SOU 2021:51

Skydd av arter - vårt gemensamma ansvar

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Regeringen beslutade den 20 maj 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över artskyddsförordningen och ta ställning till om ändringar i miljöbalkens ersättningsbestämmelser eller andra delar av balken är nödvändiga för att översynens syfte ska kunna nås.

Oppositionsrådet Lars Tysklind förordnades den 20 maj 2020 som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Artskyddsutredningen (M 2020:03).

Uppdraget skulle ursprungligen redovisas senast den 14 maj 2021. Genom beslut av departementsrådet Jan Terstad förlängdes utredningstiden till den 10 juni 2021.

Som experter förordnades den 6 juli 2020 advokaten Tove Andersson, Svensk vindenergi, miljöjuristen Helena Andreasson, Lantbrukarnas riksförbund, handläggaren Björn-Axel Beier, Naturvårdsverket, fågelskyddsansvarige Daniel Bengtsson Birdlife Sverige, utredaren Michael Diemer, Havs- och vattenmyndigheten, skogsdirektören Linda Eriksson, Svenskt näringsliv, miljövårdsdirektören Anne-Li Fiskesjö, Länsstyrelsen i Södermanlands län, universitetslektorn Maria Forsberg, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, generalsekreteraren Anders Grahn, Sveriges Jordägareförbund, kanslirådet Staffan Löwhagen, Miljödepartementet, sakkunniga Emelie Nilsson, WWF, miljöjuristen Rebecca Nordenstam, Naturskyddsföreningen, samhällsvetaren Malin Pettersson, Södra, tillsynsspecialisten Magnus Pettersson, Skogsstyrelsen, sakkunnige Johan Rehnquist, Tullverket, departementssekreteraren Linnea Rosenlöf Nilsson, Miljödepartementet, seniora åklagaren Åse Schoultz, Åklagarmyndigheten, seniora sakkunnige Anders Sjölund, Trafikverket, departementssekreteraren Pär-Olof Stål, Näringsdepartementet, miljöanalytikern Mikael Svensson, Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet, miljömålssamordnaren

Johan Wallander, Statens jordbruksverk och rådmannen Malin Wik, Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Den 3 augusti 2020 förordnades departementssekreteraren Ida Karlsson, Finansdepartementet, som expert. Den 4 september 2020 förordnades kanslirådet Camilla Frisch, Näringsdepartementet, som expert. Ida Karlsson entledigades den 21 januari 2021 och ersattes samma dag av departementssekreteraren Erik Ronnle.

Artskyddshandläggare Britt Forsén förordnades som sekreterare den 22 juni 2020, docenten och rådmannen Christina Olsen Lundh förordnades som huvudsekreterare den 29 juni 2020 och länsstyrelsejuristen Sara Linde förordnades som sekreterare den 27 juli 2020.

Utredningen har bedrivits i nära samarbete med utredningens experter. Därutöver har utredningen biståtts av flera företrädare för andra berörda myndigheter och organisationer. Betänkandet har utformats i vi-form. Detta innebär inte att experterna står bakom de slutsatser och förslag som redovisas i betänkandet. Till betänkandet har fogats sju särskilda yttranden.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Skydd av arter – vårt

gemensamma ansvar (SOU 2021:51). Uppdraget är därmed slutfört.

Strömstad, Vänersborg, Nyköping och Täby i juni 2021

Lars Tysklind

/ Christina Olsen Lundh

Britt Forsén Sara Linde

Sammanfattning

Det ena utredningsuppdraget: fridlysning

Utredningen har haft två huvuduppdrag: dels att se över artskyddsförordningen med fridlysningsreglerna, dels att förbättra förutsättningarna för arbetet med att förebygga, upptäcka och lagföra artskyddsrelaterad brottslighet.

I det första uppdraget ska vi se över artskyddsförordningen och säkerställa ett regelverk som effektivt och rättssäkert skyddar djur- och växtarter och som säkerställer att bestämmelserna bidrar till ett effektivt artskydd som är utformat utifrån skyddsbehovet och är förenliga med Sveriges EU-rättsliga åtaganden. Samtidigt ska översynen värna och stärka den privata äganderätten i skogen och säkerställa ett rättssäkert, tydligt och lättillgängligt regelverk som innebär ett effektivt artskydd och därigenom bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden över tid. Utredningen ska syfta till att säkerställa ett regelverk som effektivt och rättssäkert kan skydda hotade arter och är tydligt gentemot markägare om när man har rätt till ersättning. För att värna äganderätten ska rättssäkerheten för markägare och företag stärkas och det ska säkerställas att markägare får ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och nyttjanderätten i den utsträckning de har rätt till. Vi har inte uppfattat det som att vi ska göra avvägningar mellan uppdragens olika syften utan vi har uppfattat syftena som jämställda.

Syftena kan därmed sammanfattas i två jämställda mål. Å ena sidan effektivt skydd för arterna som är utformat utifrån skyddsbehovet, å andra sidan den privata äganderätten i skogen som ska värnas och stärkas på olika sätt, bland annat genom att stärka rättssäkerheten och överväga om en ersättningsrätt ska införas.

Det har då legat nära till hands att utgå från de två jämställda skogspolitiska målen om produktion och miljö som vägleder skogspoli-

tiken enligt principen om frihet under ansvar. För att lösa vår uppgift har vi därför, med stöd i de skogspolitiska målen och sagda princip, formulerat de tankar som ligger till grund för våra överväganden. Den principiella riktningen kan också ses som en mycket kortfattad sammanfattning av vårt förslag.

Principiell riktning för övervägandena

Vi ser, i likhet med 1990 års skogspolitiska kommitté1, skäl att dela in marken efter behovet av hänsyn. Det handlar då om vardagslandskapet, känsliga områden och områden med behov av säkerställande.2

1. Områden med behov av säkerställande

För områden med behov av säkerställande, som omfattar naturtyper och innehåller arter som är så känsliga att de inte tål annat än en ringa grad av mänsklig påverkan, krävs ett mer eller mindre fullständigt skydd. Här måste skyddet säkerställas och lämpligt är att bilda naturreservat. Ansvaret och kostnaderna på denna nivå ligger främst på staten.

2. Känsliga områden

Finns det inte någon möjlighet att bedriva verksamhet inom ett område och samtidigt följa fridlysningsreglerna ska det övervägas att inrätta ett sådant biotopskyddsområde som vi har föreslagit ska kunna antas i syfte att skydda arter. Ett sådant biotopskydd ska omfatta minst 5 ha för att vara effektivt ur artskyddssynpunkt. I sådana fall kan ersättning utgå enligt 31 kap. 4 § 3 miljöbalken.

3. Vardagslandskapet

I övriga fall anser vi att huvudregeln ska vara att miljömålet och produktionsmålet ska vara likställda och att principen om frihet under ansvar ska tillämpas. Med ägande följer just ansvar och med de jäm-

1SOU 1992:76. Skogspolitiken inför 2000-talet. 2Ibid., s. 131.

ställda målen följer att natur och biologisk mångfald behöver förvaltas som ett normalt inslag i verksamheten. Det förutsätter i sin tur ett stort mått av kunskap, kunskap som det faller på ägarens ansvar att inhämta. Inom vardagslandskapet, som är det till ytan helt dominerande, bör alltså ansvar och kostnader i huvudsak ligga på näringsutövaren som nyttjar naturen i sin verksamhet.3 I den mån de krav som behöver ställas övergår vad som är rimlig allmän hänsyn (se nedan om gråzonen) ska i första hand naturvårdsavtal övervägas. Aktivitet i vardagslandskapet bör alltså präglas av samexistens mellan arter och mänsklig verksamhet. En sådan samexistens är såväl möjlig som önskvärd och bör följa av att miljömålet och produktionsmålet ska betraktas som likställda.

4. Gråzonen mellan vardagslandskap och känsliga områden

Det finns dock en gråzon. I fall där det av någon anledning inte är lämpligt att inrätta ett biotopskydd och där förekomsten av arter innebär att det inte är möjligt att vidta åtgärder, inte ens om brukningsmetoden anpassas, kan situationen uppstå att det i praktiken handlar om ett områdesskydd trots att det inte är lämpligt att ett sådant inrättas. I sådana fall ska det vara möjligt för markägaren eller innehavaren av särskild rätt att få ersättning. En sådan möjlighet finns redan i dag genom hänvisningen i 31 kap. 4 § 7 när vissa beslut fattats med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken men vi har också föreslagit en ny bestämmelse i 31 kap. 4 § 8 som ger rätt till ersättning om en nekad artskyddsdispens, eller dispens med villkor, innebär ett avsevärt försvårande av pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten. Enligt våra överväganden ska ett sådant förbud anses gå längre än vad rimlig hänsyn enligt miljöbalken kräver, det ska också anses utgöra ett avsevärt försvårande av pågående markanvändning.

Fridlysningsregler

Vilka är då dessa arter som befinner sig i vardagslandskapet, i de känsliga områdena eller i områden med behov av säkerställande? Vilka behov av skydd har de och hur ska skyddet, i praktiken, kunna utgå

3 Jfr a.a., s. 139 där det uttrycks att ju mer åtgärderna avser bevarande av livskraftiga populationer av växter och djur, desto mer bör kostnadsansvaret ligga på näringen.

från deras skyddsbehov? Vad innebär det att ta hänsyn till arterna? Vi fokuserar här på det skyddsbehov som är känt och som på olika sätt har kommit till uttryck i form av normgivning.

Enkelt kan det uttryckas som att en arts skyddsbehov är synliggjort i lagstiftning, till exempel genom fridlysningsregler. Detta har skett på den internationella nivån genom internationella avtal (konventioner), på EU-nivån genom direktiv och förordningar och på nationell nivå genom lagstiftning om fridlysning. Arters skyddsbehov kan också tillgodoses genom skydd av områden för arterna att leva ostört. Då är områdesskydd en metod för att åstadkomma det behövliga skyddet. Det kan också handla om behov av skydd från dem som vill handla med arterna, i levande eller dött eller bearbetat tillstånd.

Medan områdesskydd skyddar ett visst geografiskt område följer fridlysningsreglerna arten. Om man med stöd av ett områdesskydd skyddar en viss växt kan man i områdesskyddets föreskrifter föreskriva att växten inte får plockas och då är detta förbjudet inom området. Skulle emellertid växtens växtplats förflytta sig något, från år till år, så att den en dag dyker upp utanför gränsen för områdesskyddet, då är det fritt fram att plocka den där, även om den skulle vara precis lika hotad som innan. Om fridlysning används, träffar fredningen växten, oavsett var den växer. De olika sätten att skydda kan kombineras.

De svenska fridlysningsreglerna har olika grund. Vissa av dem krävs för att Sverige ska uppfylla sina internationella eller EU-rättsliga förpliktelser, andra finns för att Sverige självt har beslutat om dem. Gemensamt är att de syftar till att bevara den biologiska mångfalden och att skydda en viss art samt, i många fall, även artindividerna. Vi skiljer i framställningen mellan fridlysningsregler med EU-rättslig bakgrund och nationella fridlysningsregler. Nationella fridlysningsregler kan därmed bero på internationella (andra än EU-rättsliga) förpliktelser, som Sverige är internationellrättsligt skyldigt att efterleva, eller på att Sverige ansett att det finns ett sådant skyddsbehov.

De nationella fridlysningsreglerna har enligt utredningens förslag mer eller mindre oförändrade förts in i 8 kap. miljöbalken. Där finns också ett bemyndigande för regeringen att besluta om vilka arter som ska finnas på den nationella fridlysningslistan. Vi har föreslagit att regeringen ska göra en översyn av de arter som ska vara nationellt fridlysta, och som i dag framgår av artlistorna i bilaga 2 till artskydds-

förordningen. I samband med översynen kan regeringen, för den enskilda arten, låta skyddet omfatta artens livsmiljö.

När det gäller fridlysningsbestämmelserna som följer av EU:s båda naturvårdsdirektiv, livsmiljödirektivet4 och fågeldirektivet5, är Sverige EU-rättsligt förpliktigat att implementera det skydd som följer av dem. Direktivens fridlysningsbestämmelser är i dag implementerade i gällande artskyddsförordning.6 Därmed uppfylls också, i princip, de rättsliga krav som ställs enligt direktiven. Det som saknas i nuvarande artskyddsförordning är förbud mot att inneha fågelägg. Möjligheterna till undantag (dispens) enligt artskyddsförordningen är också mer generösa när det gäller vilda fåglar än vad fågeldirektivet medger. Samtidigt ger artskyddsförordningen ett något mer omfattande skydd för fåglar än fågeldirektivets fridlysningsregler fordrar.

Det är här viktigt att notera att fridlysningsbestämmelserna som omfattar vilda fåglar och arter enligt livsmiljödirektivet gäller fullt ut enligt den nuvarande artskyddsförordningen och kan tillämpas i enlighet med EU-domstolens praxis. För en direktivskonform tillämpning fordras inga ändringar i lag utan ändringar i praxis, och den nödvändiga praxisförändring som följer av avgörandet i Skydda skogen7har redan påbörjats8. Att artskyddsbestämmelserna, så som de följer av direktiven och EU-domstolens praxis, ska tillämpas är alltså inte en konsekvens av våra förslag. Eftersom utredningsdirektiven tydligt anger att våra förslag måste vara förenliga med Sveriges unionsrättsliga åtaganden har vi, sedan EU-domstolens dom i Skydda skogen meddelades den 4 mars 2021, inte sett något större utrymme att förändra reglerna. Vi har justerat och förtydligat reglerna men inte förändrat dem i någon nämnvärd omfattning.

Vi har valt att lägga förslagen som rör fridlysningsregler så nära direktivens ordalydelse som möjligt, dock med beaktande av hur begreppen har tolkats i EU-domstolens praxis. Vi har också delat upp bestämmelserna så att fågel- respektive livsmiljödirektiven regleras i separata bestämmelser. Syftet är att tydliggöra reglerna och göra det

4 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar. 6 Artskyddsförordning (2007:845). 7 De förenade målen C-473/19 och C-474/19, Skydda skogen. 8 Se Mark- och miljööverdomstolens dom av den 26 februari 2021 i mål M 7168-19, som i och för sig meddelades redan innan EU-domstolens dom men efter det att generaladvokaten lämnat sitt förslag till avgörande.

enklare att tolka och bedöma hur praxis från EU-domstolen ska påverka tillämpningen av enskilda regler. I vårt förslag kommer bestämmelserna om fridlysning att flyttas från artskyddsförordningen till 8 kap. miljöbalken. Att vi lyfter dem från förordningsnivå till lagnivå beror på reglernas ingripande natur, deras komplexitet och behovet av förarbeten.

God information och vägledning från behöriga myndigheter verkar, enligt kommissionen, vara ett lämpligt sätt att genomföra fridlysningsbestämmelserna.9 I Skydda skogen påpekar EU-domstolen också att det ankommer på den nationella domstolen (som var prövningsmyndighet i fallet) att pröva huruvida skogsbruksåtgärder, såsom de som var aktuella i målen, grundar sig på en förebyggande strategi, som tar i beaktande behovet att bevara de berörda arterna, och huruvida åtgärderna planerats och kommer att utföras på ett sätt som inte åsidosätter fridlysningsreglerna.10 Det är tydligt att myndigheterna ska tillämpa fridlysningsreglerna i sitt arbete med såväl tillsyn som tillståndsgivning samt genom vägledning och information. Fridlysningsbestämmelserna gäller alla, precis som miljöbalkens hänsynsregler, men tydliggörs och får rättslig effekt genom myndigheternas tillsyns-, väglednings- och prövningsverksamhet.

De straffrättsliga förbuden, som kriminaliserar samma typ av handlingar som är förbjudna enligt fridlysningsreglerna, hanteras enligt våra förslag helt och hållet i 29 kap. miljöbalken, med i princip samtliga gärningsrekvisit utskrivna i straffbestämmelsen (rörande vilka arter som avses finns emellertid hänvisningar). Den direkta kopplingen mellan 29 kap. miljöbalken och fridlysningsbestämmelserna är således borttagen.

Bemyndigande om generella föreskrifter samt om att upphäva gamla fridlysningsbestämmelser

Ett sätt att genomföra fridlysningsreglerna är att använda generella föreskrifter. Det förutsätter att man känner till hoten mot arterna och hur dessa kan avvärjas. Generella föreskrifter bör kunna komma i fråga i de fall där verksamheter eller åtgärder är av likartade slag,

9 Kommissionen (2007) Guidance document on the strict protection of animal species of Com-

munity interest under the Habitats Directive 92/43/EEC (Kommissionens vägledning [2007]),

s. 37. 10 De förenade målen C-473/19 och C-474/19, Skydda skogen, punkten 77.

och där påverkan på arterna är väl dokumenterad. En föreskrift gäller då som ett generellt minimikrav och hindrar inte en tillsyns- eller tillståndsmyndighet att skärpa kraven i det enskilda fallet. Det kan också vara aktuellt med generella föreskrifter när det gäller övervakning och rapportering av oavsiktlig fångst eller oavsiktligt dödande av fridlysta djur, vilket är ett krav enligt livsmiljödirektivets artikel 12. Vi föreslår att regeringen ska få bemyndigande att meddela sådana generella föreskrifter. Om regeringen väljer att använda bemyndigandet bör den beakta att sådana föreskrifter bryter tillstånds rättskraft, vilket fordrar särskild omsorg i utformningen av föreskrifterna.

Vi föreslår också ett begränsat bemyndigande som ger möjlighet för länsstyrelserna att upphäva inaktuella regionala fridlysningsbeslut. Under närmare 100 år har fridlysningsbesluten varit uppdelade i ett antal olika regionala och nationella beslut. Först när den nuvarande artskyddsförordningen trädde i kraft 2008 samlades alla beslut i en lag, där alla nationellt eller regionalt fridlysta arter fördes in i bilaga 2 till förordningen. Flera länsstyrelser har förklarat att det förekommer äldre regionala fridlysningsbeslut som inte harmonierar med gällande artlistor, men som heller inte kan upphävas, eftersom länsstyrelsernas rätt att fatta beslut har försvunnit i samband med att äldre lagar har upphävts.

Dispens

Det är möjligt att få dispens från fridlysningsreglerna. Även här följer våra förslag i princip vad som följer av EU:s båda naturvårdsdirektiv. Det har därmed blivit något olika förutsättningar för dispens, beroende på om det handlar om vilda fåglar eller andra skyddade arter. Vad gäller dispensbestämmelserna från nationella fridlysningar har inga ändringar gjorts.

Det har dock tydliggjorts att om dispens meddelas ska kompensationsåtgärder övervägas. Kompensationsåtgärder får emellertid inte påverka möjligheten att få dispens. Först om det står klart att en dispens är möjlig ska kompensationsåtgärder övervägas.

Beslut som innefattar tillämpning av fridlysningsregler

Artskyddsbestämmelserna aktualiseras framför allt i tillsynsbeslut, tillståndsbeslut och dispensbeslut, men kan också påverka i beslut enligt andra lagar än miljöbalken, till exempel plan- och bygglagen. Att påverka en fridlyst art i strid med fridlysningsbestämmelserna måste i sig anses innebära att naturmiljön påverkas väsentligt. Vi har därför föreslagit en ändring i samrådsförordningen, som innebär att en åtgärd som kan antas påverka fridlysta arter eller deras livsmiljöer, i strid med bestämmelserna i 8 kap och som inte ska prövas i någon annan ordning (tillstånd eller dispens enligt miljöbalken), alltid ska anmälas för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Dispensbeslut tillsammans med andra beslut

Dispenser från fridlysningsbestämmelserna ska enligt vårt förslag prövas av den myndighet som är ansvarig för tillsynen enligt miljötillsynsförordningen11. Vi har föreslagit att det ska förtydligas i förordningen att Skogsstyrelsen har tillsyn över fridlysta arter enligt 8 kap. miljöbalken när det gäller skogsbruksåtgärder i skogen. Det betyder att Skogsstyrelsen prövar dispenser som gäller skogsbruksåtgärder i skogen och länsstyrelsen prövar dispenser i övrigt.

Syftet är att underlätta för den enskilde och att denne ska slippa ha kontakt med fler myndigheter än nödvändigt. Länsstyrelsens parallella ansvar för fridlysta arter ligger kvar, vilket innebär att även länsstyrelsen kan komma att hantera dispensärenden i skogen, i sådana fall dispensen inte är kopplad till skogsbruksåtgärder. Eftersom miljötillsynsförordningen förutsätter att myndigheter som har tillsynsansvaret för ett och samma tillsynsobjekt ska samarbeta och komma överens ser vi det inte som ett problem att artskyddet har två tillsynsmyndigheter i skogen.

Kommer dispensfrågan upp inom ramen för ett tillståndsärende ska tillståndsmyndigheten pröva dispensfrågan.12 Underlag för prövningen får då ges in i målet. Vet man på förhand att försiktighetsmått inte räcker utan att en åtgärd fordrar dispens är det inte lämpligt att anmäla för 12:6-samråd, då är det dispens som ska sökas.

11 Miljötillsynsförordning (2011:13). 12 MÖD 2014:48.

Kommer dispensfrågan upp inom ramen för ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ska dispensfrågan prövas på myndighetens eget initiativ, om förbud ska meddelas som en följd av 12:6-samrådet. I ett första skede räcker det då att den myndighet som handlägger ett 12:6-samråd prövar om dispensskäl kan föreligga. Detsamma gäller den myndighet som prövar en självständig dispensansökan. Om dispensskäl inte föreligger, kan beslut om nekad dispens meddelas utan egentlig prövning, eftersom en dispens aldrig kan meddelas utan dispensskäl. Först om dispensskäl kan antas föreligga bör myndigheten förelägga sökanden om att ge in en fullständig dispensansökan.

Enligt etablerad praxis13 är fridlysningsreglerna att se som en precisering av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. En del i prövningen av en dispens blir då att, med tillämpning av fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen, bedöma hur skyddade arter påverkas av den planerade verksamheten eller åtgärden.

  • Om villkor, försiktighetsmått och skyddsåtgärder resulterar i att verksamheten eller åtgärden inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna kan den tillåtas.
  • Om verksamheten eller åtgärd, trots planerade försiktighetsmått, bedöms strida mot fridlysningsbestämmelserna är den i grunden förbjuden.
  • Om en verksamhet eller åtgärd är förbjuden ska förutsättningar för dispens prövas.
  • Om förutsättningar för dispens finns ska dispens meddelas och kompensationsåtgärder övervägas.
  • Om slutsatsen, att dispens inte kan medges, dras inom ramen för en tillståndsprövning är verksamheten olämpligt lokaliserad och inte tillåtlig.
  • Om slutsatsen, att dispens inte kan medges, dras inom ramen för en anmälan enligt 12 kap. 6 § ska beslut meddelas om att verksamheten eller åtgärden är förbjuden och att dispens inte kan meddelas.

Det ovan beskrivna är i enlighet med väl etablerad praxis när det gäller tillståndsprövning. Våra förslag i den här delen syftar till att göra

13 Se till exempel MÖD 2013:13 och MÖD 2014:47.

det enklare för den som anmäler en åtgärd för samråd enligt 12 kap. 6 §, exempelvis när det gäller skogsbruksåtgärder. På så sätt behöver denne inte först invänta ett beslut från Skogsstyrelsen för att sedan söka dispens hos länsstyrelsen. Alla beslut fattas, enligt våra förslag, av samma myndighet.

Proportionalitetsprincip

Vi har föreslagit en allmän proportionalitetsavvägning i 8 kap. miljöbalken, som innebär att en inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Bestämmelsen svarar mot bestämmelsen i 7 kap. 25 § miljöbalken och är tänkt att tillämpas på motsvarande sätt. Proportionalitetsavvägningen kan inte förändra fridlysningsreglernas innebörd, syftet är heller inte att införa ytterligare en dispensgrund. Det handlar om att införa en rimlighetsventil, en slutlig kontroll där samtliga omständigheter i det enskilda fallet får beaktas.

Klagorätt för miljöorganisationer

I syfte att kodifiera befintlig praxis från Mark- och miljööverdomstolen, där miljöbalkens regler om klagorätt har tolkats i enlighet med Aarhuskonventionen, tydliggörs genom vårt förslag att överklagbara beslut som fattats med stöd av 8 kap. miljöbalken, eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av kapitlet, får överklagas av de ideella föreningar eller andra juridiska personer som anges i bestämmelsen.

Finland, Danmark och Tyskland

I enlighet med utredningsdirektiven har vi undersökt hur Finland, Danmark och Tyskland har implementerat naturvårdsdirektivens fridlysningsbestämmelser.

Ett effektivt artskydd fordrar kunskap

För att kunna ge arterna det skydd som följer av fridlysningsreglerna, oavsett om skyddet tillgodoses inom ramen för myndigheternas prövning eller tillsyn, eller genom generella föreskrifter utfärdade av regeringen, behövs kunskap om arterna: var de finns, vad de behöver och vad som hotar dem. Om det ska vara möjligt att tala om ett effektivt artskydd ökar kraven på kunskap än mer. Eftersom försiktighetsprincipen ska tillämpas ökar risken för alltför långtgående försiktighetsmått och inskränkningar med bristen på kunskapsunderlag. Kunskap är enligt miljöbalken en grundförutsättning för att någon ska få vidta åtgärder eller bedriva verksamheter.

En utgångspunkt och grundpremiss för våra fortsatta överväganden är därför att kunskap är centralt för att uppnå det effektiva skydd av arterna som vi, enligt utredningsdirektiven, ska åstadkomma.

Ägarens (verksamhetsutövarens) ansvar att inhämta kunskap om hur åtgärder eller verksamhet påverkar arter

En del av det första utredningsuppdraget har gått ut på att analysera och klarlägga statens respektive verksamhetsutövarens, inklusive fastighetsägarens, utredningsansvar när det gäller frågor om artskydd, och då särskilt klargöra statens ansvar att tillhandahålla nödvändigt underlag i frågor om artskydd, varvid hänsyn behöver tas till de särskilda förutsättningar som finns vid pågående och icke-pågående markanvändning.

Vår slutsats i den här delen är att det är verksamhetsutövaren eller den som vidtar en åtgärd som har ansvar för att ta fram den kunskap och det underlag som behövs, inklusive underlag i frågor som rör miljöförhållanden och frågor om verksamhetens eller åtgärdens betydelse för olika enskilda och allmänna intressen.

Motsvarande slutsats drogs, vad gäller skogliga verksamheter, av riksdagens jordbruksutskott i 1992/93 års betänkande. I det konstaterades att skogsägaren förvisso gavs större frihet i valet av skogsbruksåtgärder, men att denne samtidigt fick ett större ansvar för att naturvårdsintressena tillgodoses samt att det ansvaret kräver goda kunskaper om skogens ekologi. Jordbruksutskottet förutsatte att näringen skulle ta det ekonomiska huvudansvaret för skogsvården samt att den nya skogspolitiken skulle kräva stora insatser, inte minst

vidareutbildning, av dem som är verksamma i praktiskt skogsbruk. Utskottet framhöll vidare vikten av rådgivningsinsatser, vilka i ökad utsträckning skulle finansieras av skogsägaren.14

Utredningsansvaret följer alltså dels av miljöbalken, dels av principen om frihet under ansvar.

Samma slutsats har också dragits i närtid, av Skogsutredningen, som konstaterar att skogsägare har ett ansvar för kunskap, både enligt skogsvårdslagen och miljöbalken.15 Kunskapsansvaret går ut på att det åligger verksamhetsutövaren, eller den som vidtar en åtgärd, att ta fram den kunskap och det underlag som behövs. Ansvaret inkluderar underlag i frågor som rör miljöförhållanden och frågor om verksamhetens eller åtgärdens betydelse för olika enskilda och allmänna intressen.

Mycket information om biologisk mångfald finns emellertid redan framtagen och är tillgänglig hos myndigheter. Myndigheterna ska också vid behov hjälpa verksamhetsutövaren, eller den som ska vidta en åtgärd, med förtydligande om vad som krävs för att ett kunskapsunderlag ska vara tillräckligt i ett enskilt ärende. Detta följer av myndigheternas serviceskyldighet. När det sedan kommer till hur den egna verksamheten påverkar miljön är det verksamhetsutövaren, eller den som vidtar åtgärden, som har att bekosta undersökningar och underlag för att utröna detta. Hur omfattande utredningar och artinventeringar som behövs beror av omständigheterna i det enskilda fallet, vad det är man vill göra och hur detta kan påverka arterna.

Placeringen av kunskapsansvaret är inte ett förslag från Artskyddsutredningen, utan en slutsats om vad som följer av nu gällande lagstiftning.

Myndigheternas tillgängliggörande av befintlig information

Som framgått ovan lägger befintlig lagstiftning ett tungt ansvar på markägare och verksamhetsutövare när det gäller kunskapsunderlag. Det har inte ingått i vårt uppdrag att ändra utredningsansvarets placering. Vårt uppdrag omfattar emellertid att särskilt klargöra statens ansvar att tillhandahålla nödvändigt underlag i frågor om artskydd. Mycket av den grundläggande information som markägare och verksamhetsutövare behöver ha tillgång till, för att kunna ta sitt kun-

14 1992/93: JOU15. En ny skogspolitik. 15SOU 2020:73. Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, avsnitt 14.1.

skapsansvar, finns tillgänglig hos myndigheter. Informationen är dock utspridd i olika dokument och digitala medier hos flera olika myndigheter. Det saknas till exempel tydlig, samlad information om något så grundläggande som vilka arter som omfattas av olika formella skydd, varför arterna är fridlysta och vilka ekologiska behov arterna har. För att markägare och andra verksamhetsutövare ska kunna ta den hänsyn som lagen kräver till fridlysta arter och deras behov, samt ha en möjlighet att förebygga påverkan på dessa arter, behöver det finnas lätt tillgänglig, samlad information om arterna och deras behov. Vi har därför föreslagit följande.

  • Naturvårdsverket får i uppdrag att i samverkan med Havs- och vattenmyndigheten samt SLU Artdatabanken ta fram tydlig och samlad information om samtliga fridlysta arter enligt följande: – Vilka arter som är fridlysta enligt EU:s fågeldirektiv och som förekommer i Sverige. – Vilka arter som är fridlysta enligt EU:s livsmiljödirektiv och som förekommer i Sverige. – Vilka arter som är nationellt fridlysta i Sverige. – Bevarandestatus för de fridlysta arterna enligt SLU Artdatabankens rödlista 2020. – Skäl för fridlysning för respektive art. – Översiktlig beskrivning av respektive arts ekologi, vad arten behöver för att överleva samt vad som kan utgöra hot. – Information om jakt: hänvisning till jaktlagens inledande paragrafer. – Information om fiske: hänvisning till information om fredning av fisk, vattenlevande kräftdjur och blötdjur enligt fiskebestämmelserna.
  • Naturvårdsverket får i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter ta fram råd och riktlinjer för hänsynskrävande livsmiljöer på land, inklusive vad som kan skada arter som är beroende av livsmiljöerna, samt vilken skötsel eller vilka åtgärder som kan behövas för att gynna sådana livsmiljöer och arter som är fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade.
  • Havs- och vattenmyndigheten får i uppdrag att i samverkan med övriga berörda myndigheter ta fram motsvarande råd och riktlinjer för hänsynskrävande livsmiljöer i vatten.
  • Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och andra aktörer göra en analys av vilka data gällande biologisk mångfald i Sverige som behöver kompletteras, därför att kunskap saknas.
  • Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter sammanställa information om de positiva åtgärder som görs för hänsynskrävande naturmiljöer och arter som är fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade.
  • Naturvårdsverket får också i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och andra aktörer sammanställa information om effekter från olika verksamheter och åtgärder på hänsynskrävande naturmiljöer och arter som är fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade. Sammanställningen ska även omfatta en kvalitativ och kvantitativ analys av effekterna.
  • Naturvårdsverket får i uppdrag att ta fram och på sin webbplats göra tillgänglig tydlig, samlad information om vad fridlysning, rödlistning, CITES-listning, med flera begrepp som gäller biologisk mångfald, innebär och vad som skiljer de olika begreppen åt.

Samtliga dessa förslag syftar till att göra det möjligt att på ett relativt enkelt sätt få del av den information och den kunskap som i dag finns samlad. Om informationen blir mer lättillgänglig kommer det att innebära en lättnad i markägarens/verksamhetsutövarens börda att inhämta nödvändig kunskap. God kännedom om arter och biologisk mångfald på den egna fastigheten bör också medföra att det är enklare att ta hänsyn på ett relevant sätt, till exempel vid avverkning eller andra åtgärder i skogen. Att det finns möjligheter att på ett relativt enkelt sätt få del av den samlade information som redan finns hos myndigheterna innebär att fokus kan läggas på konsekvenserna av den egna verksamheten och hur den påverkar arterna. Konsekvensen bör bli att ett bättre underlag kan tas fram till en lägre kostnad för markägaren/verksamhetsutövaren än om var och en av dessa också behöver söka efter den övergripande och grundläggande informationen.

Det har stått klart för oss att Artportalen fyller en mycket viktig funktion som kunskapsunderlag för flertalet av Sveriges myndigheter som arbetar med miljö, natur och biologisk mångfald, liksom för många företag. Det finns alternativ som motsvarar eller inkluderar Artportalens fynddatabas, men som främst vänder sig till forskare. De allra flesta av landets kommuner har slutat använda egna system och använder i stället Artportalen. En grundläggande förutsättning för att nå satta mål om biologisk mångfald är att information om arter finns tillgänglig. Vi har dragit slutsatsen att Artportalen i nuläget är den viktigaste och mest lättillgängliga källan gällande kunskap om artfynd för markägare, verksamhetsutövare, allmänhet och myndigheter. Det är därför av stor vikt att Artportalens verktyg även fortsatt är tillgängliga som underlag för planering och ärendehandläggning.

Vi har därför föreslagit att Statskontoret ska få i uppdrag att utreda SLU Artdatabankens huvudmannaskap, formella myndighetsroll och funktion som kunskapscentrum för arter och biologisk mångfald, i syfte att formellt förtydliga verksamhetens uppdrag samt föreslå en långsiktig finansiering av verksamheten.

Livsmiljöunderlag kopplar samman myndigheternas kunskap och verksamhetsutövarens kunskap

Det finns alltså en hel del befintlig kunskap och information om biologisk mångfald både hos markägare och myndigheter. Kunskap och information finns även hos många miljöorganisationer.

Många beslut som rör de fridlysta arterna fattas i dag utan tillgång till ett sådant underlag om landskapsekologiska förhållanden som skulle behövas för att göra en fullgod bedömning av åtgärdens påverkan. Det finns olika typer av kunskapsunderlag om landskap och biologisk mångfald, som i kombination med data om geologi, historisk markanvändning, marktäckedata, miljöövervakning, fågeltaxering, specifika artfynd, med mera, skulle kunna utgöra en bas för bedömning av ärenden gällande fridlysta arter. Merparten av dessa kunskapsunderlag finns redan sammanställda i länsstyrelsernas handlingsplaner för grön infrastruktur, inklusive bristanalyser av spridningssamband, etc. Dessa handlingsplaner för grön infrastruktur bör dock kunna utvecklas ytterligare med information om identifierade livsmiljöer för fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arter, antingen befintliga

förekomster eller områden som har potential att vara livsmiljöer för sådana arter.

För att få ett sådant kunskapsunderlag som behövs som stöd i beslut och planering har vi föreslagit att ett livsmiljöunderlag ska tas fram av varje länsstyrelse, och uppdateras vart femte år. Livsmiljöunderlaget ska omfatta livsmiljöer för fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arter.

Genom livsmiljöunderlaget skapas en länk mellan den kunskap som myndigheterna har och ska tillgängliggöra (och genom livsmiljöunderlagen också analysera) och det utredningsansvar som i det enskilda fallet åligger en verksamhetsutövare eller den som ska vidta en åtgärd. Genom att livsmiljöunderlagen ska vara föremål för samråd finns också en möjlighet för markägare/verksamhetsutövare eller miljöorganisationer att på ett tidigt stadium komplettera myndigheternas underlag med sin kunskap om de specifika förhållandena. Beslut om att anta livsmiljöunderlag ska fattas av länsstyrelsen och underlagen ska avse länet. Livsmiljöunderlagen ska innehålla en analys av vilka typer av verksamheter som på olika sätt utgör hot mot de fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arterna och vilka försiktighetsmått som skulle kunna vidtas för att minimera eller helt undanröja hotet.

De livsmiljöunderlag som vi föreslår kan därmed ses som en brygga mellan den information som finns hos myndigheter och den utredning som markägare eller verksamhetsutövare är skyldiga att ta fram. I det enskilda fallet kan underlagen ligga till grund för att, i ett initialskede, bedöma vilket utredningsbehov – eller snarare utredningskrav som kan förutses, och som åligger markägaren eller verksamhetsutövaren. Visar livsmiljöunderlaget att det är sannolikt att vissa arter förekommer kommer kraven att ställas högre. Genom förslaget klargörs statens ansvar att tillhandahålla nödvändigt underlag i frågor om artskydd.

Värdet av livsmiljöunderlagens kunskap

Samlad och tillgängliggjord kunskap kan betraktas som ett slags service till aktörerna, oavsett om det handlar om tillsynsmyndigheter, tillståndsmyndigheter, verksamhetsutövare eller markägare. Genom livsmiljöunderlagen finns grundläggande kunskap att utgå ifrån när en

verksamhetsutövare eller markägare ska ta fram kunskap om hur verksamheten eller åtgärder kan komma att påverka arterna och deras livsmiljö, vilka försiktighetsmått som kan vidtas och vad som är tillräckligt och rimligt. Kunskapsunderlag representerar ett ekonomiskt värde. I den mån det allmänna inte tillgängliggör kunskap om landskapet och om markerna, kommer enskilda verksamhetsutövare eller den som vill vidta en åtgärd att själva behöva inhämta det underlag som behövs för att de ska kunna följa fridlysningsreglerna.

I samtliga beslutssituationer kan livsmiljöunderlagen tjäna som ett grundläggande underlag.

Hänsyn till arterna eller inskränkning i förfoganderätten

Kunskap om artförekomster bör leda till att åtgärder och verksamheter anpassas efter arterna så att fridlysningsreglerna kan följas. En sådan anpassning kan betraktas som en begränsning i förfoganderätten. Begränsningen är av sådant slag att den är möjlig enligt såväl Europakonventionen för de mänskliga fri- och rättigheterna samt den svenska regeringsformen. Artförekomster är ytterligare en faktor att beakta när metod eller teknik för en åtgärd eller verksamhet ska väljas.

Biotopskyddsområde i känsliga områden

Om ett ärende inkommer till en myndighet och fridlysta arter berörs ska påverkan på arterna bedömas. Om det handlar om pågående markanvändning och ett förbud mot att vidta en åtgärd meddelas med stöd av fridlysningsbestämmelserna, tillsammans med beslut om nekad dispens, är det relevant att myndigheten ställer sig frågan om förbudet gäller åtgärden ifråga med just den metoden, eller om förbudet skulle aktualiseras oaktat alla möjliga rimliga anpassningsåtgärder och hänsynsmått.

Ett förbud kan indikera att det handlar om ett känsligt område. Om så är fallet bör ett biotopskydd inrättas. I syfte att skydda de livsmiljöer som behövs för att bevara fridlysta arter har vi föreslagit att en ny grund ska införas för inrättande av biotopskydd. Ett sådant biotopskyddsområde ska omfatta minst 5 hektar och inkludera den skyddszon och utvecklingsmark som behövs för att livsmiljön ska

bibehålla sin ekologiska funktion för de fridlysta arter som området avser att bevara. Ersättning ska då utgå enligt de bestämmelser som gäller vid inrättande av sådant områdesskydd.

Naturvårdsavtal vid gråzon

Om det inom pågående markanvändning beslutas om förbud med stöd av fridlysningsreglerna, om det inte finns möjlighet till dispens, och om det av någon anledning inte är lämpligt att inrätta biotopskydd, kan det vara så att man befinner sig i gråzonen mellan vardagslandskap och känsligt område. I sådana fall bör länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen på statens vägnar söka träffa en uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning, enligt den bestämmelse vi föreslår ska införas i artskyddsförordningen, med förebild i förordningen om områdesskydd16. Sådana uppgörelser kan vara aktuella även om det inte handlar om förbud. De försiktighetsmått som krävs kan vara av det slaget att de är lämpliga som skötselkrav i kombination med andra naturvårdande åtgärder.

Naturvårdsavtal bör eftersträvas som den lämpligaste skyddsformen, särskilt om det behövs en skyddszon eller utvecklingsmark för att den biologiska mångfalden ska bevaras. Naturvårdsavtal kan förenas med skötselplaner, medan biotopskyddsområden inte ska omfattas av sådana. Det innebär att områden som behöver skyddas, och dessutom kräver viss skötsel, inte lämpar sig som biotopskyddsområden. Olika områdens potential för utvecklings- och bevarandearbete, och var det kan vara möjligt att skapa olika nyttor, kan framgå av livsmiljöunderlagen.

Utgångspunkten ska vara att söka träffa en uppgörelse om någon form av naturvårdsavtal som båda parter är nöjda med. Viktigt här är att när ersättningen bestäms i avtalet så får ersättning inte utgå för sådant som följer av lag. I och med avtalsparternas möjlighet att påverka utformningen av ett naturvårdsavtal och att det kan löpa på viss tid (upp till 50 år) kan avtalet vara en attraktiv och förutsebar lösning för alla parter.

16 Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Ersättningsförhandlingar om naturvårdsavtal inte är möjligt

Om det inte är lämpligt att inrätta ett biotopskyddsområde, och parterna inte kan enas om ett naturvårdsavtal, ska de i uppgörelsen i stället fokusera på att enas om vilken ersättning som ska utgå. Inte heller här ska ersättning utgå för att markägaren eller innehavaren av särskild rätt följer lagen. I och med förhandlingsmöjligheten kan emellertid andra ersättningsformer än pengar också diskuteras, till exempel ersättningsmark.

Allmän hänsyn i vardagslandskapet

Om det inte handlar om förbud utan om försiktighetsmått och det av någon anledning inte är möjligt att ingå naturvårdsavtal är det sannolikt att det handlar om vardagslandskapet. Här ska allmän hänsyn iakttas enligt miljöbalken, och grundförutsättningen bör var att mänsklig aktivitet och arter ska kunna samexistera. Samexistensen bygger emellertid på att den mänskliga aktiviteten anpassas till arternas behov genom att allmän hänsyn visas. Sådan hänsyn kan vara omfattande, och går ut på att man också ska använda de anpassade metoder som är lämpliga i området, inte bara med hänsyn till geografi, trädslag med mera utan också lämpliga med hänsyn till de arter som finns i området. Här blir kunskap centralt, kunskap som det faller på ägarens ansvar att inhämta som en del av det ansvar som följer med ägandet. Inom vardagslandskapet ligger ett stort ansvar på näringsutövaren och det är för aktiviteter i vardagslandskapet som de likställda målen inom skogsbruket, miljömålet och produktionsmålet, blir som mest påtagliga.

Stämma staten som sista utväg

Om myndigheten inte finner det lämpligt att bilda ett biotopskyddsområde och parterna inte kan enas, vare sig om naturvårdsavtal eller om ersättning, eller om markägaren eller innehavaren av särskild rätt anser att ställda hänsynskrav går utöver vad som är rimligt enligt en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, och att ersättning ska utgå trots att det inte är fråga om förbud, återstår för markägaren att stämma staten. Regler för hur detta ska ske finns i 31 kap. 13 § miljö-

balken och det ska göras inom ett år från det att beslutet om nekad dispens vann laga kraft.

I syfte att förstärka markägarens/innehavarens av särskild rätt möjlighet till rättslig prövning har vi här föreslagit att bestämmelsen i 25 kap. 6 § miljöbalken, som ger domstolen möjlighet att frångå rättegångsbalkens huvudregel om att tappande part ska ersätta motparten för dennes rättegångskostnader, ska ändras så att domstolen alltid ska använda miljöbalkens särreglering i sådana mål, förutsatt att markägaren eller innehavararen av särskild rätt haft skälig anledning att få sin sak prövad.

Avvägt och effektivt skydd med tydlig fördelning av kostnadsansvaret

Att endast använda områdesskydd eller områdesskyddsliknande instrument, som i princip enda åtgärd för att genomföra fridlysningsregler, är enligt vår bedömning inte ett effektivt artskydd. För att vara effektivt måste det vara tydligt vem som ansvarar för det (och för kostnaderna för det) och i vilka situationer.

I syfte att åstadkomma ett levande skogsbruk, där de skogspolitiska målen om produktion och miljö faktiskt jämställs, behöver mänskliga aktiviteter och fridlysta arter kunna existera inom samma område i vardagslandskapet. En effekt av utredningens förslag är att det tydliggörs i vilken utsträckning biotopskyddsområde bör bildas till skydd för arter i känsliga miljöer, när naturvårdsavtal kan vara lämpligare samt i vilka situationer markägaren eller innehavaren av särskild rätt behöver tillämpa sina kunskaper och använda rätt metod i rätt område, också med hänsyn till arterna.

Ersättningsmodellen ökar på så sätt chansen för ett avvägt skydd för fridlysta arter, som inte blir mer långtgående än vad som krävs för att uppnå miljömålen, och med bibehållen balans mellan när staten bör ha kostnadsansvaret (för områden med behov av säkerställande och viss utsträckning för känsliga miljöer) och när ansvaret bör ligga på markägaren eller innehavare av särskild rätt (vardagslandskapet). Vi bedömer det också som gynnsamt för samhällsekonomin i stort om det går att skapa förutsättningar för att verksamheter kan fortgå, men med iakttagande av för arterna tillräcklig hänsyn, inom samma områden som det finns fridlysta arter. Vi menar att våra förslag leder i riktning mot en sådan ordning.

System för övervakning av oavsiktlig fångst och dödande

Ett utredningsuppdrag som följer av att naturvårdsdirektivens fridlysningsbestämmelser ska implementeras är att utreda och föreslå system för övervakning av oavsiktlig fångst och dödande. Enligt artikel 12.4 i livsmiljödirektivet ska ett sådant system finnas för djur som omfattas av bilaga IV a till direktivet.

Enligt gällande 65 § artskyddsförordningen ska Naturvårdsverket med biträde av Naturhistoriska riksmuseet se till att det finns ett nationellt system för rapportering av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande. Naturvårdsverket har emellertid inte tagit fram något sådant system för rapportering. Orsaken är att Naturvårdsverket inte kan styra hur länsstyrelser, domstolar med flera dokumenterar uppgifter på ett sätt som möjliggör ett rationellt nationellt system för detta. När det gäller fiske och övervakning av bifångster är Havs- och vattenmyndigheten huvudansvarig för tillsyn och tillsynsvägledning. EU-kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige gällande oavsiktliga bifångster av tumlare.17 Om Sverige inte vidtar åtgärder för att inrätta ett sådant system som krävs riskerar svenska staten höga böter.

Utredningen har föreslagit att Naturvårdsverket med biträde av Naturhistoriska riksmuseet ska ta fram ett system för övervakning

och rapportering. Vi har också föreslagit att bemyndigandet om före-

skriftsrätt ska omfatta möjligheter för regeringen att genom generella föreskrifter reglera vad som ska gälla ifråga om sådan övervakning. Vi föreslår också att det införs regler om att den som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet är skyldig att, i rimlig utsträckning, övervaka och till tillsynsmyndigheten rapportera oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödade av djur av sådana arter som listas i bilaga IV a till livsmiljödirektivet, och som dött eller fångats som en följd av verksamheten eller åtgärden. Med jaktförordningens regler om vilt som tillfaller staten (statens vilt) som förlaga har vi föreslagit att markägare, arrendatorer, befälhavare med flera ska vara skyldiga att anmäla om de hittar döda eller fångade djur av arter som listas i livsmiljödirektivets bilaga IV a på sin mark eller på sitt fartyg. Vi har också föreslagit att om en verksamhet med krav på miljökonsekvensbeskrivning kan innebära ett oavsiktligt dödande eller fångade av

17 Överträdelsenummer 2020/4037, KOM:s ref. C (2020) 4393 final, dnr N2020/01882.

arter så ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla förslag på hur detta ska övervakas.

Det är i grunden myndigheterna som ansvarar för att den som söker tillstånd, eller som blir föremål för tillsyn, medvetandegörs om övervakningsansvaret. Det är också myndigheterna som ska försäkra sig om att verksamhetsutövaren, eller den som vidtar en åtgärd, har förmåga att i rimlig utsträckning övervaka oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande. Myndigheten får härvid, i samband med tillståndsprövning, föreskriva om villkor eller, i samband med tillsyn eller efter anmälan, förelägga om sådan övervakning samt inrapportering av övervakningens resultat.

Det andra utredningsuppdraget: förebygga artskyddsrelaterad brottslighet

I det andra utredningsuppdraget har vi fått i uppdrag att förbättra förutsättningarna för arbetet med att förebygga, upptäcka och lagföra artskyddsrelaterad brottslighet. De senaste åren har det skett en tydlig ökning av antalet artskyddsbrottsärenden. De fall av artskyddsbrott som upptäckts visar att det förekommer smuggling till och från Sverige av hotade arter och att svenska arter fångas, samlas in och handlas med i en tidigare okänd omfattning. Det finns även tecken på inslag av internationell, organiserad brottslighet.

Arbetet för att förebygga och lagföra artskyddsrelaterad brottslighet är en viktig del i verksamheten för att bevara hotade arter, eftersom hotade djur och växter är föremål för omfattande insamling, och den illegala handeln med produkter av hotade arter är utbredd. Det finns också ett behov av att komplettera fridlysningsbestämmelsernas förbud mot att samla in fågelägg med ett förbud mot att inneha äggsamlingar, något som också bör kriminaliseras. Enligt utredningsdirektiven finns alltså ett behov av att se över de regler som gäller för handel med samt innehav och transport av hotade arter i Sverige, i syfte att identifiera hur genomförandet av våra internationella förpliktelser på området kan stramas upp och göras mer effektivt.

Artskyddsbrott

Artskyddsbrott är komplexa. Bakom varje artskyddsbrott finns i de allra flesta fall ett jaktbrott eller ytterligare ett artskyddsbrott, genom att djuret eller växten har fångats, dödats, störts eller grävts upp. Djuret eller växten kan sedan hanteras på ett sätt som innebär att en annan gärningsperson gör sig skyldig till jakthäleri eller häleri. Transporteras sedan exemplaret över gränsen mellan olika länder är fråga om smugglingsbrott. Hanteringen är illegal i alla led. Exemplaren eller produkterna säljs emellertid ofta inom ramen för lagliga strukturer, eftersom det är på den legala marknaden som den bredare efterfrågan finns, och därmed större vinster. Det normala är därför att slutanvändarna är helt vanliga, laglydiga privatpersoner, som intet ont anandes köpt bantningspiller, en jacka eller ett husdjur. Ofta har den illegala verksamheten kontakter med den legala ekonomin för att kunna ”tvätta” eller förädla olagliga exemplar eller genom att förfalska intyg som behövs för laglig handel.

Kännetecknande för artskyddsbrotten är att de kan betraktas som offerlösa, de drabbar främst vilda djur och växter som inte har någon utpekad ägare, vilket bland annat medför ett stort mörkertal och en liten upptäcktsrisk. Artskyddsbrott räknas därför som spaningsbrott, som kräver aktiva insatser för att upptäckas och utredas, vilket i sin tur fordrar att brott misstänks. Det är emellertid sällan som brott misstänks, eftersom de ofta begås inom legala strukturer.

Ett problem som bidrar till att artskyddsrelaterade brott begås, men även till att brott inte misstänks och anmäls, är svårigheterna att tolka och förstå lagstiftningen. Det finns gärningspersoner som varit helt omedvetna om att det alls finns regler kring handeln med vissa arter, men också personer som försökt ta reda på vad som gäller, men som missuppfattat bestämmelserna eller till och med fått fel besked från myndighetspersoner. Problemet finns även inom och mellan ansvariga myndigheter och inom polisväsendet. Det förekommer att myndigheterna ger olika svar. Det händer också att handläggningen dröjt på grund av att myndigheten inte vet hur ett ärende ska hanteras.

I syfte att tydliggöra vad som utgör brott enligt gällande lagstiftning har vi delat upp de olika artskyddsbrotten i egna paragrafer och gett dem nya och egna brottsrubriceringar. Av en (1) paragraf har nu blivit elva paragrafer. Eftersom ingen brottsrubricering är just art-

skyddsbrott kan det begreppet användas som samlingsbegrepp för samtliga. Nya brottsrubriceringar som införts är bland annat fridlysningsbrott, olovlig utsättning av art, olovlig hantering av kräftor, CITES-brott, och otillåten handel med fridlyst art. Vi har också försökt att i möjligaste mån arbeta bort blankettstraffkaraktären i brottsbeskrivningarna.

Resultatet har blivit omfattande och långa paragrafer. Syftet har varit tydlighet och att man redan genom brottsrubriceringarna ska kunna få en uppfattning om vad som är kriminaliserat. Tydligare lagstiftning bör bidra till en ökad medvetenhet och ökade möjligheter att lagföra överträdelser. Det i sin tur kan lyfta den allmänna kunskapen om vad som utgör en brottslig gärning. I slutänden kan det bidra till att de artskyddsrelaterade brotten kan minska och i bästa fall upphöra.

När det gäller handel med skyddade arter handlar mycket om efterfrågan. Om efterfrågan på, och därmed marknaden för, illegala exemplar försvinner saknas anledning att begå brotten. De förslag som inriktar sig på att förhindra, minska eller stoppa efterfrågan på exemplar av skyddade arter är därmed väsentliga. Sammantaget tror vi att våra förslag i stor utsträckning kan bidra till att förebygga, upptäcka och lagföra artskyddsrelaterad brottlighet.

Det handlar emellertid inte endast om nya brottsrubriceringar, förtydliganden och justeringar. Tre nya brott har tillkommit genom våra förslag: olovligt innehav av fågelägg och otillåten handel med nationellt fridlyst art, samt ett tillägg i straffkatalogen i 29 kap. 8 § miljöbalken.

Olovligt innehav av fågelägg

Enligt utredningsdirektiven ska vi lämna ett förslag till förbud mot samlingar av fågelägg och föreslå hur ett sådant förbud kan genomföras. Som ett led i arbetet har vi undersökt hur regleringen av ägginnehav ser ut i Finland, Norge och Danmark.

Vi har föreslagit ett totalförbud. Anledningen till det är att vi inte velat skapa ett förbud där de problem som är avsedda att lösas genom kriminaliseringen kvarstår. Problemet är, kortfattat, att det inte syns på äggen hur, när och av vem de har samlats. Att utreda om en äggsamling är laglig är extremt resurskrävande och ibland omöjligt. Ett

totalförbud skulle innebära att man kommer bort från ändlösa utredningar av åldern på de ägg som beslagtagits, att som led i att bevisa ett äggs ålder eller ursprung behöva föra bevisning kring förfalskade intyg, urkundsförfalskning och liknande.

Om det finns ett lagligt innehav är risken stor att den illegala marknaden förses med nya ägg som åtkommits genom brott, men som ”tvättas” genom att de byts ut mot ägg som innehas lagligt. Att så sker innebär att brottsutredningarna blir oproportionerligt tunga, svåra och dyra. Proportionalitetavvägningen gäller här det intrång i den personliga friheten som en kriminalisering innebär (att inneha ägg som i och för sig kan vara lagligt åtkomna sedan lång tid tillbaka och som det i dag är lagligt att inneha), respektive den nytta för skyddet av biologisk mångfald som följer av bättre möjligheter att till lägre kostnad lagföra de ständigt pågående jaktbrott och artskyddsbrott som möjliggörs genom samlingarna.

En kriminalisering av innehav underlättar bevisföringen, eftersom det inte längre krävs att åklagaren för varje ägg måste visa att det åtkommits genom brott samt att brottet inte är preskriberat. Totalförbud underlättar också vad avser brottets subjektiva delar. För såväl uppsåts- som oaktsamhetsbrott kan det annars uppstå bevissvårigheter i flera led. Det kan råda tveksamhet om vilken fågelart ägget kommer från (det vill säga om det är en förbjuden art eller en tillåten art), om huruvida den misstänkte förstod att ägget kom från en förbjuden fågelart, och huruvida den misstänkte förstod att ägget var insamlat i naturen. Ett totalt förbud innebär därmed att risken minskas väsentligt för att nya ägg samlas in och blir föremål för handel. Det har också fördelar ur ett rättssäkerhetsperspektiv, eftersom allmänheten inte kan förväntas besitta detaljkunskaper på området och ha förmågan att skilja mellan olika fågelarters ägg. Det är förbjudet att inneha fågelägg. Den vetskapen räcker.

Från det straffbara området undantas emellertid vissa gärningar. Vi har i formuleringen av de gärningar som uttryckligen ska undantas utgått från ringaundantaget i 29 kap. 11 § miljöbalken. Att vi har gjort så beror på att det endast är gärningar som, enligt vår bedömning, skulle falla in under ringaundantaget som bör vara undantagna. Av tydlighetsskäl anser vi dock att det finns behov av att uttryckligen undanta dessa. En grundförutsättning för att en gärning ska undantas är därför att den måste framstå som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas. I den mån det av något skäl

ändå skulle te sig orimligt att i en viss situation utreda eller väcka åtal för innehav bör ringaundantaget i 29 kap. 11 § kunna fungera som en slags säkerhetsventil.

Förbud mot handel med nationellt fridlysta djur

Vi föreslår att det förbud mot handel med vissa nationellt fridlysta arter som ska införas även ska vara kriminaliserat. Det är redan i dag förbjudet att i naturen samla in artexemplar som omfattas av förslaget. Problemet är att om arterna väl blivit insamlade finns det i dagsläget inga förbud mot fortsatt hantering som exempelvis handel, byte, transport eller förvaring. Sådan hantering blir nu kriminaliserad, men omfattar endast djurarter.

Straffkatalogen

Regeringen har genom vårt förslag på bemyndigande givits möjlighet att införa försiktighetsmått som generella föreskrifter. Vi föreslår att det i straffkatalogen också ska föreskrivas ett straffrättsligt ansvar att följa sådana föreskrifter.

Nya förverkandeformer

Förverkande är, med något enskilt undantag, en särskild rättsverkan av brott. Språkligt syftar termen förverkande på den förlust som uppstår för den som drabbas av åtgärden. Eftersom förverkande inte är en brottspåföljd innebär en dom på förverkande inte att någon fälls till ansvar. Oftast drabbar förverkandet den som har begått brottet som gärningsman. Det kan emellertid också drabba någon annan än den som har begått brottet.

