Rättegångsbalk (1942:740)

(RB)

Departement
Justitiedepartementet DOM, L5 och Å
Utfärdad
1942-07-18
Ändring införd
SFS 1942:740 i lydelse enligt SFS 2021:285
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2021-05-01

Texten har ändrats jämfört med ursprungsmaterialet: Korrigerat formattering av 54:8

Rättegångsbalken (RB) reglerar de allmänna domstolarnas dömande verksamhet, framförallt hur rättegångar ska gå till.

An unofficial translation is available from the Government Offices

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om domstolsväsendet

1 Kap. Om allmän underrätt

[K1]1 §  Tingsrätten är allmän underrätt och, om något annat inte är föreskrivet, första domstol.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om tingsrätternas domkretsar. Lag (2018:411).

Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från förvaltningsrätt som är administrativ underrätt.

Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt.

Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.

Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen genom förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.

Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av förvaltningsrätt eller specialdomstolarna.

Historik

Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt.

På landsbygden dömde sedan 1300-talet häradshövdingen enligt urgammal sed med nämnd. Domstolen kallades häradsrätt.

I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniserades till rådhusrätt. I dessa rådhusrätter, som bildats med tyska förhållanden som förebild, fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla behövde vara utbildade jurister.

De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.

År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K1]2 §  I en tingsrätt ska det finnas en lagman.

[S2]Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

[S3]Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.

[S4]En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.

[S5]Vid en tingsrätt ska det finnas ett kansli, som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (2013:81).

Prop. 2012/13:45: I en tingsrätt ska det finnas en lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en tingsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de tingsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna. En tingsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman. ...

Prop. 2002/03:4: Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om tingsrätten som administrativ enhet. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.

I paragrafens första stycke införs en ny mening av vilken framgår att en tingsrätt och en länsrätt på samma ort, som en del i en administrativ samverkan, får ha gemensam lagman. Bestämmelsen om rådmän och chefsrådmän förs till ett nytt andra stycke och bestämmelsen ...

Ändrad: SFS 2013:81 (En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess), 2009:774 (En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans), 2002:996 (Administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt), 1979:166 (om ändring i lagen (1971:380) om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m.)

[K1]3 §  Tingsrätten skall, om annat inte är föreskrivet, bestå av en lagfaren domare. Lag (1989:656).

[K1]3 a §  Vid huvudförhandling i tvistemål ska tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om något annat inte är föreskrivet.

[S2]Rätten ska bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.

[S3]I annat fall än som avses i andra stycket är rätten vid huvudförhandlingen domför med en lagfaren domare om det med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad är tillräckligt att en domare sitter i rätten.

[S4]Om rätten består av tre lagfarna domare och någon av dessa får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare. Lag (2016:244).

Med förenklad form avses handläggning enligt 1 kap 3 d §.

  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • RH 1999:54:Tingsrätt har vid huvudförhandling i tvistemål bestått av en lagfaren domare. Då parterna inte samtyckt till detta och målet inte kunde anses vara av enkel beskaffenhet, har tingsrätten inte ansetts vara domför. Tingsrättens dom har därför undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 2016:244 (Ökad endomarbehörighet i tvistemål)

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

3 b §  Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Lag (1997:391).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K1]3 b §  Tingsrätten ska vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

[S2]Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

[S3]Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i högst två år är tingsrätten domför utan nämndemän, om huvudförhandlingen hålls gemensamt med förhandlingen i häktningsfrågan enligt 24 kap. 13 a §.

[S4]Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Lag (2021:285).

  • RH 2011:66:Fråga i brottmål om tingsrätten varit domför med endast två nämndemän och om förutsättningar förelegat för fortsatt huvudförhandling.
  • NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
Införd: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)
Ändrad: SFS 1997:391 (None), 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K1]3 c §  Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Lag (1989:656).

[K1]3 d §  I tvistemål där förlikning om saken är tillåten ska tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.

[S2]Första stycket gäller inte, om en part första gången han ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, ska den part som begär att målet överlämnas till tingsrätt senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.

[S3]Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten ska handläggas som tvistemål. Vid bedömningen ska hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna. Lag (2010:1202).

Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T i målnumret som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.

Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras av en ensam domare i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.

I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.

Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.

  • RH 1996:1:Tingsrätt har av förbiseende tagit upp tvistemål till handläggning enligt allmänna regler, trots att värdet av vad som yrkats uppenbart inte överstigit halva basbeloppet. Tingsrätten har ansetts böra i fortsättningen handlägga målet enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken.
  • RH 2009:8:Sedan tingsrätten lagt upp ett tvistemål till handläggning enligt allmänna regler (T-mål) bestämde tingsrätten - mer än ett år senare - att målet skulle handläggas enligt reglerna i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken om förenklade tvistemål (FT-mål). Hovrätten ansåg att för lång tid hade gått och upphävde tingsrättens beslut.
  • NJA 2012 s. 30:Prövningstillstånd i hovrätt. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar frågan om när ett mål som inledningsvis har handlagts enligt ordinära regler kan överföras till handläggning i förenklad form.
  • NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
  • NJA 2010 s. 336:Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra stycket rättegångsbalken kommer inte i fråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form därför att någondera parten har andra liknande rättsförhållanden. - När det avgjorts att handläggningen ska ske i förenklad form, har den i handläggningsfrågan vinnande parten rätt till ersättning för rättegångskostnader bara enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
  • NJA 2007 s. 579:Rättegångskostnader. I ett dispositivt tvistemål om mindre värden (småmål) har kostnad för rättslig rådgivning inte ansetts skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt, eftersom tvistefrågorna varit okomplicerade och legat inom kärnområdet för partens näringsverksamhet. 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
  • RH 2016:67:För att ersättning ska utgå för rättslig rådgivning i ett förenklat tvistemål ska den rättsliga rådgivningen inhämtats externt. En part har därför inte rätt till ersättning när rådgivning lämnats av någon som är anställd av parten. Detsamma gäller för en kommun när rådgivning lämnats av kommunens gemensamma juristavdelning.
  • RH 1995:95:I bötesmål avgjorde tingsrätten även en fråga om bättre rätt till viss egendom, vars värde uppenbart inte översteg basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hovrätten har ansett att även det enskilda anspråket omfattades av kravet på prövningstillstånd, trots att det var fråga om en fastställelsetalan.
  • NJA 2017 s. 281:Fråga om byte av handläggningsform från ordinärt till förenklat tvistemål.
  • NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
  • NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom i brottmål, är värdet - i förhållande till basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
  • RH 1995:122:Utgången av ett dispositivt tvistemål har ansetts ha synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden varför allmänna regler tillämpades trots att värdet av vad som yrkades inte översteg ett halvt basbelopp.
  • NJA 1990 s. 152:Fråga om dispositivt tvistemål, i vilket värdet av vad som yrkades uppenbart inte översteg hälften av basbeloppet, borde handläggas enligt allmänna regler med hänsyn till utgångens betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. I kap 3 d § 2 st RB.
  • NJA 1999 s. 709:Prövningstillstånd i hovrätt krävs om det vid tingsrätten ursprungligen yrkade beloppet översteg ett basbelopp men talan där inskränkts till ett belopp understigande denna gräns. 49 kap 12 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
  • RH 1999:15:Fråga om kvittningsinvändning skall beaktas vid beräkningen av det värde som anges i 1 kap. 3 d § tredje stycket rättegångsbalken.
Införd: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)
Ändrad: SFS 1991:847 (om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m.), 2010:1202 (Följdändringar med anledning av införandet av socialförsäkringsbalken)

[K1]3 e §  Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

[S2]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt första stycket. Lag (2017:542).

Prop. 2005/06:10: I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även tjänstemän vid en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Ett förordnande kan, i förekommande fall, avse tjänstgöring vid en eller flera av tingsrättens kansliorter. Ett förordnande ...

Prop. 2016/17:174: Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

Bestämmelserna ...

Prop. 2002/03:4: Bestämmelsen reglerar de grundläggande förutsättningarna för delegering av arbetsuppgifter till domstolssekreterare m.fl. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.3.1.

I första stycket görs en ändring som innebär att möjligheten att utföra åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare utsträcks till att omfatta även ...

Införd: SFS 1993:512 (om delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol Prop. 1992/93:213)
Ändrad: SFS 2005:1059 (En effektivare prövning av hyres- och arrendeärenden), 2009:774 (En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans), 2002:996 (Administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt), 2017:542 (Utökad samverkan mellan domstolar)

[K1]3 f §  Om tingsrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.

[S2]Behörig att vara ordförande är den som

  1. är eller har varit ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt, eller
  2. regeringen för en viss tid har anställt som lagman eller chefsrådman i tingsrätt.

[S3]Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: I första stycket anges paragrafens tillämpningsområde, dvs. att den gäller när tingsrätten består av fler än en lagfaren domare. Den är tillämplig i både tvistemål och brottmål.

Andra stycket behandlar behörigheten att vara rättens ordförande.

Införd: SFS 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K1]4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa hur många nämndemän som ska finnas i varje domkrets.

[S2]Tingsrätten ska fördela tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om behörigheten att bestämma hur många nämndemän som ska finnas i en tingsrätts domkrets och om samråd mellan tingsrätten och nämndemännen vid fördelningen av deras tjänstgöring. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K1]5 §  En tingsrätt skall ha kansli på den eller de orter som regeringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på den eller de orterna om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får också ha tingsställe på annan ort som regeringen bestämmer. Lag (2000:1455).

En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarshamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.

Ändrad: SFS 2000:1455 (Budgetpropositionen för 2001), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1995:495 (Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96)

[K1]6 §  Tingsrätt skall hålla sammanträde så ofta det kräves för arbetet. Sammanträde för huvudförhandling (ting) skall hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl tala för att sammanträdet hålles på annan ort. Lag (1975:502).

7 § har upphävts genom Lag (1990:443).

[K1]8 §  Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

[S2]Om någon eller några av rättens ledamöter får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller 3 b § första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Rätten får dock inte bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Lag (1997:391).

9 § har upphävts genom lag (2000:172).
10 § har upphävts genom lag (1975:502).
11 § har upphävts genom lag (1969:244).
12 § har upphävts genom lag (1969:244).
13 § har upphävts genom lag (1969:244).
14 § har upphävts genom lag (1969:244).
15 § har upphävts genom lag (1969:244).
16 § har upphävts genom lag (1969:244).
17 § har upphävts genom lag (1969:244).

2 Kap. Om hovrätt

[K2]1 §  Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten. Lag (2018:411).

Prop. 2017/18:88: Hovrätten är överrätt i mål och ärenden som överklagas från tingsrätten.

Ändrad: SFS 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K2]2 §  Hovrätt ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av domare i allmän underrätt.

[S2]Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2008:156).

Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.

Nämndeman som åtalats för brott mot tystnadsplikt ansågs inte ha gjort detta i tjänsten och åtal har därför väckts vid den tingsrätt där han tjänstgjorde enligt NJA 2001 s. 813.

Prop. 2007/08:54: (Jfr 2 kap. 2 § i utredningens förslag.)

Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse ska hovrätt som första instans pröva mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som har begåtts i tjänsten av bl.a. inskrivningsdomare eller annan inskrivningshandläggare. Skälen för denna ordning är att det inte är lämpligt att ett sådant mål ska avgöras av den tingsrätt som vederbörande är anställd i. Mot bakgrund av att handläggningen av inskrivningsärenden nu flyttas från allmän ...

  • NJA 2001 s. 813:Fråga om en nämndeman, som åtalats för brott mot tystnadsplikt, har begått brottet i utövningen av uppdraget och om åtalet därför skall väckas omedelbart i HovR. 2 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
  • RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har ansetts inte ha varit behörig att som första domstol ta upp målet till prövning.
  • NJA 1986 s. 257:Tillämpning av 3 kap 7 § andra meningen skadeståndslagen i fall då HD ej beviljat prövningstillstånd.
Ändrad: SFS 2008:156 (Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.), 1987:681 (om ny konkurslag), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1986:649 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1971:1060 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), m.m.)

[K2]3 §  I varje hovrätt skall det finnas en hovrättspresident, en eller flera hovrättslagmän samt hovrättsråd av vilka en eller flera skall vara vice ordförande. De skall vara lagfarna.

[S2]En hovrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman.

[S3]Vid varje hovrätt skall det finnas ett kansli som hålls öppet för allmänheten på bestämda tider. Lag (1998:1800).

[K2]4 §  Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.

[S2]I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och om det i målet inte är fråga om företagsbot, är hovrätten domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

[S3]Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

[S4]Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit vid sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § är hovrätten domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av tingsrättens avgörande sedan käromålet återkallats.

[S5]Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

[S6]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra än domare när de utför åtgärder enligt femte stycket. Lag (2017:542).

Prop. 2016/17:174: Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna ...

Prop. 1998/99:37: I fjärde stycket har införts en ny regel om domförhet i hovrätten. Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den tar sikte på den situationen att en klagande uteblir från ett sammanträde för muntlig förberedelse enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Då skall överklagandet

förfalla och målet skrivas av, se <a href="https://lagen.nu/prop/1998/99:37#S4-6" ...

  • NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
  • NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
  • NJA 1988 s. 268:Vid beslut om avvisning av för sent inkomna besvär över beslut att vägra prövningstillstånd skall HovR bestå av minst tre lagfarna ledamöter.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1986:120 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1993:515 (om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål ), 1997:391 (None), 1993:512 (om delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol Prop. 1992/93:213), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2017:542 (Utökad samverkan mellan domstolar)

[K2]4 a §  Utöver vad som följer av 4 § får i hovrätten som särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

  1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om ekonomiska förhållanden,
  2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. Lag (1985:415).

[K2]4 b §  Om hovrätten består av fler än en lagfaren domare gäller följande i fråga om rättens ordförande.

[S2]Behörig att vara ordförande är den som

  1. är eller har varit ordinarie domare i hovrätt, eller
  2. regeringen för en viss tid har anställt som hovrättspresident, hovrättslagman eller hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning.

[S3]Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska vara ordförande. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande. Om det finns särskilda skäl får någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid vara ordförande. Lag (2018:411).

[K2]4 c §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i hovrättens domkrets för tjänstgöring i hovrätten.

[S2]Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2018:411).

[K2]5 §  Hovrätt skall sammanträda på den ort där den har sitt säte.

[S2]Sammanträde får också hållas på någon annan ort om det finns skäl till det.

[S3]Sammanträde skall hållas så ofta det krävs för arbetet. Lag (1993:514).

[K2]6 §  Rikets hovrätter äro: Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och hovrätten för Övre Norrland.

[S2]Om hovrätternas domkretsar förordnar regeringen. Lag (1974:573).

Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av partdomar och beslut som meddelats av tingsrätt.

Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Hovrätt är första instans i brottmål om domare misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.

[K2]7 §  har upphört att gälla genom lag (1975:502).

3 Kap. Om Högsta domstolen

[K3]1 §  Högsta domstolen är överrätt i mål och ärenden som överklagas från hovrätten. Lag (2018:411).

[K3]2 §  Att i Högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokatsamfundets styrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap. 8 §. Lag (2009:344).

[K3]3 §  Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, någon av riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, riksåklagaren, domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller justitiesekreterare i Högsta domstolen.

[S2]Högsta domstolen ska vidare som första domstol pröva om justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål beträffande vilka detta föreskrivs i lag. Lag (2010:1391).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar Högsta domstolens behörighet som första domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafens första stycke ändras genom att hänvisningen till Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol.

Övriga ändringar i paragrafen är av endast språklig karaktär.

  • NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
Ändrad: SFS 2010:1391 (Utnämning av ordinarie domare), 1995:315 (Några frågor angående EG-domstolen), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor), 1972:218 (KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.)

[K3]4 §  I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

[S2]Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.

[S3]Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.

[S4]När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som har avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Det som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd ska även tillämpas på ersättare.

[S5]Högsta domstolen får förordna den som är justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen att tjänstgöra i Högsta domstolen. Lag (2017:542).

Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.

Prop. 2016/17:174: I Högsta domstolen ska det finnas fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden ska vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande. Högsta domstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta domstolen är indelad i avdelningar, är Högsta domstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning.

När ett justitieråd ...

Prop. 2008/09:117: Paragrafen innehåller bestämmelser om Högsta domstolens dimensionering och organisation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ändringarna i första och andra styckena är språkliga eller redaktionella.

Den ändring som görs i tredje stycket innebär att det inte längre är obligatoriskt för Högsta domstolen att vara indelad i avdelningar. I bestämmelsen anges att Högsta ...

Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2010:1391 (Utnämning av ordinarie domare), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.), 1972:147 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1991:1819 (om ersättare förjustitieråd och regeringsråd), 2017:542 (Utökad samverkan mellan domstolar), 2003:1149 (Antalet ledamöter i Högsta domstolen)

[K3]5 §  Rätten ska, om inte något annat följer av andra eller fjärde stycket eller 5 a § andra stycket 1-3, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i

  1. mål där prövningstillstånd har beviljats av Högsta domstolen,
  2. mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans,
  3. mål där talan har väckts i hovrätt och överklagande har skett till Högsta domstolen,
  4. mål som har överklagats av Justitiekanslern eller av en justitieombudsman, och
  5. ärenden om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla, om prövningen inte är enkel.

[S2]Om en framställning i ett mål där Högsta domstolen är första domstolsinstans inte innefattar laga skäl för talan eller det annars är uppenbart att talan är ogrundad, får rätten bestå av tre eller fyra ledamöter när dom i målet meddelas utan att stämning har utfärdats.

[S3]När Högsta domstolen avger ett sådant yttrande som avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden ska rätten bestå av minst tre ledamöter.

[S4]Det som sägs i tredje stycket gäller också vid prövning av själva saken i ärenden enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott, om inte något annat följer av 5 a § andra stycket 4, och i ärenden enligt 34 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Lag (2019:243).

Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap.

Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.

Prop. 2018/19:60: Rätten ska, om inte något annat följer av andra eller fjärde stycket eller 5 a § andra stycket 1–3, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i

Ändrad: SFS 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.), 2019:243 (Högsta domstolens sammansättning i utlämningsärenden), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K3]5 a §  I andra fall än sådana som avses i 5 § beslutar Högsta domstolen för varje mål eller ärende hur många ledamöter som ska ingå i rätten.

[S2]Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av

  1. frågor om beviljande av prövningstillstånd i hovrätt,
  2. frågor om återförvisning av mål till hovrätt,
  3. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §, och
  4. frågor om tvångsmedel enligt 16 § femte stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2019:243).

[K3]5 b §  Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte annat följer av 6 §. Lag (2009:344).

[K3]5 c §  Om rätten består av fler än en ledamot ska den ordinarie ledamot som har högst befattning vara rättens ordförande. Bland ordinarie ledamöter med samma befattning ska den som har längst anställningstid vara ordförande. Lag (2018:411).

[K3]6 §  Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av Högsta domstolen i dess helhet. Ett sådant beslut får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet.

[S2]Om det i olika domar eller beslut av Högsta domstolen har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.

[S3]Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.

[S4]När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet ska alla justitieråd som inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2009:344).

Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.

När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Två exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738 och i mål NJA 2005 s. 205.

Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målet onödigt fördröjs vilket kan vara till men för den som är häktad.

Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 14 ledamöter i rätten.

Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikat­frågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. Se justitierådet Bo Svenssons artikel Högsta domstolen år 2003 i Domareförbundets tidskrift nr 1/2003.

Prop. 2004/05:63: Paragrafen innehåller regler om Högsta domstolens sammansättning.

Första stycket är oförändrat. I andra stycket finns regler om tredomarsammansättning. I inledningen av stycket har ”av enkel beskaffenhet” ersatts med ”enkel”. Någon saklig ändring är inte avsedd. Av de därefter följande punkterna är de första, andra och tredje punkterna oförändrade. Den fjärde punkten, som är ny, avser frågor om återförvisning av mål till hovrätt. Om prövningen av en sådan fråga är enkel, får ...

Prop. 1998/99:37: I sista stycket punkt 1 har införts en ny regel om domförhet i Högsta domstolen. Ändringen motsvarar den som gjorts för hovrättens del i 2 kap. 4 §, se kommentaren till den paragrafen, men får också ett något vidare tillämpningsområde genom att ingen inskränkning gjorts till sammanträde enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Lagrådet har sålunda påpekat att paragrafen kommer att bli tillämplig också när ett överklagande har förfallit på grund av den i detta ärende föreslagna bestämmelsen ...

Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.), 1972:147 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1981:1088 (med förslag angående ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen), 2005:195 (Vissa ändringar i reglerna om Högsta domstolens sammansättning)

[K3]6 a §  Om rätten består av fler än två ledamöter och en av dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Lag (2009:344).

[K3]7 §  När Högsta domstolen behandlar en ansökan om resning eller en klagan över domvilla i ett mål som har avgjorts av Högsta domstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom domstolen. Lag (2009:344).

[K3]8 §  För beredning och föredragning av mål i Högsta domstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän. Lag (2009:344).

4 Kap. Om domare

Införd: SFS 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 1994:1620 (Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet ), 2007:74 (En ny indelningsgrund för vissa domsagor), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1988:616 (om val av nämndemän, m.m.), 2014:904 (Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]1 §  Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

[S2]Ej må den utöva domarämbete, som är i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

[S3]Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen. Lag (1988:1260).

[K4]2 §  I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 4 §. Lag (2010:1391).

Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans rättsliga befogenheter vid biträde åt annan myndighet innan förundersökning har inletts. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.

Av 3 kap. 4 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder. Vidare följer av 3 kap. 5 § en rätt att i vissa situationer ta med någon till förhör. I 3 kap. 6 § ges en rätt ...

Ändrad: SFS 2010:1391 (Utnämning av ordinarie domare), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1991:1819 (om ersättare förjustitieråd och regeringsråd), 1985:934 (om vissa decentraliseringsfrågor m.m. inom justitiedepartementets område)

[K4]3 §  Har upphävts genom lag (1964:646).

Prop. 2018/19:16: tillämpas om inte ett godkännande enligt 1 § utan väsentlig olägenhet kan avvaktas.

Paragrafen reglerar gripanden och beslag som inte kan vänta. Övervägandena finns i avsnitt 9.6 och 9.7.1.

Bestämmelsen är ett undantag från huvudregeln att gripanden och beslag som ligger ...

[K4]4 §  Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av regeringen. Lag (1974:573).

Prop. 2018/19:16: undersökningsledaren med utredningen av brottet, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.

En förundersökningsledare får anlita biträde av Kustbevakningen för att genomföra förundersökningen. Förundersökningsledaren får också ge i uppdrag åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i ...

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.)

[K4]5 §  Nämndemän utses genom val.

[S2]Om det i en domkrets ingår mer än en kommun eller, utöver en eller flera kommuner, en del av en annan kommun, ska tingsrätten fördela antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till kommunernas respektive kommundelens folkmängd.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje län eller del av län inom en hovrätts domkrets fastställa det antal nämndemän i hovrätten som ska utses. Lag (2018:411).

Prop. 2018/19:16: I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans möjlighet att använda vissa medel för att genomföra en tjänsteåtgärd vid biträde åt en annan myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Av 3 kap. 16 § följer en rätt för en kustbevakningstjänsteman att i vissa situationer stoppa ett fartyg, fordon eller annat transportmedel när befogenheterna utövas. Genom hänvisningen gäller denna bestämmelse även ...

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de som ska tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt eller hovrätt utses. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 2007:74 (En ny indelningsgrund för vissa domsagor), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1988:616 (om val av nämndemän, m.m.)

[K4]6 §  Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som inte är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman i en tingsrätt krävs vidare att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.

[S2]Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt.

[S3]Till nämndeman får endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

[S4]Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.

[S5]Domstolen ska kontrollera behörigheten och, i fråga om laglydnad, lämpligheten hos den som har utsetts till nämndeman. Lag (2014:904).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar de allmänna valbarhets- och behörighetsvillkoren för uppdrag som nämndeman.

I första stycket görs endast språkliga ändringar. I ett nytt tredje stycke föreskrivs att endast den bör utses till nämndeman som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1. Bestämmelsen innebär att en ...

Prop. 2018/19:16: kapitel biträder en annan myndighet ska till den myndigheten genast rapportera de åtgärder och ingripanden som gjorts.

Paragrafen reglerar rapporteringsskyldighet till den huvudansvariga myndigheten, och gäller utöver det som anges i 3 kap. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Paragrafen är tillämplig på biträde som lämnas såväl innan förundersökning ...

Prop. 2013/14:169: kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i en hovrätt och i en tingsrätt. Till nämndeman ...

Ändrad: SFS 1988:1328 (om god man och förvaltare), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1994:1620 (Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet ), 1991:485 (om ny folkbokföringslag m.m.), 2007:74 (En ny indelningsgrund för vissa domsagor), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 2014:904 (Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]7 §  Val av nämndemän i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.

[S2]Val av nämndemän i hovrätt förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

[S3]Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

[S4]Vid val av nämndemän ska det eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2019:837).

Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen i förvaltningsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.

Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.

2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år.

Prop. 2005/06:180: I paragrafen anges vilka organ som väljer nämndemän och hur valet av nämndemän skall gå till.

I tredje stycket görs vissa redaktionella ändringar. I fjärde stycket första meningen görs en ändring som innebär att valförsamlingen skall eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren inte enbart vad gäller ålder, kön och yrke utan även med hänsyn till etnisk bakgrund. Förslaget behandlas i avsnitt ...

  • NJA 1999 s. 725:En person har i samband med ett omhändertagande spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen.
Införd: SFS 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)
Ändrad: SFS 2019:837 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning), 1997:228 (Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)
Upphävd: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K4]7 a §  En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna utföra sitt uppdrag. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller en regel om rätt till ledighet för nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

Regeln ger en lagfäst rätt till den ledighet från anställning som behövs för att en nämndeman skall kunna utföra sitt uppdrag. Rätten till ledighet

avser ...

Införd: SFS 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]8 §  En nämndeman utses för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.

[S2]Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.

[S3]Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.

[S4]Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Om antalet nämndemän inom domkretsen ändras får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2018:411).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen behandlar bl.a. mandatperiodens längd och en nämndemans rätt respektive skyldighet att avgå före mandatperiodens slut.

I första stycket ersätts uttrycket rätten med domstolen för att tydliggöra att prövningen sker i administrativ ordning. Den sista meningen i stycket förs över till det nya tredje stycket. I övrigt görs vissa redaktionella ändringar.

I andra stycket, som är nytt, föreskrivs att domstolen skall entlediga en nämndeman som genom att ...

Prop. 2017/18:88: Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. tjänstgöringstid för och entledigande av nämndemän. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Prop. 2013/14:169: Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.

Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.

Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman ...

  • NJA 2017 s. 1029:En nämndeman var på grund av ändrad folkbokföringsadress inte behörig att delta i tingsrättens avgörande. Fråga om tingsrättens och hovrättens domar ska undanröjas på grund av domvilla.
Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1994:1620 (Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet ), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1988:616 (om val av nämndemän, m.m.), 2014:904 (Nämndemannauppdraget - stärkt förtroende och högre krav), 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]8 a §  Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen om han eller hon

  1. är föremål för ett ärende om entledigande,
  2. är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande, eller
  3. i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.

[S2]Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.4.

I första stycket första punkten behandlas den situationen att en nämndeman blir föremål för ett ärende om entledigande. Innan ett sådant ärende kan avgöras kan olika handläggningsåtgärder behöva vidtas, bl.a. bör nämndemannen få tillfälle att yttra sig över de omständigheter som legat till grund ...

Införd: SFS 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]8 b §  Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

[S2]Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: Paragrafen, som är ny, behandlar möjligheten till överklagande av beslut om entledigande och avstängning av nämndemän. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.5.

Av första stycket framgår att domstols beslut om entledigande och avstängning av nämndemän överklagas till en särskild statlig nämnd samt att nämndens beslut inte får överklagas. Förvaltningslagens ...

Införd: SFS 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]9 §  En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller dock inte den som entledigats enligt 8 § andra stycket eller som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om avstängning har inletts. Lag (2006:850).

Prop. 2005/06:180: I paragrafen behandlas i vilka fall en nämndeman är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Förslaget till ändring behandlas i avsnitt 8.3.

I den första meningen görs vissa språkliga ändringar. I den andra meningen införs ett undantag från regeln om att en nämndeman i vissa fall är skyldig att tjänstgöra efter entledigande eller avgång. Undantaget gäller den som entledigats från sitt ...

Ändrad: SFS 2006:850 (Ett stärkt nämndemannainstitut)

[K4]10 §  Är nämndeman av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde och kan annan nämndeman ej utan tidsutdräkt infinna sig, äge rättens ordförande till tjänstgöring i nämnden kalla någon, som är valbar till nämndeman för domkretsen.

[K4]10 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.

[S2]Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.

[S3]Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2013:81).

Prop. 2012/13:45: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a §.

Om det medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphöra att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.

Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska ...

Införd: SFS 1985:415 (om domstolarna och eko-brotten m.m.)
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 2013:81 (En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess)

[K4]11 §  Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:

[S2]"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

[S3]Ed skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande. Lag (1975:1288).

[K4]11 a §  En fördelning av mål och ärenden mellan enskilda domare ska vara baserad på objektiva kriterier som domstolen fastställt i förväg. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång. Lag (2018:411).

[K4]12 §  De som med varandra äro eller varit gifta eller äro i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag eller äro syskon eller äro i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller de som på liknande sätt äro varandra närstående må ej samtidigt sitta som domare i rätten. Lag (1973:240).

[K4]13 §  Domare är jävig att handlägga mål:

  1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
  2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
  3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
  4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
  5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
  6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
  7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;
  8. vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;
  9. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
  10. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Lag (1993:348).

Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas enligt MÖD 2003:107.

I NJA 1993 s. 571 bedöms

  • dels frågan om domare - mot vilken jäv anförts - fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas
  • dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilken fråga också besvarats nekande.

I vissa fall kan en domare anse sig jävig trots att formellt jäv inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet om en domare ska pröva om en Rotarybroder begått skattebrott. Detta brukar kallas för "delikatessjäv".

Jäv kan ibland också tänkas om en domare engagerat sig speciellt i en fråga eller är medlem i någon viss organisation.

Domaren i Pirate Bay-målet påstods till exempel vara jävig. En granskning visade att det fanns kopplingar mellan domaren och film- och skivbolagens representanter i rätten. Domaren var till exempel medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt. Svea hovrätt har dock senare bedömt att jäv inte förelåg.

  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • RH 1996:58:En domare, som tidigare har deltagit i avgörandet av ett tvistemål, har ansetts jävig att efter målets återförvisning från högre rätt på nytt delta i avgörandet av målet.
  • MÖD 2007:44:Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
  • MÖD 2019:8:Jäv ----- Ett tekniskt råd i mark- och miljödomstolen hade i ett avgörande angående bestämmande av andelstal i väg (gemensamhetsanläggning) uttalat sig om den s.k. tonkilometermetodens tillförlitlighet och tillämpbarhet. Det tekniska rådet handlade senare ett annat mål med samma klaganden rörande en annan gemensamhetsanläggning, vilket också rörde tillförlitligheten och tillämpbarheten av tonkilometermetoden. Klagandena gjorde i det senare målet gällande att det tekniska rådet var jävig genom att i det tidigare målet ha gjort vissa uttalanden om tonkilometermetodens tillförlitlighet och tillämpbarhet. Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att utfyllande metoder inte är ovanliga när det gäller att bestämma vad som är skäligt i fråga om kostnader eller ersättning för olika situationer inom fastighetsrätten. Uttalanden i ett avgörande om tillförlitligheten eller tillämpbarheten av sådana metoder får mot den bakgrunden i regel inte anses kunna leda till hinder för en domare att på grund av jäv handlägga ett senare mål där metoden ånyo ifrågasätts. De uttalanden som gjordes i den tidigare domen har heller inte ansetts så kategoriska i fråga om tonkilometermetodens tillförlitlighet eller tillämpbarhet att det kunde anses föreligga ett legitimt tvivel om det tekniska rådets opartiskhet i det aktuella målet. Mark- och miljööverdomstolen har instämt i mark- och miljödomstolens bedömning att det inte föreligger jäv.
  • NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
  • RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
  • NJA 2010 s. 274:Medlemskap i en juridisk yrkesförening och anställning som rättssakkunnig i Regeringskansliet har inte i sig ansetts medföra jäv för domare, även om målet har anknytning till föreningen eller lagstiftning vid vilken den rättssakkunniga medverkat.
  • NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
  • NJA 1994 s. 678:Fråga om domare varit jävig enligt 4 kap 13 § 10 RB.
  • RH 2011:30:Fråga om en domares agerande och uttalande i samband med enskilda förlikningsdiskussioner har varit ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet i målet.
  • RH 2016:45:Under pågående huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post med en av polisens utredare och uttalade sig berömmande om dennes arbetsinsats i målet. Tingsrätten ansåg att nämndemannen var jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta vid målets avgörande. Härefter begärde två av de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas om eftersom omständigheterna var sådana att de var ägnade att rubba förtroendet även för resterande ledamöter i den aktuella sammansätningen. Fråga om så var fallet; tillika om rättens sammansättning vid prövning av denna jävsfråga.
  • NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
  • NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
  • MÖD 2013:19:Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol som innebar att beslut från en länsstyrelse rörande föreläggande att vid vite återställa stenmurar överprövades. Vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen gjordes jäv gällande. Jävet uppgavs bestå bl.a. i att tekniska rådet är gift med en tjänsteman på länsstyrelsen som uttalat sig i media i frågan om stenmurars bevarande. Tjänstemannen deltog inte i beslutet hos länsstyrelsen men ansågs ha tagit befattning med sakfrågan och, som hög tjänsteman, uttalat sig på länsstyrelsens vägnar. Omständigheterna har sammantaget ansetts vara ägnade att rubba förtroendet för tekniska rådets opartiskhet i enlighet med 4 kap. 13 § 10 punkten rättegångsbalken. Domarna har undanröjts och målen återförvisats till mark- och miljödomstolen för ny prövning.
  • RÅ 1993:31:Part har gjort gällande att en domare varit jävig bl.a. därför att han deltagit i arbetet med tillämplig lagstiftning. Jävsinvändningen har ogillats.
  • RH 2017:47:Invändning om domarjäv har gjorts i överklagande av tingsrätts beslut om böter för otillbörligt yttrande i rättegångsskrift. Hovrätten har funnit att det i lagens mening inte förelegat jäv när samme domare som varit föremål för ett förment otillbörligt yttrande i rättegångsskrift också beslutat om böter för rättegångsförseelse. De aktuella yttrandena ansågs emellertid inte vara otillbörliga.
  • NJA 2014 s. 482:En åklagare, som har varit tjänstledig från Åklagarmyndigheten och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett brottmål. Den adjungerade ledmoten har ansetts jävig att handlägga brottmålet. Resning har inte beviljats då det var uppenbart att jävet inte hade påverkat utgången i målet. Även fråga om en nämndeman, som var ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. - Offentlig försvarare har förordnats i resningsärendet med hänsyn till ärendets karaktär och till att frågan i ärendet varit av vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och Ö 4809-13 på likartat sätt.
  • HFD 2011:14:En domare har inte ansetts jävig att handlägga ett mål rörande inkomsttaxering och skattetillägg enbart på den grunden att han tidigare prövat frågan om anstånd med att betala den aktuella skatten.
  • HFD 2015 not 9:Ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen ansågs inte ha varit jäviga vid avgörandet av mål om ledningsprövning i fondbolag (resningsärende) / Ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen ansågs inte ha varit jäviga vid avgörandet av mål om ledningsprövning i fondbolag (resningsärende, också fråga om oriktig rättstillämpning) /OK-Lm
  • HFD 2011:15:Den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig har inte ansetts utgöra grund för resning.
  • RÅ 2005:1:I ett mål, vari huvudfrågan är om lotterilagen står i överensstämmelse med EG-rätten, har Regeringsrätten ogillat en invändning om jäv för en ledamot som var expeditions- och rättschef då en likartad fråga behandlades i en proposition om ändring av en bestämmelse i lotterilagen.
  • RH 1995:28:Sedan tingsrätten i dom förordnat om upphörande av part beviljad rättshjälp, har hovrätten, sedan denna part överklagat domen i huvudsaken, i likhet med tingsrätten funnit att parten inte längre hade ett befogat intresse av att få sin sak behandlad och i särskilt beslut lämnat partens yrkande om att rättshjälpen skulle bestå utan bifall. Hovrättens ledamöter har ansetts jäviga att därefter delta i målets fortsatta handläggning.
  • RH 2010:16:Målsäganden och den tilltalade i ett brottmål hade tidigare varit parter i ett vårdnadsmål. Två nämndemän som deltagit i avgörandet av det tidigare vårdnadsmålet har, med hänsyn till omständigheterna, ansetts jäviga att delta i avgörandet av brottmålet.
  • RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till brott med samma rubricering som enligt åtalet och beslutade om rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt uppehåll i rättegången och sedan försvaret åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter fortsatt huvudförhandling.
  • MÖD 2003:107:Ansökan om förlängning av arbetstid nu fråga om jäv -----Två sakkunniga ledamöter i miljödomstolen hade tidigare haft funktioner – som miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen resp. som ledamot i Bräcke kommunstyrelse – som gjort att de kommit i kontakt med det aktuella kraftverksprojektet. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde att deras tidigare positioner i förhållande till olika beslut om kraftverksprojektet var sådana att det fanns anledning till tvivel på deras opartiskhet i målet. På grund av jäv har de därmed varit förhindrade att delta i handläggningen av målet. Domen undanröjdes och återförvisades för fortsatt behandling.
  • NJA 1998 s. 228:Fråga om jäv enligt 4 kap 13 § 10 RB.
  • RH 2001:23:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
  • NJA 1998 s. 82:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de inför fortsatt huvudförhandling avvisat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
  • MÖD 2003:90:Rättegångsfel på grund av jäv-----I anslutning till huvudförhandling i miljödomstolen bjöd sökandebolaget samtliga närvarande, däribland rättens ledamöter, på lunch. En sakägare menade att detta utgjorde jäv och yrkade att domen skulle undanröjas. Miljööverdomstolen ansåg däremot att det som förevarit inte kunde anses ha rubbat förtroendet för opartiskheten hos miljödomstolens ledamöter och avslog därför yrkandet.
  • RH 1996:68:Sedan tilltalad har uteblivit från huvudförhandling i hovrätten utan att laga förfall har ansetts föreligga, har hans överklagande förklarats förfallet. Fråga om samma domare, som fattat detta beslut, har varit jäviga när det gäller prövningen av den tilltalades ansökan om målets återupptagande.
  • NJA 2008 s. 893:Domare i Miljööverdomstolen som avvisat en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet avseende en del av den s.k. Citybanan har inte på grund av uttalanden som gjorts i det beslutet ansetts jäviga att handlägga ett annat mål angående tillstånd till sådan verksamhet avseende en annan del av banan.
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1993:348 (om handläggning av brottmål efter rättspsykiatrisk underskning m.m.)

[K4]14 §  Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.

[S2]Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.

[S3]Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten görs av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller överklagande sker av beslut, varigenom jävet ogillats. Lag (1983:370).

  • NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
  • RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
  • NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
  • NJA 2007 s. 860:Hovrätt har funnit att rätten att framställa jävsinvändning mot domare i tingsrätt förfallit (4 kap. 14 § rättegångsbalken) och på den grunden avslagit ett yrkande om undanröjande av tingsrättens dom. Bestämmelsen i 54 kap. 8 § rättegångsbalken om att beslut i vilket hovrätt prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt inte får överklagas har inte ansetts utgöra hinder mot ett överklagande. Överklagande har dock ansetts kunna ske endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut.
  • MÖD 2013:19:Domarjäv ------ Tekniskt råd deltog i två avgöranden från mark- och miljödomstol som innebar att beslut från en länsstyrelse rörande föreläggande att vid vite återställa stenmurar överprövades. Vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen gjordes jäv gällande. Jävet uppgavs bestå bl.a. i att tekniska rådet är gift med en tjänsteman på länsstyrelsen som uttalat sig i media i frågan om stenmurars bevarande. Tjänstemannen deltog inte i beslutet hos länsstyrelsen men ansågs ha tagit befattning med sakfrågan och, som hög tjänsteman, uttalat sig på länsstyrelsens vägnar. Omständigheterna har sammantaget ansetts vara ägnade att rubba förtroendet för tekniska rådets opartiskhet i enlighet med 4 kap. 13 § 10 punkten rättegångsbalken. Domarna har undanröjts och målen återförvisats till mark- och miljödomstolen för ny prövning.
Ändrad: SFS 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.)

[K4]15 §  Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej innefattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.

[S2]Har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver.

[S3]I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.

  • NJA 2008 s. 1184:En lagfaren domare har avträtt från huvudförhandling i brottmål med hänvisning till jäv. Även om domaren varit jävig har detta inte ansetts innebära att rätten inte var domför när förhandlingen inleddes. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om fortsatt domförhet vid förhinder för en ledamot har ansetts tillämplig oavsett orsaken till förhindret.
  • NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
  • NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.

5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol

[K5]1 §  En förhandling vid domstol ska vara offentlig.

[S2]Kan det antas att det vid en förhandling kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten, om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall får en förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 35 kap. 12, 13 eller 17 § eller 36 kap.1 eller 2 §offentlighets- och sekretesslagen eller, när det gäller domstolsförhandling under förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende, enligt 18 kap. 1, 2, 3 eller 17 § eller 35 kap.1 eller 2 § samma lag. En förhandling ska alltid hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 27 kap.5 § andra och tredje styckena eller 34 kap. 4 § samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vid förhandlingen.

[S3]Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk störning får hållas inom stängda dörrar.

[S4]Är det annars för särskilt fall föreskrivet att förhandling får hållas inom stängda dörrar, ska det gälla. Lag (2009:401).

Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.

  1. ansvar för barnpornografibrott,
  2. ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
  3. förverkande av skildring med sådant innehåll
  • för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar vilka uppgifter som ingår i Kustbevakningens direkta ordningshållning. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ingripandena avser främst sådana ordningsstörningar som har samband med myndighetens huvudsakliga verksamhet och som vanligen sker i områden som annars har begränsad myndighetsnärvaro. Av 2 § framgår vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. ...

Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att ta arv, m.m.), 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 1975:240 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning), 2000:564 (Internationell rättslig hjälp i brottmål), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 2006:47 (Lag om omvandling av fängelse på livstid), 1990:319 (om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m.)

[K5]2 §  Tillträde till offentlig förhandling må, när rättens ordförande finner skäl därtill, vägras den som enligt vad är känt eller må antagas ej fyllt aderton år. Lag (1974:239).

Prop. 2018/19:16: 3. störningar enligt 4 kap. 7 § andra stycket lagen (2006:1209) om hamnskydd.

Paragrafen reglerar vilka ordningsstörningar som ingår i den direkta ordningshållningen. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2018/19:16#S10-2" ...

Ändrad: SFS 1974:239 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.)

[K5]3 §  Rättens ordförande får tillåta att en anställd vid domstolen, eller någon som tjänstgör där i utbildningssyfte, får närvara vid ett sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Om det finns särskilda skäl, får ordföranden tillåta även andra att närvara vid ett sådant sammanträde. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:16: Ett sådant ingripande får göras av en kustbevakningstjänsteman efter en förfrågan om biträde med en viss åtgärd från

Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om närvaro vid sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Liksom hittills gäller att rättens ordförande får tillåta att en anställd vid domstolen, eller någon som tjänstgör där i utbildningssyfte, får närvara vid ett sammanträde som hålls inom stängda dörrar. Enligt paragrafens ...

Ändrad: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]4 §  Har en förhandling hållits inom stängda dörrar och har det då lagts fram uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten besluta att uppgiften inte får uppenbaras. Lag (2009:401).

Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.

Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna vilket framgår av bland annat denna artikel.

Brott mot yppandeförbudet kan medföra dagsböter enligt 9 kap. 6 §.

Prop. 2018/19:16: lig fara för liv eller hälsa och faran inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får ett ingripande göras även utan ett godkännande enligt 3 §.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att ingripa i en akut situation vid fara för liv eller hälsa. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.

Bestämmelsen tar sikte på närmast nödliknande ...

Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.)

[K5]5 §  Överläggning till dom eller beslut ska hållas inom stängda dörrar, om rätten inte finner att det kan ske offentligt. Hålls överläggning inom stängda dörrar, får, förutom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman som har att ta befattning med målet. När det finns särskilda skäl får rätten tillåta även annan att närvara vid sådan överläggning.

[S2]Avkunnande av dom eller beslut ska ske offentligt. I den utsträckning domen eller beslutet innehåller uppgift som omfattas av beslut om sekretess enligt 43 kap. 8 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska dock avkunnandet ske inom stängda dörrar. Lag (2016:502).

Prop. 2018/19:16: omedelbar fara för den, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, när det

är nödvändigt för att ordningen inom den direkta eller indirekta ordningshållningen ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att ...

Prop. 2015/16:144: I paragrafen finns bestämmelser om offentlighet vid överläggning till respektive avkunnande av dom och beslut.

Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2016:502 (Offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.)

[K5]6 §  Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.

[S2]Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga om, ska han eller hon anlitas.

[S3]Det som föreskrivs i första stycket om den som inte behärskar svenska gäller också den som behöver en tolk till följd av en hörselnedsättning eller talsvårigheter. Om det är lämpligt, får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.

[S4]Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet får inte anlitas som tolk.

[S5]Bestämmelser om anställande av allmän tolk och om anlitande av tolk för den som har en hörselnedsättning eller talsvårigheter meddelas av regeringen. Lag (2015:429).

Prop. 2018/19:16: möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Om omhändertagandet inte redan har upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.

Om förmannens beslut innebär att omhändertagandet ska bestå, ska förmannen skyndsamt underrätta Polismyndigheten om omhändertagandet och skälet till detta. Den omhändertagne ska så snabbt som möjligt överlämnas till Polismyndigheten som på nytt ska pröva om omhändertagandet ska bestå. ...

Prop. 2014/15:77: Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, får rätten anlita en tolk. Om en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten.

Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att vara tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga ...

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:589 (Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.), 2015:429 (Genomförande av brottsofferdirektivet), 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål)

[K5]7 §  Den som anställes som allmän tolk eller eljest förordnas att biträda som tolk skall inför rätten avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag, som lämnats honom. Finnes anledning antaga att den som förordnas att biträda som tolk skall erhålla ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, må han avlägga ed som avser även framtida uppdrag. Lag (1975:1288).

Prop. 2018/19:16: Om den som har omhändertagits begär det eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hennes närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättas om åtgärden. Vid pågående brottsutredning får underrättelsen dock inte lämnas förrän det kan ske utan men för utredningen.

Om den som har omhändertagits motsätter sig att någon underrättas får en underrättelse lämnas bara ...

Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K5]8 §  En tolk har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (1984:131).

Prop. 2018/19:16: att åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundvikligt med hänsyn till åtgärdens syfte, och att den inte väcker onödig uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte utsättas för någon annan inskränkning i sin frihet än som behövs med hänsyn till ordning, säkerhet eller ändamålet med åtgärden.

Den omhändertagne får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Den ...

  • NJA 2012 s. 905:Tolkersättning. Ersättning för ett kortare tolkuppdrag när uppdraget återkallas med kort varsel (I) och när uppdraget återkallas först sedan uppdraget skulle ha slutförts (II).
  • RH 1994:106:Ersättning till tolk har fastställts med avvikelse från gällande tolktaxa eftersom det ansetts försvarligt och önskvärt att tolken lagt ned ett förberedelsearbete på målet som går utöver vad som är brukligt.
  • RH 2011:37:Ersättning till tolk för utlägg (reskostnad) har inte ansetts kunna räknas upp med socialavgifter.
  • RH 2008:75:Fråga om hur ersättning åt tolk skall bestämmas avseende dels arvode och tidsspillan, dels utlägg gällande traktamente vid endags- och flerdygnsförrättning.
  • NJA 2000 s. 659:Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har ansetts vara två uppdrag och har gett tolken rätt till ersättning med ett grundbelopp för vardera förhandlingen. 5 kap 8 § RB.
  • NJA 2019 s. 167:Ett tolkuppdrag har ansetts vara av särskilt svår beskaffenhet och därför berättigat tolken till ersättning för förberedelsearbete utöver tolktaxan.
  • NJA 2008 s. 373:Tolktaxan - fråga om beräkning av tillägg för obekväm arbetstid.
  • RH 2013:60:Tolkersättning tillerkändes tolkens arbetsgivare. Skäl att åsidosätta tolktaxan förelåg inte vid prövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen. Avtal mellan domstolen och tolken ansågs inte kunna ersätta tolktaxans reglering.
  • RH 2014:21:En tolk har inte tillerkänts ersättning för sociala avgifter hänförliga till ersättning för resekostader med egen bil mellan hemmet och domstolen.
  • NJA 1984 s. 334:Fråga om ersättning till domstolstolk för det fall att tolkuppdraget har återkallats (I) eller tagit kortare tid i anspråk än som ursprungligen avsetts (II).
Ändrad: SFS 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1979:289 (om tolktaxa)

[K5]9 §  Rättens ordförande ska upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och besluta de ordningsregler som behövs. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.

[S2]Det finns särskilda föreskrifter om säkerhetskontroll i domstol. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:16: omhändertas enligt 5 § andra stycket eller hållas kvar enligt 6 § andra stycket.

Paragrafen reglerar förhållandet mellan gripande och omhändertagande. En motsvarande bestämmelse finns i 18 § polislagen (1984:387). Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.

Bestämmelsen innebär att ...

Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om ordning i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.2.

Ändringen i första stycket innebär att det förtydligas att ordföranden är skyldig att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och besluta de ordningsregler som behövs. Ordföranden ska således ingripa med adekvata ...

  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • RH 2007:55:En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela fotografer en föreskrift att fotografering in i rättssalen inte är tillåten. Tingsrättens beslut att döma till penningböter för rättegångsförseelse har därför upphävts.
  • NJA 1990 s. 576:Sveriges riksradio har ansetts behörig att ansöka om resning beträffande ett beslut av HovR att förbjuda viss ljudupptagning i ett mål där riksradion inte var part. Sedan målet avgjorts har emellertid ett beslut om resning ansetts inte fylla någon praktisk funktion. Resningsansökningen har därför avvisats.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol), 1981:1065 (om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar), 1980:262 (None), 2001:177 (Säkerhetskontroll i domstol)

[K5]9 a §  Rättens ordförande får från rättssalen utvisa den som stör ett sammanträde eller på något annat sätt uppträder olämpligt.

[S2]En part som utvisas ska om möjligt få följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det som inträffar vid sammanträdet återges i den omfattning som behövs när parten åter är närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor till en person som hörs i partens frånvaro.

[S3]Om en åhörare återvänder till rättssalen efter att ha utvisats eller i övrigt inte rättar sig efter en tillsägelse av ordföranden, får ordföranden besluta att åhöraren ska avvisas från domstolens lokaler eller de andra lokaler som används vid sammanträdet.

[S4]Om ordföranden inte bestämmer något annat, upphör ett beslut om utvisning att gälla när sammanträdet har avslutats och ett beslut om avvisning när sammanträdet har avslutats för dagen. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: En part som utvisas ska om möjligt få följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det som inträffar vid sammanträdet återges i den omfattning som behövs när parten åter är närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor till en person som hörs i partens frånvaro.

Införd: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]9 b §  Vid rättens sammanträden är det förbjudet att med tekniskt hjälpmedel ta upp bild i eller in i rättssalen, om inte något annat följer av lag.

[S2]Förbudet hindrar inte att domstolen tar upp bild i rättssalen när domstolens överfallslarm har utlösts.

[S3]Det är förbjudet att sprida bild som har tagits upp i strid med första stycket, om någon syns på bilden. Lag (2020:318).

Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om fotografering i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.

Första stycket motsvarar i huvudsak det hittillsvarande fotograferingsförbudet i 9 § andra stycket första meningen med den ändringen att förbudet utvidgas till att även omfatta situationer där bild tas in ...

Införd: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)
Ändrad: SFS 2020:318 (Ett förbud mot spridning av bilder från rättegångar)

[K5]9 c §  Rättens ordförande får förbjuda ljudupptagning eller ljudöverföring som görs av någon annan än rätten under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det påverkar utredningen negativt. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att förbjuda ljudupptagning och ljudöverföring under ett förhör. Paragrafen motsvarar hittillsvarande

9 § andra stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Bestämmelsen ändras på så sätt att det i stället för rätten är rättens ordförande som får förbjuda ljudupptagningar eller ljudöverföringar som görs av någon annan än rätten ...

Införd: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]9 d §  Elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas för att ta upp bild ska vara avstängd och undanstoppad. Om det finns skäl för det får rättens ordförande besluta om undantag. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar användningen av elektronisk utrustning i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Huvudregeln är att elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas för att ta upp bild ska vara avstängd och undanstoppad. All elektronisk utrustning omfattas om den kan störa ordningen vid ett sammanträde eller användas för att ta ...

Införd: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]10 §  Den som ska delta i ett sammanträde inför rätten ska infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls.

[S2]Om det finns skäl för det, får rätten besluta att den som ska delta i ett sammanträde ska delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Rättens ordförande får besluta i frågan om den uppkommer under ett sammanträde.

[S3]Vid bedömningen av om det finns skäl för ett deltagande genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska rätten, eller rättens ordförande, särskilt beakta

  1. de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma om den som ska delta i sammanträdet måste infinna sig i rättssalen,
  2. om någon som ska delta i sammanträdet känner rädsla för att vara närvarande i rättssalen,
  3. om det kan antas att någon som ska delta i sammanträdet utsätts för påtryckningar, och
  4. om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.

[S4]Ett deltagande enligt andra stycket får inte ske om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter.

[S5]Den som deltar i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska anses ha inställt sig inför rätten. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:16: utrymme dit tillträde har förbjudits med stöd av denna lag eller annan författning, får en kustbevakningstjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från området eller utrymmet när det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller den som vägrar att lämna ett sådant område eller utrymme, eller som inte följer en anvisning som är meddelad enligt polislagen ...

Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om deltagande vid sammanträden. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 8.1.

Ändringen i andra stycket innebär att rättens ordförande får besluta om deltagande vid sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring om frågan uppkommer under ett sammanträde.

Tredje ...

  • RH 2009:61:Målsägandeförhör per telefon har ansetts olämpligt i mål om ansvar för försök till mord. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats.
  • RH 2011:36:Den för åklagaren avgörande bevisningen i ett mål utgjordes av ett vittnesförhör. Trots den tilltalades invändning tillät tingsrätten telefonförhör. Hovrätten har undanröjt tingsrättens dom på grund av rättegångsfel och återförvisat målet.
  • RH 2016:20:Hyresnämndsmål. Sedan sökanden inte inställt sig till ett sammanträde avskrev hyresnämnden ärendet. Hyresnämnden hade dessförinnan tillåtit sökanden att delta i sammanträdet på telefon utan att upplysa sökanden om vad som kunde inträffa om han uteblev. Hovrätten undanröjde därför avskrivningsbeslutet.
  • RH 2021:2:Hyresnämndsmål. Hyresnämnden avgjorde ett störningsmål efter att per telefon ha hört samtliga de vittnen som hyresvärden åberopade. Hovrätten har undanröjt hyresnämndens beslut och återförvisat målet till hyresnämnden för fortsatt behandling. Enligt hovrätten var det olämpligt att höra samtliga vittnen per telefon med hänsyn till att vittnenas uppgifter var av avgörande betydelse, att bedömningen av vittnesuppgifterna inte framstod som helt okomplicerad och vad ärendet rörde. Det hade inte heller framkommit något skäl till varför vittnesförhören togs upp per telefon. Mot den bakgrunden, och då hyresgästen inte hade fått skäligt rådrum att innan hyresnämndens sammanträde ta del av majoriteten av de störningstillfällen som låg till grund för hyresvärdens yrkande om att hyresavtalet skulle upphöra, ansåg hovrätten att det hade förekommit ett rättegångsfel vid hyresnämndens handläggning.
Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)
Ändrad: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]11 §  Om det finns skäl för det, får rätten besluta att syn skall hållas genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det är olämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Lag (2005:683).

Prop. 2018/19:16: ingripa för att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyg, i hamnanläggningar och i hamnars områden finns i

Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K5]12 §  Rätten ska se till att de som ska delta i ett sammanträde och som inte får plats i rättssalen, kan följa sammanträdet genom ljud- och bildöverföring i en lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal).

[S2]Rätten får även låta åhörare som inte får plats i rättssalen följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en sidosal.

[S3]Rättens ordförande får besluta att sidosal ska användas om frågan uppkommer under ett sammanträde. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:16: En kustbevakningstjänsteman som biträder Polismyndigheten med ordningshållande åtgärder ska genast rapportera de åtgärder som vidtagits till Polismyndigheten.

Paragrafen reglerar kustbevakningstjänstemannens skyldighet att underrätta och rapportera till Polismyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Med utgångspunkt i den information som ...

Prop. 2018/19:81: Paragrafen reglerar situationen när antalet personer som ska delta eller på annat sätt vill följa ett sammanträde är så stort att inte alla kan beredas plats i rättssalen. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Enligt tredje stycket, som är nytt, får rättens ordförande besluta om sidosal om frågan uppkommer under ett sammanträde. Det hittillsvarande tredje stycket om att sidosalen i vissa hänseenden ...

Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)
Ändrad: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)

[K5]13 §  Om det finns skäl för det får rätten besluta att samtliga åhörare ska följa sammanträdet genom ljud- och bildöverföring i en sidosal. Rättens ordförande får besluta i frågan om den uppkommer under ett sammanträde.

[S2]Vid bedömningen av om det finns skäl för ett beslut om sidosal ska rätten, eller rättens ordförande, särskilt beakta

  1. om det kan antas att åhörarna kommer att störa sammanträdet eller på något annat sätt uppträda olämpligt i rättssalen,
  2. om någon som ska delta i sammanträdet känner rädsla på grund av åhörarnas närvaro,
  3. om det kan antas att någon som ska delta i sammanträdet utsätts för påtryckningar av åhörarna, och
  4. om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.

[S3]Om det finns särskilda skäl får åhörare undantas från ett beslut om sidosal. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: Paragrafen, som är ny, reglerar när sidosal kan användas av ordnings- och säkerhetsskäl. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Av första stycket framgår att om det finns skäl för det får rätten besluta att åhörarna ska få följa ett sammanträde i en sidosal i stället för i ...

[K5]14 §  Bestämmelserna i 9-9 d §§ ska tillämpas också i fråga om en sidosal. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: Bestämmelserna i 9–9 d §§ ska tillämpas också i fråga om en sidosal.

Paragrafen, som är ny, reglerar vilka bestämmelser som gäller i en sidosal. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Regleringen har hittills funnits i 12 § tredje stycket och varit begränsad till sidosalar som används vid platsbrist. En ändring görs nu så att alla sidosalar, även sådana ...

[K5]15 §  Om rättens ordförande vid ett sammanträde är förhindrad att upprätthålla ordningen enligt 9 § på grund av rättssalens utformning eller för att en sidosal används, får en polisman eller ordningsvakt ges i uppdrag att utföra den uppgiften. Innan en polisman ges ett sådant uppdrag, ska samråd ske med Polismyndigheten.

[S2]Uppdraget får inte omfatta

  1. avvisning av en åhörare enligt 9 a § tredje stycket,
  2. förbud mot ljudupptagning eller ljudöverföring enligt 9 c §,
  3. beslut om undantag från skyldigheten att ha elektronisk utrustning avstängd och undanstoppad enligt 9 d §, eller
  4. andra uppgifter som bör utföras av en lagfaren domare.

[S3]Om en polisman eller ordningsvakt har beslutat om utvisning enligt 9 a § första stycket ska han eller hon skyndsamt anmäla det till ordföranden som snarast ska pröva frågan. Lag (2019:298).

Prop. 2018/19:81: 3. beslut om undantag från skyldigheten att ha elektronisk utrustning avstängd och undanstoppad enligt 9 d §, eller

6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar

Prop. 1999/2000:26: Den inledande paragrafen behandlar frågor om registrering och aktbildning. Därefter följer en regel om att det av målregistret eller av akten bl.a. skall framgå vilka avgöranden som domstolen har träffat. I 3 och 4 §§ finns grundläggande regler om vilka uppgifter som skall antecknas vid ett sammanträde. I 5 § finns en bestämmelse om krav på protokollföring i vissa fall vid särskild bevisupptagning och i 6 § vissa bestämmelser om förhörsutsagor. Kapitlet avslutas med en regel om att bestämmelserna ...

Införd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1996:247 (None), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Upphävd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K6]1 §  Vid domstolen ska det föras register över alla mål. Registret ska utvisa tiden då varje mål kommit in, de åtgärder som vidtagits med målet, tiden för målets avgörande och, om missnöje anmälts eller överklagande kommit in, dagen då det skett och de åtgärder som vidtagits.

[S2]Handlingarna i målet ska föras samman till en akt.

[S3]När en part, en ställföreträdare, ett ombud, en försvarare eller ett biträde får ta del av en handling som innehåller sekretessbelagd uppgift, får ett förbehåll göras i enlighet med 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2017:176).

Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.

Prop. 1999/2000:26: register över alla mål och vilka uppgifter registret skall innehålla. Regleringen motsvarar nuvarande 11 §.

Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman preja, borda och, om det uppenbart behövs för att genomföra åtgärden, föra ett fartyg till svensk hamn.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans rätt att i kontroll- och tillsynsverksamhet preja och borda ett fartyg samt att föra detta till hamn. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.1.

Bestämmelsen ...

Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1981:1093 (om förenklad domskrivning), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K6]2 §  Av målregistret eller av akten skall det framgå

  1. domstolens avgöranden i målet, när de har beslutats och vem eller vilka som svarar för beslutet, samt
  2. vem eller vilka som svarar för gjorda anteckningar.

[S2]När omröstning har förekommit skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret eller av akten. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: I första stycket föreskrivs att det av målregistret eller av akten skall framgå vilka avgöranden – domar och beslut – som domstolen har träffat i målet, när de har träffats och vem eller vilka som bär ansvaret för dem samt vem eller vilka som bär ansvaret för gjorda anteckningar. Detta stycke ersätter delvis regleringen i nuvarande 1 § och 3 § 7. Kompletterande reglering ges i 25 § ärendeförordningen.

Enligt andra stycket skall skiljaktiga meningar framgå av målregistret ...

Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar användning av våld vid kontroll och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.2.

Befogenheten att använda våld med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 3 kan bli aktuell vid avvärjande av fara för miljö och egendom i kontroll- eller tillsynsverksamhet, såsom vid upptäckt av något allvarligt läckage i ett låst utrymme som måste brytas upp. Som exempel på när 2 kap. 4 § första stycket ...

Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K6]3 §  Vid ett sammanträde skall följande antecknas:

  1. tid och ställe för sammanträdet,
  2. vilka som deltar i sammanträdet,
  3. rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
  4. när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
  5. parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden,
  6. yrkanden av andra än parter samt parternas medgivanden eller bestridanden av sådana yrkanden,
  7. den utredning som läggs fram,
  8. vad som iakttas vid en syn på stället, samt
  9. det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.

[S2]Anteckningarna skall göras i anslutning till sammanträdet.

[S3]Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteckningarna. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: ett sammanträde. Detta gäller samtliga sammanträden. I 4 § anges vilka ytterligare uppgifter som skall antecknas vid vissa sammanträden som hålls under förberedelsen av ett mål. Om anteckningarna vid ett sammanträde skall göras i protokoll eller i någon annan form har överlämnats till domstolen att avgöra. Paragrafen kompletteras av bestämmelser i ärendeförordningen. Det finns inte någon föreskrift om att hänvisning till...

Prop. 2018/19:16: kustbevakningstjänsteman rätt att vidta de åtgärder som följer av den författning som ligger till grund för kontrollen eller tillsynen.

Om det i lag finns avvikande bestämmelser om rätten att preja, borda och föra fartyg till hamn gäller dessa i stället för 1 §.

Paragrafen ...

[K6]4 §  Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:

  1. i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter,
  2. de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
  3. det som i övrigt behövs inför målets avgörande. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafen behandlar i tre punkter vilka uppgifter som utöver de som angetts ovan skall antecknas från ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning.

Enligt 1 skall i korthet antecknas de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter.

I 2 anges att uppgifter om vilka bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis skall antecknas.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K6]5 §  När ett bevis tas upp av en domstol som inte har att fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet, skall det upprättas ett protokoll över vad som förekommer. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen tar sikte på de fall då domstolen inte skall fatta något slutligt avgörande i målet eller ärendet utan enbart har en utredande uppgift. I sådana fall skall ett protokoll upprättas (jfr 35 kap. 11 § RB,

10 § lagen [1946:816] om bevisupptagning åt utländsk domstol och 7 § lagen [1946:818] om bevisupptagning åt vissa internationella organ).

Bestämmelsen innefattar även sådana ...

[K6]6 §  I tingsrätt skall en berättelse som lämnas i bevissyfte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. En berättelse som lämnas i högre rätt får dokumenteras på samma sätt.

[S2]Om en berättelse som lämnas i bevissyfte inför domstol inte dokumenteras enligt första stycket, skall den dokumenteras genom en ljudupptagning eller, i den omfattning berättelsen kan antas vara av betydelse i målet, skrivas ned. Detta gäller dock inte vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

[S3]Om berättelsen skrivs ned, skall parterna och den som hörts genast få tillfälle att kontrollera det som skrivits. Den som lämnat berättelsen skall tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. En invändning som inte leder till någon ändring skall antecknas. Därefter får det som skrivits inte ändras. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen behandlar det sätt på vilket berättelser som lämnas i bevissyfte skall antecknas. Den ersätter nuvarande 6 §, 8 § andra stycket och 9 §.

I första stycket anges att berättelserna skall tas upp genom ljudinspelning. Det kan ske genom bandinspelning eller på annat sätt, t.ex. genom att berättelserna spelas in på ett digitalt medium. Det finns dessutom en kompletterande möjlighet att skriva ned vad den hörde säger. Det hittills gällande undantaget för förhör vid ...

Prop. 1998/99:37: Paragrafen gäller vad som skall tas in i protokoll. I enlighet med vad som sagts i avsnitt 4.3 skall i fortsättningen även den tilltalades berättelse i brottmål protokolleras. Ändringen görs genom att det tidigare andra stycket i paragrafen upphävs. I sista stycket görs språkliga justeringar.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K6]6 a §  I tingsrätt ska det som iakttas vid syn dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Det som iakttas vid syn i högre rätt får dokumenteras på samma sätt. Lag (2016:37).

[K6]7 §  Det som i detta kapitel sägs om mål gäller även ärenden som handläggs enligt denna balk. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafen anger att reglerna i 6 kap. också gäller ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12 §.

7 Kap. Om åklagare och om jäv mot anställda vid brottsbekämpande myndigheter

[K7]1 §  Allmänna åklagare är:

  • riksåklagaren och vice riksåklagaren,
  • överåklagare och vice överåklagare, samt
  • chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare.

[S2]Närmare bestämmelser om åklagarväsendet meddelas av regeringen. Lag (2001:280).

Åklagarmyndigheten omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för de cirka 80 som är anställda på Ekobrottsmyndigheten. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.

Prop. 2000/01:92: Bestämmelserna i paragrafen har anpassats till de nuvarande förhållandena inom åklagarväsendet. I paragrafen anges uttryckligen vilka åklagare som är allmänna åklagare. Även vice riksåklagaren skall vara allmän åklagare. Samlingsbegreppen statsåklagare och distriktsåklagare utmönstras ur rättegångsbalken. Till skillnad från tidigare bestämmelse anges även de allmänna åklagarnas anställningsbenämningar. Andra stycket ...

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken)

[K7]2 §  Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.

[S2]Vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra.

[S3]Om det finns särskilda skäl får regeringen, efter anmälan av riksåklagaren, förordna en överåklagare att för viss tid fullgöra åklagaruppgifter som får utföras av vice riksåklagaren.

[S4]Under riksåklagaren har överåklagare ansvaret för åklagarverksamheten inom särskilda områden. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Ändringen i fjärde stycket, som närmast har behandlats i avsnitt 6.1.1, innebär att överåklagarna fortsättningsvis, i stället för ledningsansvar som myndighetschefer, har ansvar för åklagarverksamheten inom vissa funktionellt bestämda ansvarsområden. Dessa områden kommer i de flesta fall kunna indelas efter brottsområden i större huvudgrupper, såsom brottsbalksbrott, specialstraffrätt etc. Ansvarsområdena för överåklagarna ...

Prop. 2000/01:92: Paragrafens första stycke har ändrats endast i redaktionellt hänseende. I ett nytt andra stycke regleras vice riksåklagarens ställning vid Riksåklagaren. Någon ändring i sak avses inte utan detta har hittills framgått av förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren. Den vice riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. I övrigt får vice riksåklagaren i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra ...

Ändrad: SFS 2004:1264 (En ny åklagarorganisation), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken), 2003:338 (Möjlighet att förordna överåklagare att fullgöra särskilda uppgifter vid Riksåklagaren)

[K7]3 §  Riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Lag (2001:280).

Prop. 2000/01:92: I paragrafen anges att riksåklagaren och vice riksåklagaren anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Anställningsfrågor i övrigt regleras i åklagarförordningen och i instruktionerna för de allmänna åklagarna.

Ändrad: SFS 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken)

[K7]4 §  Allmänna åklagare utför åklagaruppgifter i tingsrätt och hovrätt. Endast riksåklagaren är emellertid allmän åklagare i hovrätt i mål som avses i 2 kap. 2 § första stycket.

[S2]Riksåklagaren är allmän åklagare i Högsta domstolen.

[S3]Riksåklagaren får förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:402).

Prop. 2003/04:78: Paragrafen innehåller bestämmelser om de allmänna åklagarnas behörighet att utföra åklagaruppgifter i de allmänna domstolarna.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en annan allmän åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut till Högsta domstolen. Det är ...

Prop. 2000/01:92: Det nuvarande femte stycket har utgått. I övrigt har paragrafen ändrats endast i språkligt och redaktionellt hänseende.

Ändrad: SFS 1976:602 (med förslag till arbetsrättsreform m.m.), 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1981:1312 (om åtal mot offentliga funktionärer m.m.), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken), 2004:402 (Prövningstillstånd för riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)

[K7]5 §  Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare får överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet för högre åklagare att överta uppgifter som skall utföras av lägre åklagare och utgör grunden för den överprövningsrätt som tillkommer högre åklagare.

Ändringen, som behandlats i avsnitt 6.1.2, innebär endast att överåklagare och vice överåklagare på samma sätt som idag skall kunna överta åklagaruppgifter som normalt utförs av lägre åklagare, oberoende ...

Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen anger att riksåklagaren, överåklagare som är myndighetschefer inom åklagarväsendet och vice överåklagare till dessa överåklagare får överta uppgifter som åligger lägre åklagare. Överåklagares och vice överåklagares rätt att överta uppgifter gäller i förhållande till de lägre åklagare som tjänstgör inom deras verksamhetsområde. Paragrafen utgör tillsammans med 7 kap. 2 § rättegångsbalken grunden för överprövningsförfarandet ...

Ändrad: SFS 2004:1264 (En ny åklagarorganisation), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken), 1983:999 (om åkiagarväsendets regionala organisation m.m.)

[K7]6 §  Om det för åklagare beträffande visst brott finns omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt denna balk. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.

[S2]Jäv får inte grundas på åtgärd som en åklagare har vidtagit på tjänstens vägnar, eller gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.

[S3]Även om en åklagare är jävig, får han eller hon vidta åtgärder som inte utan fara kan uppskjutas.

[S4]En fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. Jäv mot vice riksåklagaren och biträdande åklagare till riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare prövas dock av riksåklagaren. Jäv mot riksåklagaren prövas av honom eller henne. Lag (2004:1264).

Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om åklagarjäv och innehåller bl.a. bestämmelser om jävsprövande befattningshavare.

Ändringen i fjärde stycket är endast en följd av att de regionala åklagarmyndigheterna upphör. Således kommer jäv mot åklagare att prövas av överåklagare som inte har någon chefsuppgift i förhållande till åklagaren. Liksom tidigare prövas jäv mot överåklagare av riksåklagaren.

Prop. 2000/01:92: Jävsbestämmelsen utvidgas till att även omfatta fullgörandet av andra åklagaruppgifter än åtgärder eller beslut enligt rättegångsbalken. Ändringen innebär vidare att jäv mot åklagare skall prövas av överåklagare som är chef där åklagaruppgiften utförs. Dessutom har ett tillägg gjorts om att endast riksåklagaren prövar jäv mot vice riksåklagaren och andra åklagare vid Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare. Paragrafens andra ...

Ändrad: SFS 2004:1264 (En ny åklagarorganisation), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken)

[K7]7 §  Inom åklagarväsendet får det finnas biträdande åklagare. Dessa åklagare får i den omfattning som regeringen bestämmer utföra uppgifter som skall utföras av allmän åklagare. Väckande eller fullföljande av åtal i Högsta domstolen får dock inte beslutas av någon annan än riksåklagaren.

[S2]Det får även finnas extra åklagare inom åklagarväsendet. Regeringen bestämmer i vilken omfattning extra åklagare får förordnas att utföra uppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Riksåklagaren får förordna extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen. Lag (2004:1264).

Prop. 2003/04:78: Paragrafen reglerar frågor om biträdande åklagare och extra åklagare.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att riksåklagaren får möjlighet att förordna en extra åklagare att utföra talan i Högsta domstolen även i mål där riksåklagaren själv överklagat domen eller ett beslut i målet till Högsta domstolen. Det är alltjämt förbehållet riksåklagaren att överklaga domar och ...

Prop. 2004/05:26: Paragrafen reglerar frågor om biträdande och extra åklagare.

Ändringen i andra stycket innebär endast att det öppnas en möjlighet för regeringen att överlämna åt den nya myndigheten och Ekobrottsmyndigheten att förordna extra åklagare vid respektive myndighet.

Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 1 § andra stycket och 5 § första stycket andra och tredje meningen samt andra stycket. Bestämmelsen i andra stycket, första meningen, har emellertid formulerats på så sätt att det tydligt framgår att den gäller för alla slags åklagaruppgifter.

Införd: SFS 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken)
Ändrad: SFS 2004:1264 (En ny åklagarorganisation), 2004:402 (Prövningstillstånd för riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)
Upphävd: SFS 1983:999 (om åkiagarväsendets regionala organisation m.m.)

[K7]8 §  För särskilda åklagare gäller vad som är föreskrivet för dem.

[S2]Ingen annan särskild åklagare än justitiekanslern eller en justitieombudsman får besluta att åtal skall väckas eller fullföljas i Högsta domstolen. Lag (2001:280).

Prop. 2000/01:92: Paragrafen motsvarar nuvarande 8 §. Endast språkliga ändringar har gjorts.

Ändrad: SFS 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken)

[K7]9 §  Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

[S2]Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser om jäv för anställda vid Kustbevakningen finns i 2 kap. 2 § kustbevakningslagen (2019:32). Lag (2019:33).

Prop. 2014/15:94: Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387).

Paragrafen reglerar jäv för anställda vid andra brottsbekämpande myndigheter än Polismyndigheten och ...

Prop. 2018/19:16: Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser om jäv för anställda vid Kustbevakningen finns i <a href="https://lagen.nu/2019:000#K2P2" ...

Prop. 2005/06:33: Paragrafen innehåller bestämmelser om jäv. Frågan har behandlats i avsnitt 5.2.

Bestämmelsen har ändrats på så sätt att den även gäller anställda vid Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen som vidtar åtgärd eller meddelar beslut enligt rättegångsbalken. I fråga om sådana åtgärder och beslut skall alltså reglerna om åklagarjäv i 6 ...

Prop. 2000/01:92: Bestämmelsen ändras på så sätt att den gäller alla anställda inom polisväsendet som har att vidta åtgärd eller fatta beslut enligt rättegångsbalken. En ytterligare ändring är att bestämmelsen inte längre skall omfatta polismyndighet. Det är inte en ändring i sak. I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.

Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för polisen), 2015:445 (Den nya polisorganisationen - några frågor om personuppgiftsbehandling m.m.), 1984:388 (med förslag till polislag m.m.), 2019:33 (En ny kustbevakningslag), 2001:280 (7 kap. rättegångsbalken), 2006:83 (En möjlighet för Kustbevakningen att förelägga ordningsbot)

8 Kap. Om advokater

[K8]1 §  För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för samfundet fastställas av regeringen.

[S2]Advokat är den som är ledamot av samfundet. Lag (1974:573).

[K8]2 §  Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

  1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
  2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,
  3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,
  4. har gjort sig känd för redbarhet, och
  5. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

[S2]Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

[S3]Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas till ledamot i samfundet.

[S4]Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2-5.

[S5]Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde.

[S6]Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Lag (2008:420).

Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har sista meningen med dess hänvisning till allmänna advokatbyråer tagits bort.

Prop. 1998/99:108: I paragrafen anges de krav som ställs på den som vill bli ledamot av advokatsamfundet. I första stycket har den ändringen gjorts att Europeiska unionen anges jämte Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen har ingen saklig betydelse i dag, eftersom hela EU är en del av EES, men medför att inga särskilda ändringar behöver göras om EU utvidgas till att omfatta länder som inte tillhör EES. Motsvarande ändring har gjorts i andra stycket och också i andra paragrafer. Dessa ...

Prop. 2000/01:55: I första stycket första punkten anges att den sökande skall vara svensk medborgare eller medborgare i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att få antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund. I andra punkten i samma stycke anges att den sökande skall ha hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafens tredje stycke anges att de i första stycket angivna ...

  • NJA 2002 s. 130:En norsk advokat har, med tillämpning av den EES-reglering som ligger till grund för 8 kap. 2 § 3 st. rättegångsbalken, ansetts uppfylla kraven på teoretisk och praktisk utbildning för att vinna inträde i Sveriges Advokatsamfund trots att hon inte fullgjort samtliga moment som ingår i det av samfundet sammanställda kunskapsprovet för EES-jurister.
  • NJA 1998 s. 22:Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8 kap 2 § 1 st 3 RB för antagande som ledamot av Sveriges advokatsamfund.
  • NJA 2002 s. 129:Fråga om brottslighets betydelse vid ansökan om inträde i Advokatsamfundet.
  • NJA 1997 s. 851:Fråga om den som på egen begäran utträtt ur Sveriges advokatsamfund kunde anses berättigad att på nytt vinna inträde i samfundet.
  • NJA 2004 s. 730:Vid prövning av ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund har samfundets styrelse, i enlighet med samfundets stadgar, inte tillgodoräknat sökanden tid för praktisk juridisk verksamhet efter affärsjuridisk magisterexamen men före juris kandidatexamen som praktisk utbildning enligt 8 kap. 2 § första stycket 3 RB. Det har ansetts saknas anledning att ifrågasätta stadgarnas krav på viss praktisk juridisk verksamhet.
  • NJA 2000 s. 135:Det ankommer inte på Högsta domstolen att pröva fråga om dispens från kravet i 3 § första stycket 4 av Svenska Advokatsamfundets stadgar på viss tids praktisk juridisk verksamhet.
  • NJA 2016 s. 841:Inträde i Sveriges advokatsamfund. Kravet på att en sökande ska ha gått igenom praktisk utbildning för advokatverksamhet har inte ansetts uppfyllt av en jurist som hade drivit verksamhet som franchisetagare.
  • NJA 1991 s. 232:Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande inträde i samfundet på grund av bristande lämplighet har samfundets bedömning av lämplighetsfrågan ansetts böra frångås endast om något särskilt förhållande föranleder därtill.
  • NJA 2010 s. 204:Fråga om dispens från kravet att den som antas som ledamot av Sveriges advokatsamfund inte får vara anställd hos annan än advokat. Högsta domstolen kan endast pröva om beslutet tillkommit i behörig ordning och om dispens överhuvudtaget krävs, men inte om dispens ska ges.
  • NJA 2000 s. 214:Om någon på grund av utbildning i annan stat inom EU eller EES skall anses uppfylla kraven på praktisk utbildning för att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund, kan inte krävas att hans lämplighet för yrket dessutom skall vara dokumenterad genom ytterligare praktisk tjänstgöring.
  • NJA 1996 s. 221:Fråga om innebörden av kravet i 8 kap 2 § 1 st 4 RB på genomgången praktisk utbildning för advokatverksamhet.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1988:1260 (om god man och förvaltare), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1999:791 (Advokaters etableringsrätt), 2001:366 (Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall), 1991:364 (om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 2008:420 (Rekrytering av domare), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 1988:167 (om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)), 1985:355 (None), 2002:334 (Avskaffande av medborgarskapskrav för advokater m.fl.), 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

[K8]2 a §  Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom Europeiska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos advokatsamfundet.

[S2]En sådan advokat skall uppfylla de villkor som anges i 2 § sjätte stycket. Lag (1999:791).

Prop. 1998/99:108: I det första stycket föreskrivs att den som är auktoriserad som advokat i ett land inom EU och vill utöva stadigvarande advokatverksamhet i Sverige skall vara registrerad hos advokatsamfundet. Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2. Med att utöva stadigvarande advokatverksamhet avses att på ett mera stadigvarande sätt tillhandahålla sina juridiska tjänster i Sverige. Det är inte tillräckligt ...

Införd: SFS 1999:791 (Advokaters etableringsrätt)

[K8]3 §  Ansökan om inträde i advokatsamfundet eller registrering enligt 2 a § prövas av dess styrelse. Lag (1999:791).

Prop. 1998/99:108: I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 6.2, har gjorts ett tillägg av innebörd att advokatsamfundets styrelse skall pröva en ansökan om registrering enligt 2 a §. De närmare föreskrifterna om förfarandet och de krav som skall ställas på sökanden meddelas i advokatsamfundets stadgar. Ett beslut att vägra registrering kan överklagas enligt 8 §.

  • NJA 1991 s. 232:Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande inträde i samfundet på grund av bristande lämplighet har samfundets bedömning av lämplighetsfrågan ansetts böra frångås endast om något särskilt förhållande föranleder därtill.
Ändrad: SFS 1999:791 (Advokaters etableringsrätt)

[K8]4 §  En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.

[S2]I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

[S3]En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv. Lag (2000:172).

Sveriges Advokatsamfund har vägledande regler om god advokatsed.

Prop. 1999/2000:26: I första stycket har andra meningen med en hänvisning till sekretess vid allmänna advokatbyråer tagits bort.

  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • NJA 2020 s. 465:En advokat var försvarare för den tilltalade i ett mål i hovrätten där en viss person var målsägande. Advokaten var samtidigt, i ett annat mål, förordnad som målsägandebiträde åt den personen. Den intressekonf likten har medfört att hovrättens dom har undanröjts och att målet har lämnats tillbaka till hovrätten.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 1977:943 (om ändring i rättegångsbalken m.m.)
5 § Har upphävts genom lag (1972:430).

[K8]6 §  Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

[S2]Justitiekanslern får begära att disciplinnämnden vidtar åtgärder mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter och att styrelsen vidtar åtgärder mot den som inte längre är behörig att vara advokat.

[S3]Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden. Lag (2017:1024).

Prop. 2016/17:209: Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat ...

Ändrad: SFS 1983:91 (om advokatsamfundets disciplinara verksamhet), 1997:273 (Advokatsamfundets disciplinverksamhet), 2017:1024 (En utvidgad möjlighet till uteslutning av advokater)

[K8]7 §  En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

[S2]En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

[S3]En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2-6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap.5-11 §§ den lagen.

[S4]Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

[S5]En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

[S6]I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

[S7]Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2019:605).

Prop. 1999/2000:26: I sista stycket har gjorts en redaktionell ändring med anledning av ändringen i 4 §.

Prop. 1998/99:108: Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om disciplinpåföljder och om uteslutning från samfundet av andra skäl än disciplinära. Ändringarna i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.

Ändringarna i första och andra styckena jämställer en EU-advokat med en inhemsk advokat på det sättet att samma beteenden som medför uteslutning ur samfundet av en inhemsk advokat kommer att medföra ...

  • NJA 2016 s. 1031:En advokat som uppmanat en klient att begå brott har ansetts uppsåtligen ha gjort orätt i advokatverksamheten. Han har därför uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
  • NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 § regeringsformen av resningsärende som gäller advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens regler om resning i brottmål en utgångspunkt för prövningen men därutöver bör denna ske med analog tillämpning av 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
  • NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd har beslutat att utesluta en advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant beslut kan inhiberas av Högsta domstolen. Skäl för inhibition saknades.
  • NJA 2011 s. 732:En advokat har uteslutits ur Sveriges Advokatsamfund. När den huvudsakliga uteslutningsanledningen vid prövning av hans överklagande inte mot hans förnekande befunnits visad, har beslutet om uteslutning upphävts.
  • NJA 1995 s. 11:Fråga om jäv vid handläggningen hos Sveriges advokatsamfund disciplinnämnd. Beslut i protokoll.
  • NJA 2001 s. 535:Fråga om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund när advokaten, som var förordnad till offentlig försvarare för häktad med restriktioner, till utomstående befordrat information från den misstänkte.
  • NJA 1993 s. 405:Beslut av Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd kan bli föremål för resning. Eftersom nämnden ej är förvaltningsmyndighet prövas ansökan av HD.
  • NJA 1994 s. 688:En advokat, som låtit upprätta fakturor med felaktigt innehåll, har ansetts ha förfarit oredligt och har på grund därav uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
  • NJA 1998 s. 888:Sedan Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutat att utesluta en advokat ur samfundet samt beslutet överklagats, har disciplinnämnden i HD åberopat omständigheter som inte haft något samband med de förhållanden som legat till grund för det överklagade beslutet. Dessa omständigheter har inte beaktats vid HD:s prövning.
  • NJA 1991 s. 293:Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om förutsättningarna för en offentlig försvarare att åta sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och att, när den misstänkte är häktad, till utomstående befordra brev och instruktioner från denne. 21 kap 3 § 3 st RB och 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m fl.
  • NJA 1992 s. 139:En advokat har - sedan TR i ett tvistemål avvisat en begäran från hans huvudmän att få åberopa ny bevisning - under pågående mål lämnat huvudförhandlingen tillsammans med huvudmännen i syfte att åstadkomma en tredskodom för att i återvinningsmålet åberopa den avvisade bevisningen. Härigenom har advokaten ansetts ha åsido satt sina plikter som advokat på sådant sätt att erinran enligt 8 kap 7 § 2 st RB meddelats honom.
  • NJA 1985 s. 856:Fråga om skyldighet för advokat att övervaka hos honom anställd biträdande jurist. 8 kap 7 § 2 st RB jämfört med 10 § 2 st i advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed.
  • NJA 2003 s. 403:Fråga vid prövning av ansökan om resning i disciplinärende hos Sveriges advokatsamfund om nämndens regeltillämpning varit uppenbart rättsstridig.
Ändrad: SFS 2019:605 (Tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1999:791 (Advokaters etableringsrätt), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 1991:364 (om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning), 2008:420 (Rekrytering av domare), 1982:1114 (om advokatsamfundets disciplinara verksamhet), 1997:273 (Advokatsamfundets disciplinverksamhet), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 1988:167 (om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)), 2002:334 (Avskaffande av medborgarskapskrav för advokater m.fl.)

[K8]7 a §  En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.

[S2]I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast. Lag (2017:1024).

Prop. 2016/17:209: En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, genom att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.

I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av registrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verkställas genast.

Paragrafen ...

Införd: SFS 2017:1024 (En utvidgad möjlighet till uteslutning av advokater)

[K8]8 §  Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen. Lag (2017:1024).

Prop. 1998/99:108: I denna paragraf regleras rätten till överklagande av beslut om registrering, upphävande av registrering, inträde i samfundet eller uteslutning ur samfundet. Den föreslagna ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär att frågor om registrering kommer att kunna överklagas på motsvarande sätt som frågor om inträde och uteslutning.

Prop. 2016/17:209: Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i advokatsamfundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta domstolen.

Paragrafen innehåller ...

  • NJA 1989 s. 398:I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning beträffande en av två sambor gemensamt ägd bil - har den tilltalade frikänts, då han misstagit sig angående ägarförhållandena.
  • NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd har beslutat att utesluta en advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant beslut kan inhiberas av Högsta domstolen. Skäl för inhibition saknades.
  • NJA 1998 s. 22:Det ankommer inte på HD att pröva en fråga om dispens från kunskapskravet i 8 kap 2 § 1 st 3 RB för antagande som ledamot av Sveriges advokatsamfund.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1999:791 (Advokaters etableringsrätt), 1997:273 (Advokatsamfundets disciplinverksamhet), 2017:1024 (En utvidgad möjlighet till uteslutning av advokater)

[K8]9 §  Vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om advokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz när denne är verksam i Sverige. Därvid skall han använda den yrkesbeteckning som används i den stat där han är auktoriserad, uttryckt på denna stats språk och med hänvisning till den yrkesorganisation som han tillhör eller till den domstol vid vilken han enligt den statens lag får tjänstgöra. Om rätten kräver det, skall den som uppger sig uppfylla kraven i första meningen förete bevis härför.

[S2]Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.

[S3]Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om beslut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som advokat. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: I andra stycket har hänvisningen till 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken tagits bort. Se vidare vid kommentaren till 10 §. Undantaget från 4 § andra stycket om advokatverksamhet i bolag har ändrats till att avse enbart sådana EU-advokater som inte omfattas av registreringsskyldigheten i 2 a §. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 ...

Prop. 2000/01:55: I första stycket anges att vad som förskrivs i rättegångsbalken eller i någon annan lag om advokater i tillämpliga delar även skall gälla den som är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när denne är verksam i Sverige. Genom ändringen i första stycket jämställs den som är auktoriserad som advokat i Schweiz med dem som är auktoriserade i Europeiska unionen ...

Ändrad: SFS 1999:791 (Advokaters etableringsrätt), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

[K8]10 §  Den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, döms till böter. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6. Straffstadgandet i 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken har förts över till paragrafen. Bestämmelsen har bearbetats redaktionellt och också utvidgats till att omfatta sådana advokater som enligt 9 § första ...

Prop. 2000/01:55: Enligt paragrafen skall den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet dömas till böter.

Genom ändringen skall motsvarande även gälla den som utan att vara behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen ...

Införd: SFS 1999:791 (Advokaters etableringsrätt)
Ändrad: SFS 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

[K8]11 §  Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Lag (2001:57).

Prop. 1998/99:108: Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 6.6. I den bemyndigas regeringen att föreskriva att de bestämmelser om registrering i 8 kap. rättegångsbalken som avser den som är auktoriserad som advokat inom EU också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i något annat land inom EES. Ett sådant förordnande med stöd av bemyndigandet innebär ...

Prop. 2000/01:55: Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen att föreskiva att bestämmelserna i detta kapitel rättegångsbalken om registrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall gälla den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen skall bemyndigandet även omfatta den som är auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen behandlas i <a href="https://lagen.nu/prop/2000/01:55#S9-2-4" ...

Införd: SFS 1999:791 (Advokaters etableringsrätt)
Ändrad: SFS 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

9 Kap. Om straff, vite och hämtning

[K9]1 §  En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241).

Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller rättegångsombud kan begå under rättegång.

  • RH 2013:39:Fråga i ärende om klagan över domvilla om vad klaganden, på den grunden att denne inte blivit rätteligen stämd, ska ha känt till om ett avgörande för att tidsfristen i 59 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken ska börja löpa.
Ändrad: SFS 1991:241 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K9]2 §  Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter. Lag (1991:241).

  • NJA 1985 s. 622:Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4 §§ RB.
Ändrad: SFS 1991:241 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K9]3 §  Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part. Lag (1991:241).

[K9]4 §  Vad i 1 - 3 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdare så ock ombud eller biträde.

  • NJA 1985 s. 622:Fråga huruvida ombud gjort sig skyldig till rättegångsförseelse. 9 kap 2 och 4 §§ RB.

[K9]5 §  Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller bryter mot en ordningsregel eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5 kap.9 eller 9 c § döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i en rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

[S2]Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap.12 eller 13 §.

[S3]I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2019:298).

Ett exempel på att "uttala sig otillbörligt" är att förolämpa rättens ledamöter.

Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för ordningsstörningar m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Första stycket anpassas till att möjligheten att förbjuda ljudupptagning och ljudöverföring flyttas från 5 kap. 9 § andra stycket andra meningen till 5 kap. 9 c §. Regleringen som straffbelägger överträdelser av fotograferingsförbudet flyttas till 5 a §.

Andra stycket ...

  • RH 2007:55:En tingsrättsordförande har ansetts inte ha någon laglig möjlighet att meddela fotografer en föreskrift att fotografering in i rättssalen inte är tillåten. Tingsrättens beslut att döma till penningböter för rättegångsförseelse har därför upphävts.
  • NJA 2018 s. 215:En överklagandeskrift från en försvarare har innehållit ett påstående om att tingsrättens ledamöter grundat sin fällande dom enbart på det förhållandet att den tilltalade hade en viss etnisk bakgrund och baserat bedömningen på medvetet eller omedvetet rasistiska värderingar. Påståendet har med hänsyn till omständigheterna ansetts otillbörligt och försvararen har dömts till böter för rättegångsförseelse.
  • RH 2016:18:Tingsrätten har avvisat ett rättegångsombud och dömt honom för rättegångsförseelse till penningböter. Hovrätten har funnit att ombudets uttalanden i skrift med anklagelser om brott, som inte bara avsett motparten i målet och dennes ombud utan även tredje man, inte haft någon relevans för prövningen av målet och inte heller varit i proportion till syftet som de skulle tjäna. Hovrätten fastställde därför beslutet om rättegångsförseelse. Hovrätten fann dock att ombudet genom uttalandena inte visat prov på olämplighet i sådan utsträckning att han bör avvisas som ombud.
  • RH 2017:47:Invändning om domarjäv har gjorts i överklagande av tingsrätts beslut om böter för otillbörligt yttrande i rättegångsskrift. Hovrätten har funnit att det i lagens mening inte förelegat jäv när samme domare som varit föremål för ett förment otillbörligt yttrande i rättegångsskrift också beslutat om böter för rättegångsförseelse. De aktuella yttrandena ansågs emellertid inte vara otillbörliga.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1991:241 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1980:262 (None)

[K9]5 a §  Den som tar upp eller sprider bild i strid med 5 kap. 9 b § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap.12 eller 13 §.

[S3]I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2020:318).

Prop. 2018/19:81: Den som tar upp bild i strid med 5 kap. 9 b § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sådan sidosal som avses i 5 kap. 12 eller 13 §.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om straff för brott mot fotograferingsförbudet. ...

Införd: SFS 2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)
Ändrad: SFS 2020:318 (Ett förbud mot spridning av bilder från rättegångar)

[K9]6 §  Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter. Lag (1991:241).

Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud (Dnr 1708-04-71).


Ändrad: SFS 1991:241 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K9]7 §  Rätten får, om en part eller någon annan bör komma tillstädes eller infinna sig personligen vid en förhandling, förelägga vite. Om någon särskild föreskrift om föreläggande har meddelats, skall den gälla.

[S2]Skall ett föreläggande, som enligt särskild föreskrift skall förenas med vite, delges någon som vistas utom riket, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Om något vite inte har satts ut, får den förelagde inte åläggas något ansvar för de kostnader som kan ha uppstått till följd av att föreläggandet inte följts. Föreläggandet skall i övrigt vid den fortsatta handläggningen av målet anses jämställt med ett vitesföreläggande. Lag (2000:564).

  • NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att personligen inställa sig vid domstol kan föreläggas vite endast i de fall som anges i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m m.
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp i brottmål), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K9]8 §  Vite får inte föreläggas när straff är utsatt.

[S2]Staten får inte föreläggas vite. Lag (1987:747).

  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MD 2015:4:Åläggande vid vite på grund av missbruk av dominerande ställning har ansetts inte utgöra hinder för prövning av talan om konkurrensskadeavgift på grund av samma missbruk.
  • RH 1994:138:Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog på utmätt fastighet har lämnats utan bifall, eftersom avverkning på utmätt fastighet är belagd med straffansvar och vite inte utan särskilt lagstöd får föreläggas när straff är utsatt.
  • NJA 1982 s. 633:Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder, som skulle innebära upphovsrättsintrång enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, har ansetts inte kunna bifallas, eftersom sådant intrång är belagt med straff enligt upphovsrättslagen och denna saknar bestämmelser om förbudsvite.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K9]9 §  Bestämmelser i denna balk om att den som skall kallas till ett sammanträde skall föreläggas vite i vissa fall gäller inte den som är under femton år. Vite skall inte heller föreläggas om den som skall kallas fyllt femton men inte arton år och det finns anledning att anta att han eller hon inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran.

[S2]Den omständigheten att något vite inte har förelagts hindrar inte att den unge kallas på nytt eller att i övrigt sådana åtgärder vidtas vid den fortsatta handläggningen av målet som skulle ha kunnat komma i fråga om vite hade förelagts.

[S3]Har den som skall kallas till ett sammanträde inte fyllt arton år, skall vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran underrättas om kallelsen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om den som skall kallas är tilltalad gäller i stället bestämmelserna om underrättelse i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2002:381).

Prop. 2001/02:111: Paragrafen som är ny är generellt utformad och skall tillämpas oavsett i vilken egenskap den unge skall kallas till ett sammanträde.

Första stycket första meningen anger att rättegångsbalkens bestämmelser om att en kallelse till sammanträde i vissa fall skall förenas med ett vitesföreläggande inte gäller den som är under 15 år. Av första stycket andra meningen följer att rätten inte skall förelägga vite ...

Prop. 1998/99:37: Paragrafen upphävs och ersätts av 32 kap. 7 §, se kommentaren till den paragrafen.

Införd: SFS 2002:381 (Kallelser av barn och ungdomar till domstolssammanträde, m.m)
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)
Upphävd: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K9]10 §  Ska någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han eller hon, om inte annat följer av det som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han eller hon ska kunna inställas omedelbart till sammanträdet.

[S2]Om ett hämtningsförsök tidigare har misslyckats, eller det annars på grund av vad som är känt om den som ska hämtas finns särskild anledning till det, får rätten eller Polismyndigheten besluta att han eller hon får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall äga rum högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning ska det särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som ska hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.

[S3]Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på den plats som bestäms av Polismyndigheten. Om den omhändertagne ska inställas i brottmål som tilltalad får han eller hon tas i förvar.

[S4]Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. Lag (2014:649).

ANDRA AVDELNINGEN

Om rättegången i allmänhet

I Om rättegången i tvistemål

10 Kap. Om laga domstol

Detta kapitel reglerar vid vilken domstoltalan ska väckas.

Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4.

Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.

Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.

Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt 15 §.

I mål med internationell anknytning gäller den så kallade Bryssel I förordningen dvs Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Huvudregeln enligt Bryssel I är att talan ska väckas vid svarandens forum.

Ändrad: SFS 1970:1002 (('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',))

[K10]1 §  Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.

[S2]Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.

[S3]För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

[S4]Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.

[S5]Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).

Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol.

Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 16 §.

Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.

Frågor om vårdnad, boende eller umgänge med barn tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt enligt 6 kap. 17 § Föräldrabalken.

Har parterna avtalat om skiljeförfarande så är domstol fel forum och motparten måste göra invändning första gången han får tillfälle att yttra sig. Underlåter han det handläggs tvisten vid domstol och han kan inte senare åberopa skiljeklausulen.

En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller, enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen, välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.

  • AD 2000 nr 49:Begreppet hemvist i 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen har ansetts ha samma innebörd som i 10 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (jfr beslutet 1999 nr 78).
  • RH 2000:95:Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling ansågs skola väckas vid svarandens hemvistforum enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken, inte vid kärandebolagets sätesforum enligt regeln i 10 kap. 8 § rättegångsbalken om orten där skadan uppkommit.
Ändrad: SFS 1991:485 (om ny folkbokföringslag m.m.)

[K10]2 §  Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.

[K10]3 §  Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes.

[S2]Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten är.

