Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de nuvarande tio regionala kronofogdemyndigheterna avvecklas och att en ny myndighet med rikstäckande verksamhet, benämnd Kronofogdemyndigheten, inrättas. Kronofogdemyndigheten bör enligt vad regeringen avser att närmare föreskriva vara knuten till Skatteverket i strategiska frågor och för utnyttjande av gemensamt stöd när det gäller IT-verksamheten och administrativa stödfunktioner.

I propositionen läggs också fram förslag till ändrade forumregler vid överklagande. Svarandens hemvist föreslås bli avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har svaranden inte hemvist i Sverige skall kronofogdemyndighetens beslut överklagas hos Stockholms tingsrätt.

Vidare föreslås att personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet odelat skall ligga på Kronofogdemyndigheten. Endast Kronofogdemyndigheten skall få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas.

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i miljöbalken,

4. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

5. lag om ändring i växellagen (1932:130),

6. lag om ändring i checklagen (1932:131),

7. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

8. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter,

9. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644), 10. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

11. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

12. lag om ändring i patentlagen (1967:837), 13. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, 14. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 15. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485), 16. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 17. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

18. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), 19. lag om ändring i firmalagen (1974:156), 20. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 21. lag om ändring i inkassolagen (1974:182), 22. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

23. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

24. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

25. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 26. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), 27. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 28. lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130), 29. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

30. lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken,

31. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.,

32. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

33. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223), 34. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud, 35. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 36. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

• Sida 10
•  Original

37. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m., 38. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

39. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

40. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614), 41. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 42. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830), 43. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter,

44. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20), 45. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,

46. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

47. lag om ändring i postlagen (1993:1684), 48. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334), 49. lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister, 50. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738), 51. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler,

52. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

53. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, 54. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 55. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306), 56. lag om ändring i lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister,

57. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 58. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

59. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

60. lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande, 61. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 62. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

63. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet,

64. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,

65. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), 66. lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall,

67. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, 68. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 69. lag om ändring i järnvägslagen (2004:519), 70. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag, 71. lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd, 72. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

• Sida 11
•  Original

73. lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden,

74. lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

75. lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000), 76. lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i sekretesslagen, 77. lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

• Sida 12
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande kronofogdemyndighet, kronofogdemyndigheten, kronofogdemyndigheter, kronofogdemyndighet i viss region eller exekutionsväsendet skall från och med den 1 juli 2006 i stället tillämpas på Kronofogdemyndigheten.

2 § Mål och ärenden som enligt lag eller annan författning handläggs av en kronofogdemyndighet skall från och med den 1 juli 2006 handläggas av Kronofogdemyndigheten.

En ansökan eller annan handling eller uppgift som en viss dag har lämnats till en kronofogdemyndighet skall samma dag anses ha kommit in till Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 13
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

1

dels att 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 och 32 §§, 16 kap. 10 § samt 18 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 32 § skall utgå, dels att i 1 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 6 §§ ordet ”kronofogdemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten” i motsvarande form,

dels att 2 kap. 15, 16, 24–26 och 30 §§, 4 kap. 27 §, 16 kap. 1 § samt 18 kap. 1 och 17 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

15 §

2

När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft.

När Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan Kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft.

1

Senaste lydelse av

2 kap. 3 § 1995:298 2 kap. 4 § 1993:1650 3 kap. 1 § 1991:848 3 kap. 6 § 2004:429 4 kap. 8 § 1996:1438

4 kap. 32 § 1996:1438 16 kap. 1 § 1996:1438 16 kap. 10 § 1996:1438 18 kap. 4 § 1993:516.

2

Senaste lydelse 1996:1438.

• Sida 14
•  Original

16 §

3

Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall Kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning.

24 §

4

Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket.

Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut, om ej annat följer av andra stycket.

3

Senaste lydelse 1996:1438.

4

Senaste lydelse 1999:118.

• Sida 15
•  Original

Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns.

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut.

Har ett föreläggande meddelats enligt 3 kap. 16 § gäller om domstols behörighet vad som sägs i 43 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas.

25 §

Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten.

Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av Kronofogdemyndigheten.

Om bank eller annan jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten.

Säkerheten skall tagas i förvar av Kronofogdemyndigheten.

26 §

När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.

När säkerhet skall tas i anspråk av Kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket, eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. Om säkerheten utgörs av företagsinteckning, får utmätning genast ske i den

• Sida 16
•  Original

egendom som omfattas av företagsinteckningen. Detta gäller även när företagsinteckningen gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens.

30 §

5

Bestämmelserna i 1 och 2 §§, 3 § första stycket, 4 § första stycket och 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds av kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20–23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ samt 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds av Kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20–23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket.

I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser hos en kronofogdemyndighet som enligt 4 kap. 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till myndigheten.

I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i Kronofogdemyndighetens system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för myndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till Kronofogdemyndigheten.

4 kap.

27 §

6

Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade

Har domstol eller Kronofogdemyndigheten fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade

5

Senaste lydelse 2003:676.

6

Senaste lydelse 1996:1438.

• Sida 17
•  Original

reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning.

reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos Kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos Kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning.

Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet till en annan kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär.

16 kap.

1 §

7

Frågor om verkställighet av en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i den region där svaranden har sitt hemvist eller där verkställigheten skall ske.

Med avhysning avses en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad.

18 kap.

1 §

8

Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde som regeringen föreskriver.

Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var svaranden har sitt hemvist.

Med svarandens hemvist förstås den ort där svaranden är bosatt. Beträffande dödsbo förstås den ort

7

Senaste lydelse 1996:1438.

8

Senaste lydelse 1996:1438.

• Sida 18
•  Original

där den döde senast var bosatt och beträffande annan juridisk person förstås den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.

I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen.

17 §

9

Ett beslut, genom vilket en domstol har funnit kronofogdemyndigheten behörig att ta upp en ansökan om verkställighet eller har hänvisat ett mål till en viss kronofogdemyndighet, får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen.

Ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

2. Äldre föreskrifter om behörig domstol i 2 kap. 15, 16 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om talan med anledning av ett föreläggande som har meddelats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

4. Äldre föreskrifter i 18 kap. 17 § första meningen om överklagandeförbud gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

9

Senaste lydelse 1993:516.

• Sida 19
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att i 20 kap. 2 § miljöbalken

1

ordet ”kronofog-

demyndighets” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 20 kap. 2 § 2002:600.

• Sida 20
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde ges in för registrering till kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns.

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde ges in för registrering till Kronofogdemyndigheten.

3 §

2

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till Kronofogdemyndigheten, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till kon-

1

Senaste lydelse 1997:361.

2

Senaste lydelse 2003:532.

• Sida 21
•  Original

utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillkämpning.

kursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos Kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i 1 § om behörig kronofogdemyndighet gäller fortfarande för registrering som skett före ikraftträdandet.

• Sida 22
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 71 och 88 §§växellagen (1932:130) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §

1

Växelpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos svensk kronofogdemyndighet;

växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs.

Växelpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige;

växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs.

Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid utländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växelfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits men varder det mål eller ärende, vari växelkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande.

88 §

2

Protest tas upp av kronofogde-Protest tas upp av Kronofogde-

1

Senaste lydelse 1991:855.

2

Senaste lydelse 1997:362.

• Sida 23
•  Original

myndigheten i regionen, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus.

myndigheten, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 24
•  Original

2.6. Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs att 53 och 66 §§checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §

1

Checkpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos svensk kronofogdemyndighet;

checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs.

Checkpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige;

checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs.

Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid utländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Checkfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari checkkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande.

66 §

2

Protest tas upp av kronofogde-Protest tas upp av Kronofogde-

1

Senaste lydelse 1991:856.

2

Senaste lydelse 1997:363.

• Sida 25
•  Original

myndigheten i regionen, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus.

myndigheten, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 26
•  Original

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 55 § lagen (1933:269) om ägofred skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §

1

Bjuder ägaren till intaget hemdjur lösen enligt 53 § eller 54 § första stycket, men vill intagaren ej utlämna djuret, skall ägaren nedsätta det belopp i pengar, vartill lösen uppgår, eller ställa full pant eller borgen därför hos kronofogdemyndigheten i orten eller någon i orten boende pålitlig person. Om han ändå inte får ut djuret eller om intagaren ej vill utgiva det utan lösen i fall, som i 54 § andra stycket sägs, har ägaren rätt att av kronofogdemyndigheten på den tredskandes bekostnad erhålla handräckning för att få ut djuret. Intagaren är också skyldig att ersätta all den skada och kostnad, som vållats ägaren genom hans vägran.

Bjuder ägaren till intaget hemdjur lösen enligt 53 § eller 54 § första stycket, men vill intagaren ej utlämna djuret, skall ägaren nedsätta det belopp i pengar, vartill lösen uppgår, eller ställa full pant eller borgen därför hos Kronofogdemyndigheten eller någon i orten boende pålitlig person. Om han ändå inte får ut djuret eller om intagaren ej vill utgiva det utan lösen i fall, som i 54 § andra stycket sägs, har ägaren rätt att av Kronofogdemyndigheten på den tredskandes bekostnad erhålla handräckning för att få ut djuret. Intagaren är också skyldig att ersätta all den skada och kostnad, som vållats ägaren genom hans vägran.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1981:795.

• Sida 27
•  Original

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

1

ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut

mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 1 § 1991:859.

• Sida 28
•  Original

2.9. Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)

1

dels att i 41 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 41 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 41 g § 1998:1455.

2

Senaste lydelse 1998:1455.

• Sida 29
•  Original

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

1

dels att i 56 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 56 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 56 g § 1998:1454.

2

Senaste lydelse 1998:1454.

• Sida 30
•  Original

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1

Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos en behörig kronofogdemyndighet.

Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till en behörig kronofogdemyndighet eller om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet, till Skatteverket.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos myndighet som avses i tredje stycket.

Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos Kronofogdemyndigheten.

Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till Kronofogdemyndigheten.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos Kronofogdemyndigheten.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller norska språket.

3 §

2

Den myndighet som skall verkställa indrivningen får, om så anses erforderligt, kräva bevis för att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller de i 1 § andra stycket för verkställighet stadgade villkoren. Sådant bevis utfärdas, i den stat där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, av den myndighet som anges i 2 § tredje stycket.

Kronofogdemyndigheten får, om så anses nödvändigt, kräva bevis för att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller de villkor för verkställighet som anges i 1 §. Sådant bevis utfärdas, i den stat där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, av den myndighet som är behörig att översända en sådan framställning som avses i 2 § tredje stycket.

1

Senaste lydelse 2003:677.

2

Senaste lydelse 2001:400.

• Sida 31
•  Original

Har underhållsbidraget icke i domen, beslutet eller förbindelsen fastställts till bestämt belopp eller avser framställning om verkställighet högre belopp än som fastställts, må ock bevis om bidragets storlek krävas enligt vad i första stycket stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 32
•  Original

2.12. Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)

1

dels att i 59 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 59 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 1983:433.

Senaste lydelse av 59 g § 1998:1456.

2

Senaste lydelse 1998:1456.

• Sida 33
•  Original

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

1

Framställning om besked enligt 6 § görs hos kronofogdemyndigheten i den region där arbetstagaren är bosatt. Är han inte bosatt här i landet, görs framställningen i den region där arbetsgivaren finns. Innan kronofogdemyndigheten meddelar beslut, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Innan Kronofogdemyndigheten meddelar beslut som rör arbetsgivarens framställning enligt 6 §, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Mot kronofogdemyndighetens beslut får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Mot Kronofogdemyndighetens beslut får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1997:364.

• Sida 34
•  Original

2.14. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att i 24 och 29 §§delgivningslagen (1970:428)

1

ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

24 § 1993:1688 29 § 1985:266.

• Sida 35
•  Original

2.15. Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)

1

dels att i 37 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 37 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 37 g § 1998:1457.

2

Senaste lydelse 1998:1457.

• Sida 36
•  Original

2.16. Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att i 96 § rennäringslagen (1971:437)

1

ordet

”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 1993:36.

• Sida 37
•  Original

2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

Härigenom föreskrivs att i 1 och 2 §§ lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

1

ordet ”kronofogdemyndighet”

skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

1 § 1987:696 2 § 1987:696.

• Sida 38
•  Original

2.18. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att i 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173)

1

ordet ”exekutionsväsendet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 1981:737.

Senaste lydelse av 8 § 2003:504.

• Sida 39
•  Original

2.19. Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)

1

dels att i 20 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 20 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 20 g § 1998:1458.

2

Senaste lydelse 1998:1458.

• Sida 40
•  Original

2.20. Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

1

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i målet som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försätts en näringsidkare i konkurs, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall tingsrätten anmäla detta för registrering. När en konkurs har avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

Försätts en näringsidkare i konkurs, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall tingsrätten anmäla detta för registrering. När en konkurs har avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning, om ett beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har meddelats, högre rätt har upphävt ett sådant beslut eller en företagsrekonstruktion har upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1996:770.

• Sida 41
•  Original

2.21 Förslag till lag om ändring i inkassolagen (1974:182).

Härigenom föreskrivs att i 1 § inkassolagen (1974:182)

1

orden ”exe-

kutiva myndigheters” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 1 § 1999:73.

• Sida 42
•  Original

2.22. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att i 10 och 11 §§ lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

1

ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogde-

myndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

10 § 1992:798 11 § 1981:778.

• Sida 43
•  Original

2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

1

Ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Den skall innehålla uppgift om hur stor del av kreditfordringen som utestår obetald. Om säljaren gör anspråk på dröjsmålsränta eller, i fall då avtalet innehåller förbehåll som avses i 6 § andra stycket, ersättning för reparation eller annan åtgärd beträffande varan, skall i ansökningen också uppges vad säljaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling som anges i 11 §.

Utsökningsavgift skall förskotteras av sökanden, om kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får handräckningen inställas.

I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap.10–12 a §§utsökningsbalken.

Utsökningsavgift skall förskotteras av sökanden, om Kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får handräckningen inställas.

I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1995:304.

• Sida 44
•  Original

2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

1

Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till kronofogdemyndighet för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa.

Tar kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall länsrätten i motsvarande mån häva beslutet om betalningssäkring.

Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa.

Tar Kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall länsrätten i motsvarande mån häva beslutet om betalningssäkring.

Är i annat fall fråga om betalningssäkring får kronofogdemyndighet som anvisas av Skatteverket ta emot säkerhet.

Är i annat fall fråga om betalningssäkring, får Kronofogdemyndigheten efter anvisning av Skatteverket ta emot säkerhet.

Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits.

I övrigt skall bestämmelserna i 10–13 §§ lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 2003:649.

• Sida 45
•  Original

2.25. Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

1

Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av en kronofogdemyndighet enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning.

Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av Kronofogdemyndigheten enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Kronofogdemyndighetens beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1996:258.

• Sida 46
•  Original

2.26. Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 34 a § skogsvårdslagen (1979:429)

1

skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 a §

2

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket:

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket:

1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och

2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av den som avses i 34 § andra stycket.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm.

Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 1993:553.

2

Senaste lydelse 2002:614.

• Sida 47
•  Original

2.27. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)

1

dels att i 7 kap. 35 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten",

dels att i 8 kap. 19 § och 9 kap. 17 § ordet ”tillsynsmyndighet” skall bytas ut mot ”tillsynsmyndigheten”,

dels att 5 kap. 1 § samt 9 kap. 19 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

2

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till

1. förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde,

4. åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller

5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar samt sådan verksamhet som avses i 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndig-

Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndig-

1

Lagen omtryckt 1992:1474.

Senaste lydelse av 7 kap. 35 § 1994:341 8 kap. 19 § 2000:443 9 kap. 17 § 2005:788.

2

Senaste lydelse 2006:17.

• Sida 48
•  Original

het, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om brott.

het, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för uppgift som angår misstanke om brott.

Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av

1. personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den,

2. förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, eller

3. motsvarande äldre bestämmelser. Sekretess gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i andra stycket om uppgiften har införts i en allmän handling före år 1949. I fråga om annan uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan verksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen i högst fyrtio år.

9 kap.

19 §

3

Sekretess gäller inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten

– i ett pågående mål, eller – i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år.

Sekretess gäller hos Kronofogdemyndigheten i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten

– i ett pågående mål, eller – i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år.

Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen

Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen

3

Senaste lydelse 2001:207.

• Sida 49
•  Original

enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet för uppgift som har tillförts databasen.

enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen.

Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering före denna tidpunkt.

• Sida 50
•  Original

2.28. Förslag till lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130)

Härigenom föreskrivs att i 5 § preskriptionslagen (1981:130) orden ”exekutiv myndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 51
•  Original

2.29. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären bör svara vid domstol i tvistemål i allmänhet eller, om gäldenären är avliden, där han hade bort svara vid domstol i sådana mål. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Bolagsverket.

Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Bolagsverket.

Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och såvitt möjligt ange deras adress.

5 §

2

Kallelse på gäldenärens okända borgenärer utfärdas av myndigheten med föreläggande för dem att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten senast sex månader från dagen för kallelsen.

Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Bolagsverket, skall verket skicka en underrättelse till den kronofogdemyndighet som avses i 4 §.

Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Bolagsverket, skall verket skicka en underrättelse till Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. .

1

Senaste lydelse 2004:240.

2

Senaste lydelse 2004:240.

• Sida 52
•  Original

2.30. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §

Mål, som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekutor och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslut, skall i stället handläggas av kronofogdemyndigheten.

Mål, som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekutor och ej avser klagan över Kronofogdemyndighetens beslut, skall i stället handläggas av Kronofogdemyndigheten.

Mål enligt särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av tredje stycket.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en kronofogdemyndighet får även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av Kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av Kronofogdemyndigheten får även dessförinnan överlämnas till Kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 53
•  Original

2.31. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

dels att i 7 § ordet ”kronofogdemyndighetens” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

1

Ansökan om förlängning av preskriptionstid enligt 7 eller 8 § görs av den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är anhängigt. Mål om sådan förlängning prövas av den länsrätt inom vars domkrets målet om indrivning av fordringen handläggs.

Mål om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § prövas av den länsrätt inom vars domkrets den som svarar för betalning av fordringen har sin hemortskommun samt, beträffande dödsbo, den länsrätt som senast var behörig att pröva en ansökan om preskriptionsförlängning som rörde den avlidne.

Om ett handelsbolag svarar för betalning av fordringen, prövas målet av den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret senast hade sitt huvudkontor. Beträffande annan juridisk person skall ansökan prövas av den länsrätt inom vars domkrets styrelsen har sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen senast utövades.

I övriga fall skall målet prövas av den länsrätt inom vars domkrets Kronofogdemyndighetens kontor är beläget.

Ansökningen skall ha kommit in till länsrätten före utgången av preskriptionstid som gäller enligt 3–6 eller 8 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

1

Senaste lydelse 1997:1092.

• Sida 54
•  Original

2.32. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1

dels att i 2 och 15 §§ ordet ”kronofogdemyndigheternas” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

2

Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighet.

Den kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivningsdatabas är tilldelad fordringen.

Fråga om avräkning prövas av Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

2 § 2001:189 15 § 2001:189.

2

Senaste lydelse 2001:189.

• Sida 55
•  Original

2.33. Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223)

1

skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och inte heller polis-, åklagar-, skatte- och tullmyndigheternas eller kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 2003:246.

• Sida 56
•  Original

2.34. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 9 och 24 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

1

Varje kronofogdemyndighet skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren.

Kronofogdemyndigheten skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren.

