5. MYNDIGHETER SOM INTE TAGI TS MED I MILJUVÅRDSFAMILJEN MEN SOM HAR VISS SVAG ANKNYTNING TILL DENNA

REGISTER

1. Myndigheter/organ i miljövårdsfamiljen - alfabetisk ordning

2. Medtagna författningar — sorterade efter huvudord

3. Myndigheter/organ i miljövårdsfamiljen jämte berörda författningar samt typ av "miljöansvar"

4. Författningar samt berörda myndigheter i miljövårds— familjen jämte sidhänvisning till denna PM

BILAGA 1 Referat av vissa lagstiftningar på miljöområdet

BILAGA 2 Intresseorganisationer på miljövårdsområdet

Sid 340 341 342 345

347

348 349 350 351

351 352 353 363 371 386

393

395

399

419

425

437

451

INLEDNING

Syftet med denna promemoria är dels att närmare kartlägga vem som ingår i miljövårdsfamiljen, dels att kartlägga de författningar som reglerar respektive myndighets miljöansvar. Medlemmarna i miljövårdsfamiljen har definierats som offentliga myndigheter (och andra organ som finansieras via statsbudgeten) som i första hand formellt i lagar, förordningar och myndighetsinstruktioner ålagts att ta någon form av miljöansvar. I ett fåtal fall har också organ medtagits som inte givits något preciserat åläggande att ta miljöansvar, men som själva i anslagsframställningar etc uppgivit att de tar ett sådant ansvar.

För varje medlem i miljövårdsfamiljen har ambitionen varit att citera de delar av lagar, förordningar och instruktioner som berör denna med— lems miljöansvar. Detta innebär att samma författning ofta finns medta- gen för flera familjemedlemmar. Eftersom citaten i möjligaste mån be— gränsats till de delar som direkt preciserar myndighetens miljöansvar, har nästan inga författningar medtagits i sin helhet. För att begränsa omfattningen av kartläggningen har författningar som ges ut av myndig— heter endast undantagsvis medtagits.

För att komplettera kartläggningen medföljer som bilaga ett i juni 1987 uppdaterat utdrag ur naturvårdsverkets skrift "Miljövård i Sverige”. I detta utdrag refereras de viktigare författningarna på miljöområdet.

Definitionen av miljöansvar är central för utfallet av kartläggningen. Precis som i direktiven (Dir 1986:25) till utredningen om miljövårdens organisation används begreppet miljö i vid mening. Med miljöansvar av— ses ansvar för miljöskydd (inkl stora delar av hälsoskydd och produkt— kontroll), naturvård, jaktvård och friluftsliv.

Med utgångspunkt från denna definition har fem grupper av myndigheter medtagits i denna kartläggning. För det första myndigheter som direkt skall främja sådan verksamhet som definitionen ovan avser (bl a genom prövning, tillsyn, forskning, FoU—stöd). För det andra omfattas myndig— heter och författningar som främjar verksamhet som kan medföra negativa miljöeffekter, när dessa i författning ålagts att ta miljöhänsyn. En tredje grupp som medtagits är myndigheter som sprider information om miljöförhållanden (SCB och Sö). En fjärde grupp är åklagar- och polis— väsendet. En femte grupp är tre myndigheter som ansvarar för arbetsmil— jöfrågor. Dessa frågor har ett så nära samband med miljöskyddsverksam— heten att de medtagits trots att de inte faller under definitionen ovan.

De avgränsningar som gjorts framgår i viss utsträckning av det ovan sagda. Förutom undantaget för tre arbetsmiljömyndigheter har således arbetsmiljö, boendemiljö och psykosocial miljö tagits bort. En annan avgränsning är att de militära myndigheter som behandlar miljöfrågor inom försvaret i en eventuell beredskapssituation ej har tagits med, eftersom dessa myndigheter bedöms ha ett mycket begränsat intresse i detta sammanhang. Däremot har militära myndigheter tagits med som har funktioner inom "den civila miljövården' (detta gäller FOA och statens räddningsverk). Slutligen har som nämnts ovan endast offentliga myndig— heter eller organ som finns upptagna i departementsförordningen och fi—

nansieras via statsbudgeten medtagits. Detta medför att statliga bolag och halvofficiella eller privata organ med miljöuppgifter tagits bort (t ex SAKAB, turistrådet, vatten— och avloppsverksföreningen).

En annan typ av avgränsning är att endast de delar av författningar medtagits som reglerar myndigheters miljöuppgifter.

Ytterligare en avgränsning är att bestämmelser om besvär ej har medta— gits. I de fall då någon myndighet givits rätten att föra det allmännas talan etc i miljöärenden, har dock dessa paragrafer tagits med.

Vid bestämningen av vilka organ som tillhör miljövårdsfamiljen uppkom— mer ofrånkomligen vissa gränsfall. För att ge läsaren en uppfattning om hur gränsen dragits och därmed att själv ta ställning, finns i kapitel 5 några organ som är på gränsen till att uppfylla de uppställda krite— rierna. L" v'sn'

Denna kartläggning bör i första hand kunna fungera som en uppslagsbok. För varje myndighet i miljövårdsfamiljen kan läsaren slå upp vilka för- fattningar som reglerar denna myndighets miljöuppgifter.

För att underlätta nyttjandet av denna kartläggning finns fyra register vilka ger möjlighet till olika sökingångar. Det första registret anger endast medtagna myndigheter/organ jämte departementstillhörighet för— utom sidhänvisning. Nummer två är ett register över medtagna författ— ningar (med sidhänvisning). Författningarna är alfabetiskt sorterade efter "huvudord" i författningarnas rubriker. En författning kan såle— des vara noterad flera gånger beroende på om rubriken innehåller flera "huvudord". I det tredje registret anges för respektive myndighet/organ de författningar som berör denna myndighet. Dessutom anges vilken typ av ”miljöansvar" myndigheten har enligt respektive författning. Det fjärde registret slutligen uppräknar medtagna författningar i kronolo— gisk ordning. För varje författning anges vilka myndigheter/organ som ur miljövårdssynpunkt berörs av denna samt anges sidhänvisningar.

Antalet myndigheter som har uppgifter inom miljövården i vid mening är enligt denna kartläggning drygt 80. Väl att märka är att i denna siffra har kommun, länsstyrelse, landsting, lantbruksverk, arbetsmarknadsverk m fl räknats som en myndighet vardera. Om samtliga kommuner, länssty- relser etc räknas för sig blir antalet många gånger större.

Även det 80—ta1 myndigheter som här medtagits kan vara svåra att över— blicka. Det finns ett flertal sätt att indela miljövårdsfamiljen, så att släktträdets olika grenar framträder tydligare. I denna kartlägg— ning används dels den entydiga departementsindelningen (där för övrigt samtliga departement finns representerade), dels en indelning med av— seende på omfattning och inriktning av de olika myndigheternas uppgif— ter inom miljöområdet. En sådan indelning kan göras på olika sätt, och gränsfall uppkommer alltid. Trots detta kan en sådan indelning gora det omfattande materialet mer överskådligt och lätttillgängligt.

Ett exempel på gränsfall som kan uppkomma är skogsstyrelsen, som här klassats som 'sektororgan som främjar verksamhet som kan medföra nega- tiva miljöeffekter, och som därför ålagts att ta miljöhänsyn". Det vore också möjligt att klassa skogsstyrelsen som 'tillsynsorgan inom miljö— värden". Om man ser miljövärden i ett långsiktigt perspektiv, och ser

i :

miljövård som naturresurshushållning, vore den senare klassningen rik— tig. I det kortare perspektivet och med den något snävare definition av miljövård som här använts, klassas dock skogsstyrelsen på det först— nämnda sättet. Detta eftersom konflikter mellan skogsbrukets och miljö— vårdens intressen alltid finns på kort sikt.

I denna kartläggning delas organen in i följande tre grupper.

Grupp 1. Organ med centrala uppgifter på miljöområdet: Till denna grupp här endast det fåtal myndigheter som helt koncentrerar sin verksamhet till miljöområdet och därmed utgör själva stammen i mil— jövårdsfamiljens släktträd. Till denna grupp har förts naturvårdsver— ket, kemikalieinspektionen, koncessionsnämnden för miljöskydd, länssty- relserna och kommunerna.

Grupp 2. Organ med tydligt formulerade och ofta relativt omfattande krav på miljöansvar och miljöhänsyn: Till denna grupp hör sektororgan som skall ta miljöhänsyn (t ex vägver— ket, lantbruksverket), organ som bedriver planering, tillsyn eller kon- troll inom miljövård (t ex statens planverk, statens strålskyddsinsti— tut, statens räddningsverk), forskningsj och specialistorgan (t ex SMHI, statens miljomedic1nska laboratorium) samt Vissa domande organ. Totalt ingår 25 centrala organ i gruppen.

Grupp 3. Organ med samma typ av uppgifter som grupp 2, dock mindre om— fattande och/eller mindre tydliga:

Samma grupper av organ som i grupp 2, dessutom ett antal FoU—stödjande organ och ett antal övriga organ som inte låter sig klassificeras i nå— gon av de nämnda kategorierna. Grupp 3 är den största gruppen med drygt 50 organ.

Departementstillhörigheten framgår av numreringen. Exempelvis har lant— mäteriverket nummer 3.3-Bo.3, vilket visar att det gäller tredje kap, tredje grupp (dvs lägsta "miljötyngd"), Bostadsdepartementet samt organ nr 3 inom denna grupp.

Uppläggningen är sådan, att för varje myndighet redovisas först in— struktion, därefter sakförfattningar och sist övrigt (under övrigt ci— teras bl a anslagsframställningar samt återges ev muntliga uppgifter som inhämtats). Större delen av texten återfinns under rubriken sakför— fattningar. För att begränsa textmassan har en utgångspunkt varit att endast ta med sådana författningar och paragrafer som direkt reglerar miljöansvar. Under "instruktion" har detta krav inte varit lika strikt. Detta beror på att vissa myndigheter i praktiken tar ett miljö— ansvar, trots att detta inte direkt regleras i instruktionen. I sådana fall har för fullständighetens skull medtagits de instruktionsenliga åligganden som närmast tangerar någon form av miljöansvar.

Två olika stilsorter har använts. I huvudsak består promemorian av di— rekta citat från författningstext, någon gång även av anslagsframställ- ningar, propositioner etc. Alla sådana citat är skrivna med vanlig Stll. I vissa fall har till citaten fogats kommentarer eller referat. Dessa är skrivna med mikrostil. Sådana kommentarer har bl a varit nöd— vändiga när det inte tydligt framgår vilka konkreta miljöuppgifter som en författning avser.

I de fall då flera sakförfattningar är aktuella för en myndighet, har dessa författningar ej placerats i särskild ordningsföljd. För SNV, länsstyrelserna och kommunerna har dock författningarna indelats i 4—5 ämnesområden för att underlätta läsningen.

En PM av föreliggande typ har sitt största värde om den är helt ak— tuell. Författningsändringar sker i snabb takt. I denna PM har medta— gits de gällande författningar som förelåg den 30 juni 1987. I promemo— rian har medtagits 261 författningar och 83 myndigheter/organ.

REGERINGSNIMÅN DEPARTENENTEN; organisation och arbetsuppgifter

i' l . IEEE'IIZZ

Inledande bestämmelse 15 I regeringskansliet ingår statsrådsberedningen och följande tretton de— partement: 35 Förvaltningsärenden och lagstiftningsärenden fördelas mellan departe— menten på det sätt som anges i bilagan till denna förordning.

Utdrag ur bilagan

1. Jgstitiedepartementgt

1.1. Förvaltningsärenden

åtal för brott, förordnande av domstol, 1.2 Lagstiftningsärenden

b. Lagstiftningsärenden som inte hör till något annat departement och som gäller ämnen som avses i 8 kap. 2 och 3 55 regeringsformen,

WWE:

2.1 Förvaltningsärenden Förvaltningsärenden som gäller rikets förhållande till och överenskommelser med andra stater och mel- lanfolkliga organisationer,

information om Sverige i utlandet, i den mån sådana ärenden inte ankom- mer på något annat departement, internationellt utvecklingssamarbete, nordiska samarbetsfrågor, i den mån sådana ärenden inte ankommer på nå— got annat departement,

3 F" ars r n

3.1 Förvaltningsärenden ...räddningstjänst och förebyggande åtgärder mot brand, i den mån såda— na ärenden inte ankommer på något annat departement,

kommunernas och landstingskommunernas beredskap, vapenfri tjänst,

3.2 Lagstiftningsärenden . vapenfri tjänst, civilförsvar, räddningstjänst och förebyggande åtgärder mot brand, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,...

kommunernas och landstingskommunernas beredskap.

Liggalcleeariementa

4.1. Förvaltningsärenden

hälsoskydd, hälso— och sjukvård,

4.2. Lagstiftningsärenden

hälsoskydd, hälso— och sjukvård ...

5. m at onsde rtemen et 5.1 Förvaltningsärenden järnvägar, spårvägar och tunnelbanor,

vägar, broar och färjor, vägtrafik, fordons utrustning och beskaffen— het, förarbehörighet samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands,

bidrag till kollektiv persontrafik,...

sjöfart, farleder och hamnar, säkerheten på fartyg, åtgärder mot vat— tenförorening från fartyg, ...sjökarteverksamhet, lotsning, fyrar, sjö— räddning, ... kanaler, luftfart,

transport— och trafikforskning, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,

geotekniska undersökningar, meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska undersökningar, 5.2 Lagstiftningsärenden

vägar och vägtrafik, sjöfart, ... säkerheten på fartyg, åtgärder mot vattenförorening från fartyg, luftfart, transport av farligt gods,

6. Finansdepartementgt

6 .1 Förvaltningsärenden

tullväsendet, .

upphandlingsfrågor i allmänhet för statsförvaltningen, konsumentinformation, konsumentskydd och konsumentpolitiska frågor i övrigt,

6.2. Lagstiftningsärenden

statliga och kommunala skatter, tullar med undantag av tulltaxan och befrielse från tull, marknadsföring, konsumentinformation, konsumentskydd och konsumentpoli— tiska frågor i övrigt ...

7 U ' ni sde artementet

7.1. Förvaltningsärenden

högskoleutbildning, forskning, vetenskaplig verksamhet i övrigt,

7.2. Lagstiftningsärenden

kulturminnesvård, utbildningsväsendet,

. or ru e te e t t 8.1 Förvaltningsärenden

jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering samt främjande av produktionen inom dessa näringar, pris- och marknadsreglering på jord- brukets område, jordbruksarrenden, förvärv av jordbruksfastigheter som prövas enligt jordförvärvslagen, skötsel av jordbruksmark, beredskapen på livsmedelsförsörjningens område,

utsädeskontroll, Växtskydd, ..lantbrukskemisk kontrollverksamhet, djurens hälso— och sjukvård, djurskydd, livsmedelskontroll, veterinär— väsendet.

skogsbrukets och fiskets rationalisering samt främjande av produktionen inom dessa näringar, pris- och marknadsreglering på fiskets område, fiskearrenden, fritidsfisket och fiskevården, rennäringen, ...använd- ning av avgifter enligt vattenlagen såvitt avser bygdeavgifter till främjande av rennäringen samt fiskeavgifter,

högskoleutbildning och forskning samt vetenskaplig verksamhet i övrigt på departementets område,

jakt och viltvård,

idrott, rekreation och turism, i den mån ärenden om turism inte ankom- mer på något annat departement,

8.2. Lagstiftningsärenden

prisreglering på jordbrukets område, skötsel av jordbruksmark, sam- bruksföreningar,... förvärv av jordbruksfastigheter, i den mån ärenden om sådana förvärv inte ankommer på något annat departement,

utsädeskontroll, Växtskydd, ... djursjukdomar, djurskydd, livsmedels- kontroll, veterinärernas yrkesutövning,

skogsvård, ... allmänningar, fiske, prisreglering på fiskets område, rennäring, indragning av ströängar,

jakt och viltvård.

9. e sm r 5 e

9.1. Förvaltningsärenden

arbetsmiljö,... . skyddad sysselsättning och andra frågor som gäller arbetshandikap— pade,

lberedskapsarheten )....

9.2 Lagstiftningsärenden ...arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljö,...

1 . o t 5 e t nte 10.1 Förvaltningsärenden

byggnadsväsendet, energihushållning i bebyggelse,

byggnadsforskning, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något an- nat departement, markanvändning och bebyggelse, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement, tillstånd enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, tillstånd till expropriation, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,

lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,

lantmäteriet, landskapsinformation, 10.2 Lagstiftningsärenden

planläggning av markanvändning och bebyggelse, hushållning med naturresurser,

byggnadsväsendet,

kommunala åtgärder för att främja bostadsförsörjningen, allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

11. n u tr" e rt t 1. 1 Förvaltningsärenden

explosiva och brandfarliga varor, i den mån sådana ärenden inte ankom- mer på något annat departement, mineralfrågor, statens gruvegendom, geologisk undersökning, havsresursfrågor, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement, de allmänna riktlinjerna för den med näringspolitiken sammanhängande forskningspolitiken, teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete,

rymdverksamhet och fjärranalysverksamhet med undantag av rumdforskning,

allmänna frågor om teknisk provning och kontroll, mätteknisk verksamhet samt standardisering,

11.2. Lagstiftningsärenden

gruvor, vissa mineralfyndigheter, sand, grus och stentäkt inom allmänt vattenområde, kontinentalsockeln, explosiva och brandfarliga varor, i den mån sådana ärenden inte ankom— mer på något annat departement, obligatorisk kontroll genom teknisk provning, i den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,

12. Civildepartementet

12.1. Förvaltningsärenden

rationalisering och revision inom statsförvaltningen, allmänna frågor om användning av datateknik i offentlig förvaltning,

statistik, samhällsinformation, förvaltning av statens mark och byggnader, i den mån sådana ärenden

inte ankommer på något annat departement, samt av statens egendom i övrigt, om den inte är upplåten till någon särskild förvaltningsgren,

arbets— och anställningsvillkor i offentlig anställning, personaladministrativa frågor inom det statligt reglerade förvaltnings— området, personalutbildning inom statsförvaltningen, länsstyrelserna, kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund,

12.2. Lagstiftningsärenden

länsstyrelserna, kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund,

13. Miljö— och energidepartementet

13.1. Förvaltningsärenden

miljövård, innefattande naturvård, vattenvård och luftvård, renhåll— ning,

kemikaliekontroll, miljövårdsforskning,

miljöfrågor som kräver särskild samordning, vattenlagen och lagen om vattenförbund, strålskydd, energiförsörjning, enegianvändning med undantag av det sektorsvisa ansvaret för energihus— hållning,

energiforskning,

kommunal energiplanering, säkerhet inom kärnenergi— och elenergiområdena, beredskap inom energiområdet.

13.2. Lagstiftningsärenden

miljöskydd, naturvård, kemikaliekontroll, renhållning,

strålskydd, _ . . _ " _ _ kärnenergi, elektriska anläggningar eller energi i ovrigt, 1 den mån sådana ärenden inte ankommer på något annat departement,

civilt totalförsvar när det gäller energi.

uiljövårdsberedningen

K n "a'-ts ro o ition nr 7 år 1950 | i att en särskild beredning inrättas som ett rådgivande och informe- rande organ åt regeringen i miljövårdsfrågor. Till beredningens verk ! samhetsområde hänförs utöver naturvårdsfrågorna även frågor på den fy- i siska samhällsplaneringens område. Såväl forskningsfrågorna som de ? praktiskt inriktade frågorna bör ingå i beredningens uppgifter.

Statens offentli a utrednin ar 96 :44

LiLjÅyirgstLsLnLng. Del ll. Organisation och resurser

För att de mera långsiktiga policyfrågorna skall få en tillfredsstäl- lande lösning föreslår således utredningen att inom jordbruksdeparte- mentet skapas en miljövårdsberedning. [ denna bör jordbruksministern vara ordförande.Ledamöterna bör hämtas från övriga berörda departemnet och statsrådsberedningen. Vidare bör ingå vissa representanter får be- rörda verk och myndigheter samt näringslivet och forskningen. Inslaget av forskare här vara betydande.

Organisation och arbetsformer

Miljövårdsberedningen skall vara ett samråds- och kontaktorgan åt rege- ringen i miljövårdsfrågor. Sammanträder ca 5 gånger per år. Dessa sam- manträden är ryggraden i verksamheten. Beredningen: kansli år en fri- stående resurs knuten till jordbruksdepartementet. Kansliet har en vik— tig funktion som "öga och öra" utåt samhället och världen och den sk- tuella kunskapsnivån i miljöfrågor.

Beredningen har delvis ändrat organisation och arbetsformer under hos- ten 1986. bl a har antalet ledamöter minskats.

2.2. REGERINGEN

Regeringen har i nästan samtliga fall fullmakt att meddela föreskrif— ter. Vidare är regeringen ofta besvärsinstans. Detta har ej medtagits. utan den författningstext som kommer nedan avser framför allt rege- ringen i dess egenskap av prövningamyndighet.

SAKFÖRFATTNINGAR

Lag gm giltighet när i riket av syensk—ngrska vgttenrättskgnvgntionen av den 11 maj 1929 SFS 1229:404

Art 12. 1. Tillstånd till ett företag må icke meddelas av det ena riket utan att det andra riket lämnat sitt samtycke, om företaget kan antagas med—

föra olägenhet av någon betydelse inom detta rike i ett vattendrags be— gagnande såsom farled eller flottled eller förorsaka hinder för fiskens gång till skada för fisket inom sistnämnda rike eller om företaget kan antagas där vålla betydande rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område....

.

Art. 14

1. Ansökan om tillstånd till ett företag ingives till vederbörande myn— dighet i det rike, där företaget skall verkställas. Därest det ström- fall eller den fasta egendom eller det samfärdsels eller det flott— ningsintresse, för vars räkning företaget skall äga rum, hör till det andra riket, skall vid ansökningen fogas detta rikes förklaring, att från dess sida intet är att invända mot ansökningen upptagande till be- handling.

Art. 17 Vartdera riket må för sakens behandling påkalla tillsättande av en kom— mission bestående av två, fyra eller sex medlemmar, varav halva antalet utses av vartdera riket.

Art. 19

1. Kommissionen har att yttra sig om, huruvida företaget här äga rum, och för sådant fall, iden mån förhållandena därtill giva anledning, ut— reda:

a) huru företaget bör verkställas för att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta skada och olägenhet, så ock vilka åtgärder kunna anses av nöden till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet för allmänna intressen ....

Lag med vissa föreskrifter gmgående tillämpningen här i riket gv svemåk—mgrska vattenrärrskonvgmtignen av den 11 maj 1929 SFS 1929:405

85 Förklaring, som avses i art. 14 av konventionen, meddelas av rege— ringen.

135

I fråga om företag, som skall verkställas för svenska statens räkning, äger regeringen förordna, att frågan om samtycke till företaget skall behandlas i annan ordning än här ovan i 9—1255 är föreskriven .....

Plan— ogh bygglag SFS 1957:10

7 kap. Regionplanering Regionplaneorgan 15

Behöver sådana frågor om användningen av mark— och vattenområden som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings— och samord— ningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, får regeringen utse ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna var samhet (regionplanering). I beslutet skall regionpla— neorganets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför— bund. Regeringen kan också förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund, som skall vara regionplaneor— gan. För ett sådant regionplaneförbund skall kommunalförbundslagen

(1985:894) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i detta kapitel.

För regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns särskilda be— stämmelser.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m m

45 Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 1-355 skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked.

55

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en re— gionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse en— dast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt lagen (l987:12) om hushållning med naturresurser m m.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet eller i en viss del.

65

Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra el— ler upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om det behövs för att tillgodose sådana intressen som avses i 15 1 och 2. 75 Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen på kommu- nens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta, ändra el- ler upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid skall länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.

Elah— eeh hyggförorghihg gFS ]9g7z383

Krav på byggnader m m Undantag från vissa krav m m

75 Om byggnadsnämnden tillstyrker det, får statens planverk i enskilda fall i experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna i 3 kap 1—6 och 8—1855 plan— och bygglagen (1987:10). Ansökan om sådant un— dantag skall ges in till byggnadsnämnden, som med eget yttrande skall överlämna den till planverket.

Frågor om undantag i andra fall prövas av regeringen. Ansökan skall i sådana fall ges in till statens planverk, som med eget yttrande skall överlämna den till regeringen.

Leg em hushållning med naturresurser m m SFS 1987 12

1 kap. Inledande bestämmelser 15 Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomik synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

25 Bestämmelserna i 2 och 3 kap skall tillämpas enligt vad som är före— skrivet i plan— och bygglagen (1987:10), vattenlagen (19831291), miljö— skyddslagen (1969 387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1985 620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971z948), lagen (1902:71 s 1) inne— fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser 15 Mark— och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som med— för en från allmän synpunkt god hushållning.

4 kap. Tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m m

15

Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av regeringen:

1. järn— och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. massafabriker och pappersbruk,

3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk pro— duktion,

4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,

5. cementfabriker,

6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen en— ligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för fram— ställning av kärnbränsle,

7. anläggningar för eldning med fossilt bränsle om anläggningen har en tillförd effekt om minst 200 megawatt,

8. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 3 kap 55.

Tillstånd av regeringen krävs även för att bygga plattformar som är av— sedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, ombygg— nad eller av annan anledning.

25

Om en anläggning eller en åtgärd, som inte omfattas av kravet på till— stånd enligt 15, kan antas få betydande omfattning eller bli av ingri— pande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall besluta att anlägg— ningen eller åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt detta ka- pitel.

statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar och åtgärder som avses i första stycket skall underrätta regeringen om detta.

45 Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge un— dantag från kravet på tillstånd enligt 15.

55 Tillstånd enligt 1 eller 25 får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen och göras beroende av att saken inom viss tid full— följs genom ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen (1969z387).

5 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m m 25 Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen i sin planering enligt plan— och bygglagen (1987z10) avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser. statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan redovis— ning.

huftfartslag SFS 1957:297

| 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Zas 1 Luftfartyg får inte inom svenskt område framföras med överljudsfart. 1 1 1 1

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer medge undantag från förbudet.

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt Tillstånd till allmänna flygplatser

45

Flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet rege— ringen bestämmer.

55

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar att driva flygplatsen.

Vid tillståndsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbe— stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Kontinehtalsockelförerdning 525 1966:315 45

Tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtill— gångar från denna meddelas av regeringen, om ej annat följer av 55.

Ansökan inges till industridepartementet och skall innehålla ...

4. uppgift om de åtgärder sökanden anser erforderliga för att förebygga vattenfororening och intrång på sjöfart, fiske samt andra allmänna och enskilda intressen,

SS

Tillstånd till sand—, grus— eller stentäkt på område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas av Sveriges Geo— logiska Undersökning om ej annat följer av sista stycket. ... I tillstånd skall anges i vilken omfattning sand, grus eller sten får tagas samt upptagas de föreskrifter som behövas för att i skälig om- fattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten, fisket och natur—

vården eller som annars påkallas av bestämmelserna i konventionen om kontinentalsockeln.

Om täkt som avses med ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller annars om statens naturvårds— verk begär det, skall Sveriges Geologiska Undersökning med eget yttran— de hänskjuta ärendet till regeringen.

Naturyårdsleg SFS 1964:522

165

Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras gräv— nings— och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning el- ler anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmän— heten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strandskyddsområ- de som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall läns- styrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

405

... Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 165 tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

il'" s a 5 69:387

25

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads— och naturvårdslagstiftning el— ler i annan lagstiftning. I fråga en viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gräns- älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enlgt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturre- surser m m prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åt- gärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sär— skilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

65

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig be- tydelse, även om försiktighetsmått som avses i 55 iakttages, får verk- samheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej anläggning eller åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978 160) om vissa rörled— ningar. Första stycket eller andra stycket första meningen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i sär— skild ordning, används för avsett ändamål.

85

Är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest med hänsyn till allmänt intresse, kan regeringen med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller så att mark eller grundvatten kan förorenas, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten.

95 Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar el— ler ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamhe- ten efter prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m pröva frågan om tillstånd till en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning en— ligt lagen (1978 160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

105

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas, 2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får släp— pas ut,

3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller grund— vatten kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat av— seende är av betydelse från störningssynpunkt utan att koncessronsnamnden har lamnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Miljöskyddet i totalförsvaret 648 Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna lag.

Räddningstjänstlag SES 19QG:1102

Kommunal räddningstjänst m m Förebyggande åtgärder mot brand

Räddningstjänstplan 245 Regeringen får på framställning av den myndighet som regeringen bestäm— mer besluta om ändring av en räddningstjänstplan.

Gemensamma bestämmelser

Ledning 335

I fråga om räddningsinsatser som är omfattande får regeringen föreskri— va eller i särskilt fall bestämma, att en länsstyrelse eller någon an— nan statlig myndighet skall ta över ansvaret för räddningstjänsten inom en eller flera kommuner. I sådana fall utses räddningsledare av den myndighet som har fått ansvaret.

Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst m m

365

Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av rege- ringen fastställt belopp, om utflödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjöterritoriet där räddningsinsat— ser skall göras enligt 275 eller inom Göta älv, Trollhätte kanal eller södertälje kanal.

Expropriationslag SFS 1972:719

2 kap. Expropriationsändamålen 35 Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet el—

ler av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan oren— lighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för av- loppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämfö- relse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

55

Expropriation får ske för att upprätta skydds— eller säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anord— ningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän synpunkt, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

7a5 Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

85

Expropriation får ske för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller bereda erfor— derligt utrymme däromkring.

95 Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark, naturre— servat eller naturminne eller för att annars tillgodose väsentligt be- hov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten.

3. kap. Tillstånd till expropriation m m 15 Fråga om tillstånd till expropriation prövas av regeringen. Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda skäl föreligger, till annan mydighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från all— män och enskild synpunkt är av mindre vikt.

Exprgpriatiggskungörelse SFS 1972:727 45 Fråga om tillstånd till expropriation avgöras av länsstyrelsen, om 1. regeringen särskilt beslutat detta eller

2. ansökan om tillstånd till expropriation icke bestrides av sakägare och ej heller kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till

ansökningen.

Första stycket 2 äger icke tillämpning, om expriopriationsansökningen har samband med koncessionsfråga, vars prövning ankommer på regeringen eller regeringen särskilt föreskriver att länsstyrelsen ej får pröva tillståndsfrågan.

Eilavgaslag SFS 1956z13a6

Inledande bestämmelser

15. Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp

i luften av avgaser och andra ämnen.

25

Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso— och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter härom meddelas av regeringen.

Bilskrotningslag SFS 1975:343 65 Bilskrotningsfonden bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 95.

Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av forvaltnrngsmyndighet som regeringen bestämmer.

75 Ur bilskrotningsfonden bestrides 1. kostnad för skrotningspremier,

2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av sådana vrak medför olägenhet från miljö— eller naturvårdssynpunkt.

Bidrag enligt första stycket 2 utgår endast i den mån bilskrotningsfon— dens medel ej tages i anspråk för ändamål som avses i första stycket 1.

89 Fråga om bidrag som avses i 75 första stycket 2 prövas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

Bilskrotningsförordning SFS 1975:348

Bidrag från bilskrotningsfonden 225 Ärende rörande bidrag som avses i 75 första stycket 2 bilskrotningsla— gen (1975 343) avgöres av regeringen.

22c5 Frågor om bidrag som avses i 75 första stycket 3 bilskrotningslagen (1975 343) prövas av regeringen. Ansökan om bidrag skall ställas till

regeringen och ges in till statens naturvårdsverk som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen.

Lag om vissa rörledningar SFS 1278:160

Koncessionsplikt 15

Rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas eller produkt av råolja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle får ej utan särskilt tillstånd (konces- sion) framdragas eller begagnas.

Koncession kräves icke för ledning som

1. har eller avses få en längd av högst 20 kilometer,

2. huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende av enskilda hushålls behov eller

3. uteslutande skall nyttjas inom hamn— eller industriområde. Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.

35 Fråga om koncession prövas av regeringen.

Ansökan om koncession ges in till den myndighet som regeringen bestäm— mer.

Förutsättningar för koncession 45 Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel- ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

Bgnhållningslag SFS 1279:596

35 Avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från hälsoskydds— och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på sådant sätt att olägenhet inte uppstår.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om avfallshanteringen. Rege— ringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela så— dana föreskrifter.

65

Regeringen får föreskriva att annat avfall inom kommunen än hushållsav— fall skall forslas bort genom kommunens försorg. Regeringen får överlå— ta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

85 1 Är det av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, får regeringen föreskriva att visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommu— nens försorg skall förvaras skilt från annat avfall i avvaktan på bort— forsling och meddela de bestämmeler som behövs för ändamålet. Rege- ringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela så— dana föreskrifter.

Förordning om ersättning vid vissa viltskador m m SFS 1980:400

Viltskadefonder m m

125 För länen finns en gemensam regleringsfond som förvaltas av kammarkol— legiet.

Regeringen beslutar om överföring av medel från viltskadefonderna till regleringsfonden.

135 Från regleringsfonden får efter regeringens bestämmande medel överföras till en viltskadefond som behöver tillskott. Ur fonden får också anvi-

sas medel för att förebygga skador av älg, kronvilt eller dovvilt och liknande ändamål.

& m tervin in v dr kesf"r c i v 1 ' ' FS 1982: 49

15 Denna lag gäller verksamhet som avser att främja återvinning av dryckesforpackningar av aluminium (aluminiumburkar) genom ett pantsys—

tem för sådana burkar.

25 Verksamhet som avses i 15 får bedrivas endast av den som fått tillstånd till det av regeringen. Tillstånd skall förenas med de villkor som be- hövs från allmän synpunkt.

1987-07—17 Fö or n' om a i t'll k lknin av s'"a och tten r 1982:&40 25 Med kalkning avses i förordningen sådan spridning av kalk eller annat ämne, kalkfällning eller annan åtgärd som kan motverka försurning av sjöar och vattendrag.

55 vid prövningen av frågor om bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets betydelse från natur- och miljövårdssynpunkt, för fisket eller för vat- tenförsörjningen.

75. Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. Om kalkningen har till huvud- syfte att främja fisket får länsstyrelsen, efter hörande av fiskeristy—

relsen, överlämna frågan till fiskenämnden.

Anser prövningsmyndigheten att bidrag bör lämnas med mer än 85 procent av kostnaderna, skall ärendet avgöras av regeringen.

85 I ärenden om bidrag skall yttranden inhämtas från fiskenämnden och kom— munen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Prövningsmyndigheten skall med eget yttrande till regeringen överlämna de ärenden som enligt 75 skall avgöras av regeringen.

Vattenlag SFS 1983:291

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Regeringens prövningsrätt

15

Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföre— tag, nämligen (se vidare i paragrafen)

Lag om inrättande, utvidgning gch avlysning av allmän flottled SFS 1 8 : 94 15 En allmän flottled får inrättas, om flottleden behövs med hänsyn till skogsnäringen samt nyttan för orten och det allmänna överväger olägen— heterna av flottleden och flottningen.

Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna flottle— der.

35

Om det är påkallat med hänsyn till flottningens intresse eller i övrigt med hänsyn till allmänna eller enskilda intressen, får särskilda före- skrifter meddelas om hur den allmänna flottleden skall ordnas och be— gagnas.

45 Beslut enligt 1-355 meddelas av regeringen eller den myndighet som re— geringen bestämmer.

Förordning om miljöfarligt avfall SFS 1285:841

125. Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas yrkesmässigt endast av 1. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB)

2. den som har särskilt tillstånd.

145 Regeringen prövar fråga om tillstånd enligt 125 2.

Svävarfartsförordning SFS 1986:305

Tillstånd 35 1 Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med sjöfartsverket och berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där svävaren huvudsak- ligen skall användas. Skall svävare användas för färd till något annat land, meddelas dock tillstånd av regeringen.

Lag om rätt till jakt SFS 1938:274

265 1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift.

3 mom. Av influtna jaktvårdsavgifter skall bildas en fond (jaktvårds— fonden), vilken efter regeringens bestämmande skall användas för att främja jaktvården inom riket och för andra ändamål som har samband med jaktvården.För sådana ändamål skall också användas de övriga medel som enligt särskilda föreskrifter skall tillföras fonden.

4 mom. Regeringen äger bestämma jaktvårdsavgifts belopp samt ordningen för upphörd, redovisning och fördelning av dylika avgifter ävensom för utfärdande av jaktkort.

26a$ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö- reskrifter om fridlysning, jakttider och jaktmedel samt de föreskrifter i övrigt som behövs för att jakt och viltskydd skall kunna bedrivas på ett sätt som tillgodoser såväl allmänna som enskilda intressen. Rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för älg, kronvilt eller dovvilt som fälls.

Fr o m1988-01-019rsätta Lag om rätt till jakt 11938:274l av en ny jaktlag (1987z259).

ggktigg SFS 1987:252

Inledande bestämmelser 15 Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande samt frågor som har samband därmed.

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författ— ningar i fråga om skyddet och vården av viltet.

Viltvården 45 Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda in- tressen lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakt- rättshavaren.

65

Under tiden den 1 mars den 20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från första stycket. Om det behövs till skydd för viltet får sådana föreskrifter innebära att hund skall hållas kopplad.

Jakträtten m m Vem som har jakträtten

125

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör till något hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, länsstyrel— sen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom fö- reskrifter meddela tillstånd.

Rätt till jakt efter vissa djur 235 Under de tider som regeringen föreskriver får

1. den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården el- ler i trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink, hermelin, vess- la, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, hus— mus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink,

2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktod— ling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall djur som dödats tillfalla jakträttshavaren,

3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin och be— hålla de fångade djuren.

Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl be— drivs på annans jaktområde.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Ringmärkning m m

245

Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra åtgärder som företas för att tillgodose vetenskapliga behov.

Vilt som tillfaller staten 255 För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av såda- na arter får regeringen föreskriva att vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.

Anmälningsskyldighet 265

Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om 1. vilt som har fällts under jakt,

2. vilt som skall tillfalla staten, 3. vilt som har skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfor- don.

Jakten

295

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av lan— det,

2. tillstånd till jakt under en särskild jakttid (licens),

3. tillstånd till jakt för att förhindra skador av vilt,

4. att hund skall finnas tillgänglig vid jakt för uppspårning av skadat vilt.

Regeringen får meddela olika bestämmelser om jakten |! In

Utplantering av vilt m m

365

Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av vilt inte får sättas ut i frihet eller hållas i hägn utan särskilt tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhet.

Handel med vilt 375 Om det behövs med hänsyn till viltvården eller för att tillgodose något annat syfte i denna lag, får regeringen meddela föreskrifter som för- bjuder eller ställer upp särskilda villkor för yrkesmässig handel med vilt.

Avgifter ! 415 För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyl— dighet för den som jagar

1. att betala en årlig avgift (jaktvårdsavgift),

2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fälls.

Avgifter som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (jaktvårds— fonden) som efter regeringens bestämmande får användas for angivna an— damål.

Jakttillsynsmän 425

För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer utse jakttillsynsmän.

Jakttillsynsmän får förordnas att med stöd av 475 ta egendom i beslag.

Bemyndiganden

52 ' Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter eller beslut som avses i 65 andra stycket, 23—26, 29 och

3055, 315 andra och tredje styckena, 36 och 3755, 385 första stycket, 405 första och andra styckena, 415 första stycket 2, 485 andra stycket och 505.

Lag om regionplanering för kommunerga i åtogkholms län SES 1987:147

25

Bestämmelserna i 7 kap 35 första stycket och andra stycket första me— ningen plan— och bygglagen (1987:10) tillämpas på landstingskommunens verksamhet.

Regeringen kan besluta att utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor.

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor SFS 1975:85

15

Regeringen får, med den begränsning som följer av 25, meddela före— skrifter om in— eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till ... miljövärden .... eller skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur eller växter ...

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrif- ter som avses i första stycket.

Lag om åtgärder mot vattenförorening ftån fartyg SFS 1980:424

3 kap. Mottagning av förorenat barlast- och tankspolvatten från fartyg

m m

15 Anordningar för mottagning och behandling av oljehaltigt barlast— eller tankspolvatten skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Den som lastar ut olja el—

ler driver reparationsverksamheten svarar för att det finns behövliga mottagnings— och behandlingsanordningar.

Regeringen får föreskriva att mottagnings— och behandlingsanordningar för oljehaltigt barlast— eller tankspolvatten skall finnas även i andra fall. Regeringen föreskriver också vem som skall svara för anordningar— na.

25

Anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja skall finnas på de platser inom Sveriges territorium som regeringen fö— reskriver. Regeringen föreskriver också vem som skall svara för anord— ningarna.

4!

I fråga om avgift för mottagning och behandling som avses i 15 andra stycket och mottagning som avses i 25 meddelar regeringen föreskrifter.

Gruvlag åFS 1274:352

2 kap. Inmutning Hinder mot inmutning 35 Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

Lag gm vissa mineralfyndighgter SFS 1974 890

Undersökningsarbete 175 Undersökningsarbete får ej utan medgivande av regeringen äga rum på 1. område som avsatts till nationalpark eller om vars avsättande till nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

Väglag SFS 1971:948

155 För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väg— anordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i öv— rigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en redovisning av de vän— tade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder el- ler andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar el— ler andra olägenheter från trafiken.

185 Arbetsplan fastställes av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjutes frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

STÅTLIGA MYNDIGHETER

Cirkulär till samtliga etatsmygdigheter med erinran om riktlinjer för utnyttjande av gbrutna fjällområden i Kgpperbergs. Jämtlands. Väster—

ottens och Norrbott ns än FS 1978:227

Genom riksdagsbeslut med anledning av proposition 1972z111 har allmänna riktlinjer dragits upp för hushållningen med landets mark— och vatten— tillgångar. Riktlinjerna har genom cirkulär (SFS 1973:15) anbefallts som vägledande för samtliga statsmyndigheter vid beslut av betydelse för användningen av mark och vatten.

Vissa av de riktlinjer som lades fast av riksdagen år 1972 var avsedda att preciseras efter särskild utredning. Det gäller bl a frågan om vis— sa väglösa områden i fjällvärlden som borde skyddas mot tyngre exploa— tering.

Frågan om urval och avgränsning av vissa skyddsvärda fjällområden och om skyddsbehovets omfattning har därefter utretts av statens planverk och statens naturvårdsverk. Utredningen har legat till grund för propo— sition 1977/78:31 med förslag till särskilda riktlinjer för utnyttjande av 14 s k obrutna fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (CU 1977/78z8, rskr 1977/78:99). Propositionen har med vissa tillägg godkänts av riksdagen.

Dessa särskilda riktlinjer för obrutna fjällområden utgör en precise— ring av 1972 års riktlinjer för hushållning med mark och vatten. De an— ger vilket skydd mot anläggande av nya vägar, vattenkraftanläggningar, gruvor, viss bebyggelse m m som de berörda områdena bör åtnjuta med hänsyn till önskemålet att slå vakt om väsentliga bevarandeintressen och att bibehålla en handlingsfrihet. Vidare förutsätts att de särskil— da riktlinjerna följs upp av bl a länsstyrelser och kommuner genom na- turvårdsåtgärder och planläggning.

Områdenas gränser anges endast översiktligt i statsmakternas beslut. Regeringen har uppdragit åt länsstyrelserna i berörda län att inom viss tid och efter samråd med kommunerna och intresserade parter lämna rege— ringen förslag till avgränsning av områdena. I fråga om två av område— na, som berörs av aktualiserade vägar, skall också klarläggas vissa frågor beträffande markanvändningen.

Regeringen erinrar härmed statsmyndigheterna om de riktlinjer för an— vändningen av mark och vatten inom de obrutna fjällområdena som stats— makterna har beslutat.

Lag om hushållning med naturresurser m m SFS 1987:12

1 kap. Inledande bestämmelser

15

Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

25 Bestämmelserna i 2 och 3 kap skall tillämpas enligt vad som är före— skrivet i plan— och bygglagen (1987 10), vattenlagen (1983z291), miljö- skyddslagen (1969z387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s 1) inne— fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser 15 Mark— och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som med- för en från allmän synpunkt god hushållning.

25

Stora mark— och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

i 39 3 Mark— och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk syn— ' punkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada natur— ,

miljön.

45

Jord— och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller an- läggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls— intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän syn- punkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt ; skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogs— bruk. '

55 ' Mark— och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkes- fisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder

som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 Märk— och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till fri— luftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtag— ligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för frilufts— liv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården el— ler friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

75 Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra

utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

85 Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommuni-

kationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkoms- ten eller utnyttjandet av anläggningarna.

95 Mark— och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalför-

svarets intressen.

Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalför—// svarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt för— svåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

105

Om ett område enligt 5-855 är av riksintresse för flera oförenliga än— damål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fy— siska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en an- läggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbe- stämmelserna i 3 kap.

3 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet 15 De områden som anges i 2—655 är, med hänsyn till de natur— och kultur— värden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploate- ringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-655 och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utföran- det av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns sar- skilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 2 kap 75 andra stycket.

l 2-655 uppräknas områden där olika åtgärder får vidtagas endast om särskilda skäl föreligger eller där vissa intressen särskilt ska beak- tas eller där viss verksamhet inte får bedrivas.

4 kap. Tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m m 15 Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av regeringen:

1. järn— och stålverk, metallverk och ferrolegerngsverk,

2. massafabriker och pappersbruk,

3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk pro— duktion,

4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,

5. cementfabriker,

6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen en— ligt lagen (1984 3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för fram— ställning av kärnbränsle,

7. anläggningar för eldning med fossilt bränsle om anläggningen har en tillförd effekt om minst 200 megawatt,

8. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 3 kap 55.

Tillstånd av regeringen krävs även för att bygga plattformar som är av— sedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, ombygg— nad eller av annan anledning.

25 ' Om en anläggning eller en åtgärd, som inte omfattas av kravet på till—

stånd enligt 15, kan antas få betydande omfattning eller bli av ingri— pande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall besluta att anlägg- ningen eller åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt detta ka— pitel.

statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar och åtgärder som avses i första stycket skall underrätta regeringen om detta.

35. Tillstånd enligt 1 eller 25 får lämnas om hinder inte möter på grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap eller med hänsyn till andra allmänna

planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt att till— stånd lämnas.

45

Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge un— dantag från kravet på tillstånd enligt 15.

55 Tillstånd enligt 1 eller 25 får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen och göras beroende av att saken inom viss tid full- foljs genom ansokan om prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387).

65. Till böter eller fängelse i högst två år skall den dömas som uppsåtli— gen eller av oaktsamhet

1. påborjar en anläggning eller vidtar någon annan åtgärd som anges i 15 utan att regeringen har meddelat tillstånd eller medgett undantag från kravet på tillstånd,

2. påborjar eller fortsätter utförandet av en anläggning eller en åt— gärd sedan regeringen enligt 25 har beslutat att anläggningen eller åt— garden inte får utforas utan tillstånd, eller

3. inte rättar sig efter ett villkor eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av detta kapitel, om överträdelsen inte är ringa.

5 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m m

15 Varje myndighet som skall tillämpa denna lag skall se till att sådana

planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant planeringsunder— lag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan— och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat plane— ringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna lag.

25 Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen i sin planering enligt plan— och bygglagen (1987:10) avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser. Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan redovis— ning.

3! Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser och efterlevnaden av vad som föreskrivs i eller beslutas med stöd av 4 kap.

De centrala förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt verksam— hetsområde upsikt över hushållningen med naturresurser. Statens plan— verk har den allmänna uppsikten över hushållningen med naturresurser.

SNV 40 STATL I GA MYNDIGHETER P1 GRUPP 1 1 9 87 —07— 1 7 LÄNSSTYRELSERNA 3.1 STATLIGA MYNDIGHETER - GRUPP 1 CIVILDEFMRTEHENTET 3.1-6.1 LÄNSTYRELSERNA Uppgifter 4! Länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ålagts ansvaret för särskilda förvalt— ningsuppgifter.

Länsstyrelsen skall ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa. I frågor som har be— tydelse även för angränsande län skall länsstyrelsen främja det för lä— nen gemensamma intresset.

Länsstyrelsen skall genomföra eller hos en annan förvaltningsmyndighet eller regeringen föreslå de åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för länet. Länsstyrelsen bör underrätta regeringen om vad som är sär- skilt viktigt för regeringen att få veta om länet och händelser som in— träffat där.

59

Länsstyrelsen skall med beaktande av fastställda nationella mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen och kravet på en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Länsstyrelsen skall inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger statliga myndigheter, kommu— ner, landstingskommuner eller enskilda blir fullgjort.

6!

Länsstyrelsen skall särskilt ta befattning med den regionala utvecklingen,

- hushållningen med naturresurser, - plan— och byggnadsväsendet, fastighetsregistreringen, naturvården, — miljöskyddet, livsmedelskontrollen, kulturminnesvården,

hälsoskyddet ,

den sociala omvårdnaden, — vag— och trafikvasendet, — den civila försvarsberedskapen, räddningstjänsten, de allmänna valen, polisverksamheten.

Organisation 175 Avdelningarna är uppdelade i följande enheter:

i Stockholms län — planeringsavdelningen: juridiska enheten, regionalekonomiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten, lantmäterienheten, försvarsenheten och enheten för kulturminnesvård, förvaltningsavdelningen: allmänna enheten, trafikenheten och social-

enheten, administrativa avdelningen: ekonomienheten och personalenheten,

i Gotlands län planeringsavdelningen: regionalekonomiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten, lantmäterienheten och försvarsenheten,

i övriga län planeringsavdelningen: juridiska enheten, regionalekonomiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten, lantmäterienheten och försvarsenhe— ten.

Inom planeringsavdelningen finns en länsveterinär och en länsantikvarie samt, utom i Gotlands län, ett planeringskansli. Vid länsstyrelsen i stockholms län är länsantikvarien chef för enheten för kulturminnes— vård.

Vissa tjänstemäns uppgifter 205 Inom planeringsavdelningen åligger det enhetscheferna att särskilt sva— ra för, chefen för juridiska enheten att lagar och andra författningar följs, i den mån denna uppgift inte ankommer på överlantmätaren, , chefen för regionalekonomiska enheten att regionalekonomiska synpunk- ter beaktas, chefen för naturvårdsenheten att naturvårds—, miljö— och hälsoskydds— synpunkter beaktas, - chefen för planenheten att plansynpunkter beaktas, överlantmätaren, som är chef för lantmäterienheten, att bestämmelser— na i fastighetsbildnings— och fastighetsregistreringslagstiftningen iakttas, - chefen för försvarsenheten att totalförsvarets krav tillgodoses.

Länsantikvarien svarar för att kulturminnesvårdssynpunkter beaktas.

Överlantmätaren fullgör uppgifter enligt lantmäteriinstruktionen (1974z336).

Länsveterinären svarar för att vad som föreskrivs om livsmedelskontrol— len, djurskyddet och epizootibekämpandet iakttas. Länsveterinären full— gör vidare uppgifter enligt förordningen (1971 810) med allmän veteri— närinstruktion.

Militärassistenten biträder vid handläggningen av försvarsärenden och, när samordning mellan militär och civil verksamhet är motiverad, vid handläggningen av andra arenden.

Ärendenas handläggning

325

Det finns särskilda bestämmelser om skyldighet för tjänstemän vid läns— arbetsnämnden, länsbostadsnämnden, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrel— sen eller länsskolnämnden liksom för fiskerikonsulenten samt polische-

fen och polisintendenten vid polismyndigheten i Visby att, som föredra— gande eller på annat sätt, delta i handlaggningen av Vissa ärenden och i övrigt biträda länsstyrelsen.

Särskilt samråd m m

365 Om länsstyrelsen har meddelat beslut av väsentlig betydelse för en cen— tral myndighets verksamhet och det inte finns någon sökande, klagande eller annan part i ärendet, skall länsstyrelsen genast underrätta den

centrala myndigheten om beslutet, om detta går emot den mening som ut— talats av myndigheten eller dess regionala organ.

375 I frågor som avses i 35 och 3655 bör samråd ske mellan den centrala myndigheten eller dess regionala organ och länsstyrelsen.

Länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse för båda länen.

385

Länsstyrelsen bör, i den mån det inte strider mot vad som är föreskri- vet i lag eller annan författning, informera motsvarande myndighet i angränsande nordiska länder i sådana frågor om samhällsplanering och regionala utvecklingsinsatser som kan antas ha betydelse för den myn- dighetens verksamhet.

Tjänstetillsättningar m m

435

Innan länsstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de tjänter som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam— råda med de i sammanställningen angivna myndigheterna.

f er fö sla länss rel en

'"ns om Sa sm ndi het naturvårdsdirektör statens naturvårdsverk

2. Ijänster ggn tillgägts av länsstyrelsen Ijänst sgm ågnrådsmyndignet , handläggare som huvudsakligen fullgör socialstyrelsen arbetsuppgifter inom hälsoskyddet

Instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län 525 1986:1123 1

Inledande bestämmelser

15

I länsstyrelsen i Norrbottens län tillämpas denna förordning i stället för 3—5155 förordningen (1986:1122) med länsstyrelseinstruktion. Detta gäller för både den verksamhet som anges i lagen (1985 1073) om för— söksverksamhet med en samordnad länsförvaltning och de uppgifter i öv— rigt som länsstyrelsen fullgör.

Uppgifter 35 Länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ålagts ansvaret för särskilda förvalt— ningsuppgifter.

Enligt lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsför— valtning fullgör länsstyrelsen de uppgifter som ankommer på länsväg- nämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbo- stadsnämnden i länet. För försöksverksamheten finns ytterligare före- skrifter i förordningen (1986 419) om försöksverksamhet med en samord— nad länsförvaltning i Norrbottens län.

45

Länsstyrelsen skall ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa. I frågor som har be- tydelse även för angränsande län skall länsstyrelsen främja det för lä- nen gemensamma intresset.

Länsstyrelsen skall med beaktande av fastställda nationella mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen och kravet på en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

55

Länsstyrelsen skall genomföra eller hos en annan förvaltningsmyndighet eller regeringen föreslå de åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för länet. Länsstyrelsen bör underrätta regeringen om vad som är sär— skilt viktigt för regeringen att få veta om länet och händelser som in- träffat där.

Länsstyrelsen skall inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger statliga myndigheter, kommu- ner, landstingskommuner eller enskilda blir fullgjort.

65

Länsstyrelsen skall särskilt ta befattning med - den regionala utvecklingen, - hushållningen med naturresurser, — plan- och byggnadsväsendet,

- fastighetsregistreringen, - bostadsförsörjningen, - naturvården, - fisket, lantbruket, - rennäringen, — miljöskyddet, - livsmedelskontrollen, - kulturminnesvården, hälsoskyddet, - den sociala omvårdnanden, - utbildningen, - kommunikationerna,

den civila försvarsberedskapen, räddningstjänsten,

- de allmänna valen, - polisverksamheten, — den administrativa samverkan inom statsförvaltningen.

Länsstyrelsen är huvudman för priskontorsverksamheten.

Organisation 145 Länsstyrelsen är uppdelad i följande enheter:

rättsenheten, regionalekonomiska enheten, naturvårdsenheten, planenhe- ten, lantmäterienheten, försvarsenheten, enheten för kulturminnesvård, utbildningsenheten, fiskeenheten, lantbruksenheten, rennäringsenheten,

bostadsenheten, kommunikationsenheten och administrativa enheten.

Vid länsstyrelsen finns en expedition med länspolischefen som chef och en länsveterinär som har ställning som enhetschef samt ett kansli som biträder landshövdingens och chefstjänstemännen.

Ärendenas handläggning 315

Det finns särskilda bestämmelser om skyldighet för tjänstemän vid skogsvårdsstyrelsen eller länsarbetsnämnden att, som föredragande eller på annat sätt, delta i handläggningen av vissa ärenden och i övrigt bi-

träda länsstyrelsen.

Särskilt samråd m m 355 Om länsstyrelsen har meddelat beslut av väsentlig betydelse för en cen— tral myndighets verksamhet och det inte finns någon sökande, klagande eller annan part i ärendet, skall länsstyrelsen genast underrätta den centrala myndigheten om beslutet, om detta går emot den mening som har . uttalats av myndigheten eller dess regionala organ.

365 I frågor som avses i 34 och 3555 bör samråd ske mellan den centrala myndigheten eller dess regionala organ och länsstyrelsen.

Länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse för båda länen.

375 Länsstyrelsen bör, i den mån det inte strider mot vad som är föreskri— vet i lag eller annan författning, informera motsvarande myndighet i angränsande nordiska länder i sådana frågor om samhällsplanering och regionala utvecklingsinsatser som kan antas ha betydelse för den myn- dighetens verksamhet.

445 1 Innan länsstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de tjänster som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam— råda med de i sammanställningen angivna myndigheterna.

], Ijänste; son tillsätts av regeringen efter förslgg av länsstyrelsen ; Tjänst som Samrådsnyndighet naturvårdsdirektör statens naturvårdsverk

2. Tjänster som tillsätts av länsstyrelsen 'ä 5 om a r dsm d' het handläggare som huvudsakligen fullgör socialstyrelsen arbetsuppgifter inom hälsoskyddet

SAKFÖRFATTNINGAR 1. MILJÖSKYDD il'" sla SFS 1969:387

15 Denna lag är tillämplig på

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområ- de eller av grundvatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.

Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses i lagen (1971 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på störning i radiomottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller beträffande elektriska och magne— tiska verkningar av en elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmel- ser gäller.

Atgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kal- las miljöfarlig verksamhet.

25

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning el— ler i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971 850) med anledning av gräns- älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturre— surser m m prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åt- gärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sär— skilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Tillåtlighetsregler 45

För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

4a5

Tillstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m m tillämpas.

55 Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångs: _ punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som ar 1 fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verk— samheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

8a5 Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett vat- tendrag, en sjö eller ett annat vattenområde mot förorening, får rege-

ringen förklara vattenområdet och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt område.

För ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyn— : digande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, be- ' gränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheten inom områ— - det . |

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

175

Regeringen får föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmel— serna i denna lag om ärenden av koncessionsnämnden. Vad som sägs i 145 andra stycket 3 skall dock tillämpas endast om det behövs för utred— ningen i ärendet.

Tillsyn 385 & Statens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar tillsynen av miljö- . farlig verksamhet. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samord-

nar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådan stat— liga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseen- den eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för till— synsverksamheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av denna lag beivras.

395 Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhet får myndigheterna meddela råd om lämpliga tgarder for att motverka olägenheten.

39a5

En tillsynsmyndighet skall, om det behövs, med stöd av 435 andra stycket meddela föreläggande om undersökning och kontroll av miljöfar- lig verksamhet och dess verkningar enligt ett särskilt kontrollprogram.

405

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag, får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas. I brådskande fall eller när det i övrigt finns särskilda skäl får föreläggandet ges ome— delbart och i andra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

41a5

Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande enligt 405 första stycket, får ett sådant förordnande ges utan att föreläggande har med— delats, om en tillsynsmyndighet med hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att rättelse bör ske utan dröjsmål.

435

Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig, är in— nehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet får förelägga inne- havaren att lämna sådana upplysningar.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befa- ras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar.

44a5 Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker

sådan överlåtelse skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Eårgrdning on försöksverksamhgt med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1269z387l SES 1287:546

15

Denna förordning gäller sådan verksamhet som omfattas av lagen (1987:444) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387).

25 För miljö- och hälsoskyddsnämndens handläggning av tillståndsfrågor gäller vad som i miljöskyddsförordningen (1981z574) sägs om länsstyrel- sen. Meddelanden om inkomna ansökningar samt beslut i tillståndsärenden skall sändas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

35 vad som i förordningen (1984:380) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljoskyddslagen (1969:387) föreskrivs om prövningsavgift till länsstyrelsen gäller i fråga om tillståndsprövning av miljö- och hälso— skyddsnämnden.

SFS 1907:446 gäller 1. o n1588-12-31.

Miljöåkyddsförordning SFS 1981 574

Tillståndsprövning Obligatorisk prövning 25 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) 1. anlägga en fabrik eller en annan inrättning av det slag som anges i bilaga A till denna förordning.

2. ändra en inrättning som avses i 1 eller i den miljöfarliga verksam— het som bedrivs där, om ändringen innebär att störningarna från inrätt- ningen ändrar omfattning eller karaktär eller att utsläppen av förore- ningar sker på annat sätt än tidigare eller om ändringen i annat av— seende är av betydelse från störningssynpunkt.

3. släppa ut avloppsvatten av sådant slag som anges i bilaga A från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenom— råde eller 1eda sådant avloppsvatten till en avloppsanläggning som tillhör någon annan. 4. ändra ett utsläpp som avses i 3 så att avloppsvatten släpps ut eller leds bort till större mängd av annan art eller sammansättning eller på annat sätt än som har bestämts i beslut enligt miljöskyddslagen eller enligt tidigare gällande ordning.

5. släppa ut fast avfall eller något annat fast ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller lägga upp ett sådant ämne på ett sätt som kan förorena ett vattenområde.

Tillstånd till en sådan åtgärd som anges i första stycket 2, 4 eller 5 behövs dock inte, om det är uppenbart att den verksamhet som åtgärden avser inte kommer att medföra någon olägenhet av betydelse från hälso— eller miljöskyddssynpunkt.

Tillstånd till en åtgärd som avses i första stycket 3-5 behöver inte sökas särskilt, när åtgärden utgör ett led i en miljöfarlig verksamhet som prövas med anledning av den tillståndsplikt som gäller enligt förs— . ta stycket 1 eller 2. ?

Tillstånd till en åtgärd som avses i första stycket 5 behövs inte, om * tillstånd till åtgärden har lämnats enligt vattenlagen (1983:291).

35

Tillståndsfrågor som avses i 25 prövas av koncessionsnämnden för miljö- skydd beträffande sådana slag av miljöfarlig verksamhet som anges i bi- laga A under rubriken Koncessionsnämndslistan och av länsstyrelsen be- träffande sådana slag av miljöfarlig verksamhet som anges i nämnda bi— laga under rubriken Länsstyrelselistan.

En tillståndsfråga som enligt första stycket skall prövas av länssty— relsen skall dock i stället prövas av koncessionsnämnden, om

1. regeringen skall pröva frågan enligt 4 kap lagen (1987 12) om hus— hållning med naturresurser m m,

2. frågan har samband med en annan tillståndsfråga som prövas av nämn— den eller 3. länsstyrelsen på grund av särskilda skäl finner att frågan bör hän- skjutas till nämnden.

Frivillig prövning 55 En ansökan om tillstånd till viss miljöfarlig verksamhet enligt 95 mil- jöskyddslagen (1959z387) skall prövas av länsstyrelsen i stället för koncessionsnämnden om verksamheten är av det slag som anges i bilaga A under rubriken Länsstyrelselistan eller i bilaga B till denna förord-

ning. Vad nu har sagts tillämpas också om verksamhetens omfattning är mindre än som där anges för vissa fall...

Omprövning av tillståndsbeslut 6! Frågor som avses i 23—25, 275 eller 295 andra stycket miljöskyddslagen (1969 387) prövas av länsstyrelsen i stället för koncessionsnämnden om frågan rör en miljöfarlig verksamhet av det slag som anges i bilaga A under rubriken Länsstyrelselistan eller i bilaga B. Vad nu har sagts tillämpas också om verksamhetens omfattning är mindre än som där anges för vissa fall.

Tillsyn 155

Innan en kommun gör framställning om överlåtelse av tillsynsansvar till miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt 44a5 miljöskyddslagen (1969:387) bör samråd ske med länsstyrelsen.

När länsstyrelsen prövar frågor om överlåtelse av tillsynsansvar skall länsstyrelsen särskilt beakta att uppdelningen av den fortlöpande till- synen mellan länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden sker på ett sätt som är lämpligt från miljöskyddssynpunkt och med hänsyn till de lokala förhållandena. stor vikt skall därvid fästas vid kommunens önskemål.

Beslut om överlåtelse av tillsynsansvar skall sändas till statens na- turvårdsverk.

Anmälningsskyldighet 165 Den som avser att

1. anlägga en fabrik eller annan inrättning av det slag som anges i bi- laga B.

2. släppa ut avloppsvatten av sådant slag som anges i bilaga B i vat- tendrag, sjö eller annat vattenområde eller

3. ändra en inrättning av det slag som anges i bilaga A eller den mil- jöfarliga verksamhet som bedrivs vid inrättningen utan att tillstånds- plikt enligt 25 föreligger

1 skall i god tid dessförinnan underrätta länsstyrelsen genom en skrift- lig anmälan. Om tillstånd söks för en åtgärd som avses i 1-3 behöver anmälan inte göras. Inte heller behöver anmälan göras i fråga om ut— släpp av avloppsvatten från enstaka hushåll.

Skydd mot förorening av vissa vattenområden 20a5 Innan länsstyrelsen meddelar föreskrifter enligt 8a5 andra stycket mil— jöskyddslagen (1969z387) skall länsstyrelsen upprätta förslag till fö- reskrifter samt utfärda en kungörelse om förslaget med föreläggande för sakägarna att, om de vill framställa erinringar mot förslaget, göra detta hos länsstyrelsen inom viss tid för kungörandet...

Förordning om avgifter för prövning QCh tillsyn enligt miljögkyddslagen l1969:387l SFS 1984:380

15

Kostnader som koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelserna har för prövning eller tillsyn enligt miljöskydds- lagen (1969:387) skall täckas genom avgifter till staten. Har tillsynen överlåtits åt miljö- och hälsoskyddsnämnden i en kommun, skall kostna- der för tillsynen täckas genom avgifter till kommunen. Avgifterna skall betalas av den vars verksamhet är föremål för prövning eller tillsyn.

95

Beslut om prövningsavgift meddelas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller av länsstyrelsen....

135 Beslut om tillsynsavgift meddelas av den myndighet som utövar tillsynen enligt miljöskyddslagen (1969z387).

Dum in skun öre se SFS 1971: 156 .

35 Naturvårdsverket utövar i samråd med generaltullstyrelsen den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1971:1154) om förbud mot dump- ning av avfall i vatten och med stöd av lagen meddelade villkor och fö— reskrifter. Länsstyrelsen utövar i samverkan med lokal tullmyndighet fortlöpande tillsyn inom länet.

Lag on svgvelhgltlgt gränsle SFS 1976:1054 15 För att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar får regeringen i fråga om fossilt bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och som är på- kallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt....

45

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde— lade föreskrifter utövas av förvaltningsmyndighet som regeringen be- stämmer. Förordning om svavelnaltigt bränsle SFS 1976 1955 35 Om särskilda skäl föreligger, får statens naturvårdsverk meddela före- skrifter om avsteg från bestämmelserna i 1 eller 25 eller länsstyrelsen för särskilt fall medge undantag från nämnda bestämmelser.

95

Statens naturvårdsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. Miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen.

Räddningstjänstlag SFS 1985:1102

Inledande bestämmelser 25 Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara for olyckshändelser for att hindra och begransa skador på manniskor el- ler egendom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som polisen gör i fjällområden enligt polislagen (1984:387) samt räddningsinsatser som görs enligt 26 och 2755 utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats förelig- ger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständighe— terna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insat- sen.

55 Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt denna lag skall samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten.

Kommunal räddningstjänst m m

Förebyggande åtgärder mot brand 205 Regeringen får meddela föreskrifter om frister för sotning och brandsyn och om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand. Regeringen får överlåta åt en myndig— het eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Statlig räddningstjänst

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

285

Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten el— ler vid överhängande fara för ett sådant utsläpp skall länsstyrelsen svara för räddningstjänsten.

I 105 lagen (1984 3) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser som skyldighet för innehavare av kärnteknisk anläggning att vidta de åtgär- der som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen.

Gemensamma bestämmelser

Ledning 315 Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare.

325. Räddningsledare är

3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har ut— sett.

Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma

vem av räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsle— darna själva har bestämt det.

335

I fråga om räddningsinsatser som är omfattande får regeringen föreskri— va eller i särskilt fall bestämma, att en länsstyrelse eller någon an— nan statlig myndighet skall ta över ansvaret för räddningstjänsten inom en eller flera kommuner. I sådana fall utses räddningsledare av den myndighet som har fått ansvaret.

Bestämmelser som rör enskilda m fl Ingrepp i annans rätt

475

Anordning som varaktigt behövs för räddningstjänsten får placeras på annans mark eller byggnad, om det inte medför inverkan av någon bety- delse på markens eller byggnadens användningssätt.

Beslut om en sådan åtgärd meddelas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som svarar för räddnings— tjänsten.

övriga bestämmelser Tillsyn 545

Inom kommunen utövar räddningsnämnden den omedelbara tillsynen över ef— terlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala till— synen utövas av statens räddningsverk eller, i fråga om statlig rädd— ningstjänst, av annan myndighet som regeringen bestämmer.

565

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt en till— synsmyndighets föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på hans be— kostnad.

Eäddningstjänstförordning BES 1986:1107

Kommunal räddningstjänst m m

Förebyggande åtgärder mot brand Brandsyn 215 Länsstyrelsen och kommunen får meddela föreskrifter om förbud helt el— ler delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand.

Räddningstjänstplan 325 Kommunens räddningstjänstplan skall tillställas länsstyrelsen, statens räddningsverk samt de kommuner och andra med vilka samverkan i rädd— ningstjänsten kan bli aktuell. Detta gäller också i fråga om ändringar i och tillägg till planen.

övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall 345 Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas.

355. Länsstyrelsen skall efter samråd med kommunerna i länet och berörda myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen behöver för att kunna

utöva sitt ansvar enligt 345.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen 475 Länsstyrelsen skall efter samråd med berörda myndigheter, kommuner och landstingskommuner upprätta en plan för räddningstjänsten enligt 285 räddningstjänstlagen (1986:1102).

535 Länsstyrelsen i Södermanlands län skall i samråd med statens räddnings— verk och statens strålskyddsinstitut upprätta en beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik.

545 Kommunen skall biträda länsstyrelsen med beredskapsplaneringen beträf— fande den inre beredskapszonen.

Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen genom att ställa personal och egendom till förfogande för mätning och inrapporte— ring av mätresultat.

555 Inom länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Malmöhus och Hallands län skall organiseras en personalberedskap för räddningstjänsten enligt 285 rädd— ningstjänstlagen (1986z1102). Dessa länsstyrelser och länsstyrelsen i Västerbottens län skall bistå andra länsstyrelser i frågor om sådan räddningstjänst.

Samordning 625

I fråga om den statliga räddningstjänsten utövar den myndighet som sva— rar för räddningstjänsten också den centrala tillsynen över efterlevna- den av räddningstjänstlagen (1986 1102) och föreskrifter som har medde— lats med stöd av lagen. Statens räddningsverk skall dock utöva tillsy— nen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddnings- tjänstens olika grenar.

Rikspolisstyrelsen utövar tillsynen över fjällräddningsverksamheten.

Gemensamma bestämmelser 665 När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta miljö— och hälso— skyddsnämnden eller länsstyrelsen.

Förordning om brandfarliga varor SES 1361z558

165 1 mom. Byggnadsnämnd skall, där annat ej stadgas i det följande, pröva ansökan om tillstånd och äger meddela förhandsbesked varom förmäles i denna förordning. För byggnadsnamnds befattning med arenden om brand—

farliga varor skola de bestämmelser som gälla för nämndens handläggning av byggnadsärenden äga motsvarande tillämpning, såvida icke denna för— ordning föranleder annat.

2 mom. I beslut om tillstånd skall byggnadsnämnden angiva den största mängd brandfarliga varor som får förekomma i den med tillståndet avsed— da verksamheten ävensom meddela de särskilda föreskrifter i övrigt som äro erforderliga för att förebygga skada genom brand och annorledes.

3 mom. Tillstånd må helt eller delvis återkallas av byggnadsnämnden, om tillståndshavaren icke utnyttjat tillståndet inom en tid som angivits i beslutet. Har tid ej angivits, må fråga om återkallelse på grund av förhållande som nyss sagts upptagas sedan ett år förflutit från dagen för beslutet. Återkallelse av tillstånd må ock ske, därest tillstånds— havaren åsidosatt i tillståndet meddelad föreskrift eller gällande be- stämmelser om brandfarliga varor i övrigt och trots anmaning av behörig myndighet, underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid. Avser till— stånd anordning för vars uppförande eller inrättande lov lämnats enligt plan— och bygglagen (1987:10) eller motsvarande äldre bestämmelser och , upphör lovet att gälla, skall tillståndet i motsvarande mån upphöra att * gälla. 3

4 mom. Byggnadsnämnden skall på begäran verkställa avsyning som sägs i denna förordning samt, där avsyningen icke föranleder annat, lämna be— sked att avsynad anläggning eller anordning må tagas i bruk.

535

...Ärende om tillstånd till transport medelst rörledning upptages av länsstyrelsen, därest rörledningen skall sträcka sig genom mera än en kommun, och av regeringen, om rörledningen skall sträcka sig genom mera än ett län. Vad i 165 stadgas skall äga motsvarande tillämpning då länsstyrelse är tillståndsmyndighet.

555

1 mom. ...Avser ansökningen cistern eller annan anläggning under jord eller i bergrum, cistern utomhus eller öppen lägerplats eller ock tran— sport medelst rörledning, skall byggnadsnämnden samråda jämväl med tjänsteman vid länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara sakkunnig i vatten— och avloppsfrågor, därest fråga är om brandfarlig vätska...

3 mom. Innan förhandsbesked lämnas, skall byggnadsnämnden i den mån det erfordras for ärendets avgörande, samråda med brandchefen och miljö- och halsoskyddsnämnden, länsarkitekten, tjänsteman vid länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara sakkunnig i vatten— och av— loppsfrågor, sprangamnesrnspektionen samt annan kommunal eller statlig myndighet, Vilken bedomes hava intresse att bevaka ärendet.

4 mom. Länsstyrelse skall såsom tillståndsmyndighet sörja för att i tillståndsarende vedebörande kommunala myndigheter och övriga myndighe— ter, vilkas ämbetsområde beröres, få tillfälle att framföra sin mening i ärendet.

Förordning gm explosiva varor SFS 1949:331

2 kap. Om tillverkning 95 Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen....

& kap. Vissa särskilda bestämmelser

555 Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter...

För r nin om il öf rli t av all 5 1985:841

75 Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transporteras på väg endast av 1. kommun eller sådan inrättning eller sådant företag som drivs av kom—

mun. 2. den som har erhållit särskilt tillstånd.

85 Fråga om tillstånd enligt 75 2 prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet...

105

Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om den största mängd miljöfar— ligt avfall som en tillståndshavare samtidigt får förvara i avvaktan på transport till anläggning för slutligt omhändertagande.

175

Utan hinder av 125 får industriföretag i egen anläggning slutligt om— händerta miljöfarligt avfall som inte har uppkommit i anslutning till anläggningen, om tillstånd för anläggningen har meddelats med stöd av miljöskyddslagen (1969 387) och företaget för behandlingen utnyttjar endast en mindre del av anläggningens kapacitet.

185

Behandling som avses i 175 får inte påbörjas utan att företaget i god tid dessförinnan gjort anmälan till länsstyrelsen. I fråga om sådan an- mälan skall 155 första stycket tillämpas. Länsstyrelsen skall sända en avskrift av en inkommen anmälan till statens naturvårdsverk samt miljö— och hälsoskyddsnämnden.

I ' 225

Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter : skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord- ning...

2. HÄLSOSKYDD

Eälsoskyddslag SES 1982:1080 15 Med hälsoskydd avses i denna lag åtgärder för att hindra uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana olägenheter. Med sa- nitär olägenhet avses i denna lag en störning som kan vara skadlig för manniskors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.

55 STATlIGA MYNDIGHETER GRUPP 1 1987—07—17 LÄNSSTYREISERNA Tillsyn 155 Miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom var— je kommun över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser meddelade med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk enligt regeringens bestämmande. Försvarets sjukvårdsstyrelsen utövar tillsynen inom försvarsmakten. I sin tillsyn enligt denna lag har läns— styrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse samma befogenhet som miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Hälsoskyddsförordning SFS ]98;;616

145

Föreskrifter som en kommun meddelar med stöd av en bestämmelse i denna förordning skall genom länsstyrelsens försorg och på kommunens bekost— nad kungöras i länets författningssamling så snart det kan ske...

Kommunen skall skyndsamt underrätta länsstyrelsen om de föreskrifter som kommunen har meddelat enligt första stycket.

Eenhållningslag SES 1979:526

Allmän aktsamhetsregel 35 Avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt...

Tillsyn 215 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde—

lade föreskrifter utövas inom kommunen av miljö— och hälsoskyddsnämn— den, om inte regeringen bestämmer annat. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.

Livsmedelslag SES ]971;51]

Hantering m m

105 Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hante— ring av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne overstiger viss halt.

115

Om det är påkallat från hälso— eller näringssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva viålkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livs— me e .

Tillsyn 245 Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden

av denna lag och i anslutning därtill meddelade föreskrifter. Länssty— relsen utövar den närmare tillsynen inom länet. Den omedelbara tillsy— nen inom varje kommun utövas av miljö— och hälsoskyddsnämnden.

es..

Tillsyn 485 Tillsynsmyndighet skall fortlöpande taga de prov och göra de undersök— ningar som med hänsyn till livsmedelshanteringen inom myndighetens an— svarsområde fordras för tillsynen.

Det åligger länsstyrelse och miljö- och hälsoskyddsnämnd att biträda vid särskild provtagning och undersökning som livsmedelsverket bestäm— mer.

L l ä a tt — c 1 a lä nin ar S 1970:24

25

Behöver med hänsyn till hälsoskyddet vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse ordnas i ett större samman- hang, skall kommunen sörja för eller tillse, att allmän va—anläggning kommer till stånd, så snart det kan ske.

Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen att fullgöra skyldighet en— ligt första stycket.

315

Va—anläggning, som drives eller skall drivas av annan än kommun, kan på ansökan av denne förklaras för allmän av länsstyrelsen, om det finns behov av anläggningen från hälsoskyddssynpunkt eller från annan allmän synpunkt...

L om m's a odu te 5 1985-426

115 Om det behövs från hälso— eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen el— ler den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en kemisk produkt får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för hantering eller import av en sådan produkt skall gälla annat sär— skilt villkor.

Tillsyn 145

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myn— digheter som regeringen bestämmer.

Förordning om kgmiska produkter SFS 1285;Q;5

175

Tillstånd som avses i 115 lagen (1985:426) om kemiska produkter krävs för

1. yrkesmässig import av livsfarliga kemiska produkter,

2. yrkesmässig överlåtelse av livsfarliga eller mycket farliga kemiska produkter,

3. annan än yrkesmässig import eller hantering av livsfarliga eller mycket farliga kemiska produkter.

205. Fråga om tillstånd enligt 175 prövas, om sökanden bedriver rörelse, av

länsstyrelsen i det län där rörelsen bedrivs och annars av länsstyrel— sen i det län där sökanden är bosatt. Tillstånd får gälla under högst fem år och får förenas med villkor.

Tillsyn 265 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1985. 426) om kemis—

ka produkter och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Regional och lokal tillsyn utövas såvitt gäller arbetsmiljön av yrkes— inspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens område, av försvarets sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och miljö— och hälsoskyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom varje kommun.

Tillsynsmyndigheterna skall när det är påkallat samarbeta i tillsynsar— betet.

Länsstyrelsen utövar också den närmare tillsynen inom länet över efter— 1 levnaden av förordningarna nn

PCB m m (SFS 1985:837), motorbensin (SFS 1985 838), kadmium (SFS 1985:839).

miljöfarliga batterier (SFS 1986 1236).

Eörorgning om bekämpningsmedel SFS 1985:836 & 115 I i 1

Spridning av bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt.åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till

kringliggande områden. 1

155

Statens naturvårdsverk får meddela ytterligare föreskrifter om sprid— ning av bekämpningsmedel. Föreskrifter om krav på tillstånd att sprida bekämpningsmedel inom visst område meddelas dock av länsstyrelsen...

225 Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord— ning.

Förordning om vissa hälso» och miljöfarliga produkter m m SFS 1985:840

25

Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord— ning.

85. I fråga om spridning av kalk eller annat ämne för att motverka försur— ning i sjöar eller vattendrag får länsstyrelsen meddela föreskrifter om

1. de försiktighetsmått som skall iakttas vid spridningen, 2. de kontrollåtgärder som i övrigt behövs.

Avskrift av länsstyrelsens beslut skall sändas till berörd fiskenämnd och miljö— och hälsoskyddsnämnd.

3. NATURVÅRD

Lag gm nusnållning med ngturresurser m m SFS 1987:12

1 kap. Inledande bestämmelser

15

Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

25

Bestämmelserna i 2 och 3 kap skall tillämpas enligt vad som är före— skrivet i plan— och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljö- skyddslagen (1969z387), naturvårdslagen (1964 822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndiqheter, väglagen (1971:948), lagen (1902 71 s 1) inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser

15

Mark— och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som med— för en från allmän synpunkt god hushållning.

5 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m m

15

Varje myndighet som skall tillämpa denna lag skall se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987z10) och sådant planeringsunder— lag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan— och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat plane- ringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna lag.

35 Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser och efterlevnaden av vad som föreskrivs i eller beslutas med stöd av 4 kap.

De centrala förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt verksam— hetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser. Statens plan— verk har den allmänna uppsikten över hushållningen med naturresurser.

a rvå s FS 96 :822 15 Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka ska— dan.

25 Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Länsstyrel— sen har att verka för naturvården i länet...

35 vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7-1155, 135, 185 första, andra och fjärde styckena, 18c5, 195 samt 205 andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

75

Område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som natur— reservat. Länsstyrelsen får inte avsätta ett område till naturreservat, om syftet med åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses genom att om— rådet istället med stöd av 195 förklaras som naturvårdsområde.

125 Länsstyrelsen får i särskilda fall medgiva undantag från meddelade re— servatsföreskrifter. Om synnerliga skäl äro därtill, får myndighet som meddelat beslut enligt 7—1055 helt eller delvis upphäva beslutet.

Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för arbetsföre— tag,äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta särskild undersökning av naturreservatet eller särskild åtgärd för att bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.

135 Till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur,

sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må jämte erforderligt område på marken av länsstyrelsen fridlysas såsom naturminne. Markområ- det skall avpassas efter vad som kräves för att bevara naturföremålet och bereda medhänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme därom— kring.

Vad i 8—1255 stadgas om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla beträffande naturminne.

145 Är fara att växtart försvinner eller utsättes för plundring, äger rege— ringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten dar den

växer vilt.

Är fara att djurart försvinner, äger regeringen eller myndighet som re— geringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stadgas.

Behövs utöver fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djurlivet inom visst område, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom områ- det.

155 För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och fri— luftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strand— skyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strand— linjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högst intill 300 me- ter från strandlinjen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en de— taljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skäl föreligga, förordnas att i planen ingående strandområde ej vidare skall omfattas av strandskydd.

165

Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras gräv— nings— och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning el- ler anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmän— heten på annat sätt hindras eller avhålles från att betrada område dar den eljest skulle ägt att färdas fritt... Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall läns— styrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäller inte heller företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen

(1969z387).

175 Finnes på område, som är av betydelse för friluftslivet, eller i områ— dets närhet stängsel som hindrar eller försvårar tillträdet till mark inom området där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, får länsstyrelsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind el— ler annan genomgång. Är det uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om bort— tagande av stängslet.Vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande tillämpning beträffande dike...

185. Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för

annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrel— sens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983 291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bear— betningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torv— i fyndigheter.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid även— tyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka före— tagets menliga inverkan på naturmiljön ...

18a5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö—

reskrifter om skyldighet för den som driver täktverksamhet eller sten— krossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som un— derlag för planering av naturvården.

18b5

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt den kommunala nämnd som kommunen bestämmer att utöva tillsyn över att täkter inom kommunen inte utförs i strid mot 185 och ett villkor som är förenade med tillstånd till täkt inte åsidosätts.

18c5

Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markav— vattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behöys för att be— gransa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av foretaget...

195

Områden, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområ- de. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvänd—

ning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet inom området, skall denna del dock avsättas till naturreservat.

205 Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18c eller 125, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall innan företa- get utfores, samråd ske med lansstyrelsen. Regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av ar— betsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att be— gränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka till— stånd har lämnats enligt vattenlagen (1983 291) eller miljöskyddslagen (1969:387).

225 Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myn— dighet som regeringen bestämmer...

Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen el— ler vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed...

24a5 vilthägn får inte utan tillstånd uppföras på områden där allmänheten får färdas fritt. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Vid prövningen skall hänsyn tas till behovet av skydd för friluftslivet och

naturmiljön. Tillstånd skall förenas med villkor som behövs till skydd för dessa intressen...

435

Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen ....

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt ?—9, 11, 12 och 1955 tillkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Naturvårgsförgrdning SFS 1976:484

25 Statens naturvårdsverk har det centrala ansvaret för naturvårdsförvalt— ningen. Länsstyrelsen är ansvarig för naturvårdsförvaltningen inom lä— net.

35 För naturvårdsobjekt skall naturvårdsförvaltare utses enligt denna för— ordning. För naturvårdsobjekt på mark som tillhör kommun eller kommunal stiftelse bör kommunen eller stiftelsen utses, om ej särskilda skäl är däremot. För övriga naturvårdsobjekt bör i första hand domänverket el— ler skogsvårdsstyrelsen utses.

Vid valet av förvaltare skall behovet av samordning av naturvårdsför— valtningen av olika objekt inom ett område beaktas.

45 Länsstyrelsen kan utse skötselråd för rådgivning inom länet i fråga om naturvårdsförvaltning och vård av landskapet i övrigt.

55

För naturvårdsförvaltningen av nationalpark gäller de grunder som rege- ringen anger särskilt för varje nationalpark. Närmare bestämmelser om sådan förvaltning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsen.

65 Statens naturvårdsverk utser efter samråd med länsstyrelsen naturvårds— förvaltare för nationalpark. Naturvårdsverket meddelar efter samråd med länsstyrelsen föreskrifter enligt 55 andra stycket naturvårdslagen (1964:822).

95. Länsstyrelsen meddelar föreskrifter rörande naturvårdsförvaltningen av naturreservat genom att fastställa skötselplan. Naturvårdsförvaltare

för naturreservat utses av länsstyrelsen. ,

Beslut enligt första stycket meddelas efter samråd med statens natur— vårdsverk.

Markägare, naturvårdsverket och naturvårdsförvaltaren skall snarast möjligt underrättas om beslut som avses i första stycket.

105 Länsstyrelsen meddelar efter samråd med statens naturvårdsverk sådana föreskrifter som avses i 105 naturvårdslagen (1964 822).

135 Länsstyrelsen meddelar föreskrifter om naturvårdsförvaltningen för na— turminne och utser naturvårdsförvaltare.

Bestämmelserna i 10—1255 har motsvarande tillämpning på naturminne.

Markägare, statens naturvårdsverk och naturvårdsförvaltaren skall sna— , rast möjligt underrättas om beslut som avses i första stycket.

14ä Förbud enligt 145 första eller andra stycket naturvårdslagen (1964:822) meddelas av statens naturvårdsverk såvitt avser hela landet och av länsstyrelsen såvitt avser länet eller del därav.

155 Länsstyrelsen meddelar efter samråd med statens naturvårdsverk före— skrifter som avses i 145 tredje stycket naturvårdslagen (1964:822).

Föreskrifterna får avse förbud att

färdas eller uppehålla sig inom området, landa med båt eller annan farkost, jaga eller medföra jaktredskap eller hund,

. bortföra eller skada ägg, rom eller bo, . ofreda djur genom fotografering eller liknande åtgärd.

U'l-th—ö

Om ej annat föreskrives, gäller förbud som avses i första stycket 1 el— ler 2 ej markinnehavaren eller hans folk och ej heller statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från förbud enligt första stycket.

Om ett beslut enligt första stycket har betydelse för luftfarten skall luftfartsverket underrättas.

175 Länsstyrelsen meddelar de föreskrifter om naturvårdsförvaltningen för område som avses i 155 och utser naturvårdsförvaltare.

205 Länsstyrelsen meddelar förordnande och föreskrift som avses i 155 andra och tredje styckena, 165 andra stycket och 18 c 5 tredje stycket samt tillstånd och föreläggande enligt 225 naturvårdslagen (1964 822). Läns— styrelsen föreskriver också anmälningsskyldighet för samråd enligt 205 första stycket samma lag i andra fall än som avses i 235 denna förord— ning...

235

Den som ämnar företa markberedning genom hyggesplöjning skall snarast möjligt och senast två månader i förväg anmäla detta till skogsvårds- styrelsen. Denna skall, med eget yttrande om företagets skogliga lämp— lighet, överlämna anmälan till länsstyrelsen för samråd enligt 205 första stycket naturvårdslagen (1964z822)...

255

.. överväger länsstyrelsen i fråga om ett område som avses med en ansö— kan om tillstånd enligt 185 naturvårdslagen meddela föreskrifter om skydd för grundvattnet enligt 19 kap. 25 vattenlagen (1983:291) bör frågan om sådant tillstånd inte prövas förrän frågan om skyddet för grundvattnet har avgjorts.

27a5 Den som utövar täktverksamhet för vilken tillstånd krävs enligt 185 na— turvårdslagen (1964;822) skall årligen till länsstyrelsen lämna uppgif—

ter om produktionen av sten, grus, sand, morän och torv enligt före— skrifter som meddelas av statens naturvårdsverk. Samma uppgiftsskyldig— het åligger den som driver en stenkrossrörelse som inte ligger i an- slutning till en täkt.

Länsstyrelsen får medge undantag från skyldigheten enligt första stycket om uppgifterna saknar betydelse för planeringen av naturvården inom länet.

27b5

Innan en kommun gör framställning om överlåtelse av tillsynsansvar till en kommunal nämnd enligt 18 b 5 naturvårdslagen (1964:822), bör samråd ske med länsstyrelsen.

När länsstyrelsen prövar frågor om överlåtelse av tillsynsansvar, skall länsstyrelsen särskilt beakta att uppdelningen av tillsynen mellan länsstyrelsen och den kommunala nämnden sker på ett sätt som är lämp- ligt från naturvårdssynpunkt och med hänsyn till de lokala förhållande— na. stor vikt skall därvid fästas vid kommunens önskemål.

Beslut om överlåtelse av tillsynsansvar skall sändas till statens na- turvårdsverk.

285 Innan länsstyrelsen i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättnings— eller inlösensskyldighet enligt naturvårdslagen (1964: 822) eller annan ekonomisk förpliktelse för staten eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk...

28a5 Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen

enligt 165 tredje stycket såvitt avser medgivande till annan åtgärd än byggande av försvarsanläggning eller allmän väg, 175 samt 395 första och andra styckena naturvårdslagen (1964: 822) helt eller delvis skall tillkomma den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen enligt 7—9, 11,12 och 1955 naturvårdslagen helt eller delvis skall tillkomma även den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

I ärenden som efter förordnande enligt första eller andra stycket prö— vas av en kommunal nämnd skall även de uppgifter i övrigt som enligt denna förordning ankommer på länsstyrelsen i stället ankomma på den kommunala nämnden.

Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter förordnande enligt första stycket skall expedieras enligt de föreskrifter som gäller när länsstyrelsen har meddelat ett beslut av samma slag. Dessutom skall en avskrift av beslutet sändas till länsstyrelsen.

Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter förordnande enligt and— ra stycket skall genom länsstyrelsens försorg och på kommunens bekost— nad kungöras i länets författningssamling så nart det kan ske. Beslutet skall genom kommunens försorg anslås och underrättelse om beslutet in— föras i ortstidning.

295 I naturvårdsärende åligger det länsstyrelsen att på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller

fordrar inlösen av fastighet.

Länsstyrelsen kan på begäran förskjuta medel för ändamål som avses i 305 naturvårdslagen (1964:822).

355 Länsstyrelsen skall föra ett register över beslut i naturvårdsärenden och andra förhållanden på naturvårdens område (naturvårdsregister) en— ligt föreskrifter som meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd. Naturvårdsverket skall föra ett sammanfattande riksregister.

åkggsyårdsförordning SFS 1979:791

185 Skogsmarkens ägare skall enligt de föreskrifter som efter samråd med statens naturvårdsverk meddelas av skogsstyrelsen till skogsvårdssty— relsen anmäla 1. avverkning som föranleder skyldighet att anlägga ny skog...

195 skogsvårdsstyrelsen skall översända en avskrift av anmälan enligt 185 1 till länsstyrelsen i de fall anmälan avser avverkning inom områden som länsstyrelsen anger.

225

För områden som är av utpräglat intresse för naturvården eller det rör— liga friluftslivet och som angetts av länsstyrelsen i samråd med skogs— vårdsstyrelsen kan naturvårdsinriktade skogsbruksplaner upprättas. Så— dana planer upprättas av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten.

Adellövskogslag SFS 1984:119 15 Denna lag syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden...

55

I bestånd som avses i 35 får inte vidtas åtgärder som innebär att be— ståndets egenskap av ädellövskog förloras. Efter slutavverkning i skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag från första stycket. I samband med medgivande av undantag får länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs på annat ställe inom en bruk— ningsenhet. För anläggning av ny ädellövskog gäller 75 andra-fjärde styckena.

Ädellövskogsförordning SFS 1984:120 45 Ansökan om medgivande enligt 75 första stycket ädellövskogslagen (1984:119) att påbörja slutavverkning skall göras skriftligen hos skogsvårdsstyrelsen. Detsamma gäller ansökan om medgivande enligt 55 andra stycket samma lag om befrielse från skyldigheten att bevara ädel— lövskog, i vilket fall skogsvårdsstyrelsen med eget yttrande överlämnar ansökningshandlingarna till länsstyrelsen.

Instruktion för skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna gFS 1981;531

175

Varje skogsvårdsstyrelse skall inom sitt verksamhetsområde följa skogs— brukets tillstånd och utveckling och vidta eller hos skogsstyrelsen fö— reslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Skogsvårdsstyrelsen svarar för att samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande.

195. Skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän är skyldiga att på begäran av läns— styrelsen, som föredragande eller på annat sätt, delta i handläggningen

i länsstyrelsen av ärenden som har samband med skogsvårdsstyrelsernas uppgifter.

Lag om fornminnen SFS 1942:350 15 Pasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare in- byggare, äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt för— ändra eller skada eller borttaga fast fornlämning.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över fasta fornlämningar i länet...

'n en PS 1 42:926

Ört ni

15 Innan länsstyrelsen i ärende enligt lagen (1942 350) om fornminnen fat— tar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut

av vikt, skall länsstyrelsen samråda med riksantikvarieämbetet och sta— tens historiska museer.

om

Länsstyrelsen skall genast tillställa riksantikvarieämbetet och statens historiska museer kopia eller avskrift av beslut som länsstyrelsen med— delar enligt lagen om fornminnen.