  • NJA 1988 s. 440:Konossement har ansetts sakna förmögenhetsvärde, sedan godset utlämnats utan företeende av konossementet, och har därför inte grundat forum enligt 10 kap 3 § RB.
  • NJA 2016 s. 779:Svensk domsrätt har i mål om betalning på grund av en borgensförbindelse inte förelegat på den grunden att svaranden hade en kontofordran på 888 kr mot en bank här i landet. Men svensk domstol har ansetts behörig på grund av tvistens anknytning till Sverige.
  • NJA 2004 s. 891:Internationella rättsförhållanden. I tvist rörande betalningsskyldighet har allmänt förmögenhetsforum inte ansetts tillämpligt på utländsk svarande som äger aktier i svenskt aktiebolag, vari aktiebrev inte utfärdats. 10 kap. 3 § första stycket första meningen RB.
  • NJA 2010 s. 734:Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har ansetts inte kunna grunda någon rätt på det prorogationsavtal som gällde för det avtalsförhållandet.
  • RH 1995:18:Tillämpning i visst fall av regeln om egendomsforum i 10 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • NJA 1998 s. 361:Fråga i mål om återvinning i konkurs om svensk domstols behörighet grundad på svaranden tillkommande fordran som bevakats i konkursen. 10 kap 3 § RB.
  • NJA 1987 s. 790:Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon har egendom inom viss tingsrätts domkrets och att rätten därför är behörig att pröva ett mot denne riktat yrkande om kvarstad för en fordran. 10 kap 3 § och 15 kap 5 § RB.
  • NJA 2013 s. 31:Återvinningstalan avseende ett avtal om överlåtelse av svenska och utländska patent och patentansökningar har av en borgenär i en svensk konkurs väckts mot ett bolag med säte i Saint Kitts och Nevis. Svensk domsrätt har ansetts föreligga.
  • NJA 1981 s. 386:Att utlänning i Sverige har sådan honom tillhörig egendom som är avsedd för hans personliga bruk under en tillfällig vistelse här har inte ansetts grunda behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvist om betalningsskyldighet för honom.
  • NJA 1999 s. 16:Internationella rättsförhållanden. Fråga huruvida utländsk svarande i tvist rörande betalningsskyldighet har egendom i Sverige och tvisten därför kan tas upp vid svensk domstol.
  • NJA 2006 s. 354:Ett bolag med säte i USA innehar ett europeiskt patent med giltighet i Sverige. Patentet har ansetts grunda svensk domsrätt i mål angående negativ fastställelsetalan om patentets skyddsomfång. Det förhållandet att svaranden väckt talan angående patentintrång med yrkande om vitesförbud och intrångsersättning har inte ansetts böra föranleda att fastställelsetalan avvisas på grund av bristande fastställelseintresse.

[K10]4 §  Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

  • NJA 2013 s. 22:Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk domsrätt har ansetts föreligga trots att det saknats stöd i forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken.
  • RH 1993:132:I mål mellan två bolag, ett finskt och ett norskt, om förpliktelser enligt ett ingånget avtal invändes att talan skall avvisas på grund av att svensk domstol saknar behörighet att avgöra tvisten. Denna påstods avse hävning av varumärkesregistrering i utlandet. Rättegångshinder har ansetts ej föreligga.
  • RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
  • NJA 2001 s. 800:Behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade vid besök i Stockholm ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag. När anbudet accepterades av det svenska bolaget hade företrädaren för det utländska bolaget lämnat Sverige. Fråga vid tillämpning av 10 kap 4 § rättegångsbalken om avtalet ingåtts här i landet.

[K10]5 §  Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.

  • NJA 1992 s. 3:Fråga om tillämpning av 10 kap 5 § RB.
  • RH 2009:51:Forum enligt 10 kap. 5 § rättegångsbalken (s.k. forum negotii). När ett lokalt bankkontor förmedlat en försäkring från ett försäkringsbolag inom samma koncern som banken, kan försäkringsbolaget stämmas vid den tingsrätt inom vars domkrets bankkontoret är beläget trots att alla beslut rörande försäkringen fattats på annan ort än där lokalkontoret finns.

[K10]6 §  Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost, bostad eller dylikt.

[K10]7 §  Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller den för vilken god man eller förvaltare är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också vid rätten i den ort där förvaltningen förts.

[S2]Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts. Lag (1994:1435).

[K10]8 §  Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom. Företogs handlingen eller uppkom skadan å orter under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.

  • NJA 2019 s. 622:Tingsrätten på den ort där den skadegörande handlingen företogs eller skadan uppkom är behörig att pröva ett mål om ersättning enligt trafikskadelagen, även om talan förs mot det egna trafikförsäkringsbolaget.
  • NJA 2013 s. 22:Ett svenskt konkursbo har väckt återvinningstalan mot ett norskt bolag. Svensk domsrätt har ansetts föreligga trots att det saknats stöd i forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken.
  • RH 2010:21:Fråga om bestämmelsen i 10 kap. 8 § rättegångsbalken är tillämplig på inomobligatoriskt skadestånd.
  • NJA 2001 s. 336:En talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har vid tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken ansetts inte utgöra talan i anledning av skadegörande handling.
  • RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
  • RH 2000:95:Talan om skadestånd enligt 7 kap. 6 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling ansågs skola väckas vid svarandens hemvistforum enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken, inte vid kärandebolagets sätesforum enligt regeln i 10 kap. 8 § rättegångsbalken om orten där skadan uppkommit.
  • RH 2007:54:En person väckte vid en tingsrätt talan mot ett bolag p.g.a. intrång i hans upphovsrätt till en bild. Bolaget invände att tingsrätten inte var behörigt forum och yrkade att talan skulle avvisas. Fråga om tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken då eventuellt upphovsrättsintrång skett genom publicering i resemagasin och på Internet.

[K10]8 a §  I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §. Lag (1989:656).

[K10]9 §  Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

[S2]Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

[S3]Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

[S4]I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. Lag (1987:792).

[K10]10 §  Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen ska tas upp av rätten i den ort, där fastigheten ligger. Detsamma gäller om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något som åligger honom eller henne i denna egenskap eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, det är fråga om vederlag för upplåtelsen, byggnads underhåll eller annat dylikt.

[S2]Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastigheter under skilda domstolar, ska tvisten tas upp av den rätt under vilken huvuddelen av fastigheterna ligger. Lag (2010:980).

  • NJA 1991 s. 340:Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I), testamentsforum (II) och forum enligt samäganderättslagen (III).
  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
  • NJA 2009 s. 905:En främmande stat har ansetts inte kunna åberopa immunitet som rättegångshinder mot en talan grundad på avtal om hyra av lokal för statens ambassad i Sverige.
  • NJA 1993 s. 211:Fråga om tillämpning av 14 kap 7 a § RB på två mål om återvinning till konkursbo. Tillika fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB.
  • NJA 1995 s. 118:Fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB vid prövning av ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
Ändrad: SFS 2010:980 (Mark- och miljödomstolar), 1990:1128 (om fastighetsdomstolar, m.m.), 1977:1145 (om förslag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, m.m.), 1971:480 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med försIag till bostadsrättslag, m.m.), 1970:1002 (('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',))

[K10]11 §  Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:

  1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen;
  2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes ur egendomen;
  3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;
  4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller
  5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast egendom.

  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.

[K10]12 §  Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning.

  • NJA 1985 s. 832:Vid finsk domstol väcktes talan mellan parter med hemvist i Sverige om att vissa byggnader i Finland skulle anses tillhöra käranden. Denna talan avvisades. Därefter har talan väckts i saken vid svensk domstol. Fråga huruvida svensk domsrätt föreligger.

[K10]13 §  Tvist angående ombudsarvode, fördelning av rättegångskostnad mellan flera ersättningsskyldiga eller annat dylikt anspråk på grund av rättegång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.

[K10]14 §  Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.

[S2]Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet.

[S3]Talan, som avses i 14 kap.4 eller 5 §, upptages av den rätt, som upptagit huvudmålet.

  • RH 1999:53:Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande kan svensk rätt om förening av mål (kumulation) lägga hinder i vägen för en sådan handläggning när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
  • NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
  • NJA 1986 s. 729:Internationella rättsförhållanden. En svensk medborgare med hemvist utomlands har, med analog tillämpning av 10 kap 14 § RB, i visst fall ansetts skyldig på grund av sin anknytning till Sverige att jämte två svenska rättssubjekt svara vid svensk domstol.
  • NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
  • NJA 1989 s. 36:Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet har avskrivits på grund av återkallelse och huvudkäranden inte har annat forum i Sverige än som följer av huvudkäromålet. 10 kap 14 § 2 st och 15 § RB.
  • RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.

[K10]15 §  Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.

  • RH 2001:81:En ändring i de förhållanden som ursprungligen har konstituerat svensk domstols behörighet enligt Luganokonventionen innebär inte att behörigheten senare går förlorad. Även fråga om innebörden av begreppet sakligt samband i art. 6.1 Luganokonventionen.
  • NJA 1989 s. 36:Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet har avskrivits på grund av återkallelse och huvudkäranden inte har annat forum i Sverige än som följer av huvudkäromålet. 10 kap 14 § 2 st och 15 § RB.
  • NJA 2011 s. 507:Svensk exekutionsbehörighet vid verkställighet av svensk dom om umgänge.

[K10]16 §  Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.

  • NJA 2010 s. 734:Ett konkursbo, som för en återvinningstalan avseende gäldenärens avtal, har ansetts inte kunna grunda någon rätt på det prorogationsavtal som gällde för det avtalsförhållandet.
  • RH 2017:40:En borgensman kan som rättegångshinder åberopa en prorogationsklausul i det huvudavtal som hans borgensåtagande hänför sig till.
  • NJA 2013 s. 477:Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.
  • RH 1997:100:Avtal om utländskt forum (s.k. prorogationsavtal) har ansetts träffat. Sedan talan väckts vid tingsrätt och käranden hävdat att den i avtalet utsedda domstolen inte kunde förväntas anse sig behörig, har det ansetts ankomma på käranden att visa detta. Då så ej skett har talan avvisats.

[K10]17 §  Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:

  1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;
  2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;
  3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;
  4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;
  5. äktenskapsmål;
  6. tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller
  7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol.

[S2]Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §.

[S3]Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran. Lag (1981:828).

Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.

Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom förvaltningsrätt och kammarrätt liksom vid nedan angivna specialdomstol inte kan upptas av annan domstol under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.

Miljödomstol är en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.

En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.

Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.

  • NJA 2009 s. 625:Det har ansetts ankomma på allmän domstol att pröva talan om förbud vid vite mot en kommun och ett kommunalt bolag att utbetala statsstöd i strid med bestämmelserna i artikel 88.3 i EG-fördraget.
  • RH 1996:122:Leverantör, som med en agent träffat avtal med skiljedomsklausul, har mot reverser beviljat agenten lån. Genom att väcka talan vid allmän domstol mot agenten har leverantören gått miste om befogenheten att göra skiljeavtalet gällande i fråga om kvittningsfordran angående agenten tillkommande provision enligt avtalet.
  • NJA 2016 s. 933:Behörighetsfördelning mellan förvaltningsdomstol och allmän domstol rörande prövning av frågor om preskription av skattefordringar.
  • NJA 2001 s. 22:Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet omställningsstöd, överklagade jordbrukaren trots förbud häremot i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd beslutet till förvaltningsdomstol. Jordbruksverket ansökte om betalningsföreläggande och för nu fullgörelsetalan vid allmän domstol. Hinder mot prövning av Jordbruksverkets fullgörelsetalan har ansetts föreligga så länge ett överklagande, som kan leda till en exekutionstitel, är anhängigt vid förvaltningsdomstol.
  • NJA 2004 s. 743:Talan om förbud mot störande verksamhet från en grannfastighet skall tas upp av allmän domstol (tingsrätt), när kärandena i stämningsansökningen angett att den rättsliga grunden för talan finns i 3 kap. 1 § JB och inte i MB.
  • RH 2007:23:Allmän domstol (tingsrätt) avvisade talan om skadestånd då den fann att talan skulle prövas av fastighetsdomstol. Hovrätten, som konstaterade att analog tillämpning av vissa bestämmelser i plan- och bygglagen hade åberopats till grund för talan men att något uttryckligt yrkande grundat på ersättningsreglerna i denna lag inte hade framställts, fann emellertid att allmän domstol (tingsrätt) var behörig att pröva saken, varför målet återförvisades till tingsrätten.
  • NJA 2013 s. 1103:Allmän domstol är behörig att pröva frågor om skäligheten av villkor för anslutning av elektrisk anläggning till ledningsnät.
  • NJA 2006 s. 410:Statens energimyndighet har inte ansetts exklusivt behörig att pröva frågor om nättariffers skälighet. 10 kap. 17 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1994 s. 657:Tvist om rätt till ekonomiskt stöd enligt förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m m och förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag har ansetts gälla sådana civila rättigheter som avses i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Med hänsyn till tvistefrågans art har emellertid allmän domstol inte ansetts behörig att pröva tvisten.
  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
  • NJA 2009 s. 230:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.
  • NJA 2017 s. 589:Allmän domstol har ansetts vara behörig att pröva talan om kompensation för mervärdesskatt som påförts i strid med unionsrätten.
  • NJA 2002 s. 288:Presstödsnämnden har i visst fall beslutat att presstöd skulle utgå. Sedan åtal väckts mot tidningens ställföreträdare för bedrägeribrott begångna vid ansökningar om utbetalning av stödet har nämndens ordförande hörts som företrädare för målsäganden i brottmålet. Nämnden har därefter på grund av domen i brottmålet beslutat att återkalla det tidigare beslutet om presstöd samt att avslå tidningens begäran om utbetalning av återstående stöd. Fråga bl.a. om Presstödsnämndens ställning som domstol enligt artikel 6 i Europakonventionen samt om allmän domstols behörighet.
  • NJA 2003 s. 531:I samband med en i HovR väckt talan om enskilt anspråk mot domare i TR på grund av fel och försummelse i utövningen av tjänsten har käranden ansökt om stämning även mot åklagare och polistjänstemän. Ansökan har i den delen avvisats. (Jfr 2003 s. 263)
  • NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
  • NJA 1982 s. 502:Arbetsmarknadsstyrelsen beviljade ett aktiebolag, som var försatt i konkurs, statligt sysselsättningsstöd med visst belopp. Från detta belopp avräknade arbetsmarknadsstyrelsen emellertid kvittningsvis bolagets skuld till staten avseende preliminär A-skatt på lön till anställda, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Konkursboet väckte med anledning härav talan mot staten vid allmän domstol och yrkade att staten måtte förpliktas att betala ut hela det beviljade sysselsättningsstödet. Staten bestred yrkandet under åberopande av den gjorda kvittningen. Hinder har ansetts inte föreligga mot att konkursboets yrkande prövades av allmän domstol. Däremot har statens kvittningsinvändning befunnits enligt 10 kap 17 § 3 st RB inte kunna upptas till prövning i målet. Revisionskäranden yrkade i HD bifall till sin i målet förda talan. Häri har ansetts ligga inte endast yrkande om ersättning för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n i enlighet med vad han fordrat där utan också yrkande om befrielse från ålagd skyldighet att ersätta motparten dennes kostnader i de båda instanserna.
  • RH 2006:69:Hovrätten har funnit en tingsrätt behörig att pröva en talan om skadestånd i en del som grundade sig på att det förekommit brister i en allmän va-anläggning. Avgörande för hovrättens ställningstagande har varit en uppgift från käranden om att talan i denna del gällde skador orsakade av brister i va-anläggningen utanför va-förhållandet och därför skulle prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och inte enligt 29 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
  • MÖD 2007:31:Brukningsavgift; nu fråga om kvarstad ----- Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad.
  • NJA 1984 s. 757:Delägare i en samfällighet enligt anläggningslagen för talan vid allmän domstol mot samfällighetsföreningen med yrkande om fastställelse att viss ledning omfattas av anläggningsbeslutet. Fråga om bestämmelsen i 10 kap 17 § 1 st 1 RB utgör hinder att uppta denna talan till prövning.
  • RH 2012:75:Enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ska talan mot bidragstagaren om återbetalning av oriktigt utbetalt ekonomiskt bistånd väckas av socialnämnden i förvaltningsrätten. Regeln i 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken har inte ansetts hindra att kommunen mot bidragstagaren i stället i allmän domstol för en på brott grundad skadeståndstalan som avser ersättning för det oriktigt utbetalade ekonomiska stödet.
  • NJA 1990 s. 602:Det förhållandet att frågor om prisreglering enligt 2 § 7 mom lagen (1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall prövas av administrativ myndighet har inte ansetts hindra att allmän domstol prövar fråga om återbetalning av avgifter som erlagts till leverantör av elektrisk ström.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1970:1002 (('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',))

[K10]17 a §  I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns särskilda bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall beaktas endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).

Prop. 1998/99:35: Paragrafen är ny. Den anger att det i lagen om skiljeförfarande finns regler om hinder mot rättegång. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.

Lagen om skiljeförfarande innehåller bestämmelser om ett skiljeavtals verkan som rättegångshinder (4, 5 och 49 §§). Parterna kan vidare genom ett s.k. undantagsavtal enligt 51 § ha uteslutit eller begränsat tillämpligheten av vissa grunder för upphävande av en ...

  • NJA 2007 s. 475:Käranden har som en tredje grund påstått att hans skadeståndstalan inte stöds på det rättsförhållande som regleras i ett nyttjanderättsavtal med en skiljeklausul utan avser ett anspråk som grundas på vållande genom brott. De faktiska omständigheter som åberopats har bedömts ha direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med hänsyn härtill och då de två övriga grunderna enligt lagakraftvunnet beslut skall prövas av skiljemän har allmän domstol ansetts vara obehörig att pröva den tredje grunden.
  • NJA 2012 s. 183:När en svarande invänder att kärandens talan omfattas av ett skiljeavtal ska i överensstämmelse med påståendedoktrinen domstolen vid prövningen av sin behörighet utgå från de rättsfakta som käranden åberopar till grund för sin talan.
  • AD 2017 nr 2:Fråga om en talan ska avvisas på grund av rättegångshinder, då det mellan parterna finns ett skiljeavtal. Av skiljeavtalet följer bl.a. att skiljenämnden inte är behörig att avgöra tvisten om den avser tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning. Fråga om tolkning av skiljeavtalet och huruvida tvisten rör tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning.
  • NJA 2013 s. 477:Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.
  • NJA 2017 s. 226:En talan om skadestånd på grund av brott har haft anknytning till ett avtal som innefattar en skiljeklausul. Varken talans anknytning till avtalet eller det förhållandet att syftet med talan får antas ha varit att åstadkomma ett fullgörande av avtalet har ansetts innebära att allmän domstol på grund av skiljeklausulen har varit förhindrad att pröva talan.
Införd: SFS 1999:117 (Ny lag om skiljeförfarande)

[K10]18 §  Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaromål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är oriktig. Lag (1999:117).

Prop. 1998/99:35: I paragrafen har den nya 17 a § lagts till eftersom någon prövning av forumfrågan inte skall ske i fall som omfattas av lagen om skiljeförfarande (se ovan).

  • NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
  • AD 1994 nr 36:I mål om skadestånd på grund av uppsägning framställer arbetsgivaren rättegångsinvändning under hänvisning till en skiljeklausul i ett mellan parterna ingånget anställningskontrakt. Fråga huruvida den åberopade skiljeklausulen omfattar tvist rörande den aktuella uppsägningen. Så befinns vara fallet, men då arbetsgivaren i en s.k. besvärshänvisning som intagits i uppsägningsbeskedet anvisat arbetstagaren att väcka talan vid domstol, om han ville framställa anspråk mot arbetsgivaren på grund av uppsägningen, har arbetstagaren likväl ansetts berättigad att i tvisten väcka talan vid domstol (jfr AD 1977 nr 110 och 1989 nr 27).
  • RH 1993:14:I mål om betalningsföreläggande har svaranden hos kronofogdemyndigheten avgivit motiverat bestridande. Sedan målet överlämnats till tingsrätt uppkommer fråga om - och i så fall i vad mån - tingsrätten enligt 10 kap. 18 § rättegångsbalken skall pröva sin behörighet.
  • RH 1997:119:Fråga om en skiljeklausul mist sin verkan av rättegångshinder i enlighet med 3 § lagen (1929:145) om skiljemän.
  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
  • RH 1999:6:När en tingsrätt skall avgöra om en tvist angående vårdnad om barn är väckt vid rätt domstol är 10 kap. 18 § rättegångsbalken tillämplig.
  • RH 1994:63:Ena parten i ett agentavtal har ansökt om stämning på motparten vid allmän domstol med betalningsyrkande. Fråga om rättegångshinder i form av skiljeklausul vid genstämning från motparten.
  • NJA 2009 s. 230:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.
  • RH 1995:123:För tillämpning av reglerna om rättegånghinder erfordras inte att någon påkallat skiljeförfarande innan målet instämts till allmän domstol. Det ankommer på domstolen att avgöra om avtalets skiljeklausul i sig utgör hinder för rättegång vid allmän domstol.
Ändrad: SFS 1999:117 (Ny lag om skiljeförfarande)

[K10]19 §  Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

  • NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.
  • HFD 2013:41:Sedan ett mål avgjorts i en förvaltningsrätt ska kammarrätten inte på eget initiativ pröva om saken bort tas upp av annan förvaltningsrätt.
  • RH 2010:67:Stockholms tingsrätt har ansetts vara en sådan särskild domstol som avses i 10 kap. 19 § rättegångsbalken när talan avser intrång i gemenskapsformgivning.

[K10]20 §  Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett mål som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt som är behörig.

[S2]Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga, får Högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.

[S3]I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer. Lag (2009:344).

  • NJA 1983 s. 508:Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, förklarat sig ej vara behörig att uppta målet samt part fört talan mot beslutet och tillika i andra hand hemställt om hänvisning till behörig domstol (10 kap 20 § RB), har HovR:n vägrat prövningstillstånd men ej yttrat sig i hänvisningsfrågan. Det har ansetts att HovR:n haft att i samma sammansättning som vid tillståndsprövningen uppta hänvisningsfrågan till behandling. Enär det befunnits kunna ske utan olägenhet, har HD utan återförvisning meddelat hänvisning.
  • RH 1997:94:Mål om betalningsföreläggande överlämnades till tingsrätt. Handlingarna utvisade att annan tingsrätt var behörig på grund av en tvingande forumregel. Skriftväxling påbörjades. Tingsrätten avvisade därefter käromålet med hänvisning till att det på grund av att skriftväxling påbörjats inte fanns laglig möjlighet att överlämna målet till behörig tingsrätt. Hovrätten har vid sin prövning ansett att sådant överlämnande hade kunnat ske så snart som misstaget upptäcktes. Mot den bakgrunden har hovrätten - med stöd av bestämmelsen i 10 kap. 20 § rättegångsbalken och efter yrkande av klaganden - hänvisat målet till behörig lägre rätt.
  • NJA 2015 s. 218:Reservforum enligt 6 kap. 17 § föräldrabalken. När foruminvändning görs och barnet har skyddade personuppgifter är Stockholms tingsrätt behörig.
  • NJA 2014 s. 128:Information som tillförs av en utomstående användare i anslutning till en grundlagsskyddad databas kan utgöra en egen databas i yttrandefrihetsgrundlagens mening.
  • NJA 2003 s. 458:Fråga om behörig domstol vid prövning av enbart anspråk på ersättning för rättegångskostnader i mål om betalningsföreläggande avseende kontrollavgift vid olovlig parkering.
  • NJA 1982 s. 410:Tvist om ersättning för gatukostnader enligt byggnadslagen har ansetts skola prövas av fastighetsdomstol utan hinder av att talan i saken grundats på avtal.
  • NJA 1986 s. 247:Fråga, om tvist är att bedöma som hyrestvist enligt 12 kap 71 § JB och därför skall upptagas av fastighetsdomstol. Hänvisning enligt 10 kap 20 § 2 st RB.
  • RH 2009:80:Skadeståndstalan enligt 2 kap. 18 § regeringsformen väcktes mot staten genom Justitiekanslern för rådighetsinskränkning genom fiskeförordning. Stockholms tingsrätt överlämnade målet till miljödomstol som avvisade stämningsansökan med motiveringen att ingripandet av det allmänna inte grundade sig på miljöbalken och därför var miljödomstol inte behörig att pröva talan. Miljööverdomstolen fastställde avvisningsbeslutet och hänvisade målet till allmän domstol, Stockholms tingsrätt.
  • NJA 2012 s. 179:När en tingsrätt har avvisat en talan därför att tingsrätten inte är rätt forum och en part har överklagat det beslutet med yrkande att hovrätten ska hänvisa målet till den tingsrätt som är behörig, ska tillstånd till målets prövning i hovrätten meddelas (ändringsdispens).
  • NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.
  • NJA 1999 s. 258:Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st och 18 kap 15 § 3 st RB.
  • NJA 1993 s. 119:Tillämpning av 10 kap 20 § 1 st RB.
Ändrad: SFS 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K10]20 a §  Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.

  • NJA 2012 s. 139:En domstol kan vid tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken underlåta att lämna över en ansökan endast om sökanden har något att invända mot detta eller om det finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Bestämmelsen har ansetts analogiskt tillämplig vid ansökan om återställande av försutten tid.
  • AD 1997 nr 70:Arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att till prövning ta upp en talan som väckts av en enskild person och som gäller rätt till dels pension enligt lagen om allmän försäkring, dels statlig tjänstepension på grund av kollektivavtal. Fråga om överlämnande av den ansökan som gjorts i målet till annan domstol eller förvaltningsmyndighet.
  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
  • NJA 2015 s. 82:En ansökan om återställande av försutten tid har avvisats av hovrätten i stället för att med tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken överlämnas till Högsta domstolen, som var behörig domstol. En ny ansökan gavs därefter in till Högsta domstolen inom den frist som gällde för överklagande av avvisningsbeslutet. Den nya ansökan har ansetts ha kommit in till Högsta domstolen samma dag som den kom in till hovrätten.
Införd: SFS 1996:247 (None)

[K10]21 §  Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.

11 Kap. Om part och ställföreträdare

Prop. 2012/13:45: . 7 § föräldrabalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ekonomiska experter. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.

I första stycket införs en upplysning om att regeringen har möjlighet att delegera uppgiften att förordna ekonomiska experter i tingsrätten och hovrätten till en myndighet. Vidare tas bestämmelsen ...

[K11]1 §  Envar kan vara part i rättegång.

[S2]Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § första stycket stadgas motsvarande tillämpning.

För underåriga, dvs. för dem som är under 18 år, är det ställföreträdaren eller företrädarna, oftast föräldrarna, som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt RH 1994:87.

  • RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
  • RH 1994:87:Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, ådömts ansvar för bedrägligt beteende och förpliktats att utge skadestånd. Förvaltaren har ansetts sakna behörighet att ansöka om återställande av försutten tid att överklaga domen.
  • MD 2009:7:Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att uppge vem som är avsändare av marknadsföringen, dels framfört felaktiga påståenden om bl.a. samröre med en konkurrent. Förfarandet har ansetts vara vilseledande och otillbörligt. Även fråga om betydelsen av att ett dotterbolag under processen upphört att existera som juridisk person sedan bolaget fusionerats med sitt moderbolag. Det har ansetts att dotterbolaget efter fusionen saknade partsbehörighet och att talan om det därför inte kunde vidhållas.
  • RH 1995:9:I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det ansetts erforderligt att förordna god man för att underteckna fullmakt för målsägandebiträdet.
  • RH 1998:6:Processbehörighet i utsökningsförfarandet när part visats vara psykiskt sjuk.

[K11]2 §  Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rättegång. Lag samma vare i fråga om kronan samt kommun eller annan sådan menighet.

[S2]För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Lag (1947:616).

Partrederi kan också vara part i rättegång enligt NJA 1992 s. 110.

  • NJA 1992 s. 110:Ett partrederi har ansetts kunna uppträda som part i rättegång.
  • NJA 1993 s. 31:En aktieägarminoritets rätt enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) att för bolagets räkning väcka och föra talan om skadestånd till bolaget har ansetts innefatta jämväl rätt att söka verkställighet av en dom i skadeståndsmålet.
  • NJA 2009 s. 646:En stiftelse under bildande har ansetts inte kunna föra talan om utfående av stiftelsekapitalet. Sådan talan skulle däremot ha kunnat föras i eget namn för stiftelsens räkning av styrelsen eller förvaltaren för stiftelsen eller av en av stiftaren utpekad företrädare för stiftelsen.
  • NJA 1997 s. 207:Konkursansökan avseende aktiebolag som saknar registrerad behörig företrädare har ansetts skola prövas efter kungörelsedelgivning.
  • MD 2009:7:Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att uppge vem som är avsändare av marknadsföringen, dels framfört felaktiga påståenden om bl.a. samröre med en konkurrent. Förfarandet har ansetts vara vilseledande och otillbörligt. Även fråga om betydelsen av att ett dotterbolag under processen upphört att existera som juridisk person sedan bolaget fusionerats med sitt moderbolag. Det har ansetts att dotterbolaget efter fusionen saknade partsbehörighet och att talan om det därför inte kunde vidhållas.
  • NJA 2008 s. 796:Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående att ställföreträdaren saknar behörighet att företräda bolaget. Fråga om legitimations- och bevisverkan av uppgift i bolagsregistret om kärandebolagets ställföreträdare samt om rättens utredningsskyldighet. Jämväl fråga om verkan av beslut av styrelse som valts vid en bolagsstämma vid vilken brister i förfarandet förekommit.
  • RH 2000:50:Det förhållandet att registrerad behörig företrädare saknas i ett bolag utgör inte hinder för att pröva konkursansökan.

[K11]3 §  Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behörig därtill.

[K11]4 §  Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig, erfordras ej, med mindre rätten finner bevis böra företes.

Rätten är skyldig att utreda partsförhållande. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.

När så inte skett har målet återförvisats till tingsrätten för utredning enligt NJA 2008 s. 796.

  • NJA 2008 s. 796:Svaranden har invänt att kärandebolagets talan skall avvisas under påstående att ställföreträdaren saknar behörighet att företräda bolaget. Fråga om legitimations- och bevisverkan av uppgift i bolagsregistret om kärandebolagets ställföreträdare samt om rättens utredningsskyldighet. Jämväl fråga om verkan av beslut av styrelse som valts vid en bolagsstämma vid vilken brister i förfarandet förekommit.

[K11]5 §  En part skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

[S2]Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är en part skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

[S3]Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är en part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

[S4]Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig personligen gäller också en parts ställföreträdare. Finns det flera ställföreträdare för en part, får rätten bestämma vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en part inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna sig personligen, om rätten finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

[S5]Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förordna om detta. Lag (20099:344).

  • NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att personligen inställa sig vid domstol kan föreläggas vite endast i de fall som anges i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m m.
Ändrad: SFS 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K11]6 §  En part som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.

[S2]Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

  • NJA 2008 s. 1080:Rättshjälpsbiträde har ansetts ha rätt till ersättning för arbete med att överklaga avslagsbeslut avseende ersättning för huvudmannens inställelse vid domstolsförhandling.
Införd: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag)

12 Kap. Om rättegångsombud

Reglerna kompletterar reglerna om fullmakt i 2 kap avtalslagen.

  • MÖD 2000:4:Närboendes talerätt enligt miljöskyddslagen-----Miljööverdomstolen fann att sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att denne inte fört talan i underinstans. I mål som avgörs i Miljööverdomstolen enligt förfarandereglerna i rättegångsbalken kan en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare.
  • RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
  • MÖD 2000:15:Återställande av försutten tid-----Ideell förening har bedömts kunna uppträda i miljödomstol som ombud för sakägare i mål som inletts vid en förvaltningsmyndighet. Miljööverdomstolen (MÖD) återställde försutten tid för sakägarna, vars talan hade avvisats på formella grunder. MÖD uttalade att vid tolkningen av de processuella bestämmelserna i miljömål ska stor vikt läggas vid att allmänhetens möjlighet att föra talan i domstol underlättas.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K12]1 §  Parts talan må föras genom ombud.

[S2]Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i 11 kap. 5 §.

Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse.

Ställföreträdaren är alltså inte ombud utan är den fysiske företrädaren för en juridisk person.

Se 2 §

Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 11 kap. 3 §.

[K12]2 §  Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall behärska svenska språket.

[S2]Ombud skall ha hemvist i Sverige, i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz; dock får även annan brukas såsom ombud, om rätten med hänsyn till omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.

[S3]Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Lag (2001:57).

Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för rättegångsombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas.

Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.

Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, krävs att ombudet har tillräckliga insikter för att utföra sitt uppdrag. Han måste därför ha förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som är av betydelse samt att på ett redigt och fullständigt sätt utveckla partens talan. Ombudet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar.

Vid bedömandet av om ombudet har tillräckliga kvalifikationer måste hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, kan det sålunda inte ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål. När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.

Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av RH 2008:55.

Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt RH 1996:20.

Prop. 2000/01:55: I paragrafens andra stycke anges att ombud som huvudregel skall ha sin hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen jämställs hemvist i Schweiz med hemvist i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

  • NJA 2008 s. 1047:En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
  • NJA 1985 s. 921:I ett resningsärende har med tillämpning av RB:s regler angående ombud sökandens ombud avvisats.
  • NJA 2013 s. 904:En f.d. advokat har dömts två gånger för brott, varav det första begicks för ca tolv år sedan och de senare, som var mindre allvarliga, för ca tre år sedan. Brottsligheten har ansetts inte ge tillräckligt underlag för en bedömning att personen inte uppfyller det krav på redbarhet som ställs på rättegångsombud.
  • RH 2011:10:Ett ombud som vid tingsrätten skrivit svaromål på engelska språket och därvid angett sig ha problem med bemästrandet av svenskt juridiskt språk samt gett in inlagor på norska språket har inte ansetts behärska svenska språket och därmed avvisats som ombud.
  • NJA 2007 s. 650:Fråga om tidigare brottslighet utgjort skäl att avvisa en person som rättegångsombud på grund av bristande redbarhet.
  • RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
  • RH 1996:20:Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid hovrätten. Fråga om han på grund därav jämväl skall anses olämplig som ombud vid tingsrätten.
  • NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
  • RH 2011:49:En person som har dömts till fängelse i tio år för grovt narkotikabrott och som saknar erfarenhet av juridiskt arbete har inte ansetts kunna vara ombud i ett tvistemål som inte är helt enkelt.
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 1991:364 (om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

[K12]3 §  Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ej vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat.

[S2]Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans talan. Lag (1992:1511).

  • MÖD 2007:44:Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.)

[K12]4 §  Står någon till domare, som vid målets behandling är ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap. 12 §, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon brukas som ombud, om han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten.

Denna bestämmelse om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

  • RH 2009:39:En domares engagemang på immaterialrättens område, bl.a. genom medlemskap i två föreningar, har inte ansetts medföra att han varit jävig att handlägga ett brottmål där åtal för medhjälp till upphovsrättsintrång skulle prövas. Fråga också om domaren i enlighet med vad som anges i 4 kap. 14 § rättegångsbalken inför huvudförhandling i målet borde ha upplyst parterna om sitt engagemang och om domaren kunde föreläggas att uppfylla förpliktelsen i nämnda bestämmelse.
  • RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.

[K12]5 §  Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.

Om ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.

  • RH 1993:92:En tingsrätt har i flera gemensamt handlagda tvistemål, i vilka kärandeparterna företräddes av samma två advokater, efter nära sju års process avvisat båda advokaterna såsom ombud på grund av deras passivitet. Fråga bl.a. om tillräckliga skäl för avvisning förelegat mot bakgrund av tingsrättens ansvar för målens utveckling.
  • NJA 2008 s. 1047:En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
  • NJA 2016 s. 64:Avvisning av rättegångsombud.
  • RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.
  • NJA 1987 s. 879:Fråga huruvida bestämmelsen i 12 kap 5 § RB om befogenhet för rätten att avvisa ombud för viss tid eller tills vidare kan tillämpas i annat fall än när ombudet visat sig olämplig genom det sätt på vilket han utfört sitt uppdrag i det anhängiga målet.
  • RH 2016:18:Tingsrätten har avvisat ett rättegångsombud och dömt honom för rättegångsförseelse till penningböter. Hovrätten har funnit att ombudets uttalanden i skrift med anklagelser om brott, som inte bara avsett motparten i målet och dennes ombud utan även tredje man, inte haft någon relevans för prövningen av målet och inte heller varit i proportion till syftet som de skulle tjäna. Hovrätten fastställde därför beslutet om rättegångsförseelse. Hovrätten fann dock att ombudet genom uttalandena inte visat prov på olämplighet i sådan utsträckning att han bör avvisas som ombud.
  • RH 1999:67:Genom hovrätts beslut förklarades en jurist obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten. Hinder har inte ansetts möta mot att hovrätten senare i ett annat mål prövar hans lämplighet att uppträda som ombud i det målet. Han har dock avvisats som ombud också i det nya målet på grund av visat bristande omdöme vid utförande av talan i hovrätten.
  • RH 2008:55:En advokat som vidtalats som ombud till en huvudförhandling i ett tvistemål vid tingsrätten anmälde att han var förhindrad att närvara vid förhandlingen eftersom han blivit vidtalad till samma tid av en annan tingsrätt till en flerdagarsförhandling i ett brottmål med häktade. Tingsrätten beslutade dock att inte ställa in huvudförhandlingen i tvistemålet. Sedan advokaten uteblivit från förhandlingen avvisade tingsrätten honom som ombud i målet. Hovrätten fann att advokaten hade varit oaktsam men att försumligheten inte utgjorde tillräcklig grund för att avvisa honom som ombud.
  • RH 1996:20:Ett ombud har förklarats obehörig att tillsvidare brukas som ombud vid hovrätten. Fråga om han på grund därav jämväl skall anses olämplig som ombud vid tingsrätten.
  • RH 1996:9:En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut varigenom tingsrätt ogillat en begäran om att motpartens ombud och biträde enligt rättshjälpslagen skulle avvisas.
  • NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.

[K12]6 §  Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas. Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses som utebliven.

[S2]Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är advokat, skall anmälan om åtgärden göras hos advokatsamfundets styrelse. Lag (1987:747).

[K12]7 §  Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å honom överlåtet anspråk och finnes sannolikt, att överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.

[K12]8 §  Om en part vill föra talan genom ombud, ska parten ge ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller skriftligen.

[S2]En skriftlig fullmakt ska vara egenhändigt undertecknad av parten. Om fullmakten skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: Om en part vill föra talan genom ombud, ska parten ge ombudet fullmakt muntligen inför rätten eller skriftligen.

En skriftlig fullmakt ska vara egenhändigt undertecknad av parten. Om fullmakten skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska ...

Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K12]9 §  En skriftlig fullmakt ska ges in när ombudet första gången för talan i målet. En fullmakt behöver emellertid inte ges in för att anmäla missnöje med ett beslut.

[S2]En elektroniskt underskriven fullmakt ska ges in på ett sådant sätt att rätten kan kontrollera att fullmakten inte är återkallad av parten. Andra fullmakter ska ges in i original.

[S3]Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den ska ges in, ska rätten ge ombudet tid att ge in den. Är ett uppskov olägligt, får rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut. Utfärdas fullmakt, ska behörigheten anses innefatta ombudets tidigare åtgärder i rättegången.

[S4]Anser rätten att det är ovisst om en parts underskrift på fullmakten är riktig, får rätten ge anstånd för att undanröja ovissheten.

[S5]En fullmakt i original ska på begäran återlämnas till ombudet. Lag (2020:918).

Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.

Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt RH 2003:40.

Prop. 1999/2000:26: Ändringen i första stycket första meningen innebär att en skriftlig fullmakt inte längre behöver visas upp i högre rätt efter ett överklagande. Andra meningen i första stycket är ny och innebär att någon fullmakt inte behöver visas upp när en missnöjesanmälan görs. Skälen till ändringarna har angetts i avsnitt 15.

Ändringen i andra stycket är en följd av att kravet på fullmakt ...

Prop. 2019/20:189: En skriftlig fullmakt ska ges in när ombudet första gången för talan i målet. En fullmakt behöver emellertid inte ges in för att anmäla missnöje med ett beslut.

En elektroniskt underskriven fullmakt ska ges in på ett sådant sätt att rätten kan kontrollera att fullmakten inte är återkallad av parten. Andra fullmakter ska ges in i original.

Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den ska ...

  • NJA 1998 s. 814:Sedan mål om försättande i konkurs återförvisats till TR:n, har TR:n låtit delge gäldenären genom s k spikning. Fråga om TR:n borde ha sökt delge det ombud för gäldenären som hade företett rättegångsfullmakt i HovR:n men inte i TR:n. 12 kap 9 § RB samt 11 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428).
  • NJA 1996 s. 16:En offentlig försvarare överklagade TR:ns dom utan att förete rättegångsfullmakt. Sedan försvararen inte iakttagit ett i faxmeddelande intaget föreläggande att inkomma med fullmakt, har HovR:n avvisat överklagandet. Att HovR:n avsänt faxmeddelande till försvararen, har inte innefattat tillräckligt belägg för att försvararen erhållit föreläggandet. Även fråga om HovR:n bort ge försvararen ytterligare möjlighet att förete fullmakt.
  • NJA 2006 s. 118:En offentlig försvarare, som till hovrätten överklagat en dom i brottmål, beviljades anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet och förelades samtidigt att komma in med rättegångsfullmakt. Sedan en komplettering av överklagandet givits in men däremot inte någon fullmakt, avvisade hovrätten överklagandet. Avvisningsbeslutet har undanröjts, eftersom det med hänsyn till omständigheterna och de följder det skulle få för den tilltalade om tingsrättens dom vann laga kraft fanns skäl för hovrätten att ge försvararen ytterligare en möjlighet att förete fullmakt.
  • RH 2003:40:Fråga om en verkställande direktör i ett aktiebolag är behörig att utan bemyndigande av styrelsen utfärda rättegångsfullmakt.
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)
10 § Har upphävts genom lag (2020:918).

[K12]11 §  Såsom fullmakt för kronan eller kommun eller annan sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning må styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som fullmakt. Lag (1947:616).

[K12]12 §  Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt ställas till innehavaren.

[S2]Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet. Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari den givits.

[K12]13 §  Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre parten givit lov därtill.

[S2]Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombudet bemyndigats, överlåta åt annan att föra partens talan, om ombudet givit lov därtill.

[K12]14 §  Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angående saken

  1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan myndighet än rätten;
  2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläggande för parten att infinna sig personligen;
  3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;
  4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpartens yrkande;
  5. ingå förlikning;
  6. söka verkställighet av rättens dom; samt
  7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.

[S2]Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser rättegång i allmänhet, väcka talan eller motta stämning angående en sak varom förlikning inte är tillåten.

[S3]Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid den domstolen samma behörighet som sägs i första stycket. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas av domstolen.

[S4]Om en fullmakt gäller endast för ett visst rättegångstillfälle, har ombudet vid det rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första stycket 2--5. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som då meddelas. Lag (1987:747).

  • NJA 2013 s. 1203:En talan om ersättning till en god man i ett inlösenförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551) ska föras av den gode mannen som kärande i egen sak och inte som företrädare för de frånvarande minoritetsaktieägarna.
  • RH 2012:30:Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta delgivning av ett editionsföreläggande som förenats med vite.
  • RH 2005:50:Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att företräda henne vid ett sammanträde i hyresnämnden.
  • NJA 2012 s. 697:I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före utmätningsborgenärerna till influtna medel avseende rättegångskostnad som hade betalats in i utmätningsärendet av hans klients motparter. Rättegångsfullmakt för motpartsombudet har inte ansetts ge behörighet att ta emot underrättelse om förvärv av fordran på rättegångskostnaden. Ombudet har inte heller ansetts ha rätt till medlen på grund av direktkravsrätt.
  • NJA 1990 s. 460:En okänd person har i eget intresse med stöd av en förfalskad fullmakt på ett aktiebolags vägnar ansökt om återvinning av stämpelskatt och, sedan ansökningen bifallits av inskrivningsmyndigheten, fått skattebeloppet utbetalat till sig. Efter inskrivningsmyndighetens beslut har bolaget förklarat sig godkänna ansökningen men ej utbetalningen till den okände. Fråga om verkan av godkännandet.
  • RH 1995:14:Tingsrätten har kungörelsedelgett part en tredskodom trots att parten ställt ombud för sig i målet. Återvinningsfristen har inte börjat löpa i och med kungörelsedelgivningen.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K12]15 §  Ett ombuds behörighet enligt 14 § får inskränkas endast i fråga om rätten att väcka talan, att ta emot delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att ta emot ersättning för rättegångskostnad som tillerkänts parten. Om någon annan inskränkning har skett, är den utan verkan.

[S2]En inskränkning i ombudets behörighet gäller inte mot rätten eller motparten innan de har upplysts om den muntligen inför rätten eller skriftligen. Lag (2020:918).

Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt RH 2005:50.

Prop. 2019/20:189: Ett ombuds behörighet enligt 14 § får inskränkas endast i fråga om rätten att väcka talan, att ta emot delgivning av stämning, att ingå förlikning, att söka verkställighet av rättens dom eller att ta emot ersättning för rättegångskostnad som tillerkänts parten. Om någon annan inskränkning har skett, är den utan verkan.

En inskränkning i ombudets behörighet gäller inte mot rätten eller motparten innan de ...

  • RH 2012:30:Ombud i ett tvistemål har ansetts behörigt att för sina huvudmäns räkning motta delgivning av ett editionsföreläggande som förenats med vite.
  • RH 2005:50:Hyresnämndsmål. Fråga om en hyresgäst har gett en annan person i uppdrag att företräda henne vid ett sammanträde i hyresnämnden.
  • RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K12]16 §  Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 §, skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes ej felet, må fullmakten icke gälla.

[K12]17 §  Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro företagit, vare utan verkan mot parten, om han genast gör gensaga däremot.

[K12]18 §  Fullmakt kan av parten när som helst återkallas.

[S2]Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan.

[S3]Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse ej gällande, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

  • NJA 1996 s. 168:Rättegångsombud som till domstol anmält att han tills vidare inte kunde fungera som ombud har, så länge parten inte återkallat ombudets fullmakt, ansetts behörig att när som helst återinträda som ombud.

[K12]19 §  Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten skall dock, när anledning förekommer därtill, om rättegången underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.

[S2]Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behörighet, vare fullmakten dock gällande.

[K12]20 §  Den som uppträder som ombud svarar för att han äger behöriget därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han företagit ej är bindande för parten. Om skyldighet att ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är stadgat motsvarande tillämpning.

[K12]21 §  Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för vidtagande av särskild åtgärd.

[K12]22 §  Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om rättegångsbiträde gälle vad i 2 - 5 §§ samt 6 § andra stycket stadgats. Rättegångshandling, som biträde i partens närvaro företagit, skall anses av parten godkänd, om han ej genast gör gensaga däremot.

[K12]23 §  Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom eller eljest handhava annans angelägenheter och är han på grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställföreträdare är stadgat.

[K12]24 §  Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.

13 Kap. Om föremål för talan och talans väckande

  • NJA 1993 s. 569:Tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad har inte ansetts kunna överlåtas så länge ersättningsfrågan inte är slutgiltigt avgjord med följd att grund inte funnits föreligga för den till vilken överlåtelse påstås ha skett att som part inträda i rättegången.
  • NJA 2002 s. 241:I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan och i samband därmed yrkat ersättning för rättegångskostnader. Detta yrkande har ansetts böra prövas.

[K13]1 §  Talan om åläggande för svaranden att fullgöra något må upptagas till prövning, ehuru tiden för fullgörelsen ej inträtt, då målet avgöres, om

  1. fråga är om tid efter annan återkommande fullgörelser, som ej bero av redan lämnat eller framtida vederlag eller vilka på grund av redan lämnat vederlag utgå som pension eller livränta, och någon av dem är förfallen;
  2. skyldigheten att fullgöra inträder, först då annan förpliktelse, varom talan väckts i målet, ej fullgöres;
  3. fråga är om ränta, till dess betalning sker, å förfallen fordran eller om annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen;
  4. för käranden är av vikt, att fullgörelse sker å rätt tid, samt särskild anledning förekommer, att svaranden kommer att undandraga sig sådan fullgörelse; eller
  5. sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väckas.

I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.

Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.

Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs.

Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.

Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.

  • NJA 1998 s. 189:Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att skiljenämnden prövat fordringsanspråk som i ett tidigare skiljeförfarande åberopats kvittningsvis och därvid ogillats. - Part i klanderprocessen har inte ansetts kunna få ett anspråk om återbetalning av ett belopp som erlagts i anledning av den andra skiljedomen prövat förrän frågan om klander slutligt avgjorts.

[K13]2 §  Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.

[S2]Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.

[S3]Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.

Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.

Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.

Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt RH 2008:85.

En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.

Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.

En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.

Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.

Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.

  • NJA 2008 s. 339:Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av försummelse av dess byggnadsnämnd har vid senare fullgörelsetalan uppkommit frågor om i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet blivit rättskraftigt avgjorda i fastställelseprocessen.
  • NJA 2016 s. 264:Skiljeförfarande. Såväl en skiljenämnds som en domstols prövning enligt 2 § lagen om skiljeförfarande kan omfatta samtliga frågor som avser skiljenämndens behörighet. Också fråga om tillämpning av 13 kap. 2 § rättegångsbalken
  • AD 2020 nr 31:I en uppsägningstvist har en arbetstagare yrkat fastställelse av att han har rätt till ett ekonomiskt skadestånd upp till ett visst belopp, vilket motsvarar 16 månadslöner i enlighet med 39 § anställningsskyddslagen. Fastställelseyrkandet har inte ansetts tillåtet enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • NJA 1990 s. 621:Fråga om tillåtligheten av fastställelsetalan.
  • NJA 2010 s. 508:Internationellt skiljeförfarande. Svenskt rättskipningsintresse och svensk domsrätt samt förutsättningar för en fastställelsetalan rörande skiljemäns behörighet har ansetts föreligga i en tvist mellan ett engelskt bolag och Ryska Federationen.
  • NJA 1984 s. 217:Frågor om tredje mans befogenhet att väcka talan i tvistemål om bättre rätt till lös egendom som har blivit föremål för betalningssäkring (I) resp utmätning (II). Sådan talan har i fråga om betalningssäkrad egendom ansetts kunna föras mot borgenären (det allmänna). Beträffande utmätt egendom har tillåtits talan mot utmätningssökanden även utan stod av föreläggande enligt 4 kap UB.
  • MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
  • RH 1997:92:En talan, som går ut på att tingsrätten skall fastställa hur det maximala ersättningsbeloppet enligt lönegarantilagen skall fördelas mellan olika fordringar, omfattas av 29 § lönegarantilagen.
  • RH 1999:12:En kvinna uppgav vid inresa till Sverige att hon var änka, men hon folkbokfördes likväl som gift. Talan av kvinnan att rätten skulle fastställa att hon är änka har avvisats.
  • NJA 2005 s. 764:I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som innebär att allmän domstol skall fastställa dels att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, dels att staten är skadeståndsskyldig på grund av att bestämmelserna hindrar utövandet av företagens verksamhet samt att domstolen interimistiskt skall förordna att vissa lotteribestämmelser skall sättas åt sidan i förhållande till företagen. Högsta domstolen har beslutat inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående vilka krav EG-rättens rättsskyddsprincip ställer i målet.
  • RH 1994:73:Sedan parterna i mål där fastställelsetalan förs i hovrätten hemställt om uppskov med målets avgörande och gett in en förlikningshandling undertecknad av båda parterna av vilken framgår att talan skall återkallas först sedan förlikningen slutförts, har hovrätten avvisat talan på den grunden att ovisshet som länder käranden till förfång inte längre föreligger.
  • MÖD 2015:49:Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
  • RH 2004:64:I ett mål som avsett en negativ fastställelsetalan har ovissheten om ett rättsförhållande inte ansetts lända till förfång för käranden varför käromålet har avvisats. De rättsliga anknytningspunkterna till en annan stat har ansetts vara inte obetydligt starkare än anknytningen till Sverige. Härtill kom att ett avgörande av en svensk domstol inte kunde antas få sådan avgörande betydelse vid en kommande fullgörelsetalan i den andra staten som räckte för att förfångsrekvisitet skulle anses uppfyllt.
  • NJA 1987 s. 317:Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i HovR:n framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats.
  • NJA 2005 s. 517:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § 1 st. rättegångsbalken avseende skadeståndsskyldighet.
  • NJA 1992 s. 820:Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).
  • NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
  • NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett markområde förklarats ingå i en häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort hinder för ägaren av en annan fastighet att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till markområdet, men har ansetts ha prejudiciell betydelse i tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits att utan att utfärda stämning ogilla talan som uppenbart ogrundad.
  • RH 1996:91:Kvinna, som inrest till Sverige, har vid inresan sanningslöst uppgivit att två personer var hennes barn samt att hon var gift med en tredje person. Talan av kvinnan om fastställande att hon inte är moder till barnen och inte gift med mannen har avvisats.
  • NJA 1993 s. 507:Talan om fastställelse inför kommande bodelning av om make vid tidpunkten för väckande av talan om äktenskapsskillnad varit innehavare av bostadsrätt har ansetts kunna enligt 13 kap 2 § RB upptas till prövning.
  • NJA 2007 s. 684:Negativ faderskaps- och moderskapstalan har tillåtits med stöd av 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • NJA 2007 s. 718:Två utländska spelföretags mot staten framställda yrkanden, av innebörd att allmän domstol skall fastställa att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, har - sedan EG-domstolen avgett yttrande i målet - ansetts utgöra en otillåten talan som inte kan upptas till prövning enligt svensk rätt och som inte heller är tillåten enligt gemenskapsrätten. Interimistiska yrkanden i anslutning till dessa fastställelseyrkanden har därmed inte heller kunnat tas upp till prövning. Interimistiska yrkanden i anslutning till en vid tingsrätten samtidigt väckt fastställelsetalan avseende skadeståndsskyldighet har inte ansetts kunna bifallas vare sig enligt svensk rätt eller enligt gemenskapsrätten, eftersom denna talan inte syftar till något verkställbart avgörande.
  • NJA 2018 s. 114:Bestämmelsen i 30 § lönegarantilagen (1992:497) har ansetts vara en sådan reglering av fastställelsetalan som avses i 13 kap. 2 § tredje stycket RB.
  • NJA 2013 s. 209:En negativ fastställelsetalan ska, liksom en positiv, vara lämplig för att den ska få föras. En negativ fastställelsetalan har ansetts vara lämplig i ett fall där svaranden väckt en motsvarande positiv fastställelsetalan i en stat vars avgöranden inte erkänns i Sverige.
  • NJA 1985 s. 172:I ett avtal mellan två samboende har intagits en bestämmelse om att vid eventuell separation parternas egendom skall "fördelas i två lika delar" mellan dem och att "därvid" GB:s regler om giftorättsgods skall gälla. I mål om fastställelse av att klausulen är giltig mellan parterna har giltighetsfrågan funnits bero av hur klausulen skall tolkas. Käranden har inte angett sin uppfattning om den närmare innebörden. De förutsättningar i fråga om precisering av rättsförhållandet som enligt 13 kap 2 § RB måste krävas för att en fastställelsetalan skall kunna prövas har inte funnits föreligga i målet.
  • MÖD 2010:42:Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av fastighet ----- 65 personer väckte talan och yrkade dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB var skyldigt att ersätta var och en för de skador de lidigt till följd av LKAB:s gruvverksamhet, dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB vid anfordran var skyldigt att lösa in deras respektive fastighet. Miljödomstolen fann att ovisshet rådde om LKAB:s ansökan och att ovissheten lände kärandena till förfång och tillät talan. Miljööverdomstolen delade bedömningen i fråga om ovisshet och förfång vad gällde skadeståndstalan, men fann att det inte fanns några processekonomiska fördelar med att tillåta fastställelsetalan, som därför avvisades. Vad gällde inlösenyrkandet fann Miljööverdomstolen att det inte var möjligt att i förväg föra talan om att inlösenskyldighet skulle föreligga vid en obestämd framtida tidpunkt. Talan avvisades därför även i denna del. LKAB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avseende handläggningen vid miljödomstolen kunde framställas och prövas i Miljööverdomstolen.
  • RH 1997:85:Sedan A avlidit har B väckt talan mot dödsboet och mot den enda dödsbodelägaren C under påstående att B är son till A och därför delägare i dödsboet. Talan mot dödsboet har avvisats då den inte ansetts röra dödsboets rätt. Faderskapsfrågan har ansetts kunna prövas prejudiciellt i målet mot C om fastställande av delägarskap i dödsboet. Fråga även om bevisvärdet av anteckning i församlingsbok.
  • AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.
  • RH 2017:49:Svensk domstol ansågs sakna internationell behörighet att pröva ett bolags talan om bättre rätt till vissa patentsökta uppfinningar enligt dels en internationell och dels en amerikansk patentansökan. Bolagets talan avseende uppfinningar enligt en avskriven svensk patentansökan ansågs vidare inte avse något rättsförhållande, eftersom en avskriven ansökan om patent inte är en ensamrätt eller någon annan förmögenhetstillgång som bolaget skulle kunna ha bättre rätt till. Talan om bättre rätt till uppfinningarna vid tidpunkten för att patentansökan gjordes, ansågs inte uppfylla förutsättningarna för en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • RH 2006:55:En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras trots att frågan prövats i ärendet om förordande av bodelningsförrättare och trots att det även ankommer på bodelningsförrättaren att, vid behov, pröva samma fråga.
  • NJA 1987 s. 787:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § 1 st RB avseende skadeståndsskyldighet.
  • RH 2008:85:Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada enligt den s.k. Francovich-principen har avvisats på den grunden att förfångsrekvisitet i 13 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken inte har ansetts uppfyllt. Eftersom käranden har möjlighet att få frågan om skadestånd prövad genom att istället väcka fullgörelsetalan har inte heller gemenskapsrätten ansetts kräva att den väckta fastställelsetalan ska tillåtas.
  • RH 1995:85:Bestämmelsen i 3 kap. 5 § föräldrabalken har ansetts utgöra hinder för en man, som påstår sig vara far till ett barn, att väcka talan om fastställande av faderskap. Denna bestämmelse har inte ansetts uppenbart stå i strid med artikel 8 i Europakonventionen.
  • AD 1998 nr 117:En arbetstagarorganisation har för en medlems räkning riktat ett lönekrav mot en arbetsgivare. Arbetsgivaren är genom medlemskap i en arbetsgivarorganisation bunden av ett kollektivavtal i förhållande till arbetstagarorganisationen. Arbetsgivarorganisationen vill inte föra talan för arbetsgivaren. I syfte att hindra att rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträder har arbetsgivaren väckt en negativ fastställelsetalan mot arbetstagarorganisationen vid tingsrätt men inte velat föra talan mot arbetstagaren personligen. Föreligger hinder mot att ta upp den väckta talan till prövning med hänsyn till att ett rättskraftigt avgörande inte kan uppnås i lönetvisten?
  • NJA 1984 s. 807:Makar har i ett med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat avtal om bodelning även överenskommit om fördelning av ena makens enskilda egendom. Fråga om giltigheten av avtalet i vad avser den enskilda egendomen. Part som för fastställelsetalan har i högre rätt på grund av omständighet som först under rättegången blivit känd för honom ändrat sitt yrkande att avse annan fastställelse än den varom talan väckts. Ändringen har ansetts kunna ske med stöd avgrunderna för 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
  • NJA 2007 s. 108:Fråga om förutsättningar för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § första stycket RB avseende försäkringsersättning.

[K13]3 §  Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock

  1. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, om vilken talan väckts,
  2. yrka fastställelse enligt 2 § andra stycket samt
  3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, och även i övrigt framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund.

[S2]Framställs yrkande enligt första stycket 2 eller 3 sedan huvudförhandling påbörjats eller målet på annat sätt företagits till avgörande, får det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet. Ett yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i högre rätt.

[S3]Såsom ändring av talan anses inte att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan. Lag (1987:747).

Huvudregeln är, som framgår av lagtexten, att talan inte får ändras.

En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.

Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.

Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.

Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.

Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.

Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.

I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.

I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.

  • NJA 1990 s. 366:Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i konkurs får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan talan.
  • NJA 1983 s. 180:Två fastighetsägare väckte talan mot kommun med yrkande om ersättning för skador på byggnader till följd av tunnelbanebygge. De förbehöll sig också rätt att höja ersättningsanspråket på grund av ändrat kostnadsläge under processens gång. Sedan fastighetsägarna vid TR:n vunnit bifall till framställt yrkande om ersättning med ett enligt entreprenadprisindex uppräknat belopp, fullföljde kommunen talan i HovR:n. Under rättegången där yrkade fastighetsägarna, med åberopande av det gjorda förbehållet, ytterligare indexuppräkning av ersättningsanspråket. Det har ansetts inte stå i strid med förbudet mot reformatio in pejus att, oaktat att fastighetsägarna i hovrättsförfarandet intagit ställning endast av vadesvarande, tillåta den i enlighet med deras väckta talan yrkade ytterligare indexuppräkningen.
  • NJA 2008 s. 339:Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av försummelse av dess byggnadsnämnd har vid senare fullgörelsetalan uppkommit frågor om i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet blivit rättskraftigt avgjorda i fastställelseprocessen.
  • RK 2011:1:Bestämmelserna om preklusion i 8 kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hindrar inte att nya rättsliga argument som inte i sig tillför nya omständigheter eller nya bevis åberopas först i kammarrätten.
  • NJA 2006 s. 326:Frågor om tillämpning av preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap. 10 § rättegångsbalken.
  • MÖD 2013:38:Fastighetsreglering och anläggningsåtgärd ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att förutsättningarna enligt anläggningslagen är uppfyllda för inrättande av gemensamhetsanläggning i form av brandmur med grundförstärkning. Även frågor om fastighetsreglering, ersättning och rättegångskostnader.
  • AD 2011 nr 13:Fråga huvudsakligen om en arbetsledare genom vissa uttalanden och en teckning utsatt två arbetstagare för dels diskriminering i form av etniska trakasserier, trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier, dels repressalier.
  • AD 2014 nr 48:Har ett skyddsombud hindrats i sitt uppdrag genom att arbetsgivaren inte följt gällande arbetsmiljöförfattningar och inte samverkat med skyddsombudet på så sätt att denne saknat en plattform att verka ifrån?
  • AD 2003 nr 109:Part som överklagat tingsrättens dom har i Arbetsdomstolen utvidgat sitt yrkande om lön till att avse även lönebelopp som förfallit i tiden efter tingsrättens dom. Taleändringen har inte ansetts tillåten. - Fråga om arbetsgivaren vid ett telefonsamtal med en provanställd arbetstagare har avbrutit anställningen.
  • AD 1993 nr 92:En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Arbetsgivaren ansåg att fråga var om en otillåten taleändring och att det alternativa yrkandet därför skulle avvisas. - Fråga huruvida det alternativa yrkandet skulle få tas upp till prövning.
  • NJA 1997 s. 62:Den som klandrat en bodelning äger rätt att efter klanderfristens utgång, med den begränsning som följer av 13 kap 3 § 1 st 3 RB, ändra sin väckta talan.
  • NJA 2011 s. 718:Fråga om käranden har ändrat sin talan enligt 13 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken och i så fall i strid med bestämmelsens första stycke 3.
  • NJA 1989 s. 47:Sedan återvinning sökts i lagsökningsmål, har borgenären ansetts inte vara berättigad att med stöd av 13 kap 3 § 1 st 3 RB framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Tillika fråga huruvida ändring av talan kunde anses tillåten enligt 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
  • AD 2009 nr 53:Fråga om ett företag inom verkstadsindustrin har haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som utförde arbetsuppgifter vid ett smältverk. Arbetstagaren, som hade missbruksproblem, har bl.a. vid två drogtester vägrat att lämna urinprov. Sedan han med anledning därav mottagit underrättelse om uppsägning inställde han sig till arbete och befanns då vara alkoholpåverkad. Den därefter vidtagna uppsägningen har ansetts vara sakligt grundad. I målet uppkommer också en fråga om otillåten ändring av talan.
  • AD 2015 nr 56:Vid en lokal förhandling som hölls med anledning av att en arbetstagare hade avskedats drog arbetsgivaren tillbaka avskedandet och parterna enades om en uppsägning av arbetstagaren av personliga skäl från det datum då förhandlingen hölls. Arbetstagarorganisationen ansåg dock att uppsägningen inte var sakligt grundad. Den inställningen vidhölls vid en efterföljande central förhandling. Arbetstagaren själv väckte sedan talan vid tingsrätt och yrkade skadestånd för att han hade avskedats i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Efter att fristen enligt 41 § anställningsskyddslagen hade löpt ut anförde arbetstagaren i en skrift till tingsrätten att för det fall han skulle anses ha blivit uppsagd skulle arbetsgivaren betala skadestånd till honom för uppsägning utan saklig grund i strid med 7 § anställningsskyddslagen. Fråga om den nya omständigheten, att han blivit uppsagd utan saklig grund, kan anses ha omfattats av den väckta talan eller om kravet såvitt det grundas på uppsägningen är preskriberat.
  • NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott har som alternativa grunder åberopat dels i HovR:n att motparten genom sitt uppträdande under avtalsförhandlingarna blivit skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet (culpa in contrahendo), dels i HD att motparten därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet även oberoende av vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 § samma balk i vart fall inte fick åberopas i högre instans.
  • AD 1995 nr 67:Fråga om yrkande skall avvisas med anledning av att tvisten inte har varit föremål för förhandling mellan parterna enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Ett fackförbund väckte talan mot en kommun med anledning av att en arbetstagare enligt förbundets mening hade sagts upp från sin anställning på grund av personliga skäl. I målet yrkades att uppsägningen skulle förklaras ogiltig och kommunen förpliktas utge allmänt skadestånd och lön. Vid muntlig förberedelse tillade förbundet ett andrahandsyrkande om skadestånd under åberopande av att kommunen under alla förhållanden brutit mot gällande turordningsregler. Arbetsdomstolen finner att frågan om turordningsbrott visserligen inte har behandlats vid förhandlingar i tvisten. Domstolen anser emellertid att andrahandsyrkandet stödjer sig på väsentligen samma grund som ogiltighetsyrkandet och därför utgör en tillåten ändring av talan enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Förhandlingskravet får därmed anses uppfyllt även såvitt gäller andrahandsyrkandet.
  • RK 2012:1:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare utövar tillsyn över den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • NJA 1987 s. 707:Ägare till hälften av en fastighet förde i TR:n talan om bättre rätt till den andra hälften. Hans först i HovR:n i andra hand framställda yrkande om bättre rätt till en byggnad på fastigheten har ansetts innebära att hans talan ändras och ej att han beträffande samma sak inskränker sin talan. Yrkandet har därför avvisats. 13 kap 3 § RB.
  • NJA 1990 s. 660:I mål om klander av arrendesyn uppkommer dels frågan om käranden under förberedelsen i underrätt har ändrat sin talan i strid mot bestämmelsen i 13 kap 3 § 1 st 3 RB, dels frågan om en taleändring som är tillåten enligt den bestämmelsen får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan klandertalan.
  • AD 2006 nr 126:En polismyndighet utannonserade tre lediga anställningar som polisinspektör med funktion som yttre befäl. En kvinnlig polis sökte en sådan anställning. Polismyndigheten beslöt att anställa tre män. Med anledning av anställningsförfarandet och senare händelser har uppkommit tvist beträffande i huvudsak följande frågor: - 1. Har polismyndigheten gjort sig skyldig till könsdiskriminering genom sitt sätt att dels inhämta referenser, dels sammanställa de inhämtade referenserna? - 2. Innebar polismyndighetens beslut om anställning av en av männen att den kvinnliga sökanden blev diskriminerad på grund av kön? - 3. Har polismyndigheten genom en senare vidtagen lönesänkning och ett retroaktivt löneavdrag utsatt kvinnan för repressalier i strid mot jämställdhetslagen? - 4. Har polismyndigheten brutit mot kollektivavtal genom lönesänkningen och löneavdraget? - 5. Har polismyndigheten genom det retroaktiva löneavdraget gjort sig skyldig till otillåten kvittning i lön?
  • RH 1998:39:Sedan hyresvärden sagt upp ett hyresavtal avseende lokal har hyresgästen i stämningsansökningen yrkat ersättning enligt 12 kap. 57 § jordabalken. Hyresgästens därefter framställda yrkande om förpliktande för hyresvärden att till honom utge visst belopp motsvarande den del av hyran som erlagts i strid mot förbudet i 12 kap. 19 § jordabalken att indexreglera hyran vid ettåriga hyresavtal har inte ansetts stödja sig på väsentligen samma grund som den i stämningsansökningen väckta talan. Yrkandet har avvisats.
  • NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
  • NJA 2005 s. 295:Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för utfående av laglott har ansetts inte utgöra en ändring av talan i den mening som avses i 13 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • RH 1996:43:Part, som vid tingsrätten fört fastställelsetalan rörande ett hyresförhållandes bestånd jämte förpliktelse för hyresvärden att utge vissa förfallna hyresbelopp, har i hovrätten - sedan hyresförhållandet upphört - ändrat sin ursprungliga fastställelsetalan till att i första hand utgöra fullgörelsetalan avseende samtliga vid tiden för hovrättens huvudförhandling förfallna hyresbelopp. Yrkandet har avvisats såsom otillåten ändring av talan i högre instans.
  • AD 2011 nr 78:Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en stiftsjurist som påstås bland annat ha misskött sina arbetsuppgifter och uttalat sig kränkande om kollegor.
  • NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
  • AD 2014 nr 26:En arbetstagare som lider av sömnapné har sagts upp från sin anställning. Arbetsgivaren har som grund för uppsägningen hänvisat till att arbetstagaren brister i sin arbetsprestation på ett sådant sätt att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av någon betydelse. Fråga om uppsägningen strider mot anställningsskyddslagen och/eller diskrimineringslagen.
  • AD 2003 nr 63:En muslimsk kvinna som bär huvudduk har per telefon sökt arbete som demonstratris och fått besked om vissa lediga uppdrag. Vid personligt möte dagen därpå har bolagets representant fällt vissa uttalanden som gjort att sökanden lämnat platsen. Tvist har uppkommit om huruvida bolaget har diskriminerat sökanden genom att avbryta anställningsförfarandet på grund av hennes etniska tillhörighet och/eller kön samt genom att göra vissa uttalanden. Även fråga om talerätten för ombudsmannen mot etnisk diskriminering i tvist angående jämställdhetslagen.
  • AD 2010 nr 84:Ett flygbolag har träffat en lokal överenskommelse om s.k. lönefrysning med pilotföreningen vid bolaget. Som villkor för lönefrysningen angavs i överenskommelsen att bolaget även skulle frysa lönen för viss övrig personal i bolaget. Fråga om bolaget har brutit mot detta villkor genom att höja lönen för bolagets flygtekniker och därför är skyldigt att också höja piloternas löner. Även fråga om otillåten taleändring.
  • NJA 1988 s. 363:Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
  • NJA 2003 s. 460:Då make väckt talan om klander av bodelning har den väsentliga grunden för talan ansetts vara invändningen mot bodelningen som sådan. (Jfr 1997 s. 62)
  • NJA 2003 s. 158:Sedan part väckt fastställelsetalan och därefter ändrat den till fullgörelsetalan har han återtagit fullgörelseyrkandet och återgått till att yrka enbart fastställelse. Fråga bl.a. om den sistnämnda åtgärden utgjort en tillåten taleändring och om målet avseende fullgörelsetalan skulle avskrivas på yrkande av motparten.
  • NJA 2019 s. 600:En målsägande som för talan i samband med åtal för brott får ändra sitt ersättningsyrkande i högre rätt till följd av att åklagaren där justerat åtalet.
  • RK 2012:2:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare löser en tvist om den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av en enskild klagande eller den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • NJA 1996 s. 553:Sedan ansökan om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång, höjde sökanden det yrkade beloppet. Oaktat visst underlag för det högre beloppet funnits bilagt ansökningen har det nya yrkandet, som inte stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga, ansetts som en otillåten ändring av talan och avvisats. 13 kap 3 § RB.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • NJA 1985 s. 618:I mål om nedsättning av underhållsbidrag har den underhållsskyldige i vadeinlaga till HovR:n yrkat att bidraget skall nedsättas till visst belopp. Den underhållsskyldige har därefter - efter fullföljdstidens utgång - yrkat ytterligare nedsättning av bidraget. Fråga huruvida det ändrade yrkandet kunde upptas till prövning. 13 kap 3 § och 50 kap 4 § RB.
  • AD 2020 nr 65:Ett pastorat lämnade visst besked om en kyrkomusikers möjlighet att arbeta hemma och om hans ansvar för en barnkör. Fråga om detta har inneburit beslut om viktigare förändringar av musikerns arbetsförhållanden och om pastoratet, genom att inte förhandla, har brutit mot förhandlingsskyldigheten i 13 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen fann att pastoratet inte brutit mot förhandlingsskyldigheten. Även fråga om ändring av talan.
  • RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
  • NJA 1996 s. 751:Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen.
  • NJA 1994 s. 23:När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
  • NJA 1982 s. 320:Sedan mäklare väckt talan mot uppdragsgivare med yrkande om provision för att han förmedlat en aktieförsäljning, invände svaranden bl a att den medverkan som mäklaren lämnat till försäljningen skett inte för hans egen del utan i egenskap av företrädare för ett aktiebolag. Mäklaren överlät därefter sin provisionsfordran till bolaget vilket inträdde i rättegången som kärande i stället för denne. Bolaget påstod därvid alternativt att mäklaren vid förmedlingen av aktieförsäljningen handlat för bolagets räkning. Detta påstående har ansetts inte innebära ändring av talan. 13 kap 3 § 3 st RB.
  • NJA 1992 s. 829:En hyresvärds uppsägning av ett hyresavtal uppfyllde inte formkravet i 12 kap 58 § 1 st JB. Hyresgästen har ansetts kunna avstå från att göra ogiltigheten gällande och i stället avflytta när hyrestiden löpte ut. En fastställelsetalan har ansetts bryta preskription enligt 12 kap 61 § JB.
  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
  • NJA 1991 s. 453:Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid TR:n framställt ett fastställelseyrkande. Yrkandet har ansetts kunna upptagas till prövning. 13 kap 3 § 1 st 2 RB.
  • NJA 1992 s. 55:Sedan återvinning sökts efter tredskodom, har borgenären ansetts inte vara berättigad att med stöd av 13 kap 3 § 1 st 3 RB framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda.
  • RH 1999:80:En part som inledningsvis vid tingsrätten har yrkat rätt till umgänge med barn, har senare i målet ändrat sin talan till att avse vårdnaden om barnet. Hinder mot att uppta yrkandet om vårdnad till prövning har inte ansetts föreligga.
  • NJA 1982 s. 95:Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Jfr 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
  • NJA 1995 s. 644:Tillåten ändring av talan? 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K13]4 §  Talan skall väckas genom stämning, om ej annat är stadgat.

[S2]Vill käranden enligt 3 § ändra sin talan, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Svaranden skall erhålla del därav.

[S3]Talan skall anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten, eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten.

Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.

Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.

Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.

En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.


Till Göteborgs tingsrätt


Stämningsansökan

Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.

Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23

Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21

Saken: Fordran på grund av skuldebrev.


Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.

Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A

Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Jönköping 2009-07-17


........................

Peter Xson

Bilagt

Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.

  • NJA 2002 s. 241:I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan och i samband därmed yrkat ersättning för rättegångskostnader. Detta yrkande har ansetts böra prövas.
  • NJA 1995 s. 714:Sedan kommun som fastighetsägare genom ansökan om stämning inom den i 13 kap 11 § 2 st JB föreskrivna tiden väckt talan om höjning av tomträttsavgäld, har tomträttshavaren efter utgången av den angivna tiden i sitt svaromål vid TR:n yrkat att avgälden skall sänkas. Tomträttshavarens yrkande har avvisats.
  • NJA 2014 s. 677:Även då ett dispositivt tvistemål avgörs genom avskrivning, avvisning eller omedelbar dom innan stämning har utfärdats, har svaranden rätt att få ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad prövat. Tingsrätten behöver dock ge svaranden en särskild möjlighet att framställa ett sådant yrkande bara om det har förekommit någon kontakt direkt mellan tingsrätten och svaranden. Svarandens rätt till ersättning omfattar åtgärder som kan få betydelse för frågan om rättegångshinder föreligger eller för andra ställningstaganden innan stämning har utfärdats.
  • AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
  • NJA 1993 s. 666:Fråga om överflyttning av vårdnad av ett fjortonårigt barn, som sedan späd ålder vistats i ett familjehem. 6 kap 8 § FB. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders umgängesrätt prövad oaktat talan ej väckts genom stämning.
  • NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
  • NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
  • NJA 1990 s. 366:Fråga huruvida ändring enligt 13 kap 3 § 1 st 3 RB av talan om återvinning i konkurs får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan talan.
  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
  • RH 2004:69:Svaranden i ett mål om bl.a. barns boende har framställt ett yrkande gentemot käranden om ensam vårdnad. Hinder har inte ansetts föreligga i målet att få förälders vårdnadsyrkande prövat vid tingsrätten trots att talan inte väckts genom stämning.
  • NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.

[K13]5 §  Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall, om svaranden yrkar det, målet dock prövas.

[S2]Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svarandens samtycke sin talan, vare återkallelsen utan verkan.

  • RH 2004:79:Fråga vid tillämpning av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken om den som bestritt en ansökan om betalningsföreläggande kan anses ha ingått i svaromål.
  • NJA 2000 s. 435:I mål om vitesförbud enligt (I) lagen om skydd för företagshemligheter, (II) upphovsrättslagen har käranden återkallat sin talan. Svaranden har ansetts inte ha rätt att få målet prövat enligt 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1985 s. 338:Fråga om tillämpning av 13 kap 5 § 1 st RB på dispositiv talan som handlagts i samma rättegång som en grundläggande indispositiv talan, s k blandat mål.
  • RH 2011:2:Efter förlikning har svaranden förlorat sin rätt att ensidigt begära dom. Målet har på kärandens begäran skrivits av.
  • AD 2007 nr 49:Sedan en fastställelsetalan väckts återkallade käranden sin talan. Motparten yrkade då att målet skulle prövas i sak enligt 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Fråga uppkom om det fortfarande var av avgörande betydelse att få fastställelsetalan prövad. Arbetsdomstolen finner att så inte är fallet och avvisar talan.
  • NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
  • NJA 2016 s. 737:Taleändring. Ändring i högre rätt från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan har inte tillåtits.
  • NJA 2008 s. 304:Sedan ena föräldern efter ansökan om stämning på den andra föräldern yrkat bl.a. att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om deras barn, yrkade andra föräldern - utan att ansöka om stämning - bl.a. att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Käranden återkallade därefter sin talan och yrkade att målet skulle avskrivas. Svaranden har ansetts ha rätt att trots återkallelsen få sina yrkanden prövade.
  • NJA 1994 s. 23:När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
  • RH 2009:3:Genom dom beslutade tingsrätten bl.a. att vårdnaden om barn skulle anförtros föräldrarna gemensamt. Sedan fadern överklagat domen framställde modern i sin svarsskrivelse för egen del ett yrkande om boende. Trots att överklagandet därefter förfallit har hovrätten ansett att moderns yrkande ska prövas.

[K13]6 §  Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning.

Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17 kap. 11 §) föreligger.

Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Litispendens har inte ansetts föreligga enligt RH 1993:119.

Om i en allmän domstol mål pågår om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol enligt RH 1996:110 och RH 1997:86.

En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om litispendens inte ansetts böra pröva kravet enligt Göta hovrätts avgörande i RH 1999:28.

  • RH 1993:119:Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
  • NJA 1999 s. 520:Frågor om rättegångshinder på grund av litispendens. 13 kap 6 § RB.
  • NJA 2001 s. 22:Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet omställningsstöd, överklagade jordbrukaren trots förbud häremot i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd beslutet till förvaltningsdomstol. Jordbruksverket ansökte om betalningsföreläggande och för nu fullgörelsetalan vid allmän domstol. Hinder mot prövning av Jordbruksverkets fullgörelsetalan har ansetts föreligga så länge ett överklagande, som kan leda till en exekutionstitel, är anhängigt vid förvaltningsdomstol.
  • MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
  • RH 1996:110:Om i en allmän domstol pågår mellan parter mål om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol.
  • MD 2009:20:Tillräckliga skäl att vilandeförklara mål om skadestånd p.g.a. överträdelse av marknadsföringslagen i avvaktan på att mål om skadestånd p.g.a. upphovsrättsintrång slutligt avgjorts har inte ansetts föreligga, varför tingsrättens beslut härom upphävts av Marknadsdomstolen. Även fråga om litispendens.
  • RH 2004:52:På ansökan av en bostadsrättsförening har kronofogdemyndigheten genom utslag förpliktat en bostadsrättsinnehavare att avflytta från sin lägenhet på grund av att föreningen vägrats tillträde för att utöva tillsyn eller utföra nödvändigt arbete. Innan beslutet vunnit laga kraft har föreningen vid tingsrätten väckt ny talan om skyldighet för bostadsrättsinnehavaren att avflytta från lägenheten på grund av bl.a. vanvård. Bestämmelsen om lis pendens har ansetts hindra den nya talan.
  • NJA 2010 s. 54:Så länge en domstol i ett tvistemål inte har tagit ställning till sin behörighet är en annan domstol förhindrad att ta upp en talan avseende samma fråga oberoende av vilken domstol som har den sakliga behörigheten.
  • RH 1999:28:En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om lis pendens inte ansetts böra pröva kravet.
  • MÖD 2017:53:Avvisad talan ----- En fastighetsägare yrkade i stämning till mark- och miljödomstolen förtida inlösen av fastigheten enligt lagen om byggande av järnväg. När järnvägsplanen vann laga kraft ändrades talan till inlösen av fastigheten. Eftersom det redan pågick en lantmäteriförrättning om fastighetsreglering för att genomföra järnvägsplanen avvisade mark- och miljödomstolen då talan enligt principen om litispendens. Mark- och miljööverdomstolen har endast ändrat beslutet avseende ersättning för rättegångskostnader och tillerkänt fastighetsägaren ersättning för hans rättegångskostnader.
  • RH 2006:50:En borgenär har ansökt om att en gäldenär skall försättas i konkurs och har som grund för ansökan åberopat att gäldenären får anses vara på obestånd eftersom denne inte efter betalningsuppmaning betalat en klar och förfallen löneskuld. Under ärendets handläggning i tingsrätten har borgenären ånyo ansökt om att gäldenären skall försättas i konkurs och har till grund för den nya konkursansökningen åberopat en nyuppkommen löneskuld. Hovrätten har funnit att rättegångshinder i form av litispendens föreligger mot att ta upp den andra konkursansökningen till prövning.
  • RH 2009:73:Vid tingsrätten väckt talan, som föranlett dom och överklagande av densamma, har ansetts utgöra processhinder (lis pendens) beträffande ny talan, detta med hänsyn till att tingsrättens dom inte vunnit laga kraft vare sig när den nya talan väcktes eller när tingsrätten avvisade denna talan på grund av lis pendens.
  • AD 2015 nr 2:Fråga om talan ska avvisas på grund av rättegångshinder form av litispendens, dvs. därför att det redan pågick en rättegång i saken när talan väcktes.
  • RH 1997:86:Den omständigheten att mellan parterna i en domstol pågår mål om umgängesrätt med barn utgör hinder mot att vid annan domstol ta upp ena förälderns talan om vårdnad om barnet till prövning.
  • RÅ 2009:92:Fråga om litispendens i ett mål om förhandsbesked angående mervärdesskatt.

[K13]7 §  Överlåter käranden det, varom tvistas, å annan, må denne utan ny stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde rättegången är; om överlåtarens skyldighet att svara för rättegångskostnad gälle vad i 18 kap. 10 § stadgas.

[S2]Sker överlåtelse å svarandens sida, må den, å vilken överlåtelsen skett, i svarandens ställe inträda i målet, om käranden samtycker därtill.

[S3]Har överlåtelse, som nu sagts, å någondera sidan ägt rum, vare den, å vilken överlåtelsen skett, på motpartens yrkande skyldig att efter kallelse inträda som part i rättegången.

  • NJA 2005 s. 792:Fråga om ett påstått aktieägartillskott, som skulle ha avhjälpt bristen i bolagets aktiekapital men som inte granskats av bolagets revisorer, kunde befria styrelseledamot från medansvar för framtida skulder enligt 13 kap. 2 § i 1975 års aktiebolagslag i dess lydelse före år 2002. Dessutom fråga om rätt till partssuccession.
  • RÅ 2010 not 10:Altan ansågs utgöra tillbyggnad och därmed vara bygglovspliktig / Byggnadsavgift eftergavs den som ägde byggnaden då överträdelsen begicks med hänsyn till särskilda förhållanden / Rivningsföreläggande kunde inte riktas mot ny ägare av byggnad då denne inte inträtt i målet och byggnadsnämnden inte yrkat att denne skulle träda in som part i processen
  • NJA 2013 s. 304:Ett konkursbo kan inte återta sin förklaring att boet övertar konkursgäldenärens talan. Ett konkursbos meddelande att det återtar sin förklaring har ansetts utgöra en återkallelse av talan i målet. I fråga om konkursboets ansvar för rättegångskostnader har 18 kap. 10 § rättegångsbalken tillämpats.
  • NJA 2012 s. 483:Svensk domsrätt har ansetts föreligga när en svensk som är bosatt i Stockholm och bedriver sin verksamhet där har väckt skadeståndstalan mot ett norskt bolag avseende ekonomisk skada och ideell skada för olovligt tillgängliggörande av ett fotografi på internet. Även fråga om partssuccession.
  • NJA 1997 s. 797:Ägare av en fastighet har överlåtit fastigheten efter det att de överklagat ett beslut angående fastighetsreglering. Överklagandet har avvisats när den nye ägaren inte trätt in i rättegången.
  • RH 2004:31:Vid begäran om övertagande av käromål enligt 13 kap. 7 § rättegångsbalken har frågan om det förelegat en giltig överlåtelse av tvisteföremålet prövats som en incidensfråga. Därvid har konkursbos disposition avseende tvisteföremålet ansetts sakna civilrättslig verkan gentemot konkursgäldenären, när konkursboet uttryckligen förklarat sig inte vilja inträda som part i rättegången.
  • NJA 2008 s. 733:En svarande som av hovrätten förpliktats att till käranden utge avtalad mäklarprovision har ansökt om resning och till stöd för sin ansökan anfört att han först sedan domen vunnit laga kraft fått kännedom om att käranden samma dag som tingsrätten meddelade dom i målet överlåtit sin fordran till annan. Han har som grund för sin resningsansökan anfört bl.a. att talan mot honom skulle ha ogillats om han i hovrätten kunnat åberopa att käranden inte längre var rätt borgenär. Fråga om den omständigheten att svaranden på grund av överlåtelsen har att betala till annan än käranden kan utgöra grund för resning.
  • MD 2009:7:Vid marknadsföring genom telefonförsäljning har ett bolag dels underlåtit att uppge vem som är avsändare av marknadsföringen, dels framfört felaktiga påståenden om bl.a. samröre med en konkurrent. Förfarandet har ansetts vara vilseledande och otillbörligt. Även fråga om betydelsen av att ett dotterbolag under processen upphört att existera som juridisk person sedan bolaget fusionerats med sitt moderbolag. Det har ansetts att dotterbolaget efter fusionen saknade partsbehörighet och att talan om det därför inte kunde vidhållas.
  • RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
  • NJA 1991 s. 488:Ägarna av en fastighet som berördes av en anläggningsförrättning överklagade anläggningsbeslutet trots att de dessförinnan hade sålt fastigheten. Deras talan har ansetts inte böra avvisas.
  • NJA 2000 s. 202:Den som under ett pågående förfarande om inlösen av minoritetsaktier förvärvar aktier som förfarandet gäller har ansetts vara berättigad att inträda som part i förfarandet.
  • MÖD 2016:36:Föreläggande om underhållsåtgärder på damm ----- Länsstyrelsens föreläggande mot en fastighetsägare med en vattenanläggning på fastigheten att vidta åtgärder för att uppfylla vattenhushållningsbestämmelserna i tillståndet och dammanläggningens funktion har fastställts. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att vattenanläggningen utgör fastighetstillbehör. Därmed är ägaren till fastigheten underhållsansvarig enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Det servitutsavtal som fastighetsägaren åberopat innebär inte att det offentligrättsligt reglerade underhållsansvaret kan åsidosättas. Eftersom fastigheten hade överlåtits till ny ägare under processen har domstolen angett att föreläggandet gäller mot den nye fastighetsägaren och tiden för fullgörande av föreläggandet har flyttats fram eftersom tidpunkten hade passerat.

14 Kap. Om förening av mål och tredje mans deltagande i rättegång

  • RH 1999:53:Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande kan svensk rätt om förening av mål (kumulation) lägga hinder i vägen för en sådan handläggning när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
  • RH 2000:89:Artikel 6.1 i Brysselkonventionen om gemensamt forum för flera svarande har ansetts ge svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande även när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K14]1 §  Väcker någon samtidigt flera käromål mot samme svarande, skola de handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

  • RH 2020:31:Fråga om hur många ansökningsavgifter som ska tas ut när flera kärande samtidigt har väckt talan mot en svarande och målen ska handläggas i en rättegång enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 § rättegångsbalken om obligatorisk kumulation.

[K14]2 §  Har samtidigt en kärande väckt käromål mot flera svarande eller flera kärande mot en eller flera svarande, skola målen handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

  • NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
  • NJA 1997 s. 793:Flera målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av olika brott har prövats i en rättegång tillsammans med åtalet. Sedan TR:ns dom överklagats i skadeståndsdelen fråga huruvida prövningstillstånd krävts i HovR:n.
  • NJA 1996 s. 14:Vid kumulation av flera käromål enligt 14 kap 2 § RB krävs inte prövningstillstånd vid överklagande av TR:ns dom när det sammanlagda belopp varom talan förts överstiger ett basbelopp, även om beloppet i varje särskilt mål är lägre än basbeloppet.
  • RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.
  • RH 2020:31:Fråga om hur många ansökningsavgifter som ska tas ut när flera kärande samtidigt har väckt talan mot en svarande och målen ska handläggas i en rättegång enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 § rättegångsbalken om obligatorisk kumulation.

[K14]3 §  Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot käranden angående samma sak eller en sak, som har gemenskap med denna, eller rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, skall målen handläggas i en rättegång. Käromål, som sålunda förenats med huvudkäromålet, är genkäromål. Lag (1987:747).

  • MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
  • NJA 2013 s. 477:Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.
  • AD 1998 nr 42:En arbetsgivarorganisation väcker talan enligt 35 § medbestämmandelagen mot en arbetstagarorganisation och yrkar att arbetsdomstolen skall fastställa att en medlem i den organisationen inte har rätt till viss ersättning för tjänstgöring hos ett bolag som medlemmen är anställd hos. Arbetstagarorganisationen inkommer därefter med en ansökan om genstämning riktad mot bl.a. bolaget. Fråga om denna talan med en tillämpning av 14 kap. 3 § rättegångsbalken såsom genkäromål skall handläggas i en rättegång, trots att bolaget formellt sett inte intagit ställning som kärande i huvudkäromålet.
  • RH 1994:63:Ena parten i ett agentavtal har ansökt om stämning på motparten vid allmän domstol med betalningsyrkande. Fråga om rättegångshinder i form av skiljeklausul vid genstämning från motparten.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K14]4 §  Vill någon, som inte är part i rättegången, till gemensam handläggning väcka talan mot båda parterna eller en av dem om det, som tvisten gäller, skall målen handläggas i en rättegång. Lag (1987:747).

[K14]5 §  Vill part, om han förlorar målet, framställa återgångskrav eller anspråk på skadestånd eller annat dylikt mot tredje man, får han väcka sin talan mot tredje man till gemensam handläggning med huvudkäromålet.

[S2]Om tredje man i anledning av den utgång målet mellan parterna kan få vill väcka talan mot någon av dem eller båda angående sådant anspråk som sägs i första stycket, får han väcka denna talan till gemensam handläggning med huvudkäromålet. Lag (1987:747).

  • NJA 1984 s. 215:Talan som väckts av part om förpliktande för motparten att fullgöra betalning till tredje man har, när speciella omständigheter ej förelegat, avvisats.
  • NJA 2007 s. 105:Ett försäkringsbolag väckte regresstalan om ersättning för utgiven försäkringsersättning. Svarandebolaget väckte i sin tur, för det fall bolaget skulle förlora målet, talan mot sitt försäkringsbolag och yrkade ersättning för vad svarandebolaget kunde förpliktas utge till följd av huvudkäromålet. Det först nämnda försäkringsbolaget förlorade huvudkäromålet i hovrätten och hovrätten upphävde tingsrättens domslut avseende den reservationsvis förda talan. Sedan det förlorande försäkringsbolaget överklagat, yrkade svarandebolaget i sin svarsskrift till HD bifall till sin reservationsvis förda talan, för den händelse huvudkäromålet skulle bifallas. Den sålunda förda talan har tillåtits. Prövningstillstånd för denna har inte erfordrats.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1970:1002 (('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',))

[K14]6 §  Mål mellan samma eller olika parter må även i annat fall än nu sagts handläggas i en rättegång, om det är till gagn för utredningen. När skäl äro därtill, må de åter särskiljas.

  • NJA 1998 s. 757:Fråga om värdet av de olika tvisteföremålen skall sammanräknas vid tillämpning av kravet på prövningstillstånd i HovR enligt 49 kap 12 § 1 st RB, när talan förs mot fyra borgensmän som i separata förbindelser åtagit sig ansvar var och en för visst delbelopp av samma skuld.
  • RH 1999:53:Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande kan svensk rätt om förening av mål (kumulation) lägga hinder i vägen för en sådan handläggning när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
  • RH 2000:89:Artikel 6.1 i Brysselkonventionen om gemensamt forum för flera svarande har ansetts ge svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande även när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.

[K14]7 §  I fall som avses i 1-6 §§ får mål förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tilllämplig för målen.

[S2]Väcks talan som avses i 3-5 §§ sedan huvudförhandling påbörjats eller huvudkäromålet på annat sätt företagits till avgörande, får rätten handlägga målen särskilt, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Detsamma gäller, om part väcker talan som avses i 3 eller 5 § efter det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § har gått ut eller efter den tidpunkt som angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a §. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafens andra stycke ger för vissa fall möjlighet till särskild handläggning av två mål som annars enligt 14 kap. 3–5 §§ skall handläggas gemensamt, om talan i det nya målet väcks på ett sent stadium och målen inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Det gäller bl.a. genkäromål enligt 14 kap. 3 § samt återgångstalan och regresstalan enligt 14 kap. 5 §. Genom det tillägg till paragrafen som görs utsträcks möjligheten att handlägga målen särskilt till den situationen att talan väcks ...

  • RH 1999:53:Även om Luganokonventionen ger svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande kan svensk rätt om förening av mål (kumulation) lägga hinder i vägen för en sådan handläggning när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
  • RH 2000:89:Artikel 6.1 i Brysselkonventionen om gemensamt forum för flera svarande har ansetts ge svensk domstol behörighet att i en rättegång handlägga mål mot flera svarande även när talan mot svarandena inte väckts samtidigt.
  • NJA 1991 s. 340:Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I), testamentsforum (II) och forum enligt samäganderättslagen (III).
  • NJA 1994 s. 81:Frågor om svensk domstols behörighet och om tillämpliga forum- och handläggningsregler avseende en tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare om rätt till i utlandet sökt patent för arbetstagarens uppfinning.
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K14]7 a §  Handläggs vid två eller flera tingsrätter eller vid två eller flera hovrätter mål mellan vilka råder sådant samband som avses i 1-6 §§, får Högsta domstolen efter ansökan av part eller anmälan av tingsrätt eller hovrätt förordna att målen skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna, om detta har väsentliga fördelar för handläggningen av målen och det inte innebär betydande olägenhet för någon part. Om det visar sig vara lämpligt, får den domstol som skall handlägga målen särskilja dem.

[S2]Beslut som rätten fattat i ett mål, som på grund av Högsta domstolens förordnande överlämnas från en domstol till en annan, skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat. Lag (2009:344).

  • NJA 1994 s. 33:Part kan få ersättning för rättegångskostnader i ärende hos HD om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
  • NJA 2002 s. 643:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § RB har ordinärt tvistemål vid en TR ansetts kunna förenas med arbetstvist vid en annan TR att handläggas vid den senast nämnda TR:n i den för arbetstvister gällande ordningen.
  • NJA 1995 s. 118:Fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB vid prövning av ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
  • NJA 1994 s. 749:Part som gjort ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB är normalt inte berättigad till ersättning av motparten för till själva ansökningen hänförliga kostnader.
  • NJA 1992 s. 612:Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har inte ansetts tillämpliga i fråga om förening av åtal för brott med talan om skadestånd i anledning av brottet.
  • NJA 1998 s. 691:Fråga om mål rörande klander av skiljedom och mål angående skiljemäns arvoden kan förenas i en rättegång enligt 14 kap 7 a § RB.
  • NJA 1991 s. 340:Fråga vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB om betydelsen av fastighetsforum (I), testamentsforum (II) och forum enligt samäganderättslagen (III).
  • NJA 1996 s. 493:I ärende om förening av mål har HD vid tillämpningen av 14 kap 7 a § RB ansett målen utgöra en enda tvist avseende fastigheter under skilda domstolar och funnit att målen borde förenas vid den domstol under vilken huvuddelen av den fasta egendomen ligger.
  • NJA 1989 s. 643:Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har ansetts tillämpliga i fråga om dels förening av tvistemål om mindre värden med ordinärt tvistemål (I), dels förening av domstolsärenden (II).
  • NJA 2011 s. 10:Förening av mål enligt 14 kap. 7 a § rättegångsbalken. Frågor om handläggning och betydelsen av bestämmelsen i 9 § andra stycket lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.
  • NJA 1994 s. 81:Frågor om svensk domstols behörighet och om tillämpliga forum- och handläggningsregler avseende en tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare om rätt till i utlandet sökt patent för arbetstagarens uppfinning.
  • NJA 2009 s. 230:Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.
  • NJA 1992 s. 630:Fråga om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB.
  • NJA 2001 s. 308:HD har vid tillämpningen av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken ansett mål avseende bättre rätt till fastigheter under skilda domstolar utgöra en enda tvist och funnit att målen borde förenas vid den domstol under vilken huvuddelen av den fasta egendomen ligger.
  • NJA 1996 s. 721:Vid tillämpning av 14 kap 7 a § RB har arbetstvist inte ansetts kunna förenas med tvistemål i ordinär rättegång.
  • NJA 1999 s. 791:Fråga om förening i visst fall av FT-mål med ordinärt tvistemål
  • NJA 1993 s. 211:Fråga om tillämpning av 14 kap 7 a § RB på två mål om återvinning till konkursbo. Tillika fråga om tillämpning av 10 kap 10 § 3 st RB.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Ändrad: SFS 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten)

[K14]8 §  Äro å någondera sidan flera parter, vare envar av dem i förhållande till motparten att anse som självständig part.

[S2]Är saken sådan, att endast en dom kan givas för alla, som hava del i saken, skall rättegångshandling, som en medpart företager, gälla till förmån för de övriga, även om den strider mot deras handlingar.

  • NJA 2007 s. 145:Klagan över domvilla. Partrederier har i lagakraftvunnen dom förpliktats att utge viss ersättning för juridiskt biträde. När biträdet lämnades var rederierna upplösta till följd av att verksamheten upphört. Rederierna har då inte ansetts behöriga att uppträda som parter i målet. Domen har därför undanröjts på klagan av enskilda redare.
  • NJA 2005 s. 342:Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om återvinning i konkurs där talan förs av en annan konkursborgenär.
  • RH 2010:72:En utländsk juridisk person, som enligt lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skulle vara skyldig att ställa sådan säkerhet, väckte tillsammans med en person som inte hade denna skyldighet talan mot en svensk juridisk person. Fråga om den omständigheten att det mellan de två kärandena rådde nödvändig processgemenskap medförde att den utländska juridiska personen inte var skyldig att ställa säkerhet.
  • NJA 1981 s. 903:Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning anförde vissa fastighetsägare besvär med yrkande i första hand att beslutet måtte undanröjs. Yrkandet har med hänsyn till sakens beskaffenhet jämlikt 14 kap 8 § 2 st RB ansetts gälla även till förmån för annan av beslutet berörd fastighetsägare. Sådan fastighetsägare har därför, utan hinder av att han ej själv varit klagande vid TR:n, ansetts kunna fullfölja talan till HovR:n.
  • NJA 1988 s. 78:Kärandepart i tvistemål, vilken förelagts att på grund av nödvändig processgemenskap ombesörja att viss annan person inträdde som med part i rättegången, ingav en av medparten utfärdad fullmakt att för hans räkning inträda som part i målet. Kravet att talan skall väckas genom stämning har inte ansetts omfatta inträde av medpart i rättegången vid nödvändig processgemenskap. Att medparten under rättegången återkallat fullmakten har inte utgjort hinder att pröva käromålet.
  • NJA 2000 s. 10:Arrende har efter fastighetsreglering kommit att gälla i två fastigheter. Ägarna till de båda fastigheterna har härigenom blivit gemensamt förpliktade gentemot arrendatorn vad avser arrendet i dess helhet. Det har ansetts råda nödvändig processgemenskap mellan fastighetsägarna. Även fråga om tillämpning av 14 kap 8 § andra stycket rättegångsbalken.