24 §

2

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av kronofogdemyndigheten i den ort där den som har meddelats förbudet är bosatt eller, om denne inte är bosatt i Sverige, av kronofogdemyndigheten i Stockholm.

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av Kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av polismyndighet.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall Kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 1996:314.

2

Senaste lydelse 1999:181.

• Sida 57
•  Original

2.35. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § och 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

20 §

1

Om en förening försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas för föreningen, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.

Om en förening försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas för föreningen, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare.

Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

12 kap.

6 §

2

Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande föreningar ansöka om tillstånd att verkställa avtalet. Ansökan skall göras hos rätten i den ort där den överlåtande eller, vid fusion enligt 3 §, den övertagande föreningens styrelse har sitt säte. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att fusionsavtalet har registrerats och en förteckning över den eller de överlåtande föreningarnas kända borgenärer med angivande av deras postadresser.

Rätten skall kalla den eller de överlåtande föreningarnas borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill

Rätten skall kalla den eller de överlåtande föreningarnas borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill

1

Senaste lydelse 1996:774.

2

Senaste lydelse 1997:367.

• Sida 58
•  Original

bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgett ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten i regionen och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg.

bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgett ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg.

Tillstånd skall meddelas, om ansökningen inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

En borgenär som samtidigt är gäldenär i samma rättsförhållande skall inte tas upp i förteckningen över föreningens kända borgenärer. Han skall inte heller kallas av rätten och har inte rätt till betalning eller säkerhet enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 59
•  Original

2.36. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)

1

dels att 13 kap. 8 § skall upphöra att gälla, dels att i 1 kap. 3 § orden ”en tillsynsmyndighet” skall bytas ut mot ”tillsynsmyndigheten”,

dels att i 2 kap. 6 §, ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 2 kap. 12 §, 7 kap. 25 §, och 16 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud.

Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in till tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap.5, 6 och 8 §§rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras

1

Senaste lydelse av

2 kap. 6 § 1999:125 13 kap. 8 § 2003:694.

• Sida 60
•  Original

av att säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

7 kap.

25 §

2

Kronofogdemyndigheterna är tillsynsmyndigheter.

Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet.

16 kap.

8 §

3

Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet rör

1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,

3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,

5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,

6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §. I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i Högsta domstolen av Skatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

2

Senaste lydelse 1996:1440.

3

Senaste lydelse 2003:694.

• Sida 61
•  Original

2.37. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 § lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

9 §

Av ett beslut om undersökning skall framgå i vilken utsträckning den centrala myndigheten har rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen.

Vid undersökning skall tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 §, 7 § andra stycket och 9 § första stycket rättegångsbalken.

Myndigheten får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. Därvid tillämpas 16 kap. 10 § utsökningsbalken.

Myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Lagen omtryckt 2002:620.

• Sida 62
•  Original

2.38. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

1

dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att i 7 § ordet ”Skatteverket” skall bytas ut mot ”den behöriga myndigheten”,

dels att 3, 13, 18, 20 och 22 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

2

Med handräckning avses i denna lag

1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,

2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt

3. delgivning av handlingar. Med behörig myndighet avses i denna lag

1. Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser sådan handräckning enligt första stycket

2. som sker med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna, och

1. Kronofogdemyndigheten, såvitt avser handräckning enligt första stycket 2 samt utbyte av upplysningar och delgivning av handlingar i ärenden om indrivning, och

2. Skatteverket i övriga fall.

13 §

3

Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får, även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag, äga rum om Skatteverket förordnar om det.

Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får äga rum även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag.

18 §

4

Kronofogdemyndighet får hos den behöriga myndigheten hemställa om att verket begär hand-

Begäran om handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt får göras endast om

1

Senaste lydelse av

7 § 2003:697

11 § 2003:697.

2

Senaste lydelse 2003:697.

3

Senaste lydelse 2003:697.

4

Senaste lydelse 1993:495.

• Sida 63
•  Original

räckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.

Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet.

beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller någon annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.

20 §

5

Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos Skatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning.

Om den behöriga myndigheten önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, får den begära handräckning för sådan delgivning.

I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, ombesörja delgivning med person i den främmande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs i 3 § första stycket delgivningslagen (1970:428).

22 §

6

Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit. Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall överlämna ärende av sådan beskaffenhet till Skatteverket.

Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall den behöriga myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet dit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Ärenden som avses i 3 § andra stycket 1 och som handläggs av Skatteverket, skall vid ikraftträdandet överlämnas till Kronofogdemyndigheten.

5

Senaste lydelse 2003:697.

6

Senaste lydelse 2003:697.

• Sida 64
•  Original

2.39. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning

1

dels att 6–8 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 6 § skall utgå, dels att i 61 § orden ”en kronofogdemyndighet” skall bytas mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 18 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. I ansökningen skall vidare anges de omständigheter som gör kronofogdemyndigheten behörig, om inte detta framgår på annat sätt.

Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

6 § 2004:671 6 a § 2006:80.

• Sida 65
•  Original

2.40. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614)

1

dels att i 7 kap. 13 § samt 8 kap. 1, 4 och 5 §§ ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 8 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §

2

Ansökan om tvångsförsäljning skall göras hos kronofogdemyndigheten i den region där den lägenhet finns som bostadsrätten avser.

Ansökan om tvångsförsäljning skall göras hos Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

7 kap. 13 § 2003:31 8 kap. 1 § 1995:1464 8 kap. 4 § 1995:1464 8 kap. 5 § 1995:1464.

2

Senaste lydelse 1997:370.

• Sida 66
•  Original

2.41. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs att 19, 20 a, 21 och 29 §§lönegarantilagen (1992:497) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

1

Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades

– vid konkurs sändas till arbetstagaren och tillsynsmyndigheten i konkursen,

– vid företagsrekonstruktion sändas till arbetstagaren och den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs.

Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades sändas till arbetstagaren och den myndighet som har tillsyn över förvaltningen i konkurser.

20 a §

2

Vid företagsrekonstruktion skall rekonstruktören, på begäran av den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs, lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären som kan ha betydelse för betalning enligt garantin.

Vid företagsrekonstruktion skall rekonstruktören, på begäran av den myndighet som avses i 19 §, lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären som kan ha betydelse för betalning enligt garantin.

21 §

3

Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsynsmyndigheten för det län där han eller hon vistas. Ansökan prövas av tillsynsmyndigheten.

Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos den myndighet som avses i 19 §.

1

Senaste lydelse 2005:273.

2

Senaste lydelse 2005:273.

3

Senaste lydelse 2005:681.

• Sida 67
•  Original

29 §

4

Om en arbetstagare är missnöjd med förvaltarens eller rekonstruktörens beslut enligt 16 eller 18 §, får arbetstagaren väcka talan mot staten inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet.

Vid konkurs förs statens talan vid tingsrätten av tillsynsmyndigheten. Vid företagsrekonstruktion förs statens talan av den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs.

Statens talan förs av den myndighet som avses i 19 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

4

Senaste lydelse 2005:273.

• Sida 68
•  Original

2.42. Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Härigenom föreskrivs att 35 § konsumentkreditlagen (1992:830) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av finansinspektionen eller verksamhet hos exekutiv myndighet.

Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten.

Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 69
•  Original

2.43. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

1

dels att i 12 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 12 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 12 g § 1998:1459.

2

Senaste lydelse 1998:1459.

• Sida 70
•  Original

2.44. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs att 53 och 53 b §§konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §

1

Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker.

Konkurrensverket får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker.

53 b §

2

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen skall kunna genomföras. Detsamma gäller när beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt 53 a §.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genom-

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen skall kunna genomföras. Detsamma gäller när beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt 53 a §.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersök-

1

Senaste lydelse 1998:648.

2

Senaste lydelse 2004:409.

• Sida 71
•  Original

föras innan verkställighet sker. ningen skall genomföras innan verkställighet sker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 72
•  Original

2.45. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

1

dels att i 1 § ordet ”kronofogdemyndigheterna ” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 16 och 19 §§ ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

2

Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av

Sedan Kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av

1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom,

2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att utmätning av lön med företrädesrätt enligt 2 § får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser,

3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens.

3. företagsinteckning: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagsinteckningen, även när denna gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

16 § 1996:778 19 § 1997:500.

2

Senaste lydelse 1995:312.

• Sida 73
•  Original

2.46. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1

dels att i 2 § orden ”en kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

2

Beslut om nedsättning av fordran och beslut om att godta förslag om frivillig skuldsanering fattas av kronofogdemyndigheten i den region där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Kronofogdemyndigheten i Stockholm.

Beslut om nedsättning av fordran och beslut om att godta förslag om frivillig skuldsanering fattas av Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 2 § 2003:707.

2

Senaste lydelse 1998:195.

• Sida 74
•  Original

2.47. Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§postlagen (1993:1684) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

1

Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

20 §

2

Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna

1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

3. uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

3. uppgift om enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4. uppgift om enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

1

Senaste lydelse 1996:1132.

2

Senaste lydelse 2004:832.

• Sida 75
•  Original

5. uppgift om enskilds adress till Försäkringskassan om denna behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 76
•  Original

2.48. Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)

1

dels att i 1, 11–18, 20, 21 och 28–30 §§ samt i rubrikerna närmast före 12 och 15 §§ ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 25 och 29 §§ ordet ”kronofogdemyndighetens” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att i 37 § ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

2

En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig.

En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten.

Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

21 § 1996:267

25 § 1995:313 28 § 1997:848 29 § 1996:267.

2

Senaste lydelse 1997:371.

• Sida 77
•  Original

2.49. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:448) om pantbrevsregister

1

dels att i 8 och 17 §§ ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 11 § orden ”en kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 19 § ordet ”kronofogdemyndigheter” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av

8 § 2003:257 11 § 2003:257 17 § 2006:143 19 § 2006:143.

• Sida 78
•  Original

2.50. Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 6 § alkohollagen (1994:1738)

1

orden

”en kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 2001:414.

• Sida 79
•  Original

2.51. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 har den behöriga myndigheten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 har den behöriga myndigheten rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

5 a §

2

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget har kommissionen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos företag:

När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget

3

har kommissionen

rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos företag:

1

Senaste lydelse 2005:597.

2

Senaste lydelse 2000:1023.

3

EGT L 83, 27.3.1999, s. 1 (Celex 31999R0659).

• Sida 80
•  Original

1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och

2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av det berörda företaget.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 81
•  Original

2.52. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

1

dels att i 10 § ordet ”kronofogdemyndigheternas” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

2

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket.

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande utsöknings- och indrivningsdatabasen, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket.

14 §

3

Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket.

Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande indrivning av fordringar och behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 10 § 2003:713.

2

Senaste lydelse 2003:713.

3

Senaste lydelse 2003:713.

• Sida 82
•  Original

2.53. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 11 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 83
•  Original

2.54. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Härigenom föreskrivs att 19 § rättshjälpslagen (1996:1619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1–3 avgiftsförordningen (1992:191).

Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter hos Kronofogdemyndigheten.

Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 84
•  Original

2.55. Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)

1

dels att i 9 kap. 7 g § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 9 kap. 7 f § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

7 f §

2

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap.1–5 §§ samt 18 kap.utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 9 kap. 7 g § 1998:1460.

2

Senaste lydelse 1998:1460.

• Sida 85
•  Original

2.56. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister

1

ordet

”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

2 § föreslås ändrad också i prop. 2005/06:105.

• Sida 86
•  Original

2.57. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)

1

dels att i 8 kap. 28 § orden ”en kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 18 kap. 9 §, 19 kap. 9 § samt 20 kap. 1, 6 och 7 §§ ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 19 kap. 9 § ordet ”kronofogdemyndigheternas” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 19 kap. 9 § 2001:191.

• Sida 87
•  Original

2.58. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 11 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

1

ordet ”kronofogdemyndighet”

skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 2 kap. 11 § 2006:132.

• Sida 88
•  Original

2.59. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 18 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

18 §

1

Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges

1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,

2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,

4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,

5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar,

6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs,

7. uppgift om kronofogdemyndighet som verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt

7. uppgift om att Kronofogdemyndigheten verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt

8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission.

I förekommande fall skall även anges aktiernas nominella belopp och utbetalning som görs vid minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall även detta anges på kontot så snart som möjligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 2005:558.

• Sida 89
•  Original

2.60. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 90
•  Original

2.61. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281)

1

ordet

”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 11 kap. 6 § 2005:779.

• Sida 91
•  Original

2.62. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 8 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

1

orden ”En krono-

fogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 2 kap. 8 § 2001:1182.

• Sida 92
•  Original

2.63. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

1

dels att i 1 kap. 1 § samt 2 kap. 3, 8, 9, 14, 15 och 20 §§ ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens",

dels att i 2 kap. 5 § orden ”en kronofogdemyndighets” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att rubriken till lagen och rubriken till 2 kap. samt 1 kap. 5 § och 2 kap. 2, 26 och 30 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

Lag om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

1 kap.

5 §

2

Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.

Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.

2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser

2 kap. Kronofogdemyndighetens databaser

2 §

3

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas verksamhet för

1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning,

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten enligt utsökningsbalken eller annan författning,

1

Senaste lydelse av

2 kap. 3 § 2003:672 2 kap. 26 § 2003:672.

2

Senaste lydelse 2003:672.

3

Senaste lydelse 2003:672.

• Sida 93
•  Original

2. indrivning av statliga fordringar m.m.,

3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

4. ansökan om och tillsyn över näringsförbud,

5. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och

6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

26 §

4

Skatteverket, i dess egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet, och kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§.

Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§ i den utsträckning det behövs för verkets ledning och styrning av Kronofogdemyndigheten i strategiska frågor.

30 §

5

Skatteverket och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

Kronofogdemyndigheten får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

4

Senaste lydelse 2003:672.

5

Senaste lydelse 2003:672.

• Sida 94
•  Original

2.64. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 7 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

1

ordet ”kronofogdemyndigheterna”

skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 2 kap. 7 § 2003:736.

• Sida 95
•  Original

2.65. Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453)

1

ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse av 12 kap. 10 § 2003:737.

• Sida 96
•  Original

2.66. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Om ansökan inte avslås, skall Kammarkollegiet kalla stiftelsens borgenärer. Kammarkollegiet skall dock inte kalla de borgenärer vilkas anspråk avser fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Kammarkollegiet skall se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kammarkollegiet skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där stiftelsen har sitt hemvist.

Kammarkollegiet skall se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kammarkollegiet skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 97
•  Original

2.67. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 22 § och 7 kap. 2 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

22 §

1

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 20 § första stycket skall på begäran lämna

1. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter,

3. uppgift som avses i 20 § första stycket 3 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

4. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

5. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Skatteverket, om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481),

6. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna fullgöra en uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),

7. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet eller åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyldighet enligt 33 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och

1

Senaste lydelse 2003:743.

• Sida 98
•  Original

8. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och 3 till regional alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.

Ersättning för att lämna ut uppgifter enligt första stycket 8 skall vara skälig med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.

7 kap.

2 §

Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Uppgifter som hålls tillgängliga enligt 5 kap. 6 § får kontrolleras på operatörens bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 99
•  Original

2.68. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 11 a § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 a §

1

När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och personer underkasta sig inspektionen. Om så behövs får de personer som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektion skall genomföras innan verkställighet sker.

När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och personer underkasta sig inspektionen. Om så behövs får de personer som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektion skall genomföras innan verkställighet sker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 2004:1071.

• Sida 100
•  Original

2.69. Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §

Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran

1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska ändamål,

2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, samt

3. få tillgång till nödvändig personal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och andra materielprov.

Polis- och tullmyndigheter skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Infrastrukturförvaltare och sökande av infrastrukturkapacitet skall utan uppmaning bereda tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 101
•  Original

2.70. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2004:575) om europabolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

1

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 11 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som motsätter sig flyttningen av säte att senast viss dag skriftligen anmäla detta till verket. Bolagsverket skall dock inte kalla de borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Bolagsverket skall skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket och till kronofogdemyndigheten i den region där bolaget har sitt säte.

Kallelsen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Bolagsverket skall skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket och till Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1

Senaste lydelse 2005:680.

• Sida 102
•  Original

2.71. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2004:1100) om luftfartsskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 2320/2002 skall berörda organ och personer underkasta sig sådan inspektion. Om så behövs får de som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektionen skall genomföras innan verkställighet sker.

När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 2320/2002 skall berörda organ och personer underkasta sig sådan inspektion. Om så behövs får de som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektionen skall genomföras innan verkställighet sker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 103
•  Original

2.72. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 26 §, 23 kap. 22 § och 24 kap. 24 §aktiebolagslagen (2005:551) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

26 §

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 25 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Verket skall dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten.

23 kap.

22 §

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 20 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla

1. borgenärerna i det övertagande bolaget, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 11 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer,

2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten.

• Sida 104
•  Original

24 kap.

24 §

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla

1. borgenärerna i övertagande bolag, om revisorerna i yttrande över delningsplanen enligt 13 § har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer,

2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.

Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 105
•  Original

2.73. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. En ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall, om annan behörig kronofogdemyndighet saknas, göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm.

Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 106
•  Original

2.74. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs att lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall utgå.

• Sida 107
•  Original

2.75. Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000)

Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (2006:000) dels att i 12–16, 19, 21, 24, 25, 29 och 30 §§ samt i rubriken närmast före 16 § ordet ”kronofogdemyndigheten” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att i 22, 28 och 29 §§ ordet ”kronofogdemyndighetens” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

dels att i 36 § ordet ”kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

dels att 10 och 27 §§ skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse

10 §

En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogdemyndighet som enligt handlingarna är behörig.

En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten.

Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.

27 §

En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller 25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos den kronofogdemyndighet som anges i 10 §. Ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som avses, och 2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring.

En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller 25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som avses, och 2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring.

Om en ansökan är bristfällig tillämpas 12 §.

• Sida 108
•  Original

2.76. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 35 § sekretesslagen (1980:100) i stället för dess lydelse enligt lagen (2006:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse

7 kap.

35 §

Sekretess gäller hos kommunal budget- och skuldrådgivare, kronofogdemyndighet eller domstol i ärende om skuldsanering för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet.

Sekretess gäller hos kommunal budget- och skuldrådgivare, Kronofogdemyndigheten eller domstol i ärende om skuldsanering för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

• Sida 109
•  Original

2.77. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. i stället för dess lydelse enligt lagen (2006:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse

4 §

Beslut om nedsättning av fordran fattas av kronofogdemyndigheten i den region där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av Kronofogdemyndigheten i Stockholm.

Beslut om nedsättning av fordran fattas av Kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten företräder det allmänna som borgenär vid skuldsanering.

• Sida 110
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

I en skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 7 november 2001 hemställde Riksskatteverket om bildandet av en ny skattemyndighet genom sammanslagning av Riksskatteverket och de dåvarande tio skattemyndigheterna. Som underlag för sin hemställan gav verket in en rapport (RSV Rapport 2001:11, En ny skattemyndighet). Rapporten bearbetades inom Finansdepartementet och resultatet redovisades i departementspromemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15). Efter remissbehandling av promemorian föreslog regeringen i proposition den 15 maj 2003 (prop. 2002/03:99) att de tio skattemyndigheterna och Riksskatteverket skulle avvecklas och att en ny myndighet, Skatteverket, skulle inrättas. Under en övergångstid skulle Skatteverket fungera som central myndighet även inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Riksdagen har bifallit regeringens förslag (bet. 2003/04:SkU2, rskr. 2003/04:17).