Innehav av så kallade CITES-arter18 är inte olagligt enligt gällande regelverk. Även om brott kan misstänkas ligga bakom innehavet, eller vara nära förestående, så finns det inte någon möjlighet för myndigheter att ingripa mot själva innehavet. Situationen vållar stora utredningsproblem. Vi har övervägt att förbjuda innehav av CITESarter men har funnit att det inte är proportionerligt, givet att det

18 Här avses arter som finns upptagna i bilaga A eller B till rådets CITES-förordning 338/97.

finns många lagliga exemplar, där ägarna inte har någon möjlighet att visa lagligheten. Vårt förslag är i stället en precisering av förverkanderegeln i 36 kap. 3 § 1 brottsbalken, som innebär att om ett föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, så får det förverkas. Den särskilda beskaffenheten i det här sammanhanget är att det är fråga om ett en CITES-art. För förverkande måste omständigheterna i övrigt också tala för att exemplaret kan befaras komma till brottslig användning. Här får man bedöma om det finns en märkbar risk för försäljning eller annat ekonomiskt utbyte. Om förutsättningarna är uppfyllda finns inte något krav på att den brottslighet som kan befaras ska vara av allvarlig art.

Utredningen har också haft i uppdrag att utreda frågan om fasta skadeståndsbelopp för olika arter, med förebild i det system som finns i Finland. Syftet med ett sådant skadestånd skulle, enligt utredningens direktiv, dels vara att ersätta skadan av brottet, dels synliggöra samhällets ansträngningar för att bevara arter och naturområden. Efter att ha studerat Finlands konstruktion med värdeförverkande har vi föreslagit en liknande konstruktion i Sverige, nämligen artvärdesförverkande.

Artvärdesförverkande är en typ av otillbörlighetsförverkande och ska ske jämte utbytesförverkande. Det syftar till att neutralisera den vinning, faktisk eller upplevd, som gjorts på bekostnad av statens arbete med arternas bevarande. Enligt vårt förslag ska artvärdesförverkande aktualiseras vid fridlysningsbrott, CITES-brott eller otilllåten handel med fridlyst (även nationellt fridlyst) art. Artvärdet ska alltid förverkas, även om annat förverkas. Om beloppen sammantaget blir orimliga kan dessa jämkas genom en skälighetsbedömning.

Regeringen ska fastställa vilka belopp som ska gälla och redovisa dessa i listor, så att beloppet inte ska behöva räknas ut varje gång ett förverkande äger rum. Motsvarande bestämmelse om artvärdesförverkande införs enligt vårt förslag i jaktlagen, fiskelagen och smugglingslagen, dock utan att påverka befintliga förverkanderegler i dessa lagar.

Åtgärder för att kontrollera, tillsyna och förebygga brott

Flera av våra förslag är inriktade på ett mer effektivt genomförande av befintliga regler som syftar till att möjliggöra tillsyn och kontroll samt lagföring när det gäller de artskyddsrelaterade brotten.

Det finns olika marknader för hotade arter. Marknaden för sällskapsdjur består bland annat av ormar, skorpioner, sköldpaddor, fiskar och fåglar av olika slag. En annan marknad består av traditionell medicin, naturläkemedel och hälsokostpreparat som innehåller delar av djur och växter som mals ner. På souvenirmarknaden finns föremål tillverkade av hotade arter som köps av svenskar på resor utomlands i tron att de säljs lagligt. När varorna hamnat i Sverige begås nya brott genom att föremålen säljs vidare på andrahandsmarknaden. Detsamma gäller marknaden för exklusiva varor, till exempel möbler, ramar, musikinstrument eller målarpenslar som kan vara tillverkade av hotade träslag eller delar av skyddade arter. Brotten kan ha ekonomiska motiv, men det handlar också om hobby, nöje, status, prestige, tradition och kultur. Gärningspersonerna kan vara organiserade aktörer, småskaliga aktörer, aktörer som sällan begår brott och aktörer som är helt omedvetna om att de begår brott.

Öppna gränser för frihandel inom EU, i kombination med den ökade användningen av internet, har lett till att helt nya marknader har öppnat sig för handel med djur och växter. Det finns ökade möjligheter att skapa kontakter med nya marknader och att generera och upprätthålla en efterfrågan. Omfattande handel med levande CITESlistade djur sker via internet inom slutna hobbygrupper samt vid mässor och liknande arrangemang. Det gör att det är otydligt var gränsen går för när handel behöver tillståndsprövas. Den okontrollerade handeln leder till oreglerad konkurrens för de verksamheter som har tillstånd för handel, samt i värsta fall till smuggling och lidande för de djur som omsätts. I syftet att öka kontrollen av den försäljning som sker av levande CITES-listade djurarter i Sverige, under andra former än via traditionella zoo-butiker, föreslår vi ett utökat krav på tillstånd för handel med vissa skyddade arter.

Många privatpersoner har uppstoppade (monterade) djur i sin ägo. I samband med arv eller liknande kan frågor uppstå om det är lagligt att sälja montaget. Regelverket är i dag svåröverskådligt, och det skulle underlätta för enskilda om tydlig information finns tillgänglig. Vi föreslår därför att ett utredningsuppdrag ska lämnas till Naturvårds-

verket och Jordbruksverket om att samla information om regler för monterade djur.

Handel inom EU är reglerad i rådets CITES-förordning 338/97. EU:s tullunion innebär i praktiken att tullmyndigheterna i de 27 EUländerna arbetar som en enda myndighet. Tullkontroller vid EU:s yttre gränser ska skydda djur och miljö genom att motverka olaglig handel med hotade arter och förebygga spridningen av växt- och djursjukdomar. Inom EU är huvudprincipen fri rörlighet. För vissa varor finns restriktioner, trots att varorna införts från ett land inom EU. De varor som omfattas framgår av inregränslagen.19 Det handlar om nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler och Tullverkets befogenhet att kontrollera varor är begränsad till dessa. Eftersom varor som omfattas av CITES-regler inte omnämns i inregränslagen saknar alltså Tullverket befogenhet att kontrollera dessa, utom i de fall varorna granskas av andra skäl som anges i lagen. Utredningen föreslår att Tullverket ska ges denna befogenhet.

När det gäller timmer och produkter tillverkade av träslag som är CITES-listade ligger ansvaret för tillsynen på länsstyrelserna. Skogsstyrelsen ansvarar för tillsyn av handel med timmer och produkter tillverkade av trä inom ramen för EU:s regelverk, som motverkar handel inom EU med olagligt avverkat virke och trävaror från sådant virke. En svårighet med tillsyn gällande trävaror är att identifiera olika träslag. Eftersom Skogsstyrelsen har bättre kompetens än länsstyrelserna i att skilja olika träslag från varandra, både i form av timmer och i bearbetade produkter, samt har fungerande rutiner för kontroller och provtagning i syfte att identifiera trävaror, föreslår vi att Skogsstyrelsen ska ta över tillsynen ifråga om timmer och produkter tillverkade av träslag som är CITES-listade.

Artskyddet är oftast en liten del av verksamheten för de svenska myndigheter som arbetar med artskyddsbrottslighet, även för de huvudsakligen ansvariga myndigheterna Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Med tanke på myndigheternas betydelse för artskyddet föreslår utredningen att Jordbruksverkets och Naturvårdsverkets instruktioner kompletteras med ett förtydligande om myndigheternas uppdrag gällande artskydd och artskyddsbrottslighet. Havs- och vattenmyndigheten har redan uppdrag gällande artskydd inskrivet i sin instruktion.

19 Lag (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Det finns också brister i kunskapsförsörjning och vägledning till svenska myndigheter i arbetet mot artskyddsbrottslighet. Tillsynsmyndigheter och nationella myndigheter har svårt att upprätthålla kompetensen hos personal, särskilt vid byte av handläggare. Det finns stort behov att tillhandahålla samlad kunskap, löpande utbildningar och fortbildning för alla berörda myndigheter. Därför föreslår vi att uppdrag ska ges till Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen om ansvar för kunskapsförsörjning.

Ett uppdrag bör också lämnas till alla myndigheter som ingår i den nationella operativa gruppen för artskydd att ta fram en gemensam handlingsplan med risker och prioriteringar gällande artskyddsbrottslighet. De myndigheter som i dag samverkar under beteckningen NOGA (nationella operativa gruppen för artskydd) har olika uppdrag, där artskyddet vanligen är en liten del. NOGA-gruppen administreras av Jordbruksverket, därutöver ingår Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Polismyndigheten/NOA, Tullverket, Kustbevakningen, Åklagarmyndigheten/REMA samt representanter från länsstyrelserna. Även om Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna har tydliga uppdrag gällande artskyddet, så har Polismyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Kustbevakningen andra uppdrag som innebär att de inte alltid kan prioritera artskyddet. Att de hanterar artskyddsfrågor inom ramen för sina respektive uppdrag innebär inte att de förutsättningslöst kan avsätta resurser för framåtsyftande planering. En gemensam handlingsplan bör medföra att myndigheternas arbete med artskyddet i Sverige struktureras och får ett tydligare mål. Arbetet med att ta fram en handlingsplan kommer i sig att stärka samverkan mellan myndigheterna och ge en plattform för att effektivisera myndigheternas insatser gällande artskydd. Vi föreslår också ett utredningsuppdrag till Jordbruksverket att ta fram plan för införandet av ett register för A- och B-listade CITES-djur.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är i dag biträdande vetenskaplig CITES-myndighet, som ska bistå Naturvårdsverket i dess roll som huvudsaklig vetenskaplig CITES-myndighet. HaV utför dock i praktiken uppgifter som motsvarar en vetenskaplig CITES-myndighet, som exempelvis deltagande i internationella arbetsgrupper. I nuläget innebär ansvarsfördelningen en del dubbelarbete, där HaV genomför åtgärder i praktiken, medan inkommande ärenden och

beslut går via Naturvårdsverket. Utredningen föreslår därför att HaV ska vara likvärdig vetenskaplig CITES-myndighet, tillsammans med Naturvårdsverket, där HaV ansvarar för CITES-frågor som gäller vattenlevande arter och Naturvårdsverket ansvarar för övriga vetenskapliga CITES-frågor.

Sekretess

En annan brottsförebyggande åtgärd är att införa en möjlighet sekretessbelägga vissa personuppgifter. Bakgrunden till förslaget är att Jordbruksverket ibland hanterar frågor om import av jakttroféer. Troféerna kan lagligt tas in till Sverige om de har införskaffats på laglig väg och uppfyller alla krav från både ursprungs- och mottagarland. Vissa troféer är dock stöldbegärliga, till exempel om de innehåller elfenben eller noshörningshorn. Vid några tillfällen har Jordbruksverket fått begäran om att lämna ut handlingar som innehåller namn och adress till privatpersoner som har fått importtillstånd för att ta in jakttroféer. Jordbruksverket har inte kunnat neka utlämning av allmän handling i dessa fall, vilket medför en ökad risk för att troféerna stjäls och därefter hamnar på marknaden.

Översynen av artskyddsförordningen

Flertalet förslag som följer av vår översyn av artskyddsförordningen kan sorteras in under de två huvuduppdragen gällande fridlysning respektive artskyddsrelaterad brottslighet. Återstår gör emellertid ett antal förslag som inte med självklarhet kan kategoriseras på så sätt.

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet besluta att levande exemplar av djur eller växter som har förverkats får placeras hos den som har tillstånd eller på någon annan lämplig anläggning för naturvårds-, forsknings- eller utbildningsändamål. Naturvårdsverket har inte bemyndigande att besluta om avlivning eller destruktion av levande exemplar som har förverkats. I de fall myndigheten inte hittar någon anläggning att placera exemplaret på, finns inget sätt att hantera exemplaret. Vi har därför föreslagit att Naturvårdsverket ska få bemyndigande att besluta om avlivning eller destruktion, förutsatt att det inte finns något lämpligt alternativ.

Bestämmelserna som gäller pälsproduktion upphävs i artskyddsförordningen och hanteras i jaktförordningen och på föreskriftsnivå. Reglerna om djurparkstillstånd föreslås att renodlas till att endast behandla parkens uppfyllnad av kravet att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden. De punkter som ändå prövas enligt djurskyddsreglerna ska, enligt vårt förslag, tas bort från artskyddsförordningen för att undvika dubbelprövning. Vi föreslår också ett förbud för djurparker att sälja djur, levande eller döda, till privatpersoner.

Härutöver föreslagit ett antal justeringar i artskyddsförordningen. Dessa är dels följdändringar till andra förslag, dels en följd av utredningens uppdrag att göra en allmän översynen av förordningen.

Förslag på utredningsuppdrag eller framtida utredningar

Vi har dessutom lagt en rad förslag om utredningsuppdrag och förslag på framtida utredningar, bland annat:

  • Jordbruksverket ska få i uppdrag att utreda frågan om artskyddets tillämpning inom jordbruket.
  • Havs- och vattenmyndigheten ska få i uppdrag att utreda frågan om artskyddets tillämpning i havs- och vattenmiljöer.
  • Regeringen ska utreda att införa föreskrifter om att luftledningar för el-överföring ska säkras mot risker för fågellivet från kollisioner med linor och elolyckor.
  • Utformningen av ett förbud mot handel, transport med mera för nationellt fridlysta växter som omfattas av nuvarande 8 och 9 §§ artskyddsförordningen ska utredas.
  • Statskontoret ska utreda SLU Artdatabankens huvudmannaskap, formella myndighetsroll och funktion som kunskapscentrum för arter och biologisk mångfald, i syfte att formellt förtydliga verksamhetens uppdrag samt föreslå en långsiktig finansiering av verksamheten.
  • Regeringen ska göra en översyn av de arter som ska vara nationellt fridlysta, och som i dag framgår av artlistorna i bilaga 2 till artskyddsförordningen. Det kan bland annat innebära att arter som förekommer i livsmiljödirektivets bilaga II men som endast listas i artskyddsförordningens bilaga 2 kan behöva byta bilaga.

1. Författningsförslag

1.1. Lag om ändring i miljöbalken (1998:808)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808)

dels att nuvarande 8 kap. 1 och 2 §§ ska upphöra att gälla

dels att 1 kap. 2 §, 16 kap. 13 §, 24 kap 1 §, 25 kap. 6 §, 29 kap. 2 b,

8, 11, 12 §§, 31 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas 65 nya paragrafer, 8 kap. 1, 2, 7–40 §§,

12 kap. 6 b §, 29 kap. 2 d–m, 12 c §§ av följande lydelse,

och närmast före 8 kap. 1, 7, 9, 14, 17 a, 18, 20, 21, 24, 38, 39 nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna ska införas en bestämmelse

av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

Bestämmelserna i denna balk om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet ska i fråga om geologisk lagring av koldioxid tillämpas även på Sveriges kontinentalsockel utanför territorialgränsen.

Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och 15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §,

8 kap. 2 §, 10 kap. 18 a § och

15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

1 (2019:494).

8 kap

Mål och tillämpningsområde

1 §

Målet med bestämmelserna i detta kapitel är att bevara biologisk mångfald så att förändringar bland arterna sker i ett naturligt tempo som inte hotas av mänsklig verksamhet samt att bidra till att alla naturligt förekommande arter ska bevaras i livskraftiga populationer.

2 §

Bestämmelserna i 8 kap. miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska tilllämpas även i Sveriges ekonomiska zon.

Bestämmelser om hänsyn till folkrättsliga grundsatser finns i 10 § lagen ( 1992:1140 ) om Sveriges ekonomiska zon.

I fråga om jakt efter vilda däggdjur och fåglar finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) samt föreskrifter som meddelats med stöd av den.

I fråga om fiske finns bestämmelser i fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

Livsmiljöunderlag

7 §

Varje länsstyrelse ska besluta om att anta livsmiljöunderlag för länet.

8 §

Regeringen får meddela föreskrifter om livsmiljöunderlagen, om hur de tas fram och beslutas samt om deras innehåll.

Fridlysning av fåglar och ägg

9 §

Det är förbjudet att avsiktligt, eller genom att acceptera en sådan konsekvens av sitt handlande, fånga eller döda exemplar av fågelarter som förekommer vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium.

I fråga om jakt efter vilda fåglar finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

10 §

Det är förbjudet att avsiktligt, eller genom att acceptera en sådan konsekvens av sitt handlande, förstöra eller skada bon eller ägg av fågelarter som förekommer vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium. Det är också förbjudet att bortföra deras bon.

I fråga om jakt genom att göra ingrepp i vilda fåglars bon eller genom att förstöra deras ägg finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

11§

Det är förbjudet att samla in ägg från fåglar som förekommer vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium, även om de är tomma.

I fråga om jakt genom att samla in deras ägg finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

12 §

Det är förbjudet att inneha fågelägg.

Förutsatt att innehavet framstår obetydligt med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas omfattar förbudet inte

1. ägg från höns, kalkoner, pärlhöns, ankor, änder, gäss, vaktlar, duvor, fasaner, rapphöns och strutsfåglar (Ratitae) som föds upp eller hålls i fångenskap för avel, kött eller äggproduktion och som genom hela produktionen varit avsedda som livsmedel, för livsmedelsproduktion, för läkemedelsindustrin eller som kläckägg för sådan produktion,

2. enstaka rötägg och trasiga skal som plockats efter avslutad häckning,

3. konstnärligt utsmyckade ägg som härrör från exemplar som avses i p. 1,

4. ägg som innehas av Naturhistoriska riksmuseet eller med stöd av tillstånd enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 12 a §.

I fråga om jakt genom att samla in och behålla deras ägg finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

12 a §

Den myndighet regeringen bestämmer får lämna tillstånd till institutioner för forskning eller undervisning att inneha fågelägg samt meddela föreskrifter för institutionernas innehav av fågelägg.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilken myndighet som får ta emot fågelägg som inte får innehas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant mottagande som avses i andra stycket.

13 §

Det är förbjudet att avsiktligt, eller genom att acceptera en sådan konsekvens av sitt handlande, störa fåglar som förekommer vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att bibehålla populationen på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta populationen av dessa arter till denna nivå.

I fråga om jakt efter vilda fåglar finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

Fridlysning av andra djur än fåglar

14 §

Det är förbjudet att avsiktligt, eller genom att acceptera en sådan konsekvens av sitt handlande, fånga eller döda vilt levande exemplar av de djurarter, andra än fåglar, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 i djurens naturliga utbredningsområde.

I fråga om jakt efter vilda däggdjur finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den. I fråga om fiske finns bestämmelser i fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

14 a §

I fråga om sådana vilt levande djurarter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Fångst eller dödande får inte ske från motorfordon i rörelse eller från flygplan.

Första stycket gäller inte fångst eller dödande av fåglar eller däggdjur. I fråga om medel och metoder för fångst eller dödande av sådana djur finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den. I fråga om fiske finns bestämmelser i fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

14 b §

I fråga om sådana vilt levande kräldjur, groddjur och ryggradslösa djur som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 1–4 är det förbjudet att i den omfattning som regeringen bestämmer

1. döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar,

2. ta bort eller skada ägg, rom, larver eller bon, eller

3. förstöra eller försämra reproduktionsområden eller viloplatser.

Förbudet gäller även järv och myskoxe. Jakt efter sådana djur regleras i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

14 c §

Trots förbudet i 14 och 14 b §§ får huggorm som påträffas på tomtmark

1. infångas och flyttas, eller

2. dödas, om det inte är möjligt att fånga ormen och det inte finns någon annan lämplig lösning.

15 §

Det är förbjudet att störa sådana andra vilda djur än fåglar, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5, i djurens naturliga utbredningsområde. Förbudet gäller särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- eller flyttningsperioder.

I fråga om jakt efter däggdjur finns bestämmelser i jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den. I fråga om fiske finns bestämmelser i fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

16 §

Det är förbjudet att förstöra eller samla in exemplar av ägg eller rom från andra vilt levande djur än fåglar av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5, i djurens naturliga utbredningsområde.

I fråga om fiske finns bestämmelser i fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

16 a §

Trots förbuden i 14 b och 16 §§ får i fråga om kopparödla, mindre vattensalamander, skogsödla, vanlig groda, vanlig padda och åkergroda

1. ägg (rom) och larver (yngel) samlas in, om

a) det sker i liten omfattning för studie av äggets eller larvens utveckling till djur,

b) de insamlade exemplaren återutsätts på den plats där de samlades in, så snart de har utvecklats till vuxna djur eller tidigare, och

c) insamlingen inte har något kommersiellt syfte, eller

2. enstaka exemplar tillfälligt fångas in för studie, om exemplaret inte flyttas från den plats där det fångades och snarast släpps tillbaka på den platsen.

Undantag enligt första stycket gäller i fråga om åkergroda endast om insamlingen behövs för forsknings- eller utbildningsändamål.

17 §

Det är förbjudet att försämra eller förstöra fortplantningsområden eller viloplatser för andra vilda djur än fåglar av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5, i deras naturliga utbredningsområde.

Oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande

17 a §

Den som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet är skyldig att i rimlig utsträckning övervaka och till tillsynsmyndigheten rapportera oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödade av sådana andra vilda djur än fåglar, av de arter

som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5, och som dött eller fångats som en följd av verksamheten eller åtgärden.

För verksamheter som prövas enligt 9 eller 11 kap. ska skyldigheten regleras i tillståndet.

Övriga verksamheter eller åtgärder ska i rimlig utsträckning övervaka oavsiktligt dödade eller fångade av andra vilda djur än fåglar, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 och som dött eller fångats som en följd av verksamheten eller åtgärden. För rapporteringen ska vad som i 17 b § anges för anmälan gälla.

17 b §

Den som påträffar ett dödat eller fångat djur av en sådan art, annat än fåglar, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5, ska snarast möjligt anmäla detta till den myndighet och på det sätt som regeringen bestämmer.

Får en markägare veta att ett djur som avses i 14 § har fångats eller påträffats dött på dennes mark är markägaren skyldig att förvissa sig om att en anmälan har gjorts eller själv göra en sådan anmälan. En rättighetshavare eller verksamhetsutövare har samma skyldighet.

Detsamma gäller en befälhavare eller redare beträffande djur som påträffas på fartyg som

denne ansvarar för enligt sjölagen (1994:1009) eller föreskrifter antagna med stöd av den lagen.

Djur för vilka det föreskrivs anmälningsskyldighet enligt 25 § jaktlagen (1987:259) ska anmälas i enlighet med vad som där anges.

Fridlysning av växter

18 §

Det är förbjudet att plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra vilt levande växter, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 i deras naturliga utbredningsområde.

Förbudet gäller alla stadier i den biologiska cykeln.

18 a §

I fråga om sådana vilt levande kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 1–4 är det förbjudet att i den omfattning som framgår av regeringens föreskrifter

1. plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växterna,

2. ta bort eller skada frön eller andra delar.

3. förstöra eller försämra livsmiljöer.

Förbudet i första stycket gäller inte inom hemfridszon.

18 b §

I fråga om sådana vilt levande kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 1–4 är det förbjudet att i den omfattning som framgår av regeringens föreskrifter

1. gräva eller dra upp exemplar av växter med rötterna, eller

2. plocka eller på annat sätt samla in exemplar av växter för försäljning eller andra kommersiella ändamål.

18 c §

Trots förbudet i 18 a § får markägaren och den som har nyttjanderätt till marken skörda exemplar av mistel för försäljning, om

1. det sker för att vårda värdträdet, och

2. den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt.

19 §

Trots förbuden i 14, 14 b, 18 a, och 18 b §§ får enstaka exemplar av djurarterna bredkantad dykare, bred kärrtrollslända, bred paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärrtrollslända, grön mosaikslända och pudrad kärrtrollslända samt enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa, långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss, gotländsk hättemossa, vedtrådmossa,

mikroskapania och barkkvastmossa samlas in, om

1. det krävs för dokumentering av arten och sker för forsknings- eller utbildningsändamål, och

2. det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt,

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka förutsättningar som gäller sådan insamling.

Bemyndiganden

20 §

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka arter som bestämmelserna i 9–12, 13–19 §§ ska tillämpas för. Sådana föreskrifter får meddelas om

1. arten är eller riskerar att bli hotad i hela eller delar av sitt utbredningsområde i Sverige,

2. arten är utsatt för eller riskerar att utsättas för omfattande plockning, uppgrävning, insamling, dödande eller infångande,

3. arten annars riskerar att bli föremål för insamling och är svår att skilja från en art som avses i punkten 1 eller 2,

4. det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden utöver dem som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om skydd för arten, eller

5. sådana bestämmelser krävs för att uppfylla förpliktelser till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

20 a §

Bestämmelser som regeringen meddelar enligt 20 § får om det finns särskilda skäl meddelas för del av landet, dock ej för mindre område än ett län.

20 b §

Om det framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, får regeringen meddela föreskrifter som ska gälla för verksamhets- eller åtgärdstyper av visst slag i landet eller del av landet, för att efterleva vad som föreskrivs i detta kapitel.

Föreskrifter enligt första stycket får meddelas för att skydda sådana arter i sådan omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 och får gälla förbud, skyddsåtgärder, begränsningar eller andra försiktighetsmått.

För sådana andra arter än fåglar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 får föreskrifter också meddelas om övervakning av oavsiktlig fångst eller oavsiktligt dödande.

Dispensbestämmelser

21 §

Den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 9–12 eller 13 §§. En dispens får ges endast om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning,

2. beståndet av de berörda arterna bibehålls på en tillfredsställande nivå, och

3. dispensen behövs,

a) av hänsyn till människors hälsa och säkerhet,

b) av hänsyn till flygsäkerheten,

c) för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten,

d) för att skydda flora och fauna,

e) för forsknings- och utbildningsändamål, för återutsättning och återintroduktion och för den uppfödning som krävs för detta, eller

f) för att under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv grund tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal.

22 §

Den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel

får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 14, 15, 16, 17 eller 18 §§. En dispens får ges endast om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning,

2. dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde, och

3. dispensen behövs,

a) för att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer,

b) för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom,

c) av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön,

d) för forsknings- och utbildningsändamål, för återutsättning och återintroduktion av dessa arter och för den uppfödning som krävs för detta, inbegripet artificiell förökning av växter eller

e) för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter och i den begränsade mängd som fastställts av regeringen.

23 §

Den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel får ge dispens från förbuden i 14 b, 18 a och 18 b §§, om det inte finns någon annan lämplig lösning och dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.

23 a §

Vid beslut om att meddela dispens enligt 21–23 §§ ska en bedömning göras av om särskilda åtgärder enligt 16 kap. 9 § miljöbalken ska vidtas för att kompensera den försämring eller förstörelse som åtgärden eller verksamheten medför. Ett beslut om att vidta sådana åtgärder ska omfatta villkor om att åtgärderna ska övervakas och utvärderas under viss tid.

Om frågan om dispens enligt 21–23 §§ aktualiseras i samband med en anmälan enligt 12 kap. 6 § ska dispensfrågan prövas inom ramen för anmälningsärendet.

Kommersiella aktiviteter, import, export med mera

24 §

Utöver det som gäller enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 är det förbjudet att importera, exportera eller reexportera

1. levande fåglar och fågelägg av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. levande djur och växter av arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv.

Första stycket gäller inte djur som åtkommits i enlighet med en bestämmelse i jaktlagen (1987:259) .

24 a §

Det är förbjudet att förvara eller transportera

1. levande fåglar och fågelägg av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. levande djur och växter av arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel.

24 b §

Det är förbjudet att förvara för försäljning eller bjuda ut till försäljning, sälja, köpa eller byta levande eller döda

1. fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur och växter av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv.

Detsamma gäller delar eller varor som härrör från sådana djur och växter.

Detsamma gäller också andra varor där det i åtföljande dokument, på förpackning eller i märkning anges att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter eller där det finns någon annan omständighet som är ägnad att ge intrycket att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

24 c §

Det krävs tillstånd för att i större omfattning eller annars i förvärvssyfte handla med

1. levande fåglar och fågelägg av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. levande djur och växter av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv, och

3. levande djur och växter av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Kravet på tillstånd gäller även om handeln avser något som en-

ligt 28 § eller enligt föreskrifter eller dispensbeslut som har meddelats med stöd av 37 § är undantaget från förbudet i 24 b §.

Regeringen får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant tillstånd.

25 §

Det är förbjudet att utan tillstånd från den myndighet regeringen bestämmer importera, exportera, sälja, köpa, byta, saluföra, transportera, skicka eller förvara levande eller döda djur av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 1–4.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djur, monterade och skinnlagda djur samt varje igenkännlig del eller produkt av dem.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant tillstånd.

26 §

Förbudet i 24 a § gäller inte

1. djur, dock fågelägg, om det visas att exemplaret har tagits från naturen i enlighet med bestämmelser i jaktlagen (1987:259) ,

2. växter och djur utom fåglar, om det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt,

3. växter och djur utom fågelägg, om det visas att exemplaret

har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,

4. vid transitering i enlighet med rådets förordning (EG) nr 338/97,

5. tillfällig förvaring i samband med omhändertagande för vård och behandling på grund av sjukdom eller skada, eller

6. fasan, rapphöna och gräsand.

27 §

Trots förbudet i 25 § är det tilllåtet att förvara och transportera döda exemplar som har insamlats lagligt före den 1 januari 1999 eller som har insamlats enligt beslutad dispens.

Avseende nordlig blombock och nyckelpigespindel är det tilllåtet att förvara och transportera döda exemplar som har insamlats lagligt före den 1 januari 2008.

Det är tillåtet att förvara och transportera döda exemplar som har insamlats lagligt och ingår i dokumenterade samlingar hos statliga och regionala museer, universitet och högskolor.

28 §

Förbudet i 24 b § gäller inte

1. handel med djur och ägg, om det visas att djuret har fångats, dödats eller, i fråga om ägg (annat än fågelägg), har samlats in, i enlighet med jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter meddelade med stöd av den,

2. döda djur och ägg (annat än fågelägg) samt del eller vara av djur, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999.

3. levande och döda växter, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,

4. levande växter och djur utom fåglar, om det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt,

5. handel med döda djur som utgör ett naturligt led i en prepareringsverksamhet som bedrivs av den som har tillstånd för preparering enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 30 §,

6. djur och växter av arter som omfattas av förbud mot kommersiella aktiviteter i rådets förordning (EG) nr 338/97,

7. förvar av och handel med fasan, rapphöna och gräsand,

8. döda exemplar av dalripa, rödhöna, klipphöna, ringduva, bläsgås, grågås, bläsand, kricka, stjärtand, skedand, brunand, vigg, bergand, ejder, sjöorre, fjällripa, tjäder, orre, sothöna, enkelbeckasin och morkulla, eller

9. försäljning m.m. av döda djur och växter och delar därav som bedrivs inbördes mellan sådana museer och andra institutioner som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 30 § har undantagits från

kraven på tillstånd för viss prepareringsverksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant tillstånd.

29 §

Kravet på tillstånd enligt 24 c § gäller inte handel med fasan, rapphöna, gräsand och artificiellt förökade växter.

30 §

Det krävs tillstånd för att i större omfattning eller annars i förvärvssyfte preparera hela eller delar av

1. fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,

3. djur och växter av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv,

4. djur och växter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Första stycket gäller inte preparering av artificiellt förökade växter, enstaka fjädrar, enstaka skelettdelar eller horn från dovhjort, kronhjort, rådjur, älg eller mufflonfår.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillstånd enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag för tillståndskrav för statliga museer och statliga forskningsinstitutioner och verksamhet vid andra institutioner.

31 §

Det är förbjudet att utan tillstånd förevisa djur av vilda arter i en djurpark. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant tillstånd. Den myndighet regeringen bestämmer får ge dispens i det enskilda fallet.

En djurpark som är tillståndspliktig och som bedrivs utan tillstånd ska stängas för allmänheten.

Om tillståndet för en djurpark helt eller delvis har återkallats, ska djurparken stängas för allmänheten i de delar för vilka tillståndet återkallats.

När en djurpark stängs helt eller delvis ska de berörda djuren behandlas eller avlägsnas på ett sätt som är förenligt med bevarandet av den biologiska mångfalden.

Regeringen får meddela föreskrifter om vad som ska gälla för sådant tillstånd.

31 a §

Levande eller döda djur från djurparker får säljas eller på annat sätt överlämnas endast till djur-

parker som har tillstånd enligt 8 kap. 31 § miljöbalken .

Regeringen får meddela föreskrifter om dispens från förbudet i första stycket.

32 §

Det är förbjudet att utan anmälan till den myndighet regeringen bestämmer mot betalning eller annars yrkesmässigt för allmänheten förevisa

1. levande fåglar och ägg av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. levande däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,

3. levande djur av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5 samt myskoxe och järv, samt

4. levande djur av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Första stycket gäller inte förevisning som omfattas av krav på tillstånd enligt 31 §.

33 §

Det är förbjudet att i förvärvssyfte importera oberedda pälsskinn, garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn och produkter av sådana skinn av ungar av grönlandssäl (Pagophilus groenlandicus) eller klappmyts (Cystophora cristata).

Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet

ge dispens från förbudet i första stycket om den som ansöker om dispens kan visa att skinnet kommer från sälar som fångats eller dödats av inuiter vid traditionell säljakt.

34 §

Det är förbjudet att till Sverige föra in levande eller okokta sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier.

Det är vidare förbjudet att förvara eller att transportera levande eller okokta sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier.

35 §

Förbudet i 34 § gäller inte

1. flodkräftor (Astacus astacus) som fångats eller odlats i Sverige, eller

2. signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) som i samband med fiske och efterföljande transport till kokningsanläggning eller för destruktion hålls

a) i sluten förvaring, och

b) inom ett hanteringsområde för signalkräfta enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

36 §

När en hund bjuds ut till försäljning eller annan överlåtelse är det förbjudet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med en varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende.

37 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från 24, 24 a, 24 b, 34 och 36 §§. Den myndighet regeringen bestämmer får i det enskilda fallet besluta om dispens från 24, 24 a, 24 b, 34 och 36 §§.

Föreskrifter om undantag och beslut om dispens får meddelas endast

1. för naturvårds-, forsknings- eller undervisningsändamål,

2. om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning, och

3. om hanteringen inte kommer att påverka artens eller andra vilt levande arters överlevnad i områden där dessa naturligt förekommer.

37 a §

Den myndighet regeringen bestämmer får i det enskilda fallet besluta att levande exemplar av djur eller växter som har tagits i beslag eller förverkats får avlivas eller destrueras om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning, och

2. exemplaret ifråga inte är en individ som är särskilt viktig att bevara.

Om ett artexemplar som avlivats eller destruerats enligt första stycket inte förverkas, har ägaren rätt till ersättning med skäligt belopp.

Proportionalitetsavvägning

38 §

Beslut som fattas med stöd av 8 kap. miljöbalken eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel, som innebär en inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten, får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses.

Verkställighet och överklagande

7 §

Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel

skall gälla omedelbart, även om

de överklagas.

39 §

Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel

som meddelas om förbud eller särskilda villkor ska gälla omedelbart,

även om de överklagas.

40 §

Naturvårdsverket får, för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen, överklaga beslut enligt 21–23 §§.

12 kap.

6 b §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur samråd enligt 6 § ska ske vad gäller arter som omfattas av fridlysning enligt 8 kap. miljöbalken .

16 kap.

13 §2

Överklagbara domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk, om upphävande av skydd av områden enligt 7 kap. eller om tillsyn enligt 10 kap. eller i sådana frågor enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som

Överklagbara domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk, om upphävande av skydd av områden enligt 7 kap., om skydd av

arter enligt 8 kap. eller om tillsyn

enligt 10 kap. eller i sådana frågor enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som

1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen,

2. inte är vinstdrivande,

3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och

4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.

Rätten att överklaga enligt första stycket gäller även om överklagandet enbart avser ett villkor eller en annan bestämmelse i domen eller beslutet och även om domen eller beslutet är resultatet av en prövning enligt 22 kap. 26 §, 24 kap. 2, 3, 5, 7, 10 eller 13 § denna balk eller en prövning enligt 7 kap. 13, 14 eller 16 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Rätten att överklaga enligt första stycket gäller dock inte domar och beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Förvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

2 (2018:1407).

Den som vill överklaga med stöd av första eller andra stycket ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna och sakägarna.

24 kap.

1 §3

Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en verksamhet enligt balken och domen eller beslutet har vunnit laga kraft, gäller tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har meddelats av en länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd till markavvattning som har meddelats av en länsstyrelse enligt 11 kap. Om tillståndet avser utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, till följd av 7 kap. 20 eller 22 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 §, 11 kap. 9 c § eller 12 kap. 10 § denna balk eller till följd av 2 kap. 10 § eller 7 kap. 13, 14, 15, 16 eller 17 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas

Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en verksamhet enligt balken och domen eller beslutet har vunnit laga kraft, gäller tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har meddelats av en länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd till markavvattning som har meddelats av en länsstyrelse enligt 11 kap. Om tillståndet avser utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, till följd av 7 kap. 20 eller 22 §, 8 kap. 20 b §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 §, 11 kap. 9 c § eller 12 kap. 10 § denna balk eller till följd av 2 kap. 10 § eller 7 kap. 13, 14, 15, 16 eller 17 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller

3 (2018:1407).

med ändrade eller nya villkor, eller återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske genom förelägganden eller förbud enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde stycket.

förenas med ändrade eller nya villkor, eller återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske genom förelägganden eller förbud enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde stycket.

Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 §.

En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.

25 kap.

6 §4

Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen men har den som väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av mark- och miljödomstolen, kan mark- och miljödomstolen förordna att motparten

skall ersätta fastighetsägaren eller

innehavaren av särskild rätt för rättegångskostnader eller att var-

dera parten skall svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen.

Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen men har den som väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av mark- och miljödomstolen, ska mark- och miljödomstolen förordna att motparten

ska ersätta fastighetsägaren eller

innehavaren av särskild rätt för rättegångskostnader.

29 kap.

2 b §5

För artskyddsbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

För fridlysningsbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oakt-

4 (2010:923). 5 (2018:1427).

1. dödar, skadar, fångar eller stör djur, tar bort eller skadar ägg, rom eller bo, skadar eller förstör djurs fortplantningsområde eller viloplats i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 1 §,

2. tar bort, skadar eller tar frö eller annan del av en växt i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 2 §,

3. sätter ut ett djur eller en växt i naturmiljön i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket,

4. transporterar eller på annat sätt förflyttar, importerar, exporterar, förvarar, förevisar, preparerar, använder i vinstsyfte, förvärvar, säljer, hyr ut, byter eller byter ut, erbjuder sig att köpa, saluför eller innehar för försäljning djur, växt, ägg, rom, frö eller bo, eller del eller produkt därav, eller annan vara,

a) i strid med artikel 8.1, 8.5 eller 9.1 rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, eller

b) i strid med en föreskrift om förbud eller tillstånd som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 4 § första stycket 2 och andra stycket, eller

samhet inom deras naturliga utbredningsområde

1. fångar eller dödar exemplar av djurarter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 20 § eller exemplar av vilda fåglar,

2. samlar in, förstör eller skadar exemplar av vilda fåglars ägg eller bon eller bortför deras bon,

3. stör vilda fåglar på ett sätt som har en påverkan på den lokala populationen och som inte saknar betydelse,

4. stör sådana andra djur än fåglar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 20 § p. 5, särskilt under deras föröknings-, övervintrings- och flyttningsperioder,

5. förstör eller samlar in ägg av andra djurarter än fåglar, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 20 §,

6. försämrar eller förstör fortplantningsområden eller viloplatser för andra arter än fåglar, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 20 § p. 5,

7. plockar, samlar in eller förstör växter, av de arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 20 §, eller

8. försämrar eller förstör livsmiljöer för arter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 20 § p. 1–4.

5. bryter mot ett villkor eller en bestämmelse som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av

a) artikel 8.3 eller 9.2 jämförd med artikel 11.3 rådets förordning (EG) nr 338/97, eller

b) en föreskrift som avses i 4 b.

Är brottet grovt, döms för grovt artskyddsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

Om gärning enligt första stycket omfattas av eller har vidtagits i enlighet med

– ett tillstånd, – ett beslut om försiktighetsmått, – en meddelad dispens från fridlysningsreglerna i 8 kap,

– undantag från fridlysningsreglerna enligt 8 kap. eller föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap, eller

– är tillåtlig enligt jaktlag ( 1987:259 ) eller fiskelag ( 1993:787 ) eller föreskrifter meddelade med stöd av dessa.

ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Till ansvar för gärning som avses i p. 3 ska dömas endast om gärningen inte saknar betydelse för det intresse som ska skyddas.

Är brottet grovt, döms för grovt fridlysningsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grovt artskyddsbrott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller enligt jaktlag (1987:259)

eller föreskrifter antagna med

stöd av den eller enligt fiskelag ( 1993:787 ) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 d §

För olovlig utsättning av art döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet sätter ut ett djur eller en växt i naturmiljön i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket.

Är brottet grovt, döms för grovt olovlig utsättning av art till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov olovlig utsättning av art döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalk ( 1962:700 ).

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 e §

För CITES-brott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

4. a) för in exemplar till gemenskapen eller exporterar eller reexporterar exemplar från unionen utan tillstånd eller intyg, eller med ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat, ogiltigt eller ändrat utan godkännande från den ansvariga myndigheten,

b) åsidosätter villkor som föreskrivs i ett tillstånd eller intyg som utfärdats i enlighet med Rådets förordning (EG) 338/97,

c) lämnar osann förklaring eller avsiktligt lämnar en oriktig uppgift för att få ett tillstånd eller ett intyg,

d) använder ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat eller ogiltigt, eller som har ändrats utan godkännande, för att erhålla ett inom unionen utfärdat tillstånd eller intyg eller för varje annat officiellt syfte som har samband med Rådets förordning 338/97,

e) underlåter att anmäla import eller avgivande av en osann importanmälan,

f) transporterar levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts så att riskerna för skador, sjukdom eller grym behandling minimeras,

g) använder exemplar av arter som upptagits i Rådets förordning 338/97 bilaga A för andra ända-

mål än de som anges i det godkännande som lämnades vid utfärdandet av importtillståndet eller senare,

h) handlar med artificiellt förökade växter i strid med de bestämmelser som antagits i enlighet med Rådets förordning 338/97 artikel 7.1 b,

i) transporterar exemplar till eller från gemenskapen och transitering av exemplar via gemenskapen utan vederbörligt tillstånd eller intyg utfärdat i enlighet med bestämmelserna i Rådets förordning 338/97 och, vid export eller reexport från ett tredje land som är konventionspart, i enlighet med bestämmelserna i konventionen om handel med hotade arter, eller utan tillfredsställande bevis på att det finns ett sådant tillstånd eller intyg,

j) köper, erbjuder sig att köpa, förvärvar för kommersiella ändamål, för kommersiella ändamål för allmänheten förevisar, använder i vinstsyfte, säljer, innehar för försäljning, saluför eller för försäljning transporterar exemplar av de arter som upptagits i Rådets förordning (EG) 338/97 bilaga A,

k) använder ett tillstånd eller intyg för ett annat exemplar än det för vilket det har utfärdats,

l) förfalskar eller ändrar ett tillstånd eller intyg som utfärdats i enlighet med Rådets förordning (EG) 338/97,

m) underlåter att informera om avslag på ansökningar om införsel till gemenskapen, export och reexport, i enlighet med Rådets förordning (EG) 338/97 artikel 6.3 eller

n) på annat sätt handlar på sätt som framgår av artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

Vad som avses med exemplar framgår av artikel 2 t) Rådets förordning (EG) 338/97.

Är brottet grovt, döms för grovt CITES-brott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grovt CITES-brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 f §

För otillåten handel med fridlyst art döms till böter eller fängelse i högst två år den som med

uppsåt eller av oaktsamhet beträffande djur- och växtarter i som avses i 8 kap. 20 § p. 5, vilda fåglar eller myskoxe och järv, oavsett djurets levnadsstadium eller stadium i växtens biologiska cykel,

a. importerar, exporterar eller reexporterar ägg eller levande djur, växter,

b. förvarar eller transporterar ägg eller levande djur eller växter,

c. förvarar för försäljning eller bjuder ut till försäljning, säljer, köper eller byter

– levande eller döda djur, växter, ägg, fröer, sporer, eller

-– delar av djur och växter, eller

– andra varor där det i åtföljande dokument, på förpackning eller i märkning anges att varan utgör del av eller härrör från djur eller växter, eller där det finns någon annan omständighet som är ägnad att ge intrycket att varan utgör del av eller härrör från djur eller växter, eller

d. bryter mot ett villkor eller en bestämmelse som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av en föreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 4 § denna balk.

Gärning enligt punkten a medför inte straffansvar om gärningen avser djur som åtkommits i enlighet med en bestämmelse i jaktlagen (1987:259) eller föreskrift meddelad med stöd av den.

Gärning enligt punkten b medför inte straffansvar om gärningen

– avser växter och andra djur än fåglar och det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt, eller

– avser växter och djur och det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999, eller

– avser tillfällig förvaring i samband med omhändertagande för vård eller behandling på grund av sjukdom eller skada, eller

– avser fasan, rapphöna eller gräsand, eller

– vidtas i samband med transitering i enlighet med CITES-förordningen,

Gärning enligt punkten c medför inte straffansvar om gärningen avser

– handel med djur och ägg och det visas att djuret har fångats, dödats eller, i fråga om ägg, har samlats in, i enlighet med jaktlagen (1987:259) eller föreskrift som meddelats med stöd av den,

– döda djur och ägg eller del eller vara av djur eller levande eller döda växter och det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,

– levande växter och andra djur än fåglar och det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt,

– handel med döda djur som utgör ett naturligt led i en prepareringsverksamhet som bedrivs av den som har tillstånd för preparering,

– förvar av eller handel med fasan, rapphöna eller gräsand,

– döda exemplar av dalripa, rödhöna, klipphöna, ringduva, bläsgås, grågås, bläsand, kricka, stjärtand, skedand, brunand, vigg, bergand, ejder, sjöorre, fjällripa, tjäder, orre, sothöna, enkelbeckasin eller morkulla, eller

– försäljning m.m. av döda djur eller växter eller delar därav som bedrivs inbördes mellan sådana museer och andra institutioner som har undantagits från kraven på tillstånd för viss prepareringsverksamhet.

Är brottet grovt, döms för grov otillåten handel med fridlyst art till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov otillåten handel med fridlyst art döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för

gärningen kan dömas ut enligt 1 eller 2 e §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 g §

För otillåten handel med nationellt fridlyst art döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet importerar, exporterar, säljer, köper, byter, saluför, transporterar, skickar eller förvarar levande eller döda exemplar av djurarter som avses i 8 kap. 20 § p. 1–4, inklusive ägg eller rom, monterade och skinnlagda djur samt varje igenkännlig del eller produkt av dem.

Första stycket gäller inte

1. förvaring av döda exemplar som har insamlats lagligt före den 1 januari 1999 eller som har insamlats enligt beslut om dispens.

2. förvaring av döda exemplar av nordlig blombock och nyckelpigespindel som har insamlats lagligt före den 1 januari 2008 eller som har insamlats enligt beslut om dispens.

3. att skicka, förvara eller transportera exemplar som är döda och har insamlats lagligt och ingår i dokumenterade samlingar hos Statliga museer, universitet och högskolor.

Är brottet grovt, döms för grov otillåten handel med nationellt fridlyst art till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov otillåten handel med nationellt fridlyst art döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e eller 2 f §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 h §

För otillåten import av pälsskinn döms till böter eller fängelse i högst två år den som utan dispens med uppsåt eller av oaktsamhet och i förvärvssyfte importerar oberedda pälsskinn, garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn och produkter av sådana skinn av grönlandssäl (Pagophilus groenlandicus) eller klappmyts (Cystophora cristata).

Är brottet grovt, döms för grov otillåten import av pälsskinn till fängelse i lägst sex månader och

högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov otillåten import av pälsskinn döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e–2 g §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 i §

För olovlig hantering av kräftor döms till böter eller fängelse i högst två år den som, utan dispens, till Sverige, med uppsåt eller av oaktsamhet, för in eller förvarar eller transporterar levande eller okokta sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae.

Gärning enligt första stycket medför inte straffansvar om gärningen avser förvaring eller transport av flodkräftor (Astacus astacus) som fångats eller odlats i Sverige, eller signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) som hanteras i enlighet med 8 kap. 35 §.

Är brottet grovt, döms för grov olovlig hantering av kräftor till fäng-

else i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov olovlig hantering av kräftor döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e–2 g §§ eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 j §

För otillåten saluföring av varghybrid döms till böter eller fängelse i högst två år den som, med uppsåt eller av oaktsamhet, utan dispens, när en hund bjuds ut till försäljning eller annan överlåtelse använder beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med en varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende.

Är brottet grovt, döms för grov otillåten saluföring av varghybrid till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov otillåten saluföring av varghybrid döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om gärningen är tillåten enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 37 §.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e–2 g §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 k §

För otillåten preparering döms till böter eller fängelse i högst två år den som, utan tillstånd, med uppsåt eller av oaktsamhet, i förvärvssyfte preparerar hela eller delar av fåglar, vilda däggdjur som lever vilt i Sverige, djur eller växter, av de arter som avses i 8 kap. 20 § p. 5 §§, samt djur och växter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) 338/97.

Gärning enligt första stycket medför inte straffansvar om gärningen avser

– artificiellt förökade växter, – enstaka fjädrar, – enstaka skelettdelar, – horn från dovhjort, kronhjort, rådjur, älg eller mufflonfår.

Är brottet grovt, döms för grov otillåten preparering till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brot-

tet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grov otillåten preparering döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om gärningen är tillåten enligt föreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 30 §.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e–2 g §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 l §

För otillåtet förevisande av djur döms till böter eller fängelse i högst två år den som, utan tillstånd och dispens, som föreskrivits i 8 kap. 31 §, med uppsåt eller av oaktsamhet

– förevisar djur av vilda arter i en djurpark, eller

– utan anmälan till länsstyrelsen mot betalning förevisar exemplar av fåglar som vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium eller deras ägg, levande däggdjur av arter som lever vilt i Sverige, levande djur som avses i 8 kap. 20 § p. 5 samt levande djur av arter som anges i bilaga A eller

B till rådets förordning (EG) 338/97 för allmänheten.

Är brottet grovt, döms för grovt otillåtet förevisande av djur till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

För försök eller förberedelse till grovt otillåtet förevisande av djur döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 e–2 g §§ eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

2 m §

För olovligt innehav av ägg döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet innehar ägg från fåglar.

Förutsatt att innehavet av ägg framstår som obetydligt med hänsyn till de intressen som avses att skyddas och innehavet framstår som försvarligt döms inte till ansvar enligt första stycket om innehavet avser

1. ägg från höns, kalkoner, pärlhöns, ankor, änder, gäss, vaktlar, duvor, fasaner, rapphöns och strutsfåglar (Ratitae) som föds upp eller hålls i fångenskap för avel, kött eller äggproduktion och som genom hela produktionen varit avsedda som livsmedel, för livsmedelsproduktion, för läkemedelsindustrin eller som kläckägg för sådan produktion.

2. enstaka rötägg och trasiga skal som plockats efter avslutad häckning.

3. konstnärligt utsmyckade ägg som härrör från exemplar som avses i p.1,

4. ägg som innehas av Naturhistoriska riksmuseet.

Om gärning enligt första stycket omfattas av eller har vidtagits i enlighet med ett tillstånd ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Är brottet grovt, döms för grovt olovligt innehav av ägg till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller enligt jaktlagen (1987:259) eller föreskrifter antagna med stöd

av den eller enligt fiskelagen (1993:787) eller föreskrifter antagna med stöd av den.

8 §6

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot en föreskrift för totalförsvaret som har meddelats med stöd av 1 kap. 5 §, om en överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelsen har föreskrivits är straffbelagd,

2. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått inom ett miljöskyddsområde, som regeringen har meddelat med stöd av 7 kap. 20 §,

3. bryter mot en föreskrift eller ett beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m. som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 4 §,

4. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 5 §,

5. i ett miljöriskområde som avses i 10 kap. 17 § vidtar en åtgärd som ökar belastningen av föroreningar i eller omkring området, annars försämrar den miljömässiga situationen eller försvårar avhjälpandeåtgärder,

6. bryter mot den skyldighet att underhålla en vattenanläggning som följer av 11 kap. 17 § första stycket, 20 § första stycket eller 21 § första stycket,

7. bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,

8. bryter mot bestämmelsen i 13 kap. 8 § om utredning innan en genteknisk verksamhet påbörjas eller mot en föreskrift om utredningen som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 9 §,

9. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid genteknisk verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §,

10. bryter mot skyldigheten att upprätta en kemikaliesäkerhetsrapport enligt vad som krävs i artiklarna 37.4 och 39.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

11. bryter mot skyldigheten att förse Europeiska kemikaliemyndigheten med information enligt vad som krävs i artiklarna 38, 39.2 och 66.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

6 (2016:783).

12. bryter mot förbudet mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap. 27 §,

13. bryter mot ett förbud mot fiske som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av 28 kap. 13 §, eller

13. bryter mot ett förbud mot fiske som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av 28 kap. 13 §,

14. bryter mot artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen genom att inte följa ömsesidigt överenskomna villkor eller söka efter, bevara eller överföra information i enlighet med det som anges i artikeln i fråga om en genetisk resurs eller traditionell kunskap som avses i förordningen eller en traditionell kunskap som avses i 8 kap. 5 § andra stycket.

14. bryter mot artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen genom att inte följa ömsesidigt överenskomna villkor eller söka efter, bevara eller överföra information i enlighet med det som anges i artikeln i fråga om en genetisk resurs eller traditionell kunskap som avses i förordningen eller en traditionell kunskap som avses i 8 kap. 5 § andra stycket, eller

15. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått till skydd för fridlysta arter som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 23 §.

För försök till brott som avses i första stycket 12 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 § första stycket 5.

11 §7

Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller 3 b §, 4 § första stycket 2, 5 § 1 eller 7 a, 8 eller 9 § är att anse som ringa,

Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 2 d, 2 e, 2 f, 2 g, 2 h,

2 i, 2 j, 2 k, 2 l, 2 m, 3, 3 a eller

3 b §, 4 § första stycket 2, 5 §

7 (2020:1174).

döms inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen.

1 eller 7 a, 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen.

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken. Om gärningen är straffbar både enligt detta kapitel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta kapitel.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Om en gärning som avses i 1–9 §§ kan föranleda miljösanktionsavgift och inte kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

12 §8

Egendom får förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt och egendomen

1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4, 4 a, 5, 6 eller 8 § och är

1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 2 d, 2 e, 2 f,

2 g, 2 h, 2 i, 2 j, 2 k, 2 l, 2 m, 3, 4,

4 a, 5, 6 eller 8 § och är

a. ett djur, en växt eller en annan organism eller en produkt som utvunnits av ett djur eller en växt,

b. en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU) nr 511/2014,

c. utbrutet material vid täktverksamhet, d. en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt,

e. en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, eller

f. avfall,

2. är utbytet av ett brott som avses i 1,

8 (2019:496).

3. är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1, eller

4. varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1 och brottet har fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

5. på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

Egendomen får förklaras förverkad enligt första stycket 3 eller 4 endast om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl.

I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

12 c §

Döms någon för brott som anges i 2 b, 2 e, 2 f, 2 g, 2 j, 2 k eller 2 m ska det artvärde som en fridlyst växt eller djur har som representant för sin art förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa artvärden för djur- och växtarter som regleras i detta kapitel.

31 kap.

4 §9

Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller

1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör nationalparker,

2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,

9 (2009:1322).

3. en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket som har förenats med särskilda villkor eller en vägran att ge en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket, om dispensen avser ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 1,

4. bildande av ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 2,

5. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden,

6. skydd för särskilda områden enligt 7 kap. 28 a–29 b §§, eller

7. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör viss verksamhet.

7. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör viss verksamhet,

8. en dispens enligt 8 kap. 21– 23 §§ som har förenats med särskilda villkor eller en nekad dispens.

Ersättning enligt punkten 8 lämnas endast till den del pågående markanvändning avsevärt försvåras.

En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2. En gärning som avses i 29 kap. 2 m § som begås innan den 30 juni 2023 medför inte straffansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.2. Lag om ändring i rättegångsbalken (1942:740)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 14 a § rättegångsbalken (1942:740) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap.

14 a §10

Kan föremål skäligen antagas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, må det tagas i beslag. Härvid äga bestämmelserna i detta kapitel om beslag motsvarande tillämpning.

Kan föremål skäligen antagas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalkeneller 29 kap. 12 §

första stycket 5 miljöbalken, må

det tagas i beslag. Härvid äga bestämmelserna i detta kapitel om beslag motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

10 (1975:403).

1.3. Lag om ändring i jaktlag (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 3 och 48 §§jaktlagen (1987:259) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §11

Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När viltet är fredat,

gäller fredningen också dess ägg och bon.

Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Ägg eller bon med ägg från fåglar får inte samlas in i naturen, såvida det inte är tillåtet enligt någon bestämmelse i denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.

Detta gäller även inom Sveriges ekonomiska zon.

48 §12

Om någon har begått jaktbrott eller jakthäleri, skall vilt som han eller hon kommit över genom brottet förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för viltet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Även annat utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Vilt som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av regeringen.

Vilt som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av regeringen.

Dessutom ska viltets artvärde förklaras förverkat. Viltets artvärde framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 29 kap. 12 c § miljöbalken .

11 (1994:1820). 12 (2005:298).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.4. Lag om ändring i fiskelag (1993:787)

Härigenom föreskrivs att 45 § fiskelagen (1993:787) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §13

Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål för brott enligt denna lag förklaras förverkad.

Detsamma gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott eller värdet av det mottagna skall förklaras förverkat, om mottagandet utgör brott enligt denna lag och förverkandet inte är uppenbart oskäligt.

Om bara en del i ett parti fisk varit föremål för brott enligt denna lag, får hela partiet förklaras förverkat om det inte kan utredas hur stor del av partiet som omfattas av brottet.

Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är oskäligt.

Detsamma gäller fiskefartyg och andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga brott.

Utöver vad som sägs i tredje stycket får egendom förklaras förverkad, om egendomen har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag och brottet har fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse och förverkandet behövs för att förebygga brott.

I stället för fisken, redskapet eller den egendom som annars använts, medförts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel, kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Om brottet avser art som regleras i 8 kap. miljöbalken ska dessutom artexemplarets artvärde förklaras förverkat. Artvärdet framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 29 kap. 12 c § miljöbalken

13 (2005:305).

Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 § andra–tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde stycket eller 26 § får förverkande inte avse annat än fiskeredskap.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

–

1.5. Lag om ändring i lag (2014:1009) om handel med timmer och trävaror

Härigenom föreskrivs att 9 § lag (2014:1009) om handel med timmer och trävaror ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 4.1, jämförd med artikel 2, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010, i den ursprungliga lydelsen, att släppa ut timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer på marknaden, om avverkningen skett i strid med bestämmelser i avverkningslandet i fråga om

1. tillstånd eller godkännande,

2. anmälan eller underrättelse till en myndighet eller föreskriven tidsfrist efter sådan anmälan eller underrättelse,

3. villkor i ett tillstånd eller i ett beslut om godkännande,

4. områdesskydd till skydd för särskilda miljöer eller arter, eller

5. tillstånd eller förbud när det gäller export. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Om gärningen är belagd med samma eller strängare straff enligt brottsbalken eller enligt 29 kap. 2 b §miljöbalken, får inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Om gärningen är belagd med samma eller strängare straff enligt brottsbalken eller enligt 29 kap. miljöbalken, får inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.6. Lag om ändring i lag (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att 16 § lag (2000:1225) om straff för smuggling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Om det inte är uppenbart oskäligt, skall följande egendom förklaras förverkad:

1. vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller en sådan varas värde,

2. utbyte av brott enligt denna lag, och

3. vad någon tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott enligt denna lag, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag.