[K14]9 §  Påstår någon, som ej är part i rättegången, att saken rör hans rätt, och visar han sannolika skäl för sitt påstående, äge han som intervenient å endera sidan deltaga i rättegången.

  • NJA 2010 s. 105:En förening överlät fastigheter till en närstående stiftelse. Till följd av överlåtelsens skattekonsekvenser kom föreningen på obestånd och försattes i konkurs. Konkursboet väckte återvinningstalan mot stiftelsen. En advokat, som hade biträtt vid överlåtelsen, ansökte om att få inträda i rättegången som intervenient på stiftelsens sida. Det har ansetts att advokaten inte har visat sannolika skäl för att återvinningsmålet rört hans rätt på sådant sätt som krävts för att han skulle få intervenera i målet.
  • MÖD 2017:56:Intervention och klagorätt gällande detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att en fastighetsägare inte har rätt att överklaga ett avgörande varigenom ett beslut att anta en detaljplan avseende den egna fastigheten upphävts och inte funnit det motiverat att utöka kretsen klagoberättigade genom att tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om intervention analogt. Ansökan om intervention har därför avslagits och överklagandet avvisats.
  • NJA 2015 s. 552:Förutsättningar för rätt till intervention.
  • NJA 1995 s. 6:Fråga om prövningstillstånd i HovR. Italiensk domstol har förordnat om förvaltning av kvarstadsbelagd egendom. Fråga huruvida förordnandet enligt Luganokonventionen skulle verkställas av svensk myndighet har ansetts vara av sådant slag att tillstånd till prövning i HovR borde meddelas. Tillika fråga om rätt till intervention.
  • NJA 2015 s. 466:Talan mot beslut om styrelseval på den grunden att beslutet har fattas på en sammankomst som inte utgör bolagsstämma.
  • NJA 2015 s. 290:Rätt svarandepart rörande en talan om ogiltighet av en testamentarisk ändamålsbestämmelse som ska verkställas före skifte är testators dödsbo. Frågan om bestämmelsens giltighet kan därför inte med verkan mot dödsboet avgöras genom en process mellan dödsbodelägarna. Dödsboet har följaktligen ansetts sakna befogat intresse av att intervenera i en sådan process.
  • NJA 1991 s. 496:Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott, överklagade B - ensam - domen såsom intervenient under påstående att bilen tillhörde honom. Då B inte förlorade sin eventuella äganderätt genom förverkande i målet mot A, har han ansetts inte få ställning av självständig intervenient och i följd därav inte vara berättigad att själv fullfölja talan.
  • NJA 1993 s. 350:Den som innehar en bostadsrättslägenhet i andra hand har ansetts kunna intervenera enligt 14 kap 9 § RB i en rättegång om förverkande av bostadsrättshavarens nyttjanderätt till lägenheten men inte få ställning som självständig intervenient enligt 14 kap 11 § 2 st RB. - Den som har förvärvat en självständig nyttjanderätt till en bostadsrättslägenhet har ansetts över huvud taget inte kunna intervenera enligt 14 kap 9 § RB i en rättegång om förverkande av bostadsrättshavarens nyttjanderätt till lägenheten.
  • NJA 2005 s. 342:Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om återvinning i konkurs där talan förs av en annan konkursborgenär.
  • NJA 1997 s. 190:Försäkringsgivare till ett upplöst handelsbolag förklarade att ersättning ur rättsskyddsförsäkring skulle utbetalas om bolaget intervenerade i en rättegång som en bolagets borgenär förde mot bolagsmännen såsom proprieborgensmän för bolaget. En sådan utbetalning ansågs inte utgöra någon ny tillgång för handelsbolaget. Bolagets ansökan om intervention har avslagits.
  • RH 2009:69:Det har inte ansetts motiverat att i ett ärende om utmätning av lös egendom analogt tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om intervention.

[K14]10 §  Vill någon deltaga i rättegång som intervenient, skall han hos rätten göra ansökan därom. Över ansökan skola parterna höras. Om skäl äro därtill, må förhandling äga rum med parterna och sökanden. Rätten meddele, så snart ske kan, beslut över ansökan.

  • NJA 1991 s. 496:Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott, överklagade B - ensam - domen såsom intervenient under påstående att bilen tillhörde honom. Då B inte förlorade sin eventuella äganderätt genom förverkande i målet mot A, har han ansetts inte få ställning av självständig intervenient och i följd därav inte vara berättigad att själv fullfölja talan.

[K14]11 §  Intervenient äge företaga rättegångshandling, som står öppen för parten; han må dock ej ändra partens talan eller eljest företaga handling, som strider mot partens, eller annorledes än jämte parten fullfölja talan mot dom eller beslut.

[S2]Är på grund av rättsförhållandets natur eller eljest dom gällande för och mot intervenienten, som om den meddelats i rättegång, däri han varit part, äge han dock ställning av part i rättegången.

  • NJA 1994 s. 287:Sedan ordinär intervention tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har intervenienten ansetts ha rätt att förebringa ny bevisning endast om parten kunnat göra det. 14 kap 11 § 1 st och 50 kap 25 § 3 st RB.
  • MÖD 2017:56:Intervention och klagorätt gällande detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att en fastighetsägare inte har rätt att överklaga ett avgörande varigenom ett beslut att anta en detaljplan avseende den egna fastigheten upphävts och inte funnit det motiverat att utöka kretsen klagoberättigade genom att tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om intervention analogt. Ansökan om intervention har därför avslagits och överklagandet avvisats.
  • NJA 2015 s. 552:Förutsättningar för rätt till intervention.
  • NJA 1991 s. 496:Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott, överklagade B - ensam - domen såsom intervenient under påstående att bilen tillhörde honom. Då B inte förlorade sin eventuella äganderätt genom förverkande i målet mot A, har han ansetts inte få ställning av självständig intervenient och i följd därav inte vara berättigad att själv fullfölja talan.
  • NJA 1993 s. 350:Den som innehar en bostadsrättslägenhet i andra hand har ansetts kunna intervenera enligt 14 kap 9 § RB i en rättegång om förverkande av bostadsrättshavarens nyttjanderätt till lägenheten men inte få ställning som självständig intervenient enligt 14 kap 11 § 2 st RB. - Den som har förvärvat en självständig nyttjanderätt till en bostadsrättslägenhet har ansetts över huvud taget inte kunna intervenera enligt 14 kap 9 § RB i en rättegång om förverkande av bostadsrättshavarens nyttjanderätt till lägenheten.
  • NJA 2005 s. 342:Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om återvinning i konkurs där talan förs av en annan konkursborgenär.
  • NJA 1985 s. 466:Ansökan av en komplementär i kommanditbolag att få inträda som intervenient på bolagets sida i rättegång angående fordran mot bolaget har lämnats utan bifall.

[K14]12 §  Menar part, att någon kan som intervenient deltaga i rättegången, äge han kungöra honom rättegången med anmaning att inträda däri.

[S2]Den, för vilken rättegång kungjorts äge i sin ordning kungöra den för annan, som han menar kunna inträda i rättegången.

[S3]Om skyldighet för part att i vissa fall kungöra rättegång är särskilt stadgat.

[K14]13 §  Kungörande av rättegång sker genom delgivning av skriftlig inlaga. Inlagan skall även delgivas motparten. I inlagan skola saken och grunden för åtgärden angivas.

15 kap. Om kvarstad m.m.

Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.)

[K15]1 §  Om någon visar sannolika skäl för att han har en fordran, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden, får domstol förordna om kvarstad på så mycket av motpartens egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Lag (1981:828).

Kvarstad är ett beslut av domstol under målets handläggning som innebär att kronofogdemyndigheten kan säkerställa egendom så att inte motparten säljer den eller på annat sätt äventyrar kärandens rätt.

Har kvarstadssökanden visat sannolika skäl för sin talan kan domstolen meddela interimistiskt beslut om kvarstad, vilket innebär att beslutet meddelas omedelbart utan att motparten fått tillfälle att yttra sig. Sökanden har bevisbördan för att motparten undandragit sig att erlägga betalning enligt NJA 1988 s. 305 och om denna inte uppfylls ska det interimistiska beslutet upphävas.

Ett bolag som bestulits på egendom till ett värde av i allt fall 4 355 400 kr har yrkat kvarstad hos tjuven och dennes medbrottsling vilken beviljats eftersom säkerhet ställts och det förelåg en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet skulle försöka undkomma att betala skulden enligt NJA 1992 s. 154.

Kvarstad kan inte beviljas för en fordran som ännu inte har uppkommit enligt RH 1993:34.

Om käromål vid tingsrätt avvisas på grund av skiljeklausul kan tingsrätten inte heller pröva yrkande om kvarstad. Till följd av detta ska bolaget anhängiggöra tvisten genom att påkalla skiljedom och i skiljeförfarandet begära att tingsrätt prövar yrkande om kvarstad enligt RH 1999:56.

  • RH 1994:69:En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt lönegarantilagen (1992:497) för uppsägningslön under viss tid. I samband med överklagande av förvaltarens beslut yrkade staten "kvarstad på så sätt att tills vidare inget belopp fick utbetalas". Statens yrkande om säkerhetsåtgärd har ansetts inte kunna bifallas.
  • NJA 2001 s. 533:Kvarstad till säkerhet för viss fordran har gjorts beroende av om utmätning för samma fordran blir bestående.
  • RH 2001:10:Hovrätten har efter en proportionalitetsbedömning avslagit ett yrkande om kvarstad, trots att de i 15 kap. 1 § rättegångsbalken angivna förutsättningarna för kvarstad var uppfyllda.
  • NJA 1992 s. 154:Fråga om kvarstad för fordran grundad på omfattande stölder från gäldenärens arbetsgivare.
  • NJA 1986 s. 450:Fråga om kvarstad till säkerställande av fordran förenad med sjöpanträtt, när kvarstadsansökningen grundas på svarandens ståndpunkt till kärandens betalningsanspråk.
  • NJA 1993 s. 108:Resning har ansetts inte kunna meddelas beträffande beslut under rättegången om kvarstad.
  • RH 1995:119:Fråga, då kvarstadssökande visar sannolika skäl för sin fordran, om det skäligen kan befaras att motparten undandrar sig betalning.
  • NJA 2007 s. 690:Fråga i mål om kvarstad huruvida det skäligen kan befaras att svaranden undandrar sig att betala skulden.
  • NJA 1988 s. 305:Fråga, då kvarstadssökanden visar sannolika skäl för sin fordran, huruvida det skäligen kan befaras att motparten genom att undanskaffa egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden. 15 kap 1 § RB.
  • RH 1999:56:Sedan ett bolags ansökningar om betalningsföreläggande mot två personer hade bestritts, överlämnades målen på bolagets begäran till tingsrätt. Av svaranden först där gjord foruminvändning på grund av en skiljeklausul har inte ansetts för sent framställd. Bolagets käromål har avvisats. Till följd av avvisningsbeslutet förklarade tingsrätten ett yrkande om kvarstad förfallet. - Bolaget gjorde i hovrätten gällande att tingsrätten borde ha fattat beslut i kvarstadsfrågan oavsett om den varit behörig att pröva tvisten i sak. Därmed uppkom fråga om innebörden av uttrycket "prövning i annan liknande ordning" i 15 kap. 1 § rättegångsbalken.
  • NJA 1988 s. 541:Talan om fastställelse till betalning ur egendom som omfattas av företagshypotek har ansetts vara av beskaffenhet att kunna föranleda kvarstad enligt 15 kap 1 § RB.
  • RH 1993:34:Kvarstad ansågs inte kunna beviljas för en fordran som ännu inte hade uppkommit men som befarades uppkomma genom att en bankgaranti togs i anspråk.
  • NJA 1994 s. 654:Fråga om skadeståndsansvar för staten i anledning av domstols bedömning av rätts- och bevisfrågor vid prövning av kvarstadsyrkande.

[K15]2 §  Om någon visar sannolika skäl för att han har bättre rätt till viss egendom, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden, får domstol förordna om kvarstad på egendomen. Lag (1981:828).

Talan om samäganderätt får anses vara en sådan talan om bättre rätt som avses i denna paragraf. Då det inte var möjligt att föra en fullgörelsetalan om att viss egendom ägdes med samäganderätt biföll Högsta domstolen kärandens yrkande om kvarstad enligt NJA 1988 s. 13.

I mål om bättre rätt till personbil har käranden sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen och kvarstad har därför beviljats enligt NJA 1989 s. 304.

Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären enligt NJA 2001 s. 509.

Staten har beviljats kvarstad i brittisk medborgares rätt till ersättning till ersättning enligt lönegarantilagen enligt Hovrättens över Skåne och Blekinge avgörande i RH 1994:62.

Sabotagerisk har dock inte ansetts föreligga när svenska medborgare beviljats lönegaranti och de avsåg att använda medlen för sitt uppehälle och kvarstad har därför inte beviljats enligt RH 1994:69.

  • RH 1994:69:En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt lönegarantilagen (1992:497) för uppsägningslön under viss tid. I samband med överklagande av förvaltarens beslut yrkade staten "kvarstad på så sätt att tills vidare inget belopp fick utbetalas". Statens yrkande om säkerhetsåtgärd har ansetts inte kunna bifallas.
  • NJA 1989 s. 304:A sålde en personbil till B. Innan bilen hade betalts, sålde B den i sin tur till C. I mål mot C om bättre rätt till bilen, alternativt skadestånd, gjorde A sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen. Yrkande av A om kvarstad på bilen till tryggande av hans rätt enligt förbehållet har bifallits.
  • NJA 1987 s. 829:Fråga om gränsdragningen mellan 2 och 3 §§ i 15 kap RB.
  • NJA 2001 s. 509:Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären. 15 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • RH 1994:62:Bestämmelserna om kvarstad enligt 15 kap. 2 § rättegångsbalken har ansetts tillämpliga i mål där frågan gällde om en brittisk medborgare, bosatt i Storbritannien, hade rätt till ersättning enligt lönegarantilagen.
  • NJA 1988 s. 13:Talan om samäganderätt till viss egendom ansågs vara sådan talan om bättre rätt som avses i 15 kap 2 § RB. Trots att det var fråga om en fastställelsetalan ansågs kvarstad kunna meddelas å egendomen enligt angivna lagrum.
  • NJA 1994 s. 654:Fråga om skadeståndsansvar för staten i anledning av domstols bedömning av rätts- och bevisfrågor vid prövning av kvarstadsyrkande.

[K15]3 §  Om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får domstol förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

[S2]En åtgärd enligt första stycket får innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk eller förordnande av syssloman eller meddelande av en föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt. Lag (2000:172).

Lagrummet är inte tillämpligt vid talan om bättre rätt enligt NJA 1987 s. 829.

Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer. JUSEK väckte fastställelsetalan vid Arbetsdomstolen och yrkade samtidigt interimistiskt att uppsägningarna tills vidare inte skulle få verkställas. Arbetsdomstolen fann att det saknades rättsligt stöd för den interimistiska talan och att det inte kunde anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEKs talan avvisades därför i sin helhet enligt AD 1995 nr 127.

I mål om fastställelsetalan har svaranden vid vite förbjudits att utöva viss verksamhet enligt NJA 1991 s. 200.

I mål som rörde krav på hyresgäst att avflytta från förhyrd lokal har hyresvärden samtidigt yrkat förbud för hyresgästen att spela musik. Yrkandet har ogillats då den begärda åtgärden inte ansågs vara ägnad att säkerställa det anspråk hyresvärden förde talan om i målet enligt RH 1997:122.

2 st: Yrkande om förbud sanktionerat av vite har avslagits då förbud föreligger enligt 9 kap 8 § 3 st att förelägga vite då straff är utsatt enligt NJA 1982 s. 633.

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen reglerar domstolens möjligheter att meddela provisoriska beslut för att säkerställa sökandens rätt. En ändring har gjorts i första

  • NJA 1982 s. 633:Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder, som skulle innebära upphovsrättsintrång enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, har ansetts inte kunna bifallas, eftersom sådant intrång är belagt med straff enligt upphovsrättslagen och denna saknar bestämmelser om förbudsvite.
  • NJA 1993 s. 182:Fråga om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap 3 § RB i mål om fastställelse av varumärkesintrång och om åtgärder enligt 41 § varumärkeslagen.
  • AD 2020 nr 21:Interimistiskt förordnande. En vice vd i ett bolag som hyr ut byggnadsställningar m.m. har under sin anställning skickat mejl med företagshemlig information till sin mejladress hos ett bolag som han företräder och som bedriver med arbetsgivaren konkurrande verksamhet. Arbetsdomstolen har ansett att det funnits förutsättningar att enligt 14 § företagshemlighetslagen vid vite förbjuda vice vd:n och det konkurrande bolaget att, för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat beslutas, att angripa de aktuella företagshemligheterna. Däremot har Arbetsdomstolen inte ansett att det funnits förutsättningar att enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken besluta att Kronofogdemyndigheten ska omhänderta bl.a. datamedier hos det konkurrerande bolaget som innefattar de aktuella företagshemligheterna.
  • AD 2008 nr 26:Interimistiskt beslut om tillåtligheten av pågående stridsåtgärder. Fråga om vidtagna och pågående stridsåtgärder är olovliga och ska hävas därför att de riktas mot ett företag som inte har några arbetstagare och som enligt 41 b § medbestämmandelagen inte får utsättas för stridsåtgärder som har till ändamål att företaget ska träffa kollektivavtal.
  • RH 1994:69:En konkursförvaltare beviljade fyra löneborgenärer betalning enligt lönegarantilagen (1992:497) för uppsägningslön under viss tid. I samband med överklagande av förvaltarens beslut yrkade staten "kvarstad på så sätt att tills vidare inget belopp fick utbetalas". Statens yrkande om säkerhetsåtgärd har ansetts inte kunna bifallas.
  • AD 2017 nr 44:Med stöd av en avtalad konkurrensklausul förbjöd en arbetsgivare en arbetstagare, en säljare, som sagt upp sig, att under ett års tid ta anställning hos bl.a. ett med arbetsgivaren konkurrerande företag. Fråga om det finns förutsättningar för ett interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, att förbjuda arbetstagaren att, vid vite, under viss tid ingå i konkurrerande verksamhet hos det med arbetsgivaren konkurrerande företaget. Därvid bl.a. fråga om bolaget gjort sannolikt att konkurrensklausulen och det i enlighet med klausulen beslutade förbudet är bindande för arbetstagaren och om det finns sabotagerisk.
  • AD 2005 nr 110:En arbetstagarorganisation har varslat om stridsåtgärder mot en arbetsgivare i förhållande till vilken organisationen inte är bunden av kollektivavtal. Arbetsgivaren är dock bunden av kollektivavtal med annan arbetstagarorganisation. Med anledning av en fredspliktsinvändning från arbetsgivarsidan yrkar arbetstagarorganisationen interimistisk prövning av de varslade stridsåtgärdernas tillåtlighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte finns något rättsligt hinder mot dessa stridsåtgärder.
  • NJA 2018 s. 545:Förutsättningarna för att utse syssloman enligt 25 kap. 23 § aktiebolagslagen.
  • RH 1994:138:Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog på utmätt fastighet har lämnats utan bifall, eftersom avverkning på utmätt fastighet är belagd med straffansvar och vite inte utan särskilt lagstöd får föreläggas när straff är utsatt.
  • AD 1995 nr 127:Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer där. Kammarrätten grundade sitt beslut på att alla assessorer tillhörde en turordningskrets. Beslutet innebar att kammarrätten inte avsåg att samtidigt säga upp några jurister inom den s.k. utbildningskretsen, till vilken man räknade fiskalsaspiranter, fiskaler och adjungerade ledamöter. Innan beslutet om uppsägning har verkställts väcker JUSEK talan hos arbetsdomstolen och yrkar att domstolen skall fastställa att turordningskretsen skall omfatta inte bara kammarrättens assessorer utan även dess adjungerade ledamöter och fiskaler som påbörjat eller avslutat tjänstgöring i länsrätt. Vidare yrkar JUSEK interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken att kammarrättens beslut om uppsägning av assessorerna tills vidare inte skall få verkställas. - Arbetsdomstolen kommer i sitt beslut fram till att det inte finns något rättsligt stöd för att ta upp yrkandet om interimistiskt förordnande till prövning. Domstolen finner vidare på grundval av de uppgifter som föreligger i målet att det inte kan anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEK:s talan avvisas därför i sin helhet.
  • AD 1994 nr 49:Vid SAS gäller det s.k. flygteknikeravtalet, dvs. avtalet mellan HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund och Svenska Transportarbetareförbundet avseende arbets- och löneförhållanden för flygtekniker med typcertifikat. Vid lokala och centrala förhandlingar var SAS och Transportarbetareförbundet Avd. 46 respektive HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund, SAS och Transportarbetareförbundet överens om att suspendera åtta flygtekniker, varav sju var medlemmar i Svensk Flygteknikerförening (SFF); en förening som är medlem i SACO:s Tjänstemannaförbund SRAT. Som stöd för sin åtgärd att suspendera de aktuella flygteknikerna har SAS åberopat § 5 mom. 7 i flygteknikeravtalet som innehåller särskilda bestämmelser om bl.a. suspension. - Sedan SRAT hos arbetsdomstolen väckt talan bl.a. om att domstolen skall fastställa att SAS inte haft rätt att suspendera de sju SFF-medlemmarna och därvid även framställt ett yrkande om interimistiskt förordnande finner domstolen vid en prövning enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken att SRAT inte på det sätt som krävs enligt lagrummet visat att det finns skäl för ett interimistiskt förordnande.
  • RH 2001:5:Ansökan om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken - avseende förbud vid vite att bedriva konkurrerande verksamhet - har inte beviljats då åtgärden inte ansetts vara ägnad att säkerställa det anspråk (skadestånd) som föranlett ansökan.
  • AD 2004 nr 111:En svensk arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot ett lettiskt bolag, som hyr ut arbetskraft från Lettland till företag som bedriver verksamhet i Sverige. En annan svensk arbetstagarorganisation har vidtagit sympatiåtgärder mot det lettiska bolaget. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal i förhållande till någon av de svenska arbetstagarorganisationerna. Bolaget, som är bundet av två kollektivavtal med en lettisk arbetstagarorganisation, hävdar bl.a. att stridsåtgärderna strider mot EG-rätten. Interimistisk prövning av stridsåtgärdernas tillåtlighet.
  • NJA 2003 s. 613:Fråga vad som avses med ”åtgärd för att säkerställa sökandens rätt” i 15 kap. 3 § RB.
  • AD 2019 nr 12:Fråga om förutsättningar föreligger för att interimistiskt vid vite förbjuda en verkställande direktör att bedriva en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet under sin uppsägningstid. Därvid fråga om längden av skälig uppsägningstid för den verkställande direktören, som sagt upp sig själv, och där någon uppsägningstid inte avtalats.
  • NJA 1987 s. 829:Fråga om gränsdragningen mellan 2 och 3 §§ i 15 kap RB.
  • NJA 2005 s. 764:I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som innebär att allmän domstol skall fastställa dels att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, dels att staten är skadeståndsskyldig på grund av att bestämmelserna hindrar utövandet av företagens verksamhet samt att domstolen interimistiskt skall förordna att vissa lotteribestämmelser skall sättas åt sidan i förhållande till företagen. Högsta domstolen har beslutat inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående vilka krav EG-rättens rättsskyddsprincip ställer i målet.
  • RH 2014:52:Hovrätten har efter en proportionalitetsbedömning avslagit en ansökan om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken då det inte har gått att bortse från risken för att sökanden har försökt utnyttja reglerna om säkerhetsåtgärder på ett sätt som inte har varit avsett av lagstiftaren.
  • AD 2006 nr 94:En arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot en arbetsgivare i byggbranschen i förhållande till vilken organisationen inte är bunden av kollektivavtal. Interimistisk prövning av stridsåtgärdernas tillåtlighet.
  • AD 2012 nr 35:Interimistisk prövning av fråga om stridsåtgärder vidtagits i föreningsrättskränkande syfte.
  • AD 2002 nr 23:Interimistiskt yrkande om förklaring av att arbetsgivares beslut om att vissa arbetstagare skall arbeta nattetid saknar verkan.
  • AD 2002 nr 84:Fråga om förutsättningar förelegat för interimistiskt förordnande om arbetstidsförläggning sedan vissa arbetstagare, med hänvisning till att deras resp. fackliga organisation utövat tolkningsföreträde, inte accepterat ett arbetstidsschema innefattande viss kvällstjänstgöring.
  • AD 2016 nr 14:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger, som avser att förbjuda en revisor att, vid vite, under den uppsägningstid som gäller, vara verksam i en anställning hos ett med arbetsgivaren konkurrerande företag eller bedriva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet.
  • AD 2018 nr 62:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • NJA 2018 s. 189:En säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB i form av ett åläggande att fullgöra ett entreprenadavtal har inte ansetts lämplig i pa-ragrafens mening.
  • NJA 1998 s. 179:Fråga om interimistiskt beslut om vitesförbud att använda viss firma kunde meddelas på den grunden att firman till följd av förväxlingsbarhet med annat näringskännetecken var vilseledande.
  • RH 1997:122:Säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • NJA 2007 s. 718:Två utländska spelföretags mot staten framställda yrkanden, av innebörd att allmän domstol skall fastställa att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, har - sedan EG-domstolen avgett yttrande i målet - ansetts utgöra en otillåten talan som inte kan upptas till prövning enligt svensk rätt och som inte heller är tillåten enligt gemenskapsrätten. Interimistiska yrkanden i anslutning till dessa fastställelseyrkanden har därmed inte heller kunnat tas upp till prövning. Interimistiska yrkanden i anslutning till en vid tingsrätten samtidigt väckt fastställelsetalan avseende skadeståndsskyldighet har inte ansetts kunna bifallas vare sig enligt svensk rätt eller enligt gemenskapsrätten, eftersom denna talan inte syftar till något verkställbart avgörande.
  • AD 2010 nr 83:En verkställande direktör har sagts upp från sin anställning och bl.a. yrkat att uppsägningen ska ogiltigförklaras varefter tvist bl.a. har uppstått om anställningsskyddslagen varit tillämplig på anställningen. Arbetsgivaren har framställt yrkande om interimistiskt förordnande om att anställningen ska upphöra. Fråga om tillämpligheten av 34 § anställningsskyddslagen och 15 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • NJA 1990 s. 338:Vitesförbud enligt 15 § 2 st firmalagen för juridisk person att använda visst näringskännetecken har ansetts kunna riktas både mot den juridiska personen såsom sådan och mot ställföreträdare för denna. Interimistiskt förbud enligt 15 kap 3 § RB har ansetts kunna meddelas i samma omfattning.
  • RH 2000:76:Den tidpunkt vid vilken en hyresvärd under löpande hyrestid kan få tillträde till en lägenhet enligt 12 kap. 26 § andra stycket tredje meningen jordabalken för utförande av arbeten, som vållar väsentligt hinder eller men i nyttjanderätten, har ansetts infalla en vecka efter det att den för hyresavtalet gällande uppsägningstiden löpt ut.
  • NJA 1991 s. 200:Med åberopande av en konkurrensklausul i en träffad överenskommelse yrkade A fastställelse av att B inte hade rätt att arbeta med vissa i klausulen angivna varor. Denna fastställelsetalan har ansetts till sitt innehåll ligga så nära en förbudstalan att förordnande om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 3 § RB på begäran av A kunnat meddelas. Även fråga om storleken av förelagt vite.
  • AD 2018 nr 61:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • NJA 1993 s. 188:Vitesförbud enligt 15 kap 3 § rättegångsbalken. Konkurrensbegränsningsklausul i ett avtal, enligt vilken ett aktiebolag förbundit sig att ej utöva viss verksamhet, har i visst fall ansetts kunna göras gällande även mot annat bolag inom samma koncern.
  • NJA 2017 s. 457:Förutsättningar för säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. En säkerhetsåtgärd ska vara konkret kopplad till en rättsföljd som görs gällande i sak och kan inte utverkas för att säkerställa en processuell rättighet.
  • AD 2014 nr 81:Interimistiskt beslut. Vid ett pappersbruk har tvist uppkommit mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation om vilken årsarbetstid som ska tillämpas efter att bruket upphört med s.k. året runt drift. Arbetstagarorgani-sationen har åberopat tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen. Arbetsgivarparterna har framställt yrkande om interimistiskt förordnande.
  • AD 2016 nr 65:Fråga om det finns förutsättningar för att genom ett interimistiskt förordnande, enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, förplikta en arbetsgivare att till en uppsagd arbetstagare betala lön under uppsägningstid och pågående tvist om uppsägningens giltighet. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagares intresse av att få lönen betald i rätt tid, även om arbetstagaren visar sannolika skäl för sin fordran, inte är så starkt att det finns skäl att förordna om yrkad säkerhetsåtgärd.
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K15]4 §  Framgår det i en rättegång om bättre rätt till viss egendom att den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidtagit någon annan olovlig åtgärd beträffande egendomen, får domstolen förordna att besittningen genast skall återställas eller annan rättelse genast ske. Lag (1981:828).

Ansökan om handräckning vid rubbad besittning till hyreslägenhet har bifallits med tillämpning av denna paragraf i NJA 1985 s. 608.

  • NJA 1985 s. 608:Sedan en ansökan om handräckning för återställande av rubbad besittning till en hyreslägenhet avslagits, begärde sökanden återvinning och yrkade att motparten matte förpliktas att genom avflyttning återställa besittningen till lägenheten. Fråga om innebörden av denna talan och om möjligheterna att föra talan enbart om återställande av rubbad besittning, sk possessorisk talan, efter återvinning i handräckningsmål. Tillika fråga om tillämpning av 15 kap 4 § RB.

[K15]5 §  Ett beslut om en åtgärd som avses i detta kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. Om någon rättegång inte är anhängig, gäller i fråga om behörig domstol vad som är föreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

[S2]En fråga om en åtgärd enligt detta kapitel får tas upp endast på yrkande. Om någon rättegång inte är anhängig, ska yrkandet framställas skriftligen i en ansökan som ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

[S3]Ett yrkande får inte bifallas utan att motparten har getts tillfälle att yttra sig. Om det är fara i dröjsmål, får dock rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare.

[S4]Beträffande behandlingen i övrigt av en fråga angående en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § då någon rättegång inte är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i en rättegång. Ett yrkande av sökandens motpart om ersättning för kostnad får dock prövas i samband med avgörandet av frågan om åtgärden. Lag (2020:918).

Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad enligt MÖD 2007:31.

Beviskraven för att egendom finns inom en viss tingsrätts domkrets kan sättas lägre i ett mål om kvarstad än i ett fordringsmål enligt NJA 1987 s. 790.

I avvaktan på att en konkursansökan prövades har interimistisk kvarstad beviljats i NJA 1999 s. 644.

Prop. 2019/20:189: Ett beslut om en åtgärd som avses i detta kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. Om någon rättegång inte är anhängig, gäller i fråga om behörig domstol vad som är föreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om en åtgärd enligt detta kapitel får tas upp endast ...

  • NJA 1999 s. 644:Fråga om interimistisk kvarstad på gäldenärs egendom i avvaktan på prövningen av konkursansökan. 2 kap 11 § KL (1987:672) och 15 kap 5 § 3 st RB.
  • NJA 2001 s. 282:HovR har återförvisat mål till TR:n på den grunden att TR:n felaktigt utgått från att visst förhållande var ostridigt mellan parterna. Beslutet har ansetts kunna överklagas. 54 kap. 3 § 2 st. RB. - Tillika fråga om ett i HD framställt yrkande om kvarstad.
  • AD 2020 nr 21:Interimistiskt förordnande. En vice vd i ett bolag som hyr ut byggnadsställningar m.m. har under sin anställning skickat mejl med företagshemlig information till sin mejladress hos ett bolag som han företräder och som bedriver med arbetsgivaren konkurrande verksamhet. Arbetsdomstolen har ansett att det funnits förutsättningar att enligt 14 § företagshemlighetslagen vid vite förbjuda vice vd:n och det konkurrande bolaget att, för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat beslutas, att angripa de aktuella företagshemligheterna. Däremot har Arbetsdomstolen inte ansett att det funnits förutsättningar att enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken besluta att Kronofogdemyndigheten ska omhänderta bl.a. datamedier hos det konkurrerande bolaget som innefattar de aktuella företagshemligheterna.
  • NJA 1987 s. 790:Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon har egendom inom viss tingsrätts domkrets och att rätten därför är behörig att pröva ett mot denne riktat yrkande om kvarstad för en fordran. 10 kap 3 § och 15 kap 5 § RB.
  • AD 2020 nr 59:Rättegångskostnader med anledning av ansökan om intrångsundersökning enligt upphovsrättslagen.
  • MÖD 2007:31:Brukningsavgift; nu fråga om kvarstad ----- Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad.
  • NJA 1983 s. 814:Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt bestämmelserna i 15 kap RB har ansetts kunna meddelas även i fråga om anspråk som skall prövas av utländsk domstol, om domstolens avgörande får verkställas här i riket. Sådan åtgärd har däremot inte ansetts kunna meddelas av Svea HovR i ärende, vari ansökan gjorts om verkställighet här i riket enligt 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K15]6 §  En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte förmår ställa säkerhet och har visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom eller henne därifrån. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

[S2]I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av rätten, om den inte har godkänts av motparten. Lag (2019:837).

Säkerheten kan bestå av pant, borgen, företagshypotek, postväxel eller bankgaranti på lämpligt belopp.

Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad enligt NJA 1991 s. 670.

  • NJA 1994 s. 45:Frågan huruvida den som har yrkat en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 1, 2 eller 3 § RB skall befrias från skyldigheten att ställa säkerhet enligt 6 § i samma kapitel har ansetts kunna prövas endast i samband med frågan huruvida den begärda säkerhetsåtgärden skall beviljas.
  • RH 2009:72:En spansk konkursförvaltning ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet av ett beslut om interimistisk kvarstad avseende två svenska bolag meddelat av en spansk domstol. Svea hovrätt hade förklarat beslutet verkställbart i Sverige men gjort verkställigheten beroende av att konkursförvaltningen ställde säkerhet enligt artikel 46.3 i Bryssel I-förordningen. Fråga om Kronofogdemyndigheten kan pröva ställd säkerhet.
  • NJA 1991 s. 670:Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall, när säkerhet enligt 15 kap. 6 § rättegångsbalken ställts för skada på grund av kvarstad, prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad.
  • NJA 2017 s. 9:Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
  • NJA 1989 s. 52:I samband med yrkande om kvarstad har som säkerhet för skada som kunde tillfogas motparten genom åtgärden ställts en bankgaranti, enligt vilken krav skulle framställas senast 30 dagar efter det att beviljad kvarstad hävts. Säkerheten har ej ansetts godtagbar. 15 kap 6 § 2 st RB och 2 kap 25 § UB.
  • RH 1993:103:Postväxel har ansetts vara godtagbar säkerhet i mål om säkerhetsåtgärd enligt rättegångsbalken.
Ändrad: SFS 2019:837 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning)

[K15]7 §  När en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, om ej talan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom. Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning.

[S2]Väcks ej talan enligt vad som sägs i första stycket, skall åtgärden omedelbart återgå. Lag (1981:828).

  • RH 1999:131:Återgång av kvarstad.
  • NJA 2005 s. 764:I tvistemål har två utländska spelföretag mot staten framställt yrkanden som innebär att allmän domstol skall fastställa dels att vissa lotteribestämmelser, som påstås strida mot artikel 49 EG-fördraget, inte skall tillämpas i förhållande till företagen, dels att staten är skadeståndsskyldig på grund av att bestämmelserna hindrar utövandet av företagens verksamhet samt att domstolen interimistiskt skall förordna att vissa lotteribestämmelser skall sättas åt sidan i förhållande till företagen. Högsta domstolen har beslutat inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående vilka krav EG-rättens rättsskyddsprincip ställer i målet.

[K15]8 §  En åtgärd som har beviljats enligt 1, 2 eller 3 § skall omedelbart hävas, om säkerhet, som tillgodoser ändamålet med åtgärden, ställs eller det annars ej längre finns skäl för åtgärden. Återkallas eller förfaller talan som har väckts i saken, skall åtgärden också omedelbart hävas.

[S2]Frågan om hävande prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som först har prövat frågan om åtgärden.

[S3]Då saken är föremål för rättegång och målet avgörs, skall rätten pröva, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten får även i samband med domen förordna om en åtgärd som nu har angetts. Lag (1981:828).

  • RH 2016:70:Hovrätten har avslagit patenthavarens yrkande om ändring av tingsrättens beslut i dom att upphäva ett interimistiskt vitesförbud. Genom domen, som patenthavaren överklagat också i huvudsaken, ogiltigförklarade tingsrätten patentet. Hovrätten har bedömt att det inte längre finns en presumtion för ett giltigt patent och att patenthavaren, för att visa sannolika skäl för patentets giltighet, behöver påvisa att tingsrättens avgörande i frågan om ogiltighet är uppenbart felaktigt eller att det tillkommit nya omständigheter eller bevisning som innebär att patentet sannolikt är giltigt.
  • NJA 2010 s. 454:Förmånsrätt för kvarstadsfordran enligt 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken har ansetts gälla i kvarstadsgäldenärens konkurs trots att kvarstaden hävts efter konkursbeslutet.
  • NJA 1993 s. 356:Fråga, beträffande verkställighet av kvarstad för fordran, huruvida gäldenären hade rätt att få viss ianspråktagen egendom utbytt mot att säkerhet ställdes resp att ett kontantbelopp inbetalades.
  • NJA 2006 s. 364:Bestämmelsen i 15 kap. 8 § första stycket andra meningen RB om att en beslutad kvarstad omedelbart skall hävas när en talan som har väckts i saken återkallas är inte tillämplig, när talan återkallas på grund av att den skall prövas i annan ordning.
  • NJA 1991 s. 670:Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall, när säkerhet enligt 15 kap. 6 § rättegångsbalken ställts för skada på grund av kvarstad, prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad.
  • NJA 2002 s. 673:När rätten förpliktar någon att utge kvarstadsbelagd lös egendom bör kvarstaden normalt bestå till dess att ett avgörande i målet har vunnit laga kraft eller kortare tid därefter. 15 kap. 8 § 3 st. RB.

[K15]9 §  Rätten får, när det finns skäl till det, på yrkande av någon av parterna förordna att en åtgärd enligt 4 § skall gå åter. Lag (1981:828).

[K15]10 §  I fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i detta kapitel finns bestämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Lag (1981:828).

16 Kap. Om omröstning

Ändrad: SFS 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K16]1 §  Om det vid en överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga meningar ska omröstning ske.

[S2]Vid omröstningen ska den yngste i rätten yttra sig först. Därefter ska ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Ordföranden ska säga sin mening sist. Om någon av ledamöterna har berett målet ska dock han eller hon alltid säga sin mening först.

[S3]Var och en ska ange skälen för sin mening. Lag (2018:411).

Referenten ska rösta först.

Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga enligt MIG 2007:17.

Ändrad: SFS 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning)

[K16]2 §  Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

[S2]Äro i saken flera käromål, skall beträffande varje käromål särskild omröstning ske. Över fordran, som åberopats till kvittning, skall ock röstas särskilt. Är beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången, skola de, såvitt sakens beskaffenhet påkallar det, uppställas till särskild omröstning. Om rättegångskostnad skall röstas särskilt.

[S3]Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning.

[K16]3 §  Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. Lag (1993:514).

  • MIG 2007:17:Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga.
  • NJA 1989 s. 308:En folksamling på drygt 200 personer hade tagit sig in på en arbetsplats för ett motorvägsbygge i syfte att hindra bygget. Deltagare i folksamlingen, som vägrat att följa uppmaning från polisen att lämna arbetsplatsen, har dömts för ohörsamhet mot ordningsmakten.
  • RÅ 2005:59:I mål om återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen tillämpas reglerna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1993:514 (om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål )

[K16]4 §  Om det vid en omröstning framförs fler meningar än två utan att någon av dem ska gälla enligt 3 §, gäller följande.

[S2]Om omröstningen gäller pengar eller något annat som utgör en viss mängd, ska rösterna för den största mängden läggas samman med rösterna för den näst största. Om det behövs ska sammanläggningen fortsätta efter samma grund till dess någon mening ska gälla enligt 3 §.

[S3]I annat fall ska den mening som har fått flest röster gälla. Har flera meningar fått lika många röster gäller den mening som biträtts av ordföranden eller, om han eller hon inte biträtt någon av dessa meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Lag (2018:411).

[K16]5 §  Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.

[K16]6 §  Är i tvistemål fråga även om ansvar, utdömande av vite eller någons hållande i häkte, gäller om omröstning i frågan vad som föreskrivs i 29 kap.Lag (1981:828).

7 § har upphävts genom lag (1969:244).

17 Kap. Om dom och beslut

[K17]1 §  Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

  • RH 2015:19:Fråga om regleringen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
  • MÖD 2004:18:Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens avfallsanläggning i Upplands Väsby kommun, Stockholms län -----Miljödomstolen har i mål om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid en avfallsanläggning meddelat en deldom enligt vilken verksamhetsutövaren erhållit ett tillstånd som i tiden begränsats till dess att ansökningen i målet prövas slutligt. Miljööverdomstolen har anfört att det inte är möjligt att genom deldom tidsbegränsa ett tillstånd på detta sätt.
  • NJA 2005 s. 226:Sedan ett yrkande om ersättning för kapitalbelopp frånfallits i ett mål om betalningsföreläggande och endast ett yrkande om ersättning för kostnader hos kronofogdemyndigheten kvarstår när målet överlämnas till tingsrätten, skall frågan om ersättning för kostnaderna avgöras genom slutligt beslut. Tillika fråga om prövningstillstånd i hovrätten.
  • NJA 2000 s. 681:Sedan tilltalad i brottmål överklagat tingsrättens dom rörande ansvar inom föreskriven tid men först efter denna tid förklarat att överklagandet avsåg även ålagd skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet. Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras särskilt.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.

[K17]2 §  Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 43 kap. 14 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

[S2]När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Lag (1987:747).

Denna bestämmelse, tillsammans med 30 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen.

Omedelbarhetsprincipen innebär bland annat att vad som förekommit under förberedelsen inte är processmaterial - och således inte får ligga till grund för domstolens avgörande - om det inte upprepas under huvudförhandlingen.

För fullständighetens skull bör det anmärkas att i de fall där huvudförhandling hålls i förenklad form i anslutning till sammanträde för förberedelse, material som förekommit under detta sammanträde inte behöver upprepas vid huvudförhandlingen.

Principen bekräftas vidare i 43 kap. där det i 7 § och 8 § anges att yrkanden, grunder och bevisning skall framställas och upptas under huvudförhandlingen.

  • RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte behandlats i vederbörlig ordning vid tingsrätten. Domen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • RH 1999:76:I mål om vårdnad har tingsrättens ordförande hållit förhör med barnet i anslutning till en muntlig förberedelse i målet. Förhöret protokollfördes. Rättegångsfel har ansetts begånget då tingsrätten vid målets avgörande vid huvudförhandling med åsidosättande av omedelbarhetsprincipen grundat sin bedömning och dom på vad som uppgivits vid förhöret med barnet. Målet återförvisades till tingsrätten.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K17]3 §  Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må dom ej grundas å omständighet,som icke av part åberopats till grund för hans talan.

Denna paragraf innehåller en av de mest centrala bestämmelserna i rättegångsbalken.

Domstolen svarar endast på det parten yrkat. Som man ropar får man svar.

Har en part av misstag framställt fel yrkande eller åberopat fel grund får han stå sitt kast. Domstolen har ingen skyldighet; inte ens någon rätt att korrigera hans misstag.

I dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att domstolen inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan.

Ett enkelt exempel kan åskådliggöra detta.

Käranden (A) åberopar ett elva år gammalt skuldebrev och kräver svaranden (B) på betalning. B invänder att han har erlagt betalning redan för många år sedan men förmår inte styrka det. Domstolen kan inte annat än meddela dom i enlighet med yrkandet. Hade B istället invänt att fordran var preskriberad hade domstolen sannolikt funnit att så var fallet och ogillat As talan.

Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats enligt NJA 2003 s. 58.

Under förberedelsen i målet åligger det tingsrätten att klarlägga vilka dessa omständigheter är enligt 42 kap 6 § 2 st 1 och 8 § 2 st. För det fall att en part tämligen ostrukturerat anger en rad förhållanden av olika dignitet, är det ett oeftergivligt krav att tingsrätten ser till att parten preciserar de omständigheter - rättsfakta - på vilka han grundar sitt yrkande i målet; omständigheter vilka enligt gällande rätt leder till den av parten yrkade rättsföljden.

I mål av det komplicerade slag som det förevarande framstår det också som särskilt värdefullt att tingsrätten, innan förberedelsen avslutas, gör en sådan sammanfattning av parternas ståndpunkter som anges i 42 kap 16 §.

I viss mån har denna rättsregel modifierats i NJA 1997 s. 825 där Högsta domstolen återförvisat mål till Svea hovrätt för ny behandling när hovrätten gått utöver parts yrkande. Enligt Högsta domstolen borde hovrätten, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.

Det finns däremot ingen regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet. Domstolen är därför oförhindrad att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga.

I NJA 1993 s. 13 har svaranden utan stöd i något avtal nyttjat fastighetsägarens lokaler och därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren motsvarande skälig hyra. Högsta domstolen har därför förpliktat svaranden att utge skadestånd trots att kärandens grund i målet var påstått brott, vilket inte ansågs styrkt enligt NJA 1993 s. 13.

Rätten är i dispositiva mål bunden av parternas yrkanden och medgivanden och denna princip upprätthålls som huvudregel även i indispositiva frågor. Av särskilda regler kan dock följa att rätten skall pröva en fråga även utan yrkande av part. En sådan särskild regel är 6 kap. 15 a §föräldrabalken, enligt vilken sägs att rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet enligt Hovrättens för Västra Sverige avgörande i RH 2005:38.

I indispositiva mål är domstolen oförhindrad att pröva yrkanden och grunder. I NJA 1993 s. 751 prövade hovrätten en moders yrkande att umgängesrätt skulle upphöra trots att endast fadern överklagat tingsrättens beslut i frågan. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att hovrätten prövar moderns yrkande enligt NJA 1993 s. 751.

Jura novit curia (domstolen förutsätts kunna vad lagen innehåller) är en urgammal rättsregel. Se Tomas Törnqvists examensarbete Jura novit curia - Svenska domstolars officialtillämpning av rätten i tvistemål och brottmål.

  • NJA 2019 s. 802:Klagan över domvilla. Dom i dispositivt tvistemål, som grundats på omständighet som inte åberopats till stöd för den vinnande partens talan, har undanröjts och målet har återförvisats.
  • MD 2016:5:Fråga om marknadsföring av kosttillskott genom s.k. kundberättelser varit förenlig med förordningen (EG) 1924/2006 om näringspåståenden och näringspåståenden om livsmedel. Även fråga om part vållat rättegångskostnad för motpart enligt 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
  • RK 2011:1:Bestämmelserna om preklusion i 8 kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hindrar inte att nya rättsliga argument som inte i sig tillför nya omständigheter eller nya bevis åberopas först i kammarrätten.
  • NJA 1993 s. 751:Genom dom av TR har fadern till ett barn tillerkänts visst umgänge med barnet. Vad TR:n förordnat skulle gälla även interimistiskt. Efter fullföljd av fadern med yrkande om umgänge i vidare omfattning än vad TR:n medgivit har modern till barnet som vadesvarande yrkat att HovR:n interimistiskt beslutar att umgänget upphör. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att HovR:n prövar moderns yrkande.
  • RH 2005:38:Riskbedömning i vårdnadsmål, där påstående om våld förekommit, och fråga huruvida tillräckliga skäl förelegat att frångå parts medgivande beträffande umgänge, då medgivandet inte ansetts vara till barnets bästa.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 2013 s. 455:Mål om omprövning av tomträttsavgäld. Parterna har ansetts disponera över föremålet för processen inom den beloppsmässiga gräns som kan sättas av den oskadlighetsprövning som rätten ska göra enligt 13 kap. 24 § första stycket jordabalken.
  • RH 1993:119:Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
  • NJA 2010 s. 643:I mål om skadestånd uppkommer fråga om vilken betydelse det har att svaranden inte uttryckligen invänt mot ett påstående från käranden.
  • NJA 2010 s. 690:En tillståndsdom av miljödomstol har överklagats enbart av sökanden, som yrkar ändring i ett av tillståndsvillkoren. Vid bifall till ett sådant överklagande har Miljööverdomstolen ansetts kunna göra sådana ytterligare ändringar i domen som har samband med den bifallna ändringen och rör samma del av den överklagade domen.
  • RK 2012:1:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare utövar tillsyn över den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • NJA 1993 s. 13:Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.
  • NJA 1999 s. 629:Klagan över domvilla. Fråga, dels om dom - i mål om tolkning och tillämpning av försäkringsavtal - grundats på omständighet som inte åberopats av part till grund för hans talan, dels om rätten brustit i sin materiella processledning när det gäller rättstillämpning.
  • NJA 2016 s. 791:En skadegörare har ansetts ha åberopsbördan för omständigheter som kunde föranleda ett frångående av den s.k. bruttometoden vid beräkning av skadestånd för inkomstförlust. Skadegörarens inställning, att det yrkade beloppet inte kunde vitsordas, innebar inte att han hade fullgjort denna åberopsbörda.
  • RH 1995:38:Skyldighet för hyresgäst att flytta på den grund att hyresrätten är förverkad till följd av dröjsmål med hyresbetalning förutsätter att hyresavtalet sagts upp i laga ordning och att hyresgästen på föreskrivet sätt underrättats om sin rätt att få tillbaka hyresrätten genom betalning. Underlåtenhet att söka klarlägga vad hyresvärden gör gällande i dessa hänseenden har ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 1997 s. 825:HovR har i ett dispositivt tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del på andra omständigheter än sådana som part åberopat till grund för sin talan. Enligt HD borde HovR:n, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.
  • RK 2012:2:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare löser en tvist om den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av en enskild klagande eller den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • NJA 2003 s. 58:Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats.

[K17]4 §  Äro i en rättegång flera käromål och kunna de särskiljas, må dom givas över något av dem, ehuru handläggningen angående de övriga icke avslutats. Över huvudfordran och fordran, som åberopas till kvittning, må dömas allenast i ett sammanhang. Medgives käromål till någon del, må särskild dom givas över det som medgivits.

I MÖD 2004:10 har Miljööverdomstolen funnit att miljödomstolen hade begått rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i Miljöverdomstolen återförvisades målet till miljödomstolen enligt MÖD 2004:10.

Om flera käromål finns och dom ges över något av käromålen kallas detta deldom. Denna deldom har inte någon principiell betydelse vilket däremot mellandom kan ha enligt 17 kap. 5 §.

Deldom är vanligt i familjerättsliga mål där käromål om både äktenskapsskillnad och vårdnadsfrågan har väckts.

  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • RH 1993:89:En tingsrätt har meddelat en deldom över en medgiven del av ett käromål utan att dessförinnan ha berett svaranden tillfälle att yttra sig över kärandens begäran om deldom. Förfarandet har inte ansetts felaktigt.
  • AD 2015 nr 42:Två lokala lönerevisionsöverenskommelser har träffats vari ingått en reglering om sammanlagt två ledighetsdagar. Överenskommelserna har sagts upp av arbetsgivaren, varefter arbetstagare nekats att få ut de två ledighetsdagarna. Tvisten har i första hand rört frågan om överenskommelserna till följd av uppsägningen upphört att gälla och därvid om överenskommelserna varit möjliga att säga upp, vilket domstolen funnit. Därefter fråga om arbetstagarna ändå haft rätt till två ledighetsdagar på grund av s.k. efterverkan i de enskilda anställningsavtalen. Arbetsdomstolen har funnit att principen om kollektivavtals efterverkan inte varit tillämplig.
  • NJA 2011 s. 10:Förening av mål enligt 14 kap. 7 a § rättegångsbalken. Frågor om handläggning och betydelsen av bestämmelsen i 9 § andra stycket lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

[K17]5 §  Beror prövningen av en viss talan av en annan talan som handläggs i samma rättegång, får särskild dom ges över den talan.

[S2]Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången, eller över hur en viss i målet uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.

[S3]När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (1990:443).

En mellandom är ett processrättsligt medel som kan användas för att dela upp en rättegång i flera delar där en mellandom är en dom över en särskild fråga.

Avsikten med mellandom är att kunna avgöra en rättegång tidigt utan att en omfattande utredning ska behöva åberopas. Om käromålet kan ogillas efter att bara en begränsad del av rättegången hållits och innan en omfattande bevisning i någon annan fråga behöver framläggas är det till fördel för båda parter.

Det är rättens sak att avgöra, oberoende av parternas inställning, om det är lämpligt att avkunna en mellandom.

Mellandom kan avkunnas,

  • om det är lämpligt med hänsyn till utredningen eller
  • över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången av målet.

Mellandom kan även avkunnas över en i målet uppkommen fråga som främst rör rättstillämpningen, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Det ska finnas en stark koppling mellan mellandomen och det fortsatta målet på så sätt, att en ogillande mellandom leder till att käromålet inte behöver prövas i sin helhet. Härav följer att det är av stor vikt hur temat för mellandomen utformas så att mellandomen inte blir betydelselös för målets utgång.

I RH 1995:55 undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet för fortsatt handläggning i tingsrätten. Anledningen var att hovrätten bedömde att det inte var lämpligt att avkunna en mellandom då det fanns uttryckliga lagregler att tillgå vid fel i fastighet samt då parterna var oense om mellandomens innebörd.

Mellandom kan också avkunnas i fråga som rör rättstillämpningen. Ett möjligt tema kan vara om svensk eller utländsk lag ska tillämpas.

Domstolen kan låta resten av målet vila i avvaktan på att mellandomen ska vinna laga kraft. Detta gäller till exempel om käromålet ogillas varigenom målet är avgjort genom mellandomen.

Ett färskt exempel på mellandom är Nacka tingsrätts mellandom i mål mål T3839-07 som faställt att amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande rättsförhållandet.

Ett exempel på mellandom utgör Luleå tingsrätts mellandom i mål F 2851-06.

En annan typ av mellandom behandlas i "Obducentens och allmänläkarens skadeståndskrav är inte preskriberat" (Advokaten nr 5 2008).

  • RH 2013:33:Fråga om mellandoms rättskraft.
  • AD 1997 nr 69:Inför Sveriges inträde som medlem i den Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995 nominerade den svenska regeringen genom beslut i december 1994 en svensk man till befattning som domare i Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen). Den 1 januari 1995 beslöt företrädare för samtliga dåvarande EU-medlemsstaters regeringar - dvs. även den svenska regeringen - gemensamt att utnämna mannen till domarbefattningen. - En kvinnlig domare väckte vid tingsrätten talan mot svenska staten och yrkade att staten skulle förpliktas att utge skadestånd till henne. Hon hävdade att den svenska regeringen hade agerat könsdiskriminerande till nackdel för henne när regeringen nominerade och, tillsammans med övriga EU-medlemsstaters regeringar, utnämnde mannen och inte henne till domare i EG-domstolen. Till stöd för sin talan åberopade hon bl.a. bestämmelserna i 16 och 25 §§ jämställdhetslagen (1991:433) och den tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser som enligt hennes mening borde göras till följd av EES- avtalet och EG-rätten. Hon gjorde gällande att hon hade bättre sakliga förutsättningar för arbetet än mannen. Staten bestred kvinnans talan. - Tingsrätten beslöt att genom särskild dom - mellandom - pröva om skadeståndssanktionerade bestämmelser om rätt till lika behandling av män och kvinnor vid tillträde till anställning, vilka gällt enligt svensk rätt eller EG-rätt under tiden december 1994 och januari 1995, hade varit tillämpliga för staten i samband med tillsättningen av en svensk domare i EG-domstolen. I mellandom besvarade tingsrätten den ställda frågan (mellandomstemat) nekande. Domen överklagades av kvinnan med yrkande om att mellandomstemat skall besvaras jakande. Staten bestred ändring. - I arbetsdomstolen uppkommer bl.a. följande frågor: 1) Vilken betydelse har i detta fall EG-rätten för ställningstagande till mellandomstemat? - 2) Föreligger förutsättningar för arbetsdomstolen att avgöra målet utan att först begära ett förhandsavgörande av EG-domstolen enligt artikel 177 i Romfördraget? - 3) Var det förenligt med rättegångsbalken att meddela mellandom på sätt som skedde?
  • AD 1995 nr 113:Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och arbetsgivaren. Under dessa berörs inte frågan om preskription. Så snart den preskriptionstid som följer av 41 § anställningsskyddslagen löpt ut avbröt arbetsgivaren förhandlingarna och avvisade arbetstagarens krav. Arbetsdomstolen har ansett att arbetsgivaren i detta fall får anses ha medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden samt att arbetstagaren, som väckt talan vid domstol inom en månad från det att förhandlingarna avslutades, inte på grund av preskription förlorat sin talan. Arbetsdomstolen har också gjort uttalanden av innebörd att tingsrätten bort pröva preskriptionsfrågan i mellandom.
  • NJA 2007 s. 79:Ombud och rättshjälpsbiträde har i ansökan om prövningstillstånd varken begärt eller gjort förbehåll om ersättning för egen del. När kostnadsräkning inkommit efter handläggningens avslutande, har ansökan inte kunnat vinna beaktande.
  • RH 1995:55:En tingsrätt meddelade mellandom i frågan huruvida en köpare av fastighet vid fel i fastigheten har rätt till prisavdrag trots att köparen inte lidit någon förmögenhetsförlust i anledning av sitt förvärv. Hovrätten ansåg att det inte var lämpligt att meddela mellandom, bl.a. eftersom det finns uttryckliga lagregler om rätten till prisavdrag och beräkningen därav samt att parterna efter domens meddelande visade sig ha olika uppfattningar om domens innebörd. Trots att det inte kunde anses att det hos tingsrätten förekommit rättegångsfel undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet till tingsrätten.
  • RH 2017:1:Fråga om svensk domsrätt och om rätt forum i mål om återvinning i konkurs där svaranden är ett norskt Aktieselskab.
  • HFD 2017:13:Fråga om förutsättningarna för att meddela mellandom i den allmänna förvaltningsprocessen.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • RÅ 2002:57:Fråga om förutsättningar för mellandom i mål om eftertaxering för inkomst.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K17]6 §  Förlikas parterna om det, varom tvistas, och begära de, att rätten stadfäster förlikningen, skall det ske genom dom.

Domstolen kan stadfästa en av parterna träffad förlikning "varom det tvistas". Domstolen får härutöver även stadfästa förlikningar som omfattar andra rättsförhållanden än sådana som processen gäller, så kallade supplerande moment.

Har förlikning träffats om att part senast visst angivet datum ska erlägga likvid så anses det att inget hinder förelegat att stadfästa förlikning enligt NJA 2008 s. 792.

  • NJA 2017 s. 94:En stadfäst förlikning ska tolkas objektivt. Om det i en förlikning finns otydligheter eller ofullständigheter som kan leda till problem vid verkställigheten, bör rätten försöka avhjälpa detta genom frågor och påpekanden. En arbetsgivare har genom att göra skatteavdrag vid utbetalning av en förlikningsersättning till arbetstagaren fullgjort sin betalningsskyldighet enligt den stadfästa förlikningen.
  • NJA 2008 s. 792:Fråga om verkställighet av stadfäst förlikning i mål om klander av bodelning.
  • NJA 2017 s. 659:Stadfäst förlikning. Ett s.k. supplerande moment medför rättegångshinder i en senare process endast om det genom vad som framgår av stadfästelsedomen står klart att den sak som käranden för talan om har förlikts genom momentet. Om momentet inte medför rättegångshinder kan det likväl ha avtalsverkan. Innebörden av villkoret får då bestämmas i ordinär ordning genom en materiell prövning enligt allmänna avtalsrättsliga principer.

[K17]7 §  En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

  1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
  2. parterna samt deras ombud eller biträden,
  3. domslutet,
  4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på och
  5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

[S2]En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

[S3]Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

Dom måste innehålla fullföljdshänvisning enligt NJA 1989 s. 35.

  • NJA 1996 s. 676:HovR undanröjde, med hänvisning till överrättens allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt sätt handlagda, TR:s dom, återförvisade målet och angav att beslutet inte fick överklagas. Ansökan om resning och klagan över domvilla avseende beslutet har ansetts inte skola avvisas utan prövas i sak. Fråga, vid denna prövning, om HovR:n hade bort undanröja TR:ns dom.
  • NJA 1989 s. 35:Hovrätts dom, som meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli, saknade fullföljdshänvisning och anledning fanns ej att anta att part ändå kände till vad som gällde i fråga om fullföljd av talan mot domen. Laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan har ansetts föreligga.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1976:567 (om avfattande av dom och slutgligt beslut i tvistemål enligt formulär)

[K17]8 §  Tredskodom, dom, varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, samt dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad form. Lag (1976:567).

[K17]9 §  Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.

[S2]Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

[S3]Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle ock, då mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.

[S4]Avgörs i annat fall ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

[S5]Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

[S6]Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

[S7]När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underättas skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).

  • MÖD 2019:14:Återställande av försutten tid ----- I ett ansökningsmål har mark- och miljödomstolens dom kommit fram till en av parterna mindre än en vecka innan överklagandefristen gick ut. Trots att 22 kap. 21 § tredje stycket miljöbalken föreskriver att domstolens skyldighet att underrätta parterna om innehållet i domen ska anses fullgjord genom att domen hålls tillgänglig hos aktförvararen har MÖD funnit att parten haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga domen i rätt tid.
  • NJA 1988 s. 571:Enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m åligger det TR att sända underrättelse till parterna om s k kanslidom när avgörandet meddelas. Enbart den omständigheten att underrättelsen sänts tre dagar för sent har inte ansetts innebära laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga.
  • NJA 1999 s. 775:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där ett beslut av hovrätten hade expedierats till parten i stället för till dennes ombud och beslutet inte nådde parten personligen därför att denne inte vistades på den adress han uppgivit för hovrätten.
  • NJA 1983 s. 274:Ansökan om återställande av försutten tid. Sedan HovR vid huvudförhandling, från vilken vadekäranden uteblivit, förklarat vadetalan förfallen, har HovR:n till vadekäranden sänt sådan underrättelse om målets utgång som avses i 17 kap 12 §, jfrd med 9 § 7 st, RB först efter utgången av tiden (två veckor) för ansökan om målets återupptagande. Laga förfall har ansetts föreligga.
  • NJA 1982 s. 119:Ansökan om återställande av försutten tid. HovR har försummat skyldigheten enligt 17 kap 9 § 7 st RB att ge part skriftlig underrättelse om utgången i mål om fastighetsreglering. Med hänsyn bl a till att parten, om underrättelseskyldigheten fullgjorts, sannolikt skulle ha fått kännedom om innehållet i HovR:ns utslag i så god tid att parten hunnit anföra besvär inom fullföljdstiden, fyra veckor, har laga förfall ansetts föreligga för partens underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
  • NJA 1984 s. 257:Återställande av försutten tid. Underrättelse enligt 17 kap 9 § 4 st RB om tiden för meddelande av dom har i rätt tid sänts till utomlands (Estland) bosatt part men kommit parten till del först sedan tiden för anmälan av vad mot domen gått ut. Omständigheterna har bedömts inte vara sådana att det kunde läggas parten till last att hon inte hade ställt ombud för sig i malet i Sverige. Laga förfall har ansetts föreligga för partens underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
Ändrad: SFS 1987:1097 (om ändring i rättegångsbalken m.m. (underättelser till parterna om dom m.m.)), 1976:567 (om avfattande av dom och slutgligt beslut i tvistemål enligt formulär), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K17]10 §  En dom ska sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

[S2]Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En dom ska sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

I paragrafen anges hur en dom i tvistemål sätts upp och skrivs ...

Ändrad: SFS 1996:247 (None), 2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande, strafföreläggande och ordningsbot)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K17]11 §  Dom äge, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.

[S2]Domen äge ock rättskraft, i vad den innefattar prövning av fordran, som åberopats till kvittning.

[S3]Ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till prövning.

[S4]Om särskilda rättsmedel gälle vad därom är stadgat.

En avgjord fråga kan inte prövas på nytt. I så fall anses res judicata föreligga och om frågan kommer upp på nytt ska ny dom i samma fråga undanröjas som till exempel i AD 1995 nr 68 där disciplinstraff rättskraftigt avgjorts en gång.

Frågan om var gränsen går mellan en redan avgjord fråga (res judicata) och en annan (fristående) fråga är viktig, men komplicerad. I den bedömningen bör man undersöka om de två frågorna kan leda till samma rättsföljd. Om det är samma rättsföljd (eller två ekonomiskt likvärdiga rättsföljder, exempelvis ersättning för värdeminskning respektive ersättning för avhjälpandekostnader) är det också samma fråga.

Högsta domstolen har i NJA 1984 s. 733 gjort en grundlig genomgång av rättskraftens betydelse.

En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten enligt NJA 1995 s. 610.

Om yrkanden avser olika rättsföljder som är fristående från varandra utgör en tidigare dom inte något hinder mot att pröva ny talan enligt NJA 1999 s. 656.

Underhållsskyldig, som genom lagakraft vunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet enligt RH 1995:84.

Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga enligt RH 2000:60.

  • RH 2008:8:Hinder p.g.a. res judicata har ansetts föreligga mot att ta upp yrkande om skadestånd för egendoms värde till prövning när frågan om skyldighet för svaranden att utge egendomen ogillasts i tidigare dom.
  • NJA 1999 s. 656:Rättegångshinder på grund av res judicata?
  • RH 2012:74:Kommuns talan mot bidragstagare enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ledde till att förvaltningsrätten ålade bidragstagaren att återbetala av kommunen utbetalt ekonomiskt bistånd enligt samma lag. Av kommunen senare väckt talan mot bidragstagaren om återbetalning av samma bistånd har avvisats, även till den del den gällt vid förvaltningsrätten inte yrkad dröjsmålsränta.
  • NJA 2008 s. 339:Sedan det i en dom fastställts att en kommun var skadeståndsskyldig på grund av försummelse av dess byggnadsnämnd har vid senare fullgörelsetalan uppkommit frågor om i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet blivit rättskraftigt avgjorda i fastställelseprocessen.
  • MD 2012:3:En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft ansetts hindra en senare talan om vitesförbud angående marknadsföring som företagits efter domen men som ansetts utgöra samma marknadsföring som den prövade och som företagits vid oförändrade marknadsförhållanden, när det i domen utsatta vitet inte dömts ut genom ett avgörande som vunnit laga kraft. Även fråga om rättegångskostnader.
  • AD 1995 nr 68:Fråga rörande disciplinansvar för präst enligt 35 kap. 17 och 18 §§ kyrkolagen (1992:300). - Sedan domkapitel genom beslut prövat frågan huruvida en präst skulle åläggas disciplinpåföljd på grund av visst handlande och därvid inte funnit skäl att ålägga sådan påföljd samt talan inte förts mot detta beslut, har frågan om disciplinpåföljd för prästen på grund av ifrågavarande handlande ansetts vara rättskraftigt avgjord. Domkapitlet har följaktligen inte ägt att - såsom skett - på nytt ta upp denna fråga till förnyad prövning och därvid genom ett nytt beslut ålägga prästen disciplinpåföljd. Genom domen har det senare beslutet undanröjts i vad prästen genom beslutet ålagts disciplinpåföljden varning.
  • RH 1995:84:Underhållsskyldig, som genom lagakraftvunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet.
  • NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv identitet förklarats vara far till ett barn genom en dom som vunnit laga kraft. Resning har beviljats i faderskapsmålet på yrkande av barnet eftersom domen i fråga om identiteten har grundats på falsk bevisning.
  • RH 1999:124:I mål mellan en bank och en person, BU, yrkade banken att BU skulle förpliktas att till banken återlämna en uthyrd personbil. Denna talan bifölls. I ny rättegång yrkade BU att banken skulle förpliktas att till henne ute visst kapitalbelopp avseende av henne felaktigt erlagd hyra för bilen. Denna talan har avvisats på grund av res judicata.
  • NJA 1998 s. 189:Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att skiljenämnden prövat fordringsanspråk som i ett tidigare skiljeförfarande åberopats kvittningsvis och därvid ogillats. - Part i klanderprocessen har inte ansetts kunna få ett anspråk om återbetalning av ett belopp som erlagts i anledning av den andra skiljedomen prövat förrän frågan om klander slutligt avgjorts.
  • NJA 1999 s. 520:Frågor om rättegångshinder på grund av litispendens. 13 kap 6 § RB.
  • RH 2016:41:Svaranden skulle enligt en stadfäst förlikning senast en viss dag betala ett visst kapitalbelopp. Det angavs vidare bl.a. att parternas samtliga mellanhavanden var slutligt reglerade. När betalning inte erlades på angiven dag har en därefter väckt talan där den tidigare käranden begärde dröjsmålsränta på kapitalbeloppet inte ansetts vara omfattad av rättskraften i det tidigare avgörandet.
  • NJA 1995 s. 610:En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten. 17 kap 11 § RB.
  • NJA 2011 s. 718:Fråga om käranden har ändrat sin talan enligt 13 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken och i så fall i strid med bestämmelsens första stycke 3.
  • RH 2000:60:Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga.
  • MD 2009:20:Tillräckliga skäl att vilandeförklara mål om skadestånd p.g.a. överträdelse av marknadsföringslagen i avvaktan på att mål om skadestånd p.g.a. upphovsrättsintrång slutligt avgjorts har inte ansetts föreligga, varför tingsrättens beslut härom upphävts av Marknadsdomstolen. Även fråga om litispendens.
  • NJA 2017 s. 659:Stadfäst förlikning. Ett s.k. supplerande moment medför rättegångshinder i en senare process endast om det genom vad som framgår av stadfästelsedomen står klart att den sak som käranden för talan om har förlikts genom momentet. Om momentet inte medför rättegångshinder kan det likväl ha avtalsverkan. Innebörden av villkoret får då bestämmas i ordinär ordning genom en materiell prövning enligt allmänna avtalsrättsliga principer.
  • NJA 1984 s. 733:Fråga huruvida lagakraftvunnen dom i mål rörande avdrag på köpeskilling på grund av fel i fastighet utgör hinder mot att i ny rättegång föra talan om ytterligare avdrag på grund av nyupptäckt fel. 17 kap 11 § RB.
  • AD 1997 nr 72:Fråga om avvisande av talan. - Tre arbetstagare döms i tingsrätten för olaga frihetsberövande och åläggs samtidigt att betala skadestånd till den som berövats friheten. Arbetstagarnas fackliga organisation väcker i arbetsdomstolen regresstalan mot arbetsgivaren såvitt gäller det skadestånd som de tre arbetstagarna dömts att betala till den skadelidande. Arbetsdomstolen finner att brottmålsdomen inte utgör hinder mot att ta upp denna talan till prövning.
  • NJA 1993 s. 337:Sedan A fört talan mot B med yrkande att B:s förvärv från A av en arrendelägenhet skulle förklaras ogiltigt på den grunden att A före B:s förvärv överlåtit lägenheten till C, har A:s talan ogillats genom lagakraftägande dom. Domen har inte ansetts äga rättskraft mot C.
  • NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett markområde förklarats ingå i en häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort hinder för ägaren av en annan fastighet att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till markområdet, men har ansetts ha prejudiciell betydelse i tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits att utan att utfärda stämning ogilla talan som uppenbart ogrundad.
  • RH 2004:91:I ett ärende hos hyresnämnd om uppskov med avflyttning från en lokal påstod hyresgästen att hyresvärden återtagit sin uppsägning och att hyresavtalet därför alltjämt var gällande. Hyresnämnden fann att så inte var fallet och beviljade hyresgästen uppskov med avflyttningen. Av hyresgästen därefter vid allmän domstol väckt fastställelsetalan om att hyresavtalet alltjämt är gällande har avvisats eftersom frågan som en s.k. preliminärfråga rättskraftigt avgjorts av hyresnämnden.
  • NJA 2013 s. 135:En lantmäterimyndighets beslut att genom fastighetsreglering upphäva ett kraftledningsservitut har ansetts inte ha rättskraft när beslutet gick utöver vad som hade yrkats.
  • RH 2007:34:Fråga om en stämningsansökan skall avvisas på grund av res judicata då utslag tidigare meddelats av kronfogdemyndigheten efter att borgenären har ansökt om betalningsföreläggande avseende en del av den faktura på vilken talan grundas. Frågan har besvarats jakande.
  • AD 1996 nr 100:Enligt en stadfäst förlikning skulle bl.a. A till B utge ett kapitalbelopp senast viss dag. Sedan A erlagt beloppet efter avdrag för preliminärskatt väckte B ny talan mot A angående tolkningen av bestämmelsen i förlikningsavtalet. Fråga om den stadfästa förlikningens rättskraft utgör hinder mot att uppta talan till prövning.
  • RH 1995:110:Enligt stadfäst förlikning skulle A till B utge ett kapitalbelopp senast viss dag. Erlades inte betalning fick förlikningen inte åberopas gentemot B. Sedan A inte betalat väckte B ny talan mot A i saken. Förlikningen har inte ansetts utgöra hinder mot att uppta talan till prövning.
  • NJA 1994 s. 23:När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.

[K17]12 §  Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Beträffande ett sådant beslut skall även 7 och 10 §§ tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

[S2]Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

  • NJA 1983 s. 274:Ansökan om återställande av försutten tid. Sedan HovR vid huvudförhandling, från vilken vadekäranden uteblivit, förklarat vadetalan förfallen, har HovR:n till vadekäranden sänt sådan underrättelse om målets utgång som avses i 17 kap 12 §, jfrd med 9 § 7 st, RB först efter utgången av tiden (två veckor) för ansökan om målets återupptagande. Laga förfall har ansetts föreligga.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K17]13 §  Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

[S2]Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

[S3]Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta. Lag (1994:1034).

  • NJA 1983 s. 378:Beslut om utdömande av vite som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s skyldighet enligt 20 kap 9 § ÄB att tillse att bouppteckning förrättas och inges för inregistrering är att behandla som ett beslut under rättegången mot vilket talan enligt 49 kap 4 § 1 st 4 RB skall föras särskilt. Då beslutet ej såsom enligt 17 kap 13 § 2 st RB bort ske innehållit uppgift härom har giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan ansetts föreligga, varför ansökan om återställande av försutten tid bifallits.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K17]14 §  Rätten får, när det finns skäl till det, i dom förordna att den får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om domen ändras.

[S2]Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt, skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut, enligt vilket rätten

  1. avvisat ombud eller biträde,
  2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången,
  3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part eller intervenient,
  4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,
  5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller
  6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller rättshjälp, dock inte beslut om ersättningsskyldighet enligt 30 § rättshjälpslagen (1996:1619).

[S3]I fråga om beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, gäller vad som sägs i första stycket.

[S4]Är särskild föreskrift meddelad om att dom eller beslut, som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag (1996:1624).

  • NJA 2005 s. 832:Beslut om skyldighet att förete skriftlig handling vid viss tidpunkt är inte utan särskilt förordnande verkställbart förrän beslutet vunnit laga kraft även om den angivna tidpunkten inträtt dessförinnan.
  • NJA 1997 s. 577:Sedan en HovR i dom bestämt att vad HovR:n förordnat i vårdnadsfråga skulle gälla för tiden till dess domen vunnit laga kraft, har yrkande om inhibition prövats i HD.
  • NJA 2008 s. 1113:Hovrätt till vilken beslut om tvångsförvaltning överklagats har i avsaknad av lagstöd inte ansetts kunna inhibera beslutet.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K17]15 §  Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

[S2]Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen.

[S3]Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen innehåller regler om rättelse och komplettering av dom och beslut i tvistemål.

Andra stycket har i enlighet med vad som anförs i avsnitt 5.1 ändrats så att den tid inom vilken komplettering kan ske utsträckts till sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. För att rätten inte skall ha möjlighet att på eget initiativ komplettera ett avgörande, som båda parter har accepterat ...

  • MÖD 2004:18:Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens avfallsanläggning i Upplands Väsby kommun, Stockholms län -----Miljödomstolen har i mål om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid en avfallsanläggning meddelat en deldom enligt vilken verksamhetsutövaren erhållit ett tillstånd som i tiden begränsats till dess att ansökningen i målet prövas slutligt. Miljööverdomstolen har anfört att det inte är möjligt att genom deldom tidsbegränsa ett tillstånd på detta sätt.
  • NJA 1984 s. 80:Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens sida har ansetts ej utgöra myndighetsutövning och därför inte kunna medföra straffansvar enligt 20 kap 1 § BrB. På motsvarande sätt har bedömts meddelande till parterna om ifrågasatt rättelse enligt 17 kap 15 § RB. Fråga också huruvida visst handläggningsfel - företagande av tvistemål till omedelbar huvudförhandling i strid med 42 kap 20 § 2 st RB - var att anse som grovt oaktsamt i straffbestämmelsens mening.
  • NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv identitet förklarats vara far till ett barn genom en dom som vunnit laga kraft. Resning har beviljats i faderskapsmålet på yrkande av barnet eftersom domen i fråga om identiteten har grundats på falsk bevisning.
  • NJA 2014 s. 29:Ett rättshjälpsbiträde har lämnat in en kostnadsräkning som avsåg arbete i samband med överklagandet till hovrätten och senare ytterligare en räkning, som avsåg arbete under tiden efter det att prövningstillstånd hade meddelats. Hovrätten har, i samband med sitt avgörande av målet, av misstag tagit ställning bara till den sist ingivna räkningen. Hovrättens ersättningsbeslut har ansetts kunna kompletteras med stöd av 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken.
  • RH 1997:62:Sedan tingsrätten hävt beslut om kvarstad uppkom fråga om rättelse av beslutet.
  • NJA 1990 s. 208:Fråga om rättelse av dom. 17 kap 15 § RB.
  • NJA 2017 s. 382:Ansökan om resning och klagan över domvilla har ansetts inte kunna föranleda bifall mot bakgrund av vad som gäller om återgång av verkställighet, den rätt sökanden har till betalning enligt en förlikning och sökandens rätt i förekommande fall till skadestånd.
  • NJA 1988 s. 140:I ärende om kallelse på okända borgenärer har TR:n antecknat att ingen borgenär gett sig till känna inom anmälningstiden. Till TR:n hade emellertid kommit in anmälan från en borgenär men anmälan hade av misstag sorterats in i fel akt. TR:ns underlåtenhet att beakta det processmaterial som anmälan utgjorde har inte ansetts utgöra sådant med skrivfel eller missräkning jämförbart förbiseende som avses i 17 kap 15 § RB. TR:n har därför inte ägt besluta om rättelse av anteckningen.
  • NJA 2015 s. 527:Verkställighet av en dom på betalningsskyldighet som inte vunnit laga kraft. Domen innehöll räknefel som påverkade betalningsförpliktelsen. Sedan tingsrätten beslutat att felen inte kunde rättas med stöd av 17 kap. 15 § rättegångsbalken, har det ansetts inte föreligga hinder mot fortsatt verkställighet.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

18 Kap. Om rättegångskostnad

  • AD 1999 nr 141:Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom avskedande. Tillika fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i målet.
  • RH 2001:62:Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken och själva edsavläggelsen skall handläggas i ett mål, dels om fördelningen av rättegångskostnaderna i sådana fall.
  • MÖD 2013:38:Fastighetsreglering och anläggningsåtgärd ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att förutsättningarna enligt anläggningslagen är uppfyllda för inrättande av gemensamhetsanläggning i form av brandmur med grundförstärkning. Även frågor om fastighetsreglering, ersättning och rättegångskostnader.
  • RH 1998:99:Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl förelegat att förplikta käranden att ersätta motpartens rättshjälpskostnader. Tillika fråga om ombuds skyldighet att solidariskt med parten utge sådan ersättning.
  • NJA 2001 s. 738:Part kan få ersättning för kostnader i ärende hos Svea HovR om verkställighet av utländsk dom (I) respektive utländsk skiljedom (II).
  • RH 2002:18:Sedan hovrätten, efter ansökan av borgenären, med stöd av Luganokonventionen förklarat en tysk dom verkställbar här i landet mot gäldenären, har denne ansökt om ändring av verkställighetsbeslutet. Han har sedermera återkallat sin ändringsansökan, varefter borgenären yrkat ersättning för rättegångskostnader avseende såväl det ursprungliga verkställighetsärendet som ändringsärendet. Hovrätten har funnit att gäldenären kan förpliktas att ersätta borgenärens rättegångskostnader endast såvitt de avser ändringsärendet, dvs. för det andra skedet av exekvaturförfarandet.
  • RH 2017:19:Mot en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare har motparten invänt att det finns ett samboavtal som utesluter bodelning. Sökanden har bestritt att han har undertecknat det påstådda samboavtalet. Hovrätten, som inte ansett att någon mer ingående prövning av samboavtalets giltighet skulle göras inom ramen för förordnandeärendet, har förordnat bodelningsförrättare.
  • RH 1997:125:En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund av utebliven hyresbetalning utan att först ha framställt krav på hyrans betalande. Sedan hyresgästen betalat hyran har hyresvärden återkallat talan i målet och detta avskrivits. Det har ansetts att det måste ha stått klart för hyresgästen att han utan särskilt krav från hyresvärden måste betala förfallna hyror. Sådana särskilda omständigheter som avses i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken och som föranleder att hyresgästen i rättegångskostnadshänseende varit att anse som tappande part har ansetts föreligga.
  • RH 2016:3:I mål om förlängning av hyresavtal avslogs hyresgästens yrkande mot tredje man om edition. Tredje mans yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslogs.
  • RH 1993:141:I ett mål om betalningsansvar för ett aktiebolags förpliktelser nedsatte käranden - staten - sin talan vid tingsrätten. Svarandena medgav att betala det slutligt yrkade beloppet. Vad som medgavs framstod som närmast försumbart i förhållande till vad tvistefrågan gällde från början. Käranden ansåg därför ha tappat målet i sådan utsträckning att svarandena var berättigade till ersättning för sina rättegångskostnader.
  • MÖD 2002:22:Omprövning enligt vattenlagen av villkor för att förbättra säkerheten vid kraftverksanläggning inom Luleälvens vattensystem-----Ett bolag och Kammarkollegiet ansökte hos miljödomstolen om att få utföra vissa säkerhetsåtgärder vid ett kraftverk. Som sakägare angavs fiskerättinnehavare och ägare av strand och vatten nedströms. Miljödomstolen biföll ansökan och konstaterade att i målet kunde endast frågor tas upp som sammanhängde med tillståndsansökan. Eftersom någon ändring av vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket inte begärts, avvisade miljödomstolen yrkanden från sakägare rörande bl.a. uppskov med skadereglering av utskovstappning. Miljööverdomstolen delade denna bedömning. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2020:35:Anläggningsavgift ----- En fastighet har ansetts ha behov av en vattentjänst med hänsyn till skyddet för miljön. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att förhållandena på Öland med hänsyn till de låga grundvattennivåerna är sådana att det finns ett behov av skydd för miljön enligt LAV. Det kan förväntas att en kollektiv lösning av dricksvattenfrågan kommer att förhindra eller åtminstone väsentligt motverka påtagliga olägenheter för miljön. Att dricksvattenfrågan bör lösas kollektivt för det aktuella bebyggelseområdet i stort utgör en presumtion för att den aktuella fastigheten har ett motsvarande behov. Fastighetsägaren kunde inte visa att fastighetens behov skulle lösas med större fördel genom den egna brunnen än genom den allmänna va-anläggningen. Ett fortsatt uttag av vatten genom den egna brunnen ansågs inte tillgodose intresset av god hushållning med naturresurser.
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K18]1 §  Part, som tappar målet, skall ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat.

  • RH 2020:1:Sedan tingsrättens beslut att avslå en begäran om verkställighet av beslut om umgängesrätt hade överklagats, fattade tingsrätten ett nytt umgängesbeslut. Det innebar att tidigare beslutat umgänge hade förändrats i sådan grad att hovrätten ansåg sig inte kunna pröva verkställighetsansökan. Hovrätten har däremot överprövat tingsrättens beslut som ett led i prövningen av frågan om fördelningen av rättegångskostnaderna vid tingsrätten.
  • RH 2001:62:Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken och själva edsavläggelsen skall handläggas i ett mål, dels om fördelningen av rättegångskostnaderna i sådana fall.
  • NJA 2016 s. 87:Högre rätts beslut om fördelning av rättegångskostnader i en särskilt överklagad fråga om avvisning har ansetts inte hindra att dessa kostnader även beaktas vid den slutliga fördelningen av kostnaderna i målet. Också fråga om tillämpning av 18 kap. 4 § rättegångsbalken.
  • MD 2012:3:En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft ansetts hindra en senare talan om vitesförbud angående marknadsföring som företagits efter domen men som ansetts utgöra samma marknadsföring som den prövade och som företagits vid oförändrade marknadsförhållanden, när det i domen utsatta vitet inte dömts ut genom ett avgörande som vunnit laga kraft. Även fråga om rättegångskostnader.
  • NJA 2012 s. 289:Fråga om omfattningen av domstolens prövning av en ansökan om editionsföreläggande i ett skiljeförfarande. Även prövning av invändning att efterfrågade handlingar innehåller yrkeshemligheter. I förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB tillämpats analogt.
  • NJA 2009 s. 723:Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat behörig ställföreträdare. En fysisk person som i uppgiven egenskap av företrädare för svarandebolaget delgivits stämning i rättegången har vid prövning av rättegångskostnadsfrågan betraktats som motpart vid tillämpningen av 18 kap. 1 § rättegångsbalken och tillerkänts ersättning för kostnader som uppkommit när han gått i svaromål.
  • NJA 2006 s. 32:Försäkringstagare som förlorat ett dispaschärende har inte inom ramen för detta ansetts kunna åläggas att ersätta försäkringsbolaget för dess kostnader hos dispaschören.
  • NJA 1990 s. 583:I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har parterna förlikts varefter målsäganden återkallat sin talan och målet avskrivits. Målsäganden har ansetts skyldig att ersätta statsverket kostnaderna för den tilltalades offentliga försvar.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • MD 2011:11:Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra vilseledande marknadsföring samt i ett fall, vilseledande jämförelse. Tillika fråga om onödig rättegång.
  • MD 2016:12:Påståenden i marknadsföring avseende receptbelagda veterinärmedicinska läkemedel har ansetts vilseledande enligt 10 § marknadsföringslagen (2008:486).
  • RH 1995:135:Fördelning av rättshjälpskostnader. Omfattar beviljad allmän rättshjälp fråga om återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader?
  • RH 2016:67:För att ersättning ska utgå för rättslig rådgivning i ett förenklat tvistemål ska den rättsliga rådgivningen inhämtats externt. En part har därför inte rätt till ersättning när rådgivning lämnats av någon som är anställd av parten. Detsamma gäller för en kommun när rådgivning lämnats av kommunens gemensamma juristavdelning.
  • NJA 1991 s. 316:Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 7 kap 19 § FB om fördelning av rättegångskostnaderna i mål om underhåll till barn.
  • NJA 2012 s. 628:När yrkande om edition hos tredje man lämnats utan bifall, har 18 kap. 1 § rättegångsbalken tillämpats analogt i fråga om dennes kostnader i anledning av yrkandet.
  • MD 2010:15:Ett bolag har marknadsfört en matfettsblandning som smör trots att den inte uppfyllt de lagstadgade krav som ställs för att få kalla en produkt för smör. Marknadsföringen har därmed befunnits vara otillbörlig. Därtill fråga om onödig rättegång.
  • AD 2016 nr 44:Bestämmelsen i 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen om s.k. kvittning av rättegångskostnader är inte tillämplig när Arbetsdomstolen avgör ett mål om ett beslut av tingsrätt som överklagats särskilt.
  • AD 2008 nr 66:Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid tingsrätt mot en tidigare statsanställd person med yrkande om återbetalning av utbetald sjukpension enligt kollektivavtal. Målet har överlämnats till Arbetsdomstolen varvid även den arbetstagarorganisation som motparten är medlem i har stämts in. Det är ostridigt mellan parterna att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt. Fråga om invändningen om processhinder framställts i rätt tid. Även fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • MD 2010:21:Marknadsföring av vin i viss förpackning har varken ansetts utgöra vilseledande efterbildning, vilseledande om kommersiellt ursprung, kvalitet eller andra utmärkande egenskaper eller renommésnyltning eftersom det inte visats att förpackningen tillkom käranden. Ej heller angivandet av vissa artikelnummer avseende vinet har ansetts utgöra vilseledande marknadsföring eller renommésnyltning då det inte visats att artikelnumren var kända och förknippades med käranden i huvudkäromålet. Även ett i genstämning yrkat förbud för käranden i huvudkäromålet att marknadsföra en vinförpackning som påståtts utgöra vilseledande efterbildning, vilseledande om kommersiellt ursprung och renommésnyltning har ogillats eftersom förväxlingsrisk inte förelegat och förpackningen inte bedömts ha en tillräckligt stark anknytning eller association till genkärandens förpackning. Även fråga om marknadsföringslagens tillämplighet på varningsbrev och pressreleaser och om fördelning av rättegångskostnader.
  • RH 2018:27:Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.
  • RÅ 2002:69:Socialnämnd har ålagts att ersätta motparts rättegångskostnader i ett mål enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn men inte det familjehem som också varit tappande part.
  • NJA 1997 s. 79:En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för utredningskostnader när målsäganden haft fog för bedömningen att åklagaren inte skulle låta utföra motsvarande utredning.
  • MÖD 2005:72:Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.-----Vid fastställande av ersättning för rättegångskostnader fann miljödomstolen att vissa fastighetsägare som yttrat sig över ansökan inte var sakägare, men tillerkände dem ändå ersättning för rättegångskostnader, eftersom de varit oförhindrade att i sakägarfrågan framlägga utredningar och synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarna inte var sakägare och att det därför saknades laga grund för att förplikta sökanden att ersätta deras rättegångskostnader i miljödomstolen liksom i Miljööverdomstolen.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • MÖD 2003:74:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en sjö----- Kammarkollegiet begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna naturvården. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning till att sänkningsföretagsverksamheten avsevärt skulle försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. miljöbalken). Det skulle bli fråga om att bedriva en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknade rätt enligt 24 kap. 7 § miljöbalken att initiera en omprövning och därför inte fick klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga om rättegångskostnader vid omprövning.
  • MD 2012:2:Ett bolag har påstått att dess tjänst är ledande i Sverige. Då det inte visats att påståendet är vederhäftigt har det befunnits vara vilseledande i strid med 10 § marknadsföringslagen. Även risk för påverkan på konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut har förelegat varför påståendet bedömts vara otillbörligt enligt 8 § marknadsföringslagen och därmed förbjudits. Även fråga om vite och dess storlek samt fördelning av rättegångskostnader.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • NJA 2017 s. 164:Ett rättshjälpsbiträde som är ombud kan inom ramen för det uppdraget begära ersättning av huvudmannen för åtgärder i en del av ett mål som inte omfattas av rättshjälpen. För en sådan kostnad kan motpart som förlorar målet bli ersättningsskyldig enligt 18 kap. rättegångsbalken.
  • MD 2012:5:Marknadsföring av glasögon m.m. Fråga bl.a. om tester till vilka hänvisning gjorts varit representativa för marknadsförda produkter. Även fråga om bl.a. påstående om viss garanti ("En Riktig Optikergaranti") varit vederhäftigt och om vissa erbjudanden ("få" ett par "läsglasögon" och "läsglas på köpet") varit vilseledande.
  • RÅ 1995:99:Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Fråga, vid bedömningen av om bortförandet av ett barn varit olovligt, var barnet hade hemvist vid tiden för bortförandet.
  • RÅ 1996:52:Förutsättningar för överflyttning av barn enligt 11 och 12 §§ lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Fråga, vid bedömningen av om kvarhållandet av ett barn varit olovligt, var barnet hade hemvist vid tiden för kvarhållandet.
  • RH 2020:32:En part ansökte om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut om barns boende. Parten återkallade sin ansökan sedan motparten, utan att yttra sig över ansökan, återlämnat barnet dagen före ett planerat sammanträde vid tingsrätten, varefter ärendet avskrevs. Eftersom det inte framkommit något skäl för motparten att inte omedelbart rätta sig efter det interimistiska beslutet, bedömdes ansökningen om verkställighet ha varit befogad. Sådana särskilda omständigheter ansågs föreligga att motparten skulle förpliktas att med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta sökandens rättegångskostnad.

[K18]2 §  Angår målet rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

  • RH 2001:62:Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken och själva edsavläggelsen skall handläggas i ett mål, dels om fördelningen av rättegångskostnaderna i sådana fall.
  • NJA 1990 s. 42:Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet meddelat beslut om lagfart och förordnat om ny handläggning av lagfartsärendet vid inskrivningsmyndigheten, har det ansetts ankomma på inskrivningsmyndigheten att i samband med lagfartsärendet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättningsskyldighet för rättegångskostnad i HovR:n med motsvarande tillämpning av RB:s kostnadsregler för indispositiva tvistemål.

[K18]3 §  Finnes den vinnande parten hava inlett rättegång, utan att motparten givit anledning därtill, eller har den vinnande parten eljest uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad eller ock, om omständigheterna föranleda därtill, vardera parten bära sin kostnad.

[S2]Var den omständighet, varav utgången berodde, icke före rättegången känd för den tappande parten och hade han ej heller bort äga kännedom därom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin kostnad.

Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § ska förlorande part betala vinnande parts rättegångskostnader.

Undantag finns för det fall där vinnande part satt i gång rättegång utan att motparten fått tillfälle att ta ställning till kravet och kanske betala elller träffa förlikning.

  • NJA 2004 s. 586:Konkursgäldenär, som försatts i konkurs med stöd av 2 kap. 8 § konkurslagen, har i hovrätten visat att han inte är insolvent och fått bifall till sitt yrkande att konkursbeslutet skall upphävas. Med hänsyn till omständigheterna har förordnats att han skall stå sin rättegångskostnad i hovrätten. 18 kap. 3 § 1 st. RB.
  • NJA 1993 s. 512:Med hänsyn till den stora förekomsten av mål om obetalda trafikförsäkringsavgifter och till en uppgiven oenhetlig praxis i fråga om skyldigheten att i vissa sådana mål utge ersättning för inkassokostnader och rättegångskostnader har tillstånd till prövning i HovR av ett sådant mål ansetts böra meddelas.
  • MD 2012:3:En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft ansetts hindra en senare talan om vitesförbud angående marknadsföring som företagits efter domen men som ansetts utgöra samma marknadsföring som den prövade och som företagits vid oförändrade marknadsförhållanden, när det i domen utsatta vitet inte dömts ut genom ett avgörande som vunnit laga kraft. Även fråga om rättegångskostnader.
  • AD 2013 nr 44:Fem arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist underrättade arbetsgivaren att de ogiltigförklarade uppsägningarna. Innan central tvisteförhandling hade genomförts väckte arbetsgivarorganisationen talan i Arbetsdomstolen och yrkade bl.a. att Arbetsdomstolen interimistiskt skulle förordna att arbetstagarnas anställningar skulle upphöra vid viss angiven tidpunkt. Efter att Arbetsdomstolen meddelat interimistiskt beslut genomförde parterna central förhandling varvid förbundet återtog yrkandena om ogiltigförklaring av uppsägningarna. Arbetsgivarorganisationen återkallade därefter talan i Arbetsdomstolen. Fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • RH 2016:36:I mål om umgänge med barn har kärandens talan lämnats utan bifall. Fråga om denna varit skyldig att ersätta svarandens rättegångskostnad bl.a. på grund av att hon inlett onödig rättegång. Prövningen har gjorts mot bestämmelsen i 6 kap. 22 § andra stycket föräldrabalken om det förelegat särskilda skäl för sådan ersättningsskyldighet.
  • NJA 2009 s. 723:Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat behörig ställföreträdare. En fysisk person som i uppgiven egenskap av företrädare för svarandebolaget delgivits stämning i rättegången har vid prövning av rättegångskostnadsfrågan betraktats som motpart vid tillämpningen av 18 kap. 1 § rättegångsbalken och tillerkänts ersättning för kostnader som uppkommit när han gått i svaromål.
  • NJA 2006 s. 652:Sedan hovrätt på begäran av part beslutat om verkställighet av en icke lagakraftvunnen utländsk dom enligt Bryssel I-förordningen samt motparten hos hovrätten ansökt om ändring av beslutet, upphävs domen, i följd varav även beslutet om verkställighet upphävs. Undantagsregeln i 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad har inte ansetts böra tillämpas i denna situation.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • MD 2011:11:Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra vilseledande marknadsföring samt i ett fall, vilseledande jämförelse. Tillika fråga om onödig rättegång.
  • MD 2016:12:Påståenden i marknadsföring avseende receptbelagda veterinärmedicinska läkemedel har ansetts vilseledande enligt 10 § marknadsföringslagen (2008:486).
  • RH 1998:99:Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl förelegat att förplikta käranden att ersätta motpartens rättshjälpskostnader. Tillika fråga om ombuds skyldighet att solidariskt med parten utge sådan ersättning.
  • MD 2009:9:Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens för institutionell visning av film - använt en annons med vissa närmare angivna påståenden bl.a. "Med Swedish Film Licens kan du visa hur många filmer som helst för hur många personer som helst under ett år på ett vissningsställe" och "Licensen ger dig rätt att visa filmer som du köpt eller hyrt hos en godkänd återförsäljare i Sverige". Då påståendena ansetts ovederhäftiga har bolaget förbjudits att använda påståendena utan att tydligt informera om de begränsningar som gäller för licensen. Även övriga påståenden har befunnits otillbörliga när det förekommit i annonsen men inte i övrigt. Förbud har meddelats i enlighet härmed. Även fråga om onödig rättegång.
  • MD 2007:34:Ett bemanningsföretag har vid marknadsföring av sina tjänster använt formuleringarna "överlägsna tjänster", "bäst i test", "mest nöjda kunder", "bäst kvalitet på uthyrd personal", "bäst service och bemötande" och "bäst leveranstid". Bolaget har inte förmått styrka påståendena och de har därför ansetts vilseledande och otillbörliga, varför förbud har meddelats bolaget att använda påståendena eller liknande formuleringar. Tillika fråga om onödig rättegång.
  • MD 2010:15:Ett bolag har marknadsfört en matfettsblandning som smör trots att den inte uppfyllt de lagstadgade krav som ställs för att få kalla en produkt för smör. Marknadsföringen har därmed befunnits vara otillbörlig. Därtill fråga om onödig rättegång.
  • MD 2008:10:Ett bolag har vid marknadsföring av el använt sig av miljöargument, framförallt påståenden om koldioxidutsläpp och därvid direkt pekat ut bl.a. kärandebolaget. Marknadsföringen har ansetts vilseledande, misskrediterande och därmed otillbörlig. Tillika fråga om onödig rättegång.
  • AD 2008 nr 66:Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid tingsrätt mot en tidigare statsanställd person med yrkande om återbetalning av utbetald sjukpension enligt kollektivavtal. Målet har överlämnats till Arbetsdomstolen varvid även den arbetstagarorganisation som motparten är medlem i har stämts in. Det är ostridigt mellan parterna att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt. Fråga om invändningen om processhinder framställts i rätt tid. Även fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • RH 1997:125:En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund av utebliven hyresbetalning utan att först ha framställt krav på hyrans betalande. Sedan hyresgästen betalat hyran har hyresvärden återkallat talan i målet och detta avskrivits. Det har ansetts att det måste ha stått klart för hyresgästen att han utan särskilt krav från hyresvärden måste betala förfallna hyror. Sådana särskilda omständigheter som avses i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken och som föranleder att hyresgästen i rättegångskostnadshänseende varit att anse som tappande part har ansetts föreligga.
  • MD 2009:15:Bolags marknadsföring av lotter genom vissa påståenden i en annonstidning har bedömts strida mot 9 § marknadsföringslagen eftersom det inte tydligt framgått att det varit fråga om marknadsföring. Vidare har formulering som gett intrycket att en viss summa pengar skulle lottas ut i en viss ort eller att chansen att vinna varit större just i den aktuella orten liksom framhävande av en hel vinstpott som vinstmöjlighet utan att ange att den är avsedd att fördelas mellan flera lottköpare befunnits vilseledande enligt 10 § marknadsföringslagen. Yrkanden om övergångstid och fördelning av rättegångskostnader enligt 18 kap. 3 § rättegångsbalken har ogillats. Även fråga om tillämpligheten av marknadsföringslagen i förhållande till TF och om medverkansansvar.
  • MD 2012:2:Ett bolag har påstått att dess tjänst är ledande i Sverige. Då det inte visats att påståendet är vederhäftigt har det befunnits vara vilseledande i strid med 10 § marknadsföringslagen. Även risk för påverkan på konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut har förelegat varför påståendet bedömts vara otillbörligt enligt 8 § marknadsföringslagen och därmed förbjudits. Även fråga om vite och dess storlek samt fördelning av rättegångskostnader.
  • NJA 1983 s. 635:Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A erhålla visst belopp av B. A klandrade bodelningen med yrkande om högre belopp. Innan klandertalan avgjorts väckte A talan mot B med yrkande att utfå det belopp som skulle utgå enligt den klandrade bodelningen. I detta läge ansågs A:s fordran på B enligt bodelningen inte vara förfallen till betalning. A ålades att ersätta B:s rättshjälpskostnader, då A ansågs ha inlett rättegång utan att B givit anledning därtill. 18 kap 3 § RB.
  • NJA 2010 s. 725:Frågor rörande tillämpningen av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
  • RH 2020:32:En part ansökte om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut om barns boende. Parten återkallade sin ansökan sedan motparten, utan att yttra sig över ansökan, återlämnat barnet dagen före ett planerat sammanträde vid tingsrätten, varefter ärendet avskrevs. Eftersom det inte framkommit något skäl för motparten att inte omedelbart rätta sig efter det interimistiska beslutet, bedömdes ansökningen om verkställighet ha varit befogad. Sådana särskilda omständigheter ansågs föreligga att motparten skulle förpliktas att med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta sökandens rättegångskostnad.
  • NJA 1986 s. 268:Staten genom en kronofogdemyndighet väckte talan mot en person om betalningsskyldighet för ett handelsbolags skuld, därvid staten åberopade ett aktuellt registreringsbevis från ett handelsregister, utvisande att personen i fråga var bolagsman i handelsbolaget, Sedan det visat sig att registreringsbeviset - på grund av bristfälligheter i handläggningsrutinerna vid handelsregistret - var felaktigt i nämnt hänseende, ogillades statens talan till följd av medgivande. Det har ansetts vara mera skäligt att staten svarade för motpartens rättshjälpskostnader enligt huvudregeln om tappande parts ansvar än att motparten med tillämpning av 18 kap 3 § 2 st RB skulle behöva till någon del själv bära sin kostnad.
  • RH 2007:80:Part som i ett vårdnadsmål har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 § rättegångsbalken har i enlighet med bestämmelsen i 6 kap. 22 § andra stycket föräldrabalken ålagts betalningsansvar för del av motpartens rättshjälpskostnader.
  • NJA 1992 s. 143:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i entreprenadavtal mellan byggbolag och bostadsrättsförening. Tillika fråga om tillämpning av grunderna för 18 kap 3 § 2 st RB.
  • NJA 1987 s. 317:Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i HovR:n framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats.
  • RH 2007:47:Fråga om rättegångskostnadernas fördelning efter återkallelse av talan.