Genom beslut den 21 november 2002 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda hur frågan om kronofogdemyndigheternas organisation och arbetsuppgifter skulle lösas om Riksskatteverket och de tio skattemyndigheterna bildade en myndighet.

I oktober 2003 avlämnade utredaren sitt betänkande En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2003/5920).

Utredarens förslag innefattar bl.a. att det inrättas en rikstäckande kronofogdemyndighet som är helt fristående från Skatteverket. Den nya Kronofogdemyndigheten skall inte svara för några arbetsuppgifter av borgenärskaraktär vid indrivning av det allmännas fordringar. Dessa uppgifter skall i stället skötas av Skatteverket och andra debiterande myndigheter. Med en sådan ordning kan begreppen allmänt respektive enskilt mål utmönstras ur utsökningslagstiftningen, vilket utredaren föreslår.

Med utgångspunkt i utredarens förslag och mot bakgrund av de remissvar som inkommit uttalade regeringen i budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 3) att exekutionsväsendets indelning i regioner skulle upphöra den 1 januari 2006. Regeringen skulle återkomma till frågan om den rikstäckande verksamhetens organisatoriska hemvist. I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 utg.omr. 3) slog regeringen fast att bedömningen om en rikstäckande myndighet kvarstod. Eftersom diskussionerna om den närmare utformningen av den framtida organisationen hade dragit ut på tiden saknades det förutsättningar för att genomföra den rikstäckande myndigheten som tidigare aviserats redan till årsskiftet 2005/2006. Vidare redovisade regeringen bedömningen att ansvaret för administrativ ledning och styrning av verksamheten liksom hittills borde ligga på Skatteverket.

Regeringen lägger i detta ärende fram förslag till den närmare utformningen av exekutionsväsendets organisation i linje med vad som

• Sida 111
•  Original

uttalats i budgetpropositionen för 2006. I ett andra steg avser regeringen att komplettera det nu framlagda förslaget genom att lägga fram förslag om att de borgenärsuppgifter som är av offensiv natur skall flyttas över från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket (se avsnitt 8.4).

Ett utkast till lagrådsremiss har beretts med Skatteverket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 mars 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Övriga lagförslag, varav flertalet redovisades redan i lagrådsremissen, är av samma slag som de som granskats av Lagrådet eller av sådan enkel teknisk beskaffenhet att Lagrådets yttrande ansetts obehövligt.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i författningskommentaren.

Lagrådets granskning har också lett till redaktionella och språkliga ändringar i lagtexten.

I förhållande till lagrådsremissen har ändringar föreslagits också i 7, 13 och 20 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Dessutom har föreslagits att 11 § samma lag skall upphöra att gälla. Ändringarna i 13 och 20 §§ är en direkt följd av den lydelse av 3 § som Lagrådet föreslagit. Förslagen till ändring i 7 § och upphävande av 11 § är inte av sådant slag att de kräver Lagrådets hörande.

• Sida 112
•  Original

4. Bakgrund och tidigare överväganden

Sedan 1950-talet har kronofogdemyndigheternas organisation varit föremål för ett flertal utredningar. I enlighet med förslag av 1957 års polisutredning i betänkandet Huvudmannaskapet för polisväsendet m.m. (SOU 1961:34) beslutades 1962 att sambandet mellan polis- och åklagarväsendet och den exekutiva verksamheten skulle brytas. Beträffande exekutionsväsendets framtida organisation angavs att en allmän samordning av exekutionsväsendet borde komma till stånd. Vidare beslutades att utmätningsmannen skulle benämnas kronofogde och att staten skulle överta huvudmannaskapet för exekutionsväsendet (prop. 1962:148, SU 1962:183, rskr. 387). Antalet utmätningsmannadistrikt reducerades så att landet delades in i 81 kronofogdedistrikt som i stort sammanföll med polis- och åklagardistrikten.

I samband med förstatligandet av exekutionsväsendet inrättades en nämnd bestående av särskilda sakkunniga, Exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON). EON fick en rådgivande och samordnande funktion och hade även uppgiften som central myndighet för exekutionsväsendet. Denna ordning för exekutionsväsendets centrala organisation var endast provisorisk. År 1969 gjordes därför en utredning om centralorgan inom exekutionsväsendet (UCE-utredningen). Förutsättningar för en sådan utredning ansågs föreligga i och med förslaget om att inrätta Riksskatteverket den 1 januari 1971.

Utredningen konstaterade i betänkandet, Centralorgan inom exekutionsväsendet – översyn av landets indelning i kronofogdedistrikt (Ds C 1971:2 s. 100 f.), att en grundläggande förutsättning för att kronofogdemyndigheternas verksamhet skulle omfattas av förtroende från allmänheten var att de judiciella uppgifterna utövades på ett opartiskt sätt. Särskilt viktigt ansågs detta vara beträffande de allmänna målen, eftersom utmätningsmannen i dessa mål även hade att tillvarata fiskala intressen. Enligt utredningens bedömning hade kronofogdemyndigheternas dubbla funktioner i de allmänna målen inte inverkat menligt på förtroendet för kronofogdemyndigheterna. Inte heller hade det föranlett några problem i praktiken. Utredningen underströk emellertid att deras bedömningar byggde på dåvarande förhållanden och att det var möjligt att man i framtiden, om den judiciella verksamheten skulle öka väsentligt, kunde anföra organisatoriska skäl för att de judiciella uppgifterna avskiljdes från övriga arbetsuppgifter. En uppdelning av uppgifterna på skilda myndigheter skulle kunna tänkas vara nödvändig för att tillgodose intresset av effektivitet i skatteindrivningen. Dessutom var det sannolikt att en sådan åtgärd även skulle stärka allmänhetens tilltro till objektiviteten och eliminera risken för konflikt mellan nämnda effektivitetsintresse och intresset av opartiskhet i de judiciella avgörandena.

De alternativ som diskuterades var Riksskatteverket och det blivande Domstolsverket, som då var under uppbyggnad. Vid valet mellan dessa två verk konstaterade utredningen att skatteindrivningen representerade en övervägande del av verksamheten och att skattemålens andel och betydelse krävde särskilt hänsynstagande och speciella åtgärder i form av samordning m.m. De enskilda målen och de judiciella avgörandena i

• Sida 113
•  Original

allmänna mål hade däremot ett nära samband med den verksamhet som bedrevs vid de allmänna domstolarna. Bevakning och information om den exekutionsrättsliga lagstiftningen samt behovet av att samordna nämnda lagstiftning med angränsande lagstiftning talade för det blivande Domstolsverket som centralorgan. Frågor om organisation och utbildning påverkades i hög grad av den exekutionsrättsliga lagstiftningen. Detta talade också för Domstolverket.

Utredningen konstaterade dock att den judiciella verksamheten hade en betydligt mindre omfattning än indrivningsverksamheten (härmed torde avses indrivning av allmänna mål). Beträffande tilltron till kronofogdemyndigheternas objektivitet förelåg inte heller skäl som talade mot att de centrala uppgifterna i den judiciella verksamheten förlades till Riksskatteverket. Av dessa anledningar föreslogs Riksskatteverket som centralorgan. Beträffande kronofogdedistrikten föreslogs en reducering från de dåvarande 81 distrikten till 35, varvid 19 län skulle bilda vartdera ett kronofogdedistrikt.

4.1. Riksskatteverket som centralmyndighet

Frågan om centralorgan och landets indelning i kronofogdedistrikt anmäldes i 1972 års budgetproposition (prop. 1972:1 bil. 14). Föredragande departementschef anslöt sig i allt väsentligt till utredningens förslag om centralorgan. När det gällde valet av ett samordnat centralorgan angav föredraganden att indrivningen av skatter och andra offentligrättsliga fordringar representerade och skulle även under överskådlig framtid representera en övervägande del av kronofogdemyndigheternas verksamhet. Sambandet mellan taxering och uppbörd och själva indrivningen fordrade dessutom särskilda samordningsåtgärder mellan de verkställande myndigheterna. Detta gällde även prioritering och planering på central nivå för de olika verksamhetsgrenarna. Även ADB och utbildningsfrågor talade för en samordning.

Vid riksdagsbehandlingen uttalades bl.a. att en önskad samverkan mellan taxerings- och indrivningsmyndigheterna i viss mån talade för ett samordnat centralorgan, även om betydelsen av detta inte borde överdrivas. Sett från skatteuppbördssynpunkt var en samordning önskvärd även när det gällde prioritering och planering. För en samordning talade vidare önskvärdheten av samverkan i fråga om ADB och viss utbildning. Enligt utskottet borde dock beaktas att kronofogdemyndigheternas arbete hade en speciell och en för allmänna och enskilda mål gemensam reglering. Vidare uttalades att utvecklingen av kronofogdemyndigheternas verksamhet och möjligheten att de tillfördes nya arbetsuppgifter i fråga om betalningsförelägganden, konkurser m.m., kunde medföra en förskjutning av verksamheten mot det judiciella arbetet. En sådan utveckling och ytterligare tänkbara reformer kunde leda till nya ställningstaganden som inte fick bindas av valet av organisationsform. Detta i sin tur talade för att centralmyndighetens uppgifter hanterades av t.ex. en särskild avdelning.

Riksskatteverket blev centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet den 1 juli 1973. Regionalt var dock kronofogde-

• Sida 114
•  Original

myndigheterna i vissa avseenden, t.ex. i fråga om budget och medelstilldelning, fortfarande underställda länsstyrelserna, som också svarade för viss tillsyn över indrivning och redovisning av skatter och avgifter i länet. Länsstyrelsen var även överexekutor.

Som centralmyndighet hade Riksskatteverket direktivrätt i organisatoriska och administrativa frågor. Bl.a. hade verket rätt att utfärda föreskrifter om kronofogdemyndigheternas organisation och tillämpningen av bestämmelserna om arbetsfördelning samt svara för frågor rörande utbildning, tillsättning av vissa tjänster och utöva viss tillsyn över exekutionsväsendet. Däremot hade verket begränsade befogenheter att styra och leda den exekutiva verksamheten. Avsaknaden av klara och effektiva styrfunktioner över exekutionsväsendets samlade verksamhet innebar att Riksskatteverket inte kunde ansvara för att inriktningen av indrivningsverksamheten skedde utifrån en för hela förvaltningen gemensam och samordnad målsättning.

4.2. En kronofogdemyndighet i varje län och Riksskatteverkets nya roll

Efter principförslaget om ny indelning av landet i kronofogdedistrikt (prop. 1972:1, bil. 14) utreddes kronofogdemyndigheternas distriktindelning, organisation och personella resurser ett flertal gånger. De förslag som lades fram genomfördes dock inte, utan distriktsindelningen förblev oförändrad ända fram till år 1988.

I prop. 1986/87:52, Exekutionsväsendets organisation m.m., konstaterade regeringen att de lednings- och styrproblem, som genom 1987 års reform avhjälpts inom skatteförvaltningen, kvarstod inom exekutionsväsendet. Vidare angavs att kronofogdemyndigheterna var för små och sårbara för att klara av de alltmer komplicerade indrivningsfallen. Begränsade befordringsmöjligheter, svårigheten att rekrytera kompetent personal på alla nivåer till mindre orter och det begränsade erfarenhetsutbyte som verksamheten gav, hämmade vidare personalens egen utveckling. En annan negativ effekt av de små myndigheterna var att organisationen saknade förutsättningar att på ett enkelt sätt omfördela resurser vid ändrade förhållanden som påverkade arbetsbelastningen. Vidare komplicerades det administrativa arbetet vid kronofogdemyndigheterna av att de administrativa funktionerna var fördelade mellan Riksskatteverket, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna. Det ansågs därför nödvändigt att ändra exekutionsväsendets organisation.

Vid bedömningen av vilka krav som skulle kunna ställas på en ny organisation utgick regeringen från det funktionella sambandet mellan taxering, debitering och uppbörd å ena sidan och indrivning å andra sidan och att detta ställde krav på samarbete på olika myndighetsnivåer. I propositionen diskuterades fyra alternativa lösningar. En lösning var att infoga kronofogdemyndigheterna i skatteförvaltningen, vilket skulle innebära att det exekutiva arbetet i de enskilda målen utfördes av skattemyndigheterna. En sådan ordning skulle dock kunna rubba allmänhetens tilltro till exekutionsväsendets opartiskhet. En annan lösning var att dela verkställigheten mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten så att skattemyndigheten verkställde allmänna

• Sida 115
•  Original

mål och kronofogdemyndigheten enskilda mål. Ett delat exekutionsväsende skulle emellertid kräva dubbla organisationer, medföra dubbelarbete och därmed bli kostsamt. Som en ytterligare lösning diskuterades möjligheten att skilja ut arbetet med de s.k. borgenärsfunktionerna och föra över dessa till skatteförvaltningen. De exekutiva arbetsuppgifterna skulle då behållas hos kronofogdemyndigheterna. En sådan modell fanns i Finland och skulle kunna vara till fördel i fiskalt hänseende eftersom uppbörden då skulle samordnas med indrivningen. En sådan uppdelning skulle dock kunna medföra att indrivningen blev mer omständlig och dyrare. Det sista alternativet som diskuterades var att behålla dåvarande verksamhetsform. Med detta avsågs att kronofogdemyndigheterna även fortsättningsvis verkställde allmänna och enskilda mål samt utövade vissa borgenärsfunktioner. För att en sådan ordning skulle kunna fungera krävdes att kronofogdemyndigheternas organisation bättre anpassades till skattemyndigheternas regionala organisation och att det tillskapades en gemensam ledning av kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheterna. På så sätt skulle man uppnå nödvändiga samordnings- och samarbetseffekter i förhållande till skattemyndigheterna. Regeringen föreslog därför att det skulle bildas en kronofogdemyndighet i varje län och att Riksskatteverket även skulle leda exekutionsväsendets verksamhet.

Den 1 juli 1988 ändrades kronofogdemyndigheternas organisation på det sätt som föreslagits så att en kronofogdemyndighet bildades i varje län. De nybildade länskronofogdemyndigheterna underställdes Riksskatteverket som chefsmyndighet med bl.a. direktivrätt för kronofogdemyndigheternas hela verksamhet. Därmed övertog verket det övergripande ansvaret även för hela exekutionsväsendets verksamhet. Som chefsmyndighet fick verket nu ansvar för att leda, styra och samordna hela skatteväsendets och exekutionsväsendets respektive verksamheter, inklusive resurs- och personalfrågor.

4.3. Kronofogdemyndigheternas regionalisering 1997

Även om omorganisationen 1988 hade inneburit ett stort framsteg stod det klart att länsindelningen inte var en i alla avseenden bra lösning. Många av myndigheterna var fortfarande så små att de inte gav ett tillräckligt underlag för att handha olika interna stödfunktioner på ett kostnadseffektivt sätt. Likaså hade de mindre myndigheterna svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens för vissa operativa funktioner där kravet på specialistkunnande var stort men arbetsvolymerna små i förhållande till det huvudsakliga arbetet – indrivningsarbetet. Beträffande interna stödfunktioner ökade kompetenskraven, bl.a. på grund av ett ökat behov av anpassning till ny teknik m.m. (administrativ utveckling). Dessutom skärptes kraven på uppföljning och analys av verksamheten.

Under åren 1992 och 1993 gjorde Riksskatteverket ytterligare två utredningar rörande kronofogdemyndigheternas organisation, Regionaliseringsutredningen, REGU (RSV rapport 1992:8) och Samverkansutredningen, SAMU (RSV rapport 1993:6). Syftet med utredningarna var att överbrygga en del av de problem som kvarstod efter 1988 års

• Sida 116
•  Original

omorganisation och minska kostnaderna för internadministration samt att effektivisera det operativa arbetet.

SAMU ledde till att en ordnad samverkan mellan länsmyndigheterna tog sin början den 1 juli 1994. Landets kronofogdemyndigheter delades in i åtta samverkansområden och i vart och ett av dessa områden utsågs en av myndigheterna till samordningsmyndighet. Till samordningsmyndigheten koncentrerades för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss kompetens för de smala operativa funktionerna. Även om nämnda organisation medförde vissa fördelar hade den brister. Eftersom myndighetsgränserna inom samverkansområdena kvarstod blev effekterna av att koncentrera administrativa funktioner mindre än väntat. Dessutom hade cheferna för samordningsmyndigheterna inte samma befogenheter i det eller de andra län som ingick i området.

Mot bakgrund av de svagheter som konstaterats i samverkansmodellen, redovisade Riksskatteverket på uppdrag av regeringen i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1997–1999 ett förslag till en organisation med färre myndigheter. Regeringen delade Riksskatteverkets uppfattning att det borde bildas större och färre myndigheter. Med anledning av ändringar i länsindelningen förordades en indelning av kronofogdemyndigheternas organisation i nio verksamhetsområden (prop. 1996/96:1 utg. omr. 4 s. 66). I riksdagen valdes sedermera en organisation med tio regioner. Den 1 januari 1997 genomfördes regionaliseringen av kronofogdemyndigheterna, varvid tio regionmyndigheter bildades som ersatte de tidigare 24 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 4, bet. 1996/97:JuU1, rskr. 1996/97:98, SFS 1996:1448).

• Sida 117
•  Original

5. Kronofogdemyndigheternas nuvarande organisation och verksamhet

5.1. Skatteverkets roll

5.1.1. Instruktionen för exekutionsväsendet

I 5 § förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket hänvisas i fråga om verkets uppgifter inom exekutionsväsendet till förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet. I denna avses med exekutionsväsendet Skatteverket och kronofogdemyndigheterna (1 kap. 1§).

Enligt 1 kap. 2 § instruktionen för exekutionsväsendet är Skatteverket chefsmyndighet inom exekutionsväsendet. I 2 kap. 1 § föreskrivs att Skatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar, frågor om indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., frågor om betalningsföreläggande och handräckning, frågor om frivillig skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs samt frågor om lönegaranti vid företagsrekonstruktion, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter. Enligt 2 kap. 2 § skall verket särskilt meddela föreskrifter om verkställighet av lag enligt särskilda bemyndiganden, genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen inom verksamhetsområdet, lämna direktiv om organisationen och arbetsformerna inom exekutionsväsendet, fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till exekutionsväsendets förfogande, följa upp kronofogdemyndigheternas ekonomiska redovisning och analysera resultatet, samt verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning. Verket skall även i övrigt enligt de riktlinjer som statsmakterna har angett meddela de föreskrifter och andra beslut som behövs för att uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom exekutionsväsendet.

Inom exekutionsväsendets verksamhetsområde företräder Skatteverket staten vid domstol, om det inte särskilt föreskrivs att detta ankommer på kronofogdemyndigheten. Verket får bestämma att en kronofogdemyndighet skall företräda staten i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden (2 kap. 3 §).

Enligt 2 kap. 4 § skall verket årligen avge budgetunderlag eller underlag för fördjupad prövning för exekutionsväsendet. I 2 kap. 6 § föreskrivs att uppgifter som Skatteverket har i sin roll som chefsmyndighet och central förvaltningsmyndighet skall utföras vid verkets huvudkontor.

5.1.2. Organisation m.m.

Vid Skatteverkets huvudkontor har kronofogdeavdelningen det samlade ansvaret för ledning, styrning, utveckling och uppföljning av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna inom områdena utsökning

• Sida 118
•  Original

och indrivning, summarisk process, tillsyn i konkurser, skuldsanering samt förebyggande kommunikation.