Länsstyrelsen skall genast underrätta kommunen om beslut enligt 35 and— ra stycket, 45, 65 första stycket eller 155 tredje stycket lagen om fornminnen. Om ett beslut enligt 3 eller 45 lagen om fornminnen avser en fornlämning inom verksamhetsområdet för en kommunal fastighetsregis— termyndighet, skall även denna underrättas.

gordabalken SES 1979:994

3 kap.

35

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Bestämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i miljöskade-

lagen (1986:225).

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgär— den avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock er— sättas enligt bestämmelserna i miljöskadelagen. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

n— ch b la SFS 1987:10 1

Byggnadslagstiftningen har sin främsta betydelse från naturvärdssyn- punkt genom de planinstitut de tillhandahåller. Genom planinstituten skapas vissa möjligheter till åtgärder för att förebygga vatten- och luftföroreningar salt buller.

1 kap. Inledande bestämmelser 15 Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

55 Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och enskil— da intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse

15

Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämp— lig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik— och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest läm— pade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som sägs i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

25 Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall la— gen (1987 12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

35 Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1. de boendes och övrigas hälsa,

2. jord-, berg- och grundvattenförhållandena,

3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice,

4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bul- lerstörningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen.

4 kap. översiktsplan 15 I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.

Av planen skall framgå

1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vatten— områden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyg- gelse,

2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m m.

25 översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsa utan svårighet.

Till planen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 85 och lansstyrelsens granskningsyttrande enligt 95.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, skall det an- märkas i planen.

35

När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kom— muner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

55

Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 kap och verka för att riksintressen en— ligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillgodoses, 2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområ— den som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt,

3. ta till vara statens intressen.

95

Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttran— de över planförslaget.

Av yttrandet skall framgå om

1. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

2. sådana frågor rörande användningen av mark— och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, 3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

135

När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogörelsen, granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 105 och ett protokollsutdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till statens planverk, länsstyrelsen, regionplaneorgan och kommuner som berörs.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser Förfarandet m m

205

När förslag till detaljplan upprättas, skall kommunen samråda med läns— styrelsen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och en- skilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall be— redas tillfälle till samråd.

225. Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap och verka för att riksintres- äen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillgo— oses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområ- den som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, 3. ta till vara statens intressen.

315

När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall detta kungöras i ortstidning. I kungörelsen skall tas in en upplysning om in- nehållet i 15 kap 45.

Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft och senast en månad därefter skall två exemplar av planen, planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen sändas till länsstyrelsen.

6 kap. Plangenomförande

Avstående av mark m m

225 I ett förordnande enligt 195 får länsstyrelsen, i den mån det är skä- ligt, på kommunens begäran föreskriva att markens ägare skall vara skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggan- de av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och av- lopp.

7 kap. Regionplanering Regionplan 75

Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om anta- gande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits på anslagstavla enligt vad som anges i 2 kap 135 kommunalförbundslagen (1985:894) skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrel- serna inom regionen samt till statens planverk.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m m 1

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphä- va en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att be— slutet innebär att

1. ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturre— surser m m inte tillgodoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenom- råden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

36 Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet, om något förhållande som avses i 15 föreligger. Om kommunen har medgett det, får beslutet upphävas i en viss del.

45

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 1-355 skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked.

Om länsstyrelsen, efter det att ett förordnande enligt första stycket har meddelats, beslutar att ett lov eller förhandsbesked skall prövas får länsstyrelsen förordna att lovet eller förhandsbeskedet inte skall gälla förrän frågan om prövning har slutligt avgjorts.

75 Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen på kommu— nens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta, ändra el- ler upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid skall länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.

P n- 0 h "ro dnin FS 987:.83

Ärenden om planer och områdesbestämmelser Region- och översiktsplaner 105 Under samråd om förslag att anta, ändra eller upphäva en regionplan el- ler oversrktsplan skall lansstyrelsen på lampligt satt hålla berorda statliga myndigheter underrättade om planarbetet. Lantbruksnämndens el- ler skogsvårdsstyrelsens yttranden skall inhämtas om jordbruksmark el— ler skogsmark berörs. De myndigheter som har synpunkter på planförsla- get skall framföra dessa till länsstyrelsen.

När planförslaget skall ställas ut, skall länsstyrelsen underrätta de statliga myndigheter som kan väntas ha synpunkter i sådana frågor som länsstyrelsen skall ta ställning till i sitt granskningsyttrande.

Länsstyrelsen skall underrätta fastighetsbildningsmyndigheten om beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan eller en översiktsplan. Andra statliga myndigheter skall underrättas, om de haft synpunkter på planförslaget eller om de särskilt berörs av beslutet.

Detaljplaner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser 115 Vid samråd om förslag till detaljplaner, fastighetsplaner och områdes- bestämmelser skall samma ordning följas som föreskrivs i 105 första stycket. Länsstyrelsen behöver dock inte underrätta fastighetsbild— ningsmyndigheten och myndigheter som är sakägare. I övrigt behöver myn— digheter som inte haft någon erinran mot översiktsplanen underrättas endast om förslaget inte har stöd i översiktsplanen eller särskilt be- rör en viss myndighet. Yttrande från lantbruksnämnden eller skogsvårds— styrelsen skall inhämtas om jordbruksmark eller skogsmark berörs.

Redovisning av planer m m

145 Länsstyrelsen skall på begäran lämna statens planverk sådana redovis- ningar av detaljplaner och områdesbestämmelser samt av planeringunder- lag för regionplaner, översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestäm- melser som behövs för att planverket skall få kännedom om aktuella ut- vecklingstendenser inom verkets ansvarsområde.

x r ' ' s . s 97 :7 9

2 kap. Expropriationsändamålen 35 Expropration får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet el- lerhav att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan oren— ig et.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för av- loppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämfö- relse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger...

55 Expropriation får ske för att upprätta skydds— eller säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anord-

ningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän synpunkt, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

7a5 Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

85 Expropriation får ske för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning ellerkbereda erfor-

derligt utrymme däromkring.

95

Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark, naturre— servat eller naturminne eller för att annars tillgodose väsentligt be— hov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd är hållas tillgänglig för allmänheten.

3 kap. Tillstånd till expropriation m m

15

Fråga om tillstånd till expropriation prövas av regeringen. Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda skäl före— ligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till exprop- riation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

Ex r r i skun örelse SFS 1972 727

45

Fråga om tillstånd till expropriation avgöres av länsstyrelsen, om

1. regeringen särskilt beslutat detta eller

2. ansökan om tillstånd till expropriation icke bestrides av sakägare och ej heller kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökningen.

Första stycket 2 äger icke tillämpning, om expropriationsansökningen har samband med koncessionsfråga, vars prövning ankommer på regeringen eller regeringen särskilt föreskriver att länsstyrelsen ej får pröva

tillståndsfrågan... Förgrdning gm täktgvgift SFå 1984g381 15

Statens kostnader för prövning och tillsyn av sådan täktverksamhet, för vilken det krävs tillstånd enligt 185 naturvårdslagen (1964:822) eller vartill tillstånd i stället lämnas enligt vattenlagen (1983z291), skall täckas genom avgifter.

Första stycket gäller inte torvtäkter eller täkter för vilka tillstånd lämnas enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller enligt lagen (1966 319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden...

65 Beslut om täktavgift meddelas av länsstyrelsen eller, om det är fråga om avgift vid nytt tillstånd enligt vattenlagen (1983z291) till täkt i vattenområde, av vattendomstolen.

Lag gm vissa torvfyndigheter SFS 1985:620

Inledande bestämmelser 15 För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer av 35. 55 Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger...

65

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp- liga föreskrifter i plan- och bygglagen (1987z10), miljöskyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession 75 Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten...

Vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur- resurser m m tillämpas.

Villkor i samband med koncession

125 Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka el-

ler begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt...

135 Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, &— läggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare sä— kerhet skall ställas.

145

Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession meddelats betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får länssty- relsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten.

Överlåtelse, frånträdande och återkallelse av koncession

155 Koncession får överlåtas endast med länsstyrelsens tillstånd.

Verkan av att koncession upphör

345

När en koncession upphör skall koncessionshavaren ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är motiverat från allmän eller enskild synpunkt.

I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i koncessionen, skall frågan prövas av länsstyrelsen i samband med att koncessionen upphör.

Tillsyn, handräckning, ansvar m m 365 Länsstyrelsen utövar tillsyn över undersökning och bearbetning som ut— förs enligt denna lag...

Förordning om vissa torvfyndigheter SFS 1985:626

Ansökan om undersökningskoncession

25

Ansökan om undersökningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ...

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in- tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all- männa intressen eller enskild rätt...

Ansökan om bearbetningskoncession

35

Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ...

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in- tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all- männa intressen eller enskild rätt,

6. tillgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne- håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön...

95

Länsstyrelsen skall vid beredningen av koncessionsärenden se till att ärendena utreds på det sätt som är motiverat med hänsyn till den plane- rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges geologiska undersök- ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

Kungörelse om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom yissa allmänna yattenområden SFS 1956:320

15 Om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland beslutar länsstyrelsen...

Vattenlag SFS 1283:291

1 kap. Inledande bestämmelser 15 Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.

2 kap. Rådighet över vatten m m.

95

Den som utövar ett vattenföretag eller råder över en vattentillgång en- ligt 25 är skyldig att vid allvarlig vattenbrist, som orsakas av torka eller någon annan jämförlig omständighet, avstå det vatten som är ound- gängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för nå- got annat allmänt behov.

Den som avstår vatten enligt första stycket är berättigad till skälig ersättning för den skada han härigenom lider.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga företagaren eller rådighetshavaren att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får här- vid förordna att beslutet skall gälla även om det överklagas.

3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag

15

Ett vattenföretag får inte komma till stånd, om det med hänsyn till va— let av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna pla- neringssynpunkter. Vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

25

Ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföre- tag får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 2055 naturvårds- lagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan an- vändning av ett mark- eller vattenområde, skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

35

Även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag enligt 1 el— ler 25, får det inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen.

10 kap. Avgifter Bygdeavgifter

15

Om ett vattenföretag innebär

1. drift av ett vattenkraftverk,

2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,

3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål,

4. ytvattentäkt skall den som innehar tillstånd till företaget betala en årlig bygdeav- gift.

Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av rege- ringen anvandas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vattenforetaget eller anläggningar för detta som inte har ersatts en- ligt 9 kap. och för att gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose allmanna ändamål beträffande den bygd som berörs av vattenföretaget el- ler anläggningar för detta.

45 ...Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till läns— styrelsen 1 det län där företaget huvudsakligen utförs.

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1- -395 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligtB —1155.

85

I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo- riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa- get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga— ren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

95

När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts, skall före— tagaren i samråd med länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras bereda berörda kommuner samt myndigheter och sammanslut— ningar som företaget angår tillfälle att framställa önskemål om företa— gets närmare omfattning och utformning.

12 kap. Prövningen av markavvattningsföretag 15 Prövningen av markavvattningsföretag sker vid förrättning. Länsstyrel— sen förordnar en förrättningsman att handlägga förrättningen. Rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar särskilda bestämmelser om behörighet att vara förrättningsman.

15 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m m Verkan av beslut efter förrättning

145

Sedan ett tillståndsbeslut eller annat beslut av förrättningsmannen har vunnit laga kraft, får det verkställas.

I fråga om tillstånd till markavvattningsföretag och omprövning äger 1-10 och 1355 motsvarande tillämpning. Omprövning enligt 3, 4, 8 och 955 skall dock ske vid en ny förrättning. Länsstyrelsen förordnar om sådan förrättning efter ansökan.

| 18 kap. Tillsyn och besiktning

Tillsyn 15 Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länsstyrel— sen.0m särskilda skäl föreligger, får i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut förordnas att någon annan myndighet än länsstyrelsen skall, jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende.

Besiktning 35 I tillståndsdom och tillståndsbeslut får föreskrivas att en vattenan- läggning skall besiktas, sedan företaget har utförts.

19 kap. Skydd för vattenförsörjning m m

15 Om en yt— eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att

utnyttjas för vattentäkt, är alla som vill bedriva sådan verksamhet el— ler utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada vatten— tillgången skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan.

Den som utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad som har föreskrivits i tillstånd enligt denna lag, miljöskyddslagen (1969:387) eller 185 naturvårdslagen (1964:822) anses ha fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som vill bedriva sådan verk— samhet eller utföra sådana åtgärder som avses i första stycket att iaktta vad som gäller enligt nämnda stycke.

25

Till skydd för en yt— eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta om ett behövligt skyddsområde (vattenskyddsområde). Länsstyrelsen skall föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom vattenskyddsområdet som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk härför...

35 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela så— dana föreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom ett vatten—

skyddsområde som behövs för att tillgodose syftet med området.

Vat enrätts örordni SF 1983 788

Föreskrifter inom vattenskyddsområden

295

Länsstyrelsen meddelar sådana föreskrifter som avses i 19 kap. Bä vat- tenlagen (1983:291).

Eörgrdning om avgifter enligt vattenlagen (1983:291) m m SFS 1983 945

25 När tillståndet tas i anspråk till ett vattenföretag, för vilket bygde— avgift skall betalas enligt 10 kap. 15 vattenlagen (1983z291), skall tillståndshavaren göra anmälan om tidpunkten för ianspråktagandet till länsstyrelsen.

35

Om en avgift som skall betalas till länsstyrelsen eller fiskeristyrel— sen inte blir erlagd i föreskriven ordning, skall myndigheten skyndsamt söka verkställighet av domen eller beslutet.

Lag gm vattenförbund SFS 1976:997 15 Enligt denna lag kan bildas sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att genom rensning, reglering eller andra vattenvärdande åtgärder främ—

ja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Fråga om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning.

35 Den som enligt vattenlagen (1983z291) eller miljöskyddslagen (1969:387) eller äldre lag har medgivits rätt att inverka på vattenbeskaffenheten

eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet skall va- ra medlem i förbundet.

Den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt signmedlemskap, få; han stå utanför forbundet, om dess verksamhet ej avsevart forsvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare får ingå som medlem i vattenförbund, även om skyldighet icke föreligger enligt första eller andra stycket.

65 Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet på sådant sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör samråd

äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksamheten får om- fatta flera verksamhetsgrenar...

Förrättning enligt denna lag påkallas genom ansökan till länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman. I ansökan skall anges vilket vatten— område som avses.

Rätt att påkalla förrättning tillkommer den som kan vara medlem i vat- tenförbundet.

Länsstyrelsen får utan ansökan upptaga fråga om förordnande av förrätt— ningsman, om länsstyrelsen anser att behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

115 Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen...

125

I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983:291) gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs.

239 Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sändas till statens naturvårdsverk.

Naturvårdsverket skall föra en förteckning över alla vattenförbund.

265 Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhets- områdets avgränsning.

315 Stadgarna skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen...

Länsstyrelsen skall föra förteckning över vattenförbund...

Lag om giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventignen av den 11 maj 1929 SFS 1929z404

Art. 12

1. Tillstånd till ett företag må icke meddelas av det ena riket utan att det andra riket lämnat sitt samtycke, om företaget kan antagas med— föra olägenhet av någon betydelse inom detta rike i ett vattendrags be— gagnande såsom farled eller flottled eller förorsaka hinder för fiskens gång till skada för fisket inom sistnämnda rike eller om företaget kan antagas där vålla betydande rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område...

Art. 17 Vartdera riket må för sakens behandling påkalla tillsättande av en kom— mission, bestående av två, fyra eller sex medlemmar, varav halva anta— let utses av vartdera riket.

Art. 19 1. Kommissionen har att yttra sig om, huruvida företaget bör äga rum, och för sådant fall, i den mån förhållandena därtill giva anledning, utreda:

a) huru företaget bör verkställas för att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta skada och olägenhet, så ock vilka åtgärder kunna anses av nöden till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet för allmänna intressen...

Art. 29 1. Den som äger tillstånd till ett företag, kan av vederbörande myndig— het i det av rikena, där han icke har hemvist, föreläggas att utse ett av denna myndighet godkant ombud, som är bosatt inom riket och som skall äga att å hans vägnar svara vid domstolar och hos andra myndighe— ter samt mottaga meddelanden i tvister och andra angelägenheter, som röra företaget...

Lag med yissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket gv

sv sk—nors a v tt n "tt konventionen av den 1 ma' 19 9 SFS 1929: 5

235 Föreläggande, varom stadgas i art. 29 konventionen, meddelas av läns— styrelsen...

Lag gm flottning i allmän flottled SFS 1919:426

145 När en allmän flottled har inrättats eller utvidgats skall länsstyrel— sen upprätta förslag till bestämmelser för flottleden...

695

Virke, som tillförs en allmän flottled på en plats, varifrån dess ut— flottning beräknas kunna medhinnas under första flottningsåret, får flottas obarkat, så framt icke med avseende å beskaffenheten av vatten- draget med stränder och fiske ävensom övriga förhållanden, som kan in—

verka på frågan, länsstyrelsen finner skäligt att för hela flottleden eller viss del därav förordna, att allt eller visst slags virke skall, innan det utläggs i flottleden, ha undergått avbarkning...

Utan tillstånd av länsstyrelsen får avbarkning inte verkställas på isen eller på stranden så nära vattnet, att barken kan sköljas ned däri. Vid meddelande av tillstånd skall länsstyrelsen föreskriva de villkor som i varje särskilt fall behövs för att förebygga skada eller olägenhet.

705 Länsstyrelsen utövar tillsyn över allmänna flottleders skötsel och un— derhåll samt över flottningsföreningars verksamhet...

735

Har i allmän flottled virke sjunkit på sådant ställe att det kan orsaka uppgrundning eller annan olägenhet, har länsstyrelsen samma skyldighet som den har beträffande underhåll av flottledsbyggnad enligt 725 första stycket....

745

Skulle vid allmän flottled i land flutet virke lämnas å ställe, där det kan vålla skada, kvarliggande längre än med avseende å flottningens lämpliga anordning och andra förhållanden kan anses behövligt, äge länsstyrelsen tillhålla flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr att sådant eljest må på föreningens bekostnad verkställas.

Beträffande virke, som i flottleden lagt sig i brötar ellr magasinerats å otillåten plats eller i strid mot meddelade bestämmelser, skall vad nu stadgats äga motsvarande tillämpning...

765

Länsstyrelsen skall föra förteckning över allmänna flottleder som fram- går inom länet...

825

Om en allmän flottled avlyses och dess tillgångar överstiger skulderna, skall behållningen användas för att bortskaffa sådana flottledsanord— ningar som kan orsaka skada eller olägenhet och för att iordningställa vattendraget och intilliggande område i ett från företrädesvis fiske— och naturvårdssynpunkt lämpligt skick (återställningsåtgärder)...

82a5

Efter avlysning av allmän flottled eller del därav skall länsstyrelsen utse särskild förvaltare att övertaga den avlysta flottledens tillhö- righeter och vidtaga erforderliga åtgärder därmed samt att inom ramen för behållningen och de medel som eljest kunna ställas till förvalta- rens förfogande besluta om och låta utföra behövliga återställningsåt- gärder. Förvaltaren skall i fråga om sådana åtgärder samråda med berör— da myndigheter, kommuner och andra intressenter...

Kungörelse om förvaltare för gylyst flottled SFS 1969zl99 65 Länsstyrelsen i det län, där flottningsstyrelsen har eller har haft Sitt sate, får ålägga förvaltaren att inkomma med plan över återställ- ningsåtgärder. Länsstyrelsen får också i övrigt ge närmare föreskrifter för förvaltarens verksamhet.

4. JAKT, FISKE OCH VILTSKADOR

Lag om rätt till jakt srs 1938:274 15 Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar som äro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett art- rikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

25

...3 mom. A allmänt vatten annorstädes än i 2 mom. avses ävensom på holmar, klippor och skär som ej höra till visst hemman må, där ej rege— ringen för visst område annat förordnat, jakt icke idkas utan tillstånd av länsstyrelsen.

245

1 mom. Orsakas till följd av viss villebrådsarts utveckling avsevärd skada på gröda, skog eller plantering och kan sådan skadegörelse icke förebyggas genom rimliga åtgärder av den skadelidande, äger länsstyrel— sen förelägga den som har jakträtt på mark, där det skadegörande ville— brådet har sitt huvudsakliga tillhåll, att vidtaga skadeförebyggande åtgärder. Föreläggande får dock ej meddelas, om det kan antagas att skadan blir i huvudsak gottgjord. Underlåter jakträttsinnehavare att ställa sig föreläggande till efterrättelse, äger länsstyrelsen förordna om jakt på hans område av därtill särskilt utsedda jägare för att åstadkomma nödvändig minskning av villebrådsstammen.

Föreligger påtaglig fara för att sammanstötning mellan motorfordon och älg kan inträffa, äger länsstyrelsen på begäran av polismyndighet eller vägförvaltning vidtaga åtgärd för att söka undanröja faran genom jakt efter älg.

3 mom. Beträffande områden, där det finns stammar av vildkanin, vild— mink eller vildsvin, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt efter djuren för att söka utrota eller minska stammarna.

395 ...En jakttillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sin hemvist.

Fr u II 1988-01-01 ersätts Lag om rätt till jakt (19:58:274) av ny jaktlag (1587:259).

Jaktlag SFS 1987:259

Inledande bestämmelser

15 Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande samt frågor som har samband därmed.

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författ— ningar i fråga om skyddet och vården av viltet.

viltvården

45

Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda in- tressen lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakt— rättshavaren.

Jakträtten m m Vem som har jakträtten 125

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör till något hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, länsstyrel— sen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom fö— reskrifter meddela tillstånd.

Jakten 335 Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäl— ler inte om jakten endast avser älgkalv.

Länsviltnämnder 395 Till varje länsstyrelse är knuten en länsviltnämnd med uppgift att vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården.

Ledamöterna i länsviltnämnden utses enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Lag om jaktvårdsområden SFS 1980:894 15

; I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma in— i tressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt denna lag två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening.

45 Beslut om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrelsen,

som i samband därmed skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdesföre— ningen i de hänseenden som anges i 215.

iörordning om jaktvårdsområden SFS 1980:896 15 Länsstyrelsen skall föra ett register över sina beslut enligt lagen (1980:894) om jaktvårdsområden enligt anvisningar som meddelas av sta— tens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisations- nämnd.

25 Ur jaktvårdsfonden betalas kostnader för 1. bildanden av jaktvårdsområden enligt lagen (1980:894) om jaktvårds— områden, 2. upplösning av jaktvårdsområdesföreningar enligt 265 nämnda lag, 3. ombildning av anslutning till eller uteslutning ur jaktvårdsområden

enligt 27—2955 nämnda lag,

4. ombildning av jaktvårdsområden bildade enligt äldre bestämmelser till jaktvårdsområden enligt nämnda lag,

5. förlängning av giltighetstiden för jaktvårdsområden bildade enligt äldre bestämmelser.

Bidrag enligt första stycket få lämnas även om en i 1—5 angiven åtgärd föranlett kostnader utan att kunna genomföras.

35

Bidrag enligt 25 får avse arvode till förrättningsman, kostnader för kungörelsekostnader och andra kallelsekostnader.

Om det finns särskilda skäl får för visst fall bidrag lämnas också för andra kostnader.

55. Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. I fall som avses i 35 andra stycket skall länsstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk

Jaktstadga srs 1938 272 65

2 mom. Efter särskilt tillstånd får följande redskap användas som jakt— redskap, om de är av godkänd typ, nämligen

. bur eller nåt vid fångst av matnyttiga fåglar för avelsändamål, . snara vid jakt efter räv eller ripa, . bur eller fälla vari levande djur används som lockmedel, . bur, slagnät eller liknande redskap vid jakt efter rovfågel,

5. fälla, flak, giller eller liknande redskap som dödar djuret, om jak— ten avser bisam, hermelin, mink, iller, frett, mård och andra mindre, pälsbärande djur.

.&de

Tillstånd att använda sådant redskap som avses i första stycket 5 be— hövs dock inte för bekämpning av sådana djur som anges i 155 1 mom. första stycket jaktlagen (1938z374).

Tillstånd som avses i 2 mom. meddelas av länsstyrelsen för högst tre år i sänder om inte annat följer av fjärde stycket. Tillstånd får meddelas i den omfattning och på de närmare villkor som naturvårdsverket före—

skriver med hänsyn till intresset att möjliggöra viss jakt, tillgodose jaktvården eller motverka viltskador...

Om hundförbud

125 1 mom. I marker där det finns villebråd råder hundförbud under tiden

d. 1 mars—d. 20 aug. Om det behövs till skydd för en viss djurart, får länsstyrelsen meddela föreskrifter om hundförbud också under annan tid. Under förbudstiden skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras att löpa lösa i marker där förbudet råder...

Om jakt efter älg, rådjur, kronvilt, dovvilt och björn 135 1 mom. För jakt efter älg inom jaktvårdsområde och annat markområde som är registrerat som älgjaktsområde får länsstyrelsen ge tillstånd till jakt utan hinder av fridlysning. Inom området som ej är registrerat som älgjaktsområde får älgjakt icke bedrivas utom i fall som avses i 19 eller 205 denna stadga eller i 245 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Älgjaktsområde skall omfatta markområde som har jaktlig betydelse för älgjakt. Det skall bestå av en eller flera fastigheter eller delar av fastighet och om möjligt vara sammanhängande. Älgjaktsområde bildas ge— nom att länsstyrelsen i det län till vilket området eller större delen därav hör beslutar att registrera det som älgjaktsområde. Älgjaktsområ— de som har sådan storlek att det enligt för området lämpliga biologiska avskjutningsnormer kan tilldelas minst en vuxen älg per år kallas li- censområde.

Ansökan om registrering av älgjaktsområde skall ges in till länsstyrel— sen före utgången av januari, om ej länsstyrelsen föreskriver annat.

2 mom. Till varje länsstyrelsen är knuten en länsälgnämnd med uppgift att vara rådgivande organ åt länsstyrelsen i frågor om älgvård och i ärenden om åtgärder för att motverka älgskador.

Nämnden består av åtta ledamöter som länsstyrelsen utser för högst tre år.En ledamot utses efter förslag av lantbruksnämnden, en ledamot efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag av jä— garnas organisationer för länet. Av de övriga ledamöterna skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En av dessa skall före— träda det rörliga friluftslivet. En ledamot skall ha särskild kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. Bland ledamöterna utser läns— styrelsen en ordförande.Nämnden utser inom sig vice ordförande. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten...

5 mom. ... Efter hörande av länsälgnämnden bestämmer länsstyrelsen Jakttiden med hänsyn till tillgången på älgbete, älgstammens storlek och produktivitet, älgskador och övriga förhållanden.

Område som allmänheten brukar använda för friluftsändamål bör i regel undantagas från jakt under sön— och helgdag samt dag före sön- och helgdag.

... 7 mom. Tillstånd till älgjakt inom licensområde (licens) skall avse det högsta antal djur som får fällas.

Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för avskjutningen.

145 För jakt efter dovvilt, kronvilt eller rådjur på mark som medger lämp- lig vård av fast stam av sådant villebråd får länsstyrelsen i det län där marken eller större delen därav är belägen ge tillstånd till jakt under en särskilt jakttid.

14b$ Inom områden där det finns fasta stammar av björn får naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen besluta om jakt efter ett visst antal djur, om sådan jakt är lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning. Länsstyrelsen skall höra jaktvårdssammanslutning för länet i fråga om jakten.

155 1 mom. Jakt efter varg, björn, järv eller 10 får utan hinder av frid— lysning företas efter tillstånd av länsstyrelsen.

165 Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av varg, björn, järv, lo eller

örn eller vållar sådant djur annan skada på tamdjursskötseln inom visst område, utgår ersättning av statsmedel enligt förordningen (1976 430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur.

Jäkttidsförorgning EFS 1976:$32

Zas I fråga om sjöfågel får länsstyrelsen besluta om begränsningar av jakt— tiden i januari, om detta är påkallat av viltvårdshänsyn.

Förordning om ersättning yid vissa skador av rovdjur SFS 1976:430 25 Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av björn, varg, järv, 10 eller örn, utgår ersättning av statsmedel till tamdjurets ägare, om djuret har återfunnits.

För ren som är omärkt eller vars märke är förstört, okänt eller för— falskat eller med märke som ej är rätt utformat, utgår ersättning till den sameby inom vars betesområde renen har påträffats...

85 Fråga om ersättning enligt denna förordning prövas av länsstyrelserna i Vasternorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för skada

inom respektive län och av naturvårdsverket för skada i landet i öv— rigt...

Förordning om ersättning vid vissa viltskador m m SFS 1980:400

15 Har älg, kronvilt eller dovvilt orsakat skada på gröda eller på träd— gårdsodling utgår ersättning enligt 2—655.

75

För varje län finns en viltskadefond som bildas av de avgifter som skall erläggas enligt 95.

85 Ur viltskadefonden lämnas

1. ersättning för skador enligt 15,

2. bidrag till förebyggande av sådana skador som avses i 15,

3. bidrag till jaktvård, information och utbildning i jaktliga frågor.

95 För varje älg, kronvilt och dovvilt som fälls skall betalas en avgift med ett belopp, som fastställs årligen av statens naturvårdsverk....

105

Har älg, kronvilt eller dovvilt fällts under allmän eller särskild jakttid, skall detta anmälas till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång. Om djuret har fällts med stöd av särskilt tillstånd på annan tid, skall anmälan göras inom två veckor efter det att djuret fälldes.

Avgiften för ett fällt djur skall betalas till länsstyrelsen i samband med anmälan, om inte frihet från avgift begärs.

125 För länen finns en gemensam regleringsfond som förvaltas av kammarkol— legiet.

Regeringen beslutar om överföring av medel från viltskadefonderna till regleringsfonden.

135 Från regleringsfonden får efter regeringens bestämmande medel överföras till en viltskadefond som behöver tillskott. Ur fonden får också anvi— sas medel för att förebygga skador av älg, kronvilt eller dovvilt och liknande ändamål.

145

Ersättning av statsmedel lämnas för skador som kronvilt orsakar på skog i vissa områden av Malmöhus och Kristianstads län (kronviltsreservatet i Skåne)

175

För andra skador av vilt eller skador av andra viltarter än som avses i 1, 2 och 1455 får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel el— ler ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidan— de själv svarar för de kostnader som skadan föranleder...

För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas full ersättning ur jaktvårdsfonden, om inte skadorna saknar eko— nomisk betydelse. Första stycket gäller i fråga om skador av vildsvin som lever i frihet i andra län.

205 Frågor om ersättning enligt 85 1 och 14 5 samt bidrag enligt 85 2 och 3 prövas av länsstyrelsen.

225 Frågor om ersättning och bidrag enligt 175 prövas av statens natur— vårdsverk.

Ansökan skall ges in till länsstyrelsen, som verkställer den utredning som behövs för naturvårdsverkets prövning. Länsstyrelsen skall därefter med eget yttrande överlämna handlingarna till naturvårdsverket.

Förordning gn frileyande vildsvin SFS 1981;]75 15 Länsstyrelsen i Stockholms län skall sörja för att den nuvarande vild— svinsstammen som lever i frihet i länet inte ökar i nämnvärd omfatt—

ning.

Inom landet i övrigt skall länsstyrelserna vidta de åtgärder som behövs för att utrota vildsvin som lever i frihet.

25 Om det behövs för att utrota eller minska vildsvinsstammarna skall länsstyrelsen tillämpa 245 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt.

35

Om länsstyrelsen fattar beslut om jakt efter vildsvin enligt 245 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt, skall länsstyrelsen bestämma att jakten skall ske genom jakträttsinnehavarens försorg, om han åtar sig jakten och det är lämpligt att jakten bedrivs på detta sätt...

45 Medel ur jaktvårdsfonden får efter beslut av statens naturvårdsverk ställas till förfogande för åtgärder enligt 15.

Läs gm rätt till fiske SFS 1950:596

285

I vattendrag och sund skall i varje gren där fisken har sitt drev fisk— ådra finnas i de djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av vattnets bredd vid vanligaste förekommande lågt vattenstånd. Där vat— tendrag med fiskådra mynnar i havet eller utlöper i eller från sjö el- ler större vattendrag, skall fiskådran med oförändrad bredd sträcka sig vidare trehundra meter ut i djupaste vattnet. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande fiskådra i sund vid dettas ändpunk— ter.

Länsstyrelsen må efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig före— skriva att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än i första stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden.

295

Fiskådra skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens gång. Ej heller må i eller vid fiskådra anbringas annan anordning än fiskeredskap, vilken är avsedd och ägnad att avhålla fisken i ådran från att gå fram i denna.

Länsstyrelsen må i visst fall efter hörande av rättsägarna och av sak— kunnig medgiva undantag från vad i första stycket sägs, om det kan an— tagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. I fråga om fiskebyggnad eller annan anordning, vars tillåt— lighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall dock jämväl vad därom är stadgat lända till efterrättelse. Äger någon sär— skild rättighet att för fiske stänga fiskådra, skall han njuta den rät— tigheten till godo.

37a5 För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som re— geringen bestämmer utse fisketillsynsmän...

Fiskeriförordning SFS 1982:126 55 Fiskeristyrelsen skall meddela sådana föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som

1. är grundade på internationella överenskommelser eller rekommendatio— ner,

2. behövs till skydd för lax, öring eller ål,

3. behövs för fisket i Sveriges fiskezon och i territorialhavet i områ— det mellan territorialgränsen och gränsen för territorialhavet enligt 35 lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium i lydelsen före den 1 juli 1979, eller

4. behövs för fisket från svenska fartyg utanför Sveriges fiskezon.

Innan fiskeristyrelsen meddelar sådana föreskrifter som avses i första stycket 2 skall styrelsen samråda med länsstyrelsn.

65 Länsstyrelsen skall meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande för länet eller delar av detta, om inte annat följer av 55.

Länsstyrelsen skall vidare meddela sådana föreskrifter och beslut som anges i 165, 225 och 33a5 fjärde stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske.

36a5

Fisketillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där fisketill— synsmannen har sitt hemvist. Förordnande skall meddelas efter samråd med vederbörande fiskenämnd...

Lag om fiskevårdsområden SFS 1981:533 15 I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja fis— kerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör två eller flera fastigheter sammanföras till ett fiskevårdsområde och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiske— vårdsområdesförening...

45 Beslut om bildande av ett fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen,

105. Ansökan om bildande av ett fiskevårdsområde får göras av den som äger

fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. An— sökan skall göras hos länsstyrelsen.

125

Frågan om bildande av ett fiskevårdsområde skall utredas vid en för— rättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas. Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsområde, om alla

ägarna av fisket är ense om detta eller om förrättning annars inte an— ses nödvändig.

Kräftpestförordning SFS 1975 184

Fångstförbud m m 45 For att hindra spridning av kräftpest eller för att trygga kräftbestån— dets återväxt i vatten, där kräftpest har förekommit, skall länsstyrel— sen efter framställning av fiskeristyrelsen meddela förbud mot kräft— fångst inom visst område.

Rennäringslag SFS 1971:537

Rennärin sfö or ' FS 1971: 8

I lagen regleras renskötselrätten m m. Bl a finns bestämmelser 0- jakt och fiske och jakt- och fiskevård samt om att vid renskötseln; utövande skälig hänsyn ska ta. till andra intressen.

Av förordningen framgår att länsstyrelsen prövar vissa frågor om jakt enligt rennäringslagen.

5 . ÖVRIGT

Svävgrfartsförordning SFS 1986:305 35 Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med sjöfartsverket och berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där svävaren huvudsak— ligen skall användas. Skall svävare användas för färd till något annat land, meddelas dock tillstånd av regeringen.

65

Tillstånd att använda svävare inom särskilt anordnat tävlings— eller övningsområde får ges till sammanslutning för svävarverksamhet, om svä— varfarten inte medför olägenheter från säkerhets— eller miljövårdssyn- punkt eller för annat allmänt eller enskilt intresse.

75 Tillstånd att använda svävare kan begränsas till viss tid och till visst område. I tillståndet skall anges vilket slag av svävare som av—

ses med tillståndet och om svävaren skall användas yrkesmässigt.

Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att motverka olägenheter av svävarfarten eller som fordras av andra skäl.

Trafikföreskrifter 145 Den som framför en svävare skall anpassa färdväg, hastighet och färd— , sätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skador på mark och växtlighet undviks. %

Luftfartsförordning SFS 1986:171

Restriktionsområden för luftfart m m 35 Luftfartsverket får föreskriva att ett område skall vara restriktions— område, om så behövs med hänsyn till militär verksamhet eller om allmän ordning och säkerhet kräver det. Om föreskriften rör militära förhål— landen skall samråd ske med överbefälhavaren. Om föreskriften avser längre tid än två veckor skall samråd ske med länsstyrelsen.

Luftfartsverket får också föreskriva att ett område skall vara restrik— tionsområde, om så behövs av hänsyn till naturskyddets eller frilufts- livets intressen. Samråd skall ske med länsstyrelsen eller, om före— skriften rör militära förhållanden, med överbefälhavaren.

Begränsningar i rätten att landa

645

Om det behövs av hänsyn till samfärdsel, fiske eller andra näringar, naturvård eller friluftsliv, skall luftfartsverket efter samråd med länsstyrelsen meddela förbud för luftfartyg att landa inom ett visst område utan verkets tillstånd.

Att luftfartyg inte får landa inom vissa nationalparker framgår av reg— lementena för dess nationalparker.

Sjötrafikförordning SFS 1986:300

2 kap. Föreskrifter för trafiken

25

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sporter.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vat— tenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs för miljösyn» punkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i 15 eller för att skydda fisket eller anläggningar för vattenbruk och föreskriften inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket även meddela andra föreskrifter om användande av Sveriges sjöterritorium när de är av tillfällig art.

Terrängkörningslag SFS 1975:]313 15 Körning i terräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden i hela landet

1. på barmark, 2. på snotäckt skogsmark med plant— eller ungskog, om det ej är uppen— bart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen.

Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark än som anges i första stycket.

25

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva un— dantag från förbud enligt 15 i fråga om körning i räddningstjänst eller viss näringsutövning eller när det annars föreligger särskilda skal.

35

Kan i annat fall än som avses i 15 körning i terräng med motordrivet fordon inom visst område medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt el— ler annan allmän synpunkt, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer förbjuda körningen eller meddela föreskrifter för den...

Terrängkörningsförordning SFS 1978 594 55 Länsstyrelsen får föreskriva ytterligare undantag från bestämmelserna i 15 terrängkörningslagen (1975:1313), om särskilda skäl föreligger.

Förbud eller föreskrift enligt 35 terrängkörningslagen meddelas av länsstyrelsen. Beslutet skall delges markägaren.

I ärende av vikt skall samråd ske med kommunen.

Bilskrotningslag SFS 1975 343 65 Bilskrotningsfonden bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 95.

Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

75 Ur bilskrotningsfonden bestrides

1. kostnad för skrotningspremier, 2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av såda— na vrak medför olägenhet från miljö— eller naturvårdssynpunkt ..

85 Fråga om bidrag som avses i 75 första stycket 2 prövas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

Qi skrotningsförordning SFS 1975:358 25

Auktorisation av bilskrotare meddelas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningen huvudsakligen skall ske. Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

35

Bilskrotare kan efter ansökan erhålla auktorisation, om

1. de tillstånd som kan behövas enligt förordningen (1981z402) om han— del med skrot, plan— och bygglagen (1987z10), naturvårdslagen (1964: 822) eller miljöskyddslagen (1969z387) har meddelats för verksamheten och till denna hörande upplag, byggnad eller annan anläggning,

2. han innehar maskinell anläggning för omvandling av skrotbil till mem tallskrot eller det genom avtal som han ingått med auktoriserad bil—

skrotare som har sådan anläggning eller på annat sätt kan anses säker- ställt att mottagna skrotbilar kommer att slutskrotas,

3. anledning ej finns till antagande att tillstånd enligt förordningen om handel med skrot bör återkallas eller att sökanden åsidosätter vill— kor som gäller för tillstånd enligt plan— och bygglagen, naturvårdsla— gen eller miljöskyddslagen eller att han på annat sätt handlar i strid med vad som åligger honom i fråga om verksamheten enligt gällande lag- stiftning angående bebyggelse, naturvård och miljövård...

95

Auktorisation kan återkallas av länsstyrelsen, om

1. beträffande auktoriserad bilskrotare inträder sådan omständighet att han enligt 35 första stycket 1 eller 2 ej skulle ha varit berättigad att erhålla auktorisation.

2. bilskrotaren i väsentlig mån åsidosätter sina åligganden enligt den— na förordning eller föreskrift som meddelats med stöd av förordningen eller vad som åligger honom i fråga om verksamheten enligt gällande lagstiftning angående bebyggelse, naturvård och miljövård...

Förteckning över bilskrotare 175 ...Trafiksäkerhetsverket ombesörjer att varje länsstyrelse har tillgång till förteckningen och får kännedom om tillägg eller ändringar som gö—

res däri.

225

Bidrag till kommun för åtgärd som avses i 75 första stycket 2 bilskrot— ningslagen (1975:343) utgår endast om åtgärden ingår som ett led i en samlad verksamhet som omfattar hela kommunen. Bidrag kan dock lämnas i annat fall än som avses i första stycket, om kommunens storlek eller annat särskilt skäl föranleder det.

22b5

Frågor om bidrag som avses i 75 första stycket 2 bilskrotningslagen (1975:343) prövas av statens naturvårdsverk. Ansökan om bidrag skall ställas till naturvårdsverket och ges in till länsstyrelsen som med eget yttrande överlämnar ärendet till naturvårdsverket.

Väglag SFS 1971:948

Allmänna bestämmelser 3a5 vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m m tillämpas.

Väghållning 45 Väghållning omfattar byggande av väg och drift av väg.

Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tagas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, natur— vård och fornminnesvård.

9a5 I varje län skall det finnas en länsvägnämnd.

Byggande av väg 105 Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av väg.

115

Fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjutes frågan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

145

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byg— gas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

155 För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väg— anordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i öv- rigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en redovisning av de vän— tade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder el— ler andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar el— ler andra olägenheter från trafiken.

165

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträck- ning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighets- ägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med de naturvårdsmyndigheter som berörs.

185

Arbetsplan fastställes av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vagverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjutes frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

I sådana fall då utställelse underlåtits med stöd av 175 tredje stycket behöver fastställelse inte ske.

Tillfälligt upplåtande av mark m m

385

Behöver väghållare till drift av väg taga sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och kan detta ske utan avsevärd

olägenhet, kan länsstyrelsen på framställning av väghållningsmyndighe— ten föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande.

Ordnings— och säkerhetsföreskrifter 465 Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länssty— relsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för rek- lam, propagande eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

535

Om träd eller buskar intill ett vägområde medför olägenheter för tra— fiksäkerheten, får länsstyrelsen besluta att träden eller buskarna skall avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med beslutet får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som be— hövs. Vägkungörelse SES 1271z954 115 Undantag från bestämmelser för marks bebyggande eller användning som avses i 145 tredje stycket väglagen (1971z948) beslutas av länsstyrel— sen.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen, statens naturvårdsverk och väghållningsmyndigheten om beslutet. Om väghållningsmyndigheten år kom— munal, skall också vägverket underrättas.

145

Innan flerårsplanen för byggande av riksvägar upprättas, skall vägver— ket inhämta förslag från länsstyrelsen om de vägbyggnadsföretag som bör utföras i länet under den tid planen avser. Länsstyrelsen skall också yttra sig över den upprättade planen. Innan länsstyrelsen avger förslag eller yttrande, skall länsstyrelsen höra kommunerna i länet och läns- vägnämnden.

155

Flerårsplaner för byggande av länsvägar upprättas av länsstyrelsen ef— ter samråd med statens naturvårdsverk.

Innan en flerårsplan för byggande av länsvägar upprättas, skall läns— styrelsen ge kommunerna i länet och länsvägnämnden tillfälle att lämna ; förslag om de vägbyggnadsföretag som bör utföras i länet under den tid ? planen avser. Kommunerna i länet, länsvägnämnden och vägverket skall yttra sig över den upprättade planen.

185 Kopia av fastställd flerårsplan för byggande av riksvägar samt under— rattelse om beslut om ändring av sådan plan skall sändas till kommuner—

na i länet samt till länsstyrelsen, länsvägnämnden och statens natur— vårdsverk.

Kopia av fastställd flerårsplan för byggande av länsvägar samt under— rättelse om beslut om ändring av en sådan plan skall sändas till kommu— nerna i länet samt till vägverket, länsvägnämnden och statens natur— vårdsverk.

Länsstyrelsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om beslut om fastställelse av flerårsplan samt om beslut om ändring av en sådan plan.

265. När en arbetsplan upprättas skall särskilt iakttas

5. att vägen erhåller en mjuk och naturlig inpassning i landskapet, 6. att naturföremål eller naturområde av särskilt intresse eller forn- lämning inte i onödan skadas av företaget...

325 Sedan länsstyrelsen behandlat en arbetsplan som skall fastställas, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna planen och inkomna ytt- randen till vägverket.

349

Om en arbetsplan som förordats av länsstyrelsen kan godtas av vägverket och om vägbyggnadsföretaget har tillräcklig aktualitet, fastställer vägverket planen enligt 185 första stycket väglagen (1971 948). I annat fall överlämnas ärendet enligt nämnda bestämmelse till regeringens prövning.

365 Väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty-

relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk skall underrättas om beslut om fastställelse av arbetsplan eller om förlängning enligt 355. övriga myndigheter som yttrat sig skall också underrättas.

435

Underrättelse om beslut enligt 395 första stycket skall lämnas till sö— kanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt länsvägnämnden och väghållningsmyndigheten. Om väghållningsmyndigheten är kommunal, skall vägverket underrättas.

Underrättelse om beslut att förändra enskild väg till allmän skall läm— nas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty- relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk. Därjämte skall övri— ga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas om beslutet. Läns— styrelsen skall föra in meddelande om beslutet i länets författnings— samling.

Underrättelse om andra beslut av vägverket i ärenden om förändring av enskild väg till allmän än som avses i andra stycket skall lämnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt väghållningsmyn— digheten, länsstyrelsen, länsvägnämnden, statens naturvårdsverk och öv- riga myndigheter som yttrat sig i ärendet.

Drift av väg

455. Drift av väg innefattar åtgärder som

å: håller vägen ren, såsom sopning, borttagande av skräp och smuts samt ogräsbekämpning (renhållning), eller ...

Renhållning enligt 265 andra stycket väglagen(1971:948) sker genom sopning, bortförande av orenlighet och nedskräpande föremål, borttagan- de av ogräs samt annan jämförlig åtgärd.

555 Om det i ett tillståndsärende hos länsstyrelsen visar sig att tillstånd behövs både enligt väglagen(1971:948) och naturvårdslagen (1964:822), skall länsstyrelsen pröva ärendet enligt båda lagarna.

V" ' " ls S 1 2:

Lokala trafikföreskrifter m m 1525

Länsstyrelsen underrättar statens räddningsverk om lokala trafikföre- skrifter som avser transport av farligt gods.

Bemyndiganden m m 1595 I nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter.

.. lr ! .. li'l

Föreskrifter enligt Länsstyrelsen 1479 andra stycket om transport av farligt gods

15 Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel statsbidrag till ...

2. kommuner som är väghållare enligt väglagen (1971:948) och till såda— na huvudmän som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik för ...

b) byggande av sådana spåranläggningar för lokal eller regional kollek— tiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov.

75

särskilda bidrag lämnas för ... spåranläggningar för lokal och regional kollektiv persontrafik (byggnadsobjekt) enligt en fastställd fördel— ningsplan.

95 Fördelningsplanen skall upprättas av vägverket efter det att verket in— hämtat förslag från länsstyrelserna angående vilka byggnadsobjekt som bör utföras inom länen under den tid planen avser...

Byggande av spåranlaggningar för kollektiv persontrafik medverkar i ar- betet att minska luftföroreningar från trafiken.

' da " r F 9-

1 kap. Inledande bestämmelser 35 Väghållning omfattar byggande av väg, vägunderhåll och vinterväghåll- ning. Såsom byggande av väg anses förutom anläggning av ny väg även om— läggning och förbättring av väg...

4! Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i öv- rigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas

med minsta intrång och olägenhet för annan.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i andra stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

2 kap. Enskilda vägar i allmänhet

185

Ansökning om förrättning enligt detta kapitel göres skriftligen hos länsstyrelsen...

335. Vid förrättning skall i förekommande fall företagas sådan prövning, som i 15 andra stycket sägs, samt efter omständigheterna tillses: ...huru

väg skall byggas till läge, sträckning, bredd, byggnadssätt och anord— ning i övrigt;

15 Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel statsbidrag till

1. byggande och drift av enskilda vägar.

35 Till byggande av en väg räknas anläggande av en ny väg, omläggning av en väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av en väg.

55

Bidrag lämnas för en sådan väg som inte är av ringa längd och som är ändamålsenlig med hänsyn till övriga vägar, om kostnaderna för vägen är skäliga med hänsyn till nyttan av den. Vidare skall vägen vara ...

4. av väsentlig betydelse som utfartsväg eller genomfartsväg för det ; rörliga friluftslivet... !

19! Frågor om bidrag skall prövas av länsstyrelsen...

205 Bidrag skall betalas ut av statens vägverk.

Ansökan om koncession 15 Ansökan om koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall innehålla uppgift om ..

4. markanvandning och planförhållanden i berörda områden,

5. den inverkan på allmänna och enskilda intressen som den tillämnade verksamheten kan bedömas få samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt...

65

statens energiverk skall se till att koncessionsärende tillförs den ut- redning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämnade verksam- hetens art och omfattning. Yttrande skall alltid inhämtas från kommu— nen, länsstyrelsen och koncesssionsnämnden för miljöskydd.

Elférgrdning SFS 19QZ;51&

Linjekoncession 25

Ansökan om linjekoncession skall vara skriftlig och innehålla följande uppgifter ...

2. Alternativa ledningssträckningar som sökanden undersökt samt resul- tatet av de samråd som föregått ansökningen...

35 Till ansökningshandlingar som avses i 25 skall fogas

2. En avfattning på karta över ledningens föreslagna sträckning och be— skrivning av den mark som behöver tas i anspråk för ledningen...

Handläggning för koncessionsärenden

, 59

Om en ansökan inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från

1. länsstyrelsen i det län som berörs av anläggningen,

! 2. kommuner som berörs av anläggningen,

; 3. fastighetsägare eller innehavare av fastigheter som ledningarna dras ?

över eller av fastigheter som på annat sätt behövs för anläggningen, 4. andra sakägare än som anges under 3.

, 25 * Med kalkning avses i förordningen sådan spridning av kalk eller annat amne, kalkfallning eller annan åtgärd som kan motverka försurning av sjöar och vattendrag.

55 Vid prövningen av frågor om bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets

betydelse från natur- och miljövårdssynpunkt, för fisket eller för vat- tenförsörjningen.

75 Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. Om kalkningen har till huvud— syfte att främja fisket får länsstyrelsen, efter hörande av fiskeristy— relsen, överlämna frågan till fiskenämnden.

Anser prövningsmyndigheten att bidrag bör lämnas med mer än 85 procent av kostnaderna, skall ärendet avgöras av regeringen.

8!

I ärenden om bidrag skall yttranden inhämtas från fiskenämnden och kom- munen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Prövningsmyndigheten skall med eget yttrande till regeringen överlämna de ärenden som enligt 75 skall avgöras av regeringen.

"l ar n d ör h" a h lter

aktiyitgt SES 1956:629 15 Med anledning av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen får er— sättning av statsmedel lämnas enligt denna förordning för älgar fallda

under tiden den 1 september 1986 — den 30 juni 1987.

35

Frågor om ersättning prövas av länsstyrelsen.

ta å nd v öl' ef e te ' rn b 01 c a 5 9 6:1 24

25 Ersättning får lämnas till företag som vidareförädlar eller bedriver yrkesmässig handel med produkter av ren, bär, svamp, fisk eller vilt.

3! Ersättning lämnas endast om företaget påvisar att merkostnaderna och förlusterna har ett direkt och påtagligt samband med Tjernobylolyckan.

65 Frågor om ersättning till företag i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län prövas av länsstyrelsen i respektive län. Ersättning till företag i övriga län prövas av statens industriverk.

Vid prövning av ärende som rör renslakteri skall länsstyrelsen samråda med lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd. Länsstyrelsen bör i övrigt samråda med de regionala eller centrala organ som är berörda med hänsyn till företagets näringsgrenstillhörighet.

Länsstyrelsens eller industriverkets beslut får inte överklagas.

m nal e e k FS 1964:63

Beredakapaplaner avser även andra katastrofsituationer än krig.

65

...Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller an— svarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas ef— ter krigsskador.

Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och landstingskommun skyldi- ga att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten och elektricitetsför— sörjningen samt de särskilda anordningar eller förberedelser för vat- tenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanordningar som är avsedda ute— slutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten gäller dock 405 1 mom. b) civilförsvarslagen (1960:74)...

145

Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av denna lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl förberedelsear— betet som själva verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.

Utan beredskapstillstånd äger länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommun och lands- tingskommun föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och in- riktning. Lag om kommunal energiplanering SFS 1277:439 13 Kommun skall i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.

35 Den som bedriver verksamhet i vilken användes större mängd energi eller den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar energi skall på be— gäran lämna kommun de uppgifter som behövs för planeringen...

45. Fullgöres ej uppgiftsskyldighet enligt 35, får länsstyrelsen vid vite

kalla den uppgiftsskyldige till överläggning med kommunen, om denna be— gär det.

MILJD— OCH ENERGIDEFHRTEMENTET

3.1-ME.1 STATENS NATURVÄRDSVERK

INSTRUKTION SFS 1967:444

2

Värket är central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, däri inbegripet vattenvärd, luftvård och renhållning utomhus, samt om rör- ligt friluftsliv, jakt och viltvård, allt i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan statlig myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör ärenden enligt miljöskyddslagen (1969z387), i den mån dessa ej an— kommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighet. Ver- ket har, i den utsträckning som följer av särskilda föreskrifter, till— syn över efterlevnaden av lagen (1985:426) om kemiska produkter och i anslutning därtill meddelade föreskrifter.

Verket har vidare till uppgift att leda och främja företrädesvis målin— riktad naturvårdsforskning och undersökningsverksamhet inom naturvårds— området.

3!

Det åligger verket särskilt att arbeta för att verksamheten inom verkets förvaltningsområde ordnas och utvecklas ändamålsenligt från kulturella och vetenskapliga synpunkter samt med hänsyn till behovet av områden för rekreation och friluftsliv,

biträda koncessionsnämnden för miljöskydd med undersökningar och fält— arbeten i miljöskyddsärenden,

utnyttja resultaten av naturvårdsforskningen samt annan forskning och undersökningsverksamhet inom verkets förvaltningsområde,

bevaka miljövårdsintresset vid tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan— och bygglagen och lagen om hushållning med naturresurser m m,

genom inventering och planering verka för att täktverksamhet får lämp— lig lokalisering och utformning,

verka för att andra arbetsföretag planlägges och utföres med beaktande av deras inverkan på miljön,

åölja kulturlandskapets utveckling och verka för att stränderna skyd— as,

leda arbetet med att planmässigt inventera och välja ut områden som bör avsattas särskilt,

upprätta översiktliga planer för vattenhushållning och samordna åtgär— der for vattenförsörjning och avlopp,

leda arbetet med planeringen av åtgärder för det rörliga friluftslivet,

utarbeta allmänna råd i fråga om åtgärder inom verkets förvaltningsom- råde,

biträda länsstyrelserna i ärenden inom verkets förvaltningsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

1. MILJÖSKYDD

il'" k 5 & PS 1 69:387

15 Denna lag är tillämplig på

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområ— de eller av grundvatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.

Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på störning i radiomottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller beträffande elektriska och magne- tiska verkningar av en elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmel—

1 ser gäller.

åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kal— las miljöfarlig verksamhet.

25 ! Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads— och naturvårdslagstiftning el- ler i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gräns- älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

; Har regeringen enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturre- 1 surser m m prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åt— , gärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan i om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sär- skilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast

1 avfall.

Tillåtlighetsregler 45

För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

55

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångs— punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verk- samheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer ifråga.

175 Regeringen får föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden. Vad som sägs i 145 andra stycket 3 skall dock tillämpas endast om det behövs för utredningen i ärendet.

Tillståndsbeslut

235

Asidosätter någon villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

245

Har tio år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligt, om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om användningen av ny process- eller reningsteknik i verksamheten skulle medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt.

Om särskilda skäl föreligger, får nämnden efter utgången av den tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att släppa ut avloppsvat- ten i ett visst vattenområde.

255 Uppkommer genom miljöfarlig verksamhet betydande olägenhet som icke forutsågs nar tillstånd lämnades, kan koncessionsnämnden meddela före- äkrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framti— : en. ,

265

Fråga som avses i 23—255 prövas efter framställning av statens natur- vårdsverk.

Tillsyn 385

Statens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar tillsynen av miljö- farlig verksamhet.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hän— seenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av denna lag beivras.

395

Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhet, får myndigheten meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheten.

39a5 En tillsynsmyndighet skall, om det behövs, med stöd av 435 andra stycket meddela föreläggande om undersökning och kontroll av miljöfar- lig verksamhet och dess verkningar enligt ett särskilt kontrollprogram.

405. Om tillstånd inte har givits enligt denna lag, får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som

behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas. I brådskande fall eller när det i övrigt finns särskilda skäl får föreläggandet ges ome- delbart och i andra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

415 Har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger koncessionsnämnden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfar- lig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller meddela fö— reskrift om försiktighetsmått. Vid prövningen äger 14 och 165å motsva- rande tillämpning.

41a5

Om någon underlåter att iaktta vad som har angivits i ett föreläggande enligt 405 första stycket eller åsidosätter villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut eller bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 405 andra stycket eller 415, får en tillsynsmyn— dighet förordna om rättelse på hans bekostnad. Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande enligt 405 första stycket, får ett sådant förordnande ges utan att föreläggande har meddelats, om en tillsynsmyn— dighet med hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att rättelse bör ske utan dröjsmål.

435. Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig, är in- nehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga

upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet får förelägga inne- havaren att lämna sådana upplysningar.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befa— ras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar. Tillsynsmyndighet kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersök— ning skall utföras av annan än den som utöver verksamheten och utse nå— gon att göra undersökningen.

44a5 Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö— och hälsoskyddsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gäl- la även miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Miljöskyddsavgift 525

En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall utgå, om en föreskrift som avses i 455 första stycket 1—3 har överträtts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar.

535 Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträdelse skedde.

545 Miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning om storleken av de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med svårighet läggas fram, uppskattas fördelarna till ett skäligt belopp.

555 Miljöskyddsavgiften får sättas under vad som följer av 545 eller efter- ges, om särskilda omständigheter föreligger.

565

Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på talan av statens naturvårdsverk. Talan väcks genom ansökan. Om koncessionsnämn— den gäller vid prövningen bestämmelserna i 11 och 1555. Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppkommer den lindrigaste meningen gäl— ]a.

Miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökningen inte har delgivits den som anspråket riktasumot inom tio år från det de i 525 angivna förut- sattningarna for påforandet intratt.

Eörordning om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt mil'"sk dds a n 1 69:387 SFS 1 87: 46

15

Denna förordning gäller sådan verksamhet som omfattas av lagen (1987: 444) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljö— skyddslagen (1969z387).

25. För miljö— och hälsoskyddsnämndens handläggning av tillståndsfrågor

gäller vad som i miljöskyddsförordningen (1981:574) sägs om länsstyrel- sen. Meddelanden om inkomna ansökningar samt beslut 1 tillståndsarenden skall sändas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

35

Vad som i förordningen (1984:380) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (1969z387) föreskrivs om prövningsavgift till länsstyrelsen gäller i fråga om tillståndsprövning av miljö— och hälso— skyddsnämnden.

SFS 1987:646 gäller t o |1998—12-31.

sförordnin SF : 74

Inledande bestämmelse

15

Denna förordning gäller sådan miljöfarlig verksamhet som omfattas av miljöskyddslagen (1969 387).

Förfarandet 95 En tillståndsmyndighet avgör självmant om en inkommen ansökan eller framställning skall tas upp till prövning av myndigheten eller om ären- det i stället skall lämnas över till den andra tillståndsmyndigheten för prövning. Ett sådant avgörande kan inte överklagas.

Innan länsstyrelsen tar ställning till om en ansökan eller en fram— ställning skall lämnas över till koncessionsnämnden, skall samråd ske med statens naturvårdsverk.

115 Ett exemplar av handlingarna i ett ärende och av kungörelsen skall ge— nast sändas till det ställe där handlingarna skall hållas tillgängliga.

Koncessionsnämnden skall genast sända meddelanden om ansökningar enligt miljöskyddslagen (1969z387) till statens naturvårdsverk, länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden och om framställningar enligt 26 el— ler 415 lagen till länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden. I de fall länsstyrelsen är tillståndsmyndighet sänds meddelanden till na— turvårdsverket och miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Anmälningsskyldighet 175 Anmälan enligt 165 skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och miljöeffekter. Anmälningshandlingarna skall ges in i tre exemplar. Länsstyrelsen skall genast sända ett

exemplar av handlingarna till statens naturvårdsverk och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Samråd med statens naturvårdsverk

185

Samråd med statens naturvårdsverk skall äga rum, innan länsstyrelsen eller miljö— och hälsoskyddsnämnden avgör frågor om förelägganden en— ligt 405 miljöskyddslagen (1969 387) eller vidtar åtgärder för att be— ivra sådana överträdelser som avses i 455 lagen. Samråd med naturvårds—

verket skall också ske, innan handräckning enligt 475 tredje stycket nämnda lag begärs, om det kan befaras att kostnaden för handräckningen inte kan tas ut av den försumlige. Vad som sagts nu gäller inte, om sa— ken är så brådskande att samråd ej hinner ske.

195

Statens naturvårdsverk skal] av övriga tillsynsmyndigheter underrättas om förhållanden som kan föranleda tillämpning av 23—25, 41 eller 525 miljöskyddslagen (1969:387).

Miljöskyddsavgift 205

När statens naturvårdsverk utreder frågor om påförande av miljöskydds— avgift enligt miljöskyddslagen (1969:387), skall verket, om förunder— sökning enligt 23 kap. rättegångsbalken samtidigt pågår rörande den aktuella överträdelsen, samråda med undersökningsledaren. Om det är lämpligt bör naturvårdsverket samordna sitt utredningsarbete med förun— dersökningen.

Det åligger övriga tillsynsmyndigheter att bistå naturvårdsverket vid utredning av frågor om påförande av miljöskyddsavgift.

Särskilda bestämmelser 215 Statens naturvårdsverk skall föra register över ansökningar, anmäl— ningar, beslut och andra åtgärder i fråga om miljöfarlig verksamhet.

225

När fastighetsdomstolen har upptagit en talan enligt miljöskyddslagen (1969z387) till prövning, skall domstolen genast underrätta statens na— turvårdsverk. Så snart naturvårdsverket har mottagit sådan underrättel— se, skall verket meddela domstolen vad registret innehåller rörande den inrättning eller det företag som talan avser.

Fastighetsdomstolen skall också underrätta naturvårdsverket om dom el— ler beslut som domstolen meddelar med anledning av talan som avses i första stycket. Om ny anteckning rörande samma inrättning eller företag införs i registret sedan naturvårdsverket lämnat sådant meddelande som avses i första stycket men innan verket har mottagit underrättelse om fastighetsdomstolens dom eller beslut i målet, skall verket genast läm— na domstolen besked om anteckningen.

245 Allmänna råd och upplysningar om tillämpningen av denna förordning med— delas av statens naturvårdsverk.

Förordning om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddsla— gen (1969:287) SFS 1984:380

15

Kostnader som koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelserna har för prövning eller tillsyn enligt miljöskydds— lagen (1969 387) skall täckas genom avgifter till staten. Har tillsynen överlåtits åt miljö— och hälsoskyddsnämnden i en kommun, skall kostna— der för tillsynen täckas genom avgifter till kommunen.

Avgifterna skall betalas av den vars verksamhet är föremål för prövning eller tillsyn.

135 Beslut om tillsynsavgift meddelas av den myndighet som utövar tillsynen enligt miljöskyddlagen (1969:387).

155

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sta— tens naturvårdsverk.

Lag om svavelhaltigt bränsle SFS 1976:1054 15 För att motverka utsläpp i luften av svavelföreningar får regeringen i fråga om fossilt bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och som är påkal— lade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att med- dela föreskrifter som avses i första stycket.

25 Har regeringen eller förvaltningsmyndighet medgivit undantag från be— stämmelse som med stöd av 15 har meddelats om den högsta mängd svavel— föreningar som får släppas ut i luften, får särskild avgift tagas ut med belopp som fastställes av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

35

Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får fö— reskriva att den som driver handel med eller importerar fossilt bränsle skall lämna uppgift om svavelhalten i bränslet.

45

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde— lade föreskrifter utövas av förvaltningsmyndighet som regeringen be— stämmer.

Förordning om svayelhaltigt bränsle SFS 1276z1955 35 Om särskilda skäl föreligger, får statens naturvårdsverk meddela före— skrifter om avsteg från bestämmelserna i 1 eller 25 eller länsstyrelsen för särskilt fall medge undantag från nämnda bestämmelser.

65 Statens naturvårdsvserk får meddela närmare föreskrifter för tillämp— ningen av bestämmelserna i 55. Naturvårdsverket får också meddela före— skrifter om avsteg från eller för särskilt fall medge undantag från nämnda bestämmelser, om särskilda skäl föreligger.

75 ... Statens naturvårdsverk får meddela ytterligare föreskrifter om upp— giftsskyldighet enligt 35 lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle.

85 Medges undantag för särskilt fall enligt 3 eller 65 denna förordning, skall en sådan avgift som avses i 25 lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle tas ut. Avgiften tas ut enligt en taxa som fastställs av sta— tens naturvårdsverk efter samråd med riksrevisionsverket och statens pris— och kartellnämnd.

95

Statens naturvårdsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. Miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen.

Förordning gm miljöfarligt avfgll SFS 19Q5zå41

25 Denna förordning tillämpas på fast eller flytande avfall av följande slag:

1. oljeavfall,

2. lösningsmedelsavfall,

3. färg— eller lackavfall,

4. limavfall,

5. starkt surt eller starkt alkaliskt avfall,

6. avfall som innehåller kadmium,

7. avfall som innehåller kvicksilver,

8. avfall som innehåller antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, ko— bolt, koppar, krom, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin eller zink,

9. avfall som innehåller cyanid, 10. avfall som innehåller PCB, 11. bekämpningsmedelsavfall, 12. laboratorieavfall.

I fråga om miljöfarliga batterier finns särskilda bestämmelser i för— ordningen (1986:1236) om miljöfarliga batterier.

35 Om det är påkallat från hälso— eller miljöskyddssynpunkt får statens naturvårdsverk föreskriva att denna förordning skall tillämpas också på

annat kemiskt avfall än sådant som avses i 25.

55

Statens naturvårdsverk får förordna om avsteg från föreskrifterna i 25 och i särskilt fall medge att förordningen inte skall tillämpas på vis- sa miljöfarligt avfall, om det kan ske utan olägenhet från hälso— eller miljöskyddssynpunkt.

65 Den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkom— mer är skyldig att på sätt och till myndighet som statens naturvårds— verk föreskriver lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering.

155

Ansökan om tillstånd enligt 125 2 skall vara skriftlig och innehålla uppgift om

1. art och mängd av det miljöfarliga avfall som sökanden avser att be— handla,

2. varifrån avfallet kommer,

3. var och på vilket sätt avfallet skall behandlas,

4. övriga förhållanden av betydelse för bedömningen av verksamhetens beskaffenhet och omfattning.

Ansökan skall ställas till regeringen och ges in till statens natur" vårdsverk som skall inhämta länsstyrelsens yttrande över ansökningen och med eget yttrande överlämna den till regeringen.

Har tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen skall äga rum, skall beslutet om till— stånd fogas vid ansökningen.

195

Miljöfarligt avfall får utföras ur riket endast av

1. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB),

2. den som har särskilt tillstånd, Statens naturvårdsverk skall i den ordning som verket bestämmer under— rättas om utförsel av miljöfarligt avfall.

205

Frågor om tillstånd enligt 195 första stycket 2 prövas av statens na— turvårdsverk .

Statens naturvårdsverk skall underrätta miljö— och hälsoskyddsnämnden om beslut varigenom fråga om tillstånd har avgjorts.

215 Miljöfarligt avfall får införas till riket endast av den som erhållit särskilt tillstånd av statens naturvårdsverk ...

225

! Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985 835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord- ning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om ke- , miska produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse ; statens naturvårdsverk.

Föror nin om b'dr

% 1 5 ? Bidrag ur bränslemiljöfonden lämnas enligt denna förordning i mån av . tillgång på medel för åtgärder för att minska utsläppen av svavel- och * kväveoxider vid förbränning av kol eller torv eller för att minska mil— jöpåverkan vid förbränning av avfall. l

1 35 1 Bidrag får lämnas för investeringar i anordningar för rökgasrening som 1 avses att utnyttjas för att minska utsläppen av svavel— och kväveoxider

* vid förbränning av kol eller torv eller för att minska miljöpåverkan , vid förbränning av avfall.

Bidraget lämnas med högst 75 procent av investeringskostnaden Bidragets storlek bestäms med hänsyn till åtgärdens betydelse i förhållande till syftet med stödet och med beaktande av andra allmänna intressen.

För investeringar i anordningar för rökgasrening i samband med konver— tering eller i redan befintliga anläggningar lämnas stöd med lägre bi- drag. 1

45 Bidrag får lämnas för investeringar i andra anordningar än sådana som avses i 35 för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid för—

bränning av kol eller torv eller för att minska miljöpåverkan vid för— bränning av avfall.

55 Bidrag får lämnas till omfattande utrednings- och utvecklingsarbete rö— rande åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar Vid förbranning

av fasta bränslen och avfall.

Bidraget lämnas med högst 75 procent av godkända kostnader.

105 Frågan om bidrag prövas av statens energiverk. Samråd skall ske med statens naturvårdsverk.

Beslut som innebär att bidrag medges med ett belopp som överstiger 10 000 000 kronor, skall underställas regeringen för godkännande.

Förordning om bidrag till vissa energiinvesteringar SFS 1985 631 15 För att främja sådana investeringar inom energiområdet som underlättar avvecklingen av kärnkraften får bidrag lämnas enligt denna förordning i mån av tillgång på medel.

65 Beslut om bidrag skall förenas med de villkor som behövs för att till— godose syftet med bidraget. Vid beslut om bidrag skall hänsyn också tas till investeringens betydelse från miljösynpunkt.

Bidrag får inte lämnas om för samma ändamål tas i anspråk bidrag eller utfästelse om bidrag enligt förordningen (1983:1107) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m m.

95 Statens energiverk skall vid beredningen av bidragsärenden samråda med statens naturvårdsverk.

a om åt "r er mot vattenförore in från r SFS 1980: 24

1 kap. Inledande bestämmelser

15

I denna lag finns bestämmelser om förbud mot vattenföroreningar från fartyg, mottagning av skadliga ämnen från fartyg, fartygs konstruktion samt tillsyn och andra åtgärder för att förebygga eller begränsa vat— tenföroreningar från fartyg.

25 I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning Betydelse

skadligt ämne Olja och andra ämnen som, om de kommer ut i havet eller något annat vattenområde, kan in— nebära risker för människors hälsa, vara skad— liga för den marina faunan eller floran, skada skönhets— eller rekreationsvärden eller störa annat rättmätigt utnyttjande av havet eller andra vattenområden.

el

Varje utsläpp i havet eller andra vattenområ- den, såsom utströmning, kvittblivning, spill, läckage, utpumpning, utspridning eller uttöm— ning

35 * Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif—

ter om vad som vid tillämpningen av lagen förstås med olja, andra skad- 1 liga flytande kemikalier som transporteras i bulk än olja, skadliga äm— i nen i övrigt samt oljetankfartyg.

7 kap. särskilda åtgärder mot vattenförorening 35 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif— ter om skyldighet

1. att rapportera vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar,

2. att lämna sådana uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs för att förebygga eller bekämpa vattenföroreningar.

Hela förordningen avser miljötkydd. Sjöfartsverket utfärdar föreekrif- ter. meddelar tillstånd sant utövar tillsyn.

1 kap. Inledande bestämmelser

25

Föreskrifter som avses i 1 kap 35 lagen (1980:424) om åtgärder mot vat— tenförorening från fartyg meddelas av sjöfartsverket.

sjöfartsverket meddelar också föreskrifter om vad som vid tillämpningen av denna förordning förstås med rent barlastvatten, rent länsvatten och kemikalietankfartyg.

9 kap. Övrigt 35 Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med

1. statens naturvårdsverk, i fråga om &) föreskrifter som meddelas med stöd av 1 kap. 25, 2 kap., 3 kap. 25 andra stycket, 75, 85 eller 115 första stycket, 4 kap. 1 eller 85, b) medgivande som lämnas med stöd av 3 kap. 15.

c) undantag som föreskrivs med stöd av 9 kap. 15, dock ej såvitt avser undantag från bestämmelserna i 5 kap. 1 eller 25....

3. statens naturvårdsverk och generaltullstyrelsen samt, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet, chefen för marinen, ifråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 7 kap. 1 5.

4. överbefälhavaren, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hyd— rologiska institut, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och gene— raltullstyrelsen, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 35 1 lagen

(1980 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 25.

'n u " e 5 1 71 1156

15 Statens naturvårdsverk medger undantag enligt 35 första stycket lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten efter samråd med fiskeristyrelsen. Sådant medgivande skall avse visst slag och viss mängd av avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen.

25 Naturvårdsverket meddelar föreskrifter angående ansökan om medgivande till dumpning.

35

Naturvårdsverket utövar i samråd med generaltullstyrelsen den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1971:1154) om förbud mot dump- ning av avfall i vatten och med stöd av lagen meddelade villkor och fö— reskrifter. Länsstyrelsen utövar i samverkan med lokal tullmyndighet fortlöpande tillsyn inom länet.

4! Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen (1971:1154) om för— bud mot dumpning av avfall i vatten meddelas av naturvårdsverket efter

samråd med generaltullstyrelsen.

2. HÄLSOSKYDD ' 5 d 5 S 2:10 0

Miljö— och hälsoskyddsnämnd 45

I varje kommun skall det finnas en miljö— och hälsoskyddsnämnd. Nämnden skall, utöver vad som följer av 165, särskilt

1. uppmärksamt följa utvecklingen inom kommunen i miljö- och hälso— skyddshänseende och därvid utarbeta de förslag som är påkallade sant medverka i planering där miljö— och hälsoskyddsfrågor berörs,

2. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vars verksam— het berör miljö- och hälsoskyddsområdet,

Bestämmelser till skydd mot sanitär olägenhet

75

Avloppsvatten skall avledas, renas eller på annat sätt tas om hand så att sådan olägenhet inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.

85 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela be—

stämmelser om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och strandbad som ar upplåtna for allmanheten eller som annars utnyttjas av många manni— skor. Detsamma gäller om kontrollen av sådant vatten.

Tillsyn 155 Miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom var— je kommun över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser meddelade med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk enligt regeringens bestämmande.

Försvarets sjukvårdsstyrelse utövar tillsynen inom försvarsmakten.

I sin tillsyn enligt denna lag har länsstyrelsen och försvarets sjuk— vårdsstyrelse samma befogenhet som miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Hälsoskyddsförordning SFS 1983:616

Central tillsyn 175 Den centrala tillsynen enligt 155 hälsoskyddslagen (1982:1080) skall fördelas mellan socialstyrelsen och statens naturvårdsverk på det sätt som framgår av nedan angivna uppställning,

1 Socialstyrelsen: . bostäder

. lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande,

_ samlingslokaler,

. hotell, pensionat och liknande lokaler, . lokaler för hygienisk behandling, . lokaler för hantverk och annan industriell verksamhet, luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avloppsvat— ten och avfall, i den mån dessa förekommer inom byggnad,

8. ohyra,

9. övriga i denna paragraf ej särskilt nämnda frågor.

xIGNUl-hwix)-—N&l

B. Statens naturvårdsverk:

1. luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avloppsvat- ten och avfall, i de fall tillsynen inte ankommer på socialstyrelsen enligt 7 ovan,

2. spridning och annan hantering av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet,

3. idrottsanläggningar, badanläggningar, strandbad och liknande anlägg— ningar,

4. vattentäkter.

De centrala tillsynsmyndigheterna skall samarbeta i tillsynsarbetet.

Renhållningslag SFS 1279;525

Allmän aktsamhetsregel 35 Avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från hälsoskydds— och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på sådant sätt att olägenhet inte uppstår.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om avfallshanteringen. Rege— ringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela så- dana föreskrifter.

Bortforsling 45

Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att till— godose såväl hälsoskydds— och miljövårdskrav som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas

45

PCB—produkter av följande slag får inte saluhållas, överlåtas eller användas yrkesmässigt utan tillstånd, nämligen

1. målarfärg, tryckfärg, tätnings- eller förseglingsmassa,

2. hydraulolja, smörjolja, skärolja,

3. värmeöverföringsmedium,

4. separat kondensator med en effekt av två kilovoltampere eller lägre.

55 Frågor om tillstånd enligt 2—4 55 prövas av statens naturvårdsverk.

65

Statens naturvårdsverk kan förordna att 45 skall tillämpas i fråga om annat slag av PCB—produkt än som avses i 3 eller 45, om produkten har hög halt av PCB eller stor användning.

75

Förpackning eller annat emballage till PCB eller PCB—produkt som avses i 2—455 skall vara tydligt märkt med uppgift om dess innehåll av PCB. Detsamma gäller sådan PCB—produkt, om den inte är förpackad eller på annat sätt emballerad.

Statens naturvårdsverk får medge undantag från märkningsskyldigheten enligt första stycket.

85

Bestämmelserna i 26-2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord— ning.Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om kemis- ka produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse sta— tens naturvårdsverk.

0 ' 51 138

15

I fråga om bensin som är avsedd för motordrift (motorbensin) gäller ut— över förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i den— na förordning ....

25 Motorbensin skall anses blyfri om dess innehåll av blyföreningar, be—

räknat som bly, inte överstiger 0,013 gram per liter bensin vid 15' Celsius.

35 Motorbensin, som inte är blyfri eller som innehåller mer än 5,0 volym— procent bensen vid 15' Celsius, får inte tillverkas, importeras eller overlåtas yrkesmässigt för bruk inom landet.

45 Kemiska produkter som innehåller fosfor eller annat ämne som kan ned— satta funktionen hos anordningar för begränsning av utsläpp i luften av

av aser och andra ämnen från mot ' " ' tiil blyfri bensin. orfordon får inte anvandas som tillsats

55 Tankställen för motorfordon och andra distributionssystem för motorben—

sin skall vara så anordnade, att motorbensin som överlåts som blyfri inte innehåller mer bly än vad som anges i 25.

Statens naturvårdsverk får meddela närmare föreskrifter beträffande frågor som avses i första stycket.

65 Statens naturvårdsverk får meddela föreskrifter om avsteg eller för det särskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i 3—5 55.

Medges undantag, får en sådan avgift som avses i 195 lagen (1985:426)

1 om kemiska produkter tas ut. Avgiften tas ut enligt taxa som fastställs = av naturvårdsverket efter samrå med riksrev1sronsverket och statens

pris— och kartellnämnd.

Kan avgiftens storlek inte beräknas på ett tillförlitligt sätt i sam— band med att undantag medges, får preliminär avgift tas ut. Sådan av— gift skall avräknas mot den avgift som slutligt fastställs.

75 Frågor om avgift prövas av statens naturvårdsverk. Beslut om avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.

85 Har motorbensin överlåtits yrkesmässigt i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter och kan det antas att bensinen genom att påverka utsläppsbegränsande anordningar hos mo— torfordon medför risk för skada på människor eller i miljön, får sta— tens naturvårdsverk informera tillverkare, importörer och ägare av mo— torfordon om förhållandet. I den utsträckning det är lämpligt kan na- turvårdsverket överlämna åt näringsidkare som tillverkat, importerat

eller yrkesmässigt överlåtit bensinen att själv svara för informatio- nen.

Naturvårdsverkets kostnader för informationsåtgärder enligt första stycket skall ersättas av näringsidkaren.

95

Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord— ning.Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om kemis— ka produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse sta— tens naturvårdsverk.

115 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning med— delas av statens naturvårdsverk.

Förordning om kadmium SFS 1285:839

15 I fråga om kadmiumämnen gäller utöver förordningen (1985:835) om kemis— ka produkter bestämmelserna i denna förordning.

Med kadmiumämne avses i denna förordning metallen kadmium eller en ke— misk förening vari metallen ingår.

25

Kadmiumämne får inte användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne.

11a5 Om det finns särskilda skäl, får statens naturvårdsverk besluta att av— gift skall nedsättas eller efterges.

125 Beslut om betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. Statens

naturvårdsverk får förordna att ett sådant beslut skall gälla omedel— bart även om det överklagas.

Tillsyn, ansvar och överklagande 135 Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter gäller i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om kemiska produk— ter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens na— turvårdsverk.

165 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning med— delas av statens naturvårdsverk.

3. NATURVÅRD

uaturyårdslag 555 1965;822 15 Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka ska- dan.

25

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet. Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket.

35 Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7—1155, 135, 185 första, andra och fjärde styckena, 18c5, 195 samt 205 andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

3a5

Om skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar finnas bestämmelser i miljöskyddslagen d. 29 maj 1969 (nr 387)

4! I syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan sta— ten tillhörig mark avsättas till nationalpark.

55 Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar regeringen el— ler den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalparken eller annars vistas där och beträffande ord— ningen i övrigt inom området, som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.

105 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom naturreservat som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet.

145. Är fara att växtart försvinner eller utsättes för plundring, äger rege— ringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom

landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att djurart försvinner, äger regeringen eller myndighet som re— geringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stadgas.

Behövs utöver fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djurlivet inom visst område, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom områ- det.

155. För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och fri— luftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. strand—

skyddet omfattar land, och vattenområdet intill 100 meter från strand- linjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högst intill 300 me- ter från strandlinjen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en de— taljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

185 Djur av följande slag får ej planteras ut eller på annat sätt sättas ut i frihet nämligen björn, lo, varg, järv, bäver, vildsvin, kronhjort, dovhjort, vildkanin, mink och bisamråtta samt däggdjur eller fågel av viltslag (art eller ras) som icke bevisligen tillhörde landets viltbe—

stånd vid utgången av år 1963.

Den som innehar djur som avses i första stycket skall hålla det in- stängt på betryggande sätt eller på annat sätt tillse att det ej kommer löst.

Statens naturvårdsverk får medge undantag från första stycket. Till— stånd att sätta ut djur som har fötts i eller längre tid hållits i fångenskap får ej beviljas utan att samråd har skett med lantbrukssty— relsen.

195 Statens naturvårdsverk får meddela föreskrifter om hur minkfarm eller liknande anläggning skall vara inhägnad samt om kontroll över efterlev—

naden av sådana föreskrifter.

205 ...När föreskrift enligt 16c5 tredje stycket naturvårdslagen meddelas,

skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. En avskrift av beslutet skall snarast möjligt sändas till statens naturvårdsverk, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

275 När undantag medges enligt 165 tredje stycket naturvårdslagen (1964: 822) eller tillstånd lämnas enligt 18, 22 eller 24a5 samma lag, skall avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till statens naturvårds- verk, vägförvaltningen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommunen. När undantag eller tillstånd enligt nämnda paragrafer vägras, skall av— skrift av beslutet snarast möjligt sändas till naturvårdsverket. När tillstånd lämnas eller vägras enligt 18c5 naturvårdslagen, skall av— skrift av beslutet snarast möjligt sändas till naturvårdsverket, lant— bruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

När beslut meddelas i ärende om föreläggande enligt 175, 205 andra stycket, 225 andra stycket, 245 eller 395 första stycket eller om hand— räckning enligt 395 första stycket naturvårdslagen, skall avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till naturvårdsverket.

27a5

Den som utöver täktverksamhet för vilken tillstånd krävs enligt 185 na- turvårdslagen (1964z822) skall årligen till länsstyrelsen lämna uppgif— ter om produktionen av sten, grus, sand, morän och torv enligt före— skrifter som meddelas av statens naturvårdsverk. Samma uppgiftsskyldig— het åligger den som driver en stenkrossrörelse som inte ligger i an— slutning till en täkt ...

27b5

Innan en kommun gör framställning om överlåtelse av tillsynsansvar till en kommunal namnd enligt 18b5 naturvårdslagen (1964:822) bör samråd ske med länsstyrelsen.

När länsstyrelsen prövar frågor om överlåtelse av tillsynsansvar, skall länsstyrelsen särskilt beakta att uppdelningen av tillsynen mellan. länsstyrelsen och den kommunala nämnden sker på ett sätt som lamplig från naturvårdssynpunkt och med hänsyn till de lokala förhållandena. Stor vikt skall därvid fästas vid kommunens önskemål.

Beslut om överlåtelse av tillsynsansvar skall sändas till statens na— turvårdsverk.

285

Innan länsstyrelsen i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättnings— eller inlösensskyldighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller annan ekonomisk förpliktelse för staten eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk...

305 Föres vid domstol talan om ersättning eller inlösen enligt naturvårds— lagen (1964 822), företrädes staten av kammarkollegiet. I frågor av vikt med hänsyn till naturvårdsintresset skall kammarkollegiet samråda med statens naturvårdsverk.

355

Länsstyrelsen skall föra ett register över beslut i naturvårdsärenden och andra förhållanden på naturvårdens område (naturvårdsregister) en- ligt föreskrifter som meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd. Naturvårdsverket skall föra ett sammanfattande riksregister.

Författninggr gl nationalggrkgr

Om avsättande av. gränsjusteringsr av och bestämmelser om nationalpar- ker finns ett stort antal författningar (SFS 1910:30. 1910:136. 1911:

35. 1913:146. 1918:831. 1919:561. 1920:577, 1926:15. 1928:24. 1931:404, 1941:846. 1942:581. 1950:650—-674. 1963:619, 1963:620, 1963:677. 1953:

578). Bestämmelser om senare avsatta nationalparker finns i naturvärde- verkets författningssamling.

Sko 5 r 1 s 1 79: 9 15 Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkes—producerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till natur— vårdens och andra allmänna intressen.

Naturvårdshänsyn 215

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela före— skrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, be— ståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvänding avsevärt försvåras.

k v r s öro n' 5 79-791

135 . Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från skyldighe— ten att avverka slutavverkningsbar skog som inte har uppnått viss ålder eller som är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt. Föreskrif— ter som avser naturvården meddelas efter samråd med statens naturvårds— verk.

185 skogsmarkens ägare skall enligt de föreskrifter som efter samråd med statens naturvårdsverk meddelas av skogsstyrelsen till skogsvårdssty— relsen anmäla

1. avverkning som föranleder skyldighet att anlägga ny skog,

2. avverkning som är föranledd av att skogsmark skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Naturvårdshänsyn 215 Föreskrifter som aVSes i 215 skogsvårdslagen (1979:429) om den hänsyn

som vid skötseln av skog skall tas till naturvårdens intressen meddelas av skogsstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk och annan central förvaltningsmyndighet som kan beröras.

Skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena.

225 För områden som är av utpräglat intresse för naturvården eller det rör— liga friluftslivet och som angetts av länsstyrelsen i samråd med skogs- vårdsstyrelsen kan naturvårdsinriktade skogsbruksplaner upprättas. Så— dana planer upprättas av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten.

Ädellövskogslag SFS 1984:119 15 Denna lag syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden. I fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i övrigt bestäm— melserna i skogsvårdslagen (1979z429). I naturvårdslagen (1964 822) finns särskilda bestämmelser som kan tillämpas om ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i första stycket.

55 I bestånd som avses i 35 får inte vidtas åtgärder som innebär att be— ståndets egenskap av ädellövskog förloras. Efter slutavverkning i

skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag från första stycket. I samband med medgivande av undantag får länsstyrelsen foreskriva att ny adellovskog anläggs på annat ställe inom brukningsen— het. For anläggning av ny ädellovskog gäller 75 andra—fjärde styckena.

105

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Statens naturvårdsverk får överklaga länsstyrelsens be— slut .

[ 1

Ägellövskogsförordgigg SES 1984;129

115 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av ädellövskogslagen (1984z119) får meddelas, såvitt avser prövningen enligt 55 andra stycket lagen, av statens naturvårdsverk och l ovrigt av skogsstyrelsen, varvid samråd skall ske mellan de båda myndigheterna.

Förordning gm täktavgift SFS 1284:381 15 statens kostnader för prövning och tillsyn av sådan täktverksamhet, för vilken det krävs tillstånd enligt 185 naturvårdslagen (1964 822) eller vartill tillstånd i stället lämnas enligt vattenlagen (1983:291), skall täckas genom avgifter.

65 Beslut om täktavgift meddelas av länsstyrelsen eller, om det är fråga om avgift vid nytt tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) till täkt i

vattenområde, av vattendomstolen.

95 Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sta- tens naturvårdsverk.

Lag om vissa torvfyndigheter SES jsgszsgo

Inledande bestämmelser 15 För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer av 35.

55 Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

65

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp— liga föreskrifter i plan— och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession 75 Koncession för meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

Villkor i samband med koncession 125 Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka el- ler begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt.

135 Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, å— läggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare sä-

kerhet skall ställas.

ör r ni m vissa torvf ndi eter FS 1 85:6 6

35 Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger. Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in— tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all— männa intressen eller enskild rätt,

6. tilllgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne— håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön.

95

Länsstyrelsen skall vid beredningen av koncessionsärenden se till att ärendena utreds på det sätt som är motiverat med hänsyn till den plane— rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges geologiska undersök— ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

V tt F 1983:291

1 kap Inledande bestämmelser 15 Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.

25 Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. I la— gen finns också bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen.

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m. Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

85

I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo— riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa— get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga— ren skall därefter på begäran eller är anledning annars föreligger läm— na dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

105 Om företaget kan medföra skada på fiske av någon betydelse, får fiske- ristyrelsen förordna om den utredning som behövs. Om företaget kan med— föra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket, får lantbrukssty- relsen förordna om behövlig utredning. Riksantikvarieämbetet och sta— tens historiska museer får förordna om behövlig kulturhistorisk inven— , tering. statens naturvårdsverk får förordna om den utredning som behövs ? angående företagets utförande från allmänna naturvårdssynpunkter.

Innan förordnande meddelas skall samråd ske med vattendomstolen.

Företagaren skall betala kostnaderna för utredningarna, om det inte är obilligt. Lag om vattenförbund SFS 1976:997 15 Enligt denna lag kan bildas sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder främ— ja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Fråga om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning.

35 Den som enligt vattenlagen (1983z291) eller miljöskyddlagen (1969:387) eller äldre lag har medgivits rätt att inverka på vattenbeskaffenheten

eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet skall va— ra medlem i förbundet.

Den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild.betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om dess verksamhet ej avsevärt försvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare får ingå som medlem i vattenförbund, även om skyldighet icke föreligger enligt första eller andra stycket.

65

Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet på sådant sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör samråd äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksamheten får om— fatta flera verksamhetsgrenar. 235 Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sändas till statens naturvårdsverk.

Naturvårdsverket skall föra en förteckning över alla vattenförbund.

265

statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhets— områdets avgränsning.

Kungörelse om förbud mot förorening av vattensystemen igom vissa natig— nalparker SFS 1941:846

Kungl Maj:t har, med stöd av 8 kap 25 första punkten och 375 andra stycket vattenlagen, funnit gott meddela förbud mot all förorening ge— nom industriellt avloppsvatten, eller annat industriellt avfall, av vattendrag eller sjöar inom Abisko, Stora Sjöfallets, Peljekaise, Töf— singsdalens och Hamra nationalparker, vare sig det sker genom utsläp— pande eller utkastande direkt i nämnda vattendrag eller sjöar eller i deras tillflöden eller på annat sätt.

Kgntinentalsockelförordnigg SES 1966:315

55

Tillstånd till sand—, grus— eller stentäkt på område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas av Sveriges Geo— logiska Undersökning, om ej annat följer av sista stycket. Ansöknings— handlingarna skola inges i minst sex exemplar. SGU skall i tillstånds— ärende inhämta yttrande från statens naturvårdsverk, kommunen och andra berörda myndigheter.

Tillstånd skall meddelas för viss tid, högst tio år, och avse visst om— råde. I tillstånd skall anges i vilken omfattning sand, grud eller sten får tagas samt upptagas de föreskrifter som behövas för att i skälig omfattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten, fisket och na— turvården eller som annars påkallas av bestämmelserna i konventionen om kontinentalsockeln.

Om täkt som avses med ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller annars om statens naturvårds— verk, begär det, skall SGU med eget yttrande hänskjuta ärendet till re— geringen.

65

Arbete för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning av dess naturtillgångar får icke utföras på sådant sätt att undervattensled— ningar skadas eller otillbörligt intrång göres på sjöfarten, fisket el- ler havets biologiska tillgångar.

ö ordni til ä n'n v 0 e ione en 3 mars 1 73 ' tern ti ll an el med tr tni s a e rter v v' a ' r c "xt r SFS 1 75:542 15 Artiklarna I—VII i konventionen den 3 mars 1973 om internationell han— del med utrotningshotade arter av vilda djur och växter och de till konventionen hörande bilagorna I—III skall lända till efterrättelse. Ändring som sker i bilagorna I—III enligt artiklarna XV och XVI i kon— ventionen skall lända till efterrättelse från den tidpunkt då ändringen träder i kraft enligt dessa artiklar.

Konventionen har den lydelse som en vid denna förordning fogad bilaga utvisar. De till konventionen hörande bilagorna I-III och ändringar i dem offenliggöres av lantbruksstyrelsen.

25 Vad som sägs i konventionen om administrativ myndighet avser för Sveri—

L m 5 ötsel av 'or bru sma k FS 197 :425

6a5 Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö— reskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av odlings— och kulturlandskapet samt växt— och djur— livet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förordnin m skötsel v '0 dbruksm k FS 197 : 26

55

Föreskrifter som avses i 6a5 lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks— mark om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid sköt— sel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk samt riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

4. JAKT, FISKE OCH VILTSKADOR

ng gm rätt till jakt st 1938 274 15 Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar som äro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett art— rikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

265

... 3. mom. Av influtna jaktvårdsavgifter skall bildas en fond (jakt— vårdsfonden), vilken efter regeringens bestämmande skall användas för att främja jaktvården inom riket och för andra ändamål som har samband med jaktvården. För sådana ändamål skall också användas de övriga medel som enligt särskilda föreskrifter skall tillföras fonden.