En vara som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt till varan får inte förklaras förverkad, om varan eller rättigheten efter brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Vid förverkande enligt första stycket 1 av en vara gäller inte bestämmelserna i 36 kap. 5 § första och andra styckena brottsbalken om hos vem förverkande får ske.

Om brott innefattar exemplar som skyddas enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. miljöbalken eller enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 ska artvärdet förklaras förverkat.

Artvärdet framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 29 kap. 12 c § miljöbalken .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.7. Lag om ändring i offentlighets- och sekretesslag (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslag (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

2 §

Sekretess gäller för uppgift om namn, adress och andra kontaktuppgifter som finns avseende innehavare i ett ärende om importtillstånd för jakttroféer av arter som omfattas av skydd enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan risk att jakttrofén bringas ur innehavarens besittning.

Sekretessen i första stycket hindrar inte att en uppgift lämnas till någon annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.8. Lag om ändring i lag (1996:701) om Tullverkets befogenhet vid Sveriges inre gräns mot ett annat land inom EU

Härigenom föreskrivs att 3 § lag (1996:701) om Tullverkets befogenhet vid Sveriges inre gräns mot ett annat land inom EU ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §14

Lagen är tillämplig endast på följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

3. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

4. injektionssprutor och kanyler,

5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),

8. hundar och katter för annat ändamål än handel,

9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,

10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,

14 (2020:860).

12. exemplar som omfattas av

Rådets förordning (EG) 338/97 om det finns anledning att misstänka att exemplaret är föremål för olaglig transport för försäljning eller utgör ett olagligt innehav av en art som regleras i 8 kap miljöbalken ,

12. barnpornografi enligt la-

gen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,

13. varor som avses i lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

14. varor som ska beskattas

enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,

13. barnpornografi enligt la-

gen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,

14. varor som avses i lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

15. varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,

15. sprängämnesprekursorer

enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,

16. sprängämnesprekursorer

enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,

16. explosiva varor som avses

i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

17. explosiva varor som avses

i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.9. Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs att 3 § lag (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §15

Till skydd för den marina miljön finns det också bestämmelser om

1. geologisk lagring av koldioxid i 1 kap. 2 § och 4 kap. 9 §miljöbalken,

2. särskilda skyddade naturområden i 7 kap.27–30 och 32 §§miljöbalken,

3. allvarliga miljöskador i 10 kap. 18 a § miljöbalken,

4. dumpning i 15 kap.27–29 §§miljöbalken,

5. föroreningar från fartyg i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och

6. hantering och kontroll av fartygs barlastvatten och sediment från sådant vatten i barlastvattenlagen (2009:1165),

5. föroreningar från fartyg i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

6. hantering och kontroll av fartygs barlastvatten och sediment från sådant vatten i barlastvattenlagen (2009:1165),

7. skydd av arter i 8 kap. miljöbalken .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

15 (2019:495).

1.10. Förordning om ändring i artskyddsförordningen (2007:845)

Härigenom föreskrivs i fråga om artskyddsförordningen (2007:845)

dels att 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17, 18, 23, 24, 25, 26, 27,

28, 30, 31, 35, 37, 38, 39, 41, 42 artskyddsförordningen (2007:845) ska upphöra att gälla,

dels att bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) ska upp-

höra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 10, 16, 23, 35 och 37 §§ ska utgå,

dels att 1, 2, 13, 29, 32, 34, 36, 40, 43, 44, 45, 46, 47, 47 a, 48, 49,

50, 51, 53, 55, 56, 57, 59, 62, 63 a, 65, 68 §§ ska ha följande lydelse

dels att bilaga 2 till artskyddsförordningen (2007:845) ska ha föl-

jande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 § ska lyda ”Fridlysning med

mera”,

dels att det ska införas 23 nya paragrafer, 4, 14, 15, 16, 16 a, 46 a,

49 b, 65 a–g, 74–82 §§ av följande lydelse

dels att det ska införas sju nya bilagor, 1–6 och 8, av följande

lydelse,

dels att det närmast före 19 § ska införas en ny rubrik som ska

lyda ”Kommersiella aktiviteter, import, export med mera” och närmast före 74, 78, 79 och 82 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna förordning är meddelad med stöd av

– 8 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 4–6, 10, 11, 13–15 och 65 §§,

– 8 kap. 2 § miljöbalken i fråga om 7–9 och 12–15 §§,

– 8 kap. 4 § miljöbalken i fråga om 16–57 och 59–64 §§,

– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 67 §,

– 8 kap. 7 § regeringsformeni

fråga om övriga bestämmelser.

Denna förordning är meddelad med stöd av

– 8 kap. miljöbalken och

– 8 kap. 7 § regeringsformen

samt

– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 67 §.

2 §16

I förordningen avses med

1. fågeldirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/ 147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar,

2. art- och habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG,

3. rådets förordning (EG)

nr 338/97: rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

4. kommissionens förordning

(EG) nr 865/2006: kommissionens förordning (EG) nr 865/ 2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

5. CITES-konventionen: kon-

ventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (SÖ 1974:41),

6. import: införsel till Sverige

från ett område utanför Europeiska unionen,

7. export: utförsel från Sverige

till ett område utanför Europeiska unionen,

1. rådets förordning (EG)

nr 338/97: rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

2. kommissionens förordning

(EG) nr 865/2006: kommissionens förordning (EG) nr 865/ 2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

3. CITES-konventionen: kon-

ventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (SÖ 1974:41),

4. import: införsel till Sverige

från ett område utanför Europeiska unionen,

5. export: utförsel från Sverige

till ett område utanför Europeiska unionen,

16 (2011:197).

8. reexport: återutförsel från

Sverige till ett område utanför Europeiska unionen,

9. djurpark: permanent anlägg-

ning, som inte är en cirkus eller djuraffär, där levande djur av vilda arter förvaras i syfte att förevisas för allmänheten under minst sju dagar per år.

6. reexport: återutförsel från

Sverige till ett område utanför Europeiska unionen,

7. djurpark: permanent anlägg-

ning, som inte är en cirkus eller djuraffär, där levande djur av vilda arter förvaras i syfte att förevisas för allmänheten under minst sju dagar per år.

4 §

De arter som anges i bilaga 1 till denna förordning ska tillämpas för bestämmelsen i 8 kap. 20 b § miljöbalken .

De arter som anges i bilaga 4 till denna förordning ska tillämpas för bestämmelserna i 8 kap. 14, 14 a, 15, 16, 17–17 b, 20 b, 24–24 c, 30, 32, 29 kap. 2 b p. 1, 2 b p. 4, 2 b p. 5 , 2 f , 2 k och 2 l §§ miljöbalken .

De arter som anges i bilaga 5 till denna förordning ska tillämpas för bestämmelserna i 8 kap. 18, 24–24 c, 29 kap. 2 b p. 6 , 2 f och 2 k §§ miljöbalken .

De arter som anges i bilaga 7 till denna förordning ska tillämpas för bestämmelserna i 8 kap. 14 b, 18 a, 18 b, 25, 29 kap. 2 b p. 6, 2 b p. 7 och 2 g §§ miljöbalken .

13 §

Trots förbuden i 6, 8 och 9 §§ får enstaka exemplar av djurarterna bred gulbrämad dykare, bred kärrtrollslända, bred paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärr-

Insamling som tillåts enligt 8 kap. 19 § förutsätter att

trollslända, grön mosaiktrollslända och pudrad kärrtrollslända samt enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa, långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss och pyramidmossa samlas in, om

3. den som är ansvarig för

insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen redovisar till länsstyrelsen

a) vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen,

b antalet insamlade exemplar av varje art,

c) var exemplaren har tagits, och

d) syftet med insamlingen,

4. den som är ansvarig för in-

samlingen anmäler till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet

a) fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten, och

b) var de insamlade exemplaren förvaras, och

5. det insamlade materialet hålls

tillgängligt för forskning

1. den som är ansvarig för

insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen redovisar till länsstyrelsen

a) vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen,

b) antalet insamlade exemplar av varje art,

c) var exemplaren har tagits, och

d) syftet med insamlingen,

2. den som är ansvarig för in-

samlingen anmäler till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet

a) fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten, och

b) var de insamlade exemplaren förvaras, och

3. det insamlade materialet hålls

tillgängligt för forskning

Tillstånd för innehav av fågelägg

14 §

Naturvårdsverket får meddela tillstånd för innehav av fågelägg till institutioner för forskning och undervisning. Sådant tillstånd får meddelas om den som söker till-

ståndet bedöms kunna kontrollera och dokumentera sitt innehav och ha behov av ägg i undervisnings- eller forskningssyfte. Innan tillstånd meddelas ska Naturvårdsverket ge länsstyrelsen och Naturhistoriska riksmuseet möjlighet att yttra sig över ansökan.

Naturvårdsverket ska föra register över vilka tillstånd som meddelas.

15 §

Fågelägg får överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet i enlighet med vad Naturvårdsverket, i samråd med Naturhistoriska riksmuseet, länsstyrelserna, Polismyndigheten och Statens jordbruksverk, har bestämt med stöd av 8 kap 12 a §.

16 §

Om beslut som avses i 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken grundar sig på bestämmelser i 8 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av samma kapitel, ska den myndighet som avses i 12 kap. 6 § första stycket, i samband med att beslut fattas, pröva om skäl för dispens föreligger och om så inte är fallet meddela beslut om nekad dispens samtidigt med beslutet.

Om myndigheten finner att dispensskäl kan föreligga ska den förlägga den anmälningsskyldige, att inkomma med det underlag som behövs för att pröva dispensansökan.

16 a §

Om dispens meddelas enligt 8 kap. 21–23 §§ ska den myndighet som meddelat dispensen skicka meddelande om det till Naturvårdsverket.

29 §17

Förbudet i 24 § gäller inte

1. flodkräftor (Astacus astacus) som fångats eller odlats i Sverige, eller

2. signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) som i samband med fiske och efterföljande transport till kokningsanläggning eller för destruktion hålls

a) i sluten förvaring, och

b) inom ett hanteringsområde för signalkräfta enligt förordningen ( 2018:1939 ) om invasiva främmande arter eller i enlighet med vad Havs- och vattenmyndigheten föreskrivit om fiske i vatten utanför ett hanteringsområde enligt den förordningen.

Vad som föreskrivs i förordningen ( 2018:1939 ) om invasiva främmande arter samt vad Havs- och vattenmyndigheten föreskrivit om fiske i vatten utanför ett hanteringsområde enligt den förordningen ska gälla vid tillämpningen av 8 kap. 35 § miljöbalken .

32 §18

Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 16, 18 och 23 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 25 och 27 §§.

Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 8 kap. 24, 24 a

och 34 §§

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 8 kap. 24 b och 36 §§.

17 (2020:420). 18 (2011:636).

Innan Naturvårdsverket gör det i fråga om 25 § första stycket 1 när det gäller arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med Hs, ska verket samråda med Europeiska kommissionen.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifter eller beslutar om dispens enligt andra stycket ifråga om arter som lever i vatten under hela eller delar av sin livscykel ska verket samråda med Havs-och vattenmyndigheten. När det gäller arter som i bilaga 2 till denna förordning har listats som fågeldirektivet bilaga 3 del b, ska verket samråda med Europeiska kommissionen.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från

24 § och 25 § första stycket 2, om

det gäller sådana djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur eller växter som lever i eller härrör från hav eller vatten.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från

8 kap. 24 b första stycket 2, 34 § miljöbalken, om det gäller sådana

djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur eller växter som lever i eller härrör från hav eller vatten.

Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska vid behov samråda med varandra.

Föreskrifter om undantag och beslut om dispens får meddelas endast

1. för naturvårds-, forsknings- eller undervisningsändamål,

2. om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning, och

3. om hanteringen inte kommer att påverka artens eller andra vilt levande arters överlevnad i områden där dessa naturligt förekommer.

34 §

Statens jordbruksverk får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 17 §, om den som ansöker om dispens kan visa att skinnet kommer från sälar som fångats eller dödats av inuiter vid traditionell säljakt.

Statens jordbruksverk får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 8 kap. 33 § miljöbal-

ken, om den som ansöker om

dispens kan visa att skinnet kommer från sälar som fångats eller

dödats av inuiter vid traditionell säljakt.

36 §19

Tillståndskravet i 35 § gäller inte verksamhet som bedrivs vid statliga museer och statliga forskningsinstitutioner.

Tillståndskravet i 8 kap. 30 § miljöbalken gäller inte verksamhet som bedrivs vid statliga museer och statliga forskningsinstitutioner.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för verksamhet som bedrivs vid andra institutioner. Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra

1. Havs- och vattenmyndigheten, om prepareringen gäller sådana djur och växter som avses i 35 § första stycket 2–4 och som lever i hav eller vatten, och

1. Havs- och vattenmyndigheten, om prepareringen gäller sådana djur och växter som avses i 8 kap. 30 § första stycket 2–4 och som lever i hav eller vatten, och

2. Naturhistoriska riksmuseet.

40 §20

Det är förbjudet att utan tillstånd förevisa djur av vilda arter i en djurpark.

I djurskyddsförordningen (2019:66) finns bestämmelser om förbud mot att flytta runt och i samband med det förevisa djur.

43 §

Tillstånd enligt 40 § krävs inte om förevisningen omfattar högst sju arter i ett för varje art lämpligt antal exemplar och förevisningen sker i en verksamhet vars huvudsakliga syfte är annat än förevisning av djur och förevisningen inte omfattar däggdjur.

Tillstånd enligt 8 kap. 31 §

miljöbalkenkrävs inte om före-

visningen omfattar högst sju arter i ett för varje art lämpligt antal exemplar och förevisningen sker i en verksamhet vars huvudsakliga syfte är annat än förevisning av djur och förevisningen inte omfattar däggdjur.

19 (2011:636). 20 (2019:71).

Sådant tillstånd krävs inte heller om förevisningen avser akvarier med en volym som är mindre än 1 000 liter per akvarium och som omfattar högst tre akvarier med fiskar och blötdjur eller någon av dessa djurgrupper.

44 §

Det är förbjudet att utan anmälan till länsstyrelsen mot betalning eller annars yrkesmässigt för allmänheten förevisa

1. levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,

2. levande däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,

3. levande djur av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n, och

4. levande djur av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Anmälan om att förevisa djur av arter som avses i 8 kap. 32 § miljöbalken ska göras till länsstyrelsen.

En anmälan enligt första stycket ska göras senast fyra veckor innan förevisningen påbörjas.

Första stycket gäller inte förevisning som omfattas av krav på tillstånd enligt 40 §.

45 §21

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet på tillstånd i 40 § första

stycket, om dispensen inte mot-

verkar skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. En dispens får endast avse anläggningar där det

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet på tillstånd i 8 kap. 31 §

miljöbalken, om dispensen inte

motverkar skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. En dispens får endast avse anläggningar där

21 (2011:636).

inte förevisas ett betydande antal djur eller arter.

det inte förevisas ett betydande antal djur eller arter.

Innan Naturvårdsverket beslutar om dispens enligt första stycket ska verket samråda med Havs- och vattenmyndigheten, om dispensen gäller sådana djur som lever i hav eller vatten.

46 §

Frågor om tillstånd enligt 26

och 35 §§ prövas av länsstyrelsen

efter ansökan.

Frågor om tillstånd enligt

8 kap. 24 c och 30 §§ miljöbalken

prövas av länsstyrelsen efter ansökan.

Länsstyrelsen får föra register över sådana tillstånd.

Tillståndet ska vara personligt och får endast ges till den som är lämplig att bedriva verksamheten. Vid tillståndsprövningen ska särskilt beaktas

1. om den sökande dömts för brott mot någon författning av vikt för art- eller djurskyddet, och

2. om den sökande innehar en lämplig lokal för verksamheten.

Frågor om tillstånd enligt 8 kap. 25 § miljöbalken prövas av länsstyrelsen efter ansökan.

Sådant tillstånd får endast ges till den som har tillstånd enligt 8 kap. 31 § miljöbalken .

47 §

Frågor om tillstånd enligt

40 § prövas av länsstyrelsen efter

ansökan.

Frågor om tillstånd enligt

8 kap. 31 § miljöbalken prövas av

länsstyrelsen efter ansökan.

Tillståndet ska avse en viss fysisk eller juridisk person. Vid tillståndsprövningen ska de omständigheter som anges i 46 § andra stycket särskilt beaktas. Om den sökande är en juridisk person gäller detta den juridiska personens styrelseledamöter och verkställande direktör.

I en ansökan om ett tillstånd ska sökanden redovisa hur sökanden avser att uppfylla sådana villkor som avses i 49 §.

47 a §22

I ett ärende om tillstånd enligt 26, 35 eller 40 § ska länsstyrelsen besluta i ärendet inom sex månader efter det att en fullständig ansökan kom in till länsstyrelsen. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än två månader utöver de ursprungliga sex månaderna. I ett ärende om tillstånd enligt 40 § får dock förlängningen avse sex månader. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

I ett ärende om tillstånd enligt 8 kap. 24 c, 30 eller 31 §§ ska länsstyrelsen besluta i ärendet inom sex månader efter det att en fullständig ansökan kom in till länsstyrelsen. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än två månader utöver de ursprungliga sex månaderna. I ett ärende om tillstånd enligt 40 § får dock förlängningen avse sex månader. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

48 §

I ett tillstånd enligt 26, 35

eller 40 § och i en anmälan enligt 44 § ska anges den lokal eller den

plats där verksamheten ska bedrivas. Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att identifiera de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller de delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten.

I ett tillstånd enligt 8 kap.

24 c , 30 eller 31 §§ miljöbalken

och i en anmälan enligt 32 § ska anges den lokal eller den plats där verksamheten ska bedrivas. Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att identifiera de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller de delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten.

22 (2009:1329).

49 §23

För tillstånd enligt 40 § gäller följande förutom det som anges i 47 och 48 §§.

För tillstånd enligt 8 kap. 31 §

miljöbalken gäller följande för-

utom det som anges i 47 och 48 §§.

Ett tillstånd får endast avse en anläggning som godkänts för offentlig förevisning av djur enligt djurskyddsförordningen (2019:66).

Tillståndet ska innehålla de villkor som behövs för att säkerställa att 1. djurparken deltar i en eller flera av följande verksamheter beträffande de djurarter som finns i djurparken: forskning som främjar bevarandet av arterna, utbildning som ger relevanta kunskaper om bevarande av arterna, informationsutbyte om arternas bevarande samt, om det är lämpligt, uppfödning i fångenskap och återinförande av djur till ett liv i vilt tillstånd,

2. djurparken främjar utbildning av och medvetenhet hos allmänheten om bevarande av den biologiska mångfalden, särskilt genom att tillhandahålla information om de förevisade arterna och deras naturliga livsmiljöer,

3. djurhållningen i djurparken uppfyller de enskilda arternas biologiska behov och behov av bevarande, bland annat genom att djurens livsmiljöer berikas på ett artspecifikt sätt,

4. en hög standard på skötseln av djuren upprätthålls,

5. det finns ett program för förebyggande och kurativ veterinärvård samt näringstillförsel,

6. djur inte rymmer och att skadedjur och ohyra inte tar sig in utifrån, och

7. spridning av smittsamma sjukdomar förebyggs.

2. djurparken främjar utbildning av och medvetenhet hos allmänheten om bevarande av den biologiska mångfalden, särskilt genom att tillhandahålla information om de förevisade arterna och deras naturliga livsmiljöer.

23 (2019:71).

49 b §

Länsstyrelsen får meddela dispens från förbudet i 8 kap. 31 a § miljöbalken i det enskilda fallet om det finns särskilda skäl.

50 §

Innan länsstyrelsen slutligt prövar en ansökan om tillstånd enligt 40 §, ska länsstyrelsen inspektera djurparken.

Innan länsstyrelsen slutligt prövar en ansökan om tillstånd enligt 8 kap. 31 § miljöbalken, ska länsstyrelsen inspektera djurparken.

Vid inspektionen ska det bedömas om de villkor som länsstyrelsen avser att meddela enligt 48 och 49 §§ kommer att kunna uppfyllas. Detsamma gäller vid omprövning av villkor i ett tillstånd. Vid omprövning ska även kontrolleras om de gällande villkoren i tillståndet uppfylls.

51 §

Den som har tillstånd som avses i 26, 35 eller 40 § ska fortlöpande föra en förteckning över de djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras eller ingår i verksamheten och som omfattas av kravet på tillstånd.

Den som har tillstånd som avses i 8 kap. 24 c, 30 eller 31 §

miljöbalken ska fortlöpande föra

en förteckning över de djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras eller ingår i verksamheten och som omfattas av kravet på tillstånd.

Detsamma gäller den som bedriver en verksamhet som omfattas av ett undantag från kravet på tillstånd enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 36 § andra stycket, om inte Naturvårdsverket har föreskrivit annat.

53 §

Den som har tillstånd enligt

26, 35 eller 40 § ska årligen till

länsstyrelsen lämna uppgifter om de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur

Den som har tillstånd enligt

8 kap.24 c, 30 eller 31 §§miljöbalkenska årligen till länsstyrel-

sen lämna uppgifter om de exemplar av djur, växter, ägg, fröer,

eller växter som hanteras i verksamheten.

sporer eller delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten.

55 §

Om den som har ett tillstånd som avses i 26, 35 eller 40 § bryter mot en föreskrift som är väsentlig för art- eller djurskyddet, får länsstyrelsen återkalla tillståndet om detta inte är uppenbart oskäligt.

Om den som har ett tillstånd som avses i 8 kap. 24 c, 30 eller

31 §§miljöbalkenbryter mot en

föreskrift som är väsentlig för art- eller djurskyddet, får länsstyrelsen återkalla tillståndet om detta inte är uppenbart oskäligt.

56 §24

Om levande djur eller växter eller avkomma av dessa hanteras i strid mot ett villkor som är väsentligt för art- eller djurskyddet som Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk eller Havs- och vattenmyndigheten har bestämt i ett beslut om dispens enligt 32 § eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97, får den myndighet som beslutat om dispensen återkalla dispensen om detta inte är uppenbart oskäligt.

Om levande djur eller växter eller avkomma av dessa hanteras i strid mot ett villkor som är väsentligt för art- eller djurskyddet som Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk eller Havs- och vattenmyndigheten har bestämt i ett beslut om dispens enligt 8 kap. 37 § miljöbalkeneller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97, får den myndighet som beslutat om dispensen återkalla dispensen om detta inte är uppenbart oskäligt.

57 §

Om den som har ett tillstånd enligt 40 § inte inom två år har följt ett föreläggande eller förbud som tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9 § miljöbalken meddelat för uppfyllandet av ett villkor som tillståndet är förenat med, ska länsstyrelsen helt eller

Om den som har ett tillstånd enligt 8 kap. 31 §miljöbalken inte inom två år har följt ett föreläggande eller förbud som tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9 § miljöbalken meddelat för uppfyllandet av ett villkor som tillståndet är förenat med, ska läns-

24 (2011:636).

delvis återkalla tillståndet för verksamheten.

styrelsen helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten.

59 §25

Tillsynsmyndigheten ska regelbundet inspektera djurparker som avses i 40 § för att kontrollera att villkoren i tillståndet för verksamheten följs.

Tillsynsmyndigheten ska regelbundet inspektera djurparker som avses i 8 kap. 31 §miljöbalken för att kontrollera att villkoren i tillståndet för verksamheten följs.

62 §26

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet besluta att levande

exemplar av djur eller växter som har förverkats får placeras hos den som har tillstånd enligt 40 § eller på någon annan lämplig anläggning för naturvårds-, forsknings- eller utbildningsändamål. I samband med beslut om placering ska verket efter samråd med Naturhistoriska riksmuseet bestämma hur exemplaret ska hanteras sedan det dött.

Ett dött djur, en död växt eller en del av ett dött djur eller död växt som har förverkats får efter beslut av Naturvårdsverket överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet eller någon annan institution för forskning eller utbildning.

Det förverkade får även överlämnas till eller placeras hos någon annan för att användas i sådan verksamhet som bedöms vara till fördel för artskyddet. Innan Naturvårdsverket beslutar om placering

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet i enlighet med 8 kap.

37 a § miljöbalken besluta om hantering av levande exemplar av djur eller växter som har tagits i beslag eller förverkats. Beslut om ersättning enligt 8 kap. 37 a § andra stycket. miljöbalken fattas av Åklagarmyndigheten efter ansökan av exemplarets ägare.

Levande djur eller växter som har tagits i beslag eller förverkats får överlämnas till eller placeras hos

1. den som har tillstånd enligt 8 kap. 31 § miljöbalken ,

2. någon annan lämplig anläggning för naturvårds-, forsknings- eller utbildningsändamål, eller

3. någon annan för att användas i sådan verksamhet som bedöms vara till fördel för artskyddet.

Ett dött djur, en död växt eller en del av ett dött djur eller död

25 (2011:50). 26 (2011:636).

eller överlämnande ska verket samråda med

1. Naturhistoriska riksmuseet, om det inte är uppenbart att det förverkade inte är av intresse för forskning eller utbildning, och

2. Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller ett djur eller en växt som lever i hav eller vatten.

växt som har förverkats får efter beslut av Naturvårdsverket överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet eller någon annan institution för forskning eller utbildning.

Innan Naturvårdsverket beslutar om placering eller överlämnande enligt denna bestämmelse eller destruktion eller avlivning enligt 8 kap. 37 a § miljöbalken ska verket samråda med

1. Naturhistoriska riksmuseet, för att bestämma hur exemplaret ska hanteras sedan det dött, och

2. Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller ett djur eller en växt som lever i hav eller vatten.

63 a §27

Om artbestämmare utses efter en ansöken, ska Statens jordbruksverk besluta i ärendet inom tre månader efter det att en fullständig ansökan kom in till verket. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än en månad utöver de ursprungliga tre månaderna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Om artbestämmare utses efter en ansökan, ska Statens jordbruksverk besluta i ärendet inom tre månader efter det att en fullständig ansökan kom in till verket. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än en månad utöver de ursprungliga tre månaderna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett

27 (2009:1329).

sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

Oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande

65 §28

Naturvårdsverket ska med biträde av Naturhistoriska riksmuseet se till att det finns ett nationellt system för rapportering av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av de djurarter

som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N.

Naturvårdsverket ska med biträde av Naturhistoriska riksmuseet se till att det finns ett nationellt system för rapportering av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av de andra djur

än fåglar som avses i bilaga 4.

Övervakningen som ska ligga till grund för vad som rapporteras i systemet ska ske inom ramen för verksamhetsutövares egenkontroll enligt 26 kap. 19 § miljöbalken och enligt 8 kap. 17 a och 17 b §§ miljöbalken .

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska inom sina ansvarsområden ta initiativ till att de forsknings- eller bevarandeåtgärder vidtas som behövs för att säkerställa att oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna.

65 a §

Länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten, och Skogsstyrelsen ska till Naturvårdsverket rapportera de uppgifter om oavsiktlig fångst eller oavsiktligt dödande som kommer till deras kännedom.

28 (2011:636).

65 b §

Verksamhetsutövare som fullgör vad som följer av villkor i tillstånd eller av 8 kap. 17 a § miljöbalken ska redovisa resultatet av övervakningen till den myndighet som utövar tillsyn över artskyddet för verksamheten.

65 c §

Markägare, rättighetshavare, verksamhetsutövare, befälhavare eller redare som anmäler påträffat dödat eller fångat djur enligt 8 kap. 17 b § miljöbalken ska göra det till den myndighet som ansvarar för tillsynen av artskydd enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) .

65 d §

Tillsynsmyndigheten ska rapportera uppgifter som inkommer enligt 65 b eller c §§ miljöbalken till Naturvårdsverket.

65 e §

En anmälan eller rapport om oavsiktligt fångat eller dödat djur som inte följer av villkor i tillstånd ska innehålla uppgifter om var och när djuret har dödats eller fångats eller påträffats.

65 f §

Den myndighet som tar emot en sådan anmälan eller rapport som avses i 8 kap. 17 b § miljöbalken ska se till att djuret tas om hand.

Naturvårdsverket ska genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur omhändertagna djur ska hanteras.

65 g §

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får inom sina respektive ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om hur och när de uppgifter som avses i 65 c § ska redovisas.

68 §29

För Sveriges del är Statens jordbruksverk den administrativa myndighet och Naturvårdsverket

den vetenskapliga myndighet som anges i CITES-konventionen, i rådets förordning (EG) nr 338/97 och i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006. Havs- och vattenmyndigheten ska som vetenskaplig myndighet bistå Naturvårdsverket i frågor som gäller artskydd i havs- eller vattenmiljön. Om Naturvårdsverket och Naturhistoriska riksmuseet kommer överens om det, får museet biträda verket som vetenskaplig myndighet.

För Sveriges del är Statens jordbruksverk den administrativa myndighet som anges i CITES-

konventionen, i rådets förordning (EG) nr 338/97 och i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006.

Naturvårdsverket är den vetenskapliga myndighet som anges i CITES-konventionen, i rådets förordning (EG) nr 338/97 och i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006, för frågor som inte gäller vattenlevande arter. Havs- och vattenmyndigheten är sådan vetenskaplig myndighet för frågor som gäller vattenlevande arter.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska samverka i frågor enligt andra stycket.

Om Naturvårdsverket respektive Havs- och vattenmyndigheten och Naturhistoriska riksmuseet kommer överens om det, får museet

29 (2011:636).

biträda myndigheterna som vetenskaplig myndighet.

Livsmiljöunderlag

74 §

Varje länsstyrelse ska besluta om ett livsmiljöunderlag för länet senast den 31 december 2027.

Underlaget ska därefter ses över och vid behov revideras minst vart femte år.

75 §

Ett livsmiljöunderlag ska omfatta alla arter som är fridlysta enligt 8 kap. miljöbalken , hotade enligt rödlistan eller regionalt prioriterade samt deras livsmiljöer, i den mån sådan information finns tillgänglig för länsstyrelsen.

Livsmiljöunderlaget ska innehålla

– en sammanfattande redogörelse för de av länsstyrelsen kända förhållandena med avseende på artskyddet och de fridlysta arternas behov i länet,

– en redogörelse för vilka befintliga verksamheter som man vet utgör eller kommer att utgöra ett hot mot dessa arter inom länet samt hur dessa påverkar arterna,

– en redogörelse för vilka brister som föreligger i kunskapsunderlaget,

– en analys av brister i landskapet vad gäller fridlysta, hotade

och regionalt prioriterade arters livsmiljöer och

– en redogörelse för de förstärkningsåtgärder som behövs i form av nya eller återskapade strukturer och livsmiljöer.

– den information som anges i bilaga 8 till denna förordning.

76 §

Beslut enligt 74 § får inte överklagas.

77 §

I arbetet med att ta fram ett livsmiljöunderlag ska länsstyrelsen samråda med

1. Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, SLU Artdatabanken och de kommuner som berörs,

2. de myndigheter, organisationer och enskilda som har ett väsentligt intresse av underlaget.

För samråd enligt första stycket 2 är det tillräckligt att länsstyrelse ger tillfälle till samråd.

Upphävande av gamla beslut

78 §

Beslut om fridlysning som har fattats av länsstyrelsen, med stöd av naturvårdslagen (1964:822) , eller miljöbalken (1998:808) får upphävas samma länsstyrelse som fattat beslutet eller den länsstyrelsen som den länsstyrelse som fattat beslutet nu ingår i.

Ersättning och inskrivning

79 §

I ärenden där dispens från fridlysningsbestämmelser i 8 kap. miljöbalk ( 1998:808 ) förenats med villkor eller nekats ska länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning.

80 §

Om talan om ersättning med stöd av 31 kap. 4 § 8 p. miljöbalken förs i domstol, företräds staten av Kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall samråda med den myndighet som är tillsynsmyndighet enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) .

81 §

På ansökan av den myndighet som ingått sådan uppgörelse som avses i 79 § eller, för det fall en talan om ersättning som förts med stöd av 31 kap. 4 § miljöbalken har bifallits, ska det beslut om nekad dispens eller dispens med villkor enligt 8 kap. 21 – 23 §§ miljöbalken (1998:808) som ligger till grund för ersättningsrätten, antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel och vara gällande även mot förvärvare av fasigheten och innehavare av särskild rätt på så sätt att denne inte kan föra talan om ersättning för sådana åt-

gärder som omfattas av dispensbeslutet.

Ekonomisk zon

82 §

Vid tillämpning av bestämmelser om artskydd som följer av 8 kap. miljöbalken eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet, i Sveriges ekonomiska zon, ska vad som sägs om tillsyns- eller prövningsmyndighet i kapitlet gälla länsstyrelsen i det län där Sveriges sjöterritorium är närmast den verksamhet eller åtgärd som tillämpningen avser.

1.10.1 Bilaga 1 – bilaga I till fågeldirektivet.

Bilaga 1

Detta är en förteckning över samtliga arter som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet). Arterna har enligt fågeldirektivet ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses.

Tabell 1.1 Fågeldirektivet bilaga 1

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

GAVIIFORMES Gaviidae

smålom Gavia stellata storlom Gavia arctica svartnäbbad islom Gavia immer PODICIPEDIFORMES Podicipedidae svarthakedopping Podiceps auritus PROCELLARIIFORMES Procellariidae madeirapetrell Pterodroma madeira atlantpetrell Pterodroma feae spetsstjärtad petrell Bulweria bulwerii gulnäbbad lira Calonectris diomedea balearisk lira Puffinus puffinus mauretanicus (Puffinus mauretanicus) medelhavslira Puffinus yelkouan dvärglira Puffinus assimilis Hydrobatidae fregattstormsvala Pelagodroma marina stormsvala Hydrobates pelagicus klykstjärtad stormsvala Oceanodroma leucorhoa oceanlöpare Oceanodroma castro PELECANIFORMES Pelecanidae vit pelikan Pelecanus onocrotalus krushuvad pelikan Pelecanus crispus Phalacrocoracidae

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

toppskarv Phalacrocorax aristotelis desmarestii dvärgskarv Phalacrocorax pygmeus CICONIIFORMES Ardeidae rördrom Botaurus stellaris dvärgrördrom Ixobrychus minutus natthäger Nycticorax nycticorax rallhäger Ardeola ralloides silkeshäger Egretta garzetta ägretthäger Egretta alba (Ardea alba) purpurhäger Ardea purpurea Ciconiidae svart stork Ciconia nigra vit stork Ciconia ciconia Threskiornithidae bronsibis Plegadis falcinellus skedstork Platalea leucorodia PHOENICOPTERIFORMES Phoenicopteridae flamingo Phoenicopterus ruber ANSERIFORMES Anatidae mindre sångsvan Cygnus bewickii (Cygnus columbianus bewickii) sångsvan Cygnus cygnus grönlandsbläsgås Anser albifrons flavirostris fjällgås Anser erythropus vitkindad gås Branta leucopsis rödhalsad gås Branta ruficollis rostand Tadorna ferruginea marmorand Marmaronetta angustirostris vitögd dykand Aythya nyroca alförrädare Polysticta stelleri salskrake Mergus albellus (Mergellus albellus) kopparand Oxyura leucocephala FALCONIFORMES Pandionidae fiskgjuse Pandion haliaetus Accipitridae

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

bivråk Pernis apivorus svartvingad glada Elanus caeruleus brun glada Milvus migrans röd glada Milvus milvus havsörn Haliaeetus albicilla lammgam Gypaetus barbatus smutsgam Neophron percnopterus gåsgam Gyps fulvus grågam Aegypius monachus ormörn Circaetus gallicus brun kärrhök Circus aeruginosus blå kärrhök Circus cyaneus stäpphök Circus macrourus ängshök Circus pygargus duvhök (underart på Korsika och Sardinien)

Accipiter gentilis arrigonii

sparvhök (underart på Madeira)

Accipiter nisus granti

balkanhök Accipiter brevipes örnvråk Buteo rufinus mindre skrikörn Aquila pomarina större skrikörn Aquila clanga kejsarörn Aquila heliaca spansk kejsarörn Aquila adalberti kungsörn Aquila chrysaetos dvärgörn Hieraaetus pennatus hökörn Hieraaetus fasciatus Falconidae rödfalk Falco naumanni aftonfalk Falco vespertinus stenfalk Falco columbarius eleonorafalk Falco eleonorae slagfalk Falco biarmicus tatarfalk Falco cherrug jaktfalk Falco rusticolus pilgrimsfalk Falco peregrinus GALLIFORMES järpe Bonasa bonasia Bilaga II A fjällripa Lagopus mutus pyrenaicus

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

fjällripa Lagopus mutus helveticus orre Tetrao tetrix tetrix Bilaga II A tjäder Tetrao urogallus Bilaga II A och bilaga III B

Phasianidae

stenhöna Alectoris graeca Bilaga II A klipphöna Alectoris barbara Bilaga II B och bilaga III B rapphöna Perdix perdix italica rapphöna Perdix perdix hispaniensis GRUIFORMES Turnicidae springhöna Turnix sylvatica Gruidae trana Grus grus Rallidae småfläckig sumphöna Porzana porzana mindre sumphöna Porzana parva dvärgsumphöna Porzana pusilla kornknarr Crex crex purpurhöna Porphyrio porphyrio kamsothöna Fulica cristata Otididae småtrapp Tetrax tetrax kragtrapp Chlamydotis undulata stortrapp Otis tarda CHARADRIIFORMES Recurvirostridae styltlöpare Himantopus himantopus skärfläcka Recurvirostra avosetta Burhinidae tjockfot Burhinus oedicnemus Glareolidae ökenlöpare Cursorius cursor rödvingad vadarsvala Glareola pratincola Charadriidae svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus fjällpipare Charadrius morinellus (Eudromias morinellus)

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

ljungpipare Pluvialis apricaria Bilaga II B och bilaga III B sporrvipa Hoplopterus spinosus Scolopacidae sydlig kärrsnäppa Calidris alpina schinzii brushane Philomachus pugnax Bilaga II B dubbelbeckasin Gallinago media myrspov Limosa lapponica Bilaga II B smalnäbbad spov Numenius tenuirostris grönbena Tringa glareola tereksnäppa Xenus cinereus (Tringa cinerea) smalnäbbad simsnäppa Phalaropus lobatus

Laridae

svarthuvad mås Larus melanocephalus långnäbbad mås Larus genei rödnäbbad trut Larus audouinii dvärgmås Larus minutus Sternidae sandtärna Gelochelidon nilotica (Sterna nilotica) skräntärna Sterna caspia kentsk tärna Sterna sandvicensis rosentärna Sterna dougallii fisktärna Sterna hirundo silvertärna Sterna paradisaea småtärna Sterna albifrons skäggtärna Chlidonias hybridus svarttärna Chlidonias niger Alcidae sillgrissla Uria aalge ibericus PTEROCLIFORMES Pteroclididae svartbukig flyghöna Pterocles orientalis vitbukig flyghöna Pterocles alchata COLUMBIFORMES Columbidae ringduva Columba palumbus azorica madeiraduva Columba trocaz kanarieduva Columba bollii lagerduva Columba junoniae

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

STRIGIFORMES Strigidae

berguv

Bubo bubo

fjälluggla Nyctea scandiaca hökuggla Surnia ulula sparvuggla Glaucidium passerinum lappuggla Strix nebulosa slaguggla Strix uralensis jorduggla Asio flammeus pärluggla Aegolius funereus CAPRIMULGIFORMES Caprimulgidae nattskärra Caprimulgus europaeus APODIFORMES Apodidae Apus caffer CORACIIFORMES Alcedinidae kungsfiskare Alcedo atthis Coraciidae blåkråka Coracias garrulus PICIFORMES Picidae gråspett Picus canus spillkråka Dryocopus martius större hackspett Dendrocopos major canariensis större hackspett Dendrocopos major thanneri balkanspett Dendrocopos syriacus mellanspett Dendrocopos medius vitryggig hackspett Dendrocopos leucotos tretåig hackspett Picoides tridactylus PASSERIFORMES Alaudidae dupontlärka Chersophilus duponti kalenderlärka Melanocorypha calandra korttålärka Calandrella brachydactyla lagerlärka Galerida theklae trädlärka Lullula arborea Motacillidae

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

fältpiplärka Anthus campestris Troglodytidae gärdsmyg Troglodytes troglodytes fridariensis Muscicapidae (Turdinae) blåhake Luscinia svecica kanariebuskskvätta Saxicola dacotiae svart stenskvätta Oenanthe leucura cypernstenskvätta Oenanthe cypriaca nunnestenskvätta Oenanthe pleschanka Muscicapidae (Sylviinae) kaveldunsångare Acrocephalus melanopogon vattensångare Acrocephalus paludicola olivsångare Hippolais olivetorum sardinsk sångare Sylvia sarda provencesångare Sylvia undata cypernsångare Sylvia melanothorax svarthakad sångare Sylvia rueppelli höksångare Sylvia nisoria Muscicapidae (Muscicapinae) mindre flugsnappare Ficedula parva balkanflugsnappare Ficedula semitorquata halsbandsflugsnappare Ficedula albicollis

Paridae

svartmes Parus ater cypriotes Sittidae Krüpers nötväcka Sitta krueperi korsikansk nötväcka Sitta whiteheadi Certhiidae trädgårdsträdkrypare Certhia brachydactyla dorotheae Laniidae törnskata Lanius collurio svartpannad törnskata Lanius minor masktörnskata Lanius nubicus Corvidae alpkråka Pyrrhocorax pyrrhocorax Fringillidae (Fringillinae) bofink Fringilla coelebs ombriosa blå bofink Fringilla teydea Fringillidae (Carduelinae)

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

skotsk korsnäbb Loxia scotica ökentrumpetare Bucanetes githagineus domherre Pyrrhula murina (Pyrrhula pyrrhula murina) Emberizidae (Emberizinae) gulgrå sparv Emberiza cineracea ortolansparv Emberiza hortulana rostsparv Emberiza caesia

1.10.2. Bilaga 2 – bilagorna II och III fågeldirektivet

Bilaga 2

Detta är en förteckning över samtliga arter som anges i bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet).

Fågeldirektivets bilaga II a och b

Bilagans omfattning

1. De arter som anges i bilaga II får med hänsyn tagen till deras populationsnivå, geografiska spridning och reproduktion inom gemenskapen jagas i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska säkerställa att jakten på dessa arter inte äventyrar ansträngningarna att bevara arterna i deras utbredningsområde.

2. De arter som anges i bilaga II del A får jagas i det geografiska havs- och landområde som omfattas av detta direktiv.

3. De arter som anges i bilaga II del B får endast jagas i de medlemsstater beträffande vilka detta markerats i den bilagan.

Tabell 1.2 Fågeldirektivets bilaga II, del A

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

ANSERIFORMES Anatidae

sädgås Anser fabalis grågås Anser anser bilaga III B kanadagås Branta canadensis bläsand Anas penelope snatterand Anas strepera kricka Anas crecca bilaga III B gräsand Anas platyrhynchos stjärtand Anas acuta bilaga III B årta Anas querquedula skedand Anas clypeata bilaga III B brunand Aythya ferina bilaga III B vigg Aythya fuligula bilaga III B

GALLIFORMES

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

Tetraonidae

dalripa Lagopus lagopus scoticus et hibernicus fjällripa Lagopus mutus bilaga III B

Phasianidae

stenhöna Alectoris graeca rödhöna Alectoris rufa rapphöna Perdix perdix bilaga III A fasan Phasianus colchicus bilaga III A

GRUIFORMES Rallidae

sothöna Fulica atra bilaga III B

CHARADRIIFORMES Scolopacidae

dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus bilaga III B enkelbeckasin Gallinago gallinago bilaga III B morkulla Scolopax rusticola bilaga III B

COLUMBIFORMES Columbidae

klippduva Columba livia ringduva Columba palumbus bilaga III A

Tabell 1.3 Fågeldirektivet bilaga II B

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

ANSERIFORMES Anatidae

knölsvan Cygnus olor spetsbergsgås Anser brachyrhynchus bläsgås Anser albifrons prutgås Branta bernicla

rödhuvad dykand

Netta rufina

bergand Aythya marila bilaga III B ejder Somateria mollissima bilaga III B alfågel Clangula hyemalis sjöorre Melanitta nigra bilaga III B svärta Melanitta fusca knipa Bucephala clangula

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

småskrake Mergus serrator storskrake Mergus merganser GALLIFORMES Meleagridae vildkalkon Meleagris gallopavo Tetraonidae järpe Bonasa bonasia

bilaga I

dalripa Lagopus lagopus lagopus orre Tetrao tetrix tjäder Tetrao urogallus Bilaga I + III B

Phasianidae Francolinus francolinus

klipphöna Alectoris barbara berghöna Alectoris chukar vaktel Coturnix coturnix GRUIFORMES Rallidae vattenrall Rallus aquaticus rörhöna Gallinula chloropus bilaga II A + III A

CHARADRIIFORMES Haematopodidae

strandskata Haematopus ostralegus Charadriidae ljungpipare Pluvialis apricaria bilaga I + III B kustpipare Pluvialis squatarola tofsvipa Vanellus vanellus Scolopacidae kustsnäppa Calidris canutus brushane Philomachus pugnax bilaga I rödspov Limosa limosa myrspov Limosa lapponica bilaga I småspov Numenius phaeopus storspov Numenius arquata svartsnäppa Tringa erythropus rödbena Tringa totanus gluttsnäppa Tringa nebularia Laridae skrattmås Larus ridibundus fiskmås Larus canus

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

Silltrut Larus fuscus Gråtrut Larus argentatus kaspisk trut Larus cachinnans Havstrut Larus marinus COLUMBIFORMES Columbidae skogsduva Columba oenas Turkduva Streptopelia decaocto turturduva Streptopelia turtur PASSERIFORMES Alaudidae Sånglärka Alauda arvensis Muscicapidae Koltrast Turdus merula Björktrast Turdus pilaris Taltrast Turdus philomelos rödvingetrast Turdus iliacus dubbeltrast Turdus viscivorus Sturnidae stare Sturnus vulgaris Corvidae nötskrika Garrulus glandarius skata Pica pica kaja Corvus monedula råka Corvus frugilegus kråka Corvus corone

Fågeldirektivets bilaga III a och b

Bilagans omfattning

1. Medlemsstaterna får inte förbjuda försäljning, transport för försäljning, förvaring för försäljning och salubjudande av levande eller döda fåglar och av lätt igenkännbara delar eller derivat av sådana fåglar avseende på de fågelarter som anges i bilaga III del A, under förutsättning att fåglarna på ett lagligt sätt har dödats eller fångats eller på annat lagligt sätt förvärvats.

2. Medlemsstaterna får när det gäller de arter som anges i bilaga III del B inom sitt territorium tillåta de verksamheter som anges i

punkt 1 och fastställa vissa begränsningar för dessa, under förutsättning att fåglarna på ett lagligt sätt har dödats eller fångats eller på annat lagligt sätt förvärvats.

Tabell 1.4 Fågeldirektivet bilaga III A

Svenskt namn Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

ANSERIFORMES Anatidae

gräsand Anas platyrhynchos GALLIFORMES Tetraonidae dalripa Lagopus lagopus lagopus, scoticus et hibernicus Phasianidae rödhöna Alectoris rufa klipphöna Alectoris barbara rapphöna Perdix perdix bilaga II A fasan Phasianus colchicus bilaga II A

COLUMBIFORMES Columbidae

ringduva Columba palumbus bilaga II A

Tabell 1.5 Fågeldirektivet bilaga III B

Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

ANSERIFORMES Anatidae

bläsgås Anser albifrons albifrons grågås Anser anser bilaga II A bläsand Anas penelope kricka Anas crecca bilaga II A stjärtand Anas acuta bilaga II A skedand Anas clypeata bilaga II A brunand Aythya ferina vigg Aythya fuligula bergand Aythya marila ejder Somateria mollissima bilaga II B sjöorre Melanitta nigra

Vetenskapligt namn Kompletterande bestämmelser

GALLIFORMES Tetraonidae

fjällripa Lagopus mutus bilaga II A orre Tetrao tetrix britannicus tjäder Tetrao urogallus bilaga I + II B

GRUIFORMES Rallidae

sothöna Fulica atra bilaga II A

CHARADRIIFORMES Charadriidae

ljungpipare Pluvialis apricaria bilaga I + II B

Scolopacidae

dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus bilaga II A enkelbeckasin Gallinago gallinago bilaga II A morkulla Scolopax rusticola bilaga II A

1.10.3. Bilaga 3 – bilaga II livsmiljödirektivet

Bilaga 3

Detta är en förteckning över samtliga arter som anges i bilaga II till rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (livsmiljödirektivet).

Arter markerade med * är en prioriterad art enligt livsmiljödirektivet. Arten har enligt livsmiljödirektivet ett sådant unionsintresse att särskilda bevarandeområden behöver utses.

Bilaga II kompletterar bilaga I när det gäller upprättandet av ett sammanhängande nät av särskilda bevarandeområden.

De flesta arter som finns förtecknade i denna bilaga finns även förtecknade i bilaga IV. Om en art finns med i denna bilaga men inte i bilaga IV eller bilaga V, följs artens namn av symbolen (o). Om en art finns med i denna bilaga och i bilaga V men inte i bilaga IV följs artens namn av symbolen (V).

Tabell 1.6 Livsmiljödirektivet bilaga II a djur

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

RYGGRADSDJUR DÄGGDJUR INSECTIVORA Talpidae Galemys pyrenaicus CHIROPTERA Rhinolophidae Rhinolophus blasii Rhinolophus euryale Rhinolophus ferrumequinum Rhinolophus hipposideros Rhinolophus mehelyi Vespertilionidae

S barbastell Barbastella barbastellus Miniopterus schreibersii S Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii Myotis blythii Myotis capaccinii S dammfladdermus Myotis dasycneme Myotis emarginatus

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S större musöra Myotis myotis Pteropodidae Rousettus aegyptiacus RODENTIA Gliridae Myomimus roachi Sciuridae *Marmota marmota latirostris *Pteromys volans (Sciuropterus russicus) Spermophilus citellus (Citellus citellus) *Spermophilus suslicus (Citellus suslicus) Castoridae S bäver Castor fiber (utom de estniska, lettiska, litauiska, finska och svenska populationerna) Cricetidae Mesocricetus newtoni Microtidae Dinaromys bogdanovi Microtus cabrerae *Microtus oeconomus arenicola *Microtus oeconomus mehelyi Microtus tatricus Zapodidae Sicista subtilis CARNIVORA Canidae S fjällräv *Alopex lagopus S varg *Canis lupus (utom den estniska populationen; de grekiska populationerna: endast söder om 39:e breddgraden; de spanska populationerna: endast de söder om Duero; de lettiska, litauiska och finska populationerna). Ursidae S brunbjörn *Ursus arctos (med undantag för de estniska, finska och svenska populationerna) Mustelidae S järv *Gulo gulo S utter Lutra lutra Mustela eversmanii *Mustela lutreola Vormela peregusna

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Felidae

S

lo Lynx lynx (utom de estniska, lettiska och finska populationerna) *Lynx pardinus Phocidae

S

gråsäl Halichoerus grypus (V) *Monachus monachus

S

vikare Phoca hispida bottnica (V) *Phoca hispida saimensis

S

knubbsäl Phoca vitulina (V) ARTIODACTYLA Cervidae *Cervus elaphus corsicanus Rangifer tarandus fennicus (o) Bovidae *Bison bonasus Capra aegagrus (naturliga populationer) *Capra pyrenaica pyrenaica Ovis gmelini musimon (Ovis ammon musimon) (naturliga populationer – Korsika och Sardinien) Ovis orientalis ophion (Ovis gmelini ophion) *Rupicapra pyrenaica ornata (Rupicapra rupicapra ornata) Rupicapra rupicapra balcanica *Rupicapra rupicapra tatrica CETACEA

S

tumlare Phocoena phocoena Tursiops truncatus REPTILER CHELONIA (TESTUDINES) Testudinidae Testudo graeca Testudo hermanni Testudo marginata Cheloniidae *Caretta caretta *Chelonia mydas Emydidae Emys orbicularis Mauremys caspica

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Mauremys leprosa SAURIA Lacertidae Dinarolacerta mosorensis Lacerta bonnali (Lacerta monticola) Lacerta monticola Lacerta schreiberi Gallotia galloti insulanagae *Gallotia simonyi Podarcis lilfordi Podarcis pityusensis Scincidae Chalcides simonyi (Chalcides occidentalis) Gekkonidae Phyllodactylus europaeus OPHIDIA (SERPENTES) Colubridae *Coluber cypriensis Elaphe quatuorlineata Elaphe situla *Natrix natrix cypriaca Viperidae *Macrovipera schweizeri (Vipera lebetina schweizeri) Vipera ursinii (utom Vipera ursinii rakosiensis och Vipera ursinii macrops) *Vipera ursinii macrops *Vipera ursinii rakosiensis GRODDJUR CAUDATA Salamandridae Chioglossa lusitanica Mertensiella luschani (Salamandra luschani) *Salamandra aurorae (Salamandra atra aurorae) Salamandridae Chioglossa lusitanica Mertensiella luschani (Salamandra luschani) *Salamandra aurorae (Salamandra atra aurorae) Salamandrina terdigitata

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Salamandrina terdigitata Triturus carnifex (Triturus cristatus carnifex)

S större vattensalamander Triturus cristatus (Triturus cristatus cristatus) Triturus dobrogicus (Triturus cristatus dobrogicus) Triturus karelinii (Triturus cristatus karelinii) Triturus montandoni Triturus vulgaris ampelensis Proteidae *Proteus anguinus Plethodontidae Hydromantes (Speleomantes) ambrosii Hydromantes (Speleomantes) flavus Hydromantes (Speleomantes) genei Hydromantes (Speleomantes) imperialis Hydromantes (Speleomantes) strinatii Hydromantes (Speleomantes) supramontis ANURA Discoglossidae *Alytes muletensis S klockgroda Bombina bombina Bombina variegata Discoglossus galganoi (inklusive Discoglossus”jeanneae”) Discoglossus montalentii Discoglossus sardus Ranidae Rana latastei Pelobatidae *Pelobates fuscus insubricus FISKAR PETROMYZONIFORMES Petromyzonidae Eudontomyzon spp. (o) S flodnejonöga Lampetra fluviatilis (V) (utom de finska och de svenska populationerna) S bäcknejonöga Lampetra planeri (o) (utom de estniska, finska och svenska populationerna)

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Lethenteron zanandreai (V)

S havsnejonöga Petromyzon marinus (o) (utom de svenska populationerna) ACIPENSERIFORMES Acipenseridae *Acipenser naccarii *Acipenser sturio CLUPEIFORMES Clupeidae S majfisk och staksill Alosa spp. (V) SALMONIFORMES Salmonidae Hucho hucho (naturliga populationer) (V) Salmo macrostigma (o) Salmo marmoratus (o) S lax Salmo salar (endast i sötvatten) (V) (utom de finska populationerna) Salmothymus obtusirostris (o) Coregonidae *Coregonus oxyrhynchus (anadroma populationer i vissa delar av Nordsjön) Umbridae Umbra krameri (o) CYPRINIFORMES Cyprinidae Alburnus albidus (o) (Alburnus vulturius) Aulopyge huegelii (o) Anaecypris hispanica S asp (fisken) Aspius aspius (V) (utom de finska populationerna) Barbus comiza (V) Barbus meridionalis (V) Barbus plebejus (V) Chalcalburnus chalcoides (o) Chondrostoma genei (o) Chondrostoma knerii (o) Chondrostoma lusitanicum (o) Chondrostoma phoxinus (o)

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Chondrostoma polylepis (o) (inklusive C. willkommi) Chondrostoma soetta (o) Chondrostoma toxostoma (o) Gobio albipinnatus (o) Gobio kessleri (o) Gobio uranoscopus (o) Iberocypris palaciosi (o) *Ladigesocypris ghigii (o) Leuciscus lucumonis (o) Leuciscus souffia (o) Pelecus cultratus (V) Phoxinellus spp. (o) *Phoxinus percnurus Rhodeus sericeus amarus (o) Rutilus pigus (V) Rutilus rubilio (o) Rutilus arcasii (o) Rutilus macrolepidotus (o) Rutilus lemmingii (o) Rutilus frisii meidingeri (V) Rutilus alburnoides (o) Scardinius graecus (o) Squalius microlepis (o) Squalius svallize (o) Cobitidae Cobitis elongata (o)

S

nissöga Cobitis taenia (o) (utom de finska populationerna) Cobitis trichonica (o) Misgurnus fossilis (o) Sabanejewia aurata (o) Sabanejewia larvata (o) (Cobitis larvata och Cobitis conspersa) SILURIFORMES Siluridae Silurus aristotelis (V) ATHERINIFORMES Cyprinodontidae Aphanius iberus (o) Aphanius fasciatus (o)

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

*Valencia hispanica *Valencia letourneuxi (Valencia hispanica) PERCIFORMES Percidae Gymnocephalus baloni Gymnocephalus schraetzer (V) *Romanichthys valsanicola Zingel spp. ((o) (utom Zingel asper och Zingel zingel (V)) Gobiidae Knipowitschia croatica (o) Knipowitschia (Padogobius) panizzae (o) Padogobius nigricans (o) Pomatoschistus canestrini (o) SCORPAENIFORMES Cottidae

S

stensimpa Cottus gobio (o) (utom de finska populationerna) Cottus petiti (o) RYGGRADSLÖSA ARTER LEDDJUR CRUSTACEA Decapoda Austropotamobius pallipes (V) *Austropotamobius torrentium (V) Isopoda *Armadillidium ghardalamensis INSECTA Coleoptera

S brokig aspmycelbagge Agathidium pulchellum (o) Bolbelasmus unicornis S smal skuggbagge Boros schneideri (o)

glanspraktbagge Buprestis splendens Carabus hampei Carabus hungaricus *Carabus menetriesi pacholei *Carabus olympiae Carabus variolosus Carabus zawadszkii

S större ekbock Cerambyx cerdo

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S cinnoberbagge Cucujus cinnaberinus Dorcadion fulvum cervae Duvalius gebhardti Duvalius hungaricus S bredkantad dykare Dytiscus latissimus S bred paljettdykare Graphoderus bilineatus Leptodirus hochenwarti Limoniscus violaceus (o) S ekoxe Lucanus cervus (o) Macroplea pubipennis (o) Mesosa myops (o) Morimus funereus (o) S läderbagge *Osmoderma eremita Oxyporus mannerheimii (o) Pilemia tigrina S rödhalsad brunbagge *Phryganophilus ruficollis Probaticus subrugosus Propomacrus cypriacus *Pseudogaurotina excellens Pseudoseriscius cameroni S större barkplattbagge Pytho kolwensis Rhysodes sulcatus (o) *Rosalia alpina S slät tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis (o) S grov tallkapuschongbagge Stephanopachys substriatus (o) S aspbarkgnagare Xyletinus tremulicola (o) Hemiptera S spetshörnad barkskinnbagge

Aradus angularis (o)

Lepidoptera

S högnordisk blåvinge Agriades glandon aquilo (o) Arytrura musculus *Callimorpha (Euplagia, Panaxia) quadripunctaria (o) Catopta thrips Chondrosoma fiduciarium S dvärgpärlemorfjäril Clossiana improba (o) Coenonympha oedippus

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Colias myrmidone Cucullia mixta Dioszeghyana schmidtii Erannis ankeraria Erebia calcaria Erebia christi Erebia medusa polaris (o) Eriogaster catax

S väddnätfjäril (ärenprisnätfjäril)

Euphydryas (Eurodryas, Hypodryas) aurinia (o) Glyphipterix loricatella Gortyna borelii lunata Graellsia isabellae (V)

S fjällsilversmygare Hesperia comma catena (o) S asknätfjäril (boknätfjäril) Hypodryas maturna

Leptidea morsei Lignyoptera fumidaria Lycaena dispar

S violett guldvinge Lycaena helle Maculinea nausithous Maculinea teleius Melanargia arge *Nymphalis vaualbum Papilio hospiton Phyllometra culminaria Plebicula golgus Polymixis rufocincta isolata Polyommatus eroides Proterebia afra dalmata Pseudophilotes bavius S tajgafjällfly (nordiskt jordfly) Xestia borealis (o)

Xestia brunneopicta (o) *Xylomoia strix Mantodea Apteromantis aptera Odonata Coenagrion hylas (o) Coenagrion mercuriale (o) Coenagrion ornatum (o)

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Cordulegaster heros Cordulegaster trinacriae Gomphus graslinii

S citronfläckad kärrtrollslända

Leucorrhinia pectoralis

Lindenia tetraphylla Macromia splendens

S grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia Oxygastra curtisii Orthoptera Baetica ustulata Brachytrupes megacephalus Isophya costata Isophya harzi Isophya stysi Myrmecophilus baronii Odontopodisma rubripes Paracaloptenus caloptenoides Pholidoptera transsylvanica Stenobothrus (Stenobothrodes) eurasius ARACHNIDA Pseudoscorpiones S hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae (o) BLÖTDJUR GASTROPODA S sirlig skivsnäcka Anisus vorticulus Caseolus calculus Caseolus commixta Caseolus sphaerula Chilostoma banaticum Discula leacockiana Discula tabellata Discus guerinianus Elona quimperiana Geomalacus maculosus Geomitra moniziana Gibbula nivosa *Helicopsis striata austriaca (o) Hygromia kovacsi

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Idiomela (Helix) subplicata Lampedusa imitatrix *Lampedusa melitensis Leiostyla abbreviata Leiostyla cassida Leiostyla corneocostata Leiostyla gibba Leiostyla lamellosa *Paladilhia hungarica Sadleriana pannonica Theodoxus transversalis

S smalgrynsnäcka Vertigo angustior (o) S otandad grynsnäcka Vertigo genesii (o) S kalkkärrgrynsnäcka Vertigo geyeri (o) S större grynsnäcka Vertigo moulinsiana (o) BIVALVIA Unionoida Margaritifera durrovensis (Margaritifera margaritifera) (V) S flodpärlmussla Margaritifera margaritifera (V) S tjockskalig målarmussla Unio crassus Dreissenidae Congeria kusceri

Tabell 1.7 Livsmiljödirektivet bilaga II b växter

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

PTERIDOPHYTA ASPLENIACEAE Asplenium jahandiezii (Litard.) Rouy

S brunbräken Asplenium adulterinum Milde BLECHNACEAE Woodwardia radicans (L.) Sm. DICKSONIACEAE Culcita macrocarpa C. Presl DRYOPTERIDACEAE S ryssbräken Diplazium sibiricum (Turcz. ex Kunze) Kurata *Dryopteris corleyi Fraser-Jenk. Dryopteris fragans (L.) Schott

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

HYMENOPHYLLACEAE Trichomanes speciosum Willd. ISOETACEAE

Isoetes boryana Durieu Isoetes malinverniana Ces. & De Not. MARSILEACEAE Marsilea batardae Launert Marsilea quadrifolia L. Marsilea strigosa Willd. OPHIOGLOSSACEAE

S dvärglåsbräken Botrychium simplex Hitchc. Ophioglossum polyphyllum A. Braun GYMNOSPERMAE PINACEAE *Abies nebrodensis (Lojac.) Mattei ANGIOSPERMAE ALISMATACEAE S småsvalting *Alisma wahlenbergii (Holmberg) Juz. Caldesia parnassifolia (L.) Parl. S flytsvalting Luronium natans (L.) Raf. AMARYLLIDACEAE Leucojum nicaeense Ard. Narcissus asturiensis (Jordan) Pugsley Narcissus calcicola Mendonça Narcissus cyclamineus DC. Narcissus fernandesii G. Pedro Narcissus humilis (Cav.) Traub *Narcissus nevadensis Pugsley Narcissus pseudonarcissus L. subsp. nobilis (Haw.) A. Fernandes Narcissus scaberulus Henriq. Narcissus triandrus L. subsp. capax (Salisb.) D. A. Webb. Narcissus viridiflorus Schousboe ASCLEPIADACEAE Vincetoxicum pannonicum (Borhidi) Holub BORAGINACEAE *Anchusa crispa Viv. Echium russicum J.F.Gemlin

*Lithodora nitida (H. Ern) R. Fernandes

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Myosotis lusitanica Schuster Myosotis rehsteineri Wartm. Myosotis retusifolia R. Afonso Omphalodes kuzinskyanae Willk. *Omphalodes littoralis Lehm. *Onosma tornensis Javorka Solenanthus albanicus (Degen & al.) Degen & Baldacci *Symphytum cycladense Pawl. CAMPANULACEAE Adenophora lilifolia (L.) Ledeb. Asyneuma giganteum (Boiss.) Bornm. *Campanula bohemica Hruby *Campanula gelida Kovanda Campanula romanica Sãvul. *Campanula sabatia De Not. *Campanula serrata (Kit.) Hendrych Campanula zoysii Wulfen Jasione crispa (Pourret) Samp. subsp. serpentinica Pinto da Silva Jasione lusitanica A. DC. CARYOPHYLLACEAE Arenaria ciliata L. subsp. pseudofrigida Ostenf. & O.C. Dahl

S

grusnarv Arenaria humifusa Wahlenberg *Arenaria nevadensis Boiss. & Reuter Arenaria provincialis Chater & Halliday *Cerastium alsinifolium Tausch Cerastium dinaricum G. Beck & Szysz.

