Det nya Riksskatteverket
Sammanfattning
I denna departementspromemoria föreslås att Riksskatteverket och nuvarande tio skattemyndigheter slås samman till en ny skattemyndighet fr.o.m. den 1 januari 2003.
Den nya myndigheten, som föreslås få namnet Riksskatteverket (RSV), blir central förvaltningsmyndighet för frågor inom skatteförvaltningens område. Myndigheten kommer att vara regionindelad och ha skattekontor. Ett huvudkontor bildas med placering i Solna. Hos myndigheten inrättas en funktion som allmänt ombud.
Syftet med reformen är att undanröja de hinder som hämmar verksamhetsutvecklingen och att öppna möjligheter för att ta till vara befintliga resurser på ett bättre sätt än i dag. Målet är att utifrån ett medborgarperspektiv skapa nya och bättre förutsättningar för rättsenlighet, likformighet och effektivt utnyttjande av resurser.
I promemorian redovisas ett antal motiv för att bilda den nya myndigheten. Ett av de tyngst vägande motiven är den ökade flexibiliteten. Det blir avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter, material och beslutanderätt över landet, utan de formella hinder som myndighetsgränserna utgör. Den demografiska och ekonomiska utvecklingen i skatteregionerna är också ett tungt vägande skäl för att bilda en ny myndighet.
Medborgarnas och företagens intressen kommer att kunna tillgodoses i högre grad än i dag i den nya skattemyndighetens verksamhet. Förbättringar kan ske i flera avseenden, t.ex. när det gäller att åstadkomma enhetlighet i förhållningssätt och rättstillämpning samt när det gäller tillhandahållande av service. En hel del författningsändringar behöver göras, bl.a. rörande forumregler vid överklagande.
Kronofogdemyndigheternas framtida ställning föreslås utredas. Utredningens huvuduppdrag bör vara att ta fram underlag för att bedöma om dessa myndigheter skall vara fristående från det nya RSV eller utgöra en del av detta.
Det nya RSV skall under en övergångstid fungera som central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Den som inom verket svarar för ledningen av denna funktion skall utses av regeringen.
1¶Författningstext
1.1¶Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken
dels att i 3 kap. 4 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 3 kap. 1 §, 4 kap. 8 § och 15 kap. 2 § skall ha följande lydelse.
3 kap.
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Innan äktenskap ingås skall | Innan äktenskap ingås skall |
prövas om det finns något prövas om det finns något hinder mot äktenskapet. hinder mot äktenskapet. Denna prövning skall göras av Denna prövning skall göras av skattemyndigheten i den region Riksskatteverket.
där kvinnan eller mannen är folkbokförd eller, om ingen av
dem är folkbokförd här i landet,
i den region där någon av dem
vistas.
Hindersprövningen skall Hindersprövningen skall begäras av kvinnan och begäras av kvinnan och mannen gemensamt hos valfri mannen gemensamt hos skattemyndighet eller allmän Riksskatteverket eller valfri försäkringskassa. allmän försäkringskassa.
1 Senaste lydelse av 3 kap. 4 § 1991:495. 2 Senaste lydelse 1998:244.
4 kap.
8 §
Vigselförrättaren skall ge- Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om nast sända underrättelse om vigseln till den skattemyndighet vigseln till Riksskatteverket.
som har gjort hindersprövning-
en.
Om vigsel har förrättats efter hindersprövning som gäller här i riket enligt 2 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap skall underrättelse sändas till den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde
vigseln ägt rum.
15 kap.
2 §
Skattemyndighetens beslut i Riksskatteverkets beslut i fråga om hindersprövning får fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän förvalt- överklagas hos en länsrätt inom ningsdomstol. vars domkrets kvinnan eller
mannen är folkbokförd eller vistas. Finns ingen sådan behörig länsrätt överklagas beslutet hos Länsrätten i
Stockholms län.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över upp-
3 Senaste lydelse 1994:1976. 4 Senaste lydelse 1997:994.
giften att föra det allmännas
talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 15 kap. 2 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.2¶Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken
dels att i 6 kap. 4 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 6 kap. 16 och 17 b §§ skall ha följande lydelse.
6 kap.
16 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Anmälan enligt 4 § andra | Anmälan enligt 4 § andra |
stycket om gemensam vårdnad stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta för föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av skatte- med varandra prövas av Riksmyndigheten i den region där skatteverket. Anmälan skall barnet är folkbokfört. Anmälan göras skriftligen av båda skall göras skriftligen av båda föräldrarna.
| föräldrarna. | |
| Anmälan enligt 4 § andra | Anmälan enligt 4 § andra |
stycket 2 görs hos valfri stycket 2 görs hos Riksskatteskattemyndighet eller allmän verket eller valfri allmän försäkringskassa. försäkringskassa.
| Beslut av skattemyndigheten | Beslut av Riksskatteverket får |
får överklagas hos allmän överklagas hos den länsrätt förvaltningsdomstol. inom vars domkrets barnet är
folkbokfört vid tidpunkten för
beslutet. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över uppgiften att föra det allmännas
talan i länsrätt och kammarrätt.
1 Balken omtryckt 1995:974. 2 Senaste lydelse 1998:713.
Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.
17 b §
Har en socialnämnd godkänt ett avtal om vårdnad, skall ett meddelande om avtalets innehåll sändas samma dag till
1. skattemyndigheten i den 1. Riksskatteverket,
region där barnet är eller senast
har varit folkbokfört,
2. om avtalet gäller ett barn som har fyllt 15 år: Centrala studiestödsnämnden,
3. den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende avseende vårdnadshavaren. Innebär avtalet att föräldrarna skall ha gemensam vårdnad om barnet, skall meddelandet sändas till den försäkringskassa som modern tillhör.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 6 kap. 16 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
3 Senaste lydelse 1999:806.
1.3¶Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken
dels att i 20 kap. 1, 3 a, 8 a, 9 och 11 §§ samt 25 kap. 3 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 20 kap. 8 § skall ha följande lydelse.
20 kap.
8 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Bouppteckningen skall inom | Bouppteckningen skall inom |
en månad efter det att den en månad efter det att den upprättats jämte en bestyrkt upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till kopia ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt Riksskatteverket. Finns det flera 2 kap. 2 eller 5 § skattebetal- bouppteckningar, skall de ges ningslagen (1997:483) skall in samtidigt och inom en fatta beslut som rör ett dödsbo. månad från det den sista Finns det flera bouppteckningen upprättades. bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.
En bestyrkt kopia av En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras bouppteckningen skall förvaras hos skattemyndigheten. hos Riksskatteverket.
Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över
1 Balken omtryckt 1981:359. 20 kap. 8 a § 2001:94 Senaste lydelse av 20 kap. 9 § 2001:94 20 kap. 1 § 2001:94 20 kap. 11 § 2001:94 20 kap. 3 a § 2001:322 25 kap. 3 § 1991:506. 2 Senaste lydelse 2001:323.
ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.4¶Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
dels att 60 d och 60 e §§ skall upphöra att gälla, dels att i 15 § 1 a – 3 mom. samt 15 a, 16, 17, 46, 46 a, 48, 49 a,
51, 60, 60 b, 62 och 73 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket” eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3 mom., 34, 44, 49, 53, 56, 59, 60 a och 67 §§ samt rubriken närmast före 34 § skall ha följande lydelse.
22 §
2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt som näst
föregående års taxeringsvärde avsett, sjunkit i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan händelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av verksamhet i vilken egendomen använts, eller av annan liknande anledning, skall på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, egendomen åsättas särskilt
Senaste lydelse av 48 § 2001:95 lagens rubrik 1974:857 49 a § 2001:95 15 § 1 a mom. 2001:95 51 § 2001:95 15 § 2 mom. 2001:95 60 § 2001:95 15 § 3 mom. 2001:95 60 b § 2001:95 15 a § 2001:95 60 d § 2001:95 16 § 2001:95 60 e § 2001:95 17 § 2001:95 62 § 2001:95 46 § 2001:95 73 § 2001:95. 46 a § 2001:324 Senaste lydelse 2001:95.
värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett på fast egendom eller dess värde annars höjts till följd av ny-, tilleller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen använts, eller annan liknande anledning, får egendomen för ändamål enligt första stycket, åsättas särskilt värde.
Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas till ledning för arvsskattens bestämmande. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens värde inte överstiger 50 000 kronor.
Värdering enligt detta Värdering enligt detta moment görs av skattemyn- moment görs av Riksskattedigheten i den region där verket.
fastigheten är belägen. Skattemyndigheten får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som beslutet
rör.
Vid värderingen skall hänsyn Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaf- tas till egendomens beskaffenhet vid den tidpunkt som fenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt de grunder uppskattas enligt de grunder som gäller för bestämmande av som gäller för bestämmande av taxeringsvärde året före det år taxeringsvärde året före det år då denna tidpunkt inföll. då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje meningarna andra och tredje meningarna
skall därvid tillämpas. Skatt- skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutredningsman eller skyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor skall testamentsexekutor skall lämna skattemyndigheten de lämna Riksskatteverket de upplysningar som behövs för upplysningar som behövs för prövning av ansökningen. prövning av ansökningen. Skattemyndigheten får även Verket får även besluta om besluta om besiktning av besiktning av egendomen. Har egendomen. Har ärendet tagits ärendet tagits upp på ansökan, upp på ansökan av annan än får dock sådant beslut fattas skattemyndigheten, får dock endast om sökanden åtar sig sådant beslut fattas endast om att betala kostnaderna för sökanden åtar sig att betala besiktningen. kostnaderna för besiktningen.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut enligt detta moment får inte enligt detta moment får inte överklagas. överklagas.
26 §
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde.
Till upplysning om värde av Påkallar skattskyldig sådan
fast egendom som enligt 22 § värdering av fast egendom som
2 mom. första eller tredje stycket avses i 22 § 2 mom. första eller åsatts särskilt värde, skall tredje stycket, skall erforderligt skattemyndighetens beslut i anstånd med skatteärendets ärendet företes. Påkallar skatt- avgörande lämnas när ansökan skyldig tillämpning av sådant om åsättande av särskilt värde särskilt värde, skall erforderligt av egendomen blivit gjord. anstånd med skatteärendets avgörande lämnas när ansökan om åsättande av särskilt värde av egendomen blivit gjord.
Till ledning för värdering av Till ledning för värdering av
3 Senaste lydelse 2001:95.
aktier, obligationer och aktier, obligationer och därmed jämförliga därmed jämförliga värdehandlingar skall företes värdehandlingar som är intyg av bank, mäklare eller börsnoterade eller annars annan sakkunnig. Om sådan omsätts på kapitalmarknaden handling inte är börsnoterad och skall företes intyg av bank, inte heller annars omsätts på mäklare eller annan sakkunnig.
kapitalmarknaden skall i stället företes av skattemyndigheten
meddelat bevis om det värde,
vartill handlingen enligt senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig
förmögenhetsskatt.
Skattemyndigheten får, där Riksskatteverket får, där särskild anledning föreligger, särskild anledning föreligger, förordna lämplig person att förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för dess egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som värdering. Förordnande som nu sagts får efter överklagande nu sagts får efter överklagande meddelas av rätten. Det åligger meddelas av rätten. Det åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om skattskyldig har hand om egendom, att hålla egendomen egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt tillgänglig för besiktning samt att tillhandagå förrättnings- att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och mannen med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen betalas, förrättningsmannen betalas, om egendomen ingår i dödsbo, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för av boet och annars av den för egendomen skattskyldige. egendomen skattskyldige.
33 §
3 mom. Har inom ett år 3 mom. Har inom ett år från från det att skattemyndighet det att Riksskatteverket meddelat beslut i skatteärendet meddelat beslut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, dödsbo avträtts till konkurs, har dödsboet eller skattskyldig har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt. rätt att återfå betald skatt. Uppkommer i konkursen Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå överskott, skall skatt utgå enligt föreskrifterna i 1 och enligt föreskrifterna i 1 och 2 mom. 2 mom.
Ansökan om återvinning av Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av den skriftligen och tas upp av Riksskattemyndighet, som meddelat skatteverket. beslut i skatteärendet.
Beskattningsmyndighet Beslutande myndighet m.m.
34 §
Beslut i fråga om arvsskatt Beslut i fråga om arvsskatt fattas av den skattemyndighet fattas av Riksskatteverket.
som enligt 2 kap. 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör arvlåtarens eller
testatorns dödsbo.
Bestämmelser om debitering Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt och betalning av arvsskatt finns i skattebetalningslagen. finns i skattebetalningslagen
(1997:483).
Förvaring av handlingar skall Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är ske hos Riksskatteverket. behörig enligt första stycket.
4 Senaste lydelse 2001:95. 5 Senaste lydelse 2001:325.
44 §
Beslut i fråga om gåvoskatt Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av den skattemyndighet fattas av Riksskatteverket.
som, när skattskyldigheten
inträder, är behörig enligt 2 kap.
1, 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) att fatta beslut som rör den
skattskyldige.
Bestämmelser om debitering Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt och betalning av gåvoskatt finns i skattebetalningslagen. finns i skattebetalningslagen
(1997:483).
Förvaring av handlingar skall Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är ske hos Riksskatteverket. behörig enligt första stycket.
49 §
Där någon i enlighet med Där någon i enlighet med lagen (1927:77) om lagen (1927:77) om försäkringsavtal blivit insatt försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att det försäkringsgivaren att angående händelse, som enligt angående händelse, som enligt denna lag medför skatt- denna lag medför skattskyldighets inträde, lämna skyldighets inträde, lämna kontrolluppgift till den kontrolluppgift till Riksskatteskattemyndighet, vilken har att verket och därvid även uppge ta upp fråga om beskattning av övriga förhållanden av försäkringsbeloppet och därvid betydelse för skattens bestämäven uppge övriga förhållanden mande. Närmare föreskrifter av betydelse för skattens om uppgiftsskyldigheten medbestämmande. Närmare före- delas av regeringen eller den
6 Senaste lydelse 2001:325. 7 Senaste lydelse 2001:95.
skrifter om uppgiftsskyldig- myndighet som regeringen heten meddelas av regeringen bestämmer. eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.
Uppgift enligt första stycket skall för varje kalenderår lämnas senast den 31 januari följande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren erhöll vetskap om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.
53 §
I fall där domstol fastställt I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än skatt till ett högre belopp än som förut beräknats, skall som förut beräknats, skall rätten till skattemyndigheten rätten till Riksskatteverket snarast översända handling, snarast översända handling, som tillhandahållits rätten som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna bestämmer, lämna verket de skattemyndigheten de uppgifter, uppgifter, som verket behöver som denna behöver för att för att debitera skatten. debitera skatten.
56 §
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom
8 Senaste lydelse 2001:325. 9 Senaste lydelse 2001:95.
ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av Fråga om eftergift av fastställd skatt tas efter fastställd skatt tas efter skriftligen gjord framställning skriftligen gjord framställning upp av den skattemyndighet, upp av Riksskatteverket.
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
59 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens
10 Senaste lydelse 2001:95.
fastställande;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om återvinning av Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av den skriftligen och tas upp av skattemyndighet som meddelat Riksskatteverket. beslut i skatteärendet.
60 a §
Ett beslut av skattemyn- Ett beslut av Riksskatteverket digheten får överklagas även av får överklagas även av det Riksskatteverket. Riksskatte- allmänna ombudet hos verket får föra talan till den Riksskatteverket. Ombudet får enskildes förmån. föra talan till den enskildes
förmån.
Riksskatteverket får över- Det allmänna ombudet får klaga ett beslut av länsrätt eller överklaga ett beslut av länsrätt kammarrätt även om verket eller kammarrätt även om inte tidigare har fört det ombudet inte tidigare har fört allmännas talan i målet. det allmännas talan i målet.
67 §
Skattskyldig eller annan får Skattskyldig eller annan får av skattemyndigheten föreläggas av Riksskatteverket föreläggas vid vite att fullgöra det som vid vite att fullgöra det som åligger honom enligt denna lag, åligger honom enligt denna lag, dock ej såvitt avser betalning dock ej såvitt avser betalning av fastställd skatt. av fastställd skatt.
På ansökan av skatte- På ansökan av Riksmyndigheten får den tingsrätt skatteverket får den tingsrätt där den döde hade att svara i där den döde hade att svara i
11 Senaste lydelse 2001:95. 12 Senaste lydelse 2001:95.
allmänhet vid vite förelägga allmänhet vid vite förelägga den, som uppgett dödsbo, att den, som uppgett dödsbo, att med ed bekräfta riktigheten av med ed bekräfta riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång får lämnade uppgifter. Edgång får även åläggas delägare, även åläggas delägare, efterlevande make eller efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej efterlevande sambo, som ej uppgett boet, samt annan som uppgett boet, samt annan som tagit befattning med boet. tagit befattning med boet.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.
Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna
lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 22 § 2 mom. sjätte stycket gäller fort-
farande för beslut meddelade före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 33 § 3 mom. första stycket om rätt att återfå betald skatt gäller fortfarande avseende beslut i skatteärende som har meddelats före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 60, 60 a och 60 b §§ gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
5. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 67 § första stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
6. De nya föreskrifterna i 67 § fjärde stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
dels att i 1 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 3, 3 a och 4 a–6 §§ skall ha följande lydelse.
3 §
Skattemyndigheten skall Riksskatteverket skall senast
senast den 8 mars till den 8 mars till kommuner och kommuner och landsting landsting redovisa den skatt redovisa den skatt för det för det föregående året som föregående året som tillkommer kommunen eller tillkommer kommunen eller landstinget. Regeringen landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning. om sådan redovisning.
Skattemyndigheten skall Riksskatteverket skall senast senast den 10 september varje den 10 september varje år år lämna kommuner och lämna kommuner och landsting uppgift om den landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsin- beskattningsbara förvärvsinkomsten som avses i 1 § första komsten som avses i 1 § första stycket. stycket.
1 Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191 1 § 1999:1238. 2 Senaste lydelse 1999:1238.
Riksskatteverket eller den Riksskatteverket skall i fråga skattemyndighet som Riksskatte- om avgifter till trossamfund verket bestämmer skall i fråga lämna redovisning och om avgifter till trossamfund uppgifter motsvarande dem lämna redovisning och som anges i första och andra uppgifter motsvarande dem styckena till Svenska kyrkan som anges i första och andra och andra registrerade styckena till Svenska kyrkan trossamfund, som enligt lagen och andra registrerade (1999:291) om avgift till trossamfund som enligt lagen registrerat trossamfund har (1999:291) om avgift till beviljats statlig hjälp med att ta registrerat trossamfund har in avgifterna. Riksskatteverket beviljats statlig hjälp med att ta skall lämna motsvarande in avgifterna. Riksskatteverket redovisning och uppgifter i skall lämna motsvarande fråga om begravningsavgift redovisning och uppgifter i enligt begravningslagen fråga om begravningsavgift (1990:1144) till den enligt begravningslagen församling, kyrkliga samfällig- (1990:1144) till den het eller kommun som är församling, kyrkliga samfällig- huvudman för begravningshet eller kommun som är verksamheten. huvudman för begravningsverksamheten.
3 a §
När en kommun eller ett När en kommun eller ett landsting har fastställt landsting har fastställt budgeten, skall kommunstyrel- budgeten, skall kommunstyrelsen respektive landstings- sen respektive landstingsstystyrelsen genast underrätta relsen genast underrätta skattemyndigheten om den Riksskatteverket om den skattesats som har bestämts skattesats som har bestämts för det följande året. för det följande året.
Om skattesatsen inte har Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads fastställts före oktober månads
3 Senaste lydelse 1999:298.
utgång, skall styrelsen genast utgång, skall styrelsen genast underrätta skattemyndigheten underrätta Riksskatteverket om om styrelsens förslag till styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna skattesats än den föreslagna fastställts, skall styrelsen fastställts, skall styrelsen genast underrätta genast underrätta Riksskattemyndigheten och Riks- skatteverket om den fastställda skatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före inte har fastställts före november månads utgång, november månads utgång, skall, så snart skattesatsen för skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har den preliminära skatten har fastställts, Riksskatteverket fastställts, skattemyndigheten underrättas om skattesatsen. underrättas om skattesatsen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen (1990:1144).
4 a §
Ett registrerat trossamfund Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att trossamfund är berättigat att under visst år av staten under visst år av staten uppbära avgift som avses i den uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå motsvarar vad som skulle utgå på grundval av de sammanlagda på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsin- beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgifts- komsterna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt skyldiga i trossamfundet enligt skattemyndighetens beslut beslut enligt 4 kap. 2 § enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen taxeringslagen (1990:324) vid
4 Senaste lydelse 1999:1238.
(1990:324) vid det föregående det föregående årets årets (taxeringsåret) taxering, (taxeringsåret) taxering, beräkberäknat efter den eller de nat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts avgiftssatser som har bestämts för året före taxeringsåret. för året före taxeringsåret.
Trossamfund som avses i Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att första stycket är berättigat att under ett visst år av staten under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar produkten av den eller de produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats avgiftssatser som har beslutats för året och de sammanlagda för året och de sammanlagda beskattningsbara förvärvsin- beskattningsbara förvärvsinkomster, som enligt skatte- komster, som enligt beslut myndighetens beslut enligt enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets rörande det föregående årets taxering till kommunal taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de inkomstskatt har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de avgifter, som avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets ett år utgör trossamfundets fordran hos staten enligt denna fordran hos staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket paragraf skall Riksskatteverket eller den skattemyndighet under samma år utanordna till Riksskatteverket bestämmer trossamfundet med en under samma år utanordna till tolftedel per månad den tredje trossamfundet med en vardagen räknat från den 17 i
tolftedel per månad den tredje månaden, varvid vardag som vardagen räknat från den 17 i enligt 2 § lagen (1930:173) om månaden, varvid vardag som beräkning av lagstadgad tid enligt 2 § lagen (1930:173) om jämställs med allmän helgdag beräkning av lagstadgad tid inte skall medräknas. Är jämställs med allmän helgdag trossamfundets fordran inte inte skall medräknas. Är uträknad vid utbetalningstrossamfundets fordran inte tillfällena i månaderna januari uträknad vid utbetalnings- och februari, skall vid dessa tillfällena i månaderna januari tillfällen utbetalas samma och februari, skall vid dessa belopp som har utbetalats i tillfällen utbetalas samma december månad det belopp som har utbetalats i föregående året. När särskilda december månad det skäl föranleder det får föregående året. När särskilda Riksskatteverket dock skäl föranleder det får Riks- förordna att utbetalning skall skatteverket dock förordna att ske med annat belopp. Om utbetalning skall ske med något av de belopp som annat belopp. Om något av de utbetalades i månaderna januari belopp som utbetalades i och februari inte motsvarar en månaderna januari och februari tolftedel av trossamfundets inte motsvarar en tolftedel av fordran, skall den jämkning trossamfundets fordran, skall som föranleds härav ske i fråga den jämkning som föranleds om det belopp, som utbetalas i härav ske i fråga om det mars månad. belopp, som utbetalas i mars månad.
Vad som har sagts om avgift Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund till registrerat trossamfund tillämpas på motsvarande sätt i tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen enligt begravningslagen (1990:1144), om den inte (1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till enligt 3 § lagen om avgift till registrerat trossamfund skall registrerat trossamfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det räknas in i kyrkoavgiften. Det
som sägs om Riksskatteverket som sägs om trossamfund skall och trossamfund skall dock i dock i stället gälla den stället gälla skattemyndigheten församling eller kyrkliga respektive den församling eller samfällighet som är huvudman kyrkliga samfällighet som är för begravningsverksamheten. huvudman för begravningsverksamheten.
5 §
Finner skattemyndigheten Finner Riksskatteverket på eller Riksskatteverket på grund grund av anmärkning eller av anmärkning eller eljest att av eljest att av myndigheten myndigheten meddelat beslut meddelat beslut enligt denna enligt denna lag blivit lag blivit uppenbart oriktigt till uppenbart oriktigt till följd av följd av skrivfel, räknefel eller skrivfel, räknefel eller annat annat sådant förbiseende, skall sådant förbiseende, skall myndigheten meddela beslut myndigheten meddela beslut om rättelse. om rättelse.
6 §
Riksskatteverkets eller skat- Riksskatteverkets beslut entemyndighetens beslut enligt ligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos hos regeringen. regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Rättelse enligt 5 § av skattemyndighets beslut skall från och
med den 1 januari 2003 göras av Riksskatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 6 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
5 Senaste lydelse 1999: 298. 6 Senaste lydelse 1999: 298.
1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:000) om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. i stället för dess lydelse enligt lagen (2002:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
4 §
Det som sägs i denna paragraf om kommun och
kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel samt kommuns begravningsavgiftsmedel. I fråga om slutavräkning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
En kommun har rätt att En kommun har rätt att
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| under visst år (beskattnings- | under visst år (beskattnings- |
året) av staten uppbära året) av staten uppbära
| preliminära kommunalskatte- | preliminära kommunalskatte- |
medel med ett belopp som medel med ett belopp som motsvarar produkten av de motsvarar produkten av de
| sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndig- | sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt beslut enligt |
hetens beslut enligt 4 kap. 2 § 4 kap. 2 § taxeringslagen taxeringslagen (1990:324) om (1990:324) om taxering till taxering till kommunal kommunal inkomstskatt
| inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskatt- | (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den |
ningsåret, den skattesats som skattesats som har beslutats
1
Lydelse enligt prop. 2001/02:112.
har beslutats för beskattnings- för beskattningsåret och de året och de uppräknings- uppräkningsfaktorer enligt faktorer enligt tredje stycket tredje stycket som har som har fastställts senast i fastställts senast i september september året före beskatt- året före beskattningsåret. ningsåret.
Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Innan skattemyndigheten be- Innan Riksskatteverket talar ut kommunalskattemedel betalar ut kommunalskattetill kommunerna skall medel till kommunerna skall avräkning göras enligt 10 § avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för utjämningsavgift för kommuner och landsting och kommuner och landsting och 16 kap. 8 § skattebetalnings- 16 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Vidare skall lagen (1997:483). Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och statsbidrag till kommuner och landsting. Det belopp som landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den tredje vardagen räknat från
den 17 i månaden, varvid dag den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstill- uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och fällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på dessa månader grundas på samma belopp som utbetal- samma belopp som utbetalningen i december månad det ningen i december månad det föregående året. När särskilda föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skäl föranleder det får skattemyndigheten dock för- Riksskatteverket dock förordna ordna att utbetalningen skall att utbetalningen skall grundas grundas på ett annat belopp. på ett annat belopp. Om något Om något av de belopp som av de belopp som utbetalningen i månaderna utbetalningen i månaderna januari, februari och mars januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och utbetalningarna i april, maj och juni månader. juni månader.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de
preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den avgiftssats för begravningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.
1.7¶Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att i 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ordet "skattemyndighetens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 33 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av 33 § 1995:1689.
1.8¶Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)
dels att 30 § skall upphöra att gälla, dels att 17, 21–23, 29 och 30 a §§ skall ha följande lydelse.
17 §
Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade kommunvis efter utdelningsmottagarens kommun. Vilken hemortskommun uppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt. Blanketter, vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter avser skall anges särskilt.
Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av beskattningsmyndigheten tillställas den skattemyndighet som enligt 2 kap. skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör den
utdelningsberättigade.
21 §
Om utdelning lämnas i Om utdelning lämnas i
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996 30 § 1993:463. 2 Senaste lydelse 2001:1228. 3 Senaste lydelse 1998:242.
annat än pengar i svenskt mynt annat än pengar i svenskt mynt och om det enligt 8 eller 15 § och om det enligt 8 eller 15 § föreligger skyldighet att betala föreligger skyldighet att betala in kupongskatt, skall aktie- in kupongskatt, skall bolaget senast en vecka efter aktiebolaget senast en vecka beslutet om utdelning till efter beslutet om utdelning till beskattningsmyndigheten läm- beskattningsmyndigheten lämna in en bestyrkt uppgift om na in en bestyrkt uppgift om de utdelade tillgångarnas värde de utdelade tillgångarnas värde vid utdelningstillfället. Om det vid utdelningstillfället. Om finns anledning anta att värdet beskattningsmyndigheten finner är för lågt uppgivet, skall det sannolikt att värdet är för beskattningsmyndigheten hos lågt uppgivet, skall myndigskattemyndigheten i den region heten meddela beslut om värdet där bolagets styrelse har sitt säte och förelägga bolaget att inom anmärka förhållandet och förete viss tid betala in felande den utredning som står beskatt- kupongskatt. Om inbetalningningsmyndigheten till buds för en inte gjorts inom den utsatta att bedöma värdet. Skattemyn- tiden, skall bolaget betala digheten i det län där bolagets dröjsmålsavgift. Därvid skall styrelse har sitt säte skall värdera 19 § andra stycket tillämpas.
de utdelade tillgångarna och meddela beslut med anledning av anmärkningen. Om skattemyndigheten finner att det av bolaget uppgivna värdet bör höjas, skall underrättelse lämnas beskattningsmyndigheten och bolaget med föreläggande för
bolaget att inom viss tid betala in felande kupongskatt. Om inbetalningen inte gjorts inom den utsatta tiden skall bolaget betala dröjsmålsavgift. Därvid skall 19 § andra stycket tillämpas.
Om utdelning har ägt rum när beslut meddelats om påföring av ytterligare kupongskatt och har tillräckligt belopp till kupongskatten inte innehållits, skall bolaget förskjuta skattebeloppet men får kräva det åter av den skattskyldige.
22 §
Om en central värdepappersförvarare eller ett aktiebolag inte betalar in kupongskatt i föreskriven tid, skall beskattningsmyndigheten förelägga värdepappersförvararen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldighet.
Om föreläggandet inte följs, Obetalda kupongskatteskall beskattningsmyndigheten belopp samt dröjsmålsavgifter anmäla förhållandet till skall av beskattningsmyndigskattemyndigheten i det län där heten lämnas för indrivning. bolagets styrelse har sitt säte. Regeringen får föreskriva att Obetalda kupongskattebelopp indrivning inte behöver samt dröjsmålsavgifter skall av begäras för ett ringa belopp. skattemyndigheten lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.
23 §
Försummar aktiebolag Försummar aktiebolag annan skyldighet enligt denna annan skyldighet enligt denna lag än skyldigheten att lag än skyldigheten att innehålla eller inbetala innehålla eller inbetala kupongskatt i föreskriven tid kupongskatt i föreskriven tid
4 Senaste lydelse 1998:1485. 5 Senaste lydelse 1997:1087.
eller ordning, kan beskatt- eller ordning, kan beskattningsmyndigheten förelägga ningsmyndigheten förelägga bolaget att vid vite fullgöra bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyldighet. För- förstnämnda skyldighet. Fråga suttet vite utdömes efter om utdömande av vite prövas anmälan av beskattningsmyn- efter anmälan av beskattdigheten av den länsrätt inom ningsmyndigheten av den vars domkrets bolagets styrelse länsrätt som är behörig att
har sitt säte. pröva ett överklagande av beslut
enligt denna lag.
I fråga om vite enligt första stycket gäller i övrigt 6 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324).
29 §
Beslut av Riksskatteverket Beslut av Riksskatteverket eller skattemyndighet enligt enligt denna lag utom i fråga denna lag utom i fråga om vite om vite får överklagas hos får överklagas hos länsrätten av länsrätten av den som beslutet den som beslutet rör. Över- rör och det allmänna ombudet klagandet skall ha kommit in hos Riksskatteverket. Ett inom två månader från den dag överklagande av den som då klaganden fick del av beslutet rör skall ha kommit in beslutet. inom två månader från den dag
då denne fick del av beslutet.
Ett överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
Riksskatteverkets beslut enligt 22 § första stycket eller 24 § får inte överklagas.
30 a §
Bestämmelserna i 6 kap. Bestämmelserna i 6 kap.
6 Senaste lydelse 2000:468. 7 Senaste lydelse 1993:463.
taxeringslagen (1990:324) om taxeringslagen (1990:324) om överklagande av länsrättens överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut och och kammarrättens beslut om företrädare för det allmänna gäller i tillämpliga delar för mål gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. enligt denna lag.
Bestämmelserna i 6 kap.
9 a § taxeringslagen gäller för det allmänna ombudets överklagande av Riksskattever-
kets beslut.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter i 23 § gäller fortfarande för anmälan som har getts in före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 29 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.9¶Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse.
17 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Förvaltningsmyndigheter | Förvaltningsmyndigheter |
som handlägger frågor om som handlägger frågor om skatter eller avgifter skall göra skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så snart anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet om det kan antas att brottet inte kommer att medföra inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte om anmälan av annat skäl inte behövs. Skattemyndigheter får behövs. Riksskatteverket får fullgöra anmälningsskyldig- fullgöra anmälningsskyldigheten till enhet inom skatteför- heten till enhet inom verket valtningen som skall medverka som skall medverka vid brottsvid brottsutredning, om det utredning, om det inte finns inte finns skäl att anta att skäl att anta att brottet brottet föranleder annan föranleder annan påföljd än påföljd än böter och den böter och den misstänkte kan misstänkte kan antas erkänna antas erkänna gärningen. Detta gärningen. Detta gäller dock gäller dock endast om den endast om den misstänkte fyllt misstänkte fyllt tjugoett år. tjugoett år.
1 Senaste lydelse 1997:1025.
Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.10¶Förslag till lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet
dels att i 5 och 6 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 4 § skall ha följande lydelse.
4 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Ansökan om särskilt upp- | Ansökan om särskilt upp- |
skattningsvärde görs skrift- skattningsvärde görs skriftligen hos skattemyndigheten i ligen hos Riksskatteverket.
den region där fastigheten är
belägen.
I ansökningshandlingen I ansökningshandlingen lämnas, i huvudsaklig anslut- lämnas, i huvudsaklig ning till vad som föreskrivs i anslutning till vad som fastighetstaxeringslagen föreskrivs i fastighets- (1979:1152) om fastighets- taxeringslagen (1979:1152) om deklaration, de uppgifter som fastighetsdeklaration, de uppbehövs till ledning för gifter som behövs till ledning uppskattningen. Skattemyn- för uppskattningen. Riksskattedigheten kan anmoda sökanden verket kan anmoda sökanden att komplettera uppgifterna vid att komplettera uppgifterna vid äventyr att ärendet ändock äventyr att ärendet ändock prövas. prövas.
1 Lagen omtryckt 1980:960. Senaste lydelse av 5 § 1994:1913 6 § 1990:361. 2 Senaste lydelse 1998:243.
Det nya Riksskatteverket
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.11¶Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att i 20 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Lagen omtryckt 1981:1323. Senaste lydelse av 20 § 1997:1088.
1.12¶Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs att i 4 § handelsregisterlagen (1974:157) ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 4 § 2 gäller för registreringsnummer som har tilldelats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av 4 § 1998:308.
1.13¶Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. skall ha följande lydelse.
6 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Talan mot beslut angående | Beslut angående fastställande |
fastställande av organisations- av organisationsnummer övernummer föres hos riksskatte- klagas hos allmän förvaltningsverket genom besvär. Mot domstol.
riksskatteverkets beslut får talan
icke föras.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 6 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Det nya Riksskatteverket
1.14¶Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att i 10 kap. 22 och 33 a §§ samt 12 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385) ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Lagen omtryckt 1993:150. Senaste lydelse av 10 kap. 22 § 1998:760 10 kap. 33 a § 2001:1224 12 kap. 8 § 1994:802.
1.15¶Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt orden "Skattemyndigheten i Örebro" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 1 § 2001:563.
1.16¶Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
dels att i 3, 10, 17 och 18 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 20 § skall ha följande lydelse.
20§
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Mål om betalningssäkring | Mål om betalningssäkring |
som avses i 3 § första stycket som avses i 3 § första stycket prövas av den länsrätt inom prövas av den länsrätt som är
vars domkrets beslut om skatt behörig att pröva ett
enligt skattebetalningslagen överklagande enligt 22 kap. 1 a– (1997:483) skall fattas då 1 c §§ skattebetalningslagen framställningen om betalnings- (1997:483) då framställningen säkring görs. om betalningssäkring görs.
Om beslut om skatten skall meddelas av Skattemyndigheten i Stockholm enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 § tredje stycket sista meningen eller 2 § femte stycket sista meningen skattebetalningslagen, skall mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets
1 Senaste lydelse av 3 § 2000:1283 10 § 1990:372 17 § 1990:372 18 § 1995:442. 2 Senaste lydelse 2000:1283.
verkställigheten kan äga rum.
Mål om betalningssäkring Mål om betalningssäkring som avses i 3 § andra stycket som avses i 3 § andra stycket prövas av den länsrätt inom prövas av den länsrätt som är vars domkrets taxeringsbeslut behörig enligt första stycket eller eller beslut om tulltillägg enligt den länsrätt inom vars tullagen (2000:1281) eller domkrets beslut om tulltillägg beslut om transporttillägg enligt tullagen (2000:1281) enligt lagen (1998:506) om eller beslut om transporttillägg punktskattekontroll av trans- enligt lagen (1998:506) om porter m.m. av alkoholvaror, punktskattekontroll av transtobaksvaror och mineralolje- porter m.m. av alkoholvaror, produkter skall fattas då tobaksvaror och mineraloljeframställningen om betalnings- produkter skall fattas då säkring görs. framställningen om betalnings-
säkring görs.
Behörig skattemyndighet att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i den region där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och
16 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål
om betalningssäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 20 § gäller fortfarande för framställning som har getts in före ikraftträdandet.
1.17¶Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 24 § lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting skall ha följande lydelse.
1 kap.
24 §
När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till Kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.
Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen får därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.
Skall undersökningen ske genom en omröstning får länsstyrelsen besluta att det, med tillämpning av 7 kap. vallagen (1997:157), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.
Röstlängd och röstkort Röstlängd och röstkort framställs av skattemyndigheten framställs av Riksskatteverket. i den region inom vilket Verket har rätt till ersättning kommunen eller landstinget för detta. ligger. Skattemyndigheten har
1 Lagen omtryckt 1988:198. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1693. 2 Senaste lydelse 1998:238.
rätt till ersättning för detta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.18¶Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att i 17 kap. 5 §, 18 kap. 1 a, 4, 8, 10, 11, 22–24, 29, 30, 32 och 38 §§, 19 kap. 5, 6 och 8 §§, 20 kap. 3 a, 4, 5 a–8, 10, 12–14 och 17–20 §§, 21 kap. 5 och 6 §§, 26 kap. 1 och 2 §§, 28 kap. 4 § samt rubriken till 29 kap. ordet ”skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Riksskatteverket” eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att i 22 kap. 2 § orden "en skattemyndighets" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att 17 kap. 1, 2 och 4 §§, 18 kap. 9, 9 a och 28 §§, 19 kap. 1–3 §§, 20 kap. 2 och 9 §§, 21 kap. 1, 4 och 7 §§, 22 kap. 3 §, rubriken till 21 kap. samt rubrikerna närmast före 17 kap. 2 § och 21 kap. 7 § skall ha följande lydelse.
Senaste lydelse av 20 kap. 5 a § 1993:1193 17 kap. 5 § 2001:1218 20 kap. 6 § 2001:1218 18 kap. 1 a § 2001:1218 20 kap. 7 § 1993:1193 18 kap. 4 § 2001:1218 20 kap. 8 § 1993: 1193 18 kap. 8 § 1993:1193 20 kap. 10 § 1993:1193 18 kap. 10 § 2001:1218 20 kap. 12 § 1993:1193 18 kap. 11 § 1994:849 20 kap. 13 § 2001:1218 18 kap. 22 § 2001:1218 20 kap. 14 § 1993:1193 18 kap. 23 § 1996:668 20 kap. 17 § 1993:1193 18 kap. 24 § 1993:1193 20 kap. 18 § 1993:1193 18 kap. 29 § 1993:1193 20 kap. 19 § 1993:1193 18 kap. 30 § 1997:1090 20 kap. 20 § 1993:1193 18 kap. 32 § 1993:1193 21 kap. 5 § 1993:1193 18 kap. 38 § 1993:1193 21 kap. 6 § 1993:1193 19 kap. 5 § 1995:1409 22 kap. 2 § 1993:1193 19 kap. 6 § 1993:1193 26 kap. 1 § 1990:379 19 kap. 8 § 1993:1193 26 kap. 2 § 1993:1193 20 kap. 3 a § 1993:1193 28 kap. 4 § 1993:1193 20 kap. 4 § 2001:1218 rubriken till 29 kap. 1993:1193.
17 kap.
1 §
Riksskatteverket leder och Riksskatteverket ansvarar för ansvarar för skatteförvaltning- verksamheten enligt denna lag. ens verksamhet enligt denna lag.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i
regionen.
Beslutande myndigheter Beslutande myndighet
2 §
Beslut i taxeringsärende Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i fattas av Riksskatteverket.
den region där fastigheten är
belägen.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för
fastighetsägaren.
Att vissa taxeringsärenden avgörs i skattenämnd framgår av 20 kap. 3 §.
4 §
Skattemyndigheten får för- Riksskatteverket får förordna ordna det antal personer med det antal personer med sak-
2 Senaste lydelse 1998:239. 3 Senaste lydelse 1993:1193. 4 Senaste lydelse 1998:239. 5 Senaste lydelse 2001:1218.
sakkunskap i fråga om kunskap i fråga om fastighetsfastighetsvärdering (konsulen- värdering (konsulenter för ter för fastighetstaxering) som fastighetstaxering) som behövs behövs för att biträda skatte- för att biträda vid den allmänna myndigheten vid den allmänna och förenklade fastighetstaxeoch förenklade fastighetstaxe- ringen. ringen.
Konsulenten får inte vara Konsulenten får inte vara ledamot av skattenämnd vid ledamot av skattenämnd.
den skattemyndighet som han
biträder.
18 kap.
9 §
Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, liksom påpekanden med anledning av förslag till fastighetstaxering, skall lämnas senast den 1 november året före det år då den allmänna eller förenklade fastighetstaxeringen äger rum.
Fastighetsdeklarationen eller Fastighetsdeklarationen eller påpekandena med tillhörande påpekandena med tillhörande handlingar skall lämnas till handlingar skall lämnas till skattemyndighet. Riksskatteverket.
Skattemyndighet får efter Verket får efter samråd med samråd med kommun kommun bestämma att det bestämma att det inom inom kommunen skall finnas kommunen skall finnas särskilt särskilt insamlingsställe för insamlingsställe för deklarationer och påpekanden. deklarationer och påpekanden,
som skall lämnas till ledning för
taxering inom regionen.
6 Senaste lydelse 2001:1218.
9 a §
Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna allmän eller förenklad fastighetsdeklaration eller påpekanden inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen eller påpekandena. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av februari månad under taxeringsåret.
Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarationsskyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt tidsplanen.
Ansökan enligt första stycket Ansökan enligt första och prövas av skattemyndigheten i andra styckena prövas av Riksdet län där fastigheten är skatteverket.
belägen. Ansökan enligt andra stycket prövas av skattemyndigheten i det län där sökanden utövar sin verksamhet. Ansökan hos en annan skattemyndighet skall prövas där om tiden inte medger att den överlämnas till rätt
myndighet.
28 §
Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt
denna lag. Vid prövning av ansökan om Vid prövning av ansökan om
7 Senaste lydelse 2001:1218. 8 Senaste lydelse 1993:1193.
utdömande av vite får även utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. vitets lämplighet bedömas.
19 kap.
1 §
Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.
Senast den 15 november samma år lämnar Riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § med undantag för föreskrifter om indelning i värdeområden.
Senast den 15 mars året före Senast den 15 mars året före det år då allmän fastighets- det år då allmän fastighetstaxering äger rum upprättar taxering äger rum lämnar skattemyndigheten förslag till Riksskatteverket förslag till indelning i värdeområden för övriga föreskrifter enligt 7 kap. småhus, hyreshus, avkastnings- 7 §.
värderad industri och tomt-
mark.
Senast sistnämnda dag
lämnar Riksskatteverket förslag till föreskrifter om
indelning i värdeområden för övriga ägoslag samt förslag till
övriga föreskrifter enligt 7 kap. 7 § för samtliga byggnadstyper och ägoslag.
2 §
Under förberedelsearbetet Under förberedelsearbetet skall det vid varje skattemyn- skall det vid Riksskatteverket
9 Senaste lydelse 1993:1193. 10 Senaste lydelse 1993:1193.
dighet finnas en eller flera finnas referensgrupper referensgrupper bestående av bestående av förtroendevalda förtroendevalda ledamöter i ledamöter i skattenämnden. skattenämnden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal ledamöter som skall ingå i en referensgrupp.