26a5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö— reskrifter om fridlysning, jakttider och jaktmedel samt de foreskrifter i övrigt som behövs för att jakt och viltskydd skall kunna bedrivas på ett sätt som tillgodoser såväl allmänna som enskilda intressen. Rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för älg, kronvilt eller dovvilt som fälls.

Fr o n1988-01—01 ersätts Lag om rätt tilljakt11538:27413v ny jaktlag (1987:255l.

Lag gm jaktvårdsområden SES 19Q0:Q95 15 I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma in— tressen genom en samordning av jak en och Viltvården kan enligt denna lag två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening.

F" n' om ' k r 5 m å en F 80: 6

15 Länsstyrelsen skall föra ett register över sina beslut enligt lagen (1980:894) om jaktvårdsområden enligt anvisningar som meddelas av sta—

tens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisations— nämnd.

25 Ur jaktvårdsfonden betalas kostnader för

1. bildande av jaktvårdsområden enligt lagen (1980:894) om jaktvårdsom- råden

2. upplösning av jaktvårdsområdesföreningar enligt 265 nämnda lag 3. ombildning av, anslutning till eller uteslutning ur jaktvårdsområden enligt 27—29 55 nämnda lag

4. ombildning av jaktvårdsområden bildade enligt äldre bestämmelser till jaktvårdsområden enligt nämnda lag

5. förlängning av giltighetstiden för jaktvårdsområden bildade enligt äldre bestämmelser. Bidrag enligt första stycket få lämnas även om en i 1—5 angiven åtgärd föranlett kostnader utan att kunna genomföras.

35 Bidrag enligt 25 får avse arvode till förrättningsman, kostnader för fastighetsutredning, kungörelsekostnader och andra kallelsekostnader. Om det finns särskilda skäl, får för visst fall bidrag lämnas också för andra kostnader.

55 Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. I fall som avses i 35 andra stycket skall lansstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk.

75

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sta— tens naturvårdsverk.

akt ta PS 1 3 :279

Jaktutövning och viltskydd Allmänna bestämmelser 55 1 mom. Endast fångstredskap av godkänd tY? 50? inte skadar eller dödar fångat djur får användas vid jakt efter däggdjur OCh sådana fåglar för vilka hela jaktåret är allmän jakttid.

2 mom. Efter särskilt tillstånd får följande redskap användas som jakt— redskap, om de är av godkänd typ, nämligen ....

4 mom. Naturvårdsverket prövar efter samråd med lantbruksstyrelsen frå- gor om godkännande av sådana redskap som avses i 1 och 2 mom.

Tillstånd som avses i 2 mom meddelas av länsstyrelsen för högst tre år 1 sänder om inte annat följer av fjärde stycket. Tillstånd får meddelas i den omfattning och på de närmare villkor som naturvårdsverket före— skriver med hänsyn till intresset att möjliggöra viss jakt, tillgodose jaktvården eller motverka viltskador.

I tillståndsbevis skall anges de villkor som skall iakttas för att hindra skada eller olägenhet av redskapets användning.

Tillstånd som avses i 2 mom meddelas av naturvårdsverket i de fall ver— ket med stöd av 198 första stycket eller 20 5 första stycket meddelar tillstånd till jakt under viss tid eller annars medger undantag från fridlysning.

85 Bekämpning av djur som får dödas enligt 155 1 mom första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt får ske med bekämpningsmedel som enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får säljas eller användas.

Efter särskilt tillstånd, som meddelas av naturvårdsverket, får sådant bekämpningsmedel användas även för att döda fåglar som genom talrik fö— rekomst eller av annan orsak är till sanitär olägenhet, till hinder för nyttig verksamhet eller till betydande men för jakt" eller naturvård.

Ijaktatadgan bemyndigas SNV vidare att utfärda föreskrifter. ge till— stånd och dispenser på ett stort antal områden.

Förordni m rättn'n vid vissa sk dor SFS 1976:430

25

Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av björn, varg, järv, 10 eller örn, utgår ersättning av statsmedel till tamdjurets ägare, om djuret har återfunnits.

För ren som är omärkt eller vars märke är förstört, okänt eller för— falskat eller med märke som ej är rätt utformat, utgår ersättning till den sameby inom vars betesområde renen har påträffats .

45 Ren och får ersättes med belopp som statens naturvårdsverk bestämmer med hänsyn till prisutvecklingen för ett år i sänder.

55 För varje ren för vilken ersättning utgår enligt 25 utgår dessutom er— sattning for olägenhet för renskötseln med belopp som naturvårdsverket bestämmer med hänsyn till prisutvecklingen för ett år 1 sänder.

65 ... Ersättning för ett försvunnet får utgår med samma belopp som för ett dodat eller skadat djur. Ersättning för merarbete utgår med belopp som naturvårdsverket bestämmer med hänsyn till prisutvecklingen för ett år i sander.

85

Fråga om ersättning enligt denna förordning prövas av länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för skada inom respektive län och av naturvårdsverket för skada i landet i öv—

rigt.

Ansökan om ersättning skall vara åtföljd av den utredning som natur— vårdsverket bestämmer.

Förordning gn ersättning yid vissa viltskador n m SFS 1980 400

Ersättning för skador av älg. kronvilt och dovvilt

15 Har älg, kronvilt eller dovvilt orsakat skada på gröda eller på träd— gårdsodling utgår ersättning enligt 2—655.

Viltskadefonder m m

75 För varje län finns en viltskadefond som bildas av de avgifter som skall erläggas enligt 95.

85

Ur viltskadefonden lämnas

1. ersättning för skador enligt 15

2. bidrag till förebyggande av sådana skador som avses i 15

3. bidrag till jaktvård, information och utbildning i jaktliga frågor.

95

För varje älg, kronvilt och dovvilt som fälls skall betalas en avgift med ett belopp, som fastställs årligen av statens naturvårdsverk. Be— loppet får vara högst fyrahundra kronor för älg, trehundra kronor för kronvilt och tvåhundra kronor för dovvilt. Avgift behöver inte betalas 1. om det visas att djuret var otjänligt till människoföda.

2. för kalv som fälls före utgången av augusti månad samma år djuret är fött. 3. för djur som fälls inom vilthägn.

Ersättning för vissa skador av kronvilt

145

Ersättning av statsmedel lämnas för skador som kronvilt orsakar på skog i vissa områden av Malmöhus och Kristianstads län (kronviltsreservatet i Skåne).

175

För andra skador av vilt eller skador av andra viltarter än som avses i 1, 2 och 1455 får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel el— ler ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidan— de själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma vill— kor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador.

För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas full ersättning ur jaktvårdsfonden, om inte skadorna saknar eko— nomisk betydelse. Första stycket gäller i fråga om skador av vildsvin som lever i frihet i andra län.

225 Frågor om ersättning och bidrag enligt 175 prövas av statens natur—

vårdsverk.

Ansökan skall ges in till länsstyrelsen, som verkställer den utredning som behÖVS för naturvårdsverkets provning. Länsstyrelsen skall darefter med eget yttrande överlämna handlingarna till naturvårdsverket.

285. Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning med—

delas av statens naturvårdsverk efter samråd med lantbruksstyrelsen.

Bönordning gm frilevande yildsyin SFS 1981:175 15 Länsstyrelsen i Stockholms län skall sörja för att den nuvarande vild— svinsstammen som lever i frihet i länet inte ökar i nämnvärd omfatt— ning.

Inom landet i övrigt skall länsstyrelserna vidta de åtgärder som behövs för att utrota vildsvin som lever i frihet.

45

Medel ur jaktvårdsfonden får efter beslut av statens naturvårdsverk ställas till förfogande för åtgärder enligt 15.

5. ÖVRIGT

Svävar arts örordn' SFS 986- 05

65

Tillstånd att använda svävare inom särskilt anordnat tävlings— eller övningsområde får ges till sammanslutning för svävarverksamhet, om svä— varfarten inte medför olägenheter från säkerhets— eller miljövårdssyn— punkt eller för annat allmänt eller enskilt intresse.

125 Sjöfartsverket meddelar i fråga om svävare föreskrifter om förande av dagbok, rapportering av sjölyckor samt transport av farligt gods.

145 Den som framför en svävare skall anpassa färdväg, hastighet och färd-

sätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skador på mark och växtlighet undviks.

165. Sjöfartsverket och statens naturvårdsverk får föra talan mot länssty—

relsens beslut enligt denna förordning. Länsstyrelsen skall särskilt underrätta sjöfartsverket och naturvårdsverket om ett sådant beslut.

Sjötrafikförordning SFS ]986:3QO

2 kap. Föreskrifter för trafiken 15 Sjöfartsverket meddelar de föreskrifter som behövs med hänsyn till sjö— säkerheten vid förande av fartyg.

25 Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att

utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sporter.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vat— tenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs från miljösyn— punkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i 15 eller för att skydda fisket eller anläggningar för vattenbruk och föreskriften inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket även meddela andra föreskrifter om användande av Sveriges sjöterritorium när de är av tillfällig art.

35

Om en föreskrift som avses i 1 eller 25 har betydelse från miljösyn— punkt eller för trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur, skall samråd ske även med statens naturvårdsverk. Rör föreskrif— ten trafiken med fiskefartyg eller skydd för fisket eller anläggning för vattenbruk, skall samråd ske även med fiskeristyrelsen. Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun, farvatt— nets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra sig.

85 Sjöfartsverket, statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen får över—

klaga ett beslut som länsstyrelsen har meddelat med stöd av 25 eller 65 första stycket.

Te rängkörningslag SES 1975:1313 15 Körning i terräng med terrängfordon är förbjuden i hela landet

1. på barmark,

2. på snötäckt skogsmark med plant— eller ungskog, om det ej är uppen— bart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen.

Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark än som anges i första stycket.

35 Kan i annat fall än som avses i 15 körning i terräng med motordrivet fordon inom visst område medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt el—

ler annan allmän synpunkt, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer förbjuda körningen eller meddela föreskrifter för den.

Ierrängkörningsförgrgning SFS 1978:594 85 Om förbud mot trafik med motordrivet fordon inom nationalpark finns be- stämmelser l reglementen for nationalparker.

95 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av terrängkörningslagen (1975zl313) meddelas av statens naturvårdsverk.

115 Statens naturvårdsverk för föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt ; denna förordning. Sådan talan är ej inskränkt till viss tid.

Eilskrotningslag SFS 1975:343 65 Hilskrotningsfonden bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 95.

Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

75 Ur bilskrotningsfonden bestrides 1. kostnad för skrotningspremier,

2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av såda— na vrak medför olägenhet från miljö— eller naturvårdssynpunkt.

85 Fråga om bidrag som avses i 75 första stycket 2 prövas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

&ilskrotningsförordning SFS 1975:348

125 Auktoriserad bilskrotare skall utfärda skrotningsintyg, när han motta— ger skrotbil som är registrerad enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599).

225 Bidrag till kommun för åtgärd som avses i 75 första stycket 2 bilskrot—

ningslagen (1975:343) utgår endast om åtgärden ingår som ett led i en samlad verksamhet som omfattar hela kommunen.

Bidrag kan dock lämnas i annat fall än som avses i första stycket, om kommunens storlek eller annat särskilt skäl föranleder det.

22b5 Frågor om bidrag som avses i 75 första stycket 2 bilskrotningslagen (1975z343) prövas av statens naturvårdsverk. Ansökan om bidrag skall

ställas till naturvårdsverket och ges in till länsstyrelsen som med eget yttrande överlämnar ärendet till naturvårdsverket.

22c5

Frågor om bidrag som avses i 75 första stycket 3 bilskrotningslagen (1975:343) prövas av regeringen. Ansökan om bidrag skall ställas till regeringen och ges in till statens naturvårdverk som med eget yttrande [överlämnar ärendet till regeringen.

;275 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilskrotningslagen (1975:343) och denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Föreskrifter som avses i första stycket meddelas dock 1. av statens trafiksäkerhetsverk beträffande skrotningsintyg, utbetal— ning av skrotningspremie och andra frågor med anknytning till bilre-

gistrets förande, 2. av riksskatteverket beträffande skrotningsavgift.

V" la FS 1971: 8

Väghållning 4! Väghållning omfattar byggande av väg och drift av väg.

Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tagas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, natur— vård och fornminnesvård.

165 Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträck- ning och vägförslagets utformning i övrigt ske ... Samråd skall alltid ske med de naturvårdsmyndigheter som berörs.

Ansvar, handräckning och överklagande m m 765

Statens naturvårdsverk och en länsvägnämnd får överklaga sådana beslut av väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse enligt denna lag, som berör naturvårdsverkets eller nämndens verksamhetsområde.

V" k " S 1-

Byggande av väg 115 Undantag från bestämmelser för marks bebyggande eller användning som avses i 145 tredje stycket väglagen (1971:948) beslutas av länsstyrel- sen.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen, statens naturvårdsverk och väghållningsmyndigheten om beslutet. Om väghållningsmyndigheten är kom- munal, skall också vägverket underrättas.

145 Flerårsplanen för byggande av riksvägar upprättas av vägverket efter samråd med statens naturvårdsverk.

155 Flerårsplaner för byggande av länsvägar upprättas av länsstyrelsen ef— ter samråd med statens naturvårdsverk.

185

Kopia av fastställd flerårsplan för byggande av riksvägar samt under— rättelse om beslut om ändring av sådan plan skall sändas till kommuner— na i länet samt till länsstyrelsen, länsvägnämnden och statens natur— vårdsverk.

Kopia av fastställd flerårsplan för byggande av länsvägar samt under— rättelse om beslut om ändring av en sådan plan skall sändas till kommu— nerna i länet samt till vägverket, länsvägnämnden och statens natur— vårdsverk.

235

Underrättelse om beslut som avses i 115 väglagen (1971z948) skall läm— nas sökanden eller andra som väckt frågan samt väghållningsmyndigheten, länsstyrelsen, länsvägnämnden, statens naturvårdsverk och övriga myn— digheter som yttrat sig i ärendet.

265 När en arbetsplan upprättas skall särskilt iakttagas

5. att vägen erhåller en mjuk och naturlig inpassning i landskapet, 6. att naturföremål eller naturområde av särskilt intresse eller forn— lämning icke utan tvingande skäl skadas av företaget,

Om det enligt lag eller annan författning krävs en myndighets tillstånd till åtgärd som skall vidtagas vid vägbyggnadsföretagets utförande, bör sådant tillstånd inhämtas i samband med arbetsplanens upprättande.

345

Om en arbetsplan som förordats av länsstyrelsen kan godtas av vägverket och om vägbyggnadsföretaget har tillräcklig aktualitet, fastställer vägverket planen enligt 185 första stycket väglagen (1971:948). I annat fall överlämnas ärendet enligt nämnda bestämmelse till regeringens

prövning.

365. Väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty—

relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk skall underrättas om beslut om fastställelse av arbetsplan eller om förlängning enligt 355. övriga myndigheter som yttrat sig skall också underrättas.

Meddelande om att mark tagits i anspråk i enlighet med arbetsplan som inte fastställts skall av väghållningsmyndigheten sändas till byggnads- nämnden och länsstyrelsen samt i övrigt till de myndigheter som yttrat sig i ärendet. Kommunal väghållningsmyndighet skall sända sådana medde- landen också till vägverket.

Enskild vägs förändring till allmän m m

435 Underrättelse om beslut enligt 395 första stycket skall lämnas till sö- kanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till länsvägnämn— den och väghållningsmyndigheten. Om väghållningsmyndigheten är kommu— nal, skall också vägverket underrättas.

Underrättelse om beslut att förändra enskild väg till allmän skall läm— nas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty— relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk. Därjämte skall övri- ga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas om beslutet. Läns- styrelsen skall fora in meddelande om beslutet i länets forfattnings—

samling.

Underrättelse om andra beslut av vägverket i ärenden om förändring av enskild väg till allmän än som avses i andra stycket skall lämnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt till väghåll- ningsmyndigheten, länsstyrelsen, länsvägnämnden, statens naturvårdsverk och övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet.

överklagande m m 585

Statens naturvårdsverk och länsvägnämnderna får överklaga beslut av vägverket eller en länsstyrelse enligt denna kungörelse om beslutet be— rör deras verksamhetsområden.

Vägmärkesförordning SFS 1978:1001

Bestämmelser för terräng 775 Om det finns skäl att utmärka ett förbud eller någon annan föreskrift eller att varna för eller upplysa om något förhållande som rör den som färdas i terräng, sker detta genom ett vägmärke. Om det inte finns något vägmärke, utmärks föreskrifter enligt terrängkörningslagen (1975: 1313) eller terrängkörningsförordningen (1978:594) på det sätt som statens naturvårdsverk föreskriver. Detsamma gäller när det är fråga om att utmärka en upplysning. I övrigt meddelas föreskrifter om utmärkning i terräng av trafiksäkerhetsverket. I fråga om föreskrifter enligt detta stycke gäller i tillämpliga delar bestämmelserna för väg utom 65. Trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket skall i den utsträckning det behövs samråda med varandra.

En kommun får föreskriva att sådana utmärkningar i terräng enligt denna förordning, som inte avser någon lokal trafikföreskrift, får ske endast efter tillstånd av byggnadsnämnden eller någon annan nämnd som kommunen bestämmer.

895

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut av kommunala nämnder i sådana frågor som avses i 775 andra stycket.

Eordonsknngörelse SFS 1972:525 95

Motorfordon skall vara så konstruerat att risk för skada av brand, explosion eller annan orsak i möjligaste mån undanröjes Behållare och ledningar för gasformigt bränsle får ej finnas inom utrymme, som är avsett för personbefordran.

Om bils beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläppet av luftföroreningar finns bestämmelser i bilavgaskungörelsen (1972: 596).

9a5 Bil anses lämplig för trafik endast om den vid prov enligt en mätmetod, som i huvudsak motsvarar den inom The International Organization for Standardization (ISO) rekommenderade metoden 150 R 362, uppfyller föl— jande krav i fråga om buller.

62a5 Om fordon av typ, som blivit besiktigad och godkänd, i betydande om— fattning avviker från typfordonet i fråga om beskaffenhet eller utrust—

ning får riksprovplats på begäran av trafiksäkerhetsverket eller sta— tens naturvårdsverk meddela förbud mot att typintyg utfärdas för fordo— nen.

Riksprovplats skall upphäva ett sådant förbud om godtagbara åtgärder för rättelse har vidtagits.

745 Kontrollbesiktning sker för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssyn- punkt samt av att kraven enligt 13a5 är uppfyllda. Kontrollbesiktning utförs av riksprovplats.

825

Visar det sig vid kontrollbesiktning att fordonet är i trafiksäkert skick samt uppfyller kraven enligt 13a5 och bilavgaskungörelsen (1972: 596) och även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt godkänns fordo— net. Fordonet skall godkännas också om det befinns ha brister som är av endast ringa betydelse.

104 Frågor om undantag från denna kungörelse för visst fordon, viss for— donstyp eller viss grupp av fordon eller från 335 första stycket för visst ändamål av trafiksäkerhetsverket. Vid prövning av undantag från 9a5 för viss fordonstyp eller viss grupp av fordon skall verket samråda med statens naturvårdsverk. Angående prövning i vissa fall av undantag från 13a5 finns särskilda bestämmelser i den paragrafen.

Undantag får föreskrivas eller medges om det behövs med hänsyn till fordonets konstruktion eller användning eller är påkallat av annat sär- skilt skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och inte med— för väsentlig störning för omgivningen eller annan avsevärd olägenhet. Undantag får förenas med särskilda villkor.

Bilavgaslag SFS 1986z13å6

Inledande bestämmelser 15 Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

25

Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso— och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter härom meddelas av regeringen.

35 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö— reskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från mo— tordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning av ut— släpp,

2. skyldighet att underhålla den utrustning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp. '

Tillsyn 45

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har med— delats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestäm—

mer .

55 En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de fordon,

fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får forenas med vrte.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till till— träde till en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersök—

ningar. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar 6! Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närma— re föreskrifter om utformningen av tillverkarens åtagande enligt denna paragraf.

75

Visar det sig beträffande avgasgodkända fordon av viss typ att de krav på begränsning av utsläpp som har föreskrivits med stöd av 35 inte upp— fylls i godtagbar utsträckning, skall den myndighet som regeringen be— stämmer förelägga tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för att bristerna skall avhjälpas. Föreläggandet får förenas med vite.

Avgifter 95 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för prövning för avgasgodkännande samt för tillsyn och annan kontroll enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

105

Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordri— vet fordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närma- re föreskrifter om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iakttas att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyl— dige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav.

Qilgvgasförgrdning SFS 1987:586

Inledande bestämmelser

15 Denna förordning innehåller närmare föreskrifter för att förebygga att bilar orsakar skador på människors hälsa och i miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

] 3-1055 preciseras de krav som ställs på avgasrening för bilar av olika årsmodeller.

Kontroll av hållbarhetskrav för vissa bilar av 1989 eller senare års modell m m

155

För att kontrollera om bilar som avses i 65 första stycket inom en viss motorfamilj i väsentlig omfattning avviker från uppställda avgaskrav får så många representativa bilar som behövs väljas ut för provning. Om medelvärdet av utsläppen av något ämne från dessa bilar överstiger i 85 första stycket angivet gränsvärde eller om det finns andra brister som är väsentliga i avgashänseende, får statens naturvårdsverk förelägga tillverkaren att vidta sådana åtgärder som avses i 165.

175

Efter anmaning från statens naturvårdsverk är tillverkaren skyldig att visa att han underrättat samtliga berörda, i bilregistret antecknade bilägare om föreläggandet att avhjälpa bristerna.

Vissa bemyndiganden m m

195 Statens naturvårdsverk får meddela de ytterligare föreskrifter om bi— lars beskaffenhet, utrustning och funktion som behövs för att bilarna skall uppfylla de krav som följer av denna förordning.

205

Om det är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt får statens na— turvårdsverk föreskriva om avsteg eller för det enskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i denna förordning.

När naturvårdsverket meddelar undantag enligt första stycket skall en dispensavgift enligt 105 bilavgaslagen (1986 1386) tas ut enligt en taxa som fastställs av naturvårdsverket efter samråd med riksrevisions- verket.

215 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilavgaslagen (1986:

1386) och denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med trafiksäkerhetsverket.

Tillsyn och överklagande 225 Statens naturvårdsverk skall utöva tillsynen över efterlevnaden av bil— avgaslagen (1986:1386) och föreskrifter som meddelats med stöd av la— gen.

ö ordn' om ordon i internationell ä tr fik i S ri e SFS 1987:27

Inledande bestämmelser 15 Motordrivna fordon och släpfordon som används i internationell vägtra— fik 1 Sverige skall uppfylla de villkor om registrering och om beskaf— fenhet och utrustning som följer av denna förordning.

Beskaffenhet och utrustning 85 Bestämmelserna i 1—9, 10—17, 19—29, 33—35 och 90—96 55 fordonskungörel— sen (1972:595) gäller i tillämpliga delar beträffande fordon som an- vänds i internationell trafik i Sverige.

95 Bestämmelserna i bilavgaskungörelsen (1972z596) är inte tillämpliga på fordon i internationell trafik i Sverige. Dessa fordon skall uppfylla

de villkor om utsläpp av avgaser som gäller i fordonets hemland.

till ch at endra

25 Med kalkning avses i förordningen sådan spridning av kalk eller annat ämne, kalkfällning eller annan åtgärd som kan motverka försurning av

sjöar och vattendrag.

55

Vid prövningen av frågor om bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets betydelse från natur- och miljövårdssynpunkt, för fisket eller för vat—

tenförsörjningen.

115 Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med fiskeristyrelsen.

Förordni er ättni för fäll a äl ed f"r ö ha ter av rad'o— aktiyitet SFS 1286:690 '

15 Med anledning av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen får er— sättning av statsmedel lämnas enligt denna förordning för älgar fällda

under tiden den 1 september 1986— den 30 juni 1987.

45 Ytterligare föreskrifter om ersättning enligt denna förordning får med— delas av statens naturvårdsverk.

Förordning om kvigksilverbetning av utsäde SFS 1979:349 25 Betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel får inte ske utan tillstånd.

Tillstånd får meddelas endast om utsädet är så angripet av parasitsvamp att godtagbart skörderesultat inte kan påräknas utan betning med kvick— silverhaltigt bekämpningsmedel.

45 Lantbruksstyrelsen får efter samråd med statens naturvårdsverk meddela föreskrifter om undantag från 23.

85 Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av lant— bruksstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

Länsstyrelseinstrgktign SFS 1255:1122

435 Innan länstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de

tjänster som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam— råda med de i sammanställningen angivna myndigheterna.

Tzä st som rå m d'

naturvårdsdirektör statens naturvårdsverk

nstrukt' n

445

Innan länsstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de tjänster som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam- råda med de i sammanställningen angivna myndigheterna.

1. '"ns r om t'll " 5 av r ' en f r v " 'ä st om rå s ndi et

naturvårdsdirektör statens naturvårdsverk

'. 1-HE.2 KDNCESSIONSNÄMNDEN FUR MILJUSKYDD

INSTRUKTION SFS 1969:389

25 Koncessionsnämnden handhar uppgifter som tillkommer nämnden enligt mil— jöskyddslagen (1969z387).

Nämnden bereder och avger yttrande till regeringen i ärende om tillåt— lighetsprövning av industrianläggningar m m enligt 4 kap lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m m.

SAKFÖRFATTNINGAR miljöskyddslagen SFS ]259:387 15 Denna lag är tillämplig på

1. utslä pande av_avlo€psvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller an aggning 1 vat endrag, SJO eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medfora förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområ— de eller av grundvatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.

Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kal— las miljöfarlig verksamhet.

2! Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads— och naturvårdslagstiftning el— ler i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gräns—

älvsöverenskommelsen d 16 sept 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturre— surser m m prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åt- gärd eller enligt lagen (1978 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sär- skilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Tillåtlighetsregler 45 För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

4a5 Tillstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mot en detaljplan

eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m m tillämpas.

55 Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras föra att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångs— punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verk— samheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

65

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig be— tydelse, även om försiktighetsmått som avses i 55 iakttages, får verk— samheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevart, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna

tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej anläggning eller åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörled— ningar. Forsta stycket eller andra stycket första meningen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i sar— skild ordning används för avsett ändamål.

Tillståndsprövning 95

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar el— ler ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamhe— ten efter prövning enligt denna lag.

145 Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall

2: samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan,

skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas bestämmelserna i första—femte styckena.

165

Finner koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillstånd enligt denna lag att hinder mot tillstånd möter enligt 65 andra stycket första punkten men att det föreligger sådana omständigheter som anges i samma stycke andra punkten, skall nämnden med eget yttrande underställa frå— gan regeringens avgörande.

205 Om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt koncessions— nämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för till—

ståndet.

235 Asidosätter någon villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

245

Har tio år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

29a$ Koncessionsnämndens beslut om villkor eller föreskrifter enligt 23—25, 275 eller 295 andra stycket andra meningen har samma verkan som ett tillståndsbeslut.

När koncessionsnämnden prövar frågor som avses i 245 första eller tred-

je stycket, får nämnden efter vad som är skäligt ompröva beslut varige- nom villkor har upphävts eller mildrats enligt 275, även om tio år inte har förflutit från det beslutet vann laga kraft.

Tillsyn 415 Har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger koncessionsnämnden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfar— lig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller meddela fö— reskrift om försiktighetsmått. vid prövningen äger 14 och 1655 motsva— rande tillämpning.

505

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 405 första stycket förbjudit mil— jöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighe— tens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver något annat.

Vad som sägs i första stycket skall gälla också sådana beslut om ingri— pande mot miljöfarlig verksamhet som miljö— och hälsoskyddsnämnden med— delar med stöd av hälsoskyddslagen (1982:1080).

Miljöskyddsavgift 525

En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall utgå, om en föreskrift som avses i 455 första stycket 1—3 har överträtts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar.

Miljöskyddsavgiften tilfaller staten.

565

Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på talan av statens naturvårdsverk. Talan väcks genom ansökan.

d " ' S :57

Tillståndsprövning

Obligatorisk prövning 25 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) 1. anlägga en fabrik eller en annan inrättning av det slag som anges i bilaga A till denna förordning,

2. ändra en inrättning som avses i 1 eller den miljöfarliga verksamhet som bedrivs där, om ändringen innebär att störningarna från inrätt— ningen ändrar omfattning eller karaktär eller att utsläppen av förore— ningar sker på annat sätt än tidigare eller om ändringen i annat av— seende är av betydelse från störningssynpunkt,

3. släppa ut avloppsVatten av sådant slag som anges i bilaga A från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenom— råde eller leda sådant avloppsvatten till en avloppsanläggning som tillhör någon annan,

4. ändra ett utsläpp som avses i 3 så att avloppsvatten släpps ut eller leds bort till större mängd, av annan art eller sammansättning eller på

annat sätt än som har bestämts i beslut enligt miljöskyddslagen eller enligt tidigare gällande ordning,

5. släppa ut fast avfall eller något annat fast ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller lägga upp ett sådant ämne på ett sätt som kan förorena ett vattenområde,

35

Tillståndsfrågor som avses i 25 prövas av koncessionsnämnden för miljö- skydd beträffande sådana slag av miljöfarlig verksamhet som anges i bi- laga A under rubriken Koncessionsnämndslistan och av länsstyrelsen be— träffande sådana slag av miljöfarlig verksamhet som anges i nämnda bi- laga under rubriken Länsstyrelselistan.

En tillståndsfråga som enligt första stycket skall prövas av länssty- relsen skall dock i stället prövas av koncessionsnämnden, om

1. regeringen skall pröva frågan enligt 4 kap lagen (1987 12) om hus- hållning med naturresurser m m,

2. frågan har samband med en annan tillståndsfråga som prövas av nämn- den eller

3. länsstyrelsen på grund av särskilda skäl finner att frågan bör hän- skjutas till nämnden.

Omprövning av tillståndsbeslut 6! Frågor som avses i 23-25, 275 eller 295 andra stycket miljöskyddslagen (1969:387) prövas av länsstyrelsen i stället för koncessionsnämnden, om frågan rör en miljöfarlig verksamhet av det slag som anges i bilaga A under rubriken Länsstyrelselistan eller i bilaga B. Vad nu har sagts tillämpas också om verksamhetens omfattning är mindre än som där anges för vissa fall.

Koncessionsnämnden skall dock pröva en fråga som avses i första stycket, om frågan har samband med ett ärende som prövas av nämnden el- ler om länsstyrelsen på grund av särskilda skäl finner att frågan bör hänskjutas till nämnden.

Förfarandet 115

Ett exemplar av handlingarna i ett ärende och av kungörelsen skall ge- nast sändas till det ställe där handlingarna skall hållas tillgängliga.

Koncessionsnämnden skall genast sända meddelanden om ansökningar enligt miljöskyddslagen (1969z387) till statens naturvårdsverk, länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden och om framställningar enligt 26 el- ler 415 lagen till länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden.

145 Beslut i tillståndsärenden skall sändas till statens naturvårdsverk och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Koncessionsnämnden skall sända sådana

beslut till länsstyrelsen. Har samråd med annan myndighet skett i ett ärende, skall beslutet sändas också till den myndigheten.

15 Kostnader som koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelserna har för prövning eller tillsyn enligt miljöskydds- lagen (1969:387) skall täckas genom avgifter till staten. Har tillsynen

överlåtits åt miljö- och hälsoskyddsnämnden i en kommun, skall kostna- der för tillsynen täckas genom avgifter till kommunen.

Avgifterna skall betalas av den vars verksamhet är föremål för prövning eller tillsyn.

95 Beslut om prövningsavgift meddelas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller av lansstyrelsen.

's a ö ' ar s 1 78:1 0 35 Fråga om koncession prövas av regeringen ... ör ' m ' r" ednin a FS 197 : 4 65 Statens energiverk skall se till att koncessionsärende tillförs den ut- redning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämnade verksam- hetens art och omfattning. Yttrande skall alltid inhämtas från kommu- nen, länsstyrelsen och koncessionsnämnden för miljöskydd.

ÖVRIGT

3. 1-ME.3 KEMIKALIEINSPEKTIDNEN

INSTRUKTION SFS 1985:843

25 Inspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter, i den mån handläggningen inte ankom-

mer på annan myndighet. 35 Det åligger inspektionen särskilt att

uppmärksamt följa utvecklingen i fråga om förekomsten av kemiska pro- dukter och de risker användningen av dessa kan medföra,

utöva tillsyn enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter över till- verkare, importörer och andra leverantörer av kemiska produkter, pröva frågor om godkännande av bekämpningsmedel och svara för annan förhandsgranskning av kemiska produkter,

föra och utveckla register över kemiska produkter,

utreda, sammanställa och dokumentera verksamheten avseende kemiska pro- dukter och de hälso- och miljörisker sådana produkter kan medföra,

lämna information inom kemikaliekontrollens område, stödja regionala och lokala tillsynsmyndigheter på kemikaliekontrollens område,

medverka i det internationella samarbetet på kemikaliekontrollens områ- de.

.,.M__.__ .______a,_.___4 .: ___—_W—

8a5 Till inspektionen är ett toxikologiskt råd knutet. Rådet är ett expert- organ för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor.

Til] rådets uppgifter bör att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas analyser av risker med kemiska ämnen, att ge myndighe— terna vägledning i deras arbete med kriterier och principer för veten- ska liga tolkningsfrågor samtnatt medverka till_en sådan samordning att myn ig eterna kan gora grundläggande delar av riskanalysen på ett så enhetligt sätt som möjligt.

SAKFÖRFATTNINGAR

Lag om kemiska produkter SFS 1985:426

15

Denna lag är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att ska- dor på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens in- neboende egenskaper.

Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens be- stämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehål- ler eller har behandlats med en sådan produkt.

35

Denna lag gäller inte sådana kemiska produkter som omfattas av livsme- delslagen (1971:511), läkemedelsförordnignen (1962:701) eller lagen (1965 295) om foder. Om det från hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkallat får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer dock föreskriva att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även på sådan produkt.

I fråga om transport av sådana kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer.

45 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från lagens tillämpning i fråga om visst produktslag eller viss hantering eller import av kemiska produkter.

I 5-555 finns reglerat om skyldigheter vid hantering och import av ke- miska produkter. Där framgår också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försiktighetsmått som måste vidtagas. utredningar om vilka hälso- eller niljöskador som kemiska produkter kan orsaka, märkning av kemiska produkter. produktin- formation m m.

Tillstånd m m 115

Om det behövs från hälso— och miljöskyddssynpunkt, får regeringen el- ler den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en kemisk produkt får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för hantering eller import av en sådan produkt skall gälla annat sär- skilt villkor.

125 Är det av särskilt betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt, får

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hante- ring eller import av en kemisk produkt.

Tillsyn 145 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myn- digheter som regeringen bestämmer.

Avgifter 185 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Förordning gm kemiska produkter SFS 1985:835 25 Kemikalieinspektionen får föreskriva att bestämmelserna i 5, 8, 9 och 1155 lagen (1985:426) om kemiska produkter skall tillämpas även på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

45

Ytterligare föreskrifter beträffande vissa kemiska produkter m m finns

. förordningen (1985 836) om bekämpningsmedel . förordningen (1985:837) om PCB m m . förordningen (1985:838) om motorbensin . förordningen (1985:839) om kadmium . förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m m

6. förordningen (1985 841) om miljöfarligt avfall

Lh-thdP

9. förordningen (1986:1236) om miljöfarliga batterier.

Vidare finns särskilda bestämmelser om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m m.

Försiktighetsmått 55

Kemikalieinspektionen får meddela ytterligare föreskrifter om försik— tighetsmått enligt 55 lagen (1985:426) om kemiska produkter.

I fråga om transport av kemiska produkter meddelas dock sådana före— skrifter som avses i första stycket av respektive transportmyndighet enligt förordningen (1982:923) om transport av farligt gods efter sam— råd med kemikalieinspektionen.

Bedömning av hälso- eller miljöfarlighet

65

Den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall bedöma produktens inneboende egenskaper från hälso- och miljö— skyddssynpunkt. Han skall härvid bl a utreda

1. vilka ämnen som kan ge produkten farliga egenskaper,

2. arten och graden av de farliga egenskaperna,

3. vilka åtgärder som behövs för att skydda hälsa och miljö vid hante— ringen, 4. vilka åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från produkten.

75

Kemikalieinspektionen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om bedömningar och utredningar enligt 65 lagen (1985 426) om ke- miska produkter.

Kunskapskrav 105

Kemikalieinspektionen skall meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av 75 lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Produktinformation 115 Kemikalieinspektionen skall meddela de föreskrifter om produktinforma— tion som behövs för tillämpningen av 85 lagen (1985:426) om kemiska produkter. I fråga om kosmetiska och hygieniska produkter skall sådana föreskrifter dock meddelas av socialstyrelsen.

Produktregister 125 Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till Sverige skall registreras i produktregistret i enlighet med föreskrif- terna i 13-1455.

Produktregistret förs av kemikalieinspektionen.

155

Kemikalieinspektionen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om produktregistret. Kemikalieinspektionen får föreskriva avsteg från eller för särskilt fall medge undantag från föreskrifterna i 12-

1455.

Uppgiftsskyldighet i övrigt 165 Kemikalieinspektionen får meddela ytterligare föreskrifter för tillämp- ningen av 95 lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Tillstånd m m

225

Livsfarliga eller mycket farliga kemiska produkter får inom riket över- låtas endast till den som skall använda dem yrkesmässigt eller som har tillstånd för annan hantering. Den som överlåter sådana produkter skall föra anteckningar om försäljningen enligt föreskrifter som meddelas av kemikalieinspektionen.

235. En livsfarlig kemisk produkt får inte tas om hand på sätt som avses i

35 andra stycket tullagen (1973:670) av annan än den som får importera en sådan produkt.

I övrigt gäller i fråga om oförtullade kemiska produkter lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m m. Kemikalieinspektionen bestämmer hur det skall förfaras med en livsfarlig kemisk produkt som inte kan försäljas enligt 35 lagen.

245 Kemikalieinspektionen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva att bestämmelserna i 17-2355 skall tillämpas också på en kemisk produkt som inte skall klassificeras som livsfarlig eller som mycket farlig.

Kemikalieinspektionen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om avsteg3ggån eller för särskilda fall medge undantag från bestämmelserna 1 — .

255. Kemikalieinspektionen får meddela ytterligare föreskrifter enligt 115 lagen (1985:426) om kemiska produkter såvitt avser krav på tillstånd

eller särskilt villkor för hantering eller import av en kemisk pro- dukt.

Tillsyn 265

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1985:426) om kemis- ka produkter och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

____________________________——————____

Tillsynsmyndighet Tillsynsområde _______________________________________________________________________ Kemikalieinspektionen Tillsyn över tillverkare, impor- törer och andra leverantörer Statens naturvårdsverk Skydd för den yttre miljön i

samband med hanteringen av ke— miska produkter

Arbetarskyddsstyrelsen Skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yr— kesmässig hantering av kemiska produkter Socialstyrelsen Tillsyn över tillverkare, impor- törer och andra leverantörer i fråga om sådana kemiska produk- ter som marknadsförs som hygie— niska eller kosmetiska produk— ter.

Regional och lokal tillsyn utövas såvitt gäller arbetsmiljön av yrkes- inspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens område, av försvarets sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och miljö- och hälsoskyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom varje kommun.

Tillsynsmyndigheterna skall när det är påkallat samarbeta i tillsynsar— betet.

275 En statlig tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombuds— mannen om myndigheten från hälso- och miljöskyddssynpunkt finner talan om förbud enligt 25 marknadsföringslagen (1975 1418) påkallad mot mark- nadsföringen av en kemisk produkt. Annan myndighet än kemikalieinspek— tionen skall samråda med inspektionen innan anmälan görs.

285 En tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov skall i den utsträckning och enligt de villkor kemikalieinspektio— nen föreskriver ersättas av den vars verksamhet provtagningen och un- dersökningen avser.

Vissa bemyndiganden m m

295

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning med- delas av kemikalieinspektionen.

305

Om det föreligger skäl med hänsyn särskilt till skyddet av den yttre miljön får statens naturvårdsverk, efter samråd med kemikalieinspektio— nen, meddela sådana föreskrifter som avses i 5, 11, 16, 25 och 29 55.

Förordning om miljöfarliga batterier SFS 1986 1236

Allmänna bestämmelser

15

Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kad- mium och kvicksilver från batterier.

Tillsyn, ansvar och överklagande 135 Bestämmelserna i 26—2855 förordningen (1985 835) om kemiska produkter gäller i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om kemiska produk- ter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens na— turvårdsverk.

Förordning om bekämpningsmedel SFS 1985:836 15 I fråga om bekämpningsmedel gäller utöver förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.

25

Om det är av särskild betydelse från hälso— eller miljöskyddssynpunkt, får kemikalieinspektionen föreskriva att bestämmelserna om bekämpnings— medel skall tillämpas även på en produkt som med hänsyn till sina egen- skaper och användning står bekämpningsmedlen nära.

Godkännande 35 Bekämpningsmedel får inte importeras, saluhållas, överlåtas eller an- vändas utan att vara godkänt av kemikalieinspektionen.

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avsteg från bestäm- melserna i första stycket. Kemikalieinspektionen får också för särskilt fall medge undantag från kravet på godkännande, om det behövs för ve- tenskaplig prövning eller när synnerliga skäl föreligger.

55 Ett bekämpningsmedel får godkännas endast om medlet är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs för ändamål som avses i 15

andra stycket. Ett beslut om godkännande meddelas för högst fem år och får förenas med villkor.

75 När ett bekämpningsmedel godkänns skall kemikalieinspektionen, efter samråd med andra berörda myndigheter, meddela de föreskrifter som be- hövs i fråga om märkning och annan produktinformation, hantering av be- kämpningsmedlet och annat särskilt villkor till förebyggande av skada.

Spridning 115 Spridning av bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som mOJligt. Åtgärder skall vidtas for att motverka att medlet sprids till kringliggande områden.

145 Om det föreligger synnerliga skäl får kemikalieinspektionen, efter sam— råd med statens naturvårdsverk och lantbruksstyrelsen, medge undantag från förbudet mot spridning från luftfartyg. När ett sådant undantag medges skall kemikalieinspektionen föreskriva de villkor som behövs från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

175 Barrträdsplantor som behandlats med bekämpningsmedel som inte är god- känt enligt denna förordning får inte importeras.

Om särskilda skäl föreligger, får kemikalieinspektionen medge undantag från första stycket.

Vissa bemyndiganden

195

särskilda föreskrifter om tillstånd att använda bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 85 och om kunskapskrav som avses i 95 meddelas av tillståndsmyndighet enligt 185 efter samråd med kemikalieinspektio- nen.

205 Kemikalieinspektionen får föreskriva särskilda kunskapskrav för den som yrkesmässigt överlåter bekämpningsmedel.

215 Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om godkännande och särskilda villkor för hanteringen av bekämpningsmedel.

225 Bestämmelserna i 26-2855 förordningen (1985 835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord— ning.

Avgifter 235 For produkter, på vilka denna förordning är tillämplig, skall betalas avgifter enligt följande.

275 Kemikalieinspektionen uppbär och redovisar avgifter som avses i 23 och 2555.

Förordn'n om vissa äl o- och mil ö arli a s 1985: 40

Allmänna bestämmelser 15 I fråga om vissa hälso— och miljöfarliga produkter och varor gäller ut- över förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i den— na förordning.

25

Bestämmelserna i 26-2855 förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord- ning. Statens naturvårdsverk får dock, utan hinder av vad som före- skrivs i 265 förordningen om kemiska produkter, utöva tillsyn över ef— terlevnaden av 95 och föreskrifter som har meddelats med stöd av 95.

Särskilda bestämmelser

55

Följande varor får inte saluhållas eller överlåtas

1. tändstickor i vars tändmassa ingår vit eller gul fosfor,

2. varor för rening av avlopp, om varan innehåller syra till en halt som överstiger tio viktprocent eller bas (lut) i flytande form till en halt som överstiger två viktprocent,

3. motorkylarvätska, spolarvätska eller andra bilvårdsmedel som inne- håller metanol, såvida medlet inte samtidigt innehåller etanol och me- tanolhalten uppgår till högst fem viktprocent av mängden etanol.

65

Varor av följande slag får inte saluhållas eller överlåtas, om de in- nehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor, nämligen

1. sjukvårds- och sanitetsartiklar,

2. klädesplagg och material till sådana, 3. barnleksaker,

4. hushållsgods.

75 Kemikalieinspektionen får medge undantag från 5 eller 65, om särskilda skäl föreligger.

pgg om spgidning av bekämpningsmedel över skogsmgrk SFS 1983;428 15 Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lovsly, ar förbjuden. Detsamma gäller användningen av metoder där en— skilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

25 ... Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för naturmiljön.

35 Kommunalfullmäktige kan besluta att undantag enligt 25 inte får medges i fråga om områden inom kommunen, om detta framstår som påkallat med

hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den 10— kala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

45 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge un— dantag från 15, om det behövs för vetenskaplig prövning.

Fö rdni om ridn' v be äm ni smedel över ko smark FS 1985:842

25 Kemikalieinspektionen får medge undantag från 15 lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, om det behövs för veten— skaplig prövning.

'nans'erin av emikalieins ekti nens ve k-

Förordnin v 'fte för

samhgt srs 1986;199 15 Kemikalieinspektionens verksamhet skall finansieras genom kemikalieav- gifter enligt denna förordning och sådana avgifter som avses i 235 för- ordningen (1985:836) om bekämpningsmedel.

25 Kemikalieavgift skall betalas årligen av den som yrkesmässigt tillver- kar eller importerar en sådan kemisk produkt som enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall vara anmäld till produktregist—

ret.

55 Betalning av kemikalieavgift skall ske efter debitering från kemikalie- inspektionen. Avgifterna uppbärs och redovisas av inspektionen.

85 Kemikalieinspektionen får meddela de ytterligare föreskrifter som be— hövs för verkställigheten av denna förordning.

Instruktion fö; stgpens ngtugvårdsvepk SFS 1967:444 95 Ledamöter av forskningsnämnden är generaldirektören, som är nämndens ordförande, chefen för socialstyrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrel- sen, chefen för statens livsmedelsverk, chefen för kemikalieinspektio- nen och högst sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.

ÖVRIGT

3.2. STATLIGA MYNDIGI-ETE? - GRlPP 2 JUS TI TI ELEPÅRTHJHITE T

?. 2—JU . 1 VATTEIMMSTDLAR

Enligt 13 kap 15 vattenlagen (1983:291l och kungörelaen (1971:5501 om vattendomstol pröva: vatten-ål av de sex tingarätter aom utsatte till Svea hovrltt ir överritt i vatten-ål (vattenöverdon-

Murm- etolenl. Son titta domstol i vatten-ål dömer högsta dolltolen. Vatten-

do-atoleno beslut om tiktavgifter överklaga: dock ho: kammarrätten.

FÖRSVÅRSUEPARTEMENTET STATENS RÄDDNINGSVERK

Insrauxrrou SFS 1986:424 25 Räddningsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om befolk- ningsskydd, innefattande frågor om landtransporter av farligt gods, samt räddningstjänst, i den mån handläggningen inte ankommer på någon annan myndighet.

4!

3. bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområdet och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga olyckor, 4. tillhandahålla underlag inom verksamhetsområdet för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

5. verka för att räddningstjänstens organisation och materielanskaff- ning utvecklas så att olika räddningstjänstorgan kan samarbeta effek— tivt,

6. samordna beredskapsplanläggningen mot kärnkraftsolyckor,

7. handlägga ärenden om landtransporter enligt lagen (1982 821) om transport av farligt gods och verka för samordning av säkerhetsföre- skrifter för land-, sjö— och lufttransporter av farligt gods,

8. samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i fråga om landtranspor- ter av farligt gods och svara för tillsyn inom verksamhetsområdet i öv- rigt,

9. planera och genomföra utbildning och övning av civilförsvarsorgani- sationen och av personal för räddningstjänst och sotningsväsende samt av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor,

SAKFÖRFATTNINGAR

Bäddningstjänstlgg SFS 19Q6z1192

Inledande bestämmelser 25 Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begransa skador på manniskor el— ler egendom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som polisen gör i fjällområden enligt polislagen (1984z387) samt räddningsinsatser som görs enligt 26 och 2755 utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats förelig— ger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständighe-

terna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insat- sen.

$$

Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt denna lag skall samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten.

Kommunal räddningstjänst m m

Förebyggande åtgärder mot brand 165 Brandsyn skall avse kontroll av brandskyddet vid byggnader eller an— läggningar som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. En myndighet som utövar tillsyn enligt 545 kan besluta om brand— syn också i andra fall.

Räddningstjänstplan 249

Regeringen får på framställning av den myndighet som regeringen bestäm— mer besluta om ändring av en räddningstjänstplan.

Gemensamma bestämmelser Ledning 315 Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare.

323. Räddningsledare är

3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har ut- sett.

Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst m m

365

Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av rege— ringen fastställt belopp, om utflödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjöterritoriet där räddningsinsat— ser skall göras enligt 279 eller inom Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal.

375

Om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört betydande kostnader, har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger en självrisk. självrisken be— räknas enligt grunder som regeringen fastställer.

Bestämmelser som rör enskilda m fl Ingrepp i annans rätt

455 Om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får räddningsledaren vid en räddningsinsats bereda sig och medverkande personal tillträde till an— nans fastighet, avspärra eller utrymma områden, använda, föra bort el- ler förstöra egendom samt företa andra ingrepp i annans rätt, i den mån ingreppet är försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas genom ingreppet och omständighetena i övrigt. Sådana ingrepp

får också företas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig rädd— ningstjänst, av den myndighet som svarar för räddningstjänsten.

Förbud eller föreläggande som avses i 7 kap 55 lagen (1980:424) om åt— gärder mot vattenförorening från fartyg får meddelas med stöd av denna paragraf bara om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

475

Anordning som varaktigt behövs för räddningstjänsten får placeras på annans mark eller byggnad, om det inte medför inverkan av någon bety- delse på markens eller byggnadens användningssätt.

Beslut om en sådan åtgärd meddelas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som svarar för räddnings— tjänsten.

Övriga bestämmelser Tillsyn 545 Inom kommunen utövar räddningsnämnden den omedelbara tillsynen över ef— terlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala till— synen utövas av statens räddningsverk eller, i fråga om statlig rädd— ningstjänst, av annan myndighet som regeringen bestämmer.

565. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen skall efterlevas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt en till- synsmyndighets föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på hans be— kostnad.

Kommunal räddningstjänst m m Antagning till utbildning m m

155

Statens räddningsverk beslutar om antagning till utbildning och utfär— dar bevis om genomgången utbildning.

Om det finns särskilda skäl, får statens räddningsverk medge undantag från antagningskraven.

Förebyggande åtgärder mot brand Brandsyn 165 Regelbunden brandsyn skall förrättas i fråga om 1. industrianläggningar och upplag,

2. flygplatser,

3. hamnar,

8. fartyg som stadigvarande ligger förtöjda vid kaj eller strand och som används för hotell—, teater—, restaurang— eller nöjesverksamhet, 9. campingplatser, fritidsanläggningar utomhus och andra anläggningar

som utnyttjas av många människor, " . 10. särskilt brandfarliga byggnader och anläggningar.

Från regelbunden brandsyn undantas vad som enligt 175 räddningstjänst— lagen (1986:1102) skall kontrolleras i samband med sotning.

statens räddningsverk får medge undantag från skyldigheten att förrätta brandsyn.

185

statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta brandsyn skall förrättas. Kommunen får meddela föreskrifter om kortare brandsy— nefrister.

Räddningstjänstplan 325

Kommunens räddningstjänstplan skall tillställas länsstyrelsen, statens räddningsverk samt de kommuner och andra med vilka samverkan i rädd— ningstjänsten kan bli aktuell. Detta gäller också i fråga om ändringar i och tillägg till planen.

335 Framställning enligt 245 räddningstjänstlagen (1986:1102) får göras av statens räddningsverk.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

535

Länsstyrelsen i Södermanlands län skall i samråd med statens räddnings— verk och statens strålskyddsinstitut upprätta en beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik.

565 statens räddningsverk får efter samråd med statens strålskyddsinstitut meddela ytterligare föreskrifter om räddningstjänsten enligt 285 rädd— ningstjänstlagen (1986:1102).

575 statens räddningsverk skall utöva tillsynen över efterlevnaden av rädd— ningstjänstlagen (1986:1102) och med stöd av lagen meddelade föreskrif—

ter i frågor som rör beredskapsanläggning av räddningstjänsten enligt 285 räddningstjänstlagen.

Samordning 615

statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om samord- ning av räddningstjänsten.

625 I fråga om den statliga räddningstjänsten utövar den myndighet som sva— rar för räddningstjänsten också den centrala tillsynen över efterlevna- den av räddningstjänstlagen (1986:1102) och föreskrifter som har medde— lats med stöd av lagen. Statens räddningsverk skall dock utöva tillsy- nen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddnings— tjänstens olika grenar.

Rikspolisstyrelsen utövar tillsynen över fjällräddningsverksamheten.

Gemensamma bestämmelser

665

När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta miljö— och hälso— skyddsnämnden eller länsstyrelsen.

överklagande m m

755

Frågor om ersättning enligt 36 och 3755 räddningstjänstlagen (1986: 1102) samt 655 denna förordning prövas av statens räddningsverk. Ver— kets beslut får överklagas hos kammarrätten.

0 t ' 2: 1 " I . v E ]. I 525 1552'523 25

Transportmyndighet är i fråga om landtransporter: statens räddningsverk.

För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag är statens räddningsverk transportmyndighet.

175

statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i bilagorna till ADR, som enligt artikel 14 skall anses antagna, skall gälla för ADR-transporter.

185 Statens räddningsverk skall offentliggöra översättning till svenska av ADR, bilagorna till ADR och ändringar i dem samt uppgifter om vilka stater som är bundna av ADR. Verket skall även hålla ADR och bilagorna till ADR tillgängliga på originalspråken.

195 Bilaga till ADR') Marginalnummer Behörigt svenskt organ

A 2005 (dock ej radio— Statens räddningsverk aktiva ämnen)

2010 2629 (b)2.iii. 2303 (4) 2811 (2)g) 2813 (2)b) 2815 i) 2818 f) 10 108 (dock ej radio- aktiva ämnen) 10 315 10 602 11 311 11 520 (3) 211 120 212 120

mil-.::-

1) Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg.

205 Statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i RID1) som

enligt artikel 195 4 i fördraget skall anses antagna skall gälla för RTD—transporterna.

Statens räddningsverk skall offentliggöra översättning till svenska av RID samt uppgifter om vilka stater som är bundna av fördraget. Verket skall även hålla fördraget med bihang och bilagor tillgängliga på ori— ginalspråket.

215 Vad som sägs i RID om behöriga myndigheter i vissa fall avser för Sve- riges del det organ som anges i följande uppställning.

Marginalnummer i RID Behörigt organ Bihang X: 1.2.1 Statens räddningsverk Bihang XI: 1.2.1 '

255

Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av far— ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

ns åde Polismyndigheterna Landtransporter utom järnvägstransporter Sprängämnesinspektionen Landtransporter av varor enligt klasserna

1-6 samt 8 och 9, såvitt gäller transpor- ter av varor enligt klasserna 6, 8 och 9, dock endast om de transporteras i tankfor- don

Tullmyndigheterna Gränskontroll av vägtransporter till och från utlandet samt kontroll av fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg

v" i " e 1-3

Lokala trafikföreskrifter m m 1525

Länsstyrelsen underrättar statens räddningsverk om lokala trafikföre— skrifter som avser transport av farligt gods.

Statens räddningsverk sammanställer och publicerar fortlöpande lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.

ÖVRIGT

1) Bilaga till avtal om internationell transport av farligt gods på järnväg.

SDCIÅLDEPHRTEMENTET STATBIS MI LJDMEDI CINSKÅ LABDRATORIUM

INSTRUKTION SFS 1980:571

2! Laboratoriet har till uppgift att inom den fysikaliska och kemiska mil- jömedicinen samt hälsoskyddet bedriva långsiktig forskning samt under- söknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet.

3! Det åligger laboratoriet särskilt att

samverka med och biträda myndigheter, institutioner och organisationer i syfte att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resur- serna inom området för laboratoriets verksamhet,

på grundval av forskning och försök utarbeta, utveckla och pröva ana- lys— och provtagningsmetoder av betydelse för verksamhetsområdet,

genom dokumentations- och informationsarbete svara för att erfarenheter och rön från egen och andras forsknings- och utvecklingsverksamhet blir kända och nyttiggjorda,

biträda centrala förvaltningsmyndigheter med underlag för anvisningar, råd och riktlinjer samt med bedömningar i ärenden enligt gällande lag— stiftning, bedriva sådan fort- och vidareutbildning som inte är en hög— skoleuppgift,

följa, stödja och delta i det internationella hälsoskyddsarbetet, främst inom världshälsoorganisationens miljömedicinska program.

SAKFÖRFATTNINGAR

3.2—K.1

KDMMUNIKATIDNSUEPÅRTEHENTET VÄGVERKET

INSTRUKTION SFS 1967:258

25 Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Verket utövar även tillsyn över enskilda järnvägar, spårvägar och tun-

nelbanor.

55 Vägverket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987 12) om

hushållning med naturresurser m m.

SAKFÖRFATTNINGAR 1-94

3a5 Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m m tillämpas.

Väghållning 45

Väghållning omfattar byggande av väg och drift av väg. Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tagas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, natur- vård och fornminnesvård.

Byggande av väg 105 Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av väg.

115 Fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen ...

145 Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byg— gas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

155 För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väg— anordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i öv- rigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en redovisning av de vän- tade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder el- ler andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar el- ler andra olägenheter från trafiken.

165

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträck- ning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighets- ägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med de naturvårdsmyndigheter som berörs.

Drift av väg

265 Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att skäli- ga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäl- ler i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträ— de till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också ser- viceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidta åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

V" k "re FS 1

25 Parkeringsplats, rastplats eller annan uppställningsplats för fordon räknas som väganordning endast om den har anslutning till och ligger i närheten av vägbanan samt är huvudsakligen avsedd som hjälpmedel åt vägtrafikanterna för färden på vägen.

Anordning för skydd mot vägtrafikbuller får räknas som väganordning en- dast om den ligger på eller i anslutning till mark som tagits i anspråk för någon annan väganordning.

55

Vägverket meddelar föreskrifter om väganordningars tekniska utförande i den mån sådana föreskrifter inte meddelats i eller med stöd av särskil- da bestämmelser och det inte ankommer på någon annan myndighet att med— dela föreskrifter.

Byggande av väg 115 Undantag från bestämmelser för marks bebyggande eller användning som avses i 145 tredje stycket väglagen (1971:948) beslutas av länsstyrel- sen.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen, statens naturvårdsverk och väghållningsmyndigheten om beslutet. Om väghållningsmyndigheten år kom- munal, skall också vägverket underrättas.

145 Flerårsplanen för byggande av riksvägar upprättas av vägverket efter samråd med statens naturvårdsverk.

165 Flerårsplanen för byggande av riksvägar fastställs av vägverket.

175 Fastställda flerårsplaner skall i huvudsak följas när vägbyggnadsarbe— tena utförs.

Om en väsentlig avvikelse behöver göras från en fastställd flerårsplan för byggande av riksvägar, får vägverket efter samråd med statens na- turvårdsverk besluta att planen skall ändras.

185 Kopia av fastställd flerårsplan för byggande av riksvägar samt under— rättelse om beslut om ändring av sådan plan skall sändas till kommuner—

na i länet samt till länsstyrelsen, länsvägnämnden och statens natur- vårdsverk.

265 När en arbetsplan upprättas skall särskilt iakttas

5. att vägen erhåller en mjuk och naturlig inpassning i landskapet, 6. att naturföremål eller naturområde av särskilt intresse eller forn- lämning inte i onödan skadas av företaget,

345

Om en arbetsplan som förordats av länsstyrelsen kan godtas av vägverket och om vägbyggnadsföretaget har tillräcklig aktualitet, fastställer vägverket planen enligt 185 första stycket väglagen (1971:948). I annat fall överlämnas ärendet enligt nämnda bestämmelse till regeringens prövning.

365 Väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty—

relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk skall underrättas om beslut om fastställelse av arbetsplan eller om förlängning enligt 355.

Enskild väg förändring till allmän m m 435

Underrättelse om beslut att förändra enskild väg till allmän skall läm— nas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt väg- hållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länsstyrel—

sen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk. Därjämte skall övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas om beslutet. Länssty- relsen skall föra in meddelande om beslutet i länets författningssam—

ling.

Underrättelse_om andra beslut av vägverket i ärenden om förändring av enskild vag till allman an som avses i andra stycket skall lamnas till sökanden eller den som på annat sätt väckt frågan samt Väghållningsmyn- digheten, länsstyrelsen, länsvägnämnden, statens naturvårdsverk och öv— riga myndigheter som yttrat sig i ärendet.

Drift av väg 455 Drift av väg innefattar åtgärder som

4. håller vägen ren, såsom sopning, borttagande av skräp och smuts samt ogräsbekämpning (renhållning), eller

5! När järnväg skall anläggas, åligger det järnvägens innehavare att anmä— la detta till vägverket, som prövar frågan om fastställelse av arbets-

plan samt kontrollerar arbetets utförande.

85

Järnvägens innehavare skall inge arbetsplan till vägverket om

1. linjesträckningen skall ändras,

2. en driftplats med sidospår skall anläggas eller ändras i avsevärd omfattning,

3. en signal- och säkerhetsanläggning skall utföras eller ändras i av— sevärd omfattning,

4. järnvägens överbyggnad skall ändras i avsevärd omfattning,

5. en bro skall byggas, byggas om eller förstärkas eller

6. något annat arbete av avsevärd omfattning, som innebär ändring i planen för järnvägen, skall utföras.

Planen skall inges innan arbetet påbörjas. Vägverket prövar frågan om fastställelse av planen.

I fråga om tillsyn över utförandet av ny anläggning eller ändring av anläggning enligt fastställd plan och om besiktning och godkännande för trafik på sådan anläggning gäller 5 och 655 i tillämpliga delar.

I förordningen finns i motsats till väglagen inte uttryckt något miljö- ansvar men en arbetsplan ska liksom i väglagen fastställas av vägver- ket. Vid upprättande av arbetsplan enligt väglagen ska bl a miljöaspek- ter beaktas.

m ' a v" r 5 1 : 08

35 Väghållning omfattar byggande av väg, vägunderhåll och vinterväghåll— ning. Såsom byggande av väg anses förutom anläggningar av ny väg även omläggning och förbättring av väg.

45 Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i öv- rigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i andra stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

1! Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel statsbidrag till

1. byggande och drift av enskilda vägar,

35 Till byggande av en väg räknas anläggande av en ny väg, omläggning av en väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av en väg.

55 Bidrag lämnas för en sådan väg som inte är av ringa längd och som är ändamålsenlig med hänsyn till övriga vägar, om kostnaderna för vägen är skäliga med hänsyn till nyttan av den. Vidare skall vägen vara ...

4. av väsentlig betydelse som utfartsväg eller genomfartsväg för det rörliga friluftslivet, eller ...

195 Frågor om bidrag skall prövas av länsstyrelsen.

205 Bidrag skall betalas ut av statens vägverk.

1! Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel statsbidrag till ... 2. kommuner som är väghållare enligt väglagen (1971:948) och till såda- na huvudmän som avses i lagen (1978 438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik för a) byggande och drift av sådana väg— och gatuanläggningar för kol- lektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov och som inte hör till statskommunvägar eller till allmänna vägar för vilka staten är väghållare,

b) byggande av sådana spåranläggningar för lokal eller regional kol- lektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov,

2! . Föreskrifter om vad som räknas till byggande av statskommunvägar, cykelleder, väg— och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik och spåranläggningar för lokal eller regional kollektiv persontrafik medde- las av vägverket. Vägverket meddelar också föreskrifter om vad som räk— nas till drift av statskommunvägar och väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik samt om forsknings— och utvecklingsverksamhet.

Byggnadsbidrag 5!

Generella bidrag lämnas efter de grunder som fastställs av vägverket efter samråd med Svenska kommunförbundet.

75

Särskilda bidrag lämnas för byggande av statskommunvägar, väg- och ga- tuanläggningar för kollektiv persontrafik och spåranläggningar för 10— kal eller regional kollektiv persontrafik (byggnadsobjekt) enligt en fastställd fördelningsplan.

9! Fördelningsplanen skall upprättas av vägverket efter det att verket in- hämtat förslag från länsstyrelserna angående vilka byggnadsobjekt som

bör utföras inom länen under den tid planen avser.

Byggande av spåranläggningar för kollektiv persontrafik medverkar i ar- betet att minska luftföroreningar frin trafiken.

ÖVRIGT

Följande citat ur budgetpropositionen 1984 illustrerar statsmakternas syn på väghållningen:

"Regeringen fullföljer riksdagens trafikpolitiska beslut från 1979 att ge invånare och näringsliv en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Trafikpolitiken ska därför utformas i syfte att medverka till att målen för näringspoliti- ken, energipolitiken, miljöpolitiken, sysselsättningspolitiken och re- gionalpolitiken kan uppnås."

Vägverket har formulerat följande generella mål för den statliga väg- hållningen:

"Medborgarna och näringslivet i landets olika delar ska erbjudas en tillfredsställande vägtransportstandard till lägsta möjliga samhälls- ekonomiska kostnad."

Väghållningens generella huvudmål har preciserats i sju delmål:

o väghållningsåtgärder bör medverka till förbättrad samhällsutbyggnad och markanvändning, o väghållningsåtgärder bör medverka till en förbättrad trafikmiljö ...

TRAFIKSÄKERHETSVERKET

INSTRUKTION SFS 1985:345

3! ... Därutöver åligger det verket ... att följa den fordonstekniska utvecklingen och besiktningsverksamheten

i fråga om fordon,

SAKFÖRFATTNINGAR S 97 ' 5

9!

... om bils beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläppet av luftföroreningar finns bestämmelser i bilavgaskungörelsen (1972:596). Om beskaffenhet och utrustning av motorfordon för transport av viss last finns särskilda bestämmelser.

Sai Bil anses lämplig för trafik endast om den vid prov enligt en mätmetod, som i huvudsak motsvarar den inom The International Organization for

Standardization (ISO) rekommenderade metoden ISO R 362, uppfyller föl- jande krav i fråga om buller.

365

än bil får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgaskungörelsen (1972:598).

Ett sådant motordrivet fordon eller släpfordon som avses i 45 förord- ningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om det är utrustat med sådana asbesthaltiga friktionsbelägg som anges i förordningen.

Registreringsbesiktning kan, i den omfattning som trafiksäkerhetsverket bestämmer, begränsas till att avse viss del av fordonet eller faststäl— lande av viss uppgift om fordonet.

Registreringsbesiktning utföres av riksprovplats.

555. Typbesiktning av annat motordrivet fordon än moped och av släpfordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för

fastställande av uppgifter som enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgaskungörelsen (1972:596).

56; Frågor om tillstånd till typbesiktning prövas av trafiksäkerhetsverket

62a$ Om fordon av typ, som blivit besiktigad och godkänd, i betydande om— fattning avv1ker från typfordonet i fråga om beskaffenhet eller utrust- ning får riksprovplats på begäran av trafiksäkerhetsverket eller sta— tens naturvårdsverk meddela förbud mot att typintyg utfärdas för fordo— nen.

Riksprovplatsen skall upphäva ett sådant förbud om godtagbara åtgärder för rättelse har vidtagits.

745 Kontrollbesiktning sker för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssyn— punkt samt av att kraven enligt 13a5 är uppfyllda.

Kontrollbesiktning utförs av riksprovplats.

825. Visar det sig vid kontrollbesiktning att fordonet är i trafiksäkert

skick samt uppfyller kraven enligt 13a5 och bilavgaskungörelsen (1972: 596) och även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt godkänns fordo— net. Fordonet skall godkännas också om det befinns ha brister som är av endast ringa betydelse.

1035 Trafiksäkerhetsverket kan förbjuda att ett fordon förses med en viss anordning, som inte är nödvändig för fordonets användning, om den ökar risken för skada vid trafikolycka eller på annat sätt minskar trafiksä- kerheten eller medför annan avsevard olägenhet.

1045. Frågor om undantag från denna kungörelse för visst fordon, viss for—

donstyp eller viss grupp av fordon eller från 335 första stycket för visst ändamål prövas av trafiksäkerhetsverket. vid prövning av undantag från 9a5 för viss fordonstyp eller viss grupp av fordon skall verket samråda med statens naturvårdsverk.

tr ' un " S 197 : 94

15 Denna kungörelse gäller ... trafik i terräng ...

365 Den som färdas i terräng skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så, att människor och djur ej störes i onödan och att skador

på annans mark och växtlighet undvikes.

Om förbud mot körning i terräng i vissa fall finns bestämmelser i ter— rängkörningslagen (1975 1313) och terrängkörningsförordningen (1978z594).

385 ... Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så, att det ej åstadkommer onödigt buller. Han skall i görlig mån se till att fordonet

ej släpper ut rök eller gas i sådan mängd att olägenhet uppstår därav.

535 ... Fordonet får ej lastas så, att förandet försvåras eller onödigt buller framkallas.

655

Trafiksäkerhetsverket beslutar de ytterligare föreskrifter som behövs om lokala trafikföreskrifter samt om terrängfordons beskaffenhet och utrustning enligt denna kungörelse och om kontroll över terrängfordon. Verket får därvid föreskriva att viss utrustning skall vara av en sådan typ som godkänts av verket eller en annan myndighet.

665 Trafiksäkerhetsverket kan förbjuda att terrängfordon förses med en viss anordning, som inte är nödvändig för fordonets användning, om den ökar risken för skada vid trafikolycka eller på annat sätt minskar trafiksä- kerheten eller medför annan avsevärd olägenhet.

v- 5.1] - ] EEE IEZZ=EQ3

1025

Last skall vara anbringad så, att den ej kan ... framkalla onödigt bul- ler.

1165

Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så, att det inte bullrar onödigt mycket. Han skall i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenhet.

V" "r es " ' 7 -

Bestämmelser för terräng 775 Om det finns skäl att utmärka ett förbud eller någon annan föreskrift eller att varna för eller upplysa om något förhållande som rör den som färdas i terräng, sker detta genom ett vägmärke. Om det inte finns nå— got vägmärke, utmärks föreskrifter enligt terrängkörningslagen (1975: 1313) eller terrängkörningsförordningen (1978:594) på det sätt som sta- tens naturvårdsverk föreskriver. Detsamma gäller när det är fråga om att utmärka en upplysning. I övrigt meddelas föreskrifter om utmärkning i terräng av trafiksäkerhetsverket. I fråga om föreskrifter enligt det— ta stycke gäller i tillämpliga delar bestämmelserna för väg utom GS. Trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket skall i den utsträckning det behövs samråda med varandra.

En kommun får föreskriva att sådana utmärkningar i terräng enligt denna förordning, som inte avser någon lokal trafikföreskrift, får ske endast efter tillstånd av byggnadsnämnden eller någon annan nämnd som kommunen bestämmer.

Bilavgasförgrdning SES 1287;585

Inledande bestämmelser 15 Denna förordning innehåller närmare föreskrifter för att förebygga att bilar orsakar skador på människors hälsa och i miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

Vissa bemyndiganden m m

215

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilavgaslagen (1986z1386) och denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med trafiksäkerhetsverket.

Inledande bestämmelser 1! Motordrivna fordon och släpfordon som används i internationell vägtra-

fik i Sverige skall uppfylla de villkor om registrering och om beskaf— fenhet och utrustning som följer av denna förordning.

Beskaffenhet och utrustning

8!

Bestämmelserna i 1—9, 10-17, 19-29, 33—35 och 90—9655 fordonskungörel- sen (1972:595) gäller i tillämpliga delar beträffande fordon som an— vänds i internationell trafik i Sverige.

95 Bestämmelserna i bilavgaskungörelsen (1972:596) är inte tillämpliga på fordon i internationell trafik i Sverige. Dessa fordon skall uppfylla de villkor om utsläpp av avgaser som gäller i fordonets hemland.

ot ' s 1 75- 6!

Bilskrotningsfonden bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 95.

Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

75

Dr bilskrotningsfonden bestrides

1. kostnad för skrotningspremier,

2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av sådana vrak medför olägenhet från miljö- eller naturvårdssynpunkt.

8! Fråga om bidrag som avses i 75 första stycket 2 och 3 prövas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

Bil kr ni f"r ' S 1 75: 8

125

Auktoriserad bilskrotare skall utfärda skrotningsintyg, när han motta— ger skrotbil som är registrerad enligt bilregisterkungörelsen (1972:599).

135 Skrotningsintyg skall utfärdas på blankett enligt formulär som fast— ställes av trafiksäkerhetsverket efter samråd med statens pris- och kartellnämnd och länsstyrelsernas organisationsnämnd.

175. Förteckning över auktoriserade bilskrotare, kommuner som inrättat upp— lag eller annat mottagningsstalle for skrotbilar och personer som ar

behöriga att underteckna skrotningsintyg föres av trafiksäkerhetsver- ket. Förteckningen får föras genom automatisk databehandling.

Trafiksäkerhetsverket ombesörjer att varje länsstyrelse har tillgång till förteckningen och får kännedom om tillägg eller ändringar som gö- res däri.

3.2-K.3

185 För den förteckning som avses i 175 skall länsstyrelsen till trafiksä- kerhetsverket lämna uppgift om

1. beslut varigenom auktorisation meddelas eller återkallas, 2. auktorisation som har förfallit enligt 10 eller 115,

3. kommun som har inrättat upplag eller annat mottagningsställe för skrotbilar,

4. vem som är behörig att underteckna skrotningsintyg enligt 145, 5. ändring i förhållande som avses i 3 eller 4.

275 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilskrotningslagen (1975:343) och denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Föreskrifter som avses i första stycket meddelas dock 1. av trafiksäkerhetsverket beträffande skrotningsintyg, utbetalning av skrotningspremie och andra frågor med anknytning till bilregistrets fö- rande,

2. av riksskatteverket beträffande skrotningsavgift.

ÖVRIGT

SJUFÅRTSVERKET

INSTRUKTION SFS 1969:320

25 sjöfartsverket har hand om frågor som rör sjöfarten i den mån handlägg- ningen inte ankommer på någon annan myndighet.

gåt åligger sjöfartsverket särskilt

att ha tillsyn över sjösäkerheten,

att handha sjökarteverksamheten, att förvalta farleder och vissa kanaler, att handlägga ärenden om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, att handlägga ärenden om hamnanordningar och andra ordningsföreskrifter för hamnar eller farleder, att, för att främja en samhällsekonomiskt lämplig utformning av hamn— väsendet, lämna råd i frågor om lokalisering eller utbyggnad av hamnar eller samordning mellan hamnar och verka för att samråd kommer till stånd i sådana frågor,

Bestämmelser om att sjöfartsverket skall svara för sjöräddningstjänst finns i 27$ 1 räddningstjänstlagen (1986:1102) och 435 räddningstjänst- förordningen (1986:1107).

11a$ Sjöfartsverket skall samråda med transportforskningsberedningen i frå- gor om forskning och utveckling rörande transporter och trafik samt med sjöfartsregistret i frågor som rör registrets verksamhetsområde.

sjöfartsverket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla under- lag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m.

SAKFÖRFATTNINGAR t t v 1' - 1

25

Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av eller innehål- ler explosiva varor, komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser,

brandfarliga vätskor, brandfarliga fasta varor, självantändande varor,

varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor,

organiska peroxider, giftiga varor, vämjeliga varor,

varor med benägenhet att orsaka infektioner, radioaktiva varor, frätande varor samt

magnetiskt material och som på grund därav vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra fram— förande.

8!

Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka, att det farliga godset orsakar skador på människor, djur, egendom och i miljön. Transportmedel och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de står emot påkänningarna vid transport.

r n' t t v 1" t F" 9 : 3

2! Transportmyndighet är i fråga om ... sjötransporter: sjöfartsverket.

255 Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av far— ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden. Sjöfartsverket: sjötransporter

. r . " . S 1 : 0 2 kap Föreskrifter om trafiken

25

om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sporter.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vat— tenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs från miljösyn- punkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i 13 eller för att skydda fisket eller anläggningar för vattenbruk och föreskriften inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket även meddela andra föreskrifter om användande av Sveriges sjöterritorium när de är av tillfällig art.

35

Om en föreskrift som avses i 1 eller 25 har betydelse från miljösyn- punkt eller för trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur, skall samråd ske även med statens naturvårdsverk. Rör föreskrif- ten trafiken med fiskefartyg eller skydd för fisket eller anläggning för vattenbruk, skall samråd ske även med fiskeristyrelsen. Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun, farvatt- nets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra sig.

85 Sjöfartsverket, statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen får över- klaga ett beslut som länsstyrelsen har meddelat med stöd av 25 eller 65 första stycket.

3 kap säkerhetsanordningar för sjöfarten 15 Staten håller fyrar, sjömärken och andra säkerhetsanordningar för sjö— farten samt sjöräddningsstationer i den utsträckning som sjöfartsverket bestämmer.

35 . Sjöfartsverket utövar tillsyn över säkerhetsanordningar i den mån tillsynen inte ankommer på någon annan.

£örgmnunaJlegmäumsJurLåEijåålsäQ 1 kap. Biträde av lots 5!

Sjöfartsverket meddelar föreskrifter om skyldighet att anlita lots med hänsyn till förhållanden, som hänför sig till farvattnens beskaffenhet, fartygs last eller bemanning eller andra omständigheter av betydelse för sjösäkerheten eller miljön.

Sådana föreskrifter meddelas efter samråd med Vänerns seglationsstyrel- se om de gäller Vänern, och med statens vattenfallsverk om de gäller Trollhätte kanal.

7! Lotsen ansvarar för lotsningen. Han skall ange och övervaka de åtgärder för navigering och manövrering som fordras för fartygets säkra framfö- rande. Lotsning skall ske så att fartyget förs med hänsyn tagen till sjösäkerheten och risken för skador på miljön.

95 Sjöfartsverket meddelar de föreskrifter i övrigt som behövs för lots— ning av fartyg och annat biträde av lots åt fartyg än lotsning.

v"v ör i s 1 8 :

35 Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med sjöfartsverket och berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där svävaren huvudsak- ligen skall användas. Skall svävare användas för färd till något annat land, meddelas dock tillstånd av regeringen.

65

Tillstånd att använda svävare inom särskilt anordnat tävlings- eller övningsområde får ges till sammanslutning för svävarverksamhet, om svä- varfarten inte medför olägenheter från säkerhets- eller miljövårdssyn- punkt eller för annat allmänt eller enskilt intresse.

75 Tillstånd att använda svävare kan begränsas till viss tid och till visst område. I tillståndet skall anges vilket slag av svävare som av— ses med tillståndet och om svävaren skall användas yrkesmässigt.

Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att motverka olägenheter av svävarfarten eller som fordras av andra skäl.

85 Om trafik med svävare förorsakar olägenheter som inte är ringa, får den som meddelat tillståndet föreskriva nya eller ändrade villkor för att

motverka olägenheterna.

125 Sjöfartsverket meddelar i fråga om svävare föreskrifter om förande av dagbok, rapportering av sjöolyckor samt transport av farligt gods.

145

Den som framför en svävare skall anpassa färdväg, hastighet och färd- sätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skador på mark och växtlighet undviks.

165

Sjöfartsverket och statens naturvårdsverk får föra talan mot länssty— relsens beslut enligt denna förordning. Länsstyrelsen skall särskilt underrätta sjöfartsverket och naturvårdsverket om ett sådant beslut.

15 Enligt denna förordning lämnas statsbidrag till innehavare av hamn för omhandertagande från fartyg av oljeavfall och rester av andra skadliga

ämnen som skall tas emot och forslas bort enligt 55 renhållningsförord- ningen (1979:904). Vad nu har sagts gäller dock inte i fråga om toa- lettavfall eller fast avfall.

35 Ansökan om bidrag prövas av sjöfartsverket.

Bidrag betalas ut av sjöfartsverket i efterskott för kalenderår.

55 Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sjö- fartsverket. ' ts ' h "r ot a a e v 1' S 197 : 0 15 Med olja avses i denna lag råolja och eldningsolja. 25

Den som under visst kalenderår i svensk hamn eller annan i Sverige be- lägen anläggning har mottagit sammanlagt mer än 150 000 ton olja som har transporterats sjöledes till hamnen eller anläggningen skall senast den 1 mars påföljande år lämna sjöfartsverket uppgift om den oljemängd som han har mottagit.

45 Efter anmaning av sjöfartsverket är envar som under visst kalenderår har mottagit olja skyldig att lämna uppgift om den oljemängd som han har mottagit under året.

k da t' 1

1!

I denna lag förstås med ... oljeskada: dels skada som orsakats av förorening genom olja från fartyg och som uppkommit utanför fartyget, dels kostnader för förebyggande åt- gärder och skada som orsakats av sådana åtgärder; olycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som or- sakar oljeskada;

förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för att förhindra eller begränsa oljeskada genom förorening och som vidtagits efter det en olycka inträffat;

Vid tillämpning av denna lag skall med fartyg jämställas varje annan flytande anordning som användes till sjöss.

25

Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar olja som last 1 lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.

I fråga om lagens tillämplighet på örlogsfartyg och vissa andra stats— fartyg samt fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller bestäm— melserna i 225.

Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag aven då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag el— ler annan författning.

Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan tillämp- ning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt interna— tionellt fördrag.

115. Om rätt till ersättning av Internationella oljeskadefonden gäller sär— skilda bestämmelser._

173

Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige endast om 01- jeskada genom förorening har uppkommit här i landet eller förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i

Sverige.

ansvarighet för oljeskada till sjöss SES ]275:150

165 Sjöfartsverket utövar i samarbete med tullverket kontroll av att den skyldighet att taga och vidmakthålla försäkring eller ställa säkerhet som föreskrives i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss fullgöres och att certifikat medföres ombord på fartyg enligt 7 eller 85 nämnda lag.

175

Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas såvitt avser 3-1355 av försäkringsinspektionen och såvitt avser kon- troll enligt 165 av sjöfartsverket efter samråd med tullverket.

m r " n' n 'n ' ' S 1 73:

1129 15

Bestämmelserna i artiklarna 1-13 av den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja i dess lydelse en- ligt det i London den 19 november 1976 antagna ändringsprotokollet skall till den del de ej uteslutande reglerar de fördragsslutande sta- ternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som föreskri- ves i det följande, gälla som svensk lag.

35

Talan om ersättning för skada genom förorening, som enligt artikel 7 första eller tredje stycket får upptagas i Sverige, väckes vid domstol som enligt 185 lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss är behörig upptaga talan mot fartygets ägare i anledning av samma olycka.

55

quråga om verkställighet enligt artikel 8 av dom i mål om ersättning for skada genom förorening äger 195 lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss motsvarande tillämpning.

t "r r ot tte f" o enin å r SF 198 : 24

Hela lagen och förordningen avser miljöskydd. Sjöfartsverket utfärdar föreskrifter. meddelar tillstånd och utövar tillsyn.

Vatt nl PS 1 83: 1

11 kap särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

78

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt-

gärder ha vidtagits enligt 8-1155.

85 I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö- retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens

planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo- riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa- get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga- ren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

e öro ' 1 6- 5

2!

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln utövas av Sveriges Geologiska Under- sökning. Det åligger SGU att vid tillsynen samverka med annan myndighet vars verksamhet beröres av tillståndet.

sjöfartsverket, generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen skola efter framställning av SGU biträda vid utövningen av tillsynen.

45 Tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtill- gångar från denna meddelas av regeringen, om ej annat följer av 55.

Ansökan inges till industridepartementet och skall innehålla ...4. uppgift om de åtgärder sökanden anser erforderliga för att före— bygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske samt andra allmän— na och enskilda intressen,

55 Tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt på område som i sin helhet

är beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas av Sveriges Geo- logiska Undersökning, om ej annat följer av sista stycket. Ansöknings— handlingarna skola inges i minst sex exemplar. SGU skall i tillstånds— ärende inhämta yttrande från statens naturvårdsverk, kommunen och andra berörda myndigheter.

Tillstånd skall meddelas för viss tid, högst tio år, och avse visst om- råde. I tillstånd skall anges i vilken omfattning sand, grus eller sten får tagas samt upptagas de föreskrifter som behövas för att i skälig

omfattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten, fisket och na— turvården eller som annars påkallas av bestämmelserna i konventionen om kontinentalsockeln.

Om täkt som avses med ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller annars om statens naturvårds— verk begär det, skall SGU med eget yttrande hänskjuta ärendet till re— geringen.

6!

Arbete för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning av dess naturtillgångar får icke utföras på sådant sätt att undervattensled— ningar skadas eller otillbörligt intrång göres på sjöfarten, fisket el- ler havets biologiska tillgångar.

15

En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas, om farleden eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En all— män farled får även inrättas, om den är av väsentlig betydelse för fis- kerinäringen eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden.

Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna farleder eller hamnar.

35

Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmän eller enskild rätt, får särskilda föreskrifter meddelas om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

45 Beslut enligt 1-355 meddelas av regeringen eller, om regeringen bestäm— mer det, av sjöfartsverket.

Sjöfartsverkets beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

l än n s 1 8 - 4

Regeringen föreskriver att beslut enligt 1—355 lagen (1983:293) om in— rättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall meddelas av sjöfartsverket.

ÖVRIGT Sjöfartsverkets anslagsframställning 1985z86

Sektionen för farligt sods_ogh_marin_miliö

Uppgifter: ärenden rörande fartygs konstruktion och utrustning för så- ker transport av olja, kemikalier, kondenserade gaser och andra farliga ämnen i bulk och i förpackad form, ärenden rörande lasters fysikaliska

och kemiska egenskaper, åtgärder mot riskerna i samband med transport av farligt gods samt ärenden rörande åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Kartggrafiska sektionen

Uppgifter: framställning och ä-jourhållning av allmänna sjökort, tryckeriverksamhet,

. Till säkerheten för liv och egendom har nu lagts säkerhet för mil— jön.

. . Vetskapen om fartygens anlöpsfrekvens m m har betydelse bl a när det gäller att bedöma fartygsutrustning och standard i övrigt, något som får allt större vikt till följd av den skärpta miljöbevakningen.

... Beträffande det förebyggande miljöskyddet avseende framför allt tillsyn av sjötransporter av farligt gods bör denna verksamhet finan- sieras över statsbudgeten på samma sätt som sker med motsvarande verk- samhet avseende landtransporter.

... Genom lagen (1980 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg tillkom regler om besiktningar och inspektioner av fartyg uöver de en- ligt sjösäkerhetslagen föreskrivna. De periodiska förrättningarna är avgiftsbelagda.

... För sådana åtgärder inom sjöfartsverkets verksamhetsområde som kom— mer fritidsbåttrafiken eller yrkesfisket tillgodo får sjöfartsverket ersättning av skattemedel. Det rör sig om åtgärder av typen särskild utmärkning av farleder, ... driften av Falsterbokanalen och vissa bi- drag till samkostnader för farledsverksamheten.

Sjöfartsrerkets rerksamhetsplau för budgetåren.1289/81z128ä/8L(XLBQ)

sjöfartsverket har sedan länge som överordnat mål för den samlade verk- samheten angett fartygens säkerhet till skydd för människor och yttre miljö.

. komplex av utredningar ... under en följd av år. Åtskilliga av des— sa har ännu inte föranlett beslut av statsmakterna, t ex Ren Tur (SOU 1979:43—45), Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss, SÖK (Ds H 1980:1), Personal för tillsyn av kust och skärgård, TAK (Ds Kn 1980:2), utredningen om sjöfartsverkets organisation, Vän Tur, Beredskap mot oljeutsläp till sjöss (Ds Kn 1979:13).

'.2-K.4 LUFTFÅRTSVERKET

INSTRUKTION SFS 1986:128

25 Luftfartsverkets huvuduppgifter är att

främja utvecklingen av den civila luftfarten,

ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten och meddela säkerhetsföreskrifter för flygtransporter av farligt gods,

85 Luftfartsverket skall samråda med transportforskningsberedningen i frå- gor om forskning och utveckling rörande transporter och trafik.

Luftfartsverket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla under- lag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987 10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m.

SAKFÖRFATTNINGAR

ftf r 1 PS 1 57' 97

1 kap. Inledande bestämmelser 2a5 Luftfartyg får inte inom svenskt område framföras med överljudsfart.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer medge undantag från förbudet.

35

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen el- ler den myndighet regeringen bestämmer, om det behövs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller till natur— eller miljövård.

3 kap. Luftvärdighet och miljövärdighet 15 Luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrus— tat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

25 Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten stå under tillsyn av luft- fartsverket.

Om regeringen föreskrivet det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig att sköta besiktning och tillsyn.

35 När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt, utfärdar luftfartsver- ket ett bevis om detta (luftvärdighetsbevis).

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig att utfärda och förnya luftvärdighetsbevis.

115

Bestämmelserna i 2—955 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gäller i tillämpliga delar också i fråga om miljövärdighet och miljövärdig- hetsbevis.

6 kap. Flygplatser och markorganisation i övrigt Allmänna bestämmelser 1!

. I fråga om användande för start och landning av områden, som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Tillstånd till allmänna flygplatser 4! Flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer.

53. Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till

markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar att driva flygplatsen.

Vid tillståndsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbe- stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Anläggningar till hinder för luftfarten 115 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får beträffande märken, belysning och andra anordningar meddela föreskrifter som syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte innebära något avsevärt men för markägarna eller dem som har sär- skild rätt till marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva åt— gärder, som kan vidtas när föreskrifter enligt första stycket åsido- sätts.

8 kap. Vissa bestämmelser för lufttrafiken 15 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrif— ter om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och olägen— heter skall undvikas.

Luftfartsförordning SFS 1986:171 2! Restriktionsområden är sådana områden där rätten till luftfart är in- skränkt av andra anledningar än för kontroll av trafiken.

35 ... Luftfartsverket får också föreskriva att ett område skall vara restriktionsområde, om så behövs av hänsyn till naturskyddets eller friluftslivets intressen. Samråd skall ske med länsstyrelsen eller, om föreskriften rör militära förhållanden, med överbefälhavaren.

Tillsyn över luftvärdigheten

135

Luftfartsverket granskar konstruktionsunderlag för varje typ av luft— fartyg och prövar materielen i den omfattning som verket finner nödvän— digt (typgranskning).

Om luftfartyget godkänns, utfärdar verket ett typcertifikat.

Luftfartsverket får godta typgranskningar som har gjorts i andra sta— ter. I sådana fall utfärdas ett typaccepteringsbevis. Om det finns sär- skilda skäl kan verket medge att typgranskningen ersätts av en besikt-

ning enligt 145.

145

Varje luftfartygs luftvärdighet skall fortlöpande övervakas genom luft— fartsverkets försorg. Övervakning kan ske i form av besiktning, utred- ning och materielkontrollflygning eller genom kombination av dessa åt—

gärder.

Miljövärdighet 265

Luftfartsverket meddelar ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att luftfartyg skall anses miljövärdiga från buller- och luftförore- ningssynpunkt och om i vilka fall miljövärdighetsbevis krävs för re- gistrering. Föreskrifterna skall i huvudsak överensstämma med de reg- ler, som vid varje tidpunkt gäller enligt annex 16 till Chicagokonven- tionen.

I fråga om miljövärdighet och miljövärdighetsbevis i övrigt gäller be- stämmelserna i denna förordning om luftvärdighet och luftvärdighetsbe— vis i tillämpliga delar.

535 Luftfartsverket prövar frågor om tillstånd att inrätta och driva all- männa flygplatser samt fastställer villkor för tillståndet. Om sådant tillstånd har meddelats av regeringen, får luftfartsverket fastställa villkor för tillståndet.

545

Luftfartsverket beslutar vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett område skall godkännas för att tas i bruk som allmän flygplats. Därvid skall luftfartens intressen beaktas. Hänsyn skall också tas till de kringboende, närbelägna militära anläggningar, annan trafik i närhe— ten och flygplatsens inverkan på landskapsbilden. Kraven skall avse be- skaffenheten och utrustningen av flygplatsområdet. Vidare kan krävas att markeringar och andra anordningar sätts upp utanför området. Krav kan också ställas på att det i närheten inte finns hinder, märken eller belysningar som kan medföra fara för luftfarten.

Kraven får fastställas allmänt för flera flygplatser eller särskilt för en viss flygplats.

555 Luftfartsverket meddelar föreskrifter om underhåll och drift av allmän- na flygplatser.

Föreskrifterna skall om möjligt utformas så att verksamheten vid flyg— platsen inte blir hälsovådlig eller störande för omgivningen.

565 Innan luftfartsverket fastställer krav enligt 545 eller utfärdar före-

skrifter enligt 555, skall verket samråda med företrädare för de in- tressen som berörs.

605

Den som vill inrätta en flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk (enskild flygplats) skall anmäla detta till luftfartsverket senast 90 dagar innan anläggningsarbetena påbörjas. Vill någon driva en tidigare inrättad enskild flygplats, skall han anmäla detta senast 90 dagar in- nan han tar flygplatsen i bruk.

Luftfartsverket fastställer de villkor för inrättandet, underhållet och driften av flygplatsen som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten el- ler till flygplatsens inverkan på omgivningen. Verket skall förbjuda att flygplatsen inrättas eller drivs, om det krävs med hänsyn till to- talförsvaret, säkerheten eller flygplatsens inverkan på omgivningen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också om någon vill bygga om en enskild flygplats eller ändra driften på ett sätt som inte är av ringa betydelse.

I ärenden enligt denna paragraf skall luftfartsverket samråda med över- befälhavaren och med företrädare för de andra intressen som berörs.

645 Om det behövs av hänsyn till samfärdsel, fiske eller andra näringar, naturvård eller friluftsliv, skall luftfartsverket efter samråd med länsstyrelsen meddela förbud för luftfartyg att landa inom ett visst område utan verkets tillstånd.

Att luftfartyg inte får landa inom vissa nationalparker framgår av reg- lementena för dessa nationalparker.

895

Även om förvärvssyfte inte föreligger krävs luftfartsverkets tillstånd till

1. luftfart för besprutning och för annan spridning av ämnen från luf- ten,

945

Från ett luftfartyg får inte kastas eller släppas ut föremål om det kan medföra skador, sjukdomar eller sanitära olägenheter. Luftfartsverket meddelar ytterligare föreskrifter om detta.

Luftfartsverket meddelar också föreskrifter om vad som skall iakttas för att skador genom buller och liknande störningar från luftfartyg skall undvikas.