Kronofogdeavdelningen är underindelad utifrån kronofogdemyndigheternas verksamhetsprocesser. Indrivningsenheten ansvarar för ledning, styrning, uppföljning och utveckling avseende utsökning och indrivning och obeståndsenheten ansvarar för motsvarande för övriga verksamhetsprocesser. Obeståndsenheten svarar också för utlandsindrivning och processverkamhet. Dessutom finns en analysenhet som ansvarar för verksamhetsanalys, förstudier och större utvecklingsprojekt samt en planeringsenhet som samordnar planering och uppföljning av kronofogdemyndigheternas verksamhet. Planeringsenheten ansvarar även för alla processgemensamma frågor. Kronofogdeavdelningen leder kronofogdemyndigheternas gemensamma kundcenterverksamhet. Till stöd för avdelningschefen finns ett mindre sekretariat. Totalt sett finns på kronofogdeavdelningen ca 67 årsarbetskrafter.

Vid Skatteverkets huvudkontor finns ett antal staber som består av funktioner som generaldirektören behöver för att utöva sin ledning och styrning av Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. Staberna är rådgivande i strategiska frågor och tar fram förslag till riktlinjer och beslutsunderlag inom sina områden. I vissa fall beslutar staberna själva om riktlinjer inom sina områden. De har även samordnande och uppföljande roller. Staberna är beställare av verksamhetsstöd för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. De staber som finns är en verksledningsstab, en personalstab, en kommunikationsstab, en utvecklingsstab, en IT-stab och en säkerhetsstab.

Avdelningen Verksamhetsstöd för skatt och KFM utgör en gemensam resurs för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna och tillhandahåller och utför tjänster för hela den samlade förvaltningens verksamhet. Avdelningens uppgift är att svara för administrativt stöd till verksamheten inom följande områden:

– administrativt stöd till verksamhetens kärnprocesser, – personaladministration och kompetensförsörjning, – ekonomi, (redovisning, lön), upphandling, lokalförsörjning och internservice

– kommunikation, – generell förvaltning (arkiv- och diariefrågor), – IT-stöd, (drift, underhåll, utveckling), – infrastruktur – säkerhet Kronofogdemyndigheternas insyn i och möjligheter att påverka Verksamhetsstöd för skatt och KFM säkerställs dels genom att kronofogdeavdelningen är beställare av stöd till kärnprocesserna, dels genom deltagande i ett strategiskt samverkansråd. Rådets uppgifter är dels att säkerställa att den beslutade beställar-/utförarmodellen fungerar som avsett, dels att garantera de två beställarnas (Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas) likvärdighet.

• Sida 119
•  Original

5.2. De tio kronofogdemyndigheternas uppgifter och organisation

5.2.1. Instruktionen

Som redan nämnts finns sedan år 1997 tio regionala myndigheter med den sätesort och det geografiska verksamhetsområde som anges i 3 kap. 5 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

Enligt 3 kap. 1 § förordningen med instruktion för exekutionsväsendet har kronofogdemyndigheterna följande uppgifter. Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar, för frågor om indrivning enligt indrivningslagen, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter samt för handläggning av mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning och ärenden om frivillig skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334). Kronofogdemyndigheterna är också regionala myndigheter för frågor om tillsyn i konkurser. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheterna dessutom verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning.

5.2.2. Ledning och organisation i regionerna m.m.

Kronofogdemyndigheterna hade sammanlagt omkring 2 500 fast anställda under år 2005.

Regionkronodirektören är chef för kronofogdemyndigheten, 3 kap. 3 § förordningen med instruktion för exekutionsväsendet. Enligt 3 kap. 4 § förordningen skall kronofogdemyndighetens styrelse bestå av högst tio personer med regionkronodirektören som ordförande.

I 3 kap. 6 § föreskrivs att det vid varje kronofogdemyndighet skall finnas en enhet för tillsyn i konkurser. I övrigt får varje kronofogdemyndighet organiseras med de avdelningar och enheter som Skatteverket bestämmer. Särskilt föreskrivs att de avdelningar och enheter som handhar exekutiv verksamhet samt enheterna för tillsyn i konkurser skall ledas av kronofogdar, 3 kap. 7 §. Skatteverket får emellertid i det enskilda fallet medge undantag från kravet på kronofogdekompetens om det finns särskilda skäl. Detta har också skett i ett flertal fall.

Gemensamt för samtliga myndigheter är således att det finns en enhet för tillsyn i konkurser. På detta sätt markeras vikten av att denna verksamhet hålls åtskild från övrig verksamhet vid kronofogdemyndigheterna.

I övrigt skiljer sig den interna organisationen åt beroende på bl.a. myndigheternas storlek.

Inom indrivningsverksamheten (uppdelat på olika fältenheter och på en specialindrivningsenhet för de mer komplexa ärendena) handläggs mål om verkställighet av betalningsförpliktelser till det allmänna, enskilda och företag liksom mål om verkställighet av en rad andra förpliktelser eller säkerhetsåtgärder såsom handräckning enligt bl.a. konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., kvarstad och betalningssäkring, avhysning, intrångs-

• Sida 120
•  Original

undersökning m.m. Vidare hanteras uppgiften att företräda det allmänna som borgenär vid indrivning av det allmännas skulder.

Vid kronofogdemyndigheterna finns dessutom funktioner för den förebyggande kommunikationen, summarisk process, skuldsanering och tillsyn i konkurser.

Kronofogdemyndigheternas verksamhet bedrivs dels från myndigheternas huvudkontor, belägna på respektive myndighets sätesort, dels från ett antal lokalkontor inom regionernas verksamhetsområden. Flera av verksamhetsgrenarna har dock koncentrerats till ett eller ett fåtal kontor.

5.3. Närmare om verksamheten

Kronofogdemyndigheternas verksamhet består i huvudsak av de fem verksamhetsgrenarna verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser (utsökning), summarisk process (betalningsföreläggande och handräckning), skuldsanering, tillsyn i konkurser och förebyggande kommunikation. Med undantag för verksamhetsgrenen förebyggande kommunikation är samtliga verksamheter författningsreglerade.

Verkställighet enligt utsökningsbalken och indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) är den dominerande verksamheten och tar i anspråk cirka 80 procent av resurserna. Den näst största verksamheten är summarisk process med ca 12 procent och därefter följer, utan någon inbördes rangordning, skuldsanering, tillsyn i konkurser och förebyggande verksamhet.

5.3.1. Utsökning

I utsökningsbalken regleras bl.a. verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser eller säkerhetsåtgärder. Balkens bestämmelser kompletteras av bestämmelser som meddelats av regeringen, främst utsökningsförordningen (1981:981) och förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

Utsökningsförfarandet är uppbyggt så att kronofogdemyndigheten på uppdrag av en borgenär eller sökande tvångsvis verkställer rättsanspråk som fastställts i en exekutionstitel. Mål om verkställighet hos kronofogdemyndigheterna benämns utsökningsmål och handläggs som allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål grundar sig på offentligrättsliga fordringsanspråk och avser det allmännas – statens eller kommuns – fordran på skatter, böter, allmänna avgifter m.m. Enskilda mål avser skulder till enskilda och företag och grundar sig på privaträttsliga fordringsanspråk. Även stat och kommun kan vara borgenär i ett enskilt mål, t.ex. när staten tillerkänts skadestånd. Som enskilt mål räknas även bl.a. avhysning och annan verkställighetsåtgärd eller säkerhetsåtgärd oavsett om det är staten, kommunen, företag eller enskild som är sökanden. Allmänna mål avser således enbart betalningsförpliktelser till det allmänna, medan enskilda mål kan avse såväl betalningsförpliktelser som andra förpliktelser till enskilda, staten eller annan.

• Sida 121
•  Original

Verkställigheten av en betalningsförpliktelse inleds med att gäldenären underrättas om målet och ges möjlighet att betala frivilligt inom viss tid. Om fordringen inte betalas gör kronofogdemyndigheten en s.k. tillgångsundersökning för att klarlägga gäldenärens inkomst- och anställningsförhållanden, familjeförhållanden och försörjningsbörda samt ta reda på om gäldenären har några utmätningsbara tillgångar. Omfattningen av undersökningen är beroende av ansökans innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga omständigheter. Undersökningen görs i stor utsträckning genom efterforskning i olika databaser och andra register samt kontakt med gäldenären. Kronofogdemyndigheten kan även genomföra förrättning i gäldenärens bostad och eventuell verksamhetslokal. Vid behov får kronofogdemyndigheten hålla förhör med gäldenären eller tredje man. I allmänna mål skall kronofogdemyndigheten, utöver tillgångsundersökningen, även göra en gäldenärsutredning, som bl.a. syftar till att ta reda på om det finns exempelvis skattefordringar som ännu inte har överlämnats för indrivning.

Den verkställighetsform som står till buds när det gäller betalningsförpliktelser är i huvudsak utmätning. Utmätning innebär att egendom som tillhör den betalningsskyldige tas i anspråk av kronofogdemyndigheten och realiseras, varefter influtna medel används till betalning av sökandens fordran. Utmätning kan ske i såväl lös egendom (kontanter, bil, bostadsrätt m.m.) som fast egendom (fastigheter) och avse hela eller del av egendomen (ideell andel). Utmätning kan vidare avse en fordran eller en rättighet. Utmätta fordringar skall om möjligt drivas in i stället för att säljas. En särskild verkställighetsform är utmätning av lön.

Vissa slag av egendom är undantagna från utmätning, bl.a. sådan egendom som är nödvändig för ett hem och dess skötsel. Viss del av gäldenärens lön eller motsvarande är också undantagen genom bestämmelser om s.k. förbehållsbelopp.

I 16 kap. utsökningsbalken regleras s.k. annan verkställighet. Härmed avses verkställighet av andra förpliktelser än betalningsskyldighet och säkerhetsåtgärder (kvarstad och betalningssäkring). Till den första kategorin – andra förpliktelser – hör skyldigheten att avflytta från t.ex. en lägenhet eller fastighet. Sådan skyldighet verkställs genom avhysning. Även handräckning räknas till denna kategori. Med handräckning avses bl.a. uttagande av viss lös egendom eller återställande av rubbad besittning och förpliktelse att utföra visst arbete, t.ex. riva en byggnad. Verkställighet av andra förpliktelser än avhysning kan vara av mycket skiftande slag.

Sedan år 1994 överklagas kronofogdemyndighetens beslut hos tingsrätt (tidigare hovrätt). Av landets tingsrätter är 24 behöriga att pröva överklaganden i utsökningsmål, en i vart och ett av länen före senare års ändringar i länsindelningen. Ett överklagande kan avse kronofogdemyndighetens beslut om att avslå eller bifalla invändning mot ansökan om verkställighet, beslut om utmätning, försäljning, fördelning eller redovisning av medel osv.

Utöver uppgiften att verkställa olika förpliktelser i utsökningsmål enligt utsökningsbalken skall kronofogdemyndigheten i liknande former handlägga vissa andra typer av mål och ärenden, exempelvis verkställighet av handräckning enligt konsumentkreditlagen (1992:830) eller

• Sida 122
•  Original

lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. och intrångsundersökningar på det immaterialrättsliga området.

5.3.2. Summarisk process

Den 1 januari 1992 fick kronofogdemyndigheterna till uppgift att handlägga mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Fram till dess hade tingsrätterna handlagt mål i den summariska processen. Ett grundläggande syfte med det nya summariska betalningsförfarandet var att förbättra förutsättningarna för borgenärerna att snabbt, enkelt och billigt få verkställighet hos de gäldenärer som inte betalar frivilligt. Förutom införandet av ett förenklat och mer enhetligt regelverk samt en överflyttning av handläggningen till kronofogdemyndigheterna infördes för hela landet IT-stöd för handläggningen. Hos tingsrätterna hade verksamheten bara i begränsad utsträckning varit ITstödd.

Den principiella aspekten på en överflyttning diskuterades i förarbetena till lagen om betalningsföreläggande och handräckning (prop. 1990/91:126, bet. 1990/91:LU34, rskr. 1990/91:332, SFS 1990:746). En invändning som hade framförts mot att kronofogdemyndigheterna tog över den summariska processen, var att den i grunden utgjorde en dömande verksamhet och att det från principiella och sakliga utgångspunkter ansågs mer lämpligt att uppgifterna låg på domstolarna. I propositionen uttalades att inslaget av judiciell verksamhet var obetydligt beträffande betalningsföreläggande. Bortsett från en viss formell granskning av ansökningshandlingarna var det meningen att kronofogdemyndigheterna i det summariska förfarande som föreslagits i promemorian, i de allra flesta av målen endast skulle konstatera huruvida svaranden bestritt ansökningen eller inte. Om ansökningen var obestridd skulle utslag utfärdas. Om ansökningen bestreds skulle målet, på sökandens begäran, överlämnas till tingsrätt, där den egentliga tvistlösningen skulle äga rum. Däremot var inslaget av judiciell verksamhet större när det gällde vissa handräckningsmål eftersom det i dessa skulle vidtas en materiell prövning. Avgörandena avsågs dock inte få rättskraft i egentlig mening. I propositionen betonades även att handräckningsmålen före utsökningsbalkens tillkomst hade handlagts hos överexekutor och inte vid domstol.

Även frågan om jäv diskuterades i propositionen med anledning av att en och samma myndighet nu skulle utfärda utslag avseende bl.a. betalningsskyldighet och sedan verkställa utslaget. Enligt föredraganden var nu nämnda ordning inte konstigare än den ordning som då förelåg, nämligen att tingsrätten handlade ett mål först inom den summariska processen och därefter som tvistemål. En särskild situation som beaktades var den att kronofogdemyndigheten, som företrädare för staten, var sökande i den summariska processen med anledning av t.ex. en talan om företrädaransvar för skatt. Någon jävsituation ansågs dock inte föreligga, eftersom myndighetens uppgift i dessa mål är begränsad till att konstatera huruvida ansökningen bestrids eller inte.

• Sida 123
•  Original

5.3.3. Skuldsanering

Skuldsaneringslagen (1994:334) trädde i kraft den 1 juli 1994. Skuldsaneringsförfarandet är avsett enbart för fysiska personer och är uppdelat i tre steg där gäldenären i det första steget på frivillig väg skall försöka nå en uppgörelse med sina borgenärer. Kommunerna har enligt 1§ skuldsaneringslagen en skyldighet att lämna råd och anvisningar till skuldsatta personer. Misslyckas gäldenärens försök att på egen hand eller med hjälp av kommunens budget- eller skuldrådgivare nå en uppgörelse med sina borgenärer i steg ett, har han möjlighet att ansöka om skuldsanering hos kronofogdemyndigheten. Under förutsättning att gäldenären och samtliga borgenärer är överens kan kronofogdemyndigheten besluta om frivillig skuldsanering. Om någon motsätter sig förslaget skall ärendet överlämnas till tingsrätten som har möjlighet att besluta om skuldsanering även om någon eller några av borgenärerna motsätter sig det – s.k. tvingande skuldsanering. Ett beslut om skuldsanering, såväl frivillig som tvingande, innebär att gäldenären helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet för de fordringar som omfattas av skuldsaneringen.

I förarbetena till lagen (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr. 1993/94:303) diskuterades huruvida kronfogdemyndigheten kunde anses som olämplig att handha skuldsaneringsärenden mot den bakgrunden att kronofogdemyndigheten i vissa fall även företräder det allmänna, som kan vara en av flera borgenärer som deltar i ett skuldsaneringsförfarande. Slutsatsen blev dock att kronofogdemyndigheten inte kunde anses vara olämplig på grund av dels att förfarandet hos kronofogdemyndigheten inte mot någon annan borgenärs vilja kunde leda till att en skuldsanering fastställs, dels att samtliga fordringar i skuldsaneringsförfarandet skulle behandlas lika, dels att skattemyndigheten skulle företräda det allmänna när det gällde krav på skatter och avgifter och dels att uppgiften att hantera skuldsaneringsärenden ansågs falla väl in under vad kronofogdemyndigheten skulle syssla med. I sammanhanget bör nämnas att kronofogdemyndigheten sedan den 1 juli 1998 har uppgiften att företräda staten som borgenär även i skuldsaneringsärenden.

Vissa allmänna villkor måste vara uppfyllda för att en gäldenär skall beviljas skuldsanering. Ett sådant är att gäldenären skall vara kvalificerat insolvent. Med kvalificerat insolvent avses att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Vidare skall gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden vara sådana att det är skäligt att bevilja honom skuldsanering. Vid skälighetsbedömningen skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Regeringen har nyligen föreslagit en rad förenklingar i skuldsaneringsförfarandet (prop. 2005/06:124, Ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande). Till dessa hör att det första steget, egenförsöket, slopas och att kronofogdemyndigheten skall fatta beslut i ett ärende även om en eller flera borgenärer motsätter sig en

• Sida 124
•  Original

skuldsanering. Vidare föreslås att Konsumentverket får uppdraget att stödja den budget- och skuldrådgivning som kommunerna skall svara för. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.

5.3.4. Tillsyn i konkurser

Den 1 januari 1980 fick kronofogdemyndigheten uppgiften att utöva tillsyn över konkursförvaltningen. Därmed avskaffades rättens ombudsman som tillsynsorgan. Kronofogdemyndigheten ansågs lämplig att ta över tillsynsuppgiften eftersom myndigheten hade en stor exekutiv erfarenhet, en nära och löpande kontakt med konkursförvaltning, en i samband med indrivningsverksamheten tillägnad erfarenhet av arbetsmarknadspolitiska problem samt en lämplig organisation med Riksskatteverket som centralmyndighet. Det fördes dock i lagstiftningsärendet fram principiella betänkligheter mot att kronofogdemyndigheten, som var verksam i konkursen som borgenär, också skulle uppträda som tillsynsorgan. Statsmakterna har försökt att markera tillsynsmyndighetens självständighet bl.a. på det sättet att det, som redan framgått, föreskrivs i förordningen med instruktion för exekutionsväsendet att det vid en kronofogdemyndighet skall finnas en särskild enhet för konkurstillsyn. Karriärgången är visserligen öppen mellan denna enhet och andra delar av kronofogdemyndigheterna, men i 7 kap. 26 § konkurslagen (1987:672) föreskrivs att i fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller, utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223), att den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.

Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med konkurslagen och andra författningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan. Det viktigaste ändamålet med den offentliga tillsynen är att se till att avvecklingen av konkursboet bedrivs effektivt, dvs. till minsta möjliga kostnad och med bästa möjliga resultat för borgenärerna. Tillsynsmyndigheten skall dessutom bevaka vissa samhällsintressen. Eftersom samhället har ekonomiska engagemang i arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor, t.ex. genom den statliga lönegarantin, har det ansetts befogat att tillsynen även omfattar kontroll av hur konkursförvaltningen sköts i dessa delar. Tillsynsmyndigheten skall vidare tillse att förvaltaren sköter sina åligganden vad gäller att uppdaga ekonomisk brottslighet. Tillsynsmyndigheten skall dessutom generellt verka för en riktig och enhetlig tillämpning av gällande regler rörande konkursförvaltningen.

Tillsynsmyndigheten har också att utöva tillsyn över den statliga lönegarantin vid företagsrekonstruktion. Tillsynsmyndigheten företräder staten i mål om lönegaranti vid allmän domstol.

Konkurstillsynsutredningen föreslår i sitt betänkande Ny konkurstillsyn, SOU 2000:62, att tillsynsuppgifterna överförs till en ny myndighet. Utredningen föreslår också att tillsynen görs mer flexibel och att tillsynsmyndighetens möjligheter att själv prioritera sina insatser förstärks. Vidare föreslås att det obligatoriska edgångsförfarandet skall

• Sida 125
•  Original

bli fakultativt och att vissa ändringar görs i reglerna om handläggning av konkursärenden.