3 §
Lantmäteriverket och skatte- Lantmäteriverket och Riksmyndigheten skall undersöka skatteverket skall undersöka vilka riktvärdetabeller för vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i småhus som inte ingår i lantbruksenhet, som med lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av användas inom olika delar av länet. Förslag härom skall ett län. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor av förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom länet. lantbruksenhet inom länet.
Lantmäteriverket och skatte- Lantmäteriverket och Riksmyndigheten skall vidare pröva skatteverket skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra– föreskrifter enligt 1 § andra– fjärde styckena leder till fjärde styckena leder till taxeringsvärden som svarar taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 § (provvärdering). 5 kap. 2 § (provvärdering). Motsvarande prövning görs av Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärde- tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt tabeller för småhus enligt första stycket. första stycket.
11 Senaste lydelse 2001:1218.
Provvärdering skall göras för varje värdeområde och omfatta det antal överlåtelser inom området (provvärderingsobjekt) som bedöms nödvändigt med hänsyn till områdets karaktär. Om antalet provvärderingsobjekt är för få eller saknas inom ett värdeområde, får provvärdering göras för en grupp av värdeområden som då tillsammans bildar ett provvärderingsområde.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar närmare föreskrifter om indelningen i provvärderingsområden. Ett sådant beslut får inte överklagas.
20 kap.
2 §
Skattemyndigheten skall Riksskatteverket skall senast senast den 15 juni under den 15 juni under taxeringsåret taxeringsåret meddela grund- meddela grundläggande beslut läggande beslut om taxering av om taxering av fastighet. fastighet som är belägen i regionen.
Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens taxeringsvärde inte beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, skall taxeringsvärdet uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).
9 §
Vill fastighetsägaren begära Vill fastighetsägaren begära omprövning av ett beslut, skall omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgång- Riksskatteverket före utgången en av det femte året efter av det femte året efter
12 Senaste lydelse 2001:1218. 13 Senaste lydelse 1993:1193.
taxeringsåret. taxeringsåret.
Om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om fastighetstaxering som är till hans nackdel, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.
Har fastighetsägaren inom Har fastighetsägaren inom den tid som anges i första eller den tid som anges i första eller andra stycket lämnat in andra stycket lämnat in skrivelsen med begäran om skrivelsen med begäran om omprövning till en annan omprövning till en allmän skattemyndighet än den som förvaltningsdomstol, får ärenfattat beslutet eller till en allmän det ändå prövas. Skrivelsen förvaltningsdomstol, får ären- skall då omedelbart översändas det ändå prövas. Skrivelsen till Riksskatteverket med skall då omedelbart översändas uppgift om den dag då till den skattemyndighet som handlingen kom in till domfattat beslutet med uppgift om stolen. den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.
21 kap.
Överklagande av skattemyn- Överklagande av Riksskattedighets beslut verkets beslut
1 §
En skattemyndighets beslut Riksskatteverkets beslut om om fastighetstaxering får över- fastighetstaxering får klagas hos länsrätten av fastig- överklagas av fastighetsägaren hetsägaren och Riksskatteverket. och det allmänna ombudet hos
Riksskatteverket hos den länsrätt
14 Senaste lydelse 1993:1193. 15 Senaste lydelse 1993:1193.
inom vars domkrets den taxeringsenhet som överklagandet
avser är belägen. Fastighetsägaren får överklaga beslut att avvisa en begäran om
omprövning av beslut om fastighetstaxering.
4 §
Skattemyndigheten skall Riksskatteverket skall pröva pröva om överklagandet har om överklagandet har kommit kommit in i rätt tid. Har in i rätt tid. Har överklagandet överklagandet kommit in för kommit in för sent, skall verket sent, skall myndigheten avvisa avvisa det, om inte annat följer det, om inte annat följer av av andra eller tredje stycket. andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har på att Riksskatteverket har lämnat fastighetsägaren en lämnat fastighetsägaren en felaktig underrättelse om hur felaktig underrättelse om hur man överklagar. man överklagar.
Överklagandet skall inte Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in överklagandetiden kommit in till en annan skattemyndighet till en allmän förvaltän den som fattat beslutet eller ningsdomstol. Överklagandet till en allmän förvalt- skall då omedelbart översändas ningsdomstol. Överklagandet till Riksskatteverket med skall då omedelbart översändas uppgift om den dag då till den skattemyndighet som handlingen kom in till domfattat beslutet med uppgift om stolen. den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.
16 Senaste lydelse 1993:1193.
Riksskatteverkets överklagan- Allmänna ombudets överklade gande m.m.
7 §
Riksskatteverkets överkla- Det allmänna ombudets gande skall vara skriftligt och överklagande skall vara skriftha kommit in inom den ligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 20 kap. den tidsfrist som enligt 20 kap. gäller för beslut om gäller för beslut om omprövning på initiativ av omprövning på initiativ av skattemyndighet, eller efter Riksskatteverket, eller efter sådan tid, inom två månader sådan tid, inom två månader från den dag då det över- från den dag då det överklagade beslutet meddelades. klagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering överklagas och en ändring till fastighetsägarens nackdel yrkas, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelats.
22 kap.
3 §
Bestämmelserna i 6 kap. 11– Bestämmelserna i 6 kap. 8 § 24 §§ taxeringslagen tredje stycket samt 9 a, 13, 14 (1990:324) gäller i tillämpliga och 17–24 §§ taxeringslagen delar för mål enligt denna lag. (1990:324) gäller i tillämpliga Vad som i taxeringslagen sägs delar för mål enligt denna lag. om skattskyldig skall gälla Vad som i taxeringslagen sägs fastighetsägare. om skattskyldig skall gälla
fastighetsägare.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
17 Senaste lydelse 1993:1193. 18 Senaste lydelse 1993:1193. 19 Senaste lydelse 1993:1193.
2. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § första stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § andra stycket gäller fortfarande för uppgift som lämnats före ikraftträdandet.
4. De nya föreskrifterna i 18 kap. 28 § första stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 18 kap. 30 § gäller fortfarande för framställning som har getts in före ikraftträdandet.
6. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 19 kap. 8 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
7. Äldre föreskrifter i 20 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har lämnats in före ikraftträdandet.
8. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 20 kap. 10 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
9. Äldre föreskrifter i 20 kap. 12 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
10. De nya föreskrifterna i 20 kap. 13 § andra stycket gäller även om allmän fastighetsdeklaration kommit in till skattemyndighet.
11. De nya föreskrifterna i 20 kap. 17 § andra stycket om förbud mot att fatta beslut om eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.
12. Äldre föreskrifter i 20 kap. 19 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
13. Äldre föreskrifter i 21 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
14. Äldre föreskrifter i 21 kap. 4 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före ikraftträdandet.
15. De upphävda föreskrifterna i 21 kap. 7 § gäller fortfarande för beslut meddelade av skattemyndighet.
16. De nya föreskrifterna i 22 kap. 2 § 1 gäller även skattemyndighets avvisningsbeslut.
17. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 26 kap. 2 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
18. Äldre föreskrifter i 28 kap. 4 § tredje stycket gäller fortfarande om fastighetsägaren gjort anmälan till skattemyndighet.
1.19¶Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)
dels att i 9 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse av 5 kap. 1 § 2001:86 9 kap. 1 § 2001:207 9 kap. 17 § 2001:354.
1.20¶Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)
Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)
dels att i 1, 5, 8–10, 15, 17, 29–32, 34, 35, 47, 49 och 51 §§ samt punkt 9 i övergångsbestämmelserna ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 36 och 37 §§ samt rubriken närmast för 36 § skall ha följande lydelse.
Anmälan till skattemyndighet Anmälan till Riksskatteverket
2
m.m. m.m.
3
36 § Anmälan till skattemyndigheten prövas i den region där den som anmälningen avser är eller senast har varit folkbokförd. Har denne aldrig varit folkbokförd i landet prövas anmälningen av den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet
Lagen omtryckt 1982:1134. 30 § 1991:493 Senaste lydelse av 31 § 1991:493 1 § 1991:493 32 § 1991:493 5 § 1991:493 34 § 1991:493 8 § 1991:493 35 § 1991:493 9 § 1991:493 47 § 1991:493 10 § 1991:493 49 § 1991:493 15 § 1991:493 51 § 1991:493 17 § 1991:493 punkt 9 av övergångsbestämmelserna 29 § 1991:493 1991:493. Senaste lydelse 1991:493. Senaste lydelse 1998:235.
som regeringen förordnar.
Anmälningen till skattemyn- Anmälan till Riksskatteverket digheten skall göras skriftligen. skall göras skriftligen.
Som anmälan till skattemyn- Som anmälan till Riksskattedighet anses anmälan som verket anses anmälan som
1. görs till valfri skattemyn- 1. görs till valfri allmän fördighet eller allmän försäk- säkringskassa, ringskassa,
2. vid vigsel görs om efternamn till vigselförrättaren och vid dop inom svenska kyrkan görs om förnamn till dopförrättaren.
37 §
Beslut av skattemyndigheten Beslut av Riksskatteverket får får överklagas hos allmän överklagas hos den länsrätt förvaltningsdomstol. inom vars domkrets klaganden
vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd eller, om klaganden då inte var folkbokförd, hos den länsrätt inom vars domkrets klaganden senast varit folkbok-
förd.
Finns ingen behörig länsrätt enligt första stycket överklagas Riksskatteverkets beslut hos
Länsrätten i Stockholms län. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över uppgiften att föra det allmännas
talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
4 Senaste lydelse 1997:992.
2. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande om anmälan gjorts till skattemyndighet före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 37 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 47 § andra stycket andra meningen gäller fortfarande om efternamn förvärvats efter anmälan till skattemyndighet.
1.21¶Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
dels att 1 kap. 7 a § och 3 kap. 16 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 1 kap. 7 a § skall utgå,
dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 6 a och 15 a §§ samt 8 kap. 1 och 9 §§ skall ha följande lydelse.
2 kap.
6 §
Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Deklarationen skall avges på | Deklarationen skall avges på |
heder och samvete samt upp- heder och samvete samt upprättas på blankett enligt rättas på blankett enligt formulär som fastställs av formulär som fastställs av Riksskatteverket eller Statens Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk. Efter särskilt Jordbruksverk. Efter särskilt medgivande av Riksskatte- medgivande av Riksskatteverket eller skattemyndighet verket får deklaration avges i som Riksskatteverket bestämmer form av ett elektroniskt får deklaration avges i form av dokument.
1 Senaste lydelse av 1 kap. 7 a § 1993:462 3 kap. 16 § 2000:467 rubriken närmast före 1 kap. 7 a § 1993:462. 2 Senaste lydelse 2000:467.
ett elektroniskt dokument. En
sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
3 kap.
6 a §
Uppgifter som en myn- Uppgifter som en myndighet förfogar över och som dighet förfogar över och som behövs för skattekontroll skall behövs för skattekontroll skall på beskattningsmyndighetens på beskattningsmyndighetens begäran eller på begäran av begäran tillhandahållas denna. myndighet som anges i 3 kap. 16 § tillhandahållas denna.
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.
Om sekretess gäller för Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan be- uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen och stämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något en- synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse före- skilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet en- ligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan dast om regeringen på ansökan av beskattningsmyndigheten av beskattningsmyndigheten eller myndighet som anges i beslutar att uppgiften skall 3 kap. 16 § beslutar att lämnas ut. uppgiften skall lämnas ut.
3 Senaste lydelse 2000:467.
15 a §
En skriftlig begäran om En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in kopia av handling, skall ges in till den länsrätt inom vars till den länsrätt som är behörig domkrets den enskilde är bosatt, att pröva ett överklagande av tillsammans med föreläggandet beslut enligt denna lag, och den begärda handlingen tillsammans med föreläggandet eller uppgiften. och den begärda handlingen
eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om beskattningsmyndigheten anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.
8 kap.
1 §
Beskattningsmyndighetens Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i en fråga beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för be- som kan ha betydelse för beskattningen samt beslut om skattningen samt beslut om anstånd med att lämna deklara- anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om tion eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om återbetalning av skatt och om att avvisa en begäran om om att avvisa en begäran om omprövning av beskattnings- omprövning av beskattningsbeslut eller att avvisa ett över- beslut eller att avvisa ett överklagande får överklagas hos klagande får överklagas hos
4 Senaste lydelse 1997:1093. 5 Senaste lydelse 2000:467.
länsrätten av den skattskyldige länsrätten av den skattskyldige och, i fråga om avgifter enligt samt, i fråga om avgifter enligt 1 kap. 1 § första stycket 2, av 1 kap. 1 § första stycket 1, av det det allmänna ombudet. allmänna ombudet hos Riks-
skatteverket och, i fråga om avgifter enligt 1 kap. 1 § första stycket 2, av det allmänna ombudet hos Statens Jordbruksverk. Beslut om skatterevision och föreläggande av vite får inte
överklagas.
Riksskatteverkets övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
9 §
Bestämmelserna i 6 kap. 10, Bestämmelserna i 6 kap. 9 a, 13, 14 samt 17–24 §§ 10, 13, 14 samt 17–24 §§ taxeringslagen (1990:324) taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i enligt denna lag.
taxeringslagen sägs om Riksskatteverket skall i tillämpliga fall gälla det allmän-
na ombudet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Medgivande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i
2 kap. 6 § andra stycket andra meningen gäller även efter ikraftträdandet.
3. Uppgift som skattemyndighet begärt enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 6 a § första stycket skall efter ikraftträdandet tillhandahållas Riksskatteverket.
4. Äldre föreskrifter i 3 kap. 15 a § om behörig länsrätt gäller fortfarande för begäran som har getts in före ikraftträdandet.
6 Senaste lydelse 2000:467.
5. Äldre föreskrifter i 8 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.22¶Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
Härigenom förskrivs att 8 d § lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel skall upphöra att gälla vid utgången av 2002. Föreläggande av skattemyndighet enligt 8 d § skall efter utgången av 2002 fullgöras till Riksskatteverket.
Lagen omtryckt 1995:616. Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:616 8 d § 2000:472.
Ds 2002: 15 Det nya Riksskatteverket
1.23¶Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m. skall ha följande lydelse.
6 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Om den uppgiftsskyldige | Om den uppgiftsskyldige |
inte följer en anmaning enligt inte följer en anmaning enligt 5 §, får på begäran av 5 §, får på begäran av statistiska centralbyrån den statistiska centralbyrån den uppgiftsskyldige föreläggas att uppgiftsskyldige föreläggas att göra detta vid vite. Ett sådant göra detta vid vite. Ett sådant föreläggande utfärdas av skatte- föreläggande utfärdas av Riksmyndigheten i den region där skatteverket.
uppgiftsskyldigheten skall full-
göras.
Vitet bestäms till lägst 100 och högst 1 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse 1998:237.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.24¶Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Lagen omtryckt 1996:1001. Senaste lydelse av 3 kap. 11 § 1998:1500.
Ds 2002: 15 Det nya Riksskatteverket
1.25¶Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 8 och 13 a §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Senaste lydelse av 8 kap. 8 § 1995:537 8 kap. 13 a § 2001:1226.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.26¶Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att 3, 67 och 84 §§ fordonsskattelagen
(1988:327) skall ha följande lydelse.
3 §
Beskattningsmyndighet är Beskattningsmyndighet är
Skattemyndigheten i Örebro. Riksskatteverket.
Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i 1 kap. 6 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
67 §
Bestämmelserna i 2 kap. Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2–5 §§, 6 § första 11 §, 3 kap. 2–5 §§, 6 § första stycket och 7–15 d §§ samt stycket och 7–15 d §§ lagen 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om (1984:151) om punktskatter punktskatter och prisregle- och prisregleringsavgifter gälringsavgifter gäller vid kontroll ler vid kontroll av av fordonsskatt. Vad som sägs fordonsskatt. Vad som sägs om om deklaration gäller i stället deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om ligga till grund för beslut om skatt. skatt. En sådan begäran som
avses i 3 kap. 15 a § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter skall dock ges in till den länsrätt som är behörig att
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440. 2 Senaste lydelse 1998:245. 3 Senaste lydelse 1995:1201.
Ds 2002: 15 Det nya Riksskatteverket
pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag. Fråga om utdömande av vite prövas av
samma länsrätt.
Skatterevision får företas, Vid prövning av en fråga om förutom av beskattnings- utdömande av vite får även
myndigheten, av Riksskatte- vitets lämplighet bedömas.
verket och av någon annan skattemyndighet än beskattningsmyndigheten. Vad som sägs i 3 kap. 13, 14 och 15 a §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall därvid gälla Riksskatteverket och skattemyndigheten. Innan Riksskatteverket eller en annan skattemyndighet än beskattningsmyndigheten beslutar om revision skall samråd ske med
beskattningsmyndigheten.
84 §
Beslut om skatt som avses i Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som avser som avses i 64 § andra stycket rättelse enligt 45 § första eller 89 § eller som avser stycket eller anstånd att betala rättelse enligt 45 § första skatt får överklagas hos allmän stycket eller anstånd att betala förvaltningsdomstol av den skatt får överklagas hos allmän skattskyldige och av Riks- förvaltningsdomstol av den skatteverket. skattskyldige och av det
allmänna ombudet hos
Riksskatteverket.
4 Senaste lydelse 1998:387.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
Riksskatteverket får överta beskattningsmyndighetens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regerings-
rätten.
Beslut enligt 64 § andra Länsrättens beslut enligt 64 § stycket får överklagas hos Riks- andra stycket får inte överskatteverket. Riksskatteverkets klagas. beslut får inte överklagas.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 § Bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket och 8 § lagen andra stycket och 8 § lagen (1984:151) om punktskatter (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och prisregleringsavgifter gäller även för fordonsskatt. gäller även för fordonsskatt. Riksskatteverket får föra talan Riksskatteverket och det till den skattskyldiges förmån. allmänna ombudet får föra Riksskatteverket har då samma talan till den skattskyldiges behörighet som den skatt- förmån. Verket och ombudet skyldige. har då samma behörighet som
den skattskyldige.
Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 67 § första stycket första meningen
gäller fortfarande för prövning enligt 3 kap. 15 a § och 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter om begäran respektive ansökan har getts in före ikraftträdandet.
Ds 2002: 15 Det nya Riksskatteverket
3. Äldre föreskrifter i 84 § första och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.27¶Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8 § lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
7 kap.
8 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Riksbanken skall på begäran | Riksbanken skall på begäran |
tillhandahålla skattemyndigheter tillhandahålla Riksskatteverket uppgifter som finns hos Riks- uppgifter som finns hos Riksbanken och som rör banken och som rör betalningar till eller från betalningar till eller från utlandet, om det behövs för utlandet, om det behövs för myndigheternas kontroll av verkets kontroll av skatter eller skatter eller avgifter. I fråga avgifter. I fråga om uppgifter om uppgifter som behövs för som behövs för taxering taxering tillämpas i stället tillämpas i stället bestämbestämmelserna i 3 kap. 16 § melserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). taxeringslagen (1990:324).
Riksbanken skall på begäran tillhandahålla Tullverket uppgifter som finns hos Riksbanken och som rör betalningar för import eller export av varor.
Om det finns särskilda skäl får Riksbanken underlåta att lämna uppgifter enligt första och andra styckena.
1 Lagen omtryckt 1999:19. 2 Senaste lydelse 1999:416.
Ds 2002: 15 Det nya Riksskatteverket
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 7 kap. 8 § första stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.28¶Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.
10 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Skatterättsnämndens beslut | Skatterättsnämndens beslut |
överklagas hos Rege- överklagas hos Regeringsrätten. En annan ringsrätten. Riksskatteverkets myndighets beslut överklagas beslut överklagas hos den hos den länsrätt inom vars länsrätt som är behörig att pröva domkrets beslutet har fattats. ett överklagande enligt 22 kap.
1 a–1 c §§ skattebetalningslagen
(1997:483). En annan
myndighets beslut överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i
10 § andra meningen gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1998:192.
1.29¶Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324) dels att 6 kap. 11, 12, 15 och 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 2 § och 6 kap. 15 § skall utgå,
dels att i 3 kap. 1, 5, 7–9, 12 och 12 a §§, 4 kap. 2, 5–8, 10, 13– 15, 18–21 och 23 §§, 5 kap. 1, 3, 4 och 11 §§, 6 kap. 6, 7, 10 och 21 §§, 7 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 3 kap. 1 § och 4 kap. 13 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 2 kap. 1, 2 och 6 §§, 3 kap. 14, 16 och 17 §§, 4 kap. 9 och 11 a §§, 6 kap. 1, 5, 8, 9, 13, 14 och 17 §§, 7 kap. 2 och 6 §§ samt rubrikerna närmast före 2 kap. 1 § och 6 kap. 1 och 8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 9 a §, av följande lydelse.
2 kap.
Skatteförvaltningen Riksskatteverket
Senaste lydelse av 4 kap. 18 § 1999:1261 3 kap. 5 § 1997:1028 4 kap. 20 § 1999:1261 3 kap. 8 § 2001:1231 4 kap. 23 § 1999:1261 3 kap. 9 § 1997:494 5 kap. 1 § 1999:1261 3 kap. 12 § 1997:1028 5 kap. 4 § 2001:1231 3 kap. 12 a § 1997:494 5 kap. 11 § 1991:1902 4 kap. 2 § 2001:1231 6 kap. 10 § 1994:467 4 kap. 5 § 1999:1261 7 kap. 7 § 1995:1524. 4 kap. 13§ 1999:1261
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1 §
Riksskatteverket leder och Riksskatteverket ansvarar ansvarar för taxeringsarbetet i för taxeringsarbetet i landet. landet.
I varje region finns en Vid Riksskatteverket finns
skattemyndighet som ansvarar skattekontor. Vid varje skatteför taxeringsarbetet i regionen. kontor finns en skattenämnd.
Varje skattemyndighet har ett
eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.
Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skatte-
myndigheten.
2 §
Beslut i taxeringsärende Beslut i taxeringsärende fattas av den skattemyndighet fattas av Riksskatteverket.
som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 2 och 5 §§ skattebetalningslagen
(1997:483).
6 §
Ordföranden och vice ord- Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall föranden i skattenämnden skall vara tjänstemän vid skatte- vara tjänstemän vid Riksmyndighet. De förordnas av skatteverket. De förordnas av Riksskatteverket för högst fyra verket för högst fyra år i taget. år i taget. Chefen för Riksskatteverket får
2 Senaste lydelse 1998:246. 3 Senaste lydelse 1999:1261. 4 Senaste lydelse 1994:1625.
Chefen för skattemyndig- därutöver förordna tjänsteman heten får träda in som att träda in som ordförande i ordförande i skattenämnden skattenämnden vid behandling vid behandling av ärende som av ärende som med hänsyn till med hänsyn till dess särskilda dess särskilda beskaffenhet beskaffenhet kräver hans kräver dennes medverkan. medverkan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst fyra år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 5–7 §§.
3 kap.
14 §
En skriftlig begäran om En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en handling eller lämna över en kopia av handling skall ges in kopia av handling skall ges in till länsrätten tillsammans med till den länsrätt som är behörig föreläggandet och den begärda att pröva ett överklagande enligt handlingen eller uppgiften. 6 kap. 1 § tredje stycket, till-
sammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften. Om den reviderade begär att Om den reviderade begär att
en handling skall undantas från en handling skall undantas från revision skall handlingen, om revision skall handlingen, om skattemyndigheten anser att den Riksskatteverket anser att den bör granskas, omedelbart för- bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till läns- seglas och överlämnas till länsrätten. rätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.
5 Senaste lydelse 1994:467.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
16 §
Uppgifter som myndighet Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs förfogar över och som behövs för taxering skall på skatte- för taxering skall på Riksmyndighetens begäran tillhan- skatteverkets begäran tillhandadahållas denna. hållas verket.
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.
Om sekretess gäller för Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen bestämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgifts- intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om skyldighet endast om regeringen på ansökan av regeringen på ansökan av skattemyndigheten beslutar att Riksskatteverket beslutar att uppgiften skall lämnas ut. uppgiften skall lämnas ut.
17 §
Uppgifter i självdeklaratio- Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut ner och i andra handlingar som till de myndigheter som utövar har upprättats eller för taxerings- eller skattekontroll granskning omhändertagits vid om det behövs för kontroll- taxeringskontroll eller lämnats verksamheten. Detsamma gäller till ledning för taxering enligt beträffande uppgifter i andra bestämmelserna i lagen handlingar som har upprättats (2001:1227) om självdeklaraeller för granskning omhänder- tioner och kontrolluppgifter tagits av en myndighet vid får tillhandahållas myndighet i taxeringskontroll eller lämnats främmande stat med vilken
6 Senaste lydelse 2001:1231.
till ledning för taxering enligt Sverige har träffat överensbestämmelserna i lagen kommelse om handräckning i (2001:1227) om självdeklara- skatteärenden. tioner och kontrolluppgifter.
Uppgifter som avses i första
stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.
4 kap.
9 §
Vill den skattskyldige begära Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgång- Riksskatteverket före utgången en av det femte året efter taxe- av det femte året efter ringsåret. taxeringsåret.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.
Har den skattskyldige inom Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet till en allmän förvaltningsän den som fattat beslutet eller domstol, får ärendet ändå till en allmän förvaltnings- prövas. Skrivelsen skall då domstol, får ärendet ändå omedelbart översändas till prövas. Skrivelsen skall då Riksskatteverket med uppgift omedelbart översändas till den om den dag då handlingen kom
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
skattemyndighet som fattat in till domstolen. beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.
11 a §
En begäran om omprövning En begäran om omprövning som avser särskild skatte- som avser särskild skatteberäkning för ackumulerad beräkning för ackumulerad inkomst får göras efter inkomst får göras efter utgången av den tid som anges utgången av den tid som anges i 9 §, om denna begäran i 9 §, om denna begäran föranleds av en föranleds av Riksskatteverkets skattemyndighets taxeringsbe- taxeringsbeslut eller av en slut eller av en allmän förvalt- allmän förvaltningsdomstols ningsdomstols beslut i mål om beslut i mål om taxering. En taxering. En sådan begäran sådan begäran skall ha kommit skall ha kommit in till skatte- in till Riksskatteverket inom ett myndigheten inom ett år från år från det att beslutet det att beslutet meddelades. meddelades.
6 kap.
Överklagande av skattemyn- Överklagande av Riksskattedighetens beslut verkets beslut
1 §
En skattemyndighets taxe- Riksskatteverkets taxeringsringsbeslut i en fråga som kan beslut i en fråga som kan ha ha betydelse för beskattningen betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellan- eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna får havande med det allmänna får överklagas hos länsrätten av överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, Riksskatte- den skattskyldige, det allmänna verket och, i fråga om beslut ombudet hos Riksskatteverket
7 Senaste lydelse 1999:1261.
om taxering till kommunal och, i fråga om beslut om taxeinkomstskatt, kommunen. ring till kommunal inkomst-
skatt, kommunen.
Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.
Riksskatteverkets beslut enligt första eller andra stycket överklagas hos den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen
(1997:483).
5 §
Skattemyndigheten skall prö- Riksskatteverket skall pröva va om överklagandet har om överklagandet har kommit kommit in i rätt tid. Har in i rätt tid. Har överklagandet överklagandet kommit in för kommit in för sent, skall verket sent, skall myndigheten avvisa avvisa det, om inte annat följer det, om inte annat följer av av andra eller tredje stycket. andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har på att Riksskatteverket har lämnat den skattskyldige en lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur felaktig underrättelse om hur man överklagar. man överklagar.
Överklagandet skall inte Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in överklagandetiden kommit in till en annan skattemyndighet till en allmän förvaltningsän den som fattat beslutet eller domstol. Överklagandet skall till en allmän förvaltnings- då omedelbart översändas till domstol. Överklagandet skall Riksskatteverket med uppgift då omedelbart översändas till om den dag då handlingen kom den skattemyndighet som fattat in till domstolen.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.
Riksskatteverkets eller Det allmänna ombudets eller kommuns överklagande kommuns överklagande
8 §
Överklagandet skall vara Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om gäller för beslut om omprövning på initiativ av omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter Riksskatteverket eller efter sådan tid men inom två sådan tid men inom två månader från den dag då det månader från den dag då det överklagade beslutet meddela- överklagade beslutet meddelades. des.
Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Om en kommun överklagar Riksskatteverkets beslut skall verket vara kommunens motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till
domstolen.
9 §
Om riksskatteverket har Om det allmänna ombudet överklagat ett taxeringsbeslut, har överklagat ett taxeringsskall därav föranledd talan om beslut, skall därav föranledd särskild avgift föras samtidigt. talan om särskild avgift föras
samtidigt.
9 a § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Ombudet har då samma behörighet som den skatt-
skyldige.
13 §
Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.
Om länsrättens beslut Om länsrättens beslut överklagas av skattmyndigheten, överklagas av Riksskatteverket, riksskatteverket eller kommun- det allmänna ombudet eller en, skall överklagandet ha kommunen, skall överkommit in inom två månader klagandet ha kommit in inom från den dag beslutet medde- två månader från den dag lades. Detsamma gäller om beslutet meddelades. Detriksskatteverket eller kommu- samma gäller om verket, nen överklagar kammarrättens ombudet eller kommunen överbeslut. klagar kammarrättens beslut.
14 §
Om någon har överklagat ett Om part har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammar- beslut av länsrätt eller kammarrätt, får även någon annan som rätt, får även motpart ge in ett haft rätt att överklaga beslutet ge överklagande, trots att den för in ett överklagande, trots att honom gällande tiden för överden för honom gällande tiden klagande gått ut. Ett sådant för överklagande gått ut. Ett överklagande skall ges in inom sådant överklagande skall ges en månad från utgången av den in inom en månad från tid inom vilken det första överutgången av den tid inom klagandet skulle ha gjorts.
8 Senaste lydelse 1990:1138.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.
Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.
17 §
Riksskatteverket får inom Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden den för verket gällande tiden för överklagande föra talan till för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. den skattskyldiges förmån. Verket har då samma Verket har då samma behörigbehörighet som den het som den skattskyldige. skattskyldige. Motsvarande gäller för det
allmänna ombudet om ombudet
fört det allmännas talan.
7 kap.
2 §
Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt
denna lag. Vid prövning av en ansökan om vite får även vitets lämplighet
bedömas.
6 §
Valbar till ledamot i skatte- Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt nämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige vid val av kommunfullmäktige och är folkbokförd i en kommun och inte har förvaltare enligt som ingår i skattemyndighetens 11 kap. 7 § föräldrabalken. verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
9 Senaste lydelse 1991:1902.
Tjänsteman inom skatteför- Tjänsteman vid Riksskattevaltningen eller vid allmän verket eller allmän förvaltförvaltningsdomstol eller ningsdomstol eller nämnnämndeman i allmän deman i allmän förvaltningsförvaltningsdomstol får inte domstol får inte väljas till väljas till ledamot i ledamot i skattenämnd. skattenämnd.
Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.
Skattemyndigheten prövar Riksskatteverket prövar självsjälvmant den valdes mant den valdes behörighet. behörighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i
3 kap. 5 § eller 12 § fjärde stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 14 § om behörig länsrätt gäller fortfarande för begäran som har getts in före ikraftträdandet.
4. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § första stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
5. Äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § tredje stycket gäller fortfarande för ansökan som har getts in före ikraftträdandet.
6. Äldre föreskrifter i 4 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har getts in före ikraftträdandet.
7. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 4 kap. 10 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
8. Äldre föreskrifter i 4 kap. 11 a § första meningen samt 4 kap. 13 § andra stycket 1 och 3 gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
9. De nya föreskrifterna i 4 kap. 14 § andra stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
10. De nya föreskrifterna i 4 kap. 18 § andra stycket om förbud mot att fatta beslut om eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.
11. Äldre föreskrifter i 4 kap. 20 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
12. De nya föreskrifterna i 5 kap. 3 § första stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.
13. De nya föreskrifterna i 5 kap. 4 § första stycket 2 gäller även om kontrolluppgift var tillgänglig för skattemyndighet före november månads utgång taxeringsåret.
14. Äldre föreskrifter i 6 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
15. De nya föreskrifterna i 6 kap. 1 § tredje stycket om behörig länsrätt gäller inte för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
16. Äldre föreskrifter i 6 kap. 5 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före ikraftträdandet.
17. De upphävda föreskrifterna i 6 kap. 9 § gäller fortfarande om Riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut.
18. De nya föreskrifterna i 6 kap. 10 § gäller även skattemyndighets avvisningsbeslut.
19. De upphävda föreskrifterna i 6 kap. 12 § gäller fortfarande för överklagande av länsrätts eller kammarrätts beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
20. Äldre föreskrifter i 6 kap. 13 § andra stycket om överklagande av skattemyndighet gäller även efter ikraftträdandet.
21. De nya föreskrifterna i 7 kap. 2 § första stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
1.30¶Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
13 §
Riksskatteverkets beslut Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av den skatt- hos länsrätten av den skattskyldige och banken. Beslut om skyldige, banken och det allskatterevision enligt 12 § får männa ombudet hos Riksskattedock inte överklagas. verket. Beslut om skatte-
revision enligt 12 § får dock
inte överklagas.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Överklagandet skall ha kom- | Ett överklagande av den |
mit in inom två månader från skattskyldige eller banken skall den dag då klaganden fick del ha kommit in inom två av beslutet. månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet.
Ett överklagande av det
allmänna ombudet skall ha
kommit in inom två månader
från den dag då beslutet
meddelades.
14 §
| Bestämmelserna i 6 kap. | Bestämmelserna i 6 kap. |
taxeringslagen (1990:324) om taxeringslagen (1990:324) om överklagande av länsrättens överklagande av länsrättens
1
Senaste lydelse 2000:476.
2
Senaste lydelse 1993:464.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
och kammarrättens beslut och och kammarrättens beslut företrädare för det allmänna gäller i tillämpliga delar för mål gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Bestämmelenligt denna lag. serna i 6 kap. 9 a § taxerings-
lagen gäller för det allmänna ombudets överklagande av Riks-
skatteverkets beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i
13 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.31¶Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)
Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990:1144)
dels att i 4 kap. 4 och 7 §§ samt 11 kap. 6 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 4 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 10 § samt 11 kap. 7 § skall ha följande lydelse.
4 kap.
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| När stoftet eller askan efter | När stoftet eller askan efter |
en person som har avlidit en person som har avlidit utomlands har förts in till utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast med gravsättningen snarast anmäla detta till skattemyndig- anmäla detta till Riksskatteheten i det län där den avlidne verket. senast var folkbokförd.
Om det inte är känt var den avlidne senast var folkbokförd eller om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, skall anmälan göras till skattemyndigheten i det län där stoftet
eller askan skall gravsättas.
1 Senaste lydelse av 4 kap. 4 § 1995:834 4 kap. 7 § 1995:834 11 kap. 6 § 1999:306. 2 Senaste lydelse 1991:496.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
3§
Om något annat inte följer Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan av 4 § skall dödsbeviset utan dröjsmål lämnas till skatte- dröjsmål lämnas till Riksmyndigheten i det län där den skatteverket. avlidne senast var folkbokförd.
Om det inte är känt var den avlidne senast var folkbokförd eller om den avlidne inte har varit folkbokförd i landet, skall dödsbeviset lämnas till skattemyndigheten i det län där
dödsfallet inträffade.
Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat handlingen.
5 kap.
10 §
Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2 kap. 3 § första stycket skall kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast två månader efter dödsfallet.
Den skattemyndighet som Riksskatteverket får dock skall utfärda intyg för kremering medge anstånd med kremeeller gravsättning får dock ringen eller gravsättningen, om medge anstånd med kreme- det finns särskilda skäl för det. ringen eller gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Om stoftet inte har Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, skall skatte- föreskriven tid, skall Riksmyndigheten undersöka anled- skatteverket undersöka anledningen till dröjsmålet och, om ningen till dröjsmålet och, om
3 Senaste lydelse 1991:496. 4 Senaste lydelse 1999:306.
det behövs, underrätta den det behövs, underrätta den kommun som anges i 2 §. kommun som anges i 2 §.
11 kap.
7 §
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes motpart skall därvid vara den som fattat beslut enligt 6 §.
Även länsstyrelsens beslut – i ärende som avses i 5 kap. 4 §, – om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, – om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 §
andra stycket, och
– om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om överklagandet i länsrätten eller kammarrätten innebär prövning av ett beslut som skattemyndigheten har meddelat, får Riksskatteverket från skattemyndigheten ta över uppgiften att föra det allmännas
talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket för i sådant mål det allmännas talan i
Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 11 kap. 6 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande av skattemyndighets beslut.
5 Senaste lydelse 1999:306.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.32¶Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 42 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1 och 28 §§ ordet " skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att i 1, 10, 17, 20, 23, 24, 31 och 32 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att i 25–27 §§ orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 34, 37, 38, 39 och 40 §§ skall ha följande lydelse.
34 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Skattemyndigheten beslutar i | Riksskatteverket beslutar i |
ärende enligt denna lag efter ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till annars när det finns skäl till det. det.
Om ärendet gäller folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar skattemyndigheten i den region där fastigheten eller församlingen är
belägen.
1 Senaste lydelse av 26 § 1997:989 1 § 2001:196 28 § 2001:196 10 § 1995:752 31 § 1997:989 17 § 1997:989 32 § 1995:1538 20 § 1995:375 42 § 1997:989. 25 § 1993:1699 2 Senaste lydelse 1998:251.
Samordningsnummer enligt
18 a § tilldelas av den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet
som regeringen förordnar.
I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt
1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.
37 §
Vite kan av skattemyn- Vite kan av Riksskatteverket digheten föreläggas den som föreläggas den som inte följer inte följer ett föreläggande ett föreläggande enligt 31 eller enligt 31 eller 32 §. 32 §.
Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överkla-
gande av beslut enligt denna lag.
38 §
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut enligt denna lag överklagas hos enligt denna lag överklagas, allmän förvaltningsdomstol. Be- utom i de fall som avses i andra slut om fastställande av födelse- och tredje styckena, hos den
nummer och kontrollsiffra i länsrätt inom vars domkrets den personnummer samt beslut om person, vars folkbokföring tilldelning av samordnings- beslutet avser, vid tidpunkten nummer överklagas dock hos för beslutet var eller genom det Riksskatteverket. överklagade beslutet blivit
3 Senaste lydelse 1997:989.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
folkbokförd.
Beslut att inte folkbokföra en person som inflyttad till landet överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets den ifrågasatta folkbokföringen
skulle ha skett.
Riksskatteverkets övriga beslut enligt denna lag överklagas hos Länsrätten i
Stockholms län.
39 § Riksskatteverkets beslut om Riksskatteverkets beslut om
personnummer och samord- fastställande av födelsenummer ningsnummer får inte över- och kontrollsiffra i personklagas. nummer, tilldelning av
Vitesföreläggande enligt 37 § samordningsnummer samt får inte överklagas. vitesföreläggande enligt 37 § får
inte överklagas.
40 §
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets övriga befår överklagas av den person slut får överklagas av den vars folkbokföring beslutet person vars folkbokföring begäller och, med undantag av slutet gäller och av det allbeslut enligt 18 och 18 a §§, av männa ombudet hos Riksskatteverket. Ett beslut Riksskatteverket. Ett beslut om en persons bosättning får om en persons bosättning får även överklagas av en kommun även överklagas av en kommun som berörs av beslutet. som berörs av beslutet.
Ett överklagande av enskild Ett överklagande av enskild om folkbokföring enligt 3–17 om folkbokföring enligt 3–17 och 20–22 §§ skall ha kommit och 20–22 §§ skall ha kommit
4 Senaste lydelse 1997:989. 5 Senaste lydelse 1997:989.
in till skattemyndigheten inom in till Riksskatteverket inom tre tre veckor från den dag den veckor från den dag den klagande fick del av beslutet. klagande fick del av beslutet. Beslut i annan fråga får över- Beslut i annan fråga får överklagas av enskild utan begräns- klagas av enskild utan begränsning till viss tid. ning till viss tid.
Ett överklagande av Riks- Ett överklagande av det skatteverket eller en kommun allmänna ombudet eller en skall ha kommit in till kommun skall ha kommit in skattemyndigheten inom tre till Riksskatteverket inom tre veckor från den dag beslutet veckor från den dag beslutet meddelades. meddelades.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i
23 § andra stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras hos Riksskatteverket.
3. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 31 eller 32 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
4. De nya föreskrifterna i 37 § andra stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 38 §, 39 § första stycket och 40 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.33¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter skall ha följande lydelse.
9 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| När ett medgivande att | När ett medgivande att |
använda fingerade personupp- använda fingerade personuppgifter har upphört att gälla gifter har upphört att gälla skall Rikspolisstyrelsen skall Rikspolisstyrelsen underrätta skattemyndigheten underrätta Riksskatteverket om om detta. Skattemyndigheten detta. Verket skall skyndsamt skall skyndsamt se till att de se till att de fingerade uppgiffingerade uppgifterna inte terna inte längre används inom längre används inom folkbokföringen. Myndigheten folkbokföringen. Myndigheten skall göra de ändringar i skall göra de ändringar i folkbokföringsdatabasen enligt folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter behandling av personuppgifter i Riksskatteverkets folkboki skatteförvaltningens folkbok- föringsverksamhet som krävs.
| föringsverksamhet som krävs. | |
| Sedan Rikspolisstyrelsen har | Sedan Rikspolisstyrelsen har |
underrättat skattemyndigheten underrättat Riksskatteverket om den enskildes anmälan om den enskildes anmälan enligt 8 § första stycket får enligt 8 § första stycket får denne använda de fingerade denne använda de fingerade uppgifterna fram till dess uppgifterna fram till dess skattemyndigheten har verket har registrerat registrerat ändringarna i ändringarna i folkbokförings-
1 Senaste lydelse 2001:187.
folkbokföringsdatabasen men databasen men inte för tid inte för tid därefter. därefter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. De nya föreskrifterna i 9 § andra stycket gäller även om Rikspolisstyrelsen underrättat skattemyndighet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.34¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 21 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 21 § skall utgå,
dels att i 10, 14 och 20 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "beskattningsmyndigheten",
dels att 8 § och rubriken närmast före 8 § skall ha följande lydelse.
Beskattningsmyndighet m.m. Beskattningsmyndighet
8 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut om särskild inkomst- | Beslut om särskild in- |
skatt meddelas av beskatt- komstskatt meddelas av beningsmyndigheten. Beskatt- skattningsmyndigheten. Beningsmyndighet är Skattemyn- skattningsmyndighet är Riksdigheten i Stockholm, utom i fall skatteverket. som sägs i andra stycket.
Beskattningsmyndighet för skattskyldig som vistas tillfälligt här i riket och uppbär inkomst av arbete som utförs här är skattemyndigheten i den region där den som betalar ut ersättningen är registrerad som
1 Senaste lydelse av 10 § 1997:496 14 § 1997:496 20 § 1997:496 21 § 1997:497. 2 Senaste lydelse 1998:252.
arbetsgivare. Är utbetalaren inte registrerad men bosatt här är skattemyndigheten i det län där han är bosatt beskattnings-
myndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter i 10 § första stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats av skattemyndighet.
3. De nya föreskrifterna i 14 § andra stycket gäller även om skattemyndighet meddelat beslut enligt första stycket i dess äldre lydelse.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.35¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
Härigenom föreskrivs att 21 och 23 §§ lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.
21 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Den skattskyldige och den | Den skattskyldige, den som |
som är redovisningsskyldig en- är redovisningsskyldig enligt ligt 14 § får överklaga beslut av 14 § och det allmänna ombudet beskattningsmyndigheten en- hos Riksskatteverket får överligt denna lag hos länsrätten. klaga beslut av beskattnings-
myndigheten enligt denna lag
hos länsrätten.
23 §
| I fråga om särskild inkomst- | I fråga om särskild inkomst- |
skatt gäller i tillämpliga delar skatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och försenings- skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd avgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om överklagande i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och om övriga 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skat- bestämmelser i 23 kap. skat-
1 Senaste lydelse 2000:477. 2 Senaste lydelse 2001:1234.
tebetalningslagen (1997:483). tebetalningslagen (1997:483). Vad som där sägs om Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad enligt 14 § denna lag. Med som där sägs om skatte- skattedeklaration avses enligt myndighet skall gälla Riks- denna lag redovisning enligt skatteverket. Med skatte- 14 §. deklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.