När det behövs skall luftfartsverket samråda med socialstyrelsen.

Föreskrifter om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luftfar— tyg finns i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel.

1025

. I fråga om transport av farligt gods med luftfartyg i vissa fall finns särskilda bestämmelser.

1035 Vid transport av varor eller ämnen som är explosiva, radioaktiva eller

brandfarliga eller av kemiska produkter skall också iakttas vad som i eller med stöd av lagen (1982 821) om transport av farligt gods eller i övrigt föreskrivs om sådant gods.

t förore in rå art 5 S 0: 24

er

7 kap 3! Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif— ter om skyldighet 1. att rapportera vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar,

öror ' t "rder ot v ttenföror n' frå t PS 1 0:7 9

7 kap särskilda åtgärder mot vattenförorening 25 Föreskrifter som avses i 7 kap 35 lagen (1980:424) om åtgärder mot vat— * tenförorening från fartyg meddelas av sjöfartsverket.

9 kap övrigt 35 Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med ...5. överbefälhavaren, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och ge- neraltullstyrelsen, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap 35 1 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap 25. Eärgrdning gm transpgrt av farligt ggg; sig 1252:923 25 Transportmyndighet är i fråga om ... lufttransporter: luftfartsverket,

255 Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982 821) om transport av far— _ ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av ;

följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Luftfartsverket: Lufttransporter

Naturvårdsförgrdning SES 1976 484

155

Länsstyrelsen meddelar efter samråd med statens naturvårdsverk före— skrifter som avses i 145 tredje stycket naturvårdslagen (1964 822). Fö— reskrifterna får avse förbud att

. färdas eller uppehålla sig inom området, . landa med båt eller annan farkost, . jaga eller medföra jaktredskap eller hund, . bortföra eller skada ägg, rom eller bo, . ofreda djur genom fotografering eller liknande åtgärd.

mbt—JNA

3.2—K. 5

Om ej annat föreskrives, gäller förbud som avses i första stycket 1 el— ler 2 ej markinnehavaren eller hans folk och ej heller statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från förbud enligt första stycket.

Om ett beslut enligt första stycket har betydelse för luftfarten skall luftfartsverket underrättas.

SVERIGES HETEORDLOGISKA OCH HYMOLOGISKA INSTITUT

INSTRUKTION SFS 1981:1102

35 Det åligger institutet särskilt att

med hänsyn till andra myndigheters, näringslivets och försvarets behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi, hydrologi och oceanografi,

anordna och övervaka meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska observationer och mätningar, meteorologiska iakttagelser ombord på svenska civila fartyg och flygplan samt granska, bearbeta och bevara insamlat material,

handha den allmänna vädertjänsten, stormvarningstjänsten, israpport— tjänsten samt hydrologiska och oceanografiska tjänsten,

bedriva uppdragsverksamhet och tillämpad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

t "rd r ot tte ö in n far SFS 19 0: 24 7 kap 35 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif— ter om skyldighet

1. att rapportera vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar,

öro in m t "rder ot atte f" o enin f å ar PS 9 0:7 9

7 kap särskilda åtgärder mot vattenförorening 25 Föreskrifter som avses i 7 kap 35 (1980:424) om åtgärder mot vatten— förorening från fartyg meddelas av sjöfartsverket.

9 kap övrigt 35 Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med

5: överbefälhavaren, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hyd— rologiska institut, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och gene— raltullstyrelsen, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap 35 i lagen

(1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap 25.

Vattenlag SES ]283;221

18 kap Tillsyn och besiktning 15 Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länsstyrel- sen.

Om särskilda skäl föreligger, får i en tillståndsdom eller ett till— ståndsbeslut förordnas att någon annan myndighet än länsstyrelsen skall, jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende.

75

Den som är beroende av hur ett vattenföretag drivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som företagaren har ålagts att föra rörande vattenstånd, vattnets avrinning eller till— godogjorda vattenmängder.

ÖVRIGT

t 5 ' r 1 85 6 V

Bestämmelser i samband med överföringen av fiskeristyrelsens hydrogra— fiska laboratorium till SMHI

3. SMHI skall genom avtal reglera sitt förhållande med naturvårdsverket inom programmet miljökontroll.

3.2—FI.1

FINANSDEPÅRTENENTET

TULLVERKET

INSTRUKTION SFS 1984 : 988

25

Tullverket övervakar att bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs samt bedriver viss utrednings— och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelser. Verket utövar i övrigt i enlighet med särskilda föreskrifter uppsikt och kontroll över trafiken till och från utlandet samt har även vissa andra föreskrivna övervakningsuppgifter. Bestämmelser om att tullverket skall svara för sjöräddningstjänst finns i 275 2 räddningstjänstlagen (1986:1102) och 435 räddningstjänstförord— ningen (1986:1107).

SAKFÖRFATTNINGAR

Förordning om transport av farligt gods SES 1982;223

255

Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av far- ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Myndighet Tillsynsområde Sjöfartsverket sjötransporter Luftfartsverket Lufttransporter Polismyndigheterna Landtransporter utom järnvägstransporter Sprängämnesinspektionen Landtransporter av varor enligt klasserna

1-6 samt 8 och 9, såvitt gäller transpor— ter av varor enligt klasserna 6, 8 och 9, dock endast om de transporteras i tankfor— don

Tullmyndigheterna Gränskontroll av vägtransporter till och från utlandet samt kontroll av fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg Statens järnvägar Järnvägstransporter

Rikspolisstyrelsen och tullverket var och en inom sitt område bemyndi- gas att meddela de verkställighetsföreskrifter till lagen om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyndigheternas och tullmyndigheternas tillsynsverksamhet.

GRUPP 2 1987—07—17 TULLVERKET om " de ot " re 'n r f å f r F 1 8 - 4

7 kap Särskilda åtgärder mot vattenförorening 105 Den myndighet som med stöd av 4, 5 eller 65 har förbjudit ett fartygs avgång eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet för polis—, tull— och lotsmyn— digheterna. Polismyndigheten skall, om det behovs, vrdta åtgarder for att förhindra överträdelse av förbudet. Tull— och lotsmyndigheterna skall, så länge förbudet gäller, inställa de förrättningar för farty- gets resa som ankommer på dem.

115 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif— ter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för att det skall kunna fastställas varifrån förorenande olja har kommit.

8 kap Vattenföroreningsavgift 1! En särskild avgift (vattenföroreningsavgift) skall tas ut, om något av de förbud mot utsläpp av olja från fartyg som avses i 2 kap 25 har överträtts och utsläppet inte är obetydligt. Detsamma gäller om ett så— dant utsläpp av olja som avses i 2 kap 45 inte har begränsats så långt det är möjligt.

55

Frågor om vattenföroreningsavgift prövas av tullverket.

65

Kan det skäligen antas att vattenföroreningsavgift skall tas ut, får tullverket eller annan myndighet som regeringen utser meddela de förbud eller förelägganden beträffande fartyget som är nödvändiga för att säk— ra bevisning, såsom förbud mot fartygets avgång eller vidare resa eller föreläggande att fartyget skall anlöpa viss hamn.

7 kap särskilda åtgärder mot vattenförorening 35 Beslut enligt 7 kap 4 eller 55 lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten— förorening från fartyg får meddelas av tullverket, om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder for att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar.

55

Förbud enligt 7 kap 65 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförore— ning från fartyg får meddelas av tullverket, om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder.

9 kap Övrigt 35 Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med

...3. rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen ...

Bäddningstjägstlag SES 19gg:1102 25

Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara

för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor el- ler egendom eller 1 miljon.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som polisen gör i fjällområden enligt polislagen (1984:387) samt räddningsinsatser som görs enligt 26 och 2755 utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

Statlig räddningstjänst Sjöräddningstjänst 275 Inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, skall

1. sjöfartsverket svara för efterforskning och räddning av människor, som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg,

2. tullverkets kustbevakningsorganisation svara för räddningstjänsten, när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet.

Räddningstjänstförordning SES 1256:1107

Statlig räddningstjänst m m

Sjöräddningstjänst 435 Utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet, där sjöräddnings- tjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall sjöfartsverket svara för räddningsinsatser som avses i 275 1 och tullverkets kustbevakningsorganisation svara för räddnings- insatser som avses i 275 2 räddningstjänstlagen (1986:1102).

455 För den räddningstjänst som tullverkets kustbevakningsorganisation sva— rar för skall finnas ledningscentraler.

465 En plan för sjöräddningstjänsten skall upprättas av sjöfartsverket i fråga om sådan sjöräddningstjänst som sjöfartsverket svarar för och av generaltullstyrelsen i fråga om sådan sjöräddningstjänst som tullver- kets kustbevakningsorganisation svarar för.

Planerna skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och ledningen av sjöräddningstjänsten och om samverkan och samordning med andra myndigheter. De skall också innehålla uppgifter om de resurser som räddningsledaren kan förfoga över.

Samordning 625

I fråga om den statliga räddningstjänsten utövar den myndighet som sva— rar för räddningstjänsten också den centrala tillsynen över efterlevna— den av räddningstjänstlagen (1986z1102) och föreskrifter som har medde— lats med stöd av lagen. Statens räddningsverk skall dock utöva tillsy- nen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddnings— tjänstens olika grenar.

2! Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln utövas av Sveriges Geologiska Under—

sökning. Det åligger SGU att vid tillsynen samverka med annan myndighet vars verksamhet beröres av tillståndet.

sjöfartsverket, tullverket och rikspolisstyrelsen skola efter fram— ställning av SGU biträda vid utövningen av tillsynen.

pumpningskgngörglse SES 1271;1156 39 Naturvårdsverket utövar i samråd med tullverket den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av av- fall i vatten och med stöd av lagen meddelade villkor och föreskrifter Länsstyrelsen utövar i samverkan med lokal tullmyndighet fortlöpande tillsyn inom länet.

4! Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen (1971:1154) om för— bud mot dumpning av avfall i vatten meddelas av naturvårdsverket efter

samråd med tullverket.

Egrgrdgigg gm införsel av yäxter m m SFS 1275:223

49 Lantbruksstyrelsen får föreskriva att växt, som ej är underkastad in— förselförbud enligt denna förordning, får införas till riket endast un— der förutsättning att vid införseltillfället företes i 135 omnämnt sundhetscertifikat, vilket av styrelsen har granskats och godkänts samt försetts med påteckning att hinder mot införsel ej föreligger.

Det åligger lantbruksstyrelsen att efter samråd med tullverket upprätta och offentliggöra förteckning över de varuslag för vilka sundhetscerti— fikat kräves vid införseln.

r ' ' t ' e 1 r ' e r vil a

3!

Införsel eller utförsel av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen får ske endast över tullplats som lantbruksstyrelsen be— stämmer efter samråd med tullverket.

ut .11 . . 15

Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar som aro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vrlda daggdjur och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på Villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder

för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett art- rikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

265 1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman, befattningshavare vid domän— verket, vid tullverkets kust- eller gränsbevakning eller vid lantbruks- nämnds rennäringsavdelning, stiftsjägmästare eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdelning och stiftsnämnd sålunda tillkomman- de befogenheten att påfordra uppvisande av jaktkort hava avseende alle- nast på mark som står under hans förvaltning eller uppsikt.

315 Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i fall som avses i 305 tredje stycket fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga va- pen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordri- vet fortskaffningsmedel och släpfordon.

Å område där jakträtt tillkommer kronan liksom å sådan kronomark ovan- för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och å renbetesfjällen tillkommer rätt att taga jaktbyte och annan i första stycket avsedd egendom i beslag polisman och av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman ävensom personal vid domänverket, vid tullverkets kust— eller gränsbevakning samt vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning.

345

Befattningshavare vid tullverkets gränsbevakning skall, i den utsträck- ning som framgår av 265 1 mom och 315 lagen (1938:274) om rätt till jakt, utöva tillsyn över efterlevnaden av nämnda lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

De särskilda föreskrifter som behövs för jakttillsyn som utövas av tullverkets gränsbevakning skall meddelas av naturvårdsverket efter samråd med generaltullstyrelsen.

Fr o n1588-01—01 ersätts Lag om rätt till jakt (1538:274) av ny jakt- lag (1887:258).

gaktlag SES IQQT ggg

Ansvar m m

475 Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får vilt och så— dan egendom som enligt 495 kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhet tillkommer där- till förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid tullverkets kust— eller gränsbevakning.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis— eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.

v 'f " e e 5 8 - 09

35 Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Då ett gödselmedel införs till landet av någon som inte är registrerad som importör enligt 65 andra stycket, skall avgiften erläggas till tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1973:670) i fråga om avgiften. Dessutom gäller 9 kap 45 lagen om punktskatter och prisregle— ringsavgifter.

15

En avgift som avses i 35 lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför— packningar av aluminium skall från och med den 1 februari 1984 tas ut vid införsel av sådana aluminiumburkar som är avsedda för eller inne- håller konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.07 eller 22 01—22.03 enligt lagen (1977:975) med tulltaxa. Avgiften kallas burk— avgift.

35 Burkavgift erlägges till tullverket. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om avgiften. Uppburna avgiftsmedel redovisas av tullverket till statens jordbruksnämnd.

95 Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av sta- tens jordbruksnämnd efter samråd med generaltullstyrelsen.

ÖVRIGT

Kustbevakningen svarar för bekämpning och kontroller av föroreningsut- släpp. Hiljöatlaeer finns utarbetade av samtliga kustlän för ekologiskt känsliga områden efter kusterna.

Försökaverksaohet led ständig bemannad regional ledningscentral för kustbevakningen i Östra regionen (statsliggaren. Jo-dep 1585/86).

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET 3.2—U.1 NÅTURHISTDRISKÅ RIKSMUSEET

INSTRUKTION SFS 1987:582

25

Museet har till uppgift att främja intresset för, kunskapen om samt forskningen rörande universums och jordens uppbyggnad och utveckling, växt— och djurvärlden samt människans biologi och naturmiljö.

3! Det åligger museet särskilt att vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som anförtrotts museet, hålla ett urval av samlingarna tillgängliga för allmänheten samt driva och stödja utställnings- och annan pedagogisk verksamhet,

driva och stödja forskning inom de ämnesområden som omfattas av museets verksamhet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Kommentar: NR annvarar också för ringoirkningocentralen. som sysslar med ring-ärk- nlng av fåglar.

3.2—U.2 åååTLIGA HDGSKDLEENHETER (UNIVERSITETYHDGSKOLDR/FDRSKNINGSINSTITUTID-

INSTRUKTION

ö s 01 FS 1977: 18

85 Utbildningen inom högskolan skall omfatta grundläggande högskoleutbild- ning och forskarutbildning.

175 vid statlig enhet inom högskolan (högskoleenhet) skall finnas en sty— relse och ett rektorsämbete. Styrelsen skall ha inseende över högskole— enhetens alla angelägenheter och svara för att enhetens uppgifter full- göres.

265 Vid högskoleenhet skall utbildningen, forskningen och utvecklingsarbe— tet bedrivas inom institutioner eller andra arbetsenheter.

SAKFÖRFATTNINGAR

.. ll l' :. ”77153

Bilaga 3 Förteckning över allmänna utbildningslinjer

. Hälso— och miljövårdslinjen 120 poäng

ÖVRIGT

Kon-enter:

Ett stort antal universitets—. högskole- och forekningoinstitutioner bedriver verksamhet av stor betydelse för miljövärden. Det giller ut- bildning. forskning. uppdragsverksamhet _ ». Dessa institutioner har ej kartlagt: inom ramen för denna san-anställning.

3.2—U.3 NÅTURVETENSKÅPlIGA FDRSKNINGSRÅDET

msrauxrron srs 1977 : 34 15

Denna förordning gäller för ... naturvetenskapliga forskningsrådet.

35 Forskningsråd har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Härvid skall rådet

även uppmärksamma behovet av forskning inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt.

SAKFÖRFATTNINGAR ÖVRIGT

't a v te ' a for ' sråde a a sf s äll ' 19 7 &

Huvuddelen av rådets verksamhet, i pengar räknat, utgörs av stöd till forskningsprojekt. De områden som rådet, utifrån främst inomvetenskap— liga grunder, kommer att prioritera under 1987/88 är:

— grundforskning av särskild betydelse för bevarandet av jordens biolo— giska resurser — forskning rörande ny tekniks konsekvenser för människor, växter och djur

markekologi och angränsande delar av hydrologin.

JORDBRUKSDEPÅRTENENTET 3.2—JD.1 LANTBRUKSSTYRELSEN DCH LANTBRUKSNÄMNDERNA

INSTRUKTION SFS 1967:425

MW 2! Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om lantbruket och lantbrukets rationalisering, kontroll och inspektion på växtskydds— området, den allmänna hälso— och sjukvården bland husdjuren, djurskyd— det samt veterinärväsendet, i den mån sådana ärenden ej ankommer på an— nan myndighet.

Styrelsen är chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och deras ortsombud, distriktsveterinärorganisationen samt statens hingstdepå och stuteri.

3! Det åligger styrelsen särskilt att

leda och utveckla den översiktliga och regionala planeringen av lant— bruket och samordna de statliga insatserna härför samt anpassa denna verksamhet till annan samhällsplanering, särskilt i fråga om lämplig markanvändning,

tillhandahålla underlag rörande lantbruket för tillämpningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturre—

surser lll lll,

leda och utveckla det statliga finansieringsstödet, rådgivningsverksam— heten och övriga statliga insatser för jordbrukets och trädgårdsnä—

ringens rationalisering,...

leda och övervaka bekämpningen av växtskadegörare och samhällets verk- samhet för att förebygga att växtskadegörare införs och sprids i lan— det, i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan myndighet,

Lantbruksnägngerna och deras grtsggbgd

225 Nämnd skall inom sitt verksamhetsområde uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt vidtaga eller hos styrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga för att åstadkomma fortsatt rationalisering inom lantbruket.

235 Det åligger nämnden särskilt att utföra översiktlig och regional planering för lantbruket,

medverka i frågor om fysisk planering och hushållning med naturresur— ser, bedriva rådgivning och upplysning i syfte att främja rationaliseringen inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt strukturrationaliseringen inom skogsbruket,

245 Nämnden skall biträda länsstyrelsen, lantmäterimyndigheterna, skogs— vårdsstyrelsen och andra länsmyndigheter i deras arbetsuppgifter, om det kan ske utan att nämndens egna arbetsuppgifter eftersätts.

Tjänsteman hos nämnd är skyldig att på begäran av länsstyrelsen, som föredragande eller på annat sätt, deltaga i handläggningen i länssty- relsen av ärende som har samband med nämndens uppgifter.

SAKFÖRFATTNINGAR 'n " ' el r 1985:86 %

125 Bekämpningsmedel som är särskilt skadligt för pollinerande insekter får

inte användas för att behandla växter under den tid då pollination kan förekomma.

Om särskilda skäl föreligger, får lantbruksstyrelsen medge undantag från första stycket.

Ifråga om bekämpning som utförs yrkesmässigt med ett sådant bekämp— ningsmedel som avses i första stycket skall föras anteckningar enligt föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen.

12a5

Kemiska produkter som är avsedda som medel för tillväxtreglering i od— lingar av stråsäd får inte användas för detta ändamål under tiden den 1 maj-den 31 december 1987.

145

Om det föreligger synnerliga skäl får kemikalieinspektionen, efter sam- råd med statens naturvårdsverk och lantbruksstyrelsen, medge undantag från förbudet mot spridning från luftfartyg. När ett sådant undantag medges skall kemikalieinspektionen föreskriva de villkor som behövs från hälso— och miljöskyddssynpunkt.

185 Tillstånd att använda bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 85

skall avse viss tid. Frågan om tillstånd prövas såvitt avser

1. verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller träd— gårdsskötsel av lantbruksstyrelsen,

ö ' ' t'one l 1 d u r tn' h r r qug ggn lägger SFS 1275;552 25 Vad som sägs i konventionen om administrativ myndighet avser för Sveri- ges del lantbruksstyrelsen, och vad som sägs i konventionen om veten— skaplig myndighet avser statens naturvårdsverk.

35

Införsel eller utförsel av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen får ske endast över tullplats som lantbruksstyrelsen be— stämmer efter samråd med tullverket.

4! Lantbruksstyrelsen skall föra det register som avses i artikel VIII punkt 6 i konventionen. Det åligger vidare styrelsen att utarbeta de

rapporter som avses i samma artikel punkt 7.

55 Vid tvist mellan Sverige och främmande stat, som är bunden av konven— tionen, om tolkningen eller tillämpningen av konventionen skall lant- bruksstyrelsen rådgöra med den administrativa myndighet som har utsetts i den främmande staten enligt konventionen.

6! vid prövning av fråga om införsel eller utförsel av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen får lantbruksstyrelsen godtaga tillstånd eller certifikat som har utfärdats av behörig myndighet i

stat som ej tillträtt konventionen, om innehållet i handlingen motsva— rar de krav som ställts i konventionen.

8!

I fråga om rätt att hantera oförtullad vara som ej får införas på grund av denna förordning gäller lagen (1973z980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m m. Återutförsel enligt 25 4 nämnda lag får ske till exportlandet.

Lantbruksstyrelsen får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att hantera oförtullad vara.

9!

Ytterligare föreskrifter för verkställighet av konventionen meddelas av lantbruksstyrelsen. Innan föreskrift som berör annan myndighets verk— samhetsområde meddelas, skall samråd med den myndigheten ske.

b ar FS 79- 5

6a5 Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö— reskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djur- livet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förgrgning om skötsel av jordbruksmark SFS 1279:526 55 Föreskrifter som avses i 6a5 lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks— mark om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid sköt— sel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk samt riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

P n— h b 6 o ni S 9 7:38

Ärenden om planer och områdesbestämmelser Region— och översiktsplaner

105

Under samråd om förslag att anta, ändra eller upphäva en regionplan el— ler översiktsplan skall länsstyrelsen på lämpligt sätt hålla berörda statliga myndigheter underrättade om planarbetet. Lantbruksnämndens el— ler skogsvårdsstyrelsens yttranden skall inhämtas om jordbruksmark el— ler skogsmark berörs. De myndigheter som har synpunkter på planförsla- get skall framföra dessa till länsstyrelsen.

Detaljplaner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser

115

Vid samråd om förslag till detaljplaner, fastighetsplaner och områdes- bestämmelser skall samma ordning följas som föreskrivs i 105 första stycket. ... Yttrande från lantbruksnämnden eller skogsvårdsstyrelsen skall inhämtas om jordbruksmark eller skogsmark berörs.

V a F 1 8 : 1

11 kap Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1-355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8-1155.

8!

I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo- riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa— get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga- ren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

105 Om företaget kan medföra skada på fiske av någon betydelse, får fiske- ristyrelsen förordna om den utredning som behövs. Om företaget kan med— föra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket, får lantbrukssty— relsen förordna om behövlig utredning.

Innan förordnande meddelas skall samråd ske med vattendomstolen.

Företagaren skall betala kostnaderna för utredningarna, om det inte är

obilligt. Vattenrättsförorgning SES 19Q3z7QB 35

Bestämmelser om behörighet att vara förrättningsman enligt 12 kap vat- tenlagen (1983:291) meddelas av lantbruksstyrelsen eller, då det endast är fråga om avvattning av skogsmark, av skogsstyrelsen.

4!

Innan länsstyrelsen förordnar en förrättningsman enligt 12 kap vatten— lagen (1983:291) skall länsstyrelsen samråda med lantbruksstyrelsen el— ler, då det är fråga om avvattning av skogsmark, med skogsvårdsstyrel— sen i länet.

När en förrättningsman har förordnats, skall länsstyrelsen underrätta lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnden eller, då det är fråga om av- vattning av skogsmark, skogsvårdsstyrelsen om förordnandet.

'n 97 : 84

185 Djur av följande slag får ej planteras ut eller på annat sätt sättas ut i frihet nämligen björn, lo, varg, järv, bäver, vildsvin, kronhjort, dovhjort, vildkanin, mink och bisamråtta samt däggdjur eller fågel av viltslag (art eller ras) som icke bevisligen tillhörde landets viltbe—

stånd vid utgången av år 1963.

Den som innehar djur som avses i första stycket skall hålla det in— stängt på betryggande sätt eller på annat sätt tillse att det ej kommer löst.

Statens naturvårdsverk får medge undantag från första stycket. Till— stånd att sätta ut djur som har fötts i eller längre tid hållits i fångenskap får ej beviljas utan att samråd har skett med lantbrukssty— relsen. 205

När föreskrift enligt 18c5 tredje stycket naturvårdslagen meddelas, skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. En avskrift av beslutet skall snarast möjligt sändas till statens naturvårdsverk, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

255

... Har tillstånd lämnats till täkt av matjord enligt 185 naturvårdsla- gen och behövs tillstånd även enligt 45 andra stycket lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ärendet överlämnas till lantbruks- nämnden för prövning.

275 ... När tillstånd lämnas eller vägras enligt 18c5 naturvårdslagen, skall avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till naturvårdsver-

ket, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

285 Innan länsstyrelsen i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättnings— eller inlösensskyldighet enligt naturvårdslagen (1964 822) eller annan ekonomisk förpliktelse för staten eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk.

I naturvårdsärenden som berör jordbruksmark eller skogsmark skall ytt— rande inhämtas från lantbruksnämnden respektive skogsvårdsstyrelsen.

V"x s dds

15 I denna lag förstås med

växt även del av växt såsom lök, rotstock, gren, kvist, blad, blomma, frukt, frö och bark samt sådan produkt av växt, som alltjämt har karak- tär av råvara, såsom timmer, utsäde och spannmål, växtskadegörare virus samt bakterie, svamp, nematod, insekt, kvalster och annan organism ur växt— eller djurriket som kan förorsaka sjukdom eller annan skada på växt.

3! Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om växtskadegörare som Ko- nungen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som kan allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter.

Växtskydgskgggörelse SFS 1922:319 25

Lantbruksstyrelsen får meddela beslut som avses i 35 andra stycket växtskyddslagen (1972:318).

F 1 :318

35 Det åligger lantbruksstyrelsen i fråga om bekämpning av växtskadegörare som avses i 15 eller omfattas av beslut enligt 25 att

1. med uppmärksamhet följa sådana skadegörares uppträdande och sprid- ning såväl inom som utom riket samt att särskilt söka utröna skadegö- rarnas spridningsvägar,

2. till ledning för andra myndigheter meddela anvisningar om bekämpning av skadegörarna,

5. i övrigt handha ledningen av kampen mot skadegörarna och, när så be- hövs, genom framställning till regeringen eller vederbörlig myndighet verka för deras bekämpning.

Det åligger lantbruksnämnd att biträda lantbruksstyrelsen med bekämp— ningen.

45 Anmälan enligt 45 första stycket växtskyddslagen (1972:318) göres hos lantbruksnämnd eller växtinspektör. I fråga om holländsk almsjuka kan anmälan göras även till skogshögskolan eller skogsvårdsstyrelse.

Anmälan skall ofördröjligen vidarebefordras till lantbruksstyrelsen. 8! Föreskrifter för verkställighet av denna kungörelse meddelas av lant— bruksstyrelsen.

Befogenhet som enligt 9, 11—15, 17 och 1855 tillkommer lantbruksstyrel— sen får styrelsen överlämna till lantbruksnämnden. 275 Växter som är eller befaras angripna av sjarkasjuka, päronpest, hol- landsk almsjuka, rodröta eller San José—sköldlus får inte utan lant-

bruksstyrelsens medgivande föras bort från växt— eller förvaringsplat— sen.

Lantbruksstyrelsen får föreskriva att vissa värdväxter för päronpest inte får saluhållas, överlåtas eller planteras.

285 Om lantbruksstyrelsen har konstaterat förekomst av sjarkasjuka, päron- pest, holländsk almsjuka, rödröta eller San José—sköldlus, får styrel— sen meddela beslut om bekämpning enligt 55 växtskyddslagen (1972:318).

förse av växt FS 1 7 :994

3! Det är förbjudet att till riket införa

1. växter som är angripna av eller behäftade med någon av de för växt- odlingen särskilt farliga växtskadegörare som finns angivna under A i den bilaga som är fogad till denna förordning,

2. växter som är i ej endast ringa grad angripna av eller behäftade med annan farlig växtskadegörare som finns angiven i bilagan under B,

3. levande växter av a. almarnas familj (Ulmaceae) jämte bark eller virke med kvarsittan—

de bark av sådana växter, utom frön, . kinesisk kastanj (Castanea mollissima), . stenfruktsväxter (Prunus spp,) från land utanför Europa, . ek (Quercus spp.) från Nord— eller Sydamerika, . barrträd (Coniferae) från land utanför Europa samt sådana växters bark och kottar, utom frön,

00:00"

4. levande berberisväxter och värdväxter för päronpest, som har uppta— gits i förteckning utfärdad av lantbruksstyrelsen,

5. i naturen insamlade levande vilda växter, utom frön,

6. plantor med rot av gurka, sallat, tomat, Chrysanthemum och Gerbera samt avskurna blommor av Chrysanthemum,

7. levande nematoder, insekter och kvalster i varje utvecklingsstadium med undantag av dels sådana som är avsedda till foder åt akvariefiskar eller fåglar och särskilt har angetts av lantbruksstyrelsen, dels bin,

B. kulturer av virus, bakterier eller svampar som uppträder på växter eller skall användas för bekämpning,

9. jord, kompost och animalisk gödsel med undantag av jord som avses i 105 och jord för tekniskt bruk,

10. ved, flis, virke och virkesprodukter av barrträd (Coniferac) från Amerikas Förenta stater, Canada, Japan och Kina samt de nämnda varorna med kvarsittande bark även från övriga länder utanför Europa.

Är växt angripen av eller behäftad med växtskadegörare som ej är uppta— gen i bilagan men är skadegöraren enligt lantbruksstyrelsens bedömmande att anse som i lika hög grad farlig för växtodlingen som där angiven skadegörare, får styrelsen förbjuda införsel av den angripna varan

Då skadegörare som avses i denna paragraf kan påvisas i viss del av en sändning, får lantbruksstyrelsen förbjuda införsel av hela sändningen.

Lantbruksstyrelsen får också förbjuda införsel av sådan växt, som vid ankomsten till riket är förvarad i samma lastutrymme eller ankommer med

samma transportmedel som vara, vilken enligt bestämmelserna i denna pa— ragraf ej får införas.

Om införsel till riket av vissa växter och av förpackningsmaterial samt om desinfektion av införda växter gäller utöver denna förodning sär- skilda bestämmelser.

4 Läntbruksstyrelsen får föreskriva att växt, som ej är underkastad in- förselförbud enligt denna förordning, får införas till riket endast un- der förutsättning att vid införseltillfället företes i 135 omnämnt sundhetscertifikat, vilket av styrelsen har granskats och godkänts samt försetts med påteckning att hinder mot införsel ej föreligger.

Det åligger lantbruksstyrelsen att efter samråd med generaltullstyrel- sen upprätta och offentliggöra förteckning över de varuslag för vilka sundhetscertifikat kräves vid införseln.

Förordning om ersättning yid gissg yiltskaggr n n 525 19QQ:400 Ersättning för skador av älg, kronvilt och dovvilt 15 Har älg, kronvilt eller dovvilt orsakat skada på gröda eller på träd— gårdsodling utgår ersättning enligt 2—655.

285 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning med— delas av statens naturvårdsverk efter samråd med lantbruksstyrelsen.

Förordning om kvigksilverbetning av utsäde SFS 1272:349 15 I fråga om betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel gäller utöver förordningen (1985 835) om kemiska produkter och förord- ningen (1985 836) om bekämpningsmedel bestämmelserna i denna förord- ning.

25 Betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel får inte ske utan tillstånd.

Tillstånd får meddelas endast om utsädet är så angripet av parasitsvamp att godtagbart skörderesultat inte kan påräknas utan betning med kvick— silverhaltigt bekämpningsmedel.

35 Fråga om tillstånd enligt 25 prövas av statens utsädeskontroll eller lokal frokontrollanstalt som lantbruksstyrelsen har forklarat behor1g

att utföra statsplombering av utsädesvara.

45 Lantbruksstyrelsen får efter samråd med statens naturvårdsverk meddela föreskrifter om undantag från 25.

85 Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av lant— bruksstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

15 Ersättning av statsgedel får lämnas enligt denna förordninånför kostna—

der och forluster p grund av radioaktiv nedfall med anle reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen.

25 Ersättning får i mån av tillgång på medel lämnas till

1. jordbruksföretag,

2. trädgårdsföretag,

3. renskötselföretag och

4. den som har meddelats särskild licens enligt förordningen (1978:517) om licens för yrkesfiske.

ing av

2a5 Ersättning lämnas för merkostnader och inkomstförluster till följd av åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga hälsorisker från livs— medel.

4! Frågor om ersättning enligt 25 1—3 prövas av lantbruksstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av lantbruksnämnden.

55 Lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om ersättning enligt 25 1-3.

"tt '1 ' t S 8-

15 Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar som äro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett art— rikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

265 1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman, befattningshavare vid domän— verket, vid tullverkets kust— eller gränsbevakning eller vid lantbruks- nämnds rennäringsavdelning, stiftsjägmästare eller dennes biträden

ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdelning och stiftsnämnd sålunda tillkomman— de befogenheten att påfordra uppvisande av jaktkort hava avseende alle— nast på mark som står under hans förvaltning eller uppsikt.

315 Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i fall som avses i 305 tredje stycket fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga va— pen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordri- vet fortskaffningsmedel och släpfordon.

A område där jakträtt tillkommer kronan liksom å sådan kronomark ovan— för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och å renbetesfjällen tillkommer rätt att taga jaktbyte och annan i första stycket avsedd egendom i beslag polisman och av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman ävensom personal vid domänverket, vid tullverkets kust- eller gränsbevakning samt vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning.

Fr o 11968-01-01 ersätt: Lag om ritt till jakt (1938z27lol av ny jakt- lag (1987:259).

ttd S :79

65

1 mom. Endast fångstredskap av godkänd typ som inte skadar eller dödar fångat djur får användas vid jakt efter däggdjur och sådana fåglar för vilka hela jaktåret är allmän jakttid.

2 mom. Efter särskilt tillstånd får följande redskap användas som jakt— redskap, om de är av godkänd typ, nämligen ...

4 mom. Naturvårdsverket prövar efter samråd med lantbruksstyrelsen frå— gor om godkännande av sådana redskap som avses i 1 och 2 mom.

'n o " tnin en v s ns ' F 1- 7

2! Statens fisken vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken vat- tenområdet hör.

Fisket i statens vatten på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara kontroll och på renbetesfjällen förvaltas dock av lantbruksnämnden.

45

Statens fisken skall upplåtas, om inte annat följer av naturvårdslagen (1964:822) eller andra föreskrifter eller om särskilda skäl föreligger mot upplåtelse.

För upplåtelser i de vatten som avses i 28 andra stycket gäller sär— skilda bestämmelser enligt rennäringslagen (1971:437).

95 Upplåtelse till en fritidsfiskeförening får ske utan avgift, om före- ningen åtar sig att svara för de fiskevårdsåtgärder som behövs och de

avgifter som inflyter till föreningen vid upplåtelser av fiske till allmänheten används för fiskevård och fisketillsyn.

115

De förvaltande myndigheterna skall regelbundet samråda med fiskerimyn— digheterna och kommunen om hur fisket bäst bör vårdas och förvaltas. Upplåtelser av större omfattning skall föregås av sådant samråd.

Myndigheterna skall verka för att fiskevårdsområden bildas. ' i s 5 1 1- 7 Ö n' 7 :

I lagen regleras renskötselrätten m m. Bl a finns bestämmelser om jakt och fiske och jakt- och fiskevård samt om att vid renskötseln: utövande skälig hänsyn ska tas till andra intressen.

Av förordningen framgår att lantbruksnämnden prövar frågor om nyttjan- derätt av mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Vid frä- gor av särskild vikt eller principiell betydelse ska samråd ske med do- mänverket och kammarkollegiet (i vissa fall även med SGU).

ÖVRIGT s s " ' 1 87

För innevarande bå har 5 milj kr anvisats för miljöfrågor i samband med användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel i jordbruket om alternativa odlingsformer. Lantbruksstyrelsen har beslutat använda med- len för - miljöinriktad växtnäringsrådgivning 1,85 milj kr - förstärkt växtskyddsrådgivning 1,9 milj kr rådgivning om alternativ odling 1,0 milj kr - expertmedverkan i studiekampanjen

"Jordbruket i landskapet" 0,25 milj kr

De 5 milj kr skall successivt öka till 15 milj kr bå 1989/90.

3.2—J0.2 SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET

INSTRUKTION M M

Hägskglsfärgrdning_å£å_1211i2£å

FÖRSTA AVDELNINGEN 1 kap. Inledande bestämmelser 85 Sveriges lantbruksuniversitet är direkt underställt regeringen.

föreskrift i denna förordning om central förvaltningsmyndighet gäller aven styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet.

9! För Sveriges lantbruksuniversitet gäller ej 9—25 kap denna förordning.

1 kap. Allmänna föreskrifter 15 I denna förordning meddelas föreskrifter om lantbruksuniversitetet utö— ver vad som sägs i högskolelagen (1977:218) och 1—8 kap högskoleförord— ningen (1977:263). I denna förordning meddelas vidare vissa föreskrif— ter i frågor som är gemensamma för lantbruksuniversitetet och statens veterinärmedicinska anstalt.

25 Lantbruksuniversitetet är central förvaltningsmyndighet. Vid lantbruks— universitetet finns en lantbruksvetenskaplig, en skogsvetenskaplig och en veterinärmedicinsk fakultet.

3! Lantbruksuniversitetet har till uppgift att meddela utbildning samt att bedriva forskning, försöksverksamhet och annan verksamhet enligt sär— skilda föreskrifter.

SAK FÖR FATTN INGÅR ä 5 n 6 elsen S 1 7 - 1 4 5 Anmälan enligt 45 första stycket växtskyddslagen (1972:318) göres hos lantbruksnämnd eller växtinspektör. I fråga om holländsk almsjuka kan anmälan göras även till skogshögskolan eller skogsvårdsstyrelse.

Anmälan skall ofördröjligen vidarebefordras till lantbruksstyrelsen.

ÖVRIGT n ' ' tio än

Grundutbildar

" IQTOHDDQT

- jägmästare

- landskapsarkitekter - lantmästare

skogs-ästare

- skogstekniker

— veterinärer

samtliga med stor betydelse för miljövärden.

Dessutom en omfattande fortbildning inom olika områden. F." LI k.! Lu 31.5 i_1 in ins. Stor del av forskningen knuten till prograe.

Inom jordbruksforskningen har miljöfrågorna alltmer kommit i centrum. Bl a finns en strävan att minska användningen av bekämpningsmedel.

Växtnäringsläckage frän odlingsmarker till yt- och grundvattnet är en annan miljöfräga som engagerar forskningen. Energiproduktion frän jord- bruket är ytterligare ett onräde.

Skogsforskningen omfattar ett program om markanvändningen. dvs utnytt— jande av skogsmark för virkesproduktion. jakt. friluftsliv m m samt ett program som omfattar nyttigheter och miljövärden utöver virkesproduk- tion.

3.2—JD.3 SKOGSSTYRELSEN DCH SKOGSVÅRDSSTYRELSERNÅ

INSTRUKTION SFS 1981:531

Skggsstyrelsen ? 25 ! Skogsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för skogsbruket och chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelserna.

35 Det åligger skogsstyrelsen särskilt att

1. leda de statliga åtgärderna för att främja skogsbruket,

2. bedriva skoglig prognosverksamhet som underlag för skogspolitiken samt för samhällets och näringslivets planering på områden med anknyt- ning till skogsbruket,

3. tillhandahålla underlag rörande skogsbruket för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

4. ha tillsyn över virkesmätningen,

5. tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial, i den mån det inte sker på annat sätt,

6. vidta åtgärder för att bevara den ärftliga variationen hos de in— hemska skogsträden,

7. förvalta den fasta egendom och de andra tillgångar som hör till Skogsstyrelsens fond. '

45 Skogsstyrelsen företräder staten inom sitt verksamhetsområde om inte annat följer av särskilda föreskrifter.

Skogsvårdsstyrelserng 175

Varje skogsvårdsstyrelse skall inom sitt verksamhetsområde följa skogs— brukets tillstånd och utveckling och vidta eller hos skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. skogsvårdsstyrelsen svarar för att samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande.

185 Det åligger skogsvårdsstyrelsen särskilt att

1. utöva tillsyn över efterlevnaden av skogsvårdslagen (1979:429) och med stöd av lagen meddelade författningar,

2. verka för och aktivt bedriva rådgivning och information i syfte att främja ett rationellt skogsbruk,

. bevilja statligt stöd till skogsbruket, . medverka i den yttre rationaliseringen av skogsfastigheter, . medverka i skogsbrukets frö— och plantförsörjning, . medverka i den regionalpolitiska och fysiska planeringen, . medverka i frågor om hushållning med naturresurser,

8. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger bistå skogsägare med skogsbruksplaner, skogsvårdsåtgärder och andra åtgärder som bidrar till en god Skogshushållning,

9. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger bistå ar— betsmarknadsmyndigheterna med planering och genomförande av beredskaps— arbeten med anknytning till skogsbruket samt andra myndigheter i frågor inom styrelsens verksamhets— och kompetensområden.

dambw

SAKFÖRFATTNINGAR skogsvargslag sgs 1979 429 15 skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. vid skötseln skall hänsyn tas till natur— vårdens och andra allmänna intressen.

215

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela före— skrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, be- ståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

225 Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av den- na lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrel— sen utövar den närmare tillsynen inom länet.

sv 5 ör ' S 1 79-7 1

215. Föreskrifter som avses i 215 skogsvårdslagen (1979:429) om den hänsyn som vid skötseln av skog skall tas till naturvårdens intressen meddelas

av skogsstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk och annan central förvaltningsmyndighet som kan beröras.

Skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena.

225 För områden som är av utpräglat intresse för naturvården eller det rör— liga friluftslivet och som angetts av länsstyrelsen i samråd med skogs— vårdsstyrelsen kan naturvårdsinriktade skogsbruksplaner upprättas. Så-

dana planer upprättas av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten.

' e " la F 1 84:1

15 Denna lag syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden.

I fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i övrigt bestäm— melserna i skogsvårdslagen (1979:429).

I naturvårdslagen (1964z822) finns särskilda bestämmelser som kan till— lämpas om ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i förs— ta stycket.

25 Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

4! Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om visst skogsbestånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som ädellövskog.

75 slutavverkning i skogsbestånd som avses i 35 får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

I samband med medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter angående det sätt på vilket slutavverk— ningen och den därav föranledda anläggningen av ny ädellövskog skall genomföras. Föreskrifter får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

Äggllövskggsförgrgning SES 1285:139 45 Ansökan om medgivande enligt 75 första stycket ädellövskogslagen (1984 119) att påbörja slutavverkning skall göras skriftligen hos skogsvårdsstyrelsen. Detsamma gäller ansökan om medgivande enligt $$ andra stycket samma lag om befrielse från skyldigheten att bevara ädel- lövskog, i vilket fall skogsvårdsstyrelsen med eget yttrande överlämnar ansökningshandlingarna till länsstyrelsen.

55 Statsbidrag får lämnas enligt denna förordning till föryngring och vård av ädellövskog.

Bidrag får lämnas till

4. skogsbruksplan som upprättas eller godkännes av skogsvårdsstyrelsen till den del planen avser ädellövskog med ett belopp motsvarande hela kostnaden för åtgärden,

5. sådan rådgivning angående skötsel av ädellövskog som lämnas av skogsvårdstyrelsen med ett belopp motsvarande styrelsens hela kostnad för åtgärden.

6!

Frågor om bidrag prövas av skogsvårdsstyrelsen.

8! I beslut genom vilket bidrag beviljas skall sökanden åläggas att

2. underkasta sig den kontroll i fråga om arbetets utförande som skogs- vårdsstyrelsen föreskriver,

3. iaktta de villkor och föreskrifter i övrigt som skogsvårdsstyrelsen bestämmer.

115 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av ädellövskogslagen (1984z119) får meddelas, såvitt avser prövningen enligt 55 andra stycket lagen, av statens naturvårdsverk och i övrigt av skogsstyrel- sen, varvid samråd skall ske mellan de båda myndigheterna.

Förgrdning gm statligt stöd till skggsbruket SFS 1279:192

1!

statligt stöd får lämnas enligt denna förordning till 1. skogsvårdsåtgärder,

2. åtgärder vid skada på skog,

3. skogsvägar,

4. skogsfröplantager.

7!

Vid prövningen av frågor om stöd skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen och till annat statligt stöd som lämnas för samma ändamål.

85 statsbidrag får lämnas i hela landet till

1. skogsdiknlng av våtmarker och skogsodling med annan lövskog än ädel- lövskog på mark som tagits ur jordbruksproduktion före år 1986,

2. fullständiga återväxtåtgärder efter avverkning av skog som är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Bidrag som avses i 1 lämnas med högst ett belopp som motsvarar 50 pro— cent av den godkända kostnaden för åtgärden.

Bidrag som avses i 2 lämnas

a) inom de delar av det skogliga stödområdets inre zon som har förkla— rats svårföryngrade med högst ett belopp som motsvarar 90 procent av den godkända kostnaden för åtgärden,

165

Stöd i form av bidrag och lånegaranti får lämnas till nybyggnad och om- byggnad av skogsvägar och till större förbättringsarbeten på sådana vä— gar.

375

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av skogsstyrelsen.

aturv la SFS 1964: 22

15 Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka ska— dan.

35 vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7—1155, 135, 185 första, andra och fjärde styckena, 18c5, 195 samt 205 andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Naturvårdsförorgning SFS 1975:4Q4 35 För naturvårdsobjekt skall naturvårdsförvaltare utses enligt denna för— ordning. För naturvårdsobjekt på mark som tillhör kommun eller kommunal stiftelse bör kommunen eller stiftelsen utses, om ej särskilda skäl är däremot. För övriga naturvårdsobjekt bör i första hand domänverket el- ler skogsvårdsstyrelsen utses.

205

När föreskrift enligt 18c5 tredje stycket naturvårdslagen meddelas, skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. En avskrift av beslutet skall snarast möjligt sändas till statens naturvårdsverk, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

235

Den som ämnar företa markberedning genom hyggesplöjning skall snarast möjligt och seanst två månader i förväg anmäla detta till skogsvårds- styrelsen. Denna skall, med eget yttrande om företagets skogliga lämp— lighet, överlämna anmälan till länsstyrelsen för samråd enligt 205 första stycket naturvårdslagen (1964:822).

Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat skogsvårdsstyrel- sen om avverkning som skall äga rum på hans mark skall anses ha gjort anmälan för samråd beträffande avverkningen enligt 205 naturvårdslagen.

275

. . När tillstånd lämnas eller vägras enligt 18c5 naturvårdslagen, skall avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till naturvårdsver— ket, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

285

Innan länsstyrelsen i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättnings- eller inlösensskyldighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller annan ekonomisk förpliktelse för staten eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk.

I naturvårdsärenden som berör jordbruksmark eller skogsmark skall ytt— rande inhämtas från lantbruksnämnden respektive skogsvårdsstyrelsen.

P n— b " o 'n 7-

Ärenden om planer och områdesbestämmelser

Region— och översiktsplaner 105

Under samråd om förslag att anta, ändra eller upphäva en regionplan el- ler översiktsplan skall länsstyrelsen på lämpligt sätt hålla berörda statliga myndigheter underrättade om planarbetet. Lantbruksnämndens el— ler skogsvårdsstyrelsens yttranden skall inhämtas om jordbruksmark el— ler skogsmark berörs. De myndigheter som har synpunkter på planförsla- get skall framföra dessa till länsstyrelsen.

Detaljplaner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser 116 Vid samråd om förslag till detaljplaner, fastighetsplaner och områdes— bestämmelser skall samma ordning följas som föreskrivs i 105 första stycket. ... Yttrande från lantbruksnämnden eller skogsvårdsstyrelsen skall inhämtas om jordbruksmark eller skogsmark berörs.

Lag Qm spridning av bgkämpmimgsmegel över skogsmark SFS 1283;328 15 Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är förbjuden. Detsamma gäller användningen av metoder där en— skilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

25 Skogsvårdsstyrelsen får, om inte annat följer av 35, medge undantag från 15 om kravet enligt 75 skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om åter— växt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och till— gången på arbetskraft.

S 1985-

1! Skogsstyrelsen skall meddela allmänna råd till ledning för skogsvårds- styrelsernas tillämpning av 25 lagen (1983:428) om spridning av bekämp— ningsmedel över skogsmark.

yäxtskygdskungögelse SFS 1922:319

45 Anmälan enligt 45 första stycket växtskyddslagen (1972z318) göres hos lantbruksnämnd eller växtinspektör. I fråga om holländsk almsjuka kan anmälan göras även till skogshögskolan eller skogsvårdsstyrelse.

Anmälan skall ofördröjligen vidarebefordras till lantbruksstyrelsen.

Vattenrättsförordnimg SFS 198;:7Q8

Förrättningsmans behörighet m m 35 Bestämmelser om behörighet att vara förrättningsman enligt 12 kap vat— tenlagen (1983z291) meddelas av lantbruksstyrelsen eller, då det endast ar fråga om avvattning av skogsmark, av skogsstyrelsen.

45 Innan länsstyrelsen förordnar en förrättningsman enligt 12 kap vatten- lagen (1983:291), skall länsstyrelsen samråda med lantbruksstyrelsen eller, då det är fråga om avvattning av skogsmark, med skogsvårdssty— relsen i länet.

När en förrättningsman har förordnats, skall länsstyrelsen underrätta lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnden eller, då det är fråga om av— vattning av skogsmark, skogsvårdsstyrelsen om forordnandet.

I t t' n ör s a s at v v k PS 9 7: 4

185

Vid behandling i styrelsen av ärende, som berör Skogsstyrelsens befatt— ning med naturvårdsfrågor, får chefen för skogsstyrelsen eller den han sätter i sitt ställe närvara med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad men ej att deltaga i styrelsens beslut.

ÖVRIGT Utdr u o s t e 5 n a ramställnin 1987

För de närmast följande åren anser skogsstyrelsen det särskilt viktigt att SV01) kraftfullt arbetar med följande frågor.

- Samverkan med naturvården och dess intressenter måste förbättras yt- terligare. Skogsskadorna måste ägnas fortsatt stor uppmärksamhet. I samband med introduktionen av PBL och NRL måste samverkan med kommu nerna förbättras.

Som ett led i strävan att minska försurningsskadorna har SKS utfärdat allmänna råd som innebär en viss begränsning av dels skogsgödslingen och dels när det gäller helträdsutnyttjande.

naturvlård._kulturminnesVård m m

Utvecklingen inom skogsbruket har under de senaste åren karaktäriserats av en ökad medvetenhet om behovet av att på ett bättre sätt ta hänsyn till naturvårdens och andra allmänna intressen. Konkret har detta tagit sig uttryck bl a i utveckling av nya policys inom företagen och i skogsarbetarutbildning.

. sällsynta och unika naturtyper bevaras för eftervärlden i erforder- lig omfattning. Miljöer som säkrar fortlevnad av hotade arter av växter och djur skall bevaras.

Samarbetet med kommunerna kommer ytterligare att utvecklas som en följd av plan— och bygglagens och naturresurslagens tillkomst. I det samman- hanget kommer skogsbruksformer för mångbruk i tätortsnära skog att ut- vecklas.

1) Skogsvårdsorganisationen

Inom fjällnära skog, i sumpskog och annan skog på våtmarker behöver skogsbrukets hänsynstagande till framför allt den vetenskapliga natur- vården ytterligare utvecklas. statsmakternas beslut om återhållsamhet i fjällnära skogar och om tillstånd till markavvattning förstärker detta behov. Slutligen är det angeläget att utveckla mångbruksalternativ för att tillgodose turismens intressen.

Markanrändnianm

Under de senaste åren har markanvändningsfrågorna fått starkt ökad ak- tualitet. ... En särskilt känslig fråga framöver är användningen av de 5 k marginalmarkerna, dvs bl a nedlagd jordbruksmark, hagmark och viss övrig mark. Hur dessa marker bör användas kommer i många fall att vara en fråga om avvägningar mellan jord-, skogs-, naturvårds-, energi— och kanske också regionalpolitiska aspekter. skogsstyrelsen avser att till— sammans med lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket m fl söka metoder för hanteringen av denna typ av markanvändningsfrågor.

En för samhället alltför dyrbar överproduktion i jordbruksnäringen kom— mer samtidigt att leda till att åkerarealen kommer att reduceras kraf— tigt under de närmaste åren.

SVS vårdar och förvaltar på länsstyrelsernas uppdrag naturreservat, na- turvårdsområden m m i betydande omfattning, f n ca 80% av samtliga NR. Skogsvårdsstyrelsens lokala förankring och övriga breda verksamhet gör dem lämpliga att utföra sådana uppdrag. Förvaltningen ger i sin tur styrelsen möjlighet att bibehålla en mycket hög kompetens inom natur- vårds- och kulturminnesvårdsområdena. Denna kompetens har mycket stor betydelse för hela organisationen i arbetet att både kvantitativt och kvalitativt förbättra naturvårdshänsynen inom skogsbruket.

BDS TÅDSDEFARTEMBI TE T 3. 2-BD. 1 STATENS PLANVERK

INSTRUKTION SFS 1967:329 25 Planverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om plan— och byggnadsväsendet och hushållningen med naturresurser.

35

Det åligger planverket att insamla, bearbeta och förmedla kunskaper och erfarenheter inom sitt verksamhetsområde. Därvid åligger det planverket

särskilt " _ _ . att verka for samordning av de statliga myndigheternas arbete med un—

derlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, att ge vägledning i frågor som rör plan— och byggnadsväsendet och hus— hållningen med naturresurser, att följa lagtillämpningen och ta initiativ till nödvändiga föränd— ringar.

85 Till planverket är knutna tre rådgivande organ, nämligen 1. rådet för samhällsplanering med uppgift att biträda verket i dess arbete med råd och vägledning i frågor om planväsendet och hushåll- ningen med naturresurser samt med insamling och bearbetning av kunska-

per och erfarenheter som kan vara av intresse för den fysiska samhälls— planeringens olika grenar,

Till planverket är också knuten statens va—nämnd. För nämnden finns be— stämmelser i instruktionen (1970:350) för statens va-nämnd.

18 Statens planverks råd för samhällsplanering har till uppgift att biträ— da verket i dess arbete med råd och vägledning i frågor om planväsendet och hushållningen med naturresurser samt med insamling och bearbetning ; av kunskaper och erfarenheter som kan vara av intresse för den fysiska

samhällsplaneringens olika grenar.

SAKFÖRFATTNINGAR 1 c 1 S 19 7:10

Dyggnadslagstiftningen har sin främsta betydelse frän naturvårdssyn- punkt genom de planinstitut de tillhandahåller. Genom planinstituten skapas vissa möjligheter till åtgärder för att förebygga vatten— och luftföroreningar samt buller.

1 kap. Inledande bestämmelser

18

Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten

, och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den ; enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och 3 goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och * för kommande generationer.

55 Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och enskil- da intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

85 Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Statens planverk har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsvä— sendet i riket.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse

15

Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämp- lig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads—, arbets—, trafik- och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest läm- pade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

2! Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall la— gen (1987 12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

3 kap. Krav på byggnader m m

Nya byggnader 15

Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur— och kulturvär— dena på platsen.

25

Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda an— vändning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inverkan på grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas.

35 Byggnader skall medge god hushållning med energi. I områden där knapp- het på vatten råder eller kan befaras uppkomma skall byggnader dessutom medge god hushållning med vatten.

65

Avfall skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader på ett tillfredsställande sätt.

4 kap. översiktsplan

135 När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogorelsen,

granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 105 och ett protokollsutdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till statens planverk, länsstyrelsen, regionplaneorgan och kommuner som berörs.

7 kap. Regionplanering Regionplan

75

Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om anta— gande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits på anslagstavla enligt vad som anges i 2 kap 135 kommunalförbundslagen (1985:894) skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag ] med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrel- serna inom regionen samt till statens planverk.

Elgn- QCh byggfögordmigg SES 1287z383

Krav på byggnader m m Nya byggnader 25 statens planverk får meddela de verkställighetsföreskrifter och de öv- riga föreskrifter som behövs för tillämpningen av följande bestämmelser i 3 kap plan- och bygglagen (1987:10)

25 om utformning av byggnader, 35 första och andra styckena om hushållning med energi och utformning av uppvärmningssystem,

65 andra stycket om omhändertagande och bortforsling av avfall,

Ombyggnad 35

vid ombyggnad skall - utöver bestämmelsen om varsamhet i 3 kap 105 första stycket plan- och bygglagen (1987 10) - gälla följande före- skrifter enligt andra stycket 2 samma paragraf.

De ombyggda delarna av byggnaden skall tillföras de i 3 kap 1-855 plan— och bygglagen angivna egenskaperna i fråga om 1. utformning, form och färg i 15, utformning i 25,

3. hushållning med energi och uppvärmningssystem i 35, ... möjligheten att ta hand om och forsla bort avfall i 65 andra stycket ...

45 För tillämpningen av 35 andra stycket denna förordning får statens planverk meddela verkställighetsföreskrifter och övriga nödvändiga fö-

reskrifter i de avseenden som anges i 25.

Särskilda krav på befintliga 55 Statens planverk får meddela de verkställighetsföreskrifter och de öv- riga föreskrifter som behövs för tillämpningen av följande bestämmelser i 17 kap plan— och bygglagen (1967:10).

byggnader

205 ... om anordningar för hämtning av avfall,

Undantag från vissa krav m m

75

Om byggnadsnämnden tillstyrker det, får statens planverk i enskilda fall i experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna i 3 kap 1-6 och 8—1855 plan— och bygglagen (1987:10). Ansökan om sådant un— dantag skall ges in till byggnadsnämnden, som med eget yttrande skall överlämna den till planverket.

Frågor om undantag i andra fall prövas av regeringen. Ansökan skall i sådana fall ges in till statens planverk, som med eget yttrande skall överlämna den till regeringen.

Ärenden om planer och områdesbestämmelser Redovisning av planer m m 14

Läåsstyrelsen skall på begäran lämna statens planverk sådana redovis— ningar av detaljplaner och områdesbestämmelser samt av planeringsunder- 1ag för regionplaner, översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestäm- melser som behövs för att planverket skall få kännedom om aktuella ut- vecklingstendenser inom verkets ansvarsområde.

Lag gm hushållning med maturresurser m m SFS ]257:12

1 kap. Inledande bestämmelser

15 Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

25

Bestämmelserna i 2 och 3 kap skall tillämpas enligt vad som är före— skrivet i plan- och bygglagen (1987z10), vattenlagen (1983z291), miljö— skyddslagen (1969z387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvandigheter, väglagen (1971z948), lagen (1902:71 s 1) inne— fattande Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser 15 Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som med— för en från allmän synpunkt god hushållning.

5 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m m 38 Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser och efterlevnaden av vad som föreskrivs i eller beslutas med stöd av 4 kap.

De centrala förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt verksam- hetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser. Statens plan— verk har den allmänna uppsikten över hushållningen med naturresurser.

V tt n FS 1983z2 1

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m. Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt-

gärder ha vidtagits enligt 8—1158.

85 I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall företagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens

planverk ... Företagaren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om

företaget.

Eastbränsleföroigming SFS 1981;972 85 Ytterligare föreskrifter om verkställighet av fastbränslelagen (1981:

599) beslutas av statens planverk såvitt avser anläggningar under bygg— nadsnämndens tillsyn.

ÖVRIGT

I NWS TR I DEPÅR TEMEN TE T [3.2-I .1 DELEGÅTIONEN FDR SAMORDNING AV HAVSRESURSVERKSAMHETEN

INSTRUKTION SFS 1979:34

15 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten skall verka för samordning av svensk verksamhet, som innefattar utnyttjande, skydd el— ler utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet. Delegationen skall också verka för att havsresursverksamhet såväl vid myndigheter och organisationer som inom svenskt näringsliv främjas och stöds.

Det åligger därvid delegationen att hålla sig väl underrättad om sam— hällets och enskildas havsanknutna aktiviteter i Sverige samt att fort- löpande följa den internationella havsresursverksamheten.

25 Det åligger delegationen särskilt att

1. för regeringen lägga fram ett med beaktande av den fysiska plane— ringen och i samverkan med berörda intressenter upprättat förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet och, när sådant program föreligger, fortlöpande föreslå de ändringar i programmet som delegationen finner påkallade,

2. lämna underlag för regeringens och myndigheternas ställningstaganden i frågor som rör utnyttjande eller skydd av havet,

3. med beaktande av miljövårdens krav verka för en långsiktig hushåll- ning med Sveriges naturresurser till lands och havs,

4. verka för samordning av havsanknuten forskning och utveckling, sam— manställa och tillhandahålla information om planerade och pågående pro— jekt samt verka för att forsknings- och utvecklingsresultat kommer till nytta,

5. insamla och sammanställa information om befintlig teknisk utrustning för havsresursändamål samt med beaktande av praktiska behov förmedla denna information,

6. verka för internationellt samarbete på havsresursområdet.

45 Delegationen skall på begäran tillhandagå myndigheter, organisationer och svenskt näringsliv med de upplysningar och det biträde som den kan lämna. Av andra myndigheter har den rätt att för sin verksamhet få de upplysningar och det biträde som kan lämnas av myndigheterna.

55 Delegationen skall hos regeringen föreslå de författningsändringar el—

ler andra åtgärder avseende havsresursverksamhet som den anser påkalla- de eller i övrigt lämpliga.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

CI VI LEEPARTEMENTET 5.2-6.1 KAMMÅRKDLLEGIET

INSTRUKTION SFS 1986:600

25 . Kollegiet svarar för medels- och fondförvaltning samt bevakar i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen.

35 Det åligger kollegiet särskilt att

2. föra talan ... i vattenmål och vid förrättningar enligt vattenlagen (1983:291) samt bevaka det allmännas intressen vid förberedelse enligt 11 kap 7-1155 vattenlagen,

3. företräda allmänt vattenområde, i den mån det inte ankommer på någon annan myndighet,

S: företräda staten i mål om ersättning eller inlösen enligt natur- vårdslagen (1964:822)

13: förvalta de statliga lån och aktier samt fonder eller fonderade medel som anförtrotts kollegiet,

SAKFÖRFATTNINGAR

t & S 83: 91

1 kap. Inledande bestämmelser 1? Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.

25 Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. I la— gen finns också bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen.

I fråga om vissa vattenföretag som kan beröra något annat land gäller särskilda bestämmelser.

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1-355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt- gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

85 I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall företagaren underrätta kammarkollegiet. ... Företagaren skall därefter

på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndighe- ter och kommuner upplysningar om företaget.

12 kap. Prövningen av markavvattningsföretag

205 Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna intressen.

Kommun får föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna in- tressen inom kommunen,

13 kap. Prövning av vattenmål

235

Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skall sändas till kammarkollegiet och fiskeristyrelsen. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av företaget, behöver ansökningshandlingarna dock inte översändes.

255 Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan i målet för att till- varata allmänna intressen ...

15 kap Tillstånds giltighet, omprövning m m 35 För att tillgodose allmänna intressen får vattendomstolen företa om— prövning av villkoren för ett tillstånd och därvid föreskriva ändrade eller nya villkor.

75

Ansökan om prövning som avses i 3-555 görs av kammarkollegiet.

125 På ansökan av kammarkollegiet eller den avgiftsskyldige får vattendom— stolen föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän fiske— avgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av företagets verkningar eller till bestående hinder att utnyttja företaget i den av— sedda omfattningen.

175

Om ett vattenföretag eller en vattenanläggning, som har utförts i en- lighet med ett tillstånd enligt denna lag, medför skador som inte för— utsågs av vattendomstolen eller förrättningsmannen när tillståndet med- delades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 9 kap 1—1055.

Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt in— tresse, får begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av vat— tenföretaget eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägna— de att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna in- tressen förs talan av kammarkollegiet eller kommunen.

Naturyårgslgg SES 1964:&22

Lagen slår fast att naturen utgör en nationell tillgång som ska skyddas och vårdas.

Lagen ger möjlighet att avsätta olika typer av naturvårdsobjekt. l vis- sa fall behöver dä mark- och vattenområden inlösas.

Kammarkollegiet företräder i sä fall det allmänna.

' t ad r

1 Viltskadefonder m m 75 ! För varje län finns en viltskadefond som bildas av de avgifter som skall erläggas enligt 95.

125 För länen finns en gemensam regleringsfond som förvaltas av kammarkol— legiet.

Regeringen beslutar om överföring av medel från viltskadefonderna till regleringsfonden.

135 Från regleringsfonden får efter regeringens bestämmande medel överföras till en viltskadefond som behöver tillskott. Ur fonden får också anvi— sas medel för att förebygga skador av älg, kronvilt eller dovvilt och liknande ändamål.

ngtstgdga SES 1238:279

445 Jaktvårdsavgiften är 125 kronor och gäller för ett jaktår. Avgiften be— talas in till ett postgirokonto som disponeras av kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall bokföra influtna jaktvårdsavgifter på jaktvårds— fonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna Svenska jägareförbundet uppgift om vilka som har betalat avgiften.

uatmrvårgsföroidning SFS 1976:434

305

Föres vid domstol talan om ersättning eller inlösen enligt naturvårds- lagen (1964 822), företrädes staten av kammarkollegiet. I frågor av vikt med hänsyn till naturvårdsintresset skall kammarkollegiet samråda med statens naturvårdverk.

Vattemrättsförordnimg SFS 1253:788

Bevakning av allmänna intressen enligt vattenlagen (1983:291) 15 Om det i vattenmål eller vid förrättning enligt vattenlagen (1983z291) är fråga om tillstånd till ett vattenföretag, vars tillåtlighet enligt kammarkollegiet bör prövas av regeringen enligt 11 kap 35 vattenlagen, skall kollegiet i god tid innan målet sätts ut till huvudförhandling anmäla detta till regeringen.

25 Om kammarkollegiet för talan för att tillvarata allmänna intressen i vattenmål eller vid förrättning enligt vattenlagen (1983 291) och en kommun samtidigt for talan for att tillvarata allmänna intressen inom kommunen, skall kammarkollegiet samråda med kommunen. Sådant samråd skall ske aven i andra fall när en fråga som är av allmänt intresse för en ort förekommer i vattenmål eller vid förrättning.

3.2-6.2

ÖVRIGT

STATISTISKA CENTRALBYRÅN

INSTRUKTION SFS 1985:608

25 Centralbyrån är central förvaltningsmyndighet för den statliga statis- tikproduktionen.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Inom SCB finns en avdelning för areell statistik som bl a skall tillgo- dose behov av statistik för fysisk planering och statistik för hand- läggning av miljöfrägor.

SCB ger ut bl a miljöstatistik rörande naturförhällanden i landet. t ex

- Miljöstatistisk årsbok - Naturniljön i siffror

- Basstatistik rörande bl a utsläpp från kommunala reningsverk och ut— släpp frän massa- och pappersindustri

- Svaveldioxiner och kväveutsläpp

- Luftkvaliteten i tätorter

- Bekämpningsmedelsanvändningen

- Bearbetning av produktregistret

NILJU- OCH BIERGHEPARTENENTET |.2-NE.1 STATENS STRÅLSKYDDSINSTITUT

INSTRUKTION SFS 1976:481

2! Institutet är som strålskyddsmyndighet enligt strälskyddslagen g1985: 110) central förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot Joniserande och icke—joniserande strålning och handhar den verksamhet i övrigt som åligger institutet enligt författning eller särskilda bestämmelser.

35 Det åligger institutet särskilt att

skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska strålnings— verkningarnas och strålningsfysikens områden,

ha ett centralt samordnande ansvar för målinriktad strålskyddsforsk— ning,

bedriva målinriktat forsknings— och utvecklingsarbete inom strålskydds— området,

beakta internationella normer på strålskyddsområdet,

vara samordnande organ för olika strälskyddsintressen i landet och där- vid samverka med myndigheter och sammanslutningar som sysslar med strålskyddsfrågor,

till samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor redovisa sin planerade forsk— a ningsverksamhet angående kärnavfallshantering och avveckling av kärn-

tekniska anläggningar, i den mån verksamheten inte är ett led i bered— ning av ärenden som institutet har att avgöra, samt resultaten av denna

i * forskningsverksamhet,

sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strål— ning,

1 tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1967:12) om hushållning med naturresurser m m.

SAKFÖRFATTNINGAR

åtgålskzdgslgg QFS 125&:]10

25 Radiologiskt arbete må ej bedrivas utan tillstånd av myndighet som re- geringen bestämmer (strålskyddsmyndigheten).

Strålskyddsnyndighet ir statens strålskyddsinstitut.

5 5 vid meddelande av tillstånd skall strålskyddsmyndigheten stadga de % villkor och övriga föreskrifter som finnas erforderliga ur strålskydds— , synpunkt. l

145 Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd därav meddelade före— skrifter utövas av strålskyddsmyndigheten samt, under dess överinseende

och ledning, av tillsynsmän.

t

45 Regeringen överlåter åt statens strålskyddsinstitut att meddela före- skrifter enligt 15 tredje stycket och 35 andra stycket strålskyddslagen (1958:110).

55 Närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av strål— skyddslagen meddelas av statens strålskyddsinstitut.

s dsfö r n'n FS 1958:652

I fråga om internationell vägtransport av radioaktivt ämne i vissa fall finnas särskilda bestämmelser.

7! Närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av strål— skyddslagen meddelas av statens strålskyddsinstitut.

I fråga om transporter av radioaktivt ämne i vissa fall finns särskilda

bestämmelser. Lag gm kärgteknisk verksamhet SFS 1gg4zg 55 För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen be— stämmer. Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

95

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också med— dela föreskrifter om avgifter för sådan provning, kontroll eller be— siktning.

Förgrdning om kärnteknisk verksamhet SFS 1984:14 %

Tillståndsfrågor som prövas av annan myndighet än regeringen 185 i Statens kärnkraftsinspektion prövar, efter hörande av statens strål— skyddsinstitut vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hän- syn till strålskyddet, frågor om tillstånd att transportera kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning.

195 statens strålskyddsinstitut prövar, efter hörande av statens kärnkraft— inspektion vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn til sakerheten,

1. frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta eller transporte— ra eller till riket införa annat kärnavfall än som avses i 185,

2. frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbe— ta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa sådant kärnavfall som skall användas som strålkälla för under—

visnings- eller forskningsändamål eller för medicinska, jordbrukstek- niska eller industriella andamål samt om tillstånd att uppfora, inneha eller driva härför nödvändiga anordningar och anläggningar, samt 3. frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva anläggning för markdeponering av lågaktivt kärnavfall,

Villkor och föreskrifter 205

Sestämmelser om de villkor och föreskrifter som avser strålskyddet och som uppställs och meddelas av statens strålskyddsinstitut finns i strålskyddslagen (1958:110).

Övriga bestämmelser 24!

Ansökan om tillstånd enligt 55 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och ges in till statens kärnkraftinspektion el— ler, i fall som avses i 195 denna förordning, till statens strålskydds— institut.

Bäddgingstjänstlag SFS 1986:1102

Inledande bestämmelser

25

Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor el— ler egendom eller i miljön.

55

Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamheten en— ligt denna lag skall samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen 475 Länsstyrelsen skall efter samråd med berörda myndigheter, kommuner och landstingskommuner upprätta en plan för räddningstjänsten enligt 285 räddningstjänstlagen (1986:1102).

535 Länsstyrelsen i Södermanlands län skall i samråd med statens räddnings-

verk och statens strålskyddsinstitut upprätta en beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik.

565 Statens räddningsverk får efter samråd med statens strålskyddsinstitut meddela ytterligare föreskrifter om räddningstjänsten enligt 285 rädd— ningstjänstlagen (1986:1102).

585

Vid räddningstjänst enligt 285 räddningstjänstlagen (1986:1102) skall statens strålskyddsinstitut ge råd om strålningsmätningar samt samordna och biträda med strålskyddsbedömningar.

o t n o t v 1' t ods S 1982:9 3 69

När farligt gods transporteras skall det vara klassificerat. Godset skall vid klassificeringen hänföras till den klass och eventuella un— deravdelning till klassen som omfattar godsets huvudrisk från trans— portsynpunkt.

Bilaga till ADRl) Marginalnummer Behörigt svenskt organ

A 2005 Statens strålskyddsinstitut (för frågor som berör transport av radioaktiva ämnen i kollin som inte tillhör någon av de nukleä— ra säkerhetsklasserna I, II el— ler III)

20!

Vid sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter av farligt gods som omfattas av det internationella fördraget om godshe— fordran på järnväg (CIM) får avvikelse inte ske från bestämmelserna om transporter av farligt gods i fördraget och i bilaga I till fördraget (RID).

215 Vad som sägs i RID2) om behöriga myndigheter i vissa fall avser för Sveriges del det organ som anges i följande uppställning.

Marginalnummer i RID Behörigt organ

700 Statens strålskyddsinstitut (för frågor som berör transport av radioaktiva ämnen i kollin som inte tillhör någon av de nukleära säker- hetsklasserna I, II eller III)

3.2—NE.2 STATENS KÄRNKRAFTINSPEKTION

INSTRUKTION SFS 1974:427

1a5 Statens kärnkraftinspektion är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet.

25 Det åligger inspektionen att som central förvaltningsmyndighet följa utvecklingen på kärnenergiområ- det, särskilt beträffande säkerhetsfrågor,

1) Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg.

utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar,

pröva frågor om tillstånd enligt 55 eller om befrielse enligt 145 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i den utsträckning regeringen be— stämmer, utöva tillsyn enligt 165 lagen om kärnteknisk verksamhet,

fullgöra uppgifter enligt förordningen (1981:327) med förordnanden en— ligt atomansvarighetslagen (1968:45),

handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av kärnämne och kärn— teknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden el- ler i övrigt är påkallade från allmän synpunkt,

ta initiativ till sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar, för vilka tillstånd beviljats eller ansökan om tillstånd ingivits, säkerheten vid transport av kärnämne eller kärnavfall och säkerheten hos sådana metoder för han— tering och förvaring av kärnavfall, som används eller kan komma att an- vändas, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på någon annan myndig- het,

, till samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor redovisa sin planerade forsk— ningsverksamhet angående kärnavfallshantering och avveckling av kärn- tekniska anläggningar i den mån verksamheten inte är att led i bered— ning av ärenden som inspektionen har att avgöra samt resultaten av den— na forskningsverksamhet, samt

aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det ar- bete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs i landet.

2a5 Inspektionen har totalförsvarsuppgifter inom funktionen energiförsörj— ning enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom to— talförsvarets civila del.

SAKFÖRFATTNINGAR , Lag om kärnteknisk verksamhet SES 1984 3 55 För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om * tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen be— ? stämmer. Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

Tillståndsvillkor m m 95 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också med-

v dela föreskrifter om avgifter för sådan provning, kontroll eller be— siktning.

Tillsyn 165 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före-

skrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

ksam et SFS 19 4:14

165 Statens kärnkraftinspektion prövar frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa

17$

statens kärnkraftinspektion prövar frågor om tillstånd att ur riket föra följande mängder uran, plutonium, torium eller tritium i ren form eller i form av legering, förening eller blandning, nämligen vid varje

utförseltillfälle ...

183. Statens kärnkraftinspektion prövar, efter hörande av statens strål— skyddsinstitut vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hän—

syn till strålskyddet, frågor om tillstånd att transportera kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning.

215 Statens kärnkraftinspektion meddelar närmare föreskrifter om sådan

provning, kontroll eller besiktning.

Tillsyn 225

Statens kärnkraftinspektion utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt av villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

övriga bestämmelser 245 Ansökan om tillstånd enligt 55 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och ges in till statens kärnkraftinspektion el— ler, i fall som avses i 195 denna förordning, till statens strålskydds- institut.

275

Statens kärnkraftinspektion prövar frågor om befrielse enligt 145 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i de fall inspektionen har lämnat tillstånd till verksamheten med stöd av 16, 17 eller 185 i denna för-

ordning.

t a sva ' ts a S S 9 8:45

105 reglerar transport av atomsubstans. 395 reglerar in- och utförsel över landets gränser av atomsubstans.

Förord in ed fö o dnan en 1' a mansvar' he sla en 196 : 5 FS 1281:327

25 Förordnande enligt 10 5 första stycket atomansvarighetslagen (1968:45) om ansvarighet för fraktförare meddelas av statens kärnkraftinspektion.

65

Certifikat som avses i 395 första stycket atomansvarighetslagen (1968: 45) avfattas enligt formulär som fastställs av statens kärnkraftinspek- tion. Närmare anvisningar till formulären meddelas av inspektionen. In— tyg som avses i samma lagrum utfärdas av inspektionen.

görgrdning om transpgr; av farlig; gggs SES ]932:223 65 När farligt gods transporteras skall det vara klassificerat. Godset skall vid klassificeringen hänföras till den klass och eventuella un— deravdelning till klassen som omfattar godsets huvudrisk från tran— sportsynpunkt.

Bilaga A till ADRl) Marginal nummer 2005 Behörigt svenskt organ: Statens kärnkraftinspektion (för frågor som be— rör transport av radioaktiva ämnen i kollin som tillhör någon av de nukleära säkerhetsklasserna 1, II eller III)

Bilaga A till ADR1) Marginal nummer 3680 Behörigt svenskt organ: Statens kärnkraftinspektion (för frågor som be- rör transport av radioaktiva ämnen i kollin som tillhör någon av de nukleära säkerhetsklasserna 1, II eller III)

Internationella järnvägstransporter 205

Vid sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter av farligt gods som omfattas av det internationella fördraget om godshe— fordran på järnväg (CIM) får avvikelse inte ske från bestämmelserna om transporter av farligt gods i fördraget och i bilaga I till fördraget (RID).

215 Vad som sägs i RID2) om behöriga myndigheter i vissa fall avser för Sveriges del det organ som anges i följande uppställning ....

Marginalnr i RID 700 Behörigt organ: Statens kärnkraftinspektion (för frågor som berör transport av radioaktiva ämnen i kollin som tillhör någon av de nukleära säkerhetsklasserna I, II eller III)

ÖVRIGT

1) Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg.

2) Bilaga till avtal om internationell transport av farligt gods på jarnvag.

3 . 2—ME . 3 STATENS KÄRNBRÄNSLENÄMND

INSTRUKTION SFS 1981:672

1a$ Statens kärnbränslenämnd är en central förvaltningsmyndighet med upp- gift att dels övervaka genomförandet av det program, varom stadgas i_ 125 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, dels handlägga Vissa fi— nansieringsfrågor på kärnavfallsområdet.

25 Det åligger nämnden särskilt att 1. följa utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt vad gäller metoder

för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioak— tivt avfall från detta och för avveckling och rivning av reaktoranlagg—

ningar,

3. utöva tillsyn över efterlevnaden av 11 och 1255 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

5. ta initiativ till sådan forsknings— och utredningsverksamhet som be— hövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina åligganden enligt punk— terna 3 och 4, i den mån detta inte ankommer på annan myndighet,

SAKFÖRFATTNINGAR

n " e ' k ve e PS 1 4:

105

Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de åtgärder vidtas som behövs för

1. att med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vil— ka den bedrivs upprätthålla säkerheten,

2. att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten upp— kommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt, och

3. att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i vilka verk— samheten inte längre skall bedrivas.

115 Den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skallI utöver vad som sägs i 105, svara för att den allsidiga forsk— nings— och utvecklingsverksamhet bedrivs som behövs för att vad som foreskrivs i 109 2 och 3 skall kunna fullgöras.

125

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta eller låta uprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som anges i 105 2 och 3 och 115. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om

minst sex år. Programmet skall med början år 1986 vart tredje år insän— das till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvarderas.

ÖVRIGT

3.2—ME.4 FINSK—SVENSKÅ GRÄNSÄLVSKDMMISSIDNEN

INSTRUKTION

SAKFÖRFATTNINGAR

För ett antal sjöar. älvar och delar av Bottniska viken är inte miljö- skyddslagen tillämplig. I stället giller:

Lag med anledning av gränsälysöyer o mel en en 16 se te ber 971 mellan Sverige och Finland SES 1971:850.

Kungörelse gm tillämpnigg av stadgan gm pröyniggs— och gnmälningsskyi— dighet för verksamhet sgm ggses i kap 6 art 3 i grägsäivsögerenskommei- sen mellan Sverige ggn Finland SES 1271z1012.

Dessa författningar reglerar frågor rörande byggande i vatten, vatten- reglering. fiskefrågor samt vattenföroreningsfrägor i Torne älvs vat- tenområde.

Bl a framgår att grånsälvskommissionen är prövningsmyndighet samt att den skall utöva tillsyn i samråd med vederbörande myndigheter i vardera staten.

3.2—ME.5 STATENS ENERGIVERK

INSTRUKTION SFS 1983:646

25 Energiverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om energiför— sorjning. Det åligger verket, i den mån det inte ankommer på någon an— nan myndighet, att verka för rationell tillförsel, omvandling, distri— bution och användning av energi, att bevaka säkerhetsfrågor på energi— området samt att följa den internationella utvecklingen i fråga om energiförhållanden.

45

Det åligger energiverket att bedriva planerings— och utredningsverksam— het. Energiverket skall

1. analysera och bedöma bränslealternativ eller energialternativ med avseende på marknader, tillgänglighet, miljöeffekter och teknik för ut- nyttjande av bränslen,

3. tillhandahålla underlag rörande energiförsörjningen för tillämp— ningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushåll— ning med naturresurser m m,

4. utvärdera och lämna underlag för omprövning av energipolitiska åt— gärder,

8. bedöma och bevaka teknik och teknikutveckling, särskilt för oljeer— sättning men även för energiförsörjning och energianvändning på längre

sikt,

9. främja utvecklingen och ökad användning av alternativa och förnybara energikällor,

65

Energiverket skall svara för stöd till och planering av den forsknings- och utvecklingsverksamhet vad gäller energitillförsel som kan få bety- delse för energiförsörjningen på kort och medellång sikt.

För denna uppgift skall verket upprätta insatsplaner, samordna verksam— het med andra stödgivande organ, ta initiativ till projekt och fördela statligt stöd, löpande följa projekt samt värdera resultat och svara för resultatöverföring.

85 Energiverket skall pröva frågor om bidrag enligt förordningen (1985: 630) om bidrag ur bränslemiljöfonden.

115 Energiverket skall fullgöra vissa uppgifter enligt lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle och i anslutning härtill verka för ett rationellt utnyttjande av framför allt inhemska bränslen.

135

Energiverket skall genom informationsverksamhet och genom stöd till ut— bildning verka för god energihushållning. Verket skall i detta syfte verka för att statliga insatser i nämnda avseenden samordnas så att kommuner, organisationer, företag och enskilda påverkas till rationell energianvändning. Verket skall fullgöra uppgifter enligt förordningen (1976:757) om vissa åtgärder inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi.

SAKFÖRFATTNINGAR

Lag gm vissa rörledningar SFS 1978:160

Koncessionsplikt 15 Rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas eller produkt av råolja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är agnad att anvandas som bränsle får ej utan särskilt tillstånd (konces—

sion) framdragas eller begagnas. Koncession kräves icke för eldning som 1. har eller avses få en längd av högst 20 kilometer,

2. huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende av enskilda hushålls— behov eller 3. uteslutande skall nyttjas inom hamn— eller industriområde.

Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt

35

Fråga om koncession prövas av regeringen

Ansökan om koncession ges in till den myndighet som regeringen bestäm— mer. Den som söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Förutsättningar för koncession

45

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel— ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

Borttagande av ledning, återställning m m

165

Upphör koncession att gälla, är den som senast har innehaft koncessio— nen skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att vidtaga sådana återställningsåtgärder skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör.

175 Har någon framdragit ledning utan att inneha koncession, där sådan krä— ves, får den myndighet som regeringen bestämmer förelägga honom att ta— ga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om det— ta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

Föiorgging gm yissa rörledningar SFS 1278:]64 65 Statens energiverk skall se till att koncessionsärende tillförs den ut— redning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämnade verksam— hetens art och omfattning. Yttrande skall alltid inhämtas från kommu— nen, länsstyrelsen och koncessionsnämnden för miljöskydd.

75 Efter utgången av den tid som har angivits för erinringar mot ansök— ningen och sedan ärendet tillförts behövlig utredning skall statens energiverk med eget utlåtande överlämna handlingarna i ärendet till re- geringen.

195 Statens energiverk utövar tillsyn enligt 195 lagen (1978:160) om vissa rörledningar

205 Statens energiverk får meddela förelägganden enligt 20$ lagen (1978: 160) om vissa rörledningar.

efattande vissa bestämmels r om le tr's a nl" nin ar SFS

1902;71 s 1

25 1 mom. Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller begag— nas utan tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen.

En koncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett visst område (områdeskon— cession).

2 mom. ... Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdes— bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

3 mom. ... Vid meddelande av koncession skola, under förbehåll av all— män och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utföran— de och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade.

35

1 mom. Upphör en koncession att gälla, är den som senast haft konces- sionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från all- män eller enskild synpunkt.

Frågan en skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av regeringen el- ler den myndighet som regeringen bestämmer. Prövningen skall ske i sam— band med att koncessionen upphör.

2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram utan konces— sion, där detta behövs, får regeringen eller den myndighet som rege— ringen bestämmer förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ— ning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

Sbs 1 mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram i eller över allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns en de— taljplan, eller inom faställt hamnområde och visar det sig att led— ningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess

innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Eiförordning SFS 1282;548

Inledande bestämmelser

15

Statens energiverk skall i fråga om lagen (1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar pröva frågor om

1. koncession för att dra fram eller begagna elektriska starkströmsled— ningar och tillstånd till överlåtelse av sådan koncession

2. förpliktelse att tillhandahålla ström enligt 25 4 mom.

3. ändring av gränserna för områdeskoncession enligt 25 5 mom.

4. återkallelse av koncession.

5. förklaring eller tillstånd att dra fram och använda ledning, trans- formator eller kopplingsstation innan koncession enligt 25 8 mom har meddelats.

Handläggning av koncessionsärenden

55

Om en ansökan inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från

1. länsstyrelsen i det län som berörs av anläggningen,

2. kommuner som berörs av anläggningen,

3. fastighetsägare eller innehavare av fastigheter som ledningarna dras över eller av fastigheter som på annat sätt behövs för anläggningen,

4. andra sakägare än som anges under 3.

(Förarbete till fastbränslelagen) Prop 1983/84:158 s. 14

Den nu föreslagna tillståndsprövningen enligt fastbränslelagen bör avse frågan om det finns energipolitiska skäl att inte tillåta användning av kol. Ett tillstånd enligt fastbränslelagen innebär således endast att hinder för att använda kol inte föreligger från energipolitiska ut— gångspunkter. Tillståndet ersätter inte tillstånd enligt andra lagar, t ex enligt miljöskyddslagstiftningen. Mot bakgrund av de riktlinjer som jag tidigare har redovisat kommer dock miljöaspekterna till viss del att beaktas vid tillståndsprövningen enligt fastbränslelagen. En— ligt min mening torde samordningen av prövningarna enligt miljöskydds— lagen och fastbränslelagen underlättas genom underhandskontakter eller remisser mellan prövningsmyndigheterna.

Festbränslelag SFS 1981:599 15 En eldningsanläggning, som inte är tillfällig, skall enligt vad som fö— reskrivs i denna lag uppföras eller installeras (utföras) så att den kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utfö— rande så länge den är i bruk.

Med eldningsanläggning avses i lagen en eldningsanläggning i vilken

varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja framställs för byggnadsupp— varmning, elproduktion eller användning i en industriell process.

Skall kol användas i anläggningen, krävs i vissa fall särskilt till— stånd enligt 3a5.

25 En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan be— räknas normalt uppgå till minst 180 terajoule skall utföras för eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i ett system i vilket varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja fram— ställs för sådant ändamål som anges i 15 andra stycket, om

1. den årliga bränsleförbrukningen i systemet kan beräknas normalt upp— gå till minst 180 terajoule och

2. systemets årliga behov av energi annars inte till minst 75 procent kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja el— ler annat flytande bränsle.

3a5

Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer krävs för att

1. uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Tillstånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol.

Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen * meddelats enligt 4 kap lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser ; m m. Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distibueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggningar för industribyggnader eller trädgårdsnä- ringens byggnader. 3

Fasibrägsleförergning SFS 1981:272

15

Frågor om tillstånd enligt 3a5 fastbränslelagen (1981:599) prövas av statens energiverk. Ansökan om tillstånd skall göras skriftligen till verket. Vid beredningen av tillståndsärenden skall verket se till att samråd sker i behövlig omfattning med myndigheter som särskilt berörs av tillståndsfrågan ...

25 Frågor om undantag i särskilda fall från 25 fastbränslelagen (1981:599) provas av statens energiverk. Ansökningar om undantag skall ges in till verket.

Undantag får medges om ett utförande av anläggningen för eldning med fast bränsle skulle bli oskäligt ekonomiskt eller praktiskt betungande eller stora miljöproblem eller andra starka skäl talar för ett annat utförande av anläggningen i fråga.

55 Tillsynsmyndigheter enligt fastbränslelagen (1981:599) är 1. byggnadsnämnden i fråga om anläggningar som avses i 35 nämnda lag

och som i allt väsentligt är avsedda för värmeförsörjning av bebyggelse samt 2. statens energiverk i övrigt.

85

Ytterligare föreskrifter om verkställighet av fastbränslelagen (1981: 599) beslutas av statens planverk såvitt avser anläggningar under bygg- nadsnämndens tillsyn och av statens energiverk i övrigt.

' sle il'öfon en FS 1985: 0

15

Bidrag ur bränslemiljöfonden lämnas enligt denna förordning i mån av tillgång på medel för åtgärder för att minska utsläppen av svavel— och kväveoxider vid förbränning av kol eller torv eller för att minska mil— jöpåverkan vid förbränning av avfall.

35

Bidrag för lämnas för investeringar i anordningar för rökgasrening som avses att utnyttjas för att minska utsläppen av svavel— och kväveoxider vid förbränning av kol eller torv eller för att minska miljöpåverkan vid förbränning av avfall.

Bidraget lämnas med högst 75 procent av investeringskostnaden. Bidra— gets storlek bestäms med hänsyn till åtgärdens betydelse i förhållande till syftet med stödet och med beaktande av andra allmänna intressen.

För investeringar i anordningar för rökgasrening i samband med konver— tering eller i redan befintliga anläggningar lämnas stöd med lägre bi— drag.

45

Bidrag får lämnas för investeringar i andra anordningar än sådana som avses i 35 för att minska utsläppen av svavel— och kväveoxider vid för— bränning av kol eller torv eller för att minska miljöpåverkan vid för— bränning av avfall.

55 Bidrag får lämnas till omfattande utrednings— och utvecklingsarbete rö— rande åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar vid förbränning av fasta bränslen och avfall. Bidraget lämnas med högst 75 procent av godkända kostnader.

105 Frågan om bidrag prövas av statens energiverk. Samråd skall ske med statens naturvårdsverk.

Beslut som innebär att bidrag medges med ett belopp som överstiger 10 000 0000 kronor, skall underställas regeringen för godkännande.

- SFS 1 85: 31

Inledande bestämmelser

15 För att främja sådana investeringar inom energiområdet som underlättar avvecklingen av kärnkraften får bidrag lämnas enligt denna förordning i mån av tillgång på medel. 65

Beslut om bidrag skall förenas med de villkor som behövs för att till— godose syftet med bidraget. Vid beslut om bidrag skall hänsyn också tas

till investeringens betydelse från miljösynpunkt.

Bidrag får inte lämnas om för samma ändamål tas i anspråk bidrag eller utfästelse om bidrag enligt förordningen (1983:1107) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m m

Förfarandet i bidragsärenden m m

75 Ansökan om bidrag skall göras skriftligen hos statens energiverk. Av ansökan skall framgå om sökanden sökt eller beviljats annat statligt stöd för investeringen.

95 Statens energiverk skall vid beredningen av bidragsärenden samråda med statens naturvårdsverk.

Vattenla PS 1 83:291

11 kap Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—355 eller omfattas av 3 kap 69 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

85

I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och staten histo— riska muséer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa— get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, , om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företa— garen skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

Förarbeten till lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol

All-inna riktlinjer Under hösten 1983 fattade riksdagen beslut on energiskattepolitikens fra—tida inriktning (prop 1986/85:28, SkU 9). I beslutet lades fast att energibesksttningen bör utformas så att de energiinvesteringar för ol- jeersittning och energihushållning som bör genomföras under 1980-talet fri-jäs. Hänsyn bör också tas till olika energikällor: effekter på nil- jän. bytesbalansen. försörjningstryggheten. sysselsättningen och den

industriella utvecklingen. Tanken påatt inordna energin—rådet under nervärdeskatten avvisades. ] stället uttalades att energin även i fort- sättningen bör beskattas ned differentierade punktskatter.

a om är ild v ift för ol'e rod kter ch kol S S 1973— 216

15

Särskild avgift erlägges enligt denna lag för

1. bensin, dock inte motoralkolholer, om bensinen är avsedd för motor- drift och är skattepliktig enligt lagen (1961:372) om bensinskatt, med sex öre per liter,

2. motorbrännolja och eldningsolja, om oljan är skattepliktig enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, med etthundraarton kronor per kubikmeter,

3. kolbränslen, om dessa är skattepliktiga enligt lagen om allmän ener— giskatt, med tio kronor per ton.

25

Lagen (1961:372) om bensinskatt utom 25 första-andra styckena tillämpas i fråga om skatt enligt denna lag på bensin och lagen (1957 262) om allmän energiskatt utom 105 första stycket, 11-1555 och 255 tillämpas i fråga om skatt enligt denna lag på oljor och kolbränslen. a o 's a o n i heter S 1985:6 0

Inledande bestämmelser

15 För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer av 35. 55 Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger ...

65

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp— liga föreskrifter i plan— och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession

75 Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är

lämplig att bedriva verksamheten....

vid koncessionsprövning skall lagen (1987 12) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

125

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka el- ler begransa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt....

135. Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, å—

läggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare sä— kerhet skall ställas.

m viss torvf ' e er FS 1985 6

Ansökan om bearbetningskoncession

35

Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ...

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in— tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all— männa intressen eller enskild rätt.

6. tillgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne— håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön ...

95

Länsstyrelsen skall vid beredningen av koncessionsärenden se till att ärendena utreds på det sätt som är motiverat med hänsyn till den plane— rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges geologiska undersök— ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

Författningar på energiomrädet under statens energiverk som syftar till att linska eller ändra inriktningen av energianvändningen. indirekt le— der detta till en minskad belastning på miljön:

SFS 1976:757 Förordning om vissa åtgärder inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi.