[K18]3 a §  Har den vinnande parten inlett rättegången genom ansökan om stämning trots att saken lika gärna hade kunnat avgöras i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, är hans rätt till ersättning för kostnader begränsad till vad han hade kunnat få i ett sådant mål. Lag (1990:747).

  • RH 1997:125:En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund av utebliven hyresbetalning utan att först ha framställt krav på hyrans betalande. Sedan hyresgästen betalat hyran har hyresvärden återkallat talan i målet och detta avskrivits. Det har ansetts att det måste ha stått klart för hyresgästen att han utan särskilt krav från hyresvärden måste betala förfallna hyror. Sådana särskilda omständigheter som avses i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken och som föranleder att hyresgästen i rättegångskostnadshänseende varit att anse som tappande part har ansetts föreligga.
  • RH 2004:66:Fråga om tillämpning av 18 kap. 3 a § rättegångsbalken, varvid part tillerkänts full ersättning för sina rättegångskostnader i tingsrätten.
Införd: SFS 1990:747 (om ny summarisk process)

[K18]4 §  Äro i samma mål flera yrkanden och vinna parterna ömsom, skall vardera parten bära sin kostnad eller jämkad ersättning tilläggas endera eller ock, såvitt kostnaderna för olika delar av målet kunna särskiljas, ersättningsskyldigheten därefter bestämmas. Är vad parten tappat av allenast ringa betydelse, må han dock erhålla full ersättning för sin kostnad.

[S2]Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om parts yrkande bifalles allenast till en del.

  • AD 2010 nr 8:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda eller säga upp en arbetstagare som efter viss provokation tagit ett grepp på en arbetsledare och sedan knuffat in denne mot ett kylskåp. Även fråga om fördelningen av rättegångskostnader.
  • NJA 1982 s. 804:Spörsmål om ersättning för rättegångskostnader i mål om skadestånd, vari käromålet bifallits endast delvis. 18 kap 4 § RB.
  • RH 2014:58:Rättegångskostnaderna i en avvisningsfråga har varit betydande. När svaranden var förlorande i denna del men vinnande i huvudsaken har vardera parten, med tillämpning av 18 kap. 4 § rättegångsbalken, fått bära sin rättegångskostnad vid tingsrätten.
  • AD 1999 nr 141:Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom avskedande. Tillika fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i målet.
  • NJA 2016 s. 87:Högre rätts beslut om fördelning av rättegångskostnader i en särskilt överklagad fråga om avvisning har ansetts inte hindra att dessa kostnader även beaktas vid den slutliga fördelningen av kostnaderna i målet. Också fråga om tillämpning av 18 kap. 4 § rättegångsbalken.
  • MD 2011:11:Marknadsföring av guldköptjänster på olika webbplatser har ansetts utgöra vilseledande marknadsföring samt i ett fall, vilseledande jämförelse. Tillika fråga om onödig rättegång.
  • NJA 2000 s. 521:Psykiska besvär, ersättningsgilla som sveda och värk, har med hänsyn till omständigheterna presumerats uppkomma hos vuxna syskon, vilka ej sammanbodde med den som bragts om livet genom uppsåtligt brott.
  • RH 1995:135:Fördelning av rättshjälpskostnader. Omfattar beviljad allmän rättshjälp fråga om återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader?
  • NJA 1989 s. 700:Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans bestridande betala ett visst belopp, vilket var lägre än vad som yrkats, överklagade båda parterna domen och vidhöll i HovR:n sina ståndpunkter från TR:n. Då HovR:n fastställde TR:ns dom ansågs parterna i HovR:n ha ömsom vunnit och förlorat i samma mån som vid TR:n, och modern förpliktades betala mannens rättegångskostnader i HovR:n med samma fördelning som vid TR:n. Tillika fråga om sådana särskilda skäl som avses i 7 kap 19 § 2 st FB för förordnande att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad förelåg.
  • NJA 1987 s. 719:När tredje man, som anfört besvär över kronofogdemyndighets beslut om utmätning, inte vunnit bifall till sitt förstahandsyrkande att utmätningen skulle upphävas men förelagts att väcka talan enligt 4 kap 20 § UB, har det ansetts att med tillämpning av 18 kap 4 § RB vardera parten skall bära sin kostnad i besvärsprocessen.
  • NJA 1991 s. 316:Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 7 kap 19 § FB om fördelning av rättegångskostnaderna i mål om underhåll till barn.
  • MD 2009:9:Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens för institutionell visning av film - använt en annons med vissa närmare angivna påståenden bl.a. "Med Swedish Film Licens kan du visa hur många filmer som helst för hur många personer som helst under ett år på ett vissningsställe" och "Licensen ger dig rätt att visa filmer som du köpt eller hyrt hos en godkänd återförsäljare i Sverige". Då påståendena ansetts ovederhäftiga har bolaget förbjudits att använda påståendena utan att tydligt informera om de begränsningar som gäller för licensen. Även övriga påståenden har befunnits otillbörliga när det förekommit i annonsen men inte i övrigt. Förbud har meddelats i enlighet härmed. Även fråga om onödig rättegång.
  • AD 2010 nr 40:Mellan ett bolag och vissa arbetstagarorganisationer hade tidigare gällt kollektivavtal angående bolagets anlitande av konsulter. I avtalen reglerades hur många konsulter bolaget vid viss tidpunkt fick anlita. Så länge bolaget höll sig inom denna ram ansågs bolaget uppfylla den förhandlingsskyldighet som följer av 38 § medbestämmandelagen. Sedan bolaget hade sagt upp det senast gällande s.k. ramavtalet presenterade bolaget vid förhandlingar med arbetstagarorganisationerna en lista med de företag som bolaget ville anlita konsulter från. Fråga om bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet för sin underlåtenhet att under en viss period förhandla enligt 38 § medbestämmandelagen inför anlitandet av personer från företag som inte funnits med på listan.
  • MD 2009:16:Ett bolag har låtit anordna en öppan temakväll på en restaurang för en spritdryck har därvid låtit en viss närmare angiven luva och en banderoll förekomma såsom marknadsföringsåtgärder. Banderollen, som placerats utomhus vid restaurangens entré och som lysts upp av gatubelysning, har starkt exponerat spritdryckens varumärke. Banderollen har genom sin storlek, utformning och placering ansetts vara påträngande och uppsökande på ett sätt som strider mot måttfullhetskravet i alkohollagen (1994:1738). Banderollen har således även ansetts strida mot god marknadsföringssed varför förbud har meddelats bolaget att marknadsföra den eller annan väsentligen likadan framställning. Yrkandet om förbud beträffande luvan har lämnats utan bifall då det inte ansetts visat på vilket sätt luvan förekommit inne på restaurangen.
  • NJA 2007 s. 79:Ombud och rättshjälpsbiträde har i ansökan om prövningstillstånd varken begärt eller gjort förbehåll om ersättning för egen del. När kostnadsräkning inkommit efter handläggningens avslutande, har ansökan inte kunnat vinna beaktande.
  • MD 2010:21:Marknadsföring av vin i viss förpackning har varken ansetts utgöra vilseledande efterbildning, vilseledande om kommersiellt ursprung, kvalitet eller andra utmärkande egenskaper eller renommésnyltning eftersom det inte visats att förpackningen tillkom käranden. Ej heller angivandet av vissa artikelnummer avseende vinet har ansetts utgöra vilseledande marknadsföring eller renommésnyltning då det inte visats att artikelnumren var kända och förknippades med käranden i huvudkäromålet. Även ett i genstämning yrkat förbud för käranden i huvudkäromålet att marknadsföra en vinförpackning som påståtts utgöra vilseledande efterbildning, vilseledande om kommersiellt ursprung och renommésnyltning har ogillats eftersom förväxlingsrisk inte förelegat och förpackningen inte bedömts ha en tillräckligt stark anknytning eller association till genkärandens förpackning. Även fråga om marknadsföringslagens tillämplighet på varningsbrev och pressreleaser och om fördelning av rättegångskostnader.
  • AD 2012 nr 66:En kommun och ett landsting har träffat avtal om den kommunala räddningstjänstens deltagande vid olika former av larm inom den s.k. IVPA-verksamheten. Tvist har uppkommit om det enligt kollektivavtal, och utan särskild överenskommelse med de berörda arbetstagarna, ingår i arbetsskyldigheten för kommunens räddningstjänstpersonal att delta vid dessa larm och därvid utföra olika förekommande arbetsuppgifter. Även bland annat fråga om ett tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen har utövats felaktigt på så sätt att det har föranlett skadeståndsskyldighet för arbetstagarorganisationen.
  • HFD 2018:47:Ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstol i ett av domstolen till regeringen överlämnat mål om tillstånd att bedriva viss verksamhet ska inte prövas av regeringen utan av domstolen.
  • RH 2012:84:Är avsaknad av förråd som påståtts tillhöra en bostadsrättslägenhet ett sådant fel som berättigar köpare till prisavdrag från köpeskillingen? Hur ska värdet av avsaknaden av ett förråd beräknas? Överviktsprincipens tillämpning i fråga om rättegångskostnader.
  • RH 1993:149:Fråga om ersättningsskyldighet för motpartens rättshjälpskostnad vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Tvist har rått endast om underhållsbidragens storlek. Hovrätten har funnit att ersättningsskyldighet inte skall åläggas när ersättningen till motpartens biträde inte överstigit gällande taxa.
  • NJA 2018 s. 667:I mål där prövningen omfattar både huvudfordringar och motfordringar som åberopats kvittningsvis ska rättegångskostnadsansvaret bestämmas utifrån de principer som följer av 18 kap. 4 § RB. Som utgångspunkt ska
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2017 nr 1:En arbetsgivare har avskedat en butikskontrollant. Domstolarna har funnit att det inte förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning. Fråga bl.a. om det allmänna skadeståndets storlek och om fördelning av rättegångskostnader.
  • RH 1995:79:I ett dispositivt tvistemål har endast ett av kärandens båda yrkanden bifallits. Domen har inneburit att en av svaranden gjord invändning om kvittningsgill motfordran - uppgående till väsentligt högre belopp än kärandens yrkanden - ogillats. Fråga om fördelningen av rättegångskostnadsansvaret, särskilt med tanke på den i målet gjorda kvittningsinvändningen.
  • MD 2012:5:Marknadsföring av glasögon m.m. Fråga bl.a. om tester till vilka hänvisning gjorts varit representativa för marknadsförda produkter. Även fråga om bl.a. påstående om viss garanti ("En Riktig Optikergaranti") varit vederhäftigt och om vissa erbjudanden ("få" ett par "läsglasögon" och "läsglas på köpet") varit vilseledande.
  • NJA 1982 s. 559:När i mål om betalningsskyldighet svaranden ensam vädjat mot TR:ns dom, har HovR:n ansetts ej ha ägt ingå i bedömande av ett av TR:n ogillat betalningsyrkande, oansett att yrkandet haft väsentligen samma grund som kärandens yrkanden i de delar av målet vilka omfattades av vadetalan och oansett att HovR:n inte dömt ut sammanlagt högre belopp än TR:n. Tillika spörsmål om rättegångskostnader när parterna ömsom vunnit och tappat. 18 kap 4 § RB.
  • NJA 1997 s. 723:Ersättning för lidande på grund av bankrån. Även fråga om rättegångskostnad.

[K18]5 §  Avvisas parts talan, anses parten som tappande. Avskrives mål på grund av att part återkallat sin talan eller uteblivit, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej särskilda omständigheter föranleda, att ersättningsskyldigheten bestämmes annorledes.

[S2]Förlikas parterna, skall vardera parten bära sin kostnad, om ej annat avtalats.

  • MD 2014:12:Fråga om skälig ersättning för rättegångskostnad i fall där käranden återkallat talan.
  • MD 2012:3:En dom på vitesförbud avseende viss marknadsföring har genom sin rättskraft ansetts hindra en senare talan om vitesförbud angående marknadsföring som företagits efter domen men som ansetts utgöra samma marknadsföring som den prövade och som företagits vid oförändrade marknadsförhållanden, när det i domen utsatta vitet inte dömts ut genom ett avgörande som vunnit laga kraft. Även fråga om rättegångskostnader.
  • NJA 2014 s. 249:Sedan invändning om skiljeförfarande framställts i ansökan om återvinning av utslag om betalningsföreläggande har talan återkallats. Fråga om tillämpning av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
  • AD 2013 nr 44:Fem arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist underrättade arbetsgivaren att de ogiltigförklarade uppsägningarna. Innan central tvisteförhandling hade genomförts väckte arbetsgivarorganisationen talan i Arbetsdomstolen och yrkade bl.a. att Arbetsdomstolen interimistiskt skulle förordna att arbetstagarnas anställningar skulle upphöra vid viss angiven tidpunkt. Efter att Arbetsdomstolen meddelat interimistiskt beslut genomförde parterna central förhandling varvid förbundet återtog yrkandena om ogiltigförklaring av uppsägningarna. Arbetsgivarorganisationen återkallade därefter talan i Arbetsdomstolen. Fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • NJA 2009 s. 723:Tingsrätten har avvisat ett käromål på grund av att svarandebolaget saknat behörig ställföreträdare. En fysisk person som i uppgiven egenskap av företrädare för svarandebolaget delgivits stämning i rättegången har vid prövning av rättegångskostnadsfrågan betraktats som motpart vid tillämpningen av 18 kap. 1 § rättegångsbalken och tillerkänts ersättning för kostnader som uppkommit när han gått i svaromål.
  • NJA 1990 s. 583:I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har parterna förlikts varefter målsäganden återkallat sin talan och målet avskrivits. Målsäganden har ansetts skyldig att ersätta statsverket kostnaderna för den tilltalades offentliga försvar.
  • AD 2002 nr 21:En kärande - som återkallat sin talan sedan Arbetsdomstolen avslagit ett yrkande från käranden om interimistiskt förordnande i målet - yrkar då svaranden begär ersättning för rättegångskostnader att Arbetsdomstolen med stöd av 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister alternativt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalkens förordnar att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Domstolen uttalar i sitt beslut att bestämmelsen om kvittning av rättegångskostnader i 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister inte kan tillämpas eftersom bestämmelsen endast är tillämplig då domstolen har företagit målet till avgörande i sak och den prövning som domstolen gjort av det i målet framställda yrkandet om interimistiskt beslut inte kan anses innebära att målet avgjorts i sak.
  • RH 2001:45:Käranden återkallade sin talan i skadeståndsmål sedan hon fått ersättning för skadan från sitt försäkringsbolag. Hovrätten har ansett sådana särskilda skäl föreligga att käranden inte borde förpliktas att utge ersättning för rättegångskostnader till svaranden.
  • MD 2009:9:Ett bolag har vid marknadsföring av sin produkt Swedish Film Licens - en licens för institutionell visning av film - använt en annons med vissa närmare angivna påståenden bl.a. "Med Swedish Film Licens kan du visa hur många filmer som helst för hur många personer som helst under ett år på ett vissningsställe" och "Licensen ger dig rätt att visa filmer som du köpt eller hyrt hos en godkänd återförsäljare i Sverige". Då påståendena ansetts ovederhäftiga har bolaget förbjudits att använda påståendena utan att tydligt informera om de begränsningar som gäller för licensen. Även övriga påståenden har befunnits otillbörliga när det förekommit i annonsen men inte i övrigt. Förbud har meddelats i enlighet härmed. Även fråga om onödig rättegång.
  • AD 2007 nr 49:Sedan en fastställelsetalan väckts återkallade käranden sin talan. Motparten yrkade då att målet skulle prövas i sak enligt 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Fråga uppkom om det fortfarande var av avgörande betydelse att få fastställelsetalan prövad. Arbetsdomstolen finner att så inte är fallet och avvisar talan.
  • AD 2008 nr 66:Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid tingsrätt mot en tidigare statsanställd person med yrkande om återbetalning av utbetald sjukpension enligt kollektivavtal. Målet har överlämnats till Arbetsdomstolen varvid även den arbetstagarorganisation som motparten är medlem i har stämts in. Det är ostridigt mellan parterna att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt. Fråga om invändningen om processhinder framställts i rätt tid. Även fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • RH 2002:18:Sedan hovrätten, efter ansökan av borgenären, med stöd av Luganokonventionen förklarat en tysk dom verkställbar här i landet mot gäldenären, har denne ansökt om ändring av verkställighetsbeslutet. Han har sedermera återkallat sin ändringsansökan, varefter borgenären yrkat ersättning för rättegångskostnader avseende såväl det ursprungliga verkställighetsärendet som ändringsärendet. Hovrätten har funnit att gäldenären kan förpliktas att ersätta borgenärens rättegångskostnader endast såvitt de avser ändringsärendet, dvs. för det andra skedet av exekvaturförfarandet.
  • RH 1997:125:En hyresvärd har väckt talan mot en hyresgäst med yrkande om avhysning på grund av utebliven hyresbetalning utan att först ha framställt krav på hyrans betalande. Sedan hyresgästen betalat hyran har hyresvärden återkallat talan i målet och detta avskrivits. Det har ansetts att det måste ha stått klart för hyresgästen att han utan särskilt krav från hyresvärden måste betala förfallna hyror. Sådana särskilda omständigheter som avses i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken och som föranleder att hyresgästen i rättegångskostnadshänseende varit att anse som tappande part har ansetts föreligga.
  • NJA 2016 s. 1169:Ersättning för rättegångskostnader vid avskrivning på grund av återkallelse av konkursansökan.
  • AD 2015 nr 75:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna efter det att käranden återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 2002 nr 12:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna vid tingsrätten efter det att kärandena återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 1995 nr 131:En arbetstagare yrkade i en ansökan om stämning vid tingsrätten ogiltigförklaring av avskedande/uppsägning alternativt att rätten skulle förordna att han återinsattes på sin gamla arbetsplats. Samma dag som sammanträde för muntlig förberedelse hölls i målet sade arbetsgivaren upp arbetstagaren. Arbetstagaren återkallade då sin tidigare väckta talan, varefter tingsrätten avskrev målet från vidare handläggning och förordnade att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad. - I arbetsdomstolen yrkar arbetsgivaren ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten. Arbetsdomstolen uttalar i sitt beslut att bestämmelserna i 5 kap. 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister om kvittning av rättegångskostnader inte kan tillämpas i andra fall än då domstolen företagit målet till avgörande i sak. Arbetsdomstolen förpliktar arbetstagaren enligt 18 kap. 5 § rättegångsbalken att utge ersättning för arbetsgivarens rättegångskostnader i tingsrätten.
  • NJA 2017 s. 1135:En person, som inte gett in deklaration enligt skatteförfarandelagen, har med hänsyn till omständigheterna ansetts skyldig att ersätta kostnaden för en konkursansökan som återkallats efter det att han fullgjort sin deklarationsskyldighet.
  • AD 2008 nr 102:En arbetstagarorganisation återkallar sin talan sedan Arbetsdomstolen meddelat en mellandom i målet som gått organisationen emot. Arbetsgivarparterna har ingen erinran mot återkallelsen, men begär ersättning för sina rättegångskostnader. Fråga om domstolen i denna situation kan förordna att vardera partssidan ska bära sina rättegångskostnader med hänsynstagande till sådana omständigheter som ligger till grund för den särskilda kvittningsregeln i 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen.
  • NJA 2007 s. 906:Rättegångskostnaderna i ett desert mål angående hinder mot verkställighet har fördelats enligt grunderna för 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1981 s. 437:Särskild omständighet som avses i 18 kap 5 § 2 st RB?
  • NJA 1983 s. 576:Fråga om tillämpning av 18 kap 5 § 2 st RB.
  • NJA 1991 s. 127:Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten förelagt vadesvaranden att inkomma med genmäle, har vadekärandena ansetts skyldiga att ersätta vadesvaranden dennes rättegångskostnad i hovrätten.
  • NJA 2006 s. 599:En arbetstagare har vid ansökan om att bolag skulle försättas i konkurs haft klar grund för att utgå från att bolaget var hennes arbetsgivare och därmed ansvarade för lönefordran som åberopades som grund för ansökningen. När bolaget i konkursärendet gjorde gällande att hon inte var anställd av bolaget återkallade hon ansökningen och konkursärendet avskrevs. Det har ansetts föreligga särskilda skäl att göra undantag från huvudregeln att en sökande, som återkallar sin ansökan i ett ärende om försättande i konkurs, skall ersätta motparten för dennes rättegångskostnader i ärendet (2 kap. 23 § konkurslagen och 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken).
  • NJA 1998 s. 742:Särregleringen om rättegångskostnadernas fördelning i mål om underhåll till barn för fall då barnet förlorar målet är tillämplig även när barnets talan avskrivs efter återkallelse. 7 kap 19 § FB.
  • RH 2014:40:Sedan en gäldenär erlagt full betalning för konkursfordringen och sökanden återkallat konkursansökningen, har ärendet skrivits av. Sökanden har ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader.
  • RH 1999:125:Mål angående återvinning i konkurs har avskrivits på grund av att käranden återkallat sin talan. På grund av svarandens processföring har sådana särskilda omständigheter ansetts föreligga att käranden tillerkänts full ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten.
  • RH 2011:67:Sedan en gäldenär erlagt full betalning för konkursfordringen och sökanden återkallat konkursansökningen har ärendet skrivits av. Sökandens yrkande om ersättning för rättegångskostnader har lämnats utan bifall.
  • NJA 1996 s. 395:Sedan fråga om förordnande av syssloman enligt UB förfallit och yrkandet därom återkallats har målet avskrivits, oaktat motparten yrkat att talan skulle avvisas. Vid prövning av frågan om fördelning av rättegångskostnaderna har den antagliga utgången i sakfrågan beaktats. 18 kap 5 § 2 st RB.
  • NJA 1998 s. 244:A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin talan med anledning av att B avlidit. Omständigheterna har ansetts vara sådana att kostnaderna för B:s försvar i HovR:n skall stanna på staten. 18 kap 5 § 2 st och 13 § samt 31 kap 11 § RB.
  • RH 2020:32:En part ansökte om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut om barns boende. Parten återkallade sin ansökan sedan motparten, utan att yttra sig över ansökan, återlämnat barnet dagen före ett planerat sammanträde vid tingsrätten, varefter ärendet avskrevs. Eftersom det inte framkommit något skäl för motparten att inte omedelbart rätta sig efter det interimistiska beslutet, bedömdes ansökningen om verkställighet ha varit befogad. Sådana särskilda omständigheter ansågs föreligga att motparten skulle förpliktas att med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta sökandens rättegångskostnad.
  • NJA 1990 s. 765:I dispositivt tvistemål, där A såsom huvudkärande väckt talan mot B och B såsom genkärande väckt talan mot A, meddelades mellandom beträffande huvudkäromålet som därvid ogillades. Sedan mellandomen vunnit laga kraft, träffade parterna under den vidare handläggningen av genkäromålet förlikning i målet. Fråga om skyldighet för A att ersätta staten kostnaderna för B:s rättshjälp i den genom mellandomen avgjorda delen av målet. 31 § 1 st rättshjälpslagen och 18 kap 5 § RB.
  • NJA 1998 s. 139:Fråga, vid klagan över domvilla, om verkan av att Domstolsverket medgivit yrkande om undanröjande av förpliktelse att ersätta motparts rättshjälpskostnad.

[K18]6 §  Har part genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras.

  • NJA 1998 s. 387:Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla i småmål har ansetts tillämpliga även när en part eller hans ombud har vållat kostnad för motparten genom vårdslöshet eller försummelse (18 kap 6 eller 7 §).
  • MD 2016:5:Fråga om marknadsföring av kosttillskott genom s.k. kundberättelser varit förenlig med förordningen (EG) 1924/2006 om näringspåståenden och näringspåståenden om livsmedel. Även fråga om part vållat rättegångskostnad för motpart enligt 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
  • RH 1995:44:Fråga om den s.k. begränsningsregeln i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är tillämplig när part genom försumlighet orsakar motparten höga ombudskostnader.
  • RH 2016:36:I mål om umgänge med barn har kärandens talan lämnats utan bifall. Fråga om denna varit skyldig att ersätta svarandens rättegångskostnad bl.a. på grund av att hon inlett onödig rättegång. Prövningen har gjorts mot bestämmelsen i 6 kap. 22 § andra stycket föräldrabalken om det förelegat särskilda skäl för sådan ersättningsskyldighet.
  • RH 1998:99:Käranden i vårdnadsmål har återkallat sin talan. Fråga om särskilda skäl förelegat att förplikta käranden att ersätta motpartens rättshjälpskostnader. Tillika fråga om ombuds skyldighet att solidariskt med parten utge sådan ersättning.
  • NJA 1993 s. 683:Frågan huruvida de i 18 kap 8 a § RB föreskrivna begränsningarna med avseende på ersättningsgilla rättegångskostnader skall tillämpas även när en part genom försumlighet har förorsakat onödiga kostnader för sin motpart (18 kap 6 § RB) har ansetts vara av sådant slag att tillstånd till prövning av frågan i HovR borde meddelas.
  • NJA 1983 s. 167:Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne återvinning. Svarandeparten ansågs oförhindrad att i återvinningsmålet yrka ersättning för kostnader som åsamkats honom genom motpartens uteblivande från det rättegångstillfälle då tredskodom meddelades, oaktat vid detta tillfälle ersättning yrkats endast för en del av dessa kostnader. 18 kap 6 § och 14 § 1 st samt 44 kap 10 § 1 st RB.
  • AD 2012 nr 27:Fråga om en svetsare av nigerianskt ursprung har utsatts för etnisk diskriminering genom arbetsgivarens sätt att utöva arbetsledning i olika situationer. Dessutom fråga huruvida arbetsgivaren har åsidosatt skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier.
  • AD 2017 nr 22:Två arbetstagare planerade och startade under pågående anställning en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Fråga om vilka förberedande handlingar arbetstagarna vidtagit samt om skada uppkommit och dess storlek.
  • AD 2018 nr 74:Ett bolag har avslutat en kvinnas provanställning, efter att hon under viss del av prövotiden varit deltidssjukskriven med anledning av graviditet, påbörjat heltidssjukskrivning/föräldraledighet och därefter fött barn. Arbetsdomstolen har bedömt att det inte visats omständigheter som ger anledning att anta att avslutandet av provanställningen haft samband med graviditeten.
  • AD 2005 nr 30:En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • MÖD 2003:67:Ersättning för vattenkraft-----Ersättning för ianspråktagen vattenkraft kan inte utgå med mer än vad som faktiskt får tas i anspråk. I detta fall understeg utbyggnadsvattenföringen medelvattenföringen väsentligt och skulle därmed läggas till grund för beräkning av ersättningen. Med hänsyn till de höjda elpriserna under senare år kunde värdet på vattenkraften inte bestämmas till ett lägre belopp per kW natureffekt än vad miljödomstolen funnit. I målet uppkom också fråga om ränta på fallhöjdsersättning.
  • MÖD 2004:66:Avgiftsskyldighet m.m. för avloppsanläggning-----Tre stycken fastighetsägare på Tjörn befanns ha skyldighet att betala avgift till huvudmannen (kommunen) för allmän Va-anläggning då behovet av avlopp inte med större fördel tillgodosågs genom deras enskilda anläggningar. Vidare bedömdes inte förutsättningar föreligga för en av fastighetsägarna att av huvudmannen erhålla ersättning för att enskild avloppsanordning blivit onyttig. Även fråga om rättegångskostnader.
  • AD 2018 nr 79:En taxiförare väckte talan mot sin före detta arbetsgivare, ett taxibolag, med krav på obetald lön. Arbetsgivaren invände att lön betalats bl.a. genom att taxiföraren fått behålla kontantersättningar från kunder i taxirörelsen. Fråga om vem av parterna som har bevisbördan vid tvist om betalning, redovisning, av de omtvistade kontantersättningarna har skett. Även fråga om lönebetalning skett på annat sätt. Vidare fråga om rättegångskostnadernas fördelning.

[K18]7 §  Skall part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde hava genom åtgärd, som avses i 3 § första stycket, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 6 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

  • NJA 1998 s. 387:Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla i småmål har ansetts tillämpliga även när en part eller hans ombud har vållat kostnad för motparten genom vårdslöshet eller försummelse (18 kap 6 eller 7 §).
  • NJA 2018 s. 255:Ett ombud eller en annan företrädare för part kan ha rätt till ersättning för rättegångskostnad som avser bemötande av ett yrkande om att ombudet eller företrädaren jämte parten ska förpliktas att ersätta rättegångskostnad enligt 18 kap. 7 § RB.
  • NJA 2006 s. 420:En konkursförvaltare som väcker talan om s.k. bristtäckning enligt aktiebolagslagen har inte någon generell skyldighet att vid skadeståndsansvar tillse att svaranden vid ogillande av talan kan få ersättning för sina av domstol utdömda rättegångskostnader.
  • AD 2018 nr 74:Ett bolag har avslutat en kvinnas provanställning, efter att hon under viss del av prövotiden varit deltidssjukskriven med anledning av graviditet, påbörjat heltidssjukskrivning/föräldraledighet och därefter fött barn. Arbetsdomstolen har bedömt att det inte visats omständigheter som ger anledning att anta att avslutandet av provanställningen haft samband med graviditeten.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • NJA 1981 s. 869:N har såsom ställföreträdare för ett upplöst aktiebolag ansetts kunna föra ansvarstalan i HovR mot J. Frågan huruvida N i sin angivna egenskap kunnat åläggas återbetalningsskyldighet gentemot statsverket för försvaret av J har besvarats nekande.
  • AD 2018 nr 79:En taxiförare väckte talan mot sin före detta arbetsgivare, ett taxibolag, med krav på obetald lön. Arbetsgivaren invände att lön betalats bl.a. genom att taxiföraren fått behålla kontantersättningar från kunder i taxirörelsen. Fråga om vem av parterna som har bevisbördan vid tvist om betalning, redovisning, av de omtvistade kontantersättningarna har skett. Även fråga om lönebetalning skett på annat sätt. Vidare fråga om rättegångskostnadernas fördelning.

[K18]8 §  Ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning skall ock utgå för partens arbete och tidspillan i anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.

[S2]Ersättning för rättegångskostnad skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen då målet avgörs till dess betalning sker. Lag (1987:328).

Fulla rättegångskostnader ska erläggas.

Ibland vitsordar parterna eller deras ombud motpartens rättegångskostnader och då behöver domstolen inte ta ställning till skäligheten. I andra fall måste domstolen pröva skäligheten.

I vissa mål, de så kallade FT-målen, som tidigare kallats "småmål", gäller dock begränsad ersättning för rättegångskostnader enligt 8 a §.

  • MD 2014:12:Fråga om skälig ersättning för rättegångskostnad i fall där käranden återkallat talan.
  • NJA 2014 s. 677:Även då ett dispositivt tvistemål avgörs genom avskrivning, avvisning eller omedelbar dom innan stämning har utfärdats, har svaranden rätt att få ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad prövat. Tingsrätten behöver dock ge svaranden en särskild möjlighet att framställa ett sådant yrkande bara om det har förekommit någon kontakt direkt mellan tingsrätten och svaranden. Svarandens rätt till ersättning omfattar åtgärder som kan få betydelse för frågan om rättegångshinder föreligger eller för andra ställningstaganden innan stämning har utfärdats.
  • NJA 2014 s. 318:Ersättning för rättegångskostnad. Den part som yrkar ersättning för utgiven mervärdesskatt har att, efter invändning från motparten, förklara varför skatten är en slutlig kostnad. Med hänsyn till de särskilda utredningssvårigheter som kan föreligga bör det normalt räcka att domstolen, på grundval av den utredning som kan finnas, bedömer det sannolikt att avdragsrätt saknas och att utgiften därför ska ersättas.
  • NJA 2009 s. 441:Fråga om ersättning för rättegångskostnad avseende arbete som utförts av parts anställde jurist.
  • MD 2009:10:En s.k. cardsplitter av visst angivet märke har ansetts vara en nödvändig del av den avkodningsenhet som medger abonnenter av kodade TV- sändningar att utan godkännande av tjänsteleverantören samtidigt på olika TV-mottagare tillgodogöra sig fler än en TV-kanal åt gången. Cardsplittern har därför ansetts utgöra sådan avkodningsutrustning som enligt lag inte får marknadsföras i Sverige varför marknadsföringen av densamma varit otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Förbud har meddelats bolaget att marknadsföra den aktuella cardsplittern eller annan väsentligen likartad utrustning. Även fråga huruvida parts kostnader som varit hänförliga till huvudförhandlingen varit skäligen påkallade för tillvaratagande av parts rätt.
  • NJA 1997 s. 854:Fråga huruvida rättegångskostnad varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. 18 kap 8 § RB.
  • MÖD 2003:101:Förlängning av arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning samt ersättning för rättegångskostnader-----Miljödomstolen hade på ansökan av Banverket förlängt arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning med motiveringen att två tredjedelar av kostnaderna för vattenföretaget redan lagts ned och att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förföll. Miljööverdomstolen (MÖD) instämde i denna bedömning. I målet var också fråga om vilka av sakägarnas rättegångskostnader i miljödomstolen som Banverket skulle ersätta. Banverket hade i överklagandet till MÖD anfört att ersättning för rättegångskostnader inte skulle utgå för andra kostnader än de som avsåg att bevaka sakägarens ställning som part. MÖD fann att sökanden skall ersätta motparternas rättegångskostnader även i den del arbete lagts ner på frågor som rör allmänna intressen. Med hänsyn till den skyldighet som åligger domstolen och vissa myndigheter att bevaka de allmänna intressena, finns det dock en gräns för hur stor del av sakägarnas arbete med dessa frågor som det är rimligt att sökanden skall ersätta. MÖD fann inte anledning att ändra de av miljödomstolen fastställda beloppen.
  • RH 2016:67:För att ersättning ska utgå för rättslig rådgivning i ett förenklat tvistemål ska den rättsliga rådgivningen inhämtats externt. En part har därför inte rätt till ersättning när rådgivning lämnats av någon som är anställd av parten. Detsamma gäller för en kommun när rådgivning lämnats av kommunens gemensamma juristavdelning.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • NJA 1991 s. 127:Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten förelagt vadesvaranden att inkomma med genmäle, har vadekärandena ansetts skyldiga att ersätta vadesvaranden dennes rättegångskostnad i hovrätten.
  • MÖD 2006:37:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för bortledning av grundvatten----- Två sakägare bekostade en teknisk granskning av en av sökanden utförd utredning. Då denna, för personer som inte var tekniskt kunniga, framstod som komplicerad fann Miljööverdomstolen att sakägarna för att kunna ta tillvara sina intressen i målet i skälig omfattning hade rätt att anlita konsult på sökandens bekostnad.
  • RH 2012:7:Hovrätten har vid fråga huruvida rättegångskostnad har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av vinnande parts rätt då kostnadsräkningen inte i detalj redovisat det arbete som utförts, den tid som nedlagts eller vilka åtgärder som utförts, inte funnit skäl att frångå presumtionen för att yrkad ersättning ska godtas.
  • NJA 1990 s. 14:A instämde B vid allmän domstol för att svara i en tvist rörande ett avtal med skiljeklausul. Med anledning av stämningen lade B:s ombud ned arbete på en genomgång av saken och andra frågor än som rörde domstolens behörighet, varefter B yrkade avvisning på grund av skiljeklausulen. Yrkandet bifölls, Kostnaderna för ombudets arbete har ansetts skäligen påkallade för tillvaratagande av B:s rätt i TR:n. 18 kap 8 § RB.
  • NJA 1983 s. 542:Part i tvistemål har under rättegången bytt ombud, och detta har föranlett viss merkostnad för utförandet av hans talan. Motparten, som tappat målet, har befunnits inte skyldig att ersätta den vinnande parten för denna merkostnad, enär det ej ansetts framgå att det ursprungligen anlitade ombudet ej på ett tillfredsställande sätt tillvaratagit sin huvudmans intressen eller att dennes åtgärd att byta ombud likväl varit skäligen påkallad. 18 kap 8 § RB.
  • AD 2008 nr 66:Fråga om avvisning. Staten genom Statens pensionsverk har väckt talan vid tingsrätt mot en tidigare statsanställd person med yrkande om återbetalning av utbetald sjukpension enligt kollektivavtal. Målet har överlämnats till Arbetsdomstolen varvid även den arbetstagarorganisation som motparten är medlem i har stämts in. Det är ostridigt mellan parterna att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt. Fråga om invändningen om processhinder framställts i rätt tid. Även fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • RH 2002:18:Sedan hovrätten, efter ansökan av borgenären, med stöd av Luganokonventionen förklarat en tysk dom verkställbar här i landet mot gäldenären, har denne ansökt om ändring av verkställighetsbeslutet. Han har sedermera återkallat sin ändringsansökan, varefter borgenären yrkat ersättning för rättegångskostnader avseende såväl det ursprungliga verkställighetsärendet som ändringsärendet. Hovrätten har funnit att gäldenären kan förpliktas att ersätta borgenärens rättegångskostnader endast såvitt de avser ändringsärendet, dvs. för det andra skedet av exekvaturförfarandet.
  • NJA 1996 s. 171:Till allmän domstol instämd talan avseende fordran har avvisats p g a foruminvändning. Kostnaderna för svarandeombudets arbete har, även till den del de ej gällt själva frågan om domstolens behörighet, ansetts skäligen påkallade för tillvaratagande av svarandens rätt.
  • AD 1995 nr 86:Fråga om tolkning av överenskommelse mellan en arbetsgivare och en arbetstagare. - Vidare fråga om skäligheten av yrkad ersättning för rättegångskostnader.
  • NJA 1992 s. 260:Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende ersättning för resekostnader för ombud från avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har ansetts kunna meddelas beträffande sådan fråga.
  • NJA 1991 s. 28:Vattenmål. Sökanden i ett ansökningsmål enligt vattenlagen (1983:291) har förpliktats att ersätta kammarkollegiet såsom motpart i målet för arbete i rättegången vid vattendomstolen.
  • NJA 1989 s. 247:Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part tillerkänd kostnadsersättning. 24 § lagen (1929:145) om skiljemän samt 18 kap 8 och 14 §§ RB.
  • NJA 1997 s. 79:En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för utredningskostnader när målsäganden haft fog för bedömningen att åklagaren inte skulle låta utföra motsvarande utredning.
  • RH 2019:12:En borgenär ansökte om gäldenärens försättande i konkurs utan åberopande av någon bestämmelse enligt vilken gäldenären skulle presumeras vara insolvent. Gäldenären försattes sedermera i konkurs efter egen ansökan i ett annat konkursärende och tingsrätten skrev av det av borgenären inledda konkursärendet samt avslog borgenärens yrkande om ersättning för rättegångskostnad. Borgenären ansågs ändå vara vinnande part och tillerkändes rätt till ersättning för sin rättegångskostnad.
  • MÖD 2014:26:Rättegångskostnader ----- Fråga om ersättning för rättegångskostnader avseende eget arbete till part som är yrkesverksam som jurist och som driver sin egen juristfirma. Mark- och miljööverdomstolen fann att någon reell kostnad för ombudsarvode inte hade uppkommit och att ersättning istället skulle utgå för eget arbete och tidsspillan i anledning av rättegången.
  • NJA 2017 s. 164:Ett rättshjälpsbiträde som är ombud kan inom ramen för det uppdraget begära ersättning av huvudmannen för åtgärder i en del av ett mål som inte omfattas av rättshjälpen. För en sådan kostnad kan motpart som förlorar målet bli ersättningsskyldig enligt 18 kap. rättegångsbalken.
  • MÖD 2004:66:Avgiftsskyldighet m.m. för avloppsanläggning-----Tre stycken fastighetsägare på Tjörn befanns ha skyldighet att betala avgift till huvudmannen (kommunen) för allmän Va-anläggning då behovet av avlopp inte med större fördel tillgodosågs genom deras enskilda anläggningar. Vidare bedömdes inte förutsättningar föreligga för en av fastighetsägarna att av huvudmannen erhålla ersättning för att enskild avloppsanordning blivit onyttig. Även fråga om rättegångskostnader.
  • NJA 2006 s. 367:Fråga om bevisbörda m.m. i ett mål avseende ersättning ur rättsskyddsförsäkring för skäliga och nödvändiga rättegångskostnader.
  • MÖD 2012:58:Rättegångskostnader ----- Mark- och miljööverdomstolen har i mål där mark- och miljödomstol beslutat om återförvisning till Lantmäteriet ansett att part som yrkade återförvisning var i högre grad vinnande än motparten, dock inte i sådan utsträckning att full ersättning för rättegångskostnader skulle utgå.
  • RH 2011:25:Tingsrätten har i ett ordinärt tvistemål försummat att döma ut ränta på rättegångskostnad. Borgenärens yrkande i mål om verkställighet av domen att denna likväl skulle avse även räntan har avslagits.
  • RH 2013:2:Fråga om hovrätts fördelning av rättegångskostnader i särskilt överklagad fråga dit ska anses slutlig eller om utgången i huvudmålet kan påverka fördelningen av kostnadsansvaret. Hovrätten har funnit att överrättskostnaderna ska betraktas som en självständig rättegångskostnad som kan fördelas om vid det slutliga avgörandet.
  • NJA 1981 s. 1006:Ränta har ansetts inte skola utgå på ersättning för rättegångskostnader i mål som handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). 18 kap 8 § 3 st RB samt 4 och 8 §§ småmålslagen.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1981:741 (om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), m.m.), 1987:328 (om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.), 1971:317 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K18]8 a §  I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för bestämmelserna i 8 §.

[S2]Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

  1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme,
  2. ansökningsavgift eller tilläggsavgift,
  3. resa och uppehälle för en part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,
  4. vittnesbevisning,
  5. översättning av handlingar.

[S3]Om en part har handlat så att 3 eller 6 § är tillämplig, får dock ersättning till motparten avse dennes samtliga kostnader enligt 8 §.

[S4]Ersättning lämnas endast i den utsträckning kostnaden skäligen behövts för att ta tillvara partens rätt.

[S5]Ersättning som anges i andra stycket 3 lämnas enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

[S6]Om målet till en början har handlagts i annan ordning än som gäller för mål som avses i denna paragraf, lämnas ersättning för kostnad som avser den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

[S7]Om ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning har överlämnats till en tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för högst en rättegångsskrift eller inställelse vid högst ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning lämnas, om inte särskilda skäl leder till en annan bedömning, med ett belopp som motsvarar högst hälften av den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Lag (2014:249).

Som framgår av lagtexten har kostnaderna i FT-mål begränsats avsevärt. En timmes rådgivning är ofta i underkant men mer än kostnaden för en timme kommer inte att godkännas. Med ansökningsavgifter avses ansökningsavgiften för ett betalningsföreläggande, för närvarande 300 kr eller ansökningsavgiften för en stämningsansökan, 450 kr.

När det gäller punkten 3 har Högsta domstolen något oväntat (indirekt) godkänt ett ombuds fulla resekostnader med 3 200 kr enligt NJA 1992 s. 260.

Prop. 1999/2000:26: Tredje stycket är nytt och innebär att ersättning för rättegångskostnad i

småmål, utöver vad som gäller enligt andra stycket, får avse samtliga kostnader som är ersättningsgilla enligt 18 kap. 8 § om en part handlat så att 18 kap. 3 § eller 6 § är tillämplig. I sådana fall innefattar ersättningen alltså även t.ex. ombudsarvode och ränta enligt 18 kap. 8 §. Vid en tillämpning av 6 § måste givetvis de förutsättningar som anges i bestämmelsen vara uppfyllda för att kostnadsansvar ...

  • NJA 1998 s. 387:Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla i småmål har ansetts tillämpliga även när en part eller hans ombud har vållat kostnad för motparten genom vårdslöshet eller försummelse (18 kap 6 eller 7 §).
  • RH 1995:44:Fråga om den s.k. begränsningsregeln i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är tillämplig när part genom försumlighet orsakar motparten höga ombudskostnader.
  • RH 2006:38:Konkursbos yrkande om ersättning för rådgivningskostnad har ogillats då kostnaden inte ansågs ha varit skäligen påkallad för konkursboet.
  • NJA 2010 s. 336:Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra stycket rättegångsbalken kommer inte i fråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form därför att någondera parten har andra liknande rättsförhållanden. - När det avgjorts att handläggningen ska ske i förenklad form, har den i handläggningsfrågan vinnande parten rätt till ersättning för rättegångskostnader bara enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
  • RH 2018:2:Fråga om ersättning för rättegångskostnad enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken. Även fråga om begärd ersättning varit en verklig kostnad för parten.
  • NJA 2007 s. 579:Rättegångskostnader. I ett dispositivt tvistemål om mindre värden (småmål) har kostnad för rättslig rådgivning inte ansetts skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt, eftersom tvistefrågorna varit okomplicerade och legat inom kärnområdet för partens näringsverksamhet. 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.
  • RH 2006:22:Sedan mål om betalningsförläggande vid kronofogdemyndighet överlämnats till tingsrätt och käranden därefter återkallat sin talan, yrkade svarande part där ersättning för kostnader. - Hovrätten fann, med hänvisning till bestämmelserna i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken jämte lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, att det saknades laglig rätt för svarande part att erhålla ersättning för ombudskostnader avseende förfarandet hos kronofogdemyndigheten. - Kostnad för rådgivning vid tingsrätten fann hovrätten vara ersättningsgill endast om kostnaden motsvarade ett verkligt utlägg för parten.
  • RH 2016:67:För att ersättning ska utgå för rättslig rådgivning i ett förenklat tvistemål ska den rättsliga rådgivningen inhämtats externt. En part har därför inte rätt till ersättning när rådgivning lämnats av någon som är anställd av parten. Detsamma gäller för en kommun när rådgivning lämnats av kommunens gemensamma juristavdelning.
  • NJA 1993 s. 683:Frågan huruvida de i 18 kap 8 a § RB föreskrivna begränsningarna med avseende på ersättningsgilla rättegångskostnader skall tillämpas även när en part genom försumlighet har förorsakat onödiga kostnader för sin motpart (18 kap 6 § RB) har ansetts vara av sådant slag att tillstånd till prövning av frågan i HovR borde meddelas.
  • RH 2006:54:En juridisk person har ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i ett mål som handlagts enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. Fråga om storleken av ersättningen för rättslig rådgivning enligt 18 kap. 8 a § andra stycket 1 rättegångsbalken.
  • RH 2005:75:Parkeringsbolags yrkande om ersättning för rådgivningskostnad i hovrätten har ogillats då kostnaden härför inte har bedömts ha varit skäligen påkallad för tillvaratagande av bolagets rätt.
  • RH 1995:24:Rättegångskostnad i tingsrätt, avseende ersättning för resekostnader för ombud från avlägsen ort i tvistemål om mindre värden.
  • NJA 1992 s. 260:Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende ersättning för resekostnader för ombud från avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har ansetts kunna meddelas beträffande sådan fråga.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Ändrad: SFS 1991:847 (om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 2014:249 (Tilläggsavgift i domstol)

[K18]9 §  Skall rättegångskostnad ersättas av flera medparter, svare de en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av parterna, eller ock part orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 6 §, skall dock denna kostnad gäldas av den parten ensam.

[S2]Är någon enligt 7 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en.

  • RH 1996:38:I samband med överlåtelser av aktier i ett bolag hade två personer var för sig blivit bundna av en konkurrensklausul som förbjöd dem att själva eller genom annan person bedriva med bolaget konkurrerande verksamhet. Till klausulerna hade kopplats skyldighet att betala vite. De båda bildade ett handelsbolag som kom att bedriva verksamhet i strid med konkurrensklausulerna. En tvist mellan säljarna och köparen förliktes genom ett nytt avtal i vilket en konkurrensklausul togs in. Denna gällde för - förutom de två personerna - även deras handelsbolag. Vitesklausulerna enligt de båda tidigare avtalen skulle fortfarande gälla för de två personerna. - Köparen av bolaget väckte talan mot de båda personerna och deras handelsbolag på grund av upprepade brott, avseende försäljning vid flera tillfällen under en viss tidsperiod, mot konkurrensklausulen i det sistnämnda avtalet. - Hovrätten fann inte att de upprepade försäljningarna kunde anses utgöra mer än ett enda brott mot konkurrensklausulen. - Hovrätten beräknade det skadestånd handelsbolaget skulle utge enligt det positiva kontraktsintresset med tillämpning av den s. k. subtraktionsmetoden. Hovrätten fann att skadan i detta fall motsvarade det täckningsbidrag som köparen förlorat. - Hovrätten ansåg att en vitesklausul, där annat inte avtalats, begränsar vad den förpliktade är skyldig att betala vid brott mot den vitessanktionerade förpliktelsen och lämnade därför köparens yrkande om skadestånd utöver vitesbeloppet mot en av motparterna utan bifall. - Köparens talan i huvudsaken vilade på delvis olika grund beträffande motparterna. Köparen fick framgång med sin talan i huvudsaken helt beträffande en av motparterna, till två tredjedelar mot en annan och med en tredjedel mot den tredje. Frågan om motparterna solidariskt skulle förpliktas ersätta köparen för rättegångskostnader besvarade hovrätten nekande.
  • NJA 1989 s. 64:På ansökan av riksskatteverket utmättes en lastbil till betalning av A:s skatteskulder trots att B påstått bättre rätt till bilen. B väckte efter föreläggande enligt 4 kap 20 § UB talan mot A och riksskatteverket. B:s talan medgavs därvid av Å men bestreds av riksskatteverket. B vann processen. Vid denna utgång har riksskatteverket och A ansetts böra åläggas solidarisk ersättningsskyldighet för B:s rättshjälpskostnad. (18 kap 9 § RB.) A:s först i högre rätt framställda yrkande om fördelning enligt 18 kap 11 § RB mellan A och riksskatteverket av rättshjälpskostnaden har upptagits till prövning.
  • NJA 2004 s. 836:Konkursbo har i hovrätt med stöd av 3 kap. 9 § konkurslagen inträtt i rättegång angående fordran mot konkursgäldenären. Frågor om konkursboets betalningsförpliktelse dels i själva saken, dels när det gäller rättegångskostnader.
  • MD 2010:16:Ett bolag har tillställt ett annat bolags kunder handlingar betecknade orderbekräftelser och fakturor avseende annonsering i viss företagskatalog. Handlingarna har varit utformade på sådant sätt att det ansetts föreligga uppenbar risk för att kunderna får uppfattningen att bolagen har anknytning till varandra och att handlingarna avser införande i en företagskatalog som marknadsförs av det sist nämnda bolaget. Förfarandet har ansetts vara vilseledande i fråga om båda bolagens verksamhet och kännetecken och därmed bedömts vara otillbörligt i strid mot 8 och 10 §§ marknadsföringslagen. Även fråga om rättegångskostnader.
  • AD 1998 nr 85:I ett kollektivavtal om pensionsfrågor anges att pensionsåldern för vissa arbetstagare sänks till 60 år. Arbetstagarna ges dock rätt att kvarstå i tjänst till 62 års ålder. I en protokollsanteckning till kollektivavtalet anges att arbetsgivaren till vissa namngivna personer från pensionsavgång skall utbetala en individuellt beräknad utfyllnadspension i tillägg till pensionen mellan 60 och 65 år. Tvisten gäller frågan om beräkningen av denna utfyllnadspension för arbetstagare som har kvarstått i anställningen till 62 års ålder. Innebär det förhållandet att arbetstagarna har kvarstått i tjänst till 62 år att utfyllnadspensionen skall minskas i motsvarande mån? Sedan denna fråga besvarats nekande uppkommer fråga om preskription av arbetstagarnas anspråk. Bedömningen av preskriptionsfrågan leder till skilda utgång för olika arbetstagare. Fråga i denna situation om fördelningen av rättegångskostnaderna.
  • RH 2010:72:En utländsk juridisk person, som enligt lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skulle vara skyldig att ställa sådan säkerhet, väckte tillsammans med en person som inte hade denna skyldighet talan mot en svensk juridisk person. Fråga om den omständigheten att det mellan de två kärandena rådde nödvändig processgemenskap medförde att den utländska juridiska personen inte var skyldig att ställa säkerhet.

[K18]10 §  Har någon enligt 13 kap. 7 § övertagit kärandens talan, svare han och käranden, en för båda och båda för en, för den rättegångskostnad, som uppkommit före övertagandet; för kostnad, som uppkommit därefter, svare han ensam.

[S2]Den som inträtt i svarandens ställe svare ensam för rättegångskostnaden.

  • NJA 2013 s. 304:Ett konkursbo kan inte återta sin förklaring att boet övertar konkursgäldenärens talan. Ett konkursbos meddelande att det återtar sin förklaring har ansetts utgöra en återkallelse av talan i målet. I fråga om konkursboets ansvar för rättegångskostnader har 18 kap. 10 § rättegångsbalken tillämpats.

[K18]11 §  Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara förrättegångskostnad, äge rätten, på yrkande av någon av dem, med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

  • NJA 1989 s. 64:På ansökan av riksskatteverket utmättes en lastbil till betalning av A:s skatteskulder trots att B påstått bättre rätt till bilen. B väckte efter föreläggande enligt 4 kap 20 § UB talan mot A och riksskatteverket. B:s talan medgavs därvid av Å men bestreds av riksskatteverket. B vann processen. Vid denna utgång har riksskatteverket och A ansetts böra åläggas solidarisk ersättningsskyldighet för B:s rättshjälpskostnad. (18 kap 9 § RB.) A:s först i högre rätt framställda yrkande om fördelning enligt 18 kap 11 § RB mellan A och riksskatteverket av rättshjälpskostnaden har upptagits till prövning.

[K18]12 §  I fråga om skyldighet för intervenient, som icke äger ställning av part i rättegången, att ersätta rättegångskostnad och hans rätt till ersättning för sådan kostnad skall vad i detta kapitel stadgas om part äga motsvarande tillämpning; dock svare intervenienten allenast för den särskilda kostnad, som orsakats av interventionen. Ej må den part, å vilkens sida intervenienten deltagit, förpliktas att ersätta kostnad, som nu nämnts.

  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • NJA 1997 s. 79:En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för utredningskostnader när målsäganden haft fog för bedömningen att åklagaren inte skulle låta utföra motsvarande utredning.

[K18]13 §  Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd betalas av parterna en för båda och båda för en, gäller i fråga om skyldighet att ersätta sådan kostnad vad som föreskrivs i detta kapitel om rättegångskostnad. Om parterna skall bära var sin rättegångskostnad, får rätten besluta, att kostnaden skall fördelas med hälften på var och en av dem. Har staten haft kostnader för att hämta en part till rätten, skall parten ersätta staten för kostnaden.

[S2]Om skyldighet att ersätta staten för kostnad i anledning av att part har beviljats rättshjälp är särskilt föreskrivet. Lag (1996:1624).

  • NJA 1990 s. 583:I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har parterna förlikts varefter målsäganden återkallat sin talan och målet avskrivits. Målsäganden har ansetts skyldig att ersätta statsverket kostnaderna för den tilltalades offentliga försvar.
  • RH 1998:62:Sedan 18 kap. 13 § rättegångsbalken ändrats den 1 december 1997 ansågs inte längre målsägande som ensam fört ansvarstalan kunna åläggas ersätta staten kostnaderna för den tilltalades offentliga försvarare.
  • RH 1994:71:Mål om faderskap mellan barnet och två män avskrevs. Vid tillämpning av 18 kap. 13 § rättegångsbalken fördes kostnaderna för blodundersökning med hälften på barnet och en fjärdedel på vardera mannen.
  • NJA 1998 s. 602:Vittnes begäran om ersättning för inställelse skall i princip framställas innan målets handläggning avslutas.
  • NJA 1998 s. 244:A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin talan med anledning av att B avlidit. Omständigheterna har ansetts vara sådana att kostnaderna för B:s försvar i HovR:n skall stanna på staten. 18 kap 5 § 2 st och 13 § samt 31 kap 11 § RB.
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K18]14 §  En part, som vill ha ersättning för rättegångskostnad, skall framställa sitt yrkande innan handläggningen avslutas. Han skall därvid uppge vari kostnaden består. Om han inte har framställt sitt yrkande inom den angivna tiden, får han inte därefter föra talan om kostnad som har uppkommit vid samma rätt. En part får dock, även om han inte har framställt något yrkande, erhålla ränta som avses i 8 § andra stycket samt ersättning för ett exemplar av rättens dom eller slutliga beslut.

[S2]Rätten skall självmant pröva frågor om tillämpningen av bestämmelserna i 1--10 samt 12 och 13 §§, om inte sådan prövning är obehövlig på grund av särskilda omständigheter. Beslut i sådan kostnadsfråga som avses i detta kapitel meddelas när rätten avgör målet. Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde, skall arvodets belopp anges. Lag (1987:747).

  • NJA 2001 s. 18:Fråga om ersättning till målsägandebiträde, som nedlagt arbete å målet efter det att målsäganden, biträdet ovetande, ingått förlikning och som ingivit kostnadsräkning till domstolen sedan denna stadfäst förlikningen. Domstolen har, med hänsyn till omständigheterna, ansetts skyldig att utreda om kostnadsanspråk förelåg innan domstolen skilde sig från målet.
  • NJA 1991 s. 209:Fråga, i mål om firmarätt på grund av inarbetning, hur omsättnings kretsen skall bestämmas. 2 § 3 st firmalagen (1974:156).
  • NJA 2014 s. 423:En offentlig försvarare har överklagat en dom utan att framställa anspråk om ersättning av allmänna medel för sitt arbete. Det har ansetts inte föreligga tillräckliga skäl att upprätthålla rutinen att alltid påminna rättsliga biträden om ersättningsanspråk innan frågan om prövningstillstånd avgörs.
  • NJA 2007 s. 510:Sedan Högsta domstolen återförvisat ett mål till hovrätten har part ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen, trots att yrkandet om ersättning inte hade framställts där.
  • NJA 2014 s. 27:Sedan Högsta domstolen har meddelat tillstånd till ett måls prövning i hovrätten har part ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen, trots att yrkandet om ersättning inte hade framställts där.
  • NJA 2002 s. 241:I tvistemål har käranden, innan stämning har utfärdats, återkallat sin talan och i samband därmed yrkat ersättning för rättegångskostnader. Detta yrkande har ansetts böra prövas.
  • AD 2018 nr 74:Ett bolag har avslutat en kvinnas provanställning, efter att hon under viss del av prövotiden varit deltidssjukskriven med anledning av graviditet, påbörjat heltidssjukskrivning/föräldraledighet och därefter fött barn. Arbetsdomstolen har bedömt att det inte visats omständigheter som ger anledning att anta att avslutandet av provanställningen haft samband med graviditeten.
  • NJA 1989 s. 247:Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part tillerkänd kostnadsersättning. 24 § lagen (1929:145) om skiljemän samt 18 kap 8 och 14 §§ RB.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
  • NJA 2003 s. 445:Part gjorde i sitt svaromål i TR:n invändning om rättegångshinder och yrkade ersättning för rättegångskostnad med belopp som skulle anges senare. Någon precisering av kostnadsyrkandet skedde inte i TR:n. TR:n ogillade avvisningsyrkandet, men efter överklagande bifölls yrkandet av HovR:n. Skyldigheten att se till att innehållet i kostnadsyrkandet klarlades har, sedan TR:ns beslut överklagats, ansetts ligga på HovR:n. 18 kap. 14 § RB.
  • NJA 1984 s. 179:Fråga i visst fall huruvida ersättning kunde utgå till rättshjälpsbiträde, fastän framställningen om ersättning inte gjorts förrän handläggningen av det mål rättshjälpen avsåg redan hade avslutats. Jfr 18 kap 14 § RB.
  • NJA 1981 s. 1032:Part, som åtnjöt allmän rättshjälp med biträdesförordnande, väckte vid TR talan i dispositivt tvistemål. Parterna träffade sedermera prorogationsavtal av innehåll bl a att kärandens talan i målet skulle återkallas och tvisten avgöras av annan TR. I enlighet härmed återkallade käranden sin talan vid förstnämnda TR. Det har ankommit på denna TR att i samband med målets avskrivande fastställa ersättning enligt rättshjälpslagen till kärandens biträde. 18 kap 14 § RB och 32 § rättshjälpslagen.
  • NJA 2007 s. 839:Offentlig försvarare har i överklagandet till hovrätten inte gjort förbehåll om att få inkomma med kostnadsräkning för egen del, men han hade för sin klients räkning begärt muntlig förhandling. Med hänsyn till att han inte fått något besked om att målet skulle komma att avgöras utan sådan förhandling har han ansetts ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i tid inkomma med kostnadsräkning.
  • RH 2009:22:Efter det att åklagaren lagt ned förundersökningen har målsäganden genom sitt målsägandebiträde begärt överprövning av beslutet. Uppdraget som målsägandebiträde har ansetts bestå till dess att överprövningsärendet avgjorts. Tingsrättens beslut att skriva av målet innan frågan om överprövning avgjorts har utgjort rättegångsfel.
  • AD 2018 nr 79:En taxiförare väckte talan mot sin före detta arbetsgivare, ett taxibolag, med krav på obetald lön. Arbetsgivaren invände att lön betalats bl.a. genom att taxiföraren fått behålla kontantersättningar från kunder i taxirörelsen. Fråga om vem av parterna som har bevisbördan vid tvist om betalning, redovisning, av de omtvistade kontantersättningarna har skett. Även fråga om lönebetalning skett på annat sätt. Vidare fråga om rättegångskostnadernas fördelning.
  • NJA 1983 s. 167:Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne återvinning. Svarandeparten ansågs oförhindrad att i återvinningsmålet yrka ersättning för kostnader som åsamkats honom genom motpartens uteblivande från det rättegångstillfälle då tredskodom meddelades, oaktat vid detta tillfälle ersättning yrkats endast för en del av dessa kostnader. 18 kap 6 § och 14 § 1 st samt 44 kap 10 § 1 st RB.
  • NJA 1998 s. 602:Vittnes begäran om ersättning för inställelse skall i princip framställas innan målets handläggning avslutas.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K18]15 §  Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes.

[S2]Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

[S3]Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

  • NJA 1990 s. 42:Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet meddelat beslut om lagfart och förordnat om ny handläggning av lagfartsärendet vid inskrivningsmyndigheten, har det ansetts ankomma på inskrivningsmyndigheten att i samband med lagfartsärendet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättningsskyldighet för rättegångskostnad i HovR:n med motsvarande tillämpning av RB:s kostnadsregler för indispositiva tvistemål.
  • MÖD 2006:20:Omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken-----Vid omprövning av villkor avseende utsättning av fisk som kompensation för skador på fiske har utsättningen ansetts ha betydelse även för det enskilda fisket även om utsättningen primärt skulle ha syftat till att kompensera för skador på allmänt fiske. Enskilda som genom ändrad utsättning kunde tillfogas skada eller annan olägenhet var därför att anse som sakägare. Sökanden hade inte lämnat någon uppgift om vilka fastigheter som berördes av omprövningen och hade inte förelagts att komplettera ansökan med sådan uppgift. Målet återförvisades därför för fortsatt behandling.
  • NJA 1999 s. 258:Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st och 18 kap 15 § 3 st RB.
  • MÖD 2000:3:Tillstånd till ändrad reglering och vattenbortledning för bevattningsändamål-----Miljödomstolen har givit tillstånd till en bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till ett tidigare tillstånd enligt vattenlagen i samma vattenområde, vilket betraktades som domvilla av Miljööverdomstolen. Målet återförvisades.
  • NJA 1990 s. 770:Sedan HovR avslagit ansökan om prövningstillstånd, har efter fullföljd HD meddelat tillstånd till målets prövning i HovR:n. Frågan om rättegångskostnad i HD har ansetts skola prövas i samband med målet efter dess återupptagande.
  • MÖD 2000:45:Vilandeförklaring av ansökan om förlängd arbetstid till grundvattenbortledning från järnvägstunneln genom Hallandsåsen; nu fråga om återförvisning pga. rättegångsfel-----Ansökan om förlängning av arbetstid för vattenföretag borde ha kungjorts och sakägare beretts tillfälle att yttra sig. Likaså borde sakägare ha fått yttra sig över yrkande om vilandeförklaring i målet. Miljööverdomstolen ansåg att dessa brister sammantaget utgjorde rättegångsfel och undanröjde därför miljödomstolens beslut samt återförvisade målet för fortsatt behandling.
  • MÖD 2012:18:Återförvisning till Statens va-nämnd ----- Statens va-nämnd har avgjort mål angående brukningsavgift med ordföranden ensam och utan förhandling. Hovrätten har funnit att Va-nämnden inte har ansetts verka för att utreda målet i behövlig mån. Då saken inte heller ansetts som uppenbar eller målet vara av enkel beskaffenhet borde målet avgjorts av Va-nämnden i fullsutten nämnd. Hovrätten återförvisade därför målet till Va-nämnden.
  • NJA 1997 s. 805:Principen att, efter återförvisning av ett mål, frågan om rättegångskostnader i högre rätt skall prövas i samband med målet efter dess återupptagande är inte tillämplig när en fråga om fastighetsbildning återförvisas till lantmäterimyndighet. 18 kap 15 § 3 st RB. Principen vid s k speciell processgemenskap att en rättegångshandling som en medpart företar gäller även till förmån för de övriga är inte tillämplig på ett yrkande beträffande rättegångskostnad. 14 kap 8 § 2 st RB.
  • RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.
  • NJA 2019 s. 1001:Tolkning av 6 kap. 2 § försäkringsavtalslagen vid delskada. En försäkringstagare har normalt inte rätt till ersättning beräknad utifrån reparationskostnad, om den kostnaden är högre än den minskning av egendomens dagsvärde som uppkommit till följd av försäkringsfallet.
  • RH 2014:58:Rättegångskostnaderna i en avvisningsfråga har varit betydande. När svaranden var förlorande i denna del men vinnande i huvudsaken har vardera parten, med tillämpning av 18 kap. 4 § rättegångsbalken, fått bära sin rättegångskostnad vid tingsrätten.
  • AD 1999 nr 141:Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom avskedande. Tillika fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i målet.
  • NJA 1991 s. 209:Fråga, i mål om firmarätt på grund av inarbetning, hur omsättnings kretsen skall bestämmas. 2 § 3 st firmalagen (1974:156).
  • NJA 1989 s. 700:Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans bestridande betala ett visst belopp, vilket var lägre än vad som yrkats, överklagade båda parterna domen och vidhöll i HovR:n sina ståndpunkter från TR:n. Då HovR:n fastställde TR:ns dom ansågs parterna i HovR:n ha ömsom vunnit och förlorat i samma mån som vid TR:n, och modern förpliktades betala mannens rättegångskostnader i HovR:n med samma fördelning som vid TR:n. Tillika fråga om sådana särskilda skäl som avses i 7 kap 19 § 2 st FB för förordnande att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad förelåg.
  • RÅ 2000:30:En tingsrätt har bestämt att en förälder har rätt till umgänge med sina barn under "vartannat veckoslut" utan att precisera om umgänget skall utövas vid veckoslut under jämna eller udda kalenderveckor. Fråga om det är möjligt att enligt bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken förordna om verkställighet av tingsrättens avgörande.
  • NJA 1990 s. 463:Arbetsdomstolen har enligt 2 kap 6 § 1 st lagen (1974:371) om arbetstvister hänvisat en arbetstvist till behörig tingsrätt. Med hänsyn till att parterna inte skulle vara desamma i målet vid tingsrätten har det ansetts åligga arbetsdomstolen att pröva frågan om ersättning för de rättegångskostnader som uppkommit i arbetsdomstolen
  • NJA 2007 s. 510:Sedan Högsta domstolen återförvisat ett mål till hovrätten har part ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen, trots att yrkandet om ersättning inte hade framställts där.
  • NJA 2014 s. 27:Sedan Högsta domstolen har meddelat tillstånd till ett måls prövning i hovrätten har part ansetts berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen, trots att yrkandet om ersättning inte hade framställts där.
  • RH 1994:110:Sakkunnig har inte tillerkänts ersättning för utlåtande som har inkommit till domstolen först sedan målet var avgjort. - Sakkunnig har inte ansetts ha rätt till ersättning för rättegångskostnad i ett besvärsmål angående ersättningsanspråk och har därför inte heller beviljats rättshjälp.
  • NJA 2013 s. 223:Vid återförvisning till arrendenämnd ska hovrätten pröva frågan om rättegångskostnaden i hovrätten.
  • RH 2011:26:Efter återförvisning av mål till arrendenämnden i tvist om villkorsändring bör - eftersom arrendenämnden är förhindrad att ålägga en part att ersätta motpartens rättegångskostnad i en sådan process - hovrätten besluta om fördelning av rättegångskostnaderna i hovrättsprocessen.
  • NJA 1994 s. 436:Särskild eller vanlig handräckning? - Tillika fråga om prövning av rättegångskostnad i Högsta domstolen efter återförvisning till kronofogdemyndighet.

[K18]16 §  I mål där en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat inte är föreskrivet. Lag (1990:443).

  • NJA 2017 s. 149:Mål om varselavgift enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder ska handläggas som indispositiva tvistemål. Rättegångskostnadsansvaret ska bedömas enligt brottmålsreglerna.
  • NJA 2001 s. 288:I ett tvistemål där staten fört talan mot ett bolags ställföreträdare enligt reglerna om personligt betalningsansvar för bolagets obetalade skatter har de ordinära rättegångskostnadsreglerna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpats.
  • NJA 2011 s. 248:I ett ärende om överklagande av beslut om rättelse av fastighetsregistrets inskrivningsdel har Kammarkollegiet ansetts ha yttrat sig i syfte att tillvarata intresset av ett korrekt fört fastighetsregister. Kammarkollegiet har därmed inte intagit sådan ställning av part att kollegiet kunnat åläggas att ersätta parts rättegångskostnad.
  • MD 2005:28:I ett mål om företagskoncentration där Konkurrensverket fört talan och målet sedan avskrivits efter Konkurrensverkets återkallelse har Marknadsdomstolen fastställt tingsrättens beslut att tillerkänna svaranden ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader.
  • NJA 2000 s. 564:Fråga om ersättning för kostnader i konkursärende. 16 kap. 2 § konkurslagen.
Införd: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor)

II Om rättegången i brottmål

19 Kap. Om laga domstol

[K19]1 §  Laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brott anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs, och, om brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats å annan ort, även å den orten. Förövades brottet å orter under skilda domstolar, äge de lika behörighet. Har det skett å svenskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, vare även rätten i den ort, dit den misstänkte med fartyget eller luftfartyget först ankommer eller där han gripits eller eljest uppehåller sig, behörig.

[S2]Är, då åtal väckes, ovisst, var brottet förövades, må åtal upptagas av rätten i någon av de orter, där det kan antagas hava skett, eller i den ort, där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig.

[S3]Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Lag (1957:299).

  • NJA 1989 s. 804:Forum vid åtal för olaga trålfiske från utländskt fartyg på svenskt sjöterritorium.

[K19]2 §  Åtal för brott, som förövats å ort utom riket eller å utländskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, upptages, om ej regeringen för visst fall förordnar annat, av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller av rätten i den ort, där han gripits eller eljest uppehåller sig. Lag (1974:573).

[K19]3 §  Åtal mot flera för medverkan till brott må, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit åtal mot någon av dem, åtal väckas även mot den eller de övriga.

[S2]Vad nu sagts skall ock gälla angående åtal i andra fall mot flera för brott, som äga samband med varandra, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner lämpligt, att åtalen upptagas av samma domstol. Lag (1948:453).

  • NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.

[K19]4 §  Talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal eller för falsk angivelse eller annan osann tillvitelse, varå åtal följt, må väckas vid den rätt, där brottet åtalats. Lag (1948:453).

[K19]5 §  Över förseelse i rättegången döme den rätt, där rättegången föres.

[S2]Förövar någon annat brott inför domstol vid dess sammanträde, äge samma rätt döma däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finnes lämpligt.

[K19]6 §  Har någon förövat flera brott, må åtal för samtliga brotten upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

[K19]7 §  En domstol behåller sin behörighet att handlägga ett mål även om något förhållande som har grundat behörigheten ändras efter det att stämning delgetts den misstänkte.

[S2]Har allmänt åtal väckts vid en viss tingsrätt, får denna på åklagarens begäran överlämna målet till en annan tingsrätt, om den är behörig och särskilda skäl föreligger. Står den tilltalade redan under åtal vid den andra tingsrätten, skall sådant överlämnande ske, om det inte är olämpligt. De beslut som fattats före överlämnandet skall gälla, om inte den domstol dit målet överlämnats bestämmer annat.

[S3]Andra stycket gäller i tillämpliga delar också när flera mål om allmänt åtal mot den tilltalade samtidigt är anhängiga vid olika hovrätter. Lag (1987:747).

[K19]8 §  Avvisas mål på den grund, att rätten icke är behörig, äge den dock i avbidan på att åtal väckes vid rätt domstol meddela beslut, som icke utan fara kan uppskjutas.

[K19]9 §  Är i lag föreskrivet, att åtal skall upptagas omedelbart av högre rätt eller skall åtal enligt lag eller författning upptagas av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara, må ej på grund av vad i detta kapitel stadgas åtalet upptagas av annan domstol. Skall fråga om ansvar upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol, äger vad i detta kapitel stadgas ej tillämpning.

[S2]Avtal, varigenom någon utfäst sig att väcka åtal eller svara vid viss domstol, vare utan verkan. Lag (1965:585).

[K19]10 §  Har lägre rätt upptagit mål, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock målet skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara.

  • HFD 2013:41:Sedan ett mål avgjorts i en förvaltningsrätt ska kammarrätten inte på eget initiativ pröva om saken bort tas upp av annan förvaltningsrätt.

[K19]11 §  Meddelas i högre rätt beslut, varigenom lägre rätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål, som där väckts, äge den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt, som finnes behörig.

[S2]Hava skilda domstolar genom beslut, som vunnit laga kraft, funnits obehöriga, äge Högsta domstolen, om någon av dem finnes behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstol, av vilken målet bort upptagas. Lag (2009:344).

[K19]11 a §  Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).

  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
Införd: SFS 1996:247 (None)

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

12 §  Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål. Lag (2000:172).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K19]12 §  Det som sägs i detta kapitel ska tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål.

[S2]Åtal för brott som ska prövas gemensamt med en fråga om häktning enligt 24 kap. 13 a § får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel. Lag (2021:285).

Prop. 1999/2000:26: bestämmelserna i kapitlet i övrigt utvidgas till att omfatta all befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.

En sådan behörighet förutsätter enligt bestämmelsens nya lydelse att ett beslut av rätten bör fattas utan dröjsmål. Beslut om häktning kan beslutas av en s.k. jourdomstol på sätt som förekommer i dag. När det gäller frågor...

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.), 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

20 Kap. Om rätt till åtal och om målsägande

[K20]1 §  Fråga om ansvar för brott må ej av rätten upptagas, med mindre åtal för brottet väckts. Rätten äge dock utan åtal upptaga fråga om ansvar för förseelse i rättegången.

Åtal väcks genom att stämningsansökan inges till domstol.

[K20]2 §  Allmän åklagare äge tala å brott, som hör under allmänt åtal, om ej annat är stadgat.

[S2]Om befogenhet för särskild åklagare att tala å brott, som hör under allmänt åtal, gälle vad särskilt är föreskrivet.

[S3]Åklagare må i högre rätt fullfölja talan även till den misstänktes förmån.

  • RH 2004:89:Tingsrätten dömde en tilltalad för snatteri till böter efter en huvudförhandling som ägt rum trots att den tilltalade uteblivit. Efter det att domen meddelats framkom att personen hade avlidit redan före huvudförhandlingen. Fråga dels om åklagarens rätt att överklaga till den tilltalades förmån, dels om huruvida domen skulle undanröjas i dess helhet eller endast i fråga om påföljden.
  • RH 2002:25:Målsägande har ej ansetts behörig att överklaga en brottmålsdom till den tilltalades förmån.
  • NJA 2012 s. 521:En tilltalad har av hovrätten dömts för brott. Därefter har det framkommit att han hade avlidit under den tid som målet handlades i hovrätten. När tingsrätten hade meddelat en friande dom, har åklagarens överklagande ansetts förfallet (I=B 2470-10). När tingsrätten hade meddelat en fällande dom har påföljden undanröjts (II=B 2895-11).

[K20]3 §  Under allmänt åtal höra alla brott, som ej uttryckligen äro undantagna därifrån.

[S2]Är för allmänt åtal stadgat särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsägande, vare det gällande.

Se allra flesta brott hör under allmänt åtal. Domstolen måste ex officio beakta att brottet angivts till åtal vid angivelsebrott såsom vid förtalsbrotten enligt 5 kap.5 § BrB.

Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB uppställer vidare krav på att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Denna prövning ankommer på åklagaren och inte på domstolen. Något hinder att åklagaren företar den särskilda åtalsprövningen först vid den tidpunkt i processen då frågan har blivit aktuell föreligger inte enligt NJA 2004 s. 757.

  • NJA 2004 s. 757:Fråga huruvida, sedan åtal väckts för sexuellt ofredande, domstolen - med hänsyn till bestämmelserna om åtalsprövning och angivelse av målsäganden - ägt pröva om den tilltalade gjort sig skyldig till förtalsbrott.

[K20]4 §  Innefattar en handling flera brott och hör något av dem under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga.

[S2]Har någon angivits för brott, som allenast efter angivelse hör under allmänt åtal, och äro flera misstänkta för att hava tagit del i brottet, må allmänt åtal äga rum mot dem alla.

[K20]5 §  En målsägande får ange ett brott till åtal hos åklagare eller Polismyndigheten. Lag (2014:649).

[K20]6 §  Åklagare skall, om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt åtal. Lag (1964:166).

[K20]7 §  Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts:

  1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter,
  2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,
  3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller
  4. om psykiatrisk vård eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd.

[S2]Åtal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks. Lag (1997:726).

Ändrad: SFS 1988:943 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1991:1139 (om psykiatrisk tvångsvård, m.m.), 1971:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1993:393 (om stöd och service till vissa funktionshindrade), 1981:1285 (om förundersökningsbegränsningar m.m.), 1985:13 (om åtalsunderlåtelse), 1997:726 (None)

[K20]7 a §  Beslut om åtalsunderlåtelse får meddelas även sedan åtal har väckts, om det kommer fram sådana förhållanden som, om de förelegat eller varit kända vid tiden för åtalet, skulle ha föranlett åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse får dock inte beslutas om den tilltalade motsätter sig det eller om dom redan har fallit. Lag (1981:1285).

[K20]7 b §  Ett beslut om åtalsunderlåtelse får återkallas, om särskilda omständigheter föranleder det. Lag (1985:13).

[K20]8 §  Målsäganden må ej väcka åtal för brott, som hör under allmänt åtal, med mindre han angivit brottet och åklagaren beslutat, att åtal ej skall äga rum.

[S2]Har åklagare väckt talan, äge målsäganden biträda åtalet; han må ock i högre rätt fullfölja talan.

[S3]Utan hinder av vad i första stycket sägs må målsägande väcka talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående brott.

[S4]Målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Lag (1964:166).

  • NJA 2008 s. 1165:En viltvårdsområdesförening har inte ansetts vara målsägande beträffande åtal för jaktbrott mot en person vars fastighet ingått i viltvårdsområdet, när åtalet avsett att denne jagat inom viltvårdsområdet i strid med föreningens beslut om områdes- och gemensamhetsjakt.
  • RH 2002:25:Målsägande har ej ansetts behörig att överklaga en brottmålsdom till den tilltalades förmån.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.
  • NJA 1998 s. 319:En målsägande, som väckt enskilt åtal för brott under allmänt åtal, har ansetts kunna komplettera sin ansökan om stämning med ett därefter fattat beslut att allmänt åtal inte skall äga rum.
  • NJA 1982 s. 98:Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har ansetts ej kunna vare sig direkt eller analogiskt tillämpas i fråga om förtalsbrott.
  • NJA 2007 s. 633:A åtalades för misshandel av B och C. C biträdde åtalet och förde skadeståndstalan. A dömdes för misshandel av B medan åtalet för misshandel av C och C:s skadeståndstalan ogillades. Sedan A överklagat domen i den del han dömts för misshandel av B anslutningsöverklagade C. Anslutningsöverklagandet har avvisats.

[K20]9 §  Sedan dom fallit, må ej allmänt åtal nedläggas.

[S2]Nedlägges allmänt åtal på den grund, att tillräckliga skäl, att den misstänkte är skyldig till brottet, ej föreligga, må målsäganden övertaga åtalet; han skall dock hos rätten göra anmälan därom inom den tid, högst en månad, som av rätten bestämmes, sedan han erhöll vetskap om nedläggandet. Övertager ej målsäganden åtalet, äge han icke därefter väcka åtal för brottet; om den tilltalade yrkar det, skall frikännande dom meddelas.

  • NJA 2012 s. 164:Bestämmelsen i 20 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken har ansetts inte vara analogt tillämplig när åklagaren har lagt ned åtal på grund av preskription.
  • RH 2000:10:Åklagaren lade ned åtal på grund av bristande bevisning. Målsäganden tillfrågades under huvudförhandlingen vid tingsrätten om han ville överta åtalet och gav till rätten beskedet att han inte ville det. Beskedet ansågs ha utgjort en sådan processhandling som hade kunnat återtas så länge tingsrätten inte skilt sig från målet.
  • RH 1998:63:Sedan åklagaren lagt ned ett åtal på grund av att preskription inträtt och tingsrätten med anledning därav avskrivit målet, överklagade åklagaren avskrivningsbeslutet och yrkade att målet skulle återförvisas till tingsrätten, eftersom beslutet att lägga ned åtalet hade grundats på åklagarens missbedömning av preskriptionsreglerna. Överklagandet lämnades utan bifall.
  • NJA 2005 s. 940:Fråga om en målsägande, som inte övertagit ett av åklagaren nedlagt allmänt åtal, har rätt att överklaga en på yrkande av den tilltalade meddelad frikännande dom.
  • NJA 1984 s. 616:Åklagare ansågs oförhindrad att föra talan mot en frikännande dom, som meddelats enligt 20 kap 9 § 2 st RB efter det att åtalet hade lagts ned.

[K20]10 §  Bestämmelserna i 8 och 9 §§ om rätt för målsäganden att väcka åtal eller överta väckt åtal gäller inte i fråga om brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget har begåtts av

  1. statsråd,
  2. justitieråd,
  3. någon av riksdagens ombudsmän eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe,
  4. någon annan befattningshavare, mot vilken enligt riksdagsordningen eller annan författning endast något av riksdagens utskott eller annat riksdagsorgan är behörigt att besluta om åtal för sådant brott,
  5. justitiekanslern eller den som har tjänstgjort i hans eller hennes ställe, eller
  6. domare eller generaladvokat i Europeiska unionens domstol. Lag (2010:1391).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar undantag från målsägandens rätt att väcka åtal eller överta väckt åtal. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafens sjätte punkt ändras genom att hänvisningen till Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol.

Övriga ändringar i paragrafen är av endast språklig karaktär.

  • NJA 1987 s. 31:Fastighetsägaren A yrkade förpliktande för P att utge vissa pantbrev gällande i A:s fastigheter och åberopade som grund att pantbreven tillhörde honom. Tvisten har, oaktat P som grund för bestridande åberopat att pantbreven var pantförskrivna till honom, inte ansetts gälla frågan om panträtt i fastigheterna. Bestämmelsen om fastighetsforum i 10 kap 10 § RB har därför inte varit tillämplig.
Ändrad: SFS 2010:1391 (Utnämning av ordinarie domare), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1995:315 (Några frågor angående EG-domstolen), 1981:1312 (om åtal mot offentliga funktionärer m.m.), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor)

[K20]11 §  Äro i fråga om samma brott flera målsägande, gälle angivelse eller åtal av en målsägande även för de övriga.

[K20]12 §  Har målsäganden genom förlikning eller eljest utfäst sig att ej angiva brottet eller tala därå eller har han återkallat angivelse eller nedlagt åtal, må han ej därefter angiva brottet eller tala därå. Hör brottet allenast efter angivelse under allmänt åtal och har utfästelsen gjorts eller angivelsen återkallats, innan allmänt åtal väckts, må allmänt åtal för brottet ej därefter äga rum.

  • RH 2000:10:Åklagaren lade ned åtal på grund av bristande bevisning. Målsäganden tillfrågades under huvudförhandlingen vid tingsrätten om han ville överta åtalet och gav till rätten beskedet att han inte ville det. Beskedet ansågs ha utgjort en sådan processhandling som hade kunnat återtas så länge tingsrätten inte skilt sig från målet.

[K20]13 §  Har någon genom brott blivit dödad, har hans eller hennes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samma rätt som målsägande att ange brottet eller föra talan om det.

[S2]Avlider eljest den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada, äge närstående, som nu sagts, samma rätt att angiva brottet eller tala därå, som tillkom den avlidne, om icke av omständigheterna framgår, att denne ej velat angiva eller åtala brottet. Lag (2005:438).

Prop. 2004/05:137: Första stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså.

  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.
Ändrad: SFS 2005:438 (Assisterad befruktning och föräldraskap), 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.)

[K20]14 §  Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföreträdare angiva brottet eller tala därå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsägandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap.2--5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för talan.

[S2]Om rättegångsombud för målsägande gäller vad i 12 kap. är stadgat. Lag (1988:1260).

  • RH 1995:9:I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det ansetts erforderligt att förordna god man för att underteckna fullmakt för målsägandebiträdet.
Ändrad: SFS 1988:1260 (om god man och förvaltare), 1974:239 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.)

[K20]15 §  Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan, får åtföljas av lämplig person som personligt stöd (stödperson) under rättegången. Sådan stödperson som rätten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rättegången.

[S2]I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

[S3]Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföreträdare skall höras. Lag (1994:420).

[K20]15 a §  En målsägande som har begärt det ska av rätten underrättas om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten. Lag (2015:429).

Prop. 2014/15:77: En målsägande som har begärt det ska av rätten underrättas om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten.

Paragrafen är ny och reglerar målsägandens rätt till underrättelse om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Ändringen genomför delvis artikel 6 i brottsofferdirektivet.

Bestämmelsen ...

Införd: SFS 1984:400 (om ändring i brottsbalken m.m. (sexualbrotten)), 2015:429 (Genomförande av brottsofferdirektivet)
Upphävd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K20]16 §  Är i lag eller författning stadgat, att åtal för brott må väckas av annan enskild än målsägande, skall han i fråga om rätt att angiva brottet eller tala därå samt åtal, som väckes av honom, anses som målsägande.

21 Kap. Om den misstänkte och hans försvar

[K21]1 §  Den misstänkte äge själv föra sin talan. Är han omyndig, skall rätten, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt, höra den som har vårdnaden om honom; denne äge ock föra talan för den omyndige.

[S2]Har den misstänkte avlidit, äge hans efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon föra talan mot dom, såvitt genom denna fastställts, att den misstänkte förövat gärningen. Lag (1971:875).

  • RH 1994:87:Genom lagakraftvunnen dom har den tilltalade, för vilken förordnats förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, ådömts ansvar för bedrägligt beteende och förpliktats att utge skadestånd. Förvaltaren har ansetts sakna behörighet att ansöka om återställande av försutten tid att överklaga domen.
  • NJA 2012 s. 521:En tilltalad har av hovrätten dömts för brott. Därefter har det framkommit att han hade avlidit under den tid som målet handlades i hovrätten. När tingsrätten hade meddelat en friande dom, har åklagarens överklagande ansetts förfallet (I=B 2470-10). När tingsrätten hade meddelat en fällande dom har påföljden undanröjts (II=B 2895-11).
  • RÅ 1994:100:I mål om disciplinpåföljd enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen har klaganden, som ådömts disciplinpåföljd, avlidit innan överklagandet prövats. Klagandens efterlämnade hustru har ansetts ha rätt att överta den avlidnes talan. Den disciplinpåföljd som tilldelats den avlidne har - med beaktande av hur hustrun fört talan - undanröjts i samband med att målet avskrivits.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • NJA 2013 s. 333:En tilltalad har dömts för brott. I samband med att högre rätt avskriver målet sedan den tilltalade avlidit, ska rätten självmant pröva beslut om förverkande.
  • NJA 1989 s. 862:Fråga vid åtal för sakhäleri avseende pengar om beviskravet beträffande förbrottet. Tilltalad, som överklagat HovR:ns fällande dom i skuldfrågan, har avlidit efter huvudförhandlingen i HD men innan HD meddelat dom i målet. Skuldfrågan har prövats genom domen utan att den tilltalades anhöriga beretts tillfälle att yttra sig.
  • RH 1995:33:Föräldrar till tilltalad som avlidit har vid överklagande av tingsrättens dom inte ansetts kunna överta rätten till offentlig försvarare i målet. Inte heller har de beviljats allmän rättshjälp för att föra talan mot domen i ansvarsdelen.
  • NJA 1992 s. 226:Då en tilltalad som dömts i HovR:n avlidit och de anhöriga ej övertagit hans talan mot domen, har det ansetts att endast straffbestämningen skall undanröjas vid målets avskrivning.
  • NJA 1990 s. 21:En tilltalad, som av TR dömts för våldtäkt och fullföljt talan mot denna dom, avled under målets behandling i HovR:n. Sedan hans efterlevande övertagit hans talan enligt 21 kap 1 § 2 st RB. och HovR:n meddelat friande dom, har målsäganden ansetts inte kunna fullfölja talan mot denna dom.
  • RH 2004:89:Tingsrätten dömde en tilltalad för snatteri till böter efter en huvudförhandling som ägt rum trots att den tilltalade uteblivit. Efter det att domen meddelats framkom att personen hade avlidit redan före huvudförhandlingen. Fråga dels om åklagarens rätt att överklaga till den tilltalades förmån, dels om huruvida domen skulle undanröjas i dess helhet eller endast i fråga om påföljden.
  • RH 1999:98:När tilltalad som överklagat fängelsedom endast i fråga om påföljden avlidit, har hovrätten avskrivit målet utan att efterlevande beretts tillfälle att överta talan.
Ändrad: SFS 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.)

[K21]2 §  Den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid en huvudförhandling i tingsrätten eller hovrätten. En sådan skyldighet gäller dock inte om målet kan avgöras även om den misstänkte inte infinner sig vid huvudförhandlingen och den misstänktes närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

[S2]Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att den misstänktes närvaro är nödvändig för utredningen.

[S3]Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om den misstänktes närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.

[S4]Om den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen ska rätten besluta om detta.

[S5]När den misstänkte inte är skyldig att infinna sig personligen, får den misstänktes talan föras genom ombud. I fråga om ombud gäller 12 kap. Ett ombud som är offentlig försvarare för den misstänkte behöver dock inte ge in en skriftlig fullmakt annat än om rätten anser att det behövs. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: Den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid en huvudförhandling i tingsrätten eller hovrätten. En sådan skyldighet gäller dock inte om målet kan avgöras även om den misstänkte inte infinner sig vid huvudförhandlingen och den misstänktes närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

Vid huvudförhandling i Högsta domstolen är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om domstolen finner att den misstänktes ...

  • RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.
  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.
  • NJA 2015 s. 284:Förutsättningar för att förklara ett överklagande i ett brottmål förfallet.
Ändrad: SFS 1981:214 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K21]3 §  Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av försvarare.

[S2]Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år eller lider han av en allvarlig psykisk störning, utses försvarare av den som har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses ombudet som försvarare.

[S3]En person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att iaktta vad som åligger en försvarare enligt 7 § första stycket. Utländsk medborgare eller den som har hemvist utom riket får inte vara försvara re om det med hänsyn till rikets säkerhet är olämpligt. Om försvarare gäller i övrigt 12 kap.2--5 §§ samt 6 § andra stycket. Lag (1992:1511).

Den misstänkte har alltid rätt till försvarare som antingen är offentlig eller privat.

Advokat som var offentlig försvarare åtog sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och när den misstänkte var häktad, till utomstående befordrade brev och instruktioner. Advokaten blev utesluten ur advokatsamfundet, vilket faställdes av Högsta domstolen i NJA 1991 s.293.

  • NJA 2008 s. 1047:En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
  • NJA 1999 s. 253:Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i samband med besök i häktet inför huvudförhandling i tingsrätt när den tilltalade erkänt och påföljdsfrågan var förhållandevis okomplicerad.
  • RH 2008:13:Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • NJA 2007 s. 984:Offentlig försvarare har förordnats för underårig misstänkt utan att hans vårdnadshavare beretts tillfälle att lämna synpunkter på valet. Detta har inte ensamt ansetts utgöra tillräckliga skäl för att tillåta försvararbyte när begäran härom skett efter det att tingsrätten meddelat dom i målet.
  • NJA 1981 s. 807:Sedan tilltalad fullföljt talan till HovR:n med yrkande om frikännande från ansvar för medhjälp till stöld, har HovR:n utan hans begäran förordnat offentlig försvarare för honom. Vid målets avgörande i HovR:n har den tilltalade förpliktats. att till statsverket återbetala försvararkostnad. Yrkande i HD om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet har lämnats utan bifall, då det ansetts befogat att i HovR:n förordna försvarare. 21 kap 3 § 3 st och 31 kap 1 § RB.
  • NJA 1988 s. 696:En person, som åtalats för mutbrott på den grund att han tagit emot viss testamenterad egendom, hade dessförinnan rådfrågat en advokat, som inte hade funnit något rättsligt hinder mot mottagandet. Försvararjäv enligt 21 kap 3 § 3 st RB har ansetts föreligga, när samme advokat uppträdde som den tilltalades ombud i brottmålsprocessen.
  • NJA 1991 s. 293:Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om förutsättningarna för en offentlig försvarare att åta sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och att, när den misstänkte är häktad, till utomstående befordra brev och instruktioner från denne. 21 kap 3 § 3 st RB och 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m fl.
Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att ta arv, m.m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 1982:201 (om försvararjäv m.m.), 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.)

[K21]3 a §  Är den misstänkte anhållen eller häktad ska offentlig försvarare förordnas för honom eller henne, om han eller hon begär det. Offentlig försvarare ska också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

[S2]Offentlig försvarare ska därutöver förordnas

  1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
  2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till en annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
  3. om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

[S3]Om den misstänkte biträds av en försvarare som han eller hon själv har utsett, ska det inte förordnas någon offentlig försvarare vid sidan av denne. Offentlig försvarare ska dock förordnas om det finns synnerliga skäl. Lag (2019:263).

  • NJA 1988 s. 37:Fråga, i mål om ansvar för narkotikabrott, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.
  • NJA 2012 s. 43:Något hinder mot att förordna en av den tilltalade utsedd försvarare till offentlig sådan har inte ansetts föreligga trots att ett byte av offentlig försvarare tidigare hade vägrats. Den tilltalade var i behov av försvarare och det framstod som lämpligt att den privata försvararen förordnades.
  • NJA 1987 s. 45:Fråga, i mål om ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats, om behov av offentlig försvarare med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden och till vad målet rör.
  • RH 2010:50:Offentlig försvarare har på begäran förordnats för en person misstänkt för bl.a. bedrägerier eftersom den misstänkte har ansetts ha behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brotten. När den misstänkte senare, bl.a. av kostnadsskäl, velat att försvararförordnandet skulle återkallas har det inte ansetts finnas något giltigt skäl för att återkalla detta. Den misstänkte har då alltjämt ansetts ha behov av offentlig försvarare.
  • NJA 2016 s. 714:Ersättning för privat försvarare vid talan om företagsbot.
  • NJA 2014 s. 60:I mål om våldsamt motstånd har, med hänsyn till utredningen om brottet, skäl ansetts föreligga att förordna offentlig försvarare.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • NJA 1999 s. 227:Fråga om behov av offentlig försvarare i HovR.
  • NJA 1999 s. 541:Fråga i mål om ansvar för våld mot tjänsteman huruvida offentlig försvarare skall förordnas med hänsyn till valet av påföljd.
  • NJA 1984 s. 435:Fråga, i mål om ansvar för misshandel, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet och den tilltalades personliga förhållanden.
  • NJA 1985 s. 694:Fråga, i mål om ansvar för stöld, angående förordnande av offentllig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.
  • NJA 1986 s. 86:Fråga, i mål om ansvar för försök till stöld, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet.
  • NJA 1995 s. 625:Fråga om förordnande av offentlig försvarare i HovR:n, då TR:n dömt för stöld till villkorlig dom och utvisning och domen överklagats endast beträffande beslutet om utvisning.
  • NJA 1984 s. 787:Fråga, i mål om ansvar för rattfylleri, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.
Införd: SFS 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare)
Ändrad: SFS 2019:263 (Genomförandet av barnrättsdirektivet och några andra straffprocessuella frågor)

[K21]3 b §  En offentlig försvarare ska förordnas för en tidigare tilltalad om

  1. han eller hon är i behov av försvarare med hänsyn till att åklagaren enligt 58 kap. 6 a § beslutat eller har möjlighet att besluta att återuppta en förundersökning eller att låta en pågående förundersökning även avse frågan om den tidigare tilltalades delaktighet i brottet, eller
  2. det annars finns synnerliga skäl.