5.3.5. Förebyggande kommunikation

Kronofogdemyndigheten skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning. I detta ligger även att verka för en god betalningsmoral i samhället. Detta görs genom att såväl motverka företeelser som leder till onödig restföring som verka för att gäldenärer inte återkommer med nya skulder. Kronofogdemyndigheten arbetar därför med att förbättra sina kunskaper om olika företeelser som kan leda till överskuldsättning och om vilka samhällsgrupper som finns i riskzonen för att bli gäldenärer hos myndigheterna och därmed kunna minska risken att så sker och genom förebyggande åtgärder underlätta för enskilda och företag att göra rätt för sig. Arbetet drivs inom ramen för den förebyggande kommunikationen.

5.3.6. Kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter

Allmänt om borgenärsrollen

Kronofogdemyndigheten är, som redan har framgått, förutom en partsneutral verkställande myndighet, även företrädare för det allmänna som borgenär i allmänna mål om verkställighet. Borgenärsuppgifterna regleras huvudsakligen i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen). Som borgenär har myndigheten möjlighet att vidta ett flertal åtgärder.

Utgångspunkten är att varje myndighet som har en fordran uppträder som borgenär och företräder staten i fordringsförhållandet. Beträffande fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken skall handläggas i enskilda mål enligt 1 kap. 6 § tredje stycket utsökningsbalken skall myndigheten enligt förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar vidta de åtgärder som är erforderliga för att få betalt. Det finns dock en möjlighet enligt 12 § förordningen att uppdra åt en annan myndighet, i praktiken Kammarkollegiet, eller åt ett företag som bedriver inkassoverksamhet, att bevaka och driva in myndighetens fordringar.

Utmärkande för allmänna mål är att de avser en fordran av offentligrättslig karaktär som tillkommer staten eller i vissa fall kommun och att staten eller kommunen företräds av kronofogdemyndigheten. De fordringar som handläggs i allmänna mål omfattas förutom av utsökningsbalken också av indrivningslagen. I de fall en fordran skall handläggas i ett allmänt mål skall den myndighet som innehar fordringen överlämna denna till kronofogdemyndigheten för indrivning inom viss kortare tid efter förfallodagen, vanligen två månader. I fråga om fordringar enligt skattebetalningslagen (1997:483) gäller vissa beloppsgränser för när en fordran skall överlämnas för indrivning. Indrivning skall begäras skyndsamt bl.a. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan. Den här ordningen innebär att det bara är hos kronofogdemyndigheten som det blir aktuellt med vissa

• Sida 126
•  Original

slags borgenärsåtgärder, t.ex. att ansöka om att gäldenären försätts i konkurs eller likvidation.

I viss utsträckning delar emellertid Skatteverket och kronofogdemyndigheten på ansvaret för en och samma borgenärsuppgift. Skatteverket har bl.a. den grundläggande behörigheten att anta ackord, med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att ta över ansvaret i enskilda fall. Även talan om företrädaransvar enligt skattebetalningslagen kan med stöd av bemyndigande från Skatteverket utföras av en kronofogdemyndighet.

Vad kännetecknar en borgenärsåtgärd?

Borgenärsåtgärderna är principiellt åtskilda från de exekutiva åtgärder kronofogdemyndigheten vidtar i sin verkställande roll. En myndighets beslut i egenskap av part, s.k. partsbesked, innebär som regel inte myndighetsutövning. Med begreppet partsbesked avses i förvaltningsrätten ståndpunkter som en myndighet intar när den företräder det allmänna som part i civilrättsliga och liknande förhållanden, t.ex. beslut att häva ett köp. Partsbesked har inga rättsverkningar och kan normalt inte överklagas till domstol.

De åtgärder som kronofogdemyndigheten har behörighet att vidta i sin borgenärsroll syftar främst till att tillgodose det allmännas intresse av att få betalt för sina fordringar. En övervägande del av kronofogdemyndighetens beslut som företrädare för det allmänna är därför att anse som partsbesked. I indrivningslagen föreskrivs uttryckligen att beslut enligt den lagen, med ett undantag, inte får överklagas.

De åtgärder som kan komma i fråga enligt indrivningslagen är betalningsanmaning, gäldenärsutredning, uppskov, avbetalning och avräkning, tagande av säkerhet, ackord, ansökan om konkurs, likvidation och företagsrekonstruktion, att företräda staten i konkurs och företagsrekonstruktion samt avbrytande av indrivning.

Indrivningslagen tillämpas inte fullt ut beträffande alla fordringar som handläggs i allmänna mål. Till de fordringar på vilka lagen tillämpas fullt ut hör i första hand böter, viten, alla slags skatter – oavsett om de betecknas som skatt eller avgift – och tullar.

Beträffande vissa andra slags fordringar är kronofogdemyndighetens behörighet mera inskränkt och omfattar inte ansökan om konkurs, likvidation eller företagsrekonstruktion eller avbrytande av indrivning.

Bestämmelserna om företagsrekonstruktion finns i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Flera skäl framfördes i förarbetena till den lagen (prop. 1995/96:5 och 1995/96:115, bet. 1995/96:LU11, rskr. 1995/96:279) för att ge kronofogdemyndigheten uppgiften att företräda staten vid företagsrekonstruktion. Sålunda angavs dels att rekonstruktionen är ett alternativ till andra åtgärder för att få en fordran betald, dels att kronofogdemyndigheten redan innan rekonstruktionsfrågan kommer upp har gjort viss utredning om företaget i samband med indrivningen och dels att det ansågs vara den lösning som mest låg i linje med de allmänna övervägandena bakom indrivningslagen.

De närmare bestämmelserna om statens medverkan i ackord finns i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. I den lagen finns också bestämmelser om statens medverkan i skuldsanering.

• Sida 127
•  Original

Borgenärsuppgifter som inte regleras i indrivningslagen

Skatter och flertalet andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt indrivningslagen preskriberas enligt reglerna i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. De fordringar som omfattas av lagen preskriberas efter fem år. Länsrätten kan under vissa förutsättningar, bl.a. om gäldenären har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt till egendom och det kan antas att han gjort detta för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen, besluta om förlängning av preskriptionstiden. Den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är anhängigt är behörig att ansöka om förlängning.

Om en fordran inte utan väsentliga svårigheter kan drivas in i Sverige och gäldenären i fråga vistas utomlands eller i annat fall kan antas ha egendom i utlandet kan kronofogdemyndigheten göra framställning om biträde av utländsk myndighet. En förutsättning är att det finns stöd i internationella överenskommelser som införlivats i svensk lagstiftning eller i EG-rätten. När det gäller offentligrättsliga fordringar är det bara i fråga om skatt och, främst inom Norden, socialavgifter och böter som bistånd kan begäras. Bestämmelser om bistånd med indrivning finns i ett antal av Sveriges skatteavtal, i det nordiska handräckningsavtalet och i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Bistånd kan också begäras med stöd av EG:s indrivningsdirektiv, 76/308/EEG.

Behöriga myndigheter att göra framställning till en annan stat om bistånd är Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser bistånd med stöd av det nordiska handräckningsavtalet, och Skatteverket i övriga fall.

5.3.7. Vissa andra arbetsuppgifter hos kronofogdemyndigheten

Utöver vad som nu har sagts har kronofogdemyndigheten ett antal arbetsuppgifter av mycket varierande slag men till största delen av relativt liten omfattning.

En sådan uppgift är övervakning av efterlevnaden av näringsförbud som någon har meddelats enligt lagen (1986:436) om näringsförbud. Kronofogdemyndigheten skall anmäla till åklagare när det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds. Kronofogdemyndigheten är vidare skyldig att särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på betalningsunderlåtelse och att anmäla sådana förhållanden till åklagaren. Kronofogdemyndigheten har även behörighet att hos tingsrätten ansöka om näringsförbud med anledning av betalningsunderlåtelse eller konkurs, när åklagaren förklarat sig avstå från detta.

Under vissa förutsättningar får bl.a. efterlevande make och boutredningsman i samband med bouppteckning efter en avliden samt make i samband med äktenskapsskillnad ansöka om kallelse på okända borgenärer. En sådan ansökan skall göras hos kronofogdemyndigheten,

• Sida 128
•  Original

som utfärdar kallelse med föreläggande för de okända borgenärerna att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten. En borgenär som inte är upptagen i förteckning över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran, förlorar i princip rätten att kräva ut fordringen.

Om böter inte har kunnat drivas in kan domstol på talan av allmän åklagare besluta om bötesförvandling, vilket innebär att den bötfällde i stället döms till fängelse. Enligt 17 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197) skall kronofogdemyndigheten, om det finns anledning att anta att böterna skall förvandlas, skyndsamt lämna en redogörelse för förhållandena till behörig åklagare.

För att ett köp av lösöre som lämnats kvar hos säljaren skall få sakrättslig verkan och skyddas från bl.a. utmätning för säljarens skulder krävs enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen) att köpet kungörs i ortstidning. Bevis om att kungörelse införts skall ges in till kronofogdemyndigheten för registrering (1 §).

Enligt skattebetalningslagen är det Skatteverket som beslutar om tilldelning eller indragning av F-skattsedel. Innehavet av F-skattsedel är ofta avgörande för om en näringsidkare skall ha möjlighet att driva sin verksamhet. Ett beslut om indragning av en F-skattsedel behöver inte nödvändigtvis grunda sig på förekomsten av skulder som lämnats för indrivning. Däremot kan nämnda förhållande och annan information som kronofogdemyndigheten kan ha om näringsidkaren påverka Skatteverkets beslut. Av den anledningen är kronofogdemyndigheten skyldig att underrätta verket när det finns skäl för att återkalla en F-skattsedel. På motsvarande sätt skall kronofogdemyndigheten underrätta prövningsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, i fråga om serveringstillstånd och trafiktillstånd m.m.

• Sida 129
•  Original

6. Skatteverkets borgenärsuppgifter

En stor del av de allmänna målen, sett till de samlade beloppen, avser Skatteverkets fordringar på skatter och avgifter. Beträffande dessa fordringar har verket att i viss utsträckning agera som borgenär. Skatteverkets befattning med borgenärsuppgifterna begränsas emellertid av att fordringsanspråken efter relativt kort tid skall överlämnas för indrivning och att vissa åtgärder enbart kan vidtas före restföringstidpunkten Ansvaret för de borgenärsuppgifter som Skatteverket förfogar över delas dessutom, som framgått i avsnitt 5.3.6, i viss utsträckning med kronofogdemyndigheten.

Skatteverkets borgenärsuppgifter regleras bl.a. i skattebetalningslagen (1997:483), skattebetalningsförordningen (1997:750), lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter (betalningssäkringslagen). Flertalet av Skatteverkets borgenärsuppgifter har nära anknytning till kronofogdemyndigheternas indrivningsarbete och utgör således ett led i indrivningsarbetet. Andra uppgifter har inte nödvändigtvis något direkt samband med indrivningsarbetet, t.ex. utredning och beslut om solidariskt ansvar för delägare i handelsbolag, utan får eller skall utföras ändå.

I likhet med andra myndigheter som debiterar belopp som vid indrivning skall handläggas i allmänt mål utfärdar Skatteverket betalningsuppmaningar och överlämnar obetalda skatter och avgifter till kronofogdemyndigheten för indrivning. Vidare prövar verket begäran om återbetalning av överskott på skattekontot och kvittar fordringar på återbetalning mot obetalda belopp samt beslutar om anstånd och prövar frågor om krav på säkerhet vid anstånd. Verket beslutar också om tilldelning och återkallelse av F-skattsedel och debiterar preliminär skatt.

Som framgått i avsnitt 5.3.6 är det vidare Skatteverket som har den primära behörigheten att pröva ackordserbjudanden. Verket har också den primära behörigheten att väcka talan om betalningsskyldighet för en företrädare för en juridisk person. Verket utreder och beslutar om solidarisk betalningsskyldighet för delägare i handelsbolag.

Överenskommelse enligt 12 kap. 7 § skattebetalningslagen om betalningsskyldighet för en företrädare för en juridisk person träffas av Skatteverket. Verket får dock bestämma att en kronofogdemyndighet får träffa sådan överenskommelse. Det är också verket som ansöker om betalningssäkring och kvarstad. Slutligen ankommer det på verket att vidta åtgärder i en rad andra situationer, bl.a. med anledning av betalningsinställelse och konkurs och av fusion och likvidation samt med anledning av att aktiekapitalet i ett aktiebolag har förbrukats.

Som nämnts i det föregående sammanfaller Skatteverkets behörighet med kronofogdemyndighetens i flera avseenden och myndigheternas respektive behörighet avgränsas till stor del av tidpunkten för överlämnande för indrivning. Även andra avgränsningar finns. Trots avgränsningarna är det av stor betydelse att myndigheterna samverkar, bl.a. för att undvika dubbelarbete. Av den anledningen har Skatteverket bl.a. utarbetat gemensamma riktlinjer för verkets och kronofogdemyn-

• Sida 130
•  Original

digheternas hantering av ackord och en gemensam handledningsrutin för företrädaransvar och ackord.

• Sida 131
•  Original

7. Reformbehovet

7.1. Förmånsrättsreformen m.m.

Det är främst två saker som har föranlett överväganden om kronofogdemyndigheternas framtida ställning och arbetsuppgifter, nämligen reformeringen av förmånsrättsreglerna vid konkurs och bildandet av Skatteverket.

I direktiven till Utredningen om kronofogdemyndigheternas framtid (dir. 2002:142) anfördes bl.a. att ett genomförande av Förmånsrättskommitténs förslag kommer att innebära att vissa av de nu prioriterade borgenärerna, som staten, får ett starkare intresse än för närvarande av att engagera sig i och påverka insolvenshanteringen. Ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter kan antas leda till att den eller de myndigheter som företräder staten som borgenär måste ingripa tidigare än i dag och utöva en mer aktiv borgenärsroll än för närvarande.

I direktiven erinrades vidare om att det i promemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15) föreslagits att en ny myndighet skulle bildas genom att det dåvarande Riksskatteverket och de tio skattemyndigheterna slogs samman. Den nya myndigheten skulle bli central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om skatter, socialavgifter, fastighetstaxering, folkbokföring och registrering av bouppteckningar. En förutsättning för att låta den nya skatteförvaltningen omfatta även det dåvarande Riksskatteverket var enligt promemorian att frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i förhållande till den nya myndigheten kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Övervägandena i promemorian utmynnade i att kronofogdemyndigheternas framtida ställning skulle utredas. Under en övergångstid skulle Skatteverket (i promemorian benämnt Det nya Riksskatteverket) fungera som central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Den som inom verket svarade för operativ ledning och materiell styrning inom detta område skulle utses av regeringen.

I sitt betänkande En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97) föreslog Utredningen om kronofogdemyndigheternas framtid bl.a. att de nuvarande tio kronofogdemyndigheterna slås samman till en myndighet, benämnd Kronofogdemyndigheten. Den rikstäckande kronofogdemyndigheten skulle enligt utredningens förslag vara helt fristående från Skatteverket.

• Sida 132
•  Original

7.2. Regeringens allmänna bedömning

I budgetpropositionen för 2005 uttalade regeringen att exekutionsväsendets indelning i regioner skulle upphöra den 1 januari 2006 och verksamheten överföras till en rikstäckande operativ verksamhet. Regeringen skulle återkomma till frågan om den rikstäckande verksamhetens organisatoriska hemvist, dvs. om denna skulle vara knuten till Skatteverket eller bedrivas inom ramen för en helt fristående myndighet (prop. 2004/05:1 vol. 2 utg. omr. 3).

I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 vol. 2 utg. omr. 3) uttalade regeringen att den tidigare redovisade bedömningen om en rikstäckande myndighet kvarstod. Regeringen anförde vidare att utredarens förslag om en fristående myndighet uppfyllde högt ställda krav när det gällde att upprätthålla och även stärka förtroendet för Kronofogdemyndighetens opartiskhet i det verkställande arbetet och i andra verksamhetsgrenar där partsneutraliteten är av särskild betydelse. Samtidigt var det ofrånkomligt att bildandet av en från Skatteverket helt fristående myndighet gav upphov till vissa merkostnader. Så länge de i dag gemensamma IT-resurserna samutnyttjas borde merkostnaderna kunna hållas på en blygsam nivå, men skulle den ordningen visa sig inte vara hållbar kunde det bli fråga om mera betydande merkostnader.

Mot bakgrund av vad som hade sagts om kostnaderna för verksamheten gjorde regeringen bedömningen att ansvaret för administrativ ledning och styrning av Kronofogdemyndighetens verksamhet liksom hittills borde ligga på Skatteverket. Därigenom skulle säkerställas att resurserna för inte minst IT-stöd även i ett längre perspektiv skulle komma att kunna utnyttjas gemensamt.

Regeringen uttalade vidare att det med en sådan ordning som förordats fanns skäl att närmare överväga vilka särskilda arrangemang i fråga om lednings- och styrningsfunktionerna samt förändringar vad gäller arbetsuppgifter av borgenärskaraktär som kunde behövas, för att man så långt det är möjligt skulle kunna uppnå de fördelar som utredarens förslag om en från Skatteverket helt fristående myndighet innebar, samtidigt som man säkerställde att sambandet mellan de olika stadierna i beskattningsverksamheten beaktas i indrivningsarbetet.

Regeringen gör inte i dag någon annan bedömning än den som redovisades i budgetpropositionen för 2006. Den allmänna inriktningen av de förslag som läggs fram i det följande är alltså att Kronofogdemyndigheten, som skall vara rikstäckande, i operativt hänseende skall arbeta helt självständigt från Skatteverket. Resurserna för IT-stöd och för administrativa stödfunktioner i övrigt skall dock även i ett längre perspektiv utnyttjas gemensamt. Detta ligger i linje med regeringens i propositionen uttalade inriktning att myndigheterna skall fortsätta arbetet med att minska resurserna för administrativt arbete till förmån för operativ verksamhet.

För att upprätthålla och även stärka tilltron till Kronofogdemyndighetens opartiskhet i det exekutiva arbetet skall sådana borgenärsuppgifter som är av offensiv natur föras över till Skatteverket så snart som det lämpligen kan ske. Detta är dock en fråga som inte behandlas i denna proposition, eftersom ett genomförande av sådana förändringar bedöms vara möjligt tidigast den 1 juli 2007.

• Sida 133
•  Original

7.3. Pågående utveckling av Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas organisation

Skatteverket och kronofogdemyndigheterna är sedan flera år inne i en intensiv reformperiod – den mest genomgripande sedan Riksskatteverkets tillkomst 1971 – vad avser både verksamhet och organisation. Skatteverkets verksamhet har samlats inom en myndighet. Den inre organisationen ute på Skatteverkets regioner förändras i riktning mot bland annat ökad koncentration och specialisering. Kärnverksamheten har satts i fokus.

IT-verksamheten och övriga administrativa stödfunktioner (ekonomi och löner, personal, internservicefunktioner m.m.) har inom ramen för en beställar–utförarmodell sedan 2005 organiserats i en särskild enhet – verksamhetsstöd till skatt och kronofogdemyndigheterna – med omkring 1 100 anställda. Härigenom har skapats förutsättningar för en långtgående effektivisering av stödfunktionerna i syfte att kunna föra över resurser till operativ kärnverksamhet och utveckling inom såväl Skatteverket som kronofogdemyndigheterna.