SFS 1977:440 Förordningen om kommunal energiplanering.

SFS 1983:1107 Förordning om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja m m.

SFS 1979:319 Förordning om statligt stöd till energiforskning.

SFS 1982:1273 Förordning om statsbidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m m.

P.2-ME.G INSTITUTET FDR VÅTTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING

INSTRUKTION

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Avtal mellan staten och Föreningen för Industriell miljövårdsforskning angående gemensam finansiering av forsknings— och utvecklingsverksamhet inom miljövårdsområdet. Bilaga til regeringsbeslut 1986-06-11, nr 41.

. 15

Staten och Föreningen åtar sig att under tiden den 1 juli 1986 den 30 juni 1987 gemensamt finansiera viss forsknings— och utvecklingsverksam— het inom miljövårdsområdet. Verksamheten skall bedrivas enligt de rikt— linjer som angivits i ett mellan staten och Föreningen överenskommet ramprogram, vilket biläggs detta avtal.

25

Ansvaret för den avtalade verksamhetens bedrivande åvilar stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning, i det följande kallad Stiftelsen. Stadgar för Stiftelsen fastställs av regeringen.

35 På grundval av avtalet och ramprogrammet fastställer Stiftelsens sty— relse en programbudget för verksamheten.

För prioritering, planering och utvärdering av den avtalade forsknings— verksamheten skall Stiftelsens styrelse tillsätta forskningskommittéer i vilka bl a naturvårdsverket skall beredas tillfälle att delta.

IVL är industrins miljöforskningsorgan som bedriver forskning såväl rö— rande effekter i miljön av utsläpp som teknik för att åtgärda miljö— problemen. Man undersöker även effekter t ex försurning av storskaliga luftproblem orsakade av förbränning. Verksamheten är organiserad i tre avdelningar: luftfrågor, vattenfrågor och miljöteknik.

3.3 STATLIGA MYNDIGHETE? - GRUPP 3 JUS TI TI EDEPARTEMENTE T

3.3-JU. 1 MMSTOLAR OCH ÅKLAGARMYNDIGHETE?

Av de gllgänna dggstolarna tingsrätt. hovrätt och högata domstolen av- görs mål om brott- och skadestånd - lot de olika miljövärdsförfatt- ningarna.

Koncessionsnämndens för miljöskydd beslut om miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen (1959:387) överklagas hos Svea hovrätt (vattenöverdom- stolen). Högsta domstolen är sista instans i mål om miljöskyddsavgift. Bestämmelser om vilka tingsrätter som också är fgstighetsdgmsgolar finns i kungörelsen (1871:S#9| om fastighetsdomstol. Samtliga hovrätter är. inom sina respektive domkretsar. överrätter i mål som fullföljs från fastighetsdomstol. Som sista instans i sådana mål dömer högsta domstolen. Fastighetsdomstolen prövar bl a mål och ärenden enligt 28. 33—3555 naturvårdslagen (1956:822l. 125 miljöskadelagen 115862225) och 5 kap 25 expropriationslagen (1972z719l. De allmänna domstolarna prövar också frågor om vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:425l om ät- girder mot vattenförorening från fartyg. Tullverkets beslut om vatten- föroreningsavgift får överklagas till den tingsrätt som är sjörättsdom- stol.

15 lagen 11870:417) om marknadsgomstol m m föreskriver att marknadadom- stolen skall handlägga ärenden enligt bl a marknadsföringslagen (1375: 1418).

Besvär över myndigheternas beslut enligt de olika författningarna på miljövårdens omräde - och som inte skall upptas till prövning av rege- ringen - prövas av de allmänna för altni s oms lar a. Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Kammarrätterna är allmänna för-

valtningsdomstolar närmast under regeringsrätten.

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har i denna egen- skap ansvaret för och ledningen av åklaggrgäsendet i riket (RE 7 kap 25). lklagarväsendet är indelat i 13 äklagarregioner med en regionåkla— garmyndighet i varje region. lklagarregionerna är i sin tur indelade i äklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. lklagardist- rikten i Stockholm. Göteborg och Malmö ingår dock inte i någon åklagar— region. 1 Stockholm finns dessutom en statsiklagarmyndighet för spe- ciella mål. Oenna myndighet handlägger främst mål som begåtts inom fle- ra regionäklagarmyndigheters verksamhetsområden.

SAKFÖRFATTNINGAR

Brgttåhalk SFS 1962:700

12 kap. Om skadegörelsebrott 25

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs, el-

ler, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som , ringa.

13 kap. Om allmänfarliga brott es ', Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att spri- da skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgö- ring till böter eller fängelse i högst två år.

Bas

Den som i annat fall än som har angetts förut i detta kapitel

1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, eller annan betydande olägenhet i miljön,

2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1 eller

3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet eller detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.

95 . Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i Bas döms för vållande till miljöstörning till straff som anges i första stycket.

ÖVRIGT

|.3-JU.2 POLISEN

INSTRUKTION M M

Eolislag SFS 1984:387

Zi Till polisens uppgifter hör att

5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda be— stämmelser.

Kommentar:

I polislagen (1964:307| föreskrivs att rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ggliaväsendet. Enligt bestämmelserna om den regionala polisverksamheten är länsstyrelsen länets högsta polisorgan.

Varje lin är indelat i polisdistrikt. ! polisdistrikten finns en polis— myndighet som ansvarar för verksamheten inom distriktet.

Utöver den verksamhet som består i att utreda brott har polisen också ålagts uppgifter som tillsynsmyndighet m m enligt vissa niljövårdsför- fattningar.

SAKFÖRFATTNINGAR

La m ort v arli t ods SFS 1982:821

25

Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av eller innehål— ler explosiva varor, komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser,

brandfarliga vätskor, % brandfarliga fasta varor, i | |

självantändande varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor,

organiska peroxider, giftiga varor, vämjeliga varor, varor med benägenhet att orsaka infektioner,

radioaktiva varor, frätande varor samt

magnetiskt material och som på grund därav vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra fram— förande.

om a s 0 t v f rli t ods s 1 82- 3

255 Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982 821) om transport av far— ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Myndighet Tillsynsområde

Polismyndigheterna Landtransporter utom järnvägstransporter

Rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen var och en inom sitt område bemyndigas att meddela de verkställighetsföreskrifter till lagen om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyn— digheternas och tullmyndigheternas tillsynsverksamhet.

265 Om en transport på väg sker i strid mot lagen (1982 821) om transport

av farligt gods eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada, får polismän hindra transporten.

GRUPP 3 1987—07—17 POLISEN La m åt ä er 0 a en ö r n'n f ån f r F 198 : 4

5 kap Dagböcker m m 15 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif- ter om dagböcker och andra handlingar rörande hanteringen av skadliga amnen ombord på fartyg.

2$

Handlingar som avses i 15 skall i fråga om svenska fartyg på begäran hållas tillgängliga för polismyndighet, tullmyndighet, tillsynsmyndig— het som avses i 6 kap 55 eller annan myndighet som regeringen utser. Detsamma gäller i fråga om motsvarande handlingar på utländska fartyg, som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, i den mån regeringen fö- reskriver detta.

7 kap 105 Den myndighet som med stöd av 4, 5 eller 65 har förbjudit ett fartygs avgång eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet för polis—, tull— och lotsmyn- digheterna. Polismyndigheten skall, om det behövs, vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet. Tull— och lotsmyndigheterna skall, så länge förbudet gäller, inställa de förrättningar för farty— gets resa som ankommer på dem.

Förordning gm åtgärder mot ygttenförorening från fartyg SFS 1980:789

5 kap Dagböcker m m

15

På svenskt oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och på annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall befäl— havaren föra oljedagbok. På oljetankfartyg som är mindre än nu sagts skall föras motsvarande anteckningar av mindre omfattning i enlighet med vad som föreskrivs av sjöfartsverket.

25 På svenskt kemikalietankfartyg skall befälhavaren föra lastdagbok.

45 Närmare föreskrifter om oljedagböcker och lastdagböcker samt om kon— trollen av sådana dagböcker och av motsvarande anteckningar på utländ- ska fartyg meddelas av sjöfartsverket.

9 kap

35

Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med

2. rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen, i fråga om a. foreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap 43, b. undantag som föreskrivs med stöd av 9 kap 15 såvitt avser undan tag från bestämmelserna l 5 kap 1 eller 25,

1987—07—17 POLISEN Kontinentalsockglförorgging SFS 1955:315

25

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln utövas av Sveriges geologiska under— sökning. Det åligger undersökningen att vid tillsynen samverka med an— nan myndighet vars verksamhet beröres av tillståndet.

Sjöfartsverket, generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen skola efter framställning av undersökningen biträda vid utövningen av tillsynen.

Förordning om explosiva yaror SFS 1949 341

565

1 mom. Inträffar explosion i tillverknings— eller förvaringsrum eller vid transport av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i sam— band med användning av explosiv vara mera betydande person— eller egen— domsskada, skall anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndighe— ten i orten. Intill dess polis kommmit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen.

Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgär- der, som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart be— tydelselöst att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan till sprängämnesinspektionen. I samband därmed skall upplysning lämnas om vidtagna åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd utredning översändas.

2 mom. Kan innehav av explosiv vara antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet besluta, att varan skall omhändertagas. Är faran för missbruk så överhängande, att polismyndighetens beslut ej hinner avvaktas, äger jämväl polisman omhändertaga varan. Har sådan åtgärd vidtagits, åligger det polismannen att därom skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten, som har att pröva huruvida åtgärden skall bestå.

ord kun öre 5 FS 1972- 95

355 Polisman, riksprovplats och bilinspektör får vid besiktning eller in— spektion av fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaf— fenhet och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörelse, bilregisterkungörelsen (1972:599) eller bilavgaskungörelsen (1972:596).

Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik ej är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande tillämpning.

555 .. En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgaskungörelsen (1972:596).

745

Kontrollbesiktning sker för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse från miljö— och trafiksäkerhetssynpunkt samt av att kraven enligt 13a5 är uppfyllda.

915

Flygande inspektion sker för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motordrivet fordon eller släpfordon som antraffas på vag eller under sådana omständigheter att det finns anledning att antaga att fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till anträffandet använts på väg.

Flygande inspektion utförs av polisman, som rikspolisstyrelsen förord- nat härtill, eller bilinspektör.

fordon i internationell vä trafik i S eri e SFS 1987- 7

Inledande bestämmelser

15 Motordrivna fordon och släpfordon som används i internationell vägtra— fik i Sverige skall uppfylla de villkor om registrering och om beskaf— fenhet och utrustning som följer av denna förordning.

Beskaffenhet och utrustning

85 Bestämmelserna i 1—9, 10-17, 19—29, 33—35 och 90—9655 fordonskungörel— sen (1972z595) gäller i tillämpliga delar beträffande fordon som an— vänds i internationell trafik i Sverige.

95

Bestämmelserna i bilavgaskungörelsen (1972:596) är inte tillämpliga på fordon i internationell trafik i Sverige. Dessa fordon skall uppfylla de villkor om utsläpp av avgaser som gäller i fordonets hemland.

Vägtrafikkungörelse SFS ]972:603

Lokala trafikföreskrifter m m 1545

Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten får meddelas av polismyndigheten eller den myn- w dighet som har hand om väg— eller gatuhållningen inom området, om det = behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt.

Bemyndiganden m m 1595

. Polismyndigheten prövar också frågor om undantag från lokala tra— fikföreskrifter om transport av farligt gods, när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.

Terrängtrafikkungörelse SFS 1972:594

195

. I fråga om typbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om typbesiktning av annat motordrivet fordon än moped och av släpfordon motsvarande tillämpning.

325

. I fråga om flygande inspektion av terrängfordon äger bestämmelserna i i fordonskungörelsen (1972 595) om flygande inspektion motsvarande ' tillämpning.

S 19 6:1 6

'lav sl

Inledande bestämmelser 19 Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna " fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljon genom utslapp i luften av avgaser och andra ämnen.

25 Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte

släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso— och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande.

Tillsyn 45

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har med— delats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestäm—

mer .

55

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

'ls o 'n sfö o ni SFS 1 75:3 8

85

I ärende om auktorisation skall länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunstyrelsen och polismyndigheten samt, om sökanden avser att till någon del utföra bilskrotningen vid anläggning i annat län, länsstyrelsen i det länet.

m "tt ' 1 ' kt S 19 : 7

265 1 mom Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av * länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman, befattningshavare vid domän— verket, vid tullverkets kust- eller gränsbevakning eller vid lantbruks- nämnds rennäringsavdelning, stiftsjägmästare eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest

där äger jakträtt;

315 Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i fall som avses i 305 tredje stycket fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga va— pen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordri— vet fortskaffningsmedel och släpfordon.

A område där jakträtt tillkommer kronan liksom å sådan kronomark ovan- för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och å renbetesfjällen tillkommer rätt att taga jaktbyte och annan i första stycket avsedd egendom i beslag polisman och av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman ävensom personal vid domänverket, vid tullverkets kust- eller gränsbevakning samt vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning.

Fr o n1988-01-01 ersätts Lag om ritt till jakt (19:38:274) av ny jakt- lag (1887:255l.

Jaktlag SFS 1987:259

viltvården 95 Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara_ farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva dju— ret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt.

Ansvar m m

475 Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får vilt och så— dan egendom som enligt 495 kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhet tillkommer där- till förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid tullverkets kust— eller gränsbevakning.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis— eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.

Bäddniggstjänstlgg SFS 1986:1102

Gemensamma bestämmelser

Alarmering 305

Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsor— ganen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten underrättas om insatsen.

Övriga bestämmelser Tillsyn 575 Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

t' " un ar FS 1943: 59

Lag om tillsyn över hundar och katter

15 Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de

orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

I jaktlagen (1987:259) finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt.

45

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträtts— havaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om denne inte är känd, skall i stället polismyndigheten i orten underrät— tas.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hän- syn till omständigheterna i övrigt.

75 En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får dö- das av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tät— bebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

ÖVRIGT

UTRIKESDEPÅRTENENTET 3.3-UD.1 KOMNERSKOLLEGIUM

INSTRUKTION SFS 1985:604

35

Det åligger kollegiet särskilt ... att i enlighet med överenskommelser inom EFTA eller GATT och efter sam- råd med berörda myndigheter lämna meddelanden till dessa organisationer om sådana föreskrifter eller allmänna råd som anges i 15 förordningen (1973:233) om skyldighet för myndighet att underrätta kommerskollegium om vissa föreskrifter m m samt att i enlighet med sådan överenskommelse ombesörja publicering av notiser och fullgöra uppgifter i fråga om upp— lysningsverksamhet,

SAKFÖRFATTNINGAR

Förordning om skyldighet för myndighet att underrätta kommerskollegium gg viSsa föreskrifter m m SFS 1973:233

15

En myndighet som avser att meddela föreskrift eller allmänna råd i frå- ga om teknisk utformning eller beskaffenhet i övrigt, märkning, prov- ning eller godkännande av en vara, som är föremål för internationell handel, skall underrätta kommerskollegium om ärendet i god tid innan myndigheten fattar beslut i frågan. I brådskande fall får underrättel—

» sen lämnas senast när beslutet fattas. l

, 25 Finns det anledning anta att föreskrift eller råd som avses i 15 kan ha väsentlig inverkan på handeln mellan Sverige och andra länder, skall

myndigheten, om ej synnerliga skäl föreligger, samråda med kommerskol— legium, innan myndigheten fattar beslut.

35 Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av kom— merskollegium.

Kommerskollegiuma roll är att bedöma hur svenska bestämmelser om miljö- frågor harmonierar med internationella bestämmelser (bl a om märkning av kemiska produkter och regler på bilavgaaområdetl.

Förordning om avgift yid införsel av aluminigmburkar SFS 1283;847 15 En avgift som avses i 35 lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför— packningar av aluminium skall från och med den 1 februari 1984 tas ut vid införsel av sådana aluminiumburkar som är avsedda för eller inne— håller konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.07 eller 22.01—22 03 enligt lagen (1977:975) med tulltaxa. Avgiften kallas burk— avgift.

25

Burkavgift skall erläggas med belopp som statens jordbruksnämnd fast— ställer efter samråd med kommerskollegium och Aktiebolaget Svenska Re— turpack.

ÖVRIGT

3.3-UD.2 UTRIKESREPRESENTATIONEN

INSTRUKTION SFS 1967:83

255

Chefen för en beskickning och chefen för ett konsulat skall företräda Sverige, göra sig förtrogen med Sveriges och verksamhetslandets inbör— des förhållanden, bevaka och främja Sveriges intressen samt tillvarata svenska medborgares rätt och bästa. Vad som nu sagts gäller i tillämp— liga delar också chefen för en delegation vid en mellanfolklig organi— sation i förhållandet till organisationen.

28a$ Beskickningar i länder med vilka Sverige har bilateralt utvecklingssam— arbete skall på begäran av styrelsen för internationell utveckling (SIDA), beredningen för internationellt tekniskt samarbete (BITS) och styrelsen för u-landsforskning (SAREC) vidta åtgärder som ligger inom ramen för den biståndsverksamhet som avtalats mellan Sverige och ut— vecklingslandet i fråga eller som i övrigt faller inom dessa myndighe— ters behörighetsområden. Beskickningarna skall genom direkt skriftväx- ling på begäran tillhandahålla sådan information som behövs för dessa myndigheters verksamhet.

295 Beskickningar och konsulat skall främja Sveriges näringsliv och utri- keshandel, skapa intresse för svenska varor och tjänster samt i övrigt stödja svenska företag och det svenska näringslivets företrädare.

305

Utlandsmyndigheterna skall sprida information om Sverige och svenska förhållanden. De skall också underlätta kontakter mellan svenska och utländska institutioner och organisationer som kan bidra till ett utby— te av erfarenheter med andra länder.

Beskickningar och konsulat skall vidare främja Sveriges vetenskapliga och kulturella förbindelser med verksamhetslandet.

315

En beskickning skall med uppmärksamhet följa den politiska, ekonomiska, kommersiella, sociala, vetenskapliga och kulturella utvecklingen samt de internationella biståndsfrågorna i verksamhetslandet och även på andra områden skaffa sig kännedom om förhållanden som är av intresse för Sverige eller för Sveriges och verksamhetslandets inbördes förhål— landen.

Detta gäller bl a de tekniska attachéernas roll. Tekniska attachéer finns 1 n vid knappt tio ambassader.

INSTRUKTION FÖR LANTBRUKSRÅD OCH LANTBRUKSATTACHE SFS 1985:305

15

Vad som i denna förordning sägs om lantbruksråd gäller även lantbruks— attaché.

35 Lantbruksrådet skall bevaka frågor inom jordbruksdepartementets an— svarsområde. Lantbruksrådet skall särskilt

1. följa och bevaka utvecklingen och viktigare händelser samt fortlö— pande lämna information härom till jordbruksdepartementet,

2. bistå vid handläggningen av såväl bilaterala som multilaterala ären— den,

3. sprida kunskap om svenska förhållanden, 4. lämna svenska myndigheter begärd information,

5. informera och bistå officiella delegationer,

6. såvitt möjligt lämna andra delegationer och studiebesökare samt or— ganisationer i Sverige information och bistånd,

7. verka för avsättning av svenska produkter och i övrigt ta till vara svenska handelsintressen,

8. i övrigt fullgöra de uppgifter som regeringen i särskilt fall be- stämmer.

Kommentar: lantbruksråden och lantbrukaattachéerna sorterar under jordbruksdepar- tementet men är här sammanförda med övrig utrikesrepresentation sorte- rande under utrikesdepartementet.

1 ÖVRIGT

» Föl ande ifte "m ade r t tli a m ndi heter ' e v iber 1980

Förutom ovannämnda personalkategorier finns vid vissa utlandsmyndighe— ter specialattachéer, som ansvarar för speciella frågor inom sina res— pektive fack. För närvarande tjänstgör sålunda ..., teknisk—vetenskap— liga attachéer, ..., lantbruksrepresentanter, ... vid ett antal ut— landsmyndigheter. '

3.3—UD.3 STYRELSEN FOR INTERNATIONELL UTVECKLING (SIDA)

INSTRUKTION SFS 1973:687

25 Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för det direkta utvecklings— samarbete som Sverige bedriver med utvecklingsländer. I den omfattning regeringen särskilt föreskriver handlägger styrelsen dessutom ärenden som rör samarbete på utvecklingsområdet med mellanstatliga organisatio— ner. Styrelsen har vidare tillsyn över biståndsinsats som genomförs med bidrag från styrelsen av annan svensk myndighet, organisation eller fö— retag och, om annat ej föreskrivs, över biståndsinsats som regeringen uppdrager åt annan myndighet, organisation eller företag.

35 Det åligger styrelsen särskilt att

i den utsträckning dess verksamhet kräver följa utvecklingen såväl i utvecklingsländerna som på biståndsverksamhetens område i Sverige, i andra biståndsgivande länder och hos internationella organ samt samla, ordna och tillhandahålla uppgifter härom,

verkställa utredningar och avge yttranden rörande frågor på utveck— lingssamarbetets område,

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

C't r 5 A' nsl sfra ställnin 1985 86

Medelstilldelningen för insatser avseende miljö— och markvård samt energi har ökat. Detta bistånd sköts av 3 handläggare. Ytterligare en person med rätt teknisk bakgrund är en förutsättning för att SIDA skall klara av en fullgod planering och uppföljning av det utökade program— met.

Skogssektionen inom lantbruksbyrån handlägger insatser för 180 mkr. Mot bakgrund av det ökade intresset för mark- och skogsfrågor bl a i Indien skulle antalet handläggare behöva ökas från 2 till 3.

4.3 Utvecklingssamarbetet med länder . ökade anslag kan användas för uppgifter som att öka jordbrukspro— duktionen,

Ett annat användningsområde vore projekt inom områdena energi och mark— vård, som bedöms vara särskilt angelägna ... Ett tänkbart sådant pro— jekt vore en utvidgad skogs— eller markvårdsinsats i Etiopien.

4.8 Försöksverksamhet och metodutveckling Under anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling, som nu åter inrymmer bl a ämnesområdena miljö- och markvård samt energi, stöder styrelsen experimentella och innovativa projekt och andra verksamheter,

Bland områden inom vilka Sverige spelat och även i framtiden bör spela en framträdande roll återfinns befolkningsfrågor och familjeplanering, miljö—, markvård och energi,

Under de senaste tre budgetåren har antalet ämnesområden och insatser inom anslagsposten minskat för att möjliggöra effektivare stöd inom främst miljö— och markvård och energiområdet.

I Statsliggaren 1985156 IIILUQ framgår följande:

Medel upptagna under anslagsposten 22, Försöksverksamhet och metodut— veckling m m disponeras enligt följande:

A. Försöksverksamhet och metodutveckling 136 000 000 kr

SIDA skall före budgetårets utgång utarbeta en plan för försöksverksam- het och metodutveckling under budgetåret 1986/87 som skall underställas regeringen för godkännande. Av de medel under A som avsätts för miljö och markvård samt energi ställs 5 000 000 kr till SARECs (Styrelsen för u—landsforskning, Swedish Agency for Research Cooperation with Develo— ping Countries. Instruktion SFS 1979:832) förfogande för forskningsin— satser.

FORS VARSDEPAR TEMEN TE T 3. 3—FO. 1 FÖRSVARETS FORSKNINGSANSTALT

INSTRUKTION SFS 1983:910

25 Anstalten är en central myndighet med huvuduppgift att bedriva forsk— ning för totalförsvaret.

Anstalten skall också utföra forsknings- och utredningsuppgifter röran— de rustningsbegränsning m m enligt särskilda föreskrifter.

Anstalten skall dessutom enligt särskilda föreskrifter mot ersättning bedriva forskning för andra ändamål än som avses i första och andra styckena samt utvecklingsarbete.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Av FDA: verksamhetsberättelse 1984/85 framgår att FOAs framtidaayn - ett regeringsuppdrag för utarbetande av en samlad syn på försvarsforsk- ningena långsiktiga utveckling - föreslår ett ökat inslag av intäkts- finanaierad verksamhet. För detta verksamhetsår redovisas forsknings- uppdrag rörande korrosion och mikroorganismer bl a vid bergrumslagring av olja samt utveckling av bättre utrustning för anläggningar som arbe- tar med fasta inhemska bränslen.

FOA bedriver även forskning rörande oljeutsläpp och olyckor vid kemiska anläggningar. Något formellt miljöansvar har FOA däremot inte.

SOCIALDEPARTEMENTET B.J—5.1 SOCIÅLSTYRELSEN

INSTRUKTION SFS 1981:683

25 Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör socialtjänst, hälso— och sjukvård, tandvård, läkemedelsförsörjning, hälsoskydd, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor om alko— hol och missbruksmedel, allt i den mån det inte ankommer på annan stat- lig myndighet att handlägga sådana ärenden.

35

Socialstyrelsen skall svara för tillsyn över de i 25 angivna verksam- hetsgrenarna. Tillsynen skall ske med beaktande av huvudmännens själv— ständighet och behov av att anpassa sin verksamhet efter lokala förhål— landen.

Styrelsen skall även för statens del svara för övergripande planering, samordning och uppföljning på riksnivå av verksamhetsgrenarnas omfatt— ning, innehåll, kostnader och utveckling. Detta skall i erforderlig ut— sträckning ske i samverkan med andra samhällsplanerande organ.

Socialstyrelsen skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla under— lag för tillämpningen av plan— och bygglagen (1987 10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m.

55

Socialstyrelsen är chefsmyndighet för statens rättskemiska laborato— rium, statens rättsläkarstationer, statens rättspsykiatriska kliniker och stationer, statens miljömedicinska laboratorium samt statens gift— informationscentral.

SAKFÖRFATTNINGAR

HälsgskxddSlag SFS 1982:1080

Tillsyn 155

Den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens natur— vårdsverk enligt regeringens bestämmande.

Hälsoskyddsförordning SFS 1983:616

Central tillsyn 175 Den centrala tillsynen enligt 155 hälsoskyddslagen (1982:1080) skall fördelas mellan socralstyrelsen och statens naturvårdsverk på det satt som framgår av nedan angivna uppställning.

A Socialstyrelsen:

1. bostäder,

2. lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande,

3. samlingslokaler,

4. hotell, pensionat och liknande lokaler,

5. lokaler för hygienisk behandling, _

6. lokaler för hantverk och annan industriell verksamhet,

7. luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avlopps— vatten och avfall, i den mån dessa förekommer inom byggnad, B. ohyra,

9. övriga i denna paragraf ej särskilt nämnda frågor.

8 Statens naturvårdsverk:

1. luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avlopps— vatten och avfall, i de fall tillsynen inte ankommer på socralsty- relsen enligt 7 ovan,

2. spridning och annan hantering av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet,

3. idrottsanläggningar, badanläggningar, strandbad och liknande an— läggningar,

4. vattentäkter, De centrala tillsynsmyndigheterna skall samarbeta i tillsynsarbetet.

Förgrdning om bekägpniggsmedel SFS 1985:836

Vissa bemyndiganden 185 Tillstånd att använda bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 85 skall avse viss tid. Frågan om tillstånd prövas såvitt avser 1. verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller träd— gårdsskötsel av lantbruksstyrelsen, 2. åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 105 hälsoskyddslagen (1982z1080) av socialstyrelsen, 3. annan verksamhet av arbetarskyddsstyrelsen.

Instruktion för stgtens naturvårdsverk SFS 1967:344 95 Ledamöter av forskningsnämnden är generaldirektören, som är nämndens ordförande, chefen för socialstyrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrel— sen, chefen för statens livsmedelsverk, chefen för kemikalieinspektio— nen och högst sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.

Länsstyrelseinstruktion SFS 1986:1122

435 Innan länsstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de tjänster som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam— råda med de i sammanställningen angivna myndigheterna.

2. Tjänster som tillsätts av länsstyrelsen Tjanst som Samrådmyndighet handläggare som huvudsakligen fullgör socialstyrelsen arbetsuppgifter inom hälsoskyddet

Instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län SFS 19QS:]123

445. Innan länsstyrelsen avger förslag eller beslutar om tillsättning av de

t'änster som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen sam- räda med de i sammanstal ningen angivna myndigheterna.

. '" te om ' l ätt av änsst elsen Tjänst som Samrådsmyngighgt

handläggare som huvudsakligen fullgör socialstyrelsen arbetsuppgifter inom hälsoskyddet

ÖVRIGT

P.3—$.2 STATENS BAKTERIOLOGISKA LABORATORIUM

INSTRUKTION srs 1965:786 25 Laboratoriet har till uppgift att inom humanmedicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områden utföra praktiskt—vetenskapliga undersök- ningar, framställa och tillhandahålla sera, ympämnen och andra bakte- riologiska preparat, följa det epidemiska läget och vidtaga eller före— slå erforderliga åtgärder, bedriva vetenskaplig forskning samt under- visning och utbildning.

35

Det åligger laboratoriet särskilt att på uppdrag av läkare eller hälsovårdsmyndighet utföra diagnostiska un— dersökningar av prov ... från vatten, livsmedel eller annat material, som misstänkes innehålla smittämne, fortlöpande pröva metoderna för diagnostiska undersökningar och för framställning av bakteriologiska preparat, så att de motsvarar veten- skapens och den tekniska utvecklingens krav.

45

Laboratoriet skall ge företräde åt undersökningar och preparatbered- ningar, som begäras av socialstyrelsen, och om möjligt även åt under— sökningar, som begäras av annan statlig myndighet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

KOMMUNIKATIONSDEPARTENENTET STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT

INSTRUKTION SFS 1965:693

2!

Institutet är central förvaltningsmyndighet för geotekniska ärenden.

35

Det åligger institutet särskilt att bedriva geoteknisk forskning, att utveckla och utprova geoteknisk utrustning samt nya metoder för grundläggning, jordförstärkning och liknande, att inventera och värdera efterfrågan av geoteknisk forskning, att systematiskt samla, ordna, bearbeta och, i den mån det är lämpligt, offentliggöra resultat som nåtts vid verksamheten, att verka för spridande av geoteknisk kunskap, att, i den mån det behövs, samverka med de tekniska högskolorna för att främja undervisningen på det geotekniska området.

45 Institutet skall biträda statlig myndighet samt, i den mån arbetet i övrigt tillåter det, kommunal myndighet och enskild med geotekniska un—

dersökningar och utredningar.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

gitet gr stetegs Geotekniska Instituts anelagsframgtällning 1985L86

Byggnadsverksamheten har under senare år förändrats ... Denna utveck— ling har för SGI medfört förändrade krav på såväl forsknings— och in— formationsverksamhet som konsultverksamheten. Ny kunskap måste tas fram, utvärderas och syntetiseras och nya målgrupper måste bearbetas. Aktuella frågeställningar är exempelvis: ... byggande på radonmark, lo— kalisering och deponering av miljöfarligt avfall (ej kärnavfall).

Exempel på resultat av institutets verksamhet under senare år är ... — att principerna för radonavgång från mark klarlagts och att byggmeto- der utvecklats för säkert byggande på sådan mark, att en filosofi utvecklats och acceptans erhållits för hur miljöfar— ligt avfall skall deponeras ...

Verksamheten genomförs i de fyra programmen forskning, information, konsultation och skredfarliga områden. Respektive program utom skred- farliga områden inrymmer sedan i sig följande sju verksamhetsområden:

Anläggningsverksamhet Byggnadsverksamhet Fysisk planering Laboratorieverksamhet Fält— och mätverksamhet Räddningstjänst Informationsverksamhet

Inom fysisk planering förväntas en ökad satsning på miljögeoteknik. Nä— ra samarbete sker med naturvårdsverket. Fortsatta insatser erfordras för utvecklingsarbete inom energigeotekniken,

Inom fält— och mätverksamheten blir inriktningen anpassad till utveck— ling av metoder inom prioriterade insatsområden som modern pålningstek— nik (dynamiska mätningar) och miljögeoteknik (bestämning av vattenge— nomsläpplighet samt provtagning).

Behovet av geoteknisk information om jord, berg och grundvatten är ständigt ökande. Ett allt hårdare utnyttjande av marken inom tätbebyg— gelsen (t ex grundförstärkning) samt miljöfrågor och markenergi är exempel på delvis nya områden för geoteknikerna.

För att bättre kunna bedöma möjligheterna att utnyttja markenergi och för att undvika skadliga konsekvenser erfordras undersökningar av mar— kens termiska egenskaper såväl i fält som i laboratorium.

Vidare har institutet behov av laboratorieinstrument för noggranna av— läsningar av radonhalt i gastäta burkar.

SGIs roller ... SGI är statens sakkunnigorgan i geotekniska frågor, SGI samordnar och initierar geoteknisk forskning.

SGI utvecklar teknik och utrustning, ensam eller i samarbete, som är bra för landet, men som inte alltid kommersiellt kan marknadsföras av SGI. Några exempel är nivåmätare för avloppsledningar ...

Under planeringsperioden kommer bl & följande problemområden att be— handlas

miljögeoteknik, exempelvis byggande på radonmark och deponering av miljöfarligt avfall — energigeoteknik, förutsättningar och konsekvenser för markenergi - geotekniskt planeringsunderlag, t ex grundvattenövervakning.

Verksamheten riktar sig mot ett brett spektrum av intressenter. De största avnämarna är kommuner, kommunala bolag, länsstyrelser, BFR, vägverket, naturvårdsverket, vattenfall, konsultfirmor, allmännyttiga och privata bostadsföretag samt vissa industrier.

o Planeringsgeoteknik, omfattande: i Geotekniskt underlag (om jord, berg, grundvatten och markradon) för 1 markanvändningsplanering inom jungfrulig terräng och redan bebyggd mil— jö (stadsförnyelse)

— Naturresursplanering, dvs utnyttjande och tillvaratagande av natur— material och restprodukter på ett planmässigt sätt ...

o Energigeoteknik, omfattande:

Förutsättningar för och konsekvenser av utvinning och lagring av vär— me i mark och vatten (markenergi)

Markanvändning med hänsyn till markenergi ...

o Hiljögeoteknik, omfattande: Miljövårdande geotekniska åtgärder som berör jord, berg och grundvat— ten

- Utveckling av deponeringsteknik — Lokalisering samt utförande— och funktionskontroll av avfallsupplag

Nyttiggörande av restprodukter

Många skador och negativa effekter i det svenska samhället kan undvikas om man i planeringsskedet är medveten om problemen och vidtar åtgärder för att eliminera dem.

Den nya Plan— och bygglagen, som planeras bli införd under 1985, kommer att ställa nya krav på geotekniskt underlag för den kommunala fysiska planeringen, särskilt beträffande grundvattenfrågorna.

ökade framtida satsningar bedöms främst bli aktuella inom ... grundvat- tenplanering, ... geoekonomi för planering, naturresursplanering, an— läggningsplanering ...

Erfarenheterna av tidigare forskning inom markenergiområdet visar att flera tillämpningar, framför allt för utvinning av värme, är kommer— siella i dag. ... Lagring av värme i mark och vatten behöver ytterliga— re utvecklas ...

Deponering av avfall kräver av miljömässiga hänsyn att ny teknik tas fram. Institutet har här anvisat en filosofi, som blir alltmer accepte— rad.

BFR, naturvårdsverket och vägverket står för huvuddelen av forsknings— intäkterna,

Inom miljögeoteknikområdet förloras vid minskade bidragsmedel den unika möjligheten att täcka den helhetssyn som måste appliceras på systemet

människa—avfall—deponering—naturresurs—nyttiggörande.

3.3—K.2 TRANSFDRTFURSKNINGSBEREDNINGEN

INSTRUKTION SFS 1984:483

2! Beredningen har hand om uppgifter som avser initiativ, planering, sam- ordning och stöd i fråga om forskning, utveckling och demonstrations—

projekt som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet, i den mån såda— na uppgifter inte ankommer på någon annan myndighet.

35 Det åligger beredningen särskilt att i fråga om transporter, trafik och trafiksäkerhet

följa utvecklingen och kartlägga forskningsbehoven och därvid samverka med berörda myndigheter, institutioner, forskare och företag,

sammanställa berörda myndigheters långsiktiga program inom transport— forskningsområdet och verka för samordnade insatser,

med utgångspunkt i forskningsbehoven inom sitt verksamhetsområde dels utarbeta långsiktiga program för forskning och utveckling, dels utarbe— ta kortsiktiga program som underlag för forsknings— och utvecklings— verksamheten,

lämna bidrag till långsiktigt kunskapsuppbyggande och tillämpad forsk— ning, utvecklings— och demonstrationsprojekt samt övervaka att bidragen kommer till avsedd användning,

främja den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden vid högskolan, sammanställa och sprida forskningsresultat samt utvärdera forskningens kvalitet inom beredningens verksamhetsområde,

samordna dokumentationsverksamheten.

SAKFÖRFATTNINGAR Förordning om statligt stöd till energiforskning SEg 1229 319 25 Frågor om stöd prövas av det organ som har programansvar för program eller delprogram inom Huvudprogram Energiforskning enligt följande:

Program Programansvarigt organ

Program 2. Energianvändning för transporter och sam— färdsel &. Delprogrammet transportforskningsdelegationen Åtgärder i transport— systemet

ÖVRIGT

Citat gr Iranspo;thrskningsberedninggns anslagsframställning 1985156

Under 1984/85-1986/87 kommer verksamheten inom delprogrammet att ges » följande huvudinriktning:

— Samhällsekonomiska studier med syfte att åstadkomma effektivare ut- nyttjande av tillgängliga resurser, dvs fordonspark, infrastrukturer, transportorganisationer etc; möjligheterna att effektivisera/minska energianvändningen bör ställas i relation till privatekonomi, företags- ekonomi respektive samhällsekonomi

— Planeringsmetoder för bättre resursutnyttjande t ex genom samordning av olika transporter, vilket ofta innebär utveckling av kvalificerade datorprogram

Demonstrationsprojekt, där praktiska försök genomförs av transport- eller trafikföretag, forskningsorgan eller andra

- studier av nya transportsystem eller krav på nuvarande transportsys— tem till följd av nya transportbehov, t ex av inhemska energiråvaror

— Konsekvensanalyser på systemnivå av t ex nya tekniska delsystem inom ett transportsystem eller introduktion av nya bränslen.

Bland projekt kan nämnas:

Prov med gasdrift för bussar Prov med hydrostatiaka transmissioner led energibuffert Åtgärder för att reducera avgaeelissiunerna från dietelbuanar

Metoder för mätning av externt dick/vighanehuller

3 . 3-K . 3 SJUSÄKERHE TSRÅDE T

INSTRUKTION SFS 1969:322

2! Rådet har till uppgift att, med inriktning på fritidsbåttrafiken, verka för sjösäkerhet.

35 Rådet skall samarbeta med svenska myndigheter, institutioner och en— skilda, som arbetar inom rådets verksamhetsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

3. 3—K . 4 STATENS JÄRNVÄGAR

INSTRUKTION SFS 1985:445

25 Statens järnvägar driver järnvägS': färje— OCh busstrafik samt därmed sammanhängande rörelse.

3! Statens järnvägar företräder staten inom sitt verksamhetsområde sävä1 vrd som utom domstol om annat inte följer av särskilda foreskrifter.

SAKFÖRFATTNINGAR

Lag om transport av farligt gods SFS 1982:821

15 Med transport förstås i denna lag förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan han— tering av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen.

25

Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av eller innehål— ler

explosiva varor, komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser, brandfarliga vätskor, brandfarliga fasta varor, självantändande varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor, organiska peroxider, giftiga varor, vämjeliga varor, varor med benägenhet att orsaka infektioner, radioaktiva varor, frätande varor samt magnetiskt material och som på grund därav vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra fram— förande.

35 Med transportmedel förstås i denna lag ... 2. järnvägsvagnar och andra spårbundna fordon,

85 Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka, att det farliga godset orsakar

skador på människor, djur, egendom och i miljön.

Fö rdnin om tr ns rt v farl' t 5 FS 82:9

15 Denna förordning gäller transport av farligt gods enligt lagen (1982: 821) om transport av farligt gods.

255

Tillsynen över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av far- ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden. Statens järnvägar: järnvägstransporter ...

gärnvägstrgfiklgg SFS 1985:192

3 kap Godsbefordran

115 När avsändaren överlämnar farligt gods till järnvägen, skall han noga

underrätta den om vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.

ÖVRIGT

STATENS VÄG- OCH TRAFIKINSTITUT

INSTRUKTION SFS 1971:233

2!

Institutet svarar för forsknings— och utvecklingsverksamhet som avser vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på någon annan statlig myndighet.

Institutet utför också forsknings— och utvecklingsarbete som avser and— ra transport— och trafikgrenar, om sådant arbete är förenligt med övrig verksamhet vid institutet.

35 Det åligger institutet särskilt att

bedriva forsknings— och utvecklingsarbete,

bedriva systematisk informations— och dokumentationsverksamhet som rör forskning och utveckling och därvid sprida kännedom om de resultat som nåtts i institutets verksamhet,

samverka med universitet och högskolor för att främja undervisningen på de vetenskapliga och tekniska områden som omfattas av institutets verk— samhet.

Av instruktionen framgår inget direkt miljövårdsansvar men i praktiken sysslar VTI med bl a däcksbullerfrågor och frågor om vägar: inverkan på omgivningen vilket delvis framgår av nedanstående citat ur anslagsfram- ställning för VTI.

SAKFÖRPATTNINGAR

ÖVRIGT "t r TI ansl sfra täll 'n 1985 86

När det gäller inriktningen av FoU—arbetet har verksamheten följt pla— nerna. Detta innehär således att man i projektarbetet bl a fortsatt med dels kartläggning och beskrivning av hur trafiksystemet fungerar för trafikant och samhälle i nuläget (deskriptiva studier), dels s k kon— sekvensanalyser, dvs analys av hur olika väg— och trafiktekniska åtgär— der inverkar på trafiksäkerhet, framkomlighet, miljö etc. Såväl konse— kvensanalysen som nulägesbeskrivningen syftar till att skapa ett bättre beslutsunderlag för bl a väghållarna.

Arbetet inom programmen Fordon och Trafikant baseras som tidigare i hög grad på experimentell verksamhet i fält och i laboratorier. Man stude— rar t ex hur fordon och trafikanters beteende påverkas indirekt av ut— formning av såväl fordonet som vägen samt direkt av utbildning och in- formation. Därvid krävs apparatur för att registrera rörelser och rö—l relseförändringar hos människokroppen och kroppsdelar (t ex ogonens Vid plötsligt uppdykande hinder, huvudets vid kollision), hos fordon (t ex bilar, cyklar) och för fordonskomponenter (t ex däck, hjul, ratt, pe— dal, broms). Vidare behöver trafikanters reaktioner registreras, såväl de dolda (psykofysiologiska såsom puls, andning, svettning, elektrisk aktivitet i muskler och hjärna) som de öppna (t ex hand—, fot— och ögonreaktionstider) samt olika miljövariabler såsom t ex ljusbetingel— ser, buller, vibrationer, infraljud.

För övriga uppdragsgivarkategorier förutses en stabilisering eller t o m viss ökning av uppdragsvolymen. Denna prognos baseras på att kom— petensuppbyggnaden (t ex vad gäller arbetsmiljö, bromsar och däck, kol— lektivtrafik, energi) samt resursutvecklingen (t ex vad gäller krockba— na, bilsimulator, miljösimulator, däckprovningsanläggning) är delvis unik och kommer att röna ökad efterfrågan.

åtgärdsplan

De tendenser och företeelser som under senare år i väsentlig utsträck— ning verkat på forskningens inriktning och som fortfarande gäller kan kort sammanfattas enligt följande:

De allmänna värderingarna i samhället innebär att intresset i ökad omfattning inriktas mot människans/trafikantens situation och problem och därmed mot säkerhets- och miljöfrågor.

FoU—verksamheten inom programmet Trafikant och fordon avser bl a att ta fram underlag för utformning och utvärdering av åtgärder inrik— tade mot trafikanten, fordonet och väg— och trafikmiljön.

Programmet Trafikant och fordon uppdelas i följande delprogram » Trafikant—fordon

Trafikant—miljö - Fordon—miljö — Trafikant—fordon—miljö—interaktion

utregklingslinier för fog—rerksamhsten_samf bedömning av_VIIs uppdrags— rerksamhgt

Svenska utvecklingslinjer Rent tekniskt torde några omedelbara förändringar inte vara att vänta beträffande den nu beskrivna väghållningen. I ett längre tidsperspektiv sker dock kontinuerligt förändringar vad gäller t ex ekonomisk utveck— ling, befolkningsutveckling, markanvändning, teknik, förebyggande häl— sovård, resursknapphet och miljökrav.

FoU—arbetet kring alternativa trafiksystem och fordon måste samordnas med forskningen kring väg- och trafikmiljöfrågorna med särskild upp- märksamhet på de oskyddade trafikanternas förhållanden.

FoU—arbetet skall inriktas mot att begränsa trafikens negativa effekter (olyckor, energiförbrukning, buller etc).

Pågående och planerad nationell verksamhet Exempel på strävan att söka nya områden, där institutets kompetens är av intresse, utgör det ökande intresset för ergonomiska frågor och sam— spelet teknik—människa, där redan nu visst samarbete etablerats med in- dustrin. Ett sådant exempel utgör kontakt med läkemedelsindustrin. Exempel på annan etablerad samverkan är STUs däckbullerprogram, samar— betet inom ramen för Nordisk Ämbetsmannakommitté för Transportfrågor samt det på institutsnivå baserade nordiska forskningssamarbetet inom mörkertrafik.

FINANSDEPARTEMENTET KDNSUMENTVERKET MED KDNSUMENTUMBUDSMANWEN

INSTRUKTION SFS 1986:629

25 Verket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor.

Verket har till uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effek— tivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkommer konsumentombudsmannen enligt marknadsföringslagen (1975:1418), konsu— mentkreditlagen (1977:981) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i kon- sumentförhållanden.

35

Det åligger verket särskilt att

1. undersöka och följa hushållens förhållanden samt konsumenternas situation på marknaden,

2. stödja hushållen i deras strävan att utnyttja sina resurser effek— tivt,

3. uppmärksamma konsumentgrupper, som ekonomiskt, socialt eller utbild- ningsmässigt är svaga,

4. övervaka marknadens utbud samt företagens marknadsföring och sälj— villkor,

8. informera andra organ om sådana konsumentproblem som verket inte kan åtgärda,

9. främja informationen till konsumenterna om fakta och förhållanden som är väsentliga för dem,

45 Verket får utföra undersökningar på uppdrag av myndigheter eller en— skilda.

55 Verket bör samråda med andra myndigheter som handlägger konsumentfrå— gor.

85

Generaldirektören är chef för verket och dessutom konsumentombudsman.

SAKFÖRFATTNINGAR

Marknadsföringslag SFS 1975:1418

Produktsäkerhet m m 2i

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller

näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta där— med eller att företaga annan liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till hand— lingen.

45

Saluhåller näringsidkare till konsument för enskilt bruk vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed. Detsamma gäller, om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

Vad som sägs i första stycket om saluhållande av varor gäller även då konsumenten erbjuds att mot ersättning förvärva nyttjanderätt till en vara för enskilt bruk eller att mot ersättning få en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) utförd.

Handläggningsregler 105 Fråga om förbud eller åläggande enligt 2—45 upptages efter ansökan. Så- dan ansökan göres av konsumentombudsmannen. Beslutar denne för visst fall att ej göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av kon— sumenter, löntagare eller näringsidkare eller, beträffande förbud en—

ligt 25, av näringsidkare som beröres av handlingen.

Förordningen om kemiska produkter SES 1955;835

275 En statlig tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombuds— mannen om myndigheten från hälso— och miljöskyddssynpunkt finner talan om förbud enligt 25 marknadsföringslagen (1975:1418) påkallad mot mark— nadsföringen av en kemisk produkt. Annan myndighet än kemikalieinspek— tionen skall samråda med inspektionen innan anmälan görs.

öVRIGT ' Anslagsframställning ]985186 rrgdukLSäkerher

Produktsäkerhetsarbetet har prioriterats högt inom verket under senare år.

Fortgående uppmärksamhet kommer att ägnas problem med riskkemikalier i hemmet.

3-FI.2 RIKSSKATTEVERKET

INSTRUKTION SFS 1970:752

25

Riksskatteverket är dels central förvaltningsmyndighet i fråga om be— skattning, uppbörd av skatt och socialavgifter samt folkbokföring och val, dels centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet, allt i den mån uppgifterna ej ankommer på annan myndighet.

Verket har som beskattningsmyndighet till uppgift att debitera, uppbära och redovisa vissa skatter och avgifter.

SAKFÖRFATTNINGAR Lag om avgift på bekämpningsmedel SFS 1284:510 15 Avgift (bekämpningsmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt den- na lag vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpnings— medel.

35 Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lag om punktskatter ggn prisregleringsavgifter 525 1984 151

1 kap Inledande bestämmelser

15 Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt 1. ... lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, ... la—

gen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,

55

Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är

1. när det gäller författningarna i 15 första stycket 1, riksskattever— ket, Eörordning om ngnktskatter och nrisregleringsnvgifter SFS 1984:247 15 ... Förordningen gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt de författningar som anges i 1 kap 15 lagen om punktskatter och prisregle— ringsavgifter.

Registrering hos riksskatteverket 25 Den som skall vara registrerad hos riksskatteverket som skattskyldig för viss veksamhet skall göra anmälan till verket senast två veckor in— nan verkamheten påbörjas eller övertas.

Om en importör eller någon annan vill vara registrerad som skattskyldig får han ansöka om detta hos riksskatteverket.

m sk tt å vi a d ö ackn'n ar PS 1 84:355

15 Skatt (förpackningsskatt) erläggs enligt denna lag till staten vid om— sättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänför— lig till tulltaxenr 20.07 eller 22.01—22.09 och vid införsel av sådan förpackning med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym över— stiger 0,2 men ej 3 liter.

Skatteplikt föreligger ej för förpackning som är tillverkad huvudsakli— gen av papp eller papper.

25 Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

6 Förpackningsskatt utgår med 8 öre för varje pantförpackning. För övriga förpackningar utgår skatten med 10 öre per förpackning om förpack— ningens fyllnadsvolym ej överstiger 0,3 liter, med 15 öre om fyllnads- volyumen överstiger 0,3 men ej 0,7 liter och med 25 öre om fyllnadsvo- lymen överstiger 0,7 liter.

Med en pantförpackning avses en förpackning som ingår i ett riksomfat— tande system som innebär att en konsument vid inköp av en dryck får be- tala ett pantbelopp för förpackningen vilket återbetalas till honom när förpackningen efter användningen återlämnas.

95 . . Närmare föreskrifter om kompensation för och återbetalning av för- packningsskatt meddelas av riksskatteverket.

&ilnkrotningsförordning SFS 1975:348

275 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilskrotningslagen (1975:343) och denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Föreskrifter som avses i första stycket meddelas dock ... 2. av riksskatteverket beträffande skrotningsavgift.

ÖVRIGT

! O.3-U.1 (

UTBILDNINGSDEPÅRTMENTET RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH STATENS HISTORISKA MUSEER

INSTRUKTION SFS 1975:468

35 Myndigheten är central förvaltningsmyndighet för ärenden om kulturmin— nesvård i den mån ärendena ej ankommer på annan myndighet.

45

I fråga om kulturminnesvården åligger det myndigheten särskilt att 1. verka för en övergripande planering av kulturminnesvården,

2. tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

3. bevaka kulturminnesvårdens intressen vid bebyggelse- och annan sam- hällsplanering.

75 Till riksantikvarieämbetet hör de uppgifter i fråga om kulturminnesvår— den som ej ankommer på institution.

SAKFÖRFATTNINGAR Låg gm fornminnen SES ]252;350 15

Fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare in- byggare, äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt för— ändra eller skada eller borttaga fast fornlämning.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över fasta fornlämningar i länet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har överinseende över skyddet och vården av de fasta fornlämningarna i riket.

Förordning on fornminnen 528 1942:926 15 Innan länsstyrelsen i ärende enligt lagen (1942:350) om fornminnen fat— tar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med riksantikvarieämbetet och sta- tens historiska museer.

Länsstyrelsen skall genast tillställa riksantikvarieämbetet och statens historiska museer kopia eller avskrift av beslut som länsstyrelsen med— delar enligt lagen om fornminnen.

V ttenla S 83:291

11 kap Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—35$ eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987.12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

BS

I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta ..., riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ...

105

... Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får förordna om behövlig kulturhistorisk inventering.

Lag om skörsgl av jordbruksnark SFS 1979:325

Gas Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö— reskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av odlings— och kulturlandskapet samt växt— och djur- livet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förordning om skötsel nv jordbruksnark SFS ]279:326 55 Föreskrifter som avses i Gas lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks- mark om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid sköt— sel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk samt riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Insrrukrign för statens naturvårdsverk SFS ]952:444

185

Vid behandling i styrelsen av ärende, som berör Skogsstyrelsens befatt— ning med naturvårdsfrågor, får chefen för skogsstyrelsen eller den han sätter i sitt ställe närvara med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad men ej att deltaga i styrelsens beslut. Riksantikvarien eller den han sätter i sitt ställe har samma rätt beträffande ärende, som har samband med forn— och kulturminnesvården.

ÖVRIGT

B.3—U.2 SKOLOVERSTYRELSEN OCH LÄNSSKOLNÄMNDERNA

INSTRUKTION SFS 1981:1371

85 Det åligger skolöverstyrelsen särskilt att

.. 2. i samverkan med länsskolnämnderna fortlöpande se till att de fastställda målen och riktlinjerna för verksamheten inom skolväsendet förverkligas,...

28S Det åligger länsskolnämnden särskilt att 1. genom en aktiv tillsyn verka för att skolväsendet i länet arbetar

efter de mål, riktlinjer och planer som har fastställts för verksamhe— ten.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Hiljövårdsundervianingen i grundskolan regleras i "Läroplan för grund— skolan" (LGR 80). gymnasienivå gäller LGY 70.

|.3—U.3 UNI VERSI TETS- OCH HOGSKOLEÄMBETET

INSTRUKTION SFS 1976:702

35

I fråga om högskolan i dess helhet åligger det ämbetet särskilt att

2. svara för översiktlig och samordnande planering för den grundläggan— de högskoleutbildningen och utarbeta förslag till planeringsramar för

denna utbildning.

45

Utöver vad som följer av 35 åligger det ämbetet särskilt att i fråga om högskolan, med undantag för Sveriges lantbruksuniversitet

1. utarbeta underlag för riksdagens och regeringens beslut i fråga om inriktningen och utvecklingen av utbildnings— och forskningsresurserna samt villkoren för utbildnings— och forskningsverksamheten,

2. svara för översiktlig och samordnande planering för forskarutbild— ningen och forskningen.

5!

Ämbetet är central förvaltningsmyndighet för ärenden om högskoleutbild— ning med undantag för sådana ärenden som rör Sveriges lantbruksuniver— sitet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

REGIONSTYRELSERNA FOR HÖGSKOLAN

INSTRUKTION Högåkgiglng SES 1977;21d 285 Landet skall vara indelat i sex högskoleregioner.

295 För högskoleregion skall finnas en regionstyrelse.

305. Regionstyrelse skall för högskoleregionen planera och samordna den grundläggande högskoleutbildningen inom utbildningsdepartementets verk—

samhetsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

3. 3-U. 4 5 TA TL I GA HDGSKDLEENHE TER ( UNI V/HDGSKOLDR/FDRSKNI NGS I NS TI TUTIONER )

INSTRUKTION

Högskolelag SFS 1977:218

85 Utbildningen inom högskolan skall omfatta grundläggande högskoleutbild— ning och forskarutbildning.

175 Vid statlig enhet inom högskolan (högskoleenhet) skall finnas en sty— relse och ett rektorsämbete. Styrelsen skall ha inseende över högskole—

enhetens alla angelägenheter och svara för att enhetens uppgifter full— gores.

265 Vid högskoleenhet skall utbildningen, forskningen och utvecklingsarbem tet bedrivas inom institutioner eller andra arbetsenheter.

SAKFÖRFATTNINGAR

Högskoleförordniug SFS 1977:263

Bilaga 3 Förteckning över allmänna utbildningslinjer . Miljö- och hälsoskyddslinjen 120 poäng . Hälso» och miljövårdslinjen

ÖVRIGT

Kommentar:

Ett stort antal universitets.- högskole— och forskningsinstitutioner bedriver verksamhet av stor betydelse för miljövärden. Det gäller ut- bildning, forskning. uppdragsverksamhet m m. Dessa institutioner har ej kartlagts inom ramen för denna sammanställning.

3.3-U.5 FORSKNINGSRÅDSNÄMNDEN

INSTRUKTION SFS 1977:35

25 Nämnden har till uppgift att ta initiativ till och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt.

35 Det åligger nämnden särskilt att . _ 1. främja samordning och samarbete mellan forskningsråden inom utbild—

nings- och jordbruksdepartementens verksamhetsområden .. .

75

Inom nämnden finns de beredande och rådgivande organ som nämnden be— stämmer.

Hed stöd av 75 har bl a kommittén för naturresursforskning inrättats.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

3.3-U.6 INSTITUTET FOR RYHDFYSIK

INSTRUKTION SFS 1987:500

Uppgifter 2! Institutet har främst till uppgift att bedriva och främja forskning samt mät- och registreringsverksamhet inom ämnesområdet rymdfysik.

SAKFÖRFATTNINGAR

öVRIGT

Statsliggaren 1985/86, utbildningsdepartementet Proposition 1984/85z115, bilaga 1, s 54, 127 och 128 om regional ut— veckling och utjämning.

Kommentar: I propositionen fra-hålls betydelsen av att satsningar görs på en breddning av institutets forskning beträffande bl a fjärranaly: inom ryndomrädet. Anslag beviljas också för detta ändamål. Fjärranalys ut- nyttjas inon niljövården i fora av niljölutslappslkontroll och naturin- ventering.

3th 2 9 3 &%%IQA MYNDI GHE TER 1987—07-17 3.3-U.7 HEDICINSKÅ FURSKNINGSRÅDET INSTRUKTION SFS 1977:34 1 i Denna förordning gäller för ..., medicinska forskningsrådet ... 35

Forskningsrådet har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Härvid skall rådet även uppmärksamma behovet av forskning inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt ...

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Citat ut medicinska forskningsrådets anslagsframställning 1285l56

.. Som följd av de forskningspolitiska propositionerna 1982 och 1984 och riksdagens beslut i anledning av dessa har MFR tilldelats ett hu— vudansvar för forskning inom följande prioriterade områden: ... miljö— medicinsk forskning.

3 . 3-U . 8 KUNGL I GÅ VE TENSKAPSAKADENI EN

INSTRUKTION

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT Citat ur Eggs anslagsframställning 1985565

Akademiens övriga verksamhet omfattar huvudsakligen:

— information om forskning och vetenskap och medverkan i den forsk— ningspolitiska diskussionen och utredningsverksamheten.

De tidskrifter, som akademien publicerar, är ... den internationellt spridda miljövårdstidskriften Ambio.

Akademiens miljövårdskommitté, som är svenskt kontaktorgan med ICSUs Scientific Committee on Problems of the Environment (SCOPE), bedriver också en omfattande konferens- och informationsverksamhet.

Akademiens institutioner utgöres av Beijerinstitutet, ... Abisko natur- vetenskapliga station, Kristinebergs marinbiologiska station ...

Beijerinstitutets verksamhet inom energi och ekologi med särskild in— riktning på utvecklingsländerna ...

Vid Abisko naturvetenskapliga station bedrivs forskning och forskarut— bildning inom biologisk—geovetenskapliga ämnesområden i den subark— tisk-arktiska miljön.

Forskningen vid Kristinebergs marinbiologiska station domineras av eko— logiskt inriktade projekt av såväl grundforskningskaraktär som tilläm- pad karaktär. Verksamheten vid stationen har i ökande grad inriktats på studier av orsakssammanhang bakom observerade förändringar i havsmil— JOD.

3.3-J0.1

JORUBRUKSDEPÅRTEHENTET STATENS LANTBRUKSKEHISKÅ LABDRATDRIUM

INSTRUKTION SFS 1984:471

25

Laboratoriet skall som centrallaboratorium bedriva lantbrukskemisk ana- lysverksamhet. Verksamheten omfattar kemiska, fysikaliska och biologis— ka undersökningar på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden.

35 Det åligger laboratoriet särskilt att

1. bevaka behovet av analys- och provtagningsmetoder för den lantbruks— kemiska analysverksamheten och i samarbete med forsknings— och försöks— organ utarbeta, utveckla och pröva sådana metoder samt offentliggora metoder som prövats lämpliga,

2. inspektera de lantbrukskemiska stationer som står under lantbruks- styrelsens tillsyn samt verka för enhetliga undersökningar och resul- tatredovisningar inom verksamhetsområdet,

3. på uppdrag göra analyser och därmed sammanhängande undersökningar inom verksamhetsområdet i den utsträckning detta behövs för funktionen som centrallaboratorium,

4. på uppdrag göra analyser för forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden.

55 Lantbruksstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Lantbruksstyrelsens anslagsframställning 1287188 Lantbrukskemisk laboratorieverksamhet

Arbetet bedrivs i tre program: metodutveckling, information och inspek- tion samt uppdragsanalyser.

Svenskt lantbruk måste ha tillgång till analysmetoder som främjar en ekonomisk produktion av produkter med god kvalitet. Produktionen skall kunna ske med minsta möjliga negativa återverkningar på miljön.

Inom programmet information och inspektion utför laboratoriet interka— libreringar och verkar för enhetliga undersökningar inom arbetsområdet bl a genom inspektion av de kemiska stationerna. Till programmet hör

3.3-J0.2

också att vara ett kompetent statligt organ på området och att i olika sammanhang bistå med lantbrukskemisk expertis.

Under bå 1986/87 igångsätts vid sektionen för jord— och växtnärings— styrning kontroll av kalkprodukter i samarbete med statens naturvårds- verk. Denna beräknas leda till en väsentlig resultatförbättring beroen- de på bättre utnyttjande av fasta resurser.

STÅTENS VETERINÄRMEDICINSKÅ ANSTALT

INSTRUKTION SFS 1982:553

25 Anstalten är ett veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt lant- bruksstyrelsen och andra myndigheter samt åt enskilda organisationer

och allmänheten. Det åligger anstalten särskilt att 1. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt,

2. bedriva diagnostisk verksamhet och vara veterinärmedicinskt central— laboratorium,

3. medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande samt

4. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom anstaltens verksam— hetsområde.

surönmrrnmcan Eeizggtilas_££å_12ågiåéå

Statens veterinärmedicinska anstalt ir lantbruksstyrelsens expertorgan på epizootifrågor.

Epizggtiförgrgning 525 1980;311 4! Statens veterinärmedicinska anstalt och länsstyrelserna skall i samråd med lantbruksstyrelsen upprätta beredskapsplaner med angivande av de åtgärder som från myndighetens sida är påkallade för att bekämpa in- träffade epizootiska sjukdomar.

' t 5 " ' S 7 :184 1!

Fiskeristyrelsen leder bekämpningen av kräftpest. I frågor som kräver sarskild medicinsk sakkunskap beträffande kräftpest skall styrelsen samråda med statens veterinärmedicinska anstalt.

ÖVRIGT

SVA undersöker orsaker till sjukdomar och dödsfall hos djur. Han bedri- ver djurslagsinriktad rådgivning sant är expertorgan beträffande pato- logi, mikrobiologi, kemisk toxikologi, parasitologi och epizootologi.

3.3-J0.3 STATENS LIVSMEDELSVERK

msrnuxrion SFS 1971:808 25 Verket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör livsmedel, i den mån handläggningen av sådana ärenden icke ankommer på annan stat-

lig myndighet.

39. Det åligger verket särskilt att

bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet,

ha tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagen (1971:511) och i an- slutning därtill meddelade föreskrifter,

leda, samordna och övervaka det livsmedelshygieniska arbetet, meddela råd och anvisningar inom livsmedelsområdet,

verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedels allmänna beskaffenhet och värde från näringssynpunkt,

vara centralt organ för vitaminundersökningar,

godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar,

meddela anvisningar till länsstyrelserna i frågor som berör verkets verksamhetsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

Liysmedelslag SFS 1971;511 15 I denna lag förstås med

3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sam— mansättning eller beskaffenhet i övrigt,

Livsmedels beskaffenhet 55 Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sammansättning eller beskaf- fenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära, smitt— förande eller eljest otjänligt till människoföda.

Hantering m m

85 vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttagas och 1 ovrigt forfaras så, att fara ej uppkommer för att livsmedlet förore— nas eller blir otjänligt till människoföda.

95 För att hindra menlig inverkan på livsmedel kan regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om användning av

vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om förvaring av vara, ämne eller utrustning tillsammans med livsmedel.

105 Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hante—

ring av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger Viss halt.

115

Om det är påkallat från hälso— eller näringssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livs— medel.

245 * Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden , av denna lag och i anslutning därtill meddelade föreskrifter.

255 Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen

skall efterlevas.

Livsmedelsförordning SFS 1971:807 65 Livsmedelsverket offentliggör en gång om året förteckning över godkända livsmedelstillsatser.

Hantering m m

105

Livsmedel får ej behandlas med joniserande strålning utan tillstånd av livsmedelsverket.

125

Endast vatten som är tjänligt som dricksvatten eller är av motsvarande bakteriologiska och hygieniska beskaffenhet, får användas vid rengö— ring, kylning eller annan hantering av livsmedel, om ej livsmedelsver— ket medger annat. Detsamma gäller vid rengöring och annan skötsel av utrustning som användes vid livsmedelshantering eller av livsmedelslo— kal eller annat utrymme där livsmedel hanteras.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om is.

Tillsyn 485 Tillsynsmyndighet skall fortlöpande taga de prov och göra de undersök— ? ningar som med hänsyn till livsmedelshanteringen inom myndighetens an— * svarsområde fordras för tillsynen. ,

Det åligger länsstyrelse och miljö— och hälsoskyddsnämnd att biträda u vid särskild provtagning och undersökning som livsmedelsverket bestäm— ' mer.

Kungörelse om kontr011_vid införsel av livsmedel SFS 1974 319

55 Hälsovårdsnämnden i den ort där livsmedlet anges till förtullning eller

anmäles till hemtagning eller i den ort som statens livsmedelsverk i särskilt fall bestämmer skall ombesörja undersökning, provtagning och annan kontroll av livsmedlet i den utsträckning som livsmedelsverket bestämmer. Hälsovårdsnämnden skall utan dröjsmål underrätta tullmyndig- heten om resultatet av sådan kontroll.

Den som importerar livsmedlet skall i god tid före livsmedlets beräkna» de ankomst underrätta hälsovårdsnämnden och därvid lämna uppgift om livsmedlets slag, mängd och ursprungsland. Tullmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta hälsovårdsnämnden när livsmedel som här avses an— givits till förtullning eller dessförinnan anmälts till hemtagning.

Instruktion för statens naturvårdsverk SFS 1967 444

95

Ledamöter av forskningsnämnden är generaldirektören, som är nämndens ordförande, chefen för socialstyrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrel— sen. chefen för statens livsmedelsverk, chefen för kemikalieinspektio— nen och högst sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.

öVRIGT

åt;tens livsmedelsverks kungörelse om_dricksvatten m m_iåLy FS 1983313)

Med stöd av livsmedelsförordningen (SFS 1971:807) förordnar statens livsmedelsverk följande om dricksvatten m m.

15 Dricksvatten

Med dricksvatten förstås i denna kungörelse vatten som är avsett att förtäras eller att användas vid hanterig av livsmedel.

Råvatten Med råvatten förstås vatten som är avsett för beredning till dricksvat» ten.

Fbr råvatten svarar SNV och för dricksvatten svarar livsmedelsverket.

45

Tillsatser Bestämmelserna i 1—3, 22 och 2355 livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS 1980:13) om livsmedelstillsatser gäller även tillsatser i vatten. En förteckning över tillsatser till vatten, godkända filtermassor m m samt högsta resthalter av vissa tillsatser finns i bilaga 1.

55 Främmande ämnen Bestämmelser om främmande ämnen i dricksvatten finns i livsmedelsver» kets kungörelse (SLV FS 1983:1) om främmande ämnen i livsmedel.

Utdrag ur livsmedelsverkets anslagsframställning BSLQQ

Enligt långtidsbedömningen kommer dricksvattentillsynen kräva ökade re— surser. Där framgår också ställningstagande i frågor om hälsorisker samt kost— och näringsrådgivning till stor del grundade på toxikologis— ka undersökningar. Dessa prioriteras hög! men har begränsade resurser.

Utdr ur li med lsv rkets ans 5 r äl nin 87 88

Den dynamiska utveckling som livsmedels- och miljöområdena undergår ger ständigt upphov till problem som verket måste ta tag i.

SLV har ansvar för exempelvis kvickailverhalten i fisk där SLV utfärdar beslut om svartlistning samt handhar kontrollen av ev rester av bekinp- ningsmedel i livsmedel.

Andra frågor som SLV arbetar med och som anknyter till miljön är tork— ning av spannmål med förbränninssgaser. saluförbud för musslor från 80- huokuoten och dioxiner i krabba som nyligen uppmätts. Verkets arbete med livanedelsaikerhet onfattar bide nikrohiologiska och toxikologiska aspekter. Bestrålning av livsmedel med radioaktiv strålning som konter— veringlmetod ansvarar SLV också för.

3.3—J0.4 FISKERISTYRELSEN OCH FISKERINÄMNDERNA

INSTRUKTION SFS 1985:437 Eiskeristyrelsen 25 Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor om fiske— näringen, fritidsfisket och fiskevården, i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet.

Styrelsen är chefsmyndighet för fiskenämnderna.

35

Det åligger fiskeristyrelsen särskilt att

1. leda de statliga åtgärderna för att främja fiskenäringen, fritids— fisket och fiskevården,

2. följa fiskenäringens utveckling,

3. tillhandahålla underlag rörande yrkesfisket och vattenbruket för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m,

4. verka för vård av fiskbestånden,

5. främja ett rationellt utnyttjande av fiskbestånden,

6. medverka till förbättring av fiskets fångstmetoder,

7. verka för en ändamålsenlig utveckling av konsumtionsodling av fisk och skaldjur,

å: följa fiskets undervisnings— och utbildningsfrågor, 10. följa fisketillsynen och verka för att den samordnas,

11. bereda internationella ärenden som faller inom styrelsens verksam— hetsområde,

13. handlägga ärenden som enligt lagen (1985 139) om ersättning för in— trång i enskild fiskerätt ankommer på styrelsen, 14. utföra praktiska och vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område, 15. främja forskning och utvecklingsarbete som gagnar fisket och od— lingen av fisk och skaldjur,

16. lämna råd rörande fiskeribiologiska frågor, 17. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger åt kommu— ner, enskilda och andra utföra fiskeribiologiska undersökningar i sam— band med vattenföretag och i övrigt göra undersökningar av och beskriv- ning över fiskevatten.

45

Fiskeristyrelsen företräder staten inom sitt verksamhetsområde om inte annat följer av särskilda föreskrifter.

Fiskenämnderna

185 Varje fiskenämnd skall inom sitt verksamhetsområde följa fiskets, fisk— odlingens och fiskevårdens tillstånd och utveckling och vidta eller hos fiskeristyrelsen föreslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling på dessa områden.

Fiskenämnden företräder staten inom sitt verksamhetsområde om inte an— nat följer av särskilda föreskrifter.

195

Det åligger fiskenämnden särskilt att

1. verka för fiskets och fiskodlingens utveckling och för en god fiske- vård,

2. lämna råd och upplysningar i fiskefrågor och i frågor om konsumt— ionsodling av fisk och skaldjur och i fiskeribiologiska frågor,

3. verka för bildande av fiskevårdsområden,

4. medverka till att undersökningar och beskrivningar över fiskevatten kommer till stånd,

5. verka för att skadliga ingrepp mot fisket inte sker i fiskevatten, 6. följa fiskets utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av vat— tenföretag,

7. medverka i frågor om hushållning med naturresurser,

8. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger medverka i den regionalpolitiska och fysiska planeringen och bistå andra myndighe— ter i frågor inom nämndens verksamhets- och kompetensområden.

205

Fiskenämndens tjänstemän är skyldiga att på begäran av länsstyrelsen, som föredragande eller på annat sätt, delta i handläggningen i länssty— relsen av ärenden som har samband med fiskenämndens uppgifter.

SAKFÖRFATTNINGAR

Vattenlag SFS 1983 291

10 kap. Avgift er 65 Om ett vattenföretag som avses i 15 eller anläggningar för detta kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena, skall den som innehar tillstånd till företaget betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fis— ket inom landet.

105 Årlig fiskeavgift enligt 68 skall utgå från och med kalenderåret när—

mast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vat— tenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring medde— lades till och med det år då företaget läggs ned.

Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 65 skall före varje kalenderårs utgång betalas till fiskeristyrelsen.

Engångsavgift skall betalas till fiskeristyrelsen senast vid den tid— punkt som anges när avgiften bestäms.

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

85 I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo— riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa— get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga— ren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

105

Om företaget kan medföra skada på fiske av någon betydelse, får fiskeu ristyrelsen förordna om den utredning som behövs. Om företaget kan med— föra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket, får lantbrukssty” relsen förordna om behövlig utredning, Riksantikvarieämbetet och sta— tens historiska museer får förordna om behövlig kulturhistorisk inven— tering. Statens naturvårdsverk får förordna om den utredning som behövs angående företagets utförande från allmänna naturvårdssynpunkter.

Innan förordnande meddelas skall samråd ske med vattendomstolen.

Företagaren skall betala kostnaderna för utredningarna, om det inte är obilligt.

13 kap. Prövning av vattenmål 235 Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skal] sändas till kammarkollegiet och fiskeristyrelsen. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av foretaget, behöver ansökningshandlingarna dock inte översändas.

255 . Fiskeristyrelsen skall, om handlingar översänts till styrelsen en— ligt 235, yttra sig om vattenföretagets inverkan på det allmänna fiske— intresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fis"

ket. Om styrelsen finner att yttrande inte kan avges utan undersökning på platsen, skall styrelsen anmäla detta till vattendomstolen, som för— ordnar om sakkunnigutredning enligt 32ä.

18 kap. Tillsyn och besiktning

75

. . Tjänstemän hos fiskeristyrelsen och fisketillsynsmän som förordnats för detta skall beredas tillfälle att utöva tillsyn över att villkor till skydd för fisket fullgörs.

Förordnin om avzifter enlict vattenlaten m m SFS 19Blz945

15

När en dom eller ett beslut, som ålägger en tillståndshavare att betala en avgift enligt 10 kap vattenlagen(1983:291), har vunnit laga kraft, skall domen eller beslutet sändas till den myndighet till vilken avgif— ten skall betalas.

25

... När arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandew na påbörjas för ett vattenföretag, för vilket allmän fiskeavgift skall betalas enligt 10 kap 65 vattenlagen, skall tillståndhavaren göra anmä— lan om tidpunkten för påbörjandet till fiskeristyrelsen.

35

Om en avgift som skall betalas till länsstyrelsen eller fiskeristyrel— sen inte blir erlagd i föreskriven ordning, skall myndigheten skyndsamt söka verkställighet av domen eller beslutet.

115 Fiskeristyrclsen eller, efter fiskeristyrelsens bemyndigande, fiske— nämnden bestämmer, hur fiskeavgifter som har fastställts enligt 10 kap 55 vattenlagen(1983 291) skall användas, om inte annat har bestämts i domen eller beslutet.

Fiskeavgifter som har fastställts enligt 10 kap 65 vattenlagen skall användas till bekostande av forsknings- och utvecklingsarbete inom fis- kevården enligt vad fiskeristyrelsen bestämmer.

Avgifter som avses i första och andra styckena får inte utan rege— ringens medgivande användas till fiskeristyrelsens eller fiskenämnder— nas verksamhet.

Sjötrafjkförordning SFS 1986 300

2 kap. 25

. Länsstyrelsen får efter Samråd med sjöfartsverket meddela före— skrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vattenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i 15 eller för att skydda fisket eller anläggningar för vattenbruk och föreskriften inte gäller handelssjöfarten i allmän Farled.

35

Om en föreskrift som_avses i 1 eller ZS har betydelse från miljösyn— punkt eller for trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur, skall samråd ske även med statens naturvårdsverk. Rör föreskrif— ten trafiken med fiskefartyg eller skydd för fisket eller anläggning för vattenbruk, skall samråd ske även med fiskeristyrelsen. Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun, farvatt— nets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra sig.

65 Den myndighet som meddelar föreskrift enligt 1 eller 25 får besluta att

sjövägmärke skall sättas upp och var detta skall ske.

85 Sjöfartsverket, statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen får över— klaga ett beslut som länsstyrelsen har meddelat med stöd av 25 eller 65 första stycket.

Låg om åtgärder mot vattenförorening från fartyg SFS 1980 424

7 kap. särskilda åtgärder mot vattenföroreningar 35 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif— ter om skyldighet 1. att rapportera vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar, 2. att lämna sådana uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs för att förebygga eller bekämpa vattenföroreningar.

Förordning om åtgärder mot vattenförorening från fartyg SFS 1980:789

9 kap.

35

Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med ...5. överbefälhavaren, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och ge— neraltullstyrelsen, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap 35 1 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap 25,

Föror n'n om s a sbi a t'll rit'dsf'sket SFS 1 :4 0

15 Statsbidrag får i mån av tillgång på medel lämnas enligt denna förord— ning till åtgärder som främjar fritidsfisket.

35 Statsbidrag får lämnas till

1. kostnader för bildande av fiskevårdsområden,

2. fiskevårdsåtgärder som främjar fritidsfisket,

3. serviceanläggningar för fritidsfiske som är av betydande allmänt in— tresse.

4. fritidsfiskarnas och fiskevattenägarnas riksorganisationer för in— formation och andra åtgärder som främjar fritidsfisket.

Bidrag enligt första stycket 1 får avse arvode till förrättningsman, kostnader för fiskerättsförteckning, kungörelsekostnader och andra kal— lelsekostnader. Om det finns särskilda skäl, får bidrag också lämnas för andra kostnader.

Som villkor för statsbidrag enligt första stycket 1—3 gäller att åtgär— den rör vatten där allmänheten får fiska.

Som villkor för statsbidrag enligt första stycket 4 gäller att åtgär— derna vidtas enligt en plan som har godkänts av fiskeristyrelsen.

65 Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av fiskeristyrelsen el— ler, efter bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnden.

giskeristyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Föro nin om statsbid a till fri idsfisket 'no v ssa mr de 5 5

1985:155 15 Statsbidrag lämnas enligt denna förordning till åtgärder som främjar fritidsfisket på enskilt vatten vid kusten av östhammars kommun i Upp— sala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren,

, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

35

Statsbidrag får lämnas till

1. kostnader för bildande av fiskevårdsområden, 2. fiskevårdsätgärder som främjar fritidsfisket, 3. serviceanläggningar för fritidsfiskets behov.

85 Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av fis— keristyrelsen.

Lag om fiskevårdsområde SFS 1981:533

105

Ansökan om bildande av ett fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. An— sökan skall göras hos länsstyrelsen.

Lag om rätt till fiske 525 1950z596

Om åtgärder mot vanskötsel av fiske

305

Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen up— penbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbestån— det eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, får fiskenämnden fö— relägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjäl— pa vanskötseln.

395

Är det uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra och sker inte rättelse genast ef— ter tillsägelse, får tingsrätten på ansökan av den som lider skada med— dela handräckning. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 175 handräckningslagen (1981 847).

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen av— hålla annan från att fiska.

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även göras av allmän åklagare, av fiskeristyrelsen eller av fisketillsynsman som särskilt förordnats för detta

Kräftpestförordning SFS 1975:184 15 Fiskeristyrelsen leder bekämpningen av kräftpest. I frågor som kräver särskild medicinsk sakkunskap beträffande kräftpest skall styrelsen samråda med statens veterinärmedicinska anstalt.

Fångstförbud m m 45 För att hindra spridning av kräftpest eller för att trygga kräftbestån—

dets återväxt i vatten, där kräftpest har förekommit, skall länsstyrel- sen efter framställning av fiskeristyrelsen meddela förbud mot kräft— fångst inom visst område.

55

Om det behövs för att hindra spridning av kräftpest, skall länsstyrel— sen efter framställning av fiskeristyrelsen 1. meddela förbud mot att ...

65 När förbud enligt 4 och 555 meddelas, ändras eller upphävs,

Avskrift av beslut som avses i första stycket skall snarast möjligt tillställas fiskeristyrelsen samt vederbörande polismyndighet, lant— bruksnämnd, fiskenämnd och kommun. Avskrift av beslut som avses i 55 första stycket 2 skall också snarast möjligt tillställas vägverket, te— leverket, lokal militär myndighet och annan myndighet som kan beröras av beslutet.

Eörordning om förvaltningen av statens fisken SFS 1981:1217 15 Denna förordning gäller vården och förvaltningen av statens fisken i enskilda vatten.

115 De förvaltande myndigheterna skall regelbundet samråda med fiskerimyn— digheterna och kommunen om hur fisket bäst bör vårdas och förvaltas. Upplåtelser av större omfattning skall föregås av sådant samråd.

Myndigheterna skall verka för att fiskevårdsområden bildas.

Förgrdning om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag SFS 1982:8 0

25 med kalkning avses i förordningen sådan spridning av kalk eller annat amne, kalkfällning eller annan åtgärd som kan motverka försurning av sjöar och vattendrag.

55

Vid prövningen av frågor om bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets betydelse från natur— och miljövårdssynpunkt, för fisket eller för vat— tenförsörjningen.

75

Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. Om kalkningen har till huvud— syfte att främja fisket får länsstyrelsen, efter hörande av fiskeristy— relsen, överlämna frågan till fiskenämnden.

Anser prövningsmyndigheten att bidrag bör lämnas med mer än 85 procent av kostnaderna, skall ärendet avgöras av regeringen.

85 I ärenden om bidrag skall yttranden inhämtas från fiskenämnden och kom— munen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Prövningsmyndigheten skall med eget yttrande till regeringen överlämna de ärenden som enligt 75 skall avgöras av regeringen.

115 Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med fiskeristyrelsen.

Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt SFS 1985:139

35 Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrel— sen före utgången av år 1989. Annars är rätten till ersättning förlo—

rad.

Lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten SFS 1971 1154 53 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge undantag från 15, om dumpning kan ske utan olägenhet från miljöskyddssynpunkt. Medgivande kan förenas med villkor.

Dumpningskungörelse SFS 1971:1156 15 Statens naturvårdsverk medger undantag enligt 35 första stycket lagen (1971 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten efter samråd med fiskeristyrelsen. Sådant medgivande skall avse visst slag och viss mängd av avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen.

Fiskeriförordning SFS 1982 126

Ang fredningstlder. fiskemetoder och minimimått m m där fiskeristyrel— sen beslutar och meddelar föreskrifter.

Förordning om ersättning till jordbruks—, trädgårgs— och renskötsel— foretag samt till vissa fiskare med anledning av Tjernobylolyckan SFS 1986:621

15 Ersättning av statsmedel får lämnas enligt denna förordning för kostna— der och förluster på grund av radioaktivt nedfall med anledning av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen.

25 Ersättning får i mån av tillgång på medel lämnas till

4. den som har meddelats särskild licens enligt förordningen (1978 517) om licens för yrkesfiske.

2a5 . " . Ersättning lämnas för merkostnader och inkomstförluster till följd av

åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga hälsorisker från livs— medel.

4$

Frågor om ersättning enligt 25 4 prövas av fiskeristyrelsen eller, ef— ter styrelsens bemyndigande, av fiskenämnden.

55

Fiskeristyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om ersättning en- ligt 25 4.

ÖVRIGT

Anslagsframställning 1985186

En annan huvuduppgift är att utveckla kompensationsåtgärder som kan sättas in i samband med skador på fisket av olika slag. Aktuella prob— lemområden är skador till följd av försurning, kvicksilverförorening och övergödning av vattnet.

Anslagsframställning 1987188

Fiskeristyrelsen disponerar enligt regleringsbrevet för budgetåret 1986/87 en anslagspost (nr 10) för fiskevårdsåtgärder i kalkade vatten— områden under anslaget HB Åtgärder mot försurningen. Medlen får använ— das för återintroduktion av de för resp vattenområde naturliga fiskar— terna och deras bytesdjur. I övrigt skall tillämpas bestämmelserna om statsbidrag till fiskevårdsåtgärder som främjar fritidsfisket enligt förordningen (1985:440) om statsbidrag till fritidsfisket. De tillgäng— liga medlen, 2,7 mkr, motsvarar ca 3% av de totalt för kalkningen dis— ponibla medlen, vilket överensstämmer med vad som föreslagits i åk— tionsplanen mot luftföroreningar och försurning (SNV PM 1862, s 57).

Budgetåret 1985/86 fanns 2 mkr till styrelsens disposition för samma ändamål. 150 ansökninar om ca 3,5 kr inkom och prövades, vilket torde visa att behovet av fortsatt medelstilldelning alltjämt är mycket stort.

Fiskeristyrelsen hemställer om medel för fiskevårdsåtgärder i kalkade vattenområden även för budgetåret 1987/88, motsvarande 32 av beloppet för direkta kalkningsinsatser.

3.3—J0.5 KUWGL SKOGS— OCH LANTBRUKSAKADEHIEN INSTRUKTION SAKFÖRFATTNINGAR öVRIGT

Den 22 september 1953 fastställde Kungl Maj:t stadgar för Kungl Skogs- och Lantbruksakademien.

15 Kungl skogs— och Lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av veten- skap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jord— och

skogsbruk samt därtill knuten verksamhet.

Fri-jaa genom kurser. seminarier o d. Akademien: sammankomster kan re- sultera i förslag till åtgärder för att åstadkomma lösningar på behand- lade problen.

3.3-J0.5 SKOGS— OCH JDRDBRUKETS FDRSKNINGSRÅD

INSTRUKTION SFS 1981:532

25 Rådet har till uppgift att främja och stödja sådan forskning som gagnar de areella näringarna och angränsande områden. Rådet skall uppmärksamma behovet av forskning som är angelägen från samhällelig synpunkt och som har samband med utvecklingen inom dessa näringar. Rådet skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids.

Rådet skall samverka med myndigheter och organ inom forskningens områ— de.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

SJFR fördelar forskning-medel för skoglig och jordbrukaforskning salt djurforakning.

Forskningen inom jordbruket sfär enligt anelagefranstillan 85/86 inför en ny fas där den ökade kunskapen om och insikten i biologiska produk- tionsproceaaer visar att kunskaper behövs för att optimera större hel— heter.

Rådet konstaterar att samhällets krav på jord- och skogsbruket succes- sivt skärpt: vad gäller miljöpåverkan. arbetsmiljö och produktkvalitet och djurskydd. För att lösa dessa frågor krävs en nanordnad forskning inom alternativa produktionenetoder.

3.3-JD.7 STATENS UTSÄDESKDNTRDLL

INSTRUKTION SFS 1978:249 25 Utsädeskontrollen handhar den statliga utsädeskontrollen och statsplom— bering av utsäde i den mån det ej ankommer på annan.

5! Utsädeskontrollen står under tillsyn av lantbruksstyrelsen. styrelsen får meddela särskilda föreskrifter för verksamheten.

SAKFÖRFATTNINGAR

1! I fråga om betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel gäller utöver förordningen (1985:835) om kemiska produkter och förord—

ningen ( 1985:836 ) om bekämpningsmedel bestämmelserna i denna förord— ning.

2! Betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel får inte ske utan tillstånd.

Tillstånd får meddelas endast om utsädet är så angripet av parasitsvamp att godtagbart skörderesultat inte kan påräknas utan betning med kvick- silverhaltigt bekämpningsmedel.

35

Fråga om tillstånd enligt 25 prövas av statens utsädeskontroll eller lokal frökontrollanstalt som lantbruksstyrelsen har förklarat behörig att utföra statsplombering av utsädesvara.

55

statens utsädeskontroll utövar tillsyn över efterlevnaden av denna för— ordning.

Ytterligare bestämmelser om tillsyn och bestämmelser om ansvar och för— verkande på grund av brott mot denna förordning finns i lagen (1985:425) om kemiska produkter.

ÖVRIGT

3.3-J0 8 STATENS JDRDBRURSNÄHND

INSTRUKTION SFS 1965:799

35 Det åligger nämnden särskilt att 1. handha den pris- och marknadsreglerande verksamheten på jordbrukets

och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom och utom landet av jordbrukets och fiskets produkter,

4. planera för och, efter regeringens förordnande, handha regleringar av användning och förbrukning av livsmedel, livsmedelsråvaror och jord—

bruksförnödenheter,

6. handha utredningar och regleringar som hänför sig till varuutbytet med utlandet och till landets medverkan i internationella organisatio— ner såvitt avser livsmedel, 1ivsmedelsråvaror och jordbruksförnödenhe— ter, SAKFÖRFATTNINGAR

te v' n'n f" n' v ' ' - 9 15

Denna lag gäller verksamhet som avser att främja återvinning av dryckesförpackningar av aluminium (aluminiumburkar) genom ett pantsys- tem för sådana burkar.

29 Verksamhet som avses i 15 får bedrivas endast av den som fått tillstånd till det av regeringen. Tillstånd skall förenas med de villkor som be— hövs från allmän synpunkt.

3å Regeringen får meddela föreskrifter om avgift vid import av aluminium- burkar och de andra föreskrifter som kan behövas för att säkerställa att inhemska och importerade burkar med eller utan dryck_kan konkurrera på lika villkor, när ett pantsystem har inrättats. Regeringen får over—

låta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter.

öror nin om v 'ft id inf rsel v a m'n' ar F 1 83- 7

15 En avgift som avses i 35 lagen ( 1982:349 ) om återvinning av dryckesför- packningar av aluminium skall från och med den 1 februari 1984 tas ut vid införsel av sådana aluminiumburkar som är avsedda för eller inne— håller konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.07 eller

22.01—22.03 enligt lagen ( 1977:975 ) med tulltaxa. Avgiften kallas burk— avgift.

25 Burkavgift skall erläggas med belopp som statens jordbruksnämnd fast— ställer efter samråd med kommerskollegium och Aktiebolaget Svenska Re- turpack.

3! Burkavgift erlägges till tullverket. Tullagen (1973z670) gäller i fråga om avgiften. Uppburna avgiftsmedel redovisas av tullverket till statens jordbruksnämnd.

4! Den som genom avtal med Aktiebolaget Svenska Returpack har anslutit sig till pantsystemet för aluminiumburkar skall av statens jordbruksnämnd befrias från att erlägga burkavgift.

75

Statens jordbruksnämnd får även i andra fall än som avses i 4 och 655 medge befrielse från eller återbetalning av burkavgift, om särskilda skäl föreligger.

88 Avgiftsmedel som inflyter enligt denna förordning överförs av statens jordbruksnämnd till Aktiebolaget Svenska Returpack.

95 Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av sta— tens jordbruksnämnd efter samråd med generaltullstyrelsen.

1 ett avtal med AB Svenska Returpeck föreskrivs att ntatene jordbruks- ninnd eka utvärdera inna-lingen av alu-iniu-burker.

"d e m 19 4: 09

15 Avgift (gödselmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning inom landet eller vid införsel till landet av varor hän- förliga till tulltaxenummer 31.02—31.05, i det följande benämnda göd- selmedel

35 Regler för_förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i lagen ( 1984:151 ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

65 Tillverkare som avses i 45 1 skall vara registrerad som avgiftsskyldig hos statens jordbruksnämnd.

Den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återförsäljning i storre omfattning kan efter ansökan registreras som avgiftsskyldig hos statens jordbruksnämnd.

er h ' er' 5 ' S 198 :

1 kap Inledande bestämmelser

1!

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

2:'... lagen ( 1984:409 ) om avgift på gödselmedel.

55 Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är

2. när det gäller författningarna i 15 första stycket 2, statens jord— bruksnämnd ...

t r ' e l ' v ' 4: 47

1!

... Förordningen gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt de författningar som anges i 1 kap 15 lagen om punktskatter och prisregle— ringsavgifter.

Registrering hos statens jordbruksnämnd 65 Den som avser att påbörja en verksamhet i vilken prisregleringsavgift skall betalas skall göra anmälan om detta till statens jordbruksnämnd senast två veckor innan verksamheten påbörjas. Detta gäller dock inte om nämnden bestämmer annat.

ÖVRIGT

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ARBETSMARKNADSVERKET

INSTRUKTION SFS 1986:739

mismarlmadLerkä 1! Arbetsmarknadsverket omfattar arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och länsar— betsnämnderna i vilka bl a den offentliga arbetsförmedlingen och ar— betsmarknadsinstituten ingår.

2

Afbetsmarknadsverket ansvarar för platsförmedling och arbetsvägledning vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, prövar behovet av arbetsmarknadsutbildning och andra arbetsförberedande åtgärder, plane— rar sysselsättningsskapande åtgärder,

Arbetsmarknadsverket skall samråda med arbetsmarknadens parter, andra organisationer och myndigheter i den utsträckning som behövs för verk— samheten.

35 AHS är den centrala förvaltningsmyndigheten för allmänna arbetsmark— nadsfrågor och är chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna.

AMS 65 AMS skall, inom de ramar och enligt de riktlinjer som statsmakterna ställer upp, inom landet leda, samordna och utveckla den arbetsmark- nadspolitiska verksamheten. AMS skall därvid sätta mål för verksamheten vid länsarbetsnämnderna, fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till förfogande samt följa upp resultaten.

I .. rl .. l a 275

Länsarbetsnämnden är länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor.

Länsarbetsnämnden skall, inom de ramar och enligt de riktlinjer som statsmakterna och AMS lägger fast, leda, samordna och utveckla den ar— betsmarknadspolitiska verksamheten i länet.

SAKFÖRFATTNINGAR a ds " S 1 66-

765 Beredskapsarbete utförs för statens räkning (statligt beredskapsarbete), för kommuns eller landstingskommuns räkning (kommunalt beredskapsarbe- te).

för enskilds räkning (enskilt beredskapsarbete).

775

Statligt beredskapsarbete anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens medgivande, av den statliga myndighet till vars verk- samhetsområde arbetet hör.

785 Till beredskapsarbete får endast väljas ut sådana angelägna arbetsupp— gifter som medför en utökning av antalet anställda utöver det som ryms inom den ordinarie budgeten för den löpande budgetperioden. Enskilt be— redskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, får dock anordnas för att ge arbetslösa med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden breddad arbetslivserfarenhet. Till enskilt beredskapsarbete skall i första hand anvisas långtidsarbetslösa. Byggnads— eller anläggningsar- bete får väljas ut till beredskapsarbete, endast om länsstyrelsen har godkänt arbetet med hänsyn till regionalpolitiska synpunkter.