S sandnejlika Dianthus arenarius L. subsp. arenarius *Dianthus arenarius subsp. bohemicus (Novak) O. Schwarz Dianthus cintranus Boiss. & Reuter subsp. cintranus Boiss. & Reuter *Dianthus diutinus Kit. *Dianthus lumnitzeri Wiesb. Dianthus marizii (Samp.) Samp. *Dianthus moravicus Kovanda *Dianthus nitidus Waldst. et Kit.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Dianthus plumarius subsp. regisstephani (Rapcs.) Baksay Dianthus rupicola Biv. *Gypsophila papillosa P. Porta Herniaria algarvica Chaudhri *Herniaria latifolia Lapeyr. subsp. litardierei Gamis Herniaria lusitanica (Chaudhri) subsp. berlengiana Chaudhri Herniaria maritima Link *Minuartia smejkalii Dvorakova Moehringia jankae Griseb. ex Janka

S

ryssnarv Moehringia lateriflora (L.) Fenzl. Moehringia tommasinii Marches. Moehringia villosa (Wulfen) Fenzl Petrocoptis grandiflora Rothm. Petrocoptis montsicciana O. Bolos & Rivas Mart. Petrocoptis pseudoviscosa Fernandez Casas

S polarblära Silene furcata Rafin. subsp. angustiflora (Rupr.) Walters *Silene hicesiae Brullo & Signorello Silene hifacensis Rouy ex Willk. *Silene holzmanii Heldr. ex Boiss. Silene longicilia (Brot.) Otth. Silene mariana Pau *Silene orphanidis Boiss *Silene rothmaleri Pinto da Silva *Silene velutina Pourret ex Loisel. CHENOPODIACEAE *Bassia (Kochia) saxicola (Guss.) A. J. Scott *Cremnophyton lanfrancoi Brullo et Pavone *Salicornia veneta Pignatti & Lausi CISTACEAE Cistus palhinhae Ingram Halimium verticillatum (Brot.) Sennen Helianthemum alypoides Losa & Rivas Goday Helianthemum caput-felis Boiss. *Tuberaria major (Willk.) Pinto da Silva & Rozeira COMPOSITAE

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

*Anthemis glaberrima (Rech. f.) Greuter

S bottnisk malört (bottenviksmalört)

Artemisia campestris L. subsp. bottnica A.N. Lundström ex Kindb. *Artemisia granatensis Boiss. *Artemisia laciniata Willd.

S alvarmalört Artemisia oelandica (Besser) Komaror *Artemisia pancicii (Janka) Ronn. *Aster pyrenaeus Desf. ex DC *Aster sorrentinii (Tod) Lojac. Carlina onopordifolia Besser *Carduus myriacanthus Salzm. ex DC. *Centaurea alba L. subsp. heldreichii (Halacsy) Dostal *Centaurea alba L. subsp. princeps (Boiss. & Heldr.) Gugler *Centaurea akamantis T. Georgiadis & G. Chatzikyriakou *Centaurea attica Nyman subsp. Megarensis (Halacsy & Hayek) Dostal *Centaurea balearica J. D. Rodriguez *Centaurea borjae Valdes-Berm. & Rivas Goday *Centaurea citricolor Font Quer Centaurea corymbosa Pourret Centaurea gadorensis G. Blanca *Centaurea horrida Badaro Centaurea immanuelis-loewii Degen Centaurea jankae Brandza *Centaurea kalambakensis Freyn & Sint. Centaurea kartschiana Scop. *Centaurea lactiflora Halacsy Centaurea micrantha Hoffmanns. & Link subsp. herminii (Rouy) Dostál *Centaurea niederi Heldr. *Centaurea peucedanifolia Boiss. & Orph. *Centaurea pinnata Pau Centaurea pontica Prodan & E. I. Nyárády Centaurea pulvinata (G. Blanca) G. Blanca Centaurea rothmalerana (Arènes) Dostál Centaurea vicentina Mariz

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Cirsium brachycephalum Juratzka *Crepis crocifolia Boiss. & Heldr. Crepis granatensis (Willk.) B. Blanca & M. Cueto Crepis pusilla (Sommier) Merxmüller Crepis tectorum L. subsp. nigrescens Erigeron frigidus Boiss. ex DC. *Helichrysum melitense (Pignatti) Brullo et al. Hymenostemma pseudanthemis (Kunze) Willd. Hyoseris frutescens Brullo et Pavone *Jurinea cyanoides (L.) Reichenb. *Jurinea fontqueri Cuatrec. *Lamyropsis microcephala (Moris) Dittrich & Greuter Leontodon microcephalus (Boiss. ex DC.) Boiss. Leontodon boryi Boiss. *Leontodon siculus (Guss.) Finch & Sell Leuzea longifolia Hoffmanns. & Link Ligularia sibirica (L.) Cass. *Palaeocyanus crassifolius (Bertoloni) Dostal Santolina impressa Hoffmanns. & Link Santolina semidentata Hoffmanns. & Link Saussurea alpina subsp. esthonica (Baer ex Rupr) Kupffer *Senecio elodes Boiss. ex DC.

S alvarstånds Senecio jacobea L. subsp. gotlandicus (Neuman) Sterner Senecio nevadensis Boiss. & Reuter *Serratula lycopifolia (Vill.) A. Kern Tephroseris longifolia (Jacq.) Griseb et Schenk subsp. moravica CONVOLVULACEAE *Convolvulus argyrothamnus Greuter *Convolvulus fernandesii Pinto da Silva & Teles CRUCIFERAE Alyssum pyrenaicum Lapeyr. *Arabis kennedyae Meikle Arabis sadina (Samp.) P. Cout. Arabis scopoliana Boiss *Biscutella neustriaca Bonnet

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Biscutella vincentina (Samp.) Rothm. Boleum asperum (Pers.) Desvaux Brassica glabrescens Poldini Brassica hilarionis Post Brassica insularis Moris *Brassica macrocarpa Guss.

S fjällkrassing Braya linearis Rouy *Cochlearia polonica E. Fröhlich *Cochlearia tatrae Borbas *Coincya rupestris Rouy *Coronopus navasii Pau Crambe tataria Sebeok *Degenia velebitica (Degen) Hayek Diplotaxis ibicensis (Pau) Gómez-Campo *Diplotaxis siettiana Maire Diplotaxis vicentina (P. Cout.) Rothm. S blockdraba (blockhavsdraba)

Draba cacuminum Elis Ekman

Draba cinerea Adams Draba dorneri Heuffel. Erucastrum palustre (Pirona) Vis. *Erysimum pieninicum (Zapal.) Pawl. *Iberis arbuscula Runemark Iberis procumbens Lange subsp. microcarpa Franco & Pinto da Silva *Jonopsidium acaule (Desf.) Reichenb. Jonopsidium savianum (Caruel) Ball ex Arcang. Rhynchosinapis erucastrum (L.) Dandy ex Clapham subsp. cintrana (Coutinho) Franco & P. Silva (Coincya cintrana (P. Cout.) Pinto da Silva) Sisymbrium cavanillesianum Valdés & Castroviejo

S kalkkrassing Sisymbrium supinum L. Thlaspi jankae A. Kern. CYPERACEAE S kolstarr Carex holostoma Drejer *Carex panormitana Guss. Eleocharis carniolica Koch DIOSCOREACEAE

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

*Borderea chouardii (Gaussen) Heslot DROSERACEAE Aldrovanda vesiculosa L. ELATINACEAE Elatine gussonei (Sommier) Brullo et al. ERICACEAE Rhododendron luteum Sweet EUPHORBIACEAE *Euphorbia margalidiana Kuhbier & Lewejohann Euphorbia transtagana Boiss. GENTIANACEAE *Centaurium rigualii Esteve *Centaurium somedanum Lainz Gentiana ligustica R. de Vilm. & Chopinet Gentianella anglica (Pugsley) E. F. Warburg *Gentianella bohemica Skalicky GERANIACEAE *Erodium astragaloides Boiss. & Reuter Erodium paularense Fernández-González & Izco *Erodium rupicola Boiss. GLOBULARIACEAE *Globularia stygia Orph. ex Boiss. GRAMINEAE Arctagrostis latifolia (R. Br.) Griseb.

S

hänggräs Arctophila fulva (Trin.) N. J. Anderson Avenula hackelii (Henriq.) Holub Bromus grossus Desf. ex DC.

S

skogsrör Calamagrostis chalybaea (Laest.) Fries

S

sötgräs Cinna latifolia (Trev.) Griseb. Coleanthus subtilis (Tratt.) Seidl Festuca brigantina (Markgr.-Dannenb.) Markgr.-Dannenb. Festuca duriotagana Franco & R. Afonso Festuca elegans Boiss. Festuca henriquesii Hack. Festuca summilusitana Franco & R. Afonso Gaudinia hispanica Stace & Tutin

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Holcus setiglumis Boiss. & Reuter subsp. duriensis Pinto da Silva Micropyropsis tuberosa Romero – Zarco & Cabezudo Poa granitica Br.-Bl. subsp. disparilis (E. I. Nyárády) E. I. Nyárády *Poa riphaea (Ascher et Graebner) Fritsch Pseudarrhenatherum pallens (Link) J. Holub Puccinellia phryganodes (Trin.) Scribner + Merr. Puccinellia pungens (Pau) Paunero *Stipa austroitalica Martinovsky *Stipa bavarica Martinovsky & H. Scholz Stipa danubialis Dihoru & Roman *Stipa styriaca Martinovsky *Stipa veneta Moraldo *Stipa zalesskii Wilensky

S

venhavre Trisetum subalpestre (Hartman) Neuman GROSSULARIACEAE *Ribes sardoum Martelli HIPPURIDACEAE

S ishavshästsvans Hippuris tetraphylla L. Fil. HYPERICACEAE *Hypericum aciferum (Greuter) N.K.B. Robson IRIDACEAE Crocus cyprius Boiss. et Kotschy Crocus hartmannianus Holmboe Gladiolus palustris Gaud. Iris aphylla L. subsp. hungarica Hegi Iris humilis Georgi subsp. arenaria (Waldst. et Kit.) A. et D. Löve JUNCACEAE Juncus valvatus Link S snöfryle Luzula arctica Blytt LABIATAE Dracocephalum austriacum L. *Micromeria taygetea P. H. Davis Nepeta dirphya (Boiss.) Heldr. ex Halacsy *Nepeta sphaciotica P. H. Davis Origanum dictamnus L.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Phlomis brevibracteata Turril Phlomis cypria Post Salvia veneris Hedge Sideritis cypria Post Sideritis incana subsp. glauca (Cav.) Malagarriga Sideritis javalambrensis Pau Sideritis serrata Cav. ex Lag. Teucrium lepicephalum Pau Teucrium turredanum Losa & Rivas Goday *Thymus camphoratus Hoffmanns. & Link Thymus carnosus Boiss. *Thymus lotocephalus G. López & R. Morales (Thymus cephalotos L.) LEGUMINOSAE Anthyllis hystrix Cardona, Contandr. & E. Sierra *Astragalus algarbiensis Coss. ex Bunge *Astragalus aquilanus Anzalone Astragalus centralpinus Braun-Blanquet *Astragalus macrocarpus DC. subsp. lefkarensis *Astragalus maritimus Moris Astragalus peterfii Jáv. Astragalus tremolsianus Pau *Astragalus verrucosus Moris *Cytisus aeolicus Guss. ex Lindl. Genista dorycnifolia Font Quer Genista holopetala (Fleischm. ex Koch) Baldacci Melilotus segetalis (Brot.) Ser. subsp. fallax Franco *Ononis hackelii Lange Trifolium saxatile All. *Vicia bifoliolata J.D. Rodríguez LENTIBULARIACEAE *Pinguicula crystallina Sm. Pinguicula nevadensis (Lindb.) Casper LILIACEAE Allium grosii Font Quer

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

*Androcymbium rechingeri Greuter *Asphodelus bento-rainhae P. Silva *Chionodoxa lochiae Meikle in Kew Bull. Colchicum arenarium Waldst. et Kit. Hyacinthoides vicentina (Hoffmans. & Link) Rothm. *Muscari gussonei (Parl.) Tod. Scilla litardierei Breist. *Scilla morrisii Meikle Tulipa cypria Stapf Tulipa hungarica Borbas LINACEAE *Linum dolomiticum Borbas *Linum muelleri Moris (Linum maritimum muelleri) LYTHRACEAE *Lythrum flexuosum Lag. MALVACEAE Kosteletzkya pentacarpos (L.) Ledeb. NAJADACEAE

S

sjönajas Najas flexilis (Willd.) Rostk. & W.L. Schmidt Najas tenuissima (A. Braun) Magnus OLEACEAE Syringa josikaea Jacq. Fil. ex Reichenb. ORCHIDACEAE Anacamptis urvilleana Sommier et Caruana Gatto

S

norna Calypso bulbosa L. *Cephalanthera cucullata Boiss. & Heldr.

S

guckusko Cypripedium calceolus L. Dactylorhiza kalopissii E. Nelson

S

brudkulla Gymnigritella runei Teppner & Klein Himantoglossum adriaticum Baumann Himantoglossum caprinum (Bieb.) V. Koch

S

gulyxne Liparis loeselii (L.) Rich. *Ophrys kotschyi H. Fleischm. et Soo *Ophrys lunulata Parl. Ophrys melitensis (Salkowski) J. et P. Devillers-Terschuren

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S

lappfela Platanthera obtusata (Pursh) subsp. oligantha (Turez.) Hulten OROBANCHACEAE Orobanche densiflora Salzm. ex Reut. PAEONIACEAE Paeonia cambessedesii (Willk.) Willk. Paeonia clusii F.C. Stern subsp. rhodia (Stearn) Tzanoudakis Paeonia officinalis L. subsp. banatica (Rachel) Soo Paeonia parnassica Tzanoudakis PALMAE Phoenix theophrasti Greuter PAPAVERACEAE

S gotländsk nunneört Corydalis gotlandica Lidén S laestadiusvallmo (pältsavallmo)

Papaver laestadianum (Nordh.) Nordh.

S lappvallmo Papaver radicatum Rottb. subsp. hyperboreum Nordh. PLANTAGINACEAE Plantago algarbiensis Sampaio (Plantago bracteosa (Willk.) G. Sampaio) Plantago almogravensis Franco PLUMBAGINACEAE Armeria berlengensis Daveau *Armeria helodes Martini & Pold Armeria neglecta Girard Armeria pseudarmeria (Murray) Mansfeld *Armeria rouyana Daveau Armeria soleirolii (Duby) Godron Armeria velutina Welw. ex Boiss. & Reuter Limonium dodartii (Girard) O. Kuntze subsp. lusitanicum (Daveau) Franco *Limonium insulare (Beg. & Landi) Arrig. & Diana Limonium lanceolatum (Hoffmans. & Link) Franco Limonium multiflorum Erben *Limonium pseudolaetum Arrig. & Diana *Limonium strictissimum (Salzmann) Arrig.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

POLYGONACEAE

S ävjepilört Persicaria foliosa (H. Lindb.) Kitag. Polygonum praelongum Coode & Cullen Rumex rupestris Le Gall PRIMULACEAE Androsace mathildae Levier Androsace pyrenaica Lam. *Cyclamen fatrense Halda et Sojak *Primula apennina Widmer Primula carniolica Jacq. S strandviva Primula nutans Georgi Primula palinuri Petagna S fjällviva Primula scandinavica Bruun Soldanella villosa Darracq. RANUNCULACEAE *Aconitum corsicum Gayer (Aconitum napellus subsp. corsicum) Aconitum firmum (Reichenb.) Neilr subsp. moravicum Skalicky Adonis distorta Ten. Aquilegia bertolonii Schott Aquilegia kitaibelii Schott *Aquilegia pyrenaica D.C. subsp. cazorlensis (Heywood) Galiano *Consolida samia P.H. Davis *Delphinium caseyi B.L. Burtt Pulsatilla grandis Wenderoth S nipsippa Pulsatilla patens (L.) Miller *Pulsatilla pratensis (L.) Miller subsp. hungarica Soo *Pulsatilla slavica G. Reuss. *Pulsatilla subslavica Futak ex Goliasova S gotlandssippa Pulsatilla vulgaris Hill. subsp. Gotlandica (Johanss.) Zaemelis & Paegle Ranunculus kykkoensis Meikle S lappranunkel Ranunculus lapponicus L. *Ranunculus weyleri Mares RESEDACEAE *Reseda decursiva Forssk.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

ROSACEAE Agrimonia pilosa Ledebour Potentilla delphinensis Gren. & Godron Potentilla emilii-popii Nyárády *Pyrus magyarica Terpo

S avarönn (aggregat) Sorbus teodorii Liljefors RUBIACEAE Galium cracoviense Ehrend. *Galium litorale Guss. Galium moldavicum (Dobrescu) Franco *Galium sudeticum Tausch *Galium viridiflorum Boiss. & Reuter SALICACEAE Salix salvifolia Brot. subsp. australis Franco SANTALACEAE Thesium ebracteatum Hayne SAXIFRAGACEAE Saxifraga berica (Beguinot) D.A. Webb Saxifraga florulenta Moretti S myrbräcka Saxifraga hirculus L. S hällebräcka Saxifraga osloënsis Knaben Saxifraga tombeanensis Boiss. ex Engl. SCROPHULARIACEAE Antirrhinum charidemi Lange Chaenorrhinum serpyllifolium (Lange) Lange subsp. lusitanicum R. Fernandes *Euphrasia genargentea (Feoli) Diana Euphrasia marchesettii Wettst. ex Marches. Linaria algarviana Chav. Linaria coutinhoi Valdés Linaria loeselii Schweigger *Linaria ficalhoana Rouy Linaria flava (Poiret) Desf. *Linaria hellenica Turrill Linaria pseudolaxiflora Lojacono *Linaria ricardoi Cout. Linaria tonzigii Lona *Linaria tursica B. Valdés & Cabezudo

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Odontites granatensis Boiss. *Pedicularis sudetica Willd.

S öselskallra Rhinanthus oesilensis (Ronniger & Saarsoo) Vassilcz Tozzia carpathica Wol. Verbascum litigiosum Samp. Veronica micrantha Hoffmanns. & Link *Veronica oetaea L.-A. Gustavsson SOLANACEAE *Atropa baetica Willk. THYMELAEACEAE *Daphne arbuscula Celak Daphne petraea Leybold *Daphne rodriguezii Texidor ULMACEAE Zelkova abelicea (Lam.) Boiss. UMBELLIFERAE *Angelica heterocarpa Lloyd Angelica palustris (Besser) Hoffm. *Apium bermejoi Llorens Apium repens (Jacq.) Lag. Athamanta cortiana Ferrarini *Bupleurum capillare Boiss. & Heldr. *Bupleurum kakiskalae Greuter Eryngium alpinum L. *Eryngium viviparum Gay *Ferula sadleriana Lebed. Hladnikia pastinacifolia Reichenb. *Laserpitium longiradium Boiss. *Naufraga balearica Constans & Cannon *Oenanthe conioides Lange Petagnia saniculifolia Guss. Rouya polygama (Desf.) Coincy *Seseli intricatum Boiss. Seseli leucospermum Waldst. et Kit Thorella verticillatinundata (Thore) Briq. VALERIANACEAE Centranthus trinervis (Viv.) Beguinot VIOLACEAE

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Viola delphinantha Boiss. *Viola hispida Lam. Viola jaubertiana Mares & Vigineix

S

lappviol Viola rupestris F.W. Schmidt subsp. relicta Jalas LÄGRE VÄXTER BRYOPHYTA Bruchia vogesiaca Schwaegr. (o)

S

brynia Bryhnia novae-angliae (Sull & Lesq.) Grout (o) *Bryoerythrophyllum campylocarpum (C. Müll.) Crum. (Bryoerythrophyllum machadoanum (Sergio) M. O. Hill) (o)

S grön sköldmossa Buxbaumia viridis (Moug.) Moug. & Nestl. (o) S vedtrådmossa Cephalozia macounii (Aust.) Aust. (o) S nordisk klipptuss Cynodontium suecicum (H. Arn. & C. Jens.) I. Hag. (o) S hårklomossa Dichelyma capillaceum (Dicks) Myr. (o) S barkkvastmossa (stamkvastmossa)

Dicranum viride (Sull. & Lesq.) Lindb. (o)

Distichophyllum carinatum Dix. & Nich. (o)

S käppkrokmossa Drepanocladus (Hamatocaulis) vernicosus (Mitt.) Warnst. (o) S trubbklockmossa Encalypta mutica (I. Hagen) (o) S tajgakrokmossa Hamatocaulis lapponicus (Norrl.) Hedenäs (o) S platt spretmossa Herzogiella turfacea (Lindb.) I. Wats. (o) S späd bäckmossa Hygrohypnum montanum (Lindb.) Broth. (o) Jungermannia handelii (Schiffn.) Amak. (o) S klippklotmossa Mannia triandra (Scop.) Grolle (o) *Marsupella profunda Lindb. (o) S långskaftad svanmossa Meesia longiseta Hedw. (o)

Nothothylas orbicularis (Schwein.) Sull. (o) Ochyraea tatrensis Vana (o)

S lappglansmossa Orthothecium lapponicum (Schimp.) C. Hartm. (o) S gotländsk hättemossa Orthotrichum rogeri Brid. (o)

Petalophyllum ralfsii (Wils.) Nees & Gott. (o) Plagiomnium drummondii (Bruch & Schimp.) T. Kop. (o) Riccia breidleri Jur. (o) Riella helicophylla (Bory & Mont.) Mont. (o)

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S mikroskapania Scapania massolongi (K. Müll.) K. Müll. (o) Sphagnum pylaisii Brid. (o) Tayloria rudolphiana (Garov) B. & S. (o) S styv kalkmossa Tortella rigens (N. Alberts) (o)

MAKARONESISKA ARTER (endast på öar i Atlanten)

PTERIDOPHYTA HYMENOPHYLLACEAE Hymenophyllum maderensis Gibby & Lovis DRYOPTERIDACEAE *Polystichum drepanum (Sw.) C. Presl. ISOETACEAE Isoetes azorica Durieu & Paiva ex Milde MARSILEACEAE *Marsilea azorica Launert & Paiva ANGIOSPERMAE ASCLEPIADACEAE Caralluma burchardii N. E. Brown *Ceropegia chrysantha Svent. BORAGINACEAE Echium candicans L. fil. *Echium gentianoides Webb & Coincy Myosotis azorica H. C. Watson Myosotis maritima Hochst. in Seub. CAMPANULACEAE *Azorina vidalii (H. C. Watson) Feer Musschia aurea (L. f.) DC. *Musschia wollastonii Lowe CAPRIFOLIACEAE *Sambucus palmensis Link CARYOPHYLLACEAE Spergularia azorica (Kindb.) Lebel CELASTRACEAE Maytenus umbellata (R. Br.) Mabb. CHENOPODIACEAE Beta patula Ait. CISTACEAE Cistus chinamadensis Banares & Romero *Helianthemum bystropogophyllum Svent.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

COMPOSITAE Andryala crithmifolia Ait. *Argyranthemum lidii Humphries Argyranthemum thalassophylum (Svent.) Hump. Argyranthemum winterii (Svent.) Humphries *Atractylis arbuscula Svent. & Michaelis Atractylis preauxiana Schultz. Calendula maderensis DC. Cheirolophus duranii (Burchard) Holub Cheirolophus ghomerytus (Svent.) Holub Cheirolophus junonianus (Svent.) Holub Cheirolophus massonianus (Lowe) Hansen & Sund. Cirsium latifolium Lowe Helichrysum gossypinum Webb Helichrysum monogynum Burtt & Sund. Hypochoeris oligocephala (Svent. & Bramw.) Lack *Lactuca watsoniana Trel. *Onopordum nogalesii Svent. *Onorpordum carduelinum Bolle *Pericallis hadrosoma (Svent.) B. Nord. Phagnalon benettii Lowe Stemmacantha cynaroides (Chr. Son. in Buch) Ditt Sventenia bupleuroides Font Quer *Tanacetum ptarmiciflorum Webb & Berth CONVOLVULACEAE *Convolvulus caput-medusae Lowe *Convolvulus lopez-socasii Svent. *Convolvulus massonii A. Dietr. CRASSULACEAE Aeonium gomeraense Praeger Aeonium saundersii Bolle Aichryson dumosum (Lowe) Praeg. Monanthes wildpretii Banares & Scholz Sedum brissemoretii Raymond-Hamet CRUCIFERAE *Crambe arborea Webb ex Christ Crambe laevigata DC. ex Christ *Crambe sventenii R. Petters ex Bramwell & Sund. *Parolinia schizogynoides Svent.

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Sinapidendron rupestre (Ait.) Lowe CYPERACEAE Carex malato-belizii Raymond DIPSACACEAE Scabiosa nitens Roemer & J. A. Schultes ERICACEAE Erica scoparia L. subsp. azorica (Hochst.) D. A. Webb EUPHORBIACEAE *Euphorbia handiensis Burchard Euphorbia lambii Svent. Euphorbia stygiana H. C. Watson GERANIACEAE *Geranium maderense P. F. Yeo GRAMINEAE Deschampsia maderensis (Haeck. & Born.) Buschm. Phalaris maderensis (Menezes) Menezes GLOBULARIACEAE *Globularia ascanii D. Bramwell & Kunkel *Globularia sarcophylla Svent. LABIATAE Sideritis cystosiphon Svent. *Sideritis discolor (Webb ex de Noe) Bolle Sideritis infernalis Bolle Sideritis marmorea Bolle Teucrium abutiloides L'Hér. Teucrium betonicum L'Hér. LEGUMINOSAE *Anagyris latifolia Brouss. ex. Willd. Anthyllis lemanniana Lowe *Dorycnium spectabile Webb & Berthel *Lotus azoricus P. W. Ball Lotus callis-viridis D. Bramwell & D. H. Davis *Lotus kunkelii (E. Chueca) D. Bramwell & al. *Teline rosmarinifolia Webb & Berthel. *Teline salsoloides Arco & Acebes. Vicia dennesiana H. C. Watson LILIACEAE *Androcymbium psammophilum Svent. Scilla maderensis Menezes

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Semele maderensis Costa LORANTHACEAE Arceuthobium azoricum Wiens & Hawksw. MYRICACEAE *Myrica rivas-martinezii Santos. OLEACEAE Jasminum azoricum L. Picconia azorica (Tutin) Knobl. ORCHIDACEAE Goodyera macrophylla Lowe PITTOSPORACEAE *Pittosporum coriaceum Dryand. ex. Ait. PLANTAGINACEAE Plantago malato-belizii Lawalree PLUMBAGINACEAE *Limonium arborescens (Brouss.) Kuntze Limonium dendroides Svent. *Limonium spectabile (Svent.) Kunkel & Sunding *Limonium sventenii Santos & Fernández Galván POLYGONACEAE Rumex azoricus Rech. fil. RHAMNACEAE Frangula azorica Tutin ROSACEAE *Bencomia brachystachya Svent. Bencomia sphaerocarpa Svent. *Chamaemeles coriacea Lindl. Dendriopoterium pulidoi Svent. Marcetella maderensis (Born.) Svent. Prunus lusitanica L. subsp. azorica (Mouillef.) Franco Sorbus maderensis (Lowe) Dode SANTALACEAE Kunkeliella subsucculenta Kammer SCROPHULARIACEAE *Euphrasia azorica H.C. Watson Euphrasia grandiflora Hochst. in Seub. *Isoplexis chalcantha Svent. & O’Shanahan

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Isoplexis isabelliana (Webb & Berthel.) Masferrer Odontites holliana (Lowe) Benth. Sibthorpia peregrina L. SOLANACEAE *Solanum lidii Sunding UMBELLIFERAE Ammi trifoliatum (H. C. Watson) Trelease Bupleurum handiense (Bolle) Kunkel Chaerophyllum azoricum Trelease Ferula latipinna Santos Melanoselinum decipiens (Schrader & Wendl.) Hoffm. Monizia edulis Lowe Oenanthe divaricata (R. Br.) Mabb. Sanicula azorica Guthnick ex Seub. VIOLACEAE Viola paradoxa Lowe LÄGRE VÄXTER BRYOPHYTA *Echinodium spinosum (Mitt.) Jur. (o) *Thamnobryum fernandesii Sergio (o).

1.10.4. Bilaga 4 – bilaga IV a livsmiljödirektivet

Bilaga 4

Detta är en förteckning över samtliga djurarter som anges i bilaga IV a till rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (livsmiljödirektivet).

Arterna kräver noggrant skydd enligt livsmiljödirektivet.

Tabell 1.8 Livsmiljödirektivet bilaga IV a djur

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

RYGGRADSDJUR DÄGGDJUR INSECTIVORA Erinaceidae Erinaceus algirus Soricidae Crocidura canariensis Crocidura sicula Talpidae Galemys pyrenaicus MICROCHIROPTERA Talpidae

S småfladdermöss Alla arter

MEGACHIROPTERA Pteropodidae Rousettus aegyptiacus RODENTIA Gliridae

S

hasselmus Samtliga arter utom Glis glis och Eliomys quercinus Sciuridae Marmota marmota latirostris Pteromys volans (Sciuropterus russicus) Spermophilus citellus (Citellus citellus) Spermophilus suslicus (Citellus suslicus) Sciurus anomalus Castoridae

S

bäver Castor fiber (utom de estniska, lettiska, litauiska, polska, finska och svenska populationerna) Cricetidae

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Cricetus cricetus (utom de ungerska populationerna) Mesocricetus newtoni Microtidae Dinaromys bogdanovi Cricetus cricetus (utom de ungerska populationerna) Mesocricetus newtoni Microtidae Dinaromys bogdanovi Microtus cabrerae Microtus oeconomus arenicola Microtus oeconomus mehelyi Microtus tatricus Zapodidae

S

buskmus Sicista betulina Sicista subtilis Hystricidae Hystrix cristata CARNIVORA Canidae

S

fjällräv Alopex lagopus

S

varg Canis lupus (utom de grekiska populationerna norr om 39:e breddgraden, de estniska populationerna, de spanska populationerna norr om Duero, de bulgariska, lettiska, litauiska, polska och slovakiska populationerna samt de finska populationerna inom renskötselområden enligt 2 § i Finlands lag nr 848/90 av den 14 september 1990 om renskötsel) Ursidae

S

brunbjörn Ursus arctos Mustelidae

S

utter Lutra lutra Mustela eversmanii Mustela lutreola Vormela peregusna Felidae Felis silvestris

S

lo Lynx lynx (utom den estniska populationen) Lynx pardinus Phocidae

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Monachus monachus Phoca hispida saimensis ARTIODACTYLA Cervidae Cervus elaphus corsicanus Bovidae Bison bonasus Capra aegagrus (naturliga populationer) Capra pyrenaica pyrenaica Ovis gmelini musimon (Ovis ammon musimon) (naturliga populationer – Korsika och Sardinien) Ovis orientalis ophion (Ovis gmelini ophion) Rupicapra pyrenaica ornata (Rupicapra rupicapra ornata) Rupicapra rupicapra balcanica Rupicapra rupicapra tatrica CETACEA

S

valar Alla arter REPTILER TESTUDINATA Testudinidae Testudo graeca Testudo hermanni Testudo marginata Cheloniidae Caretta caretta Testudinata Lepidochelys kempii Eretmochelys imbricata Dermochelyidae Dermochelys coriacea Emydidae Emys orbicularis Mauremys caspica Mauremys leprosa SAURIA Lacertidae Algyroides fitzingeri Algyroides marchi

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Algyroides moreoticus Algyroides nigropunctatus Dalmatolacerta oxycephala Dinarolacerta mosorensis Gallotia atlantica Gallotia galloti Gallotia galloti insulanagae Gallotia simonyi Gallotia stehlini

S

sandödla Lacerta agilis Lacerta bedriagae Lacerta bonnali (Lacerta monticola) Lacerta monticola Lacerta danfordi Lacerta dugesi Lacerta graeca Lacerta horvathi Lacerta schreiberi Lacerta trilineata Lacerta viridis Lacerta vivipara pannonica Ophisops elegans Podarcis erhardii Podarcis filfolensis Podarcis hispanica atrata Podarcis lilfordi Podarcis melisellensis Podarcis milensis Podarcis muralis Podarcis peloponnesiaca Podarcis pityusensis Podarcis sicula Podarcis taurica Podarcis tiliguerta Podarcis wagleriana Scincidae Ablepharus kitaibelii Chalcides bedriagai

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Chalcides ocellatus Chalcides sexlineatus Chalcides simonyi (Chalcides occidentalis) Chalcides viridianus Ophiomorus punctatissimus Gekkonidae Cyrtopodion kotschyi Phyllodactylus europaeus Tarentola angustimentalis Tarentola boettgeri Tarentola delalandii Tarentola gomerensis Agamer Stellio stellio Chamaeleontidae Chamaeleo chamaeleon Anguidae Ophisaurus apodus OPHIDIA Colubridae Coluber caspius Coluber cypriensis Coluber hippocrepis Coluber jugularis Coluber laurenti Coluber najadum Coluber nummifer Coluber viridiflavus

S hasselsnok Coronella austriaca Eirenis modesta Elaphe longissima Elaphe quatuorlineata Elaphe situla Natrix natrix cetti Natrix natrix corsa Natrix natrix cypriaca Natrix tessellata Telescopus falax

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Viperidae Vipera ammodytes Macrovipera schweizeri (Vipera lebetina schweizeri) Vipera seoanni (utom de spanska populationerna) Vipera ursinii Vipera xanthina Boidae Eryx jaculus GRODDJUR CAUDATA Salamandridae Chioglossa lusitanica Euproctus asper Euproctus montanus Euproctus platycephalus Mertensiella luschani (Salamandra luschani) Salamandra atra Salamandra aurorae Salamandra lanzai Salamandrina terdigitata Triturus carnifex (Triturus cristatus carnifex)

S

större vattensalamander

Triturus cristatus (Triturus cristatus cristatus)

Triturus italicus Triturus karelinii (Triturus cristatus karelinii) Triturus marmoratus Triturus montandoni Triturus vulgaris ampelensis Proteidae Proteus anguinus Plethodontidae Hydromantes (Speleomantes) ambrosii Hydromantes (Speleomantes) flavus Hydromantes (Speleomantes) genei Hydromantes (Speleomantes) imperialis Hydromantes (Speleomantes) strinatii (Hydromantes (Speleomantes) italicus) Hydromantes (Speleomantes) supramontis

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

ANURA Discoglossidae Alytes cisternasii Alytes muletensis Alytes obstetricans

S klockgroda Bombina bombina Euproctus montanus Bombina variegata Discoglossus galganoi (inklusive Discoglossus ”jeanneae”) Discoglossus montalentii Discoglossus pictus Discoglossus sardus Ranidae S åkergroda Rana arvalis S långbensgroda Rana dalmatina Rana graeca Rana iberica Rana italica Rana latastei S gölgroda Rana lessonae Pelobatidae Pelobates cultripes S lökgroda Pelobates fuscus Pelobates syriacus Bufonidae S strandpadda (stinkpadda)

Bufo calamita

S grönfläckig padda

Bufo viridis

Hylidae

S

lövgroda Hyla arborea Hyla meridionalis Hyla sarda FISKAR ACIPENSERIFORMES Acipenseridae Acipenser naccarii Acipenser sturio

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

SALMONIFORMES Coregonidae Coregonus oxyrhynchus (anadroma populationer i vissa delar av Nordsjön, utom de finska populationerna) CYPRINIFORMES Cyprinidae Anaecypris hispanica Phoxinus percnurus ATHERINIFORMES Cyprinodontidae Valencia hispanica PERCIFORMES Percidae Gymnocephalus baloni Romanichthys valsanicola Zingel asper RYGGRADSLÖSA ARTER LEDDJUR CRUSTACEA Isopoda Armadillidium ghardalamensis INSECTA Coleoptera Bolbelasmus unicornis Buprestis splendens Carabus hampei Carabus hungaricus Carabus olympiae Carabus variolosus Carabus zawadszkii

S större ekbock (stor ekbock)

Cerambyx cerdo

S cinnoberbagge Cucujus cinnaberinus Dorcadion fulvum cervae Duvalius gebhardti Duvalius hungaricus S bredkantad dykare

Dytiscus latissimus

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S bred paljettdykare Graphoderus bilineatus

Leptodirus hochenwarti Pilemia tigrina

S läderbagge Osmoderma eremita S rödhalsad brunbagge

Phryganophilus ruficollis

Probaticus subrugosus Propomacrus cypriacus Pseudogaurotina excellens Pseudoseriscius cameroni

S

större barkplattbagge

Pytho kolwensis

Rosalia alpina Lepidoptera Apatura metis Arytrura musculus Catopta thrips Chondrosoma fiduciarium

S brun gräsfjäril Coenonympha hero Coenonympha oedippus Colias myrmidone Cucullia mixta Dioszeghyana schmidtii Erannis ankeraria Erebia calcaria Erebia christi Erebia sudetica Eriogaster catax Fabriciana elisa Glyphipterix loricatella Gortyna borelii lunata S asknätfjäril (boknätfjäril)

Hypodryas maturna

Hyles hippophaes Leptidea morsei Lignyoptera fumidaria

S dårgräsfjäril Lopinga achine Lycaena dispar S violett guldvinge Lycaena helle

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S svartfläckig blåvinge

Maculinea arion

Maculinea nausithous Maculinea teleius Melanargia arge Nymphalis vaualbum Papilio alexanor Papilio hospiton

S apollofjäril Parnassius apollo S mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne

Phyllometra culminaria Plebicula golgus Polymixis rufocincta isolata Polyommatus eroides Proserpinus proserpina Proterebia afra dalmata Pseudophilotes bavius Xylomoia strix Zerynthia polyxena Mantodea Apteromantis aptera Odonata

S grön mosaikslända Aeshna viridis

Cordulegaster heros Cordulegaster trinacriae Gomphus graslinii

S

pudrad kärrtrollslända

Leucorrhinia albifrons

S bred kärrtrollslända

Leucorrhinia caudalis

S citronfläckad kärrtrollslända

Leucorrhinia pectoralis

Lindenia tetraphylla Macromia splendens

S grön flodtrollslända

Ophiogomphus cecilia

Oxygastra curtisii Stylurus flavipes Sympecma braueri

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Orthoptera Baetica ustulata Brachytrupes megacephalus Isophya costata Isophya harzi Isophya stysi Myrmecophilus baronii Odontopodisma rubripes Paracaloptenus caloptenoides Pholidoptera transsylvanica Saga pedo Stenobothrus (Stenobothrodes) eurasius ARACHNIDA Araneae Macrothele calpeiana BLÖTDJUR GASTROPODA

S sirlig skivsnäcka Anisus vorticulus

Caseolus calculus Caseolus commixta Caseolus sphaerula Chilostoma banaticum Discula leacockiana Discula tabellata Discula testudinalis Discula turricula Discus defloratus Discus guerinianus Elona quimperiana Geomalacus maculosus Geomitra moniziana Gibbula nivosa Hygromia kovacsi Idiomela (Helix) subplicata Lampedusa imitatrix Lampedusa melitensis Leiostyla abbreviata Leiostyla cassida

S = förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Leiostyla corneocostata Leiostyla gibba Leiostyla lamellosa Paladilhia hungarica Patella ferruginea Sadleriana pannonica Theodoxus prevostianus Theodoxus transversalis BIVALVIA Anisomyaria Lithophaga lithophaga Pinna nobilis Unionoida Margaritifera auricularia

S tjockskalig målarmussla

Unio crassus

Dreissenidae Congeria kusceri ECHINODERMATA Echinoidea Centrostephanus longispinus.

1.10.5. Bilaga 5 – bilaga IV b livsmiljödirektivet

Bilaga 5

De växter som finns upptagna i bilaga 3 till artskyddsförordningen ska anses omfattas av denna bilaga.

Detta är en förteckning över samtliga växtarter som anges i bilaga IV b till rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (livsmiljödirektivet).

Arterna kräver noggrant skydd enligt livsmiljödirektivet. Bilaga IV b innehåller alla växtarter som finns upptagna i bilaga II b, förutom bryofyter, plus nedanstående arter:

Tabell 1.9 Livsmiljödirektivet bilaga IV b växter

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

PTERIDOPHYTA ASPLENIACEAE Asplenium hemionitis L. ANGIOSPERMAE ARACEAE Dracaena draco (L.) L. AMARYLLIDACEAE Narcissus longispathus Pugsley Narcissus triandrus L. BERBERIDACEAE Berberis maderensis Lowe CAMPANULACEAE Campanula morettiana Reichenb. Physoplexis comosa (L.) Schur. CARYOPHYLLACEAE Moehringia fontqueri Pau COMPOSITAE Argyranthemum pinnatifidum (L.f.) Lowe subsp. succulentum (Lowe) C. J. Humphries Helichrysum sibthorpii Rouy Picris willkommii (Schultz Bip.) Nyman Santolina elegans Boiss. ex DC. Senecio caespitosus Brot. Senecio lagascanus DC. subsp. lusitanicus (P. Cout.) Pinto da Silva

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Wagenitzia lancifolia (Sieber ex Sprengel) Dostal CRUCIFERAE Murbeckiella sousae Rothm. EUPHORBIACEAE Euphorbia nevadensis Boiss. & Reuter GESNERIACEAE Jankaea heldreichii (Boiss.) Boiss. Ramonda serbica Pancic IRIDACEAE Crocus etruscus Parl. Iris boissieri Henriq. Iris marisca Ricci & Colasante LABIATAE Rosmarinus tomentosus Huber-Morath & Maire LILIACEAE Androcymbium europaeum (Lange) K. Richter Bellevalia hackelli Freyn Colchicum corsicum Baker Colchicum cousturieri Greuter Fritillaria conica Rix Fritillaria drenovskii Degen & Stoy. Fritillaria gussichiae (Degen & Doerfler) Rix Fritillaria obliqua Ker-Gawl. Fritillaria rhodocanakis Orph. ex Baker Ornithogalum reverchonii Degen & Herv.-Bass. Scilla beirana Samp. Scilla odorata Link ORCHIDACEAE Ophrys argolica Fleischm. Orchis scopulorum Simsmerh. Spiranthes aestivalis (Poiret) L. C. M. Richard PRIMULACEAE Androsace cylindrica DC. Primula glaucescens Moretti Primula spectabilis Tratt. RANUNCULACEAE Aquilegia alpina L. SAPOTACEAE

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Sideroxylon marmulano Banks ex Lowe Saxifraga vayredana Luizet SCROPHULARIACEAE Antirrhinum lopesianum Rothm. Lindernia procumbens (Krocker) Philcox SOLANACEAE Mandragora officinarum L. THYMELAEACEAE Thymelaea broterana P. Cout. UMBELLIFERAE Bunium brevifolium Lowe VIOLACEAE Viola athois W. Becker Viola cazorlensis Gandoger

1.10.6. Bilaga 6 – bilaga V livsmiljödirektivet

Bilaga 6

Detta är en förteckning över samtliga arter som anges i bilaga V till livsmiljödirektivet.

Arterna har enligt livsmiljödirektivet ett sådant unionsintresse att insamling i naturen och exploatering kan bli föremål för särskilda förvaltningsåtgärder.

Tabell 1.10 Livsmiljödirektivet bilaga V djur

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

RYGGRADSDJUR DÄGGDJUR RODENTIA Castoridae

S

bäver Castor fiber (de finska, svenska, lettiska, litauiska, estniska och polska populationerna) Cricetidae Cricetus cricetus (de ungerska populationerna) CARNIVORA Canidae guldschakal Canis aureus

S Varg (ej svenska populationer)

Canis lupus (de spanska populationerna norr om Duero, de grekiska populationerna norr om 39:e breddgraden, de finska populationerna inom renskötselområden enligt 2 § i Finlands lag nr 848/90 av den 14 september 1990 om renskötsel, de bulgariska, lettiska, litauiska, estniska, polska och slovakiska populationerna) Mustelidae

S

mård Martes martes

S

iller Mustela putorius Felidae

S

lo Lynx lynx (den estniska populationen) Phocidae

S öronlösa sälar Samtliga arter som inte finns upptagna i bilaga IV Viverridae

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Genetta genetta Herpestes ichneumon DUPLICIDENTATA Leporidae

S

skogshare Lepus timidus ARTIODACTYLA Bovidae Capra ibex Capra pyrenaica (utom Capra pyrenaica pyrenaica) Rupicapra rupicapra (utom Rupicapra rupicapra balcanica, Rupicapra rupicapra ornata och Rupicapra rupicapra tatrica) GRODDJUR ANURA Ranidae

S ätlig groda Rana esculenta Rana perezi Rana ridibunda S vanlig groda Rana temporaria FISKAR PETROMYZONIFORMES Petromyzonidae S flodnejonöga Lampetra fluviatilis Lethenteron zanandrai ACIPENSERIFORMES Acipenseridae Samtliga arter som inte finns upptagna i bilaga IV CLUPEIFORMES Clupeidae S majfisk och staksill Alosa spp. SALMONIFORMES Salmonidae S harr Thymallus thymallus S sik och siklöja Coregonus spp. (utom Coregonus oxyrhynchus – anadroma populationer i vissa delar av Nordsjön) Hucho hucho

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

S

lax Salmo salar (endast i sötvatten) CYPRINIFORMES Cyprinidae

S asp (fisken) Aspius aspius Barbus spp. Pelecus cultratus Rutilus friesii meidingeri Rutilus pigus SILURIFORMES Siluridae Silurus aristotelis PERCIFORMES Percidae Gymnocephalus schraetzer Zingel zingel RYGGRADSLÖSA DJUR COELENTERATA CNIDARIA Corallium rubrum MOLLUSCA GASTROPODA – STYLOMMATOPHORA S vinbergssnäcka Helix pomatia BIVALVIA – UNIONOIDA Margaritiferidae S flodpärlmussla Margaritifera margaritifera Unionidae Microcondylaea compressa Unio elongatulus ANNELIDA HIRUDINOIDEA – ARHYNCHOBDELLAE Hirudinidae S blodigel Hirudo medicinalis ARTHROPODA CRUSTACEA – DECAPODA Astacidae S flodkräfta Astacus astacus Austropotamobius pallipes Austropotamobius torrentium Scyllaridae

S=förekommer i Sverige

Svenskt namn Systematisk grupp och vetenskapligt namn

Scyllarides latus INSECTA – LEPIDOPTERA Saturniidae Graellsia isabellae

1.10.7. Bilaga 7 – nationell fridlysning

Bilaga 2 Fridlysning enligt 6, 8 och 9 §§ Detta är en förteckning över de arter som omfattas av fridlysning enligt någon av bestämmelserna i 6, 8 och 9 §§. För varje art anges den fridlysning som gäller och det geografiska område som fridlysningen gäller i.

Bilaga 7 Arter som är fridlysta enligt svenska regler. Arterna kräver noggrant skydd enligt en nationell svensk bedömning eller till följd av ett internationellt åtagande.

För varje art anges den fridlysning som gäller och det geografiska område som fridlysningen gäller i.

Framför artens namn har angivna bokstavsmarkeringar följande innebörd.

R: Arten behöver skydd för sina fortplantningsområden (reproduktionsområden).

-----------------------------------------------------------------------------

1.10.8. Bilaga 8 – Information som ska framgå av livsmiljöunderlag

Av ett livsmiljöunderlag ska följande information framgå i den mån den finns tillgänglig för länsstyrelsen.

1. En allmän beskrivning av länet. Vilka typer av livsmiljöer som finns i länet; en kartläggning där arter, områden, strukturer och funktioner, historisk markanvändning, med mera som är av särskild betydelse för den biologiska mångfalden och typer av värden lokaliseras.

2. En beskrivning av för arterna gynnsamma förhållanden, för de olika livsmiljötyper som är av betydelse för de arter som är fridlysta enligt 8 kap. miljöbalken, hotade enligt rödlistan eller regionalt prio-

riterade och som finns i länet. En beskrivning av vilka naturligt förekommande arter som förväntas finnas och som ska bevaras i livskraftiga populationer i dessa livsmiljöer, gällande fridlysta, hotade och regionalt prioriterade arter

3. En beskrivning av vilka fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arter som är naturligt förekommande i länet. Sekretess kan behövas för vissa geografiska uppgifter om fynd av särskild känsliga arter.

4. Vilka fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arter som är i behov av aktiva bevarandeåtgärder. En översiktlig beskrivning av respektive arts ekologi, vad arten behöver för att överleva samt vad som kan utgöra hot med mera.

5. En karta där viktiga livsmiljöer för arter i behov av bevarandeåtgärder har markerats.

6. En karta där redan skyddade områden markeras. Kartan ska åtföljas av en beskrivning av eventuella föreskrifter som följer med skyddet samt hur dessa påverkar för området relevanta arter.

7. Redovisning av var naturmiljöer behöver restaureras eller återskapas.

8. En karta där områden som är i behov av skydd har markerats med angivande av vilken typ av områdesskydd som är aktuellt

9. En tydlig redovisning av brister i kunskapsunderlaget. 10. En referenslista över vilka faktaunderlag som ligger till grund för programmet. En sammanfattning av den information som har lämnats till allmänheten, de samråd som har genomförts och hur samråden har redovisats. 11. När ett livsmiljöunderlag är reviderat ska det dessutom innehålla: – en sammanfattning av alla förändringar och revideringar som har gjorts sedan den föregående versionen, – en sammanställning av resultatet av övervakningen enligt 65 § artskyddsförordningen av oavsiktligt dödade eller oavsiktligt fångade arter samt information om resultatet av de forsknings- eller bevarandeåtgärder som vidtagits för att säkerställa att oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna. –Analys av vilka förstärkningsåtgärder som behövs, exempelvis i form av restaurering eller nyanläggning av miljöer för att förstärka ekologiska samband/konnektivitet i landskapet, eller för att tillskapa mer yta av livsmiljöer som har försvunnit eller degenererat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.11. Förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktförordningen (1987:905)

dels att 8, 10 a, 15 d, 20, 20 a, 21, 26, 31, 58, 58 a §§ ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 41 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §30

Inom ett vilthägn som uppfyller de krav som Naturvårdsverket har föreskrivit får djur av den viltart som hägnet är avsett för jagas trots bestämmelserna om fredning.

För användning av hund gäller dock bestämmelserna i 16 §. Inom en anläggning för hållande av fåglar i fångenskap får

ägg plockas trots bestämmelserna om fredning.

Inom en anläggning för hållande av fåglar i fångenskap får,

trots bestämmelserna om fredning, sådana ägg samlas in som avses i 8 kap. 12 § andra stycket miljöbalken eller enligt vad som följer av villkor i tillståndet för hägnet.

10 a §31

Vid jakt får endast sådana vapen och andra jaktmedel användas som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver.

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, valar

och fladdermöss samt i fråga om

annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845)

har markerats med N, n eller F är

det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som anges i bilaga 5 till denna förordning eller andra medel eller metoder som inte är

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, valar, fladdermöss och myskoxe samt i fråga om annat vilt som i bilaga 4

och 6 till artskyddsförordningen

(2007:845) är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som anges i bilaga 5 till denna förordning eller andra medel eller metoder som inte är selektiva och som

30 (1998:1000). 31 (2019:174).

selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Snaror får dock användas för jakt efter dalripa och fjällripa norr om 58 nordlig bredd.

lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Snaror får dock användas för jakt efter dalripa och fjällripa norr om 58 nordlig bredd.

Vid jakt med skjutvapen får vapnet inte gillras.

15 d §32

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare och fladdermöss samt i fråga om annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, n eller F får föreskrifter eller beslut enligt 15 §, 15 a § första stycket, 15 b § eller 15 c § denna förordning meddelas endast om

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare, fladdermöss och

myskoxe samt i fråga om annat

vilt som anges i bilaga 4 och 6 till artskyddsförordningen (2007:845) får föreskrifter eller beslut enligt 15 §, 15 a § första stycket, 15 b § eller 15 c § denna förordning meddelas endast om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning,

2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och

3. föreskriften eller beslutet behövs av något sådant skäl som anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning.

20 §33

Trots bestämmelsen i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) gäller följande.

1. Jakt får bedrivas från båt försedd med motor under förutsättning att motorn är avstängd och minst en minut förflutit sedan motorn stängts av.

2. Den som jagar för att förebygga skada av vilt får använda ett motordrivet fordon vid jakt som bedrivs på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

32 (2018:639). 33 (2018:632).

3. Motordrivna fordon får användas vid jakt i vilthägn efter den art som hägnet är avsett för. Första stycket 2–3 gäller inte vid jakt som avser vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, sälar, valar, fladdermöss eller som avser annat vilt som har markerats med N, n

eller F i bilaga 1 till artskydds-

förordningen (2007:845).