Bestämmelser om kontrolluppgifter finns i 12 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 21 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Det nya Riksskatteverket Ds 2002: 15
1.36¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön
Härigenom föreskrivs att i 25 § lagen (1991:1047) om sjuklön ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 25 § 1999:817.
1.37¶Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område skall ha följande lydelse.
13 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Revision för kontroll av att | Revision för kontroll av att |
avgift erlagts i enlighet med avgift erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag bestämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket skall utföras av Riksskatteeller av skattemyndighet. Beslut verket. Beslut om revision om revision fattas efter fattas efter framställning av framställning av Radio- och Radio- och TV-verket. Vid TV-verket. Vid revision gäller revision gäller 3 kap. 7–15 §§ 3 kap. 7–15 §§ lagen lagen (1984:151) om punkt- (1984:151) om punktskatter skatter och prisregleringsoch prisregleringsavgifter i avgifter i tillämpliga delar. tillämpliga delar. Härvid gäller Härvid gäller de bestämmelser de bestämmelser som avser som avser beskattningsbeskattningsmyndighet i stället myndighet i stället den den myndighet som skall myndighet som skall utföra utföra revisionen. revisionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2001:273. 2 Senaste lydelse 1994:402.
1.38¶Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)
Härigenom föreskrivs i fråga om sametingslagen (1992:1433)
dels att i 3 kap. 3 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att i 4 kap. 4 § ordet "skattemyndigheterna" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 3 kap. 3 § 2001:186.
1.39¶Förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.40¶Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs att 47 § telelagen (1993:597) skall ha följande lydelse.
47 §
Den som driver televerksamhet och därvid har fått del av eller
tillgång till uppgift som avses i 45 § första stycket skall på
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| begäran lämna |
1. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en myndighet
som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och som angår
misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter,
3. uppgift som avses i 45 § första stycket 3 och som angår
misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
4. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till en kronofogde-
myndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för
| handläggningen av ett ärende, | |
| 5. uppgift som avses i 45 § | 5. uppgift som avses i 45 § |
första stycket 1 till en skatte- första stycket 1 till Riksskattemyndighet som behöver upp- verket om verket behöver upp-
1
Lagen omtryckt 1999:578.
2
Senaste lydelse 2001:154.
giften i verksamhet som avser giften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringsort enligt folkfolkbokföringslagen bokföringslagen (1991:481), (1991:481), om myndigheten om myndigheten finner att finner att uppgiften är av uppgiften är av väsentlig väsentlig betydelse för hand- betydelse för handläggningen läggningen av ett ärende, av ett ärende,
6. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna fullgöra uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),
7. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 till polismyndighet eller åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyldighet enligt 33 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
8. uppgift som avses i 45 § första stycket 1 och 3 till regional alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 47 § 5 skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1.41¶Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
2 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut om att anta förslag | Beslut om att anta förslag |
om ackord fattas av den skatte- om ackord fattas av Riksskattemyndighet som är behörig att verket.
| fatta beslut enligt 2 kap. 1–3 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483). | |
| Den skattemyndighet som | Riksskatteverket får uppdra |
anges i första stycket får uppdra åt en kronofogdemyndighet att åt en kronofogdemyndighet att fatta beslut om att anta förslag fatta beslut om att anta förslag om ackord. om ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse 1998:195.
1.42¶Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)
Härigenom föreskrivs att 20 § postlagen (1993:1684) skall ha följande lydelse.
20 §
Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
3. uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
4. uppgift om enskilds 4. uppgift om enskilds adress till en skattemyndighet adress till Riksskatteverket om som behöver uppgiften i verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbok- utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokfö- föringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om ringslagen (1991:481), om
1 Senaste lydelse 1997:287.
myndigheten finner att upp- myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse giften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett för handläggningen av ett ärende, ärende,
5. uppgift om enskilds adress till en allmän försäkringskassa som behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om försäkringskassan finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 20 § 4 skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1.43¶Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 12 kap. 1 a och 2 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1 kap. 2 b §, 2 a kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 6 a kap. 4–6 §§, 7 kap. 4 §, 9 kap. 1, 2, 4, 6–8 §§, 9 a kap. 2 §, 9 c kap. 8 §, 10 kap. 9 §, 11 kap. 5 och 6 §§, 13 kap. 8 § samt 19 kap. 7 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 12 kap. 1 §, 19 kap. 11 § och 20 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
12 kap.
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut enligt denna lag med- | Beslut enligt denna lag |
delas, om inte annat anges i meddelas av Riksskatteverket. andra stycket eller i 1 a eller 2 §,
av skattemyndigheten i den region där den skattskyldige är registrerad enligt 3 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) eller, om han inte är registrerad, av den skattmyndighet som enligt 2 kap. samma lag är behörig att besluta om
registrering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
1 Lagen omtryckt 2000:500. Senaste lydelse av 9 kap. 1 § 2000:1358 9 kap. 2 § 2000:1358 11 kap. 5 § 2001:971.
tredje stycket taxeringslagen (1990:324) gäller även ärenden
enligt denna lag.
19 kap.
11 §
Den som vill få återbetalning Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. av ingående skatt enligt 10 kap. 9–13 §§ skall ansöka om detta 9–13 §§ skall ansöka om detta hos den myndighet som enligt hos Riksskatteverket.
12 kap. 2 § skall pröva ansök-
ningen.
20 kap.
1 §
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för överklagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Riksskatteverket Beslut som Riksskatteverket har fattat om betalnings- har fattat som rör den som är skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, mervärdesskatteskyldig endast i ärende som rör återbetalning på grund av förvärv av sådana enligt 10 kap. 1–8 §§ och om varor som anges i 2 a kap. 3 § betalningsskyldighet och av- första stycket 1 och 2, om betalräkning enligt 19 kap. 7 § får ningsskyldighet enligt 3 kap, överklagas hos Länsrätten i 26 b §, i ärende som rör Dalarnas län. Beslut som en återbetalning enligt 10 kap. 1– skattemyndighet fattat om 8 §§ och om betalningsskylgruppregistrering enligt dighet och avräkning enligt 6 a kap. 4 §, om ändring eller 19 kap. 7 § får överklagas hos avregistrering enligt 6 a kap. Länsrätten i Dalarnas län. 5 § eller om innehållet i en Beslut som Riksskatteverket faktura eller jämförlig handling fattat om gruppregistrering enligt 11 kap. 5 § tredje stycket enligt 6 a kap. 4 § och om får överklagas hos allmän ändring eller avregistrering förvaltningsdomstol. Beslut om enligt 6 a kap. 5 § får överklagas
avräkning får överklagas hos den länsrätt som är behörig särskilt på den grunden att att pröva ett överklagande av avräkningsbeslutet i sig är grupphuvudmannen. Beslut som felaktigt men i övrigt endast i Riksskatteverket fattat om samband med överklagande av innehållet i en faktura eller beslut om betalningsskyldig- jämförlig handling enligt het. Ett överklagande enligt 11 kap. 5 § tredje stycket får detta stycke skall ha kommit in överklagas hos länsrätt. Beslut inom två månader från den dag om avräkning får överklagas klaganden fick del av beslutet. särskilt på den grunden att
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt detta stycke skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 6 a kap. 4 Ett beslut enligt 6 a kap. 4
eller 5 § får även överklagas av eller 5 § får även överklagas av Riksskatteverket. Om en en- det allmänna ombudet hos skild part överklagar ett sådant Riksskatteverket. Om en enbeslut förs det allmännas talan skild part överklagar ett sådant av Riksskatteverket. beslut förs det allmännas talan
av Riksskatteverket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 1 kap. 2 b § andra meningen, 2 a kap. 4 §
andra meningen samt 9 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
3. Äldre föreskrifter i 9 kap. 4 § om skattskyldighetens inträde gäller fortfarande om ansökan har kommit in före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 8 § andra stycket och 9 a kap. 2 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
5. Äldre föreskrifter i 20 kap. 1 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.44¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
dels att i 32 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 28–30 §§ skall ha följande lydelse.
28 §
Ansökan om åtgärd, Ansökan om åtgärd, granskgranskningsledarens beslut ningsledarens beslut enligt 15 § enligt 15 § och begäran om och begäran om undantagande undantagande enligt denna lag enligt denna lag prövas av den prövas, om inte annat följer av länsrätt som är behörig att andra stycket, av den länsrätt pröva ett överklagande enligt inom vars domkrets beslut om 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalskatt enligt skattebetal- ningslagen (1997:483) då framningslagen (1997:483) skall ställningen görs. fattas då framställningen görs.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Om beslut om skatten skall | Om beslut om tull eller |
meddelas av Skattemyndigheten annan skatt skall meddelas av i Stockholm enligt bestämmelsen Tullverket är den länsrätt i 2 kap. 1 § tredje stycket sista behörig inom vars domkrets meningen eller 2 § femte stycket beslut om åtgärd skall sista meningen skattebetalnings- verkställas eller har verkställts. lagen, är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Detsamma gäller om
1 Senaste lydelse av 32 § 1997:503. 2 Senaste lydelse 2000:1293.
beslut om tull eller annan skatt
skall meddelas av Tullverket.
29§
Granskningsledares beslut Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får över- enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos länsrätten. klagas hos den länsrätt som är
behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen
(1997:483). Om länsrätten ändrar ett beslut om åtgärd enligt denna lag
helt eller delvis, skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter skall förstöras.
30 §
Det allmänna får överklaga Riksskatteverket får överlänsrättens beslut enligt denna klaga länsrättens beslut enligt lag. denna lag.
I fråga om företrädare för det Riksskatteverket får inom den
allmänna gäller 6 kap. 15–17 §§ för verket gällande tiden för taxeringslagen (1990:324) be- överklagande föra talan till den träffande skatt eller avgift som skattskyldiges förmån. Verket
tas ut enligt 1 § första stycket har då samma behörighet som
denna lag. den skattskyldige.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 28 § gäller fortfarande om handling som
där avses har getts in före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 29 § första stycket gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
3 Senaste lydelse 1997:503. 4 Senaste lydelse 1997:503.
1.45¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 31 c § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall upphöra att gälla vid utgången av 2002.
Föreläggande av skattemyndighet enligt 31 c § skall efter utgången av 2002 fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse av 31 c § 2000:480.
1.46¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs att 31 c § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall upphöra att gälla vid utgången av 2002.
Föreläggande av skattemyndighet enligt 31 c § skall efter utgången av 2002 fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse av 31 c § 2000:481.
1.47¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel skall ha följande lydelse.
17 §
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Riksskatteverket för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut som meddelats av | Beslut som har meddelats av |
Tullverket enligt denna lag får Riksskatteverket får överklagas överklagas av Riksskatteverket. av det allmänna ombudet hos
verket. Beslut som har
meddelats av Tullverket får
överklagas av Riksskatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:1329. 2 Senaste lydelse 2000:482.
1.48¶Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)
Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738)
dels att i 8 kap. 2 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 8 kap. 1 a § och 12 kap. 5 § skall ha följande lydelse.
8 kap.
1 a §
För tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna för
marknadsföring i 4 kap. 8–11 och 13 §§ finns särskilda regler i marknadsföringslagen (1995:450). Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i 4 kap. 8–11 §§ gentemot den som har serveringstillstånd får, i fråga om marknadsföring på serveringsställen, utövas också av kommunen. För kommunens
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| tillsyn gäller inte 4 kap. 12 §. | |
| Riksskatteverket utövar till- | Riksskatteverket utövar till- |
syn över efterlevnaden av syn över efterlevnaden av bestämmelserna i 4 kap. 5 §. bestämmelserna i 4 kap. 5 §.
| Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg eller Skattemyndigheten i Gävle får utöva tillsyn i verkets ställe. |
12 kap.
5 §
| Riksskatteverket och skatte- | Riksskatteverket får för sin |
myndighet som anges i 8 kap. tillsyn enligt denna lag ha
1
Senaste lydelse av 8 kap. 2 § 2001:414.
2
Senaste lydelse 2000:483.
3
Senaste lydelse 2001:414.
1 a § andra stycket får för sin direktåtkomst till uppgifter om tillsyn enligt denna lag ha serveringstillstånd i registret. direktåtkomst till uppgifter om serveringstillstånd i registret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 8 kap. 2 § första stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1.49¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
1.50¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall upphöra att gälla vid utgången av 2002.
Föreläggande av skattemyndighet enligt 9 kap. 15 § skall efter utgången av 2002 fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse av 9 kap. 15 § 2000:484.
1.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att i 10 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 10 § 2001:192.
1.52¶Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot skatteflykt
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:575) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.
4 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Fråga om tillämpning av | Fråga om tillämpning av |
denna lag prövas av länsrätten denna lag prövas av länsrätten efter framställning av skatte- efter framställning av Riksmyndighet eller Riksskattever- skatteverket. Om handläggket. Om handläggning av ning av framställning om framställning om tillämpning tillämpning av lagen och om av lagen och om överklagande överklagande av beslut i av beslut i anledning av sådan anledning av sådan framställframställning gäller i tillämp- ning gäller i tillämpliga delar liga delar bestämmelserna i bestämmelserna i 6 kap. taxe- 6 kap. taxeringslagen ringslagen (1990:324). (1990:324).
Framställning enligt första stycket får göras före utgången av de frister som enligt 4 kap. 19–22 §§ taxeringslagen gäller för beslut om eftertaxering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 4 § första stycket gäller fortfarande för framställning av skattemyndighet som har getts in före ikraftträdandet.
1.53¶Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.
5 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Skattemyndigheten fastställer | Riksskatteverket fastställer |
statsbidragets storlek samt statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om kommun och landsting om storleken av dess bidrag. storleken av dess bidrag.
| För bidragsåret 1998 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag. |
7 §
| Skattemyndighetens beslut | Beslut enligt denna lag får |
enligt denna lag får överklagas överklagas hos regeringen. hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 1 Senaste lydelse 1998:584.
1.54¶Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1515) om utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting
dels att i 9 och 11 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 2 § skall ha följande lydelse.
2 §
I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Bidragsår: Det år under vilket bidraget betalas ut.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Uppräknat skatteunderlag: | Uppräknat skatteunderlag: |
De sammanlagda beskatt- De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en ningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens årliga enligt taxeringsbeslut enligt taxeringsbeslut enligt 4 kap. 4 kap. 2 § taxeringslagen 2 § taxeringslagen (1990:324) (1990:324) om taxering till om taxering till kommunal kommunal inkomstskatt året inkomstskatt året före före bidragsåret, uppräknade bidragsåret, uppräknade med med uppräkningsfaktorerna uppräkningsfaktorerna enligt enligt 4 § tredje stycket lagen 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebioch annan menighets utdebi- tering av skatt, m.m. tering av skatt, m.m.
1 Senaste lydelse av 9 § 1997:1254. 2 Senaste lydelse 2000:891.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före bidragsåret.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 3 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller landstinget.
Nettoinkomster för året före bidragsåret: Summan av bidraget enligt 4 § eller avgiften enligt 4 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting och preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbokförd invånare den 1 november två år före bidragsåret.
Nettoinkomster för bidragsåret: Summan av bidraget enligt 4 § första stycket och produkten av skatteunderlaget enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbokförd invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före bidragsåret, uppräkningfaktorerna enligt 4 § tredje stycket samma lag och den av kommunen eller landstinget fastställda skattesatsen för året före bidragsåret.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 11 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.55¶Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1516) om utjäm-
ningsavgift för kommuner och landsting
dels att i 9 och 11 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att 2 § skall ha följande lydelse.
2 §
I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Avgiftsår: Det år under vilket avgift betalas.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Uppräknat skatteunderlag: | Uppräknat skatteunderlag: |
De sammanlagda beskatt- De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en ningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens årliga enligt taxeringsbeslut enligt taxeringsbeslut enligt 4 kap. 4 kap. 2 § taxeringslagen 2 § taxeringslagen (1990:324) (1990:324) om taxering till om taxering till kommunal kommunal inkomstskatt året inkomstskatt året före före avgiftsåret, uppräknade avgiftsåret, uppräknade med med uppräkningsfaktorerna uppräkningsfaktorerna enligt enligt 4 § tredje stycket lagen 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebioch annan menighets utdebi- tering av skatt, m.m. tering av skatt, m.m.
1 Senaste lydelse av 9 § 1997:1255. 2 Senaste lydelse 2000:892.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före avgiftsåret.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 3 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller landstinget.
Nettoinkomster för året före avgiftsåret: Summan av avgiften enligt 4 § eller bidraget enligt 4 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag för kommuner och landsting och preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbokförd invånare den 1 november två år före avgiftsåret.
Nettoinkomster för avgiftsåret: Summan av avgiften enligt 4 § första stycket och produkten av skatteunderlaget enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbokförd invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret, uppräkningfaktorerna enligt 4 § tredje stycket samma lag och den av kommunen eller landstinget fastställda skattesatsen för året före avgiftsåret.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 11 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.56¶Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157)
Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1997:157) dels att i 2 kap. 6 §, 3 kap. 2, 6 och 8 §§, 6 kap. 11 § samt 7 kap.
4 och 6 §§ ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att i 7 kap. 10 § orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En sådan anmälan som avses i 7 kap. 10 § som dessförinnan har getts in till en skattemyndighet skall i stället betraktas som en anmälan till Riksskatteverket.
1 Lagen omtryckt 2002:68.
1.57¶Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt ordet "skattemyndigheter" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 1 § 1999:1298.
Det nya Riksskatteverket
1.58¶Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen
(1997:483) dels att 2 kap. 2, 4, 5 och 7 §§ samt 16 kap. 1 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1–5, 7 och 8 §§ samt
16 kap. 1 § skall utgå, dels att i 1 kap. 4 §, 3 kap. 2–6 §§, 4 kap. 5, 6, 9, 12–15 §§,
5 kap. 7, 10, 14–16 §§, 6 kap. 5 §, 8 kap. 1, 6, 7, 11–13, 16, 17, 22, 23, 25, 27 och 29 §§, 9 kap. 2 §, 10 kap. 5, 8, 10–13, 15, 18, 19, 21–25, 27, 28 och 31 §§, 11 kap. 2, 5, 6, 9, 11 b, 14, 19 och 20 §§,
12 kap. 1, 3, 5 och 8 a §§, 14 kap. 3, 4, 6 och 7 §§, 15 kap. 1, 4, 5,
6 a och 10 §§, 16 kap. 2–4 och 6 §§, 17 kap. 1, 3–5, 6 a och 7 §§,
18 kap. 5 och 10 §§, 19 kap. 7, 11 och 12 §§, 21 kap. 1, 3–6, 8–11, 13, 14, 16 och 19 §§, 22 kap. 6 §, 23 kap. 3 och 4 §§ samt rubriken närmast före 21 kap. 8 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
Senaste lydelse av 10 kap. 25 § prop. 2001/02:165 1 kap. 4 § 2001:328 10 kap. 31 § 2001:1239 2 kap. 2 § 2001:328 11 kap. 6 § 1999:315 2 kap. 4 § 2000:486 11 kap. 9 § 2001:1171 3 kap. 5 § 1998:347 11 kap. 11 b § prop. 2001/02:165 4 kap. 5 § 1997:1032 11 kap. 14 § 1999:1300 4 kap. 13 § 2001:1239 11 kap. 19 § 2000:1000 5 kap. 7 § 1997:1032 12 kap. 8 a § 1997:1032 5 kap. 14 § 1997:1032 14 kap. 3 § 1999:641 8 kap. 6 § 2000:1346 14 kap. 4 § 1999:1118 8 kap. 17 § 1999:1300 14 kap. 7 § 2001:970 8 kap. 22 § 2000:985 15 kap. 1 § 1997:1029 8 kap. 23 § 1999:1300 15 kap. 6 a § 1999:641 9 kap. 2 § 2001:1171 16 kap. 6 § 1997:1032 10 kap. 13 § 2000:1000 17 kap. 6 a § 2001:328 10 kap. 18 § 1998:232 17 kap. 7 § 2001:328 10 kap. 22 a § 1998:232 19 kap. 7 § 2000:501 10 kap. 23 § 1998:232 23 kap. 4 § 2001:970.
dels att 2 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 5 kap. 11 §, 10 kap. 26, 35 och 36 §§, 17 kap. 2 och 8 §§, 22 kap. 1, 3 och 7–9 §§, 23 kap. 2 § samt rubrikerna närmast före 22 kap. 1 och 7 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 22 kap. 1 a– 1 c §§, av följande lydelse.
2 kap.
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut enligt denna lag som | Beslut enligt denna lag fattas |
rör en fysisk person fattas av av Riksskatteverket.
skattemyndigheten i den region där den fysiska personen har sin hemortskommun det år då
beslutet skall fattas.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit folkbokförd här den 1 november året före avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först varit bosatt eller stadigvarande vistats. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegrän-
2 Senaste lydelse 1999:1300.
sat skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229), avses med hemortskommun den kommun till vilken anknytningen var starkast under året före det år då
beslutet skall fattas.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 4–
5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fattas beslut av
Skattemyndigheten i Stockholm.
6 §
Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till en annan skattemyn-
dighet än rätt skattemyndighet,
skall handlingen ändå anses ha
kommit in i rätt tid.
Handlingen skall då omedelbart sändas över till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten.
Om den skattskyldige inom Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en föreskriven tid har gett in en begäran om omprövning till en begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå får Riksskatteverket ändå pröva pröva ärendet. Begäran skall då ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den omedelbart sändas över till skattemyndighet som fattat verket med uppgift om den dag beslutet med uppgift om den då begäran kom in till dag då begäran kom in till domstolen. domstolen.
Första stycket gäller även vid
inbetalning av skatt.
3 kap.
1 §
Skattemyndigheten skall regi- Riksskatteverket skall registrera strera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter,
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag,
3. den som är grupphuvudman ,
4. den som omsätter varor enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 och 2 samt andra och fjärde styckena mervärdesskattelagen, samt
5. den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen.
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt
2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör
den personen.
En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt
2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som
rör den personen.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen skall ske hos den
3 Senaste lydelse 2001:970.
skattemyndighet som tar över
behörigheten att fatta beslut.
5 kap.
11 §
Skattemyndigheten får, utom Riksskatteverket får besluta i de fall som avses i tredje att skatteavdrag enligt denna stycket, besluta att skatteavdrag lag inte skall göras för enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som är obegränsat skattskyldig här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
10 kap.
26 §
Regeringen eller den Regeringen eller den myndighet regeringen myndighet regeringen bestämmer får föreskriva eller i bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge att enskilda fall medge att självdeklaration får lämnas i självdeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt form av ett elektroniskt dokument. En sådan dekla- dokument.
ration får tas emot av
4 Senaste lydelse 1999:1300. 5 Senaste lydelse 2001:1239.
Riksskatteverket för skattemyn-
dighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. I så fall får kravet enligt 25 § på underskrift uppfyllas med elektroniska medel.
35 §
Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalenderkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den Riksskatteverket får gå med periodiska sammanställningen på att sammanställningen görs skall lämnas till får gå med på för kalenderår under förutatt sammanställningen görs för sättning att kalenderår under förutsättning att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår, 2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattnings-
underlagen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår, och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.
36 §
Den periodiska samman- Den periodiska sammanställningen skall lämnas till ställningen skall lämnas till Riksskatteverket. Den skall ha Riksskatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den månaden efter utgången av den period som sammanställningen period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå avser.
med på att sammanställningen
lämnas till någon annan
myndighet.
17 kap.
2 §
Skattemyndigheten får bevilja Riksskatteverket får bevilja anstånd med inbetalning av anstånd med inbetalning av skatt skatt
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.
Om Riksskatteverket ansökt Om Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om för- lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får handsbesked i skattefrågor får skattemyndigheten bevilja verket bevilja anstånd med anstånd med inbetalning av inbetalning av den skatt som är den skatt som är beroende av beroende av utgången i utgången i förhandsbeskeds- förhandsbeskedsärendet. ärendet.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet eller ansökan om förhandsbesked.
8 §
En ansökan om anstånd med En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in inbetalning av skatt skall ges in till den skattemyndighet som till Riksskatteverket. En
6 Senaste lydelse 1998:194.
skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd enligt 6 § ansökan om anstånd enligt 6 § skall dock ges in till regeringen skall dock ges in till den myn- om denna handlägger ärendet dighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning. om dubbelbeskattning.
22 kap.
Överklagande av skattemyn- Överklagande av Riksskattedighetens eller Riksskatte- verkets beslut verkets beslut
1 §
Beslut av skattemyndigheten Beslut av Riksskatteverket eller Riksskatteverket får, får, utom i de fall som avses i utom i de fall som avses i 2 §, 2 §, överklagas hos länsrätt av överklagas hos allmän den skattskyldige. Beslut som förvaltningsdomstol av den myndighet fattat enligt 13 kap. skattskyldige. Beslut som 1 § överklagas hos regeringen. myndighet fattat enligt 13 kap. Riksskatteverkets beslut får, 1 § överklagas hos regeringen. utom i de fall som avses i andra Skattemyndighetens beslut får, stycket, överklagas också av utom i de fall som avses i andra det allmänna ombudet hos stycket, överklagas också av Riksskatteverket. Riksskatteverket.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut om om avgiftsunderlag för egenav- avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av gifter får överklagas också av Riksförsäkringsverket. Vad Riksförsäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om som sägs i denna lag om överklagande av överklagande av det allmänna Riksskatteverket skall då i ombudet skall då i stället gälla stället gälla Riksförsäk- Riksförsäkringsverket. Vid ringsverket. Vid sådant över- sådant överklagande gäller klagande gäller dessutom dessutom 13 kap. 22 § första
7 Senaste lydelse 1998:681.
13 kap. 22 § första och tredje och tredje styckena lagen styckena lagen (1998:674) om (1998:674) om inkomstgruninkomstgrundad ålderspen- dad ålderspension. sion.
1 a § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets den fysiska personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades. Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades. För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under någon del av det år då beslut fattades men som inte skall ha varit folkbokförd här den 1 november året före avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först varit bo-
satt eller stadigvarande vistats.
För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig enligt
3 kap. 3 § första stycket 3 in-
avses med hemortskommun den kommun till vilken anknytningen var starkast under året
före det år då beslutet fattades.
1 b § Beslut enligt denna lag som rör ett handelsbolag skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den
1 november året före det år då
beslutet fattades.
Beslut enligt denna lag som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då
beslutet fattades.
Beslut enligt denna lag som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra stycket skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet
fattades.
Om en juridisk person har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet fattades skall beslutet överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets huvudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen
bildades.
Beslut enligt denna lag som rör ett dödsbo skall överklagas
hos den länsrätt som senast var behörig att pröva ett över-
klagande som rörde den avlidne.
Om en juridisk person har upplösts överklagas beslut hos
den senast behöriga länsrätten.
1 c § Beslut enligt denna lag som rör den som är mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket
1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall överklagas hos
Länsrätten i Dalarnas län.
3 §
Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel för honom eller henne.
Om en kommun överklagar Riksskatteverkets beslut skall verket vara kommunens motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till
domstolen.
Riksskatteverkets överklagan- Det allmänna ombudets överde klagande
7 §
Riksskatteverkets överkla- Det allmänna ombudets gande skall ha kommit in inom överklagande skall ha kommit den tidsfrist som enligt 21 kap. in inom den tidsfrist som 8, 9 och 14–20 §§ gäller för enligt 21 kap. 8, 9 och 14– beslut om omprövning på 20 §§ gäller för beslut om initiativ av skattemyndigheten omprövning på initiativ av eller efter sådan tid men inom Riksskatteverket eller efter två månader från den dag då sådan tid men inom två det överklagade beslutet månader från den dag då det meddelades. överklagade beslutet meddela-
des.
Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
8 §
Om Riksskatteverket har Bestämmelserna i 6 kap. 9 överklagat ett beskattningsbeslut, och 9 a §§ taxeringslagen skall talan om skattetillägg och (1990:324) gäller vid det förseningsavgift som har allmänna ombudets överkla-
samband med beslutet föras gande av beslut enligt denna lag. samtidigt.
9 §
Riksskatteverket får hos läns- Det allmänna ombudet får rätten begära att en hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala arbets- arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag givaravgifter och göra skattesamt att en skattskyldig skall avdrag samt att en skattskyldig betala mervärdesskatt. skall betala mervärdesskatt.
Riksskatteverket får på det Det allmänna ombudet får
sätt som gäller för på det sätt som gäller för överöverklagande enligt denna lag klagande enligt denna lag hos hos länsrätten begära att länsrätten begära att skatteskattetillägg tas ut. tillägg tas ut.
23 kap.
2 §
Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Finns det anledning att anta att den deklarationsskyldige eller, om den deklarationsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den deklarationsskyldige har begått brott, får den deklarationsskyldige inte föreläggas enligt 14 kap. 3 § vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.
Om vite har förelagts också Fråga om utdömande av vite med stöd av en bestämmelse i prövas av den länsrätt som är taxeringslagen (1990:324) eller behörig att pröva ett överlagen (2001:1227) om själv- klagande av beslut enligt denna
deklaration och kontroll- lag.
uppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 6 § första stycket gäller fortfarande om handlingen har getts in före ikraftträdandet.
3. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 4 §, 4 kap. 15 § första stycket eller 5 kap. 15 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
8 Senaste lydelse 2001:1239.
4. Äldre föreskrifter i 5 kap. 16 § första stycket 4 gäller fortfarande för beslut och intyg från skattemyndighet.
5. Äldre föreskrifter i 8 kap. 1 § första stycket, 6 § andra stycket, 7 § andra stycket, 11 § första stycket, 16 §, 17 § andra stycket, 22 § andra stycket, 23 §, 25 §, 27 § första stycket samt 9 kap. 2 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
6. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 10 kap. 5, 8 eller 10 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
7. Äldre föreskrifter i 10 kap. 19 § första stycket, 21 § och 24 § första stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
8. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 10 kap. 27 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
9. Äldre föreskrifter i 10 kap. 28 § och 31 § första stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
10. Äldre föreskrifter i 10 kap. 35 § andra stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
11. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 14 kap. 3 eller 4 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
12. De nya föreskrifterna i 15 kap. 5 § första stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.
13. Äldre föreskrifter i 16 kap. 6 § fjärde stycket, 17 kap. 4, 5, 6 a § och 7 § samt 19 kap. 7 § första stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
14. Äldre föreskrifter i 19 kap. 12 § gäller fortfarande för skattskyldigs betalning som bokförts på skattemyndighets särskilda konto för skatteinbetalningar eller annars tillgodoräknats honom.
15. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 21 kap. 6 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
16. De nya föreskrifterna i 21 kap. 9 § andra stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.
17. Äldre föreskrifter i 21 kap. 11 § 1 gäller fortfarande för uppgift som lämnats till skattemyndighet.
18. De nya föreskrifterna i 21 kap. 13 § andra stycket om förbud mot att fatta beslut om efterbeskattning i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.
19. Äldre föreskrifter i 21 kap. 16 § gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
20. Äldre föreskrifter i 22 kap. 1 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
21. De upphävda föreskrifterna i 22 kap. 8 § gäller fortfarande om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut.
22. De upphävda föreskrifterna i 22 kap. 9 § skall fortfarande tillämpas på förhållanden som är hänförliga till tid före ikraftträdandet.
23. De nya föreskrifterna i 23 kap. 2 § andra stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
24. Äldre föreskrifter i 23 kap. 3 § gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
25. De nya föreskrifterna i 23 kap. 4 § gäller också ombud som godkänts av skattemyndighet.
1.59¶Förslag till lag om ändring i lagen (2002:000) om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 21 kap. 12 § lagen i stället för dess lydelse enligt lagen (2002:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (2002:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
21 kap.
12 §
Efterbeskattning får också ske
1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| förbiseende skall rättas, | |
| 2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskatt- | 2. när en ändring föranleds av Riksskatteverkets beskatt- |
ningsbeslut eller en allmän ningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i förvaltningsdomstols beslut i
| ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än den som ändringen | ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än den som ändringen |
gäller eller för någon annan gäller eller för någon annan
| skattskyldig, eller | skattskyldig, eller |
3. när en ändring föranleds av Riksskatteverkets beslut enligt lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting eller av en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt samma lag.
1 Lydelse enligt prop. 2001/02:112.
Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 1 januari 2003. Äldre bestäm-
melser i 21 kap. 12 § 2 gäller fortfarande för skattemyndighets
beslut.
1.60¶Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 13 § lagen (1997:614) om kommunal redovisning ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 2 kap. 13 § 2000:890.
1.61¶Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1024) om skatte-
myndigheters medverkan i brottsutredningar
dels att 5 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 5 § skall utgå,
dels att i 1–4 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att i 1 § orden "En skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att lagens rubrik skall lyda "Lag om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 1 § 1998:517 4 § 1999:95.
Det nya Riksskatteverket
1.62¶Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon
Härigenom föreskrivs att i 3 och 12 §§ lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon orden "Skattemyndigheten i Örebro" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Senaste lydelse av 3 § 2000:1431 12 § 2000:1431.
1.63¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
dels att i 16 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 1, 6, 6 a, 10–13, 20 och 22 §§ skall ha följande lydelse.
1 §
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324),
2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och
4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Förhandsbesked lämnas av | Förhandsbesked lämnas av |
Skatterättsnämnden efter ansö- Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller Riks- kan av en enskild eller det skatteverket. allmänna ombudet hos Riks-
skatteverket.
6 §
| I ärenden som avses i 1 § | I ärenden som avses i 1 § |
första stycket 1 och 4 får för- första stycket 1 och 4 får förhandsbesked lämnas efter handsbesked lämnas efter ansökan av Riksskatteverket ansökan av det allmänna endast om ombudet hos Riksskatteverket
endast om
| 1. frågan angår en enskild | 1. frågan angår en enskild |
Senaste lydelse 2001:336. Senaste lydelse 2001:336.
och gäller ett yrkande eller en och gäller ett yrkande eller en ansökan som denne framställt ansökan som denne framställt hos skattemyndigheten, hos Riksskatteverket,
2. skattemyndigheten har 2. Riksskatteverket har fattat fattat ett beslut i saken och ett beslut i saken och beslutet beslutet gått den enskilde emot gått den enskilde emot samt samt
3. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.
6 a §
I ärenden som avses i 1 § I ärenden som avses i 1 § första stycket 2 och 3 får första stycket 2 och 3 får förhandsbesked lämnas efter förhandsbesked lämnas efter ansökan av Riksskatteverket ansökan av det allmänna endast om ombudet hos Riksskatteverket
endast om 1. frågan angår en enskild, 2. skattemyndigheten, Riks- 2. Riksskatteverket eller, i
skatteverket eller, i fall som fall som avses i 2 kap. 13 § eller avses i 2 kap. 13 § eller 3 kap. 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om 5 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transpunktskattekontroll av trans- porter m.m. av alkoholvaror, porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljetobaksvaror och mineralolje- produkter, Tullverket har produkter, Tullverket har fattat ett beslut i saken, fattat ett beslut i saken,
3. beslutet gått den enskilde emot, och 4. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.
10 §
Riksskatteverkets ansökan En ansökan av det allmänna
rörande en fråga som avses i ombudet hos Riksskatteverket
3 Senaste lydelse 2001:336. 4 Senaste lydelse 2001:336.
1 § första stycket 1 eller 4 skall rörande en fråga som avses i ha kommit in till Skatterätts- 1 § första stycket 1 eller 4 skall nämnden före utgången av året ha kommit in till Skatterättsefter taxeringsåret. nämnden före utgången av året
efter taxeringsåret.
Riksskatteverkets ansökan En ansökan av det allmänna rörande en fråga som avses i ombudet hos Riksskatteverket 1 § första stycket 2 eller 3 skall rörande en fråga som avses i ha kommit in till Skatterätts- 1 § första stycket 2 eller 3 skall nämnden före utgången av ha kommit in till Skatterättsandra året efter utgången av nämnden före utgången av det kalenderår under vilket andra året efter utgången av redovisningsperioden har gått det kalenderår under vilket ut eller, om skatteredovis- redovisningsperioden har gått ningen inte avser redovisnings- ut eller, om skatteredovisperioder, den skattepliktiga ningen inte avser redovisningshändelsen har inträffat. perioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat.
11 §
Om en enskild ansöker om förhandsbesked är Riksskatteverket motpart i ärendet.
Om Riksskatteverket an- Om det allmänna ombudet söker om förhandsbesked är hos Riksskatteverket ansöker den enskilde som frågan angår om förhandsbesked är den enmotpart i ärendet. skilde som frågan angår
motpart i ärendet.
12 §
Finner Skatterättsnämnden med hänsyn till ansökans innehåll att förhandsbesked inte bör lämnas skall ansökan avvisas. Detsamma gäller om ansökan kommit in för sent.
Riksskatteverkets ansökan En ansökan av det allmänna skall avvisas om den fråga som ombudet hos Riksskatteverket ansökan avser efter överkla- skall avvisas om den fråga som gande har anhängiggjorts vid ansökan avser efter överkla-
allmän förvaltningsdomstol gande har anhängiggjorts vid innan ansökan kommit in till allmän förvaltningsdomstol Skatterättsnämnden. innan ansökan kommit in till
Skatterättsnämnden.
En ansökan får avvisas utan att den som är motpart ges tillfälle att yttra sig i ärendet.
13 §
Om Riksskatteverkets mot- Om motparten till det allpart inte längre vidhåller det männa ombudet hos Riksskatteyrkande eller den ansökan som verket inte längre vidhåller det han framställt hos skattemyn- yrkande eller den ansökan som digheten förfaller förhandsbe- han framställt hos Riksskatteskedsärendet. verket förfaller förhandsbe-
skedsärendet.
20 §
Bestämmelser om ersättning Bestämmelser om ersättning av allmänna medel för en av allmänna medel för en skattskyldigs kostnader i skattskyldigs kostnader i ärenden om sådana förhands- ärenden om sådana förhandsbesked som Riksskatteverket besked som det allmänna ansökt om finns i lagen ombudet hos Riksskatteverket (1989:479) om ersättning för ansökt om finns i lagen kostnader i ärenden och mål (1989:479) om ersättning för om skatt, m.m. kostnader i ärenden och mål
om skatt, m.m.
22 §
Ett förhandsbesked får överklagas hos Regeringsrätten.
Ett överklagande skall ha kommit in till Skatterättsnämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av förhandsbeskedet.
Riksskatteverket får över- Riksskatteverket får i sådana klaga ett förhandsbesked fall som avses i 11 § första oavsett utgången i Skatterätts- stycket och det allmänna
nämnden och även om någon ombudet hos Riksskatteverket i ändring inte yrkas. sådana fall som avses i 11 §
andra stycket överklaga ett för-
handsbesked oavsett utgången
i Skatterättsnämnden och även
om någon ändring inte yrkas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 1 § andra stycket avseende Riksskatte-
verket gäller fortfarande om skattemyndighet har fattat ett beslut i saken.
3. Äldre föreskrifter i 6 § 1 och 2 gäller fortfarande om framställning gjorts till skattemyndighet och denna har fattat ett beslut i saken.
4. Äldre föreskrifter i 6 a § 2 gäller fortfarande om skattemyndighet har fattat ett beslut i saken.
5. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande för ansökan av Riksskatteverket.
6. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande om Riksskatteverket är part. De nya föreskrifterna i 13 § gäller även om yrkande eller ansökan har getts in till skattemyndighet.
7. Äldre föreskrifter i 22 § tredje stycket gäller fortfarande om Riksskatteverket har ansökt om förhandsbesked.
1.64¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.
dels att i 2–5 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
6 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut enligt denna lag fattas | Beslut enligt denna lag fattas |
av skattmyndigheten i den av Riksskatteverket.
region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har
bedrivits.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten går med på det och det inte medför avsevärda besvär för den som
beslutet rör.
7 §
Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande
vid vite får inte överklagas.
1 Senaste lydelse av 3 § 1999:1119.
I fråga om debitering och I fråga om debitering och betalning av kontrollavgift betalning av kontrollavgift, samt förfarandet i övrigt gäller förfarandet i övrigt samt bestämmelserna i skattebetal- överklagande gäller bestämningslagen (1997:483). melserna i skattebetalnings-
lagen (1997:483).
Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande
vid vite får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Föreläggande av
skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 2 § tredje stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
Det nya Riksskatteverket
1.65¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga adressregistret
Härigenom föreskrivs att i 5 och 7 §§ lagen (1998:527) om det
statliga adressregistret ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Senaste lydelse av 5 § 2001:198 7 § 2001:198.
1.66¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 11 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 2 kap. 11 § 1 skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse av 2 kap. 11 § 1998:1661.
1.67¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
dels att i 2 kap. 20 § samt 13 kap. 9 och 14 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att i 13 kap. 12, 16 och 17 §§ samt 15 kap. 11, 13 och 15 §§ orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
13 kap.
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut i ärende om pensions- | Beslut i ärende om pensions- |
grundande inkomst skall fattas grundande inkomst skall fattas av den skattemyndighet som är av Riksskatteverket.
behörig att fatta beslut enligt
2 kap. 1, 3 och 5 §§ skattebetal-
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 20 § andra meningen gäller även förmånsvärde som har bestämts av skattemyndighet.
3. Äldre föreskrifter i 13 kap. 12 § första stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har kommit in till skattemyndighet före ikraftträdandet.
4. De nya föreskrifterna i 13 kap. 17 § andra stycket gäller även skattemyndighets avvisningsbeslut.
1 Senaste lydelse av 15 kap. 13 § 2001:1155 15 kap. 15 § 2001:1155.
5. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 15 kap. 11 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
6. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 15 kap. 13 § första eller andra stycket skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
dels att i 2, 3, 11–13 och 17 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att rubriken till lagen samt 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.
Lag om behandling av per- Lag om behandling av personuppgifter vid skattemyn- sonuppgifter vid Riksskattedigheters medverkan i brotts- verkets medverkan i brottsutredningar utredningar
1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Denna lag gäller utöver per- | Denna lag gäller utöver per- |
sonuppgiftslagen (1998:204) sonuppgiftslagen (1998:204) vid behandling av personupp- vid behandling av personuppgifter i en skattemyndighets gifter i Riksskatteverkets verkverksamhet för att samhet för att
1. bedriva spaning och 1. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som utredning i fråga om brott som avses i 1 § lagen (1997:1024) avses i 1 § lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medver- om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar, kan i brottsutredningar,
2. förebygga brott som avses i 1. Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda
att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Med skattemyndighet avses
även Riksskatteverket.
10 §
Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter, 3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken, 4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta
att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet,
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel, 6. ärendenummer, och 7. hänvisning till en särskild 7. hänvisning till en särskild
undersökning där uppgifter om undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och den registrerade behandlas och till register som förs av polis-, till register som förs av polisskatte- eller tullmyndighet i eller tullmyndighet eller vilket uppgifter om den Riksskatteverket i vilket registrerade förekommer. uppgifter om den registrerade
förekommer.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. De nya föreskrifterna i 3 § gäller även för behandling av
personuppgifter som skattemyndighet utfört.
3. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.69¶Förslag till lag om ändring i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 8 § 2001:190.
1.70 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:608) om tillfällig minskning av det generella statsbidraget vid avyttring av aktier och andelar i eller utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m.
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1999:608) om tillfällig
minskning av det generella statsbidraget vid avyttring av aktier och andelar i eller utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m. ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.71¶Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 6 och 7 §§, 4 kap. 6 § samt 7 kap. 4 och 7 §§ bokföringslagen (1999:1078) ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 2000:31.
1.72¶Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs att i 23 och 32 a §§ revisionslagen (1999:1079) ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse av 32 a § 2001:1225.
1.73¶Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 16 §, 7 kap. 11 §, 21 kap. 24 och 34 §§, 24 kap. 9 §, 31 kap. 19, 24, 25 och 27 §§, 36 kap. 5 §, 58 kap. 5, 9, 10, 18, 24, 32 och 34 §§, 59 kap. 8–10 och 12 §§ samt 65 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.
1 kap.
16 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Bestämmelser om – skyldighet att lämna upp- | |
| – skyldighet att lämna upp- |
gifter till skattemyndigheten till gifter till Riksskatteverket till ledning för taxeringen finns i ledning för taxeringen finns i lagen (2001:1227) om själv- lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrollupp- deklarationer och kontrolluppgifter, gifter,
– förfarandet för att fastställa underlaget för skatten finns i
| taxeringslagen (1990:324), och |
– hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i
| skattebetalningslagen (1997:483). |
7 kap.