[S2]Vid bedömningen av om den tidigare tilltalade är i behov av försvarare ska rätten beakta brottets beskaffenhet, den tidigare tilltalades personliga förhållanden och vilka utredningsåtgärder som ska vidtas. Lag (2012:659).

  • NJA 2014 s. 482:En åklagare, som har varit tjänstledig från Åklagarmyndigheten och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett brottmål. Den adjungerade ledmoten har ansetts jävig att handlägga brottmålet. Resning har inte beviljats då det var uppenbart att jävet inte hade påverkat utgången i målet. Även fråga om en nämndeman, som var ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. - Offentlig försvarare har förordnats i resningsärendet med hänsyn till ärendets karaktär och till att frågan i ärendet varit av vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och Ö 4809-13 på likartat sätt.
Införd: SFS 2012:659 (Resningsförfarandet i brottmål - återupptagande av förundersökning och rätt till biträde)

[K21]4 §  Offentlig försvarare förordnas av rätten; har rätten skilt saken från sig, äge den, till dess talan av den misstänkte fullföljts eller tiden för sådan talan utgått, förordna försvarare att biträda honom i högre rätt.

[S2]Fråga om förordnande av offentlig försvarare skall upptagas, då framställning därom göres eller rätten eljest finner anledning därtill.

Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

Prop. 2018/19:42: Frågan om förordnande av offentlig försvarare ska tas upp när en framställning görs eller rätten annars anser att det finns anledning till det.

När domstolen inte är tillgänglig för beslut får åklagaren, i avvaktan på rättens beslut, förordna en offentlig försvarare för en misstänkt som är gripen eller anhållen och som har ett brådskande behov av en försvarare. Beslutet ska snarast möjligt överlämnas till rätten för prövning. ...

  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • NJA 1993 s. 299:Domstolsverket har ansetts ha rätt att föra talan mot slutligt beslut av TR angående byte av offentlig försvarare.

[K21]4 a §  En framställan om förordnande av en offentlig försvarare enligt 3 b § ska göras hos den domstol som enligt 58 kap. 4 § första stycket är behörig att pröva ansökan om resning. Lag (2012:659).

[K21]5 §  Till offentlig försvarare ska förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. Om det finns särskilda skäl, får till sådan försvarare utses någon annan lämplig person som har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domaranställning. Företrädesvis bör det förordnas någon som brukar förekomma som rättegångsombud vid domstolen.

[S2]Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig för uppdraget, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det. Lag (2009:1252).

För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare enligt NJA 1989 s. 540.

Begäran om att advokat med verksamhet på ort utanför den handläggande domstolens domkrets skulle förordnas till offentlig försvarare har avslagits på grund av de ökade kostnader detta skulle medföra enligt RH 2008:80.

  • RH 2008:80:Begäran om att advokat med verksamhet på ort utanför den handläggande domstolens domkrets skulle förordnas till offentlig försvarare har avslagits på grund av de ökade kostnader detta skulle medföra.
  • RH 1996:115:Den som godkänts som advokat i något annat EG-land är enligt 8 kap. 9 § rättegångsbalken jämställd med svensk advokat när han eller hon tillhandahåller advokattjänst i Sverige. Till jämställdheten hör även att utländsk advokat måste uppfylla de lämplighetskrav som ställs på offentlig försvarare med stöd av 21 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • NJA 1989 s. 540:För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare.
  • NJA 1995 s. 75:Fråga om byte av offentlig försvarare.
Ändrad: SFS 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 2009:1252 (Den enskildes val av rättsligt biträde)

[K21]6 §  En offentlig försvarare får entledigas av rätten om behovet av offentlig försvarare upphör eller om det finns något annat skäl för det. Om den misstänkte utser en annan försvarare, ska den offentliga försvararen entledigas om det inte skulle medföra synnerlig olägenhet.

[S2]Ett byte av offentlig försvarare får beslutas av rätten, om det finns särskilda skäl. Om en offentlig försvarare har bytts ut en gång, får ett nytt byte ske bara om det finns synnerliga skäl.

[S3]En offentlig försvarare får inte utan rättens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe. Lag (2018:533).

Prop. 2017/18:86: Paragrafen innehåller bestämmelser om entledigande, byte och substitution av offentlig försvarare. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Enligt första stycket får en offentlig försvarare entledigas av rätten om behovet av offentlig försvarare upphör eller om det finns något annat skäl för det. Liksom hittills kan behovet upphöra t.ex. om den offentliga försvararen har förordnats innan åtal har väckts ...

  • NJA 1991 s. 244:En tilltalad dömdes av tingsrätten till fängelse 1 år 6 månader för bl a otukt med barn. Sedan såväl den tilltalade som åklagaren överklagat domen gjorde den tilltalade framställning om byte av offentlig försvarare under åberopande av att han saknade förtroende för den som var förordnad. Framställningen har bifallits.
  • NJA 2004 s. 639:Fråga om byte av offentlig försvarare.
  • NJA 1983 s. 200:Åklagarens ställning vid prövning av fråga om återkallande av förordnande som offentlig försvarare.
  • RH 1997:58:Offentlig försvarare har utan rättens tillstånd ställt platsombud för sig i syfte att hålla kostnaderna nere. Ersättning för platsombudets kostnader har dock inte ansetts kunna utgå.
  • NJA 1994 s. 126:En målsägande i ett brottmål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut som rör val av offentlig försvarare.
  • RH 2010:50:Offentlig försvarare har på begäran förordnats för en person misstänkt för bl.a. bedrägerier eftersom den misstänkte har ansetts ha behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brotten. När den misstänkte senare, bl.a. av kostnadsskäl, velat att försvararförordnandet skulle återkallas har det inte ansetts finnas något giltigt skäl för att återkalla detta. Den misstänkte har då alltjämt ansetts ha behov av offentlig försvarare.
  • RH 1999:36:En person åtalades för mened därför att han under ett vittnesmål ha förtigit sanningen. Att dennes offentliga försvarare är kompanjon med den advokat som i det tidigare målet påkallade vittnesförhöret har ansetts inte utgöra skäl för att tillåta byte av offentlig försvarare.
  • NJA 1989 s. 540:För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare.
  • NJA 1990 s. 156:Två tilltalade hade vid TR:n gemensam offentlig försvarare. I HovR:n tilläts den ene av de tilltalade att byta offentlig försvarare på grund av motstridiga intressen mellan de båda tilltalade. Även den andre tilltalade har fått byta offentlig försvarare med hänsyn till att försvararen inte på ett obundet sätt skulle kunna biträda denne.
  • NJA 1995 s. 75:Fråga om byte av offentlig försvarare.
  • RH 1995:64:Fråga om entledigande av offentlig försvarare som utsatts för hot.
  • NJA 2005 s. 137:En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av 21 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken satt annan i sitt ställe (substitution). Den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan har därvid ansetts tillämplig och den som anlitats som substitut har inte ansetts ha en självständig rätt till ersättning av allmänna medel enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken.
  • RH 1996:9:En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut varigenom tingsrätt ogillat en begäran om att motpartens ombud och biträde enligt rättshjälpslagen skulle avvisas.
  • NJA 2007 s. 984:Offentlig försvarare har förordnats för underårig misstänkt utan att hans vårdnadshavare beretts tillfälle att lämna synpunkter på valet. Detta har inte ensamt ansetts utgöra tillräckliga skäl för att tillåta försvararbyte när begäran härom skett efter det att tingsrätten meddelat dom i målet.
  • RH 2009:84:En offentlig försvarare har inte tillerkänts ersättning för den extra tidsåtgång som föranletts av att han satt annan advokat i sitt ställe vid huvudförhandling när han, som var inbokad till annan förhandling, inte i förväg gett tingsrätten tillfälle att ta ställning till om huvudförhandlingen skulle hållas den dagen.
Ändrad: SFS 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2018:533 (Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden)

[K21]7 §  Försvarare skall med nit och omsorg tillvarataga den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning.

[S2]Försvarare bör, så snart ske kan, genom överläggning med den misstänkte förbereda försvaret.

  • NJA 2009 s. 72:En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket föranlett en ny huvudförhandling. Försvararen har inte ansetts vara försumlig och ersättningen till försvararen har inte satts ned.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • NJA 1999 s. 253:Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i samband med besök i häktet inför huvudförhandling i tingsrätt när den tilltalade erkänt och påföljdsfrågan var förhållandevis okomplicerad.
  • RH 1999:36:En person åtalades för mened därför att han under ett vittnesmål ha förtigit sanningen. Att dennes offentliga försvarare är kompanjon med den advokat som i det tidigare målet påkallade vittnesförhöret har ansetts inte utgöra skäl för att tillåta byte av offentlig försvarare.
  • NJA 2020 s. 465:En advokat var försvarare för den tilltalade i ett mål i hovrätten där en viss person var målsägande. Advokaten var samtidigt, i ett annat mål, förordnad som målsägandebiträde åt den personen. Den intressekonf likten har medfört att hovrättens dom har undanröjts och att målet har lämnats tillbaka till hovrätten.

[K21]8 §  Försvarare äge under förundersökningen och målets behandling vid rätten göra framställning och vidtaga åtgärd, som erfordras för tillvaratagande av den misstänktes rätt, så ock, om målet fullföljes, biträda honom i högre rätt.

  • NJA 2009 s. 72:En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket föranlett en ny huvudförhandling. Försvararen har inte ansetts vara försumlig och ersättningen till försvararen har inte satts ned.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • RH 1994:2:I mål om ansvar för sexuellt umgänge med barn har som bevisning åberopats bl.a. video- och ljudinspelningar av förhör med barnen under förundersökningen. Fråga bl.a. om försvararens rätt att få närvara vid sådana förhör och att framställa frågor.

[K21]9 §  Den som är gripen, anhållen eller häktad har rätt att träffa sin försvarare. Om en försvarare som är utsedd av den misstänkte inte uppfyller de krav som ställs i 5 § första stycket, får undersökningsledaren eller åklagaren besluta att den misstänkte inte får träffa sin försvarare om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Beslutet ska vara skriftligt och innehålla de skäl som det grundas på. Den misstänkte eller försvararen får begära att rätten prövar beslutet.

[S2]Om den misstänkte har rätt att träffa sin försvarare ska det få ske i enrum.

[S3]En offentlig försvarare eller en försvarare som har utsetts av den misstänkte och meddelats rätten ska kallas till huvudförhandlingen, liksom till andra sammanträden inför rätten. Lag (2016:929).

Prop. 2015/16:187: Den som är gripen, anhållen eller häktad har rätt att träffa sin försvarare. Om en försvararare som är utsedd av den misstänkte inte uppfyller de krav som ställs i 5 § första stycket, får undersökningsledaren eller åklagaren besluta att den misstänkte inte får träffa sin försvarare om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Beslutet ska vara skriftligt och innehålla de skäl ...

  • NJA 1999 s. 253:Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i samband med besök i häktet inför huvudförhandling i tingsrätt när den tilltalade erkänt och påföljdsfrågan var förhållandevis okomplicerad.
Ändrad: SFS 2016:929 (Genomförande av EU:s försvarardirektiv)

[K21]9 a §  Om det med hänsyn till omständigheterna finns anledning att pröva om den person som utsetts att biträda den misstänkte uppfyller kraven i 3 § tredje stycket, ska åklagaren anmäla detta till rätten. Lag (2019:263).

[K21]10 §  En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar föreskrifter om timkostnadsnormen.

[S2]Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det.

[S3]När ersättningen bestäms ska i vissa fall en taxa tillämpas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om taxan och om beräkning av ersättningen för tidsspillan.

[S4]Ersättningen till offentlig försvarare får endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. På begäran av den misstänkte eller den föreslagna offentlige försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning.

[S5]En offentlig försvarare får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte. Har detta skett är förbehållet utan verkan och den offentlige försvararen ska till den misstänkte betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot. Den offentlige försvararen får dock förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som enligt fjärde stycket inte omfattas av försvararens rätt till ersättning av allmänna medel. Lag (2009:1252).

  • NJA 2016 s. 414:Rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg till offentlig försvarare (I) respektive målsägandebiträde (II). Betydelsen av att en tingsrätt har flera tingsställen.
  • RH 2011:21:Föreslagen offentlig försvarare har meddelats positivt förhandsbesked i frågan om ersättningen för försvararuppdraget även ska omfatta rätt till uppkomna merkostnader på grund av att försvararen har sin verksamhet på annan ort än den där den handläggande domstolen är belägen.
  • RH 2002:31:I brottmål i vilket brottmålstaxan inte var tillämplig, har ersättning för tidsspillan inte utgått till offentlig försvarare för den tid som åtgått för promenader mellan advokatkontoret och arrestlokalen, respektive domstolen.
  • NJA 1986 s. 733:Fråga om offentlig försvarare, som i mål om misstanke om skattebrott anlitat revisionsbyrå för genomgång av bl a viss bokföring, är berättigad till förskott för revisionsbyråns arbete.
  • NJA 2009 s. 72:En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket föranlett en ny huvudförhandling. Försvararen har inte ansetts vara försumlig och ersättningen till försvararen har inte satts ned.
  • RH 2003:62:Fråga om offentlig försvarare, som i mål om misstanke om bl.a. grovt skattebrott anlitat revisionsbyrå för genomgång av skattemyndighetens revisionspromemoria, är berättigad till ersättning för den kostnad han haft för att anlita revisionsbyrån.
  • NJA 2012 s. 262:Ersättning till en offentlig försvarare får, enligt 21 kap. 10 § RB, endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Ett beslut som inte har formen av ett förhandsbesked men som innebär att det finns särskilda skäl för att ersätta merkostnader har inte ansetts binda högre instans, när den beslutar om ersättning för kostnader som har uppstått där.
  • NJA 2008 s. 223:Kraven på offentlig försvarares kostnadsräkning i mål där brottmålstaxan inte är tillämplig.
  • NJA 1989 s. 266:Den s k helgtaxan har ansetts tillämplig på arbete som offentlig försvarare utfört under helgdag för att överklaga ett efter förhandling under samma helg meddelat häktningsbeslut.
  • RH 1995:4:Fråga om offentlig försvarare skall tillerkännas förskott på försvararersättningen.
  • NJA 1991 s. 600:Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat försvarare i mål på ett speciellt ämnesområde på vilket försvararen haft särskilda insikter och erfarenheter.
  • NJA 2017 s. 441:Ersättning till en offentlig försvarare för tidsspillan under en helg i samband med annat arbete än häktningsförhandling.
  • NJA 2010 s. 19:Fråga om offentlig försvarare kan tillerkännas ersättning av allmänna medel för upprättande av arbetsredogörelse.
  • RH 1995:37:I brottmål, där fastställd taxa för bestämmande av ersättning till offentlig försvarare ej var tillämplig, har tidsspillan som sammanlagt, i samma instans, uppgått till minst 20 minuter ansetts kunna ersättas.
  • NJA 1989 s. 14:Uppdrag som offentlig försvarare i mål, i vilket brottmålstaxan inte var tillämplig, gällde ett mycket speciellt ämnesområde där ovanliga och svårbedömda rättsfrågor aktualiserades. Till försvarare hade förordnats advokater med särskild kännedom om och erfarenhet av det ifrågavarande rättsområdet. Fråga om timersättningen till dem för utfört arbete.
  • RH 2001:70:I brottmål, där brottmålstaxan inte var tillämplig, har tidsspillan ansetts ersättningsgill endast om den händelse eller det dröjsmål för vilket ersättning yrkas inte varit av underordnad beskaffenhet eller inneburit en obetydlig tidsåtgång.
  • RH 1996:120:Regelmässigt får det anses ingå i en försvarares rätta fullgörande av sitt uppdrag att villfara en häktad huvudmans begäran om ett besök, även om försvararen inte i förväg får veta skälet till denna begäran och således inte kan bedöma om besöket är i strikt mening nödvändigt för att utföra huvudmannens talan i brottmålet. I det nu aktuella målet har huvudmannen vid upprepade tillfällen krävt att försvararen skulle komma på personligt besök. Dessa besök har sedermera befunnits ha varit motiverade främst av kurativa skäl. Ersättning för dessa besök har inte lämnats.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • NJA 1993 s. 260:Regeringen har fastställt timkostnadsnorm för år 1993 att läggas till grund för Domstolsverkets beslut om taxa som avses i 21 kap 10 § RB. Fråga om regeringens beslut står i uppenbar strid med bestämmelsen i §:n om offentlig försvarares rätt till skälig ersättning och taxan därför enligt 11 kap 14 § regeringsformen inte skall tillämpas.
  • NJA 2008 s. 650:Fråga om rätt för den misstänkte att få en avskrift av förundersökningsprotokollet och om offentlig försvarares rätt att få ersättning för utlägg för en sådan avskrift. (23 kap. 21 § fjärde stycket och 31 kap. 9 § rättegångsbalken.)
  • NJA 1992 s. 186:Kostnaden för översättning av en brottmålsdom som skickats ut från rätten har med hänsyn till bestämmelsen i 33 kap 9 § RB funnits inte kunna ersättas av allmänna medel som utlägg för den offentlige försvararen. Fråga också om försvararens rätt till ersättning för översättning av ett förundersökningsprotokoll.
  • RH 2004:85:I samband med att en person greps såsom misstänkt för grovt narkotikabrott och annan allvarlig brottslighet beslagtogs 344 000 kr hos honom. Förundersökningen lades senare ned och målet skrevs av. Vid bestämmande av ersättning till den offentlige försvararen uppstår fråga dels om rätt till ersättning för arbete före förordnandet, dels om nedlagt arbete på beslagsfrågan varit erforderligt.
  • NJA 2009 s. 751:En person har till sin fars offentlige försvarare överlämnat en gåva. Fråga om bestickning och mutbrott.
  • NJA 1987 s. 332:Mot TR:s dom i brottmål har två tilltalade vädjat. En av dem återkallade sin vadetalan och HovR:n avskrev före huvudförhandlingen målet beträffande denne. Den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan har inte ansetts tillämplig vid fastställandet av ersättning till den andre tilltalades offentlige försvarare.
  • NJA 1999 s. 253:Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i samband med besök i häktet inför huvudförhandling i tingsrätt när den tilltalade erkänt och påföljdsfrågan var förhållandevis okomplicerad.
  • NJA 1991 s. 127:Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten förelagt vadesvaranden att inkomma med genmäle, har vadekärandena ansetts skyldiga att ersätta vadesvaranden dennes rättegångskostnad i hovrätten.
  • NJA 1999 s. 256:Fråga om ersättning till offentlig försvarare som avbrutit semester för att medverka i huvudförhandling i hovrätt.
  • NJA 1997 s. 586:Ersättning till offentlig försvarare. 21 kap 10 § RB.
  • RH 1995:36:I brottmål, där fastställd taxa för bestämmande av ersättning till offentlig försvarare ej var tillämplig, har tidsspillan som, i samma instans, inte uppgått till 20 minuter ansetts så obetydlig att särskild ersättning härför inte ansetts kunna utgå.
  • NJA 2004 s. 549:Sammanlagd tidsspillan för offentlig försvarare i ett mål utanför brottmålstaxans tillämpningsområde måste, i en och samma instans, uppgå till minst 20 minuter för att ge rätt till ersättning.
  • NJA 2005 s. 97:Principer för bestämmande av ersättning till offentliga försvarare och rättshjälpsbiträden för arbete med överklagande i mål i vilka prövningstillstånd fordras.
  • RH 2001:54:Ersättning till offentlig försvarare har bestämts med tillämpning av gällande brottmålstaxa, oavsett att byte av offentlig försvarare skett.
  • NJA 1994 s. 31:När vadetalan i HovR förfallit till följd av vadekärandens utevaro från huvudförhandling har, sedan målet återupptagits, denna förhandling inte beaktats vid tillämpning av den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan.
  • RH 2013:57:Offentlig försvarare nekades ersättning för kostnad för utskrift av förundersökningsprotokoll som han erhållit i elektronisk form, eftersom sådana kostnader ansågs bli ersatta inom ramen för ersättningen för arbete.
  • RH 2013:65:Avsaknad av haltbestämning av narkotika har inte lett till att åtal för grovt narkotikabrott ogillats och har inte heller påverkat straffvärdet när inga omständigheter framförts som gett skäl att anta att den aktuella narkotikan skulle avvika från vad som vanligen anses vara normal renhetsgrad. - Grunderna för bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken har ansetts vara tillämpliga när den tidigare påföljden ådömts genom slutligt beslut enligt vilket påföljd som bestämts i dom (skyddstillsyn) undanröjts.
  • NJA 2015 s. 693:En offentlig försvarare som får ett förundersökningsprotokoll i elektronisk form har rätt till ersättning för utskrift av protokollet.
  • NJA 1993 s. 237:Ersättning till en offentlig försvarare i ett mycket omfattande mål angående komplicerad ekonomisk brottslighet, vilket under ett halvt år tagit försvararens hela arbetstid i anspråk, har utgått med cirka en tredjedel utöver vad som skulle följa av timkostnadsnormen i brottmålstaxan.
  • NJA 1993 s. 214:En tilltalad, som var häktad, begärde efter TR:ns dom att hans offentlige försvarare skulle besöka honom, eftersom han önskade överklaga domen. Efter överläggning med försvararen vid ett besök av denne i häktet har den tilltalade beslutat att nöjdförklara sig. Försvararen har ansetts berättigad till särskild ersättning för detta efterarbete. Fråga också om prövningstillstånd erfordrades i målet.
  • NJA 2005 s. 869:Verkan av medgivande från myndighet som har att bevaka statens intresse i fråga om yrkande om ersättning till offentlig försvarare.
  • NJA 2019 s. 271:Förhandsbesked till offentlig försvarare om ersättning för merkostnader. Frågor om särskilda skäl och om vilka omständigheter prövningen i högre rätt av ett överklagat positivt förhandsbesked ska grundas på.
  • RH 2007:60:Offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. två timmars väntetid som avser den tid på dagen som infallit före huvudförhandlingens början kl. 10.00. Ersättning har ej beviljats.
  • NJA 2017 s. 629:Ett rättshjälpsbiträde, som bedriver sin verksamhet i närheten av den ort där hans huvudman bor men på långt avstånd från den tingsrätt där den rättsliga angelägenheten prövats, har i ett familjemål ansetts berättigad till full ersättning för sina kostnader för att resa till tingsrätten.
  • RH 2004:84:Gångtid för tre inställelser vid häktet som vid varje inställelse utgjort en mindre del av en sammanlagd tidsspillan om 30 minuter har ansetts ersättningsgill.
  • NJA 2012 s. 914:En offentlig försvarare verksam långt från domstolsorten kan tillerkännas ersättning för tidsspillan och utlägg avseende resa upp till den nivå som motsvarar vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till, utan att kostnaden betraktas som en merkostnad hänförlig till avstånd. Vid ersättningens bestämmande har en schablon tillämpats. Samma dag avgjordes mål Ö 122-12 på likartat sätt.
  • NJA 1993 s. 114:Fråga om skälig timersättning till offentlig försvarare för utfört arbete. 21 kap 10 § RB.
  • RH 1996:74:Fråga om advokat är berättigad till ersättning enligt helgförhandlingstaxa för arbete med en överklagandeskrift som utförts under helg har besvarats nekande när saken inte förefaller ha varit brådskande.
  • NJA 1984 s. 877:Fråga om offentlig försvarares rätt till ersättning för arbete bestående i besök av kurativa skäl hos den tilltalade i häktet.
  • NJA 2005 s. 137:En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av 21 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken satt annan i sitt ställe (substitution). Den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan har därvid ansetts tillämplig och den som anlitats som substitut har inte ansetts ha en självständig rätt till ersättning av allmänna medel enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken.
  • RH 2005:4:En försvarare har efter tingsrättens slutliga avgörande biträtt sin huvudman i fråga om avgörandet skulle överklagas. Den tilltalade har därefter beslutat att nöjdförklara sig. Det efterarbete som utförts har till en tid motsvarande högst en timme ansetts ingå i försvararuppdraget vid tingsrätten utan att någon särskild rätt till ersättning i hovrätten uppkommer.
  • NJA 1982 s. 212:Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning av allmänna medel för alla de åtgärder från hans sida som varit påkallade för fullgörandet av hans skyldighet att med nit och omsorg tillvarata den misstänktes intressen, utan avseende på att viss sådan åtgärd kan ha varit av betydelse också i eller för annan rättslig angelägenhet, i vilken försvararen haft tredje mans uppdrag att tillvarata dennes intresse.
  • NJA 1986 s. 582:När, vid det enda rättegångstillfälle för huvudförhandling som förekom inför HovR, vadekärande inte infann sig trots föreläggande om personlig inställelse och HovR:n förklarade vadetalan förfallen, har den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan inte ansetts tillämplig vid fastställandet av ersättning till offentlig försvarare.
  • NJA 1987 s. 365:Fråga, vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i mål där brottmålstaxan inte var tillämplig, huruvida den offentlige försvararens arbetsinsats bort begränsas till följd av att den tilltalade själv visat stor aktivitet i rättegången (I och II). Av offentlig försvarare i samma mål under lunchpauser i huvudförhandlingen utfört arbete i målet har ansetts påkallat och därför ersättningsgillt (I).
  • RH 2004:59:Offentlig försvarare för en sextonåring har tillerkänts ersättning för en och en halv timmes tidspillan som uppstått i samband med rättens överläggning till dom.
  • NJA 2010 s. 206:Fråga sedan en huvudförhandling ställts in om den offentlige försvararen och målsägandebiträdet kan tillerkännas ersättning av allmänna medel för den tid som de reserverat för huvudförhandlingen och dess förberedande och som de inte kunnat använda för andra uppgifter i sin verksamhet.
  • NJA 1996 s. 575:Fråga om ersättning till offentlig försvarare. 21 kap 10 § RB.
  • NJA 1998 s. 561:Offentlig försvarare, som själv orsakat merkostnad för tidsspillan och utlägg genom att resa mellan semesterort och domstolsorten, har tillerkänts ersättning för motsvarande lägre kostnader avseende resa mellan kontorsorten och domstolsorten.
  • NJA 2001 s. 351:Sedan TR:n förordnat offentlig försvarare, har HovR:n efter överklagande av Domstolsverket undanröjt TR:ns beslut. Den som har varit förordnad som offentlig försvarare har ansetts berättigad till ersättning av allmänna medel för arbete i HovR:n som utförts medan förordnandet alltjämt gällde.
  • NJA 2011 s. 291:Förhandsbesked till offentlig försvarare om ersättning för merkostnader avseende tidsspillan och utlägg som föranletts av att försvararen är verksam långt från den ort där domstolen är belägen.
  • RH 2020:43:Fråga om beräkning av förhandlingstid enligt den s.k. brottmålstaxan vid arbete under lunchpaus. Även fråga om målet kan anses ha krävt avsevärt mer arbete än normalt, innebärande att brottmålstaxan fått överskridas.
  • RH 2021:7:En offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. utlägg, varav 70 kr avsåg utskrift av en häktningsframställan och en häktningspromemoria om totalt 35 sidor. Hovrätten har inte ansett att det funnits stöd för att utsträcka rätten till ersättning för utskrift av förundersökningsprotokoll till att även avse utskrift av handlingar på förundersökningsstadiet, dvs. i tiden före åtal beslutats.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • NJA 1998 s. 507:Sedan en anhållen misstänkt vägrat att yttra sig vid polisförhör utan sin försvarares medverkan, har den offentlige försvararen biträtt vid förhör under en söndag, varefter häktningsförhandling hållits under måndagen. Omständigheterna har ansetts ge anledning till avvikelse från den av regeringen fastställda timkostnadsnormen vid bestämmande av ersättning till försvararen. 21 kap 10 § RB.
  • NJA 1981 s. 1035:Offentlig försvarare som i samråd med åklagare och polis vidtagit åtgärder för att skaffa fram ett större parti heroin, som hans huvudman tagit befattning med, har tillerkänts ersättning såsom offentlig försvarare för arbete och tidsspillan som åtgärderna föranlett.
  • RH 2017:6:En offentlig försvarare har fått högre ersättning för arbete än motsvarande timkostnadsnormen när han under en helg varit närvarande vid ett polisförhör med huvudmannen.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1995:975 (Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 1981:1289 (om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1979:289 (om tolktaxa), 2009:1252 (Den enskildes val av rättsligt biträde)

[K21]10 a §  En offentlig försvarare som överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om det finns särskilda skäl för det. Lag (1988:214).

[K21]11 §  Vårdnadshavare som höres enligt 1 § äger rätt till ersättning och förskott enligt vad om vittne är stadgat. Ersättningen skall gäldas av statsverket. Lag (1971:240)

[K21]12 §  En misstänkt som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen.

[S2]Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att inställa sig till huvudförhandling i brottmål till vilken han kallats att inställa sig personligen. Laga förfall för hans utevaro har ansetts föreligga då domstolen inte informerat honom om möjligheterna att få ersättning av allmänna medel för sin inställelse enligt NJA 2007 s. 275.

  • NJA 2007 s. 275:En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att inställa sig till huvudförhandling i brottmål till vilken han kallats att inställa sig personligen. Laga förfall för hans utevaro har ansetts föreligga då domstolen inte informerat honom om möjligheterna att få ersättning av allmänna medel för sin inställelse.
  • RH 2011:16:En tilltalad har, med hänsyn till de speciella omständigheter som förelegat, tillerkänts ersättning av allmänna medel för sina inställelsekostnader enligt 21 kap. 12 § rättegångsbalken trots att den tilltalades ekonomiska underlag översteg gränsen för när ersättning för inställelse brukar beviljas.
  • RH 2011:33:Tilltalad, som inställt sig till huvudförhandling i hovrätten, har fått avslag på begäran om ersättning av allmänna medel för resa i samband med inställelsen då begäran framställts först efter det att handläggningen i hovrätten avslutats.
Införd: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag)

22 Kap. Om enskilt anspråk i anledning av brott

[K22]1 §  Talan mot den misstänkte eller annan om enskilt anspråk i anledning av brott må föras i samband med åtal för brottet. Upptages ej anspråket i samband med åtalet, skall talan föras i den för tvistemål stadgade ordningen.

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för vilket åtalet lagts ned på grund av preskription. Hovrätten har ansett att det enskilda anspråket inte kunnat prövas inom ramen för brottmålet eftersom någon ansvarstalan inte längre förelegat i den delen. Tingsrättens dom i frågan om det enskilda anspråket har undanröjts och målet i den delen återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
  • NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.

[K22]2 §  Grundas enskilt anspråk på ett brott som hör under allmänt åtal, är åklagaren på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra även målsägandens talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. Vill målsäganden att anspråket skall tas upp i samband med åtalet, skall han anmäla anspråket till undersökningsledaren eller åklagaren och lämna uppgift om de omständigheter på vilka det grundas.

[S2]Finner undersökningsledaren eller åklagaren vid utredning angående brott, att enskilt anspråk kan grundas på brottet, skall han, om det kan ske, i god tid före åtalet underrätta målsäganden om detta.

[S3]Första och andra styckena skall tillämpas också när anspråket övertagits av någon annan. Lag (1988:6).

  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
  • NJA 2020 s. 141:Förordnande av målsägandebiträde i högre rätt. Betydelsen av att åklagaren förklarat sig inte föra målsägandens talan om enskilt anspråk.
Ändrad: SFS 1988:6 (om ändring i rättegångsbalken (enskilt anspråk vid förundersökning och rättegång))

[K22]3 §  Föres i särskilt mål vid rätten talan om enskilt anspråk i anledning av brott, äge rätten, om det finnes lämpligt, förordna, att talan skall upptagas till behandling i samband med åtalet.

  • NJA 1992 s. 612:Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har inte ansetts tillämpliga i fråga om förening av åtal för brott med talan om skadestånd i anledning av brottet.

[K22]4 §  Om rätt för den tilltalade eller annan, mot vilken målsäganden för talan, eller för tredje man att till gemensam handläggning med åtalet väcka talan, som avses i 14 kap. 5 §, äge vad i nämnda lagrum är stadgat motsvarande tillämpning.

[K22]5 §  Har talan om enskilt anspråk tagits upp till behandling i samband med åtalet, får rätten förordna att talan skall handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål, om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter. Lag (1988:6).

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
  • RH 2006:76:I samband med avskiljande av de enskilda anspråken från ett brottmål fastställde tingsrätten inom ramen för brottmålet ett tidigare meddelat interimistiskt beslut om kvarstad rörande de enskilda anspråken. Sedan beslutet om kvarstad överklagats upphävde hovrätten detta beslut, eftersom tingsrätten vid avskiljandet av de enskilda anspråken rätteligen skulle ha upphävt det i brottmålet meddelade kvarstadsbeslutet.
Ändrad: SFS 1988:6 (om ändring i rättegångsbalken (enskilt anspråk vid förundersökning och rättegång))

[K22]6 §  Nedlägges eller avvisas åtal eller förklaras målsäganden hava förlorat sin rätt att tala å brottet, förordne rätten, om part yrkar det, att talan om det enskilda anspråket skall som särskilt mål handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses förfallen.

[S2]Återkallar part sin talan angående det enskilda anspråket, sedan motparten ingått i svaromål, skall, om denne yrkar det, talan dock prövas.

[S3]Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses förfallen.

  • RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för vilket åtalet lagts ned på grund av preskription. Hovrätten har ansett att det enskilda anspråket inte kunnat prövas inom ramen för brottmålet eftersom någon ansvarstalan inte längre förelegat i den delen. Tingsrättens dom i frågan om det enskilda anspråket har undanröjts och målet i den delen återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1988 s. 51:Mål om ansvar och skadestånd skall avskrivas i brottmålsdelen, när den tilltalade avlidit innan dom i första instans meddelats.

[K22]7 §  Föres talan om enskilt anspråk i anledning av brott i samband med åtalet och finnes, att den åtalade gärningen icke är straffbar, må talan dock prövas i målet. Lag (1969:588)

  • NJA 1994 s. 306:När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.

[K22]8 §  Talan om enskilt anspråk på grund av sådant brott under allmänt åtal som avses i 20 kap. 10 § får ej väckas av målsäganden, om inte åtal för brottet äger rum eller talan biträds av någon som är behörig att besluta sådant åtal. Lag (1981:1312).

23 Kap. Om förundersökning

Prop. 2018/19:16: Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i andra fall överta ledningen när det behövs av särskilda skäl.

Kustbevakningen ska förordna särskilda befattningshavare att utföra myndighetens uppgifter enligt denna bestämmelse.

I paragrafen regleras Kustbevakningens möjlighet ...

Införd: SFS 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet), 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 2002:440 (Snabbare lagföring)
Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för polisen), 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1988:610 (om målsågandebiträde)

[K23]1 §  Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

[S2]Förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a § och 22 §.

[S3]Om det krävs angivelse för att brottet skall höra under allmänt åtal, får förundersökning trots det inledas utan angivelse, om det innebär fara att avvakta en angivelse. I så fall skall målsäganden underrättas snarast. Om denne då inte anger brottet till åtal, skall förundersökningen läggas ned. Lag (1994:1412).

Förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Enligt 4 a § får förundersökning läggas ned

  • om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, eller
  • om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

En polisman kan dömas till tjänstefel om han inleder en polisundersökning utan laga grund vilket framgår av RH 2007:51.

  • NJA 2011 s. 381:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om förordnande av särskild företrädare för barn.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • RH 2007:51:En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin sons stulna cykel till personer som han mött. Han har även besökt ett klassrum i en skola, i vilket undervisning pågick, och frågat skolbarnen om cykeln. Polismannen har ansetts ha inlett och ägnat sig åt förundersökning genom de av honom vidtagna spaningsåtgärderna. Han var dock inte behörig att vidta förundersökningsåtgärder, då jäv förelåg. Han har vidare inför skolbarnen sagt att han skall jaga deras föräldrar ”med blåslampa” och att det är ”krig”. Gärningen har bedömts utgöra tjänstefel.
Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1982:184 (om förundersökningsbegränsningar m.m.)

[K23]2 §  Under förundersökningen skall utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom, samt målet så beredas, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett sammanhang.

[K23]3 §  Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och är saken inte av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.

[S2]När förundersökningen leds av åklagaren, får han eller hon anlita biträde av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen för att genomföra den. Åklagaren får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

[S3]Det som i denna balk föreskrivs om Polismyndigheten gäller för Säkerhetspolisen då den leder förundersökning eller biträder åklagare i en förundersökning.

[S4]Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen. Lag (2014:649).

  • RH 2007:51:En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin sons stulna cykel till personer som han mött. Han har även besökt ett klassrum i en skola, i vilket undervisning pågick, och frågat skolbarnen om cykeln. Polismannen har ansetts ha inlett och ägnat sig åt förundersökning genom de av honom vidtagna spaningsåtgärderna. Han var dock inte behörig att vidta förundersökningsåtgärder, då jäv förelåg. Han har vidare inför skolbarnen sagt att han skall jaga deras föräldrar ”med blåslampa” och att det är ”krig”. Gärningen har bedömts utgöra tjänstefel.
Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande)

[K23]4 §  En förundersökning ska bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel.

[S2]Förundersökningen ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet. Förundersökningen ska också bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Om det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen, ska den läggas ned.

[S3]Även brottsbekämpande verksamhet före en förundersökning ska bedrivas objektivt. Lag (2016:546).

Prop. 2018/19:16: vakningstjänsteman samma rätt som en polisman att enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

Paragrafen reglerar s.k. primärutredning som företas under det absoluta inledningsskedet av ...

  • NJA 2015 s. 261:Proportionalitetsprincipens tillämpning vid fortsatt utevarohäktning.
  • NJA 2007 s. 337:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken finns tillräckliga förutsättningar för häktning av en misstänkt med fast adress utomlands i syfte att genomföra ett avslutande förhör med denne under förundersökningen.
Ändrad: SFS 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet)

[K23]4 a §  En förundersökning får vidare läggas ned

  1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller
  2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

[S2]Om det finns förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas.

[S3]Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Om förundersökningen leds av Polismyndigheten beslutar undersökningsledaren i dessa frågor. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. Lag (2014:649).

[K23]5 §  Ska enligt 21 kap.3 a eller 3 b § en offentlig försvarare utses för den misstänkte eller den tidigare tilltalade, ska undersökningsledaren göra anmälan om det hos rätten. Undersökningsledaren ska också göra anmälan hos rätten, om målsäganden begär att få ett målsägandebiträde eller om det annars finns anledning att förordna ett sådant biträde. Avser förundersökningen brott enligt 6 kap.brottsbalken, ska anmälan om målsägandebiträde göras omedelbart när förundersökningen har inletts eller återupptagits, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant biträde.

[S2]Om det inte pågår någon förundersökning ska anmälan enligt första stycket göras av åklagaren. Lag (2018:619).

Prop. 2018/19:16: enligt 23 kap. 8 § rättegångsbalken beordra någon att följa med till förhör och ta med någon till förhör med anledning av brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

Paragrafen reglerar möjligheten ...

  • RH 2014:15:Allmän åklagare har till tingsrätt anmält fråga om förordnande av målsägandebiträde. Sedan tingsrätten beslutat att inte utse sådant biträde, har åklagaren ansetts ha talerätt vid överklagande av beslutet.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • NJA 2019 s. 15:En åklagare har inte någon självständig rätt att överklaga ett beslut att inte förordna målsägandebiträde.
Ändrad: SFS 2018:619 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2012:659 (Resningsförfarandet i brottmål - återupptagande av förundersökning och rätt till biträde), 1988:610 (om målsågandebiträde)

[K23]6 §  Under förundersökningen må förhör hållas med envar, som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen.

Prop. 2018/19:16: enligt 23 kap. 9 a § rättegångsbalken efter tillsägelse tillfälligt ta hand om elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras och besluta om kroppsvisitation med anledning av brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

Paragrafen reglerar möjligheten att tillfälligt ta om hand elektronisk kommunikationsutrustning ...

  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.

[K23]6 a §  Den som skall höras under förundersökningen får vid vite kallas att infinna sig vid förhöret, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vite får inte föreläggas, om förhöret avses ske per telefon eller om väglängden till den plats där förhöret skall hållas överstiger tio mil från den plats där den kallade har sin bostad eller stadigvarande uppehåller sig och det inte är av synnerlig vikt för utredningen att förhöret äger rum.

[S2]Beslut om vitesföreläggande enligt första stycket meddelas av undersökningsledaren eller av en polisman som får leda förhöret.

[S3]Uteblir den som har kallats vid vite, får nytt vite föreläggas i samband med kallelse till förhör en senare dag. Lag (2002:440).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen, som är ny, ger möjlighet till vitesföreläggande vid kallelse till förhör under förundersökningen. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.

Enligt första stycket får kallelse till förhör förenas med vite om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I princip gäller bestämmelserna oavsett om den som kallas till förhöret är misstänkt, målsägande eller vittne. Viteshotet ...

Införd: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)

[K23]6 b §  Frågor om utdömande av vite som har förelagts med stöd av 6 a § prövas av åklagaren.

[S2]Den som har förpliktats att betala ett vite får inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet begära rättens prövning av detta. Begäran om sådan prövning skall göras hos åklagaren, som med eget yttrande skall överlämna ärendet till rätten.

[S3]Om någon begäran om rättens prövning inte har gjorts inom den angivna tiden, får åklagarens beslut verkställas enligt utsökningsbalken. Lag (2002:440).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen, som är ny, avser frågan om utdömande av ett vite som förelagts enligt 6 a §. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.

Av paragrafens första stycke framgår att frågan om utdömande av ett enligt 6 a § förelagt och senare försuttet vite skall prövas av åklagaren. Detta gäller oavsett om det är åklagaren själv eller en polisman som har förelagt vitet.

Den som av åklagaren ...

Införd: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)

[K23]7 §  Den som utan giltig orsak underlåter att följa en kallelse att inställa sig till ett förhör får hämtas till förhöret, om det har satts ut att hållas på en plats inom en väglängd av tio mil från den plats där han eller hon har sin bostad eller vid kallelsens mottagande uppehöll sig.

[S2]Utan föregående kallelse får den som uppehåller sig inom en väglängd av tio mil från den plats där förhör skall hållas hämtas till förhöret, om undersökningen avser ett brott på vilket fängelse kan följa och det skäligen kan befaras att han eller hon inte skulle följa en kallelse eller att han eller hon med anledning av en kallelse skulle genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvåra utredningen.

[S3]När det är av synnerlig vikt för utredningen att förhöret äger rum, får hämtning enligt första eller andra stycket ske oavsett väglängden.

[S4]Hämtning till förhör av den som skall höras som vittne eller annars utan att vara misstänkt för brott, bör äga rum endast när det föreligger skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd.

[S5]Är den som skall höras anhållen eller häktad, skall han eller hon inställas på den plats som bestämts för förhöret. Lag (2002:440).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen reglerar frågor om hämtning till förhör under förundersökningen. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 8.

I de två första styckena görs en ändring när det gäller den maximala väglängden för hämtning till förhör under en förundersökning. Väglängden utökas ...

Prop. 2018/19:16: enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken gripa den som misstänks för brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

Det som föreskrivs i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande ...

  • NJA 1993 s. 360:Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör (I och II) resp om omhändertagande enligt 13 § polislagen (III).
Ändrad: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)

[K23]8 §  På tillsägelse av en polisman är den som befinner sig på den plats, där ett brott förövas, skyldig att medfölja till ett förhör som hålls omedelbart därefter. Vägrar han utan giltig orsak, får polismannen ta med honom till förhöret.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller också den som befinner sig inom ett område i anslutning till den plats där ett brott nyligen förövats, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år. Detta gäller också vid försök till ett sådant brott.

[S3]Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även innan förundersökning hunnit inledas. Lag (1994:1412).

Prop. 2018/19:16: enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra husrannsakan för brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

En husrannsakan får göras även om påföljden för gärningen, till följd av bestämmelserna i lagen ( 1996:517 ) ...

  • NJA 1993 s. 360:Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör (I och II) resp om omhändertagande enligt 13 § polislagen (III).
Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1991:666 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K23]9 §  Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt, att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar.

[S2]Den som är under femton år är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, är den hörde skyldig att kvarstanna ytterligare tre timmar.

[S3]Sedan förhöret avslutats eller tiden, då den hörde är skyldig att stanna kvar, utgått, får han omedelbart avlägsna sig. Utan synnerliga skäl får det inte krävas att han infinner sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar därefter.

[S4]Den som kan misstänkas för brottet får tas i förvar under den tid han är skyldig att stanna kvar, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ingripandet, ordning eller säkerhet. Lag (1998:24).

Prop. 2018/19:16: en kustbevakningstjänsteman samma rätt som en polisman att göra en undersökning enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans möjligheter att besluta om undersökning av sådana platser som inte är allmänna och inte heller omfattas av bestämmelserna om husrannsakan, dvs. inte är att hänföra till ...

  • NJA 1993 s. 360:Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör (I och II) resp om omhändertagande enligt 13 § polislagen (III).
Ändrad: SFS 1998:24 (Ändringar i polislagen m.m.), 1984:955 (om utredning av brott av barn under 15 år)

[K23]9 a §  Om det kan antas att utredningen annars försvåras, är den som ska förhöras skyldig att på tillsägelse tillfälligt lämna ifrån sig elektronisk kommunikationsutrustning som han eller hon bär med sig eller har på sig. Om han eller hon vägrar, får en polisman tillfälligt omhänderta utrustningen.

[S2]Om det är nödvändigt för att söka efter egendom som anges i första stycket och det är föreskrivet fängelse för brottet, får en polisman kroppsvisitera den som ska höras. Någon annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får dock kroppsvisiteras endast om det finns synnerlig anledning att anta att utredningen annars kommer att försvåras.

[S3]Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även innan en förundersökning har hunnit inledas. Lag (2016:546).

[K23]9 b §  Egendom som tas om hand enligt 9 a § ska lämnas tillbaka så snart det inte längre finns skäl för åtgärden och senast vid den tidpunkt då den som ska höras inte längre är skyldig att stanna kvar för förhör enligt 9 §.

[S2]Det ska föras protokoll över åtgärder enligt 9 a §. Lag (2016:546).

[K23]10 §  Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra–sjätte styckena, vem som får närvara vid ett förhör.

[S2]Vid ett förhör ska om möjligt ett trovärdigt vittne utsett av undersökningsledaren närvara.

[S3]Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket.

[S4]Den misstänkte har rätt att själv närvara och ha sin försvarare närvarande vid ett förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 b § första stycket. Vid andra förhör med den misstänkte har han eller hon rätt att ha sin försvarare närvarande. En försvarare som inte uppfyller de krav som ställs i 21 kap. 5 § första stycket får dock förhindras att närvara om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Vid förhör med någon annan än den misstänkte får den misstänktes försvarare närvara om det kan ske utan men för utredningen.

[S5]Ett målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen.

[S6]När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.

[S7]Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit vid ett förhör inte får uppenbaras. Lag (2017:176).

Prop. 2018/19:16: enligt 27 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken ta föremål i beslag för brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen.

Om det i lag finns avvikande bestämmelser om beslag gäller dessa.

Paragrafen ger en kustbevakningstjänsteman, med dess hänvisning till bestämmelsen i <a href="https://lagen.nu/1942:740#K27P4" ...

Prop. 2015/16:187: Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra– sjätte styckena, vem som får närvara vid ett förhör.

Vid ett förhör ska om möjligt ett trovärdigt vittne utsett av undersökningsledaren närvara.

Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare i 21 kap. 3 § tredje ...

Prop. 2007/08:47: Paragrafen innehåller regler om vilka som får närvara vid förhör under förundersökningen. Övervägandena finns i avsnitt 4.

I det nya tredje stycket införs en bestämmelse som innebär att andra än de som har delgivits misstanke om brott får en formell rätt att ha ett biträde närvarande vid förhör under förundersökningen. Att en försvarare har rätt att vara närvarande vid förhör under förundersökningen ...

  • RH 2017:38:Då en person som misstänkts för brott inte tydligt avsagt sig rätten till försvarare vid de polisförhör som hållits under förundersökningen har såväl de uppgifter som han ska ha lämnat enligt anteckningar i förundersökningsprotokollet som vad han under tingsrättens huvudförhandling uppgett när han hörts mot dessa uppgifter ansetts inte kunna ligga till grund för bedömningen av åtalet mot honom. Det har med denna begränsning inte funnits några hinder mot att pröva åtalet, från vilket personen frikänts.
  • RH 2017:6:En offentlig försvarare har fått högre ersättning för arbete än motsvarande timkostnadsnormen när han under en helg varit närvarande vid ett polisförhör med huvudmannen.
  • RH 1994:2:I mål om ansvar för sexuellt umgänge med barn har som bevisning åberopats bl.a. video- och ljudinspelningar av förhör med barnen under förundersökningen. Fråga bl.a. om försvararens rätt att få närvara vid sådana förhör och att framställa frågor.
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 2016:929 (Genomförande av EU:s försvarardirektiv), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning), 2008:67 (Utvidgad rätt till biträde vid förhör under förundersökning, m.m.), 1988:610 (om målsågandebiträde)

[K23]11 §  Är den misstänkte eller hans försvarare närvarande vid förhör, får han i den ordning undersökningsledaren bestämmer framställa frågor till den som hörs. Detsamma gäller målsägandebiträde vid förhör med målsäganden. Om någon annan är närvarande vid förhör, får denne inte utan undersökningsledarens tillstånd vid förhöret meddela sig med den hörde. Lag (1988:610).

Prop. 2018/19:16: Paragrafen reglerar förvaring av egendom som tagits i beslag. En motsvarande bestämmelse för Tullverket finns i 23 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.6.

Egendom som tagits i beslag ska som huvudregel förvaras av Kustbevakningen. ...

Ändrad: SFS 1988:610 (om målsågandebiträde)

[K23]12 §  Under förhör må ej i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder. Den som höres må icke förmenas att intaga sedvanliga måltider eller åtnjuta nödig vila.

Prop. 2018/19:16: 3. annars är olämplig för försäljning. Om egendom som sålts eller förstörts inte förverkas, har ägaren eller någon annan rättsinnehavare rätt till ersättning. För egendom som sålts lämnas dock inte ersättning med högre belopp än vad som kommit in vid försäljningen. Om egendomen har förstörts lämnas ersättning med skäligt belopp.

Paragrafen reglerar Kustbevakningens möjligheter att vidta åtgärder med sådan egendom som har tagits i beslag för framtida förverkande. ...

  • RH 2010:62:En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten till en rättvis rättegång har kränkts.

[K23]13 §  Vägrar någon vid förhör att yttra sig angående omständighet, som är av vikt för utredningen, och är han, om åtal väcks, skyldig att

[S2]i målet vittna därom, eller är det annars av synnerlig vikt för utredningen att någon, som är skyldig att vittna i målet, redan under förundersökningen hörs som vittne, får på undersökningsledarens begäran vittnesförhör med honom äga rum inför rätten.

[S3]Förhör, som avses i första stycket, får inte äga rum, innan förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan misstänkas för brottet. Om förhöret gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevisupptagning utom huvudförhandling. Den misstänkte skall ges tillfälle att närvara vid förhöret.

[S4]Ersättning för hans inställelse betalas av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1996:1624).

Prop. 2018/19:16: en kustbevakningstjänsteman samma rätt som en polisman att enligt 26 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken ta egendom i förvar.

Paragrafen ger en kustbevakningstjänsteman, med dess hänvisning till bestämmelsen i 26 kap. 3 § rättegångsbalken, en möjlighet att vid ...

  • RH 2008:16:Efter att domen i ett brottmål har överklagats till hovrätten har hovrätten funnit att övervägande skäl talar för att det inte är tillåtet att i hovrätten förordna om förhör med ett vittne inför rätta enligt 23 kap. 13 § rättegångsbalken och därför avslagit åklagarens begäran att hovrätten skall förordna om sådant förhör.
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K23]14 §  Undersökningsledaren får inhämta yttrande från en sakkunnig. Innan ett yttrande inhämtas från någon annan än en myndighet, skall den som misstänks för brottet eller hans försvarare ges tillfälle att yttra sig om valet av sakkunnig, om inte särskilda skäl talar mot detta.

[S2]Om en sakkunnig redan under förundersökningen bör utses av rätten, får undersökningsledaren framställa begäran om det. Han får också hos rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller föremål tillhandahållas för besiktning eller förordnande att allmän handling som kan antas ha betydelse som bevis skall tillhandahållas vid förundersökningen. Lag (1990:443).

Prop. 2018/19:16: en kustbevakningstjänsteman rätt att besluta om avspärrning och förbud att flytta föremål samt andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken.

Paragrafen reglerar möjligheten att, för säkerställande av utredning om brott, spärra av en byggnad eller ett rum och vissa andra liknande åtgärder, såsom att förbjuda tillträde till visst ...

  • NJA 1981 s. 982:Myndighet som förvarar en allmän handling har inte rätt att föra talan mot beslut av domstol enligt 23 kap 14 § och 38 kap 8 § RB att handlingen skall tillhandahållas vid förundersökning.
  • NJA 2003 s. 107:Editionsföreläggande under förundersökning. Fråga dels om det i 3 kap. 3 § 2 st. 5 tryckfrihetsförordningen angivna undantaget från tystnadsplikt kan tillämpas vid editionsföreläggande, dels om editionsföreläggande kan ske innan någon är skäligen misstänkt för det brott förundersökningen avser.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.)

[K23]15 §  Är fara, att bevis, som skall åberopas vid huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras, får på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast ta upp beviset. Om beviset gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om bevis, som tas upp utom huvudförhandling. Kostnaden för bevisupptagningen och för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av allmänna medel. Ersättning för den misstänktes inställelse betalas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1996:1624).

Prop. 2018/19:16: 1. besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligt 28 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken, och

2. ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska genomföras, enligt 28 kap. ...

Prop. 2020/21:209: 1. det finns en risk att ett bevis som ska åberopas vid huvudförhandlingen dessförinnan går förlorat eller blir svårt att ta upp vid förhandlingen, eller

2. någon är skäligen misstänkt för brottet och har underrättats om misstanken enligt 18 § och det är lämpligt att ta upp bevis.

Vid bedömningen av om det enligt första stycket 2 är lämpligt att ta upp bevis ska rätten ...

Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K23]16 §  I fråga om användande av tvångsmedel under förundersökningen gäller 24–28 kap.

[S2]I fråga om tolk och översättning av handlingar under förundersökningen tillämpas 5 kap.6 och 8 §§ samt 33 kap. 9 §. Undersökningsledaren beslutar i dessa frågor. Lag (2013:663).

Prop. 2018/19:16: 1. finns anledning att anta att någon som befinner sig i eller på transportmedlet har gjort sig skyldig till brott som tjänstemannen får ingripa mot,

2. av någon annan anledning behövs för att med stöd i lag ingripa mot någon som befinner sig i eller på transportmedlet, genom att beröva honom eller henne friheten, på annat sätt inskränka hans eller hennes rörelsefrihet eller utsätta honom eller henne för kroppsvisitation eller ...

Ändrad: SFS 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål)
17 § Har upphävts genom lag (2014:649).

[K23]18 §  När förundersökningen har kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, ska den misstänkte underrättas om misstanken när han eller hon hörs.

[S2]Efter underrättelsen har den misstänkte och försvararen rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av det som har förekommit vid förundersökningen. Denna rätt gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

[S3]I fråga om rätten för den som anhålls eller häktas att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen gäller även 24 kap. 9 a §. Lag (2017:176).

Den som är misstänkt för brott har rätt till försvarare.

Fråga om den som endast ska höras "upplysningsvis" har rätt till försvarare och om Domstolsverket har rätt att överklaga tingsrätts beslut om utseende av offentlig försvarare har prövats i NJA 2001 s. 344. I målet är också frågan om den som ska höras upplysningsvis i Europakonventionens mening blivit anklagad för brott, vilken fråga av Högsta domstolen besvarats nekande.

Prop. 2018/19:16: som omfattas av den direkta brottsbekämpningen har begåtts inom lagens geografiska tillämpningsområde, ska tjänstemannen rapportera detta till sin förman så snart det kan ske.

En kustbevakningstjänsteman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle leda till någon annan påföljd än böter.

Paragrafen ...

Prop. 2013/14:157: När förundersökningen har kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, ska den misstänkte, då han eller hon hörs, underrättas om misstanken.

Den misstänkte och hans eller hennes försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av det som har förekommit vid undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning som de anser är önskvärd och i övrigt anföra det ...

  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • RH 2010:62:En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten till en rättvis rättegång har kränkts.
Ändrad: SFS 2014:257 (Misstänktas rätt till insyn vid frihetsberövanden), 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K23]18 a §  När undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig har den misstänkte och försvararen rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen. Den misstänkte och försvararen ska underrättas om detta och om att de har rätt att begära att förundersökningen kompletteras. De ska ges skälig tid att ange den utredning de anser är önskvärd och i övrigt anföra det som de anser är nödvändigt. Något åtal får inte beslutas innan detta har skett.

[S2]Rätten enligt första stycket att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen gäller även efter det att åtalet har väckts och fram till dess att åtalet slutligt har prövats eller saken annars slutligt har avgjorts. Denna rätt gäller med de begränsningar som följer av 10 kap.3 och 3 a §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2017:176).

[K23]18 b §  På begäran av den misstänkte eller försvararen ska ett förhör eller någon annan utredning äga rum, om det kan antas vara av betydelse för förundersökningen. Om en sådan begäran avslås ska skälen för det anges.

[S2]Innan åklagaren beslutar i fråga om åtal, får han eller hon hålla ett särskilt sammanträde med den misstänkte eller försvararen, om det kan antas vara till fördel för åtalsbeslutet eller för sakens fortsatta handläggning i övrigt. Lag (2017:176).

[K23]19 §  Om undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig utan att bifalla en begäran som avses i 18 b § första stycket, eller om den misstänkte eller försvararen anser att det finns någon annan brist i utredningen, kan de anmäla detta till rätten.

[S2]Rätten ska så snart det går pröva anmälan. Om det finns skäl för det får rätten hålla förhör med den misstänkte eller någon annan eller vidta den åtgärd i övrigt som behövs. Ersättning för den misstänktes inställelse betalas av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (2017:176).

Prop. 2018/19:16: gåtts utanför Sveriges territorium ska tjänstemannen skyndsamt anmäla saken till åklagare.

Paragrafen reglerar en kustbevakningstjänstemans anmälningsskyldighet till åklagare vid brott utanför Sveriges territorium. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Med utgångspunkt i en anmälan enligt bestämmelsen får åklagaren besluta om vidare åtgärder. Förundersökning ...

  • RH 1994:2:I mål om ansvar för sexuellt umgänge med barn har som bevisning åberopats bl.a. video- och ljudinspelningar av förhör med barnen under förundersökningen. Fråga bl.a. om försvararens rätt att få närvara vid sådana förhör och att framställa frågor.
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K23]20 §  Då förundersökningen avslutas, skall beslut meddelas, huruvida åtal skall väckas. Lag (1957:38)

[K23]21 §  Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har förekommit som är av betydelse för utredningen.

[S2]När en utsaga av en misstänkt eller någon annan har upptecknats ska utsagan läsas upp eller den som hörts ges tillfälle att på något annat sätt granska uppteckningen. Den hörde ska också tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. Uppteckningen och granskningen ska göras innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför någon ändring ska antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras. Om utsagan har antecknats i protokollet först efter granskningen, ska uppteckningen biläggas handlingarna.

[S3]Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som upptecknas skriftligen i sin helhet.

[S4]I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen. Lag (2017:176).

Prop. 1997/98:181: I det andra stycket införs en regel som innebär att den hördes granskning av uppteckningen av förhörsutsagan under vissa förutsättningar får ske efter det att förhöret har avslutats (se avsnitt 7). Detta får ske om förhöret har varit särskilt omfattande eller behandlat komplicerade sakförhållanden.

Uttrycken särskilt omfattande och komplicerade sakförhållanden har valts för att markera ...

  • NJA 2015 s. 693:En offentlig försvarare som får ett förundersökningsprotokoll i elektronisk form har rätt till ersättning för utskrift av protokollet.
  • NJA 2008 s. 650:Fråga om rätt för den misstänkte att få en avskrift av förundersökningsprotokollet och om offentlig försvarares rätt att få ersättning för utlägg för en sådan avskrift. (23 kap. 21 § fjärde stycket och 31 kap. 9 § rättegångsbalken.)
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1999:72 (Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m.)

[K23]21 a §  Så snart åtal har beslutats har den misstänkte och försvararen rätt att på begäran få en papperskopia av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Om en offentlig försvarare har förordnats för den misstänkte, ska en kopia lämnas eller sändas till försvararen.

[S2]Den misstänkte och försvararen har också rätt att på begäran få en kopia av handlingar som innehåller sådant som har förekommit vid förundersökningen och som inte ingår i protokollet eller anteckningarna. En sådan kopia behöver inte lämnas om det finns

  1. risk för att sekretessbelagd uppgift obehörigen kommer att lämnas vidare, eller
  2. hinder mot det med hänsyn till materialets omfattning eller karaktär.

[S3]När den misstänkte eller försvararen får ta del av ett protokoll eller en annan handling som innehåller sekretessbelagd uppgift, får ett förbehåll göras i enlighet med 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2017:176).

  • RH 2021:7:En offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. utlägg, varav 70 kr avsåg utskrift av en häktningsframställan och en häktningspromemoria om totalt 35 sidor. Hovrätten har inte ansett att det funnits stöd för att utsträcka rätten till ersättning för utskrift av förundersökningsprotokoll till att även avse utskrift av handlingar på förundersökningsstadiet, dvs. i tiden före åtal beslutats.

[K23]21 b §  Förhör får dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning.

[S2]Vid bedömningen av om ett förhör bör dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den hördes personliga förhållanden särskilt beaktas. Lag (2017:176).

[K23]21 c §  Ljudupptagningar och ljud- och bildupptagningar av förhör ska bevaras till dess att förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal har väckts, målet slutligt har avgjorts. Lag (2017:176).

[K23]21 d §  Frågor om den misstänktes och försvararens rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen prövas av undersökningsledaren.

[S2]Ett beslut att begränsa rätten att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen eller att göra ett förbehåll som inskränker rätten att lämna uppgift vidare eller att utnyttja uppgiften kan anmälas till rätten av den misstänkte eller försvararen, när undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig. För rättens prövning gäller 19 § andra stycket. Lag (2017:176).

[K23]22 §  Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter eller ett sådant brott som avses i 45 kap.2 § första eller andra stycket. Beslag får i dessa fall användas enligt vad som föreskrivs i 27 kap.

[S2]Vill åklagaren utvidga väckt åtal, får det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum. Lag (2004:504).

Prop. 2003/04:89: I första stycket har införts en andra mening som anger att tvångsmedlet beslag får användas även vid förenklade utredningar som genomförs med stöd av bestämmelsen i första meningen. Härvid gäller alla de bestämmelser om beslag som finns i 27 kap. RB, dvs. 1–14 a och 17 §§ i tillämpliga delar. Om ett beslag verkställs av en enskild polisman utan att undersökningsledaren eller åklagaren har beslutat beslaget skall ...

Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2004:504 (Åtgärder för ett effektivare och snabbare brottmålsförfarande)

[K23]23 §  Finnes, sedan åtal väckts, ytterligare utredning erforderlig, gälle därom i tillämpliga delar vad i detta kapitel stadgas.

[K23]24 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om undersökningsledares verksamhet, om underrättelse enligt 18 a § första stycket samt om protokoll och anteckningar vid förundersökning. Lag (2017:176).

24 Kap. Om häktning och anhållande

  • RH 1999:107:Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först utredningshäktat och därefter förklarat den misstänkte häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för brott, har hovrätten avvisat överklagande av det första häktningsbeslutet, trots att hovrätten funnit det formellt felaktigt.
  • RH 1994:64:Hinder har inte ansetts möta mot att, sedan ett häktningsbeslut överklagats av den häktade, pröva en av åklagaren först i hovrätten åberopad särskild häktningsgrund.
Införd: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1998:601 (Behandlingen av häktade), 1998:24 (Ändringar i polislagen m.m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.), 1995:1310 (None), 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]1 §  Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han

  1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,
  2. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller
  3. fortsätter sin brottsliga verksamhet.

[S2]Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.

[S3]Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

[S4]Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får häktning inte ske. Lag (1989:650).

Ibland används sannolikt på grund av anglosaxisk eller fransk inverkan ordet arrestering, som synonymt med häktning, vilket inte är fallet trots att det numera ingår i lagen som upphämtats av EU.

Med kollusionsfara avses risk att den misstänkte kan försvåra förundersökningen. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att - på grund av kollusionsfara - häkta en för mord misstänkt 16-åring enligt RH 2004:61.

  • NJA 2019 s. 741:Tingsrätten har i dom beslutat att en misstänkt skulle bli kvar i häkte på en häktningsgrund som denne inte fått yttra sig över vid förhandling. Detta har ansetts utgöra ett grovt rättegångsfel. Felet har inte läkts i hovrätten, eftersom förhandling där inte har hållits utan dröjsmål.
  • NJA 2016 s. 1024:En unionsmedborgare som är medborgare och har hemvist i ett annat unionsland än Sverige dömdes här för narkotikasmuggling till fängelse i tre månader. Det bestämdes i domen att han på grund av flyktfara skulle stanna kvar i häkte. Häktningsbeslutet har ansetts inte strida mot den unionsrättsliga principen om likabehandling.
  • RH 1999:107:Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först utredningshäktat och därefter förklarat den misstänkte häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för brott, har hovrätten avvisat överklagande av det första häktningsbeslutet, trots att hovrätten funnit det formellt felaktigt.
  • NJA 2015 s. 261:Proportionalitetsprincipens tillämpning vid fortsatt utevarohäktning.
  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • NJA 1989 s. 747:En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för fortsatt brottslig verksamhet har ansetts inte ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara.
  • NJA 1998 s. 246:Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
  • NJA 1999 s. 223:Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
  • NJA 2007 s. 337:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken finns tillräckliga förutsättningar för häktning av en misstänkt med fast adress utomlands i syfte att genomföra ett avslutande förhör med denne under förundersökningen.
  • NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.
  • RH 2013:42:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av tilltalad, som dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott m.m. till åtta års fängelse och som vid hovrättens prövning av frågan varit frihetsberövad i målet i drygt två år fyra månader.
  • RH 2018:45:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av person misstänkt för grova bedrägerier och grova bokföringsbrott och som vid hovrättens prövning varit frihetsberövad i målet i cirka ett år och fyra månader.
  • RH 1995:76:Enbart ett påstående från åklagaren om att ett icke namngivet vittne, som av rädsla inte velat träda fram, har pekat ut någon som gärningsman har inte ansetts tillräckligt för att sannolika skäl för brott skall föreligga.
  • RH 2014:28:Omfattningen av hovrättens prövning av en häktningsfråga efter fällande dom i tingsrätten.
  • RH 2016:5:En man åtalades för bl.a. mord, men frikändes av tingsrätten och försattes på fri fot. Åklagaren överklagade domen och yrkade att mannen, som inte kunde delges vare sig överklagandet eller kallelse till huvudförhandling, skulle häktas på nytt. Fråga har uppkommit om förutsättningarna för bevisupptagning vid häktningsförhandling och innebörden av beviskravet ”på sannolika skäl” vid hovrättens prövning av häktningsfrågan.
  • RH 1999:82:Sedan en person frikänts från ansvar för bl.a. anstiftan till mened yrkade åklagaren i hovrätten att denne skulle häktas. Det förhållandet att en annan person efter tingsrättens frikännande dom hade dömts för menedsbrottet ansågs inte i sig utgöra någon ny omständighet till stöd för häktningsyrkandet.
  • NJA 2011 s. 518:Proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i utlämningsärende.
  • RH 1996:44:Bestämmelserna om häktning har ansetts inte vara tillämpliga vid talan jämlikt 28 kap. 8 § brottsbalken om undanröjande av skyddstillsyn.
  • RH 1996:149:Förutsättningar har ansetts saknas att besluta om s.k. utredningshäktning enligt 24 kap. 3 § rättegångsbalken efter det att den misstänkte tidigare varit häktad enligt 1 § samma kapitel såsom på sannolika skäl misstänkt för samma brott.
  • NJA 2015 s. 649:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga för häktning av 15-åring.
  • RH 2014:41:Med beaktande av likabehandlingsprincipen inom EU-rätten ansåg hovrätten att det inte fanns förutsättningar att häkta en EU-medborgare på grund av flyktfara, när denne blev dömd till fängelse tre månader för grovt rattfylleri.
  • NJA 1993 s. 161:Fråga om häktning enligt 24 kap 17 § RB.
  • NJA 1992 s. 499:Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske utan att denne fått yttra sig i frågan vid förhandling.
  • NJA 1991 s. 374:I mål om ansvar för olaga hot var den tilltalade häktad på grund av fara för fortsatt brottslighet. I utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning angavs att han hade begått brottet under inflytande av sinnessjukdom men att han ej var oundgängligen i behov av sluten psykiatrisk vård. Fråga om den tilltalade fortfarande skulle hållas häktad i målet.
  • NJA 1991 s. 370:Fråga om beviskrav i mål om underhållsbidrag till barn.
  • NJA 1985 s. 868:Fråga om häktning för brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. 24 kap 1 § 3 st RB.
Ändrad: SFS 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)

[K24]2 §  Den som på sannolika skäl är misstänkt för brott får häktas oberoende av brottets beskaffenhet,

  1. om han är okänd och vägrar att uppge namn och hemvist eller om hans uppgift om detta kan antas vara osann, eller 2. om han saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff. Lag (1987:1211).

  • RH 2000:4:Vid häktning enligt 24 kap. 2 § rättegångsbalken kan rätten inte meddela tillstånd till restriktioner.
  • NJA 1998 s. 246:Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
  • RH 2014:41:Med beaktande av likabehandlingsprincipen inom EU-rätten ansåg hovrätten att det inte fanns förutsättningar att häkta en EU-medborgare på grund av flyktfara, när denne blev dömd till fängelse tre månader för grovt rattfylleri.

[K24]3 §  Även den som endast är skäligen misstänkt för brott får, med den begränsning som följer av 19 §, häktas, om

  1. förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda enligt vad som sägs i 1 § första, tredje och fjärde styckena eller 2 § och
  2. det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet. Lag (1989:650).

Häktning enl p 2 kallas utredningshäktning.

  • RH 1999:107:Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först utredningshäktat och därefter förklarat den misstänkte häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för brott, har hovrätten avvisat överklagande av det första häktningsbeslutet, trots att hovrätten funnit det formellt felaktigt.
  • RH 1996:149:Förutsättningar har ansetts saknas att besluta om s.k. utredningshäktning enligt 24 kap. 3 § rättegångsbalken efter det att den misstänkte tidigare varit häktad enligt 1 § samma kapitel såsom på sannolika skäl misstänkt för samma brott.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)

[K24]4 §  Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Detsamma gäller kvinna som har fött så kort tid förut att häktning kan befaras medföra allvarligt men för barnet. Vill den misstänkte inte underkasta sig övervakning, skall häktning ske.

[S2]Om ytterligare inskränkningar i fråga om häktning av den som är under arton år finns särskilda bestämmelser.

[S3]Att reseförbud eller anmälningsskyldighet får träda i stället för häktning föreskrivs i 25 kap.Lag (1987:1211).

En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för fortsatt brottslig verksamhet har ansetts inte ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara enligt NJA 1989 s. 747.

Fråga om tillämpning av bestämmelsen om att häktning i vissa fall endast får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Prövningen av om det föreligger hinder mot häktning på grund av denna bestämmelse, som framgår av bestämmelsens ordalydelse, inte endast om det ordnats med betryggande övervakning. För att häktning skall vara tillåten krävs att det skall vara uppenbart att sådan inte kan ordnas. Det innebär att domstolen, om det yrkas att den som är under arton år skall häktas, har skyldighet att pröva de skäl som åberopas för att det inte finns möjlighet att anordna betryggande övervakning enligt NJA 2008 s. 81.

  • NJA 2008 s. 81:Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 24 kap. 4 § RB om att häktning i vissa fall endast får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas.
  • RH 2004:61:Synnerliga skäl har ansetts föreligga att - på grund av kollusionsfara - häkta en för mord misstänkt 16-åring.
  • NJA 2015 s. 649:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga för häktning av 15-åring.

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]4 a §  En misstänkt får vara berövad friheten i Sverige som häktad under en sammanhängande tid om högst nio månader fram till dess att åtal har väckts. Om det finns synnerliga skäl får rätten på begäran av åklagaren besluta att tiden får överskridas. Lag (2021:285).

Prop. 2019/20:129: manhängande tid om högst sex månader fram till dess att åtal har väckts. Om det finns synnerliga skäl får rätten på begäran av åklagaren besluta att tiden får överskridas.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om hur länge en misstänkt får vara häktad. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. ...

Införd: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]5 §  Beslut att häkta någon meddelas av rätten. I häktningsbeslutet skall anges det brott som misstanken avser och grunden för häktningen.

[S2]Om hävning av häktningsbeslut finns bestämmelser i 20 §. Lag (1987:1211).

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

5 a §  Om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal, skall den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om den häktades kontakter med omvärlden skall få inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.

Om det på grund av senare inträffade omständigheter är nödvändigt, får åklagaren meddela beslut som innebär inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden även om rätten inte har meddelat tillstånd till restriktioner. Har åklagaren meddelat ett sådant beslut skall han samma dag eller senast dagen därefter begära rättens prövning enligt första stycket. När en sådan framställan kommit in till rätten, skall rätten så snart det kan ske och senast inom en vecka hålla förhandling i frågan. För handläggningen vid rätten gäller vad som är föreskrivet om häktningsförhandling.

Ett tillstånd till restriktioner förfaller om rätten inte medger fortsatt tillstånd i samband med att den förordnar att någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal. Lag (1998:601).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]5 a §  Om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att någon ska stanna kvar i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal, ska den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om och i så fall på vilket sätt den häktades kontakter med omvärlden ska få inskränkas enligt 6 kap. 2 § häkteslagen (2010:611). Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.

[S2]Tillstånd till restriktioner får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

[S3]Om det på grund av senare inträffade omständigheter är nödvändigt, får åklagaren meddela beslut som innebär inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden även om rätten inte har meddelat tillstånd till restriktionen i fråga. Om åklagaren har meddelat ett sådant beslut ska han eller hon samma dag eller senast dagen därefter begära rättens prövning enligt första stycket. När en sådan framställning kommit in till rätten, ska rätten så snart det kan ske och senast inom en vecka hålla förhandling i frågan. För handläggningen vid rätten gäller vad som är föreskrivet om häktningsförhandling.

[S4]Tillstånd till restriktioner förfaller om rätten inte medger fortsatt tillstånd i samband med att den förordnar att någon ska stanna kvar i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal. Lag (2021:285).

Restriktioner kan innebära att den häktade

  • inte får ta emot besök
  • inte får umgås med andra häktade
  • att post granskas av åklagaren
  • att den häktade i vissa fall inte får se på tv eller lyssna på radio enligt kriminalvårdens faktablad.

Prop. 2019/20:129: Tillstånd till restriktioner får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Om det på grund av senare inträffade omständigheter är nödvändigt, får åklagaren meddela beslut som innebär inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden även om rätten inte har meddelat tillstånd till restriktionen i fråga. Om åklagaren ...

Prop. 1997/98:104: Paragrafens första stycke har förtydligats så att det nu klart framgår att rätten skall pröva en begäran om generellt tillstånd till restriktioner vid varje tillfälle som den tar ställning till häktningsfrågan. Att detta skall ske vid häktnings- och omhäktningsförhandlingar samt vid beslut om häktning i samband med dom (24 kap. 21 §) framgår redan i dag.

Ändringen ...

  • RH 2000:4:Vid häktning enligt 24 kap. 2 § rättegångsbalken kan rätten inte meddela tillstånd till restriktioner.
Införd: SFS 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.)
Ändrad: SFS 1998:601 (Behandlingen av häktade), 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]6 §  Om det finns skäl att häkta någon, får han anhållas i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan.

[S2]Finns inte fulla skäl till häktning men är den misstänkte skäligen misstänkt för brottet, får han anhållas, om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning.

[S3]Beslut om anhållande meddelas av åklagaren. I anhållningsbeslutet skall anges det brott som misstanken avser och grunden för anhållandet. Lag (1987:1211).

[K24]7 §  Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.

[S2]Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211).

  • RH 2004:92:Det s.k. Jaldungmålet. Tillämpning av 23 § polislagen (1984:387) om avstängning och utrymning av område (Hvitfeldtska gymnasiet) och 24 kap. 7 § rättegångsbalken om gripande i samband med 2001 års EU-toppmöte i Göteborg.
  • RH 2009:20:Sedan en gärningsman tagit ett par skor från en butik har han lämnat butiken gående. En väktare som observerade stölden avvaktade förstärkning i cirka tio minuter innan ett gripande skedde. Under denna tid hade väktaren oavbrutet gärningsmannen inom synhåll vilket uteslöt risken för att fel person skulle gripas. Den kollega till väktaren som grep gärningsmannen har haft rätt att göra ett s.k. envarsgripande eftersom gärningsmannen påträffats "på bar gärning eller flyende fot".
  • RH 1998:90:Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot har inte ansetts föreligga för någon som inte sett brottet förövas och som inte heller kunnat utpeka en enskild gärningsman. Den som under sådana förhållanden hjälper den gripne att komma loss har ansetts ha rätt till nödvärn.
  • RH 2013:32:En man hotade en kvinna genom att bussa sina lösspringande hundar på henne. Kvinnan, som omedelbart ringde polisen, försökte därefter handgripligen hindra mannen från att gå tillbaka in i flerfamiljsfastigheten där han bodde. Kvinnan ansågs inte ha haft rätt att enligt reglerna om s.k. envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken hålla kvar mannen i avvaktan på att polis skulle komma till platsen. Mannen friades på grund av nödvärn från ansvar för att han därvid knuffade omkull kvinnan. Däremot ansågs han ha gått utöver det tillåtna då han därpå tilldelade kvinnan ett knytnävsslag i ansiktet.
  • RH 2008:58:Butikskontrollant har handlat på ett sätt som ansetts gå utöver rätten enligt bestämmelsen om s.k. envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Åtal mot den gripne för våld mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman har ogillats då våldsutövningen, som denne enligt åklagaren gjort sig skyldig till, inte varit uppenbart oförsvarlig.
  • NJA 1994 s. 48:Efter det att A tillsammans med annan brutit sig in i B:s bil och där tillgripit viss egendom började B förfölja A, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick A en knivskada i ansiktet. Sedan B tagit ifrån A stulen egendom, tvingades A att med B gå till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. B höll därvid kniven mot A:s strupe. Vid prövning av åtal mot B för vållande till kroppsskada och olaga hot uppkommer fråga om 1. nödvärnsrätt förelåg trots att B inte visste, att någon egendom tillgripits, förrän han avvisiterade A då denne låg på marken, 2. nödvärnssituationen upphörde när B tagit ifrån A stulen egendom eller först när polisen kom, 3. B:s handlande var uppenbart oförsvarligt, 4. B svårligen kunde besinna sig (nödvärnsexcess). 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
  • NJA 1990 s. 324:En butikskontrollant har, som påtryckningsmedel mot en snattare som skulle gripas, omhändertagit snattarens handväska. Fråga om åtgärdens laglighet.

[K24]8 §  Har ett beslut att anhålla någon meddelats i den misstänktes frånvaro, ska han eller hon, så snart beslutet har verkställts, förhöras. Förhöret ska hållas av en åklagare eller av en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska förbli anhållen.

[S2]Har någon gripits enligt 7 §, ska han eller hon så snart som möjligt förhöras av en åklagare eller av en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. Anhålls inte den misstänkte, ska åklagaren omedelbart häva beslutet om gripande.

[S3]Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av Polismyndigheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihetsberövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma förutsättningar hävas även av den polisman som har fattat beslutet.

[S4]Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl för anhållande, får åklagaren efterlysa honom eller henne. Lag (2014:1410).

Prop. 2013/14:232: Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet då ett anhållningsbeslut verkställts eller då någon gripits utan föregående anhållningsbeslut.

Ändringen i första stycket innebär att, utöver polisman och åklagare, även annan anställd vid Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett ska få hålla det första förhöret med den misstänkte sedan beslutet att anhålla honom eller henne verkställts.

På motsvarande sätt ändras andra ...

  • NJA 1992 s. 838:Tjänstefel av vakthavande polisbefäl genom bristfällig handläggning av frihetsberövande.
Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1998:24 (Ändringar i polislagen m.m.), 2014:1410 (Utökade befogenheter för civilanställda inom Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten)

[K24]9 §  När någon grips eller anhålls eller när ett anhållningsbeslut enligt 8 § första stycket verkställs, ska den frihetsberövade få besked om det brott som han eller hon är misstänkt för samt grunden för frihetsberövandet. Lag (2008:67).

Prop. 2007/08:47: Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en misstänkt vid ett frihetsberövande ska underrättas om det brott som han eller hon är misstänkt för och grunden för frihetsberövandet.

De nuvarande andra och tredje meningarna om underrättelse till närstående utgår. Frågor om underrättelse till närstående vid frihetsberövande regleras i stället i den nya 21 a §.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga. ...

Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1998:24 (Ändringar i polislagen m.m.), 2008:67 (Utvidgad rätt till biträde vid förhör under förundersökning, m.m.)

[K24]9 a §  Den som anhålls eller häktas har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållande eller häktning. Lag (2014:257).

Prop. 2013/14:157: Den som anhålls eller häktas har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållande eller häktning.

Paragrafen, som är ny, reglerar rätten till insyn för den som har frihetsberövats med anledning av misstanke om brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Av bestämmelsen framgår att den som anhålls eller häktas ...

  • RH 2021:7:En offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. utlägg, varav 70 kr avsåg utskrift av en häktningsframställan och en häktningspromemoria om totalt 35 sidor. Hovrätten har inte ansett att det funnits stöd för att utsträcka rätten till ersättning för utskrift av förundersökningsprotokoll till att även avse utskrift av handlingar på förundersökningsstadiet, dvs. i tiden före åtal beslutats.
Införd: SFS 2014:257 (Misstänktas rätt till insyn vid frihetsberövanden)

[K24]10 §  Om det inte längre finns skäl för ett anhållningsbeslut, skall åklagaren omedelbart häva beslutet. Lag (1987:1211).

[K24]11 §  Om inte anhållningsbeslutet hävs, skall åklagaren inom tid som anges i 12 § muntligen eller skriftligen göra framställning hos rätten om häktning av den anhållne.

[S2]I framställningen skall anges det brott som misstanken avser, grunden för häktningsyrkandet samt tidpunkten för frihetsberövandet.

[S3]Den anhållne och hans försvarare skall, om möjligt, genast underrättas om häktningsframställningen genom åklagarens försorg. Lag (1987:1211).

[K24]12 §  Häktningsframställning skall göras utan dröjsmål och senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet.

[S2]Har anhållningsbeslutet meddelats i den misstänktes frånvaro, skall vid tillämpning av första stycket som dag för beslutet anses dagen då beslutet verkställdes.

[S3]Görs inte häktningsframställning inom föreskriven tid, skall åklagaren omedelbart häva anhållningsbeslutet. Lag (1995:1310).

[K24]13 §  Har en häktningsframställning gjorts, skall rätten utan dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan.

[S2]Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes. Lag (1995:1310).

  • NJA 1992 s. 499:Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske utan att denne fått yttra sig i frågan vid förhandling.
Ändrad: SFS 1995:1310 (None)

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]13 a §  Åklagaren får avvakta med häktningsframställningen och rätten får avvakta med häktningsförhandlingen i syfte att förhandlingen i häktningsfrågan ska kunna hållas gemensamt med en huvudförhandling.

[S2]En gemensam förhandling ska hållas så snart det kan ske. Tidpunkterna för när en häktningsframställning senast ska göras enligt 12 § första och andra styckena och för när en häktningsförhandling senast ska hållas enligt 13 § andra stycket får inte överskridas. Lag (2021:285).

Prop. 2019/20:129: med häktningsförhandlingen i syfte att förhandlingen i häktningsfrågan ska kunna hållas gemensamt med en huvudförhandling.

En gemensam förhandling ska hållas så snart det kan ske. Tidpunkterna för när en häktningsframställning senast ska göras enligt 12 § första och andra styckena och för när en häktningsförhandling senast ska hållas enligt 13 § andra stycket får inte överskridas.

Paragrafen, ...

Införd: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]14 §  Vid häktningsförhandlingen skall den som yrkar häktning och, om det inte finns synnerligt hinder, den anhållne vara närvarande.

[S2]Den som yrkar häktning skall ange de omständigheter som yrkandet grundas på. Detsamma gäller i fråga om en begäran om tillstånd till restriktioner enligt 5 a §. Den anhållne och hans försvarare skall få tillfälle att yttra sig. Utöver vad handlingarna från förundersökningen innehåller samt vad parterna i övrigt anför får utredning angående brottet inte läggas fram, om det inte finns särskilda skäl till det. Lag (1998:601).

Prop. 1997/98:104: Ändringen i andra stycket innebär att åklagaren skall, varje gång rättens tillstånd till restriktioner enligt 5 a § begärs, ange de omständigheter som denne åberopar till stöd för sin begäran. Detta kan ske skriftligen eller vid den förhandling där frågan om tillstånd till restriktioner skall prövas. Frågan om åklagarens möjligheter att lämna detaljerade uppgifter utan att utredningen skadas och frågan om vilka krav på uppgifter som rätten bör ställa har behandlats närmare i <a href="https://lagen.nu/prop/1997/98:104#S7-5" ...

  • NJA 2019 s. 741:Tingsrätten har i dom beslutat att en misstänkt skulle bli kvar i häkte på en häktningsgrund som denne inte fått yttra sig över vid förhandling. Detta har ansetts utgöra ett grovt rättegångsfel. Felet har inte läkts i hovrätten, eftersom förhandling där inte har hållits utan dröjsmål.
  • RH 2016:5:En man åtalades för bl.a. mord, men frikändes av tingsrätten och försattes på fri fot. Åklagaren överklagade domen och yrkade att mannen, som inte kunde delges vare sig överklagandet eller kallelse till huvudförhandling, skulle häktas på nytt. Fråga har uppkommit om förutsättningarna för bevisupptagning vid häktningsförhandling och innebörden av beviskravet ”på sannolika skäl” vid hovrättens prövning av häktningsfrågan.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1998:601 (Behandlingen av häktade)

[K24]15 §  Häktningsförhandlingen skall, om möjligt, pågå utan avbrott till dess häktningsfrågan kan avgöras.

[S2]Uppskov får äga rum endast om det finns synnerliga skäl till det. Uppskovet får inte vara längre än fyra dagar, om inte den misstänkte begär det.

[S3]Uppskjuts förhandlingen, skall anhållandet bestå, om inte rätten bestämmer något annat. Lag (1987:1211).

[K24]16 §  Sedan häktningsförhandlingen avslutats, skall rätten omedelbart meddela beslut i häktningsfrågan.

[S2]Beslutas häktning av en anhållen som inte är närvarande vid rätten, tillämpas 17 § tredje och fjärde styckena.

[S3]Beslutas ej häktning, skall rätten omedelbart häva anhållningsbeslutet. Lag (1987:1211).

[K24]17 §  En fråga om att häkta den som inte är anhållen får tas upp på yrkande av åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp frågan.

[S2]Då en fråga om häktning enligt första stycket har väckts, skall häktningsförhandling inför rätten hållas så snart som möjligt. I fråga om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 14 16 §§. Har den misstänkte kallats till förhandlingen eller finns det anledning att anta att han avvikit eller på annat sätt håller sig undan, utgör dock hans utevaro ej hinder för förhandlingen. Uteblir målsäganden trots att han kallats till förhandlingen, får frågan ändå avgöras.

[S3]Har rätten beslutat om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten skall, så snart beslutet har verkställts eller hindret för hans närvaro har upphört, anmälan om detta göras hos rätten.

[S4]När en anmälan enligt tredje stycket har gjorts, skall rätten utan dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan. Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att häktningsbeslutet har verkställts eller hindret för den misstänktes närvaro vid rätten har upphört. Lag (1995:1310).

  • NJA 2019 s. 741:Tingsrätten har i dom beslutat att en misstänkt skulle bli kvar i häkte på en häktningsgrund som denne inte fått yttra sig över vid förhandling. Detta har ansetts utgöra ett grovt rättegångsfel. Felet har inte läkts i hovrätten, eftersom förhandling där inte har hållits utan dröjsmål.
  • NJA 1996 s. 237:Fråga om ansvar för tjänstefel för domare sedan rätten självmant tagit upp och prövat fråga om häktning i anledning av en gärning för vilken åtal ännu inte hade väckts. 20 kap 1 § BrB och 24 kap 17 § RB.
  • NJA 1999 s. 529:Sedan häktningsbeslut som meddelats av TR och HovR befunnits icke vara lagligt grundade, har HD, utan hinder av att Riksåklagaren yrkat att förhör i häktningsfrågan skulle hållas i HD och ny häktningsförhandling begärts i HovR:n, förordnat att den häktade skulle försättas på fri fot.
  • NJA 1990 s. 542:Fråga om vårdslös myndighetsutövning vid häktningsbeslut.
  • NJA 1992 s. 499:Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske utan att denne fått yttra sig i frågan vid förhandling.
  • NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1995:1310 (None)

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

18 §  Då rätten beslutar om häktning skall, om inte åtal redan har väckts, rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden, om detta begärs före tidens utgång. Den misstänkte eller hans försvarare skall om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.

Väcks inte åtal inom två veckor, skall rätten, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Är det med hänsyn till utredningen eller av annan anledning uppenbart att förhandling inom nu angiven tid skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

Tid för åtals väckande behöver inte bestämmas då rätten beslutar om häktning enligt 3 § eller om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten. Lag (1987:1211).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]18 §  När rätten beslutar om häktning ska, om inte åtal redan har väckts, rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal ska väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

[S2]Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden, om detta begärs före tidens utgång. Åklagaren ska i samband med begäran om förlängning redovisa en tidsplan för förundersökningen. Den misstänkte eller hans eller hennes försvarare ska om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.

[S3]Om inte åtal väcks inom två veckor ska rätten, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla en ny förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Om det med hänsyn till utredningen eller av någon annan anledning är uppenbart att förhandling inom den nu angivna tiden skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

[S4]Tid för att väcka åtal behöver inte bestämmas då rätten beslutar om häktning enligt 3 § eller om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten. Lag (2021:285).

Prop. 2019/20:129: Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden, om detta begärs före tidens utgång. Åklagaren ska i samband med begäran om förlängning redovisa en tidsplan för förundersökningen. Den misstänkte eller hans eller hennes försvarare ska om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.

Om inte åtal väcks inom två veckor ska rätten, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors ...

  • NJA 2015 s. 261:Proportionalitetsprincipens tillämpning vid fortsatt utevarohäktning.
  • RH 1998:32:Fråga om häktning för ytterligare brott av den som redan är häktad som misstänkt för brott. Tillika fråga om tid, inom vilken åtal skall väckas bör vara gemensam för den samlade brottslighet som en häktning avser.
  • NJA 1983 s. 894:Hinder har inte ansetts möta mot att den som redan är häktad som misstänkt för brott blir häktad för även annan brottslighet eller att en gärning för vilken misstänkt häktats blir i senare häktningsbeslut rubricerad på annat sätt än i det ursprungliga beslutet.
  • NJA 1997 s. 368:Fråga om ansvar för tjänstefel på grund av underlåtenhet att hålla omhäktningsförhandling. 20 kap 1 § BrB och 24 kap 18 § 3 st RB.
Ändrad: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]18 a §  Om åklagaren begär att häktningstiden enligt 4 a § ska få överskridas ska rätten senast den dag tiden går ut hålla förhandling i häktningsfrågan. Lag (2021:285).

Prop. 2019/20:129: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om rättens hantering av åklagarens begäran om att få överskrida tidsgränsen för häktning. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Av paragrafen framgår att om åklagaren kommer in med en begäran enligt 4 a § om att häktningstiden ska få överskridas, ska rätten senast den dag tiden går ut hålla förhandling i häktningsfrågan. Enligt huvudregeln ska en ny förhandling ...

Införd: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]19 §  Har någon som är närvarande vid rätten häktats med stöd av 3 §, skall åklagaren, så snart han anser att det finns sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet, anmäla detta till rätten. Rätten skall utan dröjsmål efter en sådan anmälan hålla ny förhandling i häktningsfrågan. Förhandling måste alltid, oberoende av anmälan, hållas inom en vecka från häktningsbeslutet.

[S2]Om det när förhandlingen hålls inte framkommit sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet eller i övrigt inte längre finns skäl för häktning, skall beslutet om häktning omedelbart hävas. Lag (1995:1310).

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

20 §  Rätten skall omedelbart häva ett häktningsbeslut,

  1. om inte inom den tid som avses i 18 § åtal har väckts eller förlängning av tiden har begärts eller
  2. om det inte längre finns skäl för beslutet.

Innan åtal har väckts, får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren. Rätten skall snarast underrättas om åtgärden. Lag (1987:1211).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]20 §  Rätten ska omedelbart häva ett häktningsbeslut,

  1. om inte åtal har väckts eller förlängning av tiden har begärts inom den tid som avses i 18 §,
  2. om inte åtal har väckts eller överskridande av tiden har begärts senast klockan elva dagen före den dag tiden i 4 a § går ut, eller
  3. om det inte längre finns skäl för beslutet.

[S2]Innan åtal har väckts, får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren. Rätten ska snarast underrättas om åtgärden. Lag (2021:285).

Prop. 2019/20:129: 2. om inte åtal har väckts eller överskridande av tiden har begärts senast klockan elva dagen före den dag tiden i 4 a § går ut, eller

3. om det inte längre finns skäl för beslutet.

Innan åtal har väckts, får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren. Rätten ska snarast underrättas om åtgärden. ...

  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • NJA 2016 s. 453:En åklagare och en domare som inte uppmärksammade att förutsättningar för häktning inte längre förelåg har dömts för tjänstefel.
  • RH 1998:38:Samma häktningsbeslut av tingsrätt i där anhängigt mål har ansetts inte kunna överprövas av hovrätt mer än en gång.
Ändrad: SFS 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

[K24]21 §  Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten förordna att han skall häktas. I fråga om tillstånd till restriktioner gäller bestämmelserna i 5 a §.

[S2]Vid tillämpningen av första stycket skall bestämmelserna i detta kapitel om häktning, i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig straff, gälla även i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig utvisning. Om rätten har beslutat om utvisning får den förordna om häktning trots att det för brottet inte är föreskrivet fängelse ett år eller däröver. Förordnandet om häktning skall dock inte gälla under den tid då den dömde avtjänar en frihetsberövande påföljd som han har dömts till i målet. Lag (1998:601).

Prop. 1997/98:104: Paragrafen har endast förändrats redaktionellt så att det nu i hänvisningen till rättens beslut enligt 5 a § talas om tillstånd till restriktioner.

  • NJA 2016 s. 1024:En unionsmedborgare som är medborgare och har hemvist i ett annat unionsland än Sverige dömdes här för narkotikasmuggling till fängelse i tre månader. Det bestämdes i domen att han på grund av flyktfara skulle stanna kvar i häkte. Häktningsbeslutet har ansetts inte strida mot den unionsrättsliga principen om likabehandling.
  • RH 1994:47:Sedan hovrätt dömt tilltalad till frihetsstraff och ålagt reseförbud med anmälningsskyldighet yrkar åklagaren, utan att vädja mot domen, att den tilltalade skall häktas. Hovrätten har avvisat yrkandet.
  • NJA 1999 s. 223:Fråga om häktning i HovR efter frikännande dom i TR.
  • NJA 1995 s. 268:Förordnande i brottmålsdom om häktning av tilltalad i fall då det finns risk att denne undandrar sig utvisning får ej avse tid efter det att domen vunnit laga kraft.
  • RH 1994:99:Hovrätten har, oaktat reglerna om villkorlig frigivning numera är fakultativa, meddelat förordnande att tilltalad, som dömts till fängelse, skulle kvarbli i häkte längst till den dag då han tidigast skulle kunna bli villkorligt frigiven, om han hade verkställt det honom ådömda fängelsestraffet.
  • NJA 1994 s. 230:Sedan häktad fullföljt talan mot en tingsrätts dom, varigenom han ådömts fängelse, har han återkallat sin vadetalan. Eftersom domen blev verkställbar när återkallelseskriften inkom till hovrätten, har ett av hovrätten i samband med avskrivningsbeslutet meddelat häktningsbeslut upphävts.
  • RH 1998:94:Yrkande om häktning i mål där åklagaren endast överklagat i en tingsrätts dom intagna beslut om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande och om försättande av den tilltalade på fri fot har lämnats utan bifall.
  • NJA 1992 s. 499:Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske utan att denne fått yttra sig i frågan vid förhandling.
Ändrad: SFS 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1998:601 (Behandlingen av häktade), 1994:452 (Utvisning på grund av brott), 1980:378 (med förslag till ny utlänningslag, m. m.)

[K24]21 a §  Den som har frihetsberövats genom gripande enligt 7 § första stycket, genom överlämnande till en polisman enligt 7 § andra stycket och då inte har frigetts, genom anhållande eller genom häktning enligt 17 § har rätt att så snart som möjligt få någon av sina närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättad om frihetsberövandet. Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse lämnas så snart som möjligt.

[S2]Om den frihetsberövade motsätter sig att någon underrättas om frihetsberövandet, får en underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl.

[S3]En underrättelse behöver inte lämnas om frihetsberövandet har upphört. Lag (2016:929).

Prop. 2015/16:187: Den som har frihetsberövats genom gripande enligt 7 § första stycket, genom överlämnande till en polisman enligt 7 § andra stycket och då inte har frigetts, genom anhållande eller genom häktning enligt 17 § har rätt att så snart som möjligt få någon av sina närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättad om frihetsberövandet. Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om det är nödvändigt ...

Prop. 2007/08:47: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om underrättelse till närstående om frihetsberövande. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Skyldigheten att underrätta närstående om frihetsberövande, vilket innefattar uppgift om var den frihetsberövade befinner sig, utvidgas enligt första stycket så att skyldigheten inträder redan vid gripandet. Om det är fråga om ett s.k. envarsgripande inträder underrättelseskyldighet ...

Införd: SFS 2008:67 (Utvidgad rätt till biträde vid förhör under förundersökning, m.m.)
Ändrad: SFS 2016:929 (Genomförande av EU:s försvarardirektiv)

[K24]22 §  Den som är gripen, anhållen eller häktad skall tas i förvar. Den som är gripen behöver dock inte tas i förvar om det inte är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med gripandet, ordning eller säkerhet. Den som häktas skall utan dröjsmål föras till häkte.

[S2]Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för, förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras till häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han förts till häkte, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller annan åtgärd.

[S3]Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser. Lag (1998:24).

[K24]23 §  Oavsett samtycke får ingen som är misstänkt för brott hållas i förvar annat än enligt föreskrift i detta kapitel eller annars i lag.

[S2]Om skyldighet för den som misstänks för brott att stanna kvar för förhör finns bestämmelser i 23 kap.Lag (1987:1211).

/Upphör att gälla U: 2021-07-01/

24 §  I fråga om behandlingen av den som är anhållen eller häktad samt om ersättning av allmänna medel åt den som varit oskyldigt anhållen eller häktad finns särskilda bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om rättens prövning av undersökningsledarens eller åklagarens beslut om inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden. Lag (1998:601).