För att mer kraftfullt kunna driva utvecklingen av hela organisationen krävs satsning på ledning, styrning, uppföljning och utveckling av verksamheten. Skatteverket har bildat ett huvudkontor som svarar för strategiska uppgifter både vad avser Skatteverket och kronofogdemyndigheterna.

Ledningen av kronofogdemyndigheterna är enligt övergångsbestämmelser i förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket för närvarande delad mellan Skatteverket, som har ansvaret för strategisk och administrativ styrning, och den s.k. särskilde tjänstemannen, som ansvarar för operativ ledning och styrning av verksamheten i avvaktan på ett ställningstagande från regeringen i myndighetsfrågan för kronofogdemyndigheterna.

Även inom exekutionsväsendet sker nu en snabb utveckling av arbetssätt och organisation. Till följd av regeringens utlokaliseringsbeslut har det skett en koncentration av verksamheten inom den summariska processen och skuldsaneringsprocessen, som nu drivs som rikstäckande verksamheter, vardera förlagda på fem orter. Även tillsynen i konkurser avses bedrivas i en rikstäckande organisation. För kronofogdemyndigheterna har det tillskapats ett gemensamt kundcenter som på ett effektivare sätt kan lämna service till medborgarna i icke ärendeanknutna frågor. När det gäller den hos kronofogdemyndigheterna dominerande indrivningsverksamheten avser Skatteverket att den ska ledas i en enda rikstäckande process, vilket följer av regeringens bedömningar i budgetpropositionerna för år 2005 respektive år 2006. Indrivningsprocessen avses dock på grund av sin storlek underindelas i geografiska avdelningar. Vidare reformer i den operativa verksamheten m.m. kräver dock att myndighetsfrågan nu får sin lösning.

• Sida 134
•  Original

8. Regeringens förslag och bedömningar

8.1. En rikstäckande kronofogdemyndighet som är knuten till Skatteverket

Regeringens förslag: De nuvarande tio regionala kronofogdemyndigheterna avvecklas och en ny myndighet med rikstäckande verksamhet inrättas. Myndigheten skall benämnas Kronofogdemyndigheten och inrättas den 1 juli 2006.

Regeringens bedömning: Kronofogdemyndigheten bör enligt vad regeringen avser att närmare föreskriva vara knuten till Skatteverket i strategiska frågor och för utnyttjande av gemensamt stöd när det gäller IT-verksamheten och administrativa stödfunktioner.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det bildas en rikstäckande myndighet, Kronofogdemyndigheten, som är helt fristående från Skatteverket.

Remissinstanserna

Den helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker att det bildas en rikstäckande kronofogdemyndighet, Kronofogdemyndigheten. Flertalet remissinstanser är också positiva till att göra den nya myndigheten fristående från Skatteverket.

En rikstäckande kronofogdemyndighet

Skatteverket påpekar att de ekonomiska fördelarna med att bilda en kronofogdemyndighet inte har beräknats men torde enligt verket i ett längre perspektiv innebära rationaliseringar och effektivitetsvinster. Skatteverket, som sänt utredningens förslag på underremiss till de tio kronofogdemyndigheterna, framhåller att av de synpunkter som dessa lämnat framgår en i det närmaste total uppslutning kring förslaget att bilda en rikstäckande myndighet. Centrala studiestödsnämnden anför att nämndens erfarenhet av att själv vara en rikstäckande myndighet är mycket god. Nämnden ser med hänsyn till detta att det kan finnas en mängd fördelar även för kronofogdemyndigheten att bilda en rikstäckande myndighet. De fördelar nämnden ser är bl.a. förutsättningar för en enhetlig rättstillämpning samt ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

Det är endast Lunds universitet och Föreningen Sveriges kronofogdar som har uttryckt tveksamhet till utredningens förslag i denna del. Lunds universitet anför att utredningen inte diskuterat de krav på oberoende som måste ställas där statens och enskildas intressen ställs mot varandra. I detta avseende måste enligt universitetet höga krav ställas. Universitet anser att en uppdelning i en central myndighet, som kan ge generella direktiv, och en lokal organisation av nuvarande slag sannolikt ger en bättre garanti för oberoende. Till detta kommer enligt universitetet att

• Sida 135
•  Original

den exekutiva verksamheten till sin natur är lokal och att det därmed behövs en närhet och lokal anpassning som bör speglas i organisationen. Föreningen Sveriges kronofogdar anser att en rikstäckande kronofogdemyndighet, vilken förutsätter ett flertal chefsnivåer, innebär både möjligheter och faror. I en rikstäckande organisation är det, enligt föreningen, risk för att beslutskraften på lokal nivå blir liten om alla beslut i enhetlighetens namn måste hänskjutas till central nivå.

Ingen av de övriga remissinstanserna har haft något att invända mot förslaget, men Patent- och registreringsverket framhåller att den nuvarande ordningen ur verkets synvinkel fungerar väl. Från verkets sida känns det därför inte nödvändigt med en förändring av kronofogdemyndigheternas organisation.

En fristående kronofogdemyndighet

Flertalet remissinstanser är också positiva till att göra den nya myndigheten helt fristående från Skatteverket. De remissinstanser som motsätter sig att det bildas en helt fristående myndighet är Kammarkollegiet och dåvarande Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Kammarkollegiet anser inte att de slutsatser utredningen drar beträffande de ekonomiska förutsättningarna för en fristående kronofogdemyndighet är övertygande. Från de uppgifter som lämnats i betänkandet är kollegiet fastmer övertygat om att den föreslagna organisationen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet inte ryms inom den totala resursram som i dag gäller för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna.

Enligt Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets mening finns det ett starkt funktionellt samband mellan skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas verksamheter. Kronofogdemyndigheterna bör därför även fortsättningsvis vara inordnade i Skatteverket. Förbunden konstaterar vidare att den genomgripande omstöpning som för närvarande pågår inom skatteorganisationen över tiden kan komma att medföra personalförändringar på olika skattekontor på lokal och regional nivå. Det är enligt förbunden av största vikt att förändringen av kronofogdemyndigheterna görs på ett sådant sätt att samhällets servicenivå inte urholkas.

Skälen för regeringens förslag: Oberoende av om den framtida exekutionsverksamheten skall vara inordnad i Skatteverket eller vara organiserad som en helt fristående myndighet uppkommer frågan om verksamheten skall bedrivas inom en eller flera myndigheter. Utredningen har inte funnit några bärande skäl till varför exekutionsväsendet skulle organiseras i fler än en myndighet. Tvärtom anser utredningen att med en rikstäckande myndighet uppnår man motsvarande fördelar för exekutionsväsendet som man får genom den nyligen genomförda enmyndighetsreformen för skatteförvaltningen. Detta gäller t.ex. utvecklingen av ledning och styrning av myndigheten samt möjligheten att skapa en mer processanpassad verksamhet samt en mer enhetlig rättstillämpning och ett mer likartat beslutsfattande.

I propositionen Det nya Skatteverket (prop. 2002/03:99 s. 284) anförde regeringen att ett av skälen för att genomföra omorganisationen av

• Sida 136
•  Original

skatteförvaltningen var att öka dess flexibilitet och effektivitet genom att göra det enklare att flytta arbetsuppgifter i stället för personal. Ett annat skäl var att möjligheterna till specialisering och koncentration av arbetsuppgifter ökar i en enmyndighetsorganisation. Ett tredje skäl var att enmyndighetsorganisationen erbjuder större möjligheter att på ett enkelt sätt ta hänsyn till förändringar rörande befolkningen och näringslivet. Detta sammantaget skulle enligt regeringens bedömning på sikt komma att ge effektivitetsvinster. De tillkommande kostnaderna för skatteförvaltningen som beräknades uppstå i ett inledningsskede skulle täckas inom ramen för ordinarie medelstilldelning. Några kostnadskonsekvenser utöver detta bedömdes omorganisationen inte medföra för skatteförvaltningen. Däremot skapades enligt regeringens mening förutsättningar för en effektivare skattekontroll. Reformen bedömdes av regeringen generellt sett ha en effektivitets- och servicehöjande effekt vilket medför att ökade satsningar kan ske inom skatteförvaltningens område.

Under våren 2003 påbörjades inom dåvarande Riksskatteverket också ett arbete med att analysera effekterna av en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna och förbereda bildandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet. Erfarenheterna av den nyligen genomförda sammanslagningen av de tio skattemyndigheterna och Riksskatteverket till Skatteverket har varit ytterst värdefulla i detta utredningsarbete.

Utöver rationaliseringar avseende ekonomi, lönehantering och kompetensförsörjning kan enligt Skatteverkets mening en rikstäckande myndighet skapa förutsättningar för ytterligare rationaliseringseffekter bl.a. när det gäller ledning och lokalisering av verksamheter.

Regeringen är övertygad om att en rikstäckande kronofogdemyndighet skulle bli påtagligt mer flexibel än dagens ordning eftersom det då inte längre kommer att finnas några administrativa hinder för var de olika arbetsuppgifterna skall utföras. Verksamheter kan flyttas och förläggas till viss ort utan några särskilda administrativa åtgärder och helt utifrån vilka behov som skall tillgodoses. Det blir också avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och ärenden mellan handläggare för att förhindra eventuella skevheter i arbetsbelastning och bemanning på olika kontor. Det kommer dessutom att finnas förutsättningar att koncentrera vissa arbetsuppgifter eller funktioner, t.ex. administration, exekutiv försäljning av fast egendom eller specialindrivning, till ett mindre antal kontor på ett helt annat sätt än med dagens organisation. En rikstäckande organisation kan dessutom i än större utsträckning anpassas till att möta de ekonomiska och demografiska förändringar som sker i omvärlden och tillgodose de krav som ställs från medborgare, företag m.fl. En rikstäckande myndighet ger förutsättningar för en kvalitativ och enhetlig ärendehantering och bör även kunna ge större utrymme för att personalen skall få ökade utvecklingsmöjligheter med tillfälle att specialisera sig och fördjupa sin kompetens.

Vad gäller de farhågor för en alltför centraliserad styrning som uttryckts av Föreningen Sveriges kronofogdar och i viss mån även Lunds universitet anser regeringen att det även inom en rikstäckande myndighet finns stora möjligheter att delegera ansvar och befogenheter till lokal nivå. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att i lag eller förordning närmare reglera hur detta skall ske. Myndigheten bör i den

• Sida 137
•  Original

mån inte annat följer av lag eller förordning själv ha rätt att bestämma sin inre organisation.

Bildandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet bedöms inte i sig leda till någon större förändring av antalet kontor eller andra enheter eller deras belägenhet. Som regeringen återkommer till i avsnitt 8.3 leder däremot genomförandet av Lokaliseringsutredningens förslag till viss omlokalisering av verksamhet.

Enligt regeringens åsikt finns det emellertid inte skäl att nu i detalj låsa förutsättningarna för den nya myndigheten på visst sätt. Verksamhetens krav och behov bör vara utgångspunkten för hur den inre organisationen utformas och var de olika delarna lokaliseras eftersom det inte är självklart att den organisation och lokalisering som har passat för tio olika myndigheter är den bästa för att ta tillvara fördelarna med den nya organisationen. Ett viktigt syfte med den nya organisationen är ju också att den skall bli mer flexibel.

Regeringen ser, i motsats till Lunds universitet, inte en rikstäckande myndighet som något hot mot beslutsfattarnas oberoende. Ett berättigat krav från medborgarnas och företagens sida är att lika fall skall behandlas lika, såväl vad gäller handläggningstid som resultat, oberoende av vid vilket kontor ett ärende handläggs. Några av förutsättningarna för detta är en jämn resurstillgång inom exekutionsväsendet, rätt kompetens hos personalen och en övergripande materiell styrning. Bildandet av en enda kronofogdemyndighet öppnar möjligheter till betydande förbättringar i dessa avseenden. Detta banar väg för ett mera likformigt beslutsfattande och en mera enhetlig rättstillämpning.

Styrningen kan även avse andra frågor där myndigheten behöver uppträda på ett enhetligt sätt. Det kan gälla exempelvis ambitionsnivåer och policyfrågor.

På grund av vad som sagts nu föreslår regeringen att nuvarande tio kronofogdemyndigheter skall upphöra den 1 juli 2006 och deras verksamhet och personal m.m. övertas av den rikstäckande Kronofogdemyndigheten.

Skälen för regeringens bedömning

I promemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15) berördes kortfattat för- och nackdelar med att infoga kronofogdemyndigheterna i den nya myndigheten, liksom motsvarande i fråga om en lösning där kronofogdemyndigheterna är fristående. En fördel med att infoga kronofogdemyndigheterna i den nya myndigheten skulle vara att verkets resurser kan utnyttjas på ett effektivt sätt utan att det behövs några särskilda arrangemang för att åstadkomma detta. Vidare angavs att borgenärsfrågorna i skatteindrivningen därigenom sannolikt skulle lösas bättre än i dag.

Samtidigt framhölls att det fanns starka invändningar mot ett inordnande. Lösningen berörde principiella och grundläggande frågor om exekutionsväsendets uppgifter och ställning i rättssystemet. Om kronofogdemyndigheterna infogades i skatteförvaltningen skulle exekutiv verksamhet i enskilda mål komma att hanteras av en myndighet som samtidigt var beskattningsmyndighet. Vidare framhölls i

• Sida 138
•  Original

promemorian att kronofogdemyndigheternas andra borgenärsneutrala uppgifter, som konkurstillsynen, kunde vara känsliga.

Enligt utredningen skulle ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket inte vara acceptabelt ens om borgenärsuppgifterna flyttades till den del av verket som handhar beskattningsverksamheten. Det finns flera skäl till detta ställningstagande. Verket är företrädare för statens fiskala intressen och med utredningens förslag skulle det komma att handha borgenärsfunktioner vad gäller andra offentligrättsliga fordringar än skatter och allmänna avgifter. Ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket skulle enligt utredningen innebära en organisation med inbyggda intressekonflikter, där enskilda borgenärer för verkställighet av en fordran skulle bli hänvisade till en myndighet som ofta är deras huvudkonkurrent om de medel som kan tas i anspråk. Anordningar för att tillskapa avgränsningar inom Skatteverket mellan de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna som hanteras av Kronofogdemyndigheten och Skatteverkets borgenärsuppgifter och beskattningsverksamhet – och därmed opartiskheten – kunde i en sådan organisation alltid komma att ifrågasättas. Ett inordnande skulle också innebära komplikationer från lednings- och styrningssynpunkt, eftersom de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna måste hållas skilda från beskattningsverksamheten även på ledningsnivå.

Placeringen av andra verksamheter, tillsyn i konkurser, summarisk process och skuldsanering, kunde dessutom komma att äventyras vid ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket.

Som redan framgått (se avsnitt 7.2) gör regeringen bedömningen att det med en från Skatteverket helt fristående kronofogdemyndighet finns en risk för att det kan uppkomma betydande merkostnader främst för ITverksamheten, om det visar sig att en ordning med fortsatt gemensamt utnyttjade inte är hållbar. Det är enligt regeringens mening nödvändigt att skapa garantier för att myndigheterna inte driver utvecklingen i fråga om IT-stödet och andra stödfunktioner inom sina respektive verksamhetsområden på ett sådant sätt att de totala kostnaderna ökar. Detta bör lämpligen åstadkommas genom en reglering i myndigheternas instruktioner om bl.a. samutnyttjande vad gäller såväl IT-verksamheten som administrativa stödfunktioner.

Genom att kronofogdemyndigheten knyts till Skatteverket skapas vidare bättre förutsättningar för att vid styrningen av verksamheten beakta det funktionella sambandet mellan skatteindrivningen och tidigare led i beskattningsförfarandet än vad som skulle bli fallet med en helt fristående myndighet.

Kronofogdemyndighetens ställning, ledningen av myndigheten m.m.

Vid Skatteverket finns en styrelse. Eftersom Kronofogdemyndigheten skall vara knuten till Skatteverket skall denna styrelse även besluta om årsredovisning, delårsrapporter och budgetunderlag för Kronofogdemyndigheten.

Chefen bör, eftersom Kronofogdemyndigheten skall vara knuten till Skatteverket, inte benämnas generaldirektör utan lämpligen rikskronofogde. För att utöva sin ledningsroll kommer denne att ha huvudkontorsfunktioner inom ett centralt kansli till sitt förfogande för

• Sida 139
•  Original

främst frågor om operativ ledning, styrning, uppföljning och utveckling av verksamheten.

Samtidigt anser regeringen, som också framgått i det föregående, att det är väsentligt att Kronofogdemyndigheten i sin operativa verksamhet kan arbeta helt självständigt och upprätthålla partsneutraliteten i det exekutiva arbetet och i annan verksamhet av judiciell natur, samt att myndigheten också av utomstående bedömare uppfattas som opartisk och självständig i förhållande till Skatteverket i sitt beslutsfattande. Även detta ställer krav på reglering i instruktionerna. Den självständiga ställning som Kronofogdemyndigheten avses ha i operativt hänseende kommer också till uttryck genom att myndigheten i sin processförande roll ges behörighet att föra processer även i överinstanserna. Bestämmelser om processföring finns i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., i konkurslagen (1987:672) och i lönegarantilagen (1992:497).

Med den ovan beskrivna ordningen, och med det förslag som regeringen avser att lägga fram om att placera statens offensiva borgenärsuppgifter på Skatteverket, bör det kunna skapas goda förutsättningar för Kronofogdemyndigheten att bedriva de judiciella verksamheterna på ett sådant sätt att rättssäkerheten och partsneutraliteten inte behöver ifrågasättas. Detta gäller också för konkurstillsynsverksamheten. Enligt regeringens bedömning finns det därför inte tillräckliga skäl att skapa en från Kronofogdemyndigheten fristående konkurstillsynsmyndighet såsom Konkurstillsynsutredningen har föreslagit.

Tidpunkt för inrättandet av Kronofogdemyndigheten m.m.

Regeringen föreslår att de nuvarande tio kronofogdemyndigheterna avvecklas den 30 juni 2006 och att Kronofogdemyndigheten inrättas den 1 juli 2006.

De åtgärder som är nödvändiga för inrättandet av den nya myndigheten samt de som kan behövas i samband med avvecklingen av de förutvarande kronofogdemyndigheterna bör lämpligen vidtas av Skatteverket. Ett särskilt uppdrag kommer därför att lämnas till verket. Inom verket har arbetet inför bildandet av den nya myndigheten pågått under en längre tid samtidigt som bland annat arbetet med att koncentrera vissa arbetsuppgifter som en följd av Lokaliseringsutredningens förslag pågått. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att Skatteverket för sin del är väl förberett för ett inrättande av Kronofogdemyndigheten den 1 juli 2006.

8.2. Anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal

Regeringens bedömning: Den verksamhet som förs över från kronofogdemyndigheterna och Skatteverkets huvudkontor till den nya myndigheten, Kronofogdemyndigheten, bevarar sin identitet vid övergången varför reglerna i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd är tillämpliga. Dessa regler innebär att anställningsavtalen

• Sida 140
•  Original

automatiskt kommer att föras över till Kronofogdemyndigheten, om inte arbetstagaren motsätter sig övergången.

Andra civilrättsliga avtal än anställningsavtal som ingåtts av en kronofogdemyndighet eller av Skatteverket kan också föras över till Kronofogdemyndigheten.

Utredningens förslag: Utredningen har inte tagit upp frågan. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan. Skälen för regeringens bedömning: I 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd sägs bl.a. att vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Detta gäller även arbetstagare i allmän tjänst. Berörd personal skall därvid tillfrågas om man motsätter sig övergången.