Första stycket 2–3 gäller inte vid jakt som avser vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, sälar, valar, fladdermöss, myskoxe eller som avser annat vilt som anges i bilaga 4 och 6 till artskyddsförordningen (2007:845).

20 a §34

Trots bestämmelsen i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) får en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder jaga däggdjur från ett motordrivet fordon under förutsättning att motorn är avstängd.

Om jakten avser björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, fladdermöss eller sådant annat vilt som har markerats med

N, n eller F i bilaga 1 till art-

skyddsförordningen (2007:845) krävs dock att tillstånd i det enskilda fallet har meddelats av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen. Sådan jakt får påbörjas när minst fem minuter förflutit sedan motorn stängts av.

Om jakten avser björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, fladdermöss, myskoxe eller sådant annat vilt som anges i bilaga 4 och 6 till artskyddsförordningen (2007:845) krävs dock att tillstånd i det enskilda fallet har meddelats av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen. Sådan jakt får påbörjas när minst fem minuter förflutit sedan motorn stängts av.

Beslut om tillstånd enligt andra stycket meddelas av den myndighet som i det enskilda fallet prövar om jakt får bedrivas efter björn, varg, järv, lo, utter och fladdermöss. I övriga fall meddelas sådant tillstånd av länsstyrelsen. Om flera län är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om tillstånd, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen.

34 (2018:632).

21 §35

Utöver vad som följer av 20, 20 a och 20 b §§ får den myndighet som beslutar om jakten i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) i fråga om jakt efter björn, varg, järv, lo, utter, valar och fladdermöss samt när det är fråga om jakt som avses i 24 § eller 31 § första stycket 1 denna förordning. I övriga fall får länsstyrelsen besluta om sådana undantag. Om flera län är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om undantag, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen.

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare, vikare, valar och fladdermöss samt i fråga om andra vilt levande djurarter som har

markerats med N, n eller F i bilagan till artskyddsförordningen

(2007:845) får undantag medges endast om

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare, vikare, valar, fladdermöss och myskoxe samt i fråga om andra vilt levande djurarter som anges i bilaga 4 och 6 till artskyddsförordningen (2007:845) får undantag medges endast om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning,

2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och

3. undantaget behövs för att en sådan begränsad jakt som avses i 23 c § ska kunna genomföras eller behövs av något sådant skäl som anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning.

26 §36

För att förebygga skador av vilt får jakträttshavare bedriva jakt under de tider och övriga villkor som anges i bilaga 4 till denna förordning. Vidare får sådan jakt bedrivas av personer som avses i 23 § första stycket jaktlagen (1987:259) under de tider som anges i punkterna 2–4 samt, när det gäller vildkanin, punkten 1 i bilaga 4.

Vid jakt som avses i första stycket får ingrepp även göras i fåglars bon och fåglars ägg förstöras.

Fågelägg som härrör från jakt enligt första och andra stycket ska

35 (2018:632). 36 (1995:443).

förstöras om inte annat har meddelats i beslut om skyddsjakt.

Den som jagar med stöd av första eller andra stycket är skyldig att till länsstyrelsen lämna de uppgifter om jakten som Naturvårdsverket föreskriver. Länsstyrelsen är skyldig att årligen till Naturvårdsverket överlämna dessa uppgifter.

31 §37

Även om jakt annars inte är tillåten får genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet

1. Naturvårdsverket ge tillstånd till jakt om det behövs för forsknings- eller utbildningsändamål, för återinplantering eller återinförande av en art eller för den uppfödning som krävs för detta, och

2. länsstyrelsen ge tillstånd till en selektiv jakt efter ett litet antal djur under strängt kontrollerade förhållanden, om det behövs för att tillgodose viltförvaltningen.

En förutsättning för att jakt enligt första stycket ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Tillstånd enligt första stycket 2 får inte avse arter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats

med N eller n.

En förutsättning för att jakt enligt första stycket ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Tillstånd enligt första stycket 2 får inte avse myskoxe,

järv eller arter som anges i bi-

laga 4 till artskyddsförordningen (2007:845).

Innan Naturvårdsverket ger ett tillstånd enligt första stycket 1 ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om tillståndet gäller jakt efter vilt som lever i hav eller vatten.

Länsstyrelsen ska årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om medgivna tillstånd som verket begär.

37 (2011:645).

41 b §

I en anläggning för pälsproduktion ska det finnas fällor för fångst av djur som kommit lösa i hägnet. Det ska finnas ett sådant antal fällor som motiveras av anläggningens storlek och antalet djur i denna. Fällorna ska hållas gillrade och i ett sådant skick och under sådan tillsyn att fångst kan ske kontinuerligt.

58 §38

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Följande beslut enligt denna förordning får inte överklagas:

1. Naturvårdsverkets beslut i ett överklagat ärende,

2. länsstyrelsens beslut enligt 4 § om beslutet avser något annat än registrering av kronhjortsområde,

3. Naturvårdsverkets eller länsstyrelsens beslut enligt 9 § andra eller tredje stycket,

4. Naturvårdsverkets eller länsstyrelsens beslut enligt 15 §, 15 a § första stycket och 15 b §,

5. Naturvårdsverkets beslut enligt 24 a §,

6. Polismyndighetens beslut enligt 30 §,

7. Naturvårdsverkets beslut enligt 38 §,

8. Polismyndighetens beslut i frågor om ersättning enligt 40 a § tredje stycket eller 40 b §,

9. länsstyrelsens beslut enligt 47 § första stycket, och 10. länsstyrelsens beslut enligt 52 d §. Andra beslut av länsstyrelsen än de som anges i 1–4 nedan får överklagas till Naturvårdsverket:

1. beslut som anges i andra stycket,

2. beslut om avgift enligt 52 b och 52 c §§,

3. beslut om jakt efter vilda fåglar eller beslut om jakt efter björn, varg, järv, lo eller någon annan art som har markerats med

3. beslut om jakt efter vilda fåglar eller beslut om jakt efter björn, varg, järv, lo eller någon annan art som anges i bilaga 4

38 (2018:639).

N eller F i bilaga 1 till artskydds-

förordningen (2007:845), och

eller 6 till artskyddsförordningen

(2007:845), och

4. beslut om undantag eller tillstånd enligt 15 a § andra stycket, 20 a § andra stycket, 20 b eller 21 §§.

Andra beslut av Polismyndigheten än de som anges i andra stycket får överklagas till länsstyrelsen.

58 a §39

Ärenden om jakt efter vilda fåglar, björn, varg, järv, lo eller annan art som är markerad med

N eller F i bilaga 1 till artskydds-

förordningen (2007:845) ska handläggas skyndsamt.

Ärenden om jakt efter vilda fåglar, björn, varg, järv, lo eller annan art som anges i bilaga 4

eller 6 till artskyddsförordningen

(2007:845) ska handläggas skyndsamt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

39 (2016:556).

1.12. Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Härigenom föreskrivs att 2 kap.1, 5, 6, 22 §§ förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §40

I detta kapitel finns föreskrifter om fisket och vattenbruket. Detta kapitel ska inte tillämpas i den utsträckning det strider mot särskilda föreskrifter i 2 a kap. om Torneälvens fiskeområde.

Detta kapitel ska inte heller tillämpas i den utsträckning det strider mot bestämmelserna i 8 kap. miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet.

5 §41

Det är förbjudet att fiska mal, flodpärlmussla och sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats

med N.

Det är förbjudet att fiska mal, flodpärlmussla och sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som

anges i bilaga 4 till artskyddsför-

ordningen (2007:845)

6 §42

Fiske får inte bedrivas med gift, sprängämnen eller andra bedövande eller dödande ämnen, elektrisk ström, skjutvapen eller sådana redskap som fisken kan spetsas med. Fiske med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter, är dock tillåtet.

Huggkrok får användas för att bärga fisk som har fångats med andra redskap.

Hummer eller krabba får inte fångas vid dykning. I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och

40 (2010:1114). 41 (2007:956). 42 (2007:956).

vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845)har markerats med N

eller F är det förbjudet att för

fiske använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning.

vattenlevande blötdjur som an-

ges i bilaga 4 och 6 till artskydds-

förordningen (2007:845) är det förbjudet att för fiske använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning.

22 §43

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats

med N, får undantag från be-

stämmelserna i 5 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförord-

ningen är uppfyllda.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som an-

ges i bilaga 4 till artskyddsför-

ordningen (2007:845), får undantag från bestämmelserna i 5 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 8 kap. 22 §

miljöbalken är uppfyllda.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen

har markerats med N eller F, får

undantag från bestämmelserna i 6 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § art-

skyddsförordningen är uppfyllda.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som an-

ges i bilaga 4 och 6 till artskydds-

förordningen, får undantag från bestämmelserna i 6 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 8 kap. 22 § miljöbalken är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

43 (2007:956).

1.13. Förordning om ändring i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m.

dels att 1 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 a och 5 a §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §44

Denna förordning har till syfte att

1. förebygga att smittsamma eller ärftliga djursjukdomar kommer in i landet och får ytterligare spridning här,

2. förhindra en inplantering av utländska djurarter som är skadlig för landets fauna, och

2. förhindra en inplantering av utländska djurarter som är skadlig för landets fauna,

3. tillgodose djurskyddsintresset.

3. tillgodose djurskyddsintresset, och

4. förhindra otillåten handel med arter som omfattas av rådets förordning (EG 338/97) samt att tillgodose skydd för fridlysta arter.

Förordningen ska inte tillämpas vid sådan förflyttning av djur från Finland eller Norge som görs i anledning av renskötseln och sker enligt internationella överenskommelser, utom när det gäller förebyggande av smittsamma djursjukdomar vid införsel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”).

3a §

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om villkor för införsel eller utförsel av djur och växter som

44 (2021:256).

avses i bilaga 7 till artskyddsförordningen (2007:845) .

5 a §

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska genomföras vid införsel av fridlysta arter.

9 §

Vid införsel från land inom Europeiska unionen av djur och produkter av djur får en transport stoppas under färd till destinationsorten om

1. det finns särskild anledning att misstänka förekomst av smittsam sjukdom,

2. det finns anledning att misstänka att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur,

3. medföljande dokument är ofullständiga, felaktiga eller saknas helt, eller

4. de villkor som gäller för införsel till landet inte är uppfyllda.

3. medföljande dokument är ofullständiga, felaktiga eller saknas helt,

4. de villkor som gäller för införsel till landet inte är uppfyllda,

5. det finns anledning att misstänka olaglig transport av arter listade i rådets förordning (EG) 338/97, eller

6. det finns anledning att misstänka transport av fridlysta arter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.14. Förordning om ändring i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen ((1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

dels att 16 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att bilagorna 2 och 3 ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 c §

Ett biotopskyddsområde till skydd för områden som anges i bilaga 2 och 3 och har markerats med A ska omfatta minst 5 hektar och inkludera den skyddszon och utvecklingsmark som behövs för att livsmiljön ska bibehålla sin ekologiska funktion för de fridlysta arter som området avser att bevara.

16 §45

Myndigheterna ska prioritera skyddsarbetet för de områden som har förtecknats enligt 15 §. Inom ramen för sina befogenheter och ansvarsområden ska myndigheterna vidta de åtgärder som behövs eller är lämpliga med hänsyn till det skyddsintresse som föranlett att ett område förtecknats. I fråga om sådana områden som avses i 15 § andra stycket 1–3 ska myndigheterna särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter. Särskild hänsyn ska tas till prioriterade arter och prioriterade livsmiljötyper.

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilaga 1 till artskyddsförordningen

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilaga 3 till artskyddsförordningen

45 (2007:849).

(2007:845) eller bilaga 4 till denna förordning har markerats med P.

(2007:845) har markerats med * eller i bilaga 4 till denna förordning har markerats med P.

Med bevarandestatus för en livsmiljö avses summan av de faktorer som påverkar en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka dess naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas överlevnad på lång sikt. En livsmiljös bevarandestatus anses gynnsam när

1. dess naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande,

2. den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den ska kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och

3. bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam. Med bevarandestatus för en art avses summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. En arts bevarandestatus anses gynnsam när

1. uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,

2. artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och

3. det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.

20 §46

Om en tillåtlighetsprövning enligt 7 kap. 29 § miljöbalken avser en verksamhet eller åtgärd som kan påverka miljön i ett område som innehåller en prioriterad art eller en prioriterad livsmiljötyp, får vid prövningen hänsyn tas till endast sådana omständigheter som rör

1. människors hälsa,

2. den allmänna säkerheten,

3. väsentliga miljöskyddsintressen, eller

4. andra tvingande förhållanden som har ett allt överskuggande allmänintresse.

46 (2010:1189).

I fråga om sådana omständigheter som avses i första stycket 4 ska Europeiska kommissionen ges tillfälle att yttra sig innan ärendet avgörs.

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) eller bilaga 4 till denna förordning har markerats med P.

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilaga 3 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med * eller i bilaga 4 till denna förordning har markerats med P.

Bilaga 2

47

Särskilt skyddsvärda mark- och vattenområden som avses i 6 och

7 a §§

Brandfält Lövbrännor Äldre naturskogsartade skogar Örtrika allundar Ravinskogar Mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark Örtrika sumpskogar Äldre sandskogar Äldre betespräglade skogar Kalkmarksskogar Rik- och kalkkärr Alkärr Hassellundar och hasselrika skogar Källor med omgivande våtmarker Myrholmar Ras- eller bergbranter Mark med mycket gamla träd Strand- eller svämskogar Strand- eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för hotade eller missgynnade arters fortlevnad.

A – Mark- och vattenområden som behövs för att bevara livsmiljöer för arter som skyddas en-

47 (2010:319).

ligt 8 kap. miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. miljöbalken .

Bilaga 3

48

Särskilt skyddsvärda mark- och vattenområden som avses i 7 och

7 a §§

Rik- och kalkkärr i jordbruksmark Ängar Naturbetesmarker Naturliga vattendrag Ras- eller bergbranter Naturliga vattenfall med omgivande mark Naturliga forsar med omgivande mark Naturliga sjöutlopp med omgivande mark Mynningsområden vid havskust Rev av ögonkorall Naturliga sjöar och andra vatten som är naturligt fisktomma Helt eller delvis avsnörda havsvikar Grunda havsvikar Ålgräsängar Biogena rev Strand- eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för hotade eller missgynnade arters fortlevnad

A – Mark- och vattenområden som behövs för att bevara livsmiljöer för arter som skyddas enligt 8 kap. miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. miljöbalken .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

48 (2010:319).

1.15. Förordning om ändring i förordningen (1998:904) om anmälan för samråd

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1998:904) om anmälan för samråd

dels att 6 och8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §49

Den som i enlighet med gällande bestämmelser har underrättat Skogsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark, om uttag av skogsbränsle eller om sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalkenskall anses ha gjort anmälan för samråd för åtgärden enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Den som i enlighet med gällande bestämmelser har underrättat Skogsstyrelsen om avverkning som ska äga rum på hans mark, om uttag av skogsbränsle eller om sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalkenska anses ha gjort anmälan för samråd för åtgärden enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat länsstyrelsen om att jordbruksmark

skall tas ur jordbruksproduktion skall anses ha gjort anmälan för

samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken beträffande sådant arbetsföretag för vilket marken tas i anspråk.

Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat länsstyrelsen om att jordbruksmark

ska tas ur jordbruksproduktion ska anses ha gjort anmälan för

samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken beträffande sådant arbetsföretag för vilket marken tas i anspråk.

Den som avser vidta en åtgärd som inte kräver tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller dispens från 8 kap. 21–23 §§ men som kan antas påverka fridlysta arter eller deras livsmiljöer i strid med bestämmelserna i 8 kap. miljö-

49 (2005:1155).

balken ska anmäla åtgärden för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken .

8 §

Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalkenskall vara skriftlig och åtföljas av en karta samt innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

Anmälan för samråd skall vidare innehålla uppgifter om fastighetsägare och nyttjanderättshavare som berörs av verksamheten eller åtgärden.

Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalkenska vara skriftlig och åtföljas av en karta samt innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. En anmälan ska även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

Anmälan för samråd ska vidare innehålla uppgifter om fastighetsägare och nyttjanderättshavare som berörs av verksamheten eller åtgärden.

Anmälan som avser åtgärd som påverkar vilda fåglar eller arter som anges i bilaga 4, 5 eller 7 till artskyddsförordningen (2007:845) ska härutöver innehålla

a. en redovisning av om åtgärden kan komma att påverka dessa arter samt en redovisning av de åtgärder som planeras för att försäkra sig om att åtgärden inte riskerar att överträda de förbud som följer av reglerna i 8 kap. miljöbalken . Redovisningarna ska ta utgångspunkt i aktuellt livsmiljöunderlag.

b. en redogörelse för den övervakning av oavsiktligt dödande eller fångande av djur som omfattas av fridlysningsbestämmelsen

i 8 kap. 14 § som planeras för verksamheten eller åtgärden.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får efter samråd med Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter meddela föreskrifter om vilka ytterligare uppgifter en sådan anmälan skall innehålla.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får efter samråd med Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter meddela föreskrifter om vilka ytterligare uppgifter en sådan anmälan ska innehålla.

8 a §

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter som närmare reglerar förutsättningarna för allmänhetens deltagande i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.16. Förordning om ändring i miljöbedömningsförordningen (2017:966)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbedömningsförordningen (2017:966)

dels att 19 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 b §

Ett livsmiljöunderlag enligt 8 kap. 5 § miljöbalken ska inte antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken .

19 §

Miljökonsekvensbeskrivningen ska utöver det som anges i 6 kap. 35 § miljöbalken innehålla

1. uppgifter om beredskapen för och föreslagna insatser vid allvarliga olyckor, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning,

2. en redogörelse för de prognos- och mätmetoder, underlag och informationskällor som har använts med uppgift om eventuella brister och osäkerheter i metoderna och underlagen,

3. en referenslista med uppgifter om de källor som har använts, och

4. uppgifter om hur kravet på sakkunskap i 15 § är uppfyllt.

5. En redogörelse för den övervakning av oavsiktligt dödande eller fångande av andra djur än fåglar som avses i 8 kap. 20 p. 5 § som planeras för verksamheten eller åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.17. Förordning om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)

Härigenom föreskrivs att 2 kap.7, 8 och 10 §§miljötillsynsförordningen (2011:13) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §

Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om

1. nationalparker,

2. strandskyddet i sådana områden eller i fråga om sådana anläggningar, vägar och järnvägar som omfattas av länsstyrelsens dispensprövning enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken,

3. marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium enligt 7 kap. 23 § miljöbalken,

4. förordning (EG) nr 338/97, och

4. förordning (EG) nr 338/97,

utom såvitt avser kommersiella aktiviteter med timmer- och trävaror som avser en trädart som finns upptagen i förordning (EG) nr 338/97, och

5. förordning (EG) nr 865/2006.

8 §

Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om

1. naturreservat, kulturreservat, naturminnen och vattenskyddsområden som har beslutats av länsstyrelsen,

2. biotopskyddsområden som inte ligger på mark som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429) och som har beslutats av regeringen eller länsstyrelsen,

3. djur- och växtskyddsområden som länsstyrelsen har meddelat föreskrifter om enligt 7 kap. 12 § miljöbalken,

4. miljöskyddsområden enligt 7 kap.19 och 20 §§miljöbalken, utom områden som har inrättats i anslutning till en verksamhet som omfattas av försvarsinspektören för hälsa och miljös ansvar för tillsyn enligt 4 § eller av kommunens ansvar för tillsyn enligt 31 §,

5. områden och föremål som omfattas av ett interimistiskt beslut meddelat av länsstyrelsen enligt 7 kap. 24 § miljöbalken,

6. verksamheter och åtgärder som kan påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, utom den tillsyn som omfattas av länsstyrelsens ansvar enligt 7 §, kommunens ansvar enligt 9 § eller Skogsstyrelsens ansvar enligt 10 §,

7. skötsel av jordbruksmark och annan markanvändning vid jordbruket enligt 7, 8 och 12 kap. miljöbalken,

8. skydd för biologisk mångfald enligt 8 kap. 1–4 §§miljöbalken,

8. skydd för biologisk mångfald enligt 8 kap. miljöbalken, utom

vad gäller 5 § samma kapitel.

9. verksamheter och åtgärder som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken, utom den tillsyn som omfattas av Skogsstyrelsens ansvar enligt 10 §,

10. vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken, 11. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken, och 12. förordning (EU) nr 1143/2014, utom den tillsyn som omfattas av Skogsstyrelsens ansvar enligt 10 §.

Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§.

10 §50

Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om

1. biotopskyddsområden på sådan mark som omfattas av bestämmelser i skogsvårdslagen (1979:429) och som Skogsstyrelsen har beslutat om,

2. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, i den mån verksamheterna och åtgärderna är sådana

som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken och omfattas av skogsvårdslagen ,

2. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, i den mån verksamheterna och åtgärderna omfattas av

skogsvårdslagen och är sådana som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken eller påverkar arter som regleras av 8 kap.9–12, 13–19 och 21– 23 §§miljöbalken eller dessa arters livsmiljöer,

50 Senaste lydelse (2018:1940).

3. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, om verksamheterna eller åtgärderna kan påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,

och

3. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, om verksamheterna eller åtgärderna kan påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,

4. hantering enligt förordning (EU) nr 1143/2014, om hanteringen avser en skogsträdart av unionsbetydelse avsedd för virkesproduktion på sådan mark som omfattas av bestämmelser i skogsvårdslagen.

4. hantering enligt förordning (EU) nr 1143/2014, om hanteringen avser en skogsträdart av unionsbetydelse avsedd för virkesproduktion på sådan mark som omfattas av bestämmelser i skogsvårdslagen, och

5. kommersiella aktiviteter med timmer- och trävaror som avser en trädart som finns upptaget i förordning (EG) nr 338/97.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.18. Förordning om ändring i förordning (2007:667) om allvarliga miljöskador

Härigenom föreskrivs att 4 § förordning (2007:667) om allvarliga miljöskador ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §51

Vid bedömningen av om en skada är en allvarlig miljöskada enligt 10 kap. 1 § andra stycket 3 miljöbalken ska det tas särskild hänsyn till om skadan har en betydande negativ effekt när det gäller att uppnå eller bibehålla en gynnsam bevarandestatus för

1. en skyddad djur- eller växtart som har markerats med bok-

staven B, N eller n i bilaga 1 till

artskyddsförordningen (2007:845), eller

1. myskoxe eller järv eller en skyddad djur- eller växtart som

anges i bilaga 1, 3, eller 4 till

artskyddsförordningen (2007:845), eller

2. livsmiljön för en sådan art som avses i 1, om skadan avser

a) ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 miljöbalken, eller

b) ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas enligt föreskrifter som har

meddelats med stöd av 8 kap. 1 §

miljöbalken.

b) ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas enligt 8 kap. miljöbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

51 (2013:267).

1.19. Förordning om ändring i förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §52

Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tilllämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 8 kap. 24 c, 30 och

31 §§miljöbalkenska betala av-

gift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tilllämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

52 (2007:848).

1.20. Förordning om ändring i förordning (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk

Härigenom föreskrivs att 4 § förordning (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Myndigheten ska

1. verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling,

2. samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap, och

3. skapa förutsättningar för att ett rikt och varierat odlingslandskap upprätthålls, att den biologiska mångfalden främjas och att jordbrukets belastning på miljön blir så liten som möjligt.

4. verka för skydd av vilda djur- och växtarter i nationell och internationell handel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.21. Förordning om ändring i förordning (2009:1393) med instruktion för Skogsstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 4 § förordning (2009:1393) med instruktion för Skogsstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §53

Myndigheten ska

1. utöva tillsyn över att lagstiftning där Skogsstyrelsen har angetts som tillsynsmyndighet följs,

2. ansvara för inventering, uppföljning och utvärdering av hur landets skogar sköts i förhållande till 1 §,

3. bedriva rådgivning och information om hur landets skogar bör skötas enligt 1 §,

4. verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling,

5. samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Levande skogar,

6. medverka i frågor om samhällsplanering för en hållbar utveckling och hushållning med naturresurser, och

7. samordna genomförande, utveckling, uppföljning och rapportering av det mål för friluftslivspolitiken som riksdagen har fastställt.

8. pröva frågor gällande dispens från fridlysningsbestämmelserna i 8 kap. miljöbalken i samband med sådana ärenden som handläggs inom ramen för myndighetens lagstadgade uppdrag.

Uppgiften i första stycket 7 avser tillgång till natur för friluftsliv på skogsmark.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

53 (2016:107).

1.22. Förordning om ändring i förordning (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket

Härigenom föreskrivs att 4 § förordning (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1. ansvara för central tillsynsvägledning,

2. samverka med länsstyrelserna för att åstadkomma ett effektivt tillsynsarbete,

3. bevaka allmänna miljövårdsintressen i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas och som handläggs hos myndigheter och domstolar samt lämna Naturvårdsverkets synpunkter tidigt i processen,

4. delta i miljöprövningar som gäller frågor som är principiellt viktiga eller har stor betydelse för miljön,

5. vägleda statliga myndigheter i deras miljöledningsarbete,

6. samordna uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning, Skyddande ozonskikt, Myllrande våtmarker, Storslagen fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv,

7. utveckla, följa upp och samordna arbetet med miljöinformationsförsörjning och ansvara för den övergripande administrativa samordningen av miljöövervakningen,

8. i samråd med Havs- och vattenmyndigheten fördela medel för miljöövervakning, uppföljning av miljökvalitetsmålen och internationell rapportering och efter samråd med övriga berörda myndigheter och organisationer ansvara för genomförandet av miljöövervakningen samt beskriva och analysera miljötillståndet inom sitt ansvarsområde,

9. finansiera miljöforskning av hög kvalitet till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens arbete,

10. samverka med Havs- och vattenmyndigheten i frågor som har betydelse för havs- och vattenmiljön,

11. göra kunskaper om miljön och miljöarbetet tillgängliga för myndigheter, allmänheten och andra berörda,

12. ansvara för nationell samordning och prioritering när det gäller avhjälpande av sådana föroreningsskador och allvarliga miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken,

13. ansvara för administration, uppföljning och utvärdering av de bidrag som omfattas av förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande,

14. förvärva och förvalta värdefulla naturområden för statens räkning,

15. ansvara för att ta fram underlag för beslut att inrätta nationalparker,

16. verka för att förutsättningarna för friluftslivet bevaras och utvecklas,

17. samordna myndigheternas arbete när det gäller friluftsliv och samverka med andra berörda i sådana frågor,

18. verka för en hållbar utbyggnad av vindkraft, 19. ansvara för frågor om jakt och vilt enligt jaktlagstiftningen, 20. verka för att avfallshanteringen i fråga om kapacitet och metoder är effektiv för samhället och enkel för konsumenterna,

21. samordna myndigheternas arbete när det gäller omgivningsbuller, och

22. vara medlem i en sådan ideell förening som avses i 2 § Laponiaförordningen (2011:840).

23. inom sitt ansvarsområde ansvara för skydd av naturtyper och arter samt andra frågor om biologisk mångfald i landmiljöer.

24. verka för skydd av vilda djur- och växtarter i nationell och internationell handel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.23. Förordning om värden för fridlysta djur och växter

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 29 kap. 12 c § miljöbalken.

2 § I denna förordning anges de värden för arter av fridlysta djur och växter som ska användas vid förverkande av exemplar av sådana arter. Värdena får även användas annars när värdet av ett djur eller en växt ska beräknas.

3 § Värdet på en unge som lämnat boet motsvarar värdet på en vuxen individ.

För ungar som inte lämnat boet motsvaras en vuxen individ hos däggdjuren av en eller flera ungar i boet, hos fåglarna av ägg i boet eller en eller flera ungar i boet och hos andra djur av ett eller flera ägg, en larv, en grupp larver eller en puppa.

I fråga om arter markerade med E är värdet på ett enstaka ägg eller en enstaka unge detsamma som det riktgivande värdet på en vuxen individ.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2. Uppdragen och genomförandet

2.1. Utredningens uppdrag

I utredningsdirektivet1 anges två områden som utredningen har haft att arbeta med. Dessa två huvudområden har handlat om fridlysning och ersättning och därmed sammanhängande frågor respektive om artskyddsbrottslighet och därmed sammanhängande frågor. Därtill rymmer översynen av artskyddsförordningen många olika slags frågor, från djurparker till pälsdjursuppfödning.

I det första deluppdraget som handlat om kunskap, fridlysning och ersättningsrätt har utredningen bland annat haft i uppdrag att se över artskyddsförordningen och fridlysningsbestämmelserna för att säkerställa att regelverket effektivt och rättssäkert kan skydda arter och att lagstiftningen är tydlig gentemot markägare om när dessa har rätt till ersättning samt att regelverket är förenligt med Sveriges EUrättsliga åtaganden. För att värna äganderätten ska rättssäkerheten för markägare och företag stärkas. Det innefattar att säkerställa att markägare får ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och nyttjanderätten i den utsträckning de har rätt till. Utredningen har också, vad gäller kunskap, bland annat haft i uppdrag att analysera och klarlägga statens respektive verksamhetsutövarens inklusive fastighetsägarens utredningsansvar när det gäller frågor om artskydd. Uppdraget har i denna del omfattat att analysera hur långtgående rådighetsinskränkningar nuvarande fridlysningsbestämmelser ger utrymme för, och bör kunna ge utrymme för. Vidare att utreda om en ersättningsrätt bör införas, och i så fall under vilka förutsättningar sådan ersättning bör lämnas när en fridlysningsbestämmelse medför att rådigheten över marken inskränks på ett sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras, samt

1 Se bilaga 1.

att utreda beräkning och finansiering av en eventuell ersättning, samt hur en sådan ersättning skulle förhålla sig till statsstödsregelverket.

I uppdraget har det också ingått att göra en utblick till några andra EU-länder, däribland Finland, och jämföra ländernas implementering av fridlysningsreglerna i EU:s naturvårdsdirektiv med Sveriges genomförande.

I det första uppdraget har utredningen varit begränsad på så sätt att det inte ingått i uppdraget att utreda eller lämna författningsförslag som medför en ökad samordning mellan å ena sidan prövningen enligt artskyddsförordningen och å andra sidan lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948), minerallagen (1991:45), plan- och bygglagen respektive lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Eventuella författningsförslag får inte heller i övrigt påverka tilllämpningen av dessa lagar eller jakt- och fiskelagstiftningen. Detta har begränsat utredningens möjligheter att lämna förslag i vissa avseenden.

Det andra uppdraget har handlat om att förbättra förutsättningarna för arbetet med att förebygga, upptäcka och lagföra artskyddsrelaterad brottslighet, bland annat har ett explicit uppdrag varit att lämna ett förslag till förbud mot samlingar av fågelägg. Uppdraget har också omfattat att utreda och, om det behövs, införa skadestånd vid artskyddsrelaterad brottslighet, samt utreda de förslag som Jordbruksverket lyft i två rapporter, från 2016 respektive 2019. Översynen omfattar de svenska bestämmelserna om bland annat innehav och transport av hotade arter samt handel med dessa. Detta inkluderar att överväga behovet av andra ändringar i lagstiftningen, i syfte att förebygga och bekämpa artskyddsrelaterad brottslighet. I det andra uppdraget har vi inte haft samma begränsningar som i första uppdraget; utredningen har således inte varit begränsad till exempel i förhållande till jakt- och fiskelagstiftningen.

2.2. Utredningens arbete

För utredningens bedrivande har det funnits ett sekretariat bestående av tre sekreterare (två jurister och en ekolog).

Utredningsuppdraget har varit mycket omfattande och rört sig såväl mellan skiftande rättsområden som skiftande sakområden. Det har omfattat internationell rätt, EU-rätt och nationell rätt, med ut-

blickar mot de finska, tyska, danska och norska regleringarna ifråga om ägg och fridlysning. Det har handlat om förutsättningar för att bedriva jord- eller skogsbruk, om industri och vindkraft, om infrastruktur, turistanläggningar, torv, elledningsgator och om livsvillkoren för olika djur- och växtarter på land, i vattnet och i luften, om hantering av geografisk miljöinformation, om hur utredningsarbetet inom Polismyndigheten och Åklagarmyndigheterna går till, om smugglare, oologer och djurparker, om Tullverkets arbete vid inre gräns, Sveriges ekonomiska zon och om vad som ska hända med beslagtagna levande djur och växter samt om en hel del andra frågor. Materialet har således varit mycket omfattande och komplext.

Den effektiva utredningstiden har, inklusive den förlängning vi begärde och beviljades, varit cirka 10 månader. Allt har således skett inom mycket snäva tidsramar som inte blev mindre snäva av att EUdomstolen meddelade dom i målet Skydda skogen2 den 4 mars 2021 vilket innebar att stora delar som rörde fridlysningsreglerna behövde omtolkas och skrivas om, i ljuset av EU-domstolens dom.

Utredningens arbete har därtill ägt rum under Corona-pandemin vilket innebär att arbetet har bedrivits i det närmaste uteslutande genom digitala verktyg. Möjligen är utredningssekretariatet unikt på så sätt att vi inte har träffats tillsammans en enda gång, i den analoga världen.

För uppdraget att redogöra för några andra länders lagstiftning har vi haft möten med Miljø- og Fødevareministeriet i Danmark, Miljöministeriet i Finland och Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und nukleare Sicherheit i Tyskland. Härutöver har vi haft kontakt med domare från förvaltningsdomstolen i Vasa (Finland), Bundesverwaltungsgericht i Leipzig (Tyskland), miljörättsforskare från Danmark och straffrättsforskare från Finland. Vi har också haft flera möten med Skogsutredningen (M 2019:02) i slutskedet av den utredningen. Därtill har vi haft möten med Naturvårdsverket, Birdlife Sverige, WWF, Polismyndigheten, Naturhistoriska riksmuseet, Svensk torv, Lantbrukarnas riksförbund, Jägareförbundet, Björnrike Syd, Svenska djurparksföreningen, Svenska kraftnät, enskilda skogsägare samt deltagit på flera seminarier anordnade av myndigheter och organisationer samt besökt en skogsfastighet i Bollebygd. I arbetet med bilagorna till artskyddsförordningen har utredningen biståtts av jur. stud. Ingrid Forsén. En studie av CITES-konventionens genom-

2 De förenade målen C-473/19 och C-474/19 Skydda skogen.

förande har för utredningens räkning gjorts av professorn David Langlet. Konsultföretaget Startpoint advisory har för utredningens räkning studerat ett nollalternativ. Beträffande redovisningen av förslagens konsekvenser har samråd skett med Tillväxtverket.

Utredningen har till sin hjälp haft en expertgrupp med ett mycket brett spektrum av erfarenheter och infallsvinklar vad gäller artskydd och artskyddsbrottslighet. På detta sätt har kunskap tagits till vara från Miljödepartementet, Näringsdepartementet, Finansdepartementet, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Åklagarmyndigheten, Trafikverket, Tullverket, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet, Svensk vindenergi, Lantbrukarnas riksförbund, Svenskt näringsliv, Jordägareförbundet, Södra, Birdlife Sverige, Naturskyddsföreningen och WWF. Vi har genomfört sju möten med expertgruppen och har löpande kommunicerat mellan dessa. Alla expertgruppsmöten har ägt rum digitalt.

Målsättningen i vårt arbete har, trots brist på fysiska möten, varit att ha så stor öppenhet som möjligt relativt expertgruppen. Öppenhet genom att uppmana experterna att komma med idéer och förslag men också genom att lägga fram även mindre färdiga förslag och texter till experterna för synpunkter. Experterna har i flera omgångar haft möjlighet att bidra till arbetet och att påverka de förslag som utredningen nu lägger fram. De har också gjort detta på olika sätt vilket utvecklat och format förslagen till den slutliga versionen. Utredningen har också använt experternas kunskap och erfarenhet genom att ställa direkta frågor till enskilda experter när vi har haft behov av det. Vi har försökt ta in, analysera och dra slutsatser av det som framförts.

Det har funnits ett mycket stort värde i den samlade erfarenhet som funnits i expertgruppen. Av respekt för denna kunskap och erfarenhet har vi har verkligen försökt förstå och jämka samman de synpunkter, argument, tankar, åsikter och idéer som framförts från experterna med det uppdrag vi har fått och den analys vi själva gjort. Ibland har detta sammanjämkande gett välfungerande lösningar, ibland har det gett lösningar som initialt bedömdes kunna fungera bra, tills andra experter har sagt sitt eller pekat på inneboende problem eller rena anomalier som vi inte uppmärksammat tidigare. I en del fall har vi kunnat omforma förslaget, i andra fall har vi tvingats överge det.

Processen har pågått in i det sista, också vad gäller inflödet av synpunkter från experter, med efterföljande analyser och omvärderingar, vilket har inneburit att själva betänkandet omformats, fram till den tidpunkt dokumentet låstes och lämnades till tryck.

3. Definitioner och begrepp

3.1. Biogeografiska regioner

Övervakningen av arter och naturtyper inom EU delas också upp i så kallade biogeografiska regioner, som bygger på både biologiska som geologiska faktorer i landskapet. Bedömning av bevarandestatus utvärderas i varje enskild region. Indelningen i regioner gör det enklare att identifiera gemensamma prioriteringar inom EU och koordinera insatser inom samma region för att bättre kunna bevara arter och naturtyper som lever under liknande naturliga förhållande.

Inom hela EU samordnas miljöövervakningen av arter och naturtyper som rapporteras till livsmiljödirektivet inom totalt 14 olika biogeografiska och marina regioner.

Sverige berörs av fem regioner1:

  • Alpin region: fjällkedjan.
  • Boreal region: det nordliga barrskogsbältet/taigan, större delen av

Sverige räknas hit.

  • Kontinental region (nemoral): Skåne, södra Blekinge, södra Öland och delar av Hallands och Västra Götalands län.
  • Marin region, baltisk: Östersjön inklusive Öresund.
  • Marin region, atlantisk: Västerhavet.

Gränserna mellan regionerna är inte skarpa, men indelningen ger ändå en indikation om att de naturgivna förutsättningarna i stort varierar mellan olika områden. Det finns även andra modeller för indelning av landskapet, exempelvis använder Skogsstyrelsen en indelning som omfattar fem regioner i landmiljöer: fjällnära, nordligt boreal, sydligt boreal, boreonemoral och nemoral.

1 Naturvårdsverket (2020), Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv, s. 15.

3.2. Biologisk mångfald – definition

Sverige undertecknade 1993 FN:s konvention om biologisk mångfald2 (CBD), där detta och flera andra viktiga begrepp definieras i konventionens artikel 2:

”Biologisk mångfald” variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. ”Biologiska resurser” innefattar genetiska resurser, organismer eller delar av dessa, populationer eller varje annan biotisk komponent hos ekosystem med faktisk eller potentiell användning eller värde för mänskligheten. ”Ekosystem” ett dynamiskt komplex av växt-, djur- och mikroorganismsamhällen och dessas icke-levande miljö som interagerar som en funktionell enhet. ”Hållbart nyttjande” nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålls.

3.3. Ekologisk integritet och resiliens

För att bevara artrikedom behöver man förstå och beskriva vad som måste fungera i omvärlden för att arter ska kunna existera. Bevarandet av biologisk mångfald kan därför beskrivas i flera nivåer: från bevarande av arter och livskraftiga populationer av arter till ekologisk integritet och ekologisk resiliens3.

Ett ekosystem sägs ha integritet när dess naturliga komponenter och processer är intakta, utan någon betydande påverkan från människan4. Komponenterna utgörs av gener, arter och grupper av arter medan processerna bland annat omfattar förändringar av livsmiljön, biotiska interaktioner samt närings- och energidynamik. Ekologisk integritet innebär inte ett statiskt tillstånd, utan inkluderar naturliga förändringar.5

2 Konventionen om biologisk mångfald, SÖ 1993:77. 3 Skogsstyrelsen, Angelstam m.fl. (2010), Landskapsansats för bevarande av skoglig biologisk

mångfald, s. 5.

4 BioScience Vol. 44, Angermeier & Karr, 1994, Biological Integrity versus Biological Diversity as Policy Directives, s. 692. 5 KTH, Zetterberg (2009), Network based tools and indicators for landscape ecological assess-

ments, planning, and design, s. 4.

Ekologisk resiliens innebär förmågan hos ett ekosystem att hantera förändringar och fortsätta utvecklas.6

3.4. Vad är en art?

Vad är egentligen en art? Detta har diskuterats av forskare under lång tid, och har resulterat i ett stort antal olika artdefinitioner. Eftersom nya arter utvecklas gradvis genom evolution är det inte alltid möjligt att på ett entydigt sätt dra gränser mellan olika arter, underarter och andra populationer. Detta är en av anledningarna till att det finns så många olika artbegrepp och till att det ofta är svårt att bestämma sig för hur en viss population ska klassificeras.7

Carl von Linné skapade det morfologiska artbegreppet, som användes fram till början av 1900-talet. Enligt detta system förs individer med gemensamma yttre karaktärer samman i grupper, oavsett om de har gemensam evolutionär historia eller ej.8 Denna syn på artbegreppet tillkom före Darwins evolutionsteori och har därmed behövt omprövas i vissa delar.

En definition har formulerats av den tysk-amerikanske zoologen Ernst Mayr och brukar kallas det biologiska artbegreppet. Enligt detta artbegrepp består arter av individer som förökar sig med varandra, men som inte under naturliga förhållanden förökar sig med individer av andra arter. Detta innebär att olika arter som förekommer i samma område normalt sett inte parar sig med varandra. Anledningar till att olika arter inte parar sig med varandra kan vara att de inte svarar på varandras parningssignaler, deras parningssäsonger infaller vid olika tider eller att de förekommer i olika miljöer. Om de ändå skulle para sig med varandra, till exempel olika arter av änder i fågelparker, eller lejon och tiger i en djurpark, är avkomman ofta steril eller så blir det ingen avkomma alls.

Enligt ett annat av de mest använda artbegreppen, det fylogene-

tiska artbegreppet, utgörs arter av populationer som har en eller flera

gemensamma ärftliga egenskaper som särskiljer dem från alla andra populationer andra arter. Oftast handlar det om skillnader som tar

6 Stockholm Resilience Centre, Moberg & Simonsen, Vad är resiliens? En introduktion till

forskning om social-ekologiska system.

7 SLU Artdatabanken, 15 september 2020, Vad är en art? 8 Forskning & Framsteg (2011-10-04), Art – ett tappert försök att sortera livets mångfald.

sig uttryck i yttre egenskaper, såsom färgteckningar och former hos olika kroppsdelar.

Anhängare av det biologiska artbegreppet betraktar exempelvis sädesärla och gulärla som två arter med vardera flera underarter, eftersom de olika underarterna parar sig flitigt med varandra där deras utbredningar möts. Graden av samhäckning varierar dock, och det är inte helt uppenbart att endast två arter bör erkännas. Enligt det fylogenetiska artbegreppet är emellertid både sädesärlan och gulärlan fler än två arter, eftersom de olika populationerna uppvisar unika egenskaper.

Numera är det vanligt att släktskapet mellan arter studeras med hjälp av DNA-analyser. Individer som antas tillhöra samma art ska ha en gemensam genetisk signatur som skiljer dem från individer av andra arter. Sådana analyser kan dock bjuda på överraskningar, exempelvis genom att avslöja stora skillnader i DNA, utan att olika grupper av individer skiljer sig åt utseendemässigt. I sådana fall kan man ändå konstatera att det rör sig om olika arter, eftersom det uppenbarligen inte har funnits något genetiskt utbyte mellan grupperna på mycket lång tid. Motsatsen kan också förekomma, det vill säga att individer som ser helt olika ut ändå kan vara genetiskt lika och därmed sägas tillhöra samma art.9

3.5. Skyddade arter, fridlysta, fredade, hotade, rödlistade och andra

3.5.1. Skyddade arter

Begreppet skyddade arter sammanfattar arter som omfattas av formellt skydd i vid bemärkelse, och används enligt EU:s miljöbrottsdirektiv för följande10:

1. Arter som skyddas enligt EU:s båda naturvårdsdirektiv: djur och växter som förtecknas i

2. bilaga IV till rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om

bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, och

9 Forskning & Framsteg (2014-04-29), Arterna är inte vad de har varit. 10 2 b § EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser.

3. bilaga I till rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om

bevarande av vilda fåglar.

4. Arter som är CITES-listade: djur och växter som förtecknas i bilagorna A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

3.5.2. Fridlysta arter

Fridlysta arter omfattas av formellt skydd enligt lag.

Begreppet fridlysning är svenskt och härstammar från en av de två första naturvårdslagarna år 1909: lag angående naturminnesmärkens fredande. Begreppet syftade då på skydd/fridlysning och bevarande av små naturområden, så kallade naturminnesmärken, men lagen inkluderade även skydd av enskilda växt- eller djurarter, som därmed kom att omfattas av samma begrepp.

Fridlysta arter är de som omfattas av bestämmelserna i artskyddsförordningen (2007:845). Fridlysta arter kan vara rödlistade, men behöver inte vara det. Tre olika grupper av arter omfattas av fridlysningsbestämmelserna:

  • Alla vilda fåglar, samtliga arter som förekommer i Sverige, omfattas av EU:s fågeldirektiv.
  • Arter som omfattas av EU:s livsmiljödirektiv, bilaga IV. Inga mossor eller lavar omfattas.
  • Arter som är nationellt fridlysta i Sverige (bilaga 2 till artskyddsförordningen).

3.5.3. Fredade arter enligt jakt- och fiskeregler

Artskyddsförordningen omfattar alla fridlysta arter, men i fråga om jakt och fiske gäller motsvarande regler i jakt- och fiskebestämmelserna. Dessa arter är då fredade via dessa regler.

Samtliga vilda fåglar och däggdjur är fredade enligt 3 § jaktlagen (1987:259), utom när jakt är tillåten. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon. Naturvårdsverket är ansvarig myndighet för frågor om jakt och vilt.

På motsvarande sätt är vissa arter av fiskar, vattenlevande blöt- och kräftdjur fredade enligt fiskereglerna.11 Specifikt fredade arter framgår av förordning om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen12samt Fiskeriverkets föreskrifter13. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig för frågor om fiske.

3.5.4. Naturvårdsarter

Naturvårdsarter utgör ett samlingsbegrepp för arter som kan användas för prioriteringar av åtgärder för att bevara biologisk mångfald, men också för övervakning av tillstånd och trender i miljön. Följande kategorier ingår i begreppet naturvårdsarter14:

  • Skyddade arter – arter som är förtecknade i artskyddsförordningen (2007:845) och skyddade enligt fridlysningsreglerna. Flera av de fridlysta arterna är också rödlistade, men inte alla.
  • Typiska arter för naturtyper i Natura 2000 – arter som är lämpliga indikatorer på bevarandestatus för de naturtyper som ska skyddas enligt EU:s livsmiljödirektiv. De typiska arterna finns listade i de naturtypsvisa vägledningarna på Naturvårdsverkets webb.
  • Rödlistade arter – arter där utdöenderisken har klassificerats enligt IUCN:s system som DD, NT, VU, EN, CR eller RE enligt svenskt myndighetsbeslut. Rödlistan uppdateras vart femte år av SLU Artdatabanken. Vissa rödlistade arter är också fridlysta, men inte alla.
  • Signalarter för skog – indikatorarter som inte är nödvändigtvis är rödlistade, men som är praktiskt användbara för att lokalisera och urskilja områden av stor betydelse för biologisk mångfald. Arternas signalvärde kan variera i olika delar av landet. Skogsstyrelsen ansvarar för urvalet och har också lagt till arter som visar på speciella ekologiska ståndortsförhållanden, så kallade E-arter. I kombination med andra kriterier i ett område kan E-arter påvisa att

11 4 § fiskelag (1993:787). 122 kap. 5 § förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. 13 3 kap. 1 § Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt 1 kap. 8 § Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötsvattensområdena. 14 SLU Artdatabanken, webb: Vad är en naturvårdsart? www.artdatabanken.se/arter-och-natur/ biologisk-mangfald/naturvardsarter/, (2021-04-29).

området kan ha betydelse för biologisk mångfald, men de ger inte ensamt stöd för sådana bedömningar.

3.5.5. Signalarter

Skogsstyrelsen har tagit fram en lista över ett antal arter som kan användas för att upptäcka områden som kan vara av betydelse för biologisk mångfald i skogen. Arterna signalerar att naturen har egenskaper som ger förutsättningar även för andra arter som bedöms vara särskilt skyddsvärda, som till exempel rödlistade arter. Signalarterna är relativt lätta att känna igen i fält och används i samband med praktiska naturinventeringar i skog. Det är dock viktigt att komma ihåg att signalarterna inte nödvändigtvis har samma indikatorvärde i hela landet.

Kryptogamer som är signalarter beskrivs utförligt i Skogsstyrelsens publikation Skyddsvärd skog15.

3.5.6. Typiska arter för naturtyper i Natura 2000-områden

SLU Artdatabanken har tagit fram ett urval så kallade typiska arter för varje naturtyp som omfattas av livsmiljödirektivet och som förekommer i Sverige. Arterna är utvalda för att de indikerar något om naturtypens bevarandestatus och är lämpliga att använda för uppföljningar (kostnadseffektiva, lättinventerade eller liknande).

3.5.7. Rödlistade arter

Den svenska rödlistan tas fram av SLU Artdatabanken som en lista över arter och deras hotstatus i Sverige. Listan baseras på ekologiska bedömningar av enskilda arters risk att dö ut från landet. Bedömningen görs utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer. Vart femte år uppdateras listan efter nya bedömningar.

Rödlistan är indelad i olika kategorier, där bokstavsbeteckningarna bygger på de engelska begreppen:

15 Skogsstyrelsen (2019), Skyddsvärd skog.

  • NE – ej bedömd (Not Evaluated).
  • NA – ej tillämplig (Not Applicable). Arter som inte är inhemska, arter med oklar taxonomi eller som är tillfälliga besökare.
  • LC – livskraftig (Least Concern). Arter som inte uppfyller något av kriterierna för övriga kategorier.
  • DD – kunskapsbrist (Data Deficient). Arter som skulle kunna hamna i vilken kategori som helst, men där det i dagsläget saknas tillräcklig kunskap för att placera dem i en specifik kategori.
  • NT – nära hotad (Near Threatened).
  • VU – sårbar (Vulnerable).
  • EN – starkt hotad (Endangered).
  • CR – akut hotad (Critically Endangered).
  • RE – nationellt utdöd (Regionally Extinct).

3.5.8. Hotade arter i Sverige

De rödlistade arter som ingår i kategorierna akut hotad (CR), starkt hotad (EN) eller sårbar (VU) betecknas som hotade. Ungefär 2 000 växt- och djurarter bedöms vara hotade i Sverige i dag.

På uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har SLU Artdatabanken tagit fram en lista över cirka 200 hotade arter vars existens inte kan säkerställas genom områdesskydd eller åtgärder för hållbar användning av mark och vatten. De utvalda arterna och naturtyperna kräver i de flesta fall särskilda insatser för att klara sig, och därför tas särskilda åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP) fram som stöd för aktiva åtgärder. Åtgärdsprogrammen omfattar både enskilda arter och vissa naturtyper och beskriver kunskapsläget om arternas och naturtypernas ekologi, tillsammans med beskrivningar av hotbilder och vilka åtgärder som behövs för att stärka arternas populationer i landet.

Åtgärdsprogram för hotade arter är ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djur-

liv och även de övriga sex ekosystemrelaterade miljömålen. Den

långsiktiga visionen är att de arter som omfattas av åtgärdsprogram ska uppnå livskraftiga populationer samt ha fungerande livsmiljöer.16

3.5.9. Paraplyarter

En paraplyart är en art vars bevarande gör det sannolikt att andra arter också bevaras. Paraplyarter har ofta komplexa livscykler eller höga krav på sin livsmiljö. Vitryggig hackspett och lax är två exempel på paraplyarter.17

3.5.10. Ansvarsart

En art som en region eller en nation har speciellt ansvar för, eftersom arten har en stor del av sin population inom detta område.18

3.6. Gynnsam bevarandestatus

I artikel 1 i EU:s livsmiljödirektiv definieras bevarande som de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla eller återställa en gynnsam

status enligt definitionerna för livsmiljöer och för populationer av

arter av vilda djur och växter. Definitionerna är införda i svensk lag genom förordningen om områdesskydd.19

Bevarandestatusen för en livsmiljö (artikel 1 e) är summan av de faktorer som påverkar en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka livsmiljöns naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas överlevnad på lång sikt. En livsmiljös bevarandestatus anses gynnsam när

  • dess naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande,
  • den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den ska kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och
  • bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam.

16 SLU Artdatabanken, webbplats: www.artdatabanken.se/arter-och-natur/naturvard/ atgardsprogram/ (2021-03-09). 17 Skogsstyrelsen, Angelstam m.fl. (2010), Landskapsansats för bevarande av skoglig biologisk

mångfald, s. 23.

18 Nationalencyklopedin. 19 16 § Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Bevarandestatusen för en art är summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. Bevarandestatusen för en art anses gynnsam när

  • uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,
  • artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
  • det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.

3.7. Utdöendeskuld

De arter vi kan se i ett landskap i nuläget speglar inte alltid fullt ut den faktiska ekologiska statusen i området. En så kallad utdöendeskuld uppstår när långlivade arter finns kvar långt efter att deras faktiska ekologiska resursbas har försvunnit. Exempelvis kan redan etablerade individer av en art fortleva på en plats men inte föröka sig, eller leva kvar i små rester av en livsmiljö som inte nyskapas inom överskådlig framtid, till exempel ihåliga, femhundraåriga ekar. Ett annat problem är fragmentering av landskapet, som resulterar i små utspridda populationer med alltför liten genetisk variation.

Sammantaget innebär begreppet att arterna synligt finns kvar i landskapet, men saknar möjlighet att leva kvar i området på sikt. Utdöendeprocessen kan pågå under lång tid, i flera decennier.20

Exempel på arter som är utsatta för utdöendeskuld är läderbagge, flodpärlmussla, vitryggig hackspett och vityxne.

20 Nationalencyklopedin: utdöendeskuld.

3.8. Kontinuerlig ekologisk funktion

Med kontinuerlig ekologisk funktion avses den ekologiska funktion en livsmiljö normalt ständigt tillhandahåller åt en art, till exempel som skydd eller födosöksplats.21

3.9. Skyddsåtgärd

Försiktighetsåtgärd, hänsynsåtgärd eller försiktighetsmått. Utförs eller planeras innan en åtgärd ska utföras för att undvika att förbuden i artskyddsförordningens fridlysningsregler aktualiseras, eller för att minska omfattningen av en oundviklig påverkan på en fridlyst art.

3.10. Kompensationsåtgärd

Åtgärder som vidtas för att kompensera för den förväntade skadan av en verksamhet eller åtgärd, i begreppet inkluderas skydd av område för att kompensera för skada.22 Krav på kompensationsåtgärder kan ställas med stöd av olika bestämmelser i miljöbalken. För verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd eller dispens enligt miljöbalken kan kompensationsåtgärder krävas med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken om intrång i allmänna intressen förväntas uppstå. Det finns också bestämmelser om kompensation knutna till olika typer av områdesskydd såsom Natura 2000-områden och naturreservat.

I samband med prövning av en dispens måste först kriterierna för dispens vara uppfyllda och dispens kunna ges. Först därefter kan frågan om kompensation bedömas.

21 Naturvårdsverket (2009), Handbok för artskyddsförordningen, del 1, s. 9. 22 Naturvårdsverket (2016), Ekologisk kompensation, s. 11.

4. Bakgrund internationellt

4.1. Internationellrättsliga aspekter av utredningsuppdraget

Vad gäller de regler som omfattar bland annat handel med samt innehav och transport av hotade arter i Sverige uttrycks i utredningsdirektiven ett behov av att se över dessa i syfte att identifiera hur genomförandet av våra internationella förpliktelser på området kan stramas upp och göras mer effektivt. Vad gäller större delen av de för utredningen aktuella bestämmelserna om skydd av hotade arter, så har dessa till stor del sitt ursprung i de EU-rättsliga förpliktelser som följer av livsmiljödirektivet och fågeldirektivet (naturvårdsdirektiven). Det huvudsakliga syftet med översynen anges i utredningsdirektiven vara att säkerställa att bestämmelserna bidrar till ett effektivt artskydd och att bestämmelserna är utformade utifrån skyddsbehovet och är förenliga med Sveriges EU-rättsliga åtaganden.

Eftersom EU är part till flertalet av de internationella avtal som handlar om bevarandet av den biologiska mångfalden får dessa internationella avtal direkt betydelse för utredningen. Grundorsaken till den direkta betydelsen är att de internationella avtal som EU ingår med internationella organisationer eller tredje land brukar räknas till sekundärrätten, eftersom sådana avtal endast kan ingås med stöd av särskilda bemyndiganden i fördragen.1 Därtill kommer att EU:s implementering av avtalen till stor del har skett genom den sekundärrätt som uttryckligen ska vara föremål för utredningen, nämligen livsmiljödirektivet och fågeldirektivet.

När det gäller ersättningsfrågan och vad som ska utgöra ett ersättningsberättigat intrång är det omöjligt att inte beakta Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, EKMR, särskilt då den ska gälla

1 Mål C-181/73R. & V. Haegeman mot Belgien (ECHR 1974-04-30).

som lag i Sverige.2 Konventionen har betydelse för såväl egendomsskyddet, och därigenom ersättningsfrågan, som möjligheterna till rättvis rättegång vid prövning av såväl civila rättigheter och skyldigheter som vid anklagelse för brott. Skyddet av arter gäller i miljöfrågor och när det gäller tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor är Aarhuskonventionen central.

4.2. Biologisk mångfald i ett internationellt perspektiv

I maj 2019 presenterade FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) en rapport3 som sammanfattar den allvarliga situationen för biologisk mångfald på global nivå, och hur människan har överutnyttjat naturens resurser i de flesta av världens regioner. Rapporten visar att ungefär en miljon arter, både växter och djur, i dag är utrotningshotade och många riskerar att försvinna inom ett årtionde. Författarna till rapporten understryker dock att det inte är försent att agera – men att det måste ske nu och på alla nivåer – lokalt, regionalt och globalt.