/Träder i kraft I: 2021-07-01/

[K24]24 §  I fråga om behandlingen av den som är anhållen eller häktad samt om ersättning av allmänna medel åt den som varit oskyldigt anhållen eller häktad finns särskilda bestämmelser. Lag (2021:285).

Prop. 1997/98:104: Paragrafen innehåller hänvisningar till särskilda bestämmelser i annan lagstiftning. En hänvisning till de särskilda reglerna i behandlingslagen om rättens prövning av undersökningsledarens eller åklagarens beslut om restriktioner har nu tillkommit.

Ändrad: SFS 1998:601 (Behandlingen av häktade), 2021:285 (Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering)

25 Kap. Om reseförbud och anmälningsskyldighet

[K25]1 §  Om någon är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa och det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff men det i övrigt inte finns anledning att anhålla eller häkta den misstänkte, får han eller hon, om det är tillräckligt, i stället

  1. meddelas förbud att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort (reseförbud), eller
  2. föreläggas att på viss ort och vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten (anmälningsskyldighet).

[S2]Oberoende av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller anmälningsskyldighet beslutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

[S3]Finns det skäl att häkta eller anhålla någon, men kan det antas att syftet kan tillgodoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut om detta meddelas även i andra fall än som avses i första stycket.

[S4]Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Lag (2014:649).

  • RH 2013:42:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av tilltalad, som dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott m.m. till åtta års fängelse och som vid hovrättens prövning av frågan varit frihetsberövad i målet i drygt två år fyra månader.
  • RH 2018:45:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av person misstänkt för grova bedrägerier och grova bokföringsbrott och som vid hovrättens prövning varit frihetsberövad i målet i cirka ett år och fyra månader.
  • NJA 2008 s. 868:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 25 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken finns tillräckliga förutsättningar för fortsatt reseförbud mot bakgrund bl.a. av den tid som reseförbudet gällt.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1981:1295 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.)

[K25]2 §  I samband med reseförbud eller anmälningsskyldighet får föreskrivas att den misstänkte på vissa tider skall vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Det får också ställas upp annat villkor som behövs för den misstänktes övervakande. Vidare får reseförbud förenas med anmälningsskyldighet.

[S2]I fråga om anmälningsskyldighet gäller vid tillämpning av denna balk i övrigt vad som är föreskrivet om reseförbud. Lag (1981:1294).

  • RH 2013:42:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av tilltalad, som dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott m.m. till åtta års fängelse och som vid hovrättens prövning av frågan varit frihetsberövad i målet i drygt två år fyra månader.
  • RH 2018:45:Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av person misstänkt för grova bedrägerier och grova bokföringsbrott och som vid hovrättens prövning varit frihetsberövad i målet i cirka ett år och fyra månader.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.)

[K25]3 §  Reseförbud meddelas av åklagaren eller rätten.

[S2]Fråga om reseförbud får tas upp av rätten på yrkande av åklagaren eller då rätten har att besluta om den misstänktes häktning eller hans kvarhållande i häkte. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp frågan.

[S3]Väckes vid rätten fråga om reseförbud, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart meddela reseförbud att gälla, till dess annorlunda förordnas. Lag (1981:1295).

[K25]4 §  Beslut om reseförbud skall innehålla uppgift å det brott misstanken avser samt angiva den ort, där den misstänkte skall uppehållasig, och vad han i övrigt har att iakttaga. I beslutet skall erinras om påföljden för överträdelse av förbudet och för underlåtenhet att fullgöra därmed förenat villkor.

[S2]Beslutet skall delgivas den misstänkte.

  • RH 1997:4:Fråga om häktning i hovrätt efter överträdelse av reseförbud med anmälningsskyldighet.

[K25]5 §  Har reseförbud meddelats av åklagaren, får den misstänkte begära rättens prövning av förbudet. Då begäran kommit in, skall rätten, så snart det kan ske och, om synnerligt hinder ej möter, senast på fjärde dagen därefter hålla förhandling som avses i 3 §. Utsätts huvudförhandling att hållas inom en vecka, sedan begäran framställdes, får dock, om inte rätten finner att särskild förhandling bör äga rum, förhandlingen anstå till huvudförhandlingen. Lag (1981:1294).

[K25]6 §  Då rätten meddelar reseförbud eller fastställer sådant förbud, skall, om ej åtal redan väckts, rätten utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna må ej bestämmas längre, än som finnes oundgängligen erforderligt. I annat fall skall åtal väckas inom en månad, sedan reseförbudet meddelades.

[S2]Finnes tid, som avses i första stycket, otillräcklig, må rätten, om framställning därom göres före tidens utgång, medgiva förlängning av tiden.

[K25]7 §  Reseförbud skall omedelbart hävas om

  1. det inom den tid som avses i 6 § varken har väckts åtal eller till rätten inkommit framställning om förlängning av tiden, eller
  2. reseförbudet av något annat skäl inte längre bör gälla.

[S2]Reseförbud hävs av rätten. Även åklagaren får häva ett reseförbud, om inte förbudet har meddelats eller fastställts av rätten och åtal har väckts. Rätten får överlåta till åklagaren att besluta om tillfälliga undantag från reseförbudet eller från föreskrifter som har meddelats i samband med detta.

[S3]Vad som anges i 24 kap. 21 § om häktning skall tillämpas i fråga om reseförbud. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: I ett nytt andra stycke har införts en möjlighet för åklagaren att, innan åtal har väckts, häva ett beslut om reseförbud som har meddelats eller fastställts av rätten. Bestämmelsen har vidare förtydligats när det gäller rättens allmänna möjlighet att häva beslut om reseförbud när frågan är väckt vid domstolen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 18.

Bestämmelserna i första och tredje ...

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.)

[K25]8 §  Väckes i mål, som fullföljts till högre rätt, fråga om reseförbud, äge denna utan förhandling besluta däröver. Finnes förhandling erforderlig, skall den hållas, så snart ske kan. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat.

[K25]9 §  Överträdes reseförbud eller fullgöres ej därmed förenat villkor, skall den misstänkte omedelbart anhållas eller häktas, om det ej är uppenbart, att skäl därtill ej förekomma.

  • RH 1997:4:Fråga om häktning i hovrätt efter överträdelse av reseförbud med anmälningsskyldighet.

26 kap. Om kvarstad

[K26]1 §  Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning.

[S2]Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Lag (1989:650).

  • RH 1999:38:Ett yrkande av åklagare om kvarstad i brottmål för säkerställande av anspråk som anmälts av målsägandenas successorer (försäkringsbolag) har ansetts kunna upptas av tingsrätt.
  • RH 2011:68:Fråga om förutsättningar för kvarstad i brottmål när misstankarna gäller brott till betydande belopp.
Ändrad: SFS 1986:120 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)

[K26]2 §  Beslut om kvarstad meddelas av rätten.

[S2]Fråga om kvarstad får upptagas på yrkande av undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. Efter åtalet får rätten även självmant upptaga fråga därom.

[S3]I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning får undersökningsledaren eller åklagaren yrka kvarstad endast om anspråket anmälts hos honom. Rätten får endast på yrkande förordna därom.

[S4]Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart det kan ske, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 24 kap. 17 §. Är det fara i dröjsmål, får rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas. Lag (1981:828).

  • RH 1999:38:Ett yrkande av åklagare om kvarstad i brottmål för säkerställande av anspråk som anmälts av målsägandenas successorer (försäkringsbolag) har ansetts kunna upptas av tingsrätt.

[K26]3 §  I avvaktan på rättens beslut om kvarstad får åklagaren ta egendom i förvar.

[S2]Om det är fara i dröjsmål, får en polisman ta lös egendom i förvar. En sådan åtgärd ska skyndsamt anmälas till åklagaren, som omedelbart prövar om egendomen ska förbli i förvar.

[S3]Förvar får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som beslutet avser eller något annat motstående intresse. Lag (2008:376).

[K26]3 a §  Om det som tagits i förvar är ett föremål och om det kan ske utan fara för att föremålet går förlorat och annars är lämpligt, får det lämnas kvar i innehavarens besittning. Avser beslutet om förvar en fordran eller annan rättighet, ska gäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än Kronofogdemyndigheten.

[S2]Har egendom tagits i förvar, får ägaren eller innehavaren inte överlåta egendomen eller förfoga över den på annat sätt till skada för den vars intressen förvarsbeslutet ska skydda. I fråga om utmätning av egendom som tagits i förvar gäller vad som är föreskrivet i 16 kap. 15 § utsökningsbalken om utmätning av egendom som belagts med kvarstad för fordran.

[S3]Det som tagits i förvar ska vårdas väl och hållas under noggrann tillsyn. Lag (2008:376).

[K26]3 b §  Över förvar ska protokoll föras. I protokollet ska noga anges vad som tagits i förvar, var och när åtgärden ägt rum, vad som varit ändamålet med den och vilka som varit närvarande när den vidtogs.

[S2]Om den vars egendom tas i förvar inte är närvarande vid åtgärden, ska han eller hon utan dröjsmål underrättas om den och om vad som har skett med den egendom som tagits i förvar.

[S3]Den vars egendom tagits i förvar ska på begäran få ett bevis om åtgärden. Beviset ska också innehålla uppgift om det brott som misstanken avser. Lag (2008:376).

[K26]4 §  Har åklagaren tagit egendom i förvar eller beslutat att egendom ska förbli i förvar, ska han eller hon så snart som möjligt och senast fem dagar därefter till rätten ge in en framställning om kvarstad. Görs inte en sådan framställning, ska egendomen omedelbart återställas.

[S2]När en framställning har kommit in, ska rätten så snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt hinder mot det, senast inom fyra dagar därefter hålla en sådan förhandling som avses i 2 §. Om huvudförhandling sätts ut att hållas inom en vecka sedan framställningen kom in och rätten inte anser att det behöver hållas en särskild förhandling, får framställningen dock prövas vid huvudförhandlingen.

[S3]Beslutas kvarstad, ska omhändertagen egendom förbli i myndighetens vård till dess beslutet har verkställts, om inte rätten bestämmer annat. Lag (2008:376).

[K26]5 §  Då rätten förordnar om kvarstad, skall, om ej åtal redan väckts, rätten utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna får ej bestämmas längre än som är oundgängligen erforderligt.

[S2]Finnes den utsatta tiden otillräcklig, må rätten, om framställning därom göres före tidens utgång, medgiva förlängning av tiden. Lag (1981:828).

[K26]6 §  Har ej inom tid, som avses i 5 §, åtal väckts eller till rätten inkommit framställning om förlängning av tiden eller har för skulden ställts säkerhet eller förekommer eljest ej längre skäl för kvarstad, skall rätten omedelbart häva åtgärden.

[S2]Då målet avgöres, pröve rätten, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten äge ock i samband med domen förordna om åtgärd, som nu sagts. Lag (1981:828).

[K26]7 §  Bestämmelserna i 25 kap. 8 § om reseförbud gäller också beträffande kvarstad. Lag (1981:828).

[K26]8 §  I fråga om verkställandet av kvarstad finns bestämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Lag (1981:828).

27 kap. Om beslag och hemliga tvångsmedel

Prop. 1994/95:227: 20 5 I paragrafen anges de närmare förutsättrtingama som skall vara uppfyllda för att hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall få ske. Detta har behandlats i avsnitt 7.

I första stycket har den tidigare bestämmelsen om att åtgärden endast fick avse viss teleanläggning ersatts med en regel som innebär att hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ...

Införd: SFS 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering), 2007:981 (Hemlig rumsavlyssning), 2009:1171 (Förfarandet när ett beslag har hävts), 2021:238 (Sveriges tillträde till Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet)
Ändrad: SFS 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet), 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2018:559 (En ny lag om företagshemligheter), 1993:602 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.), 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 2016:93 (Ett särskilt straffansvar för resor i terrorismsyfte), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering), 2007:981 (Hemlig rumsavlyssning)

Beslag m.m.

[K27]1 §  Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara avhänt någon genom brott eller förverkat på grund av brott får tas i beslag. Detsamma gäller föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

[S2]Vad som sägs i detta kapitel om föremål gäller också om skriftlig handling, i den mån inte annat är föreskrivet.

[S3]Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (2008:376).

Prop. 2007/08:68: I första stycket har ett tillägg gjorts av innebörd att också föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet får tas i beslag. Ändringen är påkallad av att det i mål om den nya förverkandeformen relativt ofta lär uppkomma behov av att genom beslag säkra bevisning i utredningen om förverkandet utan att detta sammanfaller med ett behov av att tillgripa beslag för utredningen av det förverkandeutlösande brottet. Det kan alltså förutses att ...

  • RH 2005:5:Beslag av 30 flaskor vin, som från Sverige beställts via Internet från en spansk vinfirma och transporterats hit med ett självständigt transportföretag, har hävts. Rättsläget när det gäller frågan, om de svenska införselreglerna står i överensstämmelse med EG-rätten, har bedömts som i betydande mån oklart. Det har därför i nuläget betraktas som tveksamt om det aktuella vinpartiet slutligen skulle komma att förklaras förverkat. Beslaget kunde med hänsyn till åklagarens inställning förväntas bli bestående under lång tid. Vid prövning enligt proportionalitetsprincipen har skälen för beslag inte uppvägt det intrång eller men i övrigt som åtgärden inneburit.
  • NJA 1990 s. 635:Handlingar vilka åberopats som bevis i brottmål har ansetts utan hinder av gällande beslag kunna genom utrikesdepartementets försorg överlämnas till domstol i främmande stat på villkor att de återställs inom viss tid.
  • NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan på en tidningsredaktion i syfte att genom beslag av en elektronisk informationsbärare få tillgång till digitala fotografier.
  • NJA 2005 s. 595:I mål om förverkande av vin enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling jämförd med alkohollagen (1994:1738) har HD hemställt hos EG- domstolen om förhandsavgörande beträffande tolkningen av artiklarna 28, 30 och 31 i EG-fördraget. Fråga, innan förhandsavgörande har meddelats, huruvida vinet skall vara underkastat beslag.
  • NJA 2013 s. 867:Rättslig hjälp med beslag på begäran av myndighet i Storbritannien. Ett omfattande beslag av skriftliga handlingar och av digitalt lagrad information som kopierats har ansetts vara lagligen grundat. Villkor har ställts för att hindra att sekretesskyddade uppgifter blir offentliga. Även fråga om återlämnande av den beslagtagna egendomen när det brittiska förfarandet har avslutats. - Åklagare får häva ett beslag som har prövats av rätten enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
  • NJA 1993 s. 178:Fråga, i mål om beslag, huruvida viss egendom skäligen kunde antas vara förverkad enligt 13 § lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner.
  • NJA 1988 s. 86:Sedan prövningstillstånd meddelats i mål angående beslag enligt 27 kap 1 § RB men frågan om beslag därefter förfallit, har målet ändå prövats i sak med hänsyn till frågan om fördelningen av rättegångskostnaderna.
Ändrad: SFS 2008:376 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)

[K27]2 §  En skriftlig handling får inte tas i beslag om

  1. den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller någon annan som avses i 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, och
  2. handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.

[S2]Ett skriftligt meddelande mellan den misstänkte och en närstående som avses i 36 kap. 3 §, eller mellan sådana närstående inbördes, får tas i beslag hos den misstänkte eller en närstående endast vid en förundersökning om

  1. ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
  2. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap.4 eller 5 §brottsbalken,
  3. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,
  4. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,
  5. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken,
  6. företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,
  7. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, brott enligt 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller brott enligt lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller
  8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en sådan gärning är belagd med straff.

[S3]Ett beslut enligt andra stycket 2–8 får meddelas endast av rätten eller åklagaren.

[S4]Om åklagaren har beslutat om beslag enligt tredje stycket, ska han eller hon utan dröjsmål anmäla åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet. Lag (2018:559).

Prop. 2015/16:78: 1. den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller någon annan som avses i 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, och

2. handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.

Ett skriftligt meddelande mellan den misstänkte och en närstående som avses i 36 kap. 3 §, eller mellan sådana närstående inbördes, får tas i beslag hos den misstänkte eller en närstående endast vid en förundersökning om ...

Prop. 2017/18:200: 8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en sådan gärning är belagd med straff.

  • RÅ 2001:67:Fråga om de begränsningar i advokats vittnesplikt som följer av 36 kap. 5 § rättegångsbalken ger stöd för undantag från föreläggande att lämna uppgifter för skattekontroll. - Undantag har medgivits beträffande uppgifter om vad vissa betalningar, som gjorts från ett depåkonto hos en fondkommissionär till en advokatbyrå, avsåg samt, om uppgifterna avsåg klient, om och hur betalning till denne skett (I). Däremot har uppgifter i fakturor, som en advokatbyrå tillställt klienter, om klienternas identitet och debiterade belopp - till skillnad från uppgifter om klienternas motparter och om vad uppdragen avsett - inte ansetts omfattas av sådant undantag (II).
  • NJA 2010 s. 122:Att en advokat är misstänkt för brott har inte hindrat tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten.
  • RÅ 2000:58:Ett tidningsföretag har med stöd av 3 kap. 43 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter förelagts att till skattemyndigheten lämna uppgifter om en annonsör. Fråga om tillämpning av reglerna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om undantag från föreläggande när tidningsföretaget till stöd för en begäran om sådant undantag åberopar tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.
  • NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan på en tidningsredaktion i syfte att genom beslag av en elektronisk informationsbärare få tillgång till digitala fotografier.
  • NJA 1990 s. 537:Vissa handlingar rörande ett aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås lokaler. Innehavaren av advokatbyrån var styrelseledamot i bolaget. Beslaget har ansetts inte vara lagligen grundat.
Ändrad: SFS 2018:559 (En ny lag om företagshemligheter), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 2016:93 (Ett särskilt straffansvar för resor i terrorismsyfte)

[K27]3 §  Brev, telegram eller annan försändelse som finns hos ett post- eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen hade kunnat tas i beslag hos mottagaren. Lag (1993:602).

[K27]4 §  Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får ta föremål som därvid påträffas i beslag.

[S2]Föremål, som i annat fall påträffas, får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, om det inte är fråga om en försändelse som avses i 3 §.

[S3]Verkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom, som omedelbart skall pröva om beslaget skall bestå. Lag (1993:1408).

[K27]4 a §  Om en målsägande eller någon som trätt i dennes ställe har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet och det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den hos vilken beslaget har gjorts, får undersökningsledaren eller åklagaren innan åtal väckts besluta att föremålet skall lämnas ut till honom eller henne.

[S2]En underrättelse om beslutet skall genast sändas till den hos vilken beslaget har gjorts. Lag (2003:163).

NJA 2004 s. 633 belyser denna bestämmelse om beslag och återlämnande.

Många åklagare är försiktiga och vågar eller vill inte lägga sig i "privata affärer" och hänvisar istället målsäganden att innan beslaget hävs väcka civilrättslig talan om bättre rätt till egendomen enligt 15 kap 3 §.

Prop. 2002/03:17: (Jfr 27 kap. 4 a § i utredningens lagförslag.)

Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket en bestämmelse om att undersökningsledaren eller åklagaren under förundersökningen kan besluta att beslagtagen egendom skall lämnas ut till målsäganden eller till den som trätt i dennes ställe. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Enligt 27 ...

  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • NJA 2004 s. 633:Det hinder mot godtrosförvärv av stöldgods som enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre gäller till förmån för den bestulne ägaren har ansetts skola tillämpas även till förmån för den till vilken den bestulne har överlåtit egendomen.
  • RH 2006:62:Vid prövning enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken har bevisningen ansetts inte vara så robust att det framstått som uppenbart att ett italienskt försäkringsbolag har bättre rätt till en beslagtagen bil än den hos vilken beslaget gjorts.
Införd: SFS 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro)

[K27]5 §  Rätten må förordna om beslag å föremål, som företes vid rätten eller eljest är tillgängligt för beslag.

[S2]Fråga om beslag må av rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upptaga fråga därom.

[S3]Väckes vid rätten fråga om beslag, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart förordna om beslag att gälla, till dess annorlunda förordnas.

  • RH 2008:72:Tingsrätten ogillade ett åtal för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor och hävde till följd härav ett beslag av föremål (sprängmedel) som förvarades hos polismyndighet. Efter överklagande biföll hovrätten åtalet och förordnade om beslag av sprängmedlet. Detta förvarades alltjämt hos polismyndigheten och ansågs därmed tillgängligt för beslag.

[K27]6 §  Har ett beslag verkställts utan rättens förordnande, får den som drabbats av beslaget begära rättens prövning av beslaget. När en sådan begäran har kommit in, skall rätten så snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt hinder mot det, senast inom fyra dagar därefter hålla en sådan förhandling som avses i 5 §. Om huvudförhandling sätts ut att hållas inom en vecka sedan begäran framställdes och rätten inte anser att det behöver hållas en särskild förhandling, får begäran dock prövas vid huvudförhandlingen.

[S2]Har beslut fattats enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål skall lämnas ut, får den som drabbats av beslaget begära rättens prövning av beslutet. För denna prövning gäller vad som sägs i första stycket. Den som har framställt anspråk på föremålet skall underrättas om förhandlingen. Lag (2003:163).

Prop. 2002/03:17: (Jfr 27 kap. 6 § i utredningens lagförslag.)

I paragrafen anges två fall när rättens prövning kan begäras. I paragrafen finns dessutom regler om förfarandet när en sådan begäran har kommit in till tingsrätten. I ett nytt andra stycke behandlas det fallet att det har fattats ett beslut enligt 27 kap. 4 a § om att ett beslagtaget föremål skall lämnas ut. ...

  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • NJA 2013 s. 867:Rättslig hjälp med beslag på begäran av myndighet i Storbritannien. Ett omfattande beslag av skriftliga handlingar och av digitalt lagrad information som kopierats har ansetts vara lagligen grundat. Villkor har ställts för att hindra att sekretesskyddade uppgifter blir offentliga. Även fråga om återlämnande av den beslagtagna egendomen när det brittiska förfarandet har avslutats. - Åklagare får häva ett beslag som har prövats av rätten enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Ändrad: SFS 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro)

[K27]7 §  Då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag, skall, om inte åtal redan har väckts, rätten utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte sättas längre, än vad som är nödvändigt.

[S2]Om den tid som avses i första stycket är otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden, om framställning om detta görs före tidens utgång. Lag (1994:1412).

  • RH 2005:5:Beslag av 30 flaskor vin, som från Sverige beställts via Internet från en spansk vinfirma och transporterats hit med ett självständigt transportföretag, har hävts. Rättsläget när det gäller frågan, om de svenska införselreglerna står i överensstämmelse med EG-rätten, har bedömts som i betydande mån oklart. Det har därför i nuläget betraktas som tveksamt om det aktuella vinpartiet slutligen skulle komma att förklaras förverkat. Beslaget kunde med hänsyn till åklagarens inställning förväntas bli bestående under lång tid. Vid prövning enligt proportionalitetsprincipen har skälen för beslag inte uppvägt det intrång eller men i övrigt som åtgärden inneburit.
  • NJA 2013 s. 867:Rättslig hjälp med beslag på begäran av myndighet i Storbritannien. Ett omfattande beslag av skriftliga handlingar och av digitalt lagrad information som kopierats har ansetts vara lagligen grundat. Villkor har ställts för att hindra att sekretesskyddade uppgifter blir offentliga. Även fråga om återlämnande av den beslagtagna egendomen när det brittiska förfarandet har avslutats. - Åklagare får häva ett beslag som har prövats av rätten enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1986:1010 (om förverkande m.m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 1974:1067 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om visst stöldgods m.m.)

[K27]8 §  Om det inte inom den tid som avses i 7 § har väckts åtal eller kommit in någon begäran till rätten om förlängning av tiden eller om det annars inte längre finns skäl för beslag, ska beslaget omedelbart hävas.

[S2]Har beslut fattats enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål ska lämnas ut, får beslaget hävas först tre veckor efter det att en underrättelse om beslutet enligt 4 a § andra stycket har sänts till den som beslaget har gjorts hos. Om denne medger det får dock beslaget hävas omedelbart. Detsamma gäller om rätten fastställer ett beslut enligt 4 a § om att föremålet ska lämnas ut.

[S3]Om någon har framställt ett anspråk på ett beslagtaget föremål eller yrkat att en viss åtgärd ska vidtas med detta föremål, utan att det har fattats beslut enligt 4 a § om att föremålet ska lämnas ut, får beslaget hävas först tre veckor efter det att en underrättelse om att beslaget kan komma att hävas har sänts till den som har framställt anspråket. Om denne medger det ska dock beslaget hävas omedelbart. Av underrättelsen ska det framgå hos vem beslaget har gjorts. Den som beslaget har gjorts hos behöver inte underrättas i detta fall.

[S4]Ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller åklagaren. Om den som har drabbats av beslaget har begärt rättens prövning av ett beslut enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål ska lämnas ut, hävs beslaget av rätten.

[S5]När målet avgörs ska rätten pröva om ett beslag fortfarande ska bestå. Om målet avgörs genom dom ska tredje stycket inte tillämpas. Om det inte finns särskilda skäl mot det, ska rätten besluta att beslag som har gjorts för att ett föremål skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott ska bestå till dess att domen fått laga kraft. Rätten får i samband med dom besluta om beslag. Lag (2016:546).

Prop. 2004/05:135: Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om hävande av beslag.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 9.7 i den allmänna motiveringen, innebär att förfarandet med särskild underrättelse om att ett beslag kan komma att hävas skall gälla också när anspråk har rests på att viss åtgärd skall vidtas med den beslagtagna egendomen. Genom ändringen skapas möjlighet för den som lidit intrång ...

Prop. 2002/03:17: (Jfr 27 kap. 8 § i utredningens lagförslag.)

Denna paragraf innehåller väsentligen bestämmelser om när ett beslag skall eller får hävas och om vem som skall fatta beslut om hävande av beslaget.

Paragrafens första stycke är oförändrat. Av andra stycket, som är nytt, framgår när ett beslag får hävas då ett beslut enligt 27 kap. 4 a § har fattats om att den beslagtagna egendomen skall lämnas ut. För att ge den hos vilken beslaget har gjorts rimlig ...

Prop. 2000/01:109: I paragrafen regleras hävning av beslag. Genom ett tillägg i andra stycket säkerställs att den som framställt anspråk på beslagtagen egendom får information om hos vem beslaget gjorts innan beslaget hävs. Bakgrunden till förslaget har redovisats i avsnitt 5.3.

Prop. 1997/98:168: I ett nytt andra stycke har intagits den nya bestämmelsen om underrättelse och tidsfrist innan ett beslag får hävas. Övervägandena bakom den nya bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1. Förutsättningen för att bestämmelsen skall bli tillämplig är att någon har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet.

Av stycket framgår att bestämmelsen inte avser endast målsäganden utan samtliga som ...

  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • NJA 2013 s. 867:Rättslig hjälp med beslag på begäran av myndighet i Storbritannien. Ett omfattande beslag av skriftliga handlingar och av digitalt lagrad information som kopierats har ansetts vara lagligen grundat. Villkor har ställts för att hindra att sekretesskyddade uppgifter blir offentliga. Även fråga om återlämnande av den beslagtagna egendomen när det brittiska förfarandet har avslutats. - Åklagare får häva ett beslag som har prövats av rätten enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Ändrad: SFS 2005:282 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.), 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet), 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro), 2001:355 (Skadelidandes rätt att ta del av uppgifter ur nedlagda förundersökningar, m.m.), 1998:1573 (Godtrosförvärv)

[K27]8 a §  När ett beslag har hävts ska, om föremålet inte enligt 4 a § ska lämnas ut till målsäganden eller någon som trätt i dennes ställe, föremålet lämnas ut till den hos vilken beslaget har gjorts. Gör denne inte anspråk på föremålet eller kan det inte utredas hos vem beslaget har gjorts, ska föremålet lämnas ut till den som gör anspråk på det om denne kan visa sannolika skäl för sin rätt till föremålet.

[S2]Om den som ett föremål ska lämnas ut till enligt första stycket inte hämtar det, eller föremålet inte kan lämnas ut till någon enligt samma stycke, tillämpas lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Lag (2009:1171).

[K27]8 b §  När ett föremål enligt 8 a § ska lämnas ut till den hos vilken beslaget gjorts eller den som gör anspråk på föremålet ska denne så snart som möjligt efter det att beslaget har hävts, underrättas om att föremålet kan hämtas och att det, om det inte hämtas, kan komma att säljas för statens räkning eller förstöras.

[S2]Om det i fall som avses i 8 a § är känt att någon annan också har drabbats av beslaget ska även denne underrättas om att beslaget har hävts och, om föremålet ska lämnas ut, till vem utlämnandet ska ske. Lag (2009:1171).

[K27]9 §  Rätten får förordna, att försändelse som får tas i beslag och som väntas komma in till ett befordringsföretag skall, när försändelsen kommer in, hållas kvar till dess frågan om beslag har avgjorts. Fråga därom får tas upp endast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

[S2]Ett förordnande skall meddelas att gälla viss tid, högst en månad, från den dag då förordnandet delgavs befordringsföretaget. I förordnandet skall det tas in en underrättelse om att meddelande om åtgärden inte utan tillstånd av undersökningsledaren eller åklagaren får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon annan.

[S3]När en försändelse på grund av ett förordnande hållits kvar, skall befordringsföretaget utan dröjsmål göra anmälan hos den som har begärt förordnandet. Denne skall omedelbart pröva, om beslag skall ske. Lag (1993:602).

[K27]9 a §  Om det kan befaras att det skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse för utredningen att inhämta rättens förordnande enligt 9 §, får ett sådant förordnande beslutas av åklagaren. När en försändelse har hållits kvar på grund av åklagarens förordnande, ska befordringsföretaget utan dröjsmål anmäla detta till åklagaren. Åklagaren ska omedelbart pröva om försändelsen ska tas i beslag.

[S2]Om åklagaren har beslutat ett förordnande enligt första stycket, ska han eller hon utan dröjsmål skriftligt anmäla beslutet till rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva förordnandet.

[S3]Om ett förordnande om att hålla kvar en försändelse har upphört att gälla innan rätten har prövat ett ärende enligt andra stycket, ska åklagaren anmäla åtgärden till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Lag (2014:1419).

[K27]10 §  Beslagtaget föremål skall tas i förvar av den som verkställt beslaget. Om det kan ske utan fara och eljest är lämpligt, får dock föremålet lämnas kvar i innehavarens besittning. Ett föremål som lämnas kvar i innehavarens besittning skall förseglas eller märkas som beslagtaget, såvida det ej framstår som obehövligt.

[S2]Den från vilken beslag har skett får ej överlåta föremålet eller i strid mot ändamålet med beslaget förfoga över föremålet på annat sätt. Ett föremål som ej tas i förvar eller förseglas får nyttjas av innehavaren, om ej annat beslutas.

[S3]Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas, och noggrann tillsyn skall hållas däröver, att det icke förbytes eller förändras eller annat missbruk sker därmed. Lag (1981:828).

  • RH 1993:63:Sedan en för bevisändamål beslagtagen och sedermera kvarstadsbelagd personbil överlåtits, har förvärvaren begärt att få ut bilen. Begäran har avslagits, inte med hänvisning till överlåtelseförbudet enligt 27 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken, utan med motivering att det skulle strida mot beslagsändamålet att lämna ut bilen förrän beslaget uttömt sin straffprocessuella funktion.
  • NJA 1990 s. 635:Handlingar vilka åberopats som bevis i brottmål har ansetts utan hinder av gällande beslag kunna genom utrikesdepartementets försorg överlämnas till domstol i främmande stat på villkor att de återställs inom viss tid.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.)

[K27]11 §  Om den från vilken beslag sker, inte är närvarande vid beslaget, skall han utan dröjsmål underrättas om det och om vad som har skett med det beslagtagna. Om en försändelse hos ett befordringsföretag har tagits i beslag, skall, så snart det kan ske utan men för utredningen, mottagaren underrättas och, om avsändaren är känd, även denne. Lag (1993:602).

[K27]11 a §  Den hos vilken ett beslag görs skall underrättas om att det kan komma att fattas ett beslut enligt 4 a §. Någon underrättelse behövs inte, om det är uppenbart att ett sådant beslut inte kommer att fattas. Lag (2003:163).

Prop. 2002/03:17: (Jfr 27 kap. 11 § i utredningens lagförslag.)

Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om att åklagaren eller polisen är skyldig att underrätta den hos vilken beslaget har gjorts om att

det kan komma att fattas ett beslut enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål skall lämnas ut till en målsägande eller till någon som trätt ...

Införd: SFS 2003:163 (Förvärv av stöldgods i god tro)

[K27]12 §  Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som tages i beslag, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren; dock må sakkunnig eller annan, som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid höres, efter anvisning av myndighet, som nu sagts, granska handlingen. Äger den som verkställer beslaget ej närmare undersöka handlingen, skall den av honom förseglas.

[S2]Handling, varom här är fråga, skall snarast möjligt undersökas. Kan innehållet i post- eller telegrafförsändelse i sin helhet eller till någon del utan men för utredningen meddelas mottagaren, skall avskrift eller utdrag av handlingen ofördröjligen tillställas honom.

[K27]13 §  När ett föremål tas i beslag ska detta protokollföras. I protokollet ska ändamålet med beslaget och vad som förekommit vid beslaget anges. Det beslagtagna föremålet ska beskrivas noga. Vid omfattande beslag får de beslagtagna föremålen beskrivas genom samlande beteckningar om det är lämpligt.

[S2]Den som har drabbats av ett beslag har rätt att på begäran få ett bevis om beslaget. Beviset ska även innehålla uppgift om det brott som misstanken avser. Lag (2016:546).

[K27]14 §  Vad i 25 kap. 8 § är stadgat om reseförbud äge motsvarande tillämpning beträffande beslag.

[K27]14 a §  Kan föremål skäligen antagas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, må det tagas i beslag. Härvid äga bestämmelserna i detta kapitel om beslag motsvarande tillämpning. Lag (1975:403).

[K27]15 §  För säkerställande av utredning om brott må byggnad eller rum tillstängas, tillträde till visst område förbjudas, förbud meddelas mot flyttande av visst föremål eller annan dylik åtgärd vidtagas.

[S2]Om åtgärd, som nu nämnts, gälle i tillämpliga delar vad i detta kapitel är stadgat om beslag.

16 § Har upphävts genom lag (1989:650).

/Träder i kraft I: 2021-05-01/

[K27]16 §  Den som i elektronisk form innehar en viss lagrad uppgift som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott får föreläggas att bevara uppgiften.

[S2]I föreläggandet ska det anges hur länge uppgiften ska bevaras. Tiden får inte bestämmas till längre än nödvändigt och får inte överstiga 90 dagar från dagen för beslutet.

[S3]Om det finns särskilda skäl får tiden för bevarande förlängas med högst 90 dagar.

[S4]Ett föreläggande får inte riktas mot den som skäligen kan misstänkas för brottet eller mot någon till honom eller henne sådan närstående person som avses i 36 kap. 3 §. Lag (2021:238).

/Träder i kraft I: 2021-05-01/

[K27]16 a §  Ett föreläggande enligt 16 § får beslutas av undersökningsledaren eller en åklagare.

[S2]I föreläggandet får det anges att den som har förelagts att bevara en viss uppgift inte får uppenbara att åtgärden har vidtagits.

[S3]Den som har förelagts att bevara en viss uppgift får begära rättens prövning av föreläggandet. För rättens prövning gäller 6 § första stycket. Lag (2021:238).

[K27]17 §  Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om beslag, vare de gällande.

Hemliga tvångsmedel

[K27]18 §  Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation innebär att meddelanden, som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet.

[S2]Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas vid en förundersökning om

  1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
  2. brott som avses i 2 § andra stycket2–7,
  3. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 1 eller 2, om en sådan gärning är belagd med straff eller
  4. annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år.

[S3]Ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ger också rätt att vidta åtgärder som anges i 19 §. Lag (2014:1419).

Hemlig teleavlyssning innebär att ta del av en misstänkt persons kommunikation med enskilda personer via telefon eller internet. Avlyssningen och lagringen får endast ske när någon misstänks för brott där fängelse i två år kan följa.

Prop. 2011/12:55: I paragrafen anges vad tvångsmedlet hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (nuvarande hemlig teleavlyssning) innebär och en uppräkning av vid vilka brott tvångsmedlet får användas. Övervägandena finns i avsnitten 5 och 6.2.1.

I första stycket har begreppet hemlig teleavlyssning ersatts av det nya begreppet hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och begreppet telemeddelande med meddelande som överförs eller har överförts i ett elektroniskt kommunikationsnät. ...

Prop. 2002/03:74: Paragrafen innehåller en definition av tvångsmedlet hemlig teleavlyssning och anger när tvångsmedlet får användas.

Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.3, innebär att uppgifter får inhämtas om innehållet i ett telemeddelande som har befordrats, dvs. ett telemeddelande som har överlämnats av teleoperatören till mottagaren. Det gör det möjligt att avlyssna telemeddelanden ...

Införd: SFS 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1993:602 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]19 §  Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om

  1. meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress,
  2. vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område, eller
  3. i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits.

[S2]Genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får sådana meddelanden som avses i första stycket 1 även hindras från att nå fram.

[S3]Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas vid en förundersökning om

  1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader,
  2. dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken, barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken som inte är att anse som ringa, narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64), narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
  3. brott som avses i 2 § andra stycket2–7, eller
  4. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 1–3, om en sådan gärning är belagd med straff.

[S4]I fall som avses i 20 § andra stycket får hemlig övervakning av elektronisk kommunikation dock användas endast vid en förundersökning som avser brott som kan leda till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt 18 § andra stycket. Lag (2014:1419).

Hemlig teleövervakning innebär att ta del av tekniska uppgifter vid kommunikation över internet eller telefon för att utröna vem eller vilka en misstänkt person har kontakt med.

Prop. 2011/12:55: I paragrafen anges vad tvångsmedlet hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (nuvarande hemlig teleövervakning) innebär och en uppräkning av vid vilka brott tvångsmedlet får användas. Övervägandena finns i avsnitten 6.2.2 och 6.4.

I första stycket har begreppet telemeddelande ersatts av begreppet meddelande i ett elektroniskt kommunikationsnät, se vidare kommentaren till 18 §. Det meddelande som övervakas ska överföras eller ha överförts till eller från ett telefonnummer ...

Prop. 2002/03:74: I bestämmelsen definieras tvångsmedlet hemlig teleövervakning och anges när tvångsmedlet får användas.

Genom ändringar i första stycket får hemlig teleövervakning avse även telemeddelanden som har befordrats till eller från en viss teleadress före det att rätten meddelat beslut om tvångsmedlet. I och med att tvångsmedlet kan innebära inhämtande av uppgifter och telemeddelanden som har befordrats måste de förutsättningar och omständigheter som anges i 20 § första ...

Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1993:602 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 2000:1234 (En ny smugglingslag m.m.)

[K27]20 §  Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får, om inte annat följer av andra stycket, endast ske om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Åtgärden får endast avse

  1. ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som under den tid som tillståndet avser innehas eller har innehafts av den misstänkte eller annars kan antas ha använts eller komma att användas av den misstänkte, eller
  2. ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

[S2]Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får, utöver vad som anges i första stycket, ske i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet, om åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Övervakning som innebär att uppgifter hämtas in om meddelanden får dock endast avse förfluten tid.

[S3]Avlyssning eller övervakning får inte avse meddelanden som endast överförs eller har överförts i ett elektroniskt kommunikationsnät som med hänsyn till sin begränsade omfattning och omständigheterna i övrigt får anses vara av mindre betydelse från allmän kommunikationssynpunkt. Lag (2012:281).

Prop. 2011/12:55: I paragrafen anges de närmare förutsättningarna för när hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas. Övervägandena finns i avsnitten 5.4 och 6.2.2.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har ersatts med de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Hemlig avlyssning och hemlig övervakning ska enligt första stycket, i stället ...

Prop. 2002/03:74: I paragrafen anges när hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får ske och vilka teleadresser som åtgärden får avse.

Ändringarna i första stycket innebär att tillämpningsområdet för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning utvidgas till att även avse teleadresser som det finns synnerlig anledning att anta att en misstänkt har ringt till eller på annat sätt kontaktat eller kommer att ringa till eller på annat sätt kommer att ta kontakt med. Det ...

  • RH 2010:36:Tillstånd till hemlig teleövervakning och hemlig teleavlyssning. - Anm.: Uppgiften om målnummer och avgörandedatum omfattas av sekretess. För att kunna publicera avgörandet på Vägledande avgöranden har Domstolsverket fört in fingerade uppgifter i dessa delar.
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning)

[K27]20 a §  Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen lämnas.

[S2]Hemlig kameraövervakning får användas vid en förundersökning om

  1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
  2. brott som avses i 2 § andra stycket2–7,
  3. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 1 eller 2, om en sådan gärning är belagd med straff, eller
  4. annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. Lag (2014:1419).

Hemlig kameraövervakning som innebär att kameror placeras ut för att bevaka en plats som har koppling till det brott som utreds.

Prop. 2007/08:163: Paragrafen är ny. Den motsvarar i sakligt hänseende 1 och 2 §§ lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning (beträffande innebörden av dessa paragrafer, se prop. 1995/96:85 s. 38 f. och 2002/03:74 s. 53).

Införd: SFS 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.)
Ändrad: SFS 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]20 b §  Hemlig kameraövervakning får, utom i fall som avses i 20 c §, användas endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

[S2]Åtgärden får, utom i fall som avses i 20 c §, avse endast en sådan plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Lag (2008:855).

Prop. 2007/08:163: Paragrafen är ny. I paragrafen finns generella bestämmelser som anger de yttersta ramarna för när hemlig kameraövervakning får ske. I den nya 20 c § finns ett undantag från de generella kraven i denna paragraf (se nedan).

I första stycket anges att hemlig kameraövervakning får, utom i fall som avses i 20 c §, användas endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. I lagen (1995:1506) ...

Införd: SFS 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.)

[K27]20 c §  Om det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet, får hemlig kameraövervakning användas för att övervaka den plats där brottet har begåtts eller en nära omgivning till denna plats. Hemlig kameraövervakning enligt denna paragraf får ske endast om syftet är att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Lag (2008:855).

Prop. 2007/08:163: Paragrafen, som är ny, ger visst utrymme för att använda hemlig kameraövervakning även om det inte finns någon skäligen misstänkt för brottet. Regleringen motsvarar den bestämmelse som hittills har funnits i 3 a § lagen om hemlig kameraövervakning (beträffande innebörden av denna bestämmelse, se prop. 2002/03:74 s. 53 f.). Någon saklig ändring är inte avsedd.

I paragrafens andra mening föreskrivs att ...

Införd: SFS 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.)

[K27]20 d §  Med hemlig rumsavlyssning avses avlyssning eller upptagning som

  1. görs i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel som är avsett att återge ljud, och
  2. avser tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträden eller andra sammankomster som allmänheten inte har tillträde till.

[S2]Hemlig rumsavlyssning får användas vid en förundersökning om

  1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år,
  2. spioneri enligt 19 kap. 5 § brottsbalken,
  3. brott som avses i 26 § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter,
  4. annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra år och det är fråga om
    1. människohandel enligt 4 kap. 1 a § brottsbalken,
    2. grov människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § tredje stycket brottsbalken,
    3. våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken,
    4. grovt sexuellt övergrepp enligt 6 kap. 2 § andra stycket brottsbalken,
    5. våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första eller andra stycket brottsbalken,
    6. grovt sexuellt övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 § andra stycket brottsbalken,
    7. grovt utnyttjande av barn för sexuell posering enligt 6 kap. 8 § tredje stycket brottsbalken,
    8. grovt koppleri enligt 6 kap. 12 § tredje stycket brottsbalken,
    9. grov utpressning enligt 9 kap. 4 § andra stycket brottsbalken,
    10. grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § sjätte stycket brottsbalken,
    11. grovt övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § tredje stycket brottsbalken,
    12. grovt narkotikabrott enligt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64), eller
    13. grov narkotikasmuggling enligt 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
  5. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 1-3, om en sådan gärning är belagd med straff,
  6. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 4, om en sådan gärning är belagd med straff och det med hänsyn till omständigheterna kan antas att gärningens straffvärde överstiger fängelse i fyra år. Lag (2020:174).

[K27]20 e §  Hemlig rumsavlyssning får användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott som avses i 20 d § och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

[S2]Åtgärden får avse endast en plats där det finns särskild anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig. Avser åtgärden någon annan stadigvarande bostad än den misstänktes, får hemlig rumsavlyssning användas endast om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där.

[S3]Hemlig rumsavlyssning får inte avse

  1. en plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas för verksamhet som tystnadsplikt gäller för enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen,
  2. en plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas för verksamhet som bedrivs av advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter eller familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453), eller
  3. en plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas av präster inom trossamfund eller av dem som har motsvarande ställning inom sådana samfund, för bikt eller enskild själavård. Lag (2014:1419).

  • RH 2015:32:Åklagaren hade begärt tillstånd till hemlig rumsavlyssning enligt bestämmelserna i 27 kapitlet rättegångsbalken för användning av avlyssningsutrustning på offentlig plats i Sverige. Fråga om kravet på att viss plats ska vara angiven var uppfyllt.
Införd: SFS 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]21 §  Frågor om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning prövas av rätten på ansökan av åklagaren.

[S2]I ett beslut att tillåta åtgärder enligt första stycket ska det anges vilken tid tillståndet avser. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt. När det gäller tid som infaller efter beslutet får tiden inte överstiga en månad från dagen för beslutet.

[S3]I ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska det anges vilket telefonnummer eller annan adress, vilken elektronisk kommunikationsutrustning eller vilket geografiskt område tillståndet avser. Det ska vidare särskilt anges om åtgärden får verkställas utanför allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät.

[S4]I ett tillstånd till hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning ska det anges vilken plats tillståndet gäller. Om tillståndet är förenat med ett särskilt tillstånd enligt 25 a § att få tillträde till en plats för att installera tekniska hjälpmedel, ska det anges särskilt i beslutet.

[S5]I ett beslut att tillåta hemlig rumsavlyssning ska det också anges vem som är skäligen misstänkt för brottet.

[S6]I ett beslut att tillåta åtgärder enligt första stycket ska det, när det finns skäl till detta, också i övrigt anges villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan. Lag (2014:1419).

Prop. 2007/08:163: I paragrafens första stycke har hemlig kameraövervakning lagts till bland de tvångsmedel som ska prövas av rätten. När det gäller hemlig kameraövervakning motsvarar bestämmelsen därmed vad som hittills har gällt enligt 4 § första meningen lagen om hemlig kameraövervakning.

Genom ändringen i andra stycket har bestämmelserna om vad ett beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning ska innehålla och om giltighetstiden för ett sådant beslut utvidgats till att gälla ...

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av frågor om hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samt hemlig kameraövervakning och vad som ska anges i ett tillståndsbeslut.

I första stycket har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. De nya beteckningarna för tvångsmedlen har även tagits in i tredje ...

Prop. 2002/03:74: Paragrafen reglerar hur ett ärende om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning inleds och vad som skall anges i rättens beslut.

I beslutet skall bl.a. anges under vilken tid tillståndet gäller. Maximitiden är en månad från dagen för beslutet. Hittills har tillståndets giltighetstid av naturliga skäl sammanfallit med den tid som tillståndet avser. Med hänsyn till att reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i fortsättningen inte endast kommer att vara ...

  • RH 2015:32:Åklagaren hade begärt tillstånd till hemlig rumsavlyssning enligt bestämmelserna i 27 kapitlet rättegångsbalken för användning av avlyssningsutrustning på offentlig plats i Sverige. Fråga om kravet på att viss plats ska vara angiven var uppfyllt.
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]21 a §  Om det kan befaras att det skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse för utredningen att inhämta rättens tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning, får tillstånd till åtgärden ges av åklagaren i avvaktan på rättens beslut.

[S2]Om åklagaren har gett ett sådant tillstånd, ska han eller hon utan dröjsmål skriftligt anmäla beslutet till rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet.

[S3]Om åklagarens beslut har verkställts innan rätten gjort en prövning som avses i andra stycket, ska rätten pröva om det funnits skäl för åtgärden. Om rätten finner att det saknats sådana skäl, får de inhämtade uppgifterna inte användas i en brottsutredning till nackdel för den som har omfattats av avlyssningen eller övervakningen, eller för någon annan som uppgifterna avser. Lag (2014:1419).

Prop. 2011/12:55: Paragrafen, som är ny, innehåller regler om interimistiskt tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.

Av första stycket framgår att en förutsättning för ett interimistiskt tillstånd är att det kan befaras att inhämtande av rättens tillstånd skulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet som är av väsentlig betydelse för utredningen. ...

Införd: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation)
Ändrad: SFS 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]22 §  Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får inte avse telefonsamtal eller andra meddelanden där någon som yttrar sig, på grund av bestämmelserna i 36 kap. 5 § andra–sjätte styckena, inte skulle ha kunnat höras som vittne om det som har sagts eller på annat sätt kommit fram. Om det under avlyssningen kommer fram att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande, ska avlyssningen omedelbart avbrytas.

[S2]Hemlig rumsavlyssning får inte avse samtal eller annat tal där någon som angetts i första stycket talar. Om det under rumsavlyssningen kommer fram att det är fråga om ett sådant samtal eller tal, ska avlyssningen omedelbart avbrytas.

[S3]Upptagningar och uppteckningar ska omedelbart förstöras i de delar som de omfattas av förbud enligt första eller andra stycket. Lag (2014:1419).

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller ett förbud mot hemlig avlyssning av meddelanden mellan den misstänkte och hans eller hennes försvarare.

I första stycket har hemlig teleavlyssning ersatts av det nya begreppet hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Vidare har begreppet telemeddelanden ersatts av meddelanden, se kommentaren till 18 §.

Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]23 §  Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning, ska åklagaren eller rätten omedelbart upphäva beslutet. Lag (2014:1419).

Prop. 2007/08:163: Paragrafen innehåller en bestämmelse om upphävande av beslut om hemliga tvångsmedel. Den har hittills gällt endast hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Genom ändringen har den gjorts tillämplig även på hemlig kameraövervakning. En motsvarande bestämmelse har hittills funnits i 5 § lagen om hemlig kameraövervakning.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen anger att beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning omedelbart ska hävas när det inte längre finns skäl för åtgärden.

I paragrafen har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk ...

Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]23 a §  Om det vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning har kommit fram uppgifter om ett annat brott än det som har legat till grund för beslutet om avlyssning eller övervakning, får uppgifterna användas för att utreda brottet. Förundersökning eller motsvarande utredning om brottet får dock inledas på grund av dessa uppgifter endast om

  1. det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver för brottet och det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller
  2. det finns särskilda skäl.

[S2]Om det vid hemlig rumsavlyssning har kommit fram uppgifter om ett annat brott än det som har legat till grund för beslutet om hemlig rumsavlyssning, får uppgifterna användas för att utreda brottet endast om det är fråga om

  1. brott som anges i 20 d §, eller
  2. annat brott, om det är föreskrivet fängelse i tre år eller däröver för brottet.

[S3]Om det har kommit fram uppgifter om förestående brott, får uppgifterna användas för att förhindra brott. Lag (2014:1419).

Prop. 2004/05:143: Paragrafen, som är ny, avser att reglera de brottsbekämpande myndigheternas användning av s.k. överskottsinformation för brottsutredande och brottsförebyggande ändamål. Motiven till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.

Enligt första stycket får uppgifter som framkommit vid hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning som rör ett annat brott än det som legat till grund för beslutet ...

Prop. 2007/08:163: Paragrafen innehåller bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas användning av s.k. överskottsinformation. Den har hittills gällt endast hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Genom ändringen i första stycket har den gjorts tillämplig även på hemlig kameraövervakning. En motsvarande reglering har hittills funnits i 6 a § lagen om hemlig kameraövervakning.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen reglerar de brottsbekämpande myndigheternas användning av överskottsinformation.

I första stycket har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.

Införd: SFS 2005:504 (Överskottsinformation vid användning av hemliga tvångsmedel m.m.)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]24 §  En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning ska granskas snarast möjligt. I fråga om sådan granskning tillämpas 12 § första stycket.

[S2]Upptagningar och uppteckningar som avses i första stycket ska, i de delar de är av betydelse från brottsutredningssynpunkt, bevaras till dess förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt. I de delar som upptagningarna och uppteckningarna är av betydelse för att förhindra förestående brott ska de bevaras så länge det behövs för att förhindra brott. De ska därefter förstöras.

[S3]Trots andra stycket får brottsutredande myndigheter behandla uppgifter från upptagningar och uppteckningar i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet i lag. Uppgifter från hemlig rumsavlyssning får dock behandlas endast om de rör förestående brott eller brott som avses i 23 a § andra stycket. Lag (2014:1419).

Prop. 2004/05:143: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur upptagningar eller uppteckningar som har gjorts vid hemlig teleavlyssning skall hanteras. Ändringarna i paragrafen har berörts i avsnitt 6.6. I andra stycket första meningen har en ändring gjorts som innebär att inte bara de delar av upptagningar och uppteckningar som är av betydelse för utredningen av det brott som legat till grund för beslutet om avlyssning skall bevaras ...

Prop. 2007/08:163: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur upptagningar och uppteckningar som har gjorts vid användande av hemliga tvångsmedel ska hanteras. Den har hittills gällt endast hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Genom ändringen i första stycket har den gjorts tillämplig även på hemlig kameraövervakning. En motsvarande reglering har hittills funnits i 7 § lagen om hemlig kameraövervakning.

I andra stycket har endast den ändringen gjorts att det uttryckligen anges att ...

Prop. 2011/12:55: Paragrafen reglerar när upptagningar och uppteckningar som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning ska granskas och hur sådana upptagningar och uppteckningar i övrigt ska hanteras.

I första och andra styckena har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning ...

Införd: SFS 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 2007:981 (Hemlig rumsavlyssning), 2005:504 (Överskottsinformation vid användning av hemliga tvångsmedel m.m.)

[K27]25 §  När tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation har lämnats, får de tekniska hjälpmedel som behövs för åtgärden användas.

[S2]I 6 kap. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation som gäller för den som driver verksamhet som avses i den lagen. Lag (2012:281).

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller bestämmelser som ger den som har fått tillstånd till hemlig avlyssning eller övervakning befogenheter att verkställa åtgärderna och en hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation.

Första stycket har omformulerats för att även omfatta interimistiska beslut om tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation som har getts enligt 21 a §.

Vidare har i såväl första som andra stycket hemlig teleavlyssning ...

Prop. 2010/11:46: Paragrafen innehåller bestämmelser som ger den som har fått tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning befogenheter att verkställa åtgärderna och en hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation.

I andra stycket görs en hänvisning till nät- och tjänsteleverantörers skyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunikation att driva verksamheten på visst sätt. Genom de nya paragrafer som föreslås i 6 kap. lagen om elektronisk kommunikation, 16 ...

Införd: SFS 1993:602 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1995:1230 (Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning), 2003:391 (Lag om elektronisk kommunikation, m.m.), 1996:415 (None), 2012:126 (Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG)

[K27]25 a §  Vid hemlig rumsavlyssning får den verkställande myndigheten, efter särskilt tillstånd, i hemlighet skaffa sig tillträde till och installera tekniska hjälpmedel på en plats som annars skyddas mot intrång. Ett sådant tillstånd får avse endast den plats som ska avlyssnas eller, om det finns särskilda skäl, en plats som direkt angränsar till den platsen. Ett tillstånd att skaffa sig tillträde till en sådan angränsande plats får dock inte avse någon annan stadigvarande bostad än den misstänktes.

[S2]Om en plats ska bli föremål för både hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning, får ett särskilt tillstånd enligt första stycket meddelas även för kameraövervakningen. Detta får dock inte avse tillträde för installation av tekniska hjälpmedel i någons stadigvarande bostad.

[S3]Om ett tillstånd enligt första eller andra stycket avser ett fordon, får den verkställande myndigheten, om det behövs, tillfälligt flytta fordonet i samband med tillträdet.

[S4]Om ett tekniskt hjälpmedel har installerats med stöd av ett tillstånd enligt första eller andra stycket, ska hjälpmedlet tas bort eller göras obrukbart så snart som möjligt efter det att tiden för tillståndet har gått ut eller tillståndet har upphävts.

[S5]När ett beslut om hemlig rumsavlyssning eller hemlig kameraövervakning verkställs får olägenhet eller skada inte förorsakas utöver vad som är absolut nödvändigt. Lag (2014:1419).

Offentligt ombud

[K27]26 §  Offentliga ombud ska bevaka enskildas integritetsintressen i ärenden hos domstol om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning.

[S2]Ett offentligt ombud har rätt att ta del av det som förekommer i ärendet, yttra sig i ärendet och överklaga rättens beslut. Lag (2014:1419).

Prop. 2007/08:163: Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliga ombud. Den har hittills gällt endast hemlig teleavlyssning. Genom en hänvisning i 4 § första stycket andra meningen lagen om hemlig kameraövervakning har den varit tillämplig även vid hemlig kameraövervakning. Genom ändringen i första stycket har den gjorts direkt tillämplig även i ärenden om hemlig kameraövervakning.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliga ombud.

I första stycket har hemlig teleavlyssning ersatts av det nya begreppet hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation.

Prop. 2002/03:74: I paragrafen, som är ny, föreskrivs att det i ärenden om hemlig teleavlyssning skall finnas ett offentligt ombud som skall bevaka enskildas integritetsintressen.

Det offentliga ombudet företräder inte någon särskild misstänkt eller någon annan särskild person, utan enskildas intressen i allmänhet. Det offentliga ombudet får ta del av allt material som förekommer i ärendet och har rätt att överklaga rättens beslut (se 28 § nedan). Inte heller när det offentliga ombudet ...

Införd: SFS 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]27 §  Regeringen förordnar för tre år i sänder personer som kan tjänstgöra som offentliga ombud. Under treårsperioden får vid behov ytterligare personer förordnas för återstående del av perioden.

[S2]Ett offentligt ombud ska vara svensk medborgare och ska vara eller ha varit advokat eller ha varit ordinarie domare. Ett offentligt ombud får inte vara i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

[S3]Regeringen ska inhämta förslag på lämpliga kandidater från Sveriges advokatsamfund och Domarnämnden.

[S4]Ett offentligt ombud får trots att regeringens förordnande har upphört slutföra pågående uppdrag. Lag (2008:420).

Prop. 2002/03:74: I paragrafen, som är ny, anges hur personer som skall verka som offentliga ombud förordnas och vilka som kan förordnas till sådana ombud.

Av första stycket framgår att regeringen för tre år i sänder förordnar de som kan tjänstgöra som offentliga ombud. Under treårsperioden får vid behov ytterligare personer förordnas för återstående del av perioden. I det enskilda ärendet utses det offentliga ombudet av rätten (jfr 28 §).

Ett offentligt ombud ...

Införd: SFS 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering)
Ändrad: SFS 2008:420 (Rekrytering av domare)

[K27]28 §  När en ansökan eller anmälan om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning har kommit in till rätten, ska rätten så snart som möjligt utse ett offentligt ombud i ärendet och hålla ett sammanträde. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara.

[S2]Ett uppdrag som offentligt ombud gäller även i högre rätt. Lag (2014:1419).

Prop. 2007/08:163: Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 27 kap. 26 §.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliga ombud.

I första stycket har hemlig teleavlyssning ersatts av det nya begreppet hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation.

Prop. 2002/03:74: I paragrafen, som är ny, anges hur ärenden om hemlig teleavlyssning skall handläggas. Utöver det förhållande att det offentliga ombudet tillkommer innebär bestämmelserna att handläggningen i dessa ärenden antar en mer formell karaktär.

När en ansökan om hemlig teleavlyssning kommit in till rätten, skall rätten enligt första stycket så snart som möjligt utse ett offentligt ombud i ärendet. De offentliga ombudens förordnanden är enligt 27 § generella. Det offentliga ...

Införd: SFS 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering)
Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]28 a §  Om rätten har meddelat tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, och tillståndet alltjämt gäller, får rätten pröva en ansökan eller anmälan om ytterligare tillstånd som avser samma person utan att utse ett offentligt ombud och utan att hålla sammanträde om

  1. ansökan eller anmälan grundas på samma omständigheter men avser ett annat telefonnummer eller en annan adress eller en annan elektronisk kommunikationsutrustning än det tidigare tillståndet, och
  2. ett sammanträde skulle vara utan betydelse för rättens prövning av ansökan eller anmälan.

[S2]Ett tillstånd enligt första stycket får inte avse någon annan tid än det tidigare tillståndet.

[S3]När rätten har prövat en ansökan eller anmälan enligt första stycket ska ett offentligt ombud skyndsamt utses och underrättas om beslutet. Lag (2020:728).

Prop. 2019/20:145: onisk kommunikation, och tillståndet alltjämt gäller, får rätten pröva en ansökan eller anmälan om ytterligare tillstånd som avser samma person utan att utse ett offentligt ombud och utan att hålla sammanträde om

1. ansökan eller anmälan grundas på samma omständigheter men avser ett annat telefonnummer eller en annan adress eller en annan elektronisk kommunikationsutrustning än det tidigare tillståndet, och ...

Införd: SFS 2020:728 (Ett förenklat förfarande vid vissa beslut om hemlig avlyssning)

[K27]29 §  I fråga om ersättning till offentligt ombud tillämpas bestämmelserna i 21 kap.10 § första och andra styckena samt 10 a §. Lag (2003:1146).

Prop. 2002/03:74: Paragrafen, som är ny, anger att det offentliga ombudet har rätt till ersättning enligt samma bestämmelser som en offentlig försvarare i brottmål.

Det offentliga ombudet skall yrka ersättning för varje enskilt ärende. Tingsrätten fattar beslut om ersättning. I de fall det offentliga ombudet först i efterhand ges möjlighet att yttra sig i ärendet finns det inget som hindrar att hans eller hennes kostnadsyrkande behandlas trots att rätten i övrigt skiljt ärendet från sig. ...

  • DVFS 2019:10: Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan
  • DVFS 2016:14: Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan
  • DVFS 2018:8: Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan
  • DVFS 2017:16: Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan
Införd: SFS 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering)

[K27]30 §  Den som förordnats som offentligt ombud i ett ärende får inte obehörigen röja vad han eller hon i ärendet fått kännedom om. Lag (2003:1146).

Prop. 2002/03:74: Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt för offentliga ombud.

Det offentliga ombudet kan genom sitt uppdrag få del av känsligt material och uppgifter som är av betydelse för rikets säkerhet. Den tystnadsplikt som här föreskrivs innebär att det offentliga ombudet kan dömas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken om ombudet obehörigen röjer en uppgift som han eller hon har fått del av ...

Införd: SFS 2003:1146 (Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering)

Underrättelse till enskild

[K27]31 §  Den som är eller har varit misstänkt för brott ska, om inte annat följer av 33 §, underrättas om sådan hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning som han eller hon har utsatts för.

[S2]Om avlyssning eller övervakning av elektronisk kommunikation har avsett ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som innehas av någon annan än den misstänkte, ska även innehavaren underrättas. Detta gäller dock inte om annat följer av 33 § eller inhämtning har skett med stöd av 20 § andra stycket och integritetsintrånget för den enskilde kan antas vara ringa.

[S3]Om kameraövervakning eller rumsavlyssning har avsett en plats som innehas av någon annan än den misstänkte och som allmänheten inte har tillträde till, ska även innehavaren av platsen underrättas om inte annat följer av 33 §.

[S4]En underrättelse ska lämnas så snart det kan ske utan men för utredningen, dock senast en månad efter det att förundersökningen avslutades.

[S5]En underrättelse behöver inte lämnas till den som enligt 23 kap. 18 §, 18 a §, 24 kap. 9 a § eller på något annat sätt redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna. Någon underrättelse behöver inte heller lämnas om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse. Lag (2017:176).

Prop. 2007/08:163: I första stycket har införts bestämmelser om underrättelseskyldighet vid hemlig kameraövervakning. Bestämmelserna motsvarar innehållet i 8 § lagen om hemlig kameraövervakning.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet vid användning av bl.a. hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

I första stycket har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Dessutom ...

Införd: SFS 2007:981 (Hemlig rumsavlyssning)
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar), 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]32 §  En underrättelse enligt 31 § ska innehålla uppgifter om vilket tvångsmedel som har använts och när det har skett. Den som är eller har varit misstänkt för brott ska få uppgift om vilken brottsmisstanke som har legat till grund för åtgärden eller som åtgärden har lett till. Den som inte är eller har varit misstänkt för brott ska få uppgift om detta.

[S2]En underrättelse om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska även innehålla en uppgift om vilket telefonnummer eller annan adress eller vilken elektronisk kommunikationsutrustning som avlyssningen eller övervakningen har avsett. En underrättelse om hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning ska även innehålla en uppgift om vilken plats som har övervakats eller avlyssnats. Lag (2014:1419).

Prop. 2007/08:163: Paragrafen, som har delats upp på två stycken, innehåller bestämmelser om vad en underrättelse enligt 27 kap. 31 § ska innehålla. Genom ändringarna har i paragrafen infogats de bestämmelser om underrättelse om hemlig kameraövervakning som hittills har kommit till uttryck i 8 § lagen om hemlig kameraövervakning.

Prop. 2011/12:55: I paragrafen anges vad en underrättelse till enskild om användning av bl.a. hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska innehålla.

I andra stycket har hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ersatts av de nya begreppen hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Vidare har begreppet teleadress ersatts med telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning, ...

Ändrad: SFS 2012:281 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 2008:855 (Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m.), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott)

[K27]33 §  Om det gäller sekretess enligt 15 kap.1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap.1 eller 2 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifter som avses i 32 §, ska en underrättelse enligt 31 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller.

[S2]Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades, behöver underrättelsen inte lämnas.

[S3]En underrättelse enligt 31 § ska inte lämnas, om förundersökningen angår

  1. brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,
  2. brott som avses i 13 kap.4 eller 5 §brottsbalken,
  3. brott som avses i 18 kap. 1, 3, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 10 a, 10 b, 12 eller 13 § brottsbalken,
  4. brott som avses i 3 eller 4 kap.brottsbalken, om brottet är av det slag som anges i 18 kap. 2 § eller 19 kap. 11 § samma balk,
  5. brott som avses i 26 § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,
  6. brott som avses i 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller
  7. försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–6 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff. Lag (2018:559).

Prop. 2009/10:78: I paragrafen har en hänvisning till den föreslagna lagstiftningen lagts till i tredje stycket 5. Detta betyder att underrättelse enligt 27 kap. 31 § inte ska lämnas om förundersökningen angår brott enligt lagen. Skälen för ändringen har behandlats i avsnitt 8.5.

Prop. 2015/16:78: Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades, behöver underrättelsen inte lämnas.

Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2018:559 (En ny lag om företagshemligheter), 2014:384 (Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet), 2014:1419 (Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott), 2009:63 (Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet), 2016:93 (Ett särskilt straffansvar för resor i terrorismsyfte), 2010:300 (Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism)

[K27]34 §  Frågor om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller kvarhållande av försändelse enligt 9 § eller 9 a § andra stycket får vid förundersökning om brott som avses i 2 § andra stycket2–8, utöver av domstol som föreskrivs i 19 kap., prövas av Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller för prövningen av beslag enligt 2 § tredje och fjärde styckena. Lag (2014:1419).

28 Kap. Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Införd: SFS 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.)
Ändrad: SFS 2008:376 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 2018:1700 (Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning), 2010:363 (Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet), 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1995:637 (Effektiviseringar på delgivningsområdet), 1985:267 (om effektivare delgivning)

[K28]1 §  Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

[S2]Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock företas bara om brottet har begåtts hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken kan vinnas.

[S3]För husrannsakan hos den misstänkte får inte i något fall åberopas hans eller hennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt att åtgärden ska vidtas. Lag (2008:376).

  • NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan på en tidningsredaktion i syfte att genom beslag av en elektronisk informationsbärare få tillgång till digitala fotografier.
  • RH 1999:97:Hovrätten har funnit att bestämmelserna om husrannsakan inte, vid sidan av vad som gäller enligt bl.a. telelagen, är tillämpliga då åklagaren har begärt att hos telebolag få tillgång till uppgift som angår ett särskilt telemeddelande.
Ändrad: SFS 2008:376 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)

[K28]2 §  För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas, hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan företas hos honom, eller hos någon annan om det finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där. Detsamma gäller i fråga om en tilltalad som söks för delgivning av stämning eller kallelse till förhandling, om försök till delgivning har misslyckats eller bedöms som utsiktslösa. Lag (1995:637).

[K28]2 a §  För att söka efter någon som skall gripas, anhållas eller häktas som misstänkt för brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, eller försök till sådant brott, får husrannsakan företas i transportmedel på viss plats, om det finns särskild anledning att anta att den sökte kan komma att passera platsen. Lag (1991:666).

[K28]3 §  I en lokal som är tillgänglig för allmänheten får för ändamål som avses i 1 eller 2 § husrannsakan ske också i annat fall än som avses där.

[S2]I en lokal som brukar användas gemensamt av personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet får för ändamål som avses i 1 eller 2 § husrannsakan ske, om det förekommer anledning att brott har förövats för vilket det är föreskrivet fängelse ett år eller däröver och det finns särskild anledning att anta att ändamålet med rannsakningen kommer att uppfyllas. Detta gäller dock inte lokal som huvudsakligen utgör bostad.

[S3]Bestämmelsen i andra stycket gäller också utrymmen och fordon som finns i omedelbar anslutning till lokalen och brukas av dem som använder lokalen. Lag (1999:72).

Prop. 1997/98:181: Paragrafens första led – om husrannsakan i lokaler som är tillgängliga för allmänheten – har bearbetats redaktionellt och bringats i överensstämmelse med lydelsen av 20 § första stycket andra meningen polislagen (1984:387), som avser samma typ av lokaler.

Den särskilda bestämmelsen om husrannsakan i tillhåll för lösdrivare och förbrytare eller där handel och dylikt sker med eftersökt gods –...

Ändrad: SFS 1999:72 (Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m.)

[K28]3 a §  Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650).

  • NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan på en tidningsredaktion i syfte att genom beslag av en elektronisk informationsbärare få tillgång till digitala fotografier.
Införd: SFS 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor)

[K28]4 §  Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning ska alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

[S2]Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande av Polismyndigheten eller åklagaren.

[S3]Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som ska häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av Polismyndigheten eller polisman enligt bestämmelser i polislagen (1984:387). Lag (2014:649).

[K28]5 §  En polisman får företa husrannsakan utan förordnande enligt 4 §, om det är fara i dröjsmål. Detta gäller dock inte husrannsakan för delgivning. Lag (1995:637).

[K28]6 §  Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt.

[S2]Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas med våld. Har så skett, skall det efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas.

[S3]Husrannsakan må ej utan särskilt skäl verkställas mellan klockan nio eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

  • NJA 1989 s. 607:Vid husrannsakan i en villa greps ägaren A och fördes till en polisstation för förhör. Under A:s bortovaro tillgreps pengar i villan. Fråga om staten är skyldig att ersätta skadan.

[K28]7 §  Vid husrannsakan skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Förrättningsmannen äge anlita erforderligt biträde av sakkunnig eller annan.

[S2]Den, hos vilken husrannsakan företages, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmavarande husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehålles. Har varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas om den vidtagna åtgärden.

[S3]Vid förrättningen må målsägande eller hans ombud tillåtas att närvara för att tillhandagå med nödiga upplysningar; dock skall tillses, att målsäganden eller ombudet icke i vidare mån än för ändamålet erfordras vinner kännedom om förhållande, som därvid yppas.

  • NJA 1989 s. 607:Vid husrannsakan i en villa greps ägaren A och fördes till en polisstation för förhör. Under A:s bortovaro tillgreps pengar i villan. Fråga om staten är skyldig att ersätta skadan.

[K28]8 §  Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

  • NJA 1986 s. 78:Fråga om undanröjande av skyddstillsyn. 28 kap 8 och 9 §§ BrB.

[K28]9 §  Över husrannsakan skall föras protokoll, vari angives ändmålet med förrättningen och vad därvid förekommit.

[S2]Den, hos vilken husrannsakan företagits, äge på begäran erhålla bevis därom, innehållande även uppgift å det brott misstanken avser.

  • NJA 1989 s. 165:Förverkande av villkorligt medgiven frihet har inte ansetts kunna ske i samband med undanröjande av skyddstillsyn på grund av misskötsamhet (I och II).

[K28]10 §  För ändamål, som sägs i 1 eller 2 §, äge undersökningsledaren eller åklagaren så ock polisman företaga undersökning å annat ställe än i 1 § avses, även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

[K28]11 §  Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

[S2]Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras, om det finns synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att det annars är av betydelse för utredningen om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

[S3]Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Lag (2008:376).

Prop. 2007/08:68: I första stycket har ändringar gjorts som innebär att tillämpningsområdet för kroppsvisitation utvidgas i två hänseenden. Så får kroppsvisitation för det första göras även för att söka efter föremål som kan tas i förvar. Något sådant kan aktualiseras om den misstänkte är på väg att lämna landet och det kan antas att han eller hon i det sammanhanget också kommer att föra ut sina tillgångar. Bestämmelsen ger däremot inte rätt att företa kroppsvisitation i syfte att leta efter en nyckel till ett bankfack, ...

Ändrad: SFS 2008:376 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.)

[K28]12 §  Den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas

  1. för de ändamål som anges i 11 §,
  2. enligt bestämmelserna i 12 a §, eller
  3. för utredning om hans eller hennes ålder, om den har betydelse för om påföljd får dömas ut eller betydelse för påföljdsfrågan i övrigt.

[S2]I den omfattning och för det ändamål som anges i 12 b § får även en annan person än den som skäligen kan misstänkas för ett brott kroppsbesiktigas.

[S3]Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas från människokroppen och undersöks. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den som undersöks riskerar framtida ohälsa eller skada. Lag (2017:435).

Prop. 2005/06:29: Ändringen har behandlats i avsnitt 4.4.

Genom ett tillägg till första meningen i första stycket klargörs att kroppsbesiktning av den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa får ske även för ändamål och på sätt som anges i 12 a §.

Den nya andra meningen i första stycket innebär att det under de förutsättningar som anges i 12 b § ...

Prop. 2016/17:165: 3. för utredning om hans eller hennes ålder, om den har betydelse för om påföljd får dömas ut eller betydelse för påföljdsfrågan i övrigt.

I den omfattning och för det ändamål som anges i 12 b § får även en annan person än den som skäligen kan misstänkas för ett brott kroppsbesiktigas.

Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas ...

  • NJA 2016 s. 1165:Bestämmelserna i 28 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken, om kroppsbesiktning för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om ett brott, utgör inte lagstöd för kroppsbesiktning som syftar till att ta reda på om den misstänkte är straffmyndig.
Ändrad: SFS 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet), 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 2017:435 (Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder i brottmålsprocessen)

[K28]12 a §  Kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, om syftet är att göra en dna-analys av provet och registrera dna-profilen i det dna-register eller det utredningsregister som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Lag (2018:1700).

Prop. 2005/06:29: Paragrafen är ny. Skälen till bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 4.4.

Inledningsvis anges att kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får ske avseende den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa. Sådan provtagning får, till skillnad mot kroppsbesiktning som sker med stöd av de allmänna bestämmelserna i 28 ...

Införd: SFS 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.)
Ändrad: SFS 2018:1700 (Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning), 2010:363 (Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet)

[K28]12 b §  Kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får göras på annan än den som skäligen kan misstänkas för ett brott, om

  1. syftet är att genom en dna-analys av provet underlätta identifiering vid utredning av ett brott på vilket fängelse kan följa, och
  2. det finns synnerlig anledning att anta att det är av betydelse för utredningen av brottet.

[S2]Analysresultatet får inte jämföras med de dna-profiler som finns registrerade i register över dna-profiler som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller i övrigt användas för annat ändamål än det för vilket provet har tagits.

[S3]Första stycket gäller inte den som är under 15 år. Lag (2018:1700).

Prop. 2005/06:29: Paragrafen är ny. Skälen till de nya bestämmelserna har behandlats i avsnitt 4.4 och 4.5.

I första stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter, föreskrivs att kroppsbesiktning avseende en person som inte skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får ske genom tagande av ...

Prop. 2017/18:269: I första stycket görs endast en redaktionell ändring. I andra stycket ersätts en hänvisning till polisdatalagen (2010:361) med en hänvisning till polisens brottsdatalag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2. Stycket ändras också redaktionellt.

Tredje stycket är oförändrat.

Införd: SFS 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.)
Ändrad: SFS 2018:1700 (Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning), 2010:363 (Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet)

[K28]13 §  Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan. Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas av polisman.

[S2]Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Blodprov får inte tas av någon annan än en läkare eller en legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingående undersökning får utföras endast av läkare.

[S3]Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov, alkoholutandningsprov eller salivprov för DNA-analys tas får dock verkställas och bevittnas av en man. Lag (2005:878).

Prop. 2005/06:29: Ändringen har behandlats i avsnitt 4.5.

I tredje stycket införs genom ändringen en bestämmelse, som innebär att när salivprov tas för DNA-analys gäller, i likhet med blodprov och alkoholutandningsprov, att detta får verkställas och bevittnas av en man även om den undersökta personen är en kvinna.

  • NJA 1986 s. 489:Fråga om bevisverkan av analysbevis vid åtal för rattfylleri när blodprov tagits av en laboratorieassistent och inte såsom föreskrivs i 28 kap 13 § RB av en läkare eller legitimerad sjuksköterska.
Ändrad: SFS 1974:831 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss lagstiftning om trafiknykterhetsbrott.), 2005:878 (Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen m.m.), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 1995:491 (Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.) )

[K28]13 a §  Den som ska kroppsvisiteras får hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre timmar.

[S2]Den som ska kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar.

[S3]En polisman får ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska genomföras. Lag (2016:546).

[K28]14 §  Av den som är anhållen eller häktad må fotografi och fingeravtryck tagas; han vare ock underkastad annan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle ock annan, om det erfordras för vinnande av utredning om brott, varå fängelse kan följa.

[S2]Närmare bestämmelser om åtgärd, som här avses, meddelas av regeringen. Lag (1974:573).

[K28]15 §  Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, vare de gällande.

29 Kap. Om omröstning

Ändrad: SFS 1981:214 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1979:681 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 2018:411 (Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1988:1369 (om omröstning i brottmål, m. m.)

[K29]1 §  Om det vid en överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga meningar ska omröstning ske.

[S2]Vid omröstningen ska den yngste i rätten yttra sig först. Därefter ska ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Av de ledamöter som är lagfarna ska ordföranden säga sin mening sist. Om en av de ledamöterna har berett målet ska dock han eller hon alltid säga sin mening först. Om nämndemän ingår i rätten ska de säga sin mening efter övriga ledamöter.

[S3]Var och en ska ange skälen för sin mening. Lag (2018:411).

[K29]2 §  Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

[S2]Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående

  1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall skall bedömas,
  2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar betydelse för bestämmande av påföljd,
  3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot, föreskrifter, varning, övervakning, förlängning av prövotid eller verkställighet av påföljd,
  4. återstående frågor som avser ansvar.

[S3]Anser någon ledamot att den tilltalade skall överlämnas till särskild vård av annat slag än som avses i 32 kap. 5 § brottsbalken, skall före omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt angående denna mening. Lag (2006:890).

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller regler för hur omröstning skall ske i brottmål.

I tredje stycket anges att rätten skall rösta särskilt i frågan om den tilltalade bör överlämnas till särskild vård. Genom tillägget i tredje stycket undantas sluten ungdomsvård från övriga vårdpåföljder. Detta är motiverat av att sluten ungdomsvård – till skillnad från övriga vårdpåföljder – går att jämföra med andra påföljder i svårhetshänseende. Vid en jämförelse mellan sluten ungdomsvård och fängelse ...

Prop. 2005/06:165: Paragrafen innehåller bestämmelser om omröstning.

I paragrafens tredje stycke har hänvisningen till 31 kap. 1 a § brottsbalken bytts ut mot en hänvisning till 32 kap. 5 § samma balk. Ändringen är föranledd av att den nuvarande bestämmelsen om sluten ungdomsvård i 31 kap. 1 a § har ersatts av bestämmelsen i 32 kap. 5 §. Se avsnitt 13. ...

Ändrad: SFS 2006:890 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1981:214 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1979:681 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1988:1369 (om omröstning i brottmål, m. m.)

[K29]3 §  Vid omröstning ska den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna gälla. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, ska den meningen gälla. Om ingen mening kan anses som lindrigare eller mindre ingripande gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens.

[S2]Om det framförs fler meningar än två utan att någon av dem ska gälla, ska de röster som är minst förmånliga för den tilltalade läggas samman med de röster som är näst minst förmånliga för honom eller henne. Om det behövs ska sammanläggningen fortsätta till dess någon mening ska gälla. Kan inte någon mening anses som minst förmånlig för den tilltalade, ska den mening som har fått flest röster gälla. Har flera meningar fått lika många röster gäller den mening som biträtts av ordföranden eller, om han eller hon inte biträtt någon av dessa meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

[S3]Ingen mening ska anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. Lag (2018:411).

[K29]4 §  En ledamot som blir överröstad är skyldig att delta i senare omröstningar. Den som röstat för att den tilltalade skall frikännas helt skall dock vid senare omröstning, om någon mening därvid kan anses som lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade, anses ha röstat för denna mening. Lag (1988:1369).

[K29]5 §  Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.

[K29]6 §  Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt i frågor enligt 5 § eller om rättegångskostnad gäller vad som föreskrivs i 16 kap. Beträffande häktning eller åtgärd som avses i 25--.28 kap. tillämpas dock bestämmelserna i detta kapitel om omröstning i fråga om ansvar. Om det i brottmål förs talan om enskilt anspråk, skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda anspråket. Lag (1983:370).

  • NJA 2019 s. 845:Prövningen av ett enskilt anspråk i anledning av brott när åtalet har ogillats. Även frågor om bevisbörda och beviskrav när det har invänts att underskriften på ett avtal är förfalskad.
Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.)

[K29]7 §  har upphört att gälla genom lag (1983:370).

30 Kap. Om dom och beslut

[K30]1 §  Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

  • NJA 1993 s. 686:Fråga om resning beträffande återbetalning av kostnader för offentlig försvarare har ansetts skola prövas enligt reglerna för resning i brottmål.
  • RH 2016:84:Bristfälliga domskäl i en brottmålsdom har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts, även i fråga om skadestånd som inte varit överklagat till hovrätten, och målet återförvisats till tingsrätten. Fråga om vilka krav som kan ställas på domskälen i en brottmålsdom.

[K30]2 §  Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 46 kap. 17 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

[S2]När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Lag (1987:747).

Denna bestämmelse, tillsammans med 17 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen

  • RH 2019:17:I ett brottmål som avgjordes utan huvudförhandling grundade tingsrätten sin dom på bl.a. uppgifter som förkom i förundersök-ningsprotokollet men som inte åberopats som bevisning mot den tilltalade. Fråga i hovrätten om det med beaktande av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen finns förutsättningar att grunda en dom på annat än den bevisning som åberopats mot den tilltalade.
  • RH 2013:8:Åberopande av inspelat polisförhör med barn, utan närvaro av den tilltalades försvarare, har ansetts stå i strid med kontradiktionsprincipen och den tilltalades rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K30]3 §  Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rätten upptagas. Ej vare rätten bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum.

Enligt denna paragraf får dom i brottmål inte avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar förts i behörig ordning.

Det är åklagaren som ska ange det händelseförlopp som den tilltalade enligt hans mening bör fällas till ansvar för. Härmed avses såväl de yttre faktiska omständigheterna som de subjektiva moment som ingår i gärningen. Prövningen i ett mål får därför inte utsträckas till att avse något annat än vad som innefattas i åklagarens gärningsbeskrivning.

Utöver de gärningsmoment som åklagaren uttryckligen angett finns utrymme för att göra en tolkning av gärningsbeskrivningen i belysning av det straffstadgande som åklagaren åberopar i målet. (se NJA II 1943 s 392 och Ekelöf: Rättegång II 1985 s 125).

Med hänsyn till den tilltalades berättigade krav på att få veta vad prövningen i målet kommer att avse för att kunna bestämma hur han skall lägga upp sitt försvar måste emellertid en sådan tolkning göras med försiktighet. Detta tydliggörs av NJA 1988 s. 665.

Jämför NJA 1987 s. 194.

Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för näringshäleri har hovrätten i RH 1995:63 inte kunnat pröva om en person begått detta brott, trots att åklagaren under huvudförhandlingen uppgett att åtalet avser denna form av häleri.

  • NJA 1990 s. 361:Sedan åtal väckts för misshandel, har fråga uppkommit huruvida den tilltalade kan fällas till ansvar för ofredande och vållande till kroppsskada utan att åtalet justerats. 30 kap 3 § RB.
  • NJA 2019 s. 909:Offentlig uppmaning att ge pengar eller annan egendom för vapeninköp till två terroristklassade organisationer via en öppen Facebooksida har bedömts vara straffbar, oavsett att organisationerna har varit parter i en väpnad konflikt. Brottet har ansetts vara av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Även fråga om kraven på en gärningsbeskrivning.
  • RH 2000:33:Tillgrepp av bensin vid två tillfällen för sammanlagt 300 kr har med hänsyn till omständigheterna vid brotten bedömts som stöld. Att bensinen har befunnits tillhöra en annan person än den som angetts i åklagarens gärningsbeskrivning har inte ansetts utgöra något hinder mot att fälla den tilltalade till ansvar för tillgreppen.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
  • NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.
  • RH 2012:62:Åklagaren har i sin plädering alternativt yrkat att den tilltalade ska dömas för försök till ett åtalat brott men har inte i anledning av detta velat justera gärningsbeskrivningen. Att i sådant fall genom tolkning av gärningsbeskrivningen ändå pröva frågan om ansvar för försöksbrottet har inte ansetts kunna ske.
  • NJA 2008 s. 1066:Prövningstillstånd i hovrätt har meddelats, när tingsrätten dömt för oaktsam medhjälp till bokföringsbrott trots att åtalet avsåg uppsåtlig medverkan till brottet med ett delvis annat påstått händelseförlopp.
  • RH 2012:63:Åklagaren har i gärningsbeskrivningen inte angivit de konkreta rättsfakta som åtalet avser. Eftersom det därmed inte går att identifiera de brottsliga gärningar som åklagaren lagt den tilltalade till last har åtalet ogillats.
  • NJA 2014 s. 664:En gärningsbeskrivning har genom tolkning ansetts innefatta ett visst gärningsmoment. Tolkningen har bedömts ligga inom ramen för vad som kan godtas från rättssäkerhetssynpunkt eftersom den tilltalade haft möjlighet att försvara sig även i fråga om det aktuella gärningsmomentet.
  • NJA 1988 s. 665:Åklagare yrkade ansvar å två polismän för vårdslös myndighetsutövning, bestående däri att de provocerat andra personer att begå narkotikabrott. HovR:n dömde polismännen för anstiftan av och medhjälp till narkotikabrott. Med hänsyn till det sätt på vilket åklagaren bestämt sin talan har HovR:n inte ägt att till prövning uppta frågan, om polismännen gjort sig skyldiga till medverkan till narkotikabrott. 30 kap 3 § RB. - Då HovR:n funnit åtalen för vårdslös myndighetsutövning inte kunna bifallas och talan mot HovR:ns dom fullföljts enbart av polismännen, har frågan om ansvar för sådant brott ansetts inte kunna komma under HD:s bedömande.
  • NJA 1996 s. 797:Tolkning av gärningsbeskrivning.
  • RH 1995:63:Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för s.k. näringshäleri har hovrätten inte kunnat pröva om en person begått detta brott, trots att åklagaren under huvudförhandlingen uppgett att åtalet avser denna form av häleri.
  • NJA 1994 s. 336:Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.
  • NJA 2000 s. 457:Fråga huruvida en gärningsbeskrivning avseende åtal för försök till varusmuggling omfattat fullbordat brott mot anmälningsskyldigheten enligt privatinförsellagen.
  • RH 2005:27:Tingsrätten har inte funnit gärning styrkt i hela den av åklagaren påstådda omfattningen, vilken begränsning endast kommit till uttryck i domskälen. Hinder har inte mött för åklagaren, som inte överklagade tingsrättens dom, att i hovrätten göra gällande ansvar för den del av gärningen som sålunda ogillats av tingsrätten.
  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
  • NJA 1993 s. 134:Fråga om gärningsbeskrivningens utformning vid åtal för vårdslöshet i trafik.
  • NJA 2003 s. 268:Fråga om ansvar för varusmuggling alternativt grov oaktsamhet vid införsel av skattepliktigt gods. Tillika fråga, vid omröstning till dom i brottmål, vilken mening som skulle anses lindrigast.
  • NJA 2013 s. 7:Innebörden av uttrycket annan gärning i 30 kap. 3 § rättegångsbalken när gärningsbeskrivningen innehåller ett påstående som inte är nödvändigt för att åtalet skulle kunna bifallas.
  • NJA 1994 s. 268:I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • RH 2002:2:Fråga om gärningsbeskrivningen i mål om trafikförseelse omfattat ansvarsyrkande även för förseelse som begåtts av oaktsamhet. Frågan har - bl.a. på grund av den i åtalet gjorda lagrumshänvisningen - besvarats jakande.

[K30]4 §  Om flera åtal handläggs i en rättegång får dom meddelas i fråga om något av dem trots att handläggningen av de övriga åtalen inte avslutats (deldom). Om åtalen avser samma tilltalad får deldom meddelas endast om det är till fördel för målets handläggning och det inte finns särskilda skäl mot det. Lag (2014:320).

  • NJA 1999 s. 269:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.
Ändrad: SFS 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar)

[K30]5 §  En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

  1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
  2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,
  3. domslutet,
  4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på och
  5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

[S2]En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

[S3]Om en part har rätt att överklaga, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

  • RH 2016:84:Bristfälliga domskäl i en brottmålsdom har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts, även i fråga om skadestånd som inte varit överklagat till hovrätten, och målet återförvisats till tingsrätten. Fråga om vilka krav som kan ställas på domskälen i en brottmålsdom.
  • NJA 1999 s. 269:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K30]6 §  Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms brottspåföljden till annat än fängelse eller sluten ungdomvård eller till fängelse i högst sex månader, får domen utfärdas i förenklad form. Dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.

[S2]Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade medger anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar. Lag (1998:605).

[K30]7 §  Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Ingå nämndemän i rätten, framställe ordföranden eller, om målet beretts av annan lagfaren domare, denne saken och vad lag stadgar därom.

[S2]Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Finnes rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderligt, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas, då den tilltalade är häktad, inom en vecka och i annat fall inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

[S3]Avgörs ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

[S4]Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

[S5]Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

[S6]När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underrättas skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).

Domare som i flera fall inte expedierat domar i tid har dömts för tjänstefel enligt NJA 2001 s. 35.

  • NJA 2001 s. 35:Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa tidigare avkunnade domar. Dessutom fråga om tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna angående rätten till en rättegång inom skälig tid.
  • NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
  • NJA 1999 s. 269:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1987:1097 (om ändring i rättegångsbalken m.m. (underättelser till parterna om dom m.m.)), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1976:560 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K30]8 §  En dom ska sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

[S2]Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En dom ska sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

I paragrafen anges hur en dom i brottmål sätts upp och skrivs ...

Ändrad: SFS 1996:247 (None), 2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande, strafföreläggande och ordningsbot)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K30]9 §  Sedan tid för talan mot dom utgått, må ej fråga om ansvar å den tilltalade för gärning, som genom domen prövats, ånyo upptagas.

[S2]Om förändring och förening av brottspåföljd, om särskilda rättsmedel samt om överförande av lagföring till främmande stat i visst fall gälle vad därom är stadgat. Lag (1976:21).

Sedan domen vunnit laga kraft kan ansvar för samma gärning inte bli föremål för ny talan och ny dom.

Har åklagaren inte yrkat förverkande kan denna fråga inte prövas i ny rättegång enligt NJA 1990 s. 401.

  • RH 2000:61:Beslut om skattetillägg har inte ansetts hindra att åtal väcks för brott mot skattebrottslagen.
  • NJA 1987 s. 61:Stämningsansökan avseende ansvar för grov misshandel har avvisats i fall då den tilltalade tidigare har dömts för misshandel på grund av annat våld mot samme målsägande under de i ansökningen i övrigt angivna förhållandena. 30 kap 9 § 1 st RB.
  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.
  • NJA 2015 s. 141:Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
  • NJA 1990 s. 401:Brottmålsdoms rättskraft har ansetts omfatta även frågan om förverkande på grund av brottet, frånsett alldeles speciella fall av förverkande. 30 kap 9 § och 45 kap 1 § 3 st RB samt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
  • NJA 1991 s. 241:Sedan en man genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för egenmäktighet med barn, bestående i att han Fört två barn till Iran och därigenom obehörigen skilt dem från vårdnadshavaren, väcks på nytt åtal mot mannen för egenmäktighet med barn under påstående att han efter domen återigen obehörigen skilt barnen från vårdnadshavaren genom att inte vidtaga någon åtgärd för att återföra barnen till vårdnadshavaren. Frågan huruvida mannen härigenom på nytt gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn har ansetts ej utgöra ett spörsmål angående rättegångshinder utan vara att bedöma i samband med en prövning av åtalet i sak.
  • NJA 2003 s. 435:En person har i Sverige åtalats och dömts för bl.a. införsel av viss mängd narkotika till Sverige. Domen har ansetts utgöra hinder för utlämning till annat land för utförsel av samma narkotika från detta land.
  • NJA 2000 s. 622:Skattskyldig har jämlikt 5 kap. taxeringslagen (1990:324) påförts skattetillägg. Fråga om han därefter kan ådömas påföljd för skattebedrägeri.
  • NJA 2007 s. 557:Enligt ett åtal för narkotikabrott har en person olovligen mottagit, förpackat och förvarat en viss mängd amfetamin i en lägenhet. Därefter väcks ett nytt åtal mot samma person för grovt narkotikabrott. Åklagaren påstår därvid att den tilltalade i lägenheten har mottagit och förvarat dels ecstacytabletter, dels en mängd amfetamin, varvid det anmärks att en del av amfetaminet omfattades av det första åtalet. Enligt det nya åtalet har den tilltalade dessutom förpackat och transporterat den narkotika som inte omfattades av det första åtalet till ett gömställe. All narkotika har mottagits vid samma tillfälle. De båda åtalen har ansetts avse samma gärning, och det andra åtalet har inte kunnat tas upp till prövning.
  • NJA 1985 s. 662:Resningsärende. Sedan en person vidtagit förberedelse till ett stöldbrott, gjorde han sig skyldig till ett fullbordat stöldbrott som i vissa avseenden avvek från vad som hade planerats vid förberedelsen. Förberedelsehandlingen har ansetts uppgå i det fullbordade brottet (23 kap 2 § 1 st BrB) och dessutom bedömts i den mening som avses i 30 kap 9 § och 45 kap 5 § 3 st RB utgör samma gärning som den handling genom vilken brottet fullbordades.
  • NJA 1991 s. 273:En tilltalad dömdes för olaga vapeninnehav. Rättskraften hos domen har ansetts omfatta även frågan om förverkande av den tilltalades ifrågavarande vapen. 30 kap 9 § RB och 40 § vapenlagen (1973:1176).
  • NJA 2004 s. 644:En hovrätt avvisade en målsägandes överklagande beträffande påföljden i en brottmålsdom, med åberopande av att den påföljden genom en ny, lagakraftvunnen dom undanröjts och ersatts av en annan påföljd. Sedan resning av denna senare dom beviljats såvitt avser påföljdsdelen, har hinder för hovrättens prövning av överklagande inte ansetts föreligga.
Ändrad: SFS 1976:21 (Regeringens proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande lagföring för brott m.m.)

[K30]10 §  Det som sägs i 2 och 7 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 §§ tillämpas beträffande ett sådant beslut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

[S2]Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

  • NJA 1997 s. 739:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande inte angivits i ett expedierat beslut men där ett kompletterat beslut sänts till parten innan överklagandetiden gick ut.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K30]11 §  Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

[S2]Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

[S3]Om ett beslut, som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta. Lag (1994:1034).

[K30]12 §  Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut enligt vilket rätten

  1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,
  2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part,
  3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.,
  4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller
  5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 2 eller 4, i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619), dock inte beslut om skyldighet att till staten återbetala kostnader för rättshjälpen.

[S2]Rätten får, när det finns skäl till det, i beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, bestämma att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte har laga kraft.

[S3]När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om beslutet ändras.

[S4]Är särskild föreskrift meddelad om, att dom eller beslut, som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag (1996:1624).

[K30]13 §  Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

[S2]Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen.

[S3]Har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller personnummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åklagarens begäran besluta om rättelse av sitt avgörande.

[S4]Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).

[S5]14 § har upphört att gälla genom lag (1976:567).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen innehåller regler om rättelse och komplettering av dom och beslut i brottmål. Ändringarna i andra och tredje styckena överensstämmer helt med dem i 17 kap. 15 §.

Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

31 Kap. Om rättegångskostnad

  • NJA 1993 s. 569:Tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad har inte ansetts kunna överlåtas så länge ersättningsfrågan inte är slutgiltigt avgjord med följd att grund inte funnits föreligga för den till vilken överlåtelse påstås ha skett att som part inträda i rättegången.
  • RH 1999:136:Synnerlig anledning har ansetts föreligga att ersätta den misstänkte för hans kostnader för privat försvarare under förundersökningen, då denna har lagts ned.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål)

[K31]1 §  Om den tilltalade döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, ska den tilltalade ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalade ska också ersätta staten för kostnaden att hämta honom eller henne till rätten och för kostnaden för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet.

[S2]Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans eller hennes ombud eller försvarare som utsetts av honom eller henne. Ersättningsskyldigheten omfattar inte heller det som betalats i ersättning till en försvarare för utlägg för tolkning av överläggning med den tilltalade.

[S3]Den tilltalade är inte i något annat fall än som avses i 4 § första stycket skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Det som sägs i den lagen om kostnad för rättshjälpsbiträde gäller i stället kostnad för offentlig försvarare.

[S4]Det belopp som den tilltalade ska betala får sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

[S5]Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger en viss gräns som regeringen fastställt, ska han eller hon inte vara ersättningsskyldig. Lag (2018:533).

Prop. 2017/18:86: Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för en tilltalad som döms för brott att ersätta vissa av statens kostnader i målet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

I första stycket görs ett tillägg som innebär att en tilltalad som döms för brott, utöver kostnaden för provtagning och analys av blod och urin, även ska ersätta ...

Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för tilltalad som döms för brott att ersätta statens kostnader. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Ändringen i första stycket innebär att en tilltalad som döms för ett brott i ett mål där åklagaren för talan ska ersätta staten för kostnader för urinprovstagning och undersökning av urin. Förutsättningarna för ersättningsskyldigheten är desamma ...