11 §
| Skattemyndigheten får medge | Riksskatteverket får medge |
undantag från fullföljdskravet i undantag från fullföljdskravet i 10 § för en förening som avser 10 § för en förening som avser att förvärva en fastighet eller att förvärva en fastighet eller annan anläggning som är annan anläggning som är avsedd för den ideella avsedd för den ideella
1 Senaste lydelse 2001:1242.
verksamheten. Detsamma gäl- verksamheten. Detsamma gäller om en förening avser att ler om en förening avser att genomföra omfattande bygg- genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller an- nads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastig- läggningsarbeten på en fastighet som används av före- het som används av föreningen. ningen.
Beslutet får avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas med villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande för den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att betala på grund av omprövning av taxeringarna för de år som beslutet avser, om det upphör att gälla enligt 12 §.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut får får överklagas hos Riksskatte- överklagas hos länsrätt. Länsverket. Riksskatteverkets beslut rättens beslut får inte överfår inte överklagas. klagas.
21 kap.
24 §
Avdrag för insättning på skogsskadekonto får inte göras om den skattskyldige samma beskattningsår gör avdrag för insättning på skogskonto.
Om avdrag för insättning på Om avdrag för insättning på skogsskadekonto har vägrats skogsskadekonto har vägrats därför att förutsättningarna därför att förutsättningarna enligt 23 § inte varit uppfyllda, enligt 23 § inte varit uppfyllda, får den skattskyldige begära får den skattskyldige begära avdrag för insättning på avdrag för insättning på skogskonto. En sådan begäran skogskonto. En sådan begäran skall ha kommit in till skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex Riksskatteverket inom sex månader efter det att det beslut månader efter det att det beslut meddelades som innebär att meddelades som innebär att den skattskyldige inte har rätt den skattskyldige inte har rätt till avdrag för insättning på till avdrag för insättning på
skogsskadekonto, om inte skogsskadekonto, om inte längre tid följer av bestäm- längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen melserna i taxeringslagen (1990:324). (1990:324).
34 §
Om den skattskyldige begär Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på avdrag för insättning på skogskonto enligt 24 § andra skogskonto enligt 24 § andra stycket, anses de medel som stycket, anses de medel som satts in på skogsskadekontot satts in på skogsskadekontot vara insatta på skogskonto den vara insatta på skogskonto den dag då insättningen på dag då insättningen på skogsskadekontot gjordes. skogsskadekontot gjordes. Detta gäller dock bara om Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekontot, medlen på skogsskadekontot, till den del de inte redan har till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett tagits ut, har förts över till ett skogskonto när begäran om skogskonto när begäran om avdrag för insättning på avdrag för insättning på skogskonto kommer in till skogskonto kommer in till skattemyndigheten. En över- Riksskatteverket. En överföring föring som har skett senare än som har skett senare än tio år tio år efter ingången av det år efter ingången av det år då då medlen enligt 33 § senast medlen enligt 33 § senast skall skall ha satts in beaktas inte. ha satts in beaktas inte.
24 kap.
9 §
Skattemyndigheten får medge Riksskatteverket får medge att vinstandelsräntan dras av att vinstandelsräntan dras av även om en eller flera som äger även om en eller flera som äger andelar i företaget har förbe- andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av hållits rätt till teckning av lånet. En förutsättning för ett lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att sådant beslut är att
lånevillkoren kan antas ha lånevillkoren kan antas ha bestämts på affärsmässig grund bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till omständlig- med hänsyn till omständligheterna när lånet togs upp. heterna när lånet togs upp.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut får får överklagas hos Riksskatte- överklagas hos länsrätten. verket. Riksskatteverkets beslut Länsrättens beslut får inte får inte överklagas. överklagas.
31 kap.
19 §
Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det beskattningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till, skall avdraget återföras det tredje taxeringsåret. Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det tredje taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det fjärde taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.
Skattemyndigheten får, om Riksskatteverket får, om det det finns särskilda skäl, medge finns särskilda skäl, medge att att fonden behålls under en fonden behålls under en viss viss tid därefter. Som längst får tid därefter. Som längst får den den behållas till och med det behållas till och med det bebeskattningsår för vilket skattningsår för vilket taxering taxering sker under det sjätte sker under det sjätte taxeringstaxeringsåret efter det året efter det taxeringsår som taxeringsår som avdraget avdraget hänför sig till. hänför sig till.
24 §
Skattemyndigheten får, om Riksskatteverket får, om det det finns särskilda skäl, medge finns särskilda skäl, medge att att ersättningsfonder i en ersättningsfonder i en näringsnäringsverksamhet tas över av verksamhet tas över av den den som blir ägare till den som blir ägare till den huvudsakliga delen av närings- huvudsakliga delen av närings-
verksamheten på grund av arv, verksamheten på grund av arv, testamente eller bodelning i testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs stället för att avdragen återförs enligt 20 § första stycket 3. enligt 20 § första stycket 3.
25 §
Skattemyndigheten får, om Riksskatteverket får, om det det finns särskilda skäl, medge finns särskilda skäl, medge att att ett företags ersättnings- ett företags ersättningsfonder fonder helt eller delvis tas över helt eller delvis tas över av ett av ett annat företag. För ett annat företag. För ett sådant sådant medgivande krävs medgivande krävs
1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag,
2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller
3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett moderföretag tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant företag, moderföretaget eller moderföretagets helägda dotterföretag.
Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett annat företag (moderföretaget).Bara svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga försäkringsföretag och sådana svenska stiftelser eller svenska ideella föreningar som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. kan räknas som moderföretag.
27 §
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut enligt 19 § andra stycket, 24 enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 § får överklagas hos eller 25 § får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatte- länsrätt. Länsrättens beslut får
verkets beslut får inte över- inte överklagas. klagas.
36 kap.
5 §
Skattemyndigheten får vid Riksskatteverket får vid tillämpning av 4 § efter tillämpning av 4 § efter ansökan av kommittent- ansökan av kommittentföreföretagen medge undantag från tagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första förutsättningen i 3 § första stycket 6, om kommissionärs- stycket 6, om kommissionärsförhållandet har tillkommit av förhållandet har tillkommit av organisatoriska eller marknads- organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller om det finns tekniska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl. andra synnerliga skäl.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut får får överklagas hos Riksskatte- överklagas hos länsrätt. Länsverket. Riksskatteverkets beslut rättens beslut får inte överfår inte överklagas. klagas.
58 kap.
5 §
En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efterlevandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring, om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premierna där.
Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i det landet. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet.
Om det i annat fall finns Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skatte- särskilda skäl, får Riksskattemyndigheten medge att en för- verket medge att en försäkring
säkring som har meddelats i en som har meddelats i en försäkförsäkringsrörelse som inte ringsrörelse som inte bedrivs bedrivs från ett fast driftställe i från ett fast driftställe i Sverige Sverige skall anses som en skall anses som en pensionspensionsförsäkring. försäkring.
En försäkring som har ansetts vara en pensionsförsäkring enligt denna paragraf, kan inte övergå till att vara en kapitalförsäkring.
9 §
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall den försäkrade vara försäkringstagare.
Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under 20 år, får försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser efterlevandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som förmånstagare.
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge får Riksskatteverket medge att att dödsboet efter en dödsboet efter en skattskyldig skattskyldig som, direkt eller som, direkt eller indirekt, indirekt, bedrivit näringsverk- bedrivit näringsverksamhet i samhet i Sverige får teckna en Sverige får teckna en försäkring som avser försäkring som avser efterlevandepension. Ett så- efterlevandepension. Ett sådant medgivande får lämnas dant medgivande får lämnas bara om den efterlevande inte bara om den efterlevande inte har något betryggande pen- har något betryggande pensionsskydd och försäkringen sionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att tecknas i samband med att boet upphör att bedriva boet upphör att bedriva näringsverksamheten. näringsverksamheten.
10 §
Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.
Utbetalning får dock göras Utbetalning får dock göras
tidigare om den försäkrade har tidigare om den försäkrade har fått rätt till förtidspension fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge får Riksskatteverket medge att att pensionen får börja betalas pensionen får börja betalas ut ut innan den försäkrade fyller innan den försäkrade fyller 55 år. 55 år.
Förmånstagare får inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara den som var anställd när avtalet ingicks.
18 §
En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Återköp får också ske om
1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, och
3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt sådant får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av får återköp medges av skattemyndigheten. Riksskatteverket.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar inte heller en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en annan
2 Senaste lydelse 2001:1176.
pensionsförsäkring än som avses i 5 § om försäkringstagaren tecknar den i samband med överföringen hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 5 och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring.
24 §
Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.
Utbetalning får dock göras Utbetalning får dock göras tidigare om pensionsspararen tidigare om pensionsspararen har fått rätt till förtidspension har fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge får Riksskatteverket medge att att pensionen får börja betalas pensionen får börja betalas ut ut innan pensionsspararen innan pensionsspararen fyller fyller 55 år. 55 år.
32 §
Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske om
1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp, 2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmåns-
tagarförordnande, och
3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyn- synnerliga skäl, får Riksdigheten medge att kontot får skatteverket medge att kontot avslutas genom utbetalning i får avslutas genom utbetalning förtid. i förtid.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande.
34 §
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får överklagas hos Riksskatte- får överklagas hos länsrätt. verket. Riksskatteverkets beslut Länsrättens beslut får inte får inte överklagas. överklagas.
59 kap.
8 §
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge får Riksskatteverket medge att att pensionssparavdrag görs pensionssparavdrag görs med med ett högre belopp än som ett högre belopp än som följer följer av 3–7 §§. Bestämmelser av 3–7 §§. Bestämmelser om om detta finns i 9–12 §§. detta finns i 9–12 §§.
Skattemyndighetens beslut Riksskatteverkets beslut får får överklagas hos Riksskatte- överklagas hos länsrätt. Länsverket. Riksskatteverkets beslut rättens beslut får inte överfår inte överklagas. klagas.
9 §
För skattskyldiga som har För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får skattemyndig- anställning, får Riksskatteverket heten medge pensionsspar- medge pensionssparavdrag avdrag med högst samma med högst samma belopp som belopp som för sådana för sådana inkomster som inkomster som avses i 5 § avses i 5 § tredje stycket. För tredje stycket. För skatt- skattskyldiga som fått särskild skyldiga som fått särskild ersättning i samband med att
ersättning i samband med att en anställning upphört och en anställning upphört och som inte har ett betryggande som inte har ett betryggande pensionsskydd, får Riksskattepensionsskydd, får skattemyn- verket medge avdrag med ett digheten medge avdrag med ett högre belopp. högre belopp.
10 §
För skattskyldiga som har För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet di- bedrivit näringsverksamhet direkt eller indirekt, som har rekt eller indirekt, som har upphört med driften av denna upphört med driften av denna och som inte har skaffat sig ett och som inte har skaffat sig ett betryggande pensionsskydd betryggande pensionsskydd under verksamhetstiden, får under verksamhetstiden, får skattemyndigheten medge att Riksskatteverket medge att pensionssparavdrag beräknas pensionssparavdrag beräknas också på också på
– inkomst i inkomstslaget kapital i form av kapitalvinster vid avyttring av näringsverksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster,
– överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och
– sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräkningen skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till pensionssparavdrag.
12 §
Om skattemyndigheten enligt Om Riksskatteverket enligt 58 kap. 9 § medger att ett 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo tecknar pensionsför- dödsbo tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndig- säkring, skall verket också heten också besluta med vilket besluta med vilket belopp
belopp pensionssparavdrag för pensionssparavdrag för försäkförsäkringen högst får göras. ringen högst får göras. Detta Detta belopp skall beräknas belopp skall beräknas med med tillämpning av bestäm- tillämpning av bestämmelserna melserna i 10 och 11 §§. i 10 och 11 §§.
65 kap.
3 §
För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i hemortskommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Med hemortskommun avses Med hemortskommun avses hemortskommunen enligt hemortskommunen enligt 2 kap. 1 § skattebetalnings- 22 kap. 1 a § skattebetalningslagen (1997:483) för året före lagen (1997:483) för året före taxeringsåret. Med hemorts- taxeringsåret. Med hemortskommun för ett dödsbo avses kommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun den dödes hemortskommun för dödsåret. Om den döde för dödsåret. Om den döde hade bytt folkbokföringsort hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före efter den 1 november året före dödsåret, skall dock hemorts- dödsåret, skall dock hemortskommunen för dödsboet från kommunen för dödsboet från och med andra taxeringsåret och med andra taxeringsåret efter dödsåret anses vara den efter dödsåret anses vara den kommun där den döde hade kommun där den döde hade sin senaste rätta folkbok- sin senaste rätta folkbokföringsort. föringsort.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter i 7 kap. 11 § första stycket gäller
fortfarande för skattemyndighets beslut.
3. Äldre föreskrifter i 7 kap. 11 § tredje stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 24 kap. 9 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 31 kap. 19 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
6. Äldre föreskrifter i 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 § andra stycket, 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.74 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m.
Härigenom föreskrivs att i 13 § lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.75¶Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281) skall ha följande lydelse.
11 kap.
6 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Tullverket skall på begäran | Tullverket skall på begäran |
tillhandahålla Sveriges Riks- tillhandahålla Sveriges Riksbank, Riksskatteverket, Läke- bank, Riksskatteverket, Läkemedelsverket, Statens livsme- medelsverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruks- delsverk, Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skat- verk, Kommerskollegium, krotemyndighet, kronofogdemyn- nofogdemyndighet, Statistiska dighet, Statistiska central- centralbyrån, Kemikalieinspekbyrån, Kemikalieinspektionen tionen och Fiskeriverket uppoch Fiskeriverket uppgifter gifter som förekommer hos som förekommer hos Tull- Tullverket och som rör import verket och som rör import eller export av varor. eller export av varor. Tull- Tullverket skall vidare på verket skall vidare på begäran begäran tillhandahålla Säkertillhandahålla Säkerhetspolisen hetspolisen uppgifter som uppgifter som förekommer förekommer hos Tullverket hos Tullverket och som rör och som rör export av varor. export av varor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 11 kap. 6 § skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1 Senaste lydelse 2001:188.
1.76 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1380) om skatte-
reduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation
dels att 15 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 15 § skall utgå,
dels att i 14 och 16 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
dels att i 11 § orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter i 16 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
1.77 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:85) om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§ lagen (2001:85) om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet skall ha följande lydelse.
13 §
Underrättelseregistret får om förutsättningarna för
registrering enligt 11 och 12 §§ är uppfyllda innehålla följande
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| uppgifter om en enskild person: |
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften
kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter, arbetsplats och yrke,
3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,
4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta
att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig
| brottslig verksamhet, |
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,
| 6. ärendenummer, 7. hänvisning till en särskild | |
| 7. hänvisning till en särskild |
undersökning där uppgifter om undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och den registrerade behandlas och till register som förs av polis- till register som förs av poliseller skattemyndighet eller myndighet, Riksskatteverket el- Tullverket i vilket uppgifter ler Tullverket i vilket uppgifter om den registrerade förekom- om den registrerade förekommer, och mer, och
8. varning om att personen tidigare varit beväpnad, våldsam eller flyktbenägen.
17 §
Ett spaningsregister får om förutsättningarna för registrering enligt 15 och 16 §§ är uppfyllda innehålla följande uppgifter om en enskild person:
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter, arbetsplats och yrke, 3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,
4. de omständigheter och händelser som ger upphov till misstanke om brott som Tullverket har befogenhet att ingripa mot,
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel, 6. ärendenummer,
7. hänvisning till en särskild 7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och den registrerade behandlas och till register som förs av polis- till register som förs av poliseller skattemyndighet eller Tull- myndighet, Riksskatteverket elverket i vilket uppgifter om ler Tullverket i vilket uppgifter den registrerade förekommer, om den registrerade förekomoch mer, och
8. varning om att personen tidigare varit beväpnad, våldsam eller flyktbenägen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.78 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
dels att i 1 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att rubriken till lagen, 1 kap. 4–6 §§, 2 kap. 5, 7 och 14 §§ samt 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse.
Lag om behandling av upp- Lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens gifter i Riksskatteverkets beskattningsverksamhet beskattningsverksamhet
1 kap.
4 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Uppgifter får behandlas för | Uppgifter får behandlas för |
tillhandahållande av tillhandahållande av information som behövs inom information som behövs hos skatteförvaltningen för Riksskatteverket för
1. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 3. fastighetstaxering, 4. revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, 5. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan
liknande prövning,
6. handläggning av mål och ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter,
1 Senaste lydelse 2001:327.
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande,
8. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken, och
9. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 §
Uppgifter får behandlas för Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av informa- tillhandahållande av information som behövs i författnings- tion som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför reglerad verksamhet hos någon skatteförvaltningen för annan än Riksskatteverket för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betalning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. utsökning och indrivning, 3. att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och
andra stöd,
4. pensionsberäkning, 5. tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndspröv-
ning och annan liknande prövning, och
6. aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters register.
6 §
Riksskatteverket är person- Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den uppgiftsansvarigt för behandlbehandling av personuppgifter ing av personuppgifter.
som verket skall utföra. En skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling
som myndigheten skall utföra.
2 kap.
5 §
Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om 1. namn och personnummer, 2. organisationsnummer, 2. organisationsnummer,
namn, firma och juridisk form namn, firma och juridisk form samt ifråga om handelsbolag samt ifråga om handelsbolag och andra juridiska personer och andra juridiska personer sådana uppgifter om huvud- sådana uppgifter om huvudkontor och säte som avses i kontor och säte som avses i 2 kap. 2 § skattebetalnings- 22 kap. 1 b § skattebetalningslagen (1997:483), lagen (1997:483),
3. registrering enligt skattebetalningslagen och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,
4. på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas för en fysisk person,
5. registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter,
6. slag av näringsverksamhet, och 7. beslut om likvidation eller konkurs.
7 §
Riksskatteverket och skatte- Riksskatteverket får ha myndigheterna får ha direkt- direktåtkomst till uppgifter åtkomst till uppgifter som som avses i 3 och 4 §§. avses i 3 och 4 §§.
14 §
Riksskatteverket och skatte- Riksskatteverket får ta ut myndigheterna får ta ut avgifter avgifter för att lämna ut för att lämna ut uppgifter ur uppgifter ur databasen enligt
databasen enligt de närmare de närmare föreskrifter som föreskrifter som meddelas av meddelas av regeringen. regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap.
4 §
En myndighets beslut om Riksskatteverkets beslut om rättelse och om information rättelse och om information som skall lämnas enligt 26 § som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 6 § gäller även för behandling
av personuppgifter som skattemyndighet utfört.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av skattemyndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.79 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet
dels att i 1 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Riksskatteverkets",
dels att rubriken till lagen, 1 kap. 5 §, 2 kap. 7 och 12 §§ samt 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse.
Lag om behandling av Lag om behandling av personuppgifter i skatte- personuppgifter i Riksskatteförvaltningens folkbokfö- verkets folkbokföringsverkringsverksamhet samhet
1 kap.
5 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Riksskatteverket är person- | Riksskatteverket är person- |
uppgiftsansvarigt för den uppgiftsansvarigt för behandbehandling av personuppgifter ling av personuppgifter.
| som verket skall utföra. En skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. |
2 kap.
7 §
| Riksskatteverket och skatte- | Riksskatteverket får ha |
myndigheterna får ha direkt- direktåtkomst till uppgifter åtkomst till uppgifter som som avses i 3–5 §§. avses i 3–5 §§.
12 §
Riksskatteverket och skatte- Riksskatteverket får ta ut myndigheterna får ta ut avgifter avgifter för att lämna ut för att lämna ut uppgifter ur uppgifter ur databasen enligt databasen enligt de närmare de närmare föreskrifter som föreskrifter som meddelas av meddelas av regeringen. regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap.
4 §
En myndighets beslut om Riksskatteverkets beslut om rättelse och om information rättelse och om information som skall lämnas enligt 26 § som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. får inte överklagas
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 5 § gäller även för behandling
av personuppgifter som skattemyndighet utfört.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av skattemyndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.80 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:183) om behandling av personuppgifter i verksamhet med val och folkomröstningar
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 8 § lagen (2001:183) om behandling av personuppgifter i verksamhet med val och folkomröstningar ordet "Skattemyndigheterna" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.81¶Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 och 27 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet skall ha följande lydelse.
2 kap.
26 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Riksskatteverket och krono- | Riksskatteverket , i dess |
fogdemyndigheterna får ha egenskap av chefsmyndighet direktåtkomst till uppgifter inom exekutionsväsendet, och som avses i 5, 11, 17, 22 och kronofogdemyndigheterna får 24 §§. ha direktåtkomst till uppgifter
som avses i 5, 11, 17, 22 och
24 §§.
27 §
| Skattemyndigheterna, Tull- | Tullverket och Säkerhets- |
verket och Säkerhetspolisen får polisen får ha direktåtkomst ha direktåtkomst till uppgifter till uppgifter som avses i 5 § 1– som avses i 5 § 1–7. 7. Detsamma gäller Riksskatte-
verket i dess beskattningsverk-
samhet.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.82¶Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet skall ha följande lydelse.
2 kap.
7 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Riksskatteverket och skatte- | Riksskatteverket får ha |
myndigheterna får ha direkt- direktåtkomst till uppgifter åtkomst till uppgifter som som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i och 11 i fråga om personer fråga om personer som är eller som är eller kan antas vara kan antas vara skattskyldiga skattskyldiga eller förekommer eller förekommer i ett ärende i ett ärende enligt lagen enligt lagen (1998:506) om (1998:506) om punktpunktskattekontroll av trans- skattekontroll av transporter porter m.m. av alkoholvaror, m.m. av alkoholvaror, totobaksvaror och mineralolje- baksvaror och mineraloljeproprodukter. dukter.
Kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon annan som likställs med make.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1 Senaste lydelse 2001:1184.
1.83¶Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) ordet "skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. En begäran av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 12 kap. 10 § andra stycket 1 skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
1.84 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:837) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m.
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2001:837) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m. skall ha följande lydelse.
5 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Skattemyndighetens beslut | Beslut enligt 3 och 4 §§ får |
enligt 3 och 4 §§ får överklagas överklagas hos regeringen. hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.85¶Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)
Härigenom föreskrivs att 31 § revisorslagen (2001:883) skall ha följande lydelse.
31 §
Om en skattemyndighet eller Om Riksskatteverket i fråga Riksskatteverket i fråga om en om en revisor eller ett revisor eller ett registrerat registrerat revisionsbolag upprevisionsbolag uppmärksam- märksammar någon omstänmar någon omständighet, som dighet, som kan vara av kan vara av betydelse för betydelse för Revisors- Revisorsnämndens verksam- nämndens verksamhet, skall het, skall myndigheten myndigheten underrätta nämnunderrätta nämnden. Detta den. Detta gäller dock inte gäller dock inte omständlig- omständigheter som verket har heter som en skattemyndighet fått kännedom om i har fått kännedom om i verksamhet enligt lagen verksamhet enligt lagen (1997:1024) om Riksskatte- (1997:1024) om skattemyndig- verkets medverkan i brottsheters medverkan i brottsutred- utredningar. ningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.86¶Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
dels att 1 kap. 8 § och 14 kap. 3–6 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 3 kap. 1, 9, 14 och 15 §§, 4 kap. 2 §, 6 kap. 6 §, 15 kap. 6 och 8 §§, 17 kap. 1–4 §§ samt 18 kap. 2 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att i 6 kap. 10 § och 16 kap. 1 § orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Riksskatteverket",
dels att 1 kap. 7 §, 4 kap. 6 §, 14 kap. 2 §, 16 kap. 2 §, 17 kap. 8 § samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse.
1 kap.
7 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Beslut skall fattas av den | Beslut enligt denna lag fattas |
skattemyndighet som är behörig av Riksskatteverket.
| enligt 2 kap. 1, 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483), om inte annat anges. | |
| Ett föreläggande att lämna uppgift om en fysisk eller juridisk persons förhållanden får också beslutas av den skattemyndighet som enligt första stycket är behörig att fatta beslut beträffande den personen. |
4 kap.
6 §
| Självdeklarationen skall läm- | Självdeklarationen skall läm- |
nas till en skattemyndighet eller nas till Riksskatteverket eller till
till ett mottagningsställe som ett mottagningsställe som har har godkänts av skatte- godkänts av verket. myndigheten.
En självdeklaration som lämnas i form av ett elektroniskt dokument får tas emot av Riksskatteverket för skattemyn-
dighetens räkning.
14 kap.
2 §
Kontrolluppgifter skall läm- Kontrolluppgifter skall lämnas till den skattemyndighet hos nas till Riksskatteverket.
vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare om
inte annat anges i 3–5 §§.
16 kap.
2 §
Den som i en närings- Den som i en näringsverksamhet hjälper deklara- verksamhet hjälper deklarationsskyldiga med att upprätta tionsskyldiga med att upprätta självdeklarationer får ansöka självdeklarationer får ansöka hos den skattemyndighet som hos Riksskatteverket om att enligt 1 kap. 7 § är behörig att deklarationsskyldiga beviljas fatta beslut beträffande honom anstånd med att lämna om att deklarationsskyldiga deklarationerna. Till ansökan beviljas anstånd med att lämna skall det fogas en förteckning deklarationerna. Till ansökan över de deklarationsskyldiga skall det fogas en förteckning för vilka ansökan görs. över de deklarationsskyldiga för vilka ansökan görs.
Om anstånd beviljas skall Om anstånd beviljas skall deklarationerna lämnas enligt deklarationerna lämnas enligt en tidsplan som beslutas av en tidsplan som beslutas av skattemyndigheten. Riksskatteverket.
Anstånd får inte beviljas längre än till och med den 15 juni under taxeringsåret.
17 kap.
8 §
Om det finns anledning att anta att ett föreläggande inte följs, får det förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen
(1997:483).
Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.
19 kap.
3 §
Beslut av Riksskatteverket Beslut av Riksskatteverket eller av en skattemyndighet får enligt denna lag får inte överinte överklagas. klagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. De äldre föreskrifterna i 6 kap. 6 § 4 och 10 § andra stycket gäller fortfarande för värde som har bestämts av skattemyndighet.
3. Föreläggande av skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 17 kap. 1–4 §§ skall efter ikraftträdandet fullgöras till Riksskatteverket.
4. De nya föreskrifterna i 17 kap. 8 § andra stycket gäller för ansökan om utdömande av vite som ges in efter ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 18 kap. 2 § gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
1.87 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:000) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2002:000) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall ha följande lydelse.
5 §
Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får behandla personuppgifter för tillhandahållande av information som behövs inom
1. Riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, Centrala studiestödsnämndens och arbetslöshetskassornas verksamhet, som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd, samt
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 2. Riksskatteverkets och ska- | 2. Riksskatteverkets verk- |
ttemyndigheternas verksamhet samhet som underlag för som underlag för beslut om beslut om och kontroll av
| och kontroll av skatt. | skatt. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.88 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:000) om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs 15, 16 och 20 §§ lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting i stället för dess lydelse enligt lagen (2002:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
15 §
Om uppgifter i en ansökan om ersättning behöver
kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får Riksskatteverket komma överens med kommunen om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos kommunen.
Riksskatteverket får uppdra åt en skattemyndighet att genom-
föra sådana besök.
16 §
Riksskatteverket får besluta om revision hos kommunen för att kontrollera att uppgift som kommunen lämnat till ledning för ersättningsbeslut är riktig.
Riksskatteverket får uppdra åt en skattemyndighet att genom-
föra en sådan revision.
Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
1 Lydelse enligt prop. 2001/02:112.
20 §
En begäran om omprövning skall ha kommit in till Riksskatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår som ersättningen avser.
Om Riksskatteverket självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslutet meddelas senast tredje året efter utgången av det kalenderår som ersättningen avser.
Ett beslut får omprövas även Ett beslut får omprövas även efter den tid som anges i första efter den tid som anges i första och andra styckena när en och andra styckena när en ändring föranleds av skatte- ändring föranleds av Riksmyndighets beskattningsbeslut skatteverkets beskattningsbeenligt skattebetalningslagen slut enligt skattebetalnings- (1997:483). lagen (1997:483).
1.89¶Förslag till lag med anledning av sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket till en myndighet
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande skattemyndigheter, skattemyndighet i viss region, Riksskatteverket eller skatteförvaltningen skall efter utgången av år 2002 i stället i tillämpliga delar gälla den nyinrättade myndigheten Riksskatteverket.
2 § Sådana skattekontor vid skattemyndighet som avses i 2 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) och som har bestämts av Riksskatteverket före utgången av år 2002 skall från och med den 1 januari 2003 anses vara skattekontor vid Riksskatteverket.
3 § Ordförande och vice ordförande samt övriga ledamöter i skattenämnd vid skattekontor vid skattemyndighet som enligt 2 kap. 6 § eller 7 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324) har förordnats eller valts före utgången av år 2002 skall från och med den 1 januari 2003 ha samma funktion i skattenämnd vid motsvarande skattekontor vid Riksskatteverket.
4 § Beslut som Riksskatteverket fattar som första instans enligt punkt 20 e tionde stycket av anvisningarna till 23 § den numera upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1998 och 27 § 4 mom. den numera upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före den 1 januari 1999 får överklagas hos länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas.
1 Lagen upphävd genom SFS 1999:1230. 2 Lagen upphävd genom SFS 1999:1230.
Det nya Riksskatteverket
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.90¶Förslag till lag om allmänt ombud hos Riksskatteverket
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Hos Riksskatteverket skall det finnas ett allmänt ombud. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utser det allmänna ombudet.
2 § Bestämmelser om att det allmänna ombudet får överklaga Riksskatteverkets beslut finns i
1. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 2. kupongskattelagen (1970:624), 3. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 4. lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. taxeringslagen (1990:324),
7. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,
8. folkbokföringslagen (1991:481),
9. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
10. mervärdesskattelagen (1994:200), 11. lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, 12. skattebetalningslagen (1997:483).
Det allmänna ombudet får ansöka om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor.
3 § Om det allmänna ombudet har överklagat Riksskatteverkets beslut förs det allmännas talan i den frågan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet.
4 § Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Riksskatteverket att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol och Skatterättsnämnden.
5 § I de i 2 § angivna lagarna finns ytterligare bestämmelser om överklagande av det allmänna ombudet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1.91¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet
dels att 2 kap. 3 och 5 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 6 §, av följande lydelse.
2 kap.
3 §
Inom exekutionsväsendets verksamhetsområde företräder
Riksskatteverket staten vid domstol, om det inte särskilt föreskrivs att detta ankommer på kronofogdemyndigheten.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Verket får bestämma att en | Verket får bestämma att en |
kronofogdemyndighet eller en kronofogdemyndighet skall skattemyndighet skall företräda företräda staten i ett visst staten i ett visst ärende eller en ärende eller en viss grupp av viss grupp av ärenden som ärenden som avses i första avses i första stycket. stycket.
5 §
| Bestämmelser om verksför- | Bestämmelser om verksför- |
ordningens tillämpning, Riks- ordningens tillämpning, Riksskatteverkets ledning, styrelse, skatteverkets ledning, styrelse, personalansvarsnämnd, organi- personalansvarsnämnd, organisation m.m. finns i för- sation m.m. finns i förordningen (1990:1293) med ordningen (2002:000) med instruktion för skatteförvalt- instruktion för Riksskatteningen. verket.
1 Senaste lydelse 1993:1251. 2 Senaste lydelse 1990:1284.
6 § Uppgifter som åvilar Riksskatteverket i dess roll som chefsmyndighet och central förvaltningsmyndighet skall ut-
föras vid verkets huvudkontor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.
1.92¶Förslag till förordning med instruktion för Riksskatteverket
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgifter
1 § Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, mervärdesskattebaserad avgift till EUbudgeten, fastighetstaxering, folkbokföring, registrering av bouppteckningar och för frågor om brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter.
Riksskatteverket är vidare förvaltningsmyndighet för frågor om pensionsgrundande inkomst.
Riksskatteverket är enligt förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet chefsmyndighet inom exekutionsväsendet.
2 § Riksskatteverket skall
1. meddela föreskrifter om verkställighet av lag enligt särskilda bemyndiganden,
2. genom sådana allmänna råd som avses i 1 § författningssamlingsförordningen (1976:725) och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen inom verksamhetsområdet,
3. ansvara för beräkningsunderlag m.m. för den mervärdesskattebaserade avgiften till EU-budgeten i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt.
För frågor om pensionsgrundande inkomst ankommer enligt förordningen (1998:739) med instruktion för Riksförsäkrings-
verket sådana uppgifter som avses i första stycket på Riksförsäkringsverket.
3 § Riksskatteverket skall bestyrka skriftlig uppgift om sökandens ekonomiska förhållanden vid ansökan om fri rättshjälp hos Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
4 § Inom sitt verksamhetsområde företräder Riksskatteverket staten vid domstol.
Verket får bestämma att en kronofogdemyndighet skall företräda staten i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
I frågor om pensionsgrundande inkomst företräds staten enligt förordningen (1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket av Riksförsäkringsverket.
5 § Bestämmelser om Riksskatteverkets uppgifter inom exekutionsväsendet finns i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.
Verksförordningens tillämpning
6 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Riksskatteverket med undantag av 2–5, 13, 17, 19, 21, 23, 30, 32 och 34 §§.
I fråga om beslut som fattas genom automatisk databehandling skall 31 § verksförordningen tillämpas endast när det gäller uppgift om dagen för beslutet och beslutets innehåll.
Riksskatteverkets ledning
7 § Riksskatteverkets generaldirektör är chef för verket.
8 § Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare.
Styrelsen
9 § Riksskatteverkets styrelse består av högst tio personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Organisation
10 § Riksskatteverket är indelat i regioner. Verket har ett huvudkontor som har det sammanhållande ansvaret för ledning och styrning av verksamheten samt för verksamhetsstöd. Vid verket skall det finnas särskilda enheter för uppgiften att medverka i brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar. I övrigt bestämmer Riksskatteverket sin organisation.
I taxeringslagen (1990:324) är föreskrivet att det vid varje skattekontor skall finnas en skattenämnd.
I lagen (2002:000) om allmänt ombud hos Riksskatteverket är föreskrivet att det skall finnas ett allmänt ombud hos Riksskatteverket.
11 § Inom Riksskatteverket finns ett gemensamt kansli för Skatterättsnämnden enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor och Forskarskattenämnden enligt lagen (1999:1305) om Forskarskattenämnden. Kansliet leds av en kanslichef.
Personalföreträdare
12 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Riksskatteverket med undantag av vad som följer av 15 §.
Personalansvarsnämnden m.m.
13 § Riksskatteverkets personalansvarsnämnd prövar följande frågor:
1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning eller när den anställde själv ansökt om entledigande på grund av sjukdom,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.
14 § Riksskatteverkets personalansvarsnämnd består av generaldirektören, personaldirektören vid huvudkontoret, en företrädare vid huvudkontoret för vart och ett av områdena skatt och exekution samt två företrädare för personalen. Generaldirektören är nämndens ordförande om inte regeringen beslutar annat. Företrädarna för områdena skatt och exekution och för personalen skall ha personliga ersättare. Företrädarna för personalen och deras ersättare utses av styrelsen efter förslag av de två arbetstagarorganisationer som har flest medlemmar inom Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna.
15 § Av 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning framgår att Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande, när det gäller arbetstagare som anställs av regeringen. Den nämnden beslutar i sådana frågor också när det gäller chefen för en region, en avdelning, ett skattekontor eller en enhet.
Styrelsens ansvar och uppgifter
16 § Styrelsen skall besluta om
1. verkets årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag,
2. åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter och den redovisning som verket skall lämna till regeringen enligt 15 § verksförordningen (1995:1322),
3. revisionsplan och åtgärder med anledning av redovisning enligt 6 § förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl.,
4. sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting med undantag av föreskrifter enligt fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) om indelning i värdeområden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industri samt tomtmark inom ett län.
17 § Styrelsen får överlåta åt generaldirektören att besluta om sådana föreskrifter som avses i 16 § 4. Detta gäller dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt.
Ärendenas handläggning
18 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, skattenämnd eller personalansvarsnämnden.
Beslut som fattas genom automatisk databehandling skall anses fattade av generaldirektören.
Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver prövas av generaldirektören får de avgöras av någon annan tjänsteman. Sådan tjänsteman skall anges i arbetsordning eller i särskilda beslut.
Anställningar m.m.
19 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen.
Överdirektören samt kanslichefen vid Skatterättsnämnden och vid Forskarskattenämnden anställs genom beslut av regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Andra arbetstagare anställs av Riksskatteverket.
Skattenämnden
20 § I taxeringslagen (1990:324) finns bestämmelser om skattenämndens sammansättning och uppgifter, beslutförhet, förordnande av ordförande och vice ordförande samt val av ledamöter.
21 § Riksskatteverket skall
1. fastställa det antal valda ledamöter som skall finnas vid varje skattekontor,
2. fastställa det antal vice ordförande som skall finnas vid varje skattekontor,
3. besluta om en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Beslut enligt första stycket skall avse en period på fyra år,
räknat från och med året efter det år då val i hela landet till landstings- och kommunfullmäktige ägt rum.
Riksskatteverket får ändra beslut enligt denna paragraf om det finns särskilda skäl. Nytt beslut skall avse återstoden av den period som anges i andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller i tillämpliga delar vid förordnande av ordförande eller vice ordförande i en skattenämnd.
22 § Beslut enligt 21 § första stycket 1 skall meddelas senast den 30 september året före periodens början.
Beslut enligt 21 § första stycket 2 och 3 skall meddelas senast den 30 november året före periodens början.
Beslut får fattas efter dessa tidpunkter om det finns särskilda skäl.
23 § Riksskatteverket bestämmer ordförandens, vice ordförandenas och övriga ledamöters tjänstgöring i skattenämnden. Fördelningen av de övriga ledamöternas tjänstgöring skall dock ske först efter samråd med dem.
Till sammanträde med skattenämnden skall fem övriga ledamöter kallas.
Vid skattenämndens sammanträden skall protokoll föras.
24 § I 18 och 19 §§ förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om omröstning och avvikande mening.
25 § Riksskatteverket skall betala ersättning till ledamöter i en skattenämnd som deltagit i sammanträde med nämnden. För beräkning av ersättningen gäller bestämmelserna i förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m., varvid i fråga om arvode bestämmelsen för nämndemän i länsrätterna tillämpas.
Överklagande
26 § Riksskatteverkets beslut enligt 21 § får inte överklagas.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003, då förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter i 4 kap. 4 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2. Till dess regeringen beslutar annat skall en person inom Riksskatteverket med ansvar för frågor om operativ ledning och materiell styrning inom exekutionsväsendets område anställas genom beslut av regeringen.
2 Bakgrund
Riksskatteverket (RSV) har i skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 7 november 2001 hemställt om bildande av en ny skattemyndighet genom sammanslagning av RSV och de nuvarande tio skattemyndigheterna (dnr Fi2001/4144). Som underlag för hemställan har getts in en inom RSV upprättad rapport "En ny skattemyndighet" (RSV Rapport 2001:11).
I denna departementspromemoria behandlas RSV:s hemställan.
I promemorian behandlas dessutom RSV:s skrivelse, som kom in till Finansdepartementet den 16 januari 2001, med hemställan om lagändringar beträffande behörig domstol i mål om utdömande av vite. Skrivelsen har remitterats till Domstolsverket, Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Västerbottens län och Sveriges Advokatsamfund. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2001/188).
3¶Historik, organisationsstrukturer m.m.
3.1¶Regional och lokal nivå
Den svenska skatteförvaltningens regionala och lokala organisation har gamla anor. Redan genom 1634 års regeringsform fick landshövdingen och hans medhjälpare uppgifter inom beskattningen. Skatteorganisationen baserades på länsindelningen, med en underindelning på fögderier. På den lokala nivån hanterades beskattningen sedan 1861 i länsstyrelsernas regi av bevillningsberedningar. Dessa ersattes 1907 av taxeringsnämnder, med länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter.
I samband med en uppbördsreform 1947 bildades lokala skattemyndigheter. De inordnades i den tidigare fögderiorganisationen, med länsstyrelserna som chefsmyndigheter. Länsstyrelserna och den däri ingående beskattningsverksamheten kom att byggas ut i takt med att beskattningen blev alltmera framträdande med ökade krav på en effektiv skattekontroll. I sin tur medförde detta att frågan om att bryta ut beskattningsverksamheten ur länsstyrelsen väcktes.
Landskontorsutredningen föreslog redan 1967 att från länsstyrelserna fristående regionala skatteverk med underställda lokala skattemyndigheter skulle bildas. Även länsförvaltningsutredningen lade ungefär samtidigt fram ett liknande förslag. Förslagen genomfördes dock inte.
Vid en partiell omorganisation av länsstyrelserna som trädde i kraft den 1 juli 1971 förtydligades beskattnings- och uppbördsfunktionerna inom länsstyrelseorganisationen genom att särskilda skatteavdelningar inrättades. Avdelningschefen benämndes i skatteförfattningarna och i arbetsordningen skattechef och hade det yttersta myndighetsansvaret för inkomstbeskattningen. På sätt och vis blev skattechefen
härigenom en myndighet i myndigheten. Mervärdesskatten och några andra indirekta skatter omfattades emellertid fortfarande av länsstyrelsernas myndighetsansvar.
Nästa förslag till utbrytning av skatteavdelningarna från länsstyrelserna lades fram av Länsberedningen 1974. Beredningen pekade bl.a. på att funktionella samband mellan skatteförvaltningen och länsstyrelserna i stort sett saknades. Inte heller detta förslag vann statsmakternas gehör och det genomfördes därför inte.
Frågan om att bryta ut skatteavdelningarna ur länsstyrelserna togs ånyo upp av Skatteförvaltningsutredningen i betänkandet "Sammanhållen skatteförvaltning" (SOU 1985:20). Länsstyrelsens roll i beskattningsorganisationen hade blivit alltmera otidsenlig och verksamhetssamband mellan å ena sidan länsstyrelsernas skatteavdelningar och planerings- och förvaltningsavdelningarna å den andra sidan saknades i stort sett. Utredningen konstaterade bl.a. att skatteorganisationen var alltför splittrad. Budgetfrågorna hanterades av två olika departement och RSV hade för svaga befogenheter för att svara upp mot sitt ansvar som central förvaltningsmyndighet inom skatteområdet. Mot denna bakgrund och av andra skäl som utredningen anförde, beslöt riksdagen att skatteavdelningarna skulle brytas ut från länsstyrelserna. Den 1 januari 1987 bildades en länsskattemyndighet i varje län. Den blev chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna. RSV:s roll att leda och styra förvaltningen förtydligades genom reformen.
Skattemyndigheternas inre organisation förändrades 1991 genom den s.k. SOL-90-reformen (Skatteorganisationen i länen på nittiotalet). Länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna sammanfördes till en skattemyndighet i varje län. Två grundprinciper för reformen var decentralisering och integrering av arbetsuppgifter. En tredje princip var att förvaltningen skulle inta ett helkundsperspektiv, vilket innebar att en skattskyldig i princip bara skulle ha en kontaktyta mot skattemyndigheten.
3.2¶Riksnivån
Före mitten av 1900-talat var Mellankommunala prövningsnämnden den enda myndighet som hade riksomfattande uppgifter inom beskattningsområdet. Skattekontrollutredningen föreslog visserligen 1933 att ett centralt organ benämnt Taxeringsinspektionen skulle inrättas för att utjämna olikformigheterna i taxeringskontrollen. Förslaget avvisades dock av riksdagen med motiveringen att reformen skulle bli alltför vidlyftig och dyrbar.
Det dröjde ända till 1951 innan en myndighet på riksnivå inrättades. Den nya myndigheten fick namnet Riksskattenämnden. Myndighetens uppgift var bl.a. att meddela förhandsbesked inom inkomst- och förmögenhetsbeskattningsområdena och att utfärda anvisningar.
Riksskattenämnden ersattes den 1 januari 1971 av det då nybildade RSV. Från början hade RSV ett antal operativa uppgifter, bl.a. hanteringen av punktskatterna och sjömansskatten samt en betydande revisionsverksamhet. Vid en omorganisation under senare hälften av 1980-talet fördes de operativa uppgifterna ut i den regionala organisationen, samtidigt som RSV:s lednings- och samordningsfunktion stärktes.