Internationell miljörätt är en del av den allmänna internationella rätten, folkrätten. Även om den internationella miljörätten har utvecklat speciella karaktärsdrag, så är det folkrätten som utgör den rättsliga basen. Internationell rätt hanterar inte endast staters beteende. Även internationella organisationer (exempelvis EU), juridiska personer och fysiska personer kan träffas av den. Det sker genom att den internationella rätten kan skapa rättigheter och skyldigheter för dessa, bland annat genom att etablera förfaranden och institutioner för att övervaka att de internationella normerna efterlevs. Att det förhåller sig så är tydligt inom den internationella miljörätten, eftersom miljöskador främst uppkommer till följd av aktiviteter inom den privata sektorn – mer sällan till följd av en stats aktiviteter. På motsvarande sätt kan det sägas att icke-statliga aktörer påverkar framväxten av internationell rätt. Detta genom att de påverkar utform-

2 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 3 Brondizio et al. (red) (2019). Global assessment report on biodiversity and ecosystem services

of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. IPBES

secretariat, Bonn, Germany.

ningen av de internationellrättsliga texterna och även staters beteende.4

Den internationella miljörätten är till stor del ett resultat av processer som innefattar ageranden från internationella organisationer, konferenser, diplomati och domstolsavgöranden. En ledande roll har spelats av internationella institutioner, bland andra FN vars specialiserade program och regionala inriktningar har bidragit till att sätta agendan samt erbjuda en plattform för förhandlingar och för expertis att samlas kring; något som lett till att fördrag är vanligt förekommande på miljöområdet. Användningen av ramavtal, med regelbundna partsmöten, har gett processen en dynamisk karaktär; det finns härvid möjlighet att successivt förhandla fram protokoll och bilagor.5 Förhandlingarna går ofta ut på att man försöker få så många stater som möjligt att ingå i avtalet, samtidigt som man också strävar efter ett resultat i form av nytta för miljön och rättvisa mellan länder med olika ekonomiska förutsättningar.

De många gånger segdragna förhandlingarna beror i grunden på den för staterna grundläggande suveräniteten.6 Suveränitet innebär i princip att varje stat ska vara fri från legala ingripanden av andra stater (extern suveränitet) samt att varje stat har exklusiv jurisdiktion över aktiviteter inom det egna territoriet (intern suveränitet). Suveräniteten är ett av den internationella rättens mest grundläggande och samtidigt mest omdiskuterade koncept. En följd av suveräniteten är att det inte finns någon internationell lagstiftare. Det internationella systemet är i huvudsak baserat på konsensus. Samtycke krävs såväl för att skapa internationellrättsliga rättigheter och skyldigheter som för att underkastas ett internationellt tvistlösningsorgan eller en internationell domstol. Att samtycke fordras innebär inte att den internationella rätten saknar effektivitet. Dels finns det sanktioner att tillgå, dels är den allmänna opinionen ofta betydelsefull.7 Men eftersom det i grunden är frivilligt att skriva under ett avtal med sanktioner kan sådana också verka avhållande när det gäller att underteckna konventionen.

Sammanfattningsvis försvinner habitat och arter dör ut med alltför hög hastighet och på ett skadligt sätt. Det internationella arbetet med att bevara den biologiska mångfalden bedrivs inom ramen för

4 Kiss och Shelton (2007) Guide to International Environmental Law, s. 2 f. 5 Birnie och Boyle (2002) International Law and the Environment, s. 10. 6 Det görs ingen ansats att här analysera begreppet; därtill är det alltför komplext. 7 Kiss och Shelton a.a. och Wallace M.M. (1992) International Law. Second Edition.

flera globala, regionala och lokala konventioner. Nedan beskrivs några av de för artskyddet viktigaste samarbetena och konventionerna. I många fall låter vi utgångspunkten vara biodiversitet – detta eftersom artskyddet syftar till att skydda och återställa biodiversiteten och på så sätt är en del av strävan mot målet om biologisk mångfald. Samarbeten och avtal framställs i kronologisk ordning efter tillkomst.

4.3. Internationella naturvårdsunionen, IUCN (1948)

Den internationella naturvårdsunionen, IUCN (International Union

for Conservation of Nature), är en internationell organisation som

grundades den 5 oktober 1948 (då som IUPN, International Union

for the Protection of Nature) i den franska staden Fontainebleau som

en global miljöunion med ett gemensamt mål att skydda naturen. Syftet var att uppmuntra internationellt samarbete och tillhandahålla vetenskaplig kunskap och verktyg för att vägleda bevarandeåtgärder.

Inledningsvis låg fokus på att undersöka människans påverkan på naturen; omfattningen av bekämpningsmedels skadliga effekter för den biologiska mångfalden och förespråkande av miljökonsekvensbedömningar. Mycket av IUCN: s arbete på 1960- och 1970-talet ägnades åt skyddet av arter och livsmiljöer. 1964 grundade IUCN rödlistan; IUCN Red List of Threatened Species som sedan har utvecklats till världens mest omfattande datakälla rörande globala utrotningsrisken för arter. IUCN har också spelat viss roll i tillkomsten av flera internationella konventioner, bland annat Ramsarkonventionen (1971), Världsarvskonventionen (1972), Konventionen om internationell handel med hotade arter (CITES-konventionen), (1974) och Globala konventionen om biologisk mångfald (1992).

Medlemmarna i IUCN är stater, myndigheter, internationella icke-statliga organisationer, nationella icke-statliga organisationer mm och IUCN har observatörs- och rådgivande status vid FN.

IUCN har tagit fram olika guidelines, bland annat för skyddade områden. Dessa IUCN protected area management categories har utvecklats till att bli en internationell (global) utgångspunkt för att kategorisera olika typer av skyddsområden. Till exempel används IUCN:s kategorisering inom CBD för att beskriva skydd av landområden.

Det finns sex huvudsakliga typer av skyddsområden (ett med underkategorier) som kan sammanfattas enligt följande.8

Ia. Strict nature reserve: Strikt skydd för biologisk mångfald och

geologiska/geomorfologiska funktioner, där besök av människor, mänsklig användning och mänskliga effekter kontrolleras och begränsas för att säkerställa skyddet av bevarandevärdena.

Ib. Wilderness area: Vanligen stora omodifierade eller något modi-

fierade områden som bibehåller sin naturliga karaktär utan permanent eller betydande mänsklig befolkning, skyddad och förvaltad för i syfte att bevara det naturliga tillståndet.

II. National park: Stora naturliga eller nästan naturliga områden

som skyddar storskaliga ekologiska processer med karakteristiska arter och ekosystem, som också har miljömässigt och kulturellt förenliga andliga, vetenskapliga, pedagogiska, rekreations- och besökarintressen.

III. Natural monument or feature: Områden avsatta för att skydda

en specifikt naturlig företeelse, det kan vara en landform, ett marint berg, en marin grotta, vissa geologiska drag som en grotta eller en levande företeelse som en forntida träddunge.

IV. Habitat/species management area: Områden för att skydda vissa

arter eller livsmiljöer, där förvaltningen speglar prioriteringen. Det behövs ofta regelbundna och aktiva interventioner för att tillgodose behoven hos vissa arter eller livsmiljöer, men det är det inte ett krav för kategorin.

V. Protected landscape or seascape: Samverkan mellan människor

och natur har över tid gett en distinkt karaktär med betydande ekologiska, biologiska, kulturella och sceniska värden. Det som skyddas är integriteten i interaktion då denna är avgörande för att skydda och upprätthålla området med tillhörande naturvård och andra värden.

VI. Protected areas with sustainable use of natural resources: Om-

råden med bevarade och skyddade ekosystem tillsammans med tillhörande kulturella värden och traditionell naturresurshantering. Generellt handlar det om stora områden som främst är i ett naturligt skick, med en andel hållbar naturresursförvaltning och en låg nivå av ickeindustriell naturresursanvändning som är kompatibel med naturskyddet ses som ett av huvudmålen.

8 Dudley (red) (2013) Guidelines for applying protected area management categories including

IUCN WCPA best practice guidance on recognising protected areas and assigning management categories and governance types, IUCN.

4.4. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, EKMR (1950)

När det gäller tolkningen av bestämmelserna i EKMR är det värt att notera att dessa är allmänt formulerade och därför ofta bli föremål för skilda tolkningar. Allmänna principer för tolkning av internationella traktater finner man i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen om traktaträtten9 och av artikel 31 framgår att det är ordalagen i traktaten som framför allt ska tillmätas betydelse, men orden ska läsas i sitt sammanhang och i ljuset av traktatbestämmelsernas syfte. Vad gäller tolkning av just EKMR framhåller Danelius att det är viktigt att se konventionen som en helhet; tolkning av en bestämmelse i konventionen måste göras på sådant sätt att det inte uppstår en konflikt med någon annan bestämmelse i konventionen. Konventionen som en helhet måste få en rimlig innebörd. Europadomstolen har också framhållit vikten av att de rättigheter som skyddas i konventionen tolkas så att de blir praktiskt betydelsefulla och effektiva.10

Förarbeten till traktater utgör endast en sekundär rättskälla11 och såvitt gäller EKMR stämmer detta med Europadomstolens praxis. Förarbetena till konventionen har visserligen publicerats och är således tillgängliga för den som vill studera dem, och det finns exempel på att de åberopats i Europadomstolens avgöranden12. Större betydelse har däremot de kommentarer (Explanatory Reports) som utarbetats om flertalet tilläggsprotokoll och som innehåller relativt tydliga anvisningar om tolkningen av olika artiklar i dessa protokoll.13Enligt Danelius finns det ett särskilt skäl att vara återhållsam med att bygga tolkningen på förarbetena, nämligen att Europadomstolen ofta framhållit att konventionen bör tolkas dynamiskt, dvs. i ljuset av samhällsutvecklingen och förändringar i rättsuppfattningen i konventionsstaterna, vilket innebär att den tolkning av en konventionsbestämmelse som var den rätta när konventionen kom till kan förändras med tiden. Det är därför mindre angeläget att genom studium av förarbeten söka fastställa hur konventionens upphovsmän för mer

9 Wienkonventionen om traktaträtten, Wien den 23 maj 1969, SÖ 1975:1. 10 Danelius (JUNO, version 5) Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 55. 11 Artikel 32 i Wienkonventionen om traktaträtten. 12 Vid avgörande av om artikel 1 i första tilläggsprotokollet skall anses ge en rätt till ersättning vid egendomsberövanden har Europadomstolen i viss utsträckning byggt på uttalanden under förarbetena. Se t.ex. James m.fl. och Lithgow m.fl., (ECHR 1986-02-21 respektive 1986-07-08) båda mot Förenade kungariket. 13 Danelius a.a., s. 55.

än ett halvt sekel sedan föreställde sig att den skulle tolkas i olika hänseenden.14

4.4.1. Autonom tolkning av EKMR:s begrepp

De begrepp som förekommer i konventionen måste ges en autonom tolkning som är oberoende av vilken innebörd som ges åt motsvarande begrepp i de nationella rättssystemen.

EKMR är avsedd att etablera en europeisk minimistandard, det vill säga en skyddsnivå som i princip är enhetlig för alla konventionsstater i den meningen att den inte får underskridas av någon stat. Ingenting hindrar däremot att en konventionsstat i vissa hänseenden tilllämpar en högre standard än som krävs av konventionen. Kravet på en gemensam miniminivå förutsätter att konventionen tolkas så, att den får samma materiella innehåll för alla stater.15

4.4.2. Subsidiaritet och margin of appreciation

Konventionsstaterna har det primära ansvaret för att konventionsrättigheterna respekteras, medan Europadomstolen har till uppgift att övervaka konventionsstaternas handlingar och att korrigera eventuella brister. Härvid fästs också vikt vid den sedan länge tillämpade principen om staternas så kallade margin of appreciation, varmed förstås deras frihet att tillämpa konventionsreglerna på ett flexibelt sätt med beaktande av inhemska förhållanden och rättsliga traditioner men under övervakning av Europadomstolen som ska tillse att tillämpningen på det nationella planet inte berövar konventionsrättigheterna något av deras centrala innehåll.16

Konventionsstaterna tillerkänns också en margin of appreciation vid tillämpning av många allmänna och oprecisa begrepp som förekommer i konventionen. Omfattningen av denna margin of apprecia-

tion kan dock variera beroende på arten av det skyddade intresset.

Är det fråga om ett vitalt statsintresse, till exempel den nationella säkerheten, får man anta att Europadomstolen är särskilt ovillig att underkänna det ställningstagande som gjorts på det nationella planet.

14 Danelius a.a., s. 55. 15Ibid., s. 55 f. 16Ibid., s. 56.

Detsamma kan gälla frågor som berör allmän moral, eftersom det, som Europadomstolen påpekat, inte finns någon enhetlig europeisk uppfattning i moralfrågor och domstolarna i varje enskilt land därför får anses bäst lämpade att bedöma vad som bör vara tillåtet eller förbjudet i just det landet. En person får enligt artikel 1 i första tillläggsprotokollet till konventionen under vissa förutsättningar berövas sin egendom i det allmännas intresse. Frågan vad som är i det allmännas intresse hör till de frågor som de inhemska organen i princip är bäst lämpade att avgöra. De har alltså i detta hänseende ett betydande diskretionärt prövningsutrymme, och Europadomstolen är i motsvarande mån återhållsam i sin prövning av denna fråga.17 Just detta behandlas utförligare i avsnittet om konventionens skydd för ägande, avsnitt 4.4.5. nedan.

4.4.3. Proportionalitetsprincipen

En viktig princip som enligt Europadomstolens rättspraxis ska anses genomsyra konventionen är proportionalitetsprincipen. Många åtgärder som i och för sig är konventionsenliga kan godtas endast om de är proportionerliga, dvs. om de står i rimlig relation till det intresse de är avsedda att tillgodose. Om en åtgärd är mer långtgående än som framstår som rimligt för ändamålet och därmed oproportionerlig kan den innefatta brott mot konventionen.18

Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen får egendom frånhändas ägaren under förutsättning att ingreppet är lagligt och sker i det allmännas intresse. Något krav på att ersättning ska betalas för egendomen uppställs inte i artikelns text (utom indirekt beträffande utlandsägda tillgångar), men Europadomstolen har under hänvisning till proportionalitetsprincipen fastslagit att egendomsberövande utan ersättning endast undantagsvis kan anses konventionsenligt. Det är däremot inte säkert att proportionalitetsprincipen alltid kräver att ersättningen motsvarar fulla värdet av egendomen, och i vart fall får staten anses ha en margin of appreciation vid värdering av skadan och fastställande av ersättningsbeloppet.19

17 Danelius a.a., s. 57. 18Ibid. 19Ibid., s. 58.

4.4.4. Staten ska avhålla sig från vissa handlingar

Många av bestämmelserna i konventionen är formulerade som förbud mot att göra ingrepp i den enskilda människans rättigheter. Sådana bestämmelser riktar sig primärt till staten och det är alltså staten som ska avhålla sig från sådana handlingar som inkräktar på en persons grundläggande rättigheter. Undantag från detta gäller i fall där det finns stöd för sådant handlande i konventionens undantagsbestämmelser. Den enskilda människan ska således ha en privat sfär där hon skyddas mot ingrepp från myndigheternas sida.20

Den primära skyldigheten för staten är alltså i dessa fall en negativ skyldighet: att inte handla på visst sätt. I vissa andra fall föreligger en positiv skyldighet som kan gå ut på att tillskapa lagregler som ger ett grundläggande skydd och att inrätta offentliga organ som ingriper mot förekommande övergrepp.21

4.4.5. Skydd för ägande, konventionens första tilläggsprotokoll, artikel 1.1

I Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) återfinns positivt reglerade principer till skydd för egendom. Genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har konventionen införlivats som svensk lag.

Under arbetet med EKMR visade det sig svårt att nå enighet om en bestämmelse till skydd för äganderätten. Någon sådan bestämmelse kom därför inte att ingå i själva konventionen men togs i stället in i det kort tid därefter antagna första tilläggsprotokollet till konventionen.22

Konventionens första tilläggsprotokoll, artikel 1.1 lyder enligt följande.

Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en statsrätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nytt-

20 Danelius a.a., s. 58. 21Ibid., s. 58. 22Ibid., s. 571.

jandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.

Begreppet egendom ska här ges en autonom och vidsträckt innebörd. Det omfattar inte bara fast och lös egendom av olika slag utan också begränsade sakrätter av ekonomiskt värde liksom fordringar och immateriella rättigheter. Även ekonomiska intressen och förväntningar avseende utövande av näringsverksamhet omfattas av skyddet.

Rättspraxis visar att tillstånd att bedriva en ekonomisk verksamhet omfattas av den enskildas civila rättigheter enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet under konventionen.23

Återkallandet av ett tillstånd att bedriva viss ekonomisk verksam-

het kan ofta ses som ett ingrepp i äganderätten, och då ska tillåtligheten bedömas enligt de kriterier som anges i tilläggsprotokollets artikel 1. Europadomstolen har bland annat ansett rätten att vara verksam som revisor24, att servera alkoholdrycker på restaurang25 och att exploatera en grustäkt26 falla under tillämpningsområdet för artikel 1. Båda dessa fall är svenska.

Fredin mot Sweden gällde ett miljörättsligt tillstånd. Makarna Fredin

ägde en fastighet där det bedrevs grustäkt sedan början av 1960-talet. Ett tillstånd utan begränsning i tiden hade meddelats för verksamheten 1963. 1973 gjordes ett tillägg i naturvårdslagen (1964:822) som gav myndigheterna möjlighet att utan ersättning återkalla äldre täkttillstånd från och med tio år efter att lagen trädde i kraft, dvs. tidigast 1983. Makarna Fredin investerade stora belopp i verksamheten under 1970- och 1980-talet, bland annat renoverade man en utlastningskaj. I början av 1980-talet inledde länsstyrelsen förhandlingar med Fredins i avsikt att återkalla täkttillståndet på grund av de höga naturvärdena i området. Beslut om återkallande togs 1984 och fastställdes ett år senare av regeringen.

Fredins gick till Europadomstolen och hävdade att deras civila rättigheter var kränkta utan att de hade någon möjlighet till domstolsprövning och att de hade gjort förluster på över 30 miljoner kronor. Europadomstolen alls inte på deras linje vad gällde skyddet för ägande.27

23 Darpö (2010) Rätt tillstånd för miljön. Om tillståndet som miljörättsligt instrument, rätts-

kraften och mötet med nya miljökrav, s. 24.

24Van Marle m.fl. mot Nederländerna (ECHR 1986-06-26). 25Tre Traktörer Aktiebolag mot Sverige (ECHR 1989-07-07). 26Fredin mot Sverige (ECHR 1991-02-18). 27 Däremot fälldes Sverige för bristen på möjligheter till domstolsprövning.

Den konstaterade visserligen att bestämmelsen var tillämplig eftersom det var fråga om en rådighetsinskränkning men domstolen ansåg att bestämmelsen måste förstås i sin helhet.

Visserligen värnar stadgandet äganderätten, men den anger också när skyddet kan genombrytas. En rimlig avvägning ska göras mellan de allmänna intressena och de enskilda. Vidare ska proportionalitet iakttas, samtidigt som konventionsparterna har ett vittgående skön när det gäller valet av metod för att främja de allmänna intressena.28Domstolen konstaterade i Fredin-fallet att återkallandet inte kunde anses vara oförutsebart, möjligheten hade ju introducerats för mer än ett decennium sedan. Inte heller hade Fredins några berättigade förväntningar på fortsatt drift. De investeringar som gjorts i verksamheten hade skett sju år efter den nya lagstiftningen och myndigheterna hade varit noga med att inte lämna några garantier för fortsatt drift. Sammanfattningsvis ansåg därför domstolen att återkallandet av täkttillståndet vare sig var olämpligt (inappropriate) eller oproportionerligt.29

Flertalet av Europadomstolens avgöranden om återkallade tillstånd i liknande situationer går i samma spår. Många gäller förhållandet mellan ny lagstiftning och givna tillstånd och här kan inte sägas att det skydd som konventionen erbjuder är särskilt långtgående. Om de nya förutsättningarna är motiverade av allmänna intressen och det ges tillräckligt med övergångstid för tillståndshavarna att anpassa sig, har Europadomstolen genomgående ansett att det inte har skett någon kränkning av artikel 1 i första tilläggsprotokollet. Domstolen har också utan vidare accepterat att miljöskäl är ett sådant allmänt intresse som kan motivera ingrepp i tillstånd. Konventionsskyddet har också uteblivit om tillståndshavaren har tagit en medveten risk i sina investeringar30.31

När det gäller indragning av tillstånd av olika slag har det behandlats något annorlunda. Är det tydligt att villkoren inte längre är uppfyllda eller att tiden för tillståndet utlöpt, har tillståndshavaren inte något anspråk på att få behålla tillståndet, och om det av sådant skäl dras in eller inte förlängs, är detta inte ett ingrepp i tillståndshavarens äganderätt. En motsatt situation föreligger när tillståndet dras in trots att tillståndshavaren haft legitima förväntningar att få

28Fredin mot Sverige (ECHR 1991-02-18) punkten 51. 29 Återgivet efter Darpö a.a., s. 25. 30Pine Valley m.fl. mot Irland (ECHR 1991-11-29). 31 Darpö a.a., s. 26.

behålla tillståndet och att fortsätta utöva den verksamhet som avses med tillståndet.32 Förändringarna får alltså inte komma oväntat eller alltför hastigt; de inblandade får inte ha haft berättigade förväntningar om att få fortsätta bedriva verksamhet.33 Om det är uppenbart att villkoren inte längre är uppfyllda eller tiden har löpt ut har tillståndshavaren inte några berättigade förväntningar om att få behålla tillståndet.34

Krav på att få tillbaka exproprierad egendom eftersom den inte använts för expropriationsändamålet har dock ansetts falla utanför artikel 1 på grund av att klagandena inte längre var ägare och inte hade en legitim förväntan att få tillbaka egendomen35.

Artikel 1 anses, med avseende på egendomsskyddets omfattning, innehålla tre regler: Den första regeln fastlår principen att egendom ska respekteras. Den andra regeln uppställer villkor för att någon ska få berövas sin egendom. Den tredje regeln behandlar frågan om hur ägarens rätt att utnyttja sin egendom får begränsas.36

Staterna har emellertid, enligt andra stycket, ett relativt stort utrymme att begränsa nyttjandet av egendomen i enlighet med allmänintresset. Det kan till exempel handla om att begränsa skadliga verkningar av markanvändning. När det gäller kravet på att egendomsberövandet ska ske i det allmännas intresse är det i första hand de nationella organen – regering, parlament, domstolar, med mera – som har att göra denna bedömning. De har därvid en viss rörelsefrihet (margin

of appreciation), men Europadomstolen kan överpröva om de utövat

sitt skön på ett rimligt och proportionerligt sätt.37

Det finns ett antal fall från Europadomstolen där den prövar frågan om gränserna för egendomsskyddet.38 Det andra fallet med Fredin

mot Sverige, från 1994, som gällde bland annat huruvida beslut enligt

naturvårdslagen (1964:822) om avveckling av en grustäkt på klagandenas fastighet stått i strid med klagandenas rättigheter enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet. Domstolen konstaterade först att indragningen av klagandenas tillstånd till grustäkt inte var att anse

32 Danelius, a.a., s. 572. 33Rosenzweig mot Polen, Stretch mot Storbritannien och Hellborg mot Sweden (ECHR 2005-07-28, 2003-06-24 respektive 2006-02-28). 34 Darpö a.a., s. 26. 35Kemp m.fl. mot Luxemburg (ECHR 2008-04-24). 36 Danelius, a.a., s. 578. 37Ibid., s. 579. 38 Se t.ex. Sporrong-Lönnroth mot Sverige, Fredin mot Sverige och Mellacher m.fl. mot Österrike (ECHR 1982-09-23, 1994-02-23 respektive 1989-12-19).

som egendomsberövande i konventionens mening utan som en åtgärd med syfte att reglera användningen av fastigheten. Åtgärden hade stöd i lag och hade ett legitimt syfte, nämligen miljöskydd. Återkallelsen av tillståndet kunde inte anses oproportionellt till syftet. Därför ansågs inte artikel 1 i första tilläggsprotokollet ha kränkts. I punkten 48 konstaterar Europadomstolen följande:

The applicants did not contest the legitimacy of the aim of the 1964 Act, that is the protection of nature. The Court recognises for its part that in today’s society the protection of the environment is an increasingly important consideration.

4.4.6. Ersättningens betydelse för proportionaliteten

När det gäller proportionaliteten innebär det att en avvägning mellan det allmännas och den enskildes intresse, och egendomsberövandet måste genomföras på sådant sätt att det inte innebär en oskälig börda för den enskilde. Vid avgörandet av om ingreppet är proportionerligt ska hänsyn tas till om den enskilde tillerkänns ersättning i någon form och i övrigt till de omständigheter under vilka ingreppet sker.

Som ett led i ett sådant proportionalitetsresonemang har Europadomstolen intagit ståndpunkten att ersättning för exproprierad eller

nationaliserad egendom normalt måste utgå och att egendomsberö-

vandet i avsaknad av sådan ersättning inte kan anses proportionerligt.39

Inskränkningar i ägarens rätt att använda sin egendom förekommer i stor utsträckning i syfte att tillgodose olika allmänna intressen. Inte minst gäller detta fast egendom, som ofta är underkastad inskränkningar i rätten att bebygga egendomen, rätten att utnyttja den för olika ändamål och ibland också rätten att överlåta den till annan ägare. Sådana inskränkningar kan i många fall anses naturliga och normala, och de ger då inte anledning till problem i förhållande till artikel 1 i tilläggsprotokollet, i och med att andra stycket uttryckligen medger en stat att genomföra sådan lagstiftning som den finner nödvändig för att reglera utnyttjandet av egendom i det allmännas intresse.40

Emellertid kan inskränkningar vara så betungande för ägaren att deras förenlighet med artikel 1 kan ifrågasättas. Europadomstolen prövar då om inskränkningen är proportionerlig, vilket innebär att

39 Danelius, a.a., s. 581. 40Ibid., s. 595.

det görs en avvägning mellan det allmänna intresset och den enskilde ägarens intresse och om inskränkningen är oproportionerlig, strider den mot artikel 1. När det gäller inskränkningar i rätten att använda egendom har emellertid Europadomstolen anlagt ett för den enskilde strängt synsätt och funnit att även ganska tyngande begränsningar av ägarens rättigheter kan accepteras i det allmänna intresset. Staten har med andra ord tillerkänts ett ganska stort utrymme för att bedöma vilka inskränkningar som ter sig som rimliga med hänsyn till övergripande intressen.41

4.4.7. Rätt till respekt för sin egendom

Vad gäller den första regeln i artikel 1 första stycket, att envar ska ha rätt till respekt för sin egendom, så har denna bestämmelse, enligt Europadomstolens tolkning, en självständig betydelse utöver vad som i övrigt föreskrivs i artikel 1. I fall där det inte är fråga om ett egendomsberövande enligt första stycket andra meningen och inte heller om en åtgärd för att reglera nyttjandet av egendom i det allmännas intresse enligt andra stycket kan alltså ett ingrepp i äganderätten under vissa omständigheter strida mot den allmänna bestämmelsen i första stycket första meningen.42

Europadomstolens tolkning klargjordes i målet Sporrong och

Lönnroth mot Sverige och har senare upprepats i många avgöranden.

I Sporrong och Lönnroth mot Sverige rörde målet ett expropriationstillstånd och byggnadsförbud som under en lång följd av år hade gällt för klagandenas fastigheter i centrala Stockholm. Expropriation kom aldrig till stånd, så det var därför inte fråga om något egendomsberövande. Byggnadsförbuden innefattade visserligen en inskränkning i rätten att utnyttja egendomen, men detsamma kunde inte sägas om expropriationstillstånden.

Europadomstolen fann att de långvariga expropriationstillstånden och byggnadsförbuden tillsammans hade skapat en situation som innebar att en rimlig balans mellan det enskilda och det allmänna intresset inte hade vidmakthållits och att en alltför tung börda hade lagts på de enskilda fastighetsägarna. Domstolen beaktade också att systemet saknade flexibilitet på så sätt att klagandena inte kunde be-

41 Danelius, a.a., s. 596 f. 42Ibid., s. 607.

gära omprövning av expropriationstillstånden under de långa tidsperioder för vilka de utfärdats och inte heller erhålla skadestånd som gottgörelse för de olägenheter de utsatts för. Det förelåg således en brist på proportionalitet och därmed ett brott mot rätten till respekt för egendom.43 I Bugajny m.fl. mot Polen (ECHR 2007-09-06) hade en fastighetsägare inte bara hindrats att bebygga viss mark för bostadsändamål utan också fått bära kostnaden för anläggning och underhåll av vägar för bruk av allmänheten, vilket tillsammans ansågs som en oproportionerlig börda.44

4.4.8. Allmänt om artikel 6

EKMRS:s artikel 6 reglerar att var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Artikeln är alltså tillämplig vid prövningen av den enskildes civila rättigheter och skyldigheter samt vid anklagelse för brott.

4.4.9. Anklagelse för brott i artikel 6

Begreppet anklagelse för brott ska ges en autonom tolkning. Hur ett visst förfarande klassificeras i en stats nationella rättsordning tillmäts alltså inte någon avgörande betydelse. Staterna är alltså fria att kriminalisera vilka gärningar som helst men inte fria att göra en kriminaliserad gärning till en disciplinär förseelse och därigenom undandra prövningen från de rättssäkerhetsgarantier som artikel 6 uppställer.45 Det är ytterst Europadomstolen som avgör om en gärning ska klassificeras som brott och om artikel 6 därför blir tillämplig. Vid bedömningen beaktas hur en gärning klassificeras enligt den berörda statens nationella rätt och i övriga konventionsstaters rättsordningar, gärningens art, om den norm som överträtts är generell eller utgör

43 Danelius, a.a., s. 607. 44Ibid., s. 608. 45 Se t.ex. Engel m.fl. mot Nederländerna (ECHR 1976-06-08), som rörde olika typer av militära disciplinstraff.

en föreskrift som riktar sig till en särskild grupp, liksom arten av sanktion som kan aktualiseras.46

4.4.10. Civila rättigheter i artikel 6

Vad som förstås med civila rättigheter har varit föremål för omfattande praxis och Europadomstolen har framhållit att begreppet

civila rättigheter och skyldigheter är ett konventionsbegrepp som måste

tolkas autonomt.47 Huruvida ett visst rättsbegrepp karaktäriseras som civilt, offentligrättsligt eller på annat vis i den berörda statens nationella rättsordning är alltså inte avgörande. Med utgångspunkt i Europadomstolens praxis kan sägas att artikeln blir tillämplig när det är fråga om en genuin och seriös tvist, som rör en rättighet eller skyldighet av civil beskaffenhet; det kan handla om förhandenvaron av en sådan rättighet, om rättighetens omfattning och om dess innebörd. Flera av de tvister som bidragit till utmejslandet av vad som är civila rättigheter har härrört från nationella avgöranden som gällt äganderättsliga eller näringsrättsliga intrång.48 Det har till exempel handlat om tvist om förvaltningsmyndighets beslut att inte godkänna fastighetsköp49, tvist om förvaltningsbeslut om expropriationstillstånd och byggnadsförbud50, tvist om rätten att bygga på sin fastighet51, tillämpning av förbud mot laxfiske52, tvist om återkallelse av tillstånd att servera alkoholdrycker i restaurang53, tvist om rätt att exploatera grustäkt54 och tvist om koncession till avfallsanläggning55. Tvisten måste dock hänföra sig till en materiell rättighet som erkänns i den nationella rättsordningen för att artikeln ska bli tillämplig.56

46 Ehrenkrona (JUNO) kommentaren till artikel 6 i EKMR. 47 Danelius, a.a., s. 56. 48 Ehrenkrona (JUNO) kommentaren till artikel 6 i EKMR. 49Ringeisen mot Österrike. 50Sporrong-Lönnroth mot Sverige. 51Allan Jacobsson mot Sverige, Mats Jacobsson mot Sverige och Skärby mot Sverige. 52Pasti och Rahko mot Finland. 53Tre Traktörer AB mot Sverige. 54Fredin mot Sverige. 55Zander mot Sverige. 56Roche mot Storbritannien.

4.4.11. Rättvis rättegång i artikel 6

Den grundläggande rättigheten i artikel 6:1 i konventionen är rätten till en rättvis rättegång (med konventionens ord fair hearing och ibland betecknad som fair trial). Nedan sammanfattas mycket kortfattat vad som ingår i detta begrepp.

En grundläggande princip är att en part ska bli hörd av domstolen, vilket innebär att parten ska få tillfälle att framföra vad han eller hon har att säga till stöd för sina ståndpunkter och söka övertyga domstolen om det rättmätiga i sin sak.57

En annan allmän princip är att frågan om kränkning av artikel 6:1 i princip ska bedömas mot bakgrund av rättegången i dess helhet, alltså först efter rättegångens slut.58

I brottmål ska processen grundas på principen att den som är oskyldig inte ska kunna bli dömd för brott, och för att denna princip ska få ett reellt innehåll måste den tilltalade tillerkännas de rättigheter som kan anses nödvändiga för att han eller hon ska kunna försvara sig på ett fullgott sätt.59

Utmärkande för en rättvis rättegång är också att parterna är likställda i processen och att proceduren inte gynnar den ene på den andres bekostnad. Principen om parternas likställdhet (equality of

arms) gäller inte bara i tvistemål utan också i brottmål där emellertid

innebörden av principen delvis är en annan; den tilltalade får inte ha sämre möjligheter än åklagaren att utföra sin talan inför domstolen. Däremot lägger artikel 6:1 inte hinder i vägen för att den tilltalade i olika hänseenden har en mera förmånlig ställning än åklagaren i processen. Det är till och med nödvändigt att den tilltalade i vissa hänseenden favoriseras (in dubio pro reo) för att eliminera risken för en fällande dom mot den som är oskyldig till brott. Åklagaren har således bevisbördan i brottmål.60

En näraliggande princip är att i brottmål ska processen grundas på principen att den som är oskyldig inte ska kunna bli dömd för brott. För att ge principen innehåll måste den tilltalade tillerkännas de rättigheter som kan anses nödvändiga för att han eller hon ska kunna försvara sig på ett fullgott sätt.61

57 Danelius, a.a., s. 259. 58Ibid., s. 259. 59Ibid., s. 260. 60Ibid. 61Ibid.

Principen om ett kontradiktoriskt förfarande har ett nära samband med principen om parternas likställdhet. Det kontradiktoriska förfarandet syftar till att garantera att båda parter får kännedom om allt material i processen och får tillfälle att framföra sina synpunkter på detta material samt att de dessutom har lika goda möjligheter att åberopa bevisning och att utföra sin talan i processen.62

En dom som vunnit laga kraft ska av rättssäkerhetsskäl bli bestående och att det måste finnas starka skäl för att den ska kunna upphävas eller ändras. Sådana skäl kan bestå i att domstolen saknat jurisdiktion eller att det förelegat allvarliga rättegångsfel eller att rättstillämpningen varit uppenbart felaktig, alltså ungefär vad man i svensk rätt skulle anse utgöra resningsskäl.63

Det måste också finnas en processordning som upplyser parterna om vilka procedurregler som är tillämpliga och processreglerna måste vara sådana att parterna vet vilka frågor som prövas och har möjlighet att bidra med synpunkter och bevisning.64

Ett domstolsavgörande får i princip inte bygga på annat än vad som varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande.65

Om det i en rättegång mellan två parter fastställs ett rättsförhållande som berör en tredje parts rätt, så kan denna tredje part inte anses ha åtnjutit sin rätt enligt artikel 6.66

Att den vinnande parten inte får ersättning för sina rättegångskostnader kan under vissa förhållanden vara ett brott mot artikel 6.67

I rätten till en rättvis rättegång ligger också ett allmänt krav på rättssäkerhet och på att lika fall ska bedömas lika. Vissa ojämnheter i rättspraxis är visserligen oundvikliga och kan ofta rättas till efter överklagande till högre instans, men om en och samma domstol dömer på olika sätt i identiska mål, är detta inte förenligt med artikel 6:1. Särskilt betänkligt är det om den högsta instansen, som har att leda rättstillämpningen, själv visar inkonsekvens i sitt dömande. I sin prövning av dessa frågor fäster Europadomstolen vikt vid om det är fråga om djupgående och långvariga skillnader i rättspraxis och om det i inhemsk rätt finns en mekanism för att avlägsna sådana skillnader.68

62 Danelius, a.a., s. 260. 63Ibid., s. 261. 64Ibid., s. 261 f. 65Ibid., s. 262. 66Ibid., s. 263. 67Ibid. 68Ibid., s. 263 f.

4.5. Ramsarkonventionen (1971)

Convention on Wetlands, (konventionen om våtmarker av interna-

tionell betydelse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar), även kallad våtmarkskonventionen eller Ramsarkonventionen69, är fristående och tillhör alltså inte FN-systemet. Konventionen syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda marina områden. Sverige har ratificerat konventionen och två ändringsprotokoll – Parisprotokollet70 och Reginaprotokollet71 – som trädde i kraft 1986 respektive 1994. Totalt var 170 länder anslutna till konventionen i oktober 2019.

Varje part åtar sig att utse och bevara minst ett område av internationell betydelse, ett så kallat Ramsarområde. Kriterierna för utpekande baseras på ekologisk, botanisk, zoologisk, limnologisk eller hydrologisk betydelse, samt på vissa ekosystemtjänster. Ramsarområden kan vara värdefulla som rast- eller häckningsområde för flyttande fåglar, som uppväxtområde för fisk eller som en viktig resurs för vattenförsörjning. Områdena finns upptagna på en särskild lista. Totalt finns nu (december 2019) drygt 2 370 Ramsarområden i världen, bland annat Stora Barriärrevet i Australien, Okavangodeltat i Botswana och Everglades i USA. Sverige har hittills utsett 68 Ramsarområden, som totalt omfattar 664 998 hektar.

4.6. CITES-konventionen (1973)

Vad gäller handel med utrotningshotade arter, är 1973 års CITESkonvention central (the Convention on International Trade in En-

dangered Species of Wild Fauna and Flora).72 Syftet med CITES-kon-

ventionen är att se till att den internationella handeln med exemplar av vilda djur och växter inte hotar arternas överlevnad i naturen genom att handeln sker kontrollerat. Kontrollen innebär att all import, export, återexport med mera av arter som omfattas av konventionen måste godkännas genom ett licenssystem. Handeln ska vara laglig, hållbar och spårbar. Ansvaret ligger på konventionens parter, det vill

69 Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsosm livsmiljö för våtmarksfåglar, Ramsar, Iran, 1971 (SÖ 1975:76). 70 Ramsarkonventionen, Parisprotokollet (SÖ 1986:74)

.

71 Ramsarkonventionen, Reginaprotokollet (SÖ 1991:78). 72 Konvention för reglering av handel med vissa utrotningshotade vilda djur och växter, Washington 1973, CITES-konventionen (SÖ 1974:41).

säga de länder som ratificerat konventionen, att utse en eller flera förvaltningsmyndigheter som ansvarar för att administrera licenssystemet. Parterna ska också utse vetenskapliga myndigheter för att ge råd om handelns effekter på arterna.

Den internationella handeln med hotade arter uppskattas uppgå till miljarder dollar årligen, dels laglig, men också i hög grad olaglig sådan. Handeln inkluderar mycket omfattande mängder växter och djur; allt från levande djur och växter till ett stort utbud av produkter som framställts från dem, till exempel livsmedelsprodukter, exotiska lädervaror, träinstrument, souvenirer och mediciner. CITES-listade arter förekommer också som livsmedel, exempelvis kan man i Sverige köpa kött från boaorm eller krokodil.

Handel som är laglig, hållbar och spårbar ska ske på ett sådant sätt att arterna inte påverkas negativt i naturen. Den illegala handeln är dock ett stort hot mot många arter. Indirekt leder handeln till tjuvjakt, boplundring och andra illegala aktiviteter världen över. Vissa djur- och växtarter utnyttjas i mycket hög grad och handeln med dem, i kombination med andra faktorer, till exempel förlust av livsmiljöer, kan ge allvarliga ekologiska följder. Handeln medför också ett stort lidande för de levande djur som omfattas, både vid fångst, förvaring och transporter.

De arter som omfattas av CITES listas i tre bilagor, beroende på vilken grad av skydd de anses behöva. Sammanlagt listar konventionens bilagor cirka 5 950 djurarter och cirka 32 800 växtarter (arter listade i konventionens bilagor per den 26 november 2019).

Parterna ska inte tillåta handel med exemplar av arter som finns upptagna i någon av bilagorna, såvida det inte sker i enlighet med bestämmelserna i konventionen.73

  • Bilaga I innehåller arter som är akut utrotningshotade och som är eller kan bli påverkade av handel. Handel med exemplar av dessa arter måste underkastas särskilt strikta bestämmelser för att inte deras överlevnad ska hotas ytterligare och får endast tillåtas i undantagsfall.74 Innebörden är att handel med exemplar av dessa arter är endast tillåtet under exceptionella omständigheter.
  • Bilaga II innehåller arter som inte är men som riskerar bli akut utrotningshotade om inte handeln med exemplar av sådana arter

73 CITES-konventionen, artikel II. 4. 74 CITES-konventionen, artikel II. 1.

underkastas strikta bestämmelser för att undvika ett nyttjande som är oförenligt med deras överlevnad.75 Handeln måste alltså kontrolleras för att undvika ett utnyttjande som hotar arternas överlevnad. Bilaga II omfattar även andra arter som inte själva är hotade, men som kan påverka möjligheterna att kontrollera handeln med hotade arter, ofta handlar det om arter som liknar en hotad art så mycket att förväxling kan ske. Det är tämligen öppet formulerat; det handlar om andra arter som måste underkastas reglering för att handeln med exemplar av de arter som riskerar bli utrotningshotade ska kunna bli föremål för effektiv kontroll.76

  • Bilaga III innehåller arter som är skyddade i minst ett land och det landet har bett andra CITES-parter om hjälp för att kontrollera handeln. Den ska omfatta alla arter som av en part (land som är part till konventionen) anges vara föremål för reglering inom dess jurisdiktion i syfte att förhindra eller begränsa exploatering och förklaras kräva medverkan från andra parter för kon-troll av handeln.77

Handeln regleras huvudsakligen med avseende på exemplar av en art. Med exemplar förstås i. varje djur eller växt, i levande eller dött tillstånd, ii. ifråga om djur: för de arter som är upptagna i bilaga I och II varje

med lätthet igenkännlig del eller produkt därav och för de arter som är upptagna i bilaga III varje med lätthet igenkännlig del eller produkt därav i de fall den är uttryckligt angiven under ifrågavarande art i bilaga III; och iii. ifråga om växter; för de arter som är upptagna i bilaga I varje med

lätthet igenkännlig del eller produkt därav; och för arter som är upptagna i bilaga II och III varje lätt igenkännlig del eller produkt därav i de fall den är uttryckligt angiven under ifrågavarande art i bilaga II och III.78

Beroende av i vilken bilaga en art finns listad ser bestämmelserna något olika ut. När det gäller arter i bilaga I regleras handeln i konventio-

75 CITES-konventionen, artikel II. 2. (a) 76 CITES-konventionen, artikel II. 2. (b) 77 CITES-konventionen, artikel II. 3. 78 CITES-konventionen, artikel I(b).

nens artikel III som inledningsvis stadgar att all handel med exemplar av arter ska ske i överensstämmelse med bestämmelserna i den artikeln. För bilaga I-arter gäller följande.79För export av exemplar krävs ett i förväg beviljat och uppvisat exporttillstånd. Exporttillstånd ska endast beviljas då följande uppfyllts:

  • vetenskaplig myndighet i exportlandet har förklarat att exporten inte kommer att ogynnsamt påverka artens överlevnad;
  • administrativ myndighet i exportlandet har försäkrat sig om att exemplaret inte förvärvats i strid med exportlandets lagar till skydd för växt- och djurliv;
  • administrativ myndighet i exportlandet har försäkrat sig om att varje levande exemplar kommer att behandlas och transporteras på ett sådant sätt att risken för skada eller djurplågeri blir så liten som möjligt; samt
  • administrativ myndighet i exportlandet har försäkrat sig om att importtillstånd har beviljats för exemplaret.

För import krävs ett i förväg beviljat och uppvisat importtillstånd

samt antingen ett exporttillstånd eller ett reexportcertifikat. Importtillstånd får beviljas endast då följande uppfyllts.

  • Vetenskaplig myndighet i importlandet har förklarat att importen sker för ändamål som inte ogynnsamt påverkar överlevnaden av de berörda arterna;
  • vetenskaplig myndighet i importlandet har förvissat sig om att den angivna mottagaren av ett levande exemplar förfogar över en tillfredsställande utrustning för att hysa och sköta det; samt
  • administrativ myndighet i importlandet har förvissat sig om att exemplaret inte ska användas för huvudsakligen kommersiella ändamål.

På liknande sätt anges sedan vad som krävs för reexport80 (det vill säga export av varje exemplar som tidigare har importerats81) och för in-

79 CITES-konventionen, artikel III. 80 CITES-konventionen, artikel III.4. 81 CITES-konventionen, artikel I (d).

förande från havet82 (det vill säga införande till en stat av sådant exemplar av varje art som hämtats i den del av den marina miljön som inte står under någon stats jurisdiktion83). Härefter följer motsvarande reglering av arterna i bilaga II och III, det vill säga det anges vad som krävs för export, import, reexport och, för bilaga II-arter, vid införande från havet.84

Det finns också bestämmelser med krav på tillståndsbevis och certifikat.85 I konventionen finns även vissa undantag. Det handlar till exempel om transit eller transport när exemplaren är under tullmyndighetens kontroll samt personliga tillhörigheter eller om exemplaret ingår i hushåll.86 Undantaget för personliga tillhörigheter/hushåll gäller emellertid varken för bilaga I-arter som förvärvats av ägaren utanför dennes hemland för att importeras dit, eller för bilaga II-arter om de under vissa förutsättningar förvärvats av ägaren utanför dennes hemland.87

CITES-konventionen innehåller också vissa konkreta åtgärder som parterna ska vidta för att genomföra bestämmelserna i konventionen, och för att förbjuda handel med exemplar i strid med konventionens bestämmelser. Åtgärderna ska innefatta (det handlar alltså om obligatoriska åtgärder):88

  • straffbeläggning av handel med, eller besittning av sådana exemplar eller bådadera, och
  • konfiskation eller återsändande till exportlandet av sådana exemplar.

När en part finner det nödvändigt (bestämmelsen är alltså fakultativ) kan den meddela föreskrifter om inhemsk återbetalning av utgifter som uppstått till följd av konfiskering av exemplar som varit föremål för handel i strid med åtgärder vidtagna för att genomföra konventionen.89

Parterna ska också, så långt som möjligt se till att de formaliteter som krävs för handel med exemplar kan fullgöras med minsta möjliga dröjsmål. Parterna ska vidare se till att varje levande exemplar

82 CITES-konventionen, artikel III.5. 83 CITES-konventionen, artikel I (e). 84 CITES-konventionen artiklarna IV och V. 85 CITES-konventionen artikel VI. 86 CITES-konventionen, artikel VII.1–3 87 CITES-konventionen, artikel VII.3 (a) och (b). 88 CITES-konventionen, artikel VIII.1. 89 CITES-konventionen artikel VIII.2.

under transit, uppehåll eller transport blir omhändertaget på lämpligt sätt så att risken för skada eller djurplågeri blir så liten som möjlig.90Vidare finns bestämmelser om vad som ska iakttas vid konfiskering av levande exemplar91 och om att parterna ska föra register över handeln med exemplar samt rapportera denna till konventionens sekretariat.92 Parterna ska också utse administrativa och vetenskapliga myndigheter.93

Det framgår tydligt att bestämmelserna i konventionen inte påverkar parternas rätt att anta strängare föreskrifter gällande villkor eller totalförbud för handel med, besittning eller transport av exemplar av arter, det gäller även arter som inte är upptagna i någon av konventionens bilagor.94 Av konventionen framgår också explicit att parterna får ingå i unioner eller regionala handelsområden som innebär att det etableras eller upprätthålls en gemensam yttre tullkontroll och att tullkontrollen mellan staterna avvecklas – den lägger således inte hinder i vägen för EU-samarbetet.95

Sedan 1992 har CITES-sekretariatet haft i uppdrag att granska och utvärdera parternas implementering av lagstiftning i syfte att avgöra i vilken utsträckning rättsliga och institutionella åtgärder finns på plats i enlighet med konventionen. Detta uppdrag kallas det nationella lagstiftningsprojektet (National Legislation Project, NLP).96

Vid såväl ordinarie som extraordinarie möten ska parterna granska implementeringen och tillämpningen av konventionen samt hur effektiv den är. Resultatet av parternas överläggningar ska ha formen av rekommendationer som kommer till uttryck antingen som COP:s resolutioner eller COP:s beslut.97 Resolutionerna är avsedda som långsiktiga guider, som ska sträcka sig över många år. De innebär alltså en vägledning från COP rörande hur olika bestämmelser i konventionen ska tolkas, men omfattar också etableringen av sekretariatets permanenta kommittéer, budget och arbetsprogram.98

90 CITES-konventionen, artikel VIII.3. 91 CITES-konventionen, artikel VIII.4. 92 CITES-konventionen, artikel VIII.4–8. 93 CITES-konventionen, artikel IX. 94 CITES-konventionen, artikel XIV. 95 CITES-konventionen, artikel XIV. 3. 96 Se National laws for implementation of the Convention, CITES (Rev. CoP18), Decision 18.62 – 18.67 https://cites.org/eng/dec/valid17/82136. 97 CITES-konventionen, artikel XI, punkt 3. 98 Se CITES-konventionens hemsida, www.cites.org/eng/res/index.php.

4.7. Helsingforskonventionen, Östersjökonventionen, HELCOM (1974/1981)

Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö är en regional miljökonvention för Östersjöområdet som undertecknades 1974, men trädde i kraft först 1980. Den har sedan uppdaterats och nu gällande version undertecknades 1992 och trädde i kraft 2000.99Det senaste tillägget trädde i kraft i juli 2014. Konventionen gäller Östersjöområdet, inklusive Kattegatt och den gäller för hela avrinningsområdet. Parter är Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige, Tyskland, Ryska Federationen och EU. Arbetet för att förbättra Östersjöns tillstånd samordnas av Helsingforskommissionen (HELCOM). HELCOM består av representanter för konventionens parter. Arbetet sker i arbetsgrupper och samordnas av ett sekretariat i Helsingfors. HELCOM har beslutat om en Aktionsplan för Östersjön, HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP), med syfte att återställa god ekologisk status i Östersjön till 2021. Detta syfte kommer högst troligt inte att nås till 2021, och därför ska planen nu uppdateras.

4.8. Bonnkonventionen, CMS (1979/1983)

När det gäller vilda djur som flyttar, syftar den så kallade Bonnkonventionen100 (konventionen om skydd av flyttande vilda djur, CMS) till att skydda flyttande arter av landdjur, vattendjur och fåglar i hela deras utbredningsområde. Konventionen är ett mellanstatligt avtal, som ingåtts med stöd av Förenta nationernas miljöprogram, om bevarandet av vilda djur och livsmiljöer i hela världen. Bonn-konventionen undertecknades 1979 och trädde i kraft 1983. Europeiska unionen är part i Bonnkonventionen sedan den 1 november 1983. Till konventionen hör två bilagor. Bilaga I omfattar flyttande arter som är hotade (listade som sårbar eller högre hotkategori på IUCN:s rödlista). Arterna som listas på bilaga I är skyddade från all form av jakt och tagande, men undantag kan ges om syftet är vetenskapligt eller gynnar bevarandet av arten. Bilaga II omfattar arter vars beva-

99 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö, Helsingfors den 9 april 1992 (SÖ 1996:22). 100 Konventionen om skydd av flyttande vilda djur, Bonn den 23 juni 1979, CMS (SÖ 1983:37).

randestatus är ogynnsam eller arter vars bevarandestatus signifikant gynnas av internationellt samarbete. En art kan vara listad i båda bilagorna. De länder, inom vilka arterna som förekommer i bilaga I finns, ska även arbeta för att bevara och restaurera viktiga livsmiljöer, motverka aktiviteter eller hinder som motverkar eller hindrar artens flyttning, motverka eller förhindra faktorer (inklusive invasiva främmande arter) som ytterligare försämrar artens bevarandestatus. Vad gäller bilaga II-arter uppmanas länder där art förekommer att skapa gränsöverskridande samarbeten eller avtal i syfte att förbättra artens bevarandestatus.

Under Bonnkonventionen finns 26 frivilliga eller bindande avtal avseende särskilda arter eller hela organismgrupper, exempelvis fladdermöss, småvalar, sälar, vattenfåglar, rovfåglar, havssköldpaddor och ett antal fågelarter, till exempel albatrosser och sibirisk trana. Underavtalen kan också handla om arternas eller gruppernas livsmiljöer och flyttvägar. Sverige har undertecknat Ascobans (Agreement

on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas,

avtalet till skydd för småvalar i Nordsjön och Östersjön), Eurobats (Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, överenskommelsen om skydd av fladdermöss i Europa), AEWA (Afro

Eurasian Waterbird Agreement, vattenfågelavtalet), MoU Birds of Prey

(frivilligt internationellt avtal som avser att skydda flyttande arter av rovfåglar) och MoU Sharks (frivilligt avtal som avser att skydda flyttande arter av hajar).

EU har ratificerat konventionen samt samma underavtal och frivilliga avtal som Sverige.

I en resolution från konventionens partsmöte 2002101 uppmärksammas risker kopplade till fåglar och kraftledningar, främst att fåglar kan skadas när de flyger på ledningar eller får elström genom kroppen, men också att sådana elolyckor i värsta fall kan leda till bränder.

4.9. Bernkonventionen (1979)

Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (Convention on the Conservation of European

Wildlife and Natural Habitats), Bernkonventionen102 är en regional

101 Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals, Resolution 7.4, 2002. 102 Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö, Bern den 19 september 1979 (SÖ 1983:30).

naturvårdskonvention som arbetades fram inom Europarådet och omfattar Europarådets medlemsländer, liksom de afrikanska staterna Burkina Faso, Marocko, Senegal och Tunisien samt EU. Algeriet, Belarus, Bosnien-Herzegovina, Kap Verde och Vitryssland deltar som observatörer.

Konventionen syftar till att säkerställa bevarande av vilda flora- och faunaarter och deras livsmiljöer varvid särskild uppmärksamhet ska ägnas åt utrotningshotade och sårbara arter. Målet med konventionen är att skydda vilda djur och växter och deras naturliga miljö, särskilt de arter och slag av miljö som för att kunna skyddas kräver samarbete mellan ett flertal stater, samt att främja ett sådant samarbete.103

Parterna har åtagit sig att vidta nödvändiga åtgärder för att bevara beståndet av vilka djur och växter på eller anpassa den till en nivå som motsvarar i synnerhet ekologiska, vetenskapliga och kulturella krav. Därvid ska hänsyn tas till ekonomiska och rekreativa krav, samt behoven för underarter, varieteter eller former som lokalt är i riskzonen.104 De ska också vidta åtgärder för att främja nationella riktlinjer för att skydda vilda djur och växter samt naturlig miljö, att i samband med planering och vid uppdragandet av riktlinjer för utveckling samt åtgärder mot föroreningar beakta skyddet av vilda djur och växter samt främja utbildning och sprida allmän information om behovet av att bevara arter av vilda flora och fauna och deras livsmiljöer.105

När det gäller arter av vilda växter i bilaga I ska parterna vidta lämpliga och nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet. Det ska vara förbjudet att avsiktligt plocka, samla, klippa av eller gräva upp sådana växter och, om lämpligt, ska även innehav eller försäljning av dessa arter förbjudas.106

Beträffande de arter av vilda djur som anges i bilaga II ska varje part vidta lämpliga och nödvändiga lagstiftande och administrativa åtgärder för att säkerställa särskilt skydd av de arter av vilda djur som anges i konventionens bilaga II. Ifråga om dessa arter anges vidare att i synnerhet följande ska vara förbjudet:

103 Bernkonventionen, artikel 1. 104 Bernkonventionen, artikel 2. 105 Bernkonventionen, artikel 3. 106 Bernkonventionen, artikel 5.

a) alla former av avsiktlig fångst, kvarhållande i fångenskap samt av-

siktligt dödande,

b) avsiktlig skada på eller förstörelse av häcknings- eller rastplatser,

c) avsiktlig störning av vilda djur, framför allt under deras häcknings-

och yngeltid samt vintervila, såvida störning kan anses betydande med hänsyn till denna konventions målsättning,

d) avsiktlig förstörelse eller insamling av ägg i naturen eller förvaring

av dessa ägg, även i de fall de är urblåsta,

e) innehav av samt inrikeshandel med dessa djur i levande eller dött

tillstånd, vilket innefattar monterade och skinnlagda djur samt varje med lätthet igenkännlig del eller produkt av dem, i de fall då det kan bidra till att bestämmelserna i denna artikel får större verkan.107

För arterna av de vilda djur som anges i bilaga III ska staterna vidta lämpliga och nödvändiga lagstiftande och administrativa åtgärder som reglerar utnyttjandet, så populationerna hålls utom all fara. Åtgärderna ska bland annat innefatta fastställande av förbjudna jakttider, tidsbegränsade eller lokala förbud mot utnyttjande och, om så är lämpligt, reglering av försäljning, saluhållande, transport för försäljning eller utbjudande för försäljning av levande eller döda vilda djur.108 I konventionen regleras även metoder för fångst eller dödande samt vissa undantag.109 Parterna åtar sig också att uppmuntra och samordna forskning med mera, samt strängt kontrollera införandet av icke inhemska arter. Det tydliggörs att parterna kan vidta strängare föreskrifter för att skydda vilda djur och växter samt deras naturliga miljö än de som föreskrivs i konventionen.110

Konventionen har inga genomförandemekanismer, men en ständig kommitté (standing committee) övervakar genomförandet, och kan bland annat utfärda olika typer av rekommendationer när den övervakar bestämmelserna i konventionen.111

107 Bernkonventionen, artikel 6. 108 Bernkonventionen, artikel 7. 109 Bernkonventionen, artikel 8 och 9. 110 Bernkonventionen, artikel 12. 111 Bernkonventionen, artiklarna 13 och 14.

4.10. FN:s havsrättskonvention (1982)

FN:s havsrättskonvention från 1982 innehåller mycket allmänt hållna bestämmelser beträffande fiske på det fria havet. För att konkretisera dessa bestämmelser ingicks 1995 det globala avtalet om genomförande av bestämmelser i havsrättskonventionen om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (SÖ 2003:61)112. Detta avtal begränsar sig inte till flaggstatens ansvar. Betoningen ligger i stället på internationellt samarbete i kampen mot illegalt fiske. De regionala fiskeorganisationerna har fått en betydande roll i detta avseende. För att kunna fiska inom en region är det nödvändigt att flaggstaten är medlem i regionens fiskeorganisation eller att den åtar sig att vidta de bevarandeåtgärder som organisationen har beslutat. Vad som är nytt i detta avtal är att inte bara flaggstaten utan alla medlemmar i den regionala organisationen utövar tillsyn över att bevarandeåtgärder vidtas. Detta innebär att alla organisationens medlemmar har behörighet att borda och inspektera fartyget. Avtalet kan förväntas bidra till märkbara förbättringar när det gäller bevarande av hotade fiskarter.

4.11. ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (1989)

Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, ILO:s konvention nr 169, antogs av den Internationella Arbetsorganisationen (ILO) 1989. Den är ett rättsligt bindande internationellt instrument inriktat på ursprungsfolks och stamfolks rättigheter och deras kulturella identitet. Den bygger på att principerna från FN:s övriga rättighetsdeklarationer ska tillämpas även på ursprungsbefolkningar.