  • NJA 2017 s. 61:Fråga om tillämpning av 31 kap. 1 § rättegångsbalken avseende kostnader i lägre rätt.
  • NJA 1981 s. 807:Sedan tilltalad fullföljt talan till HovR:n med yrkande om frikännande från ansvar för medhjälp till stöld, har HovR:n utan hans begäran förordnat offentlig försvarare för honom. Vid målets avgörande i HovR:n har den tilltalade förpliktats. att till statsverket återbetala försvararkostnad. Yrkande i HD om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet har lämnats utan bifall, då det ansetts befogat att i HovR:n förordna försvarare. 21 kap 3 § 3 st och 31 kap 1 § RB.
  • NJA 1997 s. 862:Påföljden för brott mot totalförsvarsplikten har ansetts böra bestämmas utan hänsyn till de möjligheter till alternativ verkställighet av korta fängelsestraff som tillskapats genom lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Nya bestämmelser om skyldighet för tilltalad att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare har ansetts inte böra tillämpas i fall då offentlig försvarare förordnats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
  • RH 1994:132:Svensk medborgare, som gjort sig skyldig till rattfylleri i Finland, har vid lagföring vid svensk domstol ansetts inte kunna åläggas att ersätta finska staten kostnader för blodundersökning i Finland.
  • NJA 2008 s. 45:Ersättningsskyldighet enligt 31 kap. 4 § RB har inte ålagts en tilltalad när han uteblivit från huvudförhandling i hovrätten och hans överklagande därmed förfallit.
  • NJA 2018 s. 649:Den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav ska som huvudregel inte ersätta staten för rättegångskostnad för provtagning och undersökning, om kostnaden avser utredning som gäller bruket av narkotikan.
  • NJA 2006 s. 131:En tilltalads skyldighet att till staten återbetala kostnaden för hans offentliga försvar har jämkats dels med hänsyn till att han delvis frikänts och att huvudförhandlingen blivit väsentligen förlängd av att åtal även fördes mot andra, dels med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden. Dessutom frågor om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader i hovrätten.
  • RH 1998:84:Jämkning eller eftergift enligt 31 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken av återbetalningsskyldighet för en person under 18 år på grund av personliga och ekonomiska förhållanden har ansetts vara beroende enbart av den unges förhållanden och alltså inte även av föräldrarnas.
  • NJA 2020 s. 154:Återbetalningsskyldighet för kostnaden för provtagning och analys enligt 31 kap. 1 § RB ska endast i undantagsfall åläggas den som är under 18 år, den som har begått brottet under inflytande av en psykisk störning eller den som meddelas påföljdseftergift.
  • NJA 1984 s. 928:Fråga om straffmätning för rattfylleribrott begånget i Danmark. Tillika fråga om jämkning av återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden i HD.
  • RH 2018:7:Hovrätten har funnit att den tilltalade inte ska dömas särskilt för brukande av narkotika när han samtidigt döms för innehav av narkotika (jfr NJA 2017 s. 415). Den tilltalade har ansetts skyldig att återbetala kostnaden för provtagning och analys till staten.
  • RH 1995:117:Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts utgöra snatteri. - Även fråga om återbetalning av försvararkostnad i hovrätten för tilltalad som dömts till åtta månaders fängelse jämte förverkande av villkorligt medgiven frihet om drygt en månad och som uppbär pension.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1991:364 (om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1993:10 (om ändring i rättshjälpslagen m.m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor), 2018:533 (Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden), 1983:154 (om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) m.m.)

[K31]2 §  Om den tilltalade frikänns i ett mål, där åklagaren för talan eller om ett åtal som väckts av åklagaren avvisas eller avskrivs, kan rätten besluta att den tilltalade ska få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) och för bevisning under förundersökningen eller i rättegången, under förutsättning att kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt.

[S2]Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. Sådan ersättning betalas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

[S3]Om den tilltalade döms för brottet, kan han eller hon få ersättning av allmänna medel för kostnader för tolkning av överläggning med försvararen som skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt och för andra kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom eller henne genom fel eller försummelse av åklagaren. Lag (2013:663).

  • NJA 1985 s. 851:Fråga om påföljd för brott bestående i vägran att fullgöra vapenfri tjänst. Tilltalad, som i HD fått fängelsestraff om en månad ändrat till fängelse 14 dagar, har enligt 31 kap 2 och 10 §§ RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i HD.
  • NJA 1991 s. 600:Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat försvarare i mål på ett speciellt ämnesområde på vilket försvararen haft särskilda insikter och erfarenheter.
  • NJA 2016 s. 714:Ersättning för privat försvarare vid talan om företagsbot.
  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • MD 2005:28:I ett mål om företagskoncentration där Konkurrensverket fört talan och målet sedan avskrivits efter Konkurrensverkets återkallelse har Marknadsdomstolen fastställt tingsrättens beslut att tillerkänna svaranden ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader.
  • NJA 2000 s. 564:Fråga om ersättning för kostnader i konkursärende. 16 kap. 2 § konkurslagen.
  • RH 2011:55:Fråga om beviskrav i mål om förverkande. Även fråga om tappande part vid tingsrätten - utan att klaga i huvudsaken - har rätt till ersättning för rättegångskostnader där när huvudsaken ändras i hovrätten.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 1994 s. 515:När tilltalad fällts till ansvar i HovR efter frikännande dom i TR har HovR:n oavsett yrkande ansetts kunna upphäva TR:ns beslut om ersättning av allmänna medel till den tilltalade jämlikt 31 kap 2 § RB.
  • NJA 2008 s. 259:Frikänd tilltalad i brottmål har yrkat ersättning för kostnad för ombud som företrätt honom i EG-domstolen. Fråga om vilka kostnader som varit skäligen motiverade för att han skulle kunna ta tillvara sin rätt.
  • NJA 2015 s. 62:Rätt till ersättning för privat försvarare när den tilltalade har frikänts. Om en tilltalad på grund av målets beskaffenhet får anses ha haft fog för att anlita en särskilt kvalificerad försvarare, så har han rätt till ersättning för den faktiska försvararkostnaden förutsatt att kostnaden är skälig enligt allmänna sysslomanna-rättsliga principer. Om en offentlig försvarare efterträds av en privat, så inverkar det inte på den tilltalades rätt till ersättning för försvararkostnaden annat än om den private försvararen inte har nyttiggjort sig det arbete som den offentlige försvararen har utfört.
  • NJA 2003 s. 599:Ett företag som utövade miljöfarlig verksamhet med tillstånd enligt MB har försatts i konkurs, varvid konkursboet övertagit driften av verksamheten. Fråga om konkursförvaltaren kan åläggas straffansvar för att miljörapport avseende kalenderåret före konkursutbrottet inte inlämnats i tid. 26 kap. 20 § samt 29 kap. 5 och 11 §§ MB. När tilltalad som begärt ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i lägre rätt dömts till ansvar av den rätten men frikänns av högre rätt, har den högre rätten oberoende av ändringsyrkande ansetts kunna pröva yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i den lägre rätten. (Jfr beträffande den senare frågan 1994 s. 515)
  • RH 1999:136:Synnerlig anledning har ansetts föreligga att ersätta den misstänkte för hans kostnader för privat försvarare under förundersökningen, då denna har lagts ned.
  • NJA 1998 s. 857:I ärende om kostnadsersättning till konkursförvaltare har 31 kap 2 § RB ansetts tillämplig. Kostnaden för ombud har emellertid i målet inte ansetts vara skäligen motiverad för att förvaltaren skulle kunna ta tillvara sin rätt.
  • NJA 2000 s. 706:Fråga om åklagare genom försummelse vållat sådana kostnader för den tilltalade att denne skall få ersättning av allmänna medel. 31 kap 2 § rättegångsbalken.
  • RH 1997:76:Rätt till ersättning för rättegångskostnad i resningsärende har ansetts föreligga trots att yrkandet om ersättning framställts först i hovrätten där målet återupptagits.
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål)

[K31]3 §  Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig förpliktas att ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts den tilltalade. Lag (1990:443).

  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.

[K31]4 §  Om den tilltalade i ett mål, där åklagaren för talan, genom att utebli från rätten eller inte följa ett föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påståenden eller invändningar, som han insett eller bort inse sakna fog, eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader oavsett hur ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall fördelas.

[S2]Om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten eller den tilltalade, är han skyldig att ersätta dessa kostnader.

[S3]I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).

  • NJA 2009 s. 72:En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket föranlett en ny huvudförhandling. Försvararen har inte ansetts vara försumlig och ersättningen till försvararen har inte satts ned.
  • NJA 2008 s. 45:Ersättningsskyldighet enligt 31 kap. 4 § RB har inte ålagts en tilltalad när han uteblivit från huvudförhandling i hovrätten och hans överklagande därmed förfallit.
  • NJA 1985 s. 85:En åklagare justerade åtalet i samband med att han vid huvudförhandlingen slutförde sin talan. För att möjliggöra förnyade förhör med målsäganden och ett vittne företogs på begäran av försvaret målet till fortsatt huvudförhandling. Fråga huruvida åklagaren genom att inte företa åtalsjusteringen tidigare ådragit sig skyldighet enligt 31 kap 4 § RB att ersätta den tilltalades kostnad för försvaret vid den fortsatta huvudförhandlingen.
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp i brottmål)

[K31]5 §  Skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 § , vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden. Lag (1990:443).

[K31]6 §  Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångskostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, skall dock denna kostnad gäldas av honom ensam.

[S2]Är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en. Lag (1990:443).

[K31]7 §  Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara för rättegångskostnad, äge rätten på yrkande av någon av dem med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

[K31]8 §  Vad i 2-7 §§ är stadgat skall, då förundersökning nedlagts eller åtal eljest ej följt å förundersökningen, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad under förundersökningen; skyldighet att ersätta sådan kostnad må ej åläggas statsverket, med mindre förundersökningen inletts utan skäl eller eljest synnerlig anledning förekommer därtill.

[S2]Har målsäganden enligt 20 kap. 9 § övertagit av åklagaren nedlagt åtal, gälle beträffande kostnad före övertagandet vad i 1-7 §§ är stadgat.

  • NJA 2008 s. 557:Förundersökning har lagts ned utan att åtal väckts. Fråga om rätt till ersättning av allmänna medel för privat försvarare.
  • RH 1999:136:Synnerlig anledning har ansetts föreligga att ersätta den misstänkte för hans kostnader för privat försvarare under förundersökningen, då denna har lagts ned.

[K31]9 §  Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad, eller vill den tilltalade erhålla ersättning för sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve självmant, huruvida kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.

[S2]Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.

[S3]Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan därom göras hos rätten. Lag (1972:430).

  • NJA 2014 s. 423:En offentlig försvarare har överklagat en dom utan att framställa anspråk om ersättning av allmänna medel för sitt arbete. Det har ansetts inte föreligga tillräckliga skäl att upprätthålla rutinen att alltid påminna rättsliga biträden om ersättningsanspråk innan frågan om prövningstillstånd avgörs.
  • NJA 2008 s. 650:Fråga om rätt för den misstänkte att få en avskrift av förundersökningsprotokollet och om offentlig försvarares rätt att få ersättning för utlägg för en sådan avskrift. (23 kap. 21 § fjärde stycket och 31 kap. 9 § rättegångsbalken.)
  • NJA 1988 s. 355:Efter resning har TR:s brottmålsdom undanröjts och den tilltalade frikänts. Fråga om den tilltalade är berättigad till ersättning för rättegångskostnader vid TR:n trots att han underlåtit att under handläggningen där begära sådan ersättning (jfr 31 kap. 9 § RB).
  • NJA 1994 s. 635:Ersättning har i visst fall utgått för en entledigad offentlig försvarares arbete trots att kostnadsräkningen gavs in först efter domen.
  • NJA 2007 s. 839:Offentlig försvarare har i överklagandet till hovrätten inte gjort förbehåll om att få inkomma med kostnadsräkning för egen del, men han hade för sin klients räkning begärt muntlig förhandling. Med hänsyn till att han inte fått något besked om att målet skulle komma att avgöras utan sådan förhandling har han ansetts ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i tid inkomma med kostnadsräkning.
  • RH 2011:33:Tilltalad, som inställt sig till huvudförhandling i hovrätten, har fått avslag på begäran om ersättning av allmänna medel för resa i samband med inställelsen då begäran framställts först efter det att handläggningen i hovrätten avslutats.
Ändrad: SFS 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)

[K31]9 a §  Har ett strafföreläggande enligt 48 kap. 3 § andra stycket trätt i stället för åtal och har den misstänkte godkänt strafföreläggandet, tillämpas 1 och 4–7 §§ i fråga om kostnad som staten haft för en offentlig försvarare som varit förordnad för den misstänkte.

[S2]Frågan om ersättning för sådan kostnad som avses i första stycket prövas av den domstol som förordnat den offentliga försvararen. Lag (2010:575).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen, som är ny, ger domstolen möjlighet att besluta att en misstänkt som godkänt ett strafföreläggande ska ersätta staten för kostnader för en offentlig försvarare som varit förordnad för honom eller henne. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

För ersättningsskyldigheten gäller samma begränsningar som när en tilltalad döms i ett mål där åklagaren för talan. Dessa framgår av 31 kap. 1 §. Hänvisningarna ...

Införd: SFS 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor)

[K31]10 §  Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts dom skall anses som fällande, allenast då den tilltalade dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre rätt dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller av honom fullföljd talan ej föranleder ändring i lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § skall avse det fall, att målsäganden utan skäl föranlett att talan fullföljts av åklagaren.

[S2]Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

[S3]Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Lag (1990:443).

  • NJA 1985 s. 851:Fråga om påföljd för brott bestående i vägran att fullgöra vapenfri tjänst. Tilltalad, som i HD fått fängelsestraff om en månad ändrat till fängelse 14 dagar, har enligt 31 kap 2 och 10 §§ RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i HD.
  • NJA 1984 s. 641:Tilltalad har ansetts enligt 31 kap 2 § RB berättigad till ersättning av allmänna medel för kostnader för privat försvarare i högre rätt, när denna, utan att ogilla åtalet, har meddelat en dom som enligt 31 kap 10 § RB inte skall anses som fällande (I och II). Den tilltalade, som fullföljt talan mot HovR:ns dom endast i kostnadsfrågan, har tillerkänts ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader i HD (II).
  • NJA 2008 s. 45:Ersättningsskyldighet enligt 31 kap. 4 § RB har inte ålagts en tilltalad när han uteblivit från huvudförhandling i hovrätten och hans överklagande därmed förfallit.
  • NJA 1984 s. 928:Fråga om straffmätning för rattfylleribrott begånget i Danmark. Tillika fråga om jämkning av återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden i HD.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor)

[K31]11 §  Om rättegångskostnad i mål där endast målsägande för talan gäller 18 kap. i tillämpliga delar.

[S2]I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare tillämpas dock 1 § andra och tredje styckena detta kapitel.

[S3]I mål där endast målsägande för talan skall han eller hon vid frikännande dom ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalas av allmänna medel i ersättning till försvarare, om det finns särskilda skäl för det.

[S4]I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, där han eller hon biträder allmänt åtal eller annars för talan jämte åklagaren eller denne för talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans eller hennes rätt till ersättning för sådan kostnad gäller, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad som sägs i 18 kap. 12 §. Lag (2005:72).

Prop. 2004/05:41: De första och andra styckena i paragrafen är oförändrade.

Av tredje stycket, som är nytt, följer att om endast målsäganden för ansvarstalan i målet, kan han eller hon åläggas att ersätta staten kostnaden för den tilltalades offentliga försvar. Målsäganden skall ersätta den tilltalades kostnader för offentlig försvarare, om rätten vid en frikännande dom anser att det finns särskilda skäl för det. Målsäganden kan alltså inte, vilket var fallet före den 1 december 1997, åläggas ...

  • NJA 1990 s. 583:I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har parterna förlikts varefter målsäganden återkallat sin talan och målet avskrivits. Målsäganden har ansetts skyldig att ersätta statsverket kostnaderna för den tilltalades offentliga försvar.
  • RH 1998:62:Sedan 18 kap. 13 § rättegångsbalken ändrats den 1 december 1997 ansågs inte längre målsägande som ensam fört ansvarstalan kunna åläggas ersätta staten kostnaderna för den tilltalades offentliga försvarare.
  • NJA 2008 s. 436:Sedan åklagare enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken har beslutat att ett beslagtaget föremål skulle lämnas ut till målsäganden, har hovrätt vid prövning enligt 27 kap. 6 § andra stycket upphävt beslutet och förpliktat målsäganden att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader. Riksåklagarens överklagande i kostnadsdelen med yrkande att motpartens rättegångskostnader skall ersättas av allmänna medel har avvisats, eftersom riksåklagaren inte överklagat för målsägandens räkning och inte ansetts ha egen partsställning i målet.
  • NJA 2008 s. 282:Sedan en båt har tagits i beslag under en förundersökning angående stöld, har undersökningsledaren enligt 27 kap. 4 a § rättegångsbalken beslutat att lämna ut båten till målsäganden. Fråga vid prövning enligt 6 § andra stycket om det kan anses uppenbart att målsäganden har bättre rätt till båten och i vad mån en invändning om retentionsrätt till säkerhet för ersättning för förbättringskostnader kan beaktas.
  • RH 2015:15:En anställd har olovligen installerat dataprogrammet Google Talk i en arbetsdator. Fråga har uppkommit om han därigenom ”infört en uppgift i register” i den mening som avses i 4 kap. 9 c § brottsbalken och därmed gjort sig skyldig till dataintrång. Även fråga om målsäganden haft rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.
  • NJA 1997 s. 79:En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för utredningskostnader när målsäganden haft fog för bedömningen att åklagaren inte skulle låta utföra motsvarande utredning.
  • NJA 1998 s. 244:A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin talan med anledning av att B avlidit. Omständigheterna har ansetts vara sådana att kostnaderna för B:s försvar i HovR:n skall stanna på staten. 18 kap 5 § 2 st och 13 § samt 31 kap 11 § RB.
  • NJA 1991 s. 127:Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten förelagt vadesvaranden att inkomma med genmäle, har vadekärandena ansetts skyldiga att ersätta vadesvaranden dennes rättegångskostnad i hovrätten.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1983:920 (om rätten till offentlig försvarare), 2005:72 (Förbättrad kontroll av rättsliga biträdens ersättningsanspråk, m.m.)

[K31]12 §  Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om kostnad i rättegång, vare de gällande.

III Gemensamma bestämmelser

32 Kap. Om frister och laga förfall

  • RH 1999:3:Intyg för sjukpenning från försäkringskassa i förening med egen uppgift om sjukdom har ansetts utgöra tillräcklig utredning om laga förfall.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K32]1 §  Skall part eller annan enligt rättens beslut infinna sig vid rätten eller eljest fullgöra något i rättegången, skall han erhålla skäligt rådrum därtill.

  • RH 2017:21:Tingsrätten har i visst fall inte ansetts skyldig att delge föreläggande till käranden att betala tilläggsavgift efter svarandens ansökan om återvinning av utslag. Även fråga om käranden har haft skäligt rådrum att följa föreläggandet.

[K32]2 §  Skall en stämning eller ett överklagande delges genom en parts försorg och har det, när rätten skall handlägga målet, inte kommit in något bevis till rätten om att delgivning skett på föreskrivet sätt och har inte heller motparten inställt sig eller yttrat sig över saken, är partens talan förfallen. En upplysning om detta skall tas in i rättens medgivande till parten att ombesörja delgivningen. Lag (1994:1034).

[K32]3 §  Finnes part eller annan, som enligt rättens beslut skall infinna sig vid rätten eller eljest fullgöra något i rätte gången, ej hava erhållit skäligt rådrum därtill eller förekomma eljest skäl till förlängning av tid, som rätten föreskrivit, utsätte rätten ny tid.

[K32]4 §  Finner rätten, sedan förhandling utsatts, före sammanträdet omständighet föreligga, som kan antagas utgöra hinder för förhandlingens hållande eller för dess genomförande i erforderlig omfattning, äge rätten bestämma ny tid för förhandlingen.

[S2]Har part erhållit kännedom om omständighet, som nu sagts, eller finner någon, som kallats att infinna sig vid sammanträde för förhandling, att han är hindrad att hörsamma kallelsen, skall han omedelbart göra anmälan därom hos rätten.

  • RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.

[K32]5 §  Är för prövning av mål av synnerlig vikt, att fråga, som är föremål för annan rättegång eller behandling i annan ordning, först avgöres, eller möter mot handläggningen annat hinder av längre varaktighet, äge rätten förordna, att målet skall vila i avbidan på hindrets undanröjande.

Ett rekvisit för vilandeförklaring är att det är av synnerlig vikt att en fråga avgörs i annat mål först. Vilandeförklaringen ska bestå tills det andra målet vunnit laga kraft, inte bara avgjorts. Ett avgörande skäl kan vara att avsevärda processekonomiska fördelar uppnås i det vilande målet.

  • Ett tvistemål pågick vid tingsrätt om rätten till försäkringsersättning. Svaranden, ett försäkringsbolag hävdade att polisutredning pågick och att det hade betydelse för målet om åtal skulle väckas mot käranden om försäkringsbedrägeri. Tingsrätten förklarade målet vilande men hovrätten fann i RH 1996:141 att målet onödigt uppehölls genom vilandeförklaringen.

Jämför reglerna om mellandom enligt 17 kap. 5 §.

  • RH 1996:141:Tingsrätts beslut att vilandeförklara mål om utfående av försäkringsersättning i avvaktan på att förundersökning angående misstänkt försök till försäkringsbedrägeri slutförts har undanröjts eftersom det ansetts innebära att målet onödigt uppehålls.
  • RH 1999:5:Rättegångsbalkens regel om vilandeförklaring har ansetts inte vara analogt tillämplig vid handläggning enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
  • MÖD 2016:4:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av flera vindkraftparker inom samma påverkansområde ----- När störningar från flera vindkraftparker kan påverka samma platser i omgivningen måste villkorsregleringen säkerställa att boende inte riskerar att utsättas för högre bullernivåer än vad som kan godtas från hälso- och miljösynpunkt, och vad som följer av uppställda begränsningsvärden i givna tillstånd. Utgångspunkten är att tillståndshavaren ska ha egna begränsningsvärden att förhålla sig till. Om tillstånd till skilda verksamheter prövas samtidigt ska en samordnad prövning ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar. Vid villkorsregleringen bör hänsyn även tas åtminstone till andra lagakraftvunna tillstånd till vindkraftparker som finns inom samma påverkansområde.
  • RH 1993:119:Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
  • RK 2014:1:Fråga om marknadsavgränsning för tillträdesskyldigheten till nätinfrastruktur samt villkor för nätinfrastrukturtillträde. Begreppet tillträde till nät kan även omfatta skyldighet att nyanlägga fiber. Ålagda skyldigheter har ansetts proportionerliga.
  • MD 2009:20:Tillräckliga skäl att vilandeförklara mål om skadestånd p.g.a. överträdelse av marknadsföringslagen i avvaktan på att mål om skadestånd p.g.a. upphovsrättsintrång slutligt avgjorts har inte ansetts föreligga, varför tingsrättens beslut härom upphävts av Marknadsdomstolen. Även fråga om litispendens.
  • RH 2015:5:Överklagat beslut att vilandeförklara ett mål till dess fråga i annan rättegång avgörs. Fråga om det är av synnerlig vikt att frågan i den andra rättegången först avgörs.
  • MÖD 2000:45:Vilandeförklaring av ansökan om förlängd arbetstid till grundvattenbortledning från järnvägstunneln genom Hallandsåsen; nu fråga om återförvisning pga. rättegångsfel-----Ansökan om förlängning av arbetstid för vattenföretag borde ha kungjorts och sakägare beretts tillfälle att yttra sig. Likaså borde sakägare ha fått yttra sig över yrkande om vilandeförklaring i målet. Miljööverdomstolen ansåg att dessa brister sammantaget utgjorde rättegångsfel och undanröjde därför miljödomstolens beslut samt återförvisade målet för fortsatt behandling.
  • NJA 2010 s. 609:Rättegångsbalkens regel om vilandeförklaring har ansetts vara analogt tillämplig vid handläggning enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

[K32]6 §  Om det är sannolikt att den som underlåtit att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten eller i övrigt fullgöra något i rättegången har laga förfall för sin underlåtenhet, skall denna inte leda till någon påföljd för honom eller på annat sätt läggas honom till last i rättegången.

[S2]Har någon gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i första stycket men kan det på grund av någon särskild omständighet antas att han har laga förfall, skall han beredas tillfälle att komma in med utredning om detta. Rätten skall därvid uppskjuta frågan om utdömande av påföljd eller om annan åtgärd på grund av underlåtenheten. Lag (1987:747).

  • NJA 1999 s. 715:Fråga om erforderlig bevisning för laga förfall på grund av sjukdom för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling.
  • NJA 2002 s. 32:Klagan över domvilla. Part som sökt återvinning mot utslag i mål om betalningsföreläggande har uteblivit från huvudförhandling efter att ha meddelat tingsrätten att han på grund av hustruns allvarliga sjukdom och kvalificerad vårdpersonals utevaro inte kunde lämna hemmet. Tingsrätten har meddelat tredskodom utan att ge parten frist för att komma in med utredning om påstått laga förfall. Åtgärden har ansetts vara ett sådant fel som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken.(Jfr NJA 1982 s. 775.)
  • RH 2019:39:Talan har avvisats på grund av underlåtenhet att betala tilläggsavgift. Fråga om sökanden, som förelagts via e-post, haft laga förfall.
  • NJA 2008 s. 760:Det har inte ansetts kunna krävas att en part, som förde sin talan själv och som av sjukdom blev förhindrad att närvara vid huvudförhandling i hovrätten, skulle sätta ombud i sitt ställe.
  • NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
  • NJA 2003 s. 410:Svaranden i ett tvistemål uteblev från en förhandling i målet, och tredskodom meddelades. Sedan tiden för återvinning av domen gått ut, har parten ansökt om resning och åberopat laga förfall för utevaron och sin underlåtenhet att söka återvinning. Den sökta resningen har beviljats.
  • RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.
  • RH 1999:3:Intyg för sjukpenning från försäkringskassa i förening med egen uppgift om sjukdom har ansetts utgöra tillräcklig utredning om laga förfall.
  • NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m var intagen i finskt fängelse och kunde därför inte inställa sig personligen vid huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade ansågs ha haft laga förfall oberoende av att frihetsberövandet berodde på hans eget handlande.
  • RH 2004:11:Fråga om tingsrätt har förfarit felaktigt genom att inte delge kompletteringsföreläggande vid avvisningsäventyr samt även om klaganden haft laga förfall för sin underlåtenhet att inte efterkomma föreläggandet.
  • NJA 2001 s. 667:Fråga vid ansökan om återupptagande av mål om parts läkarintyg avseende krisreaktion och utbrändhet utgjort erforderlig bevisning för laga förfall för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling som ställts in vid två tidigare tillfällen på partens begäran.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K32]7 §  Om ett sammanträde ställs in i förväg därför att någon som kallats till sammanträdet har anmält förhinder, kan rätten ändå besluta i fråga om påföljd som upptagits i föreläggandet om inställelse, om den som har anmält förhinder inte i efterhand kommer in med utredning som gör det sannolikt att han hade laga förfall. För att tredskodom skall meddelas krävs ett yrkande om det. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen, som är ny, reglerar domstols möjlighet att besluta om påföljd i de fall ett sammanträde ställs in i förväg.

Den nu föreslagna regeln innebär, som framgår av avsnitt 4.6, att det klargörs att möjligheten att i efterhand döma ut påföljd när ett sammanträde ställts in i förväg inte bara gäller vite (jfr 9 kap. 9 § RB), utan ...

Införd: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Upphävd: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K32]8 §  Laga förfall är, då någon genom avbrott i allmänna sam färdseln, sjukdom eller annan omständighet, som han ej bort förutse eller rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt, hindrats att fullgöra vad honom ålegat.

[S2]Såsom laga förfall för part skall ock anses, då för ombud, som av parten vidtalats, förelegat hinder, som nu sagts, och annat ombud ej kunnat i tid ställas.

Om part eller vittne kallats att vid vite eller tredskodom eller förfallet överklagande inställa sig till förhandling, ska vitet dömas ut eller påföljden inträffa om de inte visar att de haft laga förfall.

Som laga förfall har ansetts att vittne som begärt förskott från motparten inte fått förskott enligt RH 1997:17.

Hovrätten har ansett att tilltalad, vars offentlige försvarare ringt till hovrättens telefonväxel och meddelat att han och den tilltalade på grund av bilköer var försenade till utsatt huvudförhandling, inte haft sådan giltig ursäkt för utevaro som utgör laga förfall enligt RH 1999:135.

  • NJA 2008 s. 871:Sista dagen för ansökan skickade en advokat enligt egen uppgift per fax en ansökan till hovrätten att ett mål skulle återupptas. Någon bevisning till stöd för att faxmeddelandet skickats förebringades inte. Återställande av försutten tid har vägrats.
  • NJA 1999 s. 715:Fråga om erforderlig bevisning för laga förfall på grund av sjukdom för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling.
  • RH 1999:135:Hovrätten har ansett att tilltalad, vars offentlige försvarare ringt till hovrättens växel och meddelat att han och den tilltalade på grund av bilköer var försenade till utsatt huvudförhandling, inte haft sådan giltig ursäkt för utevaro som utgör laga förfall.
  • NJA 2002 s. 32:Klagan över domvilla. Part som sökt återvinning mot utslag i mål om betalningsföreläggande har uteblivit från huvudförhandling efter att ha meddelat tingsrätten att han på grund av hustruns allvarliga sjukdom och kvalificerad vårdpersonals utevaro inte kunde lämna hemmet. Tingsrätten har meddelat tredskodom utan att ge parten frist för att komma in med utredning om påstått laga förfall. Åtgärden har ansetts vara ett sådant fel som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken.(Jfr NJA 1982 s. 775.)
  • NJA 2018 s. 285:Ansökan om återställande av försutten tid för att överklaga en dom i brottmål. Fråga om det finns anledning att ändra rätts-grundsatsen om att fel och försummelse av försvarare ska tillräknas den tilltalade. Tillräckligt starka skäl har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2015 s. 232:Återställande av försutten tid. En part som fått en ofullständig överklagandehänvisning har inte vidtagit någon åtgärd för att skaffa sig kompletterande information. Giltig ursäkt för underlåtenhet att överklaga i rätt tid har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2007 s. 275:En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att inställa sig till huvudförhandling i brottmål till vilken han kallats att inställa sig personligen. Laga förfall för hans utevaro har ansetts föreligga då domstolen inte informerat honom om möjligheterna att få ersättning av allmänna medel för sin inställelse.
  • NJA 2016 s. 1004:Återställande av försutten tid. Ett vitesföreläggande har ansetts som ett föreläggande för en part att fullgöra något personligen. Delgivning kunde därför inte ske med ombudet, och parten hade inte anledning att förlita sig på att ombudet skulle informeras. Laga förfall att överklaga föreläggandet i rätt tid har ansetts inte föreligga.
  • NJA 1996 s. 342:Till part, som inte är svensktalande och som är bosatt på Madagaskar, har expedierats HovR:s slutliga beslut avfattat på svenska utan översättning. Laga förfall har ansetts föreligga för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet.
  • RH 1997:81:Fråga huruvida enskild klagande i brottmål, vilken uteblivit från sammanträde för huvudförhandling i hovrätt, haft laga förfall för sin utevaro. Självförvållad anledning till utevaron?
  • NJA 2008 s. 760:Det har inte ansetts kunna krävas att en part, som förde sin talan själv och som av sjukdom blev förhindrad att närvara vid huvudförhandling i hovrätten, skulle sätta ombud i sitt ställe.
  • NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
  • RH 2000:6:Ansökan om återställande av försutten tid för överklagande av tingsrätts dom har bifallits på den grunden att tingsrätten åsidosatt sin skyldighet att expediera domen till målsägande, som var part, och denne inte fått del av domen inom överklagandetiden.
  • NJA 2019 s. 526:Återställande av försutten tid. Normal postgång är numera att ett brev delas ut inom två arbetsdagar från inlämningsdagen. Laga förfall kan därför anses föreligga om ett överklagande inte kommit fram i tid eller avskilts för domstolens räkning men har lämnats in för postbefordran minst tre arbetsdagar före angiven sista dag för överklagandet (jfr NJA 1985 s. 862).
  • NJA 2001 s. 646:Fråga om vittne haft laga förfall att utebli från förhandling och därför skall undgå ett ersätta rättegångskostnad, när han fått vilseledande besked från den advokat vars huvudman påkallat förhöret med honom.
  • RH 2011:12:Fråga om återställande av försutten tid när försvarare av misstag inte överklagat.
  • NJA 2003 s. 410:Svaranden i ett tvistemål uteblev från en förhandling i målet, och tredskodom meddelades. Sedan tiden för återvinning av domen gått ut, har parten ansökt om resning och åberopat laga förfall för utevaron och sin underlåtenhet att söka återvinning. Den sökta resningen har beviljats.
  • RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.
  • NJA 2001 s. 727:Sista dag för överklagande av ett Hovrättsbeslut var enligt lag den 30 december samma år som beslutet meddelades. I fullföljdshänvisningen angavs emellertid det påföljande året. Med hänsyn till att parten företrätts av advokat har laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet inte ansetts föreligga.
  • RH 1997:17:Vite har undanröjts med hänsyn till att laga förfall ansetts föreligga för vittnes utevaro vid huvudförhandling på grund av att part underlåtit att betala förskott till vittnet. Vid bedömningen har beaktats att vittneskallelsen varit bristfällig i fråga om information angående förskottsbetalning.
  • NJA 1999 s. 775:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där ett beslut av hovrätten hade expedierats till parten i stället för till dennes ombud och beslutet inte nådde parten personligen därför att denne inte vistades på den adress han uppgivit för hovrätten.
  • NJA 2018 s. 61:Återupptagande av mål i hovrätten. Beviskravet för de omständigheter som åberopas till stöd för att en anmälan om laga förfall inte kunde göras i tid är att de ska göras sannolika. Vid bedömningen är det tillräckligt att det inte skäligen kunde krävas att den som hade laga förfall skulle ha anmält sitt förhinder i tid.
  • NJA 2013 s. 49:Återställande av försutten tid. En klagande som i enlighet med hovrättens blankett för underrättelse om förenklad delgivning informerade domstolen om en kommande semesterresa fick inte besked om att målet kunde komma att avgöras under bortovaron. Hovrätten avgjorde därefter målet vid en tidpunkt som medförde att överklagandetiden hade löpt ut när klaganden återkom från semestern. Klaganden har ansetts haft fog att utgå från att beslutet inte skulle meddelas vid en sådan tidpunkt och har därför haft giltig ursäkt att inte i rätt tid överklaga hovrättens beslut.
  • NJA 2000 s. 578:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande angivits till en dag som låg före den dag då beslutet meddelades.
  • RH 1999:3:Intyg för sjukpenning från försäkringskassa i förening med egen uppgift om sjukdom har ansetts utgöra tillräcklig utredning om laga förfall.
  • NJA 2009 s. 796:Part, som inte överklagat i rätt tid, har ansetts ha laga förfall med hänsyn till ombudets sjukdom i form av akut stressreaktion som förorsakats av att ombudets bror hastigt avlidit.
  • NJA 2001 s. 54:Ansökan om återställande av försutten tid. Det har ansetts inte åligga en HovR att översätta sitt slutliga beslut i en förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt och ett utländskt kommersiellt bolag. Det utländska bolaget har därför inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
  • RH 1999:25:Fråga om kravet på utredning i fråga om omständigheter som påstås grunda laga förfall. Ett påstående om dödsfall i familjen har i och för sig godtagits men det har ansetts ankomma på klaganden att visa att han varit förhindrad att i förväg anmäla till domstolen att han ville ha förhandlingen flyttad med anledning av dödsfallet.
  • NJA 2004 s. 93:Fråga om laga förfall för inställelse till huvudförhandling i brottmål förelegat för den som varit frihetsberövad i ett annat mål.
  • NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m var intagen i finskt fängelse och kunde därför inte inställa sig personligen vid huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade ansågs ha haft laga förfall oberoende av att frihetsberövandet berodde på hans eget handlande.
  • NJA 1989 s. 71:Part, som kallats att infinna sig personligen vid huvudförhandling i HovR:n i dispositivt tvistemål, uteblev sedan han av sitt ombud - advokat - fått besked att han inte behövde komma dit. Fråga om parten haft giltig ursäkt för sin utevaro. 32 kap 8 § RB.
  • RH 2004:11:Fråga om tingsrätt har förfarit felaktigt genom att inte delge kompletteringsföreläggande vid avvisningsäventyr samt även om klaganden haft laga förfall för sin underlåtenhet att inte efterkomma föreläggandet.
  • NJA 2001 s. 667:Fråga vid ansökan om återupptagande av mål om parts läkarintyg avseende krisreaktion och utbrändhet utgjort erforderlig bevisning för laga förfall för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling som ställts in vid två tidigare tillfällen på partens begäran.
  • NJA 2001 s. 444:Fråga om annan bevisning än läkarintyg utgjort erforderlig bevisning för laga förfall på grund av sjukdom för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling.
  • NJA 2012 s. 555:Fråga om resning i mål om betalningsföreläggande.
  • RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
  • NJA 1998 s. 533:En advokat lämnade enligt egen uppgift ett överklagande för postbefordran tre dagar före överklagandetidens utgång. Att så skulle ha skett motsades emellertid av att försändelsen poststämplats dagen före den sista dagen för överklagande. Överklagandet kom in till överrätten en dag för sent. Återställande av försutten tid har vägrats.
  • NJA 1997 s. 739:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande inte angivits i ett expedierat beslut men där ett kompletterat beslut sänts till parten innan överklagandetiden gick ut.
  • NJA 1989 s. 313:I ett fall då fullföljdstiden gick ut den 30 december har - oaktat fråga var om postbefordran under dagarna mellan jul och nyår - återställande av försutten tid beviljats när fullföljdsinlagan postats den 28 december i sådan tid att den kunnat postbehandlas samma dag.
  • NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
  • NJA 2018 s. 487:Återställande av försutten tid. Fråga om laga förfall förelåg när en tredskodom expedierats till en e-postadress som inte var lämplig att använda.
  • NJA 2012 s. 435:Återställande av försutten tid. När ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas, ska ett påstående att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet. (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknats i HD:s minnesbok).
  • NJA 2020 s. 186:Återställande av försutten tid. När ett avgörande har expedierats med e-post ska ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas. Det gäller under förutsättning att parten inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas och inte omständigheterna talar emot påståendet. ( Jfr NJA 2012 s. 435.)

33 Kap. Om inlaga i rättegång och om delgivning

  • NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
Införd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser), 2010:1936 (Ny delgivningslag), 1985:267 (om effektivare delgivning)
Ändrad: SFS 2010:1936 (Ny delgivningslag), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1970:429 (('med förslag till ny del\xad givningslag m. m.',))
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser), 1970:429 (('med förslag till ny del\xad givningslag m. m.',))

[K33]1 §  En ansökan, en anmälan eller en annan inlaga i rättegång ska innehålla uppgift om domstolen samt parternas namn och hemvist.

[S2]En enskild parts första inlaga i rättegången ska innehålla uppgift om partens

  1. personnummer eller organisationsnummer,
  2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman,
  3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten begär det,
  4. e-postadress, och
  5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller henne.

[S3]Förs partens talan av ställföreträdare, ska motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har parten ett ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.

[S4]En stämningsansökan ska dessutom innehålla uppgift om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift om svarandens eller dennes ställföreträdares arbetsplats, telefonnummer, e-postadress och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden. Saknar svaranden känd adress, ska uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta.

[S5]Begär en part att ett vittne eller annan ska höras, är parten i den utsträckning som anges i fjärde stycket skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.

[S6]Uppgifter som avses i första–femte styckena ska gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, ska det utan dröjsmål anmälas till rätten. Lag (2010:1936).

Prop. 2009/10:237: Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kontaktuppgifter som parterna är skyldiga att lämna till rätten. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.

  • RH 1999:127:I en efter föreläggande härom ingiven komplettering av en stämningsansökan har för svaranden - ett aktiebolag - angivits fel organisationsnummer. Som det med hänsyn till omständigheterna måste ha stått klart för såväl tingsrätten som svaranden och dennes ombud vilket bolag som käranden avsett med sin stämningsansökan har tingsrättens avvisningsbeslut undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1999 s. 775:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där ett beslut av hovrätten hade expedierats till parten i stället för till dennes ombud och beslutet inte nådde parten personligen därför att denne inte vistades på den adress han uppgivit för hovrätten.
  • RH 2017:21:Tingsrätten har i visst fall inte ansetts skyldig att delge föreläggande till käranden att betala tilläggsavgift efter svarandens ansökan om återvinning av utslag. Även fråga om käranden har haft skäligt rådrum att följa föreläggandet.
  • NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
  • RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
Ändrad: SFS 2010:1936 (Ny delgivningslag), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1985:267 (om effektivare delgivning)

[K33]1 a §  En ansökan som enligt en bestämmelse i denna balk ska vara egenhändigt undertecknad får skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En ansökan som enligt en bestämmelse i denna balk ska vara egenhändigt undertecknad får skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen, som är ny, reglerar frågan om elektronisk underskrift av ansökningar. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Regleringen ...

Införd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K33]2 §  En part som ger in en inlaga eller någon annan handling ska på begäran av rätten tillhandahålla så många papperskopior av handlingen som behövs för översändande till övriga parter. Om rätten har begärt sådana kopior men inte fått några, får rätten framställa kopiorna på partens bekostnad. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En part som ger in en inlaga eller någon annan handling ska på begäran av rätten tillhandahålla så många papperskopior av handlingen som behövs för översändande till övriga parter. Om rätten har begärt sådana kopior men inte fått några, får rätten framställa kopiorna på partens bekostnad.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar en part är skyldig att tillhandahålla papperskopior av handlingar som ges in. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2019/20:189#S9-2" ...

  • RH 2004:11:Fråga om tingsrätt har förfarit felaktigt genom att inte delge kompletteringsföreläggande vid avvisningsäventyr samt även om klaganden haft laga förfall för sin underlåtenhet att inte efterkomma föreläggandet.
  • RH 2017:21:Tingsrätten har i visst fall inte ansetts skyldig att delge föreläggande till käranden att betala tilläggsavgift efter svarandens ansökan om återvinning av utslag. Även fråga om käranden har haft skäligt rådrum att följa föreläggandet.
  • NJA 2012 s. 244:Verkställighet av utländsk dom. Frågor rörande delgivning och prövningstillstånd.
Ändrad: SFS 1990:1411 (om några delgivningsfrågor)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K33]2 a §  En handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs.

Paragrafen, som är ny, reglerar rättens möjlighet att begära bekräftelse av en handling. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § tredje stycket. Bestämmelsen ändras från att avse ett telefax och annat meddelande som saknar avsändarens underskrift ...

Införd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K33]3 §  En handling har kommit in till domstolen den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare.

[S2]Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått domstolen eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för domstolen på ett postkontor.

[S3]En handling som finns i domstolens postlåda när domstolen tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: En handling har kommit in till domstolen den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare.

Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått domstolen eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen eller avin ...

  • RH 2010:44:Fråga om domstols kontroll av om en per e-post skickad återkallelse av stämningsansökan emanerade från rätt person (33 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken).
  • NJA 1987 s. 172:Fråga huruvida part anmält vad vid telefonsamtal.
  • NJA 1985 s. 862:Postas en fullföljdsinlaga på sådan tid att den vid normal postgång skulle ha avskilts för domstolens räkning på postanstalt först samma dag som fullföljdstiden löper ut, kan avsändaren inte anses ha laga förfall, om försändelsen försenas. Detta gäller oavsett anledningen till förseningen i pestbefordringen. Härvid bortses från ytterlighetsfall såsom sammanbrott i den allmänna samfärdseln.
  • RH 2000:69:Vid tillämpningen av 33 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken har ett myndighetsinternt kontor för posthantering inte jämställts med postanstalt.
  • NJA 2004 s. 733:Ett med telefax avsänt överklagande av en hovrätts beslut har ansetts inkommet i rätt tid när det mot bakgrund av uppgifter om telefaxnummer, sändnings- och mottagningstider samt aktivitetsrapport från hovrättens telefax bedömts som sannolikt att telefaxmeddelandet kommit in till hovrätten i rätt tid.
  • NJA 2011 s. 547:Återställande av försutten tid. Sökanden har påstått att han vid ett personligt besök i hovrätten lämnat ett överklagande till befattningshavare i domstolens reception. Det har ansetts att han inte enbart genom detta påstående har gjort sannolikt att överklagandet har kommit in till domstolen i rätt tid.
  • NJA 2010 s. 165:Återställande av försutten tid. Sökanden har inte ansetts ha gjort sannolikt att ett överklagande har kommit in till domstolen i rätt tid enbart därför att överklagandet inom överklagandefristen skickats med e-post med domstolens e-postadress korrekt angiven.
  • NJA 2001 s. 728:Överklagandeskrift har ansetts inkommen till TRen i rätt tid när det befunnits inte vara osannolikt att försändelsen med överklagandeskriften avskilts för tingrätten på postanstalt sista dagen för överklagande.
  • RH 1996:45:Ett överklagande anlände till tingsrättens lokaler sista dagen för överklagande i ett kuvert ställt till åklagarmyndigheten men med angivande av tingsrättens adress. Försändelsen överlämnades oöppnad till åklagarmyndigheten, varifrån den vidarebefordrades till hovrätten med ankomst dagen efter överklagandetidens utgång. Överklagandet har ansetts inte vara inkommet i rätt tid (jfr RH 1991:3).
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K33]3 a §  Om rätten ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det göras genom delgivning. Delgivning ska användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: Om rätten ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det göras genom delgivning. Delgivning ska användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna.

Paragrafen, som är ny, innehåller allmänna bestämmelser om i vilka fall delgivning ska ske. ...

Införd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K33]4 §  Om delgivning i allmänhet är särskilt stadgat. Lag (1970:429).

[K33]5 §  Stämning i tvistemål får delges enligt 34–37 §§delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

[S2]Om stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten inte har kunnat delges, ska rätten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om käranden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska då tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om käranden inte antar erbjudandet ska stämningsansökan avvisas. Lag (2010:1936).

  • NJA 1981 s. 988:TR har enligt förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m m översänt tredskodom till parterna. Eftersom åtgärden inte skett för delgivning har - även om den mot vilken tredskodomen givits genom åtgärden har fått kännedom om domen - ej fristen för ansökan om återvinning till följd därav börjat löpa. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB, 19 § delgivningslagen (1970:428).
  • NJA 1982 s. 188:I mål mellan A och B, vari part beviljats allmän rättshjälp, meddelade TR tredskodom mot B. A översände ett exemplar av tredskodomen till B för delgivning. Vid senare tidpunkt delgavs B tredskodomen genom rättens försorg. B ansökte om återvinning inom en månad från sistnämnda tidpunkt men mer än en månad efter det att hon mottog försändelsen från A. Genom beslut som vann laga kraft avvisade TR:n ansökningen om återvinning såsom för sent inkommen. På ansökan av B om resning eller återställande av försutten tid har HD funnit B:s mottagande av tredskodomen från A inte bilda utgångspunkt för återvinningsfristen, eftersom A inte fått rättens medgivande att själv ombesörja delgivning. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB samt 2 och 19 §§ delgivningslagen (1970:428). TR:ns avvisningsbeslut har sålunda befunnits felaktigt. Det har emellertid inte ansetts uppenbart strida mot lag. Resning har ej beviljats men B:s ansökan om återställande av försutten tid har bifallits.
  • RH 1998:41:När tingsrätt ombesörjt delgivning av tredskodom genom stämningsman har svaranden ansetts delgiven tredskodomen, till följd varav återvinningsfristen börjat löpa, oavsett om käranden begärt att tingsrätten skulle ombesörja delgivning eller inte.
  • RH 1995:13:Om en tingsrätt utan begäran från part ombesörjer delgivning av en tredskodom, har återvinningsfristen inte räknats från dagen för den delgivningen.
  • NJA 2016 s. 189:Frågor vid klagan över domvilla huruvida delgivning har skett (I-III).
Införd: SFS 2010:1936 (Ny delgivningslag)
Ändrad: SFS 1971:497 (Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m.m.), 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.)
Upphävd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K33]6 §  Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 34–38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932) gäller inte delgivning av stämning i brottmål.

[S2]Bestämmelserna i 24 § och 25 § första stycketdelgivningslagen hindrar inte att den tilltalade delges stämning och andra handlingar i ett brottmål genom förenklad delgivning om han eller hon av en tjänsteman som anges i tredje stycket vid ett personligt sammanträffande har delgetts information om att förenklad delgivning kan komma att användas i tingsrätten och det vid den tidpunkt då handlingarna skickas till den tilltalade inte har förflutit längre tid än tio veckor sedan informationen lämnades.

[S3]Information som avses i andra stycket får delges av

  1. en åklagare,
  2. en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller

[S4]Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett,

  1. en tulltjänsteman, eller
  2. en tjänsteman vid Kustbevakningen. Lag (2016:37).

Prop. 2013/14:232: Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning av stämning i brottmål.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har ändrats på så sätt att de kategorier av tjänstemän som får delge information om förenklad delgivning har tagits bort. Stycket anger nu endast under vilka förutsättningar förenklad delgivning kan komma att användas i tingsrätten.

I tredje stycket anges de kategorier av tjänstemän som kan delge information ...

  • RH 2011:47:Hovrätten har funnit att det vid stämningsmannadelgivning, när delgivningsmottagaren inte tagit emot handlingen som ska delges, inte varit olämpligt att lämna handlingen i en personbil.
Ändrad: SFS 2010:1936 (Ny delgivningslag), 2013:876 (Internationell delgivning), 2016:37 (En modernare rättegång II), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar), 1995:637 (Effektiviseringar på delgivningsområdet), 2014:1410 (Utökade befogenheter för civilanställda inom Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten)

/Upphör att gälla U: 2021-05-01/

6 a §  Bestämmelserna i 6 § andra stycket gäller även handlingar i ett mål enligt 28 kap. 9 § brottsbalken om informationen har delgetts den dömde personligen av ordföranden vid det sammanträde då övervakningsnämnden beslutade begära att åklagare för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas. Lag (2019:263).

/Träder i kraft I: 2021-05-01/

[K33]6 a §  Bestämmelserna i 6 § andra stycket gäller även handlingar i ett mål enligt 28 kap. 9 § brottsbalken om informationen har delgetts den dömde personligen av en anställd inom Kriminalvården med anledning av myndighetens beslut att begära att åklagare för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas. Lag (2021:250).

[K33]7 §  Bestämmelserna i 24 § delgivningslagen (2010:1932) hindrar inte att hovrätt delger en part handlingar genom förenklad delgivning, om parten under handläggningen vid tingsrätt, Kronofogdemyndigheten, hyresnämnd eller arrendenämnd har fått information om att sådan delgivning kan komma att användas i hovrätten om ett avgörande överklagas dit.

[S2]Första stycket gäller även för Högsta domstolen om informationen har lämnats vid tingsrätt, hovrätt, Kronofogdemyndigheten eller arrendenämnd. Lag (2015:684).

Prop. 2015/16:11: Ändringen i paragrafen innebär att Va-nämnden tas bort från uppräkningen över underinstanser som kan ge information om att förenklad delgivning kan komma att användas. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.

I paragrafen behandlas möjligheten för hovrätten och Högsta domstolen att delge en part handlingar genom förenklad delgivning när en underinstans under handläggningen har informerat parten om att förenklad ...

Införd: SFS 2010:1936 (Ny delgivningslag)
Ändrad: SFS 1972:147 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 2015:684 (Ny instansordning för va-målen)
Upphävd: SFS 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.)

[K33]8 §  Har part, som saknar hemvist inom riket, inte hos rätten uppgivit ombud, som har hemvist i riket, i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och som äger att för parten ta emot delgivning i målet, får rätten förelägga honom, då han första gången för talan, att för sig ställa sådant ombud och göra anmälan därom hos rätten. Underlåter han det, får delgivning med honom ske genom att handlingen med posten sänds till honom under hans senaste kända adress. Lag (2001:57).

Prop. 2000/01:55: Om part som saknar hemvist inom riket inte hos rätten har anmält ett ombud med hemvist i riket eller i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som för hans räkning får ta emot delgivning i målet, får rätten förelägga parten att göra det när han första gången för talan. Genom ändringen skall ombud som har hemvist i Schweiz jämställas med ombud som har hemvist i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt ...

Ändrad: SFS 1992:1511 (om EES-avtalet och advokaterna, m.m.), 1970:429 (('med förslag till ny del\xad givningslag m. m.',)), 2001:57 (Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer)

[K33]9 §  Rätten får vid behov översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. Rätten är skyldig att åt den misstänkte eller på begäran av en målsägande översätta en handling i ett brottmål eller de viktigaste delarna av den, om en översättning är av väsentlig betydelse för att den misstänkte eller målsäganden ska kunna ta tillvara sin rätt. Översättningen får göras muntligen om det inte är olämpligt med hänsyn till det som handlingen eller målet rör eller någon annan omständighet.

[S2]Rätten är också skyldig att översätta en handling i ett brottmål eller de viktigaste delarna av den, om handlingen ska sändas till någon som vistas i en annan stat och det finns anledning att anta att personen inte förstår språket i handlingen. Handlingen ska översättas till språket i den andra staten eller, om myndigheten känner till att personen inte förstår detta språk, till ett annat språk som personen förstår.

[S3]Den som utfört översättning har rätt till skälig ersättning, som betalas av staten.

[S4]Första och tredje styckena ska tillämpas även i fråga om överföring från punktskrift till vanlig skrift eller omvänt.

[S5]Om det är möjligt ska rätten anlita en översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas för att utföra översättningen. Lag (2015:429).

Prop. 2014/15:77: Rätten får vid behov översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. Rätten är skyldig att åt den misstänkte eller på begäran av en målsägande översätta en handling i ett brottmål eller de viktigaste delarna av den, om en översättning är av väsentlig betydelse för att den misstänkte eller målsäganden ska kunna ta tillvara sin rätt. Översättningen får göras muntligen om det inte är olämpligt med hänsyn till det som handlingen eller målet rör eller någon ...

  • NJA 2001 s. 911:I ärende om verkställighet av utländsk dom avseende underhåll till barn har rättshjälp inte ansetts kunna beviljas enbart för att bekosta en översättning av domen till svenska. Behovet av ekonomisk hjälp för detta ändamål har ansetts kunna tillgodoses genom att rätten låter översätta domen.
  • NJA 1996 s. 342:Till part, som inte är svensktalande och som är bosatt på Madagaskar, har expedierats HovR:s slutliga beslut avfattat på svenska utan översättning. Laga förfall har ansetts föreligga för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet.
  • RH 2005:16:En på engelska avfattad stämningsansökan har avvisats av tingsrätten sedan käranden inte efterföljt ett föreläggande att inkomma med översättning av handlingen. Hovrätten, som funnit att detta inte utgjort skäl för avvisning, har undanröjt avvisningsbeslutet.
  • NJA 1992 s. 186:Kostnaden för översättning av en brottmålsdom som skickats ut från rätten har med hänsyn till bestämmelsen i 33 kap 9 § RB funnits inte kunna ersättas av allmänna medel som utlägg för den offentlige försvararen. Fråga också om försvararens rätt till ersättning för översättning av ett förundersökningsprotokoll.
  • NJA 2011 s. 345:Part som ansökt om verkställighet enligt Bryssel I-förordningen har lämnat in en dom och ett intyg avfattade på tyska. Sedan parten underlåtit att följa ett föreläggande om att översätta handlingarna har ansökan avslagits.
  • NJA 2001 s. 54:Ansökan om återställande av försutten tid. Det har ansetts inte åligga en HovR att översätta sitt slutliga beslut i en förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt och ett utländskt kommersiellt bolag. Det utländska bolaget har därför inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
  • NJA 2007 s. 75:Frågan om en tilltalad som var i behov av tolk blivit behörigen kallad till huvudförhandling.
Införd: SFS 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp i brottmål), 2006:902 (Schweiz associering till Schengenregelverket, m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2015:429 (Genomförande av brottsofferdirektivet), 2013:663 (Tolkning och översättning i brottmål), 2013:834 (Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet)
Upphävd: SFS 1970:429 (('med förslag till ny del\xad givningslag m. m.',))

[K33]10 §  Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i 1 § första-- fjärde styckena, skall sökanden föreläggas att komplettera ansökningen, om inte bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inte föreläggandet och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får rätten avvisa ansökningen, om det inte är oskäligt. Lag (1985:267).

[K33]11 §  Den som utan att vara part skall höras i en rättegång är skyldig att på begäran av rätten lämna uppgift om egna förhållanden i den utsträckning som i fråga om part anges i 1 § andra och sjätte styckena. Lag (1985:267).

[K33]12 §  Den som enligt 1 eller 11 § skall lämna uppgifter om egna förhållanden får vid vite föreläggas att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Lag (1985:267).

[S2]13-27 §§ Har upphävts genom lag (1970:429).

34 Kap. Om rättegångshinder

[K34]1 §  Fråga om hinder för målets upptagande skall av rätten företagas, så snart anledning förekommer därtill.

[S2]Rättegångshinder skall av rätten självmant beaktas, om ej annat är stadgat.

Några rättegångshinder som ska beaktas ex officio är res judicata , litispendens och forumregeln i 10 kap. 17 §.

  • AD 2007 nr 56:En central arbetstagarorganisation och en av dess avdelningar har väckt talan i Arbetsdomstolen för medlemmar rörande tvist om ett lokalt kollektivavtal som slutits av en lokal arbetstagarorganisationen på arbetsplatsen. Fråga har uppkommit om talan skall avvisas då talan väckts av organisationer som inte är parter i det lokala kollektivavtalet. - Arbetsdomstolen finner att den centrala arbetstagarorganisationen och avdelningen är obehöriga att som parter i Arbetsdomstolen föra medlemmarnas talan. Domstolen beslutar, med stöd av 2 kap. 6 § arbetstvistlagen, att tillfråga den lokala arbetstagarorganisationen på arbetsplatsen om den vill föra talan i målet.
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • RH 1993:119:Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
  • NJA 1997 s. 797:Ägare av en fastighet har överlåtit fastigheten efter det att de överklagat ett beslut angående fastighetsreglering. Överklagandet har avvisats när den nye ägaren inte trätt in i rättegången.
  • NJA 1997 s. 81:Sedan ett bolag enligt avtal förvärvat annans anspråk på skadestånd på grund av påstått förtal genom tryckfrihetsbrott, väckte bolaget talan om utfående av skadestånd. Frågan huruvida anspråket kunnat överlåtas har ansetts avse själva saken och inte utgöra en fråga om rättegångshinder. (Avser även mål Ö 3009/96, avgjort samma dag.)
  • RH 1998:82:Rättegångshinder har ansetts föreligga vid prövning av konkursansökan gentemot aktiebolag på grund av att behörig ställföreträdare för bolaget saknades vid tidpunkten för konkursbeslutet.
  • NJA 1998 s. 99:Att överenskommelse om hävning av fastighetsköp träffats efter den i 4 kap 12 § JB angivna preskriptionsfristen har inte ansetts medföra att överenskommelsen är ogiltig.
  • NJA 2000 s. 100:Fråga om arrendenämnds behörighet att pröva villkor om mjölkkvot i samband med förlängning av avtal om jordbruksarrende.
  • RH 1994:73:Sedan parterna i mål där fastställelsetalan förs i hovrätten hemställt om uppskov med målets avgörande och gett in en förlikningshandling undertecknad av båda parterna av vilken framgår att talan skall återkallas först sedan förlikningen slutförts, har hovrätten avvisat talan på den grunden att ovisshet som länder käranden till förfång inte längre föreligger.
  • NJA 1992 s. 299:Fråga om talan angående fullgörande av ett påstått avtal kunnat avvisas därför att avtalet haft ett otillbörligt syfte.
  • NJA 1994 s. 751:En stiftelse väcker talan enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskadelagen (1986:225) mot två rederibolag och ett hamnbolag med yrkande att bolagen skall dels meddelas vissa förbud och ålägganden om begränsningar med avseende på fartygstrafiken, dels förklaras skyldiga att till stiftelsen utge ersättning för miljöskador som uppkommit för vissa enskilda sakägare. Till stöd härför åberopas avtal, varigenom dessa sakägare förklarat sig till stiftelsen överlåta sina enskilda anspråk. En invändning från bolagens sida att nämnda överlåtelser inte kunnat ske med rättslig verkan har inte ansetts vara att behandla som ett spörsmål angående rättegångshinder utan som en fråga rörande själva saken. Stiftelsen har ansetts till följd av överlåtelserna inträda i överlåtarnas rätt vad avser anspråket på ersättning för miljöskada medan överlåtelserna inte ansetts vara att beakta vid prövningen av stiftelsens talan om förbud och begränsningar i fråga om fartygstrafiken.
  • NJA 1992 s. 859:För fall då samägd egendom har överlåtits genom en av delägarna gemensamt företagen rättshandling eller genom god man har som huvudprincip ansetts gälla att en talan om återgång eller ogiltigförklaring av överlåtelsen kan föras endast av de tidigare ägarna i förening. Denna princip har ansetts tillämplig även i fråga om en talan som avser endast viss andel av egendomen, om käromålet inte grundas på omständigheter hänförliga endast till sådan andel.
  • AD 2006 nr 47:Fråga om rättegångshinder på grund av statsimmunitet. En arbetstagare som är både marockansk och svensk medborgare samt bosatt i Sverige hade en anställning som chaufför vid marockanska ambassaden i Sverige. Arbetstagaren väckte talan och yrkade skadestånd av marockanska staten och gjorde gällande att han utan laga skäl skiljts från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att omständigheterna varit sådana att marockanska staten har rätt att underlåta att svara vid svensk domstol.
  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
  • NJA 2003 s. 217:En talan mot staten om skadestånd under påstående att ett mål om bl.a. skattetillägg inte avgjorts inom skälig tid och att detta utgjort ett brott mot artikel 6:1 i Europakonventionen har ansetts kunna tas upp till prövning.
  • NJA 1984 s. 777:I mål angående omprövning av tomträttsavgäld har det ansetts åligga rätten att enligt 34 kap 1 § RB självmant beakta, huruvida talan väckts inom den i 13 kap 11 § 2 st JB angivna tiden.
  • RH 2009:73:Vid tingsrätten väckt talan, som föranlett dom och överklagande av densamma, har ansetts utgöra processhinder (lis pendens) beträffande ny talan, detta med hänsyn till att tingsrättens dom inte vunnit laga kraft vare sig när den nya talan väcktes eller när tingsrätten avvisade denna talan på grund av lis pendens.
  • RH 1994:45:I ett anställningsavtal hade intagits en skiljeklausul. Sedan arbetsgivaren låtit stämma den anställde, en verkställande direktör, med yrkande om betalningsförpliktelse på tre olika grunder påstods klausulen utgöra rättegångshinder. Fråga uppkom dels om tvisten omfattades av skiljeklausulen, dels om brott från en anställd som riktas mot en arbetsgivare kan utgöra ett ur ett anställningsavtal härflytande rättsförhållande.
  • NJA 2017 s. 430:Domstols skyldighet att utreda frågor om talerätt i familjerättsliga tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Även fråga om betydelsen av uppgifter i folkbokföringsregistret i mål av detta slag
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • NJA 1992 s. 424:Fastighetsdomstol har ansetts inte behörig att till prövning uppta invändning om kvittning för fordran rörande vilken tvist skall upptas av allmän domstol. - Det har ålegat domstolen liksom HovR:n och HD att självmant pröva fastighetsdomstolens behörighet.

[K34]2 §  Vill part göra invändning därom, att rätten icke är behörig att upptaga målet, skall han framställa invändningen, då han första gången skall vid rätten föra talan i målet. Var han av laga förfall hindrad att då göra invändningen, skall han framställa den, så snart ske kan, sedan förfallet upphörde. Underlåter part att inom tid, som nu sagts, framställa invändningen, vare hans rätt därtill förfallen.

  • AD 2007 nr 56:En central arbetstagarorganisation och en av dess avdelningar har väckt talan i Arbetsdomstolen för medlemmar rörande tvist om ett lokalt kollektivavtal som slutits av en lokal arbetstagarorganisationen på arbetsplatsen. Fråga har uppkommit om talan skall avvisas då talan väckts av organisationer som inte är parter i det lokala kollektivavtalet. - Arbetsdomstolen finner att den centrala arbetstagarorganisationen och avdelningen är obehöriga att som parter i Arbetsdomstolen föra medlemmarnas talan. Domstolen beslutar, med stöd av 2 kap. 6 § arbetstvistlagen, att tillfråga den lokala arbetstagarorganisationen på arbetsplatsen om den vill föra talan i målet.
  • RH 2015:17:Klander av skiljedom. Fråga om när svaranden har att framställa en invändning om att käranden efter den i 34 § tredje stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande föreskrivna klanderfristens utgång har åberopat en ny klandergrund till stöd för sin talan.
  • NJA 1992 s. 143:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i entreprenadavtal mellan byggbolag och bostadsrättsförening. Tillika fråga om tillämpning av grunderna för 18 kap 3 § 2 st RB.
  • AD 2011 nr 46:En arbetstagarorganisation har begärt förhandling med en arbetsgivare, ett bolag. Fråga om bolaget har gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran, dels genom att inte medverka till en förhandling inom två veckor , dels genom att inte medverka till sakliga förhandlingar. Även fråga om bolaget haft rätt att frånträda förhandlingen.
  • NJA 1997 s. 866:En part som av domstol medgivits anstånd enligt 32 kap 3 § RB med att avge svaromål har ansetts vara bevarad vid sin rätt att i svaromålet göra invändning som avses i 34 kap 2 § RB. En i ett leveransavtal intagen skiljeklausul har ansetts binda den som förvärvat rättigheter enligt avtalet.
  • NJA 2014 s. 838:Forum. Om en kärande åberopar flera grunder till stöd för ett och samma yrkande och domstolen är behörig att pröva någon av dessa, så är domstolen därmed behörig att pröva även övriga grunder om ingen av dessa omfattas av en regel om exklusivt forum.
  • AD 1996 nr 86:I en anställningsskyddstvist har part gjort invändning om att en skiljeklausul utgör rättegångshinder. Tingsrätten har funnit att invändningen om rättegångshinder framställts för sent och att på grund härav rätten att göra invändning är förfallen samt att partens yrkande därför inte föranleder någon vidare åtgärd från tingsrättens sida. Parten har överklagat tingsrättens dom och har i samband med överklagandet yrkat att motpartens talan skall avvisas. Som grund härför har parten åberopat att invändningen om rättegångshinder framställts i tid. - Arbetsdomstolen finner att vad tingsrätten uttalat får uppfattas som ett beslut om avvisning av rättegångsinvändningen och att parten varit berättigad att föra talan mot beslutet i samband med överklagandet av domen. Domstolen kommer vid en prövning av rättegångsfrågan till samma slutsats som tingsrätten, nämligen att partens invändning om rättegångshinder hade framställts för sent. Partens yrkande om avvisning av motpartens talan lämnas därför utan bifall.
  • NJA 1982 s. 711:Sedan lagsökningsmål på gäldenärens begäran hänskjutits till rättegång har gäldenären vid första förberedelsen framställt invändning om skiljeklausul. Invändningen har ansetts gjord i rätt tid.
  • RH 1999:56:Sedan ett bolags ansökningar om betalningsföreläggande mot två personer hade bestritts, överlämnades målen på bolagets begäran till tingsrätt. Av svaranden först där gjord foruminvändning på grund av en skiljeklausul har inte ansetts för sent framställd. Bolagets käromål har avvisats. Till följd av avvisningsbeslutet förklarade tingsrätten ett yrkande om kvarstad förfallet. - Bolaget gjorde i hovrätten gällande att tingsrätten borde ha fattat beslut i kvarstadsfrågan oavsett om den varit behörig att pröva tvisten i sak. Därmed uppkom fråga om innebörden av uttrycket "prövning i annan liknande ordning" i 15 kap. 1 § rättegångsbalken.
  • NJA 2018 s. 957:Bryssel I-förordningen. Svensk domsrätt har inte ansetts föreligga, trots att en behörighetsinvändning framställts senare än vad som följer av 34 kap. 2 § RB

[K34]3 §  Har part i rätt tid gjort invändning, som avses i 2 §, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver. Göres invändning om annat rättegångshinder, give rätten särskilt beslut däröver, om dess beskaffenhet fordrar det.

TREDJE AVDELNINGEN

Om bevisning

35 Kap. Om bevisning i allmänhet

  • RH 1999:43:Utsaga vid polisförhör som lämnats av släkting till part i brottmål, vilken med hänsyn till släktskapet förklarat sig ej vilja vittna i målet, har inte tillåtits som bevisning.
  • AD 2017 nr 22:Två arbetstagare planerade och startade under pågående anställning en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Fråga om vilka förberedande handlingar arbetstagarna vidtagit samt om skada uppkommit och dess storlek.
  • RH 2001:71:Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis.
  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K35]1 §  Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat.

[S2]Vad om verkan av visst slag av bevis är stadgat vare gällande.

I svenska domstolar gäller fri bevisprövning vilket denna bestämmelse ger uttryck för.

Videoinspelning vars ursprung inte kunnat fastställas har inte kunnat ligga till grund för dom i mål om mordbrand i NJA 1998 s. 204.

Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis av Göta hovrätt i RH 2001:71 medan tingsrätten ogillat bevisningen "då vittnesförhör med anonymt vittne inte är tillåtet enligt svensk rätt."

Så kallad överskottsinformation från hemlig teleavlyssning har fått åberopas som bevisning i brottmål enligt NJA 2003 s. 323.

  • NJA 2017 s. 1105:En elektronisk låneförbindelse har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift. Innehavaren av underskriften har invänt att denna använts obehörigen av någon annan. Det har ansetts att långivaren måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.
  • RH 1997:11:Fråga om bevisvärde av s.k. identifikationsbevisning.
  • RH 2008:43:Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och tillförlitlig har åtal för våld och förgripelse mot tjänsteman ogillats med hänvisning till att det funnits möjlighet för polis och åklagare att säkra annan relevant bevisning, bl.a. övervakningsfilm.
  • NJA 1998 s. 204:I mål om mordbrand har åklagaren som bevisning åberopat bl a en videoinspelning med uppgift att videobandet visar gärningsmannen i anslutning till brandplatsen vid tiden för branden. Videobandet, som lämnats över av en anonym person, utgör kopia av en originalinspelning, vars tillkomst inte har kunnat klarläggas. Angivna förhållanden har ej ansetts hindra att videoinspelningen åberopas som bevis. Vid bevisvärderingen har oklarheter om bl a bevisets tillkomst påverkat bedömningen av vilka slutsatser som kan dras på grundval av beviset.
  • RH 1997:52:Bevisvärdering i sexualbrottmål.
  • NJA 2014 s. 699:För att det av endast det förhållandet, att vissa kroppsskador föreligger, ska kunna vara ställt utom rimligt tvivel att dessa har orsakats av någon på ett visst angivet brottsligt sätt, måste krävas att slutsatsen vilar på en vetenskaplig ståndpunkt som det finns mycket starka belägg för. Samtidigt måste det vara i praktiken uteslutet att det finns någon annan tänkbar förklaring till skadorna.
  • RH 1995:129:Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en gymnastiklektion. Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad klasskamrat, som inte deltagit i gymnastiklektionen, har bedömts otillräcklig.
  • RH 1998:88:Fråga om bevisvärdering i mål om grov brottslighet (mord). Varken eliminerande bevisning eller s.k. struktural bevisning har ansetts kunna leda till fällande dom.
  • NJA 2003 s. 323:Fråga om s.k. överskottsinformation från hemlig teleavlyssning får åberopas som bevisning i brottmål och om bevisvärdet av sådan information.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2011:35:Identifikationsbevisning - i form av målsägandenas utpekanden av den tilltalade med hjälp av ett fotografi från Facebook på internet - har ansetts inte kunna leda till fällande dom.
  • RH 2009:13:Beviskrav och bevisvärdering, särskilt med avseende på fall med motbevisning, i brottmål (förseelse mot trafikförordningen).
  • NJA 2010 s. 671:Bevisvärdering i mål om sexualbrott.
  • NJA 1991 s. 56:Bevisvärdering i mål om ansvar för misshandel och vållande till annans död.
  • RH 2012:14:Tingsrätt har, genom att oriktigt avvisa av åklagaren och målsäganden åberopat psykologvittne och psykologutlåtande, åsidosatt målsägandens rätt till en rättvis rättegång.
  • RH 2010:62:En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten till en rättvis rättegång har kränkts.
  • RH 2001:71:Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 1996 s. 724:Den tilltalade överklagade en dom varigenom han fällts till ansvar för brott och ålagts att utge skadestånd. HovR:n vägrade prövningstillstånd i ansvarsdelen. HovR:ns prövning av skadeståndsfrågan har ansetts skola ske förutsättningslöst.
  • RH 1996:116:I entreprenadtvist hävdar den ena parten att fast pris avtalats medan motparten hävdar att uppdraget skett på löpande räkning. Fråga om hur bevisbördan skall placeras mellan parterna.

[K35]2 §  För omständighet, som är allmänt veterlig, kräves icke bevis.

[S2]Ej heller erfordras bevis om vad lag stadgar. Skall främmande lag lända till efterrättelse och är ej dess innehåll för rätten känt, äge dock rätten anmana part att förebringa bevisning därom.

  • NJA 2016 s. 288:Tillämpning av utländsk rätt.
  • RH 2005:15:Betydelsen av anteckning på parkeringsanmärkning.
  • RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
  • RH 2000:66:Åklagarens begäran om inhämtande av yttrande från myndighet - Arbetarskyddsstyrelsen - i fråga om tillämpligheten av myndighetens föreskrifter har lämnats utan bifall.

[K35]3 §  Erkänner part i rättegången viss omständighet och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall vad parten erkänt gälla mot honom. Återkallar parten sitt erkännande, pröve rätten med hänsyn till de skäl, som anföras för återkallelsen, och övriga omständigheter, vilken verkan som bevis må tillkomma erkännandet.

[S2]Är saken ej sådan som i första stycket sägs, pröve rätten med hänsyn till omständigheterna, vilken verkan parts erkännande må äga som bevis.

  • RH 1994:97:Bevisvärdet i mål om allvarligare brott (narkotikabrott) av ett återtaget erkännande.
  • NJA 2013 s. 455:Mål om omprövning av tomträttsavgäld. Parterna har ansetts disponera över föremålet för processen inom den beloppsmässiga gräns som kan sättas av den oskadlighetsprövning som rätten ska göra enligt 13 kap. 24 § första stycket jordabalken.
  • RH 1999:43:Utsaga vid polisförhör som lämnats av släkting till part i brottmål, vilken med hänsyn till släktskapet förklarat sig ej vilja vittna i målet, har inte tillåtits som bevisning.
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.

[K35]4 §  Underlåter part att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten eller eljest fullgöra något i rättegången eller att besvara för utredningen framställd fråga, pröve rätten med hänsyn till allt, som förekommit, vilken verkan som bevis må tillkomma partens förhållande.

  • RH 2010:42:En hyresgäst har underlåtit att inställa sig till sammanträde vid hyresnämnden och har inte heller i hovrätten bemött hyresvärdens uppgifter om misskötsamhet. Underlåtenheten att bemöta hyresvärdens uppgifter har inte inneburit att uppgifterna kunnat anses som vitsordade utan har endast getts en viss bevisverkan.

[K35]5 §  Om det är fråga om uppskattning av en inträffad skada och full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras, får rätten uppskatta skadan till skäligt belopp. Så får också ske om bevisningen kan antas medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till skadans storlek och det yrkade skadeståndet avser ett mindre belopp. Lag (1988:6).

I mål om skadestånd där det är svårt att bevisa skadans storlek får rätten uppskatta skadan.

  • AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett konkurrerande företag. Fråga dels om två av arbetstagarna brutit mot en konkurrensklausul, dels om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten och därför är skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till låsföretaget.
  • AD 2017 nr 12:Två arbetstagare har startat ett nytt, med arbetsgivaren konkurrerande, företag och därefter sagt upp sig. I det nya företaget har de använt sig av den tidigare arbetsgivarens databaser avseende vissa kontaktuppgifter. Fråga om arbetstagarna och det nya företaget brutit mot upphovsrättslagen och mot företagshemlighetslagen. Även fråga om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten i anställningsförhållandet. Fråga också om beräkning av ekonomiskt skadestånd.
  • AD 2009 nr 89:Ett lettiskt bolag, som utstationerade arbetskraft från Lettland för arbete vid byggnadsentreprenader i Sverige, utsattes för stridsåtgärder från svenska fackliga organisationer. Stridsåtgärderna, som syftade till att förmå det lettiska bolaget att teckna s.k. hängavtal till byggnadsavtalet, medförde att arbetena avbröts i förtid och att de lettiska arbetstagarna lämnade Sverige. Vid prövning av frågan om stridsåtgärdernas tillåtlighet fann Arbetsdomstolen att det fanns skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen och vilandeförklarade målet. EG-domstolen fann i sin dom med förhandsavgörande bl.a. att stridsåtgärderna stod i strid mot EG-fördraget eftersom de innebar en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som inte ansågs motiverad. Arbetsdomstolen har nu prövat de skadeståndsyrkanden som bolaget framställt i målet och funnit att de fackliga organisationerna är skadeståndsskyldiga gentemot bolaget för de brott mot EG-rätten som stridsåtgärderna innebar. Beträffande det yrkade ekonomiska skadeståndet har Arbetsdomstolen ansett att det visserligen får anses klart att bolaget drabbats av ekonomisk skada till följd av stridsåtgärderna, men bolaget har inte kunnat visa att det lidit ekonomisk skada med yrkat belopp. Yrkandet har avslagits. Arbetsdomstolen har ålagt de fackliga organisationerna att betala allmänt skadestånd till bolaget och att stå för merparten av bolagets rättegångskostnader. - Även fråga om tillåtligheten av bolagets fastställelsetalan.
  • RH 2002:69:Fråga om påföljd och skadestånd vid brott mot upphovsrättslagen genom s.k. piratkopiering av mycket stor omfattning av bl.a. dataspel och -program. Även fråga om förbudet mot reformatio in pejus.
  • MD 2005:6:Skadestånd för förlorad försäljning till följd av en överträdelse mot förbudet mot vilseledande efterbildning har uppskattats med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • NJA 1987 s. 266:Sedan en tidningsartikel utan medgivande utnyttjats för reklamändamål yrkade det tidningsföretag, i vilket artikelförfattaren var anställd, under åberopande av ett för tidningsbranschen gällande kollektivavtal ersättning med anledning av intrång i upphovsrätt. Fråga om tidningsföretagets rätt enligt avtalet att beivra intrånget.
  • MD 2013:19:Fråga om skadestånd enligt 37 § marknadsföringslagen på grund av otillbörlig marknadsföring av blöjor.
  • NJA 2005 s. 180:Mönsterintrång. Fråga om tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken och 36 § andra meningen mönsterskyddslagen (1970:485) vid bestämmande av intrångsersättningen.
  • MD 2011:7:Skadestånd för goodwillskada till följd av överträdelse mot förbud mot vilseledande marknadsföring har uppskattats med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • MD 2008:16:I ett överklagat mål vari ett företags burk för rengöringsmedel har befunnits vilseledande har skadestånd för förlorad försäljning till följd av överträdelsen uppskattats med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • MÖD 2009:26:Ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken ----- Naturreservatsföreskrifter innebar förbud att avverka skog inom en fastighet. Området ifråga innehöll ett bestånd av lövträd särskilt lämpat för virkes- och vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet av lövvirket hade fastighetsägaren, innan frågan om naturreservat aktualiserades, anskaffat en såganläggning. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren var berättigad till ersättning för utebliven vinst trots att någon sågverksamhet inte kommit igång samt att skadan inte hade kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer att såga. Utöver ersättning för minskat marknadsvärde ansågs därmed fastighetsägaren berättigad till s.k. annan ersättning för utebliven vinst från sågverksamhet och vedproduktion avseende lövträden. Skadans storlek uppskattades enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • AD 2009 nr 56:Arbetsgivaren, en kyrklig samfällighet, har vid en årlig löneöversyn inte gett en föräldraledig komminister någon löneökning. Fråga om arbetsgivaren därigenom har brutit mot föräldraledighetslagens förbud mot missgynnande och gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott. Även fråga om tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken såvitt avser den ekonomiska skadan.
  • RH 2012:84:Är avsaknad av förråd som påståtts tillhöra en bostadsrättslägenhet ett sådant fel som berättigar köpare till prisavdrag från köpeskillingen? Hur ska värdet av avsaknaden av ett förråd beräknas? Överviktsprincipens tillämpning i fråga om rättegångskostnader.
  • NJA 2011 s. 576:Bestämmande av skadeståndets belopp när utredningsunderlaget varit ofullständigt.
  • AD 2019 nr 35:En arbetstagare, som varit anställd på ett bolag inom byggbranschen, har tillsammans och i samförstånd med ytterligare en person tagit diverse byggnadsmaterial från arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har funnit att agerandet har utgjort laga grund för avskedande. Arbetsdomstolen har också prövat om bolaget har haft en kvittningsgill motfordran mot arbetstagarens anspråk på allmänt skadestånd för brott mot 19 § anställningsskyddslagen och 30 § semesterlagen men funnit att bolaget inte förmått styrka sin påstådda skada.
  • MÖD 2003:51:Ersättning enligt vattenlagen-----En grustäkt som bedrevs med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde ersättning av kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats med avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren viss ersättning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. I fråga om brytning på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan till ett högre belopp än vad miljödomstolen gjort. Även fråga om ränta och rättegångskostnader.
  • NJA 2017 s. 9:Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
  • AD 2021 nr 1:En arbetstagare har tillsammans med en affärskompanjon bildat ett bolag som säljer prefabricerade betongbyggnader i konkurrens med arbetstagarens tidigare arbetsgivare. Arbetstagaren, kompanjonen och bolaget har i den nya verksamheten bl.a. använt ett kalkylprogram som var den tidigare arbetsgivarens företagshemlighet och ett upphovsrättsligt skyddad verk som denne innehade.
Ändrad: SFS 1988:6 (om ändring i rättegångsbalken (enskilt anspråk vid förundersökning och rättegång))

[K35]6 §  Det ankommer på parterna att svara för bevisningen. Rätten får självmant inhämta bevisning endast i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i mål om brott som hör under allmänt åtal. Lag (2005:683).

  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • RH 2003:17:I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits som bevisning i rättegången och åtalet har befunnits styrkt. Även fråga om tillämpning av 35 kap. 6 § rättegångsbalken.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K35]7 §  Rätten får avvisa bevisning

  1. om den omständighet som en part vill bevisa är utan betydelse i målet,
  2. om beviset inte behövs,
  3. om beviset uppenbart skulle bli utan verkan,
  4. om bevisningen med avsevärt mindre besvär eller kostnad kan föras på annat sätt, eller
  5. om beviset trots rimliga ansträngningar inte kan tas upp och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Lag (2005:683).

  • RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör med vittnen som befinner sig utomlands och i stället tillåtit att deras berättelser inför utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga ansträngningar för att få till stånd bevisupptagning med vittnena vid utländsk domstol. Tingsrättens underlåtenhet har ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 2007 s. 547:Fråga om avvisande av bevisning som i brottmål åberopats av den tilltalade i syfte främst att belysa målsägandens bristande trovärdighet.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
  • RH 2019:27:Hyresnämndsmål. En hyresgäst har innehållit hyra som deponerats hos länsstyrelsen. Den innehållna hyran avsåg brist i lägenheten. Deponeringen skedde först sedan bristen åtgärdats och avsåg förfluten tid. Hovrätten fann att hyresgästen brustit i sina skyldigheter mot hyresvärden på sådant sätt att hyresavtalet skulle upphöra. Att deponeringen skedde på inrådan av hyresgästens ombud förändrade inte denna bedömning.
  • RH 2012:14:Tingsrätt har, genom att oriktigt avvisa av åklagaren och målsäganden åberopat psykologvittne och psykologutlåtande, åsidosatt målsägandens rätt till en rättvis rättegång.
  • RH 1994:11:I mål om interimistisk umgängesrätt har hovrätten avvisat vittnesbevisning.
  • NJA 1990 s. 286:Vid bolagsstämma i ett aktiebolag har, såsom protokollet från stämman avfattats, beslutats om skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget. Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot det företag i vilket revisorerna var anställda under påstående att revisorerna genom försumlighet vid uppdragens utförande vållat bolaget skada, Fråga (1) om det i enlighet med 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är en förutsättning för denna talans upptagande till prövning att beslut vid bolagsstämma fattats om anställande av skadeståndstalan och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande av att beslutet haft denna innebörd.
  • RH 2013:41:Hovrätt har i ett mål gällande grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid tingsrätten förekommit rättegångsfel bestående i att tingsrätten dels avvisat ett vittnesförhör utan att förutsättningar för det varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K35]8 §  Bevis skall, då huvudförhandling hålles, upptagas vid denna, om ej, enligt vad därom är stadgat, bevis må upptagas utom huvudförhandlingen. Hålles ej huvudförhandling eller skall bevis eljest upptagas utom huvudförhandling, må beviset upptagas vid samma rätt eller vid annan domstol.

Denna bestämmelse är ett uttryck för bevisomedelbarhetens princip

  • RH 1994:11:I mål om interimistisk umgängesrätt har hovrätten avvisat vittnesbevisning.

[K35]9 §  Skall ett bevis tas upp utom huvudförhandling gäller i fråga om kallelser av parter och om parters underlåtenhet att följa en kallelse det som föreskrivs för sammanträden under förberedelsen av målet. Uteblir en part, får beviset ändå tas upp, om handläggningen av målet skall fortsätta. Lag (2005:683).

[K35]10 §  Beslutar rätten, att bevis skall upptagas av annan inländsk domstol, skall rätten hos denna domstol göra framställning därom och därvid kort redogöra för saken samt uppgiva beviset och den omständighet, som skall styrkas därmed. Vid framställningen skall rätten, om det finnes lämpligt och hinder ej möter, foga akten i målet. 11 § Domstol, som anmodats att upptaga bevis, har att utsätta tid och ställe för bevisupptagningen. Vid denna äge domstolen samma befogenhet, som om rättegången fördes där.

[S2]Protokollet över bevisupptagningen skall tillika med alla till domstolen översända eller eljest till ärendet hörande handlingar tillställas den rätt, där rättegången föres.

[K35]12 §  Om upptagande av bevis i utlandet är särskilt stadgat.

[K35]13 §  Vid huvudförhandlingen ska de bevis som har tagits upp utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner att det är av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset. Om ett muntligt bevis som har tagits upp inför rätten kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, får beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas eller om det finns särskilda skäl. I tvistemål där förlikning om saken är tilllåten krävs det dessutom att någon av parterna begär att beviset tas upp på nytt.

[S2]Om tingsrätten i ett mål som överklagats till hovrätten har tagit upp bevisning, behöver beviset tas upp på nytt endast om hovrätten finner att det är av betydelse för utredningen. Om ett muntligt bevis kan läggas fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning av förhöret vid tingsrätten, får beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke får tas upp på nytt även utan begäran av part.

[S3]I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det finns synnerliga skäl.

[S4]Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det läggas fram på lämpligt sätt. Lag (2016:37).

Prop. 1999/2000:26: I paragrafens tredje stycke ges regler för de fall bevis inte tas upp på nytt. Enligt hittills gällande regler skall ett bevis förebringas genom protokoll eller på annat lämpligt sätt. Bestämmelserna i 6 kap. innebär att ett protokoll inte alltid behöver föras (se avsnitt 9). Lydelsen av den sista meningen har mot den bakgrunden ändrats på så sätt att det anges att beviset skall läggas fram på lämpligt sätt.

  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
  • NJA 2014 s. 954:Förutsättningarna för tilläggsförhör i hovrätten. När det har skett ett byte av offentlig försvarare inför hovrättsprocessen är enbart det förhållandet, att en ny försvarare vill lägga upp försvaret på ett annat sätt, inte tillräckligt för tilläggsförhör.
  • NJA 1981 s. 346:Fråga huruvida HovR ägt avgöra mål utan huvudförhandling. 35 kap 13 § 2 st och 51 kap 21 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K35]14 §  En berättelse, som någon har avgett skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast

  1. om det är särskilt föreskrivet,
  2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller
  3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.

[S2]Även i annat fall än som sägs i första stycket får dock tvistemål en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses där åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

[S3]Vad som sägs i första och andra styckena om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse. Lag (2014:649).

Denna bestämmelse är ett uttryck för principen om det bästa bevismaterialet.

En skriftlig berättelse som någon upprättat som "bevis" inför en rättegång får inte åberopas utan vittnet ska istället höras enligt 36 kap. 1 §. Endast i det fall vittnet inte kan höras till exempel på grund av inträffat dödsfall får skriftlig vittnesberättelse åberopas.

Prop. 2020/21:209: 2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten,

3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter, eller

4. om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Det som sägs ...

  • RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör med vittnen som befinner sig utomlands och i stället tillåtit att deras berättelser inför utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga ansträngningar för att få till stånd bevisupptagning med vittnena vid utländsk domstol. Tingsrättens underlåtenhet har ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 2015 s. 141:Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
  • NJA 1991 s. 512:I två brottmål om ansvar för grov narkotikabrottslighet har den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade bestått av uppgifter som har lämnats vid polisförhör utomlands (I och II) samt av uppgifter lämnade vid domstolsförhandling utomlands (II). Fråga om förutsättningarna för att lägga detta bevismaterial till grund för en fällande dom. Vid prövningen har beaktats avgöranden av Europadomstolen. 35 kap 14 § RB, 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol.
  • NJA 2015 s. 222:Om en domstol grundar sitt avgörande endast eller huvudsakligen på uppgifter som en person har lämnat vid förhör utom rätta utan att den tilltalade har haft tillfälle att ställa frågor till denne och inte heller kan anses ha avstått från sin rätt, föreligger det ett rättegångsfel. Fråga om den tilltalade har avstått från denna rätt.
  • RH 1999:43:Utsaga vid polisförhör som lämnats av släkting till part i brottmål, vilken med hänsyn till släktskapet förklarat sig ej vilja vittna i målet, har inte tillåtits som bevisning.
  • RH 2006:73:En part tilläts vid tingsrätten med stöd av 35 kap. 14 § rättegångsbalken att som bevis åberopa en berättelse som lämnats av polisman under en förundersökning. I hovrätten önskade parten höra polismannen som vittne. Det åberopade vittnesförhöret har inte ansetts utgöra ett nytt bevis i den mening som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken.
  • RH 2003:17:I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits som bevisning i rättegången och åtalet har befunnits styrkt. Även fråga om tillämpning av 35 kap. 6 § rättegångsbalken.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 1992 s. 532:I mål om åtal för rån har målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt byggde, inte kunnat delges kallelse till huvudförhandling vare sig i TR:n eller i HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att åberopa uppteckning av polisförhör med målsäganden som bevisning, vilket lett till fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till vissa avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra rättegångsfel och lett till undanröjande av HovR:ns dom.
  • NJA 2007 s. 1032:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse har meddelats när tingsrättens dom har grundats på polisens rapport och platsprotokoll från hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare men det även förelegat omständigheter som givit grund för tvivel om riktigheten av antecknade uppgifter.
  • RH 1993:118:I mål om ansvar för sexualbrott uppkom fråga om bevisvärdet av videoinspelade polisförhör med underårig målsägande. Förhörstekniken har bedömts så suggestiv att lämnade svar inte kunnat läggas till grund för en fällande dom.
  • RH 2001:71:Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis.
  • RH 2002:65:I mål om grov kvinnofridskränkning har målsäganden vägrat svara på frågor från åklagaren och den tilltalades försvarare. Den huvudsakliga bevisningen mot den tilltalade har därigenom kommit att bestå av de uppgifter målsäganden lämnat vid polisförhör. Fråga om ett sådant bevismaterial kan läggas till grund för en fällande dom.
  • RH 2011:14:Åtal för hastighetsöverträdelse har ogillats på grund av att platsprotokollet från mätningen som skett med laser saknat föreskriven uppgift om mätkontrollantens position.
  • RH 1997:12:I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat s.k. trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits som bevisning i rättegången och åtalet har befunnits styrkt.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

36 Kap. Om vittne

Införd: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar)
Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att ta arv, m.m.), 1981:510 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2018:1908 (Följdändringar till ändrade mediegrundlagar), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1991:1561 (om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1982:522 (om ansvarighet för taltidningar), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II), 1977:1020 (om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten), 1983:497 (om radiotidningar m.m.), 2006:513 (Personsäkerhet)

[K36]1 §  Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne. I brottmål får dock målsäganden inte vittna, även om han eller hon inte för talan.

[S2]I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon annan gärning som har omedelbart samband med den gärningen.

[S3]Vad som sägs i andra stycket om den som har åtalats ska också gälla den som för gärning som där avses

  1. är skäligen misstänkt och har underrättats om misstanken enligt 23 kap. 18 §,
  2. har meddelats strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller
  3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse, straffvarning eller särskild åtalsprövning inte har åtalats.

[S4]Ska någon som avses i andra eller tredje stycket höras i en rättegång som inte avser åtal mot honom eller henne, gäller i fråga om kallelse till förhandling och påföljd för utevaro från förhandlingen samt i fråga om förhöret vad som sägs om tilltalade i 31 kap. 4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt, med undantag för vad som sägs om häktning, 46 kap. 15 §. I fråga om rätt till ersättning för inställelse vid förhandling gäller 36 kap.24 och 25 §§. Lag (2015:79).

Prop. 2014/15:25: Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne. I brottmål får dock målsäganden inte vittna, även om han eller hon inte för talan.

I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon annan gärning som har omedelbart samband med den gärningen.

Vad som sägs i andra stycket om den som har åtalats ska också gälla den som för gärning som där avses

  • NJA 1990 s. 273:Fråga huruvida beslut om förhör Vid belgisk domstol med medmisstänkt Var förenligt med lagen (1946:817) om bevisupptagning Vid utländsk domstol.
  • RH 1995:83:Fråga om medtilltalad, som vid förhör under ed angående annan tilltalad lämnat oriktig uppgift, skall dömas för mened och, i så fall, om omständigheterna har inneburit skälig ursäkt.
  • NJA 1998 s. 862:Fråga om rättegångsfel förekommit i HovR genom att ett förhör tagits upp per telefon. 46 kap 7 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 2015:79 (Tydligare reaktioner på ungas brottslighet), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2001:235 (Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.)

[K36]2 §  Åberopas till vittne ledamot av rätten, pröve han på sin domared, om han vet något, som kan tjäna till upplysning i målet. Finner han det, må han höras som vittne.

[K36]3 §  Den som med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är parten närstående, vare ej skyldig att avlägga vittnesmål. Står någon till parts ställföreträdare i sådant förhållande, som nu sagts, äge han ej på grund därav undandraga sig att vittna. Lag (1973:240).

  • RH 2009:15:I tingsrätten dömdes J.T. för försök till mord och R.T. för att han undanröjt bevis om J.T:s brott. Som vittne till J.T:s brott hördes R.T:s f.d. sambo M.M. Då den gärning som R.T. åtalats för ansågs ha ett omedelbart samband med den gärning som J.T. åtalats för har hovrätten ansett att vittnesförhöret med M.M. avsett förhållanden av omedelbar betydelse för R.T:s ansvar varför M.M. inte varit skyldig att vittna. Hovrätten ansåg därför att rättegångsfel förekommit vid tingsrätten och undanröjde tingsrättens dom.
  • NJA 2007 s. 874:Fråga om den som åberopats som vittne skall anses vara part närstående i den mening som avses i 36 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken och därmed undantagen från vittnesplikten.
  • RH 2015:55:Förutsättningar för ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken för mened har inte ansetts föreligga när den tilltalade själv tagit initiativ till att lämna osann vittnesutsaga i mål om trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen varit att anse som närstående till den i trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.
Ändrad: SFS 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K36]4 §  Är den som åberopas till vittne under femton år eller lider han av en psykisk störning, prövar rätten med hänsyn till omständigheterna, om han får höras som vittne. Lag (1991:1549).

[K36]5 §  Den som till följd av 15 kap.1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om uppgiften utan att den myndighet, i vars verksamhet uppgiften har inhämtats, har gett sitt tillstånd.

[S2]Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden samt auktoriserade patentombud och deras biträden såvitt avser patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud, får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Medlare enligt denna balk, lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder eller lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Den som till följd av 24 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

[S3]Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

[S4]Trots det som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyldighet att vittna för

  1. advokater och deras biträden, dock inte försvarare, i mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
  2. andra än försvarare och advokater samt deras biträden i mål angående brott som avses i 10 kap.21 och 23 §§offentlighets- och sekretesslagen, och
  3. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen i mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

[S5]Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

[S6]Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

[S7]Om någon enligt det som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Lag (2018:1908).

Prop. 1996/97:124: Ändringen i punkten 1 i fjärde stycket innebär att det för dessa personkategorier öppnas möjlighet att bryta igenom frågeförbudet i samtliga fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100), dvs. även i mål

om brott enligt <a href="https://lagen.nu/1962:700#K3" ...

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar det s.k. frågeförbudet som inskränker vittnesplikten för vissa yrkesutövare. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I fjärde stycket införs ytterligare en punkt. I den nya punkten 1 görs en ändring som innebär att advokater och deras biträden, dock ej försvarare, är skyldiga att vittna angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. ...

Prop. 2005/06:138: Ändringen behandlas i avsnitt 6.2.

Paragrafen behandlar det s.k. frågeförbudet i rättegång. I det första stycket har ett tillägg gjorts. Detta innebär att kretsen av de befattningshavare som på grund av bestämmelser om tystnadsplikt enligt sekretesslagen är förhindrade att lämna uppgifter och inte heller får höras som vittnen om ...

Prop. 2017/18:260: Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden samt auktoriserade patentombud och deras biträden såvitt avser patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud, får höras som vittnen om något som i denna deras ...

Prop. 2005/06:161: Förslaget utgör en konsekvensändring till följd av de ändringar som föreslås i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) och har behandlats i

Prop. 2005/06:161 avsnitt ...

Prop. 2010/11:128: Paragrafen behandlar det s.k. frågeförbudet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.3. Ändringen genomför delvis artikel 2 samt artikel 7 i medlingsdirektivet.

Genom ett tillägg i andra stycket utvidgas frågeförbudet till att omfatta medlare enligt balken (42 kap. 17 § andra stycket och 50 kap. 11 § andra stycket), lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och lagen om medling i vissa privaträttsliga ...

  • RÅ 2001:67:Fråga om de begränsningar i advokats vittnesplikt som följer av 36 kap. 5 § rättegångsbalken ger stöd för undantag från föreläggande att lämna uppgifter för skattekontroll. - Undantag har medgivits beträffande uppgifter om vad vissa betalningar, som gjorts från ett depåkonto hos en fondkommissionär till en advokatbyrå, avsåg samt, om uppgifterna avsåg klient, om och hur betalning till denne skett (I). Däremot har uppgifter i fakturor, som en advokatbyrå tillställt klienter, om klienternas identitet och debiterade belopp - till skillnad från uppgifter om klienternas motparter och om vad uppdragen avsett - inte ansetts omfattas av sådant undantag (II).
  • NJA 2010 s. 122:Att en advokat är misstänkt för brott har inte hindrat tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten.
  • RÅ 2000:58:Ett tidningsföretag har med stöd av 3 kap. 43 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter förelagts att till skattemyndigheten lämna uppgifter om en annonsör. Fråga om tillämpning av reglerna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om undantag från föreläggande när tidningsföretaget till stöd för en begäran om sådant undantag åberopar tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.
  • NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan på en tidningsredaktion i syfte att genom beslag av en elektronisk informationsbärare få tillgång till digitala fotografier.
  • NJA 1990 s. 537:Vissa handlingar rörande ett aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås lokaler. Innehavaren av advokatbyrån var styrelseledamot i bolaget. Beslaget har ansetts inte vara lagligen grundat.
  • NJA 1986 s. 470:Ett avtal om vagnskadeförsäkring innehåller en undantagsklausul för fall då fordonets förare gjort sig skyldig till bl a rattonykterhet. Fråga om beviskravets styrka för klausulens tillämpning.
  • NJA 1987 s. 724:Det skydd för den personliga integriteten som tystnadsplikten för läkare enligt 36 kap 5 § 2 st RB innebär består efter patientens död men är då inte längre lika omfattande.
Ändrad: SFS 1981:510 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2018:1908 (Följdändringar till ändrade mediegrundlagar), 2011:861 (Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens), 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2001:455 (Ny socialtjänstlag m.m.), 1991:1561 (om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.), 1985:657 (om skärpningar av statistiksekretessen), 1985:374 (om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och tidningar, m.m.), 1985:1058 (om ansvarighet för lokala kabelsändningar, m.m.), 2006:859 (Kvalificerad skyddsidentitet), 1982:522 (om ansvarighet för taltidningar), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 1992:340 (Ny kyrkolag), 1977:1020 (om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten), 1999:293 (Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.), 1979:927 (med förslag till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan, m.m.), 1996:142 (None), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor), 1983:497 (om radiotidningar m.m.), 2010:1056 (Auktorisation och tystnadsplikt för patentombud), 1997:298 (Prästers tystnadsplikt), 1997:314 (Ändring i socialtjänstlagen), 1988:257 (om begränsningar i vittnesplikten), 2006:513 (Personsäkerhet)

[K36]5 a §  Den som till följd av 18 kap.1 eller 2 § eller 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inte får lämna uppgift som direkt eller indirekt röjer identiteten på den som har lämnat uppgifter för att användas i en verksamhet som anges i 18 kap.1 eller 2 § samma lag, får inte höras som vittne om uppgiften.