Vid val mellan lika angelägna arbeten lämnas företräde åt sådant arbete som utan större olägenhet kan upptagas, nedläggas, utökas eller in— skränkas med hänsyn till växlingar i arbetslösheten och åt sådant arbe- te som kan bedrivas oberoende av årstiden.

795 Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar närmare bestämmelser om anordnande och

bedrivande av beredskapsarbete samt om antalet sysselsatta vid sådant arbete.

ÖVRIGT

Kommentar:

AMV: insatser på miljöområdet utgörs främst av att AMV administrerar omfattande beredskapemrbeten med inriktning på naturvård. friluftsliv m m. Framför allt har stora insatser gjorts inom vård av nationalparker. naturreservat m m.

Som framgår av de ovan citerade paragraferna. så är AHV: arbete på mil- jöområdet i princip oreglerat. Det regleras inte heller av regleringe— brev. I stället styre det enligt AHS-tjänstemän av gamla traditioner och av samråd med staten: naturvårdsverk, skogsetyrelsen. riksantikva- rieämbetet m fl.

*. J—Å. 2 ÅRBETÅRSKYDDSVERKET

INSTRUKTION SFS 1987:393

Arbetarskyddsverket 15 Arbetarskyddsverket består av arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och institutet för arbetsmiljöforskning.

25 Arbetarskyddsverket skall genom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspek— tionen se till att arbetsmiljö— och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll efterlevs. Ver— ket skall genom institutet för arbetsmiljöforskning bedriva och främja

forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet. Verket skall också utarbeta och sprida information i syfte att förbättra ar— betsmiljön.

35 Myndigheterna inom arbetarskyddsverket skall samråda med arbetsmarkna— dens parter, andra organisationer och myndigheter i den utsträckning

som behövs för verksamheten.

4! Arbetarskyddsstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten för ar—

betsmiljö— och arbetstidsfrågor utom i fråga om arbete som är att hän— föra till skeppstjänst. Arbetarskyddsstyrelsen är chefsmyndighet for yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen

Uppgifter m m

65

Arbetarskyddsstyrelsen skall inom de ramar och enligt de riktlinjer som riksdagen och regeringen ställer upp

1. leda, samordna och utveckla verksamheten inom sitt ansvarsområde,

2. ha den centrala tillsynen över arbetsmiljö— och arbetstidslagstift— ningens, samt inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningens om kemikaliekon— troll efterlevnad,

3. meddela föreskrifter och allmänna råd om arbetsmiljö— och arbets— tidslagstiftningens tillämpning,

4. utarbeta och sprida information inom arbetsmiljöområdet,

Yrkesinspektionen Uppgifter 295

Yrkesinspektionen skall inom de ramar och enligt de riktlinjer som riksdagen, regeringen och arbetarskyddsstyrelsen ställer upp

1. uppmärksamma utvecklingen på arbetsmiljöområdet samt ta de initiativ som denna ger anledning till,

2. se till att arbetsmiljö— och arbetstidslagstiftningen och, inom ar— betsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll samt med stöd av lagstiftningen meddelade föreskrifter efterlevs,

3. främja tillämpningen av allmänna råd enligt arbetsmiljölagstift— ningen,

4. främ'a skyddsverksamheten på arbetsställena och bevaka att arbetsgi— varna p anerar och bedriver Sin verksamhet så att arbetsmiljokraven tillgodoses,

30$ Yrkesinspektionen skall utföra inspektioner och andra förrättningar, bedriva upplysnings- och informationsverksamhet samt förhandsbedöma förslag till ... arbetsprocesser och arbetsmetoder, tekniska anord— ningar m m.

Yrkesinspektionen skall meddela de förelägganden och förbud samt i öv— rigt vidta de åtgärder som tillsynen ger anledning till.

Institutet för arbetsmiljöforskning Uppgifter 425 Institutet skall inom de ramar och enligt de riktlinjer som riksdagen och regeringen ställer upp

1. svara för att kunskaper och kompetens byggs upp inom arbetsmiljö— forskningen,

2. uppmärksamma utvecklingen av den vetenskapliga forskningen inom in— stitutets verksamhetsområde,

3. samverka med myndigheter, institutioner och organisationer så att de samlade resurserna för arbetsmiljöforskningen utnyttjas effektivt,

4. biträda arbetarskyddsstyrelsen med råd och underlag för föreskrifts- och tillsynsarbetet samt informera arbetarskyddsstyrelsen om planerat forskningsarbete,

7. utarbeta och sprida information om arbetsmiljöforskningen och svara för ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor,

SAKFÖRFATTNINGAR

Arbgtgmiljölag SFS ]977;1160

7 kap Tillsyn 15 Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överin— seende och ledning, av yrkesinspektionen.

35 Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de undersökningar som behövs för till— syn enligt denna lag.

45 Den som i sin verksamhet använder viss produkt eller har uppdragit åt annan att utföra visst arbete är skyldig att på tillsynsmyndighets be—

gäran lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet.

grbgtsmiljöförordning SFS 1972:1166

Tillsyn 155 Tillsynsmyndighet skall genom upplysningar och råd eller genom åtgärder som avses i 7 kap arbetsmiljölagen verka för att en tillfredsställande arbetsmiljö åstadkommes. Tillsynen skall även inriktas på att främja lokal skyddsverksamhet.

Tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombudsmannen om den finner talan om förbud enligt 25 marknadsföringslagen (1975:1418) på— kallad mot marknadsföring som riktas till arbetsgivare.

165 Vid förrättning på arbetsställe skall tillsynsmyndighet eller besikt—

ningsorgan, som verkställer kontroll enligt föreskrift av sådan myndig— het, kontakta skyddsombud som kan anträffas på arbetsställe.

£örgrgning om kemiska prgdukter SES 1985z825

Tillsyn 265

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen ( 1985:426 ) om kemis— ka produkter och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Iillsynsmyndighet Tillsynsområde

Kemikalieinspektionen Tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer

Statens naturvårdsverk skydd för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter

Arbetarskyddsstyrelsen Skydd mot ohälsa och olycksfall i arbets— miljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter Socialstyrelsen Tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantorer I fråga om sådana ke— miska produkter som marknadsförs som hygieniska eller kosmetiska produkter

Regional och lokal tillsyn utövas såvitt gäller arbetsmiljön av yrkes— inspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens område, av försvarets sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och miljö— och hälsoskyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom varje kommun.

Tillsynsmyndigheterna skall när det är påkallat samarbeta i tillsynsar— betet.

Kommentar:

Arbetarskyddsverket utövar genom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesin- spektionen, inom sitt verksamhetsområde. även den centrala. regionala och lokala tillsynen över efterlevnaden av förordningarna om - miljöfarligt avfall SFS 1385:861 - bekämpningsmedel SFS 19851835 - vissa hälso- och miljöfarliga produkter SFS 1985:850

PCB SFS 1585:B37

- motorbensin SFS 1985:838

- kadmium SFS 1985:839 - miljöfarliga batterier SFS 1586:1236

Eörordning om bekämpningsmedel SFS 1985 836

Vissa bemyndiganden 185 Tillstånd att använda bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 85

skall avse viss tid. Frågan om tillstånd prövas såvitt avser 1. verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller träd— gårdsskotsel av lantbruksstyrelsen,

2. åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 105 hälsoskyddslagen (1982: 1080) av socialstyrelsen,

3. annan verksamhet av arbetarskyddsstyrelsen.

Instruktion för statens naturvårdsverk SFS 1967zg44 98 Ledamöter av forskningsnämnden är generaldirektören, som är nämndens ordförande, chefen för socialstyrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrel— sen, chefen för statens livsmedelsverk, chefen för kemikalieinspektio- nen och högst sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.

ÖVRIGT

,. 3—Å . 3 ARBETSMILJDFDNDEN

INSTRUKTION SFS 1971:803

25

Arbetsmiljöfonden har till uppgift att genom bidrag från fonden som av— ses i 4 kap 85 lagen (1981:691) om socialavgifter stödja

1. sådan forskning och utveckling samt utbildning och information, som kan motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön be— tingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet,

Arbetsmiljöfonden skall beakta behovet av samordning av insatserna för forskning och utveckling samt utbildning och information inom arbetar— skyddsfondens verksamhetsområde. Arbetsmiljöfonden får själv ta initia— tiv till forsknings— och utvecklingsprojekt inom området.

35 Bidrag till forskning och utveckling skall avse främst sådan forskning, vars resultat kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet, och sådant utvecklingsarbete, som behövs för att nya tekniska lösningar skall komma i praktisk tillämpning. Bidrag till forskning får lämnas även för att främja kontakt med internationell forskning.

Kommentar: AMF har inget primärt miljöansvar, men forskningen om t ex farliga äm- nen och industriella processer har ofta nära anknytning till miljö- ukyddsverksamheten.

BDS TADSlEPÅR TMTE T

3.3-BO.1 STATENS RÅD FD'R BYGGNADSFORSKNING msrauxrron svs 1983:733

25 Rådet har till uppgift att ta initiativ till samt främja och stödja forskning och utvecklingsarbete inom planläggnings—, byggnads— och an— läggningsområdet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

[ anslagsframatållning 85/87 säga att forskning om kommunal infrastruk- tur är prioriterad. Med denna forskning avses tekniska försörjningssys- tem - Va-teknik. energiförsörjning. gator och vågar. grönområden, av— fallshantering. Prioriteringen grundas på att systemens ålder medför ökade kostnader för drift och underhåll.

Även frågor rörande naturresurser ingår i rådets verksamhet. Nästa 3- årsplan är under utarbetande.

3.3—80.2 STATENS INSTITUT FOR BYGGNADSFDRSKNING

INSTRUKTION SFS 1982:200

25

Institutet skall bedriva sådan forsknings— och försöksverksamhet som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

Institutet bör företrädesvis inrikta sin verksamhet på sådana problem som är väsentliga för utvecklingen inom byggnadsområdet men som inte uppmärksammas av andra forskningsinstitutioner eller enskilda forskare.

ÖVRIGT

Institutet skall som framgår av instruktionen bedriva verksamhet inom byggnadsområdet. [ vissa frågor överlappar byggnadsområdet och miljöom- rådet varandra. För närvarande berör SlBs verksamhet miljöfrågor dels genom ett planerat projekt avseende "tillämpning av en från ekologisk synpunkt god hushållning med mark och vatten i den kommunala plane- ringen". dels genom några projekt om energianvändningen i bostäder. Det

gäller t ex ett projekt om hur effektiva olika styrmedel för energibe- sparing varit samt ett projekt om olika samhällsekonomiska kostnader och intäkter (bl a miljömåseigal av val mellan olika uppvärmningssys- i tem.

B.J-80.3 LANTMÄTERIVERKET

LANTMÄTERIINSTRUKTIONEN SFS 1974:336

35 Det åligger lantmäterimyndighet särskilt att

S: tillhandahålla uppgifter av (geodetisk och) kartografisk natur.

3a5 Det åligger lantmäteriverket, överlantmätarmyndigheterna och de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna att tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen ( 1987:12 ) om hushållning med naturresurser m m.

115 Det åligger lantmäteriverket särskilt att

å. inom sitt verksamhetsområde ge vägledning i frågor som rör plangenomförande och ersättning enligt plan- och bygglagen (1987:10) samt exploateringssamverkan,

6. svara för landets geodetiska uppmätning och flygfotografering för

kartläggningsändamål,

9. på beställning utföra ..., flygfotografering och kartframställning 11. utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten inom ..., fotogrammetri och kartografi ...,

Detta innebär att lantmäteriverket har en bas för landskapsinformation som kan nyttjas vid naturresurskartläggning.

265 Innan mera betydelsefulla frågor om riktlinjer för de allmänna kartar— betena avgörs skall lantmäteriverket samråda med överbefälhavaren, väg— verket, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti— tut, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statistiska centralbyrån och Svenska kommun— förbundet.

275 För samråd som avses i 265 utses företrädare för angivna myndigheter och forbund av lantmäteriverket på förslag av respektive myndighet och forbund. Dessa utgör i frågor av gemensamt intresse verkets kartråd.

Generaldirektören i lantmäteriverket är ordförande i kartrådet. Verket utser en av cheferna för avdelningarna eller chefen för planeringssek— retariatet att vara vice ordförande.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

INDUSTRIDEPÅRTEMENTET 3.3-I.1 STATENS INDUSTRIVERK

INSTRUKTION SFS 1983:701

i 25

1 Statens industriverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk. Verket kan även ta upp frågor som inte di- rekt hänför sig till nämnda näringar men ändå är av betydelse för dessa från industripolitisk synpunkt.

65 För fullgörande av uppgifterna i fråga om industriell omvandling och tillväxt åligger det verket särskilt att

inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen ( 1987:12 ) om hushållning med naturresurser m m.

105

Inom energiområdet åligger det verket att svara för utredningar rörande industrins energianvändning samt att svara för rådgivning till små och medelstora företag i frågor rörande energihushållning.

SAKFÖRFATTNINGAR 35 a t är er m t att förore 'n rå r S 19 0:

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrif- ter om hur skadliga ämnen som transporteras till sjöss i förpackad form eller i fraktcontainrar eller på liknande sätt skall hanteras för att vattenföroreningar skall förebyggas eller begränsas.

Förordn'n åt är er 0 vattenfö orenin f n f rt 19 0:7 9

9 kap.

35

Beslut som meddelas av sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med statens naturvårdsverk och statens in— dustriverk, ifråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 4 kap 55.

55 Föreskrifter enligt 4 kap 35 lagen (1980 424) om åtgärder mot vatten— förorening från fartyg meddelas av sjöfartsverket.

öro dni " ' " erkostnader t r d v 6 'd f ek er av T'er ob 101 5 6:1 4

25 Ersättning får lämnas till företag som vidareförädlar eller bedriver yrkesmässig handel med produkter av ren, bär, svamp, fisk eller vilt.

3! Ersättning lämnas endast om företaget påvisar att merkostnaderna och förlusterna har ett direkt och påtagligt samband med Tjernobylolyckan.

6!

Frågor om ersättning till företag i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län prövas av länsstyrelsen i respektive län. Ersättning till företag i övriga län prövas av statens industriverk.

Vid prövning av ärende som rör renslakteri skall länsstyrelsen samråda med lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd. Länsstyrelsen bör i övrigt samråda med de regionala eller centrala organ som är berörda med hänsyn till företagets näringsgrenstillhörighet.

Länsstyrelsens eller industriverkets beslut får inte överklagas.

ÖVRIGT

3.3-I.2 SPRÄNGÄMNESINSPEKTIDNEN

INSTRUKTION SFS 1981:499

25 Inspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör exp— losiva eller brandfarliga varor.

35

Det åligger inspektionen särskilt att meddela föreskrifter och anvis- ningar om explosiva och brandfarliga varor samt att utöva tillsyn och handlägga därmed sammanhängande ärenden.

SAKFÖRFATTNINGAR

Lag om explosiva och brandfarliga varor SFS 1975 69 l 1; Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som består av eller innehål— ler explosivt eller pyrotekniskt ämne (explosiva varor) samt i fråga om brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning, han— del, hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för prov— ning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt bestäm— melse som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana fö— reskrifter som avses i första och andra styckena och åt kommun att med— dela sådana föreskrifter som avses i andra stycket.

Lagen gäller inte i fråga om sådan transport av explosiva och brandfar— liga varor som omfattas av lagen ( 1982:821 ) om transport av farligt gods.

Förordning om explosiva yarpr SFS 1959;351 45 I mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv till- kommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan.

i Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen 1 godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas.

2 kap. Om tillverkning 85 Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen föreskriva, att exp- losiv vara må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål. Sprängämnesinspektionen må ock helt förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara.

8 kap. Vissa särskilda bestämmelser 555 Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter.

Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter erforderligt tek- niskt biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Därjämte må inspek— tionen tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar i fall där så begäres.

På inspektionen ankommer jämväl att medverka i tillsynen över efterlev— naden av gällande bestämmelser, särskilt i vad avser tillverkning av explosiva varor, samt att, där mot bestämmelserna stridande förhållande finnes föreligga, föranstalta om rättelse genom anvisning till den fe— lande. Vinnes icke rättelse, skall inspektionen anmäla förhållandet för tillståndsmyndigheten eller, om tillstånd icke meddelats, till veder— börande polismyndighet.

Förordning gm bpnndfarliga ynrgr SFS 196]:55& 145 1 mom. Sprängämnesinspektionen får, utöver vad som i övrigt följer av denna förordning i fråga om brandfarliga faror, meddela de föreskrifter om tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport i rörledning, införsel eller liknande som behövs från säkerhetssynpunkt.

Sprängämnesinspektioen får föreskriva att anordningar för förvaring, hantering, transport i rörledning eller försäljning av brandfarliga va- ror skall underkastas kontroll genom provning eller i form av besikt— ning att anordningen är betryggande från säkerhetssynpunkt samt vidare föreskriva att anordningen inte får användas eller försäljas utan sådan kontroll.

Föreskrifterna får innebära att kontrollen sker genom typkontroll och typefterkontroll.

Innan sprängämnesinspektionen meddelar föreskrifter eller allmänna råd som rör någon annan myndighets verksamhetsområde, skall sprängämnesin— spektionen samråda med denna myndighet. Kan myndigheterna inte enas, skall ärendet underställas regeringen för avgörande.

155 1 mom. Sprängämnesinspektionen skall lämna vederbörande myndigheter tekniskt sakkunnigt biträde vid tillämpningen av gällande bestämmelser om brandfarliga varor. Härjämte må inspektionen tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar i fall där så begäres.

På inspektionen ankommer jämväl att utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen samt att, där mot denna stridande förhållande finnes före- ligga, föranstalta om rättelse genom anvisning till den felande. Vinnes icke rättelse, skall inspektionen anmäla förhållandet till brandchefen samt polis— eller åklagarmyndigheten. För utövande av tillsynen äger inspektionen när helst den så påfordrar vinna tillträde till ställe el— ler utrymme, där brandfarlig vara förvaras, hanteras, transporteras el- ler saluhålles, så ock att kostnadsfritt utfå prov av varan.

2 mom. Har sprängämnesinspektionen föreskrivit att viss anordning icke må saluhållas, försäljas eller nyttjas utan typgodkännande av spräng— ämnesinspektionen, åligger det inspektionen att på begäran pröva fråga om sådant godkännande för anordningen. Inspektionen äger ock eljest då så begäres meddela typgodkännande, i den mån annan myndighet icke till- lagts befogenheten att pröva frågan därom.

Finnes vid kontroll att saluhållen anordning, beträffande vilken typ— godkännande meddelats, icke blivit utförd i enlighet med godkännandet, skall detta återkallas, om ej särskilda skäl äro till annat.

6 d ' t t v 1' t 5 F 1

255

Tillsynen över efterlevnaden av lagen ( 1982:821 ) om transport av far— ligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Myndighet Tillsynsområde Sjöfartsverket sjötransporter Luftfartsverket Lufttransporter Polismyndigheterna Landtransporter utom järnvägstransporter Sprängämnesinspektionen Landtransporter av varor enligt klasser—

na 1—6 samt 8 och 9, såvitt gäller tran— sporter av varor enligt klasserna 6, 8 och 9, dock endast om de transporteras i tankfordon.

Tullmyndigheterna Gränskontroll av vägtransporter till och från utlandet samt kontroll av fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg.

Statens järnvägar Järnvägstransporter ______________________________________________________________________

3.3—I.3

Rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen var och en inom sitt område bemyndigas att meddela de verkställighetsföreskrifter till lagen om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyn— digheternas och tullmyndigheternas tillsynsverksamhet.

ÖVRIGT

SVERIGES GEDLDGISKA UNDERSÖKNING

INSTRUKTION srs 1982:586 25 Undersökningen är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering utom såvitt avser förvalt- ning och upplåtelse av statens gruvegendom.

Undersökningen är chefsmyndighet för bergsstaten.

35 Det åligger undersökningen särskilt att 1) utföra allmän geologisk kartering framför allt med hänsyn till berg- och jordarternas samt grundvattnets praktiska betydelse, 2) bedriva prognos, informations— och dokumentationsverksamhet på mine— ralområdet, 3) följa den svenska och den internationella utvecklingen inom mineral- området, 4) inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämp— ningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen ( 1987:12 ) om hushåll- ning med naturresurser m m, 5) handlägga ärenden enligt minerallagstiftningen, lagstiftningen om kontinentalsockeln och lagstiftningen om utländska förvärv av fast

egendom m m.

Verksamheten skall bedrivas på sådant sätt att insamlat geologiskt ma— terial snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt. Undersökningen skall i övrigt på bästa sätt söka främja tillgodogöran— det av landets mineralresurser.

95 Inom undersökningen skall finnas ett kartråd, ett prospekteringsråd och ett mineralresursråd. Rådens ledamöter utses av undersökningen.

(prop 81/82:99 5.64 Inom nuvarande SGU finns inrättat ett s k kartråd. Rådet utgör ett sär— skilt rådgivande organ, som har inrättats i syfte att öka avnämarnas inflytande över SGU:s kartering. Jag anser, liksom mineralverkskommit— tén, att kartrådet bör behållas inom den nya organisationen. Vad gäller rådets närmare uppgifter förordar jag att de nuvarande uppgifterna, som innebär att medverka vid planeringen av SGU:s reguljära kartering och löpande lämna synpunkter på inriktningen av denna samt på kartornas ut—

förande i allmänhet, bör gälla även i fortsättningen. Liksom f n bör rådet bestå av sakkunniga representanter för användarna av geologiska kartor.)

Kartrådets huvudsakliga uppgift är att medverka i planeringen av karte— ringsverksamheten. Rådet bör ha en sådan sammansättning att det kan be— döma karteringen framför allt med utgångspunkt från den övergripande samhällsplaneringens intressen...

Prop 1981/82:99 5.65 (Liksom mineralverkskommittén anser jag att naturresursfrågorna inom SGU:s område behöver samordnas med andra organs verksamhet på naturre- sursområdet och även erhålla en mer framskjuten plats i samhällsdebat— ten. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ett särskilt råd in— rättas vid SGU för detta ändamål. Rådet bör benämnas mineralresursrå- det. I rådet bör representeras intressen och kompetens vad gäller svensk gruv— och mineralindustri, råvaruförsörjning för svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet. Sakkunniga repre— sentanter för såväl myndigheter som industri och olika fackområden bör ingå i rådet.

Rådet har en viktig uppgift att fylla bl a genom att inrikta sig på ett brett tvärsektoriellt område där varje fråga av betydelse för råvaru- försörjningen kan belysas ur många aspekter. Av stor vikt är att öka kunskaps— och erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller nyttiggörandet av våra inhemska mineraltillgångar )

...Mineralresursrådets huvudsakliga uppgift är att öka kunskaps— och erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller nyt— tiggörandet av landets mineraltillgångar. I rådet bör representeras in— tressen och kompetens vad gäller svensk gruv— och mineralindustri, rå- varuförsörjning för svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet.

SAKFÖRFATTNINGAR

a o i t FS 1966:314

35 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela till— stånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning el— ler på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna natur- tillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid

Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

45

Vid tillstånd kan fogas föreskrift som är påkallad från allmän syn- punkt, såsom föreskrift om företagets ledning, sättet för arbetenas ut— förande, anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användningen av produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, samt föreskrift till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse.

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verk— samheten eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med annat lik- nande villkor.

89 Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande. Till- synsmyndigheten äger meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet.

Kgntinentalsogkelförordning SFS 1256;315

25

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln utövas av Sveriges geologiska under— sökning. Det åligger SGU att vid tillsynen samverka med annan myndighet vars verksamhet beröres av tillståndet.

Sjöfartsverket, generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen skola efter framställning av SGU biträda vid utövningen av tillsynen.

45 Tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtill— gångar från denna meddelas av regeringen, om ej annat följer av 55.

Ansökan inges till industridepartementet och skall innehålla 4.uppgift om de åtgärder sökanden anser erforderliga för att förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske samt andra allmänna och enskilda intressen

55

Tillstånd till sand—, grus- eller stentäkt på område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas av Sveriges geo— logiska undersökning, om ej annat följer av sista stycket. Ansöknings— handlingarna skola inges i minst sex exemplar. Sveriges geologiska un— dersökning skall i tillståndsärende inhämta yttrande från statens na- turvårdsverk, kommunen och andra berörda myndigheter.

Tillstånd skall meddelas för viss tid, högst tio år, och avse visst om— råde. I tillstånd skall anges i vilken omfattning sand, grus eller sten får tagas samt upptagas de föreskrifter som behövas för att i skälig omfattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten, fisket och na— turvården eller som annars påkallas av bestämmelserna i konventionen om kontinentalsockeln.

Om täkt som avses med ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller annars om statens naturvårds— verk begär det, skall SGU med eget yttrande hänskjuta ärendet till re— geringen.

65

Arbete för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning av dess naturtillgångar får icke utföras på sådant sätt att undervattensled— ningar skadas eller otillbörligt intrång göres på sjöfarten, fisket el— ler havets biologiska tillgångar.

Lag gm uppgiftsskyldighet gig grundvattgntäktsungersökning och brunns— bgrrning SES 1975:424

15 Den som yrkesmässigt utför borrning, rördrivning, grävning eller lik— nande arbete i syfte att undersöka förekomst av grundvatten eller i syfte att tillgodogöra sig grundvatten eller värme ur berget är skyldig att till Sveriges geologiska undersökning skriftligen lämna redogörelse för arbetet och dess resultat.

25 Den som yrkesmässigt utför grundvattentäktsundersökning och därvid skriftligen sammanställer resultat av undersokning for uppdragsgivares räkning är skyldig att till Sveriges geologiska undersökning lämna en kopia av sammanställningen. Vad som har sagts nu medför ej inskränkning i skyldighet att lämna redogörelse som avses i 15.

35 Redogörelse enligt 15 skall innehålla uppgift om

1. tid och plats för arbetet,

2. ändamålet med arbetet samt dess omfattning och tekniska utförande, 3. jord— och bergarter som påträffats och dessas mäktighet. Har grund— vatten påträffats skall redogörelsen även innehålla uppgift om

1. grundvattenytans nivå eller nivåer,

2. resultat av provpumpning, om sådan har skett,

3. resultat av vattenanalys, om sådan har företagits.

15 Redogörelse enligt 13 lagen ( 1975:424 ) om uppgiftsskyldighet vid grund— vattentäktsundersökning och brunnsborrning lämnas på formulär som till— handahålles av Sveriges geologiska undersökning.

25 Sveriges geologiska undersökning får med stöd av 55 lagen ( 1975:424 ) om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning för visst fall medge undantag från nämnda lag.

45 Ytterligare föreskrifter och anvisningar för verkställighet av lagen ( 1975:424 ) om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersokning och brunnsborrning meddelas av Sveriges geologiska undersökning.

m vi 5 m'n f i FS 1 74 890

Allmänna bestämmelser

15 För undersökning och bearbetning av fyndighet av 1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer, 3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera eller

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral fordras, om ej annat följer av 8 eller 95, särskilt tillstånd (konces— sion). I fråga om förberedande undersökning finns bestämmelser i 155.

25

Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

35

För verksamhet som bedrives på grund av koncession gäller de villkor och inskränkningar som föreskrives i eller med stöd av denna lag. Där- utöver gäller om sådan verksamhet vad som föreskrives i byggnads—, na— turvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan lagstiftning.

59

Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbetningskon- cession.

105

Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillva— ratagande av naturtillgångarna.

Koncession kan göras beroende av att undersökning eller bearbetning sker i viss omfattning.

Förberedande undersökning 155 Vill någon som förberedelse för ansökan om koncession utföra undersök— ning på annans mark, får myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas.

Förordning gm vissa mineralfyndigheter SES 1274:Q23

Ansökan om undersökningskoncession

15 Ansökan om undersökningskoncession skall ges in till Sveriges geologis— ka undersökning. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla uppgifter

om

6. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in- tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all— männa intressen eller enskild rätt,

Ansökan om bearbetningskoncession

25 Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till Sveriges geologiska undersökning. Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter

om

&: den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in— tressen samt de åtgarder sokanden anser behovliga for att skydda all— männa intressen eller enskild rätt,

Förberedande undersökning 3a5 Frågor om förberedande undersökning enligt 155 lagen ( 1974:890 ) om vissa mineralfyndigheter prövas av Sveriges geologiska undersökning.

Lag gm vissa torvfyndigheter SFS 1985:620

Inledande bestämmelser

15

För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer av

35. 55

Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger ...

65

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp- liga föreskrifter i plan— och bygglagen (1987:10) , miljöskyddslagen (1969 :387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession

75

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten ...

Vid koncessionsprövning skall lagen ( 1987:12 ) om hushållning med natur— resurser m m tillämpas.

125 Koncesssion skall förenas med de villkor som behövs för att motverka

eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt ...

135 Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, å— läggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare sä— kerhet skall ställas.

Förordning gm vissa tgryfyndighetgr SFS 1985:526

Ansökan om bearbetningskoncession 35 Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav

ligger.

Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ...

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in- tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all— männa intressen eller enskild rätt.

6. tillgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne— håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön ....

95

Länsstyrelsen skall vid beredningen av koncessionsärenden se till att ärendena utreds på det sätt som är motiverat med hänsyn till den plane— rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges geologiska undersök— ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

ÖVRIGT

SGU:s anslagsframställning för budgetåret 12Q5£86 s 35—36 2 LÅNGTIDSBEDÖMNING

2.1 BUDGETPOLITISKA MÅL OCH RIKTLINJER

2.1.1 Förutsättningar

Frågor rörande landets naturresurser som mineral, bergarter och jordar— ter samt grundvatten faller inom myndighetens arbetsområden.

Genom den reguljära geologiska karteringen samt informations- och doku— mentationsverksamheten får myndigheten en god överblick över tillgångar av ovan nämnda naturresurser och hur dessa bör nyttiggöras. Myndighe- tens målsättning är att insamlat geomaterial snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt.

Naturresursfrågorna har fått en framskjuten plats i samhällsdebatten på den senaste tiden. SGU s mineralresursråd ger möjlighet till samordning med andra statliga myndigheter och organ samt privata företag när det gäller verksamhet inom naturresursområdet. I detta råd representeras intressen och kompetens som gäller svensk gruv— och mineralindustri, råvaruförsörjning för svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet.

En prioriterad uppgift för SGU är att öka kunskaps— och erfarenhetsut- bytet mellan geoområdet och andra områden när det gäller nyttiggörandet av våra inhemska naturresurser. SGU har i sådana fall uppgiften att be— lysa olika problemställnigar ur geologisk synpunkt. Detta kan innebära att industrier, kommuner och länsstyrelser i många fall kan arbeta med en 'positiv planering" exempelvis ur försurnings— och miljösynpunkt.

SGU kommer att verka för att olika aspekter ur naturresursutnyttjande— synpunkt i högre grad än hittills beaktas i samband med karterings— och dokumentationsverksamheten. SGU kan exempelvis ta fram underlag som an— ger var det ur geologisk synpunkt går att lägga en industri så att mil— jöeffekterna kan bli så små som möjligt. På detta sätt blir SGU en myn— dighet som även tar tillvara landets producenters intressen. Miljö— och försurningsdebatten får en ny dimension och blir mer nyanserad.

3.3-I.4 BERGSSTÅTEN

INSTRUKTION SFS 1974:346

25 Bergsstaten är den lokala statliga organisationen för ärenden om ri- kets bergshantering och därmed sammanhängande frågor.

3! chefsmyndighet för bergsstaten är Sveriges geologiska undersökning. 45

För bergsstatens verksamhet finnes två bergmästardistrikt,

5i

I vartdera distriktet finnes en bergmästare.

SAKFÖRFÅTTNINGAR

v S 1 7 : 2

1 kap. Allmänna bestämmelser 35 Inmutningsrätt erhålles efter ansökan hos bergmästaren, som utfärdar bevis om inmutningsrätten (mutsedel).

2 kap. Inmutning Hinder mot inmutning 35 Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

Lag gm vissa mingralfyndigneter SFS 1974:890 35 För verksamhet som bedrives på grund av koncession gäller de villkor och inskränkningar som föreskrives i eller med stöd av denna lag. Där- utöver gäller om sådan verksamhet vad som föreskrives i byggnads—, na— turvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan lagstiftning.

105 Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillva— ratagande av naturtillgångarna ...

Tillsyn, handräckning, ansvar m m 435 Iakttar en koncessionshavare inte föreskrift som meddelats med stöd av 108 första stycket...kan bergmästaren vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Lag gm vissa torvfyndigheter SES 1985 620

Inledande bestämmelser

15

För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer av

35. 55

Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger ...

69

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp— liga föreskrifter i plan— och bygglagen (1987:10) , miljöskyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession 75 Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Vid koncessionsprövning skall lagen ( 1987:12 ) om hushållning med natur- resurser m m tillämpas.

125 Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka el— ler begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt ...

13$

Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, å— läggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare sä— kerhet skall ställas.

Förordning om vissa torvfyndigheter SFS 1985:626

Ansökan om bearbetningskoncession 35 Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ...

5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in— tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all- männa intressen eller enskild rätt.

6. tillgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne- håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön.

95 pänsstyrelsen skall vid beredningen av_koncessionsärenden_se till att arendena utreds på det satt som ar motiverat med hansyn till den plane—

rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges geologiska undersök- ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

195 Bergmästaren för register över koncessioner och tillstånd enligt 55.

ÖVRIGT

STYRELSEN FDR TEKNISK UTVECKLING

INSTRUKTION SFS 1979:113

33. Det åligger styrelsen bl a att

. ta initiativ till teknisk forskning och industriellt utvecklingsar— bete av betydelse för näringsliv och samhälle samt främja sådant forsk— nings— och utvecklingsarbete och dess nyttjande ....

ÖVRIGT

Styrelsen medverkar i fördelning av statligt stöd enligt förordningarna 1578:571. 1979:319. 1982:582 och 1986:810.

STU har av statsmakterna tilldelats det samlade ansvaret för miljötek- niska frågor och för samordning av teknisk FoU inom siljdvårdsonrådet. Prop 1984/85:100. bilaga 11. Jordbruksdep och bilaga 14. Industride—

partenentet.

STU begär i anslagsfranställan för 85/87 och för den närmaste treårs— perioden ökade resurser för att kunna göra denna satsning.

I STU perspektiv 1985 sägs bl a

|.3-I.6

A. STU:s förslag till ett särskilt miljövårdstekniskt FoU—program har ut- arbetats i samarbete med andra myndigheter inom miljöområdet "Forska för bättre miljö".

Satsningar föreslås inom bl a va-teknik (kvävereduktion), avfallshante— ring, gruvindustri, massa- och pappersindustri.

DOMÄN VERK E T

INSTRUKTION SFS 1975:1021

25

Domänverket driver skogsbruk, virkesförädling och annan därmed samman- hängande verksamhet, förvaltar den fasta egendom och de andra till— gångar som hör till domänverkets fond (domänfonden) samt förvaltar och utövar tillsyn över vissa andra allmänna skogar samt de i havet och i

Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland belägna holmar och skär som ags av staten och inte forvaltas av någon annan statlig myndighet.

SAKFÖRFATTNINGAR

Kungl Maj:ts nådiga bref till dgnänstyrelsen gngående rätt för den

m' r edl de rt ef n'n en t å s ns k i o V"s er ot— ten och Nor bo t 5 " stu ör t "rb änn' 191 - 15

I skrifvelse den 27 april 1912 har Riksdagen anhållit, att Oss täcktes vidtaga åtgärder i syfte att den mindre bemedlade ortsbefolkningen finge å statens skogar inom Västerbottens och Norrbottens län mot en mindre afgift, högst 15 öre för kubikmeter, taga stubbar för tjärbrän- ning, i den mån men för skogsvården ej däraf uppkomme.

Till följd af nådig remiss har Ni den 15 oktober 1912 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande samt därvid tillika öfverlämnat underdåniga ytt- randen af öfverjägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt.

Då Vi nu låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi förordnat, att där å statens skogar inom Västerbottens och Norrbottens län afverkning och försäljning af stubbar för tjärbränning af vederbörande jägmästare an- ses kunna utan men för skogsvården äga rum, det må tillkomma jägmästa— ren att till innehafvare af skogstorp och odlingslägenheter samt andra på kronoskogarna med vederbörligt tillstånd bosatta, mindre bemedlade personer äfvensom till annan mindre bemedlad ortsbefolkning utlämna virke af omförmälda slag mot en afgift av högst 15 öre för kubikmeter fast mått, äfven om i orten gängse pris härå skulle uppgå till högre belopp.

GRUPP 3 1987—07-17 DOMÄNVERKET 15 Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och insränkningar som äro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett art— rikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

265

1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift. Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman, befattningshavare vid domän-

verket, vid tullverkets kust- eller gränsbevakning eller vid lantbruks— nämnds rennaringsavdelning, stiftSJagmastare eller dennes bitraden

ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdelning och stiftsnämnd sålunda tillkomman— de befogenheten att påfordra uppvisande av jaktkort hava avseende alle- nast på mark som står under hans förvaltning eller uppsikt.

315

Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så ock deras folk i fall som avses i 305 tredje stycket fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga va— pen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordri— vet fortskaffningsmedel och släpfordon.

A område där jakträtt tillkommer kronan liksom å sådan kronomark ovan— för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och å renbetesfjällen tillkommer rätt att taga jaktbyte och annan i första stycket avsedd egendom i beslag polisman och av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman ävensom personal vid domänverket, vid tullverkets kust— eller gränsbevakning samt vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning.

Fr 0 | 1580-01—01 ersätts Lag om rätt till jakt (1938:274l av ny jakt- lag (1587:259l.

Naturvårdsförordning SFS 1976:584 35 För naturvårdsobjekt skall naturvårdsförvaltare utses enligt denna för— ordning. För naturvårdsobjekt på mark som tillhör kommun eller kommunal stiftelse bör kommunen eller stiftelsen utses, om ej särskilda skäl är däremot. För övriga naturvårdsobjekt bör i första hand domänverket el— ler skogsvårdsstyrelsen utses.

Förordning gm förvaltningen av stgtens fisken SFS ]951:1217

25 Statens fisken vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken vat- tenområdet hör.

Fisket i statens vatten på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara kontroll och på renbetesfjällen förvaltas dock av lantbruksnämnden.

Upplåtelse av fisket med fasta redskap utanför sådana staten tillhöriga havsstränder och i saltsjön belägna skär och holmar, som inte hör till något hemman eller innehas under särskilda villkor, görs av länsstyrel- sen.

35 Den förvaltande myndigheten får i andra fall än som avses i 25 andra och tredje styckena överlämna förvaltningen av fisket till domänverket.

95

Upplåtelse till en fritidsfiskeförening får ske utan avgift, om före- ningen åtar sig svara för de fiskevårdsåtgärder som behövs och de av— gifter som inflyter till föreningen vid upplåtelser av fiske till all- mänheten används för fiskevård och fisketillsyn.

115 De förvaltande myndigheterna skall regelbundet samråda med fiskerimyn— digheterna och kommunen om hur fisket bäst bör vårdas och förvaltas. Upplåtelser av större omfattning skall föregås av sådant samråd. Myndigheterna skall verka för att fiskevårdsområden bildas.

125 De förvaltande myndigheterna skall upprätta förteckningar över de vat- ten som har upplåtits för fritidsfiske genom fiskekort eller annat tillståndsbevis och över de vatten som fritidsfiskeföreningar skall upplåta till allmänheten.

Förteckningarna bör även innehålla andra uppgifter av särskilt intresse för fritidsfiskare.

ÖVRIGT

Domänverket eftersträvar i sin verksamhet lönsamhet och naturvård. Do- mänverket med dotterbolag har verksamhet inom bl a följande branscher] produktområden: mark- och vattenvärd. jakt. fiske. grustäkter.

Domänverket är i vissa fall förvaltare av naturvårdsobjekt som skyddats enligt naturvårdslagen .

3.3-I.7

STATENS DELEGÅTION FUR RYMDVERKSAMHET INSTRUKTION SFS 1977:1066

Uppgifter 2!

Delegationen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt såvitt avser forsk— ning och utveckling, i den mån dessa inte ankommer på annan myndighet.

35 Det åligger delegationen särskilt att ta initiativ till forskning, utvecklingsarbete och annan verksamhet med

anknytning till den svenska rymd— och fjärranalysverksamheten,

verka för att olika intressenters verksamhet på rymd- och fjärranalys— området samordnas,

fördela statligt stöd till rymdforskning, rymdtekniskt utvecklingsarbe— te och fjärranalysverksamhet,

bereda ärenden rörande internationellt rymd- och fjärranalyssamarbete samt vara kontaktorgan med internationella organisationer och utländska institutioner på rymd- och fjärranalysområdet,

främja en ändamålsenlig informations— och dokumentationsverksamhet på rymd— och fjärranalysområdet.

Kommentar: Fjärranalystekniken kan användas för uppgifter om och kartering av mark-. vatten- och luftfårhällanden. naturresurser m m. exempelvis skogsbruk. jordbruk. miljövård. sjöfart och vattenkvalitet.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

AnslagSframställning bå 871Q8

1.2.2 Fjärrnnglys Resultatenalrs_1285/å6_

Målet för DFR:s verksamhet inom fjärranalysområdet är att uppnå att fjärranalystekniken utnyttjas rutinmässigt för angelägna samhälleliga tillämpningar. En huvuduppgift är därvid att överbrygga vad som är tek— niskt möjligt och vad som kan tillämpas operativt på ett lönsamt sätt. 5. 24 I och med att högupplösande SPDT—satelliten togs i drift i år har en mängd praktiska tillämpningar av satellittekniken blivit operativt an— vändbara. Sverige är idag utomordentligt väl rustat att skörda frukter— na av tidigare satsningar inom området.

? 3.3—1.s

Under året har, i samarbete med SMHI, satellitdata utvärderats som in— gångsdata till hydrologiska modeller. I ett samarbetsprojekt med natur— vårdsverket har vattenkvalitetsmätningar med hjälp av satellitdata ge— nomförts. I samarbete med skogsstyrelsen har möjligheterna att kartläg- ga ungskog på tidigare karterade hyggen undersökts. För närvarande på— går utvärdering mot fältdata.

STATENS PROVNINGSÅNSTALT

INSTRUKTION SFS 1984:49

Uppgifter 25 Statens provningsanstalt är rikets offentliga provningsanstalt och skall på uppdrag av myndigheter, företag eller enskilda utföra prov— ningar, undersökningar och tekniska utvärderingar av material och kon— struktioner och därmed förenad verksamhet.

Anstalten skall bedriva teknisk—vetenskaplig forskning inom sitt verk- samhetsområde.

Anstalten skall samarbeta med industriföretag och andra enskilda orga— nisationer samt statliga myndigheter och institutioner som berörs av anstaltens verksamhet. Anstalten skall, i den mån det kan ske, ställa personal till förfogande för standardiserings- och liknande arbeten.

Anstalten leder justeringsväsendet, utför justeringar samt fullgör andra uppgifter som anges i förordningen ( 1986:984 ) om bestämning av volym och vikt, m m. Anstalten fullgör vidare uppgifter enligt förord— ningen ( 1974:284 ) om arbeten av guld, silver eller platina och kungö— relsen ( 1964:504 ) om användning av skrivmateriel i statlig verksamhet. Anstalten är riksprovplats i den utsträckning som framgår av förord- ningen (1985 1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser

m m.

35 Anstalten skall systematiskt samla, ordna och bearbeta samt, i den mån förhållandena medger det, offentliggöra forskningsresultat och andra

rön inom sitt verksamhetsområde.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

Anslagsframställning 1985186 5 27

Arbetet med att få SPs brandpnovningsresultat erkända utomlands är av stor betydelse för Kemi och bnandteknik. För närvarande pågår aktivite- ter riktade mot England och USA. Dessa projekt intensifieras och i sam— råd med svensk exportindustri övervägs vilka ytterligare länder som kan vara av intresse att bearbeta" En annan nyckelfråga för enheten är per-

sonalsituationen inom brandteknik, där i första hand avsaknaden av kva— lificerade forskare utgör ett hot mot verksamheten både på kort och lång sikt. Rekryteringsarbetet kommer därför att ges hög prioritet.

Särskilda åtgärder kommer att vidtas för att utnyttja SPs tekniska bredd inom miljöområdet (arbets-, yttre-, boende-). Detta har särskild betydelse för Kemi och brandteknik, men påverkar även andra enheter.

Kommentar:

Statens provningsanstalt bedriver ett flertal projekt på uppdrag av na- turvårdsverket angående buller. Några exempel: - Bullerstörningar från värmepumpar

- Sammanställning av vibrationsnormer - Buller från terrängtrafik

- Hetereologiska mätrutiner vid bullermätningar

3.3—I.9 STATENS MÄT- OCH FROVRÅD Iusrnurrron SFS 1983:695

Uppgifter 25 Rådet är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mättek- nik och har hand om den övriga verksamhet som åligger rådet enligt för— fattning eller särskilda beslut.

Det åligger rådet, enligt bestämmelserna i lagen ( 1985:1105 ) och för— ordningen ( 1985:1106 ) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m m samt lagen ( 1974:897 ) och förordningen ( 1974:899 ) om riksmätplat- ser, särskilt att

meddela föreskrifter och allmänna råd, utöva tillsyn, organisera och samordna teknisk kontrollverksamhet och mätteknik, redovisa de totala kostnaderna för verksamheten vid riksmätplat— serna samt fördela de särskilda bidragsmedel som ställts till rå— dets förfogande för riksmätplatsverksamheten,

5. bistå föreskrivande myndigheter med råd i tekniska kontrollfrågor och hjälp att beräkna ekonomiska följder av föreskrifter om kon— troll genom teknisk provning.

6. följa utvecklingen inom det tekniska kontrollområdet, bland annat genom att jämföra tekniska kontrollkrav inom olika föreskriftsom— råden och vid behov föreslå åtgärder,

åwN—h

7. följa utvecklingen inom det mättekniska området och vid behov fö- reslå åtgärder, 8. följa de internationella förhållandena inom sitt verksamhetsområ—

de.

SAKFÖRFATTNINGAR

La om bli atorisk 0 tr ll enom teknisk rovnin FS 5:1105

15 Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom tek— nisk provning, analys eller annan liknande undersökning som

1. är föreskriven i lag eller annan författning, eller ( 2. åläggs någon genom beslut av en myndighet, eller 1 3. är förutsättning för att en ekonomisk förmån, ett tillstånd eller

annat liknande skall ges enligt föreskrift i författning.

25 För varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde) kan en riksprovplats utses eller en eller flera provplatser auktoriseras (auk-

toriserade provplatser).

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

35

Har en riksprovplats eller en auktoriserad provplats utsetts för ett kontrollområde, skall obligatorisk kontroll inom området utföras vid denna, om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut i det sär- skilda fallet.

45 En riksprovplats skall utföra obligatorisk kontroll på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt.

Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten. Denna skall ha sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställ- ning inte kan sättas ifråga.

En riksprovplats utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

55

En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får vid kon- trollen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

Vid tillämpning av första stycket skall riksprovplatsen godkänna den vars provningsresultat skall utnyttjas.

7! En auktoriserad provplats skall utföra den obligatoriska kontrollen på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt.

Auktorisation meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

85 Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

Auktorisation kan återkallas, om provplatsen inte fullgör sin skyldig— het enligt 75 eller annars i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten.

145

Regeringen får meddela föreskrifter om auktorisation att inom ett visst område utföra kontroll genom teknisk provning, analys eller annan lik— nande undersökning, som inte utgör obligatorisk kontroll enligt 15 (auktorisation för frivillig kontroll). I fråga om sådan auktorisation tillämpas vad som gäller om auktoriserade provplatser enligt 7—10 och

1259.

ö or 'n bli to isk 0 tr 11 en e n' o n'n m m 5 1255: 1 mg

Föreskrifter om obligatorisk kontroll m m

15

Myndigheter som får föreskriva att produkter, anläggningar eller mot- svarande skall ha eller sakna vissa egenskaper (föreskrivande myndighe- ter) skall samråda med statens mät— och provråd, innan de meddelar nya eller ändrade föreskrifter om obligatorisk kontroll inom områden där riksprovplatser eller auktoriserade provplatser utsetts.

Utseende av riksprovplatser och auktoriserade provplatser (kontrollor-

gan) .

45 i

Om inte annat är särskilt föreskrivet

1. bereds ärenden om utseende av områden för obligatorisk eller fri- villig kontroll inom vilka riksprovplatser eller auktoriserade provplatser kan utses, av statens mät— och provråd, som därvid skall samråda med berörda föreskrivande myndigheter. Finner rådet att en riksprovplats bör utses för ett visst kontrollområde eller att auktoriserade provplatser bör kunna utses för ett visst områ- de, skall rådet överlämna handlingarna i ärendet jämte eget ytt- rande till regeringen.

2. meddelar rådet beslut om auktorisation, om regeringen medgett att ) auktoriserade provplatser får utses för visst kontrollområde eller för frivillig kontroll.

Tillsyn m m

95 Tillsynsmyndighet enligt 105 lagen ( 1985:1105 ) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m m är statens mät— och provråd.

105 statens mät— och provråd för meddela närmare föreskrifter om verksamhe-

ten vid riksprovplatser och auktoriserade provplatser som inte är myn- digheter.

Statens mät- och provråd får meddela allmänna råd för verksamheten vid riksprovplatser och auktoriserade provplatser som är myndigheter.

Eörgrdning gm riksprovplatser och gnktoriserade provplatser n n SFS 5:17

15 Riksprovplatser enligt lagen (1985 1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m m är de myndigheter och aktiebolag som anges i bila—

ga I till denna förordning. I bilagan anges också kontrollområdet för varje riksprovplats.

3. 3—I. 10

25 Auktorisation av provplatser för obligatorisk kontroll får meddelas av de myndigheter och inom de kontrollområden som anges i bilaga II till denna förordning.

35

Auktorisation av provplatser för frivillig kontroll får meddelas av statens mät- och provråd och inom de områden som anges i bilaga III till denna förordning.

45 Statens mät— och provråd får meddela föreskrifter om till vilka kon— trollområden sammansatta objekt skall hänföras och om avgränsningen mellan kontrollområdena.

gömmentsr: Den nya lagstiftningen om officiell provning är betydelse- full för miljöområdet. eftersom den öppnar möjligheter att auktorisera laboratorier. besiktningsmän m m. Jfr prop 85/86227.

INGENJURSVETENSKAPSÅKADEMIEN INSTRUKTION

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

STADGAR 1 janugri 1281

15 Ingenjörsvetenskapsakademien, stiftad år 1919, utgör ett samfund av in- valda ledamöter verksamma inom de tekniska vetenskaperna, industriell produktion och ekonomi.

Akademien har till uppgift att till samhällets gagn främja ingenjörsve- tenskap och näringsliv.

Anslagsfranställning för på 1987[SS

Verksamheten inom akademien berör en rad samhällssektorer: industri—, energi— bostads—, kommunikations-, miljö-, utlands—, handels— samt forsknings— och utbildningssektorerna.

Inom naturresursområdet kommer olika frågor inom de råvarubaserade nä— ringarna, framför allt skogsnäringen, att tas upp. Miljöområdet ägnas en ökad uppmärksamhet med verksamhet inriktad på olika frågor kring den yttre miljön.

ww

IVA tillsatte 1983 en kommitté för miljöfrågor med uppgift att samla kunskaper om teknik och miljö och deras ömsesidiga relation. Syftet är att påvisa teknikens möjligheter att främja samhällelig utveckling med ett minimum av skadlig miljöpåverkan eller, om möjligt, med positiv påverkan.

C I VI LDEPÅRTEMENTE T LÄNSSTYRELSERNÅS ORGANISATIDNSNÄMND

INSTRUKTION SFS 1983:864

25 Nämnden skall, i den mån det inte ankommer på annan myndighet,

1. bistå länsstyrelserna i frågor som rör personal- och ekonomiadmi— nistration, rationalisering samt administrativ utveckling,

2. efter samråd med riksarkivet meddela föreskrifter för länsstyrelser- nas diarieföring m m,

3. ge allmänna råd åt länsstyrelserna i frågor som rör allmänna bestäm- melser för arbetet, bland annat genom att utarbeta en normalarbetsord- ning för dem,

4. fastställa formulär till blanketter för länsstyrelserna,

5. planlägga och anordna utbildning och konferenser för länsstyrelser— nas personal,

6. verka för samordning mellan länsstyrelserna samt mellan dessa och andra myndigheter.

SAKFÖRFATTNINGAR s ö or n' 76: 8

355 Länsstyrelsen skall föra ett register över beslut i naturvårdsärenden och andra förhållanden på naturvårdens område (naturvårdsregister) en- ligt föreskrifter som meddelas av staten naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd. Naturvårdsverket skall föra ett sammanfattande riksregister.

Fö nin m ' kt ård o åd n F 9 0:8 6 15

Länsstyrelsen skall föra ett register över sina beslut enligt lagen (1980 894) om jaktvårdsområden enligt anvisningar som meddelas av sta- tens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisations- nämnd.

M I LJD - OCH ENERG I EPAR TEMEN TE T

3.3—HE.1 ENERGIFORSKNINGSNÄHNDEN INSTRUKTION SFS 1982:587

Uppgifter 2! Energiforskningsnämnden har till uppgift att inom energiområdet bevaka forskningsfrågor av långsiktigt och övergripande intresse. Nämnden skall härvid identifiera och granska sådana förhållanden som är av vikt för den långsiktiga utvecklingen på energiområdet samt verka för att de

uppmärksammas i verksamhet på energiområdet.

35 Nämnden skall områdesvis, funktionsvis eller med utgångspunkt i sär— skilda frågeställningar fortlöpande göra egna utvärderingar av statens stöd till energiforskning. Nämnden skall med vissa intervall även göra ;

mer övergripande sådana utvärderingar.

45

Nämnden skall utreda frågor om former för och inriktning av forskning och utveckling inom energiområdet. Nämnden skall härvid bedöma behovet av inhemsk kompetens inom energiforskningsområdet med hänsyn till in— ternationella samarbetsmöjligheter och konkurrensförhållanden. Nämnden skall härvid också bevaka energiforskningens industripolitiska konse- kvenser, basresurser för energiforskning inom högskolor och samord- ningen av energiforskningen med forskning inom andra områden samt upp— märksamma forskningsbehov som är gemensamma inom energiområdet.

55

Nämnden skall svara för stöd till forskning inom programmet Allmänna energisystemstudier och till viss långsiktig forskning om energitill— försel. Vissa föreskrifter om detta ges i förordningen (1979 319) om statligt stöd till energiforskning. Vad gäller denna uppgift åligger det nämnden särskilt att upprätta insatsplaner, samordna verksamhet med andra stödgivande organ, initiera projekt och fördela stöd, löpande följa upp projekt samt värdera resultat och svara för resultatöverfö— ring.

SAKFÖRFATTNINGAR

ÖVRIGT

.3-ME.2 STATENS VATTENFÅLLSVERK

INSTRUKTION SFS 1982:705

25 Verket har till uppgift att ' _. " 1. handha statens kraftverksrörelse och darmed sammanhangande verksam-

het samt verka för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv an— vändning av elenergi inom riket,

2. självt eller i samverkan med andra uppföra och driva anläggningar för el— eller värmeförsörjning,

3. bedriva forsknings— och utvecklingsverksamhet för energiförsörjning och att utföra demonstrationsanläggningar,

4. inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämp- ningen av plan— och bygglagen (1987:10) och lagen ( 1987:12 ) om hushåll- ning med naturresurser m m,

5. handha kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk,

6. inom sitt verksamhetsområde arbeta för en avveckling av kärnkraften till senast år 2010.

SAKFÖRFATTNINGAR

Kungl uaj;ts nådiga kungörglse angåendg grundgr för förvaltninggn af v' sa ronan till "ri a t enf 11 5 1 10-72 1

15

Nedan angifna vattenfall och för deras tillgodogörande afsedda fastig— heter skola förvaltas af vattenfallsstyrelsen nämligen:

a) kronan tillhöriga vattenfall i Göta älf;

b) Älfkarleby vattenfall;

c) de vattenfall, som redan inköpts eller framdeles komma att förvärf— vas för elektrisk drift å statsbanorna, där ej Kungl Maj:t för sär- skildt fall förordnar, att förvaltningen af sådant vattenfall eller för dess tillgodogörande afsedd fastighet eller del däraf skall tillkomma annan myndighet;

d) sådana i Norrland belägna vattenfall, som enligt särskilda bestäm- melser i afvittringsförfattningarna reserverats för kronans räkning; samt

e) kronan tillhöriga vattenfall, hvilka enligt särskilda beslut, som af Kungl Maj:t meddelas, öfverflyttas från annan myndighet till förvalt- ning af styrelsen.

ÖVRIGT

3.3—ME.3 SAMRÅDSNÄMNIEN FOR KÄRNAVFALLSFRÅGOR

ms'rauxrion srs 1985:686 15 Samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor är ett expertorgan för rådgivning och samråd inom kärnavfallsområdet och i fråga om avveckling av kärn-

tekniska anläggningar.

25 Det åligger samrådsnämnden särskilt att

1. sörja för informationsutbyte mellan statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd i fråga om dessa myndigheters forskningsverksamhet avseende kärnavfallshantering och avveckling av kärntekniska anläggningar samt

2. lämna råd vid beredning av ärenden med anknytning till kärnavfalls— hantering och avveckling av kärntekniska anläggningar, när detta begärs av statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion eller sta- tens kärnbränslenämnd.

3! Nämnden skall årligen före den 15 oktober till regeringen redovisa sin bedömning av kunskapsläget på kärnavfallsområdet samt lämna en berät- telse om sin verksamhet under det senaste budgetåret.

SAKFÖRFATTNINGAR

KOMMUNALA MYNDIGHETER LANDSTINGEN

Landstingen har inga direkta myndighetsuppgifter på miljövårdsområdet. Enligt regeringens prop 1986/85 "utvecklingslinjer för hälso- och sjuk- vården omfattar samhällsmedicinen "insatser i syfte att fastlägga hur faktorer i yttre miljön samt levnadsvillkor inverkar på befolkningens hälsotillstånd.En viktig del av landstingens arbete därmed är att kart- lägga och analysera hälsoproblem och därvid beakta både sociala och fy- siska hälsorisker”.

Vid de flesta landsting har det också inrättats samhöllsmedicinska en- heter eller motsvarande för att utveckla detta slag av förebyggande in- satser. Verksamheterna vid de olika landstingen varierar. ! socialsty- relsens PH 130/EG "Information om verksamheten vid landstingens sam— hillsmedicinska enheter 1905" redovisas verksamheternas inriktning och organisation.

I Stockholms läns landsting finns en regionplanenåmnd som har planeran- de uppgifter. Den har bland annat gjort inventeringar och undersök- ningar inom miljövårdsområdet. Sedan några år har nämnden även en mil- jöfond som skall användas för undersökningar och inventeringar inom miljöområdet. Bl a har försurningens utbredning i länet undersökts. Fonden förfogar över 2.5 milj kr. en summa som avses ökas till upp emot 5 milj kr/år. Stockholms läns landsting har också påtagit sig huvudman- naskapet för kollektivtrafiken vilket kan ses som ett sätt att minska luftföroreningar och styra persontransporterna i länet över till kol- lektiva transporter. Dessa uppgifter är landstinget i Stockholm ensamma om.

SAKFÖRFATTNINGAR

15 För kommunerna i Stockholms län skall stockholms läns landstingskommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings— och samordningsverk-

samhet beträffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap 15 första stycket plan— och bygglagen (1987:10) .

1 25 Bestämmelserna i 7 kap 35 första stycket och andra stycket första me—

ningen plan— och bygglagen (1987 10) tillämpas på landstingskommunens verksamhet.

, Regeringen kan besluta att utrednings— och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor.

45

Regionplanen antas av landstinget. Även ändring och upphävande av pla- nen beslutas av landstinget.

PRIHÄRKOMINERNA

Kommunernas arbete med miljöfrågorna är organiserat och bedrivs på det sätt som respektive kommun själv bestämmer. Miljö- och hälsoskyddsnämnd och byggnadsnämnd är dock obligatoriska enligt kommunallagen . Även fri- tidsnämnd. teknisk nämnd och kommunala bolag för exempelvis energi och renhållning är involverade i miljövårdsarbetet.

Ambitionen och kompetensen varierar starkt mellan olika koemuner. Av landets 284 kommuner är ca 90 bemannade med en enda hälsoskyddsinspek— tör medan storstäderna har mer personal än länsstyrelsen. Besluten har i ökad utsträckning lagts ut på kommunerna. Från att tidigare huvudsak- ligen arbetat med hälsoskyddsfrägor i form av livsmedelskontroll och avlopps- och renhällningsfrågor frin sanitära synpunkter har kommunerna nu möjlighet att ta över viss tillsyn enligt miljöskyddslagen . Hälso- skyddslagen manar kommunerna att följa utvecklingen på miljö- och häl- soskyddsomrädet och göra en planering för insatserna. Nya PSL (Plan och bygglag) och naturresurslagen som trädde i kraft 1 juli 1907 vidgar yt- terligare beslutsmöjligheterna för kommunerna att i planeringen styra och förebygga miljöeffekter.

l de s k frikommunerna som har möjligheter att begära dispens från vis- sa lagstiftningar finns ännu fler möjligheter. Detta har dock vad gäl- ler miljövärden ännu bara utnyttjats i begränsad utsträckning.

Kommunfullmäktige och kommunstyrelsen är de som ytterst ansvarar för den kommunala miljövärden.

Det bör tilläggas att miljö- och hälsoskyddsnämnderna arbetar med mycket som ligger utanför yttre miljöområdet. t ex livsmedelshygien. djurskydd. bostadshygien och smittskydd.

- Enligt kommunalförbundslagen kan flera kommuner slä oig samman i kom— munalförbund för att lösa uppgifterna med exempelvis avfallshantering—

- Utöver de normala kommunala organen finns också kommunförbundet. som har en sektion för miljö- och hälsoskydd och en fritidssektion. Kommun- förbundet har även länsavdelningar som bl a svarar för utbildning av tjänstemän och politiker.

- De tekniska verken i kommunerna samverkar i egna intresseföreningar som Vatten- och avloppsverksföreningen (VAVl och Denhållningsverksföre- ningen. Dessa svarar för en del av det tekniska utvecklingsarbetet inom sina resp omräden.

- De större (21 st) kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder har vida- re en samarbetskommitti som håller konferenser årligen och utbyter er-

farenheter.

SAKFÖRFATTNINGAR 1. MILJÖSKYDD

']'"l ”1 551559qu

Tillsyn 39a$

En tillsynsmyndighet skall, om det behövs, med stöd av 435 andra stycket meddela föreläggande om undersökning och kontroll av miljöfar— lig verksamhet och dess verkningar enligt ett särskilt kontrollprogram.

405

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag, får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas. I brådskande fall eller när det i övrigt finns särskilda skäl får föreläggandet ges ome— delbart och i andra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

41a$

Om någon underlåter att iaktta vad som har angivits i ett föreläggande enligt 405 första stycket eller åsidosätter villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut eller bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 405 andra stycket eller 415, får en tillsynsmyn- dighet förordna om rättelse på hans bekostnad. Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande enligt 405 första stycket, får ett sådant förordnande ges utan att föreläggande har meddelats, om en tillsynsmyn— dighet med hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra sär— skilda skäl finner att rättelse bör ske utan dröjsmål.

435 Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig, är in- nehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet får förelägga inne— havaren att lämna sådana upplysningar.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befa— ras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar.

44a5

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö— och hälsoskyddsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gäl— la även miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Tillsyn av sådan miljöfarlig verksamhet som utövas av försvarsmakten får inte utövas av miljö— och hälsoskyddsnämnden.

d & 1 9: 7 PS 1 87:

Lagens tillämpningsområde 15 Försöksverksamhet med kommunal prövning av frågor om tillstånd till mo- torsportbanor och skjutbanor enligt miljöskyddslagen(1969z387) får be- drivas enligt bestämmelserna i denna lag.

Försöksverksamheten skall bedrivas i den eller de av följande kommuner som skriftligen har underrättat länsstyrelsen om att de åtar sig att delta i denna verksamhet, nämligen Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsing— borg, Varberg, Ale, örebro, Sandviken och Bräcke.

Denna lag gäller inte försvarsmaktens anläggningar.

Handläggning 25

Frågor om tillstånd som avses i 15 skall prövas av miljö— och hälso- skyddsnämnden.

Bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387) om ärenden som prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd skall tillämpas också på sådana ären- den. Vad som sägs i 145 andra stycket 3 nämnda lag skall dock tillämpas endast om det behövs för utredningen i ärendet.

SFS 1987:444 gäller t o m 1980-12-31.

m försöksv d miljöskyddslagen (1969:387| SFS 1287zg46

15 Denna förordning gäller sådan verksamhet som omfattas av lagen (1987: 444) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljö— skyddslagen (1969z387).

2!

För miljö— och hälsoskyddsnämndens handläggning av tillståndsfrågor gäller vad som i miljöskyddsförordningen (1981z574) sägs om länsstyrel— sen. Meddelanden om inkomna ansökningar samt beslut i tillståndsärenden skall sändas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

Bi

Vad som i förordningen ( 1984:380 ) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (1969z387) föreskrivs om prövningsavgift till länsstyrelsen gäller i fråga om tillståndsprövning av miljö— och häl- soskyddsnämnden.

SFS 1987:446 gäller t o m 1988-12—31.

Miljöskygdsförordning SFS 1981:574

155 Innan en kommun gör framställning om överlåtelse av tillsynsansvar till miljö— och hälsoskyddsnämnden enligt 44a$ miljöskyddslagen (1969z387), bör samråd ske med länsstyrelsen.

När länsstyrelsen prövar frågor om överlåtelse av tillsynsansvar, skall länsstyrelsen särskilt beakta att uppdelningen av den fortlöpande till— synen mellan länsstyrelsen och miljö— och hälsoskyddsnämnden sker på ett sätt som är lämpligt från miljöskyddssynpunkt och med hänsyn till de lokala förhållandena. Stor vikt skall därvid fästas vid kommunens önskemål.

Beslut om överlåtelse av tillsynsansvar skall sändas till statens na- turvårdsverk.

185 Samråd med statens naturvårdsverk skall äga rum, innan länsstyrelsen

eller miljö— och hälsoskyddsnämnden avgör frågor om förelägganden en— ligt 405 miljöskyddslagen(1969z387) eller vidtar åtgärder för att be— ivra sådana överträdelser som avses i 455 lagen.

j1269:387) SFS 1954 ago 1!

Kostnader som koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelserna har för prövning eller tillsyn enligt miljöskydds— lagen (1969 387) skall täckas genom avgifter till staten. Har tillsynen överlåtits åt miljö— och hälsoskyddsnämnden i en kommun, skall kostna— der för tillsynen täckas genom avgifter till kommunen.

Avgifterna skall betalas av den vars verksamhet är föremål för prövning eller tillsyn.

Tillsynsavgift 10!

...För avgift som skall betalas till en kommun gäller vad som före— skrivs i fråga om avgift för tillsyn som utövas av länsstyrelsen.

13! Beslut om tillsynsavgift meddelas av den myndighet som utövar tillsynen enligt miljöskyddslagen (1969z387).

om ave t' t räns e P 1976 1 5

45 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen med- delade föreskrifter utövas av förvaltningsmyndighet som regeringen be— stämmer.

öro ' o va lhalt' t rä sle 5 1976:1055 45 Kommun får meddela föreskrifter om förbränning av fossilt bränsle en— ligt 15 lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle, om det behövs för att inom viss ort begränsa utsläpp av svavelföreningar utöver vad som följer av 1 eller 25 denna förordning. Sådana föreskrifter får dock ej avse den som omfattas av undantag enligt 35 denna förordning.

9!

Statens naturvårdsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1276:1054) om svavelhaltigt bränsle och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen.

Räddningstjänåglag SEå 1986;]1QZ

Inledande bestämmelser

25

Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor el— ler egendom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser_som polisen gör i fjällområden en igt polislagen(1984z387) samt raddningsrnsatser som

görs enligt 26 och 2753 utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats förelig— ger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständighe— terna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insat— sen.

55 Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt denna lag skall samarbeta med varandra och med andra som berörs av

verksamheten.

Kommunal räddningstjänst m m ? Kommunens ansvar

6!

Varje kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen, om inte annat följer av 25—2855.

95

I varje kommun skall det finnas en räddningsnämnd och en räddningskår.

Kommunen får tillsätta en särskild räddningsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara räddningsnämnd. Om inte detta har skett, är kom— munstyrelsen räddningsnämnd.

Räddningskåren 125 Räddningskåren skall göra de räddningsinsatser som kommunen har ansva— ret för enligt denna lag.

Kommunen får överlåta åt någon annan att göra räddningsinsatser som kräver särskild kompetens.

Förebyggande åtgärder mot brand 155 Räddningsnämnden skall svara för att brandsyn och sotning utförs regel— bundet.

165 Brandsyn skall avse kontroll av brandskyddet vid byggnader eller an—

läggningar som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. En myndighet som utövar tillsyn enligt 545 kan besluta om brand— syn också i andra fall.

205 Regeringen får meddela föreskrifter om frister för sotning och brandsyn och om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande

förebyggande åtgärder mot brand. Regeringen får överlåta åt en myndig- het eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Räddningstjänstplan 215 För varje kommun skall det finnas en räddningstjänstplan.

Planen skall innehålla uppgifter om 1. räddningskårens organisation i stora drag,

2. vattenreservoarer, brandposter, varningssystem och andra anordningar för räddningstjänsten och hur de skall underhållas,

3. insatstider till kommunens olika delar,

4. det lägsta antal befäl och övrig personal som ständigt skall finnas för första utryckning i styrkorna inom räddningskåren och tiden från alarmering av personalen till dess räddningsstyrkans första fordon kan utgå (anspänningstid),

5. den kompetens som krävs för att vara befäl i räddningskåren,

6. det minsta antal övningar som skall hållas med personalen i rädd-

ningskåren.

I förekommande fall skall planen också innehålla uppgifter om 1. anläggningar som avses i 435 samt vattentäkter och andra områden där en olyckshändelse kan medföra allvarliga skador i miljön,

2. hamnar och deras gränser i vattnet, 3. avtal om samverkan inom kommunalförbund och räddningsregion.

225 1 Räddningstjänstplanen skall antas av kommunfullmäktige.

Planen skall tillställas de myndigheter som regeringen bestämmer.

Första och andra styckena gäller också i fråga om ändringar i och

; tillägg till planen.

235

När ett förslag till räddningstjänstplan eller en ändring i eller ett tillägg till räddningstjänstplan upprättas, skall kommunen på lämpligt sätt och i den omfattning som behövs samråda med de myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Statlig räddningstjänst Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen 295 Kommunerna är skyldiga att delta i planeringen av räddningstjänsten vid utslapp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar i landet och att medverka vid övningar i sådan räddningstjänst.

Gemensamma bestämmelser

Alarmering 30$

Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsor— ganen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten underrättas om insatsen.

Ledning 315 Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare.

325 Räddningsledare är -_ , 1. i den kommunala räddningstjänsten raddningschefen eller den som den-

ne har utsett,

Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst m m

36! Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av rege— ringen fastställt belopp, om utflödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjöterritoriet där räddningsinsat— ser skall göras enligt 275 eller inom Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal.

Bestämmelser som rör enskilda m fl Ingrepp i annans rätt

45;

Om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får räddningsledaren vid en räddningsinsats bereda sig och medverkande personal tillträde till annans fastighet, avspärra eller utrymma områden, använda, föra bort eller förstöra egendom samt företa andra ingrepp i annans rätt, i den mån ingreppet är försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas genom ingreppet och omständigheterna i övrigt. Sådana ingrepp får också företas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som svarar för räddningstjänsten.

Förbud eller föreläggande som avses i 7 kap 55 lagen (1980:424) om åt— gärder mot vattenförorening från fartyg får meddelas med stöd av denna paragraf bara om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

475. Anordning som varaktigt behövs för räddningstjänsten får placeras på

annans mark eller byggnad, om det inte medför inverkan av någon bety— delse på markens eller byggnadens användningssätt.

Beslut om en sådan åtgärd meddelas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som svarar för räddnings— tjansten.

övriga bestämmelser Tillsyn 549 Inom kommunen utövar räddningsnämnden den omedelbara tillsynen över ef— terlevnaden av denna lag och foreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala till— synen utovas av statens raddningsverk eller, i fråga om statlig rädd—

ningstjänst, av annan myndighet som regeringen bestämmer.

565 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs

i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt en till- synsmyndighets föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på hans be— kostnad.

Bägdningstjänstförgrdning SES 1286z1107

Kommunal räddningstjänst m m Förebyggande åtgärder mot brand

Brandsyn 165 Regelbunden brandsyn skall förrättas i fråga om 1. industrianläggningar och upplag,

2. flygplatser

3. hamnar,

8. fartyg som stadigvarande ligger förtöjda vid kaj eller strand och som används för hotell-, teater—, restaurang- eller nöjesverksamhet,

9. campingplatser, fritidsanläggningar utomhus och andra anläggningar som utnyttjas av många människor, 10. särskilt brandfarliga byggnader och anläggningar.

175 Räddningsnämnden skall föra en förteckning över de byggnader och an- läggningar i kommunen där brandsyn skall förrättas. För varje byggnad eller anläggning skall antecknas hur ofta brandsyn skall ske, genomför- da brandsyner och de förelägganden och förbud som har meddelats.

1 185

Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta brandsyn skall förrättas. Kommunen får meddela föreskrifter om kortare brandsy— nefrister.

215

Länsstyrelsen och kommunen får meddela föreskrifter om förbud helt el— ler delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand.

Räddningstjänstplan 325 Kommunens räddningstjänstplan skall tillställas länsstyrelsen, statens räddningsverk samt de kommuner och andra med vilka samverkan i rädd— ningstjänsten kan bli aktuell. Detta gäller också i fråga om ändringar i och tillägg till planen.

öv;rtagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall

34 Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas.

355 Länsstyrelsen skall efter samråd med kommunerna i länet och berörda

myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen behöver för att kunna utöva sitt ansvar enligt 345.

statlig räddningstjänst m m Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

475

Länsstyrelsen skall efter samråd med berörda myndigheter, kommuner och landstingskommuner upprätta en plan för räddningstjänsten enligt 285 räddningstjänstlagen (1986z1102).

545 Kommunen skall biträda länsstyrelsen med beredskapsplaneringen beträf— fande den inre beredskapszonen.

Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen genom att ställa personal och egendom till förfogande för mätning och inrapporte- , ring av mätresultatet.

Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst och sanering 655 Om en kommun har haft kostnader för sanering med anledning av sådant utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen som avses i 365 | räddningstjänstlagen (1986:1102), har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av kostnaderna som överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för det år då kostnaderna ; uppstod.

Gemensamma bestämmelser

665

När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta miljö- och hälso— skyddsnämnden eller länsstyrelsen.

1' s - a 15

1 mom. Till brandfarliga varor hänförs i denna förordning: &) gas som vid en temperatur av +21' Celsius eller därunder kan antän— das och brinna i luft (brandfarlig gas);

b) vara i flytande eller halvfast form med en flampunkt av lika med el— ler lägre än +55' Celsius samt - oavsett flampunkten — dieselbrännolja och eldningsolja (brandfarlig vätska); samt

c) annan vara i den mån regeringen föreskriver det.

165

1 mom. Byggnadsnämnd skall, där annat ej stadgas i det följande pröva ansökan om tillstånd och äger meddela förhandsbesked varom förmäles i denna förordning ....

3 mom. Tillstånd må helt eller delvis återkallas av byggnadsnämnden, on tillståndshavaren icke utnyttjat tillståndet inom tid som angivits i beslutet. Har tid ej angivits, må fråga om återkallelse på grund av förhållande som nyss sagts upptagas sedan ett år förflutit från dagen för beslutet.

återkallelse av tillstånd må ock ske, därest tillståndshavaren åsido- satt i tillståndet meddelad föreskrift eller gällande besLämmclser om brandfarliga varor i övrigt och, trots anmaning av behörig myndighet, underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid.

Avser tillstånd anordning för vars uppförande eller inrättande lov läm— nats enligt plan— och bygglagen (1987:10) eller motsvarande äldre be— stämmelser och upphör lovet att gälla, skall tillståndet i motsvarande mån upphöra att gälla.

4 mom. Byggnadsnämnden skall på begäran verkställa avsyning som sägs i denna förordning samt, där avsyningen icke föranleder annat, lämna be— sked att avsynad anläggning eller anordning må tagas i bruk.

175 Brandchef åligger att mottaga anmälan som sägs i denna förordning, att på begäran av tillståndsmyndighet yttra sig i ärende enligt förordning—

en, att där särskilda omständigheter ej föranleda annat deltaga i avsy- nen samt att medverka i tillsynen över efterlevnaden av förordningen.

Egrgrgning gm miljöfarligt avfall EES ]985;Q41

Tillstånd till transportverksamhet 75 Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transporteras på väg endast av

1. kommun eller sådan inrättning eller sådant företag som drivs av kom— mun.

2. den som har erhållit särskilt tillstånd.

i 175

Utan hinder av 125 får industriföretag i egen anläggning slutligt om— händerta miljöfarligt avfall som inte har uppkommit i anslutning till anläggningen, om tillstånd för anläggningen har meddelats med stöd av miljöskyddslagen (1969:387) och företaget för behandlingen utnyttjar endast en mindre del av anläggningens kapacitet.

185 Behandling som avses i 175 får inte påbörjas utan att företaget i god tid dessförinnan gjort anmälan till länsstyrelsen. I fråga om sådan an— mälan skall 155 första stycket tillämpas.

Länsstyrelsen skall sända en avskrift av en inkommen anmälan till sta— tens naturvårdsverk samt miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Tillsyn, ansvar, besvär m m 225 Bestämmelserna i 26—2855 förordningen ( 1985:835 ) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord- ning...

1 S 1 1: 99

(Förarbete till fastbränslelagen ) Prop 1983/84:158 S. 14 ...Den nu föreslagna tilletåndsprövnlngen enligt fastbränslelagen bör avse frågan om det finns energipolitiska skäl att inte tillåta användning av kol. Ett tillstånd enligt fastbränslelagen innebär således endast ett hinder för att använda kul inte föreligger från energipolitiska utgångspunk- ter. Tillståndet ersätter inte tillstånd enligt andra lagar. t ex en-

ligt miljöekyddslagetiftningen. Not bakgrund av de riktlinjer som jag tidigare har redovisat kommer dock miljöaspekterna till viss del ett beaktas vid tillståndsprövningen enligt fastbränslelagen . Enligt min mening torde samordningen av prövningarna enligt miljöskyddslagen och fastbränslelagen underlättas genom underhandskontakter eller remisser mellan prövningsmyndigheterna.

65 Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas enligt regeringens be- stämmande av byggnadsnämnden eller annan myndighet. |

85

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de förelägganden som behövs för att åstadkomma rättelse, om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt 25 eller 35 första stycket. Detsamma gäller om anläggningen ges ett utförande för huvudsaklig eldning med kol eller eldas med kol utan behövligt tillstånd enligt 3a5 eller om ett med sådant tillstånd förenat villkor inte uppfylls. Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett utdömt vite får inte förvandlas.

's "mrnm M M:

35 Frågor om undantag i särskilda fall från 35 fastbränslelagen (1981:599) prövas av byggnadsnämnden eller, om byggnadsnämnden överlämnar ansök—

ningen till statens energiverk, av verket.

Ansökningar om undantag skall ges in till byggnadsnämnden. Nämnden skall överlämna ansökningen till statens energiverk för prövning, om

55 Tillsynsmyndigheter enligt fastbränslelagen (1981 599) är

1. byggnadsnämnden i fråga om anläggningar som avses i 35 nämnda lag och som i allt väsentligt är avsedda för värmeförsörjning av bebyggelse 4 samt

2. statens energiverk i övrigt.

? - d iq- " " = ' ' r i a r? Ö - ' '" =- ' ;

yerksamhet SFS 12 &:8 7 15 Försöksverksamhet får bedrivas i fråga om anmälningar om miljöfarlig verksamhet enligt 165 miljöskyddsförordningen (1981z574).

Försöksverksamheten skall bedrivas i den eller de av följande kommuner som skriftligen har underrättat länsstyrelsen om att de åtar sig att delta i denna verksamhet, nämligen Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsing— borg, Varberg, Ale, örebro, Sandviken och Bräcke.

25 I kommun, där försöksverksamhet bedrivs enligt 15, skall anmälningar

enligt 16 och 1755 miljöskyddsförordningen (1981:574) göras till miljö— och hälsoskyddsnämnden i stället för till länsstyrelsen. Nämnden skall snarast möjligt sända ett exemplar av anmälningshandlingarna till sta- tens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

;, uggsoskrgo -1 25 Varje kommun svarar för hälsoskyddet inom kommunen. Vid sin planering skall kommunen verka för att hälsoskyddet tillgodoses.

ds a FS

Vid meddelande av kommunala föreskrifter till skydd mot sanitära olä— genheter skall tillses, att därigenom inte läggs onödigt tvång på all- mänheten eller annars görs obefogad inskränkning i den enskildes fri— het.

Miljö- och hälsoskyddsnämnd 4!

I varje kommun skall det finnas en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Nämnden skall, utöver vad som följer av 165, särskilt

1. uppmärksamt följa utvecklingen inom kommunen i miljö— och hälso- skyddshänseende och därvid utarbeta de förslag som är påkallade samt medverka i hänseende och därvid utarbeta de förslag som är påkallade samt medverka i planering där miljö— och hälsoskyddsfrågor berörs,

2. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vars verksam- het berör miljö— och hälsoskyddsområdet.

125

Den som avser att driva ...

2. idrottsanläggningar, badanläggningar, strandbad eller andra liknande anläggningar som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas i av många människor, ... skall göra anmälan till miljö— och hälsoskydds- . nämnden innan lokalen eller anläggningen tas i bruk. !

135 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen fär meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter.

145 Miljö— och hälsoskyddsnämnden får i särskilda fall meddela de villkor som behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med ut—

nyttjande av en plats eller en lokal som allmänheten har tillträde till.

Tillsyn 155 Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen som varje kommun över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser meddelade med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den cen-

trala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk enligt regeringens bestämmande.

Hälsoskyddsförordning SFS 1283:516

Avlopp och avfall 65 Ledningarna för en avloppsanordning som avses i 75 hälsoskyddslagen (1982z1080) skall vara slutna, om inte miljö— och hälsoskyddsnämnden medger annat.

Om en avloppsanordning som avses i 75 hälsoskyddslagen ändras och åt— gärden kan medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning skall förhållande anmälas till miljö— och hälsoskydds— nämnden.

75 _ . I beslut om tillstånd att inrätta en avloppsanordning som avses 1 75

hälsoskyddslagen (1982z1080) får miljö— och hälsoskyddsnämnden före— skriva att anläggningen inte får tas i bruk förrän den besiktigats och godkänts av nämnden.

85 Miljö— och hälsoskyddsnämnden får ålägga den som utövar verksamhet där det kan uppkomma annat avfall än hushållsavfall enligt 15 renhållnings— lagen ( 1979:596 ) att till nämnden lämna uppgift om avfallets art, sam— mansättning, mängd och hantering.

95 Den som avser att anordna en gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom område med detaljplan skall anmäla detta till miljö— .

och hälsoskyddsnämnden.

Kommunala föreskrifter 105 Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet, får kom— munen föreskriva att

1. nötkreatur,häst, get, får eller svin,

2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur,

3. orm inte får hållas inom område med detaljplan utan särskilt tillstånd av miljö— och hälsoskyddsnämnden. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.

115 Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet i en kom— mun, får kommunen meddela föreskrifter om

1. tomgångskörning med motordrivna fordon, 2. spridande av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område, 3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett,

4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilket livsme— delslagen(1971:511) inte tillämpas, 5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter.

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 125 2 hälsoskyddslagen(1982z1080) får kommunen meddela foreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att hindra uppkomsten av sa— nitär olägenhet.

125 Om det i en kommun finns tätbebyggt område som inte omfattas av detalj— plan, får kommunen, om särskilda skäl föranleder det, föreskriva att en bestämmelse som avses i 95 eller 115 första stycket 2 skall gälla även

sådant tätbebyggt område.

genhållningslag SFS 1979:596

Bortforsling 45 Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att till— godose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet på ett från hälsoskydds— och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.

55 Kommunen är skyldig att tillse att behandlingsanläggning för hushålls- avfall från kommunen finns att tillgå.

65 Regeringen får föreskriva att annat avfall inom kommunen än hushållsav— fall skall forslas bort genom kommunens försorg. Regeringen får överlå-

ta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

Kommunal renhållningsordning

95

För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som upptar de fö— reskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kom— munen.I renhållningsordningen skall anges från vilka områden. fastighe- ter eller uppsamlingsställen som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsavfall som skall forslas bort, hur ofta bortforsling skall ske 1 och hur verksamheten i övrigt skall vara anordnad.

I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter. Frågor om undantag prövas av miljö— och hälsoskyddsnämnden.

105 Renhållningsordningen skall antas av kommunfullmäktige.

145

Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållningsord— ningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd som kommun— fullmäktige bestämmer.

Särskilda bestämmelser 185 Kommunen skall inom områden med stadsplan fullgöra den skyldighet som föreskrivs i 35 allmänna ordningsstadgan (1956 617) att hålla ren gata, torg, park och annan sådan allmän plats samt allmän väg. På sådan all— män plats och på allmän väg inom områden med stadsplan skall kommunen även röja snö, skaffa undan snö och is, sanda eller vidta annan åtgärd för att motverka halka, föra bort sand och annat som påförts till mot— verkande av halka samt rensa och tina upp rännstensbrunn och ledning som förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning,

205 Har på annan plats utomhus än som avses i 185 där allmänheten får fritt

färdas skräpats ned eller annars osnyggats, åligger det kommunen att återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållande— na, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skä—

liga anspråk.

Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten enligt lag eller annan författning eller särskilda föreskrifter skall fullgöras av annan.

! ; Tillsyn | 215 | Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde- lade föreskrifter utövas inom kommunen av miljö— och hälsoskyddsnämn— den, om inte regeringen bestämmer annat. Länsstyrelsen utövar tillsynen

!

inom länet.

235 ; Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. hå n' s " n' 197 :9 4

25 Inom de kommuner som anges i bilaga 1 till denna förordning skall pap— _ persavfall som utgörs av tidningar, tidskrifter eller emballage eller av utgallrade arkivhandlingar eller liknande avfall från kontorsverk— samhet forslas bort genom kommunens försorg, även i de fall sådant av— fall inte är att anse som hushållsavfall.

Den kommunala nämnd, som kommunfullmäktige bestämmer får meddela före— skrifter om avsteg eller för särskilda fall medge undantag från första stycket, om det kan anses säkerställt att pappersavfall som annars

skulle ha hämtats genom kommunens försorg kommer att återvinnas utan . att sådan hämtning sker eller om det annars föreligger särskilda skäl. »

35 Inom de kommuner som anges i bilaga 1 till denna förordning skall pap— ; persavfall av sådant slag som nämns i 25 första stycket förvaras skilt . från annat avfall i avvaktan på borttransport genom kommunens försorg. Beträffande pappersavfall från hushåll gäller vad som nu har sagts en— dast tidningar och tidskrifter.

Kommunfullmäktige får meddela de ytterligare föreskrifter om pappersav— fallets förvaring och andra åtgärder som behövs för att undvika samman— blandning med annat avfall.

4! Avfall på vilket förordningen ( 1985:841 ) om miljöfarligt avfall är tillämplig skall forslas bort genom kommunens försorg.

55 Från fartyg som ligger i hamn skall genom kommunens försorg tas emot och forslas bort oljeavfall, toalettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen ( 1980:424 ) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

65 Kommunfullmäktige får föreskriva att annat avfall inom kommunen än hus— hållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg.

75 Kommunfullmäktige får meddela närmare föreskrifter om hanteringen av " hushållsavfall och om hur utrymmen, behållare och andra anordningar for

hanteringen av sådant avfall skall vara beskaffade och skall skötas.

Livsmedelslag EFS 127]:5]1

105 Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hante-

ring av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger viss halt.

115 Om det är påkallat från hälso— eller näringssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva

villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livs— medel.

Tillsyn 245 Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och i anslutning därtill meddelade föreskrifter. Länssty- relsen utövar den närmare tillsynen inom länet Den omedelbara tillsy- nen inom varje kommun utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

255

Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

; ' ö ' 171» 7 * Tillsyn 485

Tillsynsmyndighet skall fortlöpande taga de prov och göra de undersök— ningar som med hänsyn till livsmedelshanteringen inom myndighetens an— svarsområde fordras för tillsynen.

Det åligger länsstyrelse och miljö— och hälsoskyddsnämnd att biträda vid särskild provtagning och undersökning som livsmedelsverket bestäm— mer.

tate s li me e sve ks kun örelse m dri ksvatt S V 5 8 :1

Vattnets beskaffenhet

35

Dricksvatten skall vara tjänligt att förtäras när det når konsumenten. Som råvatten får endast användas sådant vatten som genom lämplig bered- ning kan göras tjänligt som dricksvatten.

Hantering m m 75 Vid beredning av dricksvatten skall sådana renings— och andra bered—

ningsmetoder användas som - med hänsyn till råvattnets kvalitet och risken för kvalitetsförsämringar under distributionen fordras för att säkerställa att vattnet är tjänligt när det når konsumenten.

Om det krävs från hälsosynpunkt får miljö— och hälsoskyddsnämnden före— skriva villkor för eller förbjuda användande av viss beredningsmetod. Nämnden kan av samma skäl även föreskriva särskilt beredning.

105 , Driftskontroll ' Fortlöpande driftskontroll bör innefatta kontroll av råvatten, vatten under behandling och dricksvatten.

Miljö— och hälsoskyddsnämnden får förordna att provtagning och under- sökning av prov skall ske även i annan anläggning varigenom dricksvat- ten tillhandahålles flera hushåll eller i större omfattning.

115 Egenkontroll Huvudman för allmän vattenanläggning eller för sådan anläggning som om- fattas av förordnande enligt 105 skall i samråd med miljö— och hälso— ; skyddsnämnden upprätta program för regelbunden egenkontroll såväl vid vattenverket som på distributionsnätet. Egenkontrollen skall omfatta mikrobiologisk och fysikalisk—kemisk undersökning av vatten.

Provtagning och undersökning av prov i egenkontrollen skall ske genom huvudmannens försorg. Miljö— och hälsoskyddsnämnden kan på uppdrag av huvudmannen utföra egenkontrollen.

145

Offentlig kontroll Utöver huvudmannens egenkontroll enligt 11 och 1255 skall miljö- och hälsoskyddsnämnden utföra offentlig kontroll av vatten genom att ta ut prov i den omfattning nämnden bestämmer.

Prov skall i första hand avse dricksvatten och får tas ut i enskilt hushåll.

175

Om undersökning av prov utvisar att dricksvatten är otjänligt eller tjänligt med anmärkning skall anledningen utredas och de åtgärder vid— tas som miljö- och hälsoskyddsnämnden finner erforderliga för att rätta till eventuella missförhållanden. I sådant fall får nämnden dessutom i uppföljande syfte påkalla, eller i skälig omfattning själv utföra, er— forderlig ny provtagning och undersökning, intill dess prov att vattne: är_€jänligt utan anmärkning eller förekommande missförhållanden undan— rO] s.

195 Förbud . Om det är påkallat från hälsosynpunkt eller om förhållandena annars

kräver det får miljö— och hälsoskyddsnämnden med stöd av 255 livsme— delslagen förbjuda att viss vattentäkt användes. Nämnden får också fö— reskriva villkor för eller förbjuda användning av visst dricksvatten.

Lag gm allmänna yatten— och avloppsanläggningar SFS 1270:255 25 Behöver med hänsyn till hälsoskyddet vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse ordnas i ett större samman- hang, skall kommunen sörja för eller tillse, att allmän va—anläggning kommer till stånd, så snart det kan ske.

Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen att fullgöra skyldighet en— ligt första stycket.

125 Allmän va—anläggning skall utföras så att hälsoskyddets intresse till- godoses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säker— het. Behövs för viss bebyggelse anordningar endast för vattenförsörj— ning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efter detta.

En allmän va—anläggning får inte inrättas i strid mot detaljplan, områ— desbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge allmän va—anläggning behövs skall huvudmannen underhålla an- läggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål.

315. Va—anläggning, som drives eller skall drivas av annan än kommun, kan på ansökan av denne förklaras för allmän av länsstyrelsen, om det finns

behov av anläggningen från hälsoskyddssynpunkt eller från annan allmän synpunkt.

För bifall till ansökningen fordras att berörd kommun tillstyrkt denna och att sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förut- sättningar för att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen.

Länsstyrelsen kan bestämma visst område, utöver vilket anläggningens verksamhetsområde ej får utsträckas.

? 325 Har va—anläggning förklarats för allmän enligt 315, får kommun, inom vars område anläggningen har sitt verksamhetsområde, utse tillsynsman för anläggningen.

Tillsynsman har tillträde till alla delar av anläggningen. Han får granska räkenskaper och övriga handlingar rörande denna. Han avger år- ligen berättelse över sin tillsyn till kommunen.

Förhållande som påkallar ingripande av länsstyrelse, miljö- och hälso— skyddsnämnd eller annan myndighet skall av tillsynsmannen anmälas till kommunen.

e ' o u te FS 98 ' 6

PS 1 85: 5

od kt r

Tillsyn 265 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen ( 1985:426 ) om kemis— ka produkter och med stöd av lagen meddelade foreskrifter skall utovas

av följande myndigheter inom nedan angivna områden ...

Regional och lokal tillsyn utövas såvitt gäller arbetsmiljön av yrkes— inspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens område, av försvaret sjukvårdsstyrelse. I övrigt ut— övar länsstyrelsen den närmare tillsynen in länet och miljö— och hälso— skyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom varje kommun.

Tillsynsmyndigheterna skall när det är påkallat samarbeta i tillsynsar— betet.

Kommentar: Hiljö- och hälsoskyddsnämnden utövar även den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av förordningarna om: - bekämpningsmedel (SFS 1505:8381. - vissa hälso- och miljöfarliga produkter m m (SFS 1385:860). ;

- PCB m m (SFS 1985:8371. - motorbensin (SFS 1885:8381.

- kadmium (SFS 1985:039).

Eärgrgning gm miljöfarliga batterier SEE 1926:1236

Allmänna bestämmelser

15

Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kad— mium och kvicksilver från batterier.

i 25 ! ?

Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning följande slags slutna torrbatterier 1. alkaliska batterier,

2. kvicksilveroxidbatterier, . 3. nickel-kadmiumbatterier som inte är fast monterade eller avsedda för ;

fast montering.