ILO:s konvention nr 169 är en revision av en äldre ILO-konvention i ämnet, 1957 års konvention nr 107 med tillhörande rekommendation nr 104 om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper.

Ett grundläggande kriterium för att betraktas som stamfolk eller ursprungsfolk i konventionens mening är att folket självt identifierar sig som ett sådant. Uttrycket folk i konventionen ska inte tolkas så

112 Avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (SÖ 2000:1) om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, New York den 4 augusti 1995 (SÖ 2003:61).

att det ger upphov till rättigheter som kan vara förknippade med begreppet folk i folkrätten.113 Regeringarna ansvarar för att, med deltagande av berörda folk, utveckla åtgärder för att skydda dessa folks rättigheter och garantera respekt för deras integritet.

Det handlar bland annat om att säkerställa att dessa folk har samma rättigheter och möjligheter enligt nationell rätt som övriga befolkningen. Vidare ska åtgärderna hjälpa de berörda folken att eliminera socioekonomiska luckor som kan finnas på ett sätt som är förenligt med deras ambitioner och sätt att leva. De ska främja ett fullt förverkligande av dessa människors sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter med respekt för deras sociala och kulturella identitet, deras seder och traditioner och deras institutioner. Särskilt poängteras att konventionen ska utan diskriminering tillämpas på såväl manliga som kvinnliga medlemmar av dessa folk. Särskilda åtgärder ska vidtas för att skydda ursprungsfolkens institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö. Vidare ska de ha samma möjligheter och samma rättigheter som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer den övriga befolkningen.114

Regeringarna ska samråda med folken i fråga beträffande åtgärder som direkt kan beröra dem och skapa medel för dem att delta i beslutsfattandet i valda institutioner och andra organ. Ursprungsfolken ska ha rätt att besluta om sina egna prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen. Regeringarna har ett ansvar för att skydda och bevara miljön i de områden som dessa folk bebor.115

Ursprungsfolken ska ha rätt att behålla sina sedvänjor och institutioner när detta inte är oförenligt med det nationella rättssystemet och internationellt erkända mänskliga rättigheter.116

Enligt konventionen ska ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor erkännas. Åtgärder ska vidtas för att skydda deras rätt att nyttja mark som inte uteslutande bebos av dem. Regeringarna ska vidare vidta åtgärder för att identifiera den mark som traditionellt bebos av dessa folk samt inrätta lämpliga förfaranden inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.117 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar som hör till deras mark ska särskilt skyd-

113 ILO:s konvention nr 169, artikel 1. 114 ILO:s konvention nr 169, artiklarna 1–5. 115 ILO:s konvention nr 169, artiklarna 6 och 7. 116 ILO:s konvention nr 169, artikel 8. 117 ILO:s konvention nr 169, artikel 14.

das. De ska ha rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av dessa tillgångar.118 Som en huvudregel får ursprungsfolk eller stamfolk inte förflyttas från den mark som de bebor.119

Tjugo länder har ratificerat den, varav de flesta latinamerikanska länderna samt Norge och Danmark. Sverige har inte anslutit sig till ILO-konventionen nr 169. Det största hindret för en svensk ratificering har ansetts vara att Sverige inte uppfyller konventionens krav på markrättigheter.120 Argumenten mot en svensk anslutning hade år 1999 sin grund framför allt i den konfliktfyllda situation som råder när det gäller användningen av mark inom stora delar av renskötselområdet.121

4.12. Riodeklarationen (1992)

Riodeklarationen122 är en internationell avsiktsförklaring, inte ett internationellt avtal. Viktiga för bakgrundsförståelsen av de konventioner som växte fram i Riokonferensens123 spår är följande principförklaringar.

4.12.1. Princip 2: suverän rätt att utnyttja, ansvar att inte skada

Staterna har, i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga och folkrättens principer, den suveräna rättigheten att utnyttja sina egna naturtillgångar i enlighet med sin egen miljö och utvecklingspolitik och ansvaret för att tillse att verksamheter inom deras egen jurisdiktion eller kontroll inte förorsakar skada på andra länders miljö eller på områden utanför nationell jurisdiktion.

118 ILO:s konvention nr 169, artikel 15. 119 ILO:s konvention nr 169, artikel 16. 120SOU 1999:25. Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s

konvention nr 169: betänkande, s. 15.

121Ibid., s. 19. 122 Riodeklarationen, som innehåller 27 grundläggande principer för miljö- och utvecklingsarbete. UN, Report of the United Nations conference on environment and development, Rio de Janeiro 3–14 June 1992, (A/CONF.151/26 (Vol. I). 123 Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling (United Nations Conference on

Environment and Development, UNCED), också känd som Earth Summit eller ECO-92, var

en FN-konferens som hölls i Rio de Janeiro i Brasilien 3–14 juni 1992.

4.12.2. Princip 3: hållbar utveckling

Rätten till utveckling måste fullgöras på ett sådant sätt att den rättvist tillgodoser nuvarande och kommande generationers behov av utveckling och miljö.

4.12.3. Princip 4: integrationsprincipen

För att uppnå en hållbar utveckling måste skyddet av miljön utgöra en integrerad del av utvecklingsprocessen och inte betraktas som något isolerat därifrån.

4.12.4. Princip 7: bevara, skydda och återställa jordens ekosystem

Stater ska samarbeta i en anda av globalt samförstånd för att bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens ekosystem. Staterna har ett gemensamt ansvar härför men det är olika utformat på grund av deras olika bidrag till den globala miljöförstöringen. De utvecklade länderna erkänner sitt ansvar i de internationella strävandena mot en hållbar utveckling med hänsyn till de påfrestningar som deras samhällen utsätter den globala miljön för och med tanke på de teknologiska och finansiella resurser som de förfogar över.

4.12.5. Princip 8: begränsa och undanröja ohållbara produktions- och konsumtionsmönster

För att uppnå en hållbar utveckling och en högre livskvalitet för alla människor, bör stater begränsa och undanröja ohållbara produktions- och konsumtionsmönster och främja en lämplig befolkningspolitik.

4.12.6. Princip 10: miljöinformation, deltagande, rättsmedel

Miljöfrågor hanteras bäst när alla berörda medborgare deltar på lämplig nivå. På det nationella planet ska varje individ ha skälig tillgång till den miljöinformation som finns hos offentliga organ, inklusive information om farliga material och verksamheter i deras samhällen

och de ska ges möjlighet att delta i beslutsprocessen. Stater ska underlätta och uppmuntra folkligt medvetande och deltagande genom att se till att information finns lätt åtkomlig. Tillgång till effektiva juridiska och administrativa procedurer inklusive rättsmedel för upprättelse och gottgörelse ska erbjudas.

4.12.7. Princip 13: regler om ansvar och ersättning för miljöskador

Stater ska utveckla sin nationella lagstiftning vad avser ansvar och ersättning till offer för föroreningar och andra miljöskador. Stater ska också samarbeta snabbt och beslutsamt för att utveckla och utvidga folkrättens regler om ansvar och ersättning för miljöskador som orsakats av verksamheter inom deras eget jurisdiktionsområde eller områden under deras kontroll till att gälla även för sådana skador på områden utanför deras ansvar.

4.12.8. Princip 15: försiktighetsprincipen

I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

4.12.9. Princip 16: Principen om att förorenaren ska betala

Nationella myndigheter bör sträva efter att främja internalisering av miljökostnader och användandes av ekonomiska styrmedel, med beaktande av att förorenaren, i princip, ska bära kostnaderna för föroreningarna. Hänsyn ska härvidlag också tas till det allmännas intressen och tillämpningen ska ske på sådant sätt att det inte medför störningar i den internationella handeln och investeringarna.

4.12.10. Princip 17: miljökonsekvensutredningar

Miljökonsekvensutredningar ska användas som ett nationellt instrument för sådana föreslagna verksamheter som kan antas ha en betydande skadlig inverkan på miljön och som kräver beslut av behörig nationell myndighet.

4.12.11. Princip 22: urbefolkningars identitet, kultur och intressen

Urbefolkningar och deras samhällen, liksom andra lokalsamhällen, har en viktig roll i miljövård och utveckling på grund av deras kunskaper och traditionella sedvanor. Stater bör erkänna och vederbörligen stödja deras identitet, kultur och intressen och göra det möjligt för dem att delta effektivt i arbetet med att uppnå en hållbar utveckling.

4.13. OSPAR: Oslo-Pariskonventionen (1992 [1972 och 1974])

Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Oslo-Pariskonventionen, OSPAR), är en sammanslagning av två internationella konventioner: Oslokonventionen av år 1972 angående dumpning av farligt avfall till sjöss och Pariskonventionen av år 1974 angående landbaserade källor till förorening av den marina miljön. Konventionen antogs 1992, trädde i kraft 1998 och omfattar nordöstra Atlanten samt Nordsjön.124

Konventionen har arbetats fram mellan Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Island, Luxemburg, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och EU. OSPAR-kommissionen leder och administrerar det gemensamma arbetet inom konventionen, och har ett sekretariat i London. Konventionens mål är att begränsa havsföroreningar från såväl landbaserade källor som fartyg och luftfartyg samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att skydda den marina miljön i Nordostatlanten. I OSPARkommissionen kommer de femton regeringarna och EU överens om

124 Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (OSPAR), Paris den 22 september 1992 (SÖ 1994:25).

beslut, som är juridiskt bindande, rekommendationer, som inte är juridiskt bindande, och överenskommelser som är vägledande.

4.13.1. OSPAR:s rekommendationer av relevans för Sverige

Rekommendationer gällande skydd av arter antagna inom ramen för kommittén för biologisk mångfald (BDC)

  • OSPAR rekommendation 2014/2 om att stärka skyddet av pigghaj i OSPAR:s havsområde.
  • OSPAR rekommendation 2014/6 om att stärka skyddet av håbrand i OSPAR:s havsområde.
  • OSPAR rekommendation 2014/8 om att stärka skyddet av knaggrocka i OSPAR:s havsområde.
  • OSPAR rekommendation 2014/14 om att stärka skyddet av torsk i OSPAR:s havsområde, II och III.
  • OSPAR rekommendation 2014/15 om att stärka skyddet av ål i

OSPAR:s havsområde I, II, III och IV.

  • OSPAR rekommendation 2013/5 om att stärka skyddet av islandsmussla i OSPAR:s havsområde II.
  • OSPAR rekommendation 2013/12 om att stärka skyddet av alförrädaren i OSPAR:s havsområde I.
  • OSPAR rekommendation 2011/5 om att stärka skyddet av tretåig mås.

Det har också antagits ett antal rekommendationer och beslut som rör skydd av habitat och marina områden.

4.14. Konventionen om biologisk mångfald, CBD (1993)

Den globala konventionen om biologisk mångfald, eller mångfaldskonventionen (The Convention on Biological Diversity, CBD) undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 och

trädde i kraft den 29 december 1993.125 CBD utgör en övergripande rättslig och politisk ram just genom att den är global men också genom att den är allmänt tillämplig; den inte riktar in sig endast på vissa arter.

Konventionen har tre huvudsyften:126

1. att bevara biologisk mångfald,

2. hållbart nyttjande och hållbar användning av biodiversitetens

beståndsdelar samt

3. en rättvis och jämlik fördelning av de fördelar som kommer av

användningen av genetiska resurser.

I konventionen definieras själva begreppet biodiversitet som:

variationsrikedomen bland levande organismer i alla miljöer (inklusive landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem) samt de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.127

Av ingressen framgår att de fördragsslutande parterna är medvetna om det inneboende värdet av biologisk mångfald. Biologisk mångfald erkänns alltså som ett värde i sig, inte endast som ett värde för mänskligheten.

Parterna möts ungefär vartannat år (COP, Conference of the Parties) och mellan partsmötena hålls vetenskapliga möten samt möten för speciella arbetsgrupper. Besluten vid dessa möten är sedan rådgivande vid partsmötena. Alla länder som undertecknat konventionen har en röst på partsmötena och för att ett beslut ska tas måste det råda konsensus, det vill säga alla måste vara överens.128

Konventionen genomförs främst genom ett system med så kallade tematiska arbetsprogram för vart och ett av världens viktigaste ekosystemstyper och ämnesövergripande frågor (cross-cutting issues). De ämnesövergripande frågorna syftar till att fånga upp frågor som är gemensamma för flera tematiska områden och binda ihop dem med konventionens artiklar. Några av de ämnesövergripande frågorna

125 Konventionen om biologisk mångfald, CBD, Rio de Janeiro den 5 juni 1992 (SÖ 1993:77). 126 CBD artikel 1. 127 CBD artikel 2 så som den återges i SÖ 1993:77. Formulerat på engelska som är en av konventionens giltiga språkversioner (svenska är inte en av dem): … the variability among living

organisms from all sources including, inter alia, terrestrial, marine and other aquatic ecosystems and the ecological complexes of which they are part: this includes diversity within species, between species and of ecosystems.

128 CBD artikel 23.

fungerar som direkt stöd till de tematiska arbetsprogrammen, till exempel programmet för indikatorer som sammanställer status och trender för alla ekosystemtyper. Andra ämnesövergripande program fokuserar på relevanta frågor som saknar direkt koppling till eller kopplar till flera av de tematiska arbetsprogrammen.

Av konventionens artikel 8, som behandlar så kallad In-situ Con-

servation129 följer bland annat att varje part ska, så vitt möjligt och

om så är lämpligt, inrätta ett system med skyddade områden eller områden där särskilda åtgärder behöver vidtas för att bevara biologisk mångfald. Vidare ska varje part, där så är nödvändigt, utarbeta riktlinjer för urval, inrättande och skötsel av skyddade områden eller områden där särskilda åtgärder behöver vidtas för att bevara biologisk mångfald.130 Skyddat område definieras i konventionen som ett geografiskt avgränsat område som är avsatt eller reglerat och skött för att uppnå särskilda bevarandemål.131 Parterna ska också reglera eller förvalta biologiska resurser av vikt för bevarandet av biologisk mångfald, oavsett huruvida dessa finns inom eller utanför skyddade områden, i syfte att säkerställa bevarandet och hållbart nyttjande av dem, främja skyddet av ekosystem, livsmiljöer och bibehållandet av livskraftiga populationer av arter i naturliga miljöer, främja miljöanpassad och hållbar utveckling i områden i anslutning till skyddade områden. Parterna ska också utarbeta eller bibehålla nödvändig lagstiftning för skydd av hotade arter och populationer. Av konventionens artikel 9 följer även att parterna, såvitt är möjligt och om så är lämpligt, huvudsakligen för att komplettera in situ åtgärder, ska vidta åtgärder för ex situ bevarande132 av biologisk mångfald. Dessutom finns ett antal mekanismer som ska underlätta informationsutbyte.

Konventionen ställer få konkreta krav. Mycket av det sakinnehållet i CBD har arbetats fram efterhand, genom partskonferenserna.

129In-situ conservation eller ”in situ bevarande” definieras i artikel 2 som bevarande av ekosystem och naturliga livsmiljöer och bibehållande och återställande av livskraftiga populationer av arter i dessas naturliga miljöer och, för domesticerade eller odlade arter, i de miljöer där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper (SÖ 1993:77). Definitionen på giltig språkversion:

In-situ conditions" means conditions where genetic resources exist within ecosystems and natural habitats, and, in the case of domesticated or cultivated species, in the surroundings where they have developed their distinctive properties.

130 CBD, artikel 8. 131 CBD, artikel 2 enligt SÖ 1993:77. 132 Ex situ bevarande definieras i artikel 2 som bevarande av komponenter av biologisk mångfald utanför dessas naturliga livsmiljöer,på giltig språkversion: ”Ex-situ conservation”

means the conservation of components of biological diversity outside their natural habitats.

Det finns ett ganska stort antal partsbeslut (COP decisions) som framför allt innehåller riktlinjer för bevarandefrågor om skydd och nyttjande av biologisk mångfald. Formuleringarna är ofta vaga och den rättsliga styrningen genom CBD får sammantaget bedömas som mycket svag. Konventionens styrka är att konventionen kan utgöra en rättslig plattform med principer och instrument för det fortsatta arbetet med bevarandefrågor.133 Ett sådant exempel är att konventionsarbetet ska bedrivas utifrån den så kallade ekosystemansatsen.134Vad den innebär diskuteras i ett separat avsnitt, nedan.

Sedan konventionen trädde i kraft har den byggts på med två protokoll; Cartagenaprotokollet som specificerar hur länder ska skydda den biologiska mångfalden från tänkbara risker med spridning av levande modifierade organismer, som utvecklats med modern bioteknik samt Nagoyaprotokollet, som antogs under konventionens partskonferens 2010 i Nagoya, Aichi Prefekturen i Japan, och som reglerar tillträde till genetiska resurser och rättvis fördelning av vinster som kan uppstå vid användandet av dem. Samtidigt antogs även en reviderad och uppdaterad global strategisk plan för biologisk mångfald för åren 2011–2020 samt en strategi för att mobilisera resurser för global biologisk mångfald. Den globala strategiska planen innehåller en vision om biologisk mångfald till 2050 och en övergripande målsättning om åtgärder för att hejda den globala förlusten av biologisk mångfald så att ekosystemen ska vara resilienta och producera nödvändiga ekosystemtjänster till 2020.

4.14.1. Aichimålen

Den globala strategiska planens 20 delmål kallas Aichimålen och handlar om att minska den direkta påverkan och förbättra situationen för biologisk mångfald och att öka nyttan av ekosystemtjänster för alla. De 20 delmålen har organiserats under fem strategiska mål. De fem grupperna av strategiska mål handlar om att:135

133 Forsberg (2012) Skogen som livsmiljö En rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk

mångfald. Diss., Uppsala universitet, s. 74.

134 CBD, partsmötet 2000 (COP V/6). Ekosystemansatsen erkändes även vid Världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling (2002) som ett viktigt hjälpmedel för att främja hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. 135 CBD. Se konventionens hemsida: www.cbd.int/reports/search.

1. angripa de underliggande orsakerna till förlusten av biologisk mång-

fald genom att sprida kunskaper, värderingar och skapa rätt styrnings- och planeringsverktyg i samhället,

2. reducera de faktorer som leder till att den biologiska mångfalden

minskar och att verka för en hållbar användning av olika naturresurser,

3. förbättra den biologiska mångfalden genom att säkerställa eko-

system, arter och genetisk variation bland annat genom att skydda landområden,

4. öka nyttan av biologisk mångfald och ekosystemtjänsterna bland

annat genom bevarande och restaurering av ekosystem och

5. förbättra implementeringen av planen bland annat genom ett brett

deltagande.

Målen gäller på global nivå och utgör politiska åtaganden av de fördragsslutande parternas regeringar. Den strategiska planen består således av både ambitioner om resultat på global nivå och ett flexibelt ramverk där Aichimålen ingår. Utifrån det flexibla ramverket ska de fördragsslutande parterna upprätta nationella och regionala mål som ska bidra till att resultatet på global nivå nås. Varje fördragsslutande part behöver alltså inte uppfylla vart och ett av målen. Det innebär också att vart och ett av målen inte är rättsligt bindande för enskilda stater utan utgör ett viktigt underlag för utformningen av de nationella målen.136

De nationella målen ska tas fram med beaktande av nationella behov och prioriteringar. Partsmötet har beslutat om definitioner för vissa begrepp som anges i Aichimålen. Därutöver har sekretariatet för konventionen tagit fram ett vägledningsdokument till vart och ett av Aichimålen (quick-guides). Samtliga konventionens parter rapporterar regelbundet om hur arbetet går för att nå konventionens mål.137

I rapporteringen av hur de nationella målen uppnås hänvisas även till relevanta Aichimål samt hur de nationella målen bidrar till att respektive Aichimål uppnås. Emellertid sker ingen rapportering av om eller hur respektive Aichimål nås på nationell nivå.

136 Regeringsbeslut M2014/593/Nm. 137 CBD. Se konventionens hemsida: www.cbd.int/reports/search.

Vid senare partsmöten inom konventionen, har konstaterats att ytterligare arbete behövs för att nå Aichimålen i den strategiska planen. I beslut XIV/8 från partsmötet 2018 angavs att framsteg har gjorts för vissa av målen, men att framstegen för de flesta målen är otillräckliga för att nå dem till 2020. Parterna uppmanades därför att intensifiera sina ansträngningar att nå sådana nationella mål som bidrar till att Aichimålen kan nås.

4.14.2. Biologisk mångfald och ekosystemtjänster

Enligt Aichimål 11 ska en viss procent av land- och sötvattensområden respektive kust- och havsområden bevaras. Vid urvalet av dessa områden ska områden av särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster särskilt beaktas.

Intakta landskap med en mångfald av ekosystem där de naturliga processerna får råda är de globalt sett mest ovanliga. Biologisk mångfald kan mätas över olika geografiska skalor: hela vår planet, ett land, ett landskap, ett skogsparti eller något annat avgränsat område. Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som naturens ekosystem ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Pollinering, naturlig vattenreglering och naturupplevelser är några exempel.

Ekosystemtjänster indelas ofta i fyra grupper:

  • Försörjande: till exempel bär, svamp, viltkött, dricksvatten, trävirke, bioenergi.
  • Reglerande: till exempel luftrening, pollinering, klimatreglering.
  • Kulturella: till exempel friluftsliv, hälsa, natur- och kulturarv och turism.
  • Stödjande: för att övriga tjänster ska fungera, till exempel fotosyntes och bildning av jordmån.

4.14.3. En ny strategisk plan är fördröjd

För närvarande förbereds en ny strategisk plan och FN-förhandlingar pågår för att ta fram denna. Avsikten var att besluta en ny plan med mål för biologisk mångfald på CBD:s toppmöte, COP15, i Kunming i Kina i oktober 2020 men med anledning av Coronakrisen

har mötet skjutits upp till maj 2021.138 Ambitionen för den nya planen är mål som är mer mätbara än tidigare samt att tydligare koppla till dem till de globala hållbarhetsmålen.139 De nya målen gäller bland annat tillgång till säkert och drickbart vatten, genetisk mångfald och antalet utrotningshotade växt- och djurarter.

I de formella förhandlingarna finns, från Sverige, experter från Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Sametinget samt Jordbruksverket. Naturvårdsverket har också ett uppdrag att undersöka om det är möjligt med frivilliga åtaganden för de nya målen.140

4.14.4. Sverige implementerar CBD i miljömålen

För Sveriges del har konventionen och andra vägledande dokument framför allt implementerats i de nationella miljökvalitetsmålen. År 2007 tog Naturvårdsverket fram en rapport141 om ekosystemansatsen i syfte att sprida kunskap och information om arbetsmetoden i relation till svenska förhållanden. I Regeringens proposition 2013/ 14:141, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, presenterades regeringens samlade strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster med syfte att bidra till att nå bland annat Aichimålen.

Om miljökvalitetsmålen, den svenska användningen av ekosystemansatsen samt strategin för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, se nedan i avsnittet om den svenska regleringen av biodiversitet och artskyddsfrågor.

138 CBD, se konventionens hemsida: www.cbd.int/doc/press/2020/pr-2020-07-16-sbstta-sbi-en.pdf. 139 I september 2015 antog Förenta nationernas generalförsamling en resolution med 17 globala mål för en bättre värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. Målen preciseras med 169 delmål och 231 globala indikatorer. 140 Naturvårdsverket 2020-07-29: www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/EUoch-internationellt/Internationellt-miljoarbete/miljokonventioner/Konventionen-ommangfald/ Sveriges-arbete. 141 Naturvårdsverket (2008), Ekosystemansatsen – en väg mot bevarande och hållbart nyttjande

av naturresurser. Rapport 5782 december 2007.

4.14.5. Ekosystemansatsen, Malawi-principerna och adaptiv förvaltning

Med ekosystemansatsen menas bland annat att bevarandet och nyttjandet av biologisk mångfald ska sättas i ett större sammanhang; arbetet ska ske utifrån ett landskapsperspektiv som även inbegriper ekonomiska och sociala faktorer. Syftet är att kunna se vilka effekter olika åtgärder har på andra ekosystem eller områden än just de som står i fokus för en specifik åtgärd. På så sätt är ekosystemansatsen en arbetsmetod, ett verktyg, för integrerad förvaltning av mark, vatten och levande resurser. Arbetsmetoden syftar till att nå balans mellan konventionens mål; att bevara biologisk mångfald, att nyttja dess beståndsdelar på ett hållbart sätt samt att rättvist fördela den nytta som uppstår vid utnyttjandet av genetiska resurser, och bygger på att lämpliga vetenskapliga metoder tillämpas med fokus på grundläggande strukturer, processer och funktioner i samspelet mellan organismer och deras miljö. Arbetsmetoden betonar helheten genom att påminna om att aktiviteter inom en sektor, eller inom ett ekosystem, påverkar andra sektorer eller ekosystem. Den erkänner också människan, med sin kulturella mångfald, som en integrerad del av ekosystemen. Det innebär till exempel att skapa incitament som främjar biologisk mångfald och hållbart nyttjande och att reducera subventioner som har motsatt effekt. Ekosystemansatsen preciserades under ett partsmötesbeslut142 enligt de tolv principer, de så kallade Malawiprinciperna, som sedan dess anses utgöra byggstenarna i arbetsmetoden.

Av samma beslut framgår att ekosystemansatsen bör användas när det är möjligt, men framför allt inom de tematiska områdena som är speciellt utpekade i konventionen.143 Mervärdet av att använda ekosystemansatsen som arbetsmetod är att helheten står i fokus och att människans beroende av ekosystemen och deras tjänster betonas. En utgångspunkt är, att målet för en hållbar förvaltning är att upprätthålla ekosystemens långsiktiga förmåga att producera varor och tjänster som vi människor är beroende av.144 Notera dock att arbetsmetodens utgångspunkt därmed skiljer sig från de fördragsslutande parterna utgångspunkt så som den kommer till uttryck i konventionens ingress; det inneboende värdet av biologisk mångfald. Vidare

142 CBD, Partsmötet 2000 (COP V/6). 143 De tematiska områdena som pekas ut enligt CBD är skog, sötvatten, odlingslandskapet, hav och kust, bergsekosystem, skyddade områden, taxonomi och slutligen teknologiöverföring. 144 Naturvårdsverket (2008) a.a.

antogs ett beslut145 med riktlinjer rörande när ekosystemansatsens principer bör användas.

Av Malawi-principerna följer förvaltning av naturens resurser måste bygga på utgångspunkten att förändringar är ofrånkomliga (se princip 9). Ekosystemen förändras liksom artsammansättningen inom dessa system och följaktligen behöver förvaltningen av systemen, naturresurserna, kunna anpassas till och hantera sådana förändringar. Som förutsättning för ekosystemansatsen lyfts därför s.k. adaptiv förvaltning fram:

The ecosystem approach requires adaptive management to deal with the complex and dynamic nature of ecosystems and the absence of complete knowledge or understanding of their functioning.146

De centrala funktionerna i adaptiv förvaltning och vad detta innebär har diskuterats också i kapitlet om utredningens arbete, se ovan.

4.15. Överenskommelsen om tillsyn av efterlevnad av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder vid fiske på det fria havet (1993)

Vad gäller marina arter bör en global överenskommelse nämnas. Problemet med utrotningshotade långvandrande fiskarter har varit aktuellt allt sedan början av 1980-talet. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, antog 1993 överenskommelsen om tillsyn av efterlevnad av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder vid fiske på det fria havet147. Syftet med FAO-konventionen är att bekämpa oreglerat fiske på det fria havet.

145 CBD, Partsmötet 2004 (COP VII/11). 146 CBD, COP 5 decision V/6. 147 Överenskommelse för att tillse att fiskefartyg följer internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder vid fiske på det fria havet, Rom den 24 november 1993 (SÖ 1995:87).

4.16. Aarhuskonventionen (1998/2001)

Aarhuskonventionen148 genomför princip 10 i Rio-deklarationen.149Konventionen undertecknades i Aarhus i juni 1998 och trädde i kraft 2001. Parallellt med samtliga medlemsstater har EU ratificerat den. Konventionen har 47 parter.

Konventionens syftar till att bidra till att skydda den rätt som var

och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.150

För att bidra till detta ska de fördragsslutande parterna garantera tre breda kategorier av rättigheter för sina medborgare och deras sammanslutningar, nämligen rätten till tillgång till information, rätten till deltagande i beslutsprocesser och rätten till tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Dessa tre rättigheter brukar beskrivas som Aarhuskonventionens tre pelare:

1. Tillgång till information, dvs. allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som finns hos myndigheter.

2. Allmänhetens deltagande, dvs. allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser om miljön.

3. Tillgång till rättslig prövning, dvs. allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Första pelaren, allmänhetens rätt till miljöinformation, framgår av

konventionens artiklarna 4 och 5. Kortfattat innebär rätten att myndigheter på begäran ska ge allmänheten tillgång till miljöinformation. Allmänheten har rätt att få del av sådana handlingar utan att behöva ange några skäl för begäran och som huvudregel också i den form som begärs. Härefter följer ganska detaljerade bestämmelser om vilken tid det får ta och vilken typ av information som inte behöver lämnas ut. En begäran om miljöinformation får avslås till exempel om informationen inte finns hos myndigheten ifråga eller om det handlar om internt arbetsmaterial. Vidare får begäran avslås av olika

148 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, Århus den 25 juni 1998 (SÖ 2005:28). 149The United Nations Conference on Environment and Development; Report of the United

Nations Conference on Environment and Development (Rio de Janeiro, 3–14 Juni 1992), Annex I; Rio Declaration on Environment and Development. Riodeklarationens princip 10 anger tre

grundläggande rättigheter: tillgång till information, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning. 150 Aarhuskonventionen, artikel 1.

sekretesskäl, till exempel på grund av försvaret, industriell information, personuppgifter och artskydd.

Sedan följer ett antal regler om hur myndigheter ska bete sig i olika situationer och hur miljöinformation ska spridas. Med jämna mellanrum ska varje part också sprida en nationell rapport om tillståndet i miljön och stimulera verksamhetsutövare att regelbundet informera allmänheten om sina verksamheters och produkters miljöpåverkan. Därutöver ska parterna tillhandahålla, offentliggöra och tillgängliggöra ganska olika slags information, det handlar bland annat om fakta och analyser av betydelse för miljöpolitiken, om att se till att det finns produktinformation så konsumenterna kan göra välgrundade miljöval och införa ett enhetligt landsomfattande system för registrering av föroreningar.

Den andra pelaren handlar om allmänhetens rätt att delta i besluts-

processer som rör miljön. Detta hanteras i konventionens artiklar 6 till 8. Först tillämpningsområdet för artikel 6; den ska tillämpas ifråga om beslut som rör huruvida verksamheter i bilaga 1 ska tillåtas. I bilaga 1 finns sedan en uppräkning av verksamheter som tveklöst har en betydande miljöpåverkan. Det handlar om raffinaderier, större värmekraftverk, koksverk, kärnkraftverk men också om större avloppsreningsanläggningar, pappersbruk, större järnvägar och flygplatser, motorvägar, hamnar och kajer, stora dammar, hönserier, grisfarmar, stenbrott, garverier och slakterier. Parterna ska också tillämpa artikel 6 på verksamheter som inte anges i bilaga 1 men som kan antas ha betydande påverkan på miljön. Härefter följer ganska omfattande anvisningar om hur allmänhetens deltagande bör och ska gå till.

Tredje pelaren handlar om tillgång till rättslig prövning återfinns

i artikel 9 och är uppdelad i punkter som reglerar olika aspekter av denna rätt.

Enligt första punkten i artikel 9 ska varje part se till att den som

anser att hans eller hennes begäran om information enligt artikel 4 har lämnats utan avseende, felaktigt avslagits helt eller delvis, besvarats otillräckligt eller på annat sätt inte har behandlats i enlighet med bestämmelserna i den artikeln ska kunna få det prövat av domstol. Första punkten i artikel 9 stöder alltså konventionens artikel 4.

Av andra punkten i artikel 9 framgår sedan att varje part ska se till

att den berörda allmänhet som har ett tillräckligt intresse eller som hävdar att en rättighet kränkts har rätt att få den materiella och formella giltigheten av ett beslut/handling/underlåtenhet som omfattas

av artikel 6 prövad av domstol. Vad som är ett tillräckligt intresse/ kränkning av rättighet ska avgöras i enlighet med nationell rätt och i överensstämmelse med konventionens mål att ge berörd allmänhet en omfattande tillgång till rättslig prövning. Punkten 2 i artikel 9 handlar alltså möjligheten till prövning av samma slags beslut som omfattas av konventionens artikel 6. Det innebär i korthet att berörd allmänheten ska kunna överklaga tillståndsbeslut för dels större verksamheter som är listade i en särskild bilaga, dels andra verksamheter som kan medföra betydande miljöpåverkan.

I punkten 2 finns också en passus som ger vissa lättnader för vissa organisationer när det gäller att visa tillräckligt intresse; de ska helt enkelt anses ha ett sådant tillräckligt intresse. De ska även anses ha rättigheter som kan kränkas. Vilka organisationer som omfattas av detta framgår av artikel 2.5 som anger att det ska handla om ickestatliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt. Genom artikel 2.5 anses sådana organisationer alltid vara berörd allmänhet.

Tredje punkten i artikel 9 anger att parterna dessutom ska se till

att den allmänhet som uppfyller vissa kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning. Medan punkterna 1 tydligt stöder rättigheterna i artikel 4 och punkten 2 omfattar samma beslut som punkten 6 så har alltså punkten 3 i artikel 9 en egen, självständig, betydelse. Vi återkommer till den betydelsen, särskilt så som den kommit till uttryck i EU-domstolens praxis, nedan.

Fjärde punkten ställer krav på de rättsmedel som erbjuds. De ska

vara tillräckliga och effektiva, inbegripet möjligheten att inhibera besluten. De måste också vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma. Allmänheten ska också informeras om tillgången till prövning i domstol.

Även om Aarhuskonventionen är ett självständigt instrument så bygger konventionens bestämmelser om tillgång till rättslig prövning på etablerade principer och uppfattningar inom internationell rätt och förstärker bland annat EKMR:s151 artikel 6. Genom Aarhuskonventionen anpassas principerna till ett sammanhang som beaktar skyddet av miljön och människors hälsa, till exempel genom att även

151 Se även EKMR artikel 13 samt EUF artikel 19 och EU:s rättighetsstadga, artikel 47.

ge miljöorganisationer tillgång till rättslig prövning.152 och skyddar varje människas rätt att leva i en miljö som inte är skadlig. Tanken, som emanerar ur Riodeklarationen, är att skapa en länk mellan så kallad miljörättigheter och mänskliga rättigheter. Aarhuskonventionens tre pelarrättigheter betraktas vanligen som de tre pelarna i en sund miljöstyrning.

4.17. Europeiska landskapskonventionen (2000/2004)

Europeiska landskapskonventionens153 mål är att främja skydd, förvaltning och planering av landskap samt att organisera europeiskt samarbete i landskapsfrågor.154 Enligt artikel 5 förbinder sig varje part att i lag erkänna landskapet som en väsentlig beståndsdel i människornas omgivningar, ett uttryck för mångfalden i deras gemensamma kultur- och naturarv samt en grund för deras identitet. Vidare förbinder sig parterna att lägga fast och genomföra en landskapspolitik som tar sikte på skydd, förvaltning och planering av landskap. Parterna ska också införa förfaranden för medverkan från allmänheten, lokala och regionala myndigheter och andra parter med intresse för att utforma och genomföra landskapspolitiken. Landskap ska integreras i regional- och stadsplaneringspolitik och i politiken inom kultur, miljö, jordbruk, ekonomi och på det sociala området samt i alla andra politikområden som kan ha direkt eller indirekt inverkan på landskap.155

Inom landskapspolitiken ska vissa särskilda åtgärder vidtas. Dessa särskilda åtgärder handlar om ökad medvetenhet, utbildning, kartläggning och värdering och mål för landskapskvalitet. För att genomföra landskapspolitiken har varje part förbundit sig att inrätta instrument som syftar till att skydda, förvalta och/eller planera landskapet.156

I Sverige trädde Landskapskonventionen i kraft sedan Sveriges regering gjort bedömningen att lagstiftningen i Sverige lever upp till de generella krav som ställs i konventionen och ratificerat den. Europa-

152 United Nations Economic Commission for Europe. (2014) The Aarhus Convention: An

Implementation Guide (second edition) www.unece.org/fileadmin/DAM/env/pp/

Publications/Aarhus_Implementation_Guide_interactive_eng.pdf. 153 Europeisk landskapskonvention (ELK) Florens den 20 oktober 2000 (SÖ 2011:5). 154 ELK, artikel 3. 155 ELK, artikel 5. 156 ELK, artikel 6.

rådet i Strasbourg svarar för konventionens sekretariat. EU har inte ratificerat konventionen.

4.18. Agenda 2030

FN:s generalförsamling antog i september 2015 en resolution, Trans-

forming our world: The 2030 Agenda for Sustainable Development A/RES/70/1, som innehåller en 15-årig agenda för långsiktigt hållbar

ekonomisk, social och miljömässig utveckling kopplat till fattigdomsbekämpning (Agenda 2030).

Här redovisas FN:s medlemsstaters avsikt att mellan 2016 och 2030 utrota fattigdom och hunger i hela världen, bekämpa ojämlikhet inom och mellan länder samt bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen. I detta arbete ska mänskliga rättigheter värnas, jämställdhet uppnås och kvinnors och flickors egenmakt främjas och det långsiktiga skyddet för planeten och dess naturresurser garanteras. Avsikten är vidare att skapa förutsättningar för hållbar, inkluderande och varaktig ekonomisk tillväxt, hälsosamma liv och välbefinnande för alla i alla åldrar, delat välstånd och anständiga arbetsvillkor för alla. Samtliga FN:s medlemsstater har åtagit sig att genomföra agendan.

Agenda 2030 innebär på ett tydligare sätt än tidigare en samlad ansats till hållbar utveckling. I den inledande deklarationen till agendan uttrycks att målet är att uppnå en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.157 Genom Agenda 2030 bekräftas även behovet av att föra en mer samstämmig politik för hållbar utveckling.158 Detta innebär att de tre dimensionerna av hållbar utveckling ska integreras systematiskt i den nationella och internationella policyutvecklingen.159 I Agenda 2030 erkänns att social och ekonomisk utveckling är beroende av en hållbar förvaltning av vår planets naturresurser. Genom agendan tydliggörs att bekämpandet av fattigdom och ojämlikhet bara kan lyckas om det görs inom ramen för de planetära gränserna.

Agenda 2030 riktar sig såväl till alla länder enskilt som till världen som helhet. Varje land har åtagit sig att utifrån sina egna förutsättningar bidra till att uppfylla agendans vision och mål både inom det

157 FN, Generalförsamlingen, A/RES/70/1, § 2. 158 FN, Generalförsamlingen, A/RES/70/1, mål 17.14. 159 OECD, Policy Coherence for Sustainable Development 2018.

egna landet och globalt, särskilt genom att stötta mindre utvecklade länder i deras genomförande. Det innebär också att varje land måste ta ställning till vilket angreppssätt och vilka åtgärder som ska vidtas utifrån nationella förutsättningar. Varje regering måste därför, med hänsyn till nationella förutsättningar, formulera nationella delmål utifrån den globala ambitionsnivån.160 Agendan är således en sammanhållen målstruktur som förenar ett stort antal perspektiv och är på så sätt världssamfundets nuvarande definition av vad hållbar utveckling innebär.

Agendan består av en politisk deklaration, 17 mål och 169 delmål samt förutsättningar och åtgärder för genomförande, uppföljning och översyn. Agendans mål och delmål syftar till att gagna alla människor i samhällets ekonomiska och sociala grupper samt att förverkliga mänskliga rättigheter och att uppnå jämställdhet. Hållbar utveckling ska uppnås genom att balansera och förena ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Målen och delmålen är resultatet av över två års samråd och samtal med civilsamhället och andra berörda parter runt om i världen. Dessa har skapat förutsättningar för delaktighet vilket är tänkt att underlätta genomförandet av Agenda 2030.

Agendans mål och delmål är integrerade. De är också odelbara. Det innebär att åtgärder för att nå ett mål även kan påverka positivt eller i vissa fall inverka negativt på möjligheten att nå andra mål och agendan i stort. Synergierna och den integrerade karaktären på de globala målen är av avgörande betydelse för att säkerställa att syftet med Agenda 2030 för hållbar utveckling förverkligas.

Även EU har understrukit betydelsen av samstämmighet för hållbar utveckling. År 2016 lade EU-kommissionen fram sin strategi för att uppnå Agenda 2030 och 2017 antog EU:s medlemsstater gemensamma rådsslutsatser för agendan.161

Målen för Agenda 2030 är att162

1. avskaffa fattigdom i alla dess former överallt,

2. avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och för-

bättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk,

160 FN, Generalförsamlingen, A/RES/70/1, §§ 55–59. 161 Europeiska kommissionen, Nästa steg för en hållbar europeisk framtid (COM/2016/0739). 162 Såsom de är återgivna i översättning i SOU 2019:13. Agenda 2030 och Sverige: Världens

utmaning – världens möjlighet, bilaga 1.

3. säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla

åldrar,

4. säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvali-

tet och främja livslångt lärande för alla,

5. uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt,

6. säkerställa tillgången till och en hållbar förvaltning av vatten och

sanitet för alla,

7. säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar

och modern energi för alla,

8. verka för varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt,

full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla,

9. bygga motståndskraftig infrastruktur, verka för en inkluderande

och hållbar industrialisering samt främja innovation, 10. minska ojämlikheten inom och mellan länder, 11. göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motstånds-

kraftiga och hållbara, 12. säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, 13. vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna

och dess konsekvenser, 14. bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart

sätt för en hållbar utveckling, 15. skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbase-

rade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald, 16. främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling,

tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva, och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer, samt 17. stärka genomförandemedlen och återvitalisera det globala part-

nerskapet för hållbar utveckling.

Uppföljning och översyn av ländernas genomförande av agendan ska ske på nationell, regional och global nivå. Det är den nationella uppföljningen som ska ligga till grund för uppföljningen på regional och global nivå.

För utredningens del är det mål 14, bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling, samt, framför allt, mål 15, skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald, som är av störst betydelse. Agenda 2030 tydliggör att uppföljning av genomförandet bör genomföras på global, regional och nationell nivå och betonar att regeringarna har det huvudsakliga ansvaret för uppföljning och utvärdering. Agendan syftar bland annat till att stödja människors möjlighet till ansvarsutkrävande genom att skapa system för detta ändamål i respektive land, samt på regional och global nivå.163

Generalförsamlingens resolution 69/313, Addis Ababa Action

Agenda of the Third International Conference on Financing for Development, (Addisagendan), utgör en integrerad del av Agenda 2030 och

är slutdokumentet från FN:s konferens för utvecklingsfinansiering 2015. Den innehåller överenskomna åtgärder för att uppnå hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling samt fattigdomsbekämpning och att genomföra den utgör en viktig förutsättning för att alla länder ska kunna uppnå målen i Agenda 2030. I Addis-agendan identifieras sju särskilda åtgärdsområden, så kallade action areas, som innefattar bland annat offentlig och privat finansiering, forskning samt tekniköverföring mellan länder.

4.18.1. Indikatorer och uppföljning

På global nivå följs målen i Agenda 2030 upp med hjälp av sammanlagt drygt 230 indikatorer. För den nationella uppföljningen används ytterligare ett 50-tal nationellt anpassade indikatorer. I Sverige är det Statistiska centralbyrån (SCB) som ansvarar för samordning av den statistiska uppföljningen av hur Sverige lever upp till de 17 målen och 169 delmålen i Agenda 2030.

163SOU 2019:13. Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning – världens möjlighet, s. 51.

SCB ska, baserat på tillgängliga data och resultat, analysera hur Sverige i dagsläget lever upp till målen och delmålen i Agenda 2030. Med utgångspunkt i förslaget till globala indikatorer för uppföljning av Agenda 2030 ska SCB lämna förslag på motsvarande nationella indikatorer som täcker alla mål och delmål. Om det finns delmål där SCB bedömer att det inte är relevant att utveckla indikatorer ska SCB ange skälen för detta. SCB ska, för delmål där detta i nuläget är möjligt, lämna förslag på integrerade indikatorer som sammanväger två eller alla de tre dimensionerna av hållbar utveckling. Vidare ska SCB redovisa områden där det vore önskvärt med integrerade indikatorer men där det i nuläget inte är möjligt att definiera sådana, samt för dessa fall lämna förslag på process och tidplan för att ta fram förslag på sådana indikatorer.164

SCB har gjort en första bedömning att endast cirka 20 procent av de globala indikatorerna för Agenda 2030 är uppfyllda för Sveriges del.165 I SCB:s senaste lägesrapport från 2019 redogörs för de indikatorer som gäller för delmålen och uppföljningen av dem.

Enligt SCB följs de aspekter som rör mål 14 om hav och marina resurser och mål 15 om ekosystem och biologisk mångfald upp inom det svenska miljömålssystemet. Sverige klarar två av de fyra delmålen i det marina målet, men behöver jobba vidare med att nå hållbara fisk- och skaldjursbestånd. För delmålet om ekosystemansatser finns ännu inte någon bra mätmetod. Vidare är det, enligt SCB, fortsatt väsentligt att jobba vidare med flera av målen. Det avspeglas inte minst i miljömålen för havet och skogen.166

Nedan redogörs, mycket översiktligt, för de nio plus tre delmål som mål 15 består av samt de indikatorer som används för att utvärdera uppfyllnad av delmål. Dessa fokuserar på bevarande och möjligheter att hållbart använda skogens resurser, och andra ekosystem på land och i sötvatten.

164 Regeringsbeslut 2017-02-16 Fi2017/00692/SFÖ (delvis). 165 SCB (2017) Statistisk uppföljning av Agenda 2030. 166 SCB (2020) Genomförandet av Agenda 2030 i Sverige Statistisk lägesbild 2019, s. 18.

4.18.2. Mål 15.1 Bevara, restaurera och säkerställa

Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar, våtmarker, berg och torra områden, i enlighet med de skyldigheter som anges i internationella överenskommelser.

  • Indikator 15.1.1: Skogsareal som proportion av den totala landarealen.
  • Indikator 15.1.2: Proportionen viktiga områden för mark- och landbaserad biodiversitet som är skyddad, utifrån ekosystemtyp.

Beträffande delmål 15.1 om att bevara, återställa och hållbart använda ekosystem utgör skogsmark som andel av total landareal en indikator. Mellan åren 2010 och 2015 har den andelen minskat med 0,45 procent.

4.18.3. Mål 15.2 Främja hållbart skogsbruk

Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.

  • Indikator 15.2.1: Framsteg mot hållbar skogsförvaltning.

Delmål 15.2 visar aspekter för att fortsätta kunna nyttja skogens resurser långsiktigt. En något högre andel skogsmark är certifierad, men samtidigt visar uppföljningen av miljöhänsyn ett ökande antal företeelser som har fått stor negativ påverkan på hänsynskrävande biotoper i samband med föryngringsavverkning och efterföljande föryngringsarbete. I samband med olika skogliga åtgärder som röjning, gallring och föryngringsavverkning är det viktigt att ta hänsyn till den biologiska mångfalden, kulturmiljön och friluftslivet. I skogslandskapet finns olika vattenmiljöer, kulturmiljöer, hänsynskrävande biotoper och områden med höga upplevelsevärden. Miljöhänsyn ska tas vid alla åtgärder i skogsbruket. Tillämpningen av miljöhänsyn har stor betydelse för den biologiska mångfalden och är ett viktigt komplement. För flera arter är god miljöhänsyn en förutsättning för att de ska kunna fortleva i beståndet efter avverkning.

För delmål 15.2 om att bland annat främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar utgörs indikatorerna av nettoförändring av skogsareal, lager biomassa ovan jord, andel skogsområde inom lagens skyddade områden, andel skogsområde inom långsiktig skogsvårdsplan och skogsområde inom oberoende certifieringsschema. Vad gäller lager biomassa ovan jord har den under åren 2010–2015 ökat från 66 ton per hektar till 70,96 ton per hektar. Andelen skogsområde inom lagens skyddade områden har under åren 2000–2017 ökat från 6,39 till 7,74 procent av skogsarealen. Däremot har andelen skogsareal inom långsiktig skogsvårdsplan minskat under åren 2000–2015 från cirka 96 till 81 procent. Skogsområde inom oberoende certifieringsschema har ökat från 17,2 miljoner hektar till 17,5 miljoner hektar under åren 2016–2018.

4.18.4. Mål 15.3 Återställa förstörd mark

Till 2030 bekämpa ökenspridning, återställa förstörd mark och jord, inklusive mark som drabbats av ökenspridning, torka och översvämningar, samt sträva efter att uppnå en värld utan nettoförstöring av mark.

  • Indikator 15.3.1 proportion av land som försämras av total landareal.

4.18.5. Mål 5.4 Bevara bergsekosystem

Senast 2030 säkerställa att bevara bergsekosystemen, inklusive deras biologiska mångfald, i syfte att öka deras förmåga att producera nytta som behövs för en hållbar utveckling.

  • Indikator 15.4.1: Hur stor del som är skyddade områden vad gäller viktiga områden för bergsekosystemens biodiversitet.
  • Indikator 15.4.2: Mountain Green Cover Index 15.5.1 Red List

Index.

4.18.6. Mål 15.5 Skydda biologisk mångfald och naturliga livsmiljöer

Vidta omedelbara och betydande åtgärder för att minska förstörelsen av naturliga livsmiljöer, hejda förlusten av biologisk mångfald och senast 2020 skydda och förebygga utrotning av hotade arter.

4.18.7. Mål 15.6 Vinstdelning av genetiska resurser

Främja en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser samt lämpligt tillträde till sådana resurser, i enlighet med internationella avtal.

  • Indikator 15.6.1: Antal länder som har antagit rättsliga, administrativa och politiska ramverk för att garantera rättvis och jämlik fördelning av nyttan.

4.18.8. Mål 15.7 Stoppa tjuvjakt och illegal handel

Vidta omedelbara åtgärder för att stoppa tjuvjakt på och handel med skyddade djur- och växtarter och inrikta åtgärderna på både utbudet av och efterfrågan på olagliga produkter från vilda djur och växter.

  • 15.7.1 Andelen djur som det handlas med som är olaglig.

4.18.9. Mål 15.8 Förhindra invasiva främmande arter

Senast 2020 införa åtgärder för att förhindra införseln av invasiva främmande arter och avsevärt minska deras påverkan på land- och vattenekosystem samt kontrollera eller utrota prioriterade arter.

  • Indikator 15.8.1: Andelen länder som antar relevant nationell lagstiftning liksom på ett adekvat sätt avsätter resurser för att kontrollera och förebygga invasiva främmande arter.

4.18.10. Mål 15.9 Integrera ekosystem och biologisk mångfald

Senast 2020 integrera ekosystemens och den biologiska mångfaldens värden i nationella och lokala planerings- och utvecklingsprocesser, strategier för fattigdomsminskning samt räkenskaper.

  • Indikator 5.9.1: Framsteg mot nationella mål som fastställts i enlighet med Aichimål 2 i den strategiska planen för biodiversitet 2011–2020.

4.18.11. Mål 15.A Öka de finansiella resurserna

Mobilisera och väsentligt öka de finansiella resurserna från alla källor för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden och ekosystemen.

  • Indikator 15.A.1: Offentligt utvecklingsbistånd och allmänna utgifter för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald och ekosystem.

4.18.12. Mål 15.B Finansiera och skapa incitament för hållbart brukande av skog

Mobilisera betydande resurser från alla källor och på alla nivåer för att finansiera hållbart brukande av skogar och ge utvecklingsländerna lämpliga incitament att utveckla ett sådant bruk, inklusive för bevarande och återbeskogning.

  • Indikator 15.B.1: Offentligt utvecklingsbistånd och offentliga utgifter för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald och ekosystem.

4.18.13. Mål 15.C Bekämpa tjuvjakt och illegal handel

Öka det globala stödet till insatser för att bekämpa tjuvjakt på och illegal handel med skyddade arter, inklusive genom att öka möjligheterna till en hållbar försörjning i lokalsamhällena.

  • Indikator 15.C.1: Andel handelsdjur som är föremål för olaglig handel.

5. EU-rättslig bakgrund

5.1. EU:s visioner och mål för biologisk mångfald

5.1.1. Vision och mål inom EU efter 2010

Under 2019 publicerade Europeiska miljöbyrån (EEA) en rapport1 som visar att Europa, trots ambitiösa mål, fortsätter att förlora biologisk mångfald i en oroväckande takt och att många överenskomna politiska mål inte uppnås. 60 procent av arterna och 77 procent av naturtyperna som skyddas enligt livsmiljödirektivet (art- och habitatdirektivet) har inte gynnsam bevarandestatus. Förlust av biologisk mångfald är heller inte begränsad till sällsynta eller hotade arter; långsiktig övervakning visar en fortsatt nedåtgående trend i populationer av vanliga fåglar och fjärilar. Mest uttalade är minskningarna hos jordbruksfåglar (32 procent) och gräsmarksfjärilar (39 procent). Vissa framsteg har gjorts, bland annat vad gäller de skyddade områdena inom EU:s Natura 2000-nätverk, som nu täcker 18 procent av EU:s landområden och nästan 9 procent av marina vatten, vilket gör det till världens största nätverk av skyddade områden.

Europa står inför ihållande problem där ekosystemen utsätts för kumulativa tryck från ändring av markanvändning, naturresursutvinning, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Inom EU förorsakar invasiva främmande arter skador motsvarande omkring 12,5 miljarder euro om året (2010).2 Mänsklig verksamhet bidrar i hög utsträckning. Dels genom verksamheter som förstör befintliga habitat, dels genom global handel med utrotningshotade eller hotade arter och med husdjur, dels genom globala transporter där en del arter följer med som fripassagerare (t.ex. i barlasttanken på ett

1 European Environment Agency (2019) The European environment – state and outlook 2020 Know-

ledge for transition to a sustainable Europe. https://www.eea.europa.eu/publications/soer-2020.

2 KOM/2011/0244 slutlig. Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mång-

fald i EU fram till 2020.

fartyg). Detta innebär tillsammans en allvarlig påverkan på ekosystemtjänster vilket bland annat kan illustreras av den senaste tidens oroande förlust av insekter, särskilt pollinatörer. EU:s biologiska mångfaldspolitik anses fortfarande relevant men utmaningarna beskrivs som brådskande och sammanlänkade med klimatkrisen. Det konstateras att målen inte kommer att uppfyllas utan ett mer effektivt genomförande av befintliga åtgärder. Det konstateras också att det krävs en större politisk sammanhållning med respekt för biologisk mångfald inom jordbruket och övrig sektorspolitik. Politiken har hittills varit mer effektiv för att minska miljöbelastningen än för att skydda biologisk mångfald och ekosystem, människors hälsa och välbefinnande.3

Nedan redogörs kortfattat för EU:s politiska riktning rörande biologisk mångfald samt de huvudsakliga rättsliga instrumenten som är tänka att genomföra politiken. Därefter går vi igenom de EU-rättsakter vi bedömt har eller kan komma att ha relevans för utredningen.

5.1.2. Ministerrådets slutsatser

Den 16 mars 2010 antogs ett antal slutsatser av Europeiska unionens råd (ministerrådet)4, och ett antal överordnande mål anges. Det handlar om att stoppa förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020 och i görligaste mån återställa dem samt en vision för ett bättre skydd för den biologiska mångfalden i EU senast 2050. I slutsatserna anges också EU:s inställning till skydd av den biologiska mångfalden på global nivå samt EU:s ståndpunkt beträffande det framtida internationella systemet för tillgång till genetiska resurser och fördelning av avkastningen utvecklas. Ministerrådet manar också till ökad integrering av målen för den biologiska mångfalden i EU:s sektorsövergripande politik och strategier.5

3 European Environment Agency (2019) a.a., s. 74 samt Europas Miljö Tillstånd och utblick 2020 Sammanfattning på svenska; www.eea.europa.eu/soer/sv/publications/europas-miljo-tillstandoch-utblick. 4 Europeiska unionens råd (ministerrådet) samlar ministrar från EU-länderna för att anta lagar och samordna politiken. Vilka ministrar som deltar beror på vilket ämne som avhandlas. Ministerrådet ska inte förväxlas med Europeiska rådet som samlas när EU-ländernas ledare håller toppmöten fyra gånger om året. 5 Europeiska unionens råd (2010). Biologisk mångfald: Efter 2010 Vision och mål inom EU och

globalt samt internationellt system för tillträde och fördelning av nytta – Rådets slutsatser. Doku-

ment 7536/10.

Av slutsatserna 1 och 2 framgår följande:

  • Rådet är överens om en långsiktig vision om att den biologiska mångfalden i Europeiska unionen och de ekosystemtjänster som denna leder till – unionens naturkapital – fram till 2050 skyddas, värderas och på lämpligt sätt återställs på grund av den biologiska mångfaldens inneboende värde och på grund av deras avgörande bidrag till mänsklig välfärd och ekonomiskt välstånd, och så att katastrofala förändringar förorsakade av förlusten av biologisk mångfald ska kunna undvikas.
  • Rådet är, för att denna vision ska kunna förverkligas, ense om ett kapacitetsmål för att få ett slut på förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020 och om att i görligaste mån återställa dem, samtidigt som EU:s bidrag till att förhindra global förlust av biologisk mångfald påskyndas.

5.1.3. EU:s biologiska mångfaldsstrategi till 2020

Året därpå kompletterades slutsatserna med en biologisk mångfaldsstrategi till 2020: ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020”.6 I strategin konstateras att EU:s strategi för biologisk mångfald för 2020 svarar mot såväl det globala mandatet (dokumenten från CBD-partsmötet i Nagoya) som EU-mandatet (visionen för 2050 och det överordnade målet för 2020). Syftet med strategin är att bana väg för att EU ska kunna uppnå sina egna mål för biologisk mångfald och fullgöra sina globala åtaganden. Strategin innehåller sex ömsesidigt kompletterande och av varandra beroende enskilda mål, som svarar mot det överordnade målet för 2020. Samtliga mål syftar till att bidra till att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster, och varje mål är fördelat på ett åtgärdspaket för att möta den specifika utmaning som målet är inriktat på.

Mål 1 är att hejda försämringen av statusen för alla arter och livs-

miljöer som omfattas av EU:s naturvårdslagstiftning och uppnå en betydande och mätbar förbättring av deras status, så att till 2020 jämfört med nuvarande bedömningar

6 KOM (2011) 244 slutlig. Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald

i EU fram till 2020.

i) 100 procent fler livsmiljöbedömningar och 50 procent fler artbe-

dömningar enligt livsmiljödirektivet visar en bättre bevarandestatus, och ii) 50 procent fler artbedömningar enligt fågeldirektivet visar en säker

eller förbättrad status. Innebörden av det är, enligt strategin, att fågeldirektivet och livsmiljödirektivet måste genomföras fullt ut (dvs. en gynnsam bevarandestatus uppnås för alla livsmiljöer och arter av europeisk betydelse och lämpliga populationer av naturligt förekommande vilda fågelarter) för att förhindra ytterligare förluster och återetablera den biologiska mångfalden i EU. Ett kvantifierat mål med fastställd tidsfrist påskyndar, enligt strategin, genomförandet av direktiven, och de mål som ställts upp i dem kommer att uppnås snabbare.