3.3¶Regionaliseringen av skatteförvaltningen
För åtskilliga myndigheter och förvaltningar har länsindelningen traditionellt utgjort en bas för indelning i organisatoriska enheter. Tid efter annan har dock det ändamålsenliga med länsindelningen ifrågasatts. I vissa förvaltningar har också den indelningsprincipen övergetts. I sådana fall har ofta indelning skett i regioner.
I en rapport från ett organisationsprojekt inom RSV, "Koncentration och samverkan" (RSV Rapport 1995:11), pekades på ett antal fördelar med att skatteförvaltningen organiserades som en myndighet. Projektet föreslog att frågan
om övergång till en gemensam myndighet i skatteförvaltningen skulle utredas.
Chefen för RSV uppdrog 1996 åt ett nytt projekt att utreda en regionindelning av skatteförvaltningen. Projektet lade 1997 fram rapporten "Regionindelning av skatteförvaltningen" (RSV Rapport 1997:7). I rapporten belystes bl.a. bristerna i den rådande organisationen, fördelarna med en regionaliserad organisation och effekterna av en regionindelning.
Som brister i den befintliga organisationen – som helt eller delvis ansågs kunna avhjälpas genom regionaliseringen – nämndes särskilt det stora antal administrativa gränser som länsindelningen medförde. Gränserna hindrade myndigheterna att agera på ett effektivt sätt. Inte minst gällde detta när skatteutredningar med anknytning till enskilda eller företag i andra län skulle genomföras. Vidare påpekades att de många myndighetsgränserna tenderade att höja de fasta kostnaderna för ledning, styrning, uppföljning och administration. Det stora antalet små myndigheter med delvis bristfällig bärkraft ledde till att en optimal arbetsfördelning inte kunde göras mellan den centrala och den regionala nivån. Förutsättningarna för kompetensförsörjningen hos skattemyndigheterna var på många håll otillräckliga och skilde sig markant mellan myndigheterna.
Mot bakgrund av projektets rapport hemställde RSV hos regeringen att den regionala organisationen i skatteförvaltningen fr.o.m. den 1 januari 1999 skulle ändras till att bestå av tio skattemyndigheter. Efter vissa ändringar beträffande regionindelning och placeringen av huvudorterna beslöt riksdagen att den regionala skatteförvaltningen skulle organiseras med utgångspunkt i RSV:s förslag.
I avsnitt 7 i sistnämnda RSV-rapport (RSV Rapport 1997:7) behandlades även alternativet med skatteförvaltningen som en enda myndighet för hela landet. Alternativet föranledde inte någon framställning från RSV. I rapporten konstaterades bl.a. följande: "Vinsterna med en regionalisering är av samma karaktär som dem med en enmyndighetslösning. Dessa alternativ ligger utmed samma utvecklingslinje och konkurrerar således inte.
Projektets förslag att inleda med en regionalisering av skatteförvaltningen innebär inte att enmyndighetsalternativet på något sätt förkastats."
3.4¶Andra förvaltningar
Under de senaste decennierna har utvecklingen bland statliga förvaltningar gått mot att minska antalet myndigheter genom att slå samman dem till större enheter. Av ett drygt 30-tal organisationer och förvaltningar som år 1960 hade länet som indelningsgrund återstår nu ett fåtal. I regel har man valt större geografiska områden än dagens län.
Den 1 juli 1994 bildades Försvarsmakten genom att mer än 100 myndigheter slogs samman. Det viktigaste skälet till omorganisationen var att skapa samma styrning och ledning i såväl krig som fred. Ett högkvarter bildades. Detta medförde, förutom verksamhetsmässiga vinster, också rationaliseringsvinster och minskade kostnader.
Tullverket, som fr.o.m. den 1 juli 1995 bestod av Generaltullstyrelsen som chefsmyndighet och tolv regionala tullmyndigheter, ombildades den 1 juli 1999 till en myndighet med namnet Tullverket. Även inom Vägverkets område har sammanslagning skett.
Den 1 januari 2001 bildades Arbetsmiljöverket av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen.
I Rikspolisstyrelsens budgetunderlag för 2002–2004 framförs tanken på att göra Polisen till en myndighet. Enligt underlaget talar bl.a. verksamhetsmässiga vinster som leder till en ökad servicegrad gentemot medborgarna för en enmyndighetsstruktur.
Inom åklagarväsendet genomfördes 1996 en regionalisering. Den innebar att antalet myndigheter minskades från etthundra till sju, inklusive Ekobrottsmyndigheten.
4¶Nuläge och problem i dagens organisation
4.1¶Nuläge
Sedan reformen med den regionaliserade skatteförvaltningen trädde i kraft den 1 januari 1999 har arbete pågått med att anpassa verksamheten till de nya organisatoriska förutsättningarna. På grund av att relativt kort tid förflutit efter regionaliseringen har någon utvärdering av reformen inte skett.
Bedömningen är dock att en del av de fördelar som man önskade uppnå genom reformen har uppnåtts eller i stort sett kommer att uppnås. Detta gäller bl.a. besparingar inom det administrativa området (personal och ekonomi), förbättrad materiell kompetens med bättre styrningsmöjligheter och mer jämnstora myndigheter med större bärkraft. Ledning och styrning på den övergripande nivån har förenklats genom att det s.k. kontrollspannet inom skatteförvaltningen nu utgörs av tio myndighetschefer, i stället för tjugofyra som för några år sedan.
Den största fördelen med regionaliseringen består dock i att antalet myndighetsgränser har blivit färre. Den operativa verksamheten i form av t.ex. skatterevision, deklarationsgranskning och beslutsfattande har underlättats genom att det funnits färre myndighetsgränser. Vidare har problemen med hanteringen av formaliafrågor reducerats.
Regionaliseringen har alltså medfört positiva effekter. Redan nu kan emellertid konstateras att kvarvarande myndighetsgränser mellan regionerna och gentemot RSV utgör hinder för att resurserna skall kunna tas till vara på ett optimalt sätt. Det räcker inte med regionaliseringsreformen för att verksamheten skall kunna anpassas efter de krav som uppkommer bl.a. genom förändringarna i omvärlden. Utvecklingen av relationerna mellan förvaltningen, medborgarna, företagen och andra institutioner samt den ekonomiska och demografiska utvecklingen inom
landet och inom regionerna ställer nämligen större krav på förändringar av verksamheten. Regionaliseringsreformen svarar inte heller på ett bra sätt mot de möjligheter som den snabba utvecklingen inom IT-området erbjuder.
4.2¶Verksamhetsutvecklingen m.m.
Verksamheten inom skatteförvaltningen är stadd i en ständig och allt snabbare förändring i takt med de demografiska och ekonomiska förändringarna i samhället, utvecklingen på ITområdet och internationaliseringen. Regeringens förvaltningspolitiska program med medborgarna i fokus påverkar i hög grad skatteförvaltningens verksamhet och sätt att organisera sig. Alla medborgare kommer någon gång i kontakt med skatteförvaltningen i beskattnings- eller folkbokföringsärenden. Även i ärenden rörande bouppteckningar och fastighetstaxering kommer många medborgare i kontakt med skatteförvaltningen. Det är därför särskilt angeläget att skatteförvaltningen kan tillhandahålla tjänster och ha ett förhållningssätt som präglas av servicevilja, korrekt bemötande, kompetens, tillgänglighet samt enhetlighet i beslutsfattande och rättstillämpning.
Det är vidare angeläget att verksamheten inriktas mot väsentligheter och sådana områden där riskerna för skatteundandragande är särskilt stora. För att åstadkomma detta ägnar myndigheterna sig i större utsträckning åt kvalificerade utredningar som kräver tid, kostnader och särskild kompetens. Det internationella inslaget i de transaktioner som utreds blir alltmera påtagligt. Vid en intervjuundersökning med skatterevisorer m.fl. vid Skattemyndigheten i Stockholm framkom att en stor och växande andel av revisionerna har anknytning till andra länder, särskilt inom Norden och Baltikum, men också till länder som Tyskland (t.ex. införsel av bilar) och Storbritannien (t.ex. överföringar av pengar till skatteparadis). Detta gäller i synnerhet den ekonomiska brottsligheten. Den verksamheten följer inga nations- eller myndighetsgränser.
Gränserna kan tvärtom fungera som skyddsnät för brottslingarna, något som de också medvetet drar nytta av.
Tillgången på personal med lämplig kompetens är ojämn mellan skattemyndigheterna. En orsak härtill är personalavgångarna, som är särskilt märkbara i Stockholm. Kompetensförluster genom pensionsavgångar börjar också göra sig gällande och kommer att bli mycket märkbara inom några år. Detta medför oönskade effekter på beskattningsverksamheten och skattekontrollen bl.a. på så sätt att likartade företeelser inte behandlas lika på alla skattekontor. Det sist sagda framgår bl.a. av RSV:s rapport "Om gratislotter och preventiv effekt" (RSV Rapport 2001:1).
4.3¶Demografisk och ekonomisk utveckling
En ändamålsenlig och effektiv beskattningsverksamhet med enhetlig rättstillämpning och likartat beslutsfattande inom hela förvaltningen kräver bl.a. att resurserna på ett flexibelt och enkelt sätt kan anpassas till arbetsvolymen. Verksamhetsvolymen följer av antal invånare, antal företag i olika branscher och storleksklasser, dvs. strukturella faktorer. När utvecklingen av arbetsvolymen inte sker i samma takt i alla delar av landet behöver förvaltningens resurser fördelas om. Detta sker också genom en särskild modell för medelsfördelning.
Medelsfördelningsmodellen kan endast tillämpas för att omfördela finansiella resurser. Den ekonomiska utvecklingen påverkar emellertid inte bara arbetsvolymen, utan även förvaltningens möjligheter att rekrytera och behålla arbetskraft. När utvecklingen är snabb inom en viss region – som varit fallet i t.ex. Stockholm under delar av 1980- och 1990-talet – innebär det inte bara att arbetsvolymerna förändras utan även att kompetensförsörjningen försvåras.
I en bilaga till denna promemoria redovisas siffror och tabeller som belyser nämnda förhållanden. En studie av befolkningsutvecklingen och ett antal indikatorer på den ekonomiska utvecklingen visar att utvecklingen inom landet har varit olika.
Framför allt är det utvecklingen inom Stockholmsregionen som avviker från resten av landet. Stora företag och företag inom den finansiella sektorn koncentreras i en ökande omfattning till Stockholm. Detsamma gäller den ekonomiska brottsligheten. Trots att befolkningen i den regionen endast uppgår till ca 20 % av landets befolkning, svarade den för ca 50 % av den totala folkökningen i landet mellan åren 1980 och 2000. Under samma period minskade folkmängden i de län som omfattas av skattemyndigheterna i landets norra del.
Utvecklingen beror på ekonomiska krafter. Under senare delen av 1900-talet har industrisysselsättningen minskat och sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökat. Detta har varit en starkt bidragande orsak till den ökade koncentrationen i Stockholm. En mycket stor del av den ökade sysselsättningen i den privata tjänstesektorn har skett där. Regionerna i södra Sverige har likaså haft en positiv befolkningsutveckling under hela perioden 1950–2000, men inte alls i samma omfattning som i Stockholm. Däremot har utvecklingen varit svag i regionerna i norra delen av landet.
Utvecklingen har "skrivits fram" fem år i ett räkneexempel under avsnitt 5 i bilagan. Av exemplet framgår bl.a. att 36 % av bruttorekryteringarna skulle behöva ske i Stockholm och 35 % i de två andra storstadsregionerna. Räkneexemplet utgår bland annat från att en konstant del av resurserna kan användas för löner.
4.4¶Samverkan mellan myndigheter
En del åtgärder har vidtagits för att utjämna skillnaderna i arbetsbelastning, resurstillgång och kompetens mellan skattemyndigheterna. En samverkan har inletts mellan Skattemyndigheten i Stockholm å den ena sidan och skattemyndigheterna inom regionerna Gävle, Östersund och Luleå å den andra. Detta innebär att Stockholmsmyndigheten hel- eller deltidsanställer personal från de andra myndigheterna för att utföra arbetsuppgifter som bl.a. innefattar myndighets-
utövning. Därutöver förekommer i denna samverkan att Stockholmsmyndighetens arbetsuppgifter utförs utan att personalen behöver anställas där.
Den aktuella personalen har sina tjänsteställen och arbetslokaler på skattekontor utanför Stockholmsregionen. Vid 2000 års taxering granskades 140 000 förenklade deklarationer avseende skattskyldiga i Stockholm i Umeå. Vid 2001 års taxering granskades 350 000 Stockholmsdeklarationer på flera orter i Norrland. Stockholmsmyndigheten "köper" också tjänster inom andra områden.
Budgeten för samverkan mellan skattemyndigheterna i Stockholm och Norrland uppgår till ca 30 miljoner kronor. Inriktningen är att en utökad samverkan skall ske med andra regioner.
Erfarenheterna hittills är att den beskrivna samverkansformen ur rent verksamhetsmässiga aspekter fungerat bra. En bidragande orsak till detta är att det är avsevärt lättare att rekrytera och behålla kompetent personal när det gäller skattemyndigheterna i landets norra del. Myndighetsgränserna orsakar emellertid ett mycket betungande administrativt merarbete. Det gäller, förutom upprättande av anställningsavtal, bl.a. behörigheterna inom IT-systemen, diarieföring, ekonomiadministrativa åtgärder för fakturaunderlag, omräkning av inkomstskatt samt uppföljning av inkomstskatt, periodkontroll och revisionsbeslut.
Även andra försök till samverkan mellan myndigheterna förekommer och har förekommit. Ett exempel är den samverkan över regiongränserna som sker inom "Upplysningen", exempelvis telefonservice. Ett annat exempel på praktiska resultat av samverkan är att en kronofogdemyndighet anlitar skattemyndigheten i samma region för vissa ekonomiarbetsuppgifter.
Andra områden inom vilka samverkan diskuterats är arbetet med budgetprognoser, löneadministration, personalkonsultativt arbete, verksamhetsplanering, skatte- och IT-utbildning, gemensamt utnyttjande av rättsenheterna för materiellt stöd i allmänhet samt för vissa speciella arbetsuppgifter, fastighetstaxering, samarbete beträffande riktad service m.m.
Diskussionerna om samverkan har totalt sett gett ganska blygsamma praktiska resultat. De försök till samverkan som gjorts visar emellertid att myndighetsgränserna utgör hinder för samverkan. Detta konstaterades redan i RSV:s rapport "Koncentration och samverkan" (RSV Rapport 1995:11) som ingick i skatteförvaltningens anslagsframställning för åren 1997– 1999 och i RSV-rapporten "Regionindelning av skatteförvaltningen" (RSV Rapport 1997:7). Förutsättningarna har självklart blivit bättre genom att antalet myndighetsgränser minskade genom regionaliseringen. Fortfarande är det dock så att förekomsten av administrativa gränser är till men för en effektiv resursanvändning. De samverkansmöjligheter som rent teoretiskt står till buds tillvaratas inte i det praktiska arbetet.
4.5¶Problem i dagens organisation
Som framgår i avsnitt 4.3 har skattemyndigheterna varierande förutsättningar för sin verksamhet. Det finns ett antal faktorer och problem som medför att verksamheten inom skatteförvaltningen totalt sett inte kan bedrivas på ett optimalt sätt. Detta förhållande kommer att förstärkas, som en följd av den demografiska och ekonomiska utvecklingen i skatteregionerna. Sammanfattningsvis är problemen följande:
N Den demografiska och ekonomiska utvecklingen
mellan skatteregionerna är ojämn. Mest markant är skillnaderna mellan Stockholmsmyndigheten å den ena sidan och myndigheterna i landets norra del å den andra. N Antalet deklarationer avseende företag och enskilda samt revisionsobjekt växlar mellan de olika region-
myndigheterna. Likaså föreligger det skillnader i
komplexiteten. T.ex. visar praktiska erfarenheter att
ekonomisk brottslighet och inte acceptabel
skatteplanering förekommer i större omfattning i
Stockholmsregionen än i övriga landet.
N Arbetsbelastningen och kompetensbehovet varierar mellan skattemyndigheterna. Genom de formella och administrativa myndighetsgränserna försvåras möjligheterna att utjämna resurser och att omfördela arbetsuppgifter inom landet. N Möjligheterna att rekrytera och behålla personal med rätt kompetens är olika mellan myndigheterna. Närheten till en högskola eller ett universitet och andra möjligheter som finns på den lokala arbetsmarknaden kan vara avgörande för rekryteringsmöjligheterna. Det är svårt att få en utjämning till stånd genom att förmå personal att permanent byta arbetsort. "Lån" av personal mellan skattemyndigheterna medför formella problem i ärendehandläggningen såväl arbetsrättsligt som beträffande behörigheter inom IT-stödsystemen. N För vissa beskattningsuppgifter, t.ex. inom kapitalbeskattningsområdet, vissa utlandsärenden (skatteavtal) och fastighetstaxering av udda fastigheter, är specialisering till fördel för att uppnå största möjliga likformighet i beslutsfattandet. Förekomsten av myndighetsgränser och därav följande formaliaregler förhindrar i princip möjligheterna till koncentration av sådana arbetsuppgifter som kräver specialist- och expertkompetens till ett eller flera ställen i landet. Detsamma gäller processföringen i fråga om koncerner, när bolagen har sina sätesorter på olika håll i landet. Även för arbetsuppgifter av mera begränsad omfattning, s.k. smala arbetsuppgifter, finns behov av att koncentrera uppgifterna för att skapa specialistkompetens och minska sårbarheten. N Skatterevision utförs, enligt en undersökning som gjorts av Skattemyndigheten i Växjö, i mindre omfattning hos företag med säte och verksamhet i olika skatteregioner än beträffande företag med säte och verksamhet i samma region. Den kanske
vanligaste orsaken till detta är att man drar sig för att påbörja en revision när företagets verksamhet bedrivs i annan region. Om skattemyndigheten på sätesorten skall begära att skattemyndigheten på verksamhetsorten utför en revision, vill man vara helt övertygad om att revisionen är befogad. I undersökningen konstateras att överföring av rätten att fatta beslut om revision till en annan skattemyndighet medför en förlängd uppstartstid för varje revision på två till fyra veckor. Uppfattningen är "att just behörighetsfrågorna i vissa fall medför en sådan byråkrati att utredningsarbetet får lämnas därhän, dvs. effektivitetsförlusterna blir för stora". N RSV är, som närmare beskrivs i avsnitt 7.7, behörig myndighet i fråga om samverkan med andra stater. Uppgiften kan normalt inte delegeras, vilket leder till att handräckningsärenden hanteras på minst två nivåer i Sverige. Följden kan bli förlängda handläggningstider. Frånvaron av delegeringsmöjligheter medför också att RSV utför operativt arbete, som i sig inte kräver att det hanteras på centralmyndigheten. Detta leder till ökade kostnader och kan medföra att förseningar uppkommer, t.ex. i samband med multilaterala revisioner. RSV måste delta av formella skäl, även när ärendet i övrigt hanteras av en skattemyndighet. N Ledning och styrning kompliceras av myndighetsgränserna. I synnerhet gäller detta den materiella styrningen. Myndighetsgränserna medför även en i vissa fall inte önskvärd gräns mellan skattemyndigheternas operativa verksamhet och RSV:s lednings- och styrningsuppdrag. N Myndighetsgränserna medför att samverkan inte sker i önskvärd omfattning inom det administrativa området.
5¶Motiv för en omorganisation
5.1¶Förändringsbehov
Utvecklingen inom skatteförvaltningen och ett antal andra förvaltningar har gått mot att antalet myndigheter minskat. Regionaliseringen av skatteförvaltningen var ett betydelsefullt steg i den riktningen. I två tidigare nämnda projektrapporter som upprättats inom RSV (se avsnitt 3.3) har som alternativ till regionalisering frågan om att bilda en myndighet av RSV och skattemyndigheterna tagits upp. Även om kort tid förflutit efter regionbildningen motiverar utvecklingen inom skatteförvaltningen, omvärlden och på IT-området att nästa steg redan nu tas genom att låta RSV och skattemyndigheterna bilda en myndighet. Först behandlas de allmänna skälen för att slå samman skattemyndigheterna och RSV. Därefter behandlas frågan om hur en sådan sammanslagning påverkar kronofogdeorganisationen.
5.2¶Skälen för en omorganisation
Fördelarna med att bilda en skattemyndighet genom att de tio skattemyndigheterna och RSV läggs samman kan beskrivas i följande punkter:
N Skatteförvaltningens förmåga att tillhandahålla tjänster
på ett sådant sätt att de ger största möjliga nytta för
medborgare, företag, kommuner, organisationer m.fl.
inom givna ekonomiska ramar underlättas. Med andra
ord ökar möjligheterna att erbjuda kvalitet i
verksamheten, tillgänglighet och tillmötesgående och att
på bästa sätt möta intressenters, medborgares och
företags krav och behov.
N En enhetlig rättstillämpning underlättas eftersom RSV i
dag inte formellt kan styra över skattemyndigheternas beslutsfattande annat än i begränsad omfattning.
N Flexibiliteten i organisationen ökar mycket påtagligt
eftersom det blir avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och material inom skatteförvaltningen. Personalen behöver således inte flyttas. Detta innebär sammantaget att det blir betydligt lättare att jämna ut skillnader i arbetsbelastningen.
N Det blir lättare att ta hänsyn till befolknings- och
näringslivsförändringar när det inte finns några
myndighetsgränser. N Möjligheterna till specialisering av arbetsuppgifter
underlättas. Personalens kompetens höjs därigenom
vilket får positiva effekter på ärendehandläggningen. N Möjligheterna till koncentration och specialisering ökar
inom administrationsområdet. N Hanteringen av sårbarhets- och bärkraftsfrågor förenk-
las, t.ex. beträffande s.k. smala arbetsuppgifter. N Möjligheterna att utnyttja datastödet förbättras. Detta
ger möjligheter att arbeta mera rationellt. N Samordningen vid internationella handräckningsinsatser
och vid åtgärder mot internationella skatteflyktsupplägg,
t.ex. karusellhandel, underlättas. Det nya RSV, som
förutsätts överta funktionen som behörig myndighet, kan fördela arbetsuppgifter till den del av myndigheten, som har de bästa förutsättningarna för att samverka med utländska myndigheter.
N Formerna för ledning och styrning kan utvecklas. Det
skapas t.ex. möjligheter att anpassa verksamheten efter
de processer som den består av i stället för efter
geografiska principer. En nackdel som skulle kunna uppstå om man bildar en skattemyndighet genom att de tio skattemyndigheterna och RSV läggs samman är att det i den nya organisationen inte är givet att taxeringsbeslut fattas på den ort där den skattskyldige är bosatt.
Detta skulle kunna medföra olägenheter för denne om det blir aktuellt att muntligen lämna upplysningar inför skattenämnden. Motsvarande olägenheter kan naturligtvis också uppkomma för en skattskyldig som vill ha en personlig kontakt med den skattehandläggare som handlägger hans ärende. Det måste emellertid förutsättas att RSV kan hantera dessa situationer på ett sådant sätt att några olägenheter inte uppkommer för den skattskyldige. Se vidare avsnitt 7.3.
RSV kan i dag överklaga skattemyndighetens beslut till länsrätten. När skatteförvaltningen blir en myndighet kan det nya RSV inte överklaga sina egna beslut. Denna nackdel råder man emellertid bot på genom att en funktion som allmänt ombud hos RSV inrättas. Se vidare avsnitt 7.8.2 och 8.3.
Den nya myndigheten blir stor och komplex vilket skulle kunna innebära risk för en tröghet i beslutsfattandet i organisationen. Genom att det nya RSV, liksom i dag, torde komma att ha en relativt platt organisation och genom ett utnyttjande av möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter skall emellertid inte denna risk överdrivas.
Det finns ytterligare frågor som måste närmare övervägas om skatteförvaltningen skall vara en enda myndighet. I dag är t.ex. RSV representerat i Skatterättsnämnden. Enligt 2 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor förordnas ledamöterna av regeringen. Omorganisationen av skatteförvaltningen innebär att RSV i princip i alla avseenden blir beskattningsmyndighet. Vid sådant förhållande är det olämpligt att det nya RSV företräds i Skatterättsnämnden. Detta är något som regeringen bör beakta vid kommande utnämningar.
5.3¶RSV och kronofogdemyndigheterna
5.3.1¶Inverkan på kronofogdemyndigheternas organisation
I dag är kronofogdemyndigheterna fristående i förhållande till skattemyndigheterna. RSV är gemensam chefsmyndighet och central förvaltningsmyndighet för samtliga dessa myndigheter. I det föregående har berörts vilka fördelar och nackdelar på ett allmänt plan det finns med att låta RSV ingå i den nya organisationen. En särskild fråga är vilka fördelarna och nackdelarna är i förhållande till kronofogdeorganisationen. Som har framhållits finns det generella fördelar med att låta den nya skatteförvaltningen omfatta även RSV. En förutsättning för att så skall ske är dock att frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i förhållande till det nya RSV kan lösas på ett acceptabelt sätt.
5.3.2¶Kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter
Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är verkställighet enligt utsökningsbalken av dels privaträttsliga anspråk (s.k. enskilda mål), dels verkställighet enligt utsökningsbalken av offentligrättsliga anspråk (s.k. allmänna mål). Bland de senare överväger skattefordringarna beloppsmässigt, medan vissa andra slag av fordringar (t.ex. felparkeringsavgifter och TV-avgifter) svarar för en mycket stor del av antalet mål. Vid indrivningen i allmänna mål företräder kronofogdemyndigheten också i vissa avseenden den uppdragsgivande myndigheten som borgenär. Borgenärsuppgiften består i första hand i att göra s.k. gäldenärsutredning, dvs. viss utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden utöver den utredning som krävs för att fullgöra den verkställande uppgiften, samt att pröva frågor om uppskov eller avbetalningsplan, i förekommande fall i förening
med ställande av säkerhet, ansöka om försättande i konkurs och på olika sätt bevaka det allmännas fordringar i konkursen. Kronofogdemyndigheterna har också jämte skattemyndigheterna bemyndigats att föra processer om företrädaransvar och andra former av solidarisk betalningsskyldighet. Vid skuldsanering företräder kronofogdemyndigheten det allmänna i fråga om fordringar i allmänna mål och kronofogdemyndigheten kan av skattemyndigheten i ett enskilt fall bemyndigas att pröva ackordsfrågor.
Sedan 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna mål om betalningsföreläggande och handräckning (summarisk process). Huvuddelen av målen rör betalningsföreläggande, dvs. att i obestridda fall utfärda ett verkställbart avgörande (utslag). Vidare utövar kronofogdemyndigheterna tillsyn över förvaltningen i konkurser och handlägger skuldsaneringsärenden i det s.k. steg 2. Kronofogdemyndigheten kan i detta steg besluta om skuldsanering om alla berörda borgenärer går med på förslaget.
Kronofogdemyndigheterna bedriver även förebyggande verksamhet genom information till skolelever m.fl.
5.3.3¶Olika lösningar om nuvarande RSV ingår i den nya myndigheten
En lösning skulle vara att infoga kronofogdemyndigheterna i det nya RSV. En fördel med en sådan ordning är att de nuvarande gemensamma resurserna hos verket kan utnyttjas på ett effektivt sätt utan att det behövs några särskilda arrangemang för att åstadkomma detta. Vidare kan borgenärsfrågorna i skatteindrivningen lösas på ett bra sätt, sannolikt bättre än i dag.
Det finns emellertid också starka invändningar mot ett inordnande. Som har framhållits i tidigare lagstiftningsärende berör lösningen principiella och grundläggande frågor om exekutionsväsendets uppgifter och ställning i rättssystemet. Om kronofogdemyndigheterna infogas i skatteförvaltningen innebär det att exekutiv verksamhet i enskilda mål skall ombesörjas av en myndighet som också är en skattemyndighet. Med en sådan
lösning måste man räkna med att det verkställande arbetet kommer att bli ifrågasatt. Denna fråga kommer då och då upp redan i dag, främst med anledning av kronofogdemyndigheternas borgenärsuppgifter i de allmänna målen. Att enskilda borgenärer skulle vara hänvisade till skatteförvaltningen, som samtidigt ofta är deras huvudkonkurrent om de medel som kan drivas in, kan uppfattas som än mera stötande. Även rättssäkerheten för gäldenären kan uppfattas som försämrad genom en sådan lösning eftersom samma myndighet kommer att besluta om skattefordringar och sedan verkställa dessa beslut. Även kronofogdemyndigheternas andra borgenärsneutrala uppgifter kan ses som känsliga i sammanhanget. Det gäller främst konkurstillsynen. Konkurstillsynsutredningen har i betänkandet Ny konkurstillsyn föreslagit att en ny myndighet inrättas för konkurstillsynen, just för att undvika att tillsynen kan misstänkas för att vara partisk till statens fördel. Utredningen anser det nödvändigt att tillsynen görs oberoende i förhållande till kronofogdemyndigheternas borgenärsuppgifter om den selektiva tillsyn som utredningen föreslår skall kunna genomföras. Om kronofogdemyndigheterna inordnas i det nya RSV är det inte realistiskt att tänka sig att myndigheten i fortsättningen kan svara för konkurstillsynen utan någon annan lösning skulle behöva sökas. Liknande problem skulle kunna uppkomma vad gäller skuldsanering och summarisk process.
Med kronofogdemyndigheterna fristående i förhållande till skatteförvaltningen undviker man problemen med tilltron till myndigheterna.
Ett ytterligare skäl som kan tala för en fristående kronofogdeorganisation är att ett nytt Riksskatteverk som omfattar även kronofogdemyndigheternas uppgifter riskerar att bli för stort.
För att RSV skall kunna uppgå i den nya myndigheten är det nödvändigt att se till att kronofogdemyndigheternas borgenärsneutrala verksamhet förblir oberoende i förhållande till den verksamhet som i dag bedrivs av skattemyndigheterna. En sådan lösning leder i sin tur till att IT-stöd och andra administrativa
stödfunktioner i viss utsträckning kan behöva dubbleras. Man måste också räkna med att det blir något svårare att samordna statens agerande som borgenär i fråga om skattefordringar. En lösning, med den nuvarande kronofogdeorganisationen som utgångspunkt, kan då vara att dela verkställigheten mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheterna så att skattemyndigheten verkställer allmänna mål och kronofogdemyndigheterna enskilda mål. En sådan lösning skulle sannolikt medföra dubbelarbete och ökade kostnader. En annan lösning är att skilja ut arbetet med borgenärsuppgifterna och föra över detta arbete till skatteförvaltningen. De exekutiva uppgifterna skulle då behållas hos kronofogdemyndigheterna. Det kan vara en fördel att på ett sådant sätt organisatoriskt samordna indrivningsverksamheten med verksamheten vid skattemyndigheten. Samtidigt skulle borgenärsuppgifterna få hanteras utan tillgång till den information som för närvarande tas fram genom den exekutiva verksamheten. Det finns en risk för att en uppdelning av borgenärsuppgifterna och de verkställande uppgifterna på olika myndigheter medför att indrivningen totalt sett blir dyrare. Det skall dock understrykas att detta är frågor som bör kunna lösas på ett tillfredsställande sätt även med en eller flera fristående kronofogdemyndigheter. Därmed bör inte heller dessa lösningar och de kostnader de kan medföra hindra att RSV uppgår i den nya skattemyndigheten.
5.3.4¶Utredning om kronofogdemyndigheternas ställning
Förslag: Kronofogdemyndigheternas framtida ställning skall utredas. Utredningens uppdrag skall vara att förutsättningslöst ta fram och presentera underlag för hur
kronofogdemyndigheternas verksamhet lämpligen bör
organiseras.
Underlaget för att ta slutlig ställning i frågan om kronofogdemyndigheternas organisation är inte tillfredsställande. En utredning bör därför tillsättas med uppdrag att ta fram det underlag som behövs. Uppgiften bör vara att göra en förutsättningslös utredning av hur kronofogdemyndighetens verksamhet bör organiseras. Särskilt bör belysas hur den delen av kronofogdemyndigheternas verksamhet som utgör borgenärsneutrala uppgifter skall kunna hanteras på ett självständigt sätt. Utredning bör också belysa vilka kostnader som kan vara förenade med olika lösningar och hur kostnaderna kan minimeras. I uppdraget bör även ingå frågan hur borgenärsuppgifterna vid indrivning av skatt skall hanteras. Uppdraget bör även omfatta att överväga om antalet kronofogdemyndigheter skall vara lika många som för närvarande eller färre, möjligen en enda rikstäckande myndighet samt huvudmannaskapet för kronofogdeorganisationen.
5.3.5¶Övergångslösning
Förslag: Det nya RSV skall under en övergångstid fungera som central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Den som inom verket svarar för operativ ledning och materiell styrning inom detta område skall utses av regeringen.
Under den tid som frågan om kronofogdemyndigheternas ställning och uppgifter utreds kan det diskuteras om RSV bör finnas kvar i sin nuvarande form eller inte. Skälen mot att låta den nya skattemyndigheten på sikt vara chefsmyndighet för de borgenärsneutrala uppgifterna inom kronofogdemyndigheterna och som motiverar en utredning gör sig gällande även för en begränsad tid. Dessa skäl skall vägas mot fördelarna med att låta sammanslagningen av skattemyndigheterna redan från början omfatta också RSV. När skattemyndigheterna slås samman kan behovet av en chefsmyndighet ifrågasättas. Å andra sidan skulle RSV bestå endast under en övergångstid och fortfarande fylla en
viktig funktion som chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna. Det främsta skälet för att redan inledningsvis låta den nya organisationen omfatta RSV är emellertid att de ledningsoch styrningsfunktioner som finns i RSV omedelbart skulle komma till användning i den nya organisationen. En tänkbar lösning skulle då vara att skilja på de funktioner som RSV har i dag så att enbart den del av RSV som handlägger frågor hänförliga till kronofogdemyndigheterna består och den andra delen av myndigheten uppgår i den nya skatteförvaltningen. Detta förefaller dock opraktiskt. Om dessutom kronofogdemyndigheterna samtidigt har kvar borgenärsuppgifterna finns det en så stark anknytning till skatteväsendet att det finns vinster med att ha en gemensam ledningsfunktion övergångsvis. Mot denna bakgrund bör det kunna accepteras att det nya RSV fungerar som central myndighet för kronofogdemyndigheterna trots att myndigheten samtidigt kommer att svara för det operativa arbetet inom skatteförvaltningen. En förutsättning bör dock vara att det inom det nya RSV tydliggörs en skiljelinje mellan uppgiften som central myndighet för kronofogdemyndigheterna och övrig verksamhet. Detta skulle kunna ske genom att den person som inom det nya RSV har det högsta ansvaret för ledningen av kronofogdemyndigheterna utses av regeringen och är en annan person än den som svarar för den övriga verksamheten.
Den som skall svara för ledningen av kronofogdemyndigheterna bör, med hänsyn till de administrativa samband som kommer att finnas mellan dessa myndigheter och det nya RSV, ha sin tjänst inom det nya verket men stå helt självständig från verket när det gäller den operativa ledningen och materiella styrningen inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Eftersom detta avses vara en övergångslösning bör nödvändiga författningsbestämmelser tas in i form av övergångsbestämmelser till förordningen med instruktion för Riksskatteverket.
5.4¶Slutsatser
Myndighetsgränserna fyller ur verksamhetssynpunkt numera i stort sett inget egentligt behov annat än när det gäller ansvarsfördelning. Tvärtom utgör dessa administrativa gränser och därav följande formaliaregler ett hinder för en rationell verksamhet. Myndighetsgränserna utgör dessutom psykologiska hinder som hämmar verksamhetsutvecklingen. Fördelning av ansvar kan ske på annat sätt än genom myndighetsgränser.
Behovet av en förändring får särskild tyngd genom att det, i linje med regeringens förvaltningspolitiska handlingsprogram, i en enmyndighetsmiljö bl.a. skapas bättre förutsättningar för skatteförvaltningen att svara upp mot behov och krav från medborgare och företag.
De i det föregående redovisade nackdelarna med en reform är mycket blygsamma jämförda med de fördelar som redovisats. Nackdelarna kan dessutom, som redovisas närmare i det följande, bemästras. Övervägande skäl talar således för att dagens skatteförvaltning bör läggas samman till en myndighet.
Effektivitetsskäl talar för att även RSV innefattas i den nya myndigheten. De problem som kan uppkomma i förhållande till kronofogdemyndigheternas borgenärsneutrala uppgifter kan lösas genom organisationsförändringar i övrigt. Vilka ändringar av organisationen som är lämpligast som en följd av det nya RSV bör utredas. Utredarens uppgift bör vara att förutsättningslöst presentera underlag för hur kronofogdemyndigheternas verksamhet skall organiseras, särskilt bör belysas hur de borgenärsneutrala uppgifterna skall hanteras. Till dess slutlig ställning har tagits i frågan om kronofogdemyndigheternas organisation bör det nya RSV kunna vara chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna. Den person som ansvarar för ledningen av kronofogdemyndigheterna bör utses av regeringen.
6¶Förslag till en ny skattemyndighet
6.1¶Den nya skattemyndigheten
Förslag: En ny myndighet skall bildas genom att RSV och de tio skattemyndigheterna slås samman. Myndigheten, som skall heta Riksskatteverket, skall bli central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om skatter, socialavgifter, fastighetstaxering, folkbokföring och registrering av bouppteckningar.
En ny skattemyndighet bildas genom att RSV och nuvarande tio skattemyndigheter slås samman till en myndighet den 1 januari 2003. Den nya myndigheten blir central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, mervärdesskattebaserad avgift till EU-budgeten, fastighetstaxering, folkbokföring, registrering av bouppteckningar och för frågor om brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter. Myndigheten blir också förvaltningsmyndighet för frågor om pensionsgrundande inkomst. Myndigheten bör tills vidare vara chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna och central förvaltningsmyndighet för frågor inom exekutionsväsendet.
Mot bakgrund av den omfattande operativa verksamhet inom beskattningsområdet som den nya myndigheten kommer att bedriva, kan det te sig naturligt att den nya myndigheten ges namnet Skatteverket. En annan lösning kunde vara att huvudkontoret inom Skatteverket gavs namnet Riksskatteverket. Denna lösning är dock inte särskilt lämplig, bl.a. beroende på att benämningen kan skapa otydligheter och andra problem ur lagstiftningssynpunkt.
En samlad bedömning har lett till att den nya myndigheten bör benämnas Riksskatteverket. Namnet Riksskatteverket är inarbetat. Genom att "Riks" ingår i namnet avses markeras att verksamheten avser hela landet och att myndigheten är chefsmyndighet.
6.2¶Den nya myndighetens ledning, inre organisation, storlek m.m.
Förslag: Den nya myndigheten skall ledas av en generaldirektör och ha en styrelse bestående av högst tio ledamöter. Vid verket skall finnas en funktion som allmänt ombud.
Den nya myndigheten bör, liksom i dag, ledas av en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare. Styrelsen bör vidare bestå av högst tio personer, generaldirektören inräknad. Vid myndigheten bör finnas en personalansvarsnämnd. Vid myndigheten bör också finnas också ett huvudkontor.
Avsikten är att undanröja de hinder som finns för att bedriva verksamheten på ett effektivt sätt. Det största hindret är att resurserna inte alltid kan utnyttjas där de behövs bäst. Genom att ta bort myndighetsgränserna finns det förutsättningar för att utnyttja resurserna bättre.
Det nya RSV kommer att vara regionindelat. I övrigt bestämmer verket sin inre organisation.
Bildandet av den nya myndigheten innebär enligt RSV, i vart fall i nuläget, inte någon förändring av antalet skattekontor eller andra enheter eller deras belägenhet. Den operativa verksamheten kommer att som i dag utföras på regionnivå. Vid det nya RSV skall finnas särskilda enheter för uppgiften att medverka i brottsutredningar. Vidare skall det finnas en funktion som allmänt ombud hos verket (se avsnitt 7.8.2 och 8.3). Antalet anställda vid RSV kommer att vara drygt 10 000 personer.
De åtgärder som måste vidtas inför inrättandet av den nya myndigheten bör lämpligen kunna vidtas av nuvarande Riksskatteverk.
7¶Effekter av enmyndighetsbildningen
7.1¶Verksamheten
Ett berättigat krav från medborgarnas och företagens sida, är att "lika fall skall behandlas lika" oberoende av vid vilket skattekontor ärendena handläggs. Några av förutsättningarna för detta är en jämn resurstillgång inom förvaltningen, rätt kompetens hos personalen och en övergripande materiell styrning. Bildandet av en enda skattemyndighet öppnar möjligheter till förbättringar i dessa avseenden.
Det nya RSV skapar förbättrade förutsättningar att från den övergripande nivån påverka beslut och åtgärder inom hela förvaltningen. Det medför att den materiella styrningen kan förtydligas. I sin tur banar detta väg för ett mera likformigt beslutsfattande och en mera enhetlig rättstillämpning.
Styrningen kan även avse andra frågor där förvaltningen behöver uppträda på ett enhetligt sätt. T.ex. kan det gälla takten i uppbyggandet av de nya skattebrottsenheterna, brottsanmälningar, ambitionsnivåer i taxeringsarbetet osv.
De nuvarande myndighetsgränserna, som avspeglas i bl.a. folkbokföringslagen (1991:481), skattebetalningslagen (1997:483) och åtskilliga andra författningar, förlorar sin betydelse. Genom att det kommer att finnas en enda behörig skattemyndighet i landet finns inga geografiska hinder för var arbetsuppgifter skall utföras. Det medför en flexibilitet som gör att skillnader i arbetsbelastning och bemanning kan hanteras på ett smidigare sätt än i dagsläget. Arbetsuppgifter och ärendegrupper kan fördelas på annat sätt än efter geografiska grunder, t.ex. till kontor där lämplig kompetens finns. Som ett exempel kan tas granskning av deklarationer som kan fördelas över landet mot bakgrund av tillgång på kompetens och resurser, utan det administrativa merarbete och den formaliahantering
som ett överskridande av nuvarande myndighetsgränser i dag medför.
Ett annat exempel är beslut om skatterevision avseende skattskyldiga som bedriver verksamhet inom flera skattemyndigheters mandatområden, t.ex. genom dotterbolag i en koncern. Besluten skall i dag fattas av den skattemyndighet där respektive bolag har sitt säte. I enmyndighetsmiljön kan t.ex. revisionsbesluten fattas på ett enda ställe av samma tjänsteman. Eventuella beskattningsbeslut och eventuell processföring kan hanteras på samma ställe.
Folkbokföringssystemet är föremål för översyn (det s.k. Folkeprojektet). Bl.a. föreslår projektet att 116 lokala databaser sammanförs till ett register. Detta tillsammans med bildandet av en skattemyndighet kommer att medföra att medborgarna kan få en del av sina ärenden uträttade på ett annat skattekontor än det på hemorten och detta öppnar också möjligheter för ett mera rationellt arbetssätt och en bättre arbetsfördelning inom myndigheten.
I avsnitt 4.3 har den demografiska och ekonomiska utvecklingen inom skatteregionerna behandlats. Att åtgärder måste vidtas till följd av denna utveckling är uppenbart. En del har också redan gjorts. Det har då visat sig att den formaliahantering som ett överskridande av myndighetsgränserna medför orsakar ett betydande merarbete. En effekt av bildandet av en myndighet blir att anpassningen till de demografiska förändringarna och förändringarna inom näringslivsstrukturen i hög grad underlättas.
7.2¶Personella effekter
I samband med att det nya RSV bildas behöver en del förändringar ske. T.ex. bör nuvarande RSV ombildas till en huvudkontorsfunktion. Viss anpassning blir nödvändig även på den regionala nivån.
Effekterna i personalhänseende blir mera märkbara först på något eller några års sikt. En effekt kan vara att nyrekrytering
inte behöver ske på en ort och att uppsägningar av personal kan undvikas på en annan genom att material och arbetsuppgifter flyttas.
Också specialisering och koncentration av arbetsuppgifter medför personella effekter. Det är utvecklande för den personal som får fördjupa sina kunskaper inom specialområden. Genom att arbetsuppgifterna måste preciseras blir arbetsuppgifterna och målen tydligare för medarbetarna samtidigt som den höjda kompetensen i ärendehanteringen är till gagn för medborgare och företag.