Insamling m m

55 Miljöfarliga batterier skall när de är förbrukade lämnas till mottagare som anges i 65 eller på plats som kommunen anvisar och får inte ingå i eller förvaras tillsammans med hushållsavfall.

Även andra slag av batterier får lämnas till mottagare som anges i 65 eller på plats som kommunen anvisar.

65

Den som yrkesmässigt överlåter miljöfarliga batterier för förbrukning är skyldig att ta emot förbrukade sådana batterier. I samband med yr— kesmässig överlåtelse skall information lämnas om att förbrukade miljö— farliga batterier kan lämnas på inköpsstället eller på annan plats som kommunen anvisar.

Batterier som har mottagits av en överlåtare enligt första stycket i skall lämnas på plats som kommunen anvisar.

75 Avfall av miljöfarliga batterier skall forslas bort genom kommunens försorg till anläggning för slutligt omhändertagande.

I fråga om tillstånd till slutligt omhändertagande samt införsel och utförsel av förbrukade miljöfarliga batterier gäller 12-2155 förord- ningen ( 1985:841 ) om miljöfarligt avfall.

Tillsyn, ansvar och överklagande

135

Bestämmelserna i 26-2855 förordningen ( 1985:835 ) om kemiska produkter gäller i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 265 förordningen om kemiska produk— ter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens na- turvårdsverk. MWMWMM 1! Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är förbjuden. Detsamma galler anvandningen av metoder dar en- skilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

25

Skogsvårdsstyrelsen får, om inte annat följer av 35, medge undantag från 15 om kravet enligt 75 skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om åter— växt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och till— gången på arbetskraft.

Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för naturmiljön.

35 Kommunfullmäktige kan besluta att undantag enligt 25 inte får medges i fråga om områden inom kommunen, om detta framstår som påkallat med hän—

syn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

3. NATURVÅRD

Låg nn nnsnållnlng ned natnrregursgr n n SFS 1987;12 1 kap. Inledande bestämmelser 15 Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

25 Bestämmelserna i 2 och 3 kap skall tillämpas enligt vad som är före- skrivet i plan— och bygglagen (1987:10) , vattenlagen (1983:291) , miljö— skyddslagen (1969z387), naturvårdslagen (1964 822), lagen ( 1985:620 ) om Vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948) , lagen (1902:71 s 1) inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1987: 160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297) .

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser

1!

Mark— och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som med— för en från allmän synpunkt god hushållning.

5 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m m

15

Varje myndighet som skall tillämpa denna lag skall se till att sådana planer enligt plan— och bygglagen (1987 10) och sådant planeringsunder— lag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat plane— ringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna lag.

25

Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen i sin planering enligt plan— och bygglagen(1987:10) avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser. statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan redovis— ning.

Egtnrvårdslgg SFS 1964:522 15 Naturen utgör en nationell tillgång som ska skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

25

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet ....

35 Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987:

12) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7—1155, 135, 185 första, andra och fjärde styckena, 18c5, 195 samt 205 andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

155

För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och fri— luftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strand— skyddet omfattar land— och vattenområdet intill 100 meter från strand— linjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en de— taljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av

strandskydd.

175 ...Skylt varigenom allmänheten avvisas från visst område får ej finnas uppsatt utan byggnadsnämndens tillstånd. Tillstånd fordras dock ej, om det är uppenbart att allmänheten ej äger färdas fritt inom området el— ler att skylten eljest är behörig.

Har skylt uppsatts i strid mot andra stycket, får byggnadsnämnden före— lägga den som är ansvarig för åtgärden att borttaga skylten.

18b5

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt den kommunala nämnd som kommunen bestämmer att utöva tillsyn över att täkter inom kommunen inte utförs i strid mot 185 och att villkor som är förenade med tillstånd till täkt inte åsidosätts.

225 Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad ut— omhus utan tillstånd av regeringen eller statlig'eller kommunal myndig— het som regeringen bestämmer....

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege— ringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket.

245 Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats, äger miljö— och hälsoskyddsnämnden förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningställa plat— sen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.

Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frågan om platsens iordningsställande skall prövas i annan ordning.

395

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 375 första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstad- komma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anord— ning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått över— trädelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Ar fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd

av överlåtelse enligt 18b5 utövar tillsyn, tillkommer det i stället namnden att meddela sådant forelaggande. I beslut om forelaggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att ås- tadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklaga— re, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller i fall där kommunal nämnd har att medde— la föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 175 handräckningslagen (1981:847) .

Vid meddelande av föreläggande enligt 175 första stycket, 205 eller 225 andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant fore— läggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten för— anstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 175 tredje stycket, Miljö— och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enli t 245. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vi taga åtgarden på den forsumliges be- kostnad.

435 Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 165 tredje stycket, 175, 195 såvitt avser till— stånd att vidtaga viss åtgärd, 215 och 395 andra stycket ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7—9, 11, 12 och 1955 tillkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

tu r föror i FS 7 -

35 För naturvårdsobjekt skall naturvårdsförvaltare utses enligt denna för— ! ordning. För naturvårdsobjekt på mark som tillhör kommun eller kommunal ! stiftelse bör kommunen eller stiftelsen utses, om ej särskilda skäl är ' 1 l däremot. För övriga naturvårdsobjekt bör i första hand domänverket eller skogsvårdsstyrelsen utses.

Vid valet av förvaltare skall behovet av samordning av naturvårdsför- valtningen av olika objekt inom ett område beaktas.

265 I ärende enligt 225 naturvårdslagen (1964:822) rörande anordning inom område med områdesbestämmelser skall yttrande inhämtas från byggnads- nämnden.

275 När undantag medges enligt 165 tredje stycket naturvårdslagen (1964: 822) eller tillstånd lämnas enligt 18, 22 eller 24a5 samma lag, skall avskrift av beslutet snarast möjligt sändas till statens naturvårds— ' verk, vagforvaltningen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommunen.

Tillsyn 27b5 Innan en kommun gör framställning om överlåtelse av tillsynsansvar till en kommunal nämnd enligt 18b5 naturvårdslagen (1964:822) bör samråd ske med lansstyrelsen.

När länsstyrelsen prövar frågor om överlåtelse av tillsynsansvar, skall lansstyrelsen sarskilt beakta att uppdelningen av tillsynen mellan

länsstyrelsen och den kommunala nämnden sker på ett sätt som är lämp— ligt från naturvårdssynpunkt och med hänsyn till de lokala förhållande- na. Stor vikt skall därvid fästas vid kommunens önskemål.

Beslut om överlåtelse av tillsynsansvar skall sändas till statens na- turvårdsverk.

Allmänna föreskrifter 285 ...Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länssty— relsen enligt 165 tredje stycket såvitt avser medgivande till annan åt— gärd än byggande av försvarsanläggning eller allmän väg, 175, 195 så— vitt avser tillstånd att vidtaga viss åtgärd, 215 och 395 andra stycket naturvårdslagen helt eller delvis skall ankomma på den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

Ett beslut av kommunal nämnd i ärende som avses i andra stycket skall ex edieras enligt de föreskrifter som gäller när länsstyrelsen har med— de at ett beslut av samma slag. Dessutom skall en avskrift av beslutet sändas till länsstyrelsen.

28a5

Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen enligt 165 tredje stycket såvitt avser medgivande till annan åtgärd än byggande av försvarsanläggning eller allmän väg, 175 samt 395 första

i och andra styckena naturvårdslagen (1964:822) helt eller delvis skall » tillkomma den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

1 Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen » enligt 7—9, 11, 12 och 1955 naturvårdslagen helt eller delvis skall tillkomma även den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

I ärenden som efter förordnande enligt första eller andra stycket prö- vas av en kommunal nämnd skall även de uppgifter i övrigt som enligt denna förordning ankommer på länsstyrelsen i stället ankomma på den kommunala nämnden.

Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter förordnande enligt första stycket skall expedieras enligt de föreskrifter som gäller när länsstyrelsen har meddelat ett beslut av samma slag. Dessutom skall en avskrift av beslutet sändas till länsstyrelsen.

Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter förordnande enligt and— ra stycket skall genom länsstyrelsens försorg och på kommunens bekost— nad kungöras i länets författningssamling så snart det kan ske. Beslu— tet skall genom kommunens försorg anslås och underrättelse om beslutet införas i ortstidning.

n— -10

Byggnadalagstiftningen har sin främsta betydelse från naturvårdssyn- punkt genom de planinstitut de tillhandahåller. Genom planinetituten skapas vissa möjligheter till åtgärder för att förebygga vatten- och luftförorening samt buller.

1 kap. Inledande bestämmelser 15 Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

25 Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

35

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kom— munen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark— och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Över— siktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begransad del

av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översikts— planen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987 12) om hushållning med naturresurser m m tillgodoses.

planer.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.

45 Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form av bygglov,

rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag.

55 Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och enskil— da intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

75 I varje kommun skall det finnas en byggnadsnämnd, som har det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten i kommunen.

8! Länsstyrelsen har tillsyn över plan— och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj-

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse i

1! Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämp— lig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads—, arbets—, trafik— och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas

till förhållandena i angränsande kommuner. Mark— och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest läm— pade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

25 Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall la— gen ( 1987:12 ) om hushållning med naturresurser m m tillämpas.

35

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1. de boendes och övrigas hälsa,

2. jord—, berg— och grundvattenförhållandena,

3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice,

4. möjligheterna att förebygga vatten— och luftföroreningar samt bul— lerstörningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen.

45

Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utfor— mas med hänsyn till behovet av

1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,

2. skyddsåtgärder för civilförsvaret,

3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygienis— ka förhållanden,

4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,

3 kap. Krav på byggnader m m Nya byggnader

15

Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads— eller landskapsbilden och till natur— och kulturvär— dena på platsen.

25 Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avedda an— vändning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt

medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inverkan på grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas.

35 Byggnader skall medge god hushållning med energi. I områden där knapp—

het på vatten råder eller kan befaras uppkomma skall byggnader dessutom medge god hushållning med vatten.

65

Avfall skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader på ett tillfredsställande sätt.

Befintliga byggnader 108 Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall ut— föras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggnadstek— niska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga vär-

den tas till vara.

Härutöver skall tillses att 1. tillbyggnader som kräver bygglov uppfyller kraven i 1—835 och att andra tillbyggnader uppfyller dessa krav i skälig utsträckning,. 2. ombyggnader utförs så att de delar som byggs om tillfors de i 1—855 angivna egenskaperna i den omfattning som följer av föreskrifter medde— lade med stöd av denna lag,

3. andra ändringar än tillbyggnad eller ombyggnad utförs så att änd— ringarna i skälig utsträckning uppfyller kraven i 1—855.

I detaljplan eller områdesbestämmelser kan kommunen ställa lägre krav än vad som följer av andra stycket 2 under förutsättning att bebyggel— sen inom området får långsiktigt godtagbara egenskaper.

12! Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggel— seområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

Andra anläggningar än byggnader

skrivs om byggnader i 1—1355 tillämpas. I fråga om övriga anläggningar som anges i 8 kap skall 1—1355 tillämpas i skälig utsträckning.

Tomter, allmänna platser m m

155

Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads— eller landskapsbilden och till na- tur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall tillses att

1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara, 145 I fråga om anläggningar för vilka bygglov krävs skall vad som före— | 2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer, i

4 kap. översiktsplan

15

I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark— och vattenområden.

Av planen skall framgå

1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark— och vatten— omr den samt 1 fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyg— gelse, 2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987:

12) om hushållning med naturresurser m m.

35 När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas,

skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kom— muner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

115 Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäktige.

135

När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogörelsen, granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 105 och ett protokollsutdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till statens planverk, länsstyrelsen, regionplaneorgan och kommuner som berörs.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser Detaljplan 35 I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges

2. kvartersmark för bland annat bebyggelse, idrotts— och fritidsanlägg- ningar, begravningsplatser, anläggningar för trafik, vatten, avlopp och energi samt skydds— och säkerhetsområden, 3. vattenområden för bland annat båthamnar och friluftsbad.

I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall an- vändningen och utformningen anges. För kvartersmark och vattenområden skall användningen anges.

75

Utöver vad som enligt 35 skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap 55 första stycket, 65 första stycket 2 och 3 samt andra stycket, 85 första och tredje stycke— na samt 95 första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj— ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske,

5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,

* 11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar ge— nom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prö- vas enligt miljöskyddslagen (1969:387) ,

Områdesbestämmelser 165

För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbe— stämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m tillgodoses. Med områdesbestämmelser får regleras 1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap 55 första stycket, 65 första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 75, 85 andra och tredje styckena samt 95 tredje stycket,

2. grunddragen för användningen av mark— och vattenområden för bebyg— gelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jäm— förliga ändamål,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områ— den som avses i 8 kap 95 tredje stycket,

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,

Förfarandet m m

205 När förslag till detaljplan upprättas, skall kommunen samråda med läns- styrelsen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och en— skilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall be— redas tillfälle till samråd.

295. Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra åt kom— munstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av prin—

cipiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

7 kap. Regionplanering Regionplaneorgan 15

Behöver sådana frågor om användningen av mark— och vattenområden som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings— och samord— ningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, får regeringen utse ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna verksamhet (regionplanering). I beslutet skall regionpla— neorganets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför- bund. Regeringen kan också förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund, som skall vara regionplaneor- gan. För ett sådant regionplaneförbund skall kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i detta kapitel.

För regionplanering för kommunerna i stockholms län finns särskilda be— stämmelser.

35 Regionplaneorganet skall inom regionen bevaka regionala frågor och fortlöpande lämna underlag i sådana frågor för kommunernas och statliga myndigheters planering.

Regionplaneorganet kan anta en regionplan för regionen eller en del av den. Därvid skall 4—755 tillämpas.

Regionen omfattar de kommuner för vilka regionplaneorganet har utsetts.

Regionplan 45. Regionplanen skall tjäna til ledning för beslut om översiktsplaner, de— taljplaner och områdesbestämmelser. Planen kan, i den mån det har bety— delse for regionen, ange grunddragen för användningen av mark— och vat— tenområden samt riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och anlägg- ningar.

65 Regionplanen antas av fullmäktige i det kommunalförbund eller region— planeförbund som är regionplaneorgan. Även ändring och upphävande av planen beslutas av fullmäktige.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov Åtgärder som kräver bygglov Generella bestämmelser

15

Bygglov krävs för att

1. uppföra byggnader,

2. göra tillbyggnader,

5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation, vattenförsörjning eller avlopp,

25

I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att

1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med lif— tar, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso— och miljöfarliga, och för varor som kan medfö— ra brand eller andra olyckshändelser,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

9. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1—8.

65 Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap 125.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områden för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 45 andra stycket 1.

75 Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att bygglov krävs för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar inom områden som lig— ger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totalför— svaret, statliga flygplatser, andra flygplatser för allmänt bruk, kärn— reaktorer, andra kärnenergianläggningar eller andra anläggningar som

kräver ett skydds- eller säkerhetsområde.

Åtgärder som kräver rivningslov eller marklov 95 Inom områden med detaljplan krävs, om inte annat har bestämts i planen, marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget för tom— ter eller mark för allmän plats ändras avsevärt. Om ett visst höjdläge för markytan anges i planen, krävs dock inte marklov för att höja eller sänka markytan till denna nivå.

Kommunen får i detaljplan besluta att marklov krävs för trädfällning eller skogsplantering.

Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att marklov krävs för schaktning, fyllning, trädfällning eller skogsplantering inom områden som är avsedda för bebyggelse eller inom områden som ligger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totalförsvaret, statliga flygplatser, andra flygplatser för allmänt bruk, kärnreaktorer, andra kärnenergianläggningar eller andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde.

Handläggningen av lovärenden Generella bestämmelser

195

Byggnadsnämnden prövar ansökningar om bygglov, rivningslov och marklov. | 289 | Om förordnande enligt 12 kap 45 meddelats, skall byggnadsnämnden genast |

sända sådana beslut om lov och förhandsbesked som omfattas av förord- nandet till länsstyrelsen.

10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m m Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m m

35 Byggnadsnämnden får förbjuda att ett visst byggnads—, rivnings— eller markarbete eller en viss åtgärd fortsätts, om det är uppenbart att ar— betet eller åtgärden strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen.

11 kap. Byggnadsnämnden 15 Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i . denna lag skall nämnden , 1; verka för en god byggnadskultur samt en god stads— och landskapsmil- 3 10,

3. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vilkas arbete och intressen berör nämndens verksamhet,

5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter och beslut.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning Skadeersättning och inlösen i vissa fall

85 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersattning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap 95 tredje stycket meddelas i om— rådesbestämmelser.

Rätt till ersättning föreligger, ... i fall som avses i första stycket 3—5, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

nedför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe— ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 25 lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 8, 9, 11 och 1958 naturvårdslagen (1964:822) och 19 kap 25 vattenlagen (1983:291) , under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 215 skogsvårdslagen (1979:429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut för— lorats på grund av bestämmelserna i 15 kap 45 eller motsvarande bestäm— melser i lagen om byggnadsminnen, naturvårdslagen eller vattenlagen , utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap 65 beslutat om rivnings— förbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushåll— ning med naturresurser m m, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds— eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kost— nader för ersättning eller inlösen.

17 kap. övergångsbestämmelser Ikraftträdande m m 25 Varje kommun skall före den 1 juli 1990 ha antagit en översiktsplan en— ligt 4 kap.

Under tiden till dess att en gällande översiktsplan finns för kommunen, får beslut enligt 5 kap 165 och 285 första stycket grundas på annan motsvarande översiktlig plan, som före ikraftträdandet har godkänts av kommunfullmäktige.

Nybyggnadsförbud

155 .

Forbud enligt 17$ byggnadslagen (1947c385) mot schaktning, fyllning, tradfallning eller annan därmed jämförlig åtgärd skall fortsätta att galla dock längst till utgången av juni 1990.

165 För områden där förbud mot nybyggnad m m råder enligt 815 byggnadslagen (1947:385) eller har utfärdats med stöd av 828 samma lag skall förord— nande om prövning som avses i 12 kap 45 anses ha utfärdats i fråga om beslut om bygglov, marklov och förhandsbesked.

Inom områden som omfattas av föreskrifter enligt 545 1 mom tredje stycket byggnadsstadgan ( 1959:612 ) skall skyldighet föreligga att en— ligt 8 kap 75 söka bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar och att enligt 8 kap 95 söka marklov för schaktning el— ler fyllning.

glan— och byggförordning SFS 1987:383

Krav på byggnader m m

Ombyggnad 35

Vid ombyggnad skall ... gälla följande föreskrifter enligt andra stycket 2 samma paragraf.

De ombyggda delarna av byggnaden skall tillföras de i 3 kap 1—855 plan— och bygglagen angivna egenskaperna i fråga om . 1. utformning, form och färg i 15, utformning i 25,

3. hushållning med energi och uppvärmningssystem i 35, ... möjlighet att ta hand om och forsla bort avfall i 65 andra stycket,

Undantag från vissa krav m m

75

Om byggnadsnämnden tillstyrker det, får statens planverk i enskilda fall i experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna i 3 kap 1—6 och 8—1855 plan— och bygglagen (1987:10) . Ansökan om sådant un— dantag skall ges in till byggnadsnämnden, som med eget yttrande skall överlämna den till planverket.

85 Byggnadsnämnden får i enskilda fall medge mindre avvikelser från före- skrifter som statens planverk meddelat med stöd av 2, 4, 5 och 655, om det finns särskilda skäl och om byggnadsprojektet ändå kan antas bli tekniskt tillfredsställande och det inte finns någon avsevärd olägenhet från annan synpunkt.

Kontinentalsockelförgrdning SFS 1266:315

55

Tillstånd till sand—, grus— eller stentäkt på område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas av Sveriges geo— logiska undersökning om ej annat föjer av sista stycket. ... Sveriges geologiska undersökning skall i tillståndsärende inhämta yttrande från statens naturvårdsverk, kommunen och andra berörda myndigheter.

Tillstånd skall meddelas för viss tid, högst tio år, och avse visst om— råde.I tillstånd skall anges i vilken omfattning sand, grus eller sten får tagas samt upptagas de föreskrifter som behövas för att i skälig omfattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten, fisket och na— turvården eller som annars påkallas av bestämmelserna i konventionen om kontinentalsockeln. I tillstånd skall erinras om den prövning av verk— samheten som kan fordras enligt annan lagstiftning.

Om täkt som avses med ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller annars om statens naturvårds— verk begär det, skall Sveriges geologiska undersökning med eget yttran— de hänskjuta ärendet till regeringen.

Vatte S 1983: 91

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m m Förberedelse av vissa vattenföretag

75

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1-355 eller omfattas av 3 kap 65 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m, skall förberedande åt— gärder ha vidtagits enligt 8—1155.

85 I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall fö— retagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens energiverk, riksantikvarieämbetet och statens histo— riska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företa— get. Samtidigt skall sjöfartsverket och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företaga- ren skall därefter på begäran eller när anledning föreligger lämna des— sa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

95 När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts, skall före- tagaren i samråd med länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras bereda berörda kommuner samt myndigheter och sammanslut— ningar som företaget angår tillfälle att framställa önskemål om företa— gets närmare omfattning och utformning.

12 kap. Prövningen av markavvattningsföretag 205 ...Kommun för föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen.

13 kap. Prövningen av vattenmål

255

...Kommun för föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen....

Vattegrättsförgrgnigg SES ]9å3z7åå

Bevakning av allmänna intressen enligt vattenlagen (1983:291) 2 Om kammarkollegiet för talan för att tillvarata allmänna intressen i vattenmål eller vid förrättning enligt vattenlagen (1983:291) och en kommun samtidigt för talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen, skall kammarkollegiet samråda med kommunen. Sådant samråd skall ske även i andra fall när en fråga som är av allmänt intresse för en ort förekommer i vattenmål eller vid förrättning.

i m ' sa t ' e er FS 1 85: 26

Ansökan om bearbetningskoncession 35 Ansökan om bearbetningskoncession skall ges in till länsstyrelsen i det län där det område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om ... 5. den tillämnade verksamhetens inverkan på allmänna och enskilda in— tressen samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda all— männa intressen eller enskild rätt.

6. tillgängliga uppgifter om torvens förbränningsegenskaper och inne— håll av ämnen som vid förbränning kan medföra skada på miljön.

Handläggning av koncessionsansökan 95 Länsstyrelsen skall vid beredningen av koncessionsärenden se till att ärendena utreds på det sätt som är motiverat med hänsyn till den plane- rade verksamhetens art och omfattning. Yttranden skall alltid inhämtas från berörda kommuner, andra länsstyrelser inom vars område det sökta koncessionsområdet ligger, bergmästaren, Sveriges Geologiska Undersök— ning, statens energiverk och statens naturvårdsverk.

ö or ' o " öksver sa het ' å a om i l å ds röv in 1' t rv r sla 6 : 2 m 5 s 985 876

som avser skyltar och jämförliga anordningar enligt 225 naturvårdslagen (1964:822) .

Försöksverksamheten skall bedrivas i den eller de av följande kommuner som skriftligen har underrättat länsstyrelsen om att de åtar sig att delta i denna verksamhet, nämligen Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsing— borg, Varberg, Ale, Örebro, Sandviken och Bräcke.

23 I kommun, där försöksverksamhet bedrivs enligt 15, skall frågor om tillstånd och förelägganden som avses i 225 naturvårdslagen (1964 822) prövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer, om det inte för anordningen krävs tillstånd även enligt väglagen (1971:948) .

35 I fråga om prövningen gäller 255 första stycket, 265 första stycket och 275 naturvårdsförordningen (1976 484) med följande avvikelser.

Yttrande enligt 265 första stycket naturvårdsförordningen behöver inte

15 j Försöksverksamhet får bedrivas i fråga om tillstånd och förelägganden ! s 1 ! inhämtas, om prövningen ankommer på byggnadsnämnden. ,

1 >

>

4. ÖVRIGT

Svävarfgrtsförordning SFS 1956:305

Tillstånd 35 Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med sjöfartsverket

och berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där svävaren huvudsak ligen skall användas. Skall svävare användas för färd till något annat land, meddelas dock tillstånd av regeringen.

65 Tillstånd att använda svävare inom särskilt anordnat tävlings— eller övningsområde får ges till sammanslutning för svävarverksamhet, om svä—

varfarten inte medför olägenheter från säkerhets- eller miljövårdssyn— punkt eller för annat allmänt eller enskilt intresse.

åjötrafikförordning SFS 1986:300

2 kap. Föreskrifter för trafiken 1! Sjöfartsverket meddelar de föreskrifter som behövs med hänsyn till sjö— säkerheten vid förande av fartyg.

i 1 2 s Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sporter.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vat— tenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs från miljösyn— punkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i 15 eller för att skydda fisket eller anläggningar för vattenbruk och föreskriften inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.

Länsstyrelsen får efter samråd med sjöfartsverket även meddela andra föreskrifter om användande av Sveriges sjöterritorium när de är av tillfällig art.

35

Om en föreskrift som avses i 1 eller 25 har betydelse från miljösyn- punkt eller för trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur, skall samråd ske även med statens naturvårdsverk. Rör föreskrif— ten trafiken med fiskefartyg eller skydd för fisket eller anläggning för vattenbruk, skall samråd ske även med fiskeristyrelsen. Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun, farvatt— nets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra sig.

55 Länsstyrelsen får föreskriva ytterligare undantag från bestämmelserna i 15 terrangkorningslagen (1975:1313) , om särskilda skäl föreligger.

Förbud eller föreskrift enligt 35 terrängkörningslagen meddelas av lansstyrelsen. Beslutet skall delges markägaren.

I ärende av vikt skall samråd ske med kommunen.

V" k " e 5 71-

Väghållning 6!

statens vägverk får besluta om sådan ändring av område för kommuns väg— hållning som ej innebär väsentlig avvikelse från vad som gällt tidiga- re. Innan beslut meddelas, skall berörd kommun och länsstyrelsen höras.

Berörd kommun, länsstyrelsen och länsvägnämnden skall underrättas om _ beslut i ärende om ändring av väghållningsområde. Lansstyrelsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om beslut varigenom väg— hållningsområde ändrats.

Byggande av väg

115

Undantag från bestämmelser för marks bebyggande eller användning som avses i 145 tredje stycket väglagen (1971z948) beslutas av länsstyrel— sen.

Länsstyrelsen skall underrätta kommunen, statens naturvårdsverk och väghållningsmyndigheten om beslutet. Om väghållningsmyndigheten är kom— munal, skall också vägverket underrättas.

265

Vid upprättande av arbetsplan skall särskilt iakttagas ...

5. att vägen erhåller en mjuk och naturlig inpassning i landskapet,

6. att naturföremål eller naturområde av särskilt intresse eller forn— lämning icke utan tvingande skäl skadas av företaget ...

Kräves enligt lag eller annan författning myndighets tillstånd till åt— gärd som skall vidtagas vid vägbyggnadsföretagets utförande, bör sådant tillstånd inhämtas i samband med arbetsplanens upprättande.

365 Väghållningsmyndigheten, byggnadsnämnden i berörda kommuner, länssty— relsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk skall underrättas om beslut om fastställelse av arbetsplan eller om förlängning av tiden för fastställelsebesluts giltighet. Om sådant beslut skall därjämte övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet underrättas.

Meddelande om att mark tagits i anspråk i enlighet med arbetsplan som ej fastställts skall av väghållningsmyndigheten sändas till byggnads— nämnden och länsstyrelsen samt i övrigt till de myndigheter som yttrat sig i ärendet. Kommunal väghållningsmyndighet skall sända meddelande som nyss nämnts även till statens vägverk.

Länsst relsen skall i länets författningssamling föra in meddelande om att ar etsplan faststallts och att tiden for faststallelsebesluts gil— tighet förlängts.

Enskild vägs förändring till allmän, m m 435 Om beslut enligt 395 första stycket skall sökanden eller annan som väckt frågan samt länsvägnämnden, väghållningsmyndigheten och, om väg— hållningsmyndigheten är kommunal, statens vägverk underrättas.

Om beslut, varigenom enskild väg förändras till allmän, skall sökanden eller annan som väckt frågan samt väghållningsmyndigheten, byggnads—

nämnden i berörda kommuner, länsstyrelsen, länsvägnämnden och statens naturvårdsverk underrättas. Därjämte skall övriga myndigheter som ytt- rat sig i ärendet underrättas om sådant beslut. Länsstyrelsen skall föra in meddelande om beslutet i länets författningssamling.

Underrättelse cm annat vägverkets beslut i ärende om förändring av en- skild väg till allmän än som avses i andra stycket skall lämnas sökan- den eller annan som väckt frågan samt väghållningsmyndigheten, länssty- relsen, länsvägnämnden, statens naturvårdsverk och övriga myndigheter som yttrat sig i ärendet.

Vä trafikk n ör se FS 19 : 03

Lokala trafikföreskrifter m m

1475 Särskilda trafikregler för en viss väg eller vägsträcka eller för samt— liga vägar inom ett visst område meddelas genom lokala trafikföreskrif— * ter utom i den fall som avses i 151 och 15455.

Nedan angivna myndigheter får meddela lokala trafikföreskrifter om föl- jande.

ö es r* ter n i e

1. Förbud mot trafik med fordon av visst slag Kommunen 1 eller fordon med last av viss beskaffenhet.

; 1545

Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten får meddelas av polismyndigheten eller den myn- dighet som har hand om väg— eller gatuhållningen inom området, om det behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt.

Vägmärke förordni FS 197 :1

Betämmelser för terräng 775 Om det finns skäl att utmärka ett förbud eller någon annan föreskrift eller att varna för eller upplysa om något förhållande som rör den som färdas i terräng, sker detta genom ett vägmärke. Om det inte finns nå- got vägmärke, utmärks föreskrifter enligt terrängkörningslagen (1975: 13Ä1) eller terrängkörningsförordningen (1978 594) på det sätt som sta- tens naturvårdsverk föreskriver. Detsamma gäller när det är fråga om att utmärka en upplysning. I övrigt meddelas föreskrifter om utmärkning i terrräng av trafiksäkerhetsverket. I fråga om föreskrifter enligt detta stycke gäller i tillämpliga delar bestämmelserna för väg utom 65. Trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket skall i den utsträckning det behövs samråda med varandra.

En kommun får föreskriva att sådana utmärkningar i terräng enligt denna förordning, som inte avser någon lokal trafikföreskrift, får ske endast efter tillstånd av byggnadsnämnden eller någon annan nämnd som kommunen bestämmer.

0 u ' n r'n FS 1 77: 39

1! Kommunen skall i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.

25

Kommun skall vid sin planering undersöka förutsättningarna att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet såsom processindustri eller kraftföretag gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finnes förutsättning för sådan gemensam lösning föreligga, skall den tagas till vara i planeringen.

35 Den som bedriver verksamhet i vilken användes större mängd energi eller den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar energi skall på begäran lämna kommun de uppgifter som behövs för planeringen.

Kommun skall på begäran bereda den som är uppgiftsskyldig enligt första stycket tillfälle att överlägga med kommunen om energifrågor som har väsentlig betydelse för honom.

75

Kommun är skyldig att på begäran av myndighet som regeringen bestämmer lämna myndigheten uppgifter om fullgörandet av kommunens skyldighet en— ligt 1 eller 25.

d ' a e i l erin 1977: 40

1! Kommuns skyldighet att lämna uppgift enligt 75 lagen ( 1977:439 ) om kom- munal energiplanering fullgöres då statens energiverk begär det.

Uppgift lämnas på det sätt som energiverket bestämmer efter samråd med berörda myndigheter och organisationer.

25 Uppgift som begäres enligt 15 skall vara av väsentlig betydelse för statlig central eller regional planering och avse

1. rådande förhållanden av väsentlig betydelse för energiförbrukningen, energitillförseln eller energihushållningen.

2. kommunens bedömning av utvecklingen på energiområdet.

3. de åtgärder som kommunen avser att vidtaga och som i väsentlig mån

påverkar energiförbrukningen, energitillförseln eller energihushåll— ningen.

Förordning om statsbidrag till kalkning gy sjöar gch yatteggrag SFS

2!

Med kalkning avses i förordningen sådan spridning av kalk eller annat ämne, kalkfällning eller annan åtgärd som kan motverka försurning av sjöar och vattendrag.

55

Vid prövningen av frågor om bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets betydelse från natur— och miljövårdssynpunkt, för fisket eller för vat- tenförsörjningen.

75 Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen. Om kalkningen har till huvud- syfte att främja fisket får länsstyrelsen, efter hörande av fiskeristy— relsen, överlämna frågan till fiskenämnden.

Anser prövningsmyndigheten att bidrag bör lämnas med mer än 85 procent av kostnaderna, skall ärendet avgöras av regeringen.

85

I ärenden om bidrag skall yttranden inhämtas från fiskenämnden och kom— munen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Prövningsmyndigheten skall med eget yttrande till regeringen överlämna de ärenden som enligt 75 skall avgöras av regeringen.

a om k unal e s a FS 1964: 3

Lagen avser även andra katastrofnituationer in krig.

Vissa kommunala och landstingskommunala uppgifter under beredskapstill— stånd 15 Kommun är under beredskapstillstånd skyldig att i de hänseenden, i vil- ka kommunen är verksam för kommunens egna medlemmar eller dem som el— jest äro bosatta i kommunen, utöva verksamhet jämväl till förmån för sådan befolkning från annan kommun, som till följd av krigsskada, ut— rymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande utomordent— liga förhållanden tagit uppehåll inom kommunen .

Planläggning och andra förberedelser 65 I den mån det inte följer av särskilda bestämmelser åligger det kommun och landstingskommun att redan i fredstid vidtaga de förberedelser som erfordras för att kommunen eller landstingskommunen skall kunna såväl fullgöra sina uppgifter enligt 1, 2 och 4 55 samt 55 första stycket denna lag som upprätthålla eller utöva annan för totalförsvaret viktig verksamhet, vilken åligger kommunen eller landstingskommunen enligt särskild lag eller författning eller eljest bedrives av kommunen eller landstingskommunen.

Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution av gas, vär— me, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansva— rar för samfärdsleder, kommunikatioenr eller avlopp eller som utövar annan därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas ef- ter krigsskador.

Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och landstingskommun skyldi— ga att vidtaga reservanordningar för gas—, vatten— och elektricitets— försörjningen samt de särskilda anordningar eller förberedelser för vattenforsorjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanordningar som är avsedda ute— slutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten gäller dock 405 1 mom b) civilförsvarslagen (1960:74) .

75

Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgif- ternas omfattning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun eller landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskom— munen samråda med länsstyrelsen. Om samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanläg ningen finns föreskrifter i 10b 5 tredje stycket eiVilforsvarslagen ?196 :74). Nar planen har antagits, skall den insändas till länSStyrelsen.

Handläggning av koncessionsansökan

6!

Statens energiverk skall se till att koncessionsärende tillförs den ut— redning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämnade verksam— hetens art och omfattning. Yttrande skall alltid inhämtas från kommu— nen, länsstyrelsen och koncessionsnämnden för miljöskydd.

75

Efter utgången av den tid som har angivits för erinringar mot ansök- ningen och sedan ärendet tillförts behövlig utredning skall statens energiverk med eget utlåtande överlämna handlingarna i ärendet till re— geringen.

MYNDIGHETER SOM INTE TAGITS MED I HILJOVÅRDSFÅHILJEN MEN SOM HAR VISS SVAG ANKNYTNING TILL DENNA

50 i de rteme tet

statens giftinformationscentral statens institut för psykosocial miljömedicin

U ' d i e et

Polarforskningssekretariatet

o u s t

Distriktsveterinärorganisationen

e m 5 e r n et Arbetslivscentrum t 5 r

statens va—nämnd Centralnämnden för fastighetsdata

r' t e

Nämnden för statens gruvegendöm

Arletsoarknadsverket Arletsniljöfonden

Bergsstaten

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten

Derartenenten

Dolstolar och äklagarlyndlgheter (förutom vattendolstolarl

Dulånverket

Energiforskningsnåonden

Finsk-Svenska gränsälvskonnislonen Fiskeristyrelsen inkl fiskenålnderna Forskningsrädsnålnden FRN

Försvarets forskningsanstalt FDA lngenjårs— och vetenskapsakadeoin IVA Institutet för ryodfysik

Institutet för vatten- och luftvård IVL Kaooarkollegiet

Keoikalieinspektlonen

Koonerskollegiuo

Konnunerna

Koncessionsnåonden för miljöskydd Konsumentverket lEd Konsumentonhudsnannen KO Kungliga vetenskapsakadeoin KVA Landstingen

Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnderna Lantoäteriverket LHV

Luftfartsverket

Myndighet/organ Departelent Sid

Arletarskyddsverket (Arhetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) Arbetsoarknadsdep 315 Arbetsmarknadsdep 314 Arbetsnarknadsdep 319 Industridep 334 lndustridep 231 13

lustitiedep 256 Industridep 337 Hiljö- och energidep 348 Hiljö- och energidep 245 lordhruksdep 300 Uthildningsdep 291 Försvarsdep 270 lndustridep 345 Uthildningsdep 292 hiliö— och energldep 255 Civildep 333 Hiljö— och energidep 154 Utrikesdep 265 353

Miljö- och energidep 14? Finansdep EBS Utbildningsdep 293 351

Jordbruksdep 206 Bostadsdep 321 Konaunilationsdep 189

Hyndigheilorgan Degortelent Sid Länsstyrelserna Civildep 40 Länsstyrelsernas organisationsnäond LON Civildep 347 Medicinska forskningsrådet HFR Utbildningsdep 293 Naturhistoriska riksouseet Utbildningsdep 203 Naturvetenskapliqa forskningsrådet NFR Uthildningsdep 204 Regeringen 13 Riksaniikvarieälhetetl RAÄ och statens historiska luseer Utbildningsdep 287 Rikspolisstyrelsen inkl regional/lokal organisation Justitieden 257 Riksskatteverket Finansdep 235 Sanrädsnännden för kärnavfallsfrågor Miljö- och energidep 350 SIDA Utrikesdep 268 Sjöfartsverket Konunnikationsdep 181 Slösäkerhetsrädei Koucunikaiionsdep 278 Skogs- och jordbrukets forskningsråd Jordbruksdep 309 Skogs- och lantbruksakadeoin Jordbruksdep 309 Skogsstyrelsen inkl skogsvärdsstyrelserna Jordbruksdeo 218 Skolöverstyrelsen Sö inkl lånsskolnåonderna Uthildningsdeo 289 Socialstyrelsen Socialdep 271 Sprängäonesinspektionen lndustridep 324 Statens bakteriologiska laboratorium SBL Socialdep 273 Statens delegation för ryodverksaohet DFR lndusiridep 340 Statens energiverk Hiliö— och energidep 245 Statens geotekniska institut 561 Konnunikationsdep 274 Statens industriverk SlND Industridep 323 Statens institut för hyggnadsforskning Bosiadsdep 320 Statens jordbruksnämnd Jordbruksdeu 311 Statens järnvägar Sl Kommunikationsdep 278

Myndighet/organ Degarteaent Sid Statens kärnbränslenäand hiljö- och energidep 244 Statens kärnkraftsinspektion HiljB- och energidep 240 Statens lanthrukskeaiska lahoratoriua Jordbruksdep 295 Statens livsaedelsverk Jordbruksdep 297 Statens ailjöledicinska laboratoriua SHL Socialdep 170 Statens lät- och provråd Industridep 342 Statens naturvårdsverk SNV Hiljö— och energidep 102 Statens planverk Bostadsdep 226 Statens provningsanstalt Industridep 341 % Statens rad för hyggnadsforskning BFR Bostadsdep 320 i Statens räddningsverk Försvarsdep 164 i Statens strålskyddsinstitut Miljö- och energidep 237 i Statens utsådeskontroll Jordbruksdep 310 i Statens vattenfallsverk Miljö- och energidep 349 Statens veterinäraedicinska anstalt Jordbruksdep 296 Statens våg- och trafikinstitut VTI Komounikationsdep 280 Statistiska centralbyrån SCB Civildep 236 Styrelsen för teknisk utveckling STU lndustridep 336 Sveriges geologiska undersökning SGU lndustridep 327 Sveriges lantbruksuniversitet Jordbruksdep 216 Sveriges ueteorologiska och hydrologiska institut SHHI Koaaunikationsdep 195 Trafiksäkerhetsverket TSV Konounikationsdep 176 Transportforskningsberedningen Komaunikationsdep 276 Tullverket Finansdep 197 Universitets- och hägskoleäohetet UHÄ saat regionstyrelserna Utbildningsdep 289 Utrikesrepresentationen inkl tekniska och lanthruks-attachéer och —rad Utrikesdep 266

Vattendonstolar Justitiedep 163

Myndighet/organ Degarteoent Sid vissa universitet/högskolor/forskningsinstitutioner Uthildningsdep 203, 291 Vägverket Kolaunikationsdep 171 ANTAL MYNDIGHETER/ORGAN 83 Antal departement 13

Lanthruksräden och lantbruksattachéerna sorterar under jordbruksdeparteaentet IEA år i denna PN saa-anförda lEd övrig utrikesrepresentation soo sorterar under utrikesdeparteaentet.

Myndigheter/organ ger degarteaent saat sidhänvisning till degartelenten

Degarteoent Antal avndigheter/organ Sid Miljö- och energideparteaentet 12 17, 102. 237, 348 Jordhruksdeparteoentet 11 15, 206, 295 lndustrideparteaentet 11 16, 231, 323 Koaounikationsdepartelentet 10 14, 171, 274 Utbildningsdeparteaentet 10 15, 203, 287 Bostadsdeparteoentet 4 16, 226, 320 Civildeparteoentet 4 17, 40, 233, 347 Justitiedeparteoentet 3 Utrikesdepartelentet 3 Socialdeparteaentet 3 Finansdepartelentet 3 14, 197, 283 Arbetslarknadsdepartelentet 3 16, 314 Försvarsdeparteoentet 2 13, 164, 270

13, 163, 256 13, 365 14, 170, 271 l

Nuvudord SFS Nr SFS Naan Allnän farled o haan 83:293 Lag oo inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och alloän haan

Allmän farled o hann 83:814 Förordn om inrättande, utvidgning och avlysning av alloän farled o allmän haan Allaän flottled 19:426 Lag 0- flottning i allaän flottled

Alloän flottled 83:294 Lag ol inrättande, utvidgning och avlysning av alloän flottled

All-anna va-anliggn. 70:244 Lag oa alloånna vatten- och avloppsanläggningar

Aluoiniuaburkar 83:847 Förordning oo avgift vid införsel av aluoiniuaburkar

Aluliniulburkar 82:34? Lag om återvinning av dryckesförpackningar av aluainiun

Anoäln miljöfarlig 85:87? Förordn oo försöksverksaohet i fråga om annälningar oo oiljöfarlig verksaahet

, Anoälningsskyldighet 71:1019 K tilläapn stadg prövn o anoåln.skyld.het kap6 art3 gränsälvsöverenskoa Sve-Fin 1 ; Ansvarighet 73:1198 Lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss ! Ansvarighet 75:150 F | verkstållighetsföreskrift t lag (1973111981 oo ansv.het f oljeskada t sjöss , Arbetarskyddsstyrel. 87:393 Instruktion för arbetarskyddsverket ! Arbetarskyddsverket 87:393 instruktion för arbetarskyddsverket Arhetsaarknad 66:368 Arbetsoarknadskungörelse * Arbetsaarknadsverket 86:739 Instruktion för arbetsaarknadsverket Arbetsailjö 77:1160 Arhetsailjölag Arhetsailjö 77:1166 Arbetsoiljöförordning Arhetsailjöfonden 71:803 Instruktion för styrelsen för arbetsailjöfonden Atolansvarighet 68:45 Atooansvarighetslag Atooansvarighet 81:327 Förordning led förordnanden enligt atooansvarighetslagen (19687451

Auktoriser provplats 85:1107 Förordning oa riksprovplatser och auktoriserade provplatser o o

Avfall 85:841 Förordning om liljöfarligt avfall

Avfall 71:1154 Lag OI förbud aot dumpning av avfall i vatten

Avgift aluniniunburk 83:84? Förordning ol avgift vid införsel av aloniniuoburkar

Avgift hekåapn.nede1 84:410 Lag oa avgift på bekämpningsmedel

Avgift gödselledel 84:409 Lag om avgift på gödselaedel

Avgift keoikalieinsp 86:199 Förordning om avgifter för finansiering av kenikalieinspektionens verksamhet

L = Lag; F = Förordning; = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

S'd 188

139

en

37

57, 339 303, 335, 311 33, 311 362

345

135

186

315

315

314

314

317

317

319

343

343

344

30, 55, 110, 313, 331

115, 307 303, 335, 311 335

302, 313

162

SNV 400 RESlSTER 2 Pl 1987-07-17 Hedtagna författningar sorterade efter huvudord Huvudord SFS Nr SFS Naln Sid Avgift kol 73:1216 Lag on särskild avgift för oljeprodukter och kol 253

Avgift liljöskyddsL 84:380 Förordn ol avgifter för prövning och tillsyn enligt oiljöskyddslagen (1969:387l

Avgift oljeprodukter 73:1216 Lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol

Avgifter prövning

Avgifter tillsyn 84:380

Avgifter vattenlagen 83:945 Avloppsanläggningar 70:244 Avlyst flottled 69:399 Bakteriologiska lab 65:786

Batterier

Bekämpningsoedel 83:428 Bekäopningsaedel 851842 Sekiopningsaedel 847410

Bekälpningsaedel 851336

Beredskap 64:63 Bergsstaten 747346 Bidrag bränsleailjöf 851630 Bidrag energiinvest. 85:681 Bidrag enskild väg 79:788 Bidrag fritidsfisket 85:145 Bidrag fritidsfisket 851440

Bidrag kalkning 82:840

Bidrag oljeavfall 83:140

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär;

84:380 Förordn on avgifter för prövning och tillsyn enligt liljöskyddslagen (19697387)

Förordn oa avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (196913871

Förordning om avgifter enligt vattenlagen (1983:291) o | Lag oa allaänna vatten— och avloppsanläggningar Kungörelse oo förvaltare av avlyst flottled

Instruktion för statens bakteriologiska laboratoriul

86:1236 Förordning om ailjöfarliga batterier

Lag oa spridning av bekäapningsaedel över skogsaark Förordning om spridning av bekäopningsoedel över skogsmark Lag oa avgift på bekämpningsmedel

Förordning oo bekämpningsmedel

Lag ol kooaunal beredskap

Instruktion för bergsstaten

Förordning om bidrag ur bränsleniljöfonden

Förordning om bidrag till vissa energiinvesteringar Förordning oo statsbidrag till enskild väghållning Förordning om statsbidrag till fritidsfisket i vissa oaräden Förordning oo statsbidrag till fritidsfisket

Förordning om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag

Förordning om statsbidrag för omhändertagande av oljeavfall o o frän fartyg

= Kungörelse.

50, 103, 153, 355

253

56, 108, 153, 355

50, 103, 153, 355

73, 303 57, 339 31

373

53, 133, 157, 313, 370

131, 333, 371 133, 333

335

53, 133, 159, 307, 373, 313 370

100, 391

333

111, 351

113, 353

93, 175

305

303

33, 99, 133, 303, 330

184

Nuvudord Bidrag väghållning

Bilavgaser Bilavgaser

Bilskrotning

Bilskrotning

Brandfarliga varor

Brandfarliga varor

Drott Drunnsborrning Brunnsborrning Bränsle Bränsle

Bränsleailjöfonden

Byggnadsforskning Byggnadsforskning Danaark

Danmark Departement

Djur och växter

Doaänverket

Dumpning

827853 Förordning oa statsbidrag till väg- och gatuhållning | | 97, 175

8671386. Bilavgaslag 26, 145, 262

877586 Bilavgasförordning 146, 179

757343. Bilskrotningslag 26, 92, 141, 180

757348. Bilskrotningsförordning 27, 92, 141, 180, 262, 286

75769 Lag oa explosiva och brandfarliga varor 324

617568 Förordning DI brandfarliga varor 54, 325, 360

62:700 Brottsbalk 256

757424 Lag ol uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning 330

757425 Förordn oa uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning o brunnsborrning 330

7671054 Lag om svavelhaltigt bränsle 50, 109, 355

7671055 Förordning oa svavelhaltigt bränsle 50, 109, 355

857630 Förordning oa bidrag ur bränsleliljöfonden 111, 251

87:10 Plan— och bygglag 19, 68, 226, 375

877383. Plan- och byggförordning 20, 72, 209, 223, 228, 384

827200 Instruktion för statens institut för byggnadsforskning 320

837733 Instruktion för statens räd för byggnadsforskning 320

74:268 L | anledn av liljöskyddskonv 19/2 1974 lellan Danaark, Finland, Norge, Sverige 114

767248

82:1177 Departeaentsförordning 13

757542 F tillälpn konvent 3/3 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter 134, 200, 207

757102] Instruktion för dolänverket 337 Dryckesförpackningar 847355 Lag oo skatt på vissa dryckesförpackningar 286 Dryckesförpackningar 827349 Lag om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium 28, 311 71:1156 Duapningskungörelse 50, 116, 200, 307

F = Förordning;

SFS Nr SFS Naln Sid

F tilläapn lag (747268) anledn oiljöskyddskonv Danaark, Finland, Norge, Sverige 115

8 = Brev;

C = Cirkulär; K = Kungörelse.

SNV 402 REGISTER 2 PI 1987—07-17 Nedtagna författningar sorterade efter huvudord Huvudord SFS Nr SFS Naln Sid Duopning av avfall 71:1154 Lag oa förbud lot dulpning av avfall i vatten 115, 307 El 827548 Elförordning 99, 249 Elektriska anläggn. 0277151 Lag innefattande vissa bestäooelser on elektriska anläggningar 248 Energiforskning 797319 Förordning oa statligt stöd till energiforskning 254, 277 Energiforskn.näanden 827587 Instruktion för energiforskningsnäenden 348 Energiinvesteringar 857631 Förordning oa bidrag till vissa energiinvesteringar 112, 252 Energiplanering 777439 Lag oa kolaunal energiplanering 101, 390 Energiplanering 777440 Förordning oa kooaunal energiplanering 254, 390 Energiverk 837646 Instruktion för statens energiverk 245 Enskild fiskerätt 857139 Lag oa ersättning för intrång i enskild fiskerätt 307 Enskild väghållning 797788 Förordning oo statsbidrag till enskild väghållning 98, 175 Enskilda järnvägar 677604 Förordning DI enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar 174 Enskilda vägar 397608 Lag oo enskilda vägar 98, 174 Epizooti 807369 Epizootilag 296 Epizooti 807371 Epizootiförordning 296 Ersättning fiskerätt 857139 Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 307 Ersättning oljeskada 7371199 Lag oo ersättning från den internationella oljeskadefonden 186 Ersättning rovdjur 767430 Förordning oa ersättning vid vissa skador av rovdjur 86, 137 Ersättning Tjernobyl 867621 F ers t jordbruks-, trädgärds— o renskötselföretag o fiskare : anl av Tjernobyl 214, 307 Ersättning Tjernobyl 86:1424 F ersättn lerkostn o förluster f vissa företag p g a följdeffekter av Tjernobyl 100, 323 Ersättning viltskada 807400 Förordning ol ersättning vid vissa viltskador | | 28, 86, 138, 213, 235 Ersättning älgar 867690 Förordn oo ersättning för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet 100, 148 Explosiva varor 75:69 Lag om explosiva och brandfarliga varor 324 Explosiva varor 497341 Förordning om explosiva varor 55, 260, 325 Expropriation 727719 Expropriationslag 25, 72 Expropriation 727727 Expropriationskungörelse 26, 73

L = Lag; F = Förordning; B = Brev; = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord

SFS Nr SFS Naon

Farled o alloän hann 837293 Lag oa inrättande, utvidgning och avlysning av allaän farled och all-än haan

Farled o allaän haan 837814 Förordn oo inrättande, utvidgning och avlysning av all-än farled o alloän hann

Farligt gods

Farligt gods

Fartyg

Fartyg

Fartyg Fastbränsle Fastbränsle Fastighetsdoastol Finland

Finland

Finland

Finland

Fiskare Tjernobyl Fiske

Fiske

Fisken Fiskenäonderna Fiskeristyrelsen Fiskerätt Fiskevardsoaråden Fiällooräden

Flottled

827821 Lag oa transport av farligt gods

827923 Förordning oa transport av farligt gods

807424 Lag oa åtgärder mot vattenförorening frän fartyg

807789 Förordning oa åtgärder mot vattenförorening från fartyg

837140 Förordning om statsbidrag för omhändertagande av oljeavfall | | från fartyg 81:599 Fastbränslelag

817972. Fastbränsleförordning

717549 Kungörelse on fastighetsdoostol

717850 Lag 3 anledning av gränsöverenskoolelsen 16/9 1971 aellan Sverige 3 Finland 71:1019 K tilläopn stadg prövn o anaäln.skyld.het kap6 art3 gränsälvsöverenskon Sve—Fin 747268 L | anledn av ailjöskyddskonv 19/2 1974 mellan Danmark, Finland, Norge, Sverige 767248 F tilläapn lag (747268) anledn ailjöskyddskonv Danmark, Finland, Norge, Sverige 867621 F ers t jordbruks-, trådgärds- o renskötselföretag o fiskare : anl av Tjernobyl 507596 Lag oo rätt till fiske (fiskelagl

827126. Fiskeriförordning

81:1217 Förordning oa förvaltningen av statens fisken

857437 Instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenåonderna

857437 Instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenäanderna

857139 Lag oa ersättning för intrång i enskild fiskerätt

817533 Lag om fiskevårdsoaräden

787227 C t saatl aynd erinran oa riktlinjer f utnyttj obrutna fjälloar i N, 2, AC, BD

197426 Lag 03 flottning i allmän flottled

L = Lag; F = Förordning; B = Brev; C = Cirkulär; = Kungörelse.

Sid 188

133, 133, 353, 379

133, 133, 194, 197, 300, 303, 353, 379, 333

33, 113, 133, 190, 195, 193, 359, 300, 333 113, 137, 197, 195, 193, 359, 300, 333

309, 331

330, 350, 333 353

310, 307

33, 305

39, 307

315, 303, 339

39, 305

Nedtagna författningar sorterade efter huvudord Huvudord SFS Nr SFS Naln Sid Flottled 697399 Kungörelse oo förvaltare för avlyst flottled 81 Flottled 837294 Lag oa inrättande, utvidgning och avlysning av alllän flottled 29 Flottning 197426 Lag DI flottning i alllän flottled 80 FOA 837910 1nstruktion för försvarets forskningsanstalt 270 Fordon 727595 Fordonskungörelse 144, 177, 260 Fordon intern. traf. 87727 Förordning oa fordon i internationell vägtrafik 147, 179, 261 Forn-innen 427350 Lag ol forn-innen 67, 287 Fornainnen 427926 Förordning oa fornlinnen 68, 287 Forskningsanstalt 837910 Instruktion för försvarets forskningsanstalt 270 Forskningsräd 817532 Instruktion för skogs- och jordbrukets forskningsråd 309 Forskningsråden 77734 Instruktion f forskningsräden inol utbildningsdeparteaentets verksamhetsområde 204, 293 Forskningsradsnälnd. 77785 Instruktion för forskningsrädsnälnden 291 Frilevande vildsvin 817175 Förordning OI frilevande vildsvin 88, 139 Fritidsfisket 857145 Förordning oa statsbidrag till fritidsfisket i vissa olräden 305 Fritidsfisket 857440 Förordning oo statsbidrag till fritidsfisket 304 Fällda älgar 867690 Förordning OI ersättning för fällda älgar ned för höga halter av radioaktivitet 100, 148 Följdeffekt Tjernob. 8671424 F ersättn aerkostn o förluster f vissa företag 9 g a följdeffekter av Tjernobyl 100, 323 Företag Tjernobyl 8671424 F ersättn nerkostn o förluster f vissa företag 9 g a följdeffekter av Tjernobyl 100, 323 Förluster Tjernobyl 8671424 F ersättn lerkostn o förluster f vissa företag p g a följdeffekter av Tjernobyl 100, 323 Förorening 417846 Kungörelse OI förbud mot förorening av vattensystea inoa vissa nationalparker 134 Försvar. forsknanst. 837910 Instruktion för försvarets forskningsanstalt 270 , Försöksverksamhet HL 857877 Förordn on försöksverksamhet i fråga om anaälningar oa miljöfarlig verksaahet 362 Försöksverksaahet HL 877444 L försöksverksanhet ! konnunal tillstandsprövning enl ailjöskyddslag (196973871 354 1 Försöksverksaahet HL 877446 F försöksverksaahet n konnunal tillståndsprövning enl niliöskyddslag (19697387) 47, 106, 354 i Försöksverksaah. NvL 857876 F försöksverksaahet i fräga on tillständsprövn enl naturvärdslag (196478221 n | 386

Förvaltning fisken

Eatuhällning 827853

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev;

8171217 Förordning oa förvaltningen av statens fisken

Förordning om statsbidrag till våg- och gatuhållning n o

C = Cirkulär; K = Kungörelse.

215, 306, 339

97, 175

SFS Nr SFS Hann

Huvudord

Generaltullstyrelsen 847988 Instruktion för tullverket Geologiska undersökn 827586 Instruktion för Sveriges geologiska undersökning Geotekniska institut 657693 Instruktion för statens geotekniska institut Grundvattentäkt 757424 Lag 0- uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning Erundvattentäkt 757425 Förordn oa uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning o brunnsborrning Brustäkt 667320 K upplät fr staten av rätt t sand- grus— el stentäkt i vissa alla vattenområden 1 Gruv 747342 Gruvlag * Gränsöverenskoonels. 717850 Lag ; anledning av gränsöverenskooaelsen 16/9 1971 nellan Sverige o Finland Sränsöverenskonoels. 7171019 K tilläapn stadg prövn o anaäln.skyld.het kap6 art3 gränsålvsöverenskon Sve-Fin Gödselaedel 847409 Lag oo avgift pä gödselmedel Hann 837293 Lag oa inrättande, utvidgning och avlysning av alloän farled och allmän hann Hann 837814 Förordn oo inrättande, utvidgning och avlysning av all-än farled o allnän hann Handel 757542 F tillälpn konvent 3/3 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter Havsresursverksaohet 79:34 Instruktion för delegationen för samordning av havsresursverksamheten Hiaftrisks nuseer 757468 Instruktion för Riksantikvarieänbetet och statens historiska auseer Hundar och katter 437459 Lag on tillsyn över hundar och katter hushållning naturres 87712 Lag 03 hushällning ned naturresurser m I Hälso- miljöfarliga 857840 Förordning oa vissa hälso- och miljöfarliga produkter 3 n Hälsoskydd 8271080 Hälsoskyddslag Hälsoskydd 837616 Hälsoskyddsförordning Högskola 777218 Högskolelag Högskola 777263 Högskoleförordning Högskoleänbetet 767702 Instruktion för universitets- och högskoleäebetet UHö Industriverk 837701 Instruktion för statens industriverk

Införsel aluainiuab. 837847 Förordning 03 avgift vid införsel av aluniniuaburkar

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

34, 334 343

303, 313 133

134, 300, 307 331

30, 35, 59, 337, 371

53, 133, 131, 313, 370

53, 113, 371, 333

33, 119, 371, 333

303, 390, 391 304, 313, 391 339 333

202, 265, 311

Sid

Huvudord SFS Ir SFS Hann

Införsel livsoedel 747270 Kungörelse OI kontroll vid införsel av livsaedel 298 : ln- och utförsel 75785 Lag led belyndigande att neddela föreskrifter om in- och utförsel av varor 33 ; Införsel växter 757994 Förordning oa införsel av växter 71 11 200, 212 | Institut ryadfysik 877500 Instruktion för institutet för ryldfysik 292 ( Instruktion Se respektive ayndighet & Internat. handel 757542 F tillälpn konvent 3/3 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter 134, 200, 207 Internat. vägtrafik 87727 Förordning oa fordon i internationell vägtrafik 147, 179, 261 Internationella 7371199 Lag ol ersättning från den internationella oljeskadefonden 186 Inträng fiskerätt 857139 Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 307 4 Jakt 387274 Lag oo rätt till jakt (jaktlag) 30, 82, 135, * (Ersätts av 877259 fr 0 | 1988-01-01) 200, 214, 262, 338 , Jakt 877259 Jaktlag 30, 83, 136, (Ersätter 387274 fr o | 1988-01-01) 201, 263 Jakt 387279 Jaktstadga 84, 136, 215, 235 ? Jakttid 767432 Jakttidsförordning 86 % Jaktvårdsolräden 807894 Lag om jaktvärdsooräden 83, 136 Jaktvärdsooråden 807896 Förordning oa jaktvärdsoeräden 84, 136, 347 E Jordabalk 70:994 Jordabalk 33 ' Jordbruk. forskn.råd 817532 instruktion för skogs- och jordbrukets forskningsräd 309 Jordbruksföretag 867621 F ers t jordbruks-, trädgårds— o renskötselföretag o fiskare a anl av Tjernobyl 214, 307 Jordbruksnark 797425 Lag oo skötsel av jordbruksmark 135, 208, 288 Jordbrukseark 797426 Förordning oo skötsel av jordbruksnark 135, 208, 288 Jordbruksnälnd 657799 Instruktion för statens jordbruksnåond 311 Järnvägar 677604 Förordning on enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar 174 Järnvägar 857445 Instruktion för Statens järnvägar SJ 278 Järnvägstrafik 857192 Järnvägstrafiklag 279

F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Huvudord SFS Nr Kadmium 857839

Kalkn. sjöar vatten 827840

Kammarkollegiet 867600 1 Katter 437459 Kemikalieinspektion 857843 Kemikalieinspektion 867199

Kemiska produkter 857426

Kemiska produkter 857835

SFS Hamn Förordning om kadmium

Förordning om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag

Instruktion för kammarkollegiet

Lag om tillsyn över hundar och katter

Instruktion för kemikalieinspektionen

Förordning om avgifter för finansiering av kemikalieinspektionens verksamhet

Lag om kemiska produkter

Förordning om kemiska produkter

Kol 73:1216 Lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol

Kommerskollegium 737233 Kommerskollegium 857604 Kommunal beredskap 64763

Kommunal energiplan. 777439 Kommunal energiplan. 777440 Kommunal prövning HL 877444 Koonunal prövning HL 877446 Kommuner 08 Iän 877147 Koncessionsnämnden 697389 Konsumentverket 867629 Kontinentalsockel 667314

Kontinentalsockel 667315

Konventionen 757542 Kräftpest 757184

:

Kvicksilverbetning 797349

L = Lag; = Förordning;

F om skyldighet f myndighet underrätta kommerskollegium om v. föreskrifter m m Instruktion för kommerskollegium

Lag om kommunal beredskap

Lag om kommunal energiplanering

Förordning om kommunal energiplanering

L försöksverksamhet m komaunal tillståndsprövning enl miljöskyddslag (19697387) F försöksverksamhet m kommunal tillståndsprövning enl miljöskyddslag (19697387) Lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Instruktion för koncessionsnämnden för miljöskydd

Instruktion för konsumentverket

Lag oa kontinentalsockeln

Kontinentalsockelförordning

F tillämpn konvent 3/3 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter Kräftpestförordning

Förordning om kvicksilverbetning av utsäde

8 = Brev; = Cirkulär; K = Kungörelse.

517 53, 131, 313, 370

39, 99, 143, 303, 390

233 264 154 162

57, 113, 155, 339

57, 119, 153, 334, 313, 370

353 335

100, 391

100, 390

354, 370

47, 103, 354 33, 351

33, 134, 137, 300, 330, 339, 334

134, 300, 307 90, 393, 303

143, 313, 310

Hedtagna författningar sorterade efter huvudord Huvudord SFS Nr SFS Nggn Sid Kärnavfallsfrägor 857686 Instruktion för samrådsnäanden för kärnavfallsfrägor 350 Kärnbränslenämnd 817672 Instruktion för statens kärnbränslenämnd 244 Kärnkraftsinspektion 747427 Instruktion för statens kärnkraftsinspektion 240

Kärntekn. verksamhet 8473

Kärntekn. verksamhet 84714 Lantbruksattaché 857305 Lanthrukskemiska lab 847471 Lantbruksnämnderna 677425 Lantbruksräd 857305 Lantbruksstyrelsen 677425

Lantbruksuniversitet 777344

Lantmäteri 747336 Livsmedel 717511 Livsmedel 717807 Livsmedel 747270 Livsmedelsverk 717808 LON 837864 Lotsning 827569 Luftfart 577297 Luftfart 867171 Luftfartsverket 867128

Länsstyrelse

Lag om kärnteknisk verksamhet

Förordning om kärnteknisk verksamhet

Instruktion för lantbruksråd och lantbruksattaché Instruktion för statens lantbrukskemiska laboratorium Instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna Instruktion för lantbruksråd och lantbruksattaché Instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna Förordning för Sveriges lantbruksuniversitet Lantmäteriinstruktion

Livsmedelslag

Livsmedelsförordning

Kungörelse om kontroll vid införsel av livsmedel Instruktion för statens livsmedelsverk

Instruktion för länsstyrelsernas organisationsnämnd LON Förordning om lotsning m m

Luftfartslag

Luftfartsförordning

Instruktion för luftfartsverket

8671122. Länsstyrelseinstruktion

Länsstyrelsen 80 län 8671123 Instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrel org.nämnd 837864

Marknadsföring

Instruktion för länsstyrelsernas organisationsnämnd LON

7571418. Harknadsföringslag

333, 341, 344 333, 343

267

303 337 303 317 331 53, 397, 337 57, 393, 337 393

297

133

33, 190

91, 191

139

40, 149, 373 40, 149, 373 347

353, 333

Medicinska forsknräd 77734 Instruktion f forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde 204, 293

Herkostn. Tjernobyl 86:1424 F ersättn merkostn o förluster f vissa företag p g a följdeffekter av Tjernobyl 100, 323

L = Lag; = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Huvudord SFS Nr SFS Naln Sid Miljöfarl. avfall 857841 Förordning om miljöfarligt avfall 30, 55, 110,

318, 361

53, 133, 159, 313, 370

Miljöfarl. batterier 8671236 Förordning on miljöfarliga batterier

53, 133, 131, 313, 370

Miljöfarl. produkter 857840 Förordning om vissa hälso- och miljöfarliga produkter | |

Miljöfarl. verksalh. 857877 Förordn oo försöksverksaehet i fråga oo anlälningar om ailjöfarlig verksalhet 362

Miljöeedicinska lab 807571 Instruktion för statens miljömedicinska Iaboratoriue 170

Miljöskada 867225 Miljöskadelag 256

Miljöskydd 697387 Miljöskyddslaq 23, 45, 103, 149, 353

Miljöskydd 697389 Instruktion för koncessionsnäanden för miljöskydd 149

Miljöskydd 817574 Miljöskyddsförordning 48, 107, 152, 354

Miljöskyddslagen 847380 Förordn oo avgifter för prövning och tillsyn enligt niljöskyddslagen (19697387) 50, 108, 153, 355

Miljöskyddslagen 877444 L försöksverksalhet u koneunal tillståndsprövning enl niljöskyddslag (19697387) 354 Miljöskyddslagen 877446 F försöksverksamhet n koneunal tillståndsprövning enl miljöskyddslag (19697387) 47, 106, 354 Miljöskyddskonvent. 747268 L | anledn av eiljöskyddskonv 19/2 1974 mellan Danmark, Finland, Norge, Sverige 114

Miljöskyddskonvent. 767248 F tillämpn Iag (747268) anledn oiljöskyddskonv Dannark, Finland, Norge, Sverige 115

Mineralfyndigheter 747890 Lag on vissa mineralfyndigheter 34, 330, 334 Mineralfyndigheter 747893 Förordning om vissa mineralfyndigheter 331 Motorhensin 857838 Förordning oo ootorbensin 58, 120, 318, 370 Mottagande av olja 75:1083 Lag om uppgiftsskyldighet rörande aottagande av olja 185 Mät- och provrad 837635 Instruktion för statens mät- och provråd 342 Nationalparker 417846 Kungörelse om förbud not förorening av vattensystem inon vissa nationalparker 134 Naturhist riksluseet 877582 Instruktion för naturhistoriska riksmuseet 203 Naturresurser a | 87:12 Lag om hushållning med naturresurser m n 20, 35, 59, 229, 371

Naturvetskapl forskn 77734 Instruktion f forskningsråden inoe uthiIdningsdepartementets verksaahetsooräde 204, 293

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS Mann Sid Naturvård 647822 Naturvärdslag 23, 60, 124, 221, 234, 372

Naturvård 767484 Naturvärdsförordning 63, 126, 194, 210, 222, 235, 338, 347, 374

Naturvärdslagen 857876 F försöksverksamhet i fråga om tillständsprövn enl naturvärdslag (19647822) | | 386

Naturvårdsverk 677444 Instruktion för statens naturvårdsverk 102, 162, 224, 272, 288, 299, 319

Norge 747268 L | anledn av niljöskyddskonv 19/2 1974 aellan Oanlark, Finland, Norge, Sverige 114

Norge 767248 F tilläepn lag (747268) anledn oiljöskyddskonv Danmark, Finland, Norge, Sverige 115

Norrbottens län 8671123 Instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län 42, 149, 273

Norska 297404 L om giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen 11/5 1929 18, 80 1

Norska 297405 L | föreskrift ang tillämpn i riket av svensk—norska vattenrättskonv 11/5 1929 19, 80

Dbrutna fjällområden 787227 C t samtl nynd erinran oo riktlinjer f utnyttj obrutna fjällonr 1 H, 2, 08, 80 35

Olja 7571083 Lag om uppgiftsskyldighet rörande lottagande av olja 185 Oljeprodukter o kol 73:1216 Lag oa särskild avgift för oljeprodukter och kol 253 Oljeskada till sjöss 7371198 Lag oo ansvarighet för oljeskada till sjöss 185

| 1

I

_ I

Oljeavfall fr fartyg 837140 Förordning oa statsbidrag för oahändertagande av oljeavfall o | från fartyg 184 1

Oljeskada till sjöss 757150 F o verkställighetsföreskrift t lag (197371198) on ansv.het f oljeskada t sjöss 186

Oljeskadefonden 7371199 Lag oa ersättning frän den internationella oljeskadefonden 186 Oehändtag oljeavfall 837140 Förordning om statsbidrag för olhändertagande av oljeavfall n 0 från fartyg 184 i I PCB 857837 Förordning om PCB m n 58, 119, 318, , 370 Plan 87710 Plan- och bygglag 19, 68, 226, 375 Plan 877383 Plan— och byggförordning 20, 72, 209,

223, 228, 384

Planverk 677329 Instruktion för statens planverk 226 Planverks räd 797670 Instruktion för statens planverks rad för samhällsplanering 226

! Polis 847387 Polislag 257

L = Lag; F = Förordning; = Brev; E = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS Naln Sid Prisregleringsavgift 847151 Lag oo punktskatter och prisregleringsavgifter 285, 313 Prisregleringsavgift 847247 Förordning DI punktskatter och prisregleringsavgifter 285, 313 Produkter 857426 Lag om kemiska produkter 57, 118, 155, 369 Produkter 857835 Förordning oo keaiska produkter 57, 119, 156, 284, 318, 370 Produkter 857840 Förordning om vissa hälso— och oiljöfarliga produkter o m 58, 122, 161, 318, 370 Provningsanstalt 84749 Instruktion för statens provningsanstalt 341 Provplatser 8571107 Förordning oa riksprovplatser och auktoriserade provplatser m m 344 Provrad 837695 Instruktion för statens aät— och provråd 342

Frövn. liljöskyddsL 847380 Förordn om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (19697387) 50, 108, 153, 355

Prövn. ailjöskyddsL 877444 L försöksverksalhet n koanunal tillståndsprövning enl liljöskyddslag (19697387) 354 Prövn. miljöskyddsL 877446 F försöksverksaehet o koalunal tillståndsprövning enl liljöskyddslag (19697387) 47, 106, 354 Prövn. naturvärdslag 857876 F försöksverksamhet i fräga on tillständsprövn enl naturvärdslag (196478221 m n 386

Prövning och tillsyn 847380 Förordn oa avgifter för prövning och tillsyn enligt niljöskyddslagen (19697387) 50, 108, 153, 355

Prövningsskyldighet 7171019 K tillänpn stadg prövn o anaäln.skyld.het kap6 art3 gränsälvsöverenskoo Sve-Fin 245

Punktskatter 847151 Lag oa punktskatter och prisregleringsavgifter 285, 313 Punktskatter 847247 Förordning ol punktskatter och prisregleringsavgifter 285, 313 Radioaktivitet 867690 Förordning oo ersättning för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet 100, 148 Regionplanering 877147 Lag om regionplanering för koonunerna i Stockholms län ' 33, 351 Renhållning 797596 Renhållningslag 28, 56, 117, 365

Renhållning 797904 Renhällningsförordning 118, 366 Rennäring 717437 Rennäringslag 90, 216 Rennäring 717438 Rennäringsförordning 90, 216

Renskötselföretag 867621 F ers t jordbruks-, trädgårds— o renskötselföretaq o fiskare m anl av Tjernobyl 214, 307

Riksantikvarieäebet. 757468 Instruktion för Riksantikvarieälbetet och statens historiska museer 287

L = Lag; F = Förordning; 8 ' Brev; 8 = Cirkulär; K = Kungörelse.

|

Nuvudord SFS Nr SFS Na|n Sid Riks|useet 877582 Instruktion för naturhistoriska riksnuseet 203

Riksprovplatser 8571107 Förordning om riksprovplatser och auktoriserade provplatser | | 344

707752 Instruktion för riksskatteverket 285

Riksskatteverket

Riktlinjer 787227 C t sa|tl |ynd erinran oa riktlinjer f utnyttj obrutna fjällonr 1 N, 2, AC, 80 35

Rovdjur 767430 Förordning o| ersättning vid vissa skador av rovdjur 86, 137

Ryadfysik 877500 Instruktion för institutet för ryodfysik 292

Ry|dverksa|het 7771066 Instruktion för statens delegation för rysdverksanhet 340

Rad f byggnadsforskn 837733 Instruktion för statens råd för byggnadsforskning 320

Räd f samhällsplan. 797670 Instruktion för statens planverks rad för sa|hällsp1anering 226

Räddningstjänst 8671102 Räddningstjänstlag 25, 51, 164, 199, 239, 263, 356 '

Räddningstjänst 8671107 Räddningstjänstförordning 52, 166, 199, ; 239, 359 |

Räddningsverk 867424 Instruktion för statens räddningsverk 164 1

i

Rörledningar 787160 Lag o| vissa rörledningar 27, 154, 246

Rörledningar 787164 Förordning o| vissa rörledningar 99, 154, 247, 392 1

Salhällsplanering 797670 Instruktion för statens planverks räd för sa|hällsp1anering 226

Salrädsn. kärnavfall 857686 Instruktion för salrädsnälnden för kärnavfallsfrågor 350

Sandtäkt 667320 K upplät fr staten av rätt t sand- grus— el stentäkt i vissa alln vattenområden 75 1

SCB 857608 Instruktion för statistiska centralbyrån SCB 236

SGU 827586 Instruktion för Sveriges geologiska undersökning 327 f

SIDA 737687 Instruktion för SIDA 268

81 857445 Instruktion för Statens järnvägar S] 278

Sjöar och vattendrag 827840 Förordning o| statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag 29, 99, 148, 306, 390

Sjöfartsverket 697320 Instruktion för sjöfartsverket 181

Sjösäkerhetsrädet 697322 Instruktion för sjösäkerhetsrädet 278

F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS [aln Sid Sjötrafik 867300 Sjötrafikförordning 91, 139, 182, 303, 387

Skador av rovdjur 767430 Förordning o| ersättning vid vissa skador av rovdjur 86, 137

Skatt dryckesförpack 847355 Lag ou skatt pä vissa dryckesförpackningar 286

Skogs- o jordbruket 817532 Instruktion för skogs— och jordbrukets forskningsräd 309

Skogsbruk 797792 Förordning on statligt stöd till skogsbruket 221

Skogsbruk. forsknråd 817532 Instruktion för skogs- och jordbrukets forskningsräd 309

Skogslark 837428 Lag o| spridning av bekälpningsledel över skogs|ark 161, 223, 371

Skogsoark 857842 Förordning o| spridning av bekä|pningsuedel över skogs|ark 162, 223

Skogsstyrelsen 817531 Instruktion för skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna 67, 218

Skogsvård 797429 Skogsvårdslag 129, 219

Skogsvård 797791 Skogsvårdsförordning 66, 130, 219

Skogsvärdsstyrelser 817531 Instruktion för skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna 67, 218

Skoladninistrationen 8171371 Instruktion för den statliga skoladoinistrationen 289

Skötsel jordb.|ark 797425 Lag o| skötsel av jordbruk5|ark 135, 208, 288

Skötsel jordb.mark 797426 Förordning on skötsel av jordbrukslark 135, 208, 288

SMHI 81:1102 Instruktion för SMHI 195

Socialstyrelsen 817683 Instruktion för socialstyrelsen 271

Spridn. bekälpnnedel 837428 Lag o| spridning av bekä|pnings|edel över skogsoark 161, 223, 371

Spridn. bekä|pn|edel 857842 Förordning om spridning av bekänpningsoedel över skog5|ark 162, 223

Språngåonesinspek. 817499 Instruktion för sprängämnesinspektionen 324

Spårvägar 677604 Förordning oa enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar 174

Statens Se respektive huvudord för berörd |yndighet

Statens fisken 8171217 Förordning on förvaltningen av statens fisken 215, 306, 339

Statens skogar 127315 8 ang rätt f |indre beeedl ortsbefolkn å skogar i RE, 80 ta stubbar f tiärbränn 337

Statist centralbyrån 857608 Instruktion för statistiska centralbyrån SCB 236

Statligt stöd 797319 Förordning o| statligt stöd till energiforskning 254, 277

Statligt stöd 797792 Förordning o| statligt stöd till skogsbruket 221

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS Na|n Sid

305

Statsbidrag 857145 Förordning o| statsbidrag till fritidsfisket i vissa onråden

Statsbidrag 857440 Förordning om statsbidrag till fritidsfisket 304

Statsbidrag enskild 98, 175 797788 Förordning o| statsbidrag till enskild väghållning

Statsbidrag kalkning 827840 Förordning ou statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag 29, 99, 148, 306, 390

Statsbidr oljeavfall 837140 Förordning o| statsbidrag för oohändertagande av oljeavfall | | från fartyg 184

Statsbidrag väghäIln 827853 Förordning om statsbidrag till väg- och gatuhållning | | 97, 175 Stentäkt 667320 K upplät fr staten av rätt t sand- grus- el stentäkt i vissa alla vattenområden 75

Stockholns län 877147 Lag oo regionplanering för koaaunerna i Stockholls län 33, 851 F Strälskydd 587110 Strälskyddsiag 237 i Strälskydd 587652 Strälskyddsförordning 238 | Strålskyddsinstitut 767481 Instruktion för statens strålskyddsinstitut 237 1 STU 797113 Instruktion för styrelsen för teknisk utveckling STU 336 1 Stubbar 127315 8 ang rätt nindre beoedl ortsbefolkn ä skogar i AC, 80 ta stubbar f tjärbränn 337 ' Stöd energiforskning 797319 Förordning on statligt stöd till energiforskning 254, 277 1 Stöd t. skogsbruket 797792 Förordning oo statligt stöd till skogsbruket 221 ) Svavelhalt. bränsle 7671054 Lag on svavelhaltigt bränsle 50, 109, 355 Svavelhalt. bränsle 7671055 Förordning oo svavelhaltigt bränsle 50, 109, 355 ! Svensk-norska 297404 L o| giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen 11/5 1929 18, 80 ? Svensk-norska 297405 L a föreskrift ang tillänpn i riket av svensk-norska vattenrättskonv 11/5 1929 19, 80 1 Sverige 747268 L a anledn av niljöskyddskonv 19/2 1974 nellan Danmark, Finland, Norge, Sverige 114 i Sverige 767248 F tillä|pn lag (747268) anledn ailjöskyddskonv Danmark, Finland, Norge, Sverige 115 1 Sverige och Finland 717850 Lag | anledning av gränsöverensk0||elsen 16/9 1971 |ellan Sverige 0 Finland 245 ,

Sverige och Finland 7171019 K tillämpn stadg prövn o an|äln.skyld.het kap6 art3 gränsälvsöverenskon Sve-Fin 245

Sveriges geol undsök 827586 Instruktion för Sveriges geologiska undersökning 327

Sveriges lantb.univ. 777344 Förordning för Sveriges lantbruksuniversitet 217

Svävarfart 867305 Svävarfartsförordning 30, 90, 139, 184, 386

-w9—m

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS Na|n Teknisk provning 8571105 Lag o| obligatorisk kontroll genom teknisk provning | | Teknisk provning 85:1106 Förordning oo obligatorisk kontroll genom teknisk provning | |

Teknisk utveckling 797113 Instruktion för styrelsen för teknisk utveckling STU

Terrängkörning 7571313 Terrängkörningslag Terrängkörning 787594 Terrängkörningsförordning Terrängtrafik 727594 Terrängtrafikkungörelse

Tillstandsprövn. ML 877444 L försöksverksaahet | kom|unal tillståndsprövning enl |iljöskyddslag (19697387) Tillständsprövn. ML 877446 F försöksverksa|het | kooounal tillståndsprövning enl |iljöskyddslag (19697387) Tillständsprövn. NvL 857876 F försöksverksashet i fråga o| tillständsprövn enl naturvårdslag (19647822) | | Tillsyn hund, katt 437459 Lag o| tillsyn över hundar och katter

Tillsyn oiljöskyddsL 847380 Förordn o| avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (19697387)

Tjernobylolyckan 867621 F ers t jordbruks-, trädgårds— o renskötselföretag o fiskare | anl av Tjernobyl

Tjernobylolyckan 8671424 F ersättn |erkostn o förluster f vissa företag p g a följdeffekter av Tjernobyl

Tjärbränning 127315 8 ang rätt f nindre beaedl ortsbefolkn å skogar i AC, 80 ta stubbar f tjärbrånn Torvfyndigheter 857620 Lag o| vissa torvfyndigheter Torvfyndigheter 857626 Förordning oo vissa torvfyndigheter

Irafiksäkerhetsverk 857345 Instruktion för trafiksäkerhetsverket

Transport farl. gods 827821 Lag oo transport av farligt gods

Transport farl. gods 827923 Förordning om transport av farligt gods

Transportforsknbered 847483 Instruktion för transportforskningsberedningen

Trädgårdsföretag 867621 F ers t jordbruks-, trädgårds— o renskötselföretag 0 fiskare | anl av Tjernobyl Tullverket 847988 Instruktion för tullverket

Tunnelbanor 677604 Förordning om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar

Tåktavgift 847381 Förordning o| täktavgift

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

91, 140

93, 140, 337 170, 331

47, 103, 354 333

50, 103, 153, 355

314, 307 100, 333 337

74, 131, 353, 333, 335

75, 133, 354, 333, 335, 333

133, 133, 353, 379

133, 133, 194, 197, 340, 343, 353, 379, 333 373

314, 307

73, 131

Sid

SFS Nr SFS Na|n

UHö 767702 Instruktion för universitets- och högskoleå|betet 084 289

Universitet 767702 Instruktion för universitets- och högskoleå|betet UHö 289

Uppgiftsskyldighet 7571083 Lag o| uppgiftsskyldighet rörande |ottagande av olja 185 Uppgiftsskyldighet 757424 Lag o| uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning 330

Uppgiftsskyldighet 757425 Förordn o| uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning o brunnsborrning 330

Upplåtelse 667320 K upplät fr staten av rätt t sand- grus— el stentäkt i vissa alla vattenoeråden 75 Utbildningsdep. 77734 Instruktion f forskningsråden inou utbildningsdeparteaentets verksanhetsooräde 204, 293 Utförsel av varor 75785 Lag ned he|yndigande att |eddela föreskrifter o| in- och utförsel av varor 33 Utrikesrepresent. 67783 Instruktion för utrikesrepresentationen 266

Utrotningshot. arter 757542 F tillä|pn konvent 3/3 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter 134, 200, 207

Utsäde 797349 Förordning om kvicksilverbetning av utsäde 148, 213, 310 Utsädeskontroll 787249 Instruktion för statens utsädeskontroll 310 ) Va-anläggningar 707244 Lag on alllänna vatten- och avloppsanläggningar 57, 369 1 Varor 75:85 Lag |ed he|yndigande att leddela föreskrifter o| in- och utförsel av varor 33 ] Vatten 7171154 Lag on förbud |ot duopning av avfall i vatten 115, 307 ' Vatten 837291 Vattenlag 29, 75, 132,

133, 137, 193, 309, 330, 333, 353, 333, 301, , 335 ,)

Vattenanläggningar 707244 Lag oo alllänna vatten- och avloppsanläggningar 57, 369 1 Vattendolstol 717550 Kungörelse oo vattendoastol 163 ; Vattenfall 1077251 K angående grunder f förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall 349 Vattenfallsverk 827705 Instruktion för statens vattenfallsverk 349 Vattenförbund 767997 Lag oa vattenförbund 78, 133 Vattenförorening 807424 Lag o| åtgärder mot vattenförorening från fartyg 33, 112, 186, ,

194, 195, 198, : 259, 304, 323

Vattenförorening 807789 Förordning o| åtgärder |ot vattenförorening från fartyg 113, 187, 194, 195, 198, 259, 304, 323

F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; = Kungörelse.

Huvudord SFS Nr SFS Na|n Sid

Vattenlagen 837945 Förordning om avgifter enligt vattenlagen (19837291) | | 78, 303

Vattenolråden 667320 K upplät fr staten av rätt t sand- grus- el stentäkt i vissa all| vattenolräden 75

Vattenrätt 837788 Vattenrättsförordning 78, 209, 223,

335, 335

, Vattenrättskonvent. 297404

L o| giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen 11/5 1929 18, 80

% Vattenrättskonvent. 297405 L | föreskrift ang tillä|pn i riket av svensk-norska vattenråttskonv 11I5 1929 19, 80

) Vattensysteo 417846 Kungörelse o| förbud mot förorening av vattensystea ino| vissa nationalparker 134

Veterinärned. anst. 827553 Instruktion för statens veterinär|edicinska anstalt 296

Vildsvin 817175 Förordning o| frilevande vildsvin 88, 139

Viltskador 807400 Förordning ol ersättning vid vissa viltskador | 0 28, 86, 138, 213, 235

Väg 717948 Väglao 34, 93, 142, 171

Väg 717954 Vägkungörelse 95, 142, 172, 388

Våg- o trafikinstit. 717233 Instruktion för statens väg- och trafikinstitut 280

Väg- o gatuhållning 827853 Förordning o| statsbidrag till väg- och gatuhållning | | 97, 175

Vägar 397608 Lag oo enskilda vägar 98, 174

Väghållning 797788 Förordning ol statsbidrag till enskild väghållning 98, 175

Vägnärke 7871001 Väg|ärkesförordning 144, 179, 389

Vägtrafik 727603 Vägtrafikkungörelse 97, 169, 179, 261, 389

Vägtrafik 87727 Förordning o| fordon i internationell vägtrafik 147, 179, 261

Vägverket 677258 Instruktion för vägverket 171

Växter 757542 F tillä|pn konvent 313 1973 internat handel utrotn.hot. arter av djur 0 växter 134, 200, 207

Växter 757994 Förordning oo införsel av vävter n | 200, 212

Växtskydd 727318 Växtskyddslag 211

Växtskydd 727319 Växtskyddsförordning 211, 217, 223

Yrkesinspektionen 877393 Instruktion för arbetarskyddsverket 315

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Nuvudord SFS Nr SFS Na|n Sid Återvinn. alu|iniu| 827349 Lag oo återvinning av dryckesförpackningar av alu|iniu| 28, 311 åtgärd vattenföroren 807424 Lag on åtgärder |ot vattenförorening från fartyg 33, 112, 186,

194, 195, 193, ' 359, 304, 333

Åtgärd vattenföroren 807789 Förordning om åtgärder |ot vattenförorening från fartyg 113, 187, 194, 195, 198, 259, 304, 323

ädellövskog 847119 ädellövskogslag 67, 130, 220

ädellövskog 847120 Ädellövskogsförordning 67, 131, 220

älgar radioaktivitet 867690 Förordning o| ersättning för fällda älgar ned för höga halter av radioaktivitet 100, 148

Antal oedtagna författningar 261

Härutöver finns 31 författningar i vilka bestäeaelser on vissa nationalparker finns (se sid 129 i denna PM). Bestännelser oo ; senare avsatta nationalparker finns i naturvårdsverkets författningssanling. Vidare finns några författningar pä energio|- ' rådet (se sid 254 i denna FM) vilka ej inräknas i ovanstående susaa.

Nya jaktlagen (877259 - gällande fr 0 | 1988-01-01) och gamla (387274 - gällande t 0 m 1987-12-31) har räknats 503 en för- fattning i detta register.

| 1 I I Lag och förordning (877444 respektive 877446) on försöksverksamhet |ed komlunal tillståndsprövning enligt |iljöskyddslagen % (19697387) gäller t 0 | 1988-12-31. |

L = Lag; F = Förordning; 8 = Drev; C = Cirkulär; K = Kungörelse.

Myndighet/organ SFS so| berör |yndighetens '|iljöansvar' sa|t typ av '|iljöansvar' Antal SFS Arbetarskyddsverket (Arbetarskydds— 677444 8 7771160 T 77:1166 T 857835 I 857836 PT 12 styrelsen och yrkesinspektionen) 857837 T 857838 I 857839 T 857840 T 857841 I 8671236 T 877393 I

667368 8 867739 I

Arhetsnarknadsverket

717803 I

Arbetsniljöfonden Bergsstaten 747342 P 747346 I 747890 T 857620 8 857626 05 5

Delegationen för samordning av 79734 T 1 havsresursverksaoheten

Departeuenten 82:1177 I 1

Do|stolar och åklagarlyndigheter 627700 (P) 717549 I 7571418 (P) 867225 (P) * (föruto| vattendoostolar)

Do|änverket 127315 8 387274 T 7571021 I 767484 8 8171217 0 5 (387274 gäller t o o 1987-12—31)

Energiforskningsnämnden 827587 I 1 Finsk-Svenska gränsälvsko||isionen 717850 PT 7171019 PT 2 Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnderna 507596 0 7171154 5 71:1156 5 757184 0 807424 S 18

807789 5 817533 0 8171217 8 827126 P 827840 PG 837291 OST 837945 OP 857139 8 857145 F 857437 1 857440 FP 867300 05 867621 FP

Forskningsrädsnälnden 77:35 I 1 Försvarets forskningsanstalt FDA 837910 I 1 Ingenjörs— och vetenskapsakadeein IVA - 0 Institutet för ry|dfysik 877500 I 1 Institutet för vatten- och - 0

luftvård IVL

Ka|oarkollegiet 387279 8 647822 8 767484 DS 807400 8 837291 OS 7 837788 8 867600 I

Kalikalieinspektionen 677444 0 837428 P 857426 FDPT 857835 FGPST 857836 FDPST 10 857840 P 857842 P 857843 I 867199 FU 8671236 8

Konnerskollegiua 737233 FS 837847 S 857604 I 3

F = Föreskrifter; H = Hänsynskrav; I = Instruktion; 8 = Dspecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstånd, Beslut etc; S = Sa|räd, Yttrande, Underrättelse; I = Tillsyn, Kontroll.

* = Rntal SFS anges ej.

Myndighet/organ SFS sol berör |yndighetens 'eiljöansvar' sa|t tyg av '|iljöansvar' Antal SFS Kom|unerna 617568 DPST 64763 DPS 647822 DPST 667315 8 697387 T 51

707244 UST 717511 I 717807 T 717954 S 727603 F 767484 FST 7671054 T 7671055 FT 777439 8 777440 8 787164 S 787594 8 7871001 P 797596 FOPT 797904 FOP 817574 PT 817599 T 817972 PT 827840 5 8271080 FUPT 837291 OS 837428 P 837616 FUPT 837788 05 847380 P 857426 I 857626 5 857835 I 857836 T 857837 I 857838 T 857839 I 857840 I 857841 OST 857876 PT 857877 P 867300 5 867305 S 8671102 FUPST 8671107 FUPST 8671236 8 87710 DPST 87:12 HD 877383 PS 877444 P 877446 PS Koncessionsnälnden för |iljöskydd 697387 DPST 697389 I 787160 8 787164 5 817574 P 6

847380 P Konsu|entverket |ed KD 7571418 0 857835 0 867629 I 3 Kungliga vetenskapsakadeain - 0 Landstingen 377147 0 1 1 Lantbruksstyrelsen inkl 387274 I 387279 3 677425 1 717437 DP 717438 UP 20 lantbruksnålnderna 727318 F 727319 FOPT 757542 FUP 757994 FUP 767484 PS (387274 gäller t g | 1987-12-31) 797349 F 797425 F 797426 F 807400 S 8171217 0 837291 05 837788 FS 857836 FPS 867621 FF 877383 8

) 1 Lantnäteriverket 747333 1 1 I J Luftfartsverket 577397 737 737434 3 30:434 s 30:739 3 337933 I 7 1 337133 1 337171 737 Länsstyrelserna 193433 037 397404 I 397405 I 337374 3 337379 7033 33 (337374 ersätts av 377359 397303 3 437350 0 437933 33 497341 37 507593 PT fr o . 1930-01-01) 317533 3 34:33 rr 347333 33331 337330 P 397337 731

697399 F 707244 0 707994 8 717437 8 717438 P 717511 I 717807 I 717948 FUPS 717954 UPS 71:1156 T 727603 DP 727719 P 727727 P 757184 P 757343 8 757348 UPS 7571313 FP 767430 P 767432 F 767484 FGPST 767997 P 7671054 T 7671055 PT 777439 0 787164 8 787594 FP 797596 I 797788 P 797791 5 807400 UPS 807894 P 807896 UP 817175 UP 817531 0 817533 P 7 817574 FDPST 827126 FI 827548 S 827840 P 827853 5 8271080 1 837291 FUPSI 837616 0 837788 F 837945 0 847119 P 847120 P 847380 P 847381 P 857426 I 857620 PT 857626 PS 857835 FI 857836 F 857837 I , 857838 I 857839 T 857840 F 857841 FDPT 867171 8 1 867300 F 867305 P 867690 P 8671102 DPST 8671107 FUPST 8671122 1 8671123 I 8671236 T 8671424 P 87710 DPS 87:12 HUT 877259 FUP 877383 85 877446 5

F = Föreskrifter; H = Hånsynskrav; I = Instruktion; 0 = Ospecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstand, Deslut etc; S = Salräd, Yttrande, Underrättelse; T = Tillsyn, Kontroll.