En konsekvens av Mål 1 anges vara att fågeldirektivet (rådets direktiv 1979/409/EEG om bevarande av vilda fåglar) och livsmiljödirektivet (rådets direktiv 1992/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) måste genomföras fullt ut.

Mål 2 är att senast 2020 bevara och förbättra ekosystem och eko-

systemtjänster genom att grön infrastruktur införs och minst 15 procent av skadade ekosystem återställs och omfattar det globala mål om att återställa 15 procent av skadade ekosystem fram till 2020 som EU:s medlemsstater och EU kommit överens om i Nagoya. Enligt strategin är målet inriktat på att upprätthålla och förbättra ekosystemtjänster och återställa skadade ekosystem genom att grön infrastruktur införlivas i fysisk planering. Detta ska bidra till EU:s mål för hållbar tillväxt 19 och till en mildring av och anpassning till klimatförändringarna, samtidigt som ekonomisk, territoriell och social sammanhållning främjas och EU:s kulturella arv skyddas. Syftet är också att säkerställa bättre funktionell konnektivitet mellan ekosystem inom och mellan Natura 2000-områden och på landsbygden som helhet.

Mål 3 innefattar mål för jord- och skogsbruk enligt följande.

a) Jordbruk: Senast 2020 maximera brukade områden – gräsmark,

åkermark och fleråriga grödor – som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitikens åtgärder för biologisk mångfald i syfte att bevara den biologiska mångfalden och på ett mätbart sätt förbättra (förbättringar ska mätas mot de kvantifierade målen för förbättrad bevarandestatus för arter och livsmiljöer av intresse för EU i

mål 1 och återställandet av skadade ekosystem i mål 2, bevarandestatusen för arter och livsmiljöer som är beroende av eller påverkas av jordbruk samt tillhandahållandet av ekosystemtjänster jämfört med EU:s grundscenario från 2010, och på så sätt bidra till en mer hållbar förvaltning.

b) Skog: Senast 2020 införa skogsbruksplaner eller motsvarande

instrument, i linje med ett hållbart skogsbruk7, för samtliga skogar som är offentligt ägda och för skogsbruksföretag över en viss storlek (som ska definieras av medlemsstaterna eller regionerna och anges i deras program för landsbygdsutveckling; för mindre skogsföretag får medlemsstaterna tillhandahålla ytterligare incitament för att uppmuntra antagandet av förvaltningsplaner eller likvärdiga instrument som är förenliga med ett hållbart skogsbruk) som får stöd inom ramen för EU:s politik för landsbygdsutveckling för att på ett mätbart sätt förbättra (förbättringar ska mätas mot de kvantifierade målen för förbättrad bevarandestatus för arter och livsmiljöer av intresse för EU i mål 1 och återställandet av skadade ekosystem i mål 2, bevarandestatusen för arter och livsmiljöer som är beroende av eller påverkas av skogsbruk samt tillhandahållandet av därmed förknippade ekosystemtjänster jämfört med EU:s grundscenario från 2010. Syftet anges i strategin vara att öka integreringen inom centrala sektorer, särskilt genom mål och åtgärder som ökar jordbruks-, skogsbruks- och fiskerisektorernas positiva bidrag till skyddet av biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande.

Mål 4 rör fiske och att senast 2015 ska maximal hållbar avkastning

uppnås.

Mål 5 är att senast 2020 identifiera och prioritera invasiva främ-

mande arter och deras spridningsvägar, bekämpa eller utrota prioriterade arter, och styra spridningsvägar för att förhindra att nya invasiva främmande arter införs och etableras.

Mål 6 innebär att senast 2020 ska EU ha ökat sitt bidrag för att

motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå.

7 KOM/2006/0302 slutlig. Meddelande från kommissionen till Rådet och Europaparlamentet om en EU-handlingsplan för skog (SEK [2006] 748).

5.1.4. Gröna given

I december 2019 antogs den så kallade Gröna given genom ett meddelande från kommissionen.8 Gröna given är en del av kommissionens strategi för att genomföra FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling; åtgärderna ska främja ett effektivt utnyttjande av resurser genom att ställa om till en ren, cirkulär ekonomi samt återställa förlorad biologisk mångfald och minska föroreningarna. En av gröna givens delar är ”bevarande och återställande av ekosystem och biologisk mångfald”. I den delen konstateras i meddelandet att EU inte uppfyller några av sina viktigaste miljömål för 2020, till exempel Aichi-målen enligt konventionen om biologisk mångfald samt att EU och dess globala partner måste stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Vidare förklaras att all EU-politik bör bidra till att bevara och återställa Europas naturkapital; det handlar om användningen av bekämpningsmedel och gödsel i jordbruket, arbete inom den gemensamma fiskeripolitiken för att minska de negativa effekter som fiske kan ha på ekosystemen och om att skogsekosystemen utsätts för allt större press till följd av klimatförändringarna.

5.1.5. Strategi för biologisk mångfald för 2030

I maj 2020 lade kommissionen fram en strategi för biologisk mångfald för 20309 som även samtliga EU-länders miljöministrar uppges stå bakom. Det poängteras i strategin att den antagits mitt under pågående covid-19-pandemi och att den kommer att vara avgörande för att bygga upp motståndskraft mot och förhindra framtida zoonosutbrott, men också för att tillhandahålla omedelbara affärs- och investeringsmöjligheter så att EU:s ekonomi kan återhämta sig. I strategin konstateras att de fem främsta orsakerna bakom förlusten av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändring och invasiva främmande arter.10

8 COM(2019) 640 final. The European Green Deal. 9 COM(2020) 380 final. Biodiversity Strategy for 2030 Bringing nature back into our lives. 10 European Environment Agency (2019) a.a., Summary for policymakers, s. 17–19, B.10–B.14.

De sex målen i strategin är:

1. Genomföra EU:s fågel- samt livsmiljödirektiv fullt ut.

2. Bevara och återställa ekosystem och ekosystemtjänster.

3. Öka jord- och skogsbrukets bidrag till bevarande och förbättring av den biologiska mångfalden.

4. Säkerställa hållbar användning av fiskeresurserna.

5. Bekämpa invasiva främmande arter.

6. Bidra till att motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå.

I strategin anges ett antal centrala åtaganden till 2030 för olika områden, bland annat att rättsligt skydda minst 30 procent av EU:s landyta och 30 procent av havsområdet och integrera ekologiska korridorer som en del av det transeuropeiska naturnätverket, att strikt skydda minst en tredjedel av EU:s skyddade områden, inklusive alla återstående urskogar och naturskogar i EU, att effektivt förvalta alla skyddade områden, genom att definiera tydliga bevarandemål och -åtgärder och övervaka dem på lämpligt sätt samt att livsmiljöer och arter inte ska uppvisa någon försämring vad gäller bevarandetrender och -status, och minst 30 procent ska uppnå gynnsam bevarandestatus eller åtminstone uppvisa en positiv utveckling. EU:s livsmiljödirektiv anges som EU:s främsta styrmedel för att uppnå CBD:s mål om att skydda hotade arter och livsmiljöer.

5.2. EU:s rättsordning

Unionsrätten har en självständig ställning, såväl i förhållande till medlemsstaternas rättsordningar som till folkrätten; ett förhållande som konsekvent understrukits av EU-domstolen. Även om stater ingår internationella avtal som är rättsligt bindande så bibehåller de avtalsslutande staterna sin suveränitet. Dock måste suveräniteten utövas i enlighet med de skyldigheter som åligger dem enligt avtalet ifråga jämte övrig internationell rätt. I detta avseende är avtalen som ligger till grund för EU-samarbetet speciella. Fördragen reglerar nämligen inte endast relationen mellan parterna till fördraget utan kan sägas utgöra en ny rättsordning inom folkrätten; en rättsordning som införlivas i

medlemsstaternas rättssystem när en medlemsstat ansluter sig, genom att fördragen träder i kraft. Därigenom har staterna, inom begränsade områden, inskränkt sina suveräna rättigheter och skapat ett regelverk som inte endast medlemsstaterna lyder under, utan även deras medborgare och domstolar.11 Inskränkningen av staternas suveräna rättigheter innebär alltså en kompetensbegränsning för staternas del.

Detta innebär i sin tur att det är omöjligt för medlemsstaterna att senare göra gällande en ensidig åtgärd som kan strida mot denna rättsordning. Den makt som utövas genom gemenskapsrätten kan inte variera från en stat till en annan på grund av senare nationell lagstiftning. Det skulle äventyra förverkligandet av fördragsmålen och leda till en förbjuden diskriminering.12 Att det handlar om en inskränkning av suveräniteten återspeglas även i principen om tilldelade befogen-

heter som innebär att EU endast kan vidta åtgärder på områden där

medlemsstaterna har tilldelat unionen befogenheter genom fördragen för att nå de mål som fastställs där.13

Ur ovanstående kan principen om EU-rättens direkta effekt i natio-

nella rättsordningar14 samt principen om EU-rättens företräde framför

nationell rätt härledas.

Unionens rättskällor delas vanligen upp i två grupper: primärrätt och sekundärrätt. Primärrätten omfattar de mellanstatliga avtalen; fördragen samt de dokument (protokoll och förklaringar) som hör till dem. Varje förändring i primärrätten görs genom ett nytt fördrag som måste ratificeras av samtliga medlemsstater. Sekundärrätten är de rättsakter som antagits med primärrätten som rättslig grund. Sekundärrättens giltighet härleds på så sätt ur primärrätten.

Sekundärrätten antas av EU:s institutioner, främst rådet och parlamentet, och utgörs bland annat av förordningar, direktiv och beslut.

11 Mål 26/62 van Gend en Loos samt Mål 6/64 Costa mot ENEL. 12 Mål 6/64 Costa mot ENEL och mål 106/77 The Italian Finance Administration mot Simmenthal. 13 Fördraget om Europeiska unionen, EUF, artikel 5 (2). 14 I mål 26/62 van Gend en Loos prövade domstolen huruvida en fördragsartikel kunde ha direkt effekt i nationell rätt på så sätt att medborgare i medlemslandet kunde tillerkännas rättigheter som en nationell domstol måste skydda och konstaterade härvid att: To ascertain whether the

provisions of an international treaty extend so far in their effects it is necessary to consider the spirit, the general scheme and the wording of those provisions. Domstolen ansåg också att direkt effekt

följde av the spirit, the general scheme and the wording i fördragsartikeln.

5.2.1. Fördragen

Fördragen är mellanstatliga avtal som ligger till grund för EU-samarbetet. Fördragen har förändrats över tid. Vad som nu kallas för EU, dvs. den Europeiska unionen, är sprungen ur tre olika gemenskaper. Den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) från 1951 (som ingicks på en begränsad tid om 50 år och som därför upphörde att existera i juli 2002), den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) från 1957 samt den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), också från 1957. Den slutliga versionen av EEG-fördraget antogs i Rom varför fördraget ofta går under namnet Romfördraget. Skydd av miljön nämns inte över huvud taget i Romfördraget – det var på 1950-talet inte någon viktig politisk fråga och inte heller på nationell nivå fanns särskilt många lagar som syftade till miljöskydd. Oron för miljön växte under 1960 talet. Vid Stockholmskonferensen 1972 upplevde deltagande EG-länder (de sex ursprungliga) att de inte fick något gehör för sina krav på internationella miljöåtgärder varpå EG:s regeringschefer höll ett möte i Paris i oktober 1972 under vilket de deklarerade att ekonomisk expansion inte är ett mål i sig utan att det ska resultera bland annat i ökad levnadsstandard och ökad livskvalitet samt att särskild uppmärksamhet ska ges till icke-materiella värden som skyddet av miljön.

Fördragen genomgick sedan ett antal förändringar. Den Europeiska enhetsakten antogs år 1986 (i kraft 1987) och syftade till att fullborda den inre marknaden (som skulle ersätta den gemensamma marknaden) per den 1 januari 1993. Enhetsakten innebar ett stort antal förändringar av de ursprungliga fördragen och formaliserade gemenskapens lagstiftningskompetens inom ett antal nya områden, bland annat miljöskyddsområdet. Genom enhetsakten infördes en avdelning VII om ”miljö” som bestod av artiklarna 130r, 130s och 130t i EEG-fördraget (motsvaras i dag av artiklarna 191–193 Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt, FEUF). Beslut om åtgärder till skydd för miljön måste vid denna tid antas enhälligt, till skillnad från beslut som rörde inre marknaden, vilka kunde antas med majoritetsröster (nuvarande artikel 114). Detta ledde till omfattande diskussioner rörande vilken artikel som skulle utgöra rättslig grund för åtgärder på miljöområdet.

Fördraget om Europeiska unionen (FEU) antogs år 1992 i Maastricht. Samtidigt ändrades namnet på den Europeiska ekonomiska gemen-

skapen (EEG) till Europeiska gemenskapen (EG) för att återspegla att gemenskapen omfattade mycket mer än ekonomiska frågor. Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993 och innebar en formell uppdelning mellan EU och EG. I stora, något förenklade, drag omfattade EG det till stora delar överstatliga samarbetet kring den inre marknaden medan EU även innefattade det mellanstatliga samarbetet kring bland annat utrikespolitik. Genom Maastrichtfördraget infördes majoritetsbeslut även för miljöområdet.

Fördragen kom att ändras ytterligare, bland annat genom Amsterdamfördraget15 som trädde i kraft i oktober 1999 och genom Nicefördraget16 som trädde i kraft i februari 2003. Genom Amsterdamfördraget infördes medbeslutandeförfarandet för miljöfrågor (motsvarade nuvarande FEUF artikel 192(1)) även om majoritetsbeslutet fanns kvar för vissa frågor (motsvarande nuvarande artikel 192(2)). Den 1 december 2009 trädde Lissabonfördraget17 i kraft. Lissabonfördraget ersatte förvisso inte EU-fördraget och EG-fördraget men genomförde en lång rad förändringar i dem samt ändrade namn på EG-fördraget. Det heter numer Fördraget om Europeiska unionens funktions-

sätt (FEUF) vilket återspeglar att EG upphört att existera som ett

separat rättssubjekt.18

Den mest betydelsefulla förändringen inom miljöpolitikens område som Lissabonfördraget medförde var att en separat rättsgrund för energiområdet infördes samt att klimatfrågan lades till som en prioriterad fråga för EU (FEUF artikel 191). Lissabonfördraget innebar också ett förtydligande av kompetensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna. Av störst betydelse för miljöområdet, med avseende på detta arbete, är att EU har exklusiv kompetens att lagstifta inom områden som rör den gemensamma handelspolitiken samt avseende bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken.

I övrigt är den inre marknaden, miljö, transporter och energi, områden där lagstiftningskompetensen är delad mellan unionen och medlemsstaterna.

15 EGT C 340, 1997, s. 145–308. 16 EGT C 80, 2001, s. 1–87. 17 EGT C 306, 2007, s. 1–202. 18 Samtidigt blev också EG-domstolen i stället EU-domstolen. Vi gör i texten ingen skillnad beroende på när i tiden något tilldragit sig utan använder begreppen EU-rätt och EU-domstol även om det handlade om EG-rätt och EG-domstolen.

5.2.2. EU:s rättighetsstadga

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är Europeiska unionens regelverk för mänskliga rättigheter. Den består av 50 artiklar med materiella rättigheter och principer, samt fyra artiklar med allmänna bestämmelser. EU:s medlemsländer är skyldiga att respektera dessa rättigheter och iaktta stadgans principer när de agerar inom ramen för bindande EU-lagstiftning.

Till stadgans artiklar finns förklaringar.19 Förklaringarna utarbetades ursprungligen på initiativ av presidiet för det konvent som utarbetade Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De har uppdaterats på initiativ av Europeiska konventets presidium mot bakgrund av de justeringar av stadgetexten som gjorts av det senare konventet (särskilt artiklarna 51 och 52) samt unionsrättens vidare utveckling.20 Av artikel 52.7 i stadgan följer att de förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av stadgan vederbörligen ska beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.

Omfattningen av stadgans tillämplighet regleras i artikel 51 i stadgan. Enligt artikel 51.1 är stadgan, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, tillämplig när unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna (som även i detta sammanhang omfattar domstolar och myndigheter) tillämpar unionsrätten. Enligt artikeln ska institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.

Omfattningen regleras i stadgans artikel 51.2. Där anges att stadgan inte innebär någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, och inte medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och inte heller ändrar de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen. Enligt förklaringarna bekräftar punkten 2, tillsammans med punkten 1 andra meningen, att stadgan inte får medföra någon utvidgning av de befogenheter och uppgifter som unionen ges i fördragen. Det handlar

19 Förklaringarna har publicerats i EUT 2007 C 303, s. 17. Förklaringarna till stadgan utgör en rättskälla som ska konsulteras för dess tolkning. Se t.ex. artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan. 20 Förklaringarna har publicerats i EUT 2007 C 303, s. 17. Förklaringarna till stadgan utgör en rättskälla som ska konsulteras för dess tolkning. Se t.ex. artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan.

om att uttryckligen nämna det som logiskt följer av subsidiaritetsprincipen och av att unionen endast har de befogenheter den har tilldelats. De grundläggande rättigheter som garanteras i unionen har ingen verkan utanför ramen för de befogenheter som fastställs i fördragen. Följaktligen kan, enligt punkt 1 andra meningen, skyldighet för unionens institutioner att främja de principer som fastställs i stadgan endast uppstå inom gränserna för dessa befogenheter.

I punkt 2 bekräftas också att stadgan inte kan få till följd att tillämpningsområdet för unionsrätten utsträcks utanför unionens befogenheter enligt fördragen. EU-domstolen har redan fastställt denna regel med avseende på de grundläggande rättigheter som erkänns som en del av unionsrätten.21

Stadgan ska alltså tillämpas i två situationer:

1. Vid tillämpning av unionsrätten.

2. Vid tillämpningen av nationella bestämmelser med anknytning till unionsrätten.

Rör det sig inte om någon av dessa två situationer ska stadgan inte tillämpas, eftersom det i så fall skulle röra sig om en otillåten utvidgning av de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.22

I artikel 52 regleras sedan rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning. Till att börja med ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.23 De rättigheter som erkänns i stadgan och för vilka det finns bestämmelser i fördragen ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.24 I den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen.

21 Förklaringarna hänvisar här till mål C-249/96, Grant, punkt 45. 22 Schmauch (2016) Tillämpningen av begränsningssystemet i EU:s stadga om grundläggande rättigheter. SvJT 2016 s. 265, s. 267. 23 Artikel 52.1. 24 Artikel 52.2.

Bestämmelsen ifråga hindrar inte unionsrätten från att ge ett mer långtgående skydd.25 I den mån grundläggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner erkänns i stadgan, ska rättigheterna tolkas i samstämmighet med de gemensamma traditionerna.26 De bestämmelser i stadgan som innehåller principer får genomföras genom lagstiftningsakter och verkställighetsakter som beslutas av unionens institutioner, organ och byråer och av medlemsstaterna när de utövar sina respektive befogenheter för att genomföra unionsrätten.27 Nationell lagstiftning och praxis ska beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i stadgan.28

När fördragen eller en förordning är tillämpliga finns sådan anknytning som behövs. När det rör sig om unionsrätt som genomförs i nationell rätt (till exempel direktiv) kan det vara svårt att avgöra när det rör sig om tillämpning av unionsrätt. För att stadgan ska bli tilllämplig vid tillämpningen av svensk lagstiftning måste anknytningskriteriet vara uppfyllt. Det måste föreligga en anknytning av en viss grad, som är starkare än att det bara handlar om närliggande rättsområden eller att de relevanta bestämmelserna har en indirekt påverkan. Anknytningskriteriet syftar till att avgöra vilken unionsrättslig bestämmelse som är tillämplig.29 Prövningen kan, enligt Schmauch, delas upp i tre steg.30

1. Bedöma om den nationella lagstiftningen avser att genomföra en unionsrättslig bestämmelse.

2. Bedöma vilken slags lagstiftning rör det sig om och om den eftersträvar andra mål än de som omfattas av unionsrätten, även om den lagstiftningen indirekt har en påverkan på unionsrätten. Är svaret oklart, är det EU-domstolen som kan avgöra om en konkret situation omfattas av unionsrätten eller inte.

3. För det tredje måste bedömas huruvida det finns några specifika unionsrättsliga bestämmelser på området eller några unionsrättsliga bestämmelser som på annat sätt påverkar detta. Denna situation täcker den indirekta betydelsen av unionsrätten för rättstilllämpningen i det enskilda fallet. EU-domstolen har förklarat att

25 Artikel 52.3. 26 Artikel 52.4. 27 Artikel 52.5. 28 Artikel 52.6. 29 Schmauch a.a., s. 267 f. 30Ibid., s. 265, s. 268, som hänvisar till mål C-198/13 Hernández, punkten 37.

det krävs mer än att de berörda ämnesområdena ligger nära varandra eller att ett ämnesområde indirekt påverkar ett annat.31Stadgan blir inte heller tillämplig endast på grund av att en åtgärd vidtas på ett område inom vilket unionen har befogenheter.32

Avgränsningen av stadgans tillämplighet i artikel 51.2 har, enligt Schmauch, medfört att EU-domstolen i flera fall ansett att den inte är behörig att besvara de frågor som ställts och den har därför regelbundet avvisat begäran om förhandsbesked med stöd av sagda artikel och bristande anknytning till unionsrätten. I målet Dano, som handlade om rätten till icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner för EUmedborgare som saknar uppehållsrätt, blev frågan om stadgans tillämplighet avgörande.33 I domen slog EU-domstolen fast att eftersom de konkreta villkoren för de kontantförmåner som aktualiserades i målet inte reglerats i unionsrätten, omfattades villkoren som ställts upp i den nationella lagstiftningen inte av stadgans tillämpningsområde.

I målet om den andra slovakiska brunbjörnen34 konstaterade EUdomstolen att artikel 51.1 i stadgan bekräftar domstolens fasta praxis enligt vilken de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall.35 När en medlemsstat utfärdar processrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på en talan som rör vilka rättigheter en miljöorganisation har enligt livsmiljödirektivets artikel 6.3, jämförd med artikel 6.1 b i Aarhuskonventionen, när det gäller att få till stånd en kontroll av behöriga nationella myndigheters beslut med avseende på de skyldigheter de har enligt dessa bestämmelser, så uppfyller denna medlemsstat de skyldigheter som följer av dessa bestämmelser och ska således anses tillämpa unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.36

Mot bakgrund av att utredningen bland annat rör flera artiklar i såväl livsmiljödirektivet som fågeldirektivet aktualiseras i vart fall stadgans artikel 47, som rör rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

31 Schmauch a.a., s. 269, som hänvisar till mål C-198/13 Hernández, punkten 34. 32Ibid., s. 269, som hänvisar till mål C-198/13 Hernández, punkten 36. 33Ibid., s. 269, som hänvisar till Mål C-333/13 Dano. 34 Mål C‑243/15, Lesoochranárske zoskupenie, VLK II. 35 EU-domstolen hänvisar till C-205/15 Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-

Vasile Cruduleci, punkt 23 och där angiven rättspraxis.

36 Mål C‑243/15, Lesoochranárske zoskupenie, VLK II, punkterna 51 och 52.

Andra artiklar som kan aktualiseras och som har lyfts till utredningen är artiklarna 16 om näringsfrihet och artikel 17 om rätt till egendom. Enligt artikel 16 ska näringsfriheten erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis. Av förklaring till artikel 16 framgår att artikeln grundas på EU-domstolens rättspraxis, där friheten att utöva en ekonomisk eller kommersiell verksamhet erkänns37 liksom avtalsfriheten38 samt på artiklarna 119.1 och 119.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där fri konkurrens erkänns. Denna rättighet ska enligt förklaringen, självfallet utövas med beaktande av unionsrätten och nationell lagstiftning och kan begränsas enligt artikel 52.1 i stadgan som anger att de rättigheter som erkänns i stadgan, för vilka bestämmelser återfinns i fördragen, ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.

Enligt artikel 17 har var och en rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. Enligt förklaringen motsvarar artikeln artikel 1 i tillläggsprotokollet till Europakonventionen. Emellertid inskränker inte någon av dessa bestämmelser en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten. Det rör sig, enligt förklaringen, om en grundläggande rättighet som är gemensam för alla de nationella författningarna och enligt artikel 52.3 har denna rättighet samma innebörd och räckvidd som i EKMR, och de begränsningar som anges i denna får inte överskridas.

Det som framförts till utredningen rörande artiklarna 16 och 17 har gällt inskränkningar i pågående markanvändning med stöd av artskyddsreglerna samt den därmed sammanhängande ersättningsfrågan. Tillämpningen av artiklarna 16 och 17 beror alltså av huruvida de regler som skyddar egendom eller reglerar ersättning i svensk rätt (2 kap. 15 § regeringsformen och 31 kap. miljöbalken) syftar till att genomföra någon unionsrättslig bestämmelse, om de eftersträvar andra

37 Förklaringarna hänvisar här till mål 4/73 Nold, punkt 14, och mål 230/78, SpA Eridania

m.fl., punkterna 20 och 31.

38 Förklaringarna hänvisar här till mål 151/78 Sukkerfabriken Nykøbing, punkt 19 och mål C-240/97 Spanien mot kommissionen, punkt 99.

mål än de som omfattas av unionsrätten och om det finns några unionsrättsliga bestämmelser på området. Att egendomsskyddet påverkas av regler som implementerar unionslagstiftning (naturvårdsdirektiven) talar för att stadgan blir tillämplig även i fråga om egendomsskydd och ersättningsfrågor. Mot det talar emellertid anknytningskriteriet eftersom de konkreta villkoren för när ersättning aktualiseras, inte reglerats i unionsrätten (jämför Dano, ovan). Anknytning finns dock vad gäller ersättningsreglerna i den mån statsstödsreglerna aktualiseras, eftersom förbudet mot statligt stöd regleras genom fördraget (FEUF). Frågan är dock om det är fråga om ett sådant statligt stöd (se avsnitt 15.8).

Slutsatsen som utredningen drar av ovanstående är att det tydligt framgår av EU-domstolens praxis att stadgan är relevant för utredningens del såvitt avser artikel 47 rörande rätten till effektiva rättsmedel och opartisk domstol. Mot bakgrund av att innebörden och räckvidden av artiklarna 17 och 16 enligt förklaringarna i princip är desamma som följer av EKMR respektive av fördraget i övrigt, kommer vi inte att behandla stadgan i dessa avseenden och därmed heller inte ta ställning till huruvida vi anser att stadgan och artiklarna i fråga är tillämpliga.

5.2.3. Förordningar

Förordningar äger, enligt fördraget39 allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat.40 Det innebär att de ska tillämpas som direkt gällande rätt i domstolar och av myndigheter samt att de kan åberopas av enskilda. Ett medlemsland behöver därmed inte, och får inte heller (såvida det inte är särskilt stadgat i förordningen), transformera eller inkorporera en förordning i nationell rätt. EU-domstolen har uttalat att:

En förordning har (…), på grund av sin rättsliga karaktär och sin funktion i det gemenskapsrättsliga systemet av rättskällor, omedelbara verkningar och kan därför ge upphov till rättigheter för enskilda som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda.41 Samt vidare att: En förordnings direkta tillämplighet kräver att den träder i kraft och tillämpas för eller emot rättssubjekten utan någon åtgärd varigenom den införlivas i nationell rätt. (…)

39 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF. 40 FEUF, artikel 288. 41 Mål C-34/73 Variola, punkten 8.

Medlemsstaterna är i synnerhet förpliktade att inte vidta någon åtgärd som kan påverka domstolens behörighet att uttala sig om alla frågor som rör tolkningen av gemenskapsrätten (…) vilket innebär att varje förfarande varigenom en rättsregels gemenskapskaraktär döljs för dem som är underkastade regeln, är otillåtet.42

Principen om unionsrättens företräde gör alltså att existensen av en förordning på ett visst område vanligtvis markerar att medlemsstaterna ska undvika nationell lagstiftning inom det området.

5.2.4. Direktiv

Enligt fördraget43 ska ett direktiv med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.44 Av fördragets ordalydelse följer alltså att det för medlemsstaterna bindande elementet handlar om resultatet och medlemsstaterna är därmed förpliktade att faktiskt uppnå resultat som formulerats klart och tydligt.45

Meningen med att nationerna själva får bestämma form och tillvägagångssätt är att länderna antagligen bäst når det avsedda resultatet om de kan göra det på det sätt som överensstämmer med deras egna rättstraditioner.46 Vanligen formuleras skyldigheterna som instruktioner till medlemsstaterna. Staterna ska kanske förbjuda något (till exempel att döda vissa arter) eller vidta åtgärder för att uppnå något (till exempel uppnå gynnsam bevarandestatus för vissa arter).

I direktiven anges det sista datum innan vilket medlemsländerna måste ha införlivat de lagar och administrativa åtgärder som behövs för att efterleva direktivet samt faktiskt efterleva direktivet. Det är viktigt att notera att även om medlemsstaterna inte är skyldiga att besluta om åtgärder eller nå resultatet före implementeringstidens utgång så måste medlemsstaterna avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet även innan implementeringstidens utgång.47

42 Mål C-34/73 Variola, punkterna 10 och 11. 43 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF. 44 FEUF artikel 288 (3). 45 Mål C-494/01 kommissionen mot Irland. 46 Schütze (2012), European Constitutional Law, s. 323. 47 Se t.ex. mål C-129/96 Inter-Environnement Wallonie ASBL (Wallonska avfallsmålet), punkten 45 och Mål C-43/10 Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. punkten 60.

Den frihet som fördragets ordalydelse förefaller ge medlemsländerna är i ganska stor omfattning begränsad genom EU-domstolens praxis i kombination med principen om lojalt samarbete. Handlingsutrymmet innebär i själva verket en skyldighet att välja de former och tillvägagångssätt som är bäst lämpade för att säkerställa direktivens ändamålsenliga verkan med hänsyn till deras syfte.48 EU-domstolen har formulerat det som att medlemsstaternas frihet inte påverkar förpliktelsen att välja de former och tillvägagångssätt som är bäst lämpade för att säkerställa direktivens ändamålsenliga verkan.49Detta innebär också att kommissionen inte kan tvinga en medlemsstat att vidta den typ av åtgärder som kommissionen anser bäst; det enda kommissionen kan göra är att kontrollera att medlemsstatens nationella lagstiftning överensstämmer med det mål som unionsakten fordrar ska uppnås.50

Enligt fast praxis från EU-domstolen måste bestämmelserna i ett direktiv genomföras på ett sätt som är rättsligt bindande (och som inte kan ifrågasättas som sådant) och som är så specifika, precisa och tydliga som är nödvändigt för att uppfylla kraven på rättssäkerhet.51

Endast en administrativ praxis, som kan ändras av myndigheterna, kan inte anses utgöra ett korrekt införlivande av en medlemsstats skyldighet. Endast nationell praxis utan en specifik bestämmelse är inte tillräckligt för att fullständigt införliva ett direktiv.52

I målet C-6/04, kommissionen mot Storbritannien, gjorde kommissionen gällande att Storbritannien inte införlivat art- och habitatdirektivet (livsmiljödirektivet) på ett tillfredsställande sätt i den nationella rättsordningen. Kommissionen menade att det varit fel av Storbritannien att införa en generalklausul. Storbritannien menade att livsmiljödirektivet införlivats på ett korrekt sätt genom den brittiska lagstiftningen, som inte endast innehåller särskilda krav utan även allmänna skyldigheter och administrativa förfaranden. Enligt Storbritannien skulle dessa allmänna skyldigheter läsas som ett komplement till och i

48 Mål C-48/75 Royer, punkten 73. 49 Mål C-48/75 Royer, punkten 75. 50 Se t.ex. mål C-392/99, kommissionen mot Portugal, punkten 95 (uttalades här inte av domstolen utan framfördes som argument från Portugals sida). I målet C-32/05, kommissionen

mot Luxembourg, markerar emellertid domstolen att medlemsstaterna faktiskt har ett visst

utrymme och frihet som följer av FEUF artikel 288; medlemsstaterna har frihet och kompetens att välja de former och tillvägagångssätt som är bäst lämpade så länge direktivets ändamålsenliga verkan med hänsyn till dess syfte uppnås. 51 Se t.ex. C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket Storbritannien, punkten 27. 52 Se mål C-429/85, kommissionen mot Italien, punkten 12.

samband med de särskilda kraven, vilket skulle säkerställa att direktivet genomfördes på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.53

EU-domstolen konstaterade att ett genomförande av livsmiljödirektivet som innebär att naturskyddsorganen tilldelas en särskild behörighet och åläggs en allmän skyldighet att utöva sin verksamhet på ett sätt som säkerställer att direktivets krav uppfylls inte kan godtas. EU-domstolen hänvisade bland annat till skälen i direktivet som lyfter fram att de hotade livsmiljöerna och arterna utgör en del av gemenskapens naturliga arv och att hoten mot dem ofta är av gränsöverskridande karaktär, vilket innebär att det, i form av ett gemensamt ansvar, åligger alla medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bevara dem. Följaktligen, menade domstolen, är det särskilt viktigt att införlivandet sker på ett noggrant sätt i ett fall som detta, då det har anförtrotts åt respektive medlemsstat att förvalta det gemensamma arvet inom sitt territorium. Av detta följer, enligt domstolen, att medlemsstaterna, inom ramen för livsmiljödirektivet, särskilt är skyldiga att se till att den lagstiftning de antar för att införliva detta direktiv är tydlig och precis. EU-domstolen konstaterade slutligen att Storbritanniens lagstiftning emellertid var så allmängiltig att livsmiljödirektivets bestämmelser inte kunde anses ha genomförts med den precision och klarhet som krävs för att helt tillgodose kravet på rättssäkerhet och att Storbritannien inte heller hade inrättat en precis rättslig ram inom det berörda området, som säkerställde att livsmiljödirektivet tillämpades fullt ut.54

Principen om lojalt samarbete55 innebär att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller av unionens institutioners akter.56 Det räcker härvid inte att endast genomföra ett direktiv rättsligt genom att införa nationella författningar, det åligger, enligt EU-domstolen, medlemsstaterna att också säkerställa att de regler som inrättats också tillämpas och följs.57

Vidare har EU-domstolen uttalat att skyldigheten att samarbeta lojalt åvilar alla statliga organ, oavsett om dessa är lagstiftande, verk-

53 Mål C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket Storbritannien, punkterna 15 och 16. 54 Mål C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket Storbritannien, punkterna 23–27. 55 Fördraget om Europeiska unionen, FEU, artikel 4. 56 Se t.ex. mål C-165/91 van Munster där domstolen konstaterade att principen om lojalt samarbete innebär ett krav på de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att använda alla medel som står till deras förfogande för att uppnå fördragets syften (punkterna 32 och 33). 57 Mål C-494/01 kommissionen mot Irland, punkterna 116–117.

ställande eller dömande och på alla nivåer.58 I artikel 197 FEUF uttrycks också att medlemsstaternas genomförande av EU-rätten – och därmed medlemsstaternas interna organisation – ska betraktas som en fråga av gemensamt intresse. EU har således fått en tydligare grund för att övervaka de nationella förvaltningarnas arbete eftersom det i huvudsak är dessa som genomför EU-rätten.59

Handlande i strid med lojalitetsprincipen kan utgöra ett självständigt fördragsbrott då medlemsstaterna är skyldiga att underlätta institutionernas verksamhet och principen har fått stor betydelse eftersom EU-domstolen också tillämpar den dels som självständig grund för medlemsstaternas skyldigheter inom gemenskapen, dels i förening med explicita regler som uttrycker skyldigheter. Vid överträdelse av lojalitetsförpliktelsen kan kommissionen alltså komma att väcka talan mot staten.60

5.2.5. Direkt effekt och direktivskonform tolkning

Med direkt effekt avses att en unionsrättslig regel kan åberopas direkt vid en nationell domstol; det fordras alltså inte att det finns en regel i nationell lagstiftning som motsvarar den unionsrättsliga regeln. Allt innehåll i unionens rättsakter har inte direkt effekt och eftersom EU-domstolen har exklusiv kompetens att tolka unionsrätten så är det upp till den att avgöra vilka regler som har direkt effekt. Generellt anses en bestämmelse ha direkt effekt om den är tillräckligt klar

58 Se t.ex. mål C-224/01 Gerhard Köbler, punkten 32, där domstolen konstaterar att: ”En stat vars ansvar görs gällande på grund av åsidosättande av en internationell förpliktelse skall enligt internationell rätt betraktas som en enhet, oavsett om den överträdelse som är orsak till skadan kan tillskrivas den lagstiftande, den dömande eller den verkställande makten. Det måste i än högre grad förhålla sig på detta sätt i gemenskapens rättsordning, eftersom det åligger alla statens organ, inklusive den lagstiftande makten, att vid fullgörandet av sina uppgifter följa de normer som föreskrivs i gemenskapsrätten och i vilka enskildas förhållanden direkt kan regleras.” Härvid hänvisar domstolen till domen i de förenade målen C-46/93 och C-48/93 Brasserie

du pêcheur och Factortame, punkten 34.

59 Bergström och Hettne (2014) Introduktion till EU-rätten, s. 404. 60 Se t.ex. mål C-374/89 Belgien. Fördragsbrottstalan aktualiseras när en medlemsstat inte följer sina EU-rättsliga åtaganden. Det är kommissionen som inleder ett överträdelseförfarande, oftast genom informella kontakter, men formellt genom att skicka en formell underrättelse till medlemsstatens regering. I den formella underrättelsen anger kommissionen på vilka punkter man anser att EU-rätten överträtts. Medlemsstaten får svara och om kommissionen inte är nöjd med svaret skickar den ett motiverat yttrande. I yttrandet ställer då kommissionen krav på att medlemsstaten ska rätta till de felaktigheter som kommissionen anser finns och anger en tidsfrist för detta. Om rättelse inte sker väcker kommissionen talan vid EU-domstolen. Delar domstolen kommissionens uppfattning om att ett fördragsbrott är för handen måste medlemsstaten vidta rättelse. Ett fördragsbrott som inte åtgärdas kan i nästa skede leda till att domstolen dömer ut böter eller vite för medlemsstaten.

och preciserad samt om den uppfyller ställda krav på ovillkorlighet. Bestämmelsen ska inte vara beroende av en implementeringsåtgärd.

Vad gäller primärrätten så har klara, precisa och ovillkorliga regler direkt effekt i såväl förhållandet enskild-offentlig myndighet, så kallad vertikal direkt effekt61 som i förhållandet mellan privata rättssubjekt, så kallad horisontell direkt effekt.62 Beträffande sekundärrättsliga rättsakter tillämpas principen analogt. De grundläggande villkoren för att ett direktiv ska ha direkt effekt gäller; reglerna ska vara klara, precisa och ovillkorliga. För att uppfylla kravet på ovillkorlighet måste implementeringstiden ha löpt ut.63 Den direkta effekten är dock begränsad till det vertikala perspektivet och då endast mot staten.64 Grundtanken är att en medlemsstat inte ska kunna neka den enskilde medborgaren gemenskapsrättsligt grundande rättigheter genom sin oförmåga eller bristande vilja att genomföra direktivet.65 Ibland uttrycks också att det finns en så kallad triangulär direkt effekt då vissa skyldigheter för enskilda kan uppstå för att säkra andra enskildas rättigheter.66

Cramér påpekar även förekomsten av en indirekt effekt; den skyldighet som enligt EU-domstolen (vilken dock ej använt termen i fråga) åvilar nationella domstolar att tolka regler i nationell rätt i överensstämmelse med relevant unionsrätt. Principen om direktivskonform tolkning av nationell rätt innebär att nationella domstolar, så långt möjligt, är förpliktade att tolka tillämplig nationell rätt i ljuset av materiellt relevanta unionsrättsliga direktiv med målsättningen att förverkliga dess syften. Denna förpliktelse inträder efter implementeringstidens utgång men omfattar all nationell rätt, oavsett om den tillkommit före eller efter direktivet. Av detta följer att regler i ett direktiv som implementerats bristfälligt kan få betydelse vid en nationell domstol även då de inte uppfyller kriterierna för direkt effekt.67

61 Mål 26/62 van Gend en Loos. 62 Mål 43/75 Defrenne. 63 Se mål 41/74 Van Duyn, punkten 12. 64 C-91/92 Paola punkten 24 samt mål 152/84 Marshall (punkterna 48–49). 65 Se mål 148/78 Tullio Ratti. 66 Se till exempel mål C-201/02 Delena Wells. 67 Cramér (1998), Neutralitet och europeisk integration. Diss., Göteborgs universitet, s. 422 f.

5.2.6. Allmänna rättsprinciper

Allmänna rättsprinciper har en stark ställning som rättskälla inom EU-rätten på så sätt att vissa allmänna rättsprinciper fått komplettera primärrätten och format rättens innehåll. Störst betydelse har rättsprinciper fått i svåra fall där avsaknaden av tydliga regler gör att domstolen är tvungen att stödja sitt resonemang på moraliska eller politiska värderingar vilka dock uttrycks i juridisk språkdräkt. Rättsprinciperna anses stå för mer grundläggande och bestående värden än regler men är samtidigt vagare och anger sällan någon automatisk rättsföljd.68 En regel kan dock många gånger vara ett konkret uttryck för en allmän rättsprincip och bör då tolkas mot bakgrund av denna.69

5.2.7. Centrala miljörättsliga principer

Av artikel 191.2 FEUF framgår bland annat att unionens miljöpolitik ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala. Principerna hänger ihop och vi diskuterar innebörden med utgångspunkt i principen om att förorenaren ska betala, se avsnitt 8.11 i kapitlet om Bakgrund rådighetsinskränkningar och ersättningsrätt.

68 Vad som är skillnaden mellan principer och regler har länge varit föremål för diskussion. Givetvis måste Dworkin (1978) Taking Rights Seriously, s. 24 f., och dennes distinktion nämnas, se avsnitt 8.4.3. Se även Sands (1995) Principles of international environmental law, s. 184 f. som föreslår att positivrättsliga regler ska ses som en praktisk formulering av principer och att tillämpningen av principer i de oändligt varierande situationer som kan uppstå i verkliga livet syftar till att få till stånd rättvisa (justice) i alla rättssaker. 69 Detta har uttryckts av EU-domstolen, t.ex. i Förenade målen 201/85 och 202/85 Marthe

Klensch m.fl. mot statssekreteraren för jordbruk och vinodling, punkten 9.

5.2.8. Medlemsstaternas handlingsutrymme

När det gäller medlemsstaternas handlingsutrymme följer principen

om spärrverkan bland annat av principen om EU-rättens företräde.70

Spärrverkan innebär kortfattat att medlemsstaternas lagstiftning inte får stå i strid med unionsrätten. Varje föreskrift i befintlig nationell lagstiftning som står i strid med en unionsbestämmelse blir otillämplig i och med att gemenskapsreglerna träder i kraft. Därtill kommer att fördragsbestämmelserna och direkt tillämpliga rättsakter hindrar att nya nationella lagstiftningsakter antas med giltig verkan till den del de är oförenliga med gemenskapsreglerna.71

Kortfattat kan, om möjligheten att införa miljöskyddande bestämmelser när sekundärrättslig reglering saknas, sägas att ett medlemsland förvisso har möjlighet att sätta sitt miljöskydd högt, även om det innebär diskriminerande åtgärder och begränsningar i handeln. Medlemslandet måste i sådana fall visa att det verkligen är nödvändigt och rimligt att vidta åtgärden för att skydda miljön. Åtgärden måste därtill vara proportionell.72

Om sekundärrättslig reglering finns är medlemsstaternas utrymme för strängare miljöreglering beroende av vilken artikel som utgör rättslig grund för unionens reglering. Vanligtvis handlar det, när det gäller miljöområdet, om FEUF artikel 192 eller artikel 114.

Om en åtgärd antagits med artikel 114 som grund är det primära syftet inte att skydda miljön, även om kommissionen när den utformar ett förslag måste utgå från en hög skyddsnivå. Syftet med artikel 114 är att harmonisera marknaden, varför medlemsstaterna som huvudregel måste implementera reglerna så som de ser ut. Direktiv som

70 I målet Costa mot ENEL slogs de grundläggande principerna för unionsrättens företräde fast. Dessa utgår från att om den makt som utövas genom unionsrätten skulle variera från en stat till en annan på grund av senare nationell lagstiftning, så skulle det äventyra förverkligandet av fördragsmålen. Därför måste det vara omöjligt för medlemsstaterna att senare göra gällande en ensidig åtgärd som kan strida mot unionsrätten. (Mål 6/64 Costa mot ENEL). I mål 106/77 The Italian Finance Administration mot Simmenthal ställdes frågan om en nationell domares förpliktelse enligt unionsrätten, att inte tillämpa en nationell bestämmelse som befunnits strida mot unionsrätten, gäller över en nationell konstitutionell förpliktelse att hänvisa alla mål som rör problem med kompatibilitet till den nationella konstitutionsdomstolen. Frågan besvarades jakande. 71 Domstolen har preciserat principen om spärrverkan och uttryckligen angett tre situationer då spärrverkan ska anses föreligga (Mål 218/85 CERAFEL, punkten 13): 1) Då unionsrätten uttömmande reglerat ett område. 2) Då nationella regler står i direkt konflikt med unionsrättens. 3) Då nationella regler stör den gemensamma marknadens funktion. Se även mål C-106/77 Simmenthal, punkten 17. 72 Artiklarna 34–36 FEUF samt EU-domstolens domar i Danska Flaskmålet (C-302/86) och

Toolexmålet (C-473/98) samt Vallonska avfallsmålet (C-2/90).

antas med artikel 114 som grund benämns ofta som harmoniseringsdirektiv. Utrymmet för en medlemsstat att anta avvikande nationella regler är mycket begränsat – just eftersom åtgärder grundade på artikel 114 syftar till att harmonisera marknaden.

Åtgärder som beslutats med stöd av artikel 192 är av minimikaraktär. De utgör en minsta standard för miljöskyddet. Åtgärderna som antagits enligt artikel 192 ska heller inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Införandet är dock villkorat av att reglerna måste vara förenliga med fördraget (de får till exempel inte innebära åtgärder med motsvarande verkan73) och de måste anmälas till kommissionen. Artikel 192 medger endast

strängare skyddsåtgärder; inte andra åtgärder än de som avses i den

sekundärrättsliga akten. Rättsakter som antagits med artikel 192 som grund har alltså antagits till skydd för miljön och alla medlemsstater måste implementera ett miljöskydd som når upp till minst denna nivå. Direktiv som antas med artikel 192 som grund benämns ofta som miljöskyddsdirektiv eller minimidirektiv.

5.2.9. Att tolka EU-rätt

När det kommer till att tolka EU-rätt är det EU-domstolen som är suverän uttolkare av EU-rätten. Kortfattat innebär det att medan ansvaret för den praktiska tillämpningen av unionsrätten i första hand vilar på medlemsstaternas nationella domstolar och myndigheter, så är det EU-domstolen som har exklusiv kompetens att tolka unionsrätten.74 Detta manifesteras i att när en nationell domstol dömer i sista instans och är osäker på hur EU:s lagstiftning ska tolkas så måste domstolen fråga EU-domstolen. Enligt art. 267 tredje stycket FEUF föreligger en klar skyldighet för sådan nationell domstol (ska, shall,

verplichtet) att föra frågor om giltigheten och tolkningen av fördrag

och EU-rättsliga rättsakter till EU-domstolen. EU-domstolen har accepterat att en sådan skyldighet dock inte föreligger om rättsfrågan är klar (acte clair) eller klargjord genom tidigare avgöranden av EU-

73 ”Åtgärder med motsvarande verkan” är alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt är ägnade att påverka handeln mellan medlemsstaterna. (Mål 8/74 Dassonville punkten 5.) FEUF artikel 34 kan sägas ge uttryck för en skyldighet för medlemsstaterna att iaktta icke-diskrimineringsprincipen och principen om ömsesidigt erkännande avseende varor som lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater. FEUF artikel 36 medger undantag enligt vissa förutsättningar. 74 Se mål 26/62 Van Gend en Loos.

domstolen (acte éclairé).75 De nationella domstolarna måste alltid ta hänsyn till det svar de får från EU-domstolen när de dömer i målet.

Situationen skulle, förenklat, kunna uttryckas enligt följande. Medlemsstaternas domstolar har en skyldighet att tolka nationell rätt mot bakgrund av EU-rätten. Denna tolkning förutsätter att man vet hur EU-rätten ser ut i aktuell fråga; är rättsfrågan klar eller klargjord genom tidigare avgöranden från EU-domstolen? Är frågan inte klar – då är det inte den nationella domstolen som ska tolka EU-rätten utan ställa en fråga till EU-domstolen. På så sätt är det de nationella domstolarna som genom att begära förhandsavgörande sätter en stor del av EU-domstolens agenda samt ger EU-domstolen information om nationell rätt och de tillämpningsproblem som uppstår i medlemsstaterna. Frågorna från de nationella domstolarna påverkar givetvis den fortgående rättsbildningen i EU-domstolen.76

Tre tolkningsprinciper kan särskilt urskiljas inom EU-rätten (det vill säga hur EU-domstolen vanligtvis tolkar EU-rätt):

1. Lingvistisk tolkning, det vill säga texttrogen tolkning utifrån bestämmelsens ordalydelse,

2. systematisk tolkning, det vill säga tolkning mot bakgrund av logiken

i bestämmelsens utformning, bestämmelsens systematiska placering i rättsakten och de använda begreppen samt

3. funktionell eller teleologisk tolkning (mot bakgrund av bestäm-

melsens grundläggande syften, funktion eller effekter inom det unionsrättsliga regelverket).

Vid den lingvistiska tolkningen måste EU-domstolen förhålla sig till lika många språkversioner som det finns officiella språk i medlemsstaterna; alla språkversioner är lika autentiska. Om det finns viktiga nyansskillnader mellan de olika språkversionerna äger samtliga fortfarande giltighet men den texttrogna tolkningen måste kompletteras med andra tolkningsmetoder.77 Unionsrätten ska tolkas autonomt i

75 Mål 283/81, CILFIT mot Ministero della Sanità, Se Bernitz (2005), Kommissionen ingriper mot svenska sistainstansers obenägenhet att begära förhandsavgöranden, ERT 2005:1, s. 112. 76 Bernitz (2005), Kommissionen ingriper mot svenska sistainstansers obenägenhet att begära förhandsavgöranden, ERT 2005:1, s. 116. 77 Se mål T-374/04, Tyskland mot kommissionen, punkterna 96, 97 och 100 samt förenade målen C-6/90 och C-9/90 Andrea Francovich och Danila Bonifaci m.fl. mot Italienska republiken.

förhållande till medlemsstaternas nationella rättsordningar.78 Innebörden av det är att även om ett visst begrepp används i ett direktiv på svenska så är det inte säkert att det har samma innebörd som motsvarande svenska begrepp i svensk nationell rätt. EU-domstolen betraktar EU-rätten som ett sammanhängande normsystem där nytillkomna texter förutsätts bygga på det redan etablerade regelverket och passa in i detta. Ofta innebär EU-domstolens tolkning att den analyserar bestämmelsen i sin kontext och baserar argumentationen på denna så som dess syfte uttrycks i preambeln eller i den fördragsartikel som gett kompetensen att anta rättsakten ifråga.79

5.2.10. EU-domstolen

EU-domstolen är placerad i Luxemburg. Den är sammansatt av 27 domare och 11 generaladvokater. Domarna och generaladvokaterna utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd efter hörande av en kommitté som ska avge yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva dessa ämbeten. Mandattiden är sex år och den kan förnyas. De ska utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller som besitter allmänt erkända kvalifikationer.80

Generaladvokaterna bistår domstolen. De har till uppgift att fullständigt opartiskt och oavhängigt avge ett juridiskt yttrande, kallat förslag till avgörande, i de mål där EU-domstolen beslutat att ett sådant förslag ska avges. Justitiesekreteraren är institutionens generalsekreterare och leder dess förvaltning. Justitiesekreteraren är därvid underställd EU-domstolens ordförande.81

EU-domstolen sammanträder i plenum, stor avdelning (femton domare), avdelning med fem domare eller avdelning med tre domare.

78 I målet CILFIT framhöll domstolen att de olika språkversionerna alla är lika autentiska och att tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse innefattar en jämförelse mellan språkversionerna men också att unionsrätten använder en egen terminologi och att juridiska begrepp inte nödvändigtvis har samma betydelse inom unionsrätten som i en nationell rättsordning. (Mål 283/81 Srl CILFIT punkterna 18 och 19). 79 Due (1999), Understanding the reasoning of the Court of Justice. I Iglesias (1999) (red) Mélanges

en homage à Fernand Schockweiler, s. 77.

80 CURIA – Om domstolen – Europeiska unionens domstol (europa.eu) senast besökt den 2 mars 2021. 81Ibid.

Språkfrågan regleras i EU-domstolens rättegångsregler. Utgångspunkten är att ett av de officiella EU-språken är rättegångsspråket i målet. Normalt är detta det språk som sökanden väljer. I fråga om förhandsavgöranden enligt artikel 267 FEUF tillämpas språket som talas i det land där den nationella domstolen som underställer EU-domstolen en rättsfråga är belägen.

Förhandsavgörande

EU-domstolen samarbetar med samtliga domstolar i medlemsstaterna. Dessa domstolar fungerar som allmänna domstolar för unionsrätten. För att säkerställa en faktisk och enhetlig tillämpning av unionslagstiftningen och undvika avvikande tolkningar kan, och måste i vissa fall, de nationella domstolarna vända sig till EU-domstolen för att begära ett klargörande rörande tolkningen av unionsrätten för att de exempelvis ska kunna kontrollera att den nationella lagstiftningen är förenlig med unionsrätten. En begäran om förhandsavgörande kan även avse en kontroll av att en unionsrättsakt är giltig. EU-domstolen tar ställning till begäran om förhandsavgörande genom en dom eller ett motiverat beslut.82

Den tolkning av unionsrätten som EU-domstolen gör är bindande för den nationella domstol som har framställt begäran om förhandsavgörande när den sedan avgör det mål som är anhängigt vid den. EU-domstolens dom är på samma sätt bindande för andra nationella domstolar som har att ta ställning till en identisk fråga.83

Det är även inom ramen för begäran om förhandsavgörande som unionsmedborgare kan erhålla klargöranden rörande de bestämmelser i unionsrätten som berör dem. Begäran om förhandsavgörande kan visserligen endast hänskjutas av en nationell domstol, men alla parterna i målet vid den nationella domstolen, medlemsstaterna och unionens institutioner får delta i förfarandet vid Europeiska unionens domstol. På detta sätt har flera viktiga unionsrättsliga principer fastställts på grundval av tolkningsfrågor som i vissa fall har hänskjutits av nationella domstolar i första instans.84

82 CURIA – Om domstolen – Europeiska unionens domstol (europa.eu) senast besökt den 2 mars 2021. 83Ibid. 84Ibid.

Fördragsbrott

Talan om fördragsbrott gör det möjligt för EU-domstolen att kontrollera huruvida medlemsstaterna har uppfyllt de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten. Innan talan väcks vid EU-domstolen ska kommissionen inleda ett förfarande, som består i att medlemsstaten ges tillfälle att bemöta de anmärkningar som riktas mot den. Om förfarandet inte medför att medlemsstaten upphör med det påstådda fördragsbrottet, kan talan om att unionsrätten har åsidosatts väckas vid EU-domstolen. Talan om fördragsbrott kan väckas antingen av kommissionen – vilket är vanligast i praktiken – eller av en medlemsstat. Om EU-domstolen slår fast att ett fördragsbrott föreligger, är staten skyldig att omedelbart upphöra med detsamma. Om EU-domstolen, efter att kommissionen på nytt har väckt talan, finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa dess dom, kan den förelägga staten att betala ett schablonbelopp och/eller ett löpande vite. Om en medlemsstat har underlåtit att underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att införliva ett direktiv, kan EU-domstolen emellertid redan i samband med den första domen om fördragsbrott utdöma en ekonomisk sanktion, om kommissionen har begärt detta.85

Förslag till avgörande

Generaladvokaten gör en fördjupad analys av bland annat de juridiska aspekterna i målet och lägger helt oberoende fram det förslag till lösning på problemet som han eller hon finner vara lämplig. Om EUdomstolen anser att målet inte ger upphov till någon ny rättsfråga kan den, efter att ha hört generaladvokaten, besluta att målet ska avgöras utan något förslag till avgörande.86

85 CURIA – Om domstolen – Europeiska unionens domstol (europa.eu) senast besökt den 2 mars 2021. 86Ibid.

Domen

Domarna överlägger på grundval av ett utkast till dom som upprättats av referenten. Varje domare som ska döma i målet kan föreslå ändringar. EU-domstolens avgöranden beslutas av majoriteten av domarna och eventuella avvikande meningar beaktas inte. Överläggningarna i EU-domstolen är hemliga (endast domarna själva är närvarande) och skiljaktiga meningar offentliggörs aldrig. Att EU-domstolen utåt alltid framstår som enig har fransk förebild. EU-domstolens domar och generaladvokaternas förslag till avgöranden finns tillgängliga på EU-domstolens webbplats CURIA samma dag som domarna avkunnas eller förslagen föredras. I de flesta fall publiceras de senare i rättsfallssamlingen.87

EU-domstolens domskrivningsstil kännetecknas av en logisk, deduktiv uppbyggnad, som knyter an till fransk och tysk rättstradition. Man härleder sina slutsatser utifrån en analys av rättsläget. EU-domstolens äldre domar var ofta kortfattat motiverade men numera tillämpas en mera fyllig domskrivningsteknik, där varje steg i resonemanget markeras med ett nytt numrerat stycke i domen. Den grundläggande strukturen är genomgående densamma. Först nämns vad målet avser, domstolens sammansättning och eventuella intervenienter. Sedan följer en redovisning av de bestämmelser som gäller för området, först i unionsrätten och därefter i aktuell nationell rätt. Härefter följer en kortfattad redovisning av vad det aktuella målet avser. Är det fråga om ett förhandsavgörande redovisas vilka frågor den nationella domstolen ställt. Härefter följer EU-domstolens egen prövning. Prövningen sker i regel stegvis på grundval av vad EU-domstolen uppfattar som den logiska ordningen för analysen. EU-domstolen fastställer först rättsläget på området ifråga och härleder därur sina slutsatser om vad detta konkret innebär i den eller de situationer som saken gäller. Vid förhandsavgöranden är EU-domstolen inte bunden av den ordning i vilken den nationella domstolen ställt frågorna utan är fri att ta frågorna i en annan ordning som EU-domstolen finner lämpligare. På grundval av EU-domstolens stegvisa analys följer domslutet sist i domen. Vid läsning av en dom bör man särskilt observera domens rubrik som i kortform brukar ge central information om vad domen behandlat och vad domstolen funnit. EU-domstolen söker vid sin

87 CURIA – Om domstolen – Europeiska unionens domstol (europa.eu) senast besökt den 2 mars 2021.