I andra fall kan effekten ur den anställdes perspektiv dock bli den motsatta, dvs. att han förlorar de uppgifter han ägnar sig åt genom att uppgifterna förs över till en specialistfunktion vid ett annat skattekontor.
Bemanningen och arbetsorganisationen kan inte vara statisk utan måste kunna anpassas. Myndigheterna ställs ibland inför ett strategiskt val. Skall bemanning ske där arbetsuppgifterna samt medborgarna och företagen finns eller skall uppgifterna läggas där det finns tillgång på lämplig kompetens? Eller annorlunda uttryckt, skall en tillfällig lösning tillgripas eller skall lösningen vara långsiktig.
Bildande av den nya myndigheten får personaleffekter inte bara för verksamheten inom de olika sakområdena utan också för verksamheten inom det administrativa området. I avsnitt 4.4 nämns att diskussioner förts om samverkan men att de praktiska resultaten hittills varit relativt blygsamma. I enmyndighetsmiljön förbättras förutsättningarna för ett rationellt resursutnyttjande och ökad effektivitet i verksamheten.
7.3¶Kontakterna mellan medborgarna respektive företagen och det nya RSV
I regeringens förvaltningspolitiska program framhålls att medborgarna och företagen med rätta ställer stora krav på statsförvaltningen. I ett samhälle som ständigt förändras måste myndigheternas arbetsuppgifter och arbetssätt ständigt
omprövas. Medborgarna har rätt att kräva att myndigheterna gör sitt yttersta för att uppfylla de mål som regeringen fastställt och att tjänster produceras med hög kvalitet och till låg kostnad. Myndigheter som förmår att göra rätt saker och detta i rätt tid, på rätt sätt och med god hushållning av resurserna vinner ett högt medborgerligt förtroende och detta ökar tilltron till politiken och de demokratiska institutionerna.
Skatteförvaltningens förmåga att tillhandahålla tjänster på ett sådant sätt att de ger den största möjliga nyttan för medborgare, företag, kommuner, organisationer m.fl. inom givna ekonomiska ramar underlättas om dagens formella myndighetsgränser tas bort. Bl.a. gäller detta möjligheterna att åstadkomma en mera enhetlig rättstillämpning. Det handlar om att öka möjligheterna att erbjuda kvalitet i verksamheten, tillgänglighet och tillmötesgående och att på bästa sätt kunna möta medborgares, företags och andra intressenters krav och behov.
Skatteförvaltningen har organiserats om i flera omgångar enbart under den senaste femtonårsperioden. Antalet skattemyndigheter har fram till nu minskat från ca etthundrafemtio till elva inklusive RSV. Minskningen av antalet myndigheter har inte föranlett några negativa reaktioner från allmänheten eller företagen. Förklaringen till detta torde vara mycket enkel. För det första ser intressenterna förvaltningen som ett enda "skatteverk", representerat av ett skattekontor. För det andra har kvalitet, service och bemötande inte påverkats negativt utan i stället successivt förbättrats.
Vid RSV bedrivs för närvarande ett särskilt utvecklingsprogram, i linje med regeringens förvaltningspolitiska proposition (1997/98:130), för att utarbeta en för koncernen gemensam strategi för att förbättra mötet med medborgare och företag. Bland uppgifterna ingår att utarbeta ett handlingsprogram för olika åtgärder och att föreslå ett förändrat arbetssätt för att förbättra och utveckla mötet med medborgare och företag. Inom ramen för utvecklingsprogrammet bedrivs försöksverksamhet med s.k. servicedeklarationer och servicedialog samt med nya former för kontorslösningar och samverkan
med andra myndigheter. Vidare utvecklas nya former för dialog med medborgare och företag om verksamheten och tekniska lösningar för att möta behov av service och kommunikation etc. i syfte att förbättra tillgänglighet och service.
Bildandet av det nya RSV får inte medföra några negativa effekter för medborgarna. Om myndigheten väljer att koncentrera vissa typer av ärenden till ett eller flera ställen i landet eller om myndigheten förlägger granskning av deklarationer till andra orter i landet än de där de skattskyldiga är bosatta, får detta inte medföra olägenheter för deklaranterna genom att de åsamkas långa resor eller kostnader. En skattskyldig som vill ha en personlig kontakt med en skattehandläggare skall naturligtvis kunna få det. Det måste därför finnas interna riktlinjer som föreskriver att medborgaren normalt skall få sitt ärende handlagt där han är folkbokförd och en juridisk person där denna har sitt huvudkontor eller säte.
De ändringar i forumreglerna som bildandet av den nya myndigheten föranleder behandlas i avsnitt 8.4.
7.4¶Medborgerlig insyn
Förslag: Styrelserna vid skattemyndigheterna skall avvecklas. Bedömning: Formella insynsorgan eller liknande bör inte inrättas.
Frågan om medborgarnas insyn i och inflytande på regionala myndigheters verksamhet har behandlats av ett flertal utredningar. Som en allmän utgångspunkt för det fortsatta resonemanget kan det vara av visst värde att redovisa vissa av de tankegångar rörande denna fråga som kommit till uttryck i några utredningar.
Länsdemokratiutredningen anförde i betänkandet "Förvaltning och folkstyre" (SOU 1968:47) bl.a. följande (s. 77 f.).
Sammanfattningsvis kan man efter denna genomgång av motiven bakom införandet av lekmannanämnder i den
statliga länsförvaltningen konstatera, att dessa utgjort två olika grupper. Utifrån den första motivgruppen ville man med lekmannamedverkan bidraga till att öka statsorganets kompetens, genom att bredda dess erfarenhetsunderlag och sakkännedom. Samtidigt ansågs en lekmannamedverkan av detta slag bidraga till att sprida kännedom om och popularisera myndigheternas åtgärder. I det andra fallet var syftet att tillförsäkra medborgarna ett direkt inflytande, motiverat av önskvärdheten av en utvidgad insyn och kontroll speciellt i de frågor där "skönsavgöranden intaga en betydande plats". Det var alltså då fråga om ett direkt krav på demokratisk medbestämmanderätt. Den relativa betydelsen av dessa två motivkretsar för lekmannainflytande har förändrats genom åren. I början var syftet, efter förebilder från affärsverken, att bredda kompetensen och minska stelheten i myndigheternas bedömningar. Så småningom har motivkretsen förändrats, via krav på partsrepresentation, till att syfta till en reell medbestämmanderätt av mera allmänt demokratiskt slag. Förvaltningsutredningen anförde i betänkandet "Politisk styrning – administrativ självständighet" (SOU 1983:39) bl.a. följande (s. 85). Ett förstärkt allmänt medborgarinflytande och en medborgarkontroll av förvaltningen anges ofta som grundläggande motiv för att inrätta lekmannastyrelser. Det "allmänna medborgerliga omdömet", "lekmannaförnuftet" eller "det praktiska lekmannaförståndet" måste få påverka myndigheternas beslut. Allmänna medborgarrepresentanter skall tillsammans med parti- och organisationsföreträdare genom sin bakgrund utgöra ett folkligt värn mot byråkratisk formalism och tjänstemannavälde. Motiv av denna karaktär har särskilt betonats i fråga om politiskt och demokratiskt känsliga områden. Det åberopas också vid diskussioner om utformningen av
statliga regionala eller lokala beslutsorgan och i fråga om nämndmyndigheter över huvud taget. I dessa myndigheters uppgifter ingår ofta löpande ärendehantering med inslag av myndighetsutövning. Besluten kan rymma inslag av skönsmässiga bedömningar eller lagtillämpning, huvud-
sakligen med utgångspunkt i lagens syften. Sådana
överväganden har ansetts ofta kräva personlig mognad och livserfarenhet, lika väl som juridisk skolning och har därigenom ansetts väl lämpa sig för medborgarinflytande. Andra argument för medborgarrepresentation har varit att man bör ta hänsyn till den allmänna opinionen, att det finns ett behov av att stödja myndigheternas auktoritet eller att man bör hos allmänheten skapa en känsla för att av statsmakterna beslutade åtgärder är en hela folkets sak, i vars utformning folket självt får deltaga. Före inrättandet av länsskattemyndigheterna den 1 januari
1987 ingick beskattnings- och uppbördsfunktionerna i de tjugofyra länsstyrelserna som var och en hade en lekmannastyrelse. Vid inrättandet av de tjugofyra länsskattemyndigheterna knöts en lekmannastyrelse till varje myndighet. Till centralmyndigheten RSV knöts en lekmannastyrelse redan vid verkets bildande 1971. Kravet på att medborgarna skulle ha insyn i och inflytande på verksamheten tillgodosågs alltså genom tjugofem styrelser såväl före som efter bildandet av länsskattemyndigheterna. Inom beskattningsverksamheten fanns dessutom ett stort antal taxeringsnämnder med politiskt utsedda ledamöter.
De fristående taxeringsnämnderna ersattes av skattenämnder genom taxeringslagen (1990:324), som trädde i kraft den 30 juni 1990 och tillämpades första gången på ärenden som avsåg 1991 års taxering.
Enligt taxeringslagen skall varje skattemyndighet ha ett eller flera skattekontor. För närvarande finns drygt 110 skattekontor. Vid varje skattekontor skall enligt 2 kap. 1 § taxeringslagen finnas en skattenämnd. Ett taxeringsärende skall avgöras i skattenämnd om ärendet avser omprövning av en tvistig fråga
och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar eller om ärendet avser en skälighetseller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden. Till varje sammanträde med nämnden skall fem lekmannaledamöter kallas.
Genom regionaliseringen av skatteförvaltningen den 1 januari 1999 reducerades antalet styrelser till elva, en vid var och en av de tio skattemyndigheterna och en vid RSV. Denna reducering av antalet styrelser inom skatteförvaltningen föranledde inte att några särskilda organ för medborgerlig insyn tillskapades vid sidan av styrelserna.
Enligt förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen (IS) består styrelsen vid RSV och vid var och en av de tio skattemyndigheterna av högst tio personer med myndighetschefen som ordförande.
Av 2 kap. 7 § IS, jämförd med 11 och 13 §§ verksförordningen (1995:1322), framgår att RSV:s styrelse skall pröva om verkets verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Vidare framgår att verkets styrelse skall besluta om myndighetens årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag, åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter och den redovisning som myndigheten skall lämna till regeringen enligt 15 § verksförordningen, revisionsplan och åtgärder med anledning av redovisning enligt 6 § förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. och sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting.
Av 3 kap. 3 § IS, jämförd med 11 § verksförordningen, och 3 kap. 11 § IS framgår att en skattemyndighets styrelse skall pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Vidare framgår att myndighetens styrelse skall besluta om årsbudget och andra väsentliga ekonomiska ärenden samt med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter.
Genom bildandet av det nya RSV kommer det att finnas endast en styrelse inom skatteförvaltningen, eftersom styrelserna vid dagens skattemyndigheter med nödvändighet måste avvecklas. Detta betyder i sin tur att antalet personer som representerar medborgarna i detta sammanhang minskar från ca 100 till högst nio. Fråga uppkommer då om hur medborgarnas insyn och inflytande skall utövas i fortsättningen.
Genomsnittligt sett sammanträder skattemyndigheternas styrelser 3–4 gånger per år. Som redovisats ovan har styrelsen att fatta beslut om årsbudget och andra väsentliga ekonomiska ärenden samt med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter. Erfarenheterna visar att det, utöver dessa enstaka beslutsärenden och information om aktuella frågor vid myndigheten, förekommer att styrelsemötena ägnas åt studiebesök eller åt att lyssna på föredrag och liknande. Det förekommer också att regionens riksdagsmän bjuds in till styrelsen för gemensamma diskussioner.
Inom stora delar av beskattningsområdet tillgodoses medborgarnas insyn och inflytande genom de politiskt utsedda ledamöterna i skattenämnderna, som även efter skatteförvaltningens omorganisation kommer att finnas vid samtliga skattekontor. Det kan ifrågasättas om inte medborgarnas insyn och inflytande i det nya RSV:s verksamhet tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom denna medverkan i skattenämndernas arbete och i RSV:s styrelse.
Vid några skattemyndigheter prövas för närvarande metoder för att, utöver ledamöternas medverkan i myndigheternas styrelser och skattenämnder, öka insynen och dialogen med medborgare och företag genom informella organ.
En modell, som prövas vid Skattemyndigheten i Luleå, är att s.k. medborgarråd knyts till myndigheten. Regionskattechefen eller dennes ersättare kallar till och leder mötena. Syftet med medborgarrådet är att bättre kunna tillgodose de krav som medborgare och företag har på förvaltningen. Rådet är nyligen bildat och ännu har inte någon utvärdering av försöket gjorts.
På initiativ av Skattemyndigheten i Växjö har ett s.k. företagarråd bildats. Syftena med företagarrådet är att underlätta och förenkla kontakterna med skattemyndigheten för framför allt små och medelstora företag, att förbättra skattemyndighetens service- och informationsinsatser om gällande och kommande skatteregler, att fånga upp förslag och synpunkter på skatteregler m.m. som bör ändras och att skattemyndigheten skall delta vid företagarorganisationernas olika träffar för att nå flera, informera och öka myndighetens synlighet. Rådet, som består av nio personer, varav sju från företagarorganisationer och två från skattemyndigheten, sammanträder minst två gånger per år. Hittills vunna erfarenheter är enbart positiva.
Av det sagda framgår att medborgarnas insyn och inflytande genom medverkan i skattemyndigheternas styrelser är marginellt. Inflytandet i skattenämnderna däremot är både reellt och substantiellt i den meningen att ledamöterna deltar i ett mycket stort antal sammanträden och faktiskt fattar beslut i ett synnerligen stort antal beskattningsärenden. De berättigade kraven på möjligheter till medborgerlig insyn och medborgerligt inflytande måste därför anses vara tillgodosett genom lekmännens medverkan i skattenämndernas arbete. Några skäl att inrätta formella insynsorgan eller liknande är med hänsyn härtill och till att sådana organ helt saknar beslutsrätt svåra att se. Därtill kommer att problem kan uppstå om insynsorganen har olika uppfattningar i en fråga. Som beskrivits ovan är det dessutom så att möjligheten att inrätta informella medborgarråd, företagarråd eller liknande alltid står öppen.
7.5¶Regional balans
Av 7 § 4 verksförordningen (1995:1322) framgår bl.a. att en myndighets chef skall beakta de krav som ställs på verksamheten vad gäller regionalpolitiken. I praktiken innebär detta att myndighetschefen vid fördelningen av arbetsuppgifter mellan arbetsenheter belägna på olika orter inom myndighetens domän, i den mån det är möjligt, skall ta regionalpolitiska hänsyn. I
dagens skatteförvaltning får denna bestämmelse en begränsad betydelse eftersom den endast knyter an till respektive skatteregion. Som nämnts ovan förekommer det emellertid redan i dag att arbetsuppgifter flyttas från en region till en annan. Detta har dock närmast inte sin grund i regionalpolitiska överväganden utan överflyttningarna betingas väsentligen av ojämn arbetsbelastning och tillgång till resurser mellan skatteregionerna. Personalbrist i en region uppvägs genom att ärenden från den regionen flyttas till en region med bättre personalläge och med större förutsättningar att rekrytera och behålla personal. Detta till trots uppnås ofta regionalpolitiskt positiva effekter av sådana överflyttningar i form av minskade neddragningar av personal i exempelvis Norrlandsregionerna samtidigt som rekryteringen i framför allt Stockholmsregionen minskar.
Slås de nuvarande tio skattemyndigheterna och RSV ihop till en enda "gränslös" skattemyndighet ändras förutsättningarna för att kunna ta regionalpolitiska hänsyn vid fördelningen av arbetsuppgifter. Det blir då möjligt att ta ett för hela landet samlat grepp. Landvinningarna på teknikområdet underlättar detta. Redan i dag kan deklarationer avges i form av elektroniska dokument och utvecklingen torde med stor sannolikhet gå dithän att en allt större del av kommunikationen mellan de skattskyldiga och skatteförvaltningen kommer att ske i elektronisk form. Sådant material kan flyttas mellan olika orter i landet på ett mycket smidigt sätt. I ett enmyndighetsperspektiv kan naturligt även pappersbaserat material flyttas mellan olika landsdelar på ett betydligt smidigare sätt än vad som är fallet i dag, eftersom de formkrav som för närvarande lägger hinder i vägen för överflyttning av ärenden elimineras om det inom skatteförvaltningen bara finns en myndighet.
Sannolikt nås de bästa regionalpolitiska effekterna om ärenden rörande t.ex. årlig taxering flyttas från orter med en överhettad arbetsmarknad till orter som har problem med sysselsättningen. Detta sker redan i dag. Om en skattemyndighet i en region har svårt att i tillräcklig utsträckning rekrytera och behålla kvalificerad personal, har ärenden avseende grundläggande beslut om
årlig taxering i stor utsträckning flyttats till andra regioner. Problemen med att rekrytera och behålla kvalificerad personal finns i dag i storstadsregionerna. Det finns inte skäl att tro att det i framtiden kommer att bli lättare. Snarare är nog förhållandet det motsatta (jfr bilagan). Behovet av överflyttning av arbetsuppgifter från t.ex. Stockholmsregionen till andra regioner kommer således sannolikt att kvarstå under åtskilliga år. Spridningen av dessa ärenden över landet skapar möjligheter att ta regionalpolitiska hänsyn. I ett enmyndighetsperspektiv finns det emellertid även andra möjligheter att ta regionalpolitiska hänsyn, nämligen följande.
Det ligger i sakens natur att om skatteförvaltningen endast består av en myndighet så kommer vissa ärendegrupper, sannolikt företrädesvis "smala" ärendegrupper, att handläggas på någon enstaka enhet eller några få enheter. Vid spridningen av sådana ärendegrupper kanske det inte alltid är möjligt att ta regionalpolitiska hänsyn. Förhållandena kan ju t.ex. vara sådana att skatteförvaltningens expertis på området finns på en viss ort eller på vissa orter, varför ärendegruppen inte lämpligen läggs på någon annan ort. Det kan naturligtvis också finnas andra skäl för varför en ärendegrupp bör handläggas på en specifik ort. I många fall torde det dock vara så att förutsättningar finns för att handlägga nu berörda ärendegrupper på flera alternativa orter. Det viktiga är endast att beslutsfattandet hålls samman. I sådana fall finns det naturligtvis stora möjligheter att ta regionalpolitiska hänsyn.
Möjligheterna att uppnå regionalpolitiska effekter är emellertid inte begränsade till spridningen av vissa skatteärenden. I skatteförvaltningen finns flera arbetsuppgifter som inte med nödvändighet knyter an till en viss ort. Som exempel kan service i form av "callcenter" nämnas. Består skatteförvaltningen av endast en myndighet öppnas flera alternativa möjligheter till placering av ett sådant center.
Slutsatsen av det sagda är att det skapas bättre förutsättningar för att kunna ta regionalpolitiska hänsyn om skatteförvaltningen bildar en myndighet.
7.6¶IT-stödet
Bildandet av den nya myndigheten innebär på kort sikt inte några stora förändringar av IT-stödet.
Det läge som måste ha uppnåtts till den 1 januari 2003 avseende IT-stödet är att så kallade tvingande åtgärder skall vara genomförda. Exempel på tvingande åtgärder är att alla utprodukter som avser myndighetsutövning, innehåller korrekta myndighetsuppgifter, avseende myndighet, skattekontor eller motsvarande och handläggare samt att det i diariesystemet möjliggörs att söka och arbeta över hela det nya RSV.
Ett utvecklingsarbete pågår inom RSV-koncernen som avser bl.a. införandet av en generell ärendehanteringsprocess med elektroniska akter och nyttjandet av ny teknik i t.ex. elektroniska deklarationer. Detta gagnar inrättandet av den nya myndigheten.
7.7¶Internationella frågor
Genom lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden har befogenheten att som behörig myndighet utbyta upplysningar delegerats till RSV. Vid tillämpningen av skatteavtal är RSV även behörig myndighet när det gäller det nordiska skatteavtalet och vissa särskilda frågor i några andra skatteavtal. Med verkan från den 1 januari 2001 (SFS 2000:1077) är RSV vidare behörig myndighet att pröva samtliga ärenden, med vissa beloppsgränser, som enligt skatteavtal skall handläggas av en behörig myndighet.
Nuvarande RSV:s roll som behörig myndighet i samarbetet med utländska organisationer kommer att övertas av den nya myndigheten. Den operativa verksamheten kommer att gynnas av detta, eftersom svenska skattetjänstemän vid samverkan med andra stater och vid handräckning representerar behörig myndighet. Ärendehanteringen kan förenklas och ske snabbare. Viss verksamhet kan vidare utföras eller förläggas där det är geografiskt mest lämpligt. Även hos det nya RSV blir det dock
nödvändigt att ha en samlad ingång och kontaktyta gentemot andra stater.
Frågorna om internationellt samarbete vid beskattning och skattekontroll ökar starkt i omfattning och de kommer att bli mer betydelsefulla i framtiden. Vissa typer av transaktioner, i synnerhet sådana som gäller skatteundandragande och skattebrott, kan endast bekämpas genom en väl utbyggd samverkan mellan olika staters skatte- och tullförvaltningar. Detta har utförligt belysts i två rapporter från RSV:s Framtidsprojekt, "Vår omvärld år 2010" (RSV Rapport 1999:3) och "Vår förvaltning år 2010 – i globaliseringens spår" (RSV Rapport 2000:9).
Inom OECD:s kommitté för skattefrågor pågår sedan många år ett kontinuerligt arbete med frågor om informationsutbyte. En arbetsgrupp har till uppgift att utveckla och förbättra de juridiska, praktiska och administrativa ramarna för ett väl fungerande informationsutbyte, samtidigt som de skattskyldigas rättigheter iakttas. Till de högst prioriterade uppgifterna för arbetsgruppen för närvarande hör en genomgripande översyn av artikel 26 i OECD:s modell för skatteavtal som behandlar utbyte av upplysningar. Dit hör även övervakning av informationsutbytet inom ramen för OECD:s arbete mot skadlig skattekonkurrens samt ytterligare förbättringar av det automatiska informationsutbytet. Sverige har sedan länge agerat pådrivande i det avseendet.
Även inom EU pågår för närvarande ett arbete med att öka informationsutbytet såväl på den direkta som den indirekta skattens område. Bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna finns i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter på den direkta och indirekta skattens område samt i Rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt).
Arbetet med ett sparandedirektiv – som är en del av det s.k. skattepaketet – syftar till att få fram ett system för informations-
utbyte som grund för beskattningen av inkomster från sparande. Detta arbete kan sägas vara en påbyggnad på 1977 års direktiv med detaljerade bestämmelser för utbyte av information om ränteinkomster med OECD:s standardformat SMF97 som utgångspunkt. När det gäller informationsutbyte om tjänstepensioner har motsvarande arbete påbörjats.
7.8¶Det allmännas talerätt i länsrätt m.m.
7.8.1¶Bakgrund
Före 1987 fanns mer eller mindre fristående taxeringsintendenter som företrädde det allmänna i taxeringsprocessen. Intendenterna kunde överklaga taxeringsnämndens beslut till länsrätt och de kunde framställa yrkanden såväl till fördel som till nackdel för den skattskyldige. Från och med 1987 lades denna partsfunktion i stället på de då nybildade länsskattemyndigheterna. Samtidigt gavs RSV formell befogenhet att i vissa fall föra det allmännas talan samt att samordna och ge riktlinjer för processverksamheten. I praktiken innebar emellertid inte den reformen någon mer påtaglig skillnad i processverksamheten i förhållande till vad som gällt tidigare. Taxeringsintendentkåren bestod således och kåren fullföljde de arbetsuppgifter som kåren haft tidigare, låt vara inte lika självständigt. På mervärdesskatte- och uppbördsområdena fanns vid denna tid allmänna ombud, som på dessa områden i princip hade samma funktion och befogenheter som en taxeringsintendent hade såvitt avsåg taxeringen.
Genom taxeringslagen (1990:324) utmönstrades taxeringsnämnderna och taxeringsbesluten skulle i stället fattas av skattemyndigheten. Härigenom, och framförallt genom att skattemyndigheten tillförsäkrades möjligheter att ompröva sina taxerings-, uppbörds- och mervärdesskattebeslut upp till fem år efter taxeringsårets utgång och i vissa undantagsfall även under längre tid, förändrades förutsättningarna för det allmännas
offensiva processföring i länsrätt i hög grad. Vad som tidigare med nödvändighet måste föras till domstol kunde nu nästan undantagslöst hanteras inom skattemyndigheten. Detta fick till följd att taxeringsintendenterna liksom de allmänna ombuden på uppbörds- och mervärdesskatteområdet utmönstrades. Det allmännas offensiva processföring i länsrätt lades i stället på RSV.
Den 1 juli 1993 överfördes RSV:s verksamhet på bl.a. punktskatteområdet till dåvarande Skattemyndigheten i Kopparbergs län, sedermera Skattemyndigheten i Gävle. Skattemyndighetens beslut kunde överklagas av RSV. Den 1 juli 2000 blev RSV åter beslutande myndighet på bl.a. punktskatteområdet. Enligt förarbetena till denna lagändring (prop. 1999/2000:105 s. 74) fick behovet av att kunna väcka talan för det allmännas räkning över RSV:s beslut anses vara ytterst begränsat. Detta hade sin grund dels i att behovet av att kunna överklaga beslut för att främja en enhetlig rättstillämpning sannolikt skulle minska, dels i den vidsträckta möjligheten att ompröva beslut. På grund härav utmönstrades det allmännas möjligheter att väcka talan mot beskattningsmyndighetens beslut.
7.8.2¶Överklagande av RSV:s beslut och ansökan om förhandsbesked
Förslag: En funktion som allmänt ombud hos RSV skall inrättas.
Med hänsyn till att det allmännas möjligheter att överklaga beslut rörande bl.a. punktskatter till länsrätt utmönstrades vid den i närmast föregående avsnitt beskrivna senaste reformen skulle det kunna ifrågasättas om inte det allmännas talerätt skall utmönstras när skatteförvaltningen nu föreslås omorganiseras till en enda myndighet, det nya RSV. Förhållandena på punktskatteområdet skiljer sig emellertid i väsentliga avseenden från vad som gäller framför allt enligt taxeringslagen (1990:324).
Av förarbetena till taxeringslagen (prop. 1989/90:74 s. 362) framgår att RSV inte förväntades överklaga skattemyndig-
heternas beslut i andra fall än då det förelegat oenighet vid beslutsfattandet och då ett överklagande krävdes för att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat var särskilt framträdande.
På mervärdesskatte- och uppbördsområdet avsågs RSV huvudsakligen överklaga prejudikatintressanta beslut, eftersom beslut på dessa områden mera sällan skulle fattas av skattenämnd. Enbart den omständigheten att RSV ansåg ett beslut av skattemyndighet vara felaktigt skulle således inte föranleda ett överklagande av RSV, låt vara att RSV formellt sett var oförhindrat att överklaga även sådana beslut.
Förarbetsuttalandet om överklagande av beslut som inte varit enhälliga har getts den tolkningen att RSV skall överväga att överklaga sådana beslut enbart om den mening som företräds av skattenämndens ordförande blivit överröstad av de övriga ledamöterna och ärendet rör en principiell fråga.
Det förekommer inte alltför sällan att RSV överklagar en skattemyndighets beslut på den grunden att skattenämndens ordförande har blivit överröstad. Det förekommer också att RSV överklagar skattemyndighets beslut på prejudikatgrund, låt vara att sådana överklaganden är ganska ovanliga.
Även om antalet överklaganden av RSV på nu angivna grunder inte är särskilt stort skulle ett undanröjande av det allmännas möjligheter att överklaga skatteförvaltningens beslut kunna få betydande effekter på skatteuttaget. Situationen kan nämligen vara den att en ordförande i en skattenämnd blir överröstad i t.ex. ett eftertaxeringsärende rörande synnerligen betydande belopp, innebärande att skatteförvaltningen beslutar att inte eftertaxera. Om det beslut som då fattas på objektiva grunder är felaktigt finns det ingen möjlighet att få rättelse till stånd.
Dessutom är det så att det i ett taxeringssystem rimligen måste finnas garantier för att det skall vara möjligt att uppnå målet att taxeringarna skall bli rättvisa och likformiga. Med andra ord skulle det kunna sägas vara ett systemfel om det allmänna inte kan överklaga ett beslut som t.ex. direkt strider mot vad som är föreskrivet i lag.
Redan det nu sagda pekar entydigt mot att en funktion som allmänt ombud bör inrättas hos det nya RSV. Det finns emellertid ytterligare skäl som pekar i samma riktning. I dagsläget för nämligen RSV på andra grunder ett relativt stort antal offensiva processer i länsrätt. Det har således visat sig nödvändigt, för att skatteförvaltningen skall kunna leva upp till kraven på att taxeringarna i görligaste mån skall bli likformiga och rättvisa, att RSV för sådana processer.
Det kan naturligtvis också hävdas att det kan finnas behov av ett allmänt ombud för att det skall vara möjligt att få ett viss rättsläge fastlagt av domstol. Visserligen får det behovet antas minska om skatteförvaltningen slås samman till en myndighet. Behovet försvinner emellertid inte helt. Situationen kan nämligen vara den att skatteförvaltningen, som har att fatta likformiga beslut, i en viss typsituation, om än med stor tvekan, kommer fram till att man bör besluta på ett för den skattskyldige förmånligt sätt. I den situationen kommer frågan aldrig att prövas av allmän förvaltningsdomstol. För att skapa klarhet om vad som är gällande rätt i en sådan situation skulle det allmänna ombudet kunna driva ett pilotmål till högsta instans.
Situationen skulle också kunna vara den motsatta, nämligen att skatteförvaltningen i en typsituation med stor tvekan finner att den skall fatta beslut till den skattskyldiges nackdel. I sådana fall ligger det naturligtvis oftast i sakens natur att den skattskyldige själv överklagar beslutet. Om så emellertid inte sker kan ett allmänt ombud föra process till den skattskyldiges förmån för att få rättsläget klarlagt.
Slutsatsen av det sagda är att absolut övervägande skäl talar för att en funktion som allmänt ombud inrättas hos det nya RSV. Även om behovet av ett allmänt ombud är ojämförligt störst inom taxeringsområdet finns behovet också på övriga skatteområden. Vissa av de gjorda exemplifieringarna har således bärighet också på t.ex. beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483). Dessutom är det så att vad som sagts om överklagande av allmänt ombud på prejudikatgrund har relevans på alla skatteområden. Med dessa utgångspunkter, och när ändå
en funktion som allmänt ombud får anses ofrånkomlig, måste det anses mest följdriktigt att det allmänna ombudet ges samma rättigheter som RSV har i dag.
RSV har i dagsläget i och för sig inte någon möjlighet att överklaga beslut som verket fattar på punktskatteområdet. I stor utsträckning hade verket emellertid fram t.o.m. den 30 juni 2000 rätt att överklaga sådana beslut när Skattemyndigheten i Gävle var beskattningsmyndighet. När nu en funktion som allmänt ombud inrättas bör det mest följdriktiga vara att också de nu berörda besluten omfattas av ombudets överklaganderätt.
Enligt dagens regelsystem kan RSV ansöka om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden. En förutsättning för detta är att skattemyndigheten, RSV eller Tullverket har fattat ett beslut i saken. På punktskatteområdet kan således RSV ansöka om förhandsbesked avseende beslut som fattats av verket. En sådan ordning kan emellertid ifrågasättas. Den får dock ses som ett utflöde av det förhållandet att någon funktion som allmänt ombud inte inrättades när RSV blev beslutsmyndighet beträffande punktskatter m.m. och att det allmänna fick anses ha ett behov av att kunna ansöka om förhandsbesked i dessa frågor. När det nu föreslås att en funktion som allmänt ombud inrättas kommer saken emellertid i ett annat läge. Eftersom det knappast kan anses helt följdriktigt att en myndighet kan ansöka om förhandsbesked beträffande sina egna beslut måste den lämpligaste ordningen anses vara att det allmänna ombudet tar över RSV:s rätt att begära förhandsbesked. Det sagda har inte relevans när det gäller beslut av Tullverket men det kan av olika skäl knappast anses rimligt att ha en särreglering beträffande sådana beslut. Det allmänna ombudets rätt att ansöka om förhandsbesked bör därför omfatta även beslut av Tullverket. Några bärande skäl för att ändra den ordning som i dag gäller då den enskilde ansöker om förhandsbesked kan inte anses föreligga. Med den föreslagna ordningen uppnås överensstämmelse med vad som föreskrivs i den föreslagna lagen om allmänt ombud hos Riksskatteverket i fråga om det allmännas partsställning.
Regleringen av det allmänna ombudets processuella befogenheter erfordrar justeringar i ett stort antal lagar. Dessutom föreslås en särskild lag om allmänt ombud hos Riksskatteverket. I den regleras vissa grundläggande frågor rörande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 8.3. Förslagen medför inte offentlig-finansiella effekter, se vidare avsnitt 9.2.
7.9¶Ny arbetsgivare
Förslag: Skatteförvaltningens nuvarande personal skall med automatik bli anställd vid det nya RSV.
All personal inom RSV och skattemyndigheterna övergår enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd till den nya myndigheten. Vid övergången sker en automatisk övergång av anställningsavtalen. Det finns av den anledningen behov av att göra en översyn av huruvida skattemyndigheterna har avtal om anställningsvillkor som avviker från vad som i övrigt är normalt inom skatteförvaltningen.
7.10¶Civilrättsliga avtal
Avtal som ingåtts av en skattemyndighet förs över till det nya RSV. Detta är primärt en informationsfråga till avtalsparterna. I en del fall kan det behövas ändringar i avtalsinnehållet eller att avtalen sägs upp. Återkrav och fordringar får hanteras på motsvarande sätt.
7.11¶Sekretessfrågor m.m.
Förslag: De enda ändringar som skall göras i sekretesslagen (1980:100) är att orden "skatteförvaltningen" och "skattemyndighet" i olika böjningsformer ersätts av "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets".
En handling är enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I 2 kap. 7 § föreskrivs – såvitt nu är av intresse – att en handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. Av 2 kap. 8 § framgår bl.a. att om ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet överlämnat en handling till ett annat organ inom samma myndighet skall handlingen inte anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra.
Det anförda innebär att handlingar som i dag överlämnas från en skattemyndighet till en annan eller till RSV eller från RSV till en skattemyndighet senast genom överlämnandet blir allmän handling hos den avlämnande myndigheten – den kan ju, som framgår ovan, vara allmän handling hos den avlämnande myndigheten redan tidigare – och hos den mottagande myndigheten när den anländer dit eller kommer behörig befattningshavare till handa. Detsamma gäller i de fall handlingar lämnas mellan organ inom en myndighet som uppträder som självständiga i förhållande till varandra.
Inom ramen för skattemyndigheternas verksamhet förekommer fyra olika verksamhetsgrenar som är att se som självständiga i förhållande till varandra, nämligen beskattningsverksamheten, verksamheten att registrera bouppteckningar, folkbokföringsverksamheten och brottsutredningsverksamheten. Handlingar som överlämnas mellan dessa verksamhetsgrenar blir – senast – genom överlämnandet allmänna i enlighet med vad som sagts ovan.
I den nya enmyndighetsorganisationen blir – i enlighet med det ovan anförda – handlingar som överlämnas mellan olika delar av organisationen inte allmänna handlingar genom överlämnandet i andra fall än då detta görs till eller från någon av de fyra nämnda självständiga verksamhetsgrenarna.
I 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) föreskrivs i korthet att sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I bestämmelsen föreskrivs vidare bl.a. att sekretessen, med vissa undantag, inte gäller beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs.
De uppgifter och handlingar som förekommer inom skatteförvaltningen omfattas i stor utsträckning av nämnda sekretess. Detta innebär att handlingar i normalfallet endast kan lämnas ut mellan de olika myndigheterna inom förvaltningen och mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet om stöd för detta kan hämtas i någon sekretessbrytande regel. Den bestämmelse som då kommer i fråga är närmast den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Den bestämmelsen föreskriver att sekretessbelagda uppgifter får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Beträffande tillämpningen av den nämnda bestämmelsen inom skatteförvaltningens verksamhet anförs i prop. 1979/80:146 om förslag till skatteregisterlag (s. 26) följande:
I fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom skatteområdet bör utgångspunkten vara att utlämnande skall ske om uppgifterna behövs för verksamheten. Detta bör alltså gälla även i fråga om uppgiftsutbyte mellan de vanliga skattemyndigheterna och t. ex. tullmyndigheterna som administrerar bl. a. mervärdesskatt vid införsel. Det är sålunda enligt min mening naturligt att även i detta avseende betrakta
skatteområdet som en enhet. Som jag tidigare har påpekat är ett syfte med det nya ADB-systemet att underlätta informationen mellan skatteförvaltningens olika enheter. I den nya taxeringsorganisationen är det vidare meningen att man i högre grad än f. n. skall granska flera olika skatter och avgifter vid ett och samma kontrolltillfälle. Detta
förutsätter också ett omfattande informationsutbyte
mellan olika skattemyndigheter. De skattskyldiga torde också i allmänhet vara väl införstådda med att ett utbyte av
information sker inom skatteförvaltningen. Den
omständigheten att verksamheten på skatteområdet är
uppdelad på flera myndigheter och organisatoriska enheter bör alltså inte lägga hinder i vägen för ett uppgiftsutbyte som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt och effektivt sätt. Av det anförda framgår att uppgifter som en skattemyndighet
har och som en annan skattemyndighet behöver i sin beskattningsverksamhet i princip utan hinder av sekretessen kan lämnas till denna senare myndighet.
Den omständigheten att skatteförvaltningen nu föreslås organiserad med endast en myndighet innebär att den sekretess som tidigare gällt mellan de olika skattemyndigheterna enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen upphör och att sekretessen enligt andra stycket samma lagrum endast kommer att gälla mellan de verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.
I sekretesslagens förarbeten berörs inte närmare hur en befattningshavare skall tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater. Justitieombudsmannen har dock uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater. Å andra sidan är det tydligt att sekretesslagen inte heller kan utgöra hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Vidare måste uppgifter fritt kunna lämnas till de som på ett eller
annat sätt deltar i beredandet och avgörandet av ett ärende (se JO 1983/84 s. 262). Med hänsyn dels till att det således gäller vissa begränsningar för utbytet av sekretessbelagda uppgifter även mellan anställda inom samma verksamhetsgren, dels till de möjligheter till uppgiftsutbyte sinsemellan som skattemyndigheterna redan i dag har enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, innebär dock omorganisationen i praktiken ingen förändring ur sekretessynpunkt. Vidare kommer de självständiga verksamhetsgrenarna även i fortsättningen att kunna utbyta uppgifter med tillämpning av generalklausulen.
Som redovisats ovan råder enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen sekretess i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretess gäller dock inte, med vissa undantag, för beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Denna s.k. absoluta sekretess, som innebär att sekretess gäller oavsett om utlämnande av uppgiften kan medföra skada eller men för någon, betyder att en mycket stor del av de uppgifter som finns hos skatteförvaltningen inte får lämnas ut till tredje man.
Den nya myndigheten, det nya RSV, kommer naturligtvis att ha betydligt fler anställda än var och en av de elva myndigheter som genom den föreslagna omorganisationen av skatteförvaltningen slås samman. Det framgår emellertid av vad som anförts ovan att den enskilde i princip kommer att ha samma integritetsskydd inom den nya skatteförvaltningen som inom dagens organisation.
När det gäller åtkomsten till uppgifterna i beskattningsdatabasen för personalen vid det nya RSV är det angeläget att framhålla att personuppgiftslagens (1998:204) allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. av personuppgifter innebär att olika åtgärder måste vidtas som bl.a. minimerar riskerna för oacceptabla integritetsintrång. Detta innebär t.ex. att åtkomsten till uppgifterna i
beskattningsdatabasen måste begränsas till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken på samma sätt som i dag är ett begränsat antal personer som har tillgång till samtliga uppgifter.
Bildandet av det nya RSV föranleder, som framgår av det anförda, inte något behov av andra ändringar i sekretesslagen än att orden "skatteförvaltningen" och "skattemyndighet" i olika böjningsformer måste ersättas av "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets".
8¶Konsekvenser på lagstiftningsområdet m.m.
8.1¶Allmänt
Orden "skattemyndighet" och "skatteförvaltningen" i olika böjningsformer måste utmönstras och ersättas av ordet "Riksskatteverket" i motsvarande form på en stor mängd ställen i ett stort antal författningar. Även en hel del andra författningsändringar som utgör konsekvenser av skatteförvaltningens strukturförändring måste genomföras, bl.a. rörande forumregler vid överklagande av RSV:s beslut.
8.2¶Instruktioner
Förslag: Den nuvarande förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen skall ersättas med en instruktion för Riksskatteverket.
Bestämmelser om skatteförvaltningens organisation, styrelse, personalansvarsnämnd, ärendenas handläggning, anställningar m.m. finns i förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen. Motsvarande bestämmelser avseende exekutionsväsendet finns i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.
Med anledning av sammanslagningen av RSV och skattemyndigheterna till en ny myndighet med namnet Riksskatteverket erfordras en instruktion för verket.
8.3¶Företrädare för det allmänna m.m.
Förslag: RSV eller det allmänna ombudet skall företräda det allmänna i skattemål i allmän förvaltningsdomstol.
Enligt förfarandereglerna på bl.a. beskattningsområdet förs det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt i dag av skattemyndigheten. Om RSV överklagar förs det allmännas talan av verket som också för det allmännas talan i Regeringsrätten. Genom att den nya myndigheten blir beskattningsmyndighet finns det inte längre något behov av en särskild reglering i nu berört avseende. Att det nya RSV kommer att vara den enskildes motpart om denne överklagar verkets beslut följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). I bestämmelsen anges att den myndighet som först beslutat i saken skall vara den enskildes motpart. Eftersom den bestämmelsen inte kan antas omfatta det fallet att en kommun för egen del överklagar RSV:s beslut måste emellertid RSV:s partsställning gentemot kommun särregleras.
Genom att det nya RSV inte kommer att kunna överklaga sina egna beslut måste också dagens bestämmelser om att RSV kan överklaga till länsrätt utmönstras. Ett allmänt ombud övertar emellertid RSV:s nuvarande rätt att överklaga taxerings- och beskattningsbeslut. Har det allmänna ombudet överklagat RSV:s beslut företräder ombudet det allmänna i processen även i högre instans oavsett vem som initierat processen där. Är det däremot så att en enskild överklagat RSV:s beslut företräds det allmänna genomgående av verket i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Se vidare avsnitt 7.8.2.
8.4¶Forumregler
8.4.1¶Allmänna utgångspunkter beträffande forum för överklagande inom beskattningsområdet m.fl. områden
Nuvarande ordning
Av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att ett beslut skall överklagas till den
länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning.
I 5 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. anges vilka länsrätter som finns och på vilka orter kanslierna skall vara belägna. I 6 § samma förordning föreskrivs att länsrättens domkrets är länet samt att domkretsen för vissa länsrätter – de i Västra Götalands län – utgörs av kommuner på sätt anges i bestämmelsen.
Bestämmelsen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar har tolkats så att det är den beslutande "arbetsenhetens" placering och inte den klagandes hemortskommun – när det gäller en fysisk person – eller huvudkontorets eller sätets lokalisering – när det gäller handelsbolag respektive annan juridisk person – som blir avgörande när det gäller att bestämma vilken länsrätt som skall pröva ett överklagande. Till stöd för denna tolkning har åberopats följande uttalande i prop. 1997/98:17 om domstolsfrågor i anledning av den ändrade länsindelningen i västra Sverige (s. 30 f.):
Styrande för vilken länsrätt som skall pröva överklagandet är alltså var det skattekontor eller – i förekommande fall – det länsskattekontor som har fattat beslutet ligger. I de följande två styckena lämnas exempel som belyser de
praktiska konsekvenserna av denna tolkning.
Ett beslut avseende en skattskyldig med Göteborg som hemortskommun, vilket fattas av skattekontoret i Lidköping, skall således överklagas hos Länsrätten i Mariestad och inte hos Länsrätten i Göteborg. På motsvarande sätt skall ett beslut som fattas av Skattemyndigheten i Växjö, närmare bestämt av Skattekontoret i Växjö, och som avser en skattskyldig med Karlskrona som hemortskommun, överklagas hos Länsrätten i Kronobergs län och inte hos Länsrätten i Blekinge län.