* = Antal SFS anges ej.

|| nd' het/or an SFS SDI berör | ndi hetens 'lil'öansvar' sa|t av 'lil'öansvar' Antal SFS Länsstyrelsernas organisations- 767484 5 807896 5 837864 I 3 nålnd LON

77:34 I 1

Medicinska forskningsrådet

Naturhistoriska riksouseet 877582 1

Naturvetenskapliga forskningsrådet 77:34 I

Regeringen 297404 P 297405 P 387274 F 577297 P 647822 P 31 (387274 ersätts av 877259 667315 P 697387 P 717948 P 727719 P 727727 P fr o | 1988-01—01) 747342 P 747890 P 75785 FP 757343 OP 757348 P

787160 P 797596 F 807400 P 807424 FP 827349 P 827840 P 837291 P 837294 P 857841 P 867305 P 8671102 P 8671386 F 87710 [IP 87712 NP 877147 P 877259 FP 877383 P

Riksantikvarieälbetet RAÄ och 427350 T 427926 3 677444 0 757468 1 797425 8 7 statens historiska museer 797426 8 837291 PS Rikspolisstyrelsen inkl 387274 T 437459 DP 497341 0 667315 T 727594 T 16 regionala/lokala organ 727595 0 727603 P 757348 0 807424 1 807789 S (387274 ersätts av 877259 827821 T 827923 FT 84:387 I 86:1102 ST 8671386 T fr o m 1988-01-01) 87727 T 877259 BT Riksskatteverket 707752 1 757348 F 847151 F 847247 8 847355 F 6 847410 F Salrädsnåenden för kärnavfallsfragor 857686 I 1 SIDA 737687 I 1 Sjöfartsverket 667315 T 697320 1 7371198 T 7371199 T 757150 FT 17

7571083 0 807424 FPST 807789 FDPST 827569 F 827821 0 827923 T 837140 FP 837291 S 837293 P 837814 P 86:300 OST 867305 FOS

Siösäkerhetsrédet 697322 1 1 Skogs- och jordbrukets forskningsräd 817532 I 1 Skogs— och lantbruksakadelin - 0 Skogsstyrelsen inkl 647822 0 677444 0 727319 0 767484 S 797429 FT 14 skogsvårdsstyrelserna 797791 OT 797792 F 817531 1 837428 P 837788 FS

847119 FOP 847120 FPS 857842 F 877383 3

Skolöverstyrelsen inkl länsskol- 8171371 1 1 nåenderna

F = Föreskrifter; H = Hånsynskrav; I = Instruktion; 8 = Ospecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstand, Beslut etc; 8 = Samråd, Yttrande, Underrättelse; T = Tillsyn, Kontroll.

* = Antal SFS anges ej.

!yndighet/organ SFS sol berör |yndighetens 'liljöansvar' sa|t tyg av 'miljöansvar' Antal SFS t Socialstyrelsen 677444 0 817683 1 8271080 T 837616 T 857836 P 7 1 86711225 8671123 5 7 & Sprängämnesinspektionen 497341 FPT 617568 FPT 75769 F 817499 1 827923 T 5 i i Statens bakteriologiska laboratorium 657786 I 1 6 : Statens delegation för rymdverksalhet 77:1066 I 1 _ Statens energiverk 0277151 P 7371216 0 777440 0 787160 T 787164 OST 15 | 797319 P 817599 PT 817972 FPT 827548 P 837291 5 837646 I 857620 0 857626 5 857630 P 857631 P

Statens geotekniska institut 657693 I 1

Statens industriverk 807424 S 807789 S 837701 1 8671424 P 4 1 Statens institut för byggnadsforskning 827200 I 1 ; t Statens jordbruksnäand 657799 I 827349 F 837847 FOP 847151 P 847247 P 6 " 847409 P , Statens järnvägar SJ 827821 0 827923 T 857192 0 857445 I 4 Statens kårnbränslenäand 817672 I 8473 0 2 i i 7 Statens kärnkraftsinspektion 68745 0 747427 1 817327 0 827923 0 8473 PT 6 *. 84:14 FPT & 1 Statens lantbrukskeliska lahoratoriue 847471 I 1 7 1 Statens Iivseedelsverk 677444 0 717511 FPT 717807 DPT 717808 I 747270 0 5 i Statens |iljöoedicinska laboratorium 807571 I 1 7 7' Statens lät- och provråd 837695 I 8571105 FP 8571106 FPST 857110? FP 4 5 1 Statens naturvårdsverk 387274 F 387279 FP 417846 8 647822 FPUT 667315 S 69 1 (387274 ersätts av 877259 677444 I 697387 DT 717948 GS 717954 S 7171154 PT Ö fr o m 1988-01-01) 71:1156 FPT 727595 OS 747268 8 757343 P 757348 FP *

757542 0 7571313 F 767248 0 767430 P 767484 FOPS 767997 0 7671054 FT 76:1055 FPT 787594 F 7871001 PS 797349 8 797425 S 797426 8 797429 0 797596 0 * 797791 S 797904 S 807400 FP 807424 S 807789 S , 807894 0 807896 FS 817175 P 817574 FOST 827840 F ' 8271080 FT 837291 DS 837616 T 847119 0 847120 F ? 847380 FP 847381 FO 857426 F 857620 3 857626 S 857630 5 857631 3 857835 FT 857836 FST 857837 P 857838 FPT 857839 FPT 857840 FPT 857341 FPST 867300 S 867305 0 867690 F 8671122 5 8671123 S 8671236 FUPT 8671386 F 87727 0 877259 8 877446 5 877586 FUPT

F = Föreskrifter; H = Hänsynskrav; I = Instruktion; 8 = Ospecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstand, Beslut etc; S = Saarad, Yttrande, Underrättelse; T = Tillsyn, Kontroll.

* = Antal SFS anges ej.

Myndighet/organ SFS som berör myndighetens 'miljöansvar' sa|t tyg av 'miljöansvar' Antal SFS 87710 T Statens planverk 677329 1 797670 I 817972 F 837291 S 87712 HT 877383 FDPS

Statens provningsanstalt 84749 I 1

1 Statens rad för byggnadsforskning 837733 I 1 1

Statens räddningsverk 727603 0 827821 FO 827923 FU 867424 I 8671102 OF'T 6 8671107 FUPST

Statens strålskyddsinstitut 587110 FPT 587652 F 767481 1 827923 0 8473 8 8 84714 PS 8671102 0 8671107 OS Statens utsädeskontroll 787249 I 797349 PT 2 Statens vattenfallsverk 1077251 0 827705 I 2 Statens veterinärmedicinska anstalt 757184 S 807369 0 807371 0 827553 I 4 Statens väg- och trafikinstitut 717233 I 1 Statistiska centralbyrån 888 857608 I 1 Statliga myndigheter 787227 H 87712 H ! _ Styrelsen för teknisk utveckling STU 797113 I 1 Sveriges geologiska undersökning SGU 667314 PT 667315 PST 747890 P 747893 P 757424 0 9 757425 FP 827586 I 857620 0 857626 5 Sveriges lantbruksuniversitet 727319 0 777263 I 777344 I 3 Sveriges oeteorologiska och hydro- 807424 3 807789 S 8171102 I 837291 I 4 logiska institut SHHI Trafiksäkerhetsverket 727594 F 727595 P 727603 8 757343 0 757348 Fil 9 7871001 FS 857345 1 87727 8 877586 S Transportforskningsberedningen 797319 P 847483 I 2 Tullverket 387274 ST 667315 I 71:1156 T 757542 S 757994 S 13 (387274 ersätts av 877259 807424 DPT 807789 PS 827923 FT 837847 08 847409 8 fr 0 o 1988—01-01) 847988 I 8671102 0 8671107 GT 877259 T Universitets- och högskoleänbetet Ulli 767702 I 777218 I 2 sa|t regionstyrelserna Utrikesrepresentationen inkl tekniska 67:83 1 857305 I 2 och lantbruks-attachéer och —rad F = Föreskrifter; H = Hånsynskrav; I = Instruktion; = Ospecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstand, Beslut etc; 8 = Saarad, Yttrande, Underrättelse; T = Tillsyn, Kontroll.

* = Antal SFS anges ej.

H ndi het/or an SFS SOI berör | ndi hetens 'lil'öansvar' salt t av '|il"öansv r' Antal SFS Vattendonstolar 717550 1 837291 (P) *

Vissa universitet/högskolor/forsk- 777218 1 777263 8 2 ningsinstitutioner

Vägverket 397608 8 677258 1 677604 8 717948 PST 717954 FPS 7

797788 0 827853 FUPS

Antal myndigheter/organ 83

I denna PH är dessutom under statens naturvårdsverk uppräknat 31 författningar (se sid 129) innehållande olika bestän- oelser on vissa nationalparker. Dessa författningar är inte nedtagna i detta register. Inte heller några författningar son är uppräknade under statens energiverk (se sid 254).

Nya jaktlagen (877259 gällande fr 0 | 1988-01-01) och galla (387274 - gällande t 0 | 1987—12-31) har räknats son en författning i detta register.

Lag och förordning (877444 respektive 877446) on försöksverksaehet |ed konnunal tillståndsprövning enligt miljöskydds- lagen ( 1969:387 ) gäller t o | 1988-12-31.

F = Föreskrifter; H = Hänsynskrav; I = Instruktion; 8 = Ospecifiserat, övrigt; P = Prövning, Tillstånd, Beslut etc; S = Samråd, Yttrande, Underrättelse; T = Tillsyn, Kontroll.

7 = Antal SFS anges ej.

12:315 , 197426 ; 29:407

797705

387274

387279

397608 417846 427350 427926 437459

497341

507596 577297 587110 587652 617568 627700 64763

647822

657693

657786

1077251 K ang förvaltn av kronans vattenfall 8 ang rätt ta stubbar f tjärbränning Lag on flottning i allaån flottled

L giltighet sven—nor vattenrättskonv. L tillä|pn sven-nor vattenrättskonven Lag o| rätt till jakt (jaktlag)

(Fr 0 | 1988-01—01 gäller ny jakt- lag SFS 19877259)

Jaktstadga

Lag om enskilda vägar

K förbud föroren av vattensystee i NP Lag om fornainnen

Förordning on fornminnen

Lag on tillsyn över hundar och katter

Förordning on explosiva varor

Lag o| rätt till fiske (fiskelagl Luftfartslag

Strälskyddslag Strälskyddsförordning

Förordning on brandfarliga varor Brottsbalk

Lag o| kon|unal beredskap

Naturvärdslag

Instruk f statens geotekniska institut lnstruk f statens bakteriologiska lab

F = Förordning; 8 = Brev;

C = Cirkulär;

SFS Nr SFS naln (kortforl) Myndigheter sa|t sidhänvisning till denna PN 0277151 L vissa bestäo. oa elektriska anläggn Statens energiverk 248

Statens vattenfallsverk 349

Do|änverket 337

Länsstyrelserna 80

Regeringen 18 Länsstyrelserna 80

Regeringen 19 Länsstyrelserna 80

Regeringen 30 Naturvårdsverket 135 Länsstyrelserna 82 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 214 Domänverket 338 Tullverket 200 Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 262

Naturvårdsverket 136 Länsstyrelserna 84 Kammarkollegiet 235 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnälnder 215

Vägverket 174 Länsstyrelserna 98

Naturvårdsverket 134

Riksantikvarieänbetet o statens histor. |useer 287 Länsstyrelser 67 Riksantikvarieånbetet o statens histor. nuseer 287 Länsstyrelser 63 Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 264

Länsstyrelserna 55 Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 260 Sprängännesinspektionen 325

Fiskeristyrelsen inkl fiskenälnderna 305 Länsstyrelserna 88 Regeringen 22 Luftfartsverket 190

Strälskyddsinstltutet 237

Strälskyddsinstitutet 238

Länsstyrelserna 54 Sprängämnesinspektionen 325 Kommunerna 360 Domstolar och äklagarnyndigheter 256

Länsstyrelserna 100 Koanunerna 391

Regeringen 23 Naturvärdsverket 124 Länsstyrelserna 60 Xonluner 372 Skogsstyrelsen inkl skogsvärdsstyrelser 221 Kaeoarkollegiet 234

Statens geotekniska institut 274

Statens bakteriologiska laboratorium 273

I = Instruktion; K = Kungörelse.

Instruktion f statens jordbruksnälnd Lag 0| kontinentalsockeln

Kontinentalsockelförordning

K upplät. av rätt t täkt i vattenonr

Arbetsnarknadskungörelse

Instruktion f utrikesrepresentationen Instruktion för vägverket

Instruktion för statens planverk

l lantbruksstyrelsen o lantbruksnälnd

Instruktion f statens naturvårdsverk

F enskilda järnvägar tunnelbanor spärv Atolansvarighetslag

Instruktion för sjöfartsverket Instruktion för siösäkerhetsrådet

Hiljöskyddslag

I f koncessionsnä|nden för |iljöskydd K on förvaltare för avlyst flottled Lag on alllänna va-anläggningar Instruktion för riksskatteverket Jordabalk

I för statens våg— och trafikinstitut Rennäringslag

Rennäringsförordning

= Förordning; 8 = Brev; Författningar sa|t berörda |yndigheter i |iljövårdsfa|iljen iälte sidhänvisning till denna PH

C = Cirkulär;

SFS Nr SFS na|n (kortforll Hyndigheter sa|t sidhänvisnigg till denna PH

Statens jordbruksnålnd 311

Sveriges geologiska undersökning SSU 328

Regeringen 22 Sveriges geologiska undersökning 329 Tullverket 200 Sjöfartsverket 187 Naturvårdsverket 134 Konounerna 384 Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 260

Länsstyrelserna 75

Arbetslarknadsverket 314

Utrikesrepresentationen inkl tekniska o lantbruks-attachéer o -råd 266 Vägverket 171

Planverket 226

Lantbruksstyrelsen inkl lanthruksnäander 206

Naturvårdsverket 102 Ke|ikalieinspektionen 162 Socialstyrelsen 272 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 224 Livsmedelsverket 299 Riksantikvarieänbetet RAÄ och statens historiska nuseer 288 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 319

Vägverket 174 Kärnkraftsinspektionen 242 Sjöfartsverket 181 Sjösäkerhetsrådet 278

Regeringen 23 Koncessionsnäanden f miljöskydd 149 Länsstyrelser 45 Naturvårdsverket 103 Kollunerna 353

Koncessionsnäenden för |iljöskydd 149

Länsstyrelserna 81

Länsstyrelserna 57 Konnunerna 369

Riksskatteverket 285

Länsstyrelserna 68

Statens väg- och trafikinstitut 280

Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnännder 216 Länsstyrelserna 90 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnännder 216 Länsstyrelserna 90

I = Instruktion; K = Kungörelse.

SFS Nr SFS na|n (kortfor|) Myndigheter sa|t sidhänvisning till denna PN

717511 Livsaedelslag Livsmedelsverket 297 Länsstyrelserna 56 Koonunerna 367

717549 Kungörelse on fastighetsdoestol Do|stolar och äklagarlyndigheter 256

717550 Kungörelse on vattendoestol Vattendonstolar 163

717803 I för styrelsen för arbetsailjöfonden Arbetseiljöfonden 319

717807 Livsnedelsförordning Livsmedelsverket 298 Länsstyrelserna 57 Konounerna 367

717808 Instruktion f statens livsledelsverk Livs|edelsverket 297

717850 L gränsöverenskoleelse Sverige-Finland Finsk-Svenska gränsälvsko||issionen 245

717948 Väglag Regeringen 34 Vägverket 171 Länsstyrelserna 93 Naturvårdsverket 142 717954 Vägkungörelse Vägverket 172 Länsstyrelserna 95 Naturvårdsverket 142 Ko||uner 388 7171019 K tillä|pn gränsöverenskoaeelse Sv-Fi Finsk-Svenska gränsälvskollissionen 245

7171154 L o| förbud duapning avfall i vatten Naturvårdsverket 115 Fiskeristyrelsen inkl fiskenälnder 307

7171156 Duapningskungörelse Naturvårdsverket 116 Länsstyrelserna 50 Tullverket 200 Fiskeristyrelsen inkl fiskenännder 307

727318 Växtskyddslag Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnännder 211

727319 Växtskyddsförordning Lantbruksstyrel. inkl Iantbruksnäender 211 Lantbruksuniversitetet 217 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 223

727594 Terrängtrafikkungörelse Trafiksäkerhetsverket 178 Rikspolisstyrelsen inkl regllok organ 261

727595 Fordonskungörelse Trafiksäkerhetsverket 177 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 260 Naturvårdsverket 144

727603 Vägtrafikkungörelse Koaounerna 389 Trafiksäkerhetsverket 179 Länsstyrelserna 97 Statens räddningsverk 169 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 261

727719. Expropriationslag Regeringen 25 Länsstyrelserna 72 727727 Expropriationskungörelse Regeringen 26 Länsstyrelserna 73 737233 F skyldighet underrätta konnerskoll. Koaaerskollegiu- 265

737687 Instruktion för SIDA SIDA 268

7371198 L ansvarighet f oljeskada till sjöss Sjöfartsverket 185

7371199 L ersättn fr internat oljeskadefonden Sjöfartsverket 186

73:1216 L särskild avgift för oljeprod. o kol Statens energiverk 253

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; ' = Kungörelse.

SFS Nr SFS ngan (kortfor|l Nyndigheter sa|t sidhänvisning till denna PN

747268 L |iljöskyddskonvent Dan Fin Nor Sve Naturvårdsverket 114

747270 K kontroll vid införsel av livsledel Livseedelsverket 298

747336 Lanteäteriinstruktion Lantoäteriverket 321

747342 Sruvlag Regeringen 34 Bergsstaten 334

747346 Instruktion för bergsstaten Bergsstaten 334

747427 I för statens kärnkraftsinspektion Kårnkraftsinspektionen 240

747890 Lag oa vissa nineralfyndigheter Regeringen 34 Sveriges geologiska undersökning 330 Bergsstaten 334

747893 Förordning on vissa lineralfyndigheter Sveriges geologiska undersökning SBU 331 75:69 L o| explosiva och brandfarliga varor Sprängämnesinspektionen 324

75785 L bE|ynd. föreskr. in— utförsel varor Regeringen 33

757150 F verkställ.föreskrift. t L oljeskada Sjöfartsverket 186

757184 Kråftpestförordning Länsstyrelserna 90 Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 306 Statens veterinäraedicinska anstalt 296

757343 Bilskrotningslag Regeringen 26 Naturvårdsverket 141 Länsstyrelserna 92 Trafiksäkerhetsverket 180

757348 Bilskrotningsförordning Regeringen 27 Naturvårdsverket 141 Länsstyrelserna 92 Trafiksäkerhetsverket 180 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 262 Riksskatteverket 286

757424 L uppgiftsskyldighet vid brunnsborrn Sveriges geologiska undersökning SGU 330

757425 F uppgiftsskyldighet vid brunnsborrn Sveriges geologiska undersökning SGU 330 757468 I f RAÄ o statens historiska |useer Riksantikvarieäabetet RAÄ och statens historiska |useer 287 | 757542 F konvent int handel utrotn djur, växt Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 207 Tullverket 200 ' Naturvårdsverket 134

757994 Förordning on införsel av växter | | Lantbruksstyrelsen inkl Iantbruksnännder 212 Tullverket 200 7571021 Instruktion för domänverket Domänverket 337 7571083 L uppgiftsskyldighet nottagn av olja Sjöfartsverket 185

7571313 Terrängkörningslag Naturvårdsverket 140 Länsstyrelserna 91

7571418 Harknadsföringslag Konsunentverket |ed KO 283 Do|stolar och åklagarayndigheter 256

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; K = Kungörelse.

767702 767997 7671054 76:1055 77734 77735

777344 777439 777440 7771066 7771160 77:1166 787160

L = Lag;

F |iljöskyddskonvent Dan Fin Nor Sve F ersättning vissa skador av rovdjur Jakttidsförordning

Instruk f statens strålskyddsinstitut

Naturvårdsförordning

I f universitets- och högskoleå|betet Lag o| vattenförbund

Lag oa svavelhaltigt bränsle Förordning o| svavelhaltigt bränsle

I forskningsråden i utbildn.deps. o|r Instruktion för forskningsrådsnälnden

Högskolelag

Högskoleförordning

F för Sveriges lantbruksuniversitet Lag oa ko|ounal energiplanering Förordning o| ko||unal energiplanering I statens delegation f ry|dverksa|het Arbetsliljölag

Arbetseiljöförordning

Lag om vissa rörledningar

Förordning om vissa rörledningar

C o| riktlinjer f obrutna fjälloaråden

Instruktion f statens utsädeskontroll

F = Förordning; 8 = Drev; C = Cirkulär;

SFS Nr SFS na|n (kortforll Myndigheter sa|t sidhänvisning till denna PM

Naturvårdsverket 115 Naturvårdsverket 137 Länsstyrelserna 86 Länsstyrelserna 86

Strålskyddsinstitutet 237

Naturvårdsverket 126 Länsstyrelser 63 Ko||uner 374 Do|änverket 338 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 210 Luftfartsverket 194 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 222 Kaoaarkollegiet 235 Länsstyrelsernas organisationsnålnd LON 347

Universitets- och högskoleå|betet 886 och regionstyrelserna 289

Naturvårdsverket 133 Länsstyrelserna 78

Naturvårdsverket 109 Länsstyrelserna 50 K0|ounerna 355 Naturvårdsverket 109 Länsstyrelserna 50 Koenunerna 355

Medicinska forskningsrådet 293 Naturvetenskapl. forskningsrådet 204

Forskningsrådsnäenden 291

Universitets— och högskoleå|betet URÖ och regionstyrelserna 290 Vissa universitet/högskolor/forskningsinstitutioner 203, 291

Vissa universitet/högskolor/forskningsinstitutioner 204, 291

Lantbruksuniversitetet 216 Lantbruksuniversitetet 217 Länsstyrelserna 101 Koalunerna 390

Statens energiverk 254 Konnunernå 390

Statens delegation för ryndverksaahet 340

Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 317 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 317 Regering 27 Statens energiverk 246 Koncessionsnännd f |iljöskydd 154

Statens energiverk 247 Koncessionsnånnden för miljöskydd 154 Länsstyrelserna 99 Kommunerna 392 Statliga |yndigheter 35

Statens utsädeskontroll 310

I = Instruktion;

K = Kungörelse.

L = Lag

Terrängkörningsförordning

7871001. Vägaårkesförordning

I del. sa|ordning havsresursverksamhet l styrelsen för teknisk utveckling F o| statligt stöd t energiforskning

F o| kvicksilverbetning av utsäde

Lag om skötsel av jordbruksmark

Förordning oo skötsel av jordbrukslark

Skogsvårdslag

Renhållningslag

I planverkets räd f sa|hällsp1anering F oo statsbidrag t enskild väghållning

Skogsvårdsförordning

F oa statligt stöd till skogsbruket Renhållningsförordning

Epizootilag

Epizootiförordning

F on ersättning vid vissa viltskador

L åtgärder n vattenföroren. fr fartyg

Instruk f statens miljömedicinska lab

F åtgärder n vattenföroren. fr fartyg

F = Förordning; 8 = Brev;

8 = Cirkulär;

SFS Nr SFS na|n (kortforll Myndigheter sa|t sidhänvisning till denna PM

Naturvårdsverket 140 Länsstyrelserna 92 Koonunerna 387

Naturvårdsverket 144 Koneunerna 389 Trafiksäkerhetsverket 179 Delegationen för sa|ordning av havsresursverksalheten 231 Styrelsen för teknisk utveckling STU 336

Statens energiverk 254 Transportforskningsberedningen 277

Statens utsädeskontroll 310 Naturvårdsverket 148 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnäender 213

Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 208 Naturvårdsverket 135 Riksantikvarieäabetet RAÄ och statens historiska museer 288

Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 208 Naturvårdsverket 135 Riksantikvarieänbetet RAÄ och statens historiska |useer 288

Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 219 Naturvårdsverket 129 Regeringen 28 Länsstyrelser 56 Konnunerna 365 Naturvårdsverket 117 Statens planverk 226

Länsstyrelserna 98 Vägverket 175

Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 219 Naturvårdsverket 130 Länsstyrelserna 66

Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 221 Ko||unerna 366 Naturvårdsverket 118 Statens veterinäroedicinska anstalt 296 Statens veterinärnedicinska anstalt 296

Regeringen 28 Naturvårdsverket 138 Länsstyrelserna 86 Kannarkollegiet 235 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 213

Regeringen 33 Sjöfartsverket 186 Tullverket 198 SMHI 195 Luftfartsverket 194 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 259 Naturvårdsverket 112 Fiskeristyrelsen inkl fiskenännier 304 Statens industriverk 323

Statens miljömedicinska laboratoriun 178 Sjöfartsverket 187 Tullverket 198 Luftfartsverket 194 SMHI 195 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 259 Naturvårdsverket 113 Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 304 Statens industriverk 323

K = Kungörel in I = Instruktion; e.

SFS Nr SFS na|n (kortforl) Myndigheter sa|t sidhänvisning till denna PM 807894 Lag om jaktvårdsområden Naturvårdsverket 136 Länsstyrelserna 83

807896 Förordning oa iaktvårdsonråden Naturvårdsverket 136 Länsstyrelserna 84

Länsstyrelsernas organisationsnämnd LON 347

817175 Förordning om frilevande vildsvin Naturvårdsverket 139 Länsstyrelserna 88 817327 F ned förordn enl atooansvarighetslag Kärnkraftsinspektionen 242 1 817499 Instruktion f sprängämnesinspektionen Sprängämnesinspektionen 324 817531 I skogsstyrelsen o skogsvårdsstyrelser Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 218 Länsstyrelserna 67 817532 I f skogs- o jordbrukets forskningsråd Skogs- och jordbrukets forskningsråd 309 817533 Lag om fiskevårdsområden Länsstyrelserna 39 Fiskeristyrelsen inkl fiskenäonder 305

817574 Miljöskyddsförordning Koncessionsnäonden för miljöskydd 152 Naturvårdsverket 107 Länsstyrelserna 48 Koaounerna 354

817599 Fastbränslelag Statens energiverk 249 Konnunerna 361

817672 Instruktion f statens kärnbränslenämnd Statens kärnbränslenämnd 244

817683 Instruktion för socialstyrelsen Socialstyrelsen 271 817972 Fastbränsleförordning Statens energiverk 250 Kolounerna 362 Planverket 230 8171102 Instruktion för SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI 195

8171217 F on förvaltningen av statens fisken Fiskeristyrelsen inkl fiskenåander 306 Dooänverket 339 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 215

8171371 1 f den statliga skoladoinistrationen Skolöverstyrelsen inkl länsskolnämnder 289

827126 Fiskeriförordning Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 307 Länsstyrelserna 89 827200 1 f statens institut f byggnadsforskn Statens institut för byggnadsforskning 320

827349 L on återvinning dryckesförpackn av Al Regeringen 28 Statens iordbruksnåond 311

827548 Elförordning Statens energiverk 249 Länsstyrelserna 99

827553 I statens veterinäreedicinska anstalt Statens veterinärmedicinska anstalt 296

827569 Förordning om lotsning | | Sjöfartsverket 183

827586 1 f Sveriges geologiska undersökning Sveriges geologiska undersökning SGU 327

827587 Instruktion f energiforskningsnäunden Energiforskningsnäunden 343

827705 Instruktion f statens vattenfallsverk Statens vattenfallsverk 349

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; K = Kungörelse.

SFS Nr SFS namn Ikortforl) Myndigheter samt sidhänvisning till denna PM

827821 Lag om transport av farligt gods Statens räddningsverk 168 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 258 Sjöfartsverket 182 Statens järnvägar 279

827840 F statsbidrag t kalkn sjöar vattendrag Regeringen 29 Länsstyrelserna 99 Fiskeristyr. inkl fiskenäonder 306 Naturvårdsverket 148 Koanunerna 390

827853 F statsbidrag t väg- 0 gatuhållning Vägverket 175 Länsstyrelserna 97

827923 Förordn om transport av farligt gods Statens räddningsverk 168 Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 258

8271080. Hälsoskyddslag

8271177 Departeoentsförordning

L = Lag

F bidrag oohändertag oljeavfall fartyg

Vattenlag

L inrätt. utvidgn. avlysn. farled hann L inrätt utvidgn avlysn alla flottled

L spridn bekämpn.nedel över skogsnark

Hälsoskyddsförordning

Instruktion för statens energiverk Instruktion f statens mät- och provråd Instruktion för statens industriverk

1 f statens råd för byggnadsforskning

Vattenråttsförordning

F inrätt. utvidgn. avlysn, farled basn

F avgift v införsel av aluniniuoburkar

Tullverket 197 Luftfartsverket 194 Sprängämnesinspektionen 326 Sjöfartsverket 182 Statens järnvägar 279 Strålskyddsinstitutet 240 Kårnkraftsinsoektionen 243

Naturvårdsverket 116 Kommunerna 363 Länsstyrelserna 55 Socialstyrelsen 271 Departementen 13

Sjöfartsverket 184

Regeringen 29 Vattendonstolar 163 Kamaarkollegiet 233 Kommuner 385 Naturvårdsverket 132 Länsstyrelserna 75 SMHI 196 Sjöfartsverket 187 Lantbruksstyrelsen inkl Iantbruksnäonder 209 Planverket 230 Statens energiverk 252 Fiskeristyrelsen inkl fiskenäonder 301 Riksantikvarieånbetet RAÄ och statens historiska museer 288

Sjöfartsverket 188

Regeringen 29

Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 223 Komounerna 371 Kemikalieinspektionen 161

Naturvårdsverket 117 Socialstyrelsen 271 Koonunerna 363 Länsstyrelserna 56

Statens energiverk 245 Statens nät- och provråd 342 Statens industriverk 323

Statens råd för byggnadsforskning 320

Länsstyrelserna 78 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 209 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 223 Komounerna 385 Kaonarkollegiet 235

Sjöfartsverket 188

Tullverket 202 Statens jordbruksnämnd 311 Kommerskollegium 265

F = Förordning; = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; ( = Kungörelse.

SFS Nr SFS namn (kortform) Myndigheter salt sidhänvisning till denna PM 337864 I länsstyrel. organisationsnämnd Länsstyrelsernas organisationsnämnd LON 347

837910 1 f försvarets forskningsanstalt Försvarets forskningsanstalt FDA 270

837945 F ou avgifter enligt vattenlagen : m Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 303 Länsstyrelserna 78

8473 Lag om kärnteknisk verksamhet Kärnkraftsinspektionen 241 Strälskyddsinstitutet 238 Kärnbränslenännden 244

84714 Förordning om kärnteknisk verksamhet Strälskyddsinstitutet 238 Kärnkraftsinspektionen 242 84749 Instruktion statens provningsanstalt Statens provningsanstalt 341

847119 ädellövskogslag Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 220 Länsstyrelserna 67 Naturvårdsverket 130

847120 ödellövskogsförordning Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 220 Länsstyrelserna 67 Naturvårdsverket 131

847151 L punktskatter, prisregleringsavgifter Statens jordbruksnämnd 313 Riksskatteverket 285 847247 F punktskatter, prisregleringsavgifter Statens jordbruksnämnd 313 Riksskatteverket 285 847355 L skatt på vissa dryckesförpackningar Riksskatteverket 286

847380 F avgifter prövning o tillsyn enl ML Koncessionsnåmnden för miljöskydd 153 Naturvårdsverket 108 Länsstyrelserna 50 kommunerna 355

847381 Förordning oo täktavgift Naturvårdsverket 131 Länsstyrelserna 73

847387 Polislag Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 257 847409 Lag om avgift på gödselmedel Statens jordbruksnämnd 312 Tullverket 202

847410 Lag en avgift på bekämpningsmedel Riksskatteverket 285

847471 lnstruk f statens lantbrukskeniska lab Statens Iantbrukskemiska laboratorium 295 847483 I för transportforskningsberedningen Transportforskningsberedningen 276 847988 Instruktion för tullverket Tullverket 197

857139 L ersättn f intrång enskild fiskerätt Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 307 857145 F bidrag t fritidsfiske i vissa onr Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 305 857192 Järnvägstrafiklag Statens järnvägar 279

857305 I för lantbruksråd o lantbruksattaché Utrikesrepresentationen inkl tekniska o lantbruks-attachéer o —rad 267

857345 Instruktion för trafiksäkerhetsverket TrafiksäkerhetsVerket 176

L = Lag; = Förordning; B = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; K = Kungörelse.

857842 SFS Nr SFS namn (kortform) Myndigheter samt sidhänvisning till denna PM

Lag om kemiska produkter

I fiskeristyrelsen och fiskenämnderna

F om statsbidrag till fritidsfisket Instruktion för Statens järnvägar Instruktion för kommerskollegium Instruk för statistiska centralbyrån

Lag om vissa torvfyndigheter

Förordning om vissa torvfyndigheter

F om bidrag ur bränsleniljöfonden F bidrag t vissa energiinvesteringar I samrådsnämnden f kärnavfallsfrågor

Förordning om kemiska produkter

Förordning oo bekämpningsmedel

Förordning om PCB o m

Förordning om uotorbensin

Förordning on kadeiuo

F vissa hälso- o miljöfarliga prod.

Förordning oo miljöfarligt avfall

F spridn. bekänpn.eedel över skogsmark

3 = Brev;

F = Förordning;

Koemunerna 369

C = Cirkulär;

Kemikalieinspektionen 155 Naturvårdsverket 118 Länsstyrelserna 57

Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 300 Fiskeristyrelsen inkl fiskenäonder 304 Statens järnvägar SJ 278 Kommerskollegium 265

Statistiska centralbyrån SCB 236

Länsstyrelserna 74 Statens energiverk 253 Naturvårdsverket 131 Sveriges geologiska undersökning SGU 332 Bergsstaten 335

Länsstyrelserna 75 Statens energiverk 254 Naturvårdsverket 132 Sveriges geologiska undersökning 333 Bergsstaten 335 Kommunerna 386

Statens energiverk 251 Naturvårdsverket 111 Statens energiverk 252 Naturvårdsverket 112 Samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor 350

Kemikalieinspektionen 156 Naturvårdsverket 119 Länsstyrelserna 57 Kommunerna 370 Konsuoentverket med Konsunentombudsuannen KB 284 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318

Kemikalieinspektionen 159 Naturvårdsverket 122 Länsstyrelserna 58 Socialstyrelsen 272 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 207 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318 Kommunerna 370

Naturvårdsverket 119 Länsstyrelserna 58 Koonunerna 370 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318

Naturvårdsverket 120 Länsstyrelserna 58 konounerna 370 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318

Naturvårdsverket 121 Länsstyrelserna 58 Koononerna 370 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318

kemikalieinspektionen 161 Naturvårdsverket 122 Länsstyrelserna 58 Koenuner 370 Arbetarskyddsverk (Arbetarskyddsstyr. o yrkesinspek) 318

Regeringen 30 Naturvårdsverket 110 Länsstyrelserna 55 Koneuner 361 Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 318

Kemikalieinspektionen 162 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 223

I = Instruktion; K = Kungörelse.

mar—'.. 4? .=._....

n

SFS Nr SFS namn (kortform) Myndigheter samt sidhänvisning till denna PM 857843 Instruktion för kemikalieinspektionen Kemikalieinspektionen 154

857876 F försöksverksamhet vid prövn enl NvL Kommunerna 386

857877 Komaunerna 362 F försöksverksamhet vid anmäln enl ML 8571105 L obligator. kontroll genom tekn provn Statens måt- och provråd 343

8571106 F obligator. kontroll genom tekn provn Statens lät- och provråd 344

8571107 F riksprovplatser auktoris provplatser Statens mät- och provråd 344

867128 Instruktion för luftfartsverket Luftfartsverket 189

867171 Luftfartsförordning Luftfartsverket 191 Länsstyrelserna 91 867199 F avgifter finansiering Kemikalieinsp Kemikalieinspektionen 162

867225 Niljöskadelag Doestolar och åklagarmyndigheter 256

867300 Sjötrafikförordning Sjöfartsverket 182 Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 303 Länsstyrelserna 91 Naturvårdsverket 139 Kommunerna 387

867305 Svävarfartsförordning Regeringen 30 Sjöfartsverket 184 Länsstyrelserna 90 Kommunerna 386 Naturvårdsverket 139

867424 Instruktion för statens räddningsverk Statens räddningsverk 164 867600 Instruktion för kammarkollegiet Kammarkollegiet 233

867621 F ers jordbruk m m m anl av Tjernobyl Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 214 Fiskeristyrelsen inkl fiskenämnder 307

867629 Instruktion för konsumentverket Konsumentverket med Konsumentombudsoannen KB 283

867690 F ersåttn älgar m hög radioaktivitet Naturvårdsverket 148 Länsstyrelserna 100

867739 Instruktion för arbetsmarknadsverket Arbetsmarknadsverket 314

8671102 Räddningstjänstlag Regeringen 25 Statens räddningsverk 164 Länsstyrelserna 51 Kommunerna 356 Tullverket 199 Strälskyddsinstitutet 239 Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 263

8671107 Räddningstjänstförordning Statens räddningsverk 166 Länsstyrelserna 52 Kommunerna 359 Strälskyddsinstitutet 239 Tullverket 199

8671122 Länsstyrelseinstruktion Länsstyrelserna 40 Naturvårdsverket 149 Socialstyrelsen 272 8671123 I för länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelserna 42 Naturvårdsverket 149 Socialstyrelsen 273

8671236 Förordning om miljöfarliga batterier Naturvårdsverket 123 Kemikalieinspektionen 159 Länsstyrelserna 58 Kommuner 370 Arbetarskyddsverk (Arbetarskyddsstyr o yrkesinspek) 318

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; K = Kungörelse.

l:

SFS Nr SFS namn (kortform) Myndigheter samt sidhänvisning till denna PN 8671386 Bilavgaslag Regeringen 26 Naturvårdsverket 145

Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 262 8671424 F ersättn nerkostn m n p g a Tjernobyl Länsstyrelserna 100 Statens industriverk 323 87710 Flan- och bygglag Regeringen 19 Länsstyrelserna 68 Kommunerna 375 Planverket 226

87:12 Lag hushållning med naturresurser m | Regeringen 20 Planverket 229 Länsstyrelserna 59 Kommunerna 371 Statliga |yndigheter 35

87727 F om fordon i internationell vägtrafik Rikspolisstyrelsen inkl reg/lok organ 261 Trafiksäkerhetsverket 179 Naturvårdsverket 147

877147 L om regionplanering f koamunerna i AB Regeringen 33 Landstingen 351

877259 Jaktlag Regeringen 30 Naturvårdsverket 136 Länsstyrelser 83 Tullverket 201 (T o m 1987-12-31 gäller gamla Rikspolisstyrelsen inkl regionala/lokala organ 283 jaktlagen SFS 387274)

877383 Plan- och byggförordning Regeringen 20 Planverket 228 Länsstyrelserna 72 Kommunerna 384 Lantbruksstyrelsen inkl lantbruksnämnder 209 Skogsstyrelsen inkl skogsvårdsstyrelser 223

877393 Instruktion för arbetarskyddsverket Arbetarskyddsverket (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen) 315

877444 L försöksverksamhet kom prövn enl ML Komeunerna 354 (gäller t o m 1988-12-31)

877446 F försöksverksamhet kom prövn enl ML Kommunerna 354 Länsstyrelserna 47 Naturvårdsverket 106 (gäller t o m 1988-12-31)

877500 Instruktion f institutet för rymdfysik Institutet för rymdfysik 292 877582 Instruk f naturhistoriska riksmuseet Naturhistoriska riksmuseet 203

877586 Bilavgasförordning Naturvårdsverket 146 Trafiksäkerhetsverket 179

Antal medtagna författningar 261

Härutöver finns 31 författningar i vilka olika bestämmelser om vissa nationalparker finns (se sid 129 i denna PM). Bestämlelser om senare avsatta nationalparker finns i naturvårdsverkets författningssamling.

Vidare finns några författningar pä energiområdet (se sid 254 i denna PM) vilka ej inräknas i ovanstaende somna.

Nya jaktlagen (877259 — gällande fr o m 1988-01-01) och gamla (387274 — gällande t o m 1987-12-31) har räknats som en författning i detta register.

L = Lag; F = Förordning; 8 = Brev; C = Cirkulär; I = Instruktion; K = Kungörelse.

A.... ___; w_— . __b—mwn—m

f. m..... . ,

REFERAT AV VISSA LAGSTIFTNINGAR PA HILJUOHRÅL'ET

LAGSTIFTNING MED DIREKT MILJÖVÅRDANDE SYFTE

Hit hör bl a naturvårdslagen , miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. De är alla av central betydelse inom miljövårdsarbetet.

Naturvårdslagen behandlar framför allt hushållningen med naturvärdena, miljöskyddslagen gäller miljöstörningar som förorening av vatten och luft, buller m m och lagen om kemiska produkter är tillämplig på hante— ring och import av kemiska ämnen och beredningar.

I detta avsnitt tas även upp en rad mer speciella författningar av di— rekt betydelse för verksamheten inom miljövårdsarbetet.

Naturvårdslagen (1964)

Lagen slår fast att naturen utgör en nationell tillgång som ska skyddas och vårdas, att naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten samt att naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. La— gen ger möjlighet att avsätta olika typer av naturvårdsobjekt:

Nationalparker, som avsätts på statens mark, för att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.

Naturreservat, som inrättas på både statlig, kommunal och enskild mark, då man vill bevara områden på grund av deras betydelse för kännedomen om landets natur och/eller för friluftslivet.

Naturvårdsområden, se under Naturmiljön.

Naturminnen. Enskilda skyddsvärda naturföremål som träd, flyttblock etc, kan tillsammans med erforderligt markområde fridlysas som natur— minne.

Naturvårdslagen innehåller vidare skyddsbestämmelser för:

Växeer och djur. Arter som hotas av utrotning kan fridlysas i vissa om— råden, eller i hela landet. För djur gäller bestämmelserna sådana arter som inte omfattas av jakt— eller fiskelagstiftningen. Till skydd för djurlivet inom visst område kan vidare meddelas särskilda föreskrifter som inskranker ratten att färdas inom området, att landa med båt m m.

Friluftslivet. För land— och vattenområden upp till 100 m från strand- linjen gäller 5 k strandskydd. Strandskyddsområdet kan utvidgas till 300 m från strandlinjen. skyddet innebär bl a att byggnader och vissa andra anläggningar och anordningar inte får uppföras inom detta områ- de. Avsikten är att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och annat friluftsliv. Det är också förbjudet att, utan speciellt till— stånd, sätta upp privata förbudsskyltar som avvisar allmänheten från område där allemansrätten gäller.

Naturmiljön. Täkt av sten, grus, sand, jord, lera och torv får inte när det gäller annat ändamål än markinnehavarens husbehov — utföras utan länsstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd krävs också för att , sätta upp varaktig utomhusreklam. Affischer och andra tillfälliga rek— ? lamanordningar ska avlägsnas av uppsättaren inom fyra veckor. Område med särskilt skyddsvärd naturmiljö kan förklaras som s k naturvårdsom— råde. Sådana områden kan inrättas i stället för naturreservat i fall där endast begränsade åtgärder behövs. Bestämmelserna får inte vara så vittgående att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den be— rörda delen av en fastighet inom området. Vårdåtgärder kan vidtas och bestämmelser meddelas om allmänhetens uppträdande inom området. Till— fälligt förordnande kan ske för högst två treårsperioder.

Om andra arbetsföretag än täkter kan komma att väsentligt ändra natur— miljön ska samråd ske med länsstyrelsen innan företagen utförs.

Beträffande vissa särskilt angivna arbetsföretag ska samråd alltid ske.

Naturvårdslagen innehåller vidare särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning. Absolut förbud råder mot att skräpa ned utomhus. Den som är ansvarig för nedskräpning på viss plats kan av kommunens miljö— och hälsoskyddsnämnd åläggas att ställa platsen i ordning och att vidta fö— rebyggande åtgärder. Vilthägn får inte utan tillstånd uppföras på områ- den där allmänheten får färdas fritt. Vid prövningen ska hänsyn tas till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön.

——_—m.mxmm%.m . ...—

Beslutanderätten när det gäller de uppräknade skyddsåtgärderna enligt naturvårdslagen ligger främst hos länsstyrelsen. Undantag härifrån ut— görs av bildande av naturreservat och naturvårdsområde där även kommu- 1 men har erhållit motsvarande befogenheter. Ett ytterligare undantag är beslut om att avsätta nationalpark. Sådana beslut fattas av regeringen ; efter riksdagens medgivande. Länsstyrelsen kan på vissa punkter över— & lämna sin beslutanderätt till kommunen. L

Länsstyrelsen är skyldig att samråda med naturvårdsverket och respekti— ve kommuner innan beslut fattas om bildande av naturreservat eller na— & turvårdsområde, eller innan annat naturvårdsärende av vikt avgörs.

Naturvårdslagen innehåller dessutom bestämmelser om ersättning i vissa fall åt markägare, som t ex genom beslut om naturreservat inte kan ut— nyttja sin mark på oförändrat sätt. I vissa fall kan markägaren kräva inlösen av marken.

Brott mot bestämmelserna i naturvårdslagen kan medföra straff i form av böter eller fängelse i högst sex månader. ,

Naturvårdsförordningen (1976)

Förordningen innehåller detaljföreskrifter om bl a naturvårdsförvalt— * ningen av olika slags naturvårdsobjekt och om förfarandet vid handlägg— ningen av olika ärenden enligt lagen.

Förordningen om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om interna— tionell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter 1975)

...-ma....ås-p w-

Förordningen anger under vilka förutsättningar import och export får ske av djur och växter som hotas av utrotning och som förtecknats i särskilda bilagor till konventionen. Ansvaret för tillämpningen av för— ordningen inom Sverige åvilar i främsta rummet lantbruksstyrelsen, som även meddelar särskilda föreskrifter om verkställighet av konventio— nen. Naturvårdsverket har uppgifter som vetenskaplig myndighet enligt konventionen.

Miljöskyddslagen (1969) och miljöskyddsförordningen (1981)

Lagen och förordningen syftar till att ge en samlad reglering av olika slags miljöstörningar från fast egendom.

Tillämpningsområde. Lagen är enligt dess första paragraf tillämplig på

utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller av grundvatten,

användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störning ej är helt tillfällig.

Den verksamhet på vilken lagen tillämpas kallas miljöfarlig verksamhet.

Tillåtlighetsregler. Ett centralt avsnitt i lagen utgörs av regler som anger förutsättningarna för att miljöfarlig verksamhet ska få bedrivas.

Först och främst ska en miljöfarlig anläggning lokaliseras så att "än— damålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kost- nad".

Grundprincipen är sedan att störningar ska förebyggas så långt det är praktiskt möjligt, och att i varje fall onödiga störningar inte bör to— lereras. "Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att % förebygga eller avhjälpa olägenhet", står det i lagens femte paragraf.

Skyldighet att vidta skyddsåtgärder o dyl ska bedömas med utgångspunkt i från vad som är tekniskt möjligt. Man ska utgå från de mest effektiva tekniska anordningar och metoder som finns på området ifråga. Tekniska framsteg ska således fortlöpande komma miljövården till godo. Såväl allmänna som enskilda intressen ska beaktas vid prövningen.

Avvägningar ska också göras mellan å ena sidan karaktären hos det ut- satta området och vad störningen i miljö skulle komma att betyda och å andra sidan nyttan av den miljöstörande verksamheten och kostnaderna för skyddsåtgärder m m.

Tillståndsprövning. För vissa slag av fabriker och andra inrättningar krävs tillstånd innan de får anläggas. För andra typer räcker en anmä— lan till länsstyrelsen. Också vid utbyggnad eller annan ändring av des— sa inrättningar krävs i allmänhet motsvarande förfarande. Vilka typer

av fabriker som är tillstånds— respektive anmälningsskyldiga regleras i miljöskyddsförordningen. Där ges också utförliga bestämmelser om att vissa slag av avloppsvatten — bl a avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 200 invånare - inte får släppas ut utan tillstånd. Också för andra verksamheter än dem som nämns i förordningen kan tillstånd sö— kas. Ett tillstånd ger den som utövar verksamheten samma trygghet som dom av en domstol. Miljöskyddsförordningen innehåller också utförliga bestämmelser om hur myndigheternas handläggning ska gå till.

Tillståndsmyndigheter. Koncessionsnämnden för miljöskydd och länssty— relserna svarar för tillståndsprövningen. Tillstånd till företag som medför mycket stora olägenheter meddelas dock av regeringen. Om rege— , ringen har givit tillstånd enligt 4 kap lagen om hushållning med natur- & resurser m m är detta beslut bindande vid prövningen enligt miljö— . skyddslagen. ?

Tillsynsverksamheten innefattar bl a att spåra upp fall där åtgärder ! behövs, att övervaka störningnskällor, att kontrollera att skyddsföre- skrifter efterlevs och att verka för att överträdelser av lagen beiv— ras.

Naturvårdsverket svarar för den centrala tillsynen, dvs samordnar verk— samheten och bistår med råd och anvisningar. Fortlöpande tillsynsverk— samhet sköts av länsstyrelserna, som ska övervaka miljösituationen i sina respektive län. Om en kommun åtar sig att sköta tillsynsverksamhe— ten får länsstyrelsen överlåta denna verksamhet till kommunens miljö— och hälsoskyddsnämnd. '

Om olägenheter föreligger ska tillsynsmyndigheterna i första hand för— söka få till stånd rättelse på frivillig väg. Men de har också möjlig— het att tillgripa maktmedel. Tillsynsmyndigheterna kan sålunda bl a meddela förelägganden, eventuellt vid vite. Naturvårdsverket kan påkal— la särskild prövning av koncessionsnämnden och den miljöstörande verk— samheten kan då förbjudas eller skyddsåtgärder föreskrivas.

Domstolsprövning. Myndigheternas agerande på miljövårdsområdet avser i första hand att ta tillvara allmänna intressen, men också den enskildes möjligheter att komma till rätta med att miljöstörningar regleras i la— gen. Man kan stämma den som orsakar miljöstörningar vid fastighetsdom— stol och yrka på förbud mot verksamheten eller föreskrifter om skydds- åtgärder.

Fastighetsdomstolarna och tingsrätterna behandlar frågor om skade- stånd. Rätt till skadestånd kan föreligga också i fall där den störande verksamheten har fått tillstånd. Skadeståndsfrågorna prövas dock enligt miljöskadelagen.

Ansvarsbestämmelser. Brott mot bestämmelserna i miljöskyddslagstift— ningen kan leda till böter eller fängelse i högst två år. Ansvarsbe— stammelser till skydd för miljön finns också i 13 kap brottsbalken .

Miljöskyddsavgift är en särskild avgift som kompletterar ansvarsbestäm— melserna. Den ska tas ut vid överträdelser som medfört ekomomiska för— delar for foretaget. I ringa fall skall dock ingen avgift utgå. Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan av na— turvårdsverket.

Lagen med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige (1974)

Lagen föreskriver att vissa artiklar i konventionen ska gälla som svensk lag. Konventionen innehåller bestämmelser om ömsesidigt hänsyns— tagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet.

Vid sådan prövning ska grannländernas miljöskyddsintressen jämställas med motsvarande intressen i det egna landet. I särskild förordning om tillämpning av lagen med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige (1976) har be- stämts att naturvårdsverket ska vara svensk s k bevakningsmyndighet en— ligt konventionen.

Lagen om kemiska produkter (1985), förordningen om kemiska produkter (1985) m m.

Lagen är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen och bered— ningar (kemiska produkter). En grundläggande regel i lagen är att var och en som hanterar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iakt— ta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön. Närmare bestämmelser om tillämpningen av lagen finns bl a i förordningen om kemiska produkter, förordningen om bekämpningsmedel och förordningen om miljöfarliga batterier.

Flertalet av de frågor som tas upp i lagen om kemiska produkter hand- läggs av kemikalieinspektionen. Naturvårdsverket svarar för den centra- la tillsynen enligt lagen, såvitt avser skyddet för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. På regional och lokal ni— vå sköts tillsynen av länsstyrelsen resp miljö— och hälsoskyddsnämn— den.

Förordningen om miljöfarligt avfall (1985).

Förordningen reglerar uppgiftsskyldighet, tillstånd till yrkesmässig transport på väg, slutligt omhändertagande samt utförsel och införsel beträffande miljöfarligt avfall, d v s kemiskt avfall av vissa i för— ordningen särskilt angivna slag.

Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark (1983)

Lagen föreskriver ett generellt förbud mot skogsbesprutning med bekämp— ningsmedel avsedda för bekämpning av lövsly. skogsvårdsstyrelsen får, under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar, medge undantag från förbudet. Kommunerna har dock rätt att bestämma inom vilka områden skogsbesprutning ska vara helt förbjuden.

ÖVRIGA FÖRFATTNINGAR

Utöver naturvårds— och_miljöskyddslagstiftningen, lagen om kemiska pro- dukter samt Vissa narliggande författningar finns flera andra författ— ningar med direkt inriktning på olika miljöproblem.

Hit hör bl a de författningar som gäller ädellövskog, terrängkörning, vattenförorening från fartyg, svavelhaltigt bränsle och luftförore— ningar från motorfordon. Här berörs också bl a lagstiftningen om ren- hållning samt instruktionerna för statens naturvårdsverk och för kon— cessionsnämnden för miljöskydd.

Ädellövskogslagen (1984) och ädellövskogsförordningen (1984)

Lagen och förordningen har tillkommit för att skydda landets ädellöv- skogar. Med ädla lövträd avses de inhemska trädslagen, alm, ask, aven— bok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Marker med ädellövskog ska även i fortsättningen användas för ädellövskogsbruk om inte länsstyrelsen medger annat. För att slutavverkning av ädellövskog ska få påbörjas krävs skogsvårdsstyrelsens medgivande. Förordningen innehåller dels be— stämmelser om möjligheter till statsbidrag för föryngring och vård av ädellövskog, dels tillämpningsföreskrifter.

Förordningen om ersättning vid vissa viltskador m m (1980)

Förordningen innehåller bestämmelser om ersättning för skador på bl a gröda och trädgårdsodlingar som förorsakas av främst älg, kronhjort el- ler dovhjort samt för skador på skog som förorsakas av kronhjort inom ett avgränsat område i Skåne. Förordningen innehåller också bestämmel— ser om avgifter för fälld älg, kronhjort och dovhjort.

Med hänsyn till önskan att bibehålla de stora rovdjuren björn, järv, lo, varg och örn har genom förordningen om ersättning vid vissa ska- dor av rovdjur (1976) bestämmelser meddelats om ersättning för skador som de nämnda rovdjuren orsakar på tamdjur.

Terrängkörningslagen (1975)

Enligt denna lag är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden i hela landet på barmark. Generellt förbud mot terrängkörning även på snötäckt mark gäller vidare inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer och inom skogsföryngringar. Länsstyrelsen kan i övrigt förbjuda eller meddela föreskrifter för terrängkörning inom vis— sa områden där sådan körning skulle kunna medföra olägenhet från natur— vårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Vissa undantag från terräng— körningsförbudet har medgivits genom bestämmelser i terrängkörningsför— ordningen (1978). I denna förordning har regeringen också angivit de delar av fjällområdet där förbud mot terrängkörning även på snötäckt mark ska gälla. Terrängtrafikkungörelsen (1972) innehåller bestämmelser

om hur terrängfordon ska vara utrustade, om kontroll av sådana fordon etc.

Lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten (1971)

Lagen förbjuder utsläpp av allt avfall (fast ämne, vätska eller gas) från fartyg och andra transportmedel i vatten inom Sveriges sjöterrito- rium. Förbudet gäller också för svenska fartyg i fria havet. Det är dessutom förbjudet att från riket föra ut avfall som är avsett att släppas ut i fria havet.

___—r: i.., . - _

=*=__—__4.. .

Naturvårdsverket får enligt dumpningskungörelsen (1971) medge undantag från dessa förbud.

Lagen och förordningen om svavelhaltigt bränsle (1976)

Lagen och förordningen har tillkommit för att begränsa utsläppen av svaveldioxid från förbränning av eldningsolja och annat fossilt bränsle som innehåller svavel. Eldningsolja med högre svavelhalt än en viktpro— cent får inte förbrännas, om inte närmare angiven rökgasrening sker. Kommunen kan meddela strängare bestämmelser om förbränning av fossilt bränsle som innehåller svavel. Naturvårdsverket har meddelat tillämp— ningsföreskrifter till dessa författningar. Föreskrifterna innehåller bl a bestämmelser om avgift vid undantag från bestämmelser i förord— ningen om svavelhaltigt bränsle. Förordningen om statsbidrag till kalk— ning av sjöar och vattendrag (1982) ger möjligheter att lämna statsbi— drag till kalkning av sjöar och vattendrag i syfte att motverka försur- ning till följd av svavelutsläpp.

Bilavgaslagen (1986) och bilavgaskungörelsen (1972)

Lagen syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luf— ten av avgaser och andra ämnen.

Kungörelsen innehåller bestämmelser om hur motorfordon ska vara utrus— tade för att utsläppen av avgaser ska hållas nere. Bensindrivna fordon får användas bara om de är utrustade med anordningar som effektivt hindrar gaser att tränga ut från motorn och som begränsar föroreningar— na i avgaserna. Dieseldrivna fordon måste ha anordningar som effektivt hindrar färgade eller ogenomskinliga gaser att utvecklas.

I kungörelsen anges också värden för högsta tillåtna utsläpp av avga— ser. För fordon av 1976 t o m 1988 års modell är kraven kraftigt skärp- ta — motorn får inte avge avgaser som innehåller mer än 24,2 gram kol- oxid, 2,1 gram kolväten och 1,9 gram kväveoxider - alla värdena beräk- nade per kilometer. För fordon av 1971—1975 års modeller är motsvarande värden 45 gram koloxid respektive 2,2 gram kolväten per kilometer. För tidigare årsmodeller gäller att motorn vid tomgång inte får avge avga- ser som innehåller mer än 4,5 volymprocent i koloxid.

Renhållningslagen och renhållningsförordningen (1979)

Enligt en s k allmän aktsamhetsregel ska avfall hanteras på sådant sätt att olägenhet från hälsoskydds— och miljövårdssysnpunkt inte uppkom— mer. Varje kommun ska svara för bortforsling av hushållsavfall och är skyldig att se till att den har tillgång till en behandlingsanläggning för sådant avfall. I vissa kommuner måste pappersavfall som utgörs av tidningar, tidskrifter och liknande förvaras skilt från annat avfall och forslas bort genom kommunens försorg även när det inte är att anse som hushållsavfall. Kommunerna svarar också för bortforslingen av mil— jöfarligt avfall. I en renhållningsordning för varje kommun finns när— mare bestämmelser om hur bortforslingen av avfall skall ske.

Bilskrotningslagen och bilskrotningsförordningen (1975)

Lagstiftningen syftar till ett bättre omhändertagande av skrotbilar. Ägare av bil som avregistreras får en skrotningspermie på 300 kr. En förutsättning för avregistrering är dock att 5 k skrotningsintyg före— tes. Sådant intyg får utfärdas endast av kommunen som inrättat särskilt

& mottagningsställe för skrotbilar eller av bilskrotare som fått auktori- ) sation av länsstyrelsen. | Instruktionen för statens naturvårdsverk (1967) Instruktionen talar om vilka uppgifter naturvårdsverket ska ägna sig åt, och hur verkets olika organ ska utses och arbeta. Instruktionen för koncessionsnämnden för miljöskydd (1969) Instruktionen stadgar att nämnden ska handlägga ärenden i enlighet med miljöskyddslagstiftningen. Instruktionen innehåller också bestämmelser om nämndens sammansättning, beslutsförhet etc.

statens naturvårdsverks författningssamling

De författningar på miljöområdet som utfärdas av naturvårdsverket ges fr o m 1977 ut i statens naturvårdsverks författningssamling SNFS.

ANNAN LAGSTIFTNING AV BETYDELSE FÖR MILJÖVARDEN

En mängd lagar, som inte tillkommit i direkt miljövårdande syfte, gri— per ändå på olika sätt in på miljövårdsområdet och är ofta av stor be- tydelse även där.

__; är..-L— M.? .a. ,_._

Hit hör bl a plan— och byggnadslagstiftningen, hälsoskyddslagstift- ningen, lagar som reglerar jakt, fiske, vatten, skogsvård, vägbyggande ( etc.

Plan— och bygglagen (1987) (SFS 1987:10) L

Lagen torde få sin främsta betydelse från miljövårdssynpunkt genom den ! planprocess som lagen kräver och genom det inskrivna kravet att lagen om hushållning med naturresurser m m (naturresurslagen) skall tilläm- * pas. Planläggning skall ske såuatt mark: och vattenområden används för L det eller de andamål områdena ar mest lampade med hänsyn till beskaf— fenhet och läge samt föreliggande behov. En lämplig användning av ett i område kan medföra att vissa företag måste tåla inskränkningar i den ; avsedda verksamheten eller att skyddsåtgärder kan behöva föreskrivas F med hänsyn till andra intressen som verksamheten skall samsas med i ett område. Vid lokalisering av bebyggelse skall marken vara lämpad för än- damålet bl a med hänsyn till grundvattenförhållanden och till möjlighe— terna att förebygga vatten— och luftföroreningar samt bullerstör— ningar. Även när det gäller den mer exakta placeringen av byggnader ställer lagen krav som är av betydelse från naturvårdssynpunkt. Detta

framgår av bestämmelserna om det hänsynstagande som då skall tas till natur- och kulturvärdena samt grundvattnet.

Lagen slår fast att det är en kommunal angelägenhet att planlägga an— vändningen av mark och vatten. Den översiktliga planeringen inom kommu— nerna skall ske i en kommuntäckande översiktsplan. Här anges dels grunddragen för markens och vattenområdenas avsedda användning, dels hur man avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. översiktsplanen är inte bindande bara vägledande vid beslut om mark— och vattenanvändningen. Behövs bindande bestämmelser kan kommunen an— vända detaljplan eller områdesbestämmelser.

Den närmare regleringen av markens användning och av bebyggelsen sker genom detaljplan. Genom detaljplan görs avvägningar mellan allmänna in— tressen och enskilda intressen. Detaljplanen skapar en helhetssyn på lämplighetsfrågan.

För områden inom en kommun som inte omfattas av någon detaljplan kan i stället områdesbestämmelser användas. Detta kan ske om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerstalla att riksintressen enligt naturresurslagen tillgodoses. Områdesbestäm— melser har liksom detaljplaner bindande verkan för tillståndsgivningen enligt bl a vattenlagen , miljöskyddslagen och naturvårdslagen . Länssty— relsen har möjlighet att upphäva kommunens beslut om detaljplaner och områdesbestämmelser om ett riksintresse enligt naturresurslagen inte tillgodosetts, om frågor som berör flera kommuner inte samordnats på lämpligt sätt eller om kraven på hälsa och säkerhet inte upfyllts.

Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning. Den allmänna upp— sikten över plan— och byggnadsväsendet i riket utövas av statens plan— verk.

Lagen om hushållning med naturresurser m m (1987) (SFS 1987:12)

Lagen föreskriver inledningsvis att marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

I 2 kap finns grundläggande hushållningsbestämmelser som bl a omfattar riksintressen. särskilda hushållningsbestämmelser anges för vissa områ- den i landet i 3 kap. I kapitlen med hushållningsbestämmelser ges också vägledning för hur avvägningen skall ske mellan olika anspråk på natur— resurserna. Därvid skall företräde ges åt ändamål som främjar en lång—

siktig hushållning.

Naturresurslagen har ingen självständig rättsverkan utan hushållnings— bestämmelserna får det genom att de skall tillämpas vid tillståndsgiv— ning enligt andra lagar som anges i naturresurslagen, bl a plan- och bygglagen , vattenlagen , miljos yddslagen och naturvårdslagen . Vid pröv- ningen av mål och ärenden enligt dessa lagar skall myndigheterna se till att kommunernas planer enligt plan— och bygglagen finns tillgäng- liga. Kommunerna är också skyldiga att, på begäran av myndigheterna, tillhandahålla sina planer samt planeringsunderlaget till dessa.

Enligt 4 kap 15 skall lokalisering av större anläggningar med särskilt betydande miljöpåverkan prövas av regeringen. I paragrafen anges närma— re vilka nyanläggningar som kräver en sådan prövning. Tillstånd till anläggningar får inte ges om det skulle strida mot bestämmelserna i 2 eller 3 kap eller om kommunfullmäktige inte tillstyrkt.

Tillsynen över hushållningen med naturresurser utövas i länet av läns— ? styrelsen. På central nivå har förvaltningsm ndigheterna var och en inom Sitt verksamhetsområde uppsrkt over us ållningen med naturresur— ; ser och den allmänna uppsikten har statens planverk.

Hälsoskyddslagen (1982) och hälsoskyddsförordningen (1983)

Lagstiftningen har med sina bestämmelser om sanitär olägenhet sådan störning kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig intresse även från miljövårdssynpunkt. För att undanröja eller hindra uppkomsten av sanitär olägenhet ska de åtgärder vidtas som skäligen kan krävas bl a beträffande avloppsvatten, toalet— ter, ohyra och husdjur. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsyn över bestämmelsernas tillämpning inom varje kommun. Inom länet utövas . tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala tillsynen utövas av socialsty— , ( relsen och naturvårdsverket.

Jaktlagen (1938), jaktstadgan (1938), jakttidsförordningen (1976) och jaktkungörelsen

; I & Jaktlagen reglerar rätten till jakt. Den har också tillsammans med ! jaktstadgan till syfte att skydda vilda däggdjur och fåglar. Dessa är i , princip fridlysta. I en särskild jakttidsförordning finns bestämmelser 1 om allmänna jakttider för vissa djurarter. Naturvårdsverket har i en i jaktkungörelse meddelat närmare föreskrifter om jakt. Den 1 januari 1988 träder en ny jaktlag i kraft. 1 [»

Lagen om rätt till fiske (1950) och fiskeriförordningen (1982)

Fiskelagstiftningen innehåller bl a ett flertal fiskevårdsbestämmel— ser. Förordningen förbjuder bl a fiske av vissa arter under angivna ti- 1 der och fångst av fisk som inte når upp till vissa minimimått. Bestäm- ; melser till skydd för fisket finns också i vattenlagen.

Vattenlagen (1983)

Denna lag vilken inleds med en allmän deklaration att vatten ska skyd- das och vårdas som en gemensam naturtillgång, innehåller ett flertal bestämmelser av betydelse för naturvården. Reglerna om vattenföretag i uppförande av anläggningar i vattendrag, vattenreglering, vattentäkt, * markavvattning etc - föreskriver samtliga hänsyn till naturvårdens in— & tressen vid bedömningen av sådana företags tillåtlighet. Enligt lagen ' om vattenförbund (1976) kan ett vattenförbund bildas med uppgift att ' genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder ! främja ett ändamålsenligt utnyttjande av vattnet. &

Skogsvårdslagen (1979), skogsvårdsförordningen

Lagen innehåller bestämmelser som syftar till att skogsmark och dess skog ska skötas så att den ger en hög och värdefull virkesavkastning. Enligt lagen ska hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna in- tressen. Skogsstyrelsen har i särskilda föreskrifter preciserat på vad sätt som hänsyn ska tas till naturvårdens intressen. I enlighet med särskilda bestämmelser om detta i lagen och skogsvårdsförordningen samt föreskrifter av skogsstyrelsen ska slutavverkning anmälas till skogs- vårdsstyrelsen senast en månad före avverkningen. Avverkningar, som föranleds av att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkes— produktion. ska dock anmälas minst två månader i förväg. Anmälan ska även ske minst två månader före slutavverkning inom särskilda av läns— styrelsen angivna områden. Skogsvårdsstyrelsen ska i de senast nämnda fallen skicka en kopia av anmälan till länsstyrelsen. Den som gjort an— mälan om skogsavverkning ska anses ha gjort anmälan för samråd enligt

naturvårdslagen .

Väglagen (1971)

Väglagen föreskriver att vid väghållning (byggande och drift av väg) tillbörlig hänsyn skall tas till miljöskydd och naturvård. Enligt denna lag skall väghållaren också upprätta en arbetsplan för byggande av väg. Planen skall bl a innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. I mil— jökonsekvensbeskrivningen skall väghållaren redovisa de väntade miljö— effekterna samt föreslå skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd alltid ska med de naturvårdsmyndigheter som berörs.

Lagen föreskriver vidare att väg ska läggas så att syftet med gällande naturvårdsföreskrifter inte motverkas. Naturvårdsverket äger föra talan mot vägverkets eller länsstyrelsens beslut enligt denna lag, eller en- ligt vägkungörelsen (1971).

Fordonkungörelsen (1972)

Kungörelsen innehåller vissa bestämmelser om hur fordon ska vara utrus— tade, bl a med hänsyn till buller och avgaser.

Lagen och förordningen om transport av farligt gods (1982)

Lagstiftning och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa författ— ningar reglerar vilka varor och ämnen som utgör farligt gods och hur sådant gods ska transporteras för att hindra skador på människor, djur, egendom och i miljön. Hithörande frågor handläggs främst av statens raddningsverk.

Räddningstjänstlagen och räddningstjänstförordningen (1986)

I dessa författningar finns föreskrifter om hur samhällets räddnings— tjänst skall organiseras och bedrivas. Med räddningstjänst avses bl a de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller

egendom eller i miljön. För att räddningstjänsten skall bli effektiv innehåller lagen bestämmelser som underlättar samarbetet mellan olika räddningsorgan och som ger ett räddningsorgan bättre möjligheter att vid en räddningsinsats kunna disponera andra resurser än de egna.

Specialförfattning för vissa typer av anläggningar

Författningar för t ex flygplatser och atomanläggningar, innehåller också bestämmelser som avser att tillgodose miljövårdsintressena.

Lagen om explosiva och brandfarliga varor (1975) och förordningen om brandfarliga varor (1961)

Dessa innehåller bestämmelser som är av betydelse även från miljövårds- synpunkt.

Expropriationslagen (1972)

Denna lag innehåller bl a särskilda bestämmelser om expropriation för naturvårdsändamål. Den ger möjlighet till expropriation för att bevara ett område som nationalpark, naturreservat eller naturminne eller för att på annat sätt tillgodose ett väsentligt behov av mark eller en an— läggning för idrott eller friluftsliv.

Fornminneslagen (1942)

Lagen har betydelse för naturvården genom att de inskränkningar som kan åläggas markägare till skydd för fornminnen också kan verka till skydd för naturen på ömtåliga platser. Den ger möjlighet till skydd också av ett visst område kring ett fornminne.

Brottsbalken (1962)

Brottsbalken innehåller straffbestämmelser för miljöbrott och ett fler— tal andra föreskrifter till skydd för naturen. Att t ex bryta grenar från träden eller ta bark, löv, nötter el dyl kan medföra straffan- svar. (Jfr följande avsnitt om allemansrätten.)

Allemansrätten

Allemansrätten är i princip inte lagreglerad, utan huvudsakligen en s k sedvanerätt. Den innebär i stora drag att var och en har rätt att röra sig fritt i naturen, passera över och uppehålla sig på annans mark, förutsatt att ägorna inte skadas. Man har också rätt att plocka bär, blommor och svamp - fortfarande på villkor att inga skador uppstår.

Andras vattenområden får också utnyttjas för båtfärder, bad m m. Alle— mansrätten gäller inte på enskild tomt eller i parker. Inte heller på åkrar eller i planteringar.

w; »; f...—__ .

***—fm. __-

Allemansrätten nämns i naturvårdslagens inledande paragraf men har för övrigt inte tagits upp särskilt i svensk författningssamling. Vissa gränser för rätten att färdas på annans mark och att tillgodogöra sig naturalster av olika slag framgår av bestämmelser i brottsbalken . Man kan läsa mer detaljerat om innehållet i allemansrätten bl a i natur- vårdsverkets meddelande 3/1979.

IN TRESSEORGAN I SATI ONER PA H I LJUVÅRDSOHRADE T

Bifogade lista omfattar ett urval organisationer som förtecknats i översikter som Sveriges folkrörelser (Civildepartementet) och Vem gör vad på miljöområdet (Miljödatanämnden) samt genom annan information, tillgänglig inom naturvårdsverket. Med den spridning som miljövårdsen- gagemanget har kan listan inte göra anspråk på att vara heltäckande, men bör ge en god bild av organisationsmönstret på miljöområdet. Anta— let lokal— och regionalavdelningar etc av de olika organisationerna kan variera något över tiden. Angivna tal kan därför betraktas som ungefär- liga, men belyser resp organisations struktur. (Talen avser år 1984- 85).

INTRESSEORGANISATIONER PA MILJÖVÅRDSOMRADET

Sådana organisationer finns av flera olika slag med en större eller mindre andel av sin verksamhet inriktad på miljövård.

En grupp organisationer kan man kalla rena miljövårdsorganisatio- ner. De har som huvudsakligt syfte att verka för en god miljö, skydd av naturen osv. Här finns dels gamla organisationer som Svenska na— turskyddsföreningen, dels flera relativt nybildade organisationer som t ex Greenpeace. De flesta verkar genom en riksorganisation och flera eller färre lokala föreningar. Miljöförbundet och Miljövårds— gruppernas Riksförbund är samarbetsorgan för olika lokala miljö— vårdsgrupper med skiftande organisation.

...”—. 4.H_-mv .—

—-_4=.._

Några organisationer arbetar med särskilda miljöfrågor som t ex Älv— räddarnas samorganisation — ett samarbetsorgan för lokala grupper av samma typ som de ovan nämnda.

Ett relativt stort antal organisationer kommer genom sin huvudsakli— ga inriktning i nära kontakt med miljöfrågor och arbetar därför . också delvis med dem. Det gäller framför allt organisationer med in— : riktning mot friluftsliv och naturresurser. (

Några exempel är friluftsfrämjandet, jägarorganisationer, ornitolo- giska och botaniska föreningar, cykel—, båt— m fl organisationer.

Vissa föreningar med karaktär av yrkesförening knyter an till miljö- vårdsfrågor.

Ett antal organisationer för kommuner eller med kommunal anknytning har också miljövårdsfrågor på sina program. Hit hör t ex kommunför- bundet, miljö— och hälsovårdstjänstemannaförbundet och Svenska ren- hållningsverksföreningen.

Slutligen hanterar olika industribranschföreningar o dyl miljöfrå— gor, eftersom sådana blir aktuella genom medlemmarnas verksamhetsin- riktning. Som exempel kan nämnas Industriförbundet och Kemikonto— ret. Även fackliga organisationer arbetar ibland med frågor om den yttre miljön.

Ideella organisationer[intresseorgagisationer , Miljövårdsorggnisatigner

Framtiden i våra händer, FIVH

Bildades 1977. Rörelsen startade i Norge 1974 genom en bok med samma namn av Erik Dammann. Den finns aven organiserad i Danmark, Finland och USA.

FIVH arbetar för en rättvisare fördelning av jordens resurser och en natur i ekologisk balans, för ett samhälle där stress, konkurrens och ha—begär ersätts av solidaritet och omsorg om de sämst ställda och för ett samhälle där man har råd att skapa mänskliga förhållanden på ar—

betsplatser och skolor. FIVH kan acceptera en lägre konsumtion. FIVH har 70 lokala organisationer samt även regionala organ. Ingår i Nordiska Alternativkampanjen, NoAK.

Publikationer: Ny Livstil

Fälthinlogerna

Bildades 1947. Fältbiologerna var till en början en ungdomsorganisation knuten till Svenska Naturskyddsföreningen, vilket den formellt fortfa— rande är, men arbetar helt självständigt.

Fältbiologerna har som sin viktigaste uppgift att stimulera till ökad kunskap om och förståelse av naturens byggnad och funktion. Fältbiolo- gerna skall aktivt verka för ett resursbevarande samhälle.

Fältbiologerna har ca 250 lokala föreningar samt 12 regionala organ.

Ingår i och samarbetar med International Youth Federation for environ— mental and conservation studies, ITF, och dess europeiska underorgani- sation Youth and Environment Europe, YEE.

Publikationer: Fältbiologen

Greenpeace

bildades 1983 som en gren av Greenpeace International (bildad 1971).

Greenpeace vill värna om naturen och skapa en djupare miljömedvetenhet hos allmänheten. Vill väcka medvetenhet om att naturen inte klarar av dagens resursslösande civilisation och skapa insikt om vikten av ekolo- gisk balans.

Greenpeace har ett avdelningskontor i Stockholm och ett antal lokalom- bud over hela landet.

Samarbetar med European Proliferation Information Center, International Union for Conservation of Nature and Natural Resources, World Wild Life Fund, United Nation Environmental Program, International Foundation of Animal welfare, Antarctic Southern Ocean Coalition, Friends of the Es"th och World Information Service on Energy.

Publikationer: Greenpeace

Jordens Vänner

Bildades 1972. Föregångarna fanns i USA. Jordens Vänner strävar efter att se miljöproblemen i ett globalt, politiskt, ekonomiskt perspektiv och planerar sitt arbete därefter.

Jordens Vänner har fem lokala föreningar.

Samarbetar med Environment Liaison Centre, ELC, International Union for the Conservation of Nature, IUCN, International Organization of Consu- mers Union, IOCU, Pesticides Action Network, PAN, Health Action Inter—

national, HAI, och Friends of the Earth International, FOEI.

Publikationer: JordVännen

Miljöförbundet, MF

Bildades 1976 genom utbrytning ur Miljövårdsgruppernas Riksförbund, MIGRI (bildat 1971).

Förbundet är en riksorganisation för miljögrupper i Sverige, som arbe- tar mot miljöförstöring, för ett resursbevarande och solidariskt sam— hälle. Förbundet är partipolitiskt och ekonomiskt obundet.

Ca 60 lokala miljögrupper är anslutna till förbundet. Samarbetar med Nordiska Alternativkampanjen, NoAK, Environmental Liaison Centre, ELC, i Nairobi, Pesticides Action Network, PAN och Internationella Försurningssekretariatet.

Miljövårdsgruppernas Riksförbund, MIGRI

Bildades 1971. Dess uppgift är att vara ett samarbetsorgan för de an- " & slutna medlemmarna, att stödja deras arbete för en förbättrad livsmiljo ( samt att i övrigt verka för en aktiv och ansvarsmedveten miljöpolitik. 4

MIGRI har inga lokala organisationer.

Svenska Naturskyddsföreningen, SNF

Bildades 1909. Dess uppgift är att främja naturens skydd och vård samt verka för att hos människorna väcka och underhålla känslan för naturen, förståelsen för dess värden och insikt om nödvändigheten av att det . mänskliga samhället inrättas efter naturens förutsättningar. i

SNF har 230 lokala föreningar samt kretsar och länsförbund.

Samarbetar med International Union for Conservation of Nature and Natu— ral Resources, IUCN, International Council for Bird Preservation, ICBP, Environment Liaison Centre, ELC, och World Wildlife Fund, WWF.

Organisationer kring särskilda miljöfråggr 3

Folkkampanjen lot kärnkraft

Bildades 1980 då paraplyorganisationen Folkkampanjen Nej till Kärnkraft ombildades till en medlemsorganisation. Föregångare var paraplyorgani— sationen Folkkampanjen Mot Atomkraft, (bildad 1978), vars namn ändrades , till Folkkampanjen Nej till Kärnkraft. Den organisationen deltog i , folkomröstningen om kärnkraft 1980 under beteckningen Linje 3. &

Folkkampanjens mål är att avskaffa kärnkraften och kärnvapnen, att få till stånd en energipolitik baserad på hushållning och förnybara ener— gikallor samt att verka för ett resursbevarande samhälle styrt av män— niskors behov och i samklang med naturens förutsättningar.

Folkkampanjen har ca 100 lokala organisationer samt även regionala or— gan.

Samarbetar med World Information Service on Energy, WISE, som är ett internationellt kontaktnät för antikärnkraftsrörelsen i flera lander. Publikationer: Medsols

Vattenvärnet

Vattenvärnet är en opolitisk påtryckningsgrupp med vattenvård och vat— tenresursplanering som huvudintressen. Man ger ut broschyrer och pamf— letter.

Älvräddarnas Samorganisation

Bildades 1974 genom att lokala älvräddarorganisationer gick samman.

Dess uppgift är att vara samarbetsorgan för lokala älvräddarföreningar i utbyggnadshotade älvdalar. Arbetar för ett varaktigt skydd av åter— stående outbyggda älvar och älvsträckor, sprider kunskap om de oersätt— liga värden, som älvarna representerar, informerar politiker och myn— digheter om opinionen mot ytterligare utbyggnader. 43 lokala föreningar är anslutna till samorganisationen.

Publikationer: Alvräddaren

Organisationer pgg miljövårds— och naturskygdsagknyrning Friluftsfrämjandet

Bildades 1892 under namnet Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. Nuvarande namn antogs 1975.

Dess uppgift är att främja aktiv fritid genom skidåkning och annat fri— luftsliv och därigenom verka för folkhälsa och livsglädje. För barn i olika åldrar bedrivs friluftsskolor, som t ex skogsmulleskolan för barn i förskoleåldern.

Friluftsfrämjandet har 485 lokalavdelningar och 23 distriktsförbund. Samarbetar med Nordiska Skidskolans Råd, Internationella skidlärarföre- ningen och Internationella Skidinstruktörsföreningen. Publikationer: I alla väder.

Förbundet Skog och Ungdom, FSU

Bildades 1977. Var dessförinnan ett specialförbund inom Sveriges 4 H.

FSU arbetar för att öka intresset och kunskapen om skogen hos Sveriges ungdom. Dess verksamhet omfattar bl a skogsvård, naturvård, viltvård, fiskevård, ekologi, artkännedom och föreningsverksamhet.

FSU har 55 olika avdelningar samt även distriktsorgan. Samarbetar med The Tree PrOJect för United Nations International Youth Year 1985. Publikationer: Ungskog

i ;; !

Hälsofrämjandet

Bildades 1940. Under 1930—talet började idén om hälsolivsföring växa fram i Sverige. 1938 grundades Allnordiska Förbundet för Folkhälsa, som senare fick namnet Allnordisk Folkhälsa. 1958 antogs namnet Hälsofräm- jandet.

Dess uppgift är att sprida kunskaper om friskvårdens stora betydelse för folkhälsan, verka för friskvård i form av laktovegetarisk mat,

motion och social gemenskap. Hälsofrämjandet säger nej till tobak, al— kohol och andra droger, samt arbetar för en god miljö genom biologisk

trygghet - naturenlig odling. Bedriver information, utbildning och forskning.

Hälsofrämjandet har 56 lokala organisationer och sju distrikt. Publikationer: Hälsa.

Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare, JRF/LJ

Bildades 1938. Dess uppgift är att företräda jägare, markägare och and— ra naturintresserade personer, bedriva aktiv och förbättrad vilt— och miljövård, medverka vid viltforskning samt verka för en rättvis utveck— ling av reglerna för jaktutövning.

Förbundet har 210 lokala avdelningar samt regionala organ. Samarbetar med Jägarnas Centralorganisation i Finland, Finlands Jägare och Fiska- reförbund, Norges Jägare och Fiskareförbund, Landsjaktföreningen av 1023 i Danmark, Dansk Jaktförening och Dansk Strandjaktförening, Sov- jetunionens Jägare och Fiskaresällskap. Publikationer: Jakt och Jägare

Riksförbundet för Hembygdsvård, RfH

Bildades 1975, då Samfundet för Hembygdsvård (bildat 1916) blev ett riksförbund för landets alla hembygdsföreningar.

RfH vill medverka till att föra den svenska bygdetraditionen vidare och sprida kännedom om hembygdstanken såväl på landsbygd som i stad.

Förbundet har ca 1 600 lokala hembygdsföreningar samt 25 läns/land— skapsförbund. Samarbetar med Europa Nostra och Jeunesse & Patrimoine.

Publikationer: Bygd och Natur

Svenska Botaniska Föreningen, SBF

Dess syfte är att samla och främja de botaniska intressena i landet och att verka som svensk riksförening för botanik. Föreningen ordnar sam— mankomster och botaniska exkursioner, verkar för bevarandet av landets växtvärld och ger ut en tidskrift.

SBF har två lokala föreningar.

Publikationer: Svensk Botanisk Tidskrift

Svenska Båtunionen, SBU

Bildades 1928 genom sammanslagning av flera regionala båtförbund. Före— gångare var Kungliga Motorbåt Klubben, Mälarens Motorbåt Förbund, Salt— sjöbadens Motorbåts Förbund och Vänerns Motorbåts Förbund.

Unionens ändamål är att främja och verka för fritidsbåtsverksamhetens utveckling och riktiga bedrivande. Huvudfrågor i dess verksamhet är bl a miljöfrågor, utbildning, ungdomsverksamhet och namnfrågor. SBU har 602 lokala föreningar och 22 regionala organ.

Samarbetar med Nordiska Båtrådet och Union Internationale Motonautique, UIM.

Publikationer: Båtliv

Svenska cykelsällskapet, SCS

Bildades 1979. SCS bedriver verksamhet inom vardagscykling, trafik och miljö, cykelturism och friskvård, test, teknik och rådgivning. SCS har 45 lokala föreningar samt även regionala distrikt. Samarbetar med Eurobike Holidays.

Publikationer: Cykel

Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar

Bildades 1921. Dessförinnan fanns centralföreningar i några städer. Förbundets ändamål är att tillvarata medlemmarnas intressen i frågor, som har samband med koloniträdgårdar och fritidsbyar samt att verka för koloniträdgårdsrörelsens utveckling.

Förbundet har 175 lokala organisationer och nio regioner, som täcker hela landet. Bedriver viss information på miljövårdsområdet.

Samarbetar med Nordiska Koloniträdgårdsförbundet och Internationella Koloniträdgårdsförbundet, Office International du Coin de Terre et des Jardins Ouvriers.

Publikationer: Koloniträdgården

Svenska Jägareförbundet

Bildades 1830. Dess uppgift är att organisera landets jägare och genom dem arbeta för ökad och förbättrad viltvård och god jaktkultur.

Förbundet har 3 000 lokala jaktvårdssammanslutningar, drygt 400 jakt— vårdskretsar och 25 länsjaktvårdsförbund.

Samarbetar med Nordiska Jägares Samarbetsorganisation, Conseille Inter— national de la Chasse m fl.

Publikationer: Svensk Jakt

Svenska Turistföreningen, STF

Bildades 1885 i Uppsala. Dess uppgift är att utveckla och underlätta turismen i Sverige och att sprida kännedom om land och folk. Det inne— bär bl a att STF skall vara turisternas företrädare, öka intresset för och värna om svensk natur och kultur samt skall sprida kunskap om Sverige bl a genom utbildning och publikationer, lokalt, nationellt och internationellt.

STF har 65 lokala föreningar.

Samarbetar med Nordiska fjällföreningar, Nordiska vandrarhemsorganisa— tioner, Alliance Internationale de Tourisme, AIT, International Youth Hostel Federation, IYHF, Federation of International Youth Travel Orga— . nizations, FIYTO. Association Internationale d'Experts Scientifiques du Tourisme, AIEST, Europeiska Vandrarförbundet, EWV, och Union Interna- ; tionale des Associations d'Alpinisme, UIAA.

Publikationer: Tidningen Turist, STF:s årsskrift

Sveriges Ornitologiska Förening, SOF

Bildades 1945 genom utbrytning. Svenska Naturskyddsföreningens fågel— skyddssektion var en föregångare. SOF är en riksförening för fågelforskning, fågelskydd och fågelskåd— ning.

SOF har 26 lokala organisationer samt även regionala organ.

Samarbetar med The International Council for Bird Preservation, ICBP, The International Union for Conservation of Nature and Natural Resour— ces, IUCN, samt Working Group of European Bird Protection Societies, WEBS.

Publikationer: Vår Fågelvärld

Sveriges Skogsvårdsförbund Bildades 1883. Dess uppgift är att verka för god skogs— och naturvård. ?

Förbundet har inte lokala organisationer eller regionala organ. Samar— , betar med skogliga organisationer i hela världen.

Publikationer: Skogen, Sveriges Skogsvårdsförbunds tidskrift

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna

Bildades 1970 genom sammanslagning av Svenska Sportfiskeförbundet (bil- dat 1921), Fiskefrämjandet (bildat 1950) och Sveriges Allmänna Fiske— vårdsförbund. Nuvarande namn antogs 1984.

Sportfiskarna företräder sportfiske, ett fiske utövat på fritid för miljö och rekreation. Förbundets uppgift är att företräda, informera och utbilda.

Förbundet har 625 lokala klubbar samt regionala organ. Samarbetar med Nordisk Sportfiskarunion, CIPS.

Publikationer: Sportfiskaren, Svenska Fiskevatten, årsbok

VISIR:s Ungdomsförbund

Bildades 1978 genom utbrytning från Riksförbundet VISIR, som har haft en ungdomssektion sedan 1976.

Förbundets uppgift är att verka för att tobaksbruk bland barn och ung— domar upphör, att ge kunskap och en helhetssyn på barn och ungdomars hälsa genom friskvård, att verka för att ungdomar tar aktiv del i mil— jö- och hälsofrågor även internationellt, att ge barn och ungdomar ett aktivt föreningsliv samt att verka för att skapa en rökfri generation.

Förbundet har ca 150 lokala organisationer samt även regionala organ.

Publikationer: Fördel Rökfritt

Yr s öreni ar 0 ed 'l'övårds kn in Föreningen för samhällsplanering

Intresseförening för planeringsfrågor på landsbygd och tätorter. Anord— nar konferenser i dessa frågor.

Plan heter föreningens tidskrift.

Landskapsarkitekternas Riksförbund LAR

LAR är en sammanslutning som förmedlar kontakter inom Sverige. Förbun— det står även till tjänst med en mängd aktuell information i form av broschyrer, böcker m m.

Miljö— och hälsoskyddstjänstemannaförbundet (MHTF)

Ideell förening för kommunal miljö— och hälsoskyddspersonal. Före— ningens syfte är att ge service och information åt medlemmarna i ange— lägna frågor. Den håller konferenser och seminarier med tonvikt på ut— bildningsaspekten.

Tidskriften Miljö och Hälsa ges ut av förbundet.

Miljövårdschefernas förening

Intresseförening för erfarenhetsutbyte m m för industrins miljövårds— chefer.

Naturvårdsdirektörernas förening

Intresseförening för länsstyrelsernas naturvårdsdirektörer. Föreningen har bl a en samlande funktion för naturvårdsarbetet på länsplanet.

Svensk Epidemiologisk förening

Svensk Epidemiologisk förening är en vetenskaplig förening med medlem— mar inom en rad olika områden med anknytning till epidemiologi.

Svensk Förening för Toxikologi

Svensk Förening för Toxikologi engagerar sig i t ex utredningar och olika typer av utbildning i toxikologi.

. ”__ ...-qu , _..r_._=—. -».

Föreningar och intresseorganisationer med större inriktning på kommuna- a i '"v sf å or

Kommunförbundet

Sammanslutning av landets kommuner som tillvaratar deras gemensamma in— tressen, främjar samverkan mellan dem och sprider kunskaper i kommunpo— litiska ämnen. Inom Kommunförbundet finns bl a en sektion för miljö— och hälsoskyddsfrågor, en för samhällsplanering och en för fritidsfrå— gor.

I varje län finns länsavdelningar. De anordnar kurser för kommunernas politiker och tjänstemän. Därutöver gör de utredningar.

Alla kommuner är medlemmar i förbundet.

Förbundet ger ut tidningen Kommunaktuellt.

Kronologisk förteckning

_ Otillbörlig efterbildning Ju.

2. Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet

PPPFPPPP

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36.

m.m. Ju. Långtidsutredningen '87. Fi. En ny kyrkolag m.m. Del 1. C. En ny kyrkolag m.m. Del 2. C. Folkstyrelsens villkor. Ju. Barnets rätt. Ju. Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud. Det svenska totalförsvaret inför 230-talet. Fo. Indrivningslag m.m. Fi. Skydd för det väntade barnet. Ju. tegitimation för vissa kiropraktorer. S. Oversyn av rättegångsbalken 3. Ju. Mordet på Olof Palme. Ju. Miliöskadefond. ME. Begravningslag. C. Franchising. Ju. Internationella familierättsfrågor. Ju. Varannan damernas. A. läkemedel och hälsa. 5. Aldreomsorg i utveckling. 5. Missbrukarna, Socialtjänsten. Tvånget. S. Medicinteknisk sakerhet. S. Eroduktsäkerhetslag. Fi. Okat kommunalt väghållningsansvar. K. Enskilda vägar. K. Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. K. Bistånd för bättre miljö i u-land. Ud. Stöd till näringslivet. Fi. Fel i fastighet. Ju. Integritetsskyddet i informationssamhället 4. Ju. För en bättre miljö, ME. Ju mer vi är tillsammans. C. ——”—, Exempelsamling. C. — -, Underlag för reformer samt förslag. C. För en bättre miljö. Miliövårdsfamilien. Myndigheter och författningar. ME.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Otillbörlig efterbildning. [1] . Dödsboägande och samägande av iordbruksfastighet m.m. [2] ! Folkstyrelsens villkor. [6]

Barnets rätt. [7] Skydd för det väntade barnet. [11] Oversyn av rättegångsbalken 3. [13] Mordet på Olof Palme. [14] Franchising. [17] internationella familjerättsfrågor. [18] Fel i fastighet [30] lntegritetsskyddet i informationssamhället 4. [31]

Utrikesdepartementet

Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. [8] Bistånd för bättre miljö i u-land [28]

Försvarsdepartementet Det svenska totalförsvaret inför BO-talet. [9]

_» 4). nämda—m ,...—?..., .

Socialdepartementet

Legitimation för vissa kiropraktorer. [12] läkemedel och hälsa. [20] Aldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget. [22] . Medicinteknisk säkerhet. [23] l

] Kommunikationsdepartementet |

Ökat kommunalt väghållningsansvar. [25] , Enskilda väger. [26] ]. Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. [27]

Finansdepartementet ;

Långtidsutredningen '87. [3] i lndrivningslag m.m. [10] Produktsäkerhetslag. [24] ,» Stöd till näringslivet. [29]

Miljö- och Energidepartementet

(

%

Miljöskadefond. [151 i För en bättre miljö. [32]

—"—, Miljövårdsfamilien. Myndigheter och författningar.[36] = li [

Arbetsmarknadsdepartementet Varannan damernas. [19] :l

Civildepartementet

En ny kyrkolag m.m. Del 1. [4] i En ny kyrkolag m.m. Del 2. [5] Begravningslag. [16] ;, Ju mer vi är tillsammans. [33] i, —— —, Exempelsamling. [34] —"——, Underlag för reformer samt förslag. [35]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BIBL.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

lSBN 9 1—38.-1001 3—4 ISSN 0375-250X