[S2]Första stycket gäller inte

  1. i fråga om en uppgiftslämnare vars uppgifter åberopas till stöd för ett allmänt åtal,
  2. om den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats har gett sitt tillstånd, och om den till vars förmån sekretessen gäller samtycker,
  3. om uppgiftslämnarens identitet kan röjas utan risk för uppgiftslämnarens eller hans eller hennes närståendes säkerhet till liv eller hälsa, eller om identiteten kan röjas utan risk för att en verksamhet som anges i 18 kap.1 eller 2 §offentlighets- och sekretesslagen skadas, eller
  4. om rätten anser att det finns synnerlig anledning att höra vittnet om uppgiften. Lag (2017:176).

[K36]6 §  Ett vittne får vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående, som avses i 3 §, har förövat brottslig eller vanärande handling.

[S2]Ett vittne får även vägra att yttra sig om yrkeshemlighet. Han eller hon får också vägra att lämna uppgift om en enskilds personliga förhållanden som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

[S3]Vad som sägs i andra stycket gäller inte, om det finns synnerlig anledning att vittnet hörs om yrkeshemligheten eller uppgiften. Lag (2009:401).

Prop. 2005/06:138: Ändringen behandlas i avsnitt 6.2.

Paragrafen behandlar möjligheten för vittnen att vägra att yttra sig i rättegång. I andra stycket (tidigare andra meningen) införs en möjlighet för vittnen att vägra att lämna uppgifter för att inte röja viss sekretesskyddad information om personsäkerhetsarbete. Möjligheten att vägra att yttra sig anknyter till den nya sekretessbestämmelsen i <a href="https://lagen.nu/1980:100#K7P50" ...

  • NJA 1992 s. 307:Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som förekommit i inspelningen yrkat ansvar och skadestånd mot bolaget på grund av grovt förtal, har personen begärt föreläggande för bolaget att förete bandmaterialet i dess helhet för syn enligt 39 kap 5 § RB. Hinder mot utlämnande av bandmaterialet har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2012 s. 289:Fråga om omfattningen av domstolens prövning av en ansökan om editionsföreläggande i ett skiljeförfarande. Även prövning av invändning att efterfrågade handlingar innehåller yrkeshemligheter. I förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB tillämpats analogt.
  • NJA 2017 s. 210:Fråga om förutsättningarna för utdömande av vite när vittne inte infinner sig till förhandling.
  • NJA 1995 s. 347:En banks instruktioner rörande banktjänstemäns skyldighet att kontrollera legitimationshandlingar vid kontantuttag har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om editionsföreläggande för banken beträffande instruktionerna har avslagits.
  • NJA 1985 s. 774:I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare målet hördes som vittne, inte hade rätt enligt 36 kap 6 § RB att vägra yttra sig på den grunden att han kunde röja att han begått brottslig handling, när ansvaret för handlingen var preskriberat. Vittnet har ansetts kunna gå fri från straff för mened på grund av bestämmelserna i 15 kap 4 § BrB endast om fallet objektivt sett varit sådant som där sägs.
  • NJA 1988 s. 652:I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med yrkandet avsedda handlingen har funnits kunna antas ha betydelse som bevis. Handlingen har bedömts innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
  • NJA 2001 s. 183:Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
  • NJA 1991 s. 123:Fråga huruvida edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL kan falla bort eller inskränkas genom en analogisk tillämpning av reglerna i 36 kap 6 § RB om rätt för ett vittne att vägra yttra sig angående omständighet vars yppande skulle röja en brottslig eller vanärande handling.
  • NJA 1999 s. 469:En banks tio år gamla interna kreditinstruktion har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om editionsföreläggande för banken beträffande instruktionen har avslagits.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
  • NJA 2005 s. 407:Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § KL har ansetts inte äga rätt att vägra beediga konkursbouppteckning när han genom lagakraftvunnen dom dömts för de brott som han åberopat till befrielse från edgångsskyldigheten. Tillika fråga om rätt att vägra edgång när anklagelse för brott inte föreligger och om närståendes rätt att vägra edgång.
  • NJA 1986 s. 398:Fråga, i mål om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet för svaranden att för utredning om skadans storlek lämna ut vissa försäljningsuppgifter avseende datum, volym och pris. Yrkeshemlighet? 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
  • NJA 1982 s. 836:Fråga i mål om åtal för mened om ansvarsfrihet jämlikt 15 kap 4 § BrB. Den tilltalade, som frikändes, har jämlikt 31 kap 2 § RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för försvararkostnader för privat försvarare, men målets beskaffenhet har inte ansetts motivera högre sådan ersättning än vad som skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare med tillämpning av brottmålstaxan och timkostnadsnormen för brottmål.
  • NJA 2001 s. 563:Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra stycket konkurslagen har ansetts äga rätt att vägra beediga uppgifter som skulle avslöja att han har begått ett brott och som kan användas som bevis i en kommande rättegång mot honom. Tillika fråga om omständigheterna inneburit skälig ursäkt för en person att i ett sådant fall lämna osanna uppgifter under ed.
Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 2006:513 (Personsäkerhet)

[K36]7 §  Den som skall höras som vittne skall vid vite kallas att infinna sig vid förhandling inför rätten.

[S2]I kallelsen till vittnet skall lämnas behövliga uppgifter om parterna och målet samt i korthet anges vad förhöret gäller. Vittnet skall även erinras om sina rättigheter och skyldigheter enligt 20 och 23--25 §§. Lag (1987:747).

  • NJA 2006 s. 188:Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som ett riktvärde per dygn avseende medelvärde per månad, dels som ett gränsvärde per dygn avseende medeltal för kalenderår, har till följd av olika omständigheter släppt ut omkring en tredjedel av tillåten årsmängd under loppet av något dygn. Eftersom meddelade villkor inte överträtts har ansvar för vållande till miljöstörning inte ansetts föreligga och ett yrkande om att bolaget skulle åläggas företagsbot har ogillats.
  • RH 1995:53:Ett i en kallelse intaget, vitessanktionerat föreläggande att komma personligen till domstolen förfaller, om rätten går med på att den som kallats i stället skall höras på telefon.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K36]8 §  Rätten får förelägga den som ska höras som vittne att, innan han eller hon infinner sig för att lämna vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska räkenskapsböcker, anteckningar eller andra handlingar som är tillgängliga för vittnet eller besiktiga en plats eller ett föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

[S2]Om rätten enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen ska pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne om den, ska rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det företag hos vilket han eller hon har fått vetskap om uppgiften. Lag (2018:1908).

Prop. 2017/18:260: Om rätten enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § första stycket 4 eller 5yttrandefrihetsgrundlagenska pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne om den, ska rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande ...

  • NJA 2017 s. 210:Fråga om förutsättningarna för utdömande av vite när vittne inte infinner sig till förhandling.
Ändrad: SFS 1981:510 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2018:1908 (Följdändringar till ändrade mediegrundlagar), 1991:1561 (om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1982:522 (om ansvarighet för taltidningar), 1977:1020 (om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten), 1983:497 (om radiotidningar m.m.)

[K36]9 §  Vittne må ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, övervara förhandlingen i målet, innan förhöret med vittnet äger rum.

[S2]Äro i målet flera vittnen, skola de höras var för sig. Finnas vittnenas utsagor otydliga eller stridiga eller äro eljest särskilda skäl, att vittnena höras mot varandra, må det ske.

[K36]10 §  Innan vittnesmål avläggs, skall rätten höra vittnet om hans fullständiga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten skall också försöka klargöra om vittnet till part eller till saken står i något förhållande, som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om det annars finns omständigheter av betydelse i detta hänseende.

[S2]Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 §, skall vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.

[S3]Om det namn som vittnet uppger ingår i en kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter, skall vittnet upplysa om detta. Lag (2006:940).

Prop. 2005/06:149: Paragrafen innehåller bl.a. en bestämmelse om att rätten, inför ett vittnesförhör, skall fråga vittnet om hans eller hennes namn. I avsnitt 7.2.1 har konstaterats att ett vittne med kvalificerad skyddsidentitet har rätt att inför vittnesförhöret uppge det namn som ingår i hans eller hennes skyddsidentitet. Det har dock ansetts att rätten och parterna bör informeras om att det är fråga om en kvalificerad skyddsidentitet. ...

  • RH 2007:24:Vittnesförhör inför domstol med personer som inte uppgett sina namn har ansetts innebära att grovt rättegångsfel förekommit och föranlett att domen i målet har undanröjts.
Ändrad: SFS 2006:940 (Kvalificerad skyddsidentitet), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)

[K36]11 §  Innan vittne avgiver sin berättelse, skall vittnet avlägga denna ed:

[S2]''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.'' Lag (1975:1288)

[K36]12 §  Har upphört att gälla genom lag (1975:1288).

[K36]13 §  Ed får inte avläggas av

  1. den som är under femton år; eller
  2. den som på grund av en psykisk störning befinns sakna erforderlig insikt om betydelsen av ed.

[S2]Ej heller må i brottmål ed avläggas av någon den tilltalade närstående, som avses i 3 §. Lag (1991:1549).

  • RH 2015:55:Förutsättningar för ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken för mened har inte ansetts föreligga när den tilltalade själv tagit initiativ till att lämna osann vittnesutsaga i mål om trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen varit att anse som närstående till den i trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.
Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att ta arv, m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K36]14 §  Innan ett vittne hörs ska rätten upplysa vittnet om skyldigheten att tala sanning och, när ed har avlagts, om vikten av den. När det finns skäl till det, ska vittnet också upplysas om innehållet i 5–6 §§. Lag (2017:176).

  • NJA 2001 s. 183:Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar)

[K36]15 §  Ed skall avläggas av varje vittne för sig.

[S2]Vittne, som ånyo höres i målet, må vittna å förut avlagd ed; vittnet skall av rätten erinras om att denna ed alltjämt är bindande för honom. Lag (1975:1288).

[K36]16 §  Ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

[S2]Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätten och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, ska dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen om det inte är olämpligt. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller regler om formerna för hur vittnesbevisning ska läggas fram. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Prop. 2020/21:209: Vid ett vittnesförhör får, om inte berättelsen åberopas enligt 35 kap. 15 §, det som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätten och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud- och ...

  • RH 1997:95:Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna m.m. har ej ansetts hindra att uppgifter lämnade under förundersökningen av en målsägande, vilken sedan vägrade yttra sig vid huvudförhandlingen, lades till grund för en fällande dom.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 2015 s. 141:Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K36]17 §  Ett vittnesförhör skall inledas av den part som åberopat förhöret, om inte rätten bestämmer annat. Vid förhöret skall vittnet först beredas tillfälle att på egen hand eller, om det behövs, med stöd av frågor avge sin berättelse i ett sammanhang.

[S2]Motparten skall sedan få tillfälle att höra vittnet. Om motparten inte är närvarande eller om det av annan anledning behövs, bör rätten leda denna del av förhöret.

[S3]Därefter får rätten och parterna ställa ytterligare frågor till vittnet. Den part som åberopat förhöret bör först få tillfälle till detta.

[S4]Har ingen av parterna eller båda åberopat förhöret, skall detta inledas av rätten, om det inte är lämpligare att någon av parterna inleder förhöret.

[S5]Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras framställande inbjuder till visst svar, får inte ställas annat än om det vid förhör enligt andra stycket behövs för att undersöka i vad mån vittnets berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga. Lag (1987:747).

  • NJA 2006 s. 520:Klagan över domvilla. En hovrätt har avvisat frågor under ett motförhör med ett vittne. Med hänsyn till att frågor får ställas inom vida ramar under ett motförhör har hovrättens beslut kunnat ifrågasättas. Avvisningsbeslutet har emellertid inte ansetts ha inverkat på målets utgång.

[K36]18 §  Rättens ordförande får besluta att en part eller en åhörare inte får närvara i rättssalen

  1. om det kan antas att ett vittne av rädsla eller någon annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro,
  2. om parten eller åhöraren utsätter ett vittne för påtryckningar, eller
  3. om parten eller åhöraren genom att avbryta eller på något annat sätt hindrar ett vittne i hans eller hennes berättelse.

[S2]Om det finns särskilda skäl får ordföranden under de förutsättningar som anges i första stycket 1 eller 2 besluta att en åhörare ska avvisas från domstolens lokaler eller de andra lokaler som används vid sammanträdet.

[S3]När ett sammanträde hålls i en parts frånvaro enligt första stycket, ska parten om möjligt få följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det som inträffar vid sammanträdet återges i den omfattning som behövs när parten åter är närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor till ett vittne som hörs i partens frånvaro. Lag (2019:298).

[K36]19 §  Förhör med ett vittne får ske utom huvudförhandling,

  1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen,
  2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller
  3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling.

[S2]I 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § finns bestämmelser om när rätten får ta upp muntlig bevisning om en huvudförhandling ställs in. Lag (2016:37).

Prop. 2020/21:209: 2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller

3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling.

I brottmål får förhör med ett vittne utom huvudförhandling dessutom ske om åklagaren eller en part i ansvarsfrågan yrkar det och det är lämpligt. Vid bedömningen av om det är lämpligt ...

  • NJA 1982 s. 372:Sedan part i ett anhängigt tvistemål begärt bevisupptagning till framtida säkerhet genom förhör med ett 74-årigt vittne, uppkommer frågan om en analog tillämpning av 41 kap 1 § eller 36 kap 19 § RB.
  • RH 1994:11:I mål om interimistisk umgängesrätt har hovrätten avvisat vittnesbevisning.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K36]20 §  Om ett vittne som kallats enligt 7 § uteblir får rätten besluta att vittnet ska hämtas till domstolen, antingen omedelbart eller till en senare dag. Ett skäl för hämtning är att det kan antas att vittnet inte kommer att följa en ny kallelse.

[S2]Om rätten inte beslutar om hämtning ska vittnet kallas på nytt vid vite till en senare dag. Lag (2014:320).

[K36]21 §  Vägrar vittne utan giltigt skäl att avlägga ed eller att avgiva vittnesmål eller besvara fråga eller att iakttaga föreläggande enligt 8 §, förelägge rätten vittnet vid vite och, om vittnet ej låter sig rätta därav, vid äventyr av häkte att fullgöra sin skyldighet. Ej må av anledning, som nu sagts, någon hållas i häkte under längre tid än tre månader och i intet fall längre, än till dess rätten skilt målet från sig. Vittne, som insatts i häkte, skall senast var fjortonde dag inställas för rätten. Lag (1975:1288).

  • RH 1995:32:Fråga om giltigt skäl enligt 36 kap. 21 § rättegångsbalken har förelegat för ett vittne att inte besvara en under vittnesförhör framställd fråga angående uppgiftslämnares identitet. Även fråga om användande av tvångsmedel med stöd av samma lagrum.
  • RH 2000:48:Vittnes vägran att under ed uppge vem "den verklige gärningsmannen var" har bedömts ej innefatta ett förtigande i menedsreglernas mening.
Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K36]22 §  Bestämmelserna i detta kapitel om vitesföreläggande och om häkte gäller inte vittne som avses i 13 § första stycket. Sådant vittne får dock hämtas till rätten.

[S2]Om den som åberopat ett vittne avstår från förhör med vittnet eller om frågan om vittnesförhör av annan orsak förfaller, får därefter inga tvångsmedel enligt 20 eller 21 § användas mot vittnet. Lag (1987:747).

[K36]23 §  Gör ett vittne sig skyldigt till sådan försummelse eller tredska som avses i 20 eller 21 § och vållas rättegångskostnad därav för någon av parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga vittnet att i skälig omfattning ersätta kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att ersätta motparten sådan kostnad och har parten utgett ersättningen, har han rätt att av vittnet få ut vad vittnet ålagts att utge.

[S2]Vad som nu sagts om vittnes skyldighet att ersätta en parts kostnad skall gälla även beträffande kostnad som orsakats för staten.

[S3]I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).

  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • NJA 2001 s. 646:Fråga om vittne haft laga förfall att utebli från förhandling och därför skall undgå ett ersätta rättegångskostnad, när han fått vilseledande besked från den advokat vars huvudman påkallat förhöret med honom.
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp i brottmål), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K36]24 §  Ett vittne har rätt till ersättning enligt vad som sägs nedan.

[S2]Ersättning till ett vittne, som har åberopats av en enskild part skall betalas av parten. Om det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden får dock rätten besluta att ersättningen skall betalas av allmänna medel. Har rätten självmant inkallat ett vittne och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, eller är fråga om ansvar för brott, som inte hör under allmänt åtal, skall ersättningen betalas av parterna en för båda och båda för en. I annat fall skall ersättningen betalas av allmänna medel.

[S3]Ersättning som skall betalas av en part, skall avse nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Ersättning, som skall betalas av allmänna medel, fastställs av rätten enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

Prop. 2020/21:209: I de fall ett vittne har åberopats av en enskild part ska ersättningen betalas av parten. I annat fall ska ersättningen betalas av allmänna medel. Även i de fall ett vittne har åberopats av en enskild part får rätten besluta att ersättningen ska betalas av allmänna medel om

  • NJA 1984 s. 623:Frågor om rätt till ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde. RB:s regler om parts rätt till ersättning av motpart har inte ansetts tillämpliga.
  • NJA 1984 s. 587:Tappande part kan lagligen inte åläggas att till den vinnande parten utge belopp avseende vittnesersättning utöver den ersättning som tillerkänts vittnet enligt rättens beslut.
  • RH 2012:41:Målsägandes rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst för andra dagar än den då han kallats till förhandling.
  • RH 1999:37:Polisman, som på åklagarens begäran har hörts som vittne under tid då han inte varit i tjänst, har tillerkänts ersättning enligt vittnesersättningförordningen för sin inställelse.
  • RH 1994:79:Målsägande har - sedan handläggningen av målet vid tingsrätten avslutats - i hovrätten begärt och tillerkänts ersättning för sin inställelse vid tingsrätten avseende förlorad arbetsinkomst.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag)

[K36]25 §  Den som kallats till vittne äge att i förskott erhålla ersättning för kostnader till resa och uppehälle. Förskott skall erläggas av den som enligt 24 § har att utgiva ersättning till vittnet. Förskottets storlek bestämmes av rätten.

[S2]Underlåter part, som är skyldig att utgiva förskott till vittne, att på begäran erlägga sådant förskott, må parten ej sedermera påkalla vittnets hörande, om uppskov med målet därigenom skulle vållas.

[S3]Närmare bestämmelser om förskott meddelas av regeringen. Lag (1974:573).

  • RH 1997:17:Vite har undanröjts med hänsyn till att laga förfall ansetts föreligga för vittnes utevaro vid huvudförhandling på grund av att part underlåtit att betala förskott till vittnet. Vid bedömningen har beaktats att vittneskallelsen varit bristfällig i fråga om information angående förskottsbetalning.
Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.)

37 kap. Om förhör med part och med målsägande som inte för talan

[K37]1 §  Vid förhör i bevissyfte med part eller med målsägande som inte för talan skall 36 kap. 17 § tillämpas. Om rätten inte beslutar annat, skall dock förhör med den som är tilltalad i brottmål inledas av rätten och ledningen av förhöret därefter övergå till åklagaren. Lag (1987:747).

[K37]2 §  I tvistemål får förhör i bevissyfte med part äga rum under sanningsförsäkran. Förhöret bör därvid begränsas till sådana omständigheter som är av särskild betydelse i målet.

[S2]Innan förhör enligt första stycket hålls, skall parten avge denna försäkran:

[S3]"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra." Lag (1987:747).

[K37]3 §  Vid förhör enligt detta kapitel skall i övrigt 36 kap. 9 § andra stycket, 10 § första och tredje styckena, 13 § första stycket, 16 § samt 18 och 19 §§ tillämpas.

[S2]Vid förhör under sanningsförsäkran skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap.5 och 6 §§, 8 § andra stycket samt 14 och 15 §§ tillämpas.

[S3]I brottmål skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap.24 och 25 §§ tillämpas i fråga om ersättning till målsägande, som kallats till förhör i anledning av åklagarens talan. Detta skall gälla även när någon annan part än en målsägande eller en tilltalad kallats till sådant förhör.

[S4]Vid tillämpning av de lagrum som anges i första-tredje styckena skall vad som sägs om vittne gälla part eller målsägande som inte för talan och vad som sägs om ed gälla sanningsförsäkran. Lag (2006:940).

Prop. 2005/06:149: I paragrafens första stycke har tillagts en hänvisning till 36 kap. 10 § tredje stycket. Av hänvisningen följer att en part eller målsägande som inte för talan och som uppträder under en kvalificerad skyddsidentitet skall upplysa om detta, innan han eller hon hörs i rättegången.

  • NJA 1991 s. 123:Fråga huruvida edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL kan falla bort eller inskränkas genom en analogisk tillämpning av reglerna i 36 kap 6 § RB om rätt för ett vittne att vägra yttra sig angående omständighet vars yppande skulle röja en brottslig eller vanärande handling.
  • RH 1997:95:Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna m.m. har ej ansetts hindra att uppgifter lämnade under förundersökningen av en målsägande, vilken sedan vägrade yttra sig vid huvudförhandlingen, lades till grund för en fällande dom.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 2015 s. 141:Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2012:41:Målsägandes rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst för andra dagar än den då han kallats till förhandling.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2006:940 (Kvalificerad skyddsidentitet)
4 § har upphävts genom lag (1987:747).
5 § har upphävts genom lag (1987:747).

38 Kap. Om skriftligt bevis

  • RH 1997:109:Utan hinder av hyresnämnds och hovrätts prövning enligt hyresförhandlingslagen av en förhandlingsöverenskommelse angående hyra, har en hyresgäst ansetts berättigad att, såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid allmän domstol om att överenskommelsen på avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig eller att den skall jämkas. Hyresgästens begäran i sådan tvist om editionsföreläggande avseende en handling företedd i hyresnämndsmålet har därför bifallits.
  • RH 2016:1:Edition i skiljeförfarande. Ej synnerliga skäl att utge handlingar innehållande yrkeshemligheter. Fråga om utgivande av handlingar till annan än editionssökanden. Även fråga om s.k. materiell edition.

[K38]1 §  Skriftlig handling, som åberopas till bevis, bör företes i huvudskrift. Sådan handling må företes i styrkt avskrift, om det finnes tillfyllest eller huvudskriften ej är att tillgå.

[S2]Innehåller handling även sådant, som innehavaren enligt 2 § ej äger eller är skyldig att yppa eller som eljest ej bör uppenbaras, må han i stället för handlingen förete styrkt utdrag därav.

[K38]2 §  Innehar någon skriftlig handling, som kan antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig att förete den; sådan skyldighet åligge dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till honom står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §.

[S2]Ej vare part eller honom närstående, som nu sagts, skyldig att förete skriftligt meddelande mellan parten och någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes. Befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, må ej förete skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant, att han ej må höras som vittne därom; innehaves handlingen av part, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller, vare han ej skyldig att förete handlingen. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av skriftlig handling, om dess innehåll är sådant, som avses i nämnda lagrum.

[S3]Skyldighet att förete skriftlig handling gälle ej minnesanteckning eller annan sådan uppteckning, som är avsedd uteslutande för personligt bruk, med mindre synnerlig anledning förekommer, att den företes.

Enligt 2 st denna paragraf jämfört med 36 kap 6 § föreligger inte skyldighet att i rättegång förete handling (editionsplikt) som innehåller yrkeshemlighet, om det inte finns synnerlig anledning till det.

I NJA 1986 s. 398 förmådde käranden inte visa detta och editionsföreläggandet avslogs.

Motsatt utgång i NJA 1988 s. 652 eftersom det inte framstod som sannolikt att ett "utlämnande av uppgiften skulle medföra skada av större betydelse". Det ska alltså göras en intresseavvägning.

HD har i NJA 1998 s. 829 beslutat om edition beträffande utdrag ur en statuslogg. HD uttalade därvid att det förhållandet att aktuella uppgifter är lagrade elektroniskt inte utgör hinder mot att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Att informationen fanns i form av obehandlade s.k. rådata på olika datamedier, att den datorutrustning som används för sådana datamedier inte längre brukades eller förekom hos den som ett föreläggande skulle avse och att denne gjort gällande att det skulle krävas en arbetsinsats av en kvalificerad medarbetare under cirka en månads tid för att sortera och bearbeta uppgifterna i enlighet med yrkandet ansågs inte heller utgöra hinder mot edition. HD har alltså tolkat bestämmelsen – om skyldighet för den som innehar ”skriftlig handling” som kan antagas äga betydelse som bevis att förete den – så att föreläggandet inte kom att avse själva datamediet utan en utskrift av en konstellation av uppgifter, vilka den som föreläggandet riktades mot först hade att producera med hjälp av ett datorprogram (d.v.s. sortera och bearbeta data), för att därefter skriva ut och överlämna utskriften till sökanden. Föreläggandet kom att avse uppgifter som visserligen representerades av elektroniskt lagrade data men som inte vid tiden för HD:s beslut fanns fysiskt lagrade i den konstellation som sökandens yrkande om edition avsåg. Den mot vilken föreläggandet riktades hade alltså att producera en materialisering i läsbar form.

Ett annat sätt att komma åt information är genom informationsföreläggande enligt 53 c § upphovsrättslagen eller 24 § marknadsföringslagen.

Ytterligare ett sätt att säkra information och bevis är genom intrångsundersökning enligt 41 a upphovsrättslagen.

  • NJA 2000 s. 648:Fråga om rätt att överklaga ett editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • NJA 1992 s. 307:Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som förekommit i inspelningen yrkat ansvar och skadestånd mot bolaget på grund av grovt förtal, har personen begärt föreläggande för bolaget att förete bandmaterialet i dess helhet för syn enligt 39 kap 5 § RB. Hinder mot utlämnande av bandmaterialet har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2012 s. 289:Fråga om omfattningen av domstolens prövning av en ansökan om editionsföreläggande i ett skiljeförfarande. Även prövning av invändning att efterfrågade handlingar innehåller yrkeshemligheter. I förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB tillämpats analogt.
  • NJA 2014 s. 651:Fråga om förutsättningar för edition i mål om prisavdrag.
  • NJA 1995 s. 347:En banks instruktioner rörande banktjänstemäns skyldighet att kontrollera legitimationshandlingar vid kontantuttag har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om editionsföreläggande för banken beträffande instruktionerna har avslagits.
  • RH 1997:109:Utan hinder av hyresnämnds och hovrätts prövning enligt hyresförhandlingslagen av en förhandlingsöverenskommelse angående hyra, har en hyresgäst ansetts berättigad att, såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid allmän domstol om att överenskommelsen på avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig eller att den skall jämkas. Hyresgästens begäran i sådan tvist om editionsföreläggande avseende en handling företedd i hyresnämndsmålet har därför bifallits.
  • NJA 1988 s. 652:I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med yrkandet avsedda handlingen har funnits kunna antas ha betydelse som bevis. Handlingen har bedömts innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
  • RH 1997:18:Fråga huruvida yrkande om editionsföreläggande, som framställs först i hovrätten, kan avvisas med stöd av grunderna för 50 kap 25 § tredje stycket rättegångsbalken har besvarats nekande.
  • NJA 2012 s. 628:När yrkande om edition hos tredje man lämnats utan bifall, har 18 kap. 1 § rättegångsbalken tillämpats analogt i fråga om dennes kostnader i anledning av yrkandet.
  • NJA 2011 s. 241:Edition. Ett utlåtande som har upprättats av en auktoriserad revisor på uppdrag av en konkursförvaltare och bl.a. legat till grund för förvaltarberättelsen i konkursen har inte ansetts utgöra ett skriftligt bevis i den mening som avses i 38 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • NJA 2010 s. 122:Att en advokat är misstänkt för brott har inte hindrat tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten.
  • NJA 2001 s. 404:En part har först i HovR:n ansökt om editionsföreläggande avseende vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört någon omständighet som utgjort giltig ursäkt för dennes underlåtenhet att redan i TR:n åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte kunna få betydelse som bevis i målet och ansökningen har därför avslagits.
  • NJA 1999 s. 469:En banks tio år gamla interna kreditinstruktion har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om editionsföreläggande för banken beträffande instruktionen har avslagits.
  • RH 2007:50:Yrkande i mål om klander av skiljedom om förpliktande för skiljemännen att utge vissa handlingar, bl.a. anteckningar och utkast till skiljedom, har lämnats utan bifall.
  • NJA 2002 s. 41:Fråga om åberops- och bevisbördans betydelse för edition.
  • NJA 2003 s. 107:Editionsföreläggande under förundersökning. Fråga dels om det i 3 kap. 3 § 2 st. 5 tryckfrihetsförordningen angivna undantaget från tystnadsplikt kan tillämpas vid editionsföreläggande, dels om editionsföreläggande kan ske innan någon är skäligen misstänkt för det brott förundersökningen avser.
  • NJA 1998 s. 590:Fråga om skyldighet för bank att i mål om krav på betalning tillhandahålla hos banken förvarade skriftliga handlingar. 38 kap 2 § RB. (I och II.)
  • NJA 1998 s. 829:Fråga i mål om editionsföreläggande om arbetet med att ta fram den begärda informationen utgör skäl att inte meddela editionsföreläggande. Tillika fråga om avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna.
  • NJA 1982 s. 650:Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.
  • RH 1996:121:Fråga om vilket stöd domstol bör kräva för en advokats invändning att hinder mot editionsföreläggande föreligger.
  • NJA 1986 s. 398:Fråga, i mål om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet för svaranden att för utredning om skadans storlek lämna ut vissa försäljningsuppgifter avseende datum, volym och pris. Yrkeshemlighet? 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
  • RH 1993:162:Person som ansökt om edition har ansetts ha som primärt syfte endast att utreda vad som faktiskt förekommit. Ansökan har då lämnats utan bifall.
  • RH 2016:1:Edition i skiljeförfarande. Ej synnerliga skäl att utge handlingar innehållande yrkeshemligheter. Fråga om utgivande av handlingar till annan än editionssökanden. Även fråga om s.k. materiell edition.
  • RH 1997:46:Editionsföreläggande mot bank.

[K38]3 §  Är innehavare av skriftlig handling på grund av rättsförhållande mellan honom och part eller eljest enligt lag skyldig att utgiva handlingen eller låta annan taga del därav, vare det gällande även i fråga om handlingens företeende i rättegång.

  • RH 2016:1:Edition i skiljeförfarande. Ej synnerliga skäl att utge handlingar innehållande yrkeshemligheter. Fråga om utgivande av handlingar till annan än editionssökanden. Även fråga om s.k. materiell edition.

[K38]4 §  Är någon skyldig att förete skriftlig handling som bevis, äge rätten förelägga honom att förete handlingen. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den som föreläggandet skulle avse. För prövning av frågan må förhör hållas med honom enligt vad i 36 eller 37 kap. är stadgat så ock annan bevisning förebringas.

  • RH 1997:109:Utan hinder av hyresnämnds och hovrätts prövning enligt hyresförhandlingslagen av en förhandlingsöverenskommelse angående hyra, har en hyresgäst ansetts berättigad att, såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid allmän domstol om att överenskommelsen på avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig eller att den skall jämkas. Hyresgästens begäran i sådan tvist om editionsföreläggande avseende en handling företedd i hyresnämndsmålet har därför bifallits.
  • RH 1997:18:Fråga huruvida yrkande om editionsföreläggande, som framställs först i hovrätten, kan avvisas med stöd av grunderna för 50 kap 25 § tredje stycket rättegångsbalken har besvarats nekande.
  • NJA 2005 s. 832:Beslut om skyldighet att förete skriftlig handling vid viss tidpunkt är inte utan särskilt förordnande verkställbart förrän beslutet vunnit laga kraft även om den angivna tidpunkten inträtt dessförinnan.
  • NJA 1982 s. 650:Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.

[K38]5 §  Föreläggande att förete skriftlig handling skall innehålla uppgift om var och huru handlingen skall tillhandahållas. Den som skall förete handlingen må genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten äge ock, om det finnes lämpligare, förordna, att handlingen skall tillhandahållas genom kronofogdemyndighetens försorg. Lag (1981:828).

[K38]6 §  Bevisupptagning genom skriftlig handling får äga rum utom huvudförhandling,

  1. om handlingen inte kan visas upp vid huvudförhandlingen,
  2. om ett uppvisande vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisupptagningen sker vid huvudförhandlingen, eller
  3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Lag (2005:683).

[K38]7 §  Har någon, som ej är part, efter anmodan av part eller rätten tillhandahållit skriftlig handling, äge han rätt till ersättning för kostnad och besvär efter vad rätten prövar skäligt.

[S2]Ersättning skall, om handlingens företeende påkallats av enskild part, utgivas av parten. I annat fall skall ersättningen utgå av allmänna medel.

[K38]8 §  Om en allmän handling kan antas ha betydelse som bevis, får rätten besluta att handlingen ska tillhandahållas.

[S2]Första stycket gäller inte

  1. handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 15 kap.1 eller 2 § eller 16 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, om inte den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar har gett sitt tillstånd,
  2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap.5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket inte får höras därom, eller
  3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer. Lag (2009:401).

  • NJA 1981 s. 982:Myndighet som förvarar en allmän handling har inte rätt att föra talan mot beslut av domstol enligt 23 kap 14 § och 38 kap 8 § RB att handlingen skall tillhandahållas vid förundersökning.
  • NJA 1987 s. 742:Talan får ej föras mot TR:s under rättegång meddelade beslut enligt 38 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740) att sekretessbelagda allmänna handlingar skulle tillhandahållas domstolen.
  • NJA 2005 s. 76:Fråga om tillämpning i resningsärende av bestämmelsen om editionsföreläggande i 38 kap. 8 § rättegångsbalken jämförd med 36 kap. 5 § samma balk.
Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och sekretesslag), 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.)

[K38]9 §  Har bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i 1-8 §§ meddelats om skyldighet att förete skriftlig handling, skall de gälla. Lag (1980:101).

39 Kap. Om syn

[K39]1 §  För skärskådan av fastighet eller av föremål, som ej lämpligen kan flyttas till rätten, eller av plats, där viss händelse timat, må rätten hålla syn å stället.

[S2]Vid syn må yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekommer därtill.

[K39]2 §  Syn får äga rum utom huvudförhandling,

  1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen,
  2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandlingen, eller
  3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Lag (2005:683).

3 § Har upphävts genom lag (1987:747).

[K39]4 §  Kostnaden för syn skall, utom i fall som avses i 41 kap., gäldas av statsverket. Lag (1969:244).

[K39]5 §  Innehar någon föremål, som lämpligen kan flyttas till rätten och som kan antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig att tillhandahålla det för syn; sådan skyldighet åligge dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till honom står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om rätt för part eller annan att vägra att tillhandahålla föremål för syn. Om skyldighet att förete skriftlig handling för syn gälle vad i 38 kap. 2 § är stadgat.

[S2]Vad i 38 kap.3-9 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande föremål eller skriftlig handling, som skall tillhandahållas för syn. Lag (1980:101).

  • NJA 1992 s. 307:Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som förekommit i inspelningen yrkat ansvar och skadestånd mot bolaget på grund av grovt förtal, har personen begärt föreläggande för bolaget att förete bandmaterialet i dess helhet för syn enligt 39 kap 5 § RB. Hinder mot utlämnande av bandmaterialet har inte ansetts föreligga.
  • NJA 1981 s. 791:En av Sveriges Television AB anordnad filmupptagning av en demonstration har använts vid utsändning av televisionsprogram. Sedan en deltagare i demonstrationen åtalats för visst beteende under denna, yrkar den tilltalade föreläggande för bolaget att hos rätten förete vissa avsnitt av det ifrågavarande, hos bolaget befintliga filmmaterialet. Yrkandet har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna om syn i 39 kap 5 § RB. Enligt grunderna för stadgandet har en däri upptagen bestämmelse om att skriftlig handling i vissa fall ej får utlämnas, när den innehas av någon som har tystnadsplikt såsom vittne, ansetts omfatta även filmupptagning. Tillika frågor om dels tillämpning av bestämmelsen, när juridisk person är innehavare, dels innebörden av det i 9 § radioansvarighetslagen (1966:756) använda uttrycket att någon har "framträtt" i radioprogram.
Ändrad: SFS 1980:101 (med förslag till sekretesslag m.m.)

40 Kap. Om sakkunnig

[K40]1 §  Finnes för prövning av fråga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, nödigt att anlita sakkunnig, äge rätten över frågan inhämta yttrande av myndighet eller tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande i ämnet, eller ock uppdraga åt en eller flera för redbarhet och för skicklighet i ämnet kända personer att avgiva yttrande.

[K40]2 §  Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.

[K40]3 §  Innan sakkunnig utses, bör tillfälle lämnas parterna att yttra sig i frågan. Ena sig parterna om sakkunnig, skall denne anlitas, om han finnes lämplig och hinder ej möter därför; rätten äge dock jämte honom utse annan.

  • NJA 1998 s. 838:Efter andra världskrigets slut fattades i Tyskland beslut om konfiskering av Adolf Hitlers kvarlåtenskap, bl a upphovsrätten till hans bok Mein Kampf, vilken sedermera överläts till Fristaten Bayern. Sedan ett svenskt förlag 1992 gett ut boken förs talan mot förläggaren angående intrång i den upphovsrätt som Bayern sålunda skall ha förvärvat. Det tyska konfiskationsbeslutet har inte tillerkänts verkan beträffande upphovsrätten i Sverige till boken. Fastän det inte anses klarlagt i målet att Bayern innehar upphovsrätten i Sverige till boken har ansvar för upphovsrättsintrång ådömts.

[K40]4 §  Den som icke å tjänstens vägnar är skyldig att biträda som sakkunnig eller är satt att tillhandagå med yttrande vare ej utan eget åtagande pliktig att utföra sakkunniguppdrag. Har någon åtagit sig sådant uppdrag, må han ej utan giltig ursäkt undandraga sig dess fullgörande. Sakkunnig vare dock ej skyldig att yppa yrkeshemlighet, med mindre synnerlig anledning förekommer, att han yttrar sig därom.

[K40]5 §  Finnes för vinnande av upplysning rörande omständighet, som är av betydelse för den sakkunniges uppgift, före huvudförhandlingen part eller annan böra höras eller annan utredning böra förebringas inför rätten, må rätten förordna därom. Om upptagande av bevis gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat.

[S2]Erfordras besiktning av fastighet eller av föremål, som ej lämpligen kan flyttas, eller av plats, där viss händelse timat, må rätten förordna, att den sakkunnige skall företaga besiktning å stället. Vid besiktning må yrkeshemlighet ej röjas, med mindre rätten finner synnerlig anledning förekomma därtill.

[S3]Rätten äge förordna, att föremål, som innehavaren enligt 39 kap. 5 § är skyldig att förete vid rätten, skall för granskning tillhandahållas den sakkunnige.

[K40]6 §  Finnes lämpligt, att parterna äro närvarande vid besiktning, som verkställes av sakkunnig, må rätten föreskriva, att de skola genom den sakkunniges försorg kallas till förrättningen. Har part kallats, må hans utevaro ej utgöra hinder för förrättningens företagande.

[S2]Över förrättningen skall föras protokoll, vari antecknas, vilka vid förrättningen närvarit och vad därvid förekommit.

[K40]7 §  Om utlåtande av myndighet, tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande, gälle vad därom är stadgat eller eljest är vedertaget.

[S2]Annan sakkunnig skall, om ej rätten förordnar annat, avgiva skriftligt utlåtande. Rätten skall förelägga honom viss tid, inom vilken utlåtandet skall avgivas.

[S3]Utlåtande skall angiva de skäl och omständigheter, på vilka det däri givna omdömet är grundat.

[S4]Sedan utlåtande inkommit till rätten, skall det hållas tillgängligt för parterna.

[K40]8 §  Sakkunnig, som utlåtit sig skriftligen, skall ock höras muntligen, om part yrkar det och hans hörande ej uppenbart saknar betydelse eller om rätten eljest finner det erforderligt. Har utlåtande avgivits av ämbetsverk, akademi eller annat offentligt samfund, må den eller de som deltagit i utlåtandets avgivande, ej höras muntligen, med mindre det prövas oundgängligen nödvändigt; om flera deltagit i utlåtandets avgivande, må endast en företrädare för varje mening inkallas.

  • RH 1998:98:Vid tingsrätten åberopade en part i ett dispositivt tvistemål sakkunnigutlåtande av två sakkunniga från Statens Kriminaltekniska Laboratorium angående äktheten av en namnunderskrift. I hovrätten har parten dessutom åberopat förhör med de två sakkunniga. Förhören har inte ansetts utgöra ny bevisning och därför tillåtits.
  • RH 2000:39:Tingsrätten inhämtade ett sakkunnigutlåtande från Socialstyrelsens rättsliga råd i ett mål om klander av testamente. I hovrätten begärde ena parten sakkunnigförhör med en professor som avgivit ett yttrande till rättsliga rådet inför utlåtandet. Hovrätten, som fann att frågan i hovrätten i första hand avsåg om professorn skulle förordnas som sakkunnig, biföll inte yrkandet.

[K40]9 §  Sakkunnig, som höres muntligen, skall, innan han avgiver sin utsaga, avlägga denna ed:

[S2]''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag efter bästa förstånd skall fullgöra det sakkunniguppdrag, som lämnats mig.''

[S3]Har den sakkunnige, då han höres, redan avgivit utlåtande, skall eden därefter jämkas.

[S4]Sedan den sakkunnige avlagt ed, erinre rätten honom om edens vikt. Lag (1975:1288).

[K40]10 §  Då sakkunnig höres muntligen, företages förhöret av rätten. Med rättens tillstånd må dock sakkunnig höras av parterna. Rätten och parterna äge ställa frågor till den sakkunnige.

[S2]Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart ej höra till saken eller som äro förvirrande eller eljest otillbörliga.

[S3]Har den sakkunnige avgivit skriftligt utlåtande, må, om rätten finner det lämpligt, utlåtandet helt eller delvis uppläsas.

[K40]11 §  Vad som sägs i 36 kap. 9 § andra stycket samt 15, 18 och 19 §§ om vittne skall tillämpas också i fråga om sakkunnig. Lag (1987:747).

[K40]12 §  Underlåter den som åtagit sig att vara sakkunnig utan giltig ursäkt att inom förelagd tid inkomma med skriftligt utlåtande, må rätten förelägga honom vid vite att avgiva utlåtande.

13 § har upphävts genom lag (1987:747).

[K40]14 §  Vägrar sakkunnig utan giltigt skäl att avlägga ed eller att avgiva utsaga eller besvara fråga, förelägge rätten honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. Lag (1975:1288).

15 § har upphävts genom lag (1987:747).

[K40]16 §  Gör en sakkunnig sig skyldig till sådan försummelse eller tredska som avses i 12 eller 14 § eller uteblir en sakkunnig, som kallats till förhör, och vållas rättegångskostnad därav för någon av parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga den sakkunnige att i skälig omfattning ersätta kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att ersätta motparten sådan kostnad och har parten utgett ersättningen, har han rätt att av den sakkunnige få ut vad denne ålagts att utge.

[S2]Vad som nu sagts om sakkunnigs skyldighet att ersätta parts kostnad skall gälla även beträffande kostnad som orsakats för staten.

[S3]I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).

[K40]17 §  Har utlåtande avgivits av myndighet, tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande, skall ersättning utgå allenast i den mån särskild föreskrift därom är meddelad. Annan sakkunnig äge rätt till ersättning för kostnad, som han haft för uppdragets fullgörande, samt för arbete och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.

[S2]Ersättningen skall, om saken är sådan, att förlikning därom är tillåten, eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal, utgivas av parterna en för båda och båda för en eller, om sakkunnigs anlitande påkallats blott av ena parten, av den parten ensam. I annat fall skall ersättningen utgå av allmänna medel.

  • RH 1994:20:Myndighet har inte tillerkänts ersättning för ett sakkunnigutlåtande i en situation där en privat sakkunnig hade kunnat anlitas och då haft rätt till ersättning.
  • NJA 1988 s. 329:Av rätten förordnad sakkunnig, som i tjänsten haft att tillhandagå med yttrande, hade i brottmål avgett skriftligt utlåtande och hördes därefter muntligen inför rätten. Den sakkunnige har, då särskild föreskrift härom ej meddelats, ansetts ej vara berättigad till ersättning enligt 40 kap 17 § RB för resekostnad med anledning av inställelsen till förhöret.
  • NJA 1984 s. 623:Frågor om rätt till ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde. RB:s regler om parts rätt till ersättning av motpart har inte ansetts tillämpliga.

[K40]18 §  Sakkunnig vare berättigad till förskott å sin ersättning efter vad rätten prövar skäligt. Förskott skall erläggas av den som enligt 17 § har att utgiva ersättning till den sakkunnige.

[S2]Närmare bestämmelser om förskott meddelas av regeringen. Lag (1974:573).

[K40]19 §  Vill part som sakkunnig åberopa någon, som icke nämnts av rätten, gälle om sådan sakkunnig i tillämpliga delar vad i 7 och 8 §§ är stadgat.

[S2]Höres den sakkunnige muntligen, skall i övrigt tillämpas vad om vittne är föreskrivet; dock må, om rätten finner det lämpligt, skriftligt utlåtande helt eller delvis uppläsas.

[K40]20 §  Är i lag eller författning föreskrift meddelad om sakkunnigs hörande i visst fall, vare den gällande.

41 Kap. Om bevisning till framtida säkerhet

[K41]1 §  Är fara, att bevis rörande omständighet, som är av betydelse för någons rätt, framdeles skall gå förlorat eller endast med svårighet skall kunna föras, och är ej rättegång därom, må till framtida säkerhet bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller skriftligt bevis upptagas vid underrätt. Ej må dock enligt detta kapitel bevis upptagas i syfte att vinna utredning om brott.

  • NJA 1982 s. 372:Sedan part i ett anhängigt tvistemål begärt bevisupptagning till framtida säkerhet genom förhör med ett 74-årigt vittne, uppkommer frågan om en analog tillämpning av 41 kap 1 § eller 36 kap 19 § RB.
  • NJA 1994 s. 683:Bestämmelserna i 41 kap RB om bevisning till framtida säkerhet har ansetts inte kunna tillämpas för att säkra bevisning i framtida tvist vid förvaltningsdomstol.
  • NJA 1982 s. 650:Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.
  • NJA 1984 s. 47:Ansökan om upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har med hänsyn till omständigheterna lämnats utan bifall.

[K41]2 §  Vill någon, att bevis upptages till framtida säkerhet, skall han göra ansökan därom hos rätten.

[S2]I ansökan skall uppgivas den omständighet, som sökanden vill styrka med beviset, bevisets beskaffenhet och de skäl, som sökanden åberopar till stöd för dess upptagande, samt, om det kan ske, den, vilkens rätt eljest kan bero därav.

[K41]3 §  Om bevisning till framtida säkerhet äge vad om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling är stadgat motsvarande tillämpning; kan, utom sökandens, annans rätt bero av bevisets upptagande, erfordras dock ej kallelse å honom, med mindre särskilda skäl äro därtill. Ej vare någon skyldig att inställa sig som vittne eller sakkunnig vid annan underrätt än den, under vilken han har sitt hemvist.

  • NJA 1982 s. 650:Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.

[K41]4 §  Kostnaden för upptagande av bevis till framtida säkerhet skall gäldas av sökanden.

[S2]Har den, vilkens rätt eljest kan bero av bevisupptagningen, efter kallelse närvarit vid denna, äge han av sökanden erhålla ersättning för nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.

FJÄRDE AVDELNINGEN

Om rättegången i underrätt

I Om rättegången i tvistemål

42 kap. Om stämning och förberedelse och om avgörande av mål utan huvudförhandling

[K42]1 §  Den som vill inleda en rättegång mot någon skall hos rätten skriftligen ansöka om stämning. Lag (1987:747).

  • NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot ett bolag med namnet A. Innan stämning utfärdas uppger käranden att svarandebolaget rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning, varefter käranden meddelar att det var bolaget A som skulle ha svarat i målet. Fråga om svarandepart i målet.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K42]2 §  En ansökan om stämning skall innehålla

  1. ett bestämt yrkande,
  2. en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet,
  3. uppgift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis samt
  4. uppgift om sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte behörigheten framgår av vad som anförs i övrigt.

[S2]Har käranden några önskemål om hur målet skall handläggas, bör han ange dessa i ansökningen.

[S3]Ansökningen skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

[S4]De skriftliga bevis som åberopas bör ges in tillsammans med ansökningen. Lag (1987:747).

Detta är ett centralt stadgande i rättegångsbalken. Om stämningsansökan i ett tvistemål är ofullständig (egentligen så ofullständig att svaranden inte kan avge ett klart svaromål) ska den avvisas enligt 42 kap 4 §.

Dessförinnan ska käranden i dispositiva mål få viss processledning i allt fall så långt att bristerna kan avhjälpas enligt 42 kap. 3 §. Rättsfallet RH 1996:112 ger viss ledning om processledningens innehåll.

I indispositiva mål ska processledningen vara fast och tydlig så att inte oriktiga domar meddelas och rättsförluster uppstår.

  • NJA 1999 s. 660:Det förhållandet att en kärande till stöd för TR:ns behörighet enligt Luganokonventionen endast åberopat viss omständighet som inte medfört sådan behörighet har inte ansetts utgöra något hinder för TR:n att betrakta sig som behörig på grundval av annan omständighet som framgått av det tillgängliga materialet.
  • NJA 1994 s. 473:Fråga huruvida ett yrkande om avtalad rörlig ränta borde avvisas som inte tillräckligt bestämt.
  • AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
  • RH 1999:127:I en efter föreläggande härom ingiven komplettering av en stämningsansökan har för svaranden - ett aktiebolag - angivits fel organisationsnummer. Som det med hänsyn till omständigheterna måste ha stått klart för såväl tingsrätten som svaranden och dennes ombud vilket bolag som käranden avsett med sin stämningsansökan har tingsrättens avvisningsbeslut undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • AD 2021 nr 16:Fråga om tingsrätten gjorde fel när den avvisade en från Kronofogdemyndigheten överlämnad talan, utan att utreda om det fanns förutsättningar för och önskemål om att överlämna målet till Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har funnit att tingsrätten borde ha utrett behörighetsfrågan innan den förelade käranden att betala en tilläggsavgift och att det därför var fel av tingsrätten att avvisa kärandens talan på grund av underlåtenhet att betala tilläggsavgift.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K42]3 §  Om stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig, skall rätten förelägga käranden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven ansökningsavgift inte har betalats. Lag (1987:448).

  • AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
  • NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.
  • AD 2021 nr 16:Fråga om tingsrätten gjorde fel när den avvisade en från Kronofogdemyndigheten överlämnad talan, utan att utreda om det fanns förutsättningar för och önskemål om att överlämna målet till Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har funnit att tingsrätten borde ha utrett behörighetsfrågan innan den förelade käranden att betala en tilläggsavgift och att det därför var fel av tingsrätten att avvisa kärandens talan på grund av underlåtenhet att betala tilläggsavgift.
Ändrad: SFS 1987:448 (om avgifter vid de allmänna domstolarna.)

[K42]4 §  Följer käranden inte ett föreläggande enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång eller om underlåtenheten avser betalning av ansökningsavgiften.

[S2]Ansökningen skall också avvisas, om det är uppenbart att målet på grund av rättegångshinder inte kan tas upp till prövning. Lag (1987:448).

  • RH 2004:52:På ansökan av en bostadsrättsförening har kronofogdemyndigheten genom utslag förpliktat en bostadsrättsinnehavare att avflytta från sin lägenhet på grund av att föreningen vägrats tillträde för att utöva tillsyn eller utföra nödvändigt arbete. Innan beslutet vunnit laga kraft har föreningen vid tingsrätten väckt ny talan om skyldighet för bostadsrättsinnehavaren att avflytta från lägenheten på grund av bl.a. vanvård. Bestämmelsen om lis pendens har ansetts hindra den nya talan.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.
  • NJA 1993 s. 231:Om föreskriven ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet.
  • RH 2018:15:Delar av en stämningsansökan kan avvisas, om de till grund för enskilda yrkanden åberopade omständigheterna är alltför ofullständigt angivna.
  • RH 2004:25:Dödsbodelägare ingav till tingsrätten en skrivelse rörande klander av testamente inom sex månader från det att testamentet delgavs honom. I skrivelsen angavs ingen svarande. Efter sexmånadersfristen angavs en testamentstagare som svarande. Talan har avvisats såsom för sent väckt.
  • AD 2010 nr 68:Fråga om avvisning av stämningsansökan.
  • NJA 2006 s. 531:Fråga om en miljödomstol skall avvisa en ansökan av en miljö- och byggnämnd om utdömande av vite enligt miljöbalken på grund av att föreskriven ansökningsavgift inte har betalats.
  • RH 2003:50:Tingsrätten har avvisat en stämningsansökan på grund av att ansökningsavgiften inte betalats. Sedermera har visats att inbetalning till tingsrättens postgirokonto skett samma dag, okänt när på dagen. Tingsrättens avvisningsbeslut har undanröjts.
  • RH 1999:127:I en efter föreläggande härom ingiven komplettering av en stämningsansökan har för svaranden - ett aktiebolag - angivits fel organisationsnummer. Som det med hänsyn till omständigheterna måste ha stått klart för såväl tingsrätten som svaranden och dennes ombud vilket bolag som käranden avsett med sin stämningsansökan har tingsrättens avvisningsbeslut undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1998 s. 23:En betalning som skett till visst postgirokonto har ansetts fullgjord vid den tidpunkt på dagen då Postgirot avslutat sina bokföringsåtgärder.
  • NJA 2003 s. 217:En talan mot staten om skadestånd under påstående att ett mål om bl.a. skattetillägg inte avgjorts inom skälig tid och att detta utgjort ett brott mot artikel 6:1 i Europakonventionen har ansetts kunna tas upp till prövning.
  • RH 1993:154:Sedan käranden i stämningsansökan bl.a. yrkat jämkning av testamente för laglotts utfående utan att ange på vilket sätt jämkningen skulle ske, har ansökningen avvisats, då den ansetts så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kunnat läggas till grund för en rättegång.
  • NJA 1994 s. 473:Fråga huruvida ett yrkande om avtalad rörlig ränta borde avvisas som inte tillräckligt bestämt.
  • RH 2020:31:Fråga om hur många ansökningsavgifter som ska tas ut när flera kärande samtidigt har väckt talan mot en svarande och målen ska handläggas i en rättegång enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 § rättegångsbalken om obligatorisk kumulation.
  • RH 1996:112:Fråga om den processledning som bör vidtas innan en stämningsansökan avvisas med stöd av 42 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken när käranden genom avvisningsbeslutet kan komma att lida en rättsförlust.
  • NJA 1981 s. 1188:Fråga om stämningsansökan, med därtill efter stämningens utfärdande gjord komplettering, är så bristfällig att käromålet skall avvisas enligt grunderna för 42 kap 4 § 1 st RB.
Ändrad: SFS 1987:448 (om avgifter vid de allmänna domstolarna.), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K42]5 §  Avvisas ej ansökningen, skall rätten utfärda stämning på svaranden att svara på käromålet. Om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat, får rätten dock genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas.

[S2]Utfärdas stämning, skall denna delges svaranden tillsammans med stämningsansökningen och därvid fogade handlingar. Lag (1984:131).

Kallas ibland "rättshaveristparagrafen". Möjligheten att helt ignorera ogrundade stämmningsansökningar ska dock enligt Högsta domstolen användas mycket restriktivt enligt NJA 1998 s 278. I målet hade käranden begärt skadestånd och åberopat grunder.

  • RH 1999:77:Bilagor till en stämningsansökan har ansetts omfattade av sekretess enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (uppgifter om enskilds affärs- eller driftsförhållanden). Förbehåll enligt 14 kap. 10 § sekretesslagen, innebärande förbud att utnyttja eller lämna vidare de sekretessbelagda uppgifterna, har dock ansetts inte kunna meddelas i samband med att stämningsansökan med bilagor delgavs svaranden.
  • NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett markområde förklarats ingå i en häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort hinder för ägaren av en annan fastighet att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till markområdet, men har ansetts ha prejudiciell betydelse i tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits att utan att utfärda stämning ogilla talan som uppenbart ogrundad.
  • NJA 2003 s. 527:Talan om skadestånd mot domare i HovR för påstådda kränkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har ogillats utan att stämning utfärdats. (Jfr 2003 s. 217)
  • NJA 2013 s. 813:Fråga om det har funnits förutsättningar att med tillämpning av 42 kap. 5 § rättegångsbalken ogilla ett käromål utan att utfärda stämning. Begreppet uppenbart ogrundat i bestämmelsen ska ges en tolkning som svarar mot de låga krav som gäller för att en tvist ska anses seriös och reell i den mening som avses med artikel 6.1 i Europakonventionen.
  • NJA 1998 s. 278:Fråga om förutsättningar förelegat att med tillämpning av 42 kap 5 § 1 st andra meningen RB ogilla käromål utan utfärdande av stämning.
Ändrad: SFS 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K42]6 §  Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

[S2]Förberedelsen har till syfte att klarlägga

  1. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som parterna åberopar till grund för sin talan,
  2. i vad mån parterna är oense om åberopade sakförhållanden,
  3. vilka bevis som skall läggas fram och vad som skall styrkas med varje bevis,
  4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande och
  5. om det finns förutsättningar för förlikning eller annan samförståndslösning.

[S3]Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning.

[S4]Rätten skall upprätta en tidsplan för målets handläggning, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt. Parterna skall fortlöpande kontrollera att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Om en part bedömer att tidsplanen inte kan hållas, skall detta genast anmälas till rätten. Om rätten bedömer att tidsplanen inte kan hållas, skall parterna underrättas om detta. Lag (2006:465).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafens andra stycke innehåller reglerna om sådana tidsplaner för handläggningen av tvistemål som har behandlats i avsnitt 7. En tidsplan måste givetvis på ett eller annat sätt dokumenteras av rätten för att fylla sin funktion t.ex. om ett domarbyte sker. Tidsplanen är inte formellt bindande men rätten kan utöva påtryckningar på parterna för att förmå dem att följa planen, t.ex. genom preklusionsförelägganden enligt ...

Prop. 2005/06:99: Paragrafen anger syftet med förberedelsen i tvistemål. Andra stycket har ändrats på så sätt att det av punkt 5 framgår att ett av förberedelsens syften är att klarlägga om det finns förutsättningar för förlikning eller annan samförståndslösning. Bestämmelsen avser såväl dispositiva som indispositiva tvistemål (jfr kommentaren till 17 §).

  • RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte behandlats i vederbörlig ordning vid tingsrätten. Domen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • RH 1994:100:Sedan mål om betalningsföreläggande av kronofogdemyndigheten överlämnats till tingsrätten, har tingsrätten, utan föregående förberedelse, direkt utfärdat slutföreläggande för svaranden vid äventyr att målet kunde komma att avgöras i föreliggande skick. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2006:459 (Nya vårdnadsregler), 2006:465 (Nya vårdnadsregler)

[K42]7 §  Vid förberedelsen skall svaranden genast avge svaromål. I detta skall anges

  1. de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra,
  2. i vad mån kärandens yrkande medges eller bestrids,
  3. om kärandens yrkande bestrids, grunden för detta med yttrande rörande de omständigheter, som käranden grundar sin talan på, och med angivande av de omständigheter som svaranden vill anföra samt
  4. uppgift om de bevis som svaranden åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis.

[S2]De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt som svaromålet avges. Lag (1987:747).

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.

[K42]8 §  Under förberedelsen skall parterna var för sig ange de ytterligare omständigheter som de vill anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis. Skriftliga bevis som inte redan företetts skall genast framläggas. Parterna är skyldiga att på framställning av motparten uppge, vilka andra skriftliga bevis de innehar.

[S2]Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten skall genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.

[S3]Rätten får bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig vid förberedelsen. Lag (1987:747).

5 p innebär ett undantag från muntlighetsprincipen om endast rättsfrågan, inte bevisfrågan är tvistig.

  • NJA 1987 s. 450:Domvillobesvär. Fråga i visst fall om HovR:s skyldighet att utöva materiell processledning.
  • MÖD 2017:24:Anläggningsavgift för allmän va-anläggning ----- I ett mål som överlämnats från den nedlagda Va-nämnden till mark- och miljödomstol ville fastighetsägaren få fastställt att han inte behövde betala anläggningsavgift för allmän va-anläggning. Mark- och miljödomstolen ogillade talan. Mark- och miljööverdomstolen har undanröjt domen och återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen har brustit i den materiella processledningen genom att inte klarlägga partens yrkanden och genom att inte pröva alla invändningar han framställt och se till att utredningen i målet fått den inriktning och omfattning som den typen av mål kräver.
  • RH 1995:38:Skyldighet för hyresgäst att flytta på den grund att hyresrätten är förverkad till följd av dröjsmål med hyresbetalning förutsätter att hyresavtalet sagts upp i laga ordning och att hyresgästen på föreskrivet sätt underrättats om sin rätt att få tillbaka hyresrätten genom betalning. Underlåtenhet att söka klarlägga vad hyresvärden gör gällande i dessa hänseenden har ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
  • NJA 2004 s. 561:Fråga om en borgenär med en fordran utan förmånsrätt, som också ställt säkerhet för konkursbolagets skuld, har haft rätt att överklaga beslut om fastställande av arvode till konkursförvaltare och av utdelningsförslag. - Fråga om förekommet rättegångsfel kan antas ha inverkat på målets utgång.
  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • NJA 1990 s. 617:Sedan hyresnämnd genom ett beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om överlåtelse av hyresrätt till en bostadslägenhet, dels om förlängning av hyresavtalet, yrkade dödsboet vid bostadsdomstolen bifall till överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen begränsade sin prövning till detta yrkande utan att klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens beslut har undanröjts på grund av domvilla.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)
8 a § har upphävts genom lag (1987:747).

[K42]9 §  Förberedelsen sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt, får olika former av förberedelse förenas.

[S2]Svaromål enligt 7 § skall avges skriftligen, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att svaromålet avges vid ett sammanträde.

[S3]När ett skriftligt svaromål har kommit in till rätten, skall sammanträde hållas så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare med fortsatt skriftväxling.

[S4]Om sammanträde hålls, skall förberedelsen om möjligt avslutas vid detta. Om så inte kan ske, skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling eller vid ett nytt sammanträde. Lag (1987:747).

10 § Har upphävts genom lag (2005:683).

[K42]11 §  I mål där förlikning om saken är tillåten får svaranden föreläggas att skriftligen avge svaromål enligt 7 § vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. I föreläggandet skall anges vad svaranden enligt 44 kap.7 a eller 7 b § skall iaktta för att tredskodom inte skall kunna meddelas mot honom. I föreläggandet skall anges när tredskodom kan komma att meddelas.

[S2]I mål där förlikning om saken är tillåten får käranden, om han underlåter att medverka i målet, föreläggas att senast en viss dag ange om han vidhåller sin talan vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. I föreläggandet skall anges när tredskodom kan komma att meddelas. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: I andra stycket ges en möjlighet att – vid påföljd av att tredskodom kan komma att meddelas – förelägga en kärande som inte medverkar i processen att ange om han eller hon vidhåller sin talan. En förutsättning för att ett tredskodomsföreläggande skall få utfärdas är att käranden underlåtit att agera i målet, exempelvis genom att inte svara på kompletteringsförelägganden. Ett föreläggande kan också utfärdas om käranden i något skede i målet uttalat att han eller hon inte vill fortsätta processen ...

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • RH 1995:27:Föreläggande om skriftligt svaromål vid äventyr av tredskodom i ett mål om underhållsbidrag har i visst fall ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 1989 s. 487:Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade TR:n gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
  • NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
Ändrad: SFS 1991:847 (om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K42]12 §  I mål där förlikning om saken är tillåten skall parterna föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas. Parter som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite. Parter som skall höras i bevissyfte skall dessutom föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas. Avser sammanträdet en fråga om rättegångshinder, tillämpas i stället andra stycket.

[S2]I mål där förlikning om saken inte är tillåten, skall käranden föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att käromålet annars förfaller. En kärande som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite. En kärande som skall höras i bevissyfte skall dessutom föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att käromålet annars förfaller. Svaranden skall föreläggas vite.

[S3]Om det behövs, skall det i kallelsen anges vad som skall behandlas vid sammanträdet. Lag (2005:683).

I dispositiva mål kan domstolen ta till ett effektivt medel mot sådana parter som inte inställer sig till sammanträden eller som inte lämnar in svaromål i tid nämligen utfärda föreläggande vid påföljd av tredskodom om parten inte följer föreläggandet.

Tredskodom meddelas inte automatiskt utan part måste framställa yrkande enligt 44 kap 2 §.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K42]13 §  Vid sammanträde får parterna ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen. Lag (1987:747).

[K42]14 §  Om det är till fördel för utredningen i målet, bör rätten före sammanträde eller fortsatt skriftväxling tillställa parterna en förteckning över de frågor som bör tas upp under den fortsatta handläggningen.

[S2]Parterna skall före ett sammanträde sätta sig in i saken på sådant sätt att något ytterligare sammanträde för förberedelse om möjligt inte behövs. Lag (1987:747).

[K42]15 §  Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får en part föreläggas att slutligt bestämma sin talan och uppge de bevis han åberopar, om det är påkallat med hänsyn till hur parten utfört sin talan tidigare under målets handläggning. Efter det att tiden för sådant yttrande har gått ut, får parten inte åberopa någon ny omständighet eller något nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset tidigare. Lag (1987:747).

[K42]15 a §  I mål där förlikning om saken är tillåten får tingsrätten meddela parterna att förberedelsen vid en viss senare tidpunkt skall anses vara avslutad. I sådant fall får efter den tidpunkten en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast om

  1. parten gör sannolikt att han har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten eller beviset tidigare eller
  2. målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån, om åberopandet tillåts.

[S2]I meddelandet skall parterna upplysas om den verkan som meddelandet har. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafen, som är ny, avser den möjlighet till preklusion av nya omständigheter och bevis som har behandlats i avsnitt 8. För preklusion krävs att målet är dispositivt och att tingsrätten meddelat parterna att förberedelsen skall anses vara avslutad vid en viss tidpunkt. Meddelandet förutsätter inte att parterna har visat prov på någon försumlighet i processföringen. Regeln om meddelande är fakultativ, dvs. den lägger ...

  • RH 2013:28:Hovrätten har tillåtit part att, inom ramen för åberopad syn, klippa sönder (avlägsna del av) synföremålet på visst sätt. Hovrättens bedömning innefattar bl.a. frågan om åtgärden innebär åberopande av ny bevisning.
Införd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K42]16 §  Rätten ska göra en skriftlig sammanställning av parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundas på om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas behov av en sammanställning. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Innan förberedelsen avslutas ska parterna ges tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller regler om skriftliga sammanställningar av parternas ståndpunkter i tvistemål. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K42]17 §  Rätten ska verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter.

[S2]Rätten får vid tillämpning av första stycket, i ett mål där förlikning om saken är tillåten, besluta om särskild medling, om parterna samtycker till det. I sådant fall ska rätten förelägga parterna att inställa sig till ett sammanträde inför medlare som förordnas av rätten och ange inom vilken tid medlingen senast ska vara slutförd. Rätten får förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl för det. Lag (2011:861).

Prop. 2005/06:99: I paragrafen anges att rätten har en skyldighet att verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning. Bestämmelsen har ändrats så att den även omfattar indispositiva tvistemål. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Skyldigheten att försöka få parterna att komma överens i samförstånd gäller för alla indispositiva mål, men målets beskaffenhet kan naturligtvis innebära att ...

Prop. 2010/11:128: Paragrafen reglerar domstolens skyldighet att verka för en samförståndslösning. Övervägandena finns i avsnitten 6.2–6.4. Paragrafen genomför delvis artikel 3 och artikel 5 i medlingsdirektivet.

Genom ändringen i första stycket skärps rättens skyldighet att verka för att parterna kommer överens. Enligt den nya lydelsen gäller en presumtion för att frågan om förlikning eller annan samförståndslösning ska väckas av rätten. Endast i fall där det av någon anledning framstår ...

  • RH 2011:30:Fråga om en domares agerande och uttalande i samband med enskilda förlikningsdiskussioner har varit ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet i målet.
Ändrad: SFS 2011:861 (Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens), 2006:459 (Nya vårdnadsregler)

[K42]17 a §  I 56 kap.13--15 §§ finns bestämmelser om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

[K42]18 §  Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten dock

  1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
  2. meddela tredskodom,
  3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,
  4. stadfästa förlikning och
  5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.

[S2]Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.

[S3]Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap.7 a eller 7 b §, gäller vad som sägs i andra stycket i fråga om käranden.

[S4]Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 c §, gäller vad som sägs i andra stycket i fråga om svaranden. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Innan ett mål avgörs enligt den nya bestämmelsen i 44 kap. 7 c § skall svaranden ges tillfälle att yttra sig slutligt. Detta har föranlett en ny bestämmelse i ett nytt fjärde stycke.

  • RH 1993:89:En tingsrätt har meddelat en deldom över en medgiven del av ett käromål utan att dessförinnan ha berett svaranden tillfälle att yttra sig över kärandens begäran om deldom. Förfarandet har inte ansetts felaktigt.
  • RH 1994:100:Sedan mål om betalningsföreläggande av kronofogdemyndigheten överlämnats till tingsrätten, har tingsrätten, utan föregående förberedelse, direkt utfärdat slutföreläggande för svaranden vid äventyr att målet kunde komma att avgöras i föreliggande skick. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • RH 2015:19:Fråga om regleringen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
Ändrad: SFS 1991:847 (om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K42]19 §  Erfordras, för att bevisningen skall vara på en gång tillgänglig vid huvudförhandlingen, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besiktning eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom meddelas under förberedelsen.

[S2]Skall bevis upptagas utom huvudförhandlingen, bör ock förordnande därom meddelas under förberedelsen.

[S3]Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos rätten.

[K42]20 §  Huvudförhandling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i övrigt inte har avslutats.

[S2]Huvudförhandlingen får med parternas samtycke hållas i förenklad form, om det är möjligt med hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §. Sådan huvudförhandling kan äga rum i omedelbart samband med förberedelsen eller, under förutsättning att samma domare sitter i rätten, inom femton dagar från den dag då den muntliga förberedelsen avslutades. Oavsett parternas samtycke får huvudförhandling i förenklad form hållas i omedelbart samband med förberedelsen, om saken är uppenbar.

[S3]Vid huvudförhandling i förenklad form skall vad som ägt rum under det sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt rum även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: Av skäl som anges i avsnitt 7 har bestämmelsen i paragrafen om att tiden för huvudförhandlingen skall bestämmas när förberedelsen avslutats tagits bort.

  • NJA 1984 s. 80:Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens sida har ansetts ej utgöra myndighetsutövning och därför inte kunna medföra straffansvar enligt 20 kap 1 § BrB. På motsvarande sätt har bedömts meddelande till parterna om ifrågasatt rättelse enligt 17 kap 15 § RB. Fråga också huruvida visst handläggningsfel - företagande av tvistemål till omedelbar huvudförhandling i strid med 42 kap 20 § 2 st RB - var att anse som grovt oaktsamt i straffbestämmelsens mening.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K42]21 §  I fråga om kallelse till huvudförhandling gäller 12 §. Lag (1987:747).

[K42]22 §  Vill part vid huvudförhandlingen åberopa bevis, som han icke uppgivit under förberedelsen, skall han omedelbart giva rätten och motparten underrättelse om beviset och vad han vill styrka därmed.

43 Kap. Om huvudförhandling

[K43]1 §  Då målet uppropas, skall rätten inhämta upplysning, huruvida hinder möter för målets företagande till slutlig handläggning.

[K43]2 §  Huvudförhandlingen skall inställas och utsättas till annan dag:

  1. om part, som finnes böra närvara personligen, inställt sig allenast genom ombud;
  2. om vittne eller sakkunnig, som finnes böra höras, icke är tillstädes;
  3. om part vill anföra nytt viktigt skäl eller åberopa nytt bevis och motparten finnes vara i behov av anstånd för att bemöta vad parten vill andraga; eller
  4. om hinder eljest möter för målets företagande till slutlig handläggning.

[S2]Kan det antagas, att hindret kommer att undanröjas före handläggningens slut, må huvudförhandling hållas.

[K43]3 §  Om det finns ett sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 §, får förhandlingen ändå påbörjas om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att en ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.

[S2]Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning om svaranden har delgetts stämning och den som ska höras finns tillgänglig och det är lämpligt.

[S3]Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning ske i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket.

[S4]Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i tilllämpliga delar det som föreskrivs om bevis som upptas utom huvudförhandlingen. Lag (2016:37).

Prop. 1999/2000:26: I paragrafen finns bestämmelser om hur rätten skall agera då det föreligger hinder mot huvudförhandling enligt 2 §. I anslutning till den föreslagna regleringen i 11 § har första stycket justerats språkligt. Hänvisningen till 11 § andra stycket har ersatts av en hänvisning till tredje stycket.

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K43]4 §  Rätten skall se till att ordning och reda iakttas vid handläggningen. Rätten kan bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras från den ordning som föreskrivs i 7--9 §§.

[S2]Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs. Lag (1987:747).

  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.

[K43]5 §  Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen.

[S2]Det som en part har anfört under förberedelsen får dock läsas upp, om de uppgifter som parten lämnar vid förhandlingen avviker från de uppgifter som parten lämnat under förberedelsen eller parten låter bli att yttra sig eller det finns något annat särskilt skäl. Lag (2005:683).

[K43]6 §  Part skall sanningsenligt redogöra för de omständigheter han åberopar i målet och uttala sig om de av motparten anförda omständigheterna samt besvara framställda frågor.

[S2]Lämnar part uppgift, som strider mot vad han tidigare anfört, eller förekommer eljest motsägelse i parts uppgifter, skall han uppmanas att förklara sig däröver.

[K43]7 §  Vid huvudförhandlingen skall rätten inledningsvis, om det är lämpligt, kort redogöra för tvisteläget och för vad som skall behandlas vid förhandlingen.

[S2]Därefter skall käranden framställa sitt yrkande. Svaranden skall ange om yrkandet medges eller bestrids. Vardera parten skall sedan utveckla sin talan och yttra sig över det som motparten har anfört.

[S3]Om huvudförhandlingen hålls trots att ena parten har uteblivit, skall rätten i den mån det behövs se till att det som parten tidigare har anfört läggs fram ur handlingarna.

[S4]Framställningar enligt andra och tredje styckena får ske genom hänvisningar till handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag (2005:683).

[K43]8 §  Sedan parterna utvecklat sin talan, ska bevisningen läggas fram.

[S2]Om en part ska höras i bevissyfte, bör förhöret hållas innan vittnesbevisning tas upp om den omständighet som förhöret gäller.

[S3]Bevisningen får läggas fram genom hänvisningar till ljud- och bildupptagningar och andra handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller regler om bevisningens framläggande vid en huvudförhandling i tvistemål. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • NJA 2018 s. 1062:Fråga om prövningstillstånd i hovrätten när ny bevisning ger anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom och bevis-ningen bör tillåtas i följd av bristande materiell processledning i tingsrätten.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K43]9 §  Sedan bevisningen har lagts fram får parterna hålla slutanföranden. Lag (2005:683).

[K43]10 §  Om en part under huvudförhandlingen ändrar eller gör tillägg till tidigare lämnade uppgifter eller om han åberopar omständigheter eller bevis som han inte uppgett före förhandlingens början, får det nya materialet lämnas utan avseende, om det kan antas att parten genom detta förfarande försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet. Lag (1987:747).

  • NJA 2006 s. 326:Frågor om tillämpning av preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap. 10 § rättegångsbalken.
  • RH 2013:28:Hovrätten har tillåtit part att, inom ramen för åberopad syn, klippa sönder (avlägsna del av) synföremålet på visst sätt. Hovrättens bedömning innefattar bl.a. frågan om åtgärden innebär åberopande av ny bevisning.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K43]11 §  Huvudförhandlingen skall genomföras utan onödiga uppehåll och så långt möjligt i ett sammanhang.

[S2]Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka.

[S3]Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning, huvudförhandlingens längd eller andra särskilda omständigheter, får uppehåll göras i större omfattning än vad som följer av andra stycket. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat.

[S4]I fråga om föreläggande i kallelse till en senare förhandling gäller vad som sägs i 42 kap. 12 §. Om ett mål sätts ut till fortsatt huvudförhandling, får i stället för föreläggande enligt 12 § första stycket en part föreläggas att inställa sig vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas mot honom eller målet avgöras utan hinder av hans utevaro. Lag (2000:172).

Denna bestämmelse, tillsammans med 46 kap. 11 §, är ett uttryck för koncentrationsprincipen

Prop. 1999/2000:26: Den föreslagna bestämmelsen reglerar uppehåll i en huvudförhandling och ersätter nuvarande regler om avbrott i 1 kap. 9 § och om uppskov i paragrafens nuvarande lydelse. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.

I första stycket slås den grundläggande principen och huvudregeln fast, nämligen att en huvudförhandling skall genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. ...

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K43]12 §  Då mål utsättes till fortsatt eller ny huvudförhandling, äge rätten, för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna, att förberedelse skall ånyo äga rum, samt meddela erforderliga föreskrifter därom.

[K43]13 §  Vid en fortsatt huvudförhandling ska handläggningen fortsätta där den slutade vid den tidigare förhandlingen.

[S2]Vid en ny huvudförhandling ska målet företas till fullständig handläggning. Bevis som har tagits upp vid den tidigare handläggningen ska tas upp på nytt, om rätten finner att det är av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset. Om ett förhör som har tagits upp vid den tidigare handläggningen kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, får det tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas eller om det finns särskilda skäl. I mål där förlikning om saken är tillåten krävs det dessutom att någon av parterna begär att beviset tas upp på nytt. Om ett bevis inte tas upp på nytt, ska det läggas fram på lämpligt sätt. Lag (2016:37).

Prop. 1999/2000:26: I paragrafens andra stycke ges regler om bevisupptagning vid ny huvudförhandling. Om ett bevis inte tas upp på nytt vid den nya huvudförhandlingen skall det enligt hittills gällande regler förebringas genom protokoll eller på annat lämpligt sätt. Bestämmelserna i 6 kap. innebär att ett protokoll inte alltid behöver föras (se avsnitt 9). Lydelsen av den sista meningen har mot den bakgrunden ändrats på så sätt att ...

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller bestämmelser om fortsatt och ny huvudförhandling i tvistemål. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K43]14 §  Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att det är nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs, får fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt reglerna i detta kapitel. Är kompletteringen av enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd med parterna i stället besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt. Lag (1987:747).

  • AD 1993 nr 91:l mål vid tingsrätt om uppsägning av anställningsavtal har svaranden gjort invändning om att kärandens talan gått förlorad på grund av preskription. Efter avslutandet av huvudförhandling i målet har svaranden begärt att fortsatt huvudförhandling skall hållas eftersom han erinrat sig att preskriptionsavbrott skett på sätt som tidigare inte uppgivits i målet. Tingsrätten avslog framställningen. Fråga i arbetsdomstolen huruvida rättegångsfel förekommit i tingsrätten.
  • NJA 2018 s. 1062:Fråga om prövningstillstånd i hovrätten när ny bevisning ger anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom och bevis-ningen bör tillåtas i följd av bristande materiell processledning i tingsrätten.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

44 kap. Om parts utevaro m. m.

[K44]1 §  Uteblir båda parterna från ett sammanträde under förberedelsen, skall målet avskrivas. Lag (2005:683).

[K44]2 §  Uteblir, i mål där förlikning om saken är tillåten, ena parten från ett sammanträde under förberedelsen och har den uteblivne förelagts att inställa sig vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas, skall sådan dom meddelas mot honom eller henne, om motparten yrkar det. Yrkas inte tredskodom, skall målet avskrivas.

[S2]Är det svaranden som uteblir, får dock på yrkande av käranden målet sättas ut till ett nytt sammanträde. Inställer sig svaranden inte heller till detta sammanträde, gäller första stycket.

[S3]Första och andra styckena tillämpas också när en part, som har förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd av tredskodom, inte följer föreläggandet.

[S4]Avser sammanträdet en fråga om rättegångshinder, tillämpas 3 § i stället för första-tredje styckena. Lag (2005:683).

Om part uteblir i ett dispositivt tvistemål och andra parten har rätt till tredskodom så meddelas den inte om inte parten yrkar tredskodom.

  • RH 2005:19:Tingsrätt har inte ägt fatta beslut om avskrivning sedan käranden infunnit sig till utsatt huvudförhandling men kort därefter obstruerat och avlägsnat sig.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K44]3 §  Uteblir, i mål där förlikning om saken inte är tillåten, käranden från ett sammanträde under förberedelsen och har han eller hon förelagts att inställa sig vid påföljd att käromålet annars förfaller, skall målet avskrivas.

[S2]Första stycket tillämpas också när en kärande, som har förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att käromålet annars förfaller, inte följer föreläggandet.

[S3]Uteblir svaranden och har vite förelagts, får rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att svaranden skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag (2005:683).

[K44]4 §  Om en part uteblir eller underlåter att infinna sig personligen vid en huvudförhandling, tillämpas 1-3 §§.

[S2]Har en part förelagts att inställa sig eller infinna sig personligen vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas eller att målet kan avgöras även om parten uteblir, och meddelas inte tredskodom, får rätten på yrkande av den part som har inställt sig ändå genomföra huvudförhandlingen. Framställs inte något sådant yrkande, skall målet avskrivas. Lag (2005:683).

  • RH 2005:19:Tingsrätt har inte ägt fatta beslut om avskrivning sedan käranden infunnit sig till utsatt huvudförhandling men kort därefter obstruerat och avlägsnat sig.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K44]5 §  Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande meddelats honom vid vite att infinna sig personligen, och är saken sådan, att förlikning därom ej är tillåten, äge rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

[K44]6 §  Har vite förelagts part eller skall part hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna ske, må dock förberedelsen avslutas eller målet avgöras utan hinder av att parten kommit tillstädes allenast genom ombud eller uteblivit.

[K44]7 §  Uteblir en part från ett sammanträde där en rättegångsfråga skall prövas, får frågan ändå prövas, om handläggningen av målet skall fortsätta. Lag (2005:683).

[K44]7 a §  Underlåter svaranden att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom, får sådan dom meddelas, om inte käranden har motsatt sig det.

[S2]Svaranden skall anses ha följt ett föreläggande att avge svaromål, om han klargjort sin inställning till kärandens yrkande och angett skäl som kan vara av betydelse vid prövning av saken. Lag (1987:747).

Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. Handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel enligt NJA 1989 s. 487.

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • RH 1995:27:Föreläggande om skriftligt svaromål vid äventyr av tredskodom i ett mål om underhållsbidrag har i visst fall ansetts utgöra rättegångsfel.
  • NJA 1989 s. 487:Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade TR:n gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
  • NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K44]7 b §  Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom meddelas även om svaranden efter föreläggande att skrift-ligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte förmått visa sannolika skäl för sin inställning.

[S2]Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas

  1. om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget,
  2. om tredskodom har meddelats tidigare i saken, eller
  3. om käranden motsätter sig det. Lag (1996:1024).

[K44]7 c §  Om käranden inte följer ett föreläggande enligt 42 kap. 11 § andra stycket att ange om han vidhåller sin talan, får tredskodom meddelas mot honom. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen är ny (se avsnitt 11.1) och innebär att tredskodom kan meddelas mot en kärande som inte följer ett föreläggande enligt 42 kap.

11 § andra stycket att ange om talan vidhålls. Föreläggandet skall anses ha följts i samtliga fall där käranden svarar, alltså både ...

Införd: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K44]8 §  Då tredskodom meddelas mot käranden, skall käromålet ogillas, såvitt ej detta medgivits av svaranden eller det eljest uppenbart framgår, att käromålet är grundat.

[S2]Tredskodom mot svaranden skall grundas på kärandens framställning av omständigheterna i målet, såvitt svaranden erhållit del av framställningen och den ej strider mot förhållande, som är allmänt veterligt. I den mån framställningen ej innefattar laga skäl för käromålet eller det eljest uppenbart framgår, att käromålet är ogrundat, skall det ogillas.

[S3]Domen skall betecknas som tredskodom.

  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.

[K44]9 §  Part, mot vilken tredskodom meddelats, får hos den rätt där talan väckts söka återvinning inom en månad från den dag då domen meddelades. Om återvinning inte söks står domen fast i den del den gått parten emot.

[S2]Ansökan om återvinning skall göras skriftligen. Har tredskodom meddelats utan huvudförhandling, bör ansökan innehålla allt som behövs från sökandens sida för förberedelsens fullföljande. Lag (2000:172).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafens första stycke har ändrats så att fristen för ansökan om återvinning av tredskodom inte längre räknas från den dag då tredskodomen delgavs parten utan från den dag då domen meddelades. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 16. Bestämmelserna i första och

andra styckena har också ändrats redaktionellt.

  • NJA 1981 s. 988:TR har enligt förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m m översänt tredskodom till parterna. Eftersom åtgärden inte skett för delgivning har - även om den mot vilken tredskodomen givits genom åtgärden har fått kännedom om domen - ej fristen för ansökan om återvinning till följd därav börjat löpa. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB, 19 § delgivningslagen (1970:428).
  • NJA 1982 s. 188:I mål mellan A och B, vari part beviljats allmän rättshjälp, meddelade TR tredskodom mot B. A översände ett exemplar av tredskodomen till B för delgivning. Vid senare tidpunkt delgavs B tredskodomen genom rättens försorg. B ansökte om återvinning inom en månad från sistnämnda tidpunkt men mer än en månad efter det att hon mottog försändelsen från A. Genom beslut som vann laga kraft avvisade TR:n ansökningen om återvinning såsom för sent inkommen. På ansökan av B om resning eller återställande av försutten tid har HD funnit B:s mottagande av tredskodomen från A inte bilda utgångspunkt för återvinningsfristen, eftersom A inte fått rättens medgivande att själv ombesörja delgivning. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB samt 2 och 19 §§ delgivningslagen (1970:428). TR:ns avvisningsbeslut har sålunda befunnits felaktigt. Det har emellertid inte ansetts uppenbart strida mot lag. Resning har ej beviljats men B:s ansökan om återställande av försutten tid har bifallits.
  • RH 2000:78:Tingsrätt har meddelat tredskodom i mål om betalningsföreläggande. Svaranden, som klagat över domvilla, har ansetts ha haft giltig ursäkt att inte i ansökan om återvinning åberopa vad som lagts till grund för sådan klagan.
  • NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K44]10 §  Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del återvinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp.

[S2]En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning i målet. Lag (1996:1024).

  • NJA 1983 s. 167:Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne återvinning. Svarandeparten ansågs oförhindrad att i återvinningsmålet yrka ersättning för kostnader som åsamkats honom genom motpartens uteblivande från det rättegångstillfälle då tredskodom meddelades, oaktat vid detta tillfälle ersättning yrkats endast för en del av dessa kostnader. 18 kap 6 § och 14 § 1 st samt 44 kap 10 § 1 st RB.
  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • NJA 1988 s. 98:Laga förfall?
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1996:1024 (None), 1990:747 (om ny summarisk process)

II OM RÄTTEGÅNGEN I BROTTMÅL

45 kap. Om väckande av allmänt åtal, om förberedelse och om avgörande av mål utan huvudförhandling

[K45]1 §  Åtal väcks genom att åklagaren hos rätten skriftligen ansöker om stämning mot den som skall tilltalas. Åtal skall anses väckt när stämningsansökan kom in till rätten.

[S2]Rätten får i samråd med den berörda åklagaren eller åklagarmyndigheten uppdra åt åklagare att utfärda stämning. I sådant fall skall åklagaren i samband med att stämning utfärdas ge in ett exemplar av stämningen till rätten. Åtal anses väckt när detta exemplar kom in till rätten.

[S3]Nytt åtal får inte väckas mot den tilltalade för gärning för vilken han eller hon redan står under åtal. Lag (2002:440).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen innehåller bestämmelser om åtals väckande. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.

Den tidigare regleringen i första stycket om att rätten får ge åklagaren i uppdrag att själv utfärda stämning är flyttad till andra stycket. Andra meningen i första stycket om när åtal skall anses väckt i sådana fall då åklagaren väcker åtal återfanns tidigare i andra stycket och är i sak oförändrad. ...

  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 2007 s. 557:Enligt ett åtal för narkotikabrott har en person olovligen mottagit, förpackat och förvarat en viss mängd amfetamin i en lägenhet. Därefter väcks ett nytt åtal mot samma person för grovt narkotikabrott. Åklagaren påstår därvid att den tilltalade i lägenheten har mottagit och förvarat dels ecstacytabletter, dels en mängd amfetamin, varvid det anmärks att en del av amfetaminet omfattades av det första åtalet. Enligt det nya åtalet har den tilltalade dessutom förpackat och transporterat den narkotika som inte omfattades av det första åtalet till ett gömställe. All narkotika har mottagits vid samma tillfälle. De båda åtalen har ansetts avse samma gärning, och det andra åtalet har inte kunnat tas upp till prövning.
  • NJA 1990 s. 401:Brottmålsdoms rättskraft har ansetts omfatta även frågan om förverkande på grund av brottet, frånsett alldeles speciella fall av förverkande. 30 kap 9 § och 45 kap 1 § 3 st RB samt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Ändrad: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)

[K45]2 §  Åtal för förseelse i rättegången må väckas utan stämning.

[S2]Förövar någon annat brott inför rätten vid dess sammanträde, må åtal för brottet väckas utan stämning, om rätten med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finner det lämpligt.

[S3]Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att åtal må väckas utan stämning, vare det gällande.

[K45]3 §  Om åtal har väckts mot någon för flera brott ska åtalen handläggas i en rättegång. Åtalen får dock handläggas var för sig om det är till fördel för målets handläggning och det inte finns särskilda skäl mot det.

[S2]Om åtal har väckts mot flera personer får åtalen handläggas i en rättegång om det är till fördel för målets handläggning eller det annars finns skäl för det.

[S3]Åtal får inte förenas om domstolen är obehörig att handlägga något av åtalen eller om det gäller olika rättegångsformer för dem.

[S4]Åtal som handläggs gemensamt får delas upp när det finns skäl för det. Lag (2014:320).

  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
Ändrad: SFS 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar)

[K45]3 a §  Åklagaren och den som biträder honom eller henne ska bedriva sitt arbete objektivt även efter det att åtal har väckts. Lag (2016:546).

[K45]4 §  I stämningsansökan ska åklagaren uppge

  1. den tilltalade,
  2. målsäganden, om någon sådan finns,
  3. den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande samt de bestämmelser som är tillämpliga,
  4. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt
  5. de omständigheter som gör domstolen behörig, om inte behörigheten framgår på annat sätt.

[S2]Vill åklagaren i samband med att åtalet väcks även väcka talan om enskilt anspråk enligt 22 kap. 2 §, ska åklagaren i ansökan lämna uppgift om anspråket och de omständigheter som det grundas på samt de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

[S3]Om den tilltalade är eller har varit anhållen eller häktad på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, ska åklagaren ange detta i stämningsansökan. Uppgift ska dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.

[S4]Har åklagaren några önskemål om hur målet ska handläggas, bör dessa anges i stämningsansökan. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: 3. den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande samt de bestämmelser som är tillämpliga,

Prop. 2011/12:126: 3. den brottsliga gärningen med uppgift om tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande samt de bestämmelser som är tillämpliga,

  • NJA 2019 s. 909:Offentlig uppmaning att ge pengar eller annan egendom för vapeninköp till två terroristklassade organisationer via en öppen Facebooksida har bedömts vara straffbar, oavsett att organisationerna har varit parter i en väpnad konflikt. Brottet har ansetts vara av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Även fråga om kraven på en gärningsbeskrivning.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
  • NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.
  • RH 2012:62:Åklagaren har i sin plädering alternativt yrkat att den tilltalade ska dömas för försök till ett åtalat brott men har inte i anledning av detta velat justera gärningsbeskrivningen. Att i sådant fall genom tolkning av gärningsbeskrivningen ändå pröva frågan om ansvar för försöksbrottet har inte ansetts kunna ske.
  • RH 1995:126:Åklagare har yrkat ansvar för obestämt antal gärningar under viss tid. I hovrätt har åklagaren velat justera åtalet genom att bl.a. utvidga den tid under vilken gärningarna skulle ha begåtts. Justeringen har ansetts vara tillåten.
  • NJA 2008 s. 1066:Prövningstillstånd i hovrätt har meddelats, när tingsrätten dömt för oaktsam medhjälp till bokföringsbrott trots att åtalet avsåg uppsåtlig medverkan till brottet med ett delvis annat påstått händelseförlopp.
  • NJA 2014 s. 664:En gärningsbeskrivning har genom tolkning ansetts innefatta ett visst gärningsmoment. Tolkningen har bedömts ligga inom ramen för vad som kan godtas från rättssäkerhetssynpunkt eftersom den tilltalade haft möjlighet att försvara sig även i fråga om det aktuella gärningsmomentet.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • RH 2014:53:I gärningsbeskrivningen för ett åtal om ansvar för eget bruk av narkotika har åklagaren angett att den tilltalade har ”tagit” narkotika. Fråga om åtalet varit tillräckligt tydligt utformat för att den tilltalade ska kunna dömas för gärningen (I och II).
  • RH 2012:63:Åklagaren har i gärningsbeskrivningen inte angivit de konkreta rättsfakta som åtalet avser. Eftersom det därmed inte går att identifiera de brottsliga gärningar som åklagaren lagt den tilltalade till last har åtalet ogillats.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:562 (Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering), 1973:45 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 2012:326 (Elektronisk stämningsansökan i brottmål)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K45]5 §  Väckt åtal må icke ändras. Åklagaren äge dock mot samme tilltalade utvidga åtalet att avse annan gärning, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt.

[S2]Åklagaren eller målsäganden må ock, sedan åtal väckts, utan stämning mot den tilltalade väcka talan om enskilt anspråk på grund av brottet, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt. Motsvarande gäller, när anspråket övertagits av annan.

[S3]Såsom ändring av åtal anses icke, att åklagaren beträffande samma gärning inskränker sin talan eller åberopar annat lagrum än i stämningen uppgivits eller ny omständighet till stöd för åtalet. Lag (1969:588).

  • NJA 1991 s. 612:Bevisvärdering i mål om ansvar för grovt narkotikabrott. - Tillika fråga om ändring eller justering av åtal.
  • NJA 1985 s. 662:Resningsärende. Sedan en person vidtagit förberedelse till ett stöldbrott, gjorde han sig skyldig till ett fullbordat stöldbrott som i vissa avseenden avvek från vad som hade planerats vid förberedelsen. Förberedelsehandlingen har ansetts uppgå i det fullbordade brottet (23 kap 2 § 1 st BrB) och dessutom bedömts i den mening som avses i 30 kap 9 § och 45 kap 5 § 3 st RB utgör samma gärning som den handling genom vilken brottet fullbordades.
  • RH 1996:56:Åklagaren har, sedan mer än tio år förflutit från det att påstått grovt skattebedrägeri fullbordats, justerat gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k. passivt skattebedrägeri till att avse s.k. aktivt sådant. Den justerade gärningsbeskrivningen har inte ansetts kunna innefattas av den ursprungliga och då justeringen har skett efter det att preskriptionstiden för brottet löpt ut, har åtalet ogillats.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • RH 1995:126:Åklagare har yrkat ansvar för obestämt antal gärningar under viss tid. I hovrätt har åklagaren velat justera åtalet genom att bl.a. utvidga den tid under vilken gärningarna skulle ha begåtts. Justeringen har ansetts vara tillåten.
  • NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 2007 s. 557:Enligt ett åtal för narkotikabrott har en person olovligen mottagit, förpackat och förvarat en viss mängd amfetamin i en lägenhet. Därefter väcks ett nytt åtal mot samma person för grovt narkotikabrott. Åklagaren påstår därvid att den tilltalade i lägenheten har mottagit och förvarat dels ecstacytabletter, dels en mängd amfetamin, varvid det anmärks att en del av amfetaminet omfattades av det första åtalet. Enligt det nya åtalet har den tilltalade dessutom förpackat och transporterat den narkotika som inte omfattades av det första åtalet till ett gömställe. All narkotika har mottagits vid samma tillfälle. De båda åtalen har ansetts avse samma gärning, och det andra åtalet har inte kunnat tas upp till prövning.
  • NJA 2019 s. 600:En målsägande som för talan i samband med åtal för brott får ändra sitt ersättningsyrkande i högre rätt till följd av att åklagaren där justerat åtalet.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.

[K45]6 §  Vill åklagaren enligt 2 § första eller andra stycket väcka åtal för brott eller enligt 5 § utvidga åtalet eller vill åklagaren, målsäganden eller den, som övertagit målsägandens anspråk, enligt sistnämnda paragraf väcka talan om enskilt anspråk, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Den tilltalade skall erhålla del därav. Talan, som nu sagts, skall anses väckt, då den framställdes inför rätten. Lag (1969:588).

[K45]7 §  Har förundersökning ägt rum i målet, ska åklagaren, då åtalet väcks eller så snart som möjligt därefter, till rätten ge in protokoll eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som åberopas som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte ges in. Lag (2012:326).

Prop. 2011/12:126: Har förundersökning ägt rum i målet, ska åklagaren, då åtalet väcks eller så snart som möjligt därefter, till rätten ge in protokoll eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som åberopas som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte ges in.

I paragrafen anges vad åklagaren ska ge in till rätten vid väckande av åtal. Övervägandena finns i avsnitt ...

Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2012:326 (Elektronisk stämningsansökan i brottmål)

[K45]8 §  Stämningsansökan skall avvisas, om rätten finner uppenbart, att den som väcker åtalet icke äger tala å brottet eller att målet på grund av annat rättegångshinder icke kan upptagas till prövning.

  • RH 2008:67:Sedan tingsrätten avvisat åklagarens stämningsansökan på grund av delgivningssvårigheter med en tilltalad har hovrätten undanröjt avvisningsbeslutet och visat målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.

[K45]9 §  Avvisas inte ansökan, skall rätten utfärda stämning på den tilltalade att svara på åtalet.

[S2]Stämningen skall tillsammans med stämningsansökan och därvid fogade handlingar delges den tilltalade. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges. Lag (1994:420).

[K45]10 §  I stämningen ska rätten även förelägga den tilltalade att muntligen eller skriftligen uppge vilken bevisning han eller hon åberopar och vad han eller hon vill styrka med varje bevis. Detta gäller dock inte om det på grund av den tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om bevisning inte behövs.

[S2]De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt med att bevisuppgift lämnas.

[S3]Rätten ska allt efter målets beskaffenhet verka för att målet förbereds så, att huvudförhandlingen kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Om det behövs får rätten förelägga den tilltalade att skriftligen redovisa sin inställning till åtalet och grunden för den. Förberedelse får ske vid ett sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt får olika former av förberedelse förenas. Lag (2014:320).

[K45]10 a §  Ett mål skall avgöras efter huvudförhandling. Utan en sådan förhandling får rätten dock

  1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
  2. meddela frikännande dom enligt 20 kap. 9 § andra stycket, och
  3. meddela dom i mål där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, om huvudförhandling varken begärs av någon av parterna eller behövs med hänsyn till utredningen i målet.

[S2]Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 3, skall

  1. den tilltalade informeras om att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling och om sin rätt till en sådan förhandling, och
  2. parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, ges tillfälle