Den nu föreslagna organisationen innebär att arbetstagarens arbetsskyldighet gäller på alla orter där kronofogdemyndigheterna har verksamhet såvida inte annat särskilt framgår av anställningsavtalet eller följer av god sed på arbetsmarknaden. Den föreslagna organisationen innebär också att arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ökar vid arbetsbristsituationer. Även företrädesrätten påverkas på motsvarande sätt. Detta innebär, att den nya Kronofogdemyndigheten måste ha ett tydligt ansvar för t.ex. personalregister, personalsituation, bevakning av vakanser etc.

Regeringen vill framhålla att det är viktigt att Skatteverket under sitt förberedelsearbete inför inrättandet av den nya Kronofogdemyndigheten ser till att det finns fungerande rutiner även för dessa arbetsuppgifter som kan tas i bruk så snart myndigheten inrättats. För att övergången till den nya myndigheten ska gå smidigt är det viktigt att Skatteverket och personalorganisationerna snarast inleder diskussioner med anledning av inrättandet.

I samband med att den nya Kronofogdemyndigheten bildas behöver en del förändringar i organisationen ske genast. Exempelvis gäller det tillskapandet av huvudkontorsfunktioner inom ett centralt kansli. Vissa anpassningar av de administrativa funktionerna ute på de nuvarande myndigheterna blir naturligtvis också nödvändiga och kommer att medföra personaleffekter. Frigjorda resurser kommer att kunna föras över till operativ kärnverksamhet.

Effekterna i personalhänseende inom indrivningsverksamheten blir mer märkbara först på något eller några års sikt. En effekt av utvecklingsarbetet kan bli att nyrekrytering inte behöver ske på en ort och att uppsägningar av personal kan undvikas på en annan genom att material och arbetsuppgifter flyttas. Det bör dock påpekas att både nyrekryteringar och uppsägningar blivit nödvändiga till följd av de omlokaliseringar av verksamheten inom bl.a. den summariska processen och skuldsaneringsförfarandet som gjorts med anledning av Lokaliseringsutredningens förslag.

Specialisering och koncentration av arbetsuppgifter medför personella effekter. Det är utvecklande för den personal som får fördjupa sina kunskaper inom specialområden. Genom att arbetsuppgifterna måste

• Sida 141
•  Original

preciseras blir arbetsuppgifterna och målen tydligare för medarbetarna samtidigt som den höjda kompetensen i ärendehanteringen är till gagn för verksamheten.

I andra fall kan emellertid effekten ur den anställdes perspektiv bli den motsatta, dvs. att den anställde förlorar de uppgifter han eller hon ägnar sig åt genom att uppgifterna förs över till en specialistfunktion vid ett annat kontor. I dessa fall bör myndigheten, om den anställde vill det, eftersträva en lösning där den anställde, på ett annat kontor eller inom ett annat verksamhetsområde, får användning för sin erfarenhet och kompetens.

Bildandet av Kronofogdemyndigheten får personaleffekter inte bara för verksamheten inom de olika verksamhetsprocesserna utan också för verksamheten inom det administrativa området. Förutsättningarna förbättras, som regeringen framhållit i det föregående, för ett mer rationellt resursutnyttjande och en ökad effektivitet i verksamheten. Även i detta sammanhang bör planerade förändringar diskuteras med berörda personalorganisationer.

Civilrättsliga avtal som ingåtts av en kronofogdemyndighet bör enligt regeringens bedömning kunna föras över till Kronofogdemyndigheten. Detta är primärt en fråga om information till avtalsparterna. I en del fall kan det emellertid behövas ändringar i avtalsinnehållet eller att avtalen sägs upp. Återkrav och fordringar får hanteras på motsvarande sätt. Detta bör vara en uppgift för Skatteverket inom ramen för dess förberedelsearbete inför inrättandet av Kronofogdemyndigheten.

8.3. Regionala konsekvenser och regionalt ansvar

Regeringens bedömning: Den rikstäckande nya myndigheten ger förbättrade förutsättningar för att ta hänsyn till regionala konsekvenser.

Utredningens bedömning: Utredningen har inte gjort någon bedömning i denna fråga.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har beslutat om en regional utvecklingspolitik i enlighet med regeringens förslag i propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4). Målet för den regionala utvecklingspolitiken är väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet. Politiken skall bidra till att människor och företag har tillgång till kommersiell och offentlig service. Med offentlig service avses servicefunktioner som tillhandahålls av såväl statliga som kommunala aktörer. För att förverkliga den politiska målsättningen är det nödvändigt att alla statliga myndigheter och verk tar regionala hänsyn vid omorganisationer och lokaliseringar. Primärt gäller det serviceställen, men även arbetsplatser.

Kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhet är i betydande utsträckning lokalt anknuten, eftersom den innefattar arbete på fältet med bl.a. förrättningar i gäldenärers och andra svarandes bostäder och verksamhetslokaler. Förutsättningarna vad gäller lokalisering av den

• Sida 142
•  Original

delen av kronofogdemyndigheternas verksamhet förändras därför inte på något genomgripande sätt genom att myndighetsgränserna mellan regionerna avskaffas.

Med andra delar av verksamheten förhåller det sig annorlunda. Med utgångspunkt från Lokaliseringsutredningens (N 2004:15) förslag i promemorian Omlokalisering av statlig verksamhet, Rapport 2, har regeringen uppdragit åt Skatteverket att omlokalisera verksamhet avseende summarisk process, rättelser, skuldsanering, kundcentrum för indrivning, IT och utbildning. Omlokaliseringen skall omfatta ca 115 årsarbetstillfällen till Östersund och ca 55 till Visby. Beslutet är ett led i regeringens arbete med att genomföra lokaliseringar av statliga verksamheter till de lokala arbetsmarknadsregioner som berörs mest av förändringarna inom Försvarsmaktens grundorganisation.

Med dagens organisation kräver omlokaliseringen särskilda administrativa arrangemang, t.ex. särskilda förordnanden att handlägga ärenden som hör till en annan region än den dit verksamheten är lokaliserad och där personalen är anställd. Med en rikstäckande myndighet behövs inte längre några arrangemang av detta slag.

Av 7 § 4 verksförordningen (1995:1322) framgår bl.a. att en myndighets chef skall beakta de krav som ställs på verksamheten vad gäller regionalpolitiken. I praktiken innebär detta att myndighetschefen vid fördelningen av arbetsuppgifter mellan arbetsenheter belägna på olika orter inom myndighetens verksamhetsområde, i den mån det är möjligt, skall ta hänsyn till regionala konsekvenser. I förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete förtydligas detta krav. I dagens organisation har dessa bestämmelser begränsad betydelse, eftersom de närmast riktar sig till chefen för respektive regional myndighet. Med en rikstäckande myndighet kommer kraven att gälla för hela landet utan att begränsas av någon regional indelning. Därigenom ges bestämmelserna i förordningen om regionalt utvecklingsarbete större genomslag.

8.4. Borgenärsuppgifternas placering

Regeringens bedömning: Det bör inte i detta sammanhang göras någon ändring beträffande placeringen av borgenärsuppgifterna. Regeringen avser emellertid att i ett andra steg komplettera det nu framlagda förslaget genom att lägga fram förslag om att de borgenärsuppgifter som är av offensiv natur skall överföras från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att Kronofogdemyndigheten skall befrias från samtliga borgenärsuppgifter. Vissa av uppgifterna skall läggas på Skatteverket i fråga om samtliga allmänna mål. Andra borgenärsuppgifter skall läggas på respektive debiterande myndighet. De debiterande myndigheterna skall bl.a. själva göra en bedömning om det är meningsfullt att vända sig till Kronofogdemyndigheten med en ansökan om verkställighet. De debiterande myndigheterna skall också ansvara för de avgifter som

• Sida 143
•  Original

Kronofogdemyndigheten debiterar, i den mån avgifterna inte kan tas ut av gäldenären.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Ungefär hälften av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag, men närmare en tredjedel avstyrker. De som avstyrker är till stor del myndigheter som är direkt berörda av förslagen i egenskap av debiterande myndigheter. Vissa debiterande myndigheter, såsom Skatteverket och Tullverket, är dock positiva till förslagen. Skatteverket har framfört ett antal synpunkter på den närmare utformningen av ett framtida system och tiden för genomförande av olika delar av förslagen. Till de remissinstanser som är mest uttalat negativa hör det dåvarande Riksförsäkringsverket, Vägverket och Radiotjänst i Kiruna AB, som alla hanterar stora volymer av offentligrättsliga fordringar.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen konstaterar i sitt betänkande att kronofogdemyndigheternas dubbla roll sedan länge har varit föremål för diskussion. I takt med att kronofogdemyndigheterna tilldelats nya arbetsuppgifter har den dubbla rollen blivit allt tydligare. Vidare konstaterar utredningen att riksdagen fattat beslut om att avskaffa skatteförmånsrätten och att införa en ny företagsinteckning med begränsad förmånsrätt. Dessa förändringar skulle enligt utredningen med nödvändighet komma att leda till en mer aktiv såväl borgenärsroll som verkställande roll. Den konflikt som redan fanns inom kronofogdeorganisationen skulle således komma att accentueras.

En utgångspunkt för utredningens förslag var att kronofogdemyndighetens opartiskhet i det verkställande och i övrigt borgenärsneutrala arbetet inte skulle kunna ifrågasättas. Utredningen menade att kravet på opartiskhet nödvändiggjorde att samtliga borgenärsuppgifter skiljs från kronofogdemyndighetens verkställande och i övrigt borgenärsneutrala uppgifter genom att flyttas över till annan myndighet eller på annat sätt.

Enligt regeringens mening kan man inte bortse från den förhållandevis omfattande kritik som har riktats mot utredningens förslag i den här delen. Flera remissinstanser, bl.a. Riksförsäkringsverket och Radiotjänst i Kiruna AB, har redovisat uppfattningen att det kommer att medföra stora kostnadsökningar om debiterande myndigheter skall ta mera aktiv del i bevakningen av sina fordringar, och att det även kommer att leda till en försämring av indrivningsresultatet. Enligt Skatteverket, som i övrigt i det stora hela ställer sig bakom utredningens förslag, är det inte lämpligt att ålägga debiterande myndigheter ett ansvar för avgifterna hos Kronofogdemyndigheten, då detta kan leda till att myndigheterna blir alltför återhållsamma med att ansöka om verkställighet. Skatteverket påpekar också att det krävs förhållandevis lång förberedelsetid innan man kan genomföra sådana ändringar i regelverket som medför större förändringar av målflödet hos Kronofogdemyndigheten (överlämnande för indrivning respektive återredovisning).

Av det som har kommit fram vid remissbehandlingen av utredningens förslag drar regeringen slutsatsen att ett antal frågor behöver utredas ytterligare innan det kan bli aktuellt att lägga fram förslag som skulle på något mera genomgripande sätt förändra de debiterande myndigheternas roll i indrivningsarbetet. Vissa förändringar bör dock göras så snart det är möjligt. Att Kronofogdemyndigheten under indrivningsskedet svarar för ett antal borgenärsuppgifter av offensiv natur är, åtminstone med det

• Sida 144
•  Original

mera aktiva borgenärsuppträdande som myndigheten förväntas ha efter avskaffandet av förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar, ägnat att i viss mån rubba förtroendet för myndighetens förmåga att uppträda på ett opartiskt sätt i verkställighetsarbetet. De offensiva borgenärsuppgifterna, till vilka främst får räknas ansökan om och bevakning av fordringar i konkurs och vid likvidation samt prövning av frågor om ackord och borgenärsfrågor vid frivillig skuldsanering, bör därför, i ett andra reformsteg, föras över till Skatteverket. Regeringen räknar med att kunna lägga fram förslag i denna del så att de lagändringar som krävs kan träda i kraft den 1 juli 2007.

• Sida 145
•  Original

8.5. Forumregler

Regeringens förslag: Svarandens hemvist skall vara avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har svaranden inte hemvist i Sverige skall Kronofogdemyndighetens beslut överklagas hos Stockholms tingsrätt. Liksom hittills skall Kronofogdemyndigheten inte vara part i domstolen vid överklagande i utsökningsmål.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om förslaget. Flertalet av dessa remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Hovrätten för Övre Norrland anser det dock inte vara någon självklarhet att mål där svaranden inte har hemvist i Sverige skall prövas av Stockholms tingsrätt. Tullverket har föreslagit en teknisk utformning av forumbestämmelsen som avviker något från den som utredningen föreslagit. Vidare anser Tullverket att det liksom hittills skall föreskrivas att Kronofogdemyndigheten inte skall vara part i domstolen.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med utredningen anser regeringen att forumreglerna måste anpassas till den nya organisationen. De nya reglerna bör medföra en jämn och förutsebar tillströmning av mål till tingsrätterna som inte påverkas av var Kronofogdemyndigheten väljer att handlägga ärenden. Reglerna bör vara så enkla som möjligt och leda till att målen handläggs vid en tingsrätt som är geografiskt nära den enskilde som ärendet rör. Regeringen delar också utredningens uppfattning att det finns skäl att knyta an till regleringen i rättegångsbalken, som i många fall innebär att forumet bestäms utifrån partens folkbokföringsort eller i fråga om en juridisk person den plats där den har sitt säte eller där förvaltningen förs. I dag gäller att handläggningen av överklaganden i utsökningsmål är koncentrerad till en tingsrätt i varje län, enligt den indelning som gällde före länssammanslagningarna på 1990-talet. Någon ändring bör inte göras i den delen. Som Hovrätten för Övre Norrland har varit inne på är det inte självklart att det i det enskilda fallet alltid är den lämpligaste lösningen att mål där svaranden inte har hemvist i Sverige prövas av Stockholms tingsrätt. I en stor del av fallen torde detta dock vara en lämplig lösning och det är svårt att se att man skulle kunna skapa en enkel och tydlig reglering av annan innebörd som skulle leda till ett bättre resultat.

Enligt regeringens mening bör man behålla den nuvarande författningstekniska lösningen att regeringen bemyndigas att föreskriva vilka tingsrätter som är behöriga. Regeringens förslag medför ändringar i 2 kap.15, 16 och 24 §§ samt 18 kap. 1 §utsökningsbalken.

Det bör liksom hittills föreskrivas att Kronofogdemyndigheten inte är part i domstolen vid överklagande i utsökningsmål.

Fråga om behörig domstol uppkommer också vid ansökan till länsrätt om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. I dag prövas mål om sådan förlängning av den länsrätt inom vars domkrets målet om indrivning av fordringen handläggs. Denna forumregel bör lämpligen ersättas med en bestämmelse utformad efter mönster av skattebetalningslagens

• Sida 146
•  Original

(1997:483) regler om forum vid överklagande av Skatteverkets beslut. Förslaget föranleder en ändring i 13 § lagen om preskription av skattefordringar m.m.

8.6. Sekretess och dataskydd

Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) skall göras ändringen att vad som där sägs om exekutionsväsendet och tillsynsmyndighet i konkurs i stället skall gälla Kronofogdemyndigheten och tillsynsmyndigheten i konkurs.

Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet skall odelat ligga på Kronofogdemyndigheten. Endast Kronofogdemyndigheten skall få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår utöver vad som angetts ovan dels viss ändring i sekretessbestämmelsen för den exekutiva verksamheten, dels ändringar i bestämmelserna om ändamålen för behandling av uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen och i beskattningsdatabasen hos Skatteverket.

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på de nu nämnda förslagen.

Skälen för regeringens förslag

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar

En handling är enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I 2 kap. 7 § TF föreskrivs – såvitt nu är av intresse – att en handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. Av 2 kap. 8 § TF framgår bl.a. att om ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet överlämnat en handling till ett annat organ inom samma myndighet skall handlingen inte anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra.

Inom kronofogdemyndigheterna finns olika verksamhetsgrenar som uppträder som självständiga i förhållande till varandra, nämligen verksamheten med utsökning och indrivning, den summariska processen, tillsynen i konkurser och handläggningen av skuldsaneringsärenden. Handlingar som lämnas mellan dessa verksamhetsgrenar blir – senast – genom överlämnandet allmänna i enlighet med vad som ovan sagts.

Inom den nya, rikstäckande myndigheten kommer handlingar, liksom enligt gällande ordning, i regel att bli allmänna när de överlämnas mellan ovan nämnda verksamhetsgrenar eftersom dessa verksamhetsgrenar även

• Sida 147
•  Original

inom Kronofogdemyndigheten kommer att uppträda självständigt i förhållande till varandra. När det gäller överlämnande av handlingar mellan olika kontor eller mellan ett kontor och huvudkontorsfunktionen vid det centrala kansliet i övrigt får en bedömning göras från fall till fall. Om ett kontor i just den fråga som handlingen rör intar en självständig ställning i förhållande till andra kontor och i förhållande till det centrala kansliet blir handlingen allmän genom överlämnandet (se prop. 1975/76:160 s. 151 ff.).

Sekretessgränser inom Kronofogdemyndigheten

Nästa fråga är vilken sekretess som kommer att gälla inom Kronofogdemyndigheten. I 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Med vissa viktiga undantag gäller sekretess med omvänt skaderekvisit för uppgifter i denna verksamhet. I kronofogdemyndigheternas verksamhet med tillsyn i konkurser gäller enligt 8 kap. 19 § sekretesslagen, med visst undantag, sekretess med rakt skaderekvisit för uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden. I ett ärende om skuldsanering gäller enligt 7 kap. 35 § sekretesslagen sekretess med rakt skaderekvisit hos kronofogdemyndigheten för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet.

Sekretessen gäller i princip både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen).

Bestämmelserna om sekretess mellan och inom myndigheter innebär att handlingar i många fall endast kan lämnas ut mellan de olika myndigheterna inom exekutionsväsendet och mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma kronofogdemyndighet om stöd för detta kan hämtas i någon sekretessbrytande regel. Den bestämmelse som då närmast kommer i fråga är den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Den bestämmelsen föreskriver att sekretessbelagda uppgifter får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Det framgår av 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen och förarbetena till generalklausulen att den även är tillämplig på uppgiftslämnande mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Generalklausulen ger särskilt utrymme för informationsutbyte när det är fråga om myndigheter med samma sakliga behörighet men med skilda lokala kompetensområden eller myndigheter som har närbesläktade funktioner och som båda har rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna (prop. 1979/80:2 Del A s. 326.).

Den omständigheten att exekutionsväsendet nu föreslås organiserat som endast en myndighet innebär att de sekretessgränser som enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen i dag finns mellan de olika kronofogdemyndigheterna och mellan en kronofogdemyndighet och den del av Skatteverket som kommer att införlivas i Kronofogdemyndigheten kommer att försvinna som en följd av omorganisationen. Däremot kommer sekretess enligt 1 kap. 3 § andra stycket fortfarande att gälla mellan olika verksamhetsgrenar inom Kronofogdemyndigheten som är

• Sida 148
•  Original

att betrakta som självständiga i förhållande till varandra, dvs. sekretess kommer fortfarande att gälla mellan t.ex. den exekutiva verksamheten och den summariska processen.