När det gäller beslut som fattas av ett regionskattekontor som har "sektioner" eller "avdelningar" på flera platser i regionen innebär den intagna ståndpunkten att beslutet skall anses ha fattats av den "arbetsenhet" – dvs. sektion eller avdelning – som framgår av den SKM- och HK-kod (HK = handläggande
kontor) som en skattskyldig har åsatts i skatteregistret. För exempelvis Skattemyndighetens i Linköping (SKM-kod 5) del medför detta att ett beslut avseende en skattskyldig med koden 581 (HK-kod 81 = Linköping) skall överklagas hos Länsrätten i Östergötlands län. Ett beslut avseende en skattskyldig som åsatts koden 582 (HK-kod 82 = Jönköping) skall överklagas hos Länsrätten i Jönköpings län.
Den nu beskrivna ordningen omfattar den absoluta merparten av alla ärenden. Beträffande vissa ärendetyper finns emellertid särskilda forumregler. Som exempel på detta kan nämnas 7 a § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. I bestämmelsen föreskrivs att överklagande av RSV:s beslut skall prövas av Länsrätten i Dalarnas län om beslutet avser ärenden enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 samma lag, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
I bl.a. 2 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483) föreskrivs att en skattemyndighet under vissa förutsättningar får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
När det gäller överflyttning av ärenden inom en skattemyndighet finns inga rättsliga begränsningar. Sådana överflyttningar kan i princip ske formlöst och i vilken omfattning som helst.
Gemensamt för dessa två typer av överflyttning av ärenden är, som skatteförvaltningen tillämpar bestämmelserna, att överflyttningen måste dokumenteras på något sätt och att det måste gå att utläsa av beskattningsdatabasen att överflyttning har skett.
Det kan konstateras att överflyttning av ärenden från en skattemyndighet till en annan hittills har skett i mycket begränsad omfattning. Det huvudsakliga skälet till detta är att skatteförvaltningens tekniska stöd inte är särskilt väl anpassat för
dessa situationer. Överflyttningar inom en skattemyndighet har skett i något större omfattning.
Föreslagen ordning
Som framgår av avsnitt 5.2 är ett av skälen till att gå från en skatteförvaltning med elva myndigheter till en förvaltning med endast en myndighet att öka flexibiliteten och effektiviteten inom skatteförvaltningen. Det blir härigenom avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och material på ett smidigt och billigt sätt och att jämna ut skillnader i arbetsbelastningen.
Enmyndighetsalternativet kan förutsättas innebära att ärenden kommer att flyttas inom myndigheten i en mycket större utsträckning än vad som sker i dag mellan myndigheterna. Detta innebär i sin tur – med den ovan beskrivna tillämpningen av forumreglerna – bl.a. att måltillströmningen till, i första hand, länsrätterna kan komma att variera från tid till annan i en utsträckning som inte kan anses acceptabel för länsrätterna. Möjligheten för länsrätterna att förutse sin arbetssituation kan med andra ord komma att bli begränsad.
I sammanhanget kan nämnas följande uttalande i Justitiedepartementets uppdrag (Ju2001:B, dnr Ju2001/511/LED) enligt protokoll den 18 januari 2001 till en särskild utredningsman att utreda bl.a. forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar:
För att undvika införande av många, inte sällan olika,
särskilda forumregler behövs det en allmän forumregel
som dels tillgodoser kravet att så många måltyper som
möjligt skall förekomma i alla länsrätter, dels tillgodoser,
så långt det är möjligt, ett krav på att förändringar i
förvaltningsmyndigheternas organisation inte påverkar
spridningen av målen till länsrätterna. Målen skall också, så långt det är möjligt och när det är lämpligt, handläggas av
den länsrätt som geografiskt är närmast för den enskilde
eller de enskilda som ärendet berör. Det kan dock
beträffande vissa måltyper, på grund av t.ex. dess art eller
karaktär, finnas skäl för att en myndighets beslut även fortsättningsvis skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.
En översyn skall därför ske i syfte att undersöka om en ny allmän forumregel, som t.ex. anknyter till bostadsort
eller hemvist, bättre än den befintliga allmänna
forumregeln kan tillgodose dessa krav.
Med hänsyn till det anförda måste det alltså, så långt det är möjligt, tillskapas forumregler som dels skapar en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodoser kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. Forumreglerna skall också, så långt det är möjligt och lämpligt, leda till att målen handläggs av den länsrätt som geografiskt är närmast för den enskilde som ärendet berör.
Även med denna utgångspunkt är det emellertid ofrånkomligt att ett antal ärendegrupper inte kan följa det redovisade mönstret vilket innebär att forum för överklagande styrs av var RSV väljer att handlägga ärendena. I dessa fall är det dock företrädesvis fråga om relativt små ärendegrupper varför få enskilda berörs. Dessutom påverkas länsrätternas arbetssituation ytterst marginellt. Några av de aktuella ärendegrupperna är dock relativt stora. Om RSV avser att i framtiden flytta handläggningen av sådana ärendegrupper får det förutsättas att verket beaktar forumproblematiken.
8.4.2¶Överklagande
Förslag: Följande forumregler skall införas.
Beslut som rör en fysisk person skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets den fysiska personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades.
Beslut som rör ett handelsbolag skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.
Beslut som rör någon annan juridisk person än handelsbolag eller europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.
Beslut som rör ett dödsbo skall överklagas hos den länsrätt som senast var behörig att pröva ett överklagande som rörde den avlidne.
Nya forumregler skall vidare införas bl.a. beträffande överklagande enligt namnlagen (1982:670) och folkbokföringslagen (1991:481) samt överklagande av beslut som rör den som är mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200).
En förutsättning för att en förutsebarhet i måltillströmningen till länsrätterna skall kunna åstadkommas är att reglerna om forum vid överklagande i flertalet fall inte – som i dag – har som utgångspunkt att forumet styrs av vilket skattekontor som fattat det överklagade beslutet utan av andra och mera "permanenta" kriterier.
Med hänsyn till den mångfald av ärendetyper som finns inom skatteförvaltningens verksamhet är det inte möjligt att skapa en sådan allmän forumregel som det talas om i Justitiedepartementets uppdrag, se avsnitt 8.4.1, som tillgodoser de nämnda önskemålen. I stället bör forumreglerna tas in i berörda specialförfattningar.
I enlighet härmed införs regler rörande forum vid överklagande i det stora flertalet mål på skatteområdet – nämligen överklaganden enligt taxeringslagen (1990:320) och
skattebetalningslagen (1997:483) – som har de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 1, 2 och 4 §§ skattebetalningslagen om behörig skattemyndighet som förebild. Samma forumregler bör också gälla bl.a. vid överklagande enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., lagen (1998:514) om särskild kontroll av torg- och marknadshandel m.m. samt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
I korthet innebär ändringarna följande. N Beslut som rör en fysisk person skall överklagas hos den
länsrätt inom vars domkrets den fysiska personen hade sin
hemortskommun det år då beslutet fattades. N Beslut som rör ett handelsbolag skall överklagas hos den
länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades. N Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.
N Beslut som rör någon annan juridisk person än
handelsbolag eller europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.
N Beslut som rör ett dödsbo skall överklagas hos den
länsrätt som senast var behörig att pröva ett överklagande som rörde den avlidne. Ändringarna innebär vidare att beslut som rör den som är
mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Ärenden enligt den nämnda bestämmelsen handläggs nämligen i dag av RSV:s särskilda skattekontor i Ludvika. Enligt uppgift från verket kommer någon förändring av detta förhållande för närvarande inte att ske.
När det gäller forumregler vid överklagande av fastighetstaxeringsbeslut enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) är den naturligaste lösningen att låta taxeringsenhetens belägenhet styra valet av länsrätt.
I mål enligt folkbokföringslagen (1991:481) skall forumet utgöras av den länsrätt inom vars domkrets den person, vars folkbokföring beslutet avser, vid tidpunkten för beslutet var eller genom det överklagade beslutet blivit folkbokförd. I mål enligt namnlagen (1982:670) skall forumet utgöras av den länsrätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd, eller om klaganden då inte var folkbokförd, hos den länsrätt inom vars domkrets klaganden senast var folkbokförd.
I de flesta övriga fall är den närmast till hands liggande lösningen att låta den i dag tillämpade ordningen gälla även fortsättningsvis.
Som redovisats i avsnitt 8.4.1 har bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar tolkats så att det är den beslutande "arbetsenhetens" placering och inte den klagandes hemortskommun – när det gäller en fysisk person – eller huvudkontorets eller sätets lokalisering – när det gäller handelsbolag respektive annan juridisk person – som blir avgörande när det gäller att bestämma vilken länsrätt som skall pröva ett överklagande. Detta innebär att den nya myndighetens beslut enligt många lagar skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets det skattekontor – eller motsvarande – där beslutet fattats är beläget. Som exempel på sådana lagar kan följande nämnas: N lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt N lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska
personer m.fl. N fordonsskattelagen (1988:327) N lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta N mervärdesskattelagen (1994:200)
N lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommu-
ner och landsting N lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar N inkomstskattelagen (1999:1229) N lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteför-
valtningens beskattningsverksamhet N lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatte-
förvaltningens folkbokföringsverksamhet.
8.4.3¶Undantagande av handlingar
Förslag: Samma domstol skall pröva överklagande av taxeringsbeslut och begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling.
Enligt 7 a § förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. skall beslut som avser ärenden enligt bl.a. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter eller författningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket nämnda lag överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Vidare gäller enligt 9 kap. 3 § samma lag att fråga om utdömande av vite skall prövas av nämnda länsrätt. Den lämpligaste och naturligaste ordningen är därför att också en begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling prövas av denna länsrätt. Med denna ordning kommer alla de nämnda frågorna att prövas av Länsrätten i Dalarnas län.
Vidare måste det inom den direkta beskattningens område skapas regler som innebär att samma domstol kommer att pröva såväl ett överklagande av ett taxeringsbeslut som en begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling. Detta uppnås enklast genom att det i 3 kap. 14 § första stycket taxeringslagen införs en bestämmelse som innebär att den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt den föreslagna bestämmelsen i
6 kap. 1 § andra stycket taxeringslagen också är behörig att pröva en begäran om undantagande.
Genom hänvisningen i 14 kap. 5 § skattebetalningslagen till bestämmelserna i 3 kap. 13–14 c §§ taxeringslagen kommer den föreslagna bestämmelsen i taxeringslagen vidare att innebära att den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt skattebetalningslagen också är behörig att pröva en begäran om undantagande enligt samma lag.
Med denna lösning kommer i princip en avgifts- eller skattskyldigs alla frågor inom taxeringslagens respektive skattebetalningslagens område att prövas av samma domstol.
8.4.4¶Utdömande av vite
Förslag: Samma länsrätt skall pröva fråga om utdömande av vite och den materiella fråga som vitesfrågan är sammankopplad med.
RSV kom den 16 januari 2001 in till Finansdepartementet med en skrivelse med hemställan om ändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), taxeringslagen (1990:324), lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och skattebetalningslagen (1997:483) beträffande behörig domstol i mål om utdömande av vite (dnr Fi2001/188). Hemställan har remissbehandlats. Remissinstanserna har inget att erinra mot eller är positiva till föreslagna forum i vitesmål. Länsrätten i Västerbottens län har i sitt remissyttrande framfört att motsvarande ändring av forumreglerna bör göras i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och folkbokföringslagen (1991:481).
I 6 § viteslagen (1985:206) föreskrivs att ansökan om utdömande av vite skall göras hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen.
Som nämnts i avsnitt 8.4.1 finns det i 9 kap. 3 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter en specialbestämmelse
som innebär att fråga om utdömande av vite enligt nämnda lag prövas av Länsrätten i Dalarnas län.
Regeringsrätten (RÅ 2000 ref. 57) har tolkat bestämmelsen i 6 § viteslagen så att en skattemyndighet som har skattekontor i flera län skall anses belägen endast i det län där myndighetens sätesort finns.
Konsekvenserna av Regeringsrättens beslut är att en skatteller avgiftsskyldig som hör till ett skattekontor som är beläget utanför det län där myndighetens säte finns kommer att ha en länsrätt som sitt forum i princip i varje tänkbar process på beskattnings- eller avgiftsområdet och en annan när det gäller frågan om utdömande av vite, trots att vitesfrågan i det absoluta flertalet fall är nära sammankopplad med beskattnings- eller avgiftsfrågan.
En sådan ordning är rent allmänt sett olämplig. Den skapar dessutom en mängd praktiska problem såväl för enskild part som för skatteförvaltningen och för domstol.
Följande exempel belyser effekterna av dagens ordning. En skattskyldig bor i Jönköping och hans taxeringsärende handläggs av skattekontoret i Jönköping. Vid ett överklagande av taxeringsbeslutet förs processen i Länsrätten i Jönköpings län. En process rörande utdömande av ett vite som skattekontoret använt som påtryckningsmedel vid ett föreläggande skall dock föras hos länsrätten i Östergötlands län, eftersom skattekontoret i Jönköping hör till Skattemyndigheten i Linköping vars säte är beläget i Linköping. Är det fråga om att inställa sig till muntlig förhandling i vitesmålet – i Linköping – blir olägenheterna självklart än större, och det gäller för bägge parter.
För det allmänna kan den nämnda ordningen dessutom medföra problem bl.a. genom att i princip samma material kan komma att behöva användas i flera länsrätter, nämligen dels i den länsrätt som prövar beskattnings- eller avgiftsfrågan, dels i den länsrätt som prövar frågan om utdömande av vitet.
I den nya organisationen med endast en myndighet kan Regeringsrättens tolkning av forumregeln i viteslagen komma att skapa ännu större problem än de som nu beskrivits, eftersom
samtliga mål om utdömande av vite med Regeringsrättens tolkning skulle komma att handläggas av Länsrätten i Stockholms län beroende på att det nya RSV kommer att ha sitt säte i nämnda län.
Det kan tyckas ligga nära till hands att reglera de nu aktuella forumfrågorna i 6 § viteslagen. Det skulle emellertid innebära svåröverblickbara konsekvenser beträffande annan lagstiftning att införa en generell reglering för de nu ifrågavarande situationerna i den bestämmelsen. Med hänsyn härtill och då det i 1 § viteslagen föreskrivs att lagen inte skall tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet bör regleringen i stället införs i de speciallagar som berörs av frågan. Forumregler bör införas i bl.a. följande lagar:
N lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt N fastighetstaxeringslagen (1979:1152) N taxeringslagen (1990:324) N folkbokföringslagen (1991:481) N skattebetalningslagen (1997:483) N lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontroll-
uppgifter.
Genom den lösning som nu föreslås tillgodoses RSV:s önskemål i ovannämnda hemställan och även de synpunkter som Länsrätten i Västerbottens län har framfört i sitt remissyttrande.
8.4.5¶Betalningssäkringslagen och tvångsåtgärdslagen
Förslag: Samma domstol som prövar ett överklagande rörande den materiella frågan skall pröva mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt framställningar och överklaganden enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Mål enligt 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt framställningar enligt 28 § och överklagande enligt 29 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
åtgärder i beskattningsförfarandet har i princip utan undantag en koppling till en materiell beskattnings- eller avgiftsfråga. Den lämpligaste ordningen måste anses vara att samma länsrätt som prövar ett eventuellt överklagande rörande den materiella frågan också prövar de nämnda frågorna enligt betalningssäkringslagen och tvångsåtgärdslagen. De ifrågavarande bestämmelserna bör ändras i enlighet med det anförda. Om bestämmelserna inte ändras skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Jämför även avsnitt 8.4.3 beträffande undantagande av handlingar och avsnitt 8.4.4 beträffande utdömande av vite.
8.5¶Ärenden som i dag överklagas hos RSV
8.5.1¶Allmänt
RSV överprövar i dag efter överklagande vissa av skattemyndigheternas beslut. Det rör sig om tre olika kategorier av ärenden. En av dessa kategorier brukar benämnas "dispensärenden". Det materiella regelverket rörande dispenser återfinns väsentligen i inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Enligt 7 kap. 11 §, 24 kap. 9 §, 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 §, 58 kap.34 § och 59 kap. 8 § IL får således en skattemyndighets dispensbeslut överklagas hos RSV. Sammanlagt är det fråga om ett femtontal olika typer av dispenser varav sju är hänförliga till pensionsområdet (pensionsdispenser). Härutöver finns en dispensregel i 84 § fordonsskattelagen (1988:327).
Skattemyndigheterna, och RSV som överklagandeinstans, kan också fortfarande pröva dispensärenden enligt punkt 20 e tionde stycket av anvisningarna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1998 och dispensärenden enligt 27 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Till den andra kategorin ärenden som i dag överprövas av RSV hänförs beslut enligt 38 § folkbokföringslagen (1991:481) och beslut enligt 6 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. I dessa fall är det inte fråga om någon dispensprövning utan snarare om en traditionell förvaltningsrättslig prövning.
Under 2001 kom det till RSV in 132 överklaganden hänförliga till de nu nämnda två kategorierna av ärenden. Av dessa avsåg 81 återköp av pensionsförsäkring (58 kap. 18 § andra stycket IL) och 22 förtida utbetalning av behållning på pensionssparkonto (58 kap. 32 § andra stycket IL).
Den tredje kategorin av ärenden vari skattemyndighetens beslut kan överklagas till RSV ligger utanför skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och den omfattar skattemyndigheternas administrativa beslut. Sådana beslut kan enligt 4 kap. 4 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen överklagas till RSV.
Den nu föreslagna reformen innebär att det inom skatteförvaltningen endast kommer att finnas en myndighet, RSV. De nuvarande reglerna om överklagande måste därför ändras.
8.5.2¶Dispensärenden
Förslag: RSV:s beslut i dispensärenden skall kunna överklagas hos länsrätt.
Enligt dagens ordning prövar skattemyndigheterna som första instans dispensärenden. Det finns väl inarbetade rutiner för sådana prövningar och de frågeställningar som aktualiseras i dispensärendena knyter mycket väl an till de normala arbetsuppgifter som åvilar skattemyndigheterna. Med dessa utgångspunkter bör även fortsättningsvis nu berörd dispensprövning i första instans ske inom skatteförvaltningen och i ett enmyndighetsperspektiv således av RSV.
Det kan kanske sättas i fråga om skatteförvaltningens beslut i dispensfrågor över huvud taget skall få överklagas. Det ligger ju i
sakens natur att rätten att överklaga sådana beslut inte fullt ut kan följa den ordning som gäller för överklagande av t.ex. taxeringsbeslut. Detta kommer också till uttryck i dagens regler genom att skattemyndighets beslut i sådant ärende endast kan överklagas till RSV, vars beslut inte får överklagas. Ur principiell synvinkel kan det dock knappast vara godtagbart att RSV prövar sådana frågor som första och sista instans. Rent allmänt vilar ju rättsordningen på principen att beslut som inte enbart har obetydliga rättsverkningar skall kunna överklagas. I annat fall kan den enskilde utlämnas till beslutsmyndighetens godtycke. I de nu aktuella dispensärendena rör det sig om frågor som kan ha mycket stor betydelse för den enskilde. Med hänsyn härtill bör RSV:s beslut i dispensärenden kunna överklagas.
Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara att RSV:s beslut i nämnda ärenden fick överklagas till en särskilt inrättad dispensnämnd, som administrativt skulle kunna knytas ihop med Skatterättsnämnden och Forskarskattenämnden. Det säger sig dock självt att detta inte är realistiskt redan med hänsyn till de små volymer det är fråga om. Dessutom kan ifrågasättas om inte dispensnämndens beslut i sådant fall borde kunna överklagas till domstol. Sett i ett Europakonventionsperspektiv är ju tendensen att enskilda bör tillförsäkras rätt att få sin sak prövad i domstol. Och om så skulle bli fallet blir ju en reform med inrättande av en dispensnämnd ganska meningslös, jämfört med att RSV:s beslut i sådana ärenden överklagas direkt till länsrätt. Att på något sätt inordna överprövningen av RSV:s dispensbeslut i t.ex. Forskarskattenämndens arbete är knappast heller någon framkomlig väg. Ett av flera goda skäl mot en sådan ordning är t.ex. att Forskarskattenämnden inte är anpassad för de prövningar som aktualiseras i dispensärenden. Med dessa utgångspunkter kan det knappas finnas något annat realistiskt alternativ än att RSV:s beslut i dispensärenden får överklagas till länsrätt.
I det här sammanhanget kan noteras att RSV i en hemställan den 13 september 1999 till regeringen (dnr Fi99/2994) föreslagit att bestämmelserna om dispensprövning avseende återköp av
pensionsförsäkring och förtida utbetalning av behållning på pensionssparkonto flyttas över från skattförvaltningen till försäkringsbolagen respektive pensionssparinstituten. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Om förslaget genomförs kommer, med utgångspunkt i antalet överklaganden till RSV under 2001, antalet kvarvarande överklaganden att vara obetydligt. I genomsnitt rör det sig om något mål per år och länsrätt.
Som delvis berörts ovan är dispensärenden av sådan karaktär att det inte bör komma ifråga att de skall kunna prövas av alla instanserna inom förvaltningsdomstolsområdet. I parallellitet med den ordning som i dag gäller, nämligen att skattemyndighetens beslut kan överklagas till en ytterligare instans, synes den lämpligaste ordningen vara att länsrättens beslut i aktuella mål inte får överklagas.
Eftersom kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt upphört att gälla tas lämpligen regler om överklagande av de ovan berörda (se avsnitt 8.5.1.) dispensbesluten enligt dessa lagar in i den föreslagna lagen med anledning av sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket till en myndighet.
8.5.3¶Folkbokföringslagen m.m.
Förslag: RSV:s beslut om fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt beslut om samordningsnummer skall inte kunna överklagas.
RSV:s beslut att inte tilldela ett organisationsnummer skall kunna överklagas hos länsrätt. Prövningstillstånd skall krävas för att kammarrätten skall pröva ett överklagande av länsrättens beslut.
En skattemyndighets beslut om fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt beslut om samordningsnummer enligt 38 § folkbokföringslagen (1991:481) överklagas i dagsläget hos RSV, vars beslut inte får överklagas. Verket prövar
årligen endast något enstaka ärende av detta slag. Något sakligt motiverat behov av att kunna överklaga sådana beslut föreligger dock inte. RSV har heller aldrig bifallit något sådant överklagande. Skulle det mot förmodan uppkomma ett fel i nu aktuellt hänseende kan felet rättas med stöd av reglerna om självrättelse i förvaltningslagen (1986:223). På grund härav bör rätten att överklaga sådana beslut avskaffas. I enlighet med det sagda påverkas inte den enskildes rättssäkerhet härigenom. Beslut om registrering av den födelsetid som ingår i personnumret får, liksom tidigare, enligt 38 § folkbokföringslagen överklagas hos länsrätt.
Organisationsnummer tilldelas av olika myndigheter. Skattemyndigheterna har i dagsläget enligt 6 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. att tilldela sådana nummer vad gäller bl.a. ideella föreningar och stiftelser. Normalt initieras ett sådant ärende genom en ansökan. Skattemyndigheternas beslut i sådana ärenden kan överklagas till RSV, vars beslut inte är överklagbara. RSV prövar årligen en handfull sådana ärenden. Det rör sig nästan uteslutande om sådana fall då skattemyndighet vägrat att tilldela organisationsnummer för stiftelse eller ideell förening på den grunden att någon stiftelse eller ideell förening inte anses föreligga.
Ett beslut att inte tilldela en sökande organisationsnummer kan få stora rättsverkningar. Det måste därför kunna överklagas. De ibland mycket komplicerade juridiska frågeställningar som uppkommer i dessa ärenden lämpar sig väl för prövning i allmän förvaltningsdomstol. RSV:s beslut i sådana ärenden bör därför kunna överklagas till länsrätt. Riktigheten i en sådan ordning understryks också av det faktum att ett beslut av länsstyrelsen att underkänna en stiftelsebildning, och i konsekvens därmed neka registrering, enligt 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Eftersom RSV:s beslut i dagsläget inte kan överklagas skulle det kanske ligga nära till hands att föreslå att länsrättens beslut i mål om organisationsnummer inte skulle få överklagas. Som nämnts är det emellertid ibland fråga om mycket komplicerade
bedömningar i sådana mål. För rättsbildningens skull synes det därför mest följdriktigt att länsrättens beslut skall kunna överklagas. I linje med vad som normalt gäller inom förvaltningsprocessen och t.ex. enligt stiftelselagen bör emellertid fullföljden inte vara fri. Slutsatsen blir således att RSV:s beslut i organisationsnummerärenden skall få överklagas till länsrätten och att prövningstillstånd krävs för att kammarrätten skall pröva ett överklagande av länsrättens beslut.
8.5.4¶Administrativa beslut
Förslag: RSV:s beslut i administrativa ärenden skall överklagas hos regeringen.
Av 4 kap. 4 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följer att skattemyndighets beslut i administrativa ärenden överklagas hos RSV, vars beslut får överklagas hos regeringen. Till denna kategori hör skattemyndigheternas beslut i tjänstetillsättningsärenden men också t.ex. besked om tillåtligheten av bisyssla och beslut enligt 7 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) om avslag på begäran om entledigande som ledamot i skattenämnd. Under 1999 och 2000 överprövade RSV efter överklagande 4 respektive 21 beslut av skattemyndighet rörande tjänstetillsättning. Antalet överklaganden av besked om tillåtligheten av bisysslor och beslut om entledigande från uppdrag som ledamot i skattenämnd uppgår årligen till ett par stycken.
Efter bildandet av det nya RSV kommer denna myndighet att handlägga administrativa ärenden som första instans. Eftersom någon annan överordnad myndighet inte kommer att finnas inom skatteförvaltningen kan dessa beslut inte överklagas inom det området. Besluten bör likväl kunna överklagas. Vid Tullverkets motsvarande omorganisation valdes den lösningen att sådana beslut skulle få överklagas hos regeringen. Detta framgår av 3 § förordningen (1991:1524) med instruktion för Tullverket. Skäl saknas att för närvarande göra en annan
bedömning vad avser möjligheterna att överklaga det nya RSV:s motsvarande beslut. I detta sammanhang bör dock nämnas att regeringen har tillsatt en utredning för att se över verksförordningen (1995:1322). I direktiven till utredningen (Dir. 2001:117) ges utredningen i uppdrag att bl.a. överväga om överklaganden av beslut i anställningsärenden kan överklagas till någon annan instans än regeringen.
8.5.5¶Övergångsbestämmelser
Förslag: Beslut meddelade av skattemyndighet före utgången av 2002 i de ärendegrupper som nämns i avsnitten 8.5.2–8.5.4 skall överklagas hos RSV.
En växling av forum för överklagande av skatteförvaltningens beslut i ovan berörda ärendegrupper kräver övergångsbestämmelser. Det skulle då kunna tyckas mest följdriktigt att utforma de reglerna på det sättet att vid det kommande årsskiftet hos RSV inneliggande oavgjorda ärenden överlämnas till länsrätterna och att överklaganden av skattemyndighets beslut i sådana ärenden, som inkommer till det nya RSV efter nämnda årsskifte, också överlämnas till länsrätterna. En sådan ordning är emellertid inte helt invändningsfri. Förhållandena kan ju vara sådana att det vid det kommande årsskiftet kommer att finnas ett relativt stort antal oavgjorda ärenden hos RSV. Vissa av de ärendena kan dessutom vara av sådan natur att de behöver avgöras skyndsamt. Med hänsyn till att det är fråga om en ny målgrupp för länsrätterna och till att länsrätterna som grupp, med nu angiven utgångspunkt, skulle få relativt många mål på en gång finns det alltså en risk för att det kommer att ta väl lång tid innan de ärendena kan komma att avgöras. RSV, som har stor rutin på att handlägga de nu aktuella ärendegrupperna och en organisation som är anpassad till det, kan däremot förväntas relativt snabbt klara av inneliggande ärenden och eventuellt under 2003 nytillkommande ärende med anledning av överklaganden av beslut som meddelats av skattemyndighet sent under 2002.
Övergångsbestämmelser av nu skisserad typ skulle dessutom medföra vissa administrativa bestyr hos såväl RSV som länsrätterna.
Övergångsbestämmelserna skulle också kunna ges den utformningen att beslut i aktuella ärendegrupper meddelade av skattemyndighet före ingången av 2003 även fortsättningsvis skall kunna överklagas till RSV. Mot en sådan ordning skulle den invändningen kunna riktas att, när det är dags att avgöra ärendet, den myndighet som fattat det överklagade beslutet, skattemyndigheten, är en integrerad del av den myndighet som skall pröva överklagandet. Detta är emellertid godtagbart så länge bestämmelserna om tvåinstansjäv i 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223), innebärande att den eller de som deltagit i handläggning och beslutsfattande hos skattemyndigheten inte får delta när det beslutet överprövas hos det nya RSV, iakttas. En sådan ordning beträffande denna principiella fråga överensstämmer med den ordning som tillämpades när RSV blev beskattningsmyndighet enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (jfr prop. 1999/2000:105 s. 76 f.).
Övervägande skäl får anses tala för det sist nämnda alternativet. Överklaganden av beslut av skattemyndighet i nu aktuellt hänseende bör således prövas av RSV.
8.6¶Direktåtkomst till uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet
Förslag: Det nya RSV skall ha åtkomst till samtliga uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser endast i de fall då verket agerar i egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet. När verket agerar inom ramen för sin beskattningsverksamhet skall verket ha tillgång endast till uppgifterna i utsöknings- och indrivningsdatabasen med undantag för de elektroniska handlingar och de uppgifter om misstanke om brott, om lagöverträdelse som innefattar brott eller om domar i brottmål som får registreras i denna databas.
Regeringen anför i prop. 2000/01:33 om behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (s. 173 f.) att eftersom RSV skall få ha åtkomst till samtliga uppgifter i beskattningsdatabasen och då det inte finns skäl att göra någon annan bedömning när det gäller åtkomsten till kronofogdemyndigheternas databaser bör verket ha rätt till fullständig tillgång till uppgifter i dessa senare databaser.
När det gäller åtkomsten till uppgifterna i beskattningsdatabasen anför regeringen i samma proposition bl.a. följande (s. 130 f.). Det har från integritetsskyddssynpunkt ansetts vara av stor betydelse att reglera tillgången till uppgifterna genom direktåtkomst. Utgångspunkten för dagens reglering av direktåtkomst till det centrala skatteregistret är att uppgifterna får finnas tillgängliga via terminal endast i den mån behovet av att snabbt och enkelt få tillgång till uppgifterna väger tyngre än den risk från integritetssynpunkt som direktåtkomst anses medföra. RSV har i dag åtkomst till samtliga uppgifter och skattemyndigheternas åtkomst har successivt ökat. RSV bör ha fullständig tillgång till de uppgifter som finns i beskattningsdatabasen. Något skäl att begränsa denna åtkomst finns inte. I detta sammanhang bör framhållas att en obegränsad direktåtkomst till en databas inom en myndighetsorganisation inte innebär att samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken är ett högst begränsat antal personer som har tillgång till samtliga uppgifter. Att dessa personer organisatoriskt befinner sig på olika myndigheter kan inte anses så allvarligt från integritetssynpunkt att det bör hindra utvecklingen av effektiva datasystem. Detta ställer dock krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten gör klara och tydliga gränsdragningar rörande vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter. Under sådana
förutsättningar blir riskerna för oacceptabla integritetsintrång små och de bör inte förhindra möjligheterna att bedriva en effektiv myndighetsverksamhet med utnyttjande av de fördelar som ny teknik ger för myndigheterna såväl som för enskilda.
Regeringen anför också i den nämnda propositionen (s. 173 f.) att skattemyndigheterna bör ha tillgång till samtliga uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen med undantag för de elektroniska handlingar och de uppgifter om misstanke om brott, om lagöverträdelse som innefattar brott eller om domar i brottmål som får registreras i den databasen.
RSV:s åtkomst till uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser bör, efter skatteförvaltningens omorganisation, ha samma räckvidd som verkets och skattemyndigheternas åtkomst har i dag. Det innebär att det nya RSV får ha åtkomst till samtliga uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser endast i de fall då verket agerar i egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet. När verket agerar inom ramen för sin beskattningsverksamhet bör åtkomsten omfatta samma uppgifter som i dag gäller för skattemyndigheterna. Verkets åtkomst bör alltså i detta fall inskränkas till samtliga uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen med undantag för de elektroniska handlingar och de uppgifter rörande brott som får registreras i denna databas.
9¶Konsekvensanalyser
9.1¶Förslagens konsekvenser för små företags villkor
Ett av huvudsyftena med reformen är att skapa bättre förutsättningar för att genom materiell styrning åstadkomma ett mera likformigt beslutsfattande och en enhetlig rättstillämpning. Detta kommer naturligtvis alla skattskyldiga till godo. Det kan emellertid, såvitt avser småföretagares villkor, vara värt att särskilt nämna tilldelningen av F-skattsedel, som i den nya organisationen kan förväntas blir mera enhetlig.
Som framgår av avsnitt 8.4.1 innebär enmyndighetsalternativet vidare att ärenden kommer att flyttas inom RSV i en mycket större utsträckning än vad som sker i dag mellan skattemyndigheterna. För att inte måltillströmningen till, i första hand, länsrätterna skall komma att variera från tid till annan i en utsträckning som inte rimligen kan anses acceptabel tillskapas forumregler som skall borga för en jämn och förutsebar tillströmning av mål, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga sina ärenden. Forumreglerna leder också normalt till att målen handläggs av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Den nuvarande ordningen innebär att frågan om rätt forum avgörs av var det beslutande kontoret eller motsvarande är beläget. Detta medför att en skattskyldig ibland kan få mycket lång väg till "sin" länsrätt. Den föreslagna ordningen medför därför klara förbättringar i detta avseende.
Genom att handläggningen av vissa typer av ärenden kan komma att koncentreras till ett eller flera kontor kan det inträffa att handläggningen inte sker på det kontor som ligger närmast till för den skattskyldige. I ett skriftligt förfarande har detta ingen betydelse. Frågan om hur personliga inställelser i skattenämnd skall hanteras i sådana fall skulle emellertid kunna bli ett problem. Detsamma gäller när en skattskyldig vill ha en personlig kontakt med den skattehandläggare som handlägger
hans ärende. Som framgår av avsnitt 7.3 måste dock RSV genom interna riktlinjer säkerställa att olägenheter i form av långa resor och höga kostnader inte uppkommer för de skattskyldiga.
Konsekvenserna av det anförda kan bli att en persons eller ett företags olika typer av ärenden kan komma att handläggas på två eller flera olika kontor i landet. För att undvika de olägenheter som detta kan komma att medföra för den berörde måste ambitionen vara att skapa en ordning som så långt som möjligt innebär att ingen skall behöva ha flera "ingångar" till RSV, även om att de olika ärendena hanteras på olika kontor.
9.2¶Offentlig-finansiella effekter
De arbetsuppgifter som behöver utföras i samband med att det nya RSV bildas ligger inom ramen för det löpande arbetet för de olika verksamhetsområdena. De tillkommande kostnader för skatteförvaltningen som uppkommer i ett inledningsskede kan därför täckas inom ramen för den ordinarie medelstilldelningen.
Ett av skälen för att genomföra en omorganisation av skatteförvaltningen är, som framgår av avsnitt 5.2, att öka dess flexibilitet och effektivitet genom att det blir enklare att flytta arbetsuppgifter i stället för personal. Ett annat skäl är att möjligheterna till specialisering och koncentration av arbetsuppgifter ökar i en enmyndighetsorganisation. Ett tredje skäl är att enmyndighetsorganisationen erbjuder större möjligheter att på ett enkelt sätt ta hänsyn till förändringar rörande befolkningen och näringslivet. Detta sammantaget leder naturligtvis till kostnadsbesparingar. Storleken av dessa är dock i dagsläget inte möjlig att beräkna. Det är dock rimligt att anta att besparingarna antingen leder till att förvaltningens resursbehov för att bibehålla dagens nivå på verksamheten minskar eller till att effektiviteten i den operativa verksamheten kan ökas med bibehållna resurser.
Det får förutsättas att personalen hos det allmänna ombudet rekryteras ur den personalkår som finns, t.ex. bland dem som i
dag sköter processföringen. Inrättandet av en funktion som allmänt ombud hos RSV är därför kostnadsneutral.
De enda förslag i denna promemoria som kommer att påverka ärendetillströmningen till länsrätterna är de som behandlas i avsnitt 8.5. Som framgår av vad som där sägs kan ökningen i ärendetillströmningen antas bli närmast försumbar. Utvecklingen bör emellertid noga följas och domstolarna bör tillföras de ytterligare resurser som föranleds av en ökad ärendetillströmning. Hur stora belopp det kan bli fråga om kan beräknas först när det står klart hur många nya mål som tillförts länsrätterna.
Det är svårt att se att skatteförvaltningens omorganisation i några andra avseenden än de nu nämnda över huvud taget får några kostnadskonsekvenser.
10¶Författningskommentar
10.1¶Allmänt
I följande avsnitt kommenteras några av de i denna promemoria framlagda författningsförslagen under särskilda rubriker. Övriga författningsförslag och sådana ändringar som inte kommenteras under de särskilda rubrikerna är uteslutande sådana ändringar som utgör konsekvenser av att skatteförvaltningens verksamhet tas över av det nya RSV. Ändringarna består väsentligen antingen i
– att orden "skattemyndighet" eller "skatteförvaltningen" i olika böjningsformer byts ut mot "Riksskatteverket" eller i förekommande fall "Riksskatteverkets",
– att ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer i uttryck som "Riksskatteverket och skattemyndighet" utmönstras,
– att bestämmelser som anger att ansökan, anmälan eller liknande skall ges in till en viss skattemyndighet ersätts av bestämmelser som anger att nämnda handling skall ges in till RSV,
– att bestämmelser som anger vilken skattemyndighet som skall fatta beslut eller vidta annan åtgärd utmönstras,
– att bestämmelser som anger att en skattemyndighet kan uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i vissa ärenden utmönstras,
– att bestämmelser som anger hur en begäran om omprövning eller ett överklagande som getts in till en annan skattemyndighet än den som har fattat beslutet skall hanteras utmönstras,
– att bestämmelser som anger att RSV får överklaga skattemyndighets beslut utmönstras eller
– att bestämmelser som anger att RSV för det allmännas talan i domstol eller får ta över den uppgiften utmönstras.
I promemorian har inte beaktats samtliga förslag till lagändringar som under våren förelagts riksdagen. Det gäller bland
andra de lagförslag som finns i prop. 2001/02:127 om punktskatternas infogning i skattekontosystemet, m.m.
10.2¶Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
3 kap. 1 §
Av prop. 1990/91:153 s. 124 framgår att bestämmelsen i andra stycket i dess nuvarande lydelse avses innebära att begäran om hindersprövning skall kunna göras hos valfri försäkringskassa. Ordet "valfri" behålls därför.
15 kap. 2 §
Genom föreskriften i första stycket knyts prövningen av ett överklagande till en länsrätt som den som överklagar har anknytning till. Anknytningen kan vara folkbokföring i en ort inom domkretsen eller vistelse inom domkretsen. Det är tillräckligt att en av de två personer som har sökt hindersprövning har denna anknytning. Skulle undantagsvis ingen sådan anknytning finnas får överklagandet handläggas av Länsrätten i Stockholms län.
Övriga ändringar betingas av förslaget till ny organisation av skatteförvaltningen.
10.3¶Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
6 kap. 16 §
Bestämmelsen i första styckets första mening är i dess nuvarande lydelse i princip en forumregel. Bestämmelsen har emellertid också getts den tolkningen att en förutsättning för tillämpning av den är att barnet är folkbokfört. Någon ändring av nämnda förhållande är inte avsedd.
Av prop. 1990/91:153 s. 124 framgår att bestämmelsen i andra stycket i dess nuvarande lydelse avses innebära att anmälan om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra
skall kunna göras hos valfri försäkringskassa. Ordet "valfri" behålls därför.
Ändringen i tredje stycket medför att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör.
10.4¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
26 §
Ändringen i andra stycket är en nödvändig följd av att skattemyndigheterna inte längre kommer att existera som myndigheter. Eftersom RSV således skall utföra värderingen och fastställa skatten saknas helt anledning att ålägga den skattskyldige att förete RSV:s värderingsbeslut.
Även ändringen i tredje stycket är en nödvändig följd av att skattemyndigheterna inte längre kommer att existera som myndigheter. Det ligger dock i sakens natur att den hjälpregel för värdering som nu utmönstras tillämpas av RSV vid värderingen av värdehandlingar som inte är börsnoterade eller annars omsätts på kapitalmarknaden.
60 a §
Ändringen i första stycket föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV.
Bestämmelsen i det nuvarande andra stycket har delvis utformats med 6 kap. 12 § taxeringslagen (1990:324) som förebild. Bestämmelsen skulle komma att sakna relevans i den nya organisationen dels av det skälet att det endast finns en myndighet inom skatteförvaltningen, dels av det skälet att avsikten inte är att RSV skall kunna ta över det allmänna ombudets talan. Den har därför utmönstrats.
Av de föreslagna bestämmelserna i 6 kap. 9 a och 17 §§ taxeringslagen framgår att det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån hos länsrätten och att detsamma
gäller hos kammarrätt och Regeringsrätten. Motsvarande bestämmelser bör finnas i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Överklagande av Riksskatteverkets beslut hos länsrätten regleras i första stycket. Där anges också att det allmänna ombudet får föra talan till den enskildes förmån. När det gäller överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut har en motsvarande bestämmelse tagits in i andra stycket.
67 §
I ett nytt fjärde stycke införs en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen. Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
4 a §
Av den föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) framgår att RSV är beslutande myndighet. Ordet "skattemyndighetens" i första och andra styckena kan därför utmönstras utan att ersättas av "Riksskatteverkets".
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 2002:000 om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
4 §
Av den föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) framgår att RSV är beslutande myndighet. Ordet "skattemyndighetens" i andra stycket kan därför utmönstras utan att ersättas av "Riksskatteverkets".
10.7¶Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
21 §
Ändringen föranleds väsentligen av att det i den nya organisationen är beskattningsmyndigheten, RSV, som själv beslutar om värdet av de utdelade tillgångarna vid utdelningstillfället. Därutöver har en ändring gjorts som innebär ett förtydligande av vilken bevisgrad som skall tillämpas.
22 §
Ändringen föranleds av att överlämnande för indrivning i den nya organisationen skall göras av samma myndighet, RSV, som utfärdar föreläggande enligt paragrafens första stycke.
23 §
Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
29 §
Ändringen i första stycket föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
Tillägget i styckets sista mening skall ses mot bakgrund av den allmänna utvecklingen mot att reglera det allmännas överklagandetid med utgångspunkt i datum för det överklagade beslutets meddelande. En annan ordning är inte heller praktiskt hanterbar.
30 §
Paragrafen upphävs av det skälet att den inte fyller någon självständig funktion eftersom det som regleras i den också regleras i 30 a §.
30 a §
I paragrafens nuvarande lydelse finns genom hänvisningen till bestämmelserna om företrädare för det allmänna i 6 kap. taxeringslagen (1990:324) bl.a. en hänvisning till 17 § nämnda kapitel. Den paragrafen reglerar det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den nu föreslagna lydelsen av 6 kap. har emellertid 17 §, till följd av att rubriken närmast före 15 § avses utgå, kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen, utan i den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 9 a § taxeringslagen det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Den tillagda sista meningen skall ses mot denna bakgrund.
10.8¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
6 §
Organisationsnummer tilldelas av olika myndigheter, bl.a. Patent- och registreringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansinspektionen. Skattemyndigheterna tilldelar sådant nummer när det gäller bl.a. ideella föreningar och stiftelser. Tilldelningen sker oftast efter ansökan. De överklaganden som RSV överprövar, årligen en handfull ärenden, avser nästan undantagslöst skattemyndighets beslut att inte tilldela organisationsnummer för stiftelse eller ideell förening på den grunden att någon stiftelse respektive ideell förening inte anses föreligga.
Ändringen i första stycket föranleds av att RSV:s beslut naturligtvis inte kan överklagas till RSV. Det ligger dock i sakens natur att sådana beslut måste kunna överklagas. De ibland mycket komplicerade juridiska frågeställningar som uppkommer i organisationsnummerärenden lämpar sig därvid väl för prövning i förvaltningsdomstol. I sammanhanget kan noteras att ett beslut av länsstyrelsen att underkänna en stiftelsebildning, och i konsekvens därmed neka registrering, enligt 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut rörande fastställande av organisationsnummer överklagas enligt nuvarande regler till RSV mot vars beslut talan inte får föras. Ett direkt parallell med dagens regler skulle leda till att länsrättens beslut inte får överklagas. Eftersom det är fråga om komplicerade överväganden är det dock värdefullt för rättsbildningen att länsrättens och kammarrättens beslut i princip skall kunna överprövas. I linje med vad som normalt gäller inom förvaltningsprocessen och t.ex. enligt den tidigare nämnda stiftelselagen bör emellertid fullföljden inte vara fri. I ett nytt andra stycke införs därför en bestämmelse om att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
10.9¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
20 §
Bestämmelserna i första stycket och det nya andra stycket innebär att den länsrätt som är behörig att pröva en skattskyldigs överklagande enligt skattebetalningslagen (1997:483) under alla omständigheter är behörig att pröva ett mål rörande betalningssäkring beträffande den skattskyldige. I den mån de nuvarande reglerna inte omfattar den situationen att en skattemyndighet överflyttat sin beslutsbehörighet med stöd av 2 kap. 5 § skattebetalningslagen innebär den nya lydelsen i sak ingen ändring jämfört med nuvarande lydelse.
Upphävandet av andra och fjärde styckena är en direkt konsekvens av den föreslagna omorganisationen av skatteförvaltningen.
10.10¶Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
17 kap. 1 §
Ändringarna i första stycket är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
17 kap. 4 §
Formuleringen i andra stycket innebär att stadgandet är undantagslöst genom att ledamotskap i skattenämnd, oavsett vilken skattenämnd det är fråga om, i sig är diskvalificerande när det gäller uppdrag som konsulent.
18 kap. 28 §
I ett nytt första stycke införs en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen. Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har
bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
19 kap. 1 §
I den nuvarande lydelsen av paragrafens tredje och fjärde stycken regleras vilken myndighet, skattemyndighet eller RSV, som skall lämna förslag till indelning i värdeområden och till övriga föreskrifter enligt 7 kap. 7 § med undantag för småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet. Vidare regleras i dessa stycken vid vilket senaste datum som dessa förslag skall lämnas. Efter skatteförvaltningens omorganisation behöver en reglering endast ske av de tidpunkter vid vilka förslagen skall lämnas. Denna reglering finns i tredje stycket.
21 kap. 1 §
Ändringarna i första stycket föranleds av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet och av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
Ändringarna föranleds vidare av att forumreglerna i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var det nya RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. De nya forumreglerna får inte sällan också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4.
21 kap. 7 §
Ändringen i första stycket föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
22 kap. 3 §
Ändringen i första meningen föranleds av att bestämmelserna i 6 kap. 11, 12, 15 och 16 §§ taxeringslagen (1990:324) upphävs. Eftersom 6 kap. 15 § upphävs regleras det allmännas partsroll vid överklagande av kommun numera i stället i 6 kap. 8 § tredje stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bl.a. en hänvisning till 6 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324). Den paragrafen reglerar det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den föreslagna lydelsen av 6 kap. har bestämmelsen kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Den rätten regleras i stället i den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 9 a § taxeringslagen. Hänvisningen till den bestämmelsen skall ses mot denna bakgrund.
10.11¶Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1982:670)
36 §
Upphävandet av första stycket föranleds dels av att skattemyndigheterna upphör att existera, dels av att regeringen inte utfärdat något sådant förordnande som anges i bestämmelsen.
Av prop. 1990/91:153 s. 124 framgår att bestämmelsen i tredje stycket i dess nuvarande lydelse avses innebära att anmälan i namnärende skall kunna göras hos valfri försäkringskassa. Ordet "valfri" behålls därför.
37 §
I första stycket införs en ny forumbestämmelse. Detta är föranlett av att forumregeln i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. Den nya forumregeln får också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4.
Enligt huvudregeln styrs forum för överklagande av klagandens folkbokföring. I vissa fall är klaganden inte folkbokförd och har heller aldrig varit det. Detta gäller huvudsakligen svenskar födda i utlandet. En lämplig ordning har befunnits vara att de ytterst få överklaganden som det här är fråga om görs hos Länsrätten i Stockholms län. Detta har kommit till uttryck i andra stycket.
10.12¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
1 kap. 7 a §
Upphävandet av paragrafen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
3 kap. 15 a §
Ändringen i första stycket motiveras av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att samma länsrätt som prövar ett eventuellt överklagande av RSV:s beskattningsbeslut prövar en begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift m.m. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.
8 kap. 1 §
Ändringarna i första stycket föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
8 kap. 9 §
I paragrafens nuvarande lydelse finns bl.a. en hänvisning till 6 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324). Den paragrafen reglerar det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den föreslagna lydelsen av 6 kap. har bestämmelsen kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen, utan i den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 9 a § taxeringslagen, det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Hänvisningen till den bestämmelsen skall ses mot denna bakgrund.
Den nuvarande andra meningen fyller inte längre någon funktion. Den skall därför utmönstras.
10.13¶Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
67 §
Den lämpligaste ordningen har bedömts vara att samma länsrätt som prövar ett eventuellt överklagande av RSV:s beskattningsbeslut prövar en begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift m.m. En regel av denna innebörd läggs därför till i första stycket. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.3.
I samma stycke införs vidare en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen. Ändringen är föranledd av samma skäl som anförts i föregående stycke. Se vidare avsnitt 8.4.4. Hänvisningen i den nuvarande lydelsen av första stycket till 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, som innebär att fråga om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Dalarnas län, utmönstras som en följd av nämnda ändring.
Det nuvarande andra stycket upphävs som en direkt konsekvens av att skatteförvaltningen slås samman till en enda myndighet, RSV. Ett nytt andra stycke införs. Stycket motsvarar i sin helhet bestämmelsen i 9 kap. 3 § andra stycket lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och det införs med anledning av att hänvisningen till nämnda bestämmelse i det nuvarande första stycket utmönstras.
84 §
I 64 § andra stycket föreskrivs att beskattningsmyndigheten, om det finns särskilda skäl, får medge att ett visst fordon får brukas utan hinder av paragrafens första stycke. Ett sådant beslut av beskattningsmyndigheten får enligt nu gällande regler överklagas hos RSV, vars beslut inte får överklagas. Efter skatteförvaltningens omorganisation är den naturligaste ordningen att nu ifrågavarande beslut får överklagas hos länsrätt och att dennas beslut inte får överklagas. Ändringarna i första stycket första meningen föranleds av det anförda, liksom ändringen i det nuvarande tredje stycket som blir andra stycket. Se vidare avsnitt 8.5.
Ändringarna föranleds vidare dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
Upphävandet av andra stycket föranleds också av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet.
Ändringarna i tredje stycket, tidigare fjärde stycket, är en konsekvens av att en funktion som allmänt ombud införs. Eftersom RSV inte kan överklaga sina egna beslut innebär andra meningen att RSV kan föra talan till den skattskyldiges förmån endast såvitt avser beslut av länsrätt och kammarrätt och då endast om verket varit part.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena bakom övergångsbestämmelserna till 84 § tredje stycket berörs närmare i avsnitt 8.5.5.
10.14¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
10 §
Ändringen föranleds av att forumreglerna i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. De nya forumreglerna får också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4. De föreslagna reglerna utgör vidare en garanti för att överklagande av ersättningsfrågan och av beskattningsfrågan kommer att prövas av samma domstol.
10.15¶Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
2 kap. 1 §
De skattekontor som kommer att finnas vid RSV enligt andra stycket motsvarar de skattekontor som enligt nuvarande regler finns vid skattemyndigheterna.
Upphävandet av tredje stycket har sin grund i att de befogenheter för RSV som där regleras automatiskt tillkommer RSV när skatteförvaltningen slås samman till en enda myndighet.
2 kap. 6 §
Enligt dagens ordning kan regionskattechefen utan särskilt förordnande som ordförande eller vice ordförande träda in som ordförande i skattenämnd. I praktiken förekommer detta bara i undantagsfall. Ändringen på denna punkt innebär att RSV:s generaldirektör får träda in som ordförande i skattenämnd om ärendets beskaffenhet kräver dennes medverkan. Att så är fallet framgår inte uttryckligen av bestämmelsen, men det följer av det förhållandet att generaldirektören för egen del måste anses ha de befogenheter som denne kan delegera till andra.
I förhållande till nu gällande regler innebär bestämmelsen en utvidgning av kretsen som kan uppträda som ordförande i skattenämnd. RSV:s generaldirektör kan således i princip förordna vilken tjänsteman som helst inom RSV att tillfälligt träda in som ordförande i skattenämnd. Tanken är dock att, i den mån sådana tillfälliga förordnanden aktualiseras, förordnandet normalt skall ges till chefen för en region. Bestämmelsen ger emellertid utrymme för att i speciella fall tillfälligt förordna även andra tjänstemän inom RSV som ordförande i skattenämnd.
Av förarbetena till 2 kap. 6 § taxeringslagen i dess nuvarande lydelse (prop. 1989/90:74 s. 273 och 394) framgår att chefen för en skattemyndighet avsågs träda in som ordförande i skattenämnd enbart i sällsynta undantagsfall. Som exempel på ett sådana fall nämndes s.k. pilotärenden i viktiga frågor. Till sådana fall torde också kunna hänföras exempelvis ärenden som rönt betydande uppmärksamhet i massmedia. Förordnanden enligt första stycket tredje meningen bör vila på dessa grunder.
3 kap. 14 §
Ändringen i första stycket motiveras av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att samma länsrätt som prövar ett eventuellt överklagande av RSV:s taxeringsbeslut prövar en begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift m.m. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.3.
3 kap. 17 §
I paragrafen i dess nuvarande lydelse regleras uppgiftsutbyte mellan skattemyndigheter och mellan skattemyndigheter och RSV. Något behov av sådana regler finns inte när det endast är en myndighet, RSV, som utövar taxerings- eller skattekontroll. Ändringen i andra stycket skall ses mot bakgrund härav.
6 kap. 1 §
Ändringen i första stycket föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
I ett nytt tredje stycke införs en forumbestämmelse. Detta är föranlett av att forumreglerna i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. De nya forumreglerna får också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4.
6 kap. 8 §
Ändringen i första stycket föranleds av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet.
Det nya tredje stycket föranleds av att det, i belysning av Regeringsrättens dom RÅ 2000 not 154, är tveksamt om bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) omfattar det fallet att en kommun överklagar ett beslut av RSV rörande kommunens egen taxering till länsrätten.
6 kap. 9 §
Ändringen i bestämmelsen föranleds av att RSV inte kan överklaga sina egna beslut och att det allmänna ombudet övertar RSV:s roll i detta avseende. Se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
6 kap. 9 a §
I den nuvarande lydelsen av 6 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) regleras det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den föreslagna lydelsen av 6 kap. har bestämmelsen emellertid kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Den rätten bör inte utmönstras. Den föreslagna bestämmelsen skall ses mot denna bakgrund.
6 kap. 11 och 12 §§
Upphävandet av dessa paragrafer är i princip en direkt konsekvens av att skatteförvaltningen slås samman till en enda myndighet, RSV. Någon särreglering motsvarande nuvarande bestämmelser i 6 kap. 11 § behövs inte eftersom RSV:s rätt att överklaga ett beslut av länsrätt, som innebär att den skattskyldige får helt eller delvis bifall till sin talan, följer av reglerna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
6 kap. 13 §
Ändringen i andra stycket föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37. Den föreslagna övergångsbestämmelsen till 6 kap. 1 § första stycket innebär att det allmänna ombudet inte kan vara part i en process där det ursprungliga beslutet meddelats av skattemyndighet och därför inte heller kan överklaga länsrätts eller kammarrätts beslut i sådana fall.
6 kap. 14 §
I 108 § gamla taxeringslagen (1956:623) föreskrevs att om part överklagat länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående inkomsttaxering m.m. fick motpart inge s.k. anslutningsöverklagande. Motsvarande bestämmelse i nya taxeringslagen, dvs. 6 kap. 14 §, kom att få en något annorlunda lydelse. Några motiv för denna ändrade lydelse uttalades inte i lagens förarbeten. Tvärtom uttalades att bestämmelsen fullt ut motsvarade 108 § gamla taxeringslagen. Ett bibehållande av den nuvarande lydelsen av bestämmelsen skulle i den nya situationen med ett allmänt ombud kunna skapa tveksamhet vad gäller frågan om vem som får inge anslutningsöverklagande. Mot den bakgrunden har det befunnits lämpligt att utforma bestämmelsen med 108 § som förebild. Det sagda innebär dels att RSV inte kan inge anslutningsöverklagande över exempelvis länsrätts beslut om det allmänna ombudet varit part i länsrätten, dels att det allmänna ombudet inte kan inge anslutningsöverklagande över länsrätts beslut om RSV varit part i länsrätten. Beträffande det allmänna ombudets talerätt i allmänhet, se vidare avsnitt 8.3.
6 kap. 15 och 16 §§
Upphävandet av dessa paragrafer är i princip en direkt konsekvens av att skatteförvaltningen slås samman till en enda myndighet, RSV.
6 kap. 17 §
Ändringen föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas. I linje med vad som sägs i kommentaren till 6 kap. 13 § blir bestämmelsen endast aktuell att tillämpa beträffande sådana processer där det ursprungliga beslutet fattas av RSV, dvs. efter utgången av 2002.
7 kap. 2 §
I ett nytt första stycke införs en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen.
Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
7 kap. 6 §
Ändringen i första stycket är en konsekvens av att skattemyndigheterna upphör att existera.
10.16¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
13 §
Ändringen i första stycket är föranledd av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
Tillägget av andra styckets sista mening skall ses mot bakgrund av den allmänna utvecklingen mot att reglera det allmännas överklagandetid med utgångspunkt i datum för det överklagade beslutets meddelande. En annan ordning är inte heller praktiskt hanterbar.
14 §
I paragrafens nuvarande lydelse finns bl.a. en hänvisning till 6 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324). Den paragrafen reglerar det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den föreslagna lydelsen av 6 kap. har bestämmelsen kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen, utan i den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 9 a § taxeringslagen, det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Den tillagda sista meningen skall ses mot denna bakgrund.
10.17¶Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
37 §
I ett nytt andra stycke införs en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen. Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den folkbokföringsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
38 §
I första stycket införs en ny forumbestämmelse. Detta är föranlett av att forumregeln i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. Den nya forumregeln får också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4.
I det nya andra stycket regleras vilken länsrätt som skall pröva ett överklagande av ett beslut att inte folkbokföra en person som inflyttad till landet. Bestämmelsen innebär att prövningen skall göras av den länsrätt inom vars domkrets den församling är belägen som sökanden har uppgett i sin anmälan om inflyttning.
Genom det nya tredje stycket kommer överklagande av RSV:s övriga beslut att prövas av Länsrätten i Stockholms län. Detta gäller exempelvis överklagande av beslut enligt 1 § andra stycket avseende registrering utan att folkbokföring sker, t.ex. av barns födelse i landet då modern inte är folkbokförd här.
39 §
Genom bestämmelsen avskaffas rätten att överklaga beslut om fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt samordningsnummer. Sådana överklaganden har hittills prövats av RSV, vars beslut inte kunnat överklagas. Något sakligt motiverat behov av att kunna överklaga sådana beslut föreligger inte. Verket har heller aldrig bifallit något sådant överklagande. Beslut om registrering av den födelsetid som ingår i personnumret överklagas enligt 38 §, liksom tidigare, hos länsrätt.
40 §
Ändringarna i första stycket föranleds av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet och av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37. Utmönstrandet av hänvisningen till 18 och 18 a §§ har sin orsak i att beslut enligt nämnda bestämmelser i enlighet med den föreslagna lydelsen av 39 § inte kan överklagas.
10.18¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
21 §
Ändringen föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffandet det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
10.19¶Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
20 kap. 1 §
Beslut som rör den som är mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 fattas av RSV:s särskilda skattekontor i Ludvika. Tillägget i andra stycket första meningen föranleds av att den lämpligaste ordningen måste anses vara att sådana beslut får överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län och inte enligt huvudregeln i paragrafens första stycke.
Samtliga de näringsidkare som berörs av ett beslut om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § eller ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklaga beslutet. Den enda praktiskt hanterbara lösningen är att alla överklaganden rörande gruppen prövas av samma länsrätt. Det naturliga är att denna prövning görs av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvudmannen. Detta har kommit till uttryck i andra styckets andra mening.
Övriga ändringar i stycket är av redaktionell natur. Ändringen i tredje stycket föranleds dels av att skatteförvalt-
ningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
10.20¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
28 §
Bestämmelserna i första stycket innebär att den länsrätt som är behörig att pröva en skattskyldigs överklagande enligt skattebetalningslagen (1997:483) under alla omständigheter är behörig att pröva en sådan framställning som avses i bestämmelsen. I den mån de nuvarande reglerna inte omfattar den situationen att en skattemyndighet överflyttat sin beslutsbehörighet med stöd av 2 kap. 5 § skattebetalningslagen innebär den nya lydelsen i sak ingen ändring jämfört med nuvarande lydelse.
Ändringarna i andra stycket är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
29 §
Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att de frågor som bestämmelsen behandlar och den därmed sammanhängande beskattnings- eller avgiftsfrågan skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.5.
30 §
I 6 kap. 15 och 16 §§ taxeringslagen (1990:324) regleras vem som företräder det allmänna i en taxeringsprocess. Dessa regler upphävs varför hänvisningen till dem utmönstras. I 6 kap. 17 § samma lag regleras RSV:s rätt att föra talan till den skattskyldiges förmån. Dessa regler kan inte utmönstras. De har därför behållits och av praktiska skäl tagits in i andra stycket. Med hänsyn till att RSV naturligtvis inte kan överklaga sina egna beslut omfattar den föreslagna lydelsen endast avgöranden av länsrätt och kammarrätt.
10.21¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel
17 §
Ändringen i tredje stycket föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Ändringen innebär att Riksskatteverkets beslut enligt lagen kan överklagas av det allmänna ombudet. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
10.22¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting
5 §
Upphävandet av andra stycket föranleds av att det saknar aktualitet.
10.23¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
2 §
Av den föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) framgår att RSV är beslutande myndighet. Med anledning därav och då den nämnda paragrafen endast behandlar årlig taxering kan orden "skattemyndighetens årliga" utmönstras.
10.24¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting
2 §
Av den föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) framgår att RSV är beslutande myndighet. Med anledning därav och då den nämnda paragrafen endast behandlar årlig taxering kan orden "skattemyndighetens årliga" utmönstras.
10.25¶Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
2 kap. 1, 2 och 4–7 §§
I 1 och 2 §§ i dess nuvarande lydelse regleras vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt skattebetalningslagen. Ändringarna i 1 § och upphävandet av 2 §
är en direkt konsekvens av att skattemyndigheterna upphör att existera och att RSV tar över skattemyndigheternas verksamhet. Upphävandet av 4, 5 och 7 §§ liksom ändringen av 6 § är också en direkt följd av nämnda förhållande.
5 kap. 11 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att det i framtiden bara kommer att finnas en myndighet, RSV, som kan fatta beslut om skatteavdrag.
10 kap. 35 och 36 §§
Enligt paragraferna i deras nuvarande lydelse får RSV gå med på att en periodisk sammanställning lämnas till annan myndighet än verket. Med annan myndighet avses i detta sammanhang skattemyndighet, som genom skatteförvaltningens omorganisationen upphör att existera. Ändringarna i paragraferna skall ses mot denna bakgrund.
17 kap. 8 §
Av paragrafen i dess nuvarande lydelse framgår att en ansökan om anstånd enligt 17 kap. 6 § skall ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning. Enligt sistnämnda paragraf är det regeringen eller den myndighet som regeringen förordnat, som handlägger dessa ärenden. RSV har förordnats att i vissa fall handlägga sådana ärenden. Ändringarna i paragrafen föranleds härav och av det faktum att skattemyndigheterna upphör att existera.
22 kap. 1 §
Ändringarna föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet och att RSV inte kan överklaga sina egna beslut, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Övriga ändringar i stycket är av redaktionell natur. Beträffande det allmänna ombudet, se avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
22 kap. 1 a och 1 b §§
I de två nytillkomna paragraferna finns bestämmelser om till vilken länsrätt som RSV:s beslut enligt skattebetalningslagen får överklagas. Innehållet i dessa paragrafer är avsett att fullt ut motsvara vad som för närvarande gäller enligt 2 kap. 1 och 2 §§, bortsett från vad som anges i sista stycket i vardera paragrafen. Den skillnaden föreligger dock naturligtvis att i de nämnda paragraferna regleras vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut. Dagens beslutsbehörighetsregler har således gjorts om till regler om forum för överklagande. Detta har föranletts av att forumreglerna i största möjliga utsträckning måste dels garantera en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var RSV väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. De nya forumreglerna får också den positiva effekten att målen normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Se vidare avsnitt 8.4.
22 kap. 1 c §
Innehållet i den nytillkomna paragrafen har sin motsvarighet i den gällande lydelsen av 2 kap. 4 §, dock med den skillnaden att dagens beslutsbehörighetsregel har gjorts om till en regel om forum för överklagande. Beslut i dessa ärenden fattas i dagsläget av RSV:s särskilda skattekontor i Ludvika, vilket medför att överklagande av besluten skall ske hos Länsrätten i Dalarnas län. RSV har inte för avsikt att flytta handläggningen av denna typ av ärenden. Med hänsyn härtill, till att ärendena är av en specifik natur och till att Länsrätten i Dalarnas län har erfarenhet av denna måltyp har det ansetts lämpligt att överklagandena även i framtiden skall prövas av denna länsrätt.
22 kap. 3 §
Det nya tredje stycket föranleds av att det, i belysning av Regeringsrättens dom RÅ 2000 not 154, är tveksamt om bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) omfattar det
fallet att en kommun överklagar ett beskattningsbeslut rörande kommunen till länsrätten.
22 kap. 7 §
Ändringarna i första stycket föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
22 kap. 8 §
Den nuvarande lydelsen av bestämmelsen har sin motsvarighet på taxeringsområdet i 6 kap. 9 § taxeringslagen (1990:324) med den skillnaden att den paragrafen reglerar överklagande av taxeringsbeslut. Den föreslagna lydelsen är avsedd att tydliggöra att det nu är fråga om beskattningsbeslut.
I 22 kap. 13 § finns bl.a. en hänvisning till 6 kap. 17 § taxeringslagen. Den senare paragrafen reglerar det allmännas möjligheter att föra talan till den skattskyldiges förmån i alla instanser. I den föreslagna lydelsen av 6 kap. taxeringslagen har bestämmelsen kommit att inflyta under rubriken "Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut". Till följd härav regleras inte längre i den paragrafen, utan i den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 9 a § taxeringslagen, det allmännas rätt att föra talan i länsrätten till den skattskyldiges förmån. Hänvisningen till denna paragraf är betingad härav.
22 kap. 9 §
Ändringarna föranleds av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
23 kap. 2 §
Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda
prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
10.26¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
5 §
Upphävandet av paragrafen föranleds av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
10.27¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
1, 6, 6 a, 10–13, 16 och 20 §§
Ändringarna föranleds dels av att skatteförvaltningen slås samman till en myndighet, dels av att en funktion som allmänt ombud inrättas hos RSV och att ombudet delvis tar över RSV:s partsroll i Skatterättsnämnden. Beträffande det allmänna ombudet, se vidare avsnitt 7.8.2, 8.3 och 10.37.
22 §
Ändringen i tredje stycket föranleds av att såväl RSV som det allmänna ombudet hos verket kan vara part i Skatterättsnämnden. I bestämmelsen klargörs bl.a. rågången mellan RSV och det allmänna ombudet vad gäller rätten att överklaga nämndens beslut till Regeringsrätten.
10.28¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.
7 §
Ändringen i paragrafens nuvarande andra stycke, som blir första stycket, är enbart ett förtydligande av att hänvisningen till skattebetalningslagen (1997:483) också gäller överklagande. Därutöver har den ändringen gjorts att det nuvarande första stycket blir andra stycket.
10.29¶Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
7 kap. 11 §, 24 kap. 9 §, 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 §, 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 §
Skattemyndighetens beslut överklagas enligt nuvarande regler till RSV mot vars beslut talan inte får föras. Eftersom RSV:s beslut naturligtvis inte kan överklagas till RSV är den lämpligaste ordningen att de får överklagas till länsrätt, vars beslut inte får överklagas. Se vidare avsnitt 8.5.
65 kap. 3 §
Ändringen är föranledd av att definitionen av begreppet hemortskommun har flyttats från 2 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) till 22 kap. 1 a § samma lag.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena bakom övergångsbestämmelserna till 7 kap. 11 § tredje stycket, 24 kap. 9 § andra stycket, 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 § andra stycket, 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 § andra stycket berörs närmare i avsnitt 8.5.5.
10.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
1 kap. 5 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
1 kap. 6 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens beskattningsverksamhet tas över av RSV och den innebär att RSV är personuppgiftsansvarigt för all behandling som utförs med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall bl.a. tillse att behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt och att information lämnas till den registrerade.
2 kap. 5 §
Ändringen är föranledd av att 2 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483) upphävs och att vad som där anges i stället i nu berört avseende regleras i 22 kap. 1 b § samma lag.
3 kap. 4 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
10.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet
1 kap. 5 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet tas över av RSV och den innebär att RSV är personuppgiftsansvarigt för all behandling som utförs med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall bl.a. tillse att behandlingen av
uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt och att information lämnas till den registrerade.
3 kap. 4 §
Ändringen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
10.32¶Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet
2 kap. 26 §
Ändringen innebär att RSV, i dess egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet, får ha direktåtkomst till samma uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet som verket för närvarande har. Direktåtkomst till en databas inom en myndighetsorganisation innebär emellertid inte att samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det är ett högst begränsat antal personer som faktiskt har tillgång till samtliga uppgifter. Se vidare avsnitt 8.6.
2 kap. 27 §
Ändringen innebär att RSV, i dess beskattningsverksamhet, får ha direktåtkomst till samma uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet som skattemyndigheterna för närvarande har. Se vidare avsnitt 8.6.
10.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:837) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m.
5 §
Beslut enligt 3 § i lagen fattas av skattemyndighet och beslut enligt 4 § av RSV. Paragrafen i den ändrade lydelsen omfattar såväl skattemyndighets som RSV:s beslut.
10.34¶Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
1 kap. 8 §
Upphävandet av paragrafen är en direkt konsekvens av att den nuvarande skatteförvaltningens verksamhet tas över av RSV.
17 kap. 8 §
I ett nytt andra stycke införs en bestämmelse som innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt lagen. Ändringen är föranledd av att den lämpligaste ordningen har bedömts vara att en fråga om utdömande av vite och den beskattningsfråga som vitesfrågan är sammankopplad med skall prövas av samma länsrätt. Utan denna förändring skulle nämligen det förhållandet kunna uppkomma att nu berörda prövningar kan komma att ske i olika länsrätter. Se vidare avsnitt 8.4.4.
10.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:000) om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
15,16 och 20 §§
I prop. 2001/02:112 föreslås de rubricerande nya bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 2003, dvs. samtidigt som omorganisationen av skatteförvaltningen föreslås träda i kraft.
10.36¶Förslaget till lag med anledning av sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket till en myndighet
Många av de författningsändringar som föreslås kräver övergångsbestämmelser. Det är emellertid av stort värde med en lag – med lagen (1998:1673) med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen som förebild – som komplement till övergångsbestämmelserna, vilken dels säkerställer att eventuella luckor i övergångsbestämmelserna täpps till och att eventuella brister i desamma läks, dels behandlar förhållanden av mer allmän karaktär som inte lämpar sig för en reglering i övergångsbestämmelserna. Förslaget skall ses mot denna bakgrund.
1 §
Syftet med bestämmelsen är – utöver vad som sagts ovan – att klargöra att det RSV som bildas den 1 januari 2003 i verksamhetens alla delar träder in i stället för de myndigheter som verket ersätter. Detta betyder t.ex. att
– handlingar, upplysningar m.m., som en skattemyndighet begärt, efter utgången av 2002 skall ges in till RSV,
– en åtgärd, som en skattemyndighet skall vidta efter anmälan, ansökan eller begäran, efter utgången av 2002 skall vidtas av RSV,
– en åtgärd, som åvilat en skattemyndighet, efter utgången av 2002 skall fullgöras av RSV,
– ett beslut som fattats av en skattemyndighet kan, efter utgången av 2002, omprövas av RSV,
– ett överklagande, som enligt föreskrift i författning skall ges in till skattemyndighet, efter utgången av 2002 skall ges in till RSV,
– en skattemyndighets talan i pågående process i domstol den 1 januari 2003 övertas av RSV.
2 §
I samband med inrättandet av det nya RSV avses ingen ändring göras i antalet skattekontor och deras geografiska placering. De skall emellertid knytas till det nya RSV och inte som nu till skattemyndigheterna. Av praktiska skäl tas här in en bestämmelse som från och med den 1 januari 2003 automatiskt knyter befintliga skattekontor till det nya RSV. Bestämmelsen avses endast reglera vad som skall gälla vid årsskiftet. Den hindrar inte att det nya Riksskatteverket därefter ändrar antalet skattekontor eller deras geografiska placering.
3 §
Ordförande och vice ordförande i skattenämnd, som skall vara tjänstemän vid skattemyndighet, förordnas enligt 2 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324) av Riksskatteverket. Övriga ledamöter i skattenämnd väljs enligt 2 kap. 6 § taxeringslagen för högst fyra år i taget. Val av ledamöter i skattenämnd förrättas enligt 7 kap. 5 § taxeringslagen av landstingsfullmäktige utom i Gotlands län där valet förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Förordnande av ordförande och vice ordförande samt val av övriga ledamöter i skattenämnd kommer att ske under hösten 2002. Vid förordnandet och valet har riksdagen ännu inte hunnit tagit ställning till förslaget om det nya RSV. De aktuella besluten kan därför inte avse ledamöter i skattenämnd enligt den föreslagna ordningen. Av praktiska skäl tas därför här in en bestämmelse som innebär att de ordförande och vice ordförande
i skattenämnd som förordnats av Riksskatteverket och de övriga ledamöter i skattenämnd som valts av landstingsfullmäktige eller, i visst fall, av kommunfullmäktige under hösten 2002 från och med den 1 januari 2003 skall ha samma funktioner vid de motsvarande skattekontor som enligt bestämmelsen i 2 § har knutits till det nya RSV.
4 §
De dispensregler som regleras i de lagrum som anges i paragrafen kan i enstaka fall fortfarande aktualiseras. Eftersom RSV naturligtvis inte kan överpröva sina egna beslut är det lämpligt att verkets beslut får överklagas hos länsrätt. Se vidare avsnitt 8.5.
10.37¶Förslaget till lag om allmänt ombud hos Riksskatteverket
1 §
Enligt flertalet av de i 2 § uppräknade lagarna är skattemyndigheten beslutande myndighet. Skattemyndighetens beslut kan enligt nu gällande regler överklagas av RSV hos länsrätt. Med endast en myndighet inom skatteförvaltningen, RSV, kommer denna möjlighet att försvinna, eftersom en myndighet enligt allmänna regler inte kan överklaga sina egna beslut. Det kan emellertid även i framtiden finnas behov av att från det allmännas sida överklaga beslut fattade inom skatteförvaltningen. Inrättandet av en funktion som allmänt ombud vid Riksskatteverket skall ses mot denna bakgrund. Grunderna för inrättandet av denna funktion har berörts närmare i avsnitt 7.8.2.
2 §
Den föreslagna lydelsen av paragrafen medför att det allmänna ombudets rätt att överklaga RSV:s beslut varken blir vidare eller snävare än den rätt som RSV i dag har, eller före den 1 juli 2000 hade, att överklaga skattemyndighets beslut.
Beslut enligt vissa av de i bestämmelsen uppräknade lagarna (punkterna 2, 4, 7, 9 och 11) fattades till och med den 30 juni
2000 av Skattemyndigheten i Gävle. Sådana beslut kunde överklagas av RSV. Den 1 juli 2000 blev RSV beslutande myndighet enligt dessa lagar. Enligt förarbetena till denna lagändring (prop. 1999/2000:105 s. 74) fick behovet av att kunna väcka talan för det allmännas räkning över RSV:s beslut anses vara ytterst begränsat. Detta hade sin grund dels i att behovet av att kunna överklaga beslut för att främja en enhetlig rättstillämpning sannolikt skulle minska, dels i den vidsträckta möjligheten att ompröva beslut. På grund härav utmönstrades det allmännas möjligheter att väcka talan mot beskattningsmyndighetens beslut.
Det ligger i sakens natur att det knappast kunde anses försvarbart att vid den berörda lagändringen inrätta en funktion som allmänt ombud enbart för de fåtal fall som kunde aktualisera ett överklagande från det allmännas sida. Läget är emellertid nu ett annat. Som berörts närmare i avsnitt 7.8.2 är inrättandet av en funktion som allmänt ombud en nödvändig konsekvens av att skattemyndigheterna och RSV slås samman till en enda myndighet. Det framstår då som mest följdriktigt att det allmänna ombudet också skall kunna överklaga sådana beslut som RSV kunde överklaga före den 1 juli 2000.
Av förarbetena till taxeringslagen (prop. 1989/90:74 s. 362) framgår att RSV inte förväntades överklaga skattemyndigheternas beslut i andra fall än då det förelegat oenighet vid beslutsfattandet och då ett överklagande krävdes för att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat var särskilt framträdande.
Enbart den omständigheten att RSV ansåg ett beslut av skattemyndighet vara felaktigt skulle således inte föranleda ett överklagande av RSV, låt vara att RSV formellt sett var oförhindrat att överklaga även sådana beslut.
Förarbetsuttalandet om överklagande av beslut som inte varit enhälliga har getts den tolkningen att RSV skall överväga att överklaga sådana beslut enbart om den mening som företräds av skattenämndens ordförande blivit överröstad av de övriga ledamöterna och ärendet rör en principiell fråga.
Nämnda uttalande bör kunna utgöra riktmärke också för det allmänna ombudets överklagande. Ombudet är dock oförhindrat att överklaga i andra situationer, t.ex. för att uppnå likformiga och rättvisa taxeringar.
Det ligger i sakens natur att det allmänna ombudet inte kan ha vetskap om alla beslut som RSV fattar. En förutsättning för att ombudets verksamhet skall fungera på ett tillfredsställande sätt är därför att RSV underrättar ombudet om beslut som eventuellt bör överklagas. En motsvarande ordning gäller i dag. Skattemyndigheten förutsätts således underrätta RSV om när överklagande bör ske (jfr prop. 1989/90:74 s. 323).
Beträffande det allmänna ombudets rätt att ansöka om förhandsbesked, se avsnitt 7.8.2 och 8.3.
3 §
Bestämmelserna i paragrafen torde i och för sig följa av allmänna processuella regler. Det kan emellertid vara lämpligt att uttryckligen klargöra rågången mellan RSV:s och det allmänna ombudets partsställning i allmän förvaltningsdomstol. Har det allmänna ombudet överklagat RSV:s beslut företräder ombudet det allmänna i processen även i högre instans oavsett vem som initierat processen där. Är det däremot så att en enskild överklagat RSV:s beslut företräds det allmänna genomgående av verket i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Innebörden av paragrafen är vidare att det allmänna ombudet för det allmännas talan om såväl ombudet som den enskilde överklagat RSV:s beslut.
4 §
RSV får enligt dagens ordning uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol. Det saknas skäl att inte i den nya organisationen ha en motsvarande ordning. Det kan för övrigt anmärkas att en likartad ordning finns i Tullagen (2000:1281). Enligt bestämmelsen får det allmänna ombudet också förordna en tjänsteman vid RSV att företräda ombudet i Skatterättsnämnden.
5 §
Syftet med bestämmelsen är att tydliggöra att lagen inte innehåller samtliga regler rörande det allmänna ombudets processföring utan att vissa sådana regler finns i de angivna lagarna.
10.38¶Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet
2 kap. 6 §
I paragrafen anges att de uppgifter som RSV har i sin roll som chefsmyndighet och central förvaltningsmyndighet skall utföras vid huvudkontoret. Avsikten med bestämmelsen är att tydliggöra att de aktuella uppgifterna inte skall utföras på regional nivå.
10.39¶Förslaget till förordning med instruktion för Riksskatteverket
Den nya instruktionen bygger i stort sett helt på den nuvarande instruktionen i förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen (IS). Med några undantag har bestämmelserna om skattemyndigheterna i 3 kap. IS utmönstrats. Reglerna om skattenämnden i 17–22 §§ i nämnda kapitel har dock med vissa justeringar tagits med i sin helhet (21–26 §§). Bestämmelsen i 2 kap. 4 § IS, som föreskriver att RSV årligen skall lämna budgetunderlag eller underlag för fördjupad prövning för skatteförvaltningen, har utmönstrats med anledning av att det numera, i 1 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag, föreskrivs att myndighet årligen skall upprätta och till regeringen lämna årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag. Bestämmelserna i 3 kap. 2 § första stycket IS, som reglerar skattemyndigheternas medverkan i arbetet med de allmänna
valen, har utmönstrats med anledning av de ändringar i vallagen (1997:157) som vidtagits genom SFS 2002:68. RSV:s allmänna skyldighet att bistå annan myndighet i arbetet med de allmänna valen framgår av 6 § förvaltningslagen (1986:223).
1 §
I paragrafens första stycke anges att RSV liksom i dag (2 kap. 1 § IS) är central förvaltningsmyndighet för frågor inom ett antal områden. Uppräkningen har kompletterats med fastighetstaxering.
I andra stycket anges att RSV är förvaltningsmyndighet i fråga om pensionsgrundande inkomst. Central förvaltningsmyndighet för pensionsgrundande inkomst är Riksförsäkringsverket, vilket framgår av 1 § förordningen (1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket.
Beträffande tredje stycket, se avsnitt 5.3.
2 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att RSV, i likhet med vad som gäller i dag (2 kap. 2 § IS), skall meddela verkställighetsföreskrifter och genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och en enhetlig rättstillämpning.
De allmänna råden utgör i dag framförallt ett viktigt medel för styrning av verksamheten vid skattemyndigheterna. Vid en sammanslagning av dessa och RSV till en myndighet kan styrningen inom myndigheten i och för sig ske genom helt interna riktlinjer. De allmänna råden har emellertid även andra adressater än skattemyndigheterna, såsom t.ex. skattskyldiga och arbetsgivare. Även om råden inte är bindande åberopas de inte sällan i domar av förvaltningsdomstolarna. Den nya myndigheten bör därför fortsätta att ge ut allmänna råd.
I andra stycket har en upplysning tagits in om att det är Riksförsäkringsverket som fullgör uppgifterna enligt första stycket beträffande frågor om pensionsgrundande inkomst. Detta framgår av 15 kap. 1 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och 2 § förordningen (1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket.
3 §
Den i paragrafen angivna uppgiften handhas i dag av skattemyndigheterna (3 kap. 2 § andra stycket IS).
4 §
Första och andra styckena har sin motsvarighet i 2 kap 3 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.
I tredje stycket har en upplysning tagits in om att det är Riksförsäkringsverket som företräder staten vid domstol när det gäller frågor om pensionsgrundande inkomst. Detta framgår av 3 § förordningen (1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket.
6 §
I paragrafen görs en uppräkning av de bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) som inte skall tillämpas på RSV. Till skillnad mot vad som i dag gäller enligt 2 kap. 7 § IS för RSV föreskrivs i paragrafen att 13 § (se kommentaren till 16 §) och 30 § verksförordningen inte skall tillämpas på RSV. Enligt 30 § skall myndighet senast den 1 mars varje år lämna Justitiekanslern en förteckning – den s.k. JK-listan – över de ärenden som kommit in till myndigheten före den 1 juli föregående år och som inte avgjorts vid årets utgång. Regeln är i dag inte tillämplig på skattemyndigheterna och den bör inte gälla för RSV i den nya organisationen.
I övrigt innebär bestämmelsen, till skillnad mot vad som gäller i dag, att den generella överklagandebestämmelsen i 35 § verksförordningen skall tillämpas på RSV:s beslut. Se vidare kommentaren till 26 §.
10 §
I avsnitt 6.2 föreslås att det nya RSV skall vara indelat i regioner och att verket skall ha ett huvudkontor. Denna organisatoriska grundstruktur framgår av paragrafens första stycke. I stycket beskrivs också övergripande huvudkontorets ansvarsområden.
Vid RSV skall finnas särskilda enheter för uppgiften att medverka i brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om Riksskatteverkets medverkan i brottsutredningar (lagens rubrik är angiven i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 1.61).
I övrigt får RSV bestämma hur myndigheten skall vara organiserad.
Hänvisningen i andra stycket till bestämmelserna om skattekontor och skattenämnd i taxeringslagen (1990:324) finns i dag i 3 kap. 7 § tredje stycket IS.
Det allmänna ombudet utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
14 §
Paragrafens bestämmelser om RSV:s personalansvarsnämnds sammansättning har i princip sin motsvarighet i 2 kap. 15 § IS. Till skillnad mot vad som gäller i dag skall dock inte bara företrädarna för personalen utan också de två företrädarna för skatt och exekution ha personliga ersättare. I bestämmelsen anges också, till skillnad mot vad som gäller i dag, att generaldirektören är nämndens ordförande om inte regeringen beslutar annat.
15 §
I paragrafen anges att Statens ansvarsnämnd skall besluta i personalansvarsfrågor när det gäller chefen för en region, en avdelning, ett skattekontor eller en enhet. Bestämmelsen överensstämmer i princip med 3 kap. 10 § IS. Någon liknande regel finns i dag inte avseende RSV. Den föreslagna bestämmelsen innebär att Statens ansvarsnämnd kommer att pröva personalfrågor också när det gäller chefen för en avdelning eller en enhet vid huvudkontoret.
16 §
För RSV:s del gäller i dag enligt 2 kap. 7 § IS bestämmelserna i 13 § verksförordningen (1995:1322) om i vilka ärenden styrelsen skall fatta beslut. Så är fallet bl.a. när det gäller föreskrifter som riktar sig mot enskilda, kommuner och landsting.
Enligt 6 kap. 1 § första stycket fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) skall skattemyndigheten besluta om föreskrifter om indelning i provvärderingsområden och värdeområden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industri samt tomtmark inom ett län. När RSV i den nya organisationen skall besluta om dessa föreskrifter kommer de att omfattas av nämnda regel i verksförordningen och därmed bli styrelseärenden. Föreskrifternas innehåll och omfattning – förteckningar och kartor – gör att de lämpligen även i fortsättningen bör beslutas på tjänstemannanivå. Detta innebär att 13 § i verksförordningen inte kan gälla för RSV utan att den regeln, i något modifierad form, måste tas in i instruktionen.
18 §
I paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse att generaldirektören skall anses ha fattat de beslut som fattas genom automatisk databehandling. Motsvarande bestämmelse för skattemyndigheterna finns i dag i 3 kap. 13 § andra stycket IS.
26 §
I paragrafen föreskrivs att beslut enligt 21 § inte får överklagas. I övrigt gäller den generella överklagandebestämmelsen i 35 § verksförordningen (1995:1322) för RSV:s beslut. Detta framgår av 7 § genom att undantag inte gjorts för denna regel.
Av 35 § verksförordningen jämförd med 22 a § förvaltningslagen (1986:223) följer att regeringen skall pröva överklaganden av beslut i administrativa ärenden och beslut i ärenden som gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen. Regeringen är också överprövningsinstans i vissa andra fall då detta är särskilt föreskrivet i författning.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena bakom övergångsbestämmelsen i punkt 1 berörs närmare i avsnitt 8.5.5 och beträffande punkt 2 i avsnitt 5.3.5.
Bilaga Riksskatteverkets PM 2001-10-14 Något om
den demografiska och ekonomiska utvecklingen i
skatteregionerna. Underlag till enmyndighetsutredningen.
Innehåll 1 Inledning och sammanfattning 2 2 Utvecklingen 3 3 Vad säger dagens struktur om framtiden 8 4 Omfördelning av resurser genom delsfördelning 11 5 Framtiden – ett räkneexempel 12 Tabellbilaga 16