Av vad som anförts ovan beträffande generalklausulen i 14 kap. 3 § framgår att uppgifter som en kronofogdemyndighet har och som en annan kronofogdemyndighet behöver i sin verksamhet redan enligt gällande rätt i princip utan hinder av sekretess kan lämnas till den senare myndigheten med stöd av generalklausulen. Den nya rikstäckande Kronofogdemyndigheten kommer dock att ha betydligt fler anställda än var och en av de myndigheter som slås samman. Frågan hur en befattningshavare skall tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater berörs i viss utsträckning i tidigare förarbeten till ändringar i sekretesslagen. I prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. (s. 24) anför departementschefen att sekretessreglerna inte anses utgöra något hinder mot att lämna uppgifter mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning som är normal och behövlig för ett ärendes handläggning eller verksamhetens bedrivande i övrigt. Departementschefen anför dock vidare att det av grunderna för sekretesslagen torde följa att en befattningshavare inte bör anse sig ha en obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra anställda inom myndigheten. Justitieombudsmannen har också uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater (JO 1983/84 s. 262). Justitieombudsmannen uttalade samtidigt att det å andra sidan är tydligt att sekretesslagen inte heller kan utgöra hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Vidare måste uppgifter fritt kunna lämnas till dem som på ett eller annat sätt deltar i beredandet och avgörandet av ett ärende.

Med hänsyn dels till att en befattningshavare således inte bör anse sig ha någon obegränsad frihet att lämna uppgifter till sina arbetskamrater, dels till de möjligheter till uppgiftsutbyte sinsemellan som kronofogdemyndigheterna redan i dag har enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, innebär omorganisationen i praktiken ingen förändring ur sekretessynpunkt. Vidare kommer de självständiga verksamhetsgrenarna även i fortsättningen att kunna utbyta uppgifter med tillämpning av generalklausulen.

Bildandet av den rikstäckande Kronofogdemyndigheten föranleder, som framgår av det anförda, inte några andra ändringar i sekretesslagen än att orden ”kronofogdemyndighet” respektive ”kronofogdemyndigheter” i olika böjningsformer byts ut mot ”Kronofogdemyndigheten” i motsvarande böjningsform och att ordet ”tillsynsmyndighet” byts ut mot ”tillsynsmyndigheten”. Detta föranleder ändring i 5 kap. 1 §, 7 kap. 35 §, 8 kap. 19 § samt 9 kap.17 och 19 §§sekretesslagen.

Dataskyddsfrågor

Bestämmelser om behandling av personuppgifter och andra uppgifter hos kronofogdemyndigheterna finns i lagen (2001:184) om behandling av

• Sida 149
•  Original

uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. När det gäller åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser för personalen vid Kronofogdemyndigheten och Skatteverket är det angeläget för regeringen att framhålla att personuppgiftslagens (1998:204) allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. av personuppgifter innebär att olika åtgärder måste vidtas som bl.a. minimerar riskerna för oacceptabla integritetsintrång. I sitt yttrande över det betänkande som låg till grund för nuvarande lagstiftning uttalade Datainspektionen bl.a. att förslaget ställer krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten sätter upp klara och tydliga gränsdragningar i fråga om vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter. Detta är, enligt regeringens mening, än viktigare med den nya organisationen.

Det som sagts nu innebär t.ex. att åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser måste begränsas till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken på samma sätt som i dag är ett begränsat antal personer som får tillgång till samtliga uppgifter.

Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet är i dag delat mellan kronofogdemyndigheterna och Skatteverket. Skälet till det är att viss behandling sker centralt hos Skatteverket, medan annan behandling sker hos de regionala myndigheterna. Med den organisatoriska lösning som regeringen nu föreslår måste även den behandling som sker centralt anses utföras av Kronofogdemyndigheten eller för dess räkning. Personuppgiftsansvaret bör därför odelat ligga på Kronofogdemyndigheten.

Vidare bör, som utredningen föreslog, endast Kronofogdemyndigheten få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas.

Skatteverket har i dag i egenskap av chefsmyndighet möjlighet till direktåtkomst till uppgifter ur kronofogdemyndigheternas databaser som behövs för verkets styrning och uppföljning. Dessa möjligheter bör inte påverkas av att Kronofogdemyndigheten blir en myndighet som är knuten till Skatteverket. Riskerna med att låta Skatteverket behålla direktåtkomst för angivna ändamål är, av de skäl som regeringen anförde i prop. 2002/03: 99 s. 237 och 238, små. Regeringen bedömer att Skatteverket kan behålla nuvarande möjlighet till direktåtkomst tills vidare och att denna fråga får övervägas tillsammans med frågan om de offensiva borgenärsuppgifterna i reformens andra steg. Skatteverkets roll i förhållande till Kronofogdemyndigheten bör dock anges på ett sätt som överensstämmer med vad som föreslagits i avsnitt 8.1.

Regeringens förslag föranleder ändringar i sak i 1 kap. 5 § samt 2 kap, 2, 26 och 30 §§ ovan nämnda lag.

Utredningens övriga förslag till ändringar i sak i bestämmelserna om sekretess och dataskydd är föranledda av överflyttningen av borgenärsuppgifter från kronofogdemyndigheterna till Skatteverket och andra debiterande myndigheter. Det är därför inte aktuellt att nu lägga fram förslag i dessa delar.

• Sida 150
•  Original

8.7. Utredningens övriga förslag

Regeringens bedömning: Det är inte aktuellt att nu ta ställning till utredningens övriga förslag.

Skälen för regeringens bedömning: Utöver de förslag som nu har behandlats har utredningen lagt fram förslag i en rad andra frågor. Förslagen är till stor del kopplade till att Kronofogdemyndigheten föreslås få en renodlat judiciell funktion vid verkställigheten, utan några borgenärsuppgifter. Detta öppnar en möjlighet att avskaffa nuvarande skillnader i handläggningen mellan allmänna och enskilda mål, och att utmönstra dessa begrepp ur utsökningslagstiftningen, vilket utredningen föreslår.

Som redan nämnts föreslås att den debiterande myndigheten själv skall avgöra om det finns skäl att ansöka om verkställighet för en obetald fordran.

Det föreslås vidare att en offentligrättslig fordran i likhet med en privaträttslig skall handläggas under ett års tid från dagen för ansökan och därefter återredovisas till sökanden om inte en s.k. förnyelseansökan görs. Pågår löneutmätning vid den ettåriga handläggningstidens utgång skall handläggningstiden förlängas med ytterligare ett år.

I de allmänna målen kan kronofogdemyndigheten bevilja uppskov med utmätning eller med vidare åtgärd. Ett sådant beslut kan förenas med avbetalningsplan och tagande av säkerhet. Utredningens förslag innebär att denna möjlighet skall finnas kvar och utvidgas till att omfatta även sådana privaträttsliga fordringar som i dag handläggs i allmänt mål. Utredningen föreslår att termen uppskov ersätts med anstånd. Parallellt med denna möjlighet skall enligt utredningens förslag den debiterande myndigheten ha möjlighet att träffa betalningsuppgörelser i fråga om offentligrättsliga fordringar och förena dessa med avbetalningsplan och tagande av säkerhet.

Utredningens förslag innefattar också att en möjlighet till s.k. säkerhetsutmätning återinförs. En sådan möjlighet fanns tidigare men avskaffades kring mitten av 1990-talet. Skälet var att förfarandet i praktiken kommit till ringa användning.

Slutligen föreslår utredningen att Skatteverket, i stället för som i dag länsrätten, skall få besluta om preskriptionsförlängning.

Som redan berörts hänger många av de nu nämnda förslagen samman med att Kronofogdemyndigheten helt befrias från borgenärsuppgifter och att det i det sammanhanget sker en större omläggning av målflödet. Det är därför inte aktuellt att nu ta ställning till förslagen. Något behov av att ge debiterande myndigheter en möjlighet att träffa betalningsuppgörelser finns t.ex. inte så länge fordringarna skall överlämnas för indrivning kort tid efter förfallodagen och därefter ligga kvar hos Kronofogdemyndigheten till dess de preskriberas, om inte betalning sker.

Förslaget om att återinföra säkerhetsutmätning skulle kunna genomföras redan nu, men det är enligt regeringens mening naturligt att låta ett ställningstagande i den frågan anstå till dess det finns förutsättningar för att ta upp de övriga, mera vittgående förslag som utredningen lagt fram vad gäller handläggningen av utsökningsmål.

• Sida 151
•  Original

Förslaget att låta Skatteverket besluta om preskriptionsförlängning skulle i och för sig också kunna tas upp i det här sammanhanget. Förslaget har dock mött starkt kritik från åtskilliga remissinstanser och det saknas enligt regeringens mening anledning att nu ta upp denna fråga.

• Sida 152
•  Original

9. Konsekvensanalyser

9.1. Förslagens konsekvenser för små företags villkor

Hur samråd har skett med näringslivet och med myndigheter som särskilt berörs framgår av avsnitt 3 Ärendet och dess beredning. Vilka synpunkter som därvid kommit fram redovisas i respektive avsnitt.

Ett av huvudsyftena med reformen är att åstadkomma ökad flexibilitet i fråga om lokaliseringen av arbetsuppgifter. Genom detta blir det som redan anförts lättare att skapa bärkraftiga enheter med minskad sårbarhet och förbättrade förutsättningar för kompetensutveckling (se avsnitt 8.1). Reformen ger också förbättrade förutsättningar för att genom materiell styrning åstadkomma ett mera likformigt beslutsfattande och en enhetlig rättstillämpning. Detta kommer naturligtvis alla intressenter till godo.

Genom den reglering som föreslås av forumfrågan vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut säkerställs att det i praktiken inte blir någon skillnad jämfört med dagens ordning i fråga om t.ex. avstånd till den domstol där överprövningen sker.

Genom att handläggningen av vissa typer av ärenden kan komma att koncentreras till ett mindre antal kontor än i dagens organisation, där handläggningen sker på minst ett kontor i varje region, kan det inträffa att handläggningen inte sker på det kontor som ligger närmast till för gäldenären. I ett skriftligt förfarande som t.ex. den summariska processen, har detta ingen större betydelse. I fråga om den största verksamhetsgrenen, indrivning, gäller som redan framhållits att den i betydande utsträckning är lokalt anknuten (se avsnitt 8.3). Några större förändringar i lokaliseringen av sådan verksamhet kommer därför inte att bli aktuella, åtminstone inte i de delar där lokaliseringen är av betydelse för dem som direkt berörs av handläggningen.

9.2. Offentlig-finansiella effekter

De arbetsuppgifter som behöver utföras i samband med att Kronofogdemyndigheten bildas ligger inom ramen för det löpande arbetet för de olika verksamhetsområdena. De tillkommande kostnader som uppkommer i ett inledningsskede kan därför täckas inom ramen för den ordinarie medelstilldelningen.

Ett av skälen för att genomföra en omorganisation av exekutionsväsendet är, som framgår av avsnitt 8.1, att öka dess flexibilitet och effektivitet genom att det blir enklare att flytta arbetsuppgifter i stället för personal. Ett annat skäl är att möjligheterna till specialisering och koncentration av arbetsuppgifter ökar i en rikstäckande myndighet. Ett tredje skäl är att en sådan myndighet erbjuder större möjligheter att på ett enkelt sätt ta hänsyn till förändringar rörande befolkningen och näringslivet. Detta sammantaget kommer troligen på sikt att ge effektivitetsvinster.

Den splittring av organisationen på tio myndigheter som finns i dag medför onödigt höga kostnader för stödfunktioner. I den nya myndigheten finns utrymme för att successivt minska sådana kostnader och att föra över resurser till den operativa verksamheten.

• Sida 153
•  Original

Det är svårt att se att omorganisationen i några andra avseenden än de nu nämnda över huvud taget får några kostnadskonsekvenser.

• Sida 154
•  Original

10. Författningskommentar

I följande avsnitt kommenteras de i propositionen redovisade lagförslagen under särskilda rubriker. Sådana ändringar som inte kommenteras där är uteslutande sådana ändringar som utgör direkta konsekvenser av den i remissen redovisade föreslagna ändringen av kronofogdemyndigheternas organisation. Ändringarna består väsentligen antingen i

– att ordet ”kronofogdemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten” i motsvarande form,

– att orden ”en kronofogdemyndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”,

– att orden ”en kronofogdemyndighets” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndighetens”,

– att ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens",

– att ordet ”exekutionsväsendet” och orden ”exekutiv myndighet” skall bytas ut mot ”Kronofogdemyndigheten”, eller

– att orden ”en tillsynsmyndighet” skall bytas ut mot ”tillsynsmyndigheten”.

10.1. Förslaget till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten

1 §

2 §

10.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken,

2 kap.

3 §

Paragrafen föreslås upphöra att gälla. Första stycket förlorar sitt tillämpningsområde till följd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet.

• Sida 155
•  Original

Bestämmelsen i andra stycket, som efter en enmyndighetsreform endast torde ha intresse när beslut överklagas, föreslås flyttad till 18 kap. 1 §.

4 §

25 §

26 §

30 §

4 kap.

8 §

Paragrafen, som reglerar vilken kronofogdemyndighet som är behörig att pröva vissa frågor, föreslås upphävd i anledning av att regionindelningen slopas. Kronofogdemyndigheten avses själv i interna föreskrifter få bestämma vilket kontor som skall handha t.ex. frågor om utmätning av lön om gäldenären inte har hemvist här i landet.

Behörighetsreglerna i paragrafen är interna och avser inte att lösa några internationellrättsliga kompetensfrågor. Dessa har i allt väsentligt överlämnats till rättstillämpningen och får avgöras efter andra överväganden (se prop. 1980/81:8 s. 374). Att behörighetsreglerna upphävs innebär alltså inte någon ändring i sak i fråga om Kronofogdemyndighetens internationella kompetens.

• Sida 156
•  Original

27 §

32 §

16 kap.

1 §

10 §

18 kap.

1 §

4 §

Bestämmelsen, som rör överklagande av beslut avseende kronofogdemyndighets behörighet, kommer genom förslaget om en rikstäckande

• Sida 157
•  Original

kronofogdemyndighet att sakna tillämpningsområde och föreslås därför bli upphävd.

17 §

10.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

1 och 3 §

10.4. Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130)

71 och 88 §

10.5. Förslaget till lag om ändring i checklagen (1932:131)

53 och 66 §

10.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

55 §

10.7. Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

41 f §

Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet.

• Sida 158
•  Original

10.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

56 f §

10.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge

2 §

3 §

10.10. Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

59 f §

10.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

7 §

10.12. Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

37 f §

Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet.

• Sida 159
•  Original

10.13. Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

20 f §

10.14. Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

16 §

10.15. Förslaget till lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

1 §

10.16. Förslaget till lagen om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

13 §

10.17. Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

18 §

10.18. Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

13 §

Ändringarna i paragrafen är föranledda av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet som innebär att det kommer att finnas bara en kronofogdemyndighet i landet.

• Sida 160
•  Original

10.19. Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

34 a §

10.20. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Övergångsbestämmelsen

Handlingar som visserligen inkommit till eller upprättats hos en kronofogdemyndighet före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, men som inte arkiverats före ikraftträdandet kommer att lämnas över till Kronofogdemyndigheten och kommer att ingå myndighetens verksamhet. Handlingar som arkiverats före ikraftträdandet avser kronofogdemyndigheternas verksamhet och kommer inte att ingå i Kronofogdemyndighetens verksamhet. För att sekretessen i sistnämnda ärenden skall bestå behövs en övergångsbestämmelse. För att sekretessen skall bestå både för uppgifter som finns i handlingarna och för uppgifter som erhållits muntligen i ärendet utan att skrivas ned används formuleringen "uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering". Vissa handlingar blir inte allmänna förrän de omhändertas för arkivering, se 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen. Av detta skäl talas det om "handlingar" som omhändertas för arkivering och inte om "allmänna handlingar" som omhändertas för arkivering.

• Sida 161
•  Original

10.21. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

4 och 5 §

10.22. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

13 §

10.23. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

3 §

10.24. Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

32 §

10.25. Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

9 § och 24 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 162
•  Original

10.26. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

11 kap.

20 §

12 kap.

6 §

10.27. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

13 kap.

8 §

16 kap.

8 §

Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör tillsynsmyndigheten föra det allmännas talan i nu aktuella frågor även i Högsta domstolen. Detta följer av 22 § förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat är särskilt föreskrivet. Det föreslås därför att nuvarande bestämmelse i andra stycket om att det allmännas talan i Högsta domstolen förs av Skatteverket skall upphöra att gälla.

• Sida 163
•  Original

10.28. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

6 kap.

9 §

10.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

3, 7, 11, 13, 18, 20 och 22 §§ Ändringarna är föranledda dels av att förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet, dels av att förslaget bygger på att Kronofogdemyndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med det sistnämnda bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att svara för funktionen som behörig myndighet i alla frågor som rör indrivning och att avgöra om ett ärende bör avgöras av regeringen. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta.

Innebörden av bestämmelsen i 3 § andra stycket 1 är att Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet i alla ärenden som rör indrivning, oberoende av vilket instrument eller vilken rättsakt som åberopas. Detta gäller inte bara när det har gjorts en ansökan om bistånd med indrivning eller säkringsåtgärd utan också i fråga om utbyte av upplysningar som behövs för att bedöma om det finns skäl att göra en sådan ansökan, och i fråga om bistånd med delgivning som begärs innan en sådan ansökan har gjorts.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringen i 7 § följer av vad som nu har sagts om Kronofogdemyndigheten som behörig myndighet.

Att 11 § nu kan upphävas hänger också samman med Kronofogdemyndighetens ställning som behörig myndighet, men dessutom med att det bara kommer att finnas en kronofogdemyndighet. Av regleringen i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. följer att det, vid handräckning liksom i interna svenska ärenden, är Skatteverket som har den primära behörigheten att pröva ackordserbjudanden, medan Kronofogdemyndigheten enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. är behörig i de frågor som regleras i 11 § första stycket.

• Sida 164
•  Original

10.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning

18 §

10.31. Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

8 kap.

3 §

10.32. Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

19, 20 a, 21 och 29 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. I förslaget till ändring av 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) anges att Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet, dvs. har tillsyn över förvaltningen i konkurser. Det kommer således att också finnas bara en sådan tillsynsmyndighet. Bestämmelsen i 19 § har ändrats i enlighet med detta och bestämmelserna om tillsynsmyndighet i 20 a, 21 och 29 §§ har ersatts med en hänvisning till denna.

Den nya lydelsen av 29 § andra stycket innebär att statens talan i fråga om företagsrekonstruktion förs av den myndighet som har tillsyn över förvaltningen i konkurser eftersom det inte finns någon särskild tillsynsmyndighet när det gäller företagsrekonstruktion.

• Sida 165
•  Original

10.33. Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

35 §

10.34. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

12 f §

10.35. Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

10.36. Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

13 §

10.37. Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

4 §

Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 166
•  Original

10.38. Förslaget till lag om ändring i postlagen (1993:1684)

16 §

20 §

10.39. Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

9 §

10.40. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler

10.41. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

13 och 14 §

Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att meddela föreskrifter beträffande utsöknings- och indrivningsdatabasen. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 167
•  Original

10.42. Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

19 §

10.43. Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

9 kap.

7 f §

10.44. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

4 kap.

18 §

10.45. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

1 kap.

5 §

Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att vara personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 168
•  Original

2 kap.

2 §

26 §

30 §

10.46. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall

5 §

10.47. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

6 kap.

22 §

7 kap.

2 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att

• Sida 169
•  Original

bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla.

10.48. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

11 a §

10.49. Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

8 kap.

3 §

10.50. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

12 §

10.51. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd

7 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga.

• Sida 170
•  Original

Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla.

10.52. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

10.53. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

2 §

10.54. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning

10.55. Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000)

10 och 27 §

Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 171
•  Original

10.56. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

4 §

Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 172
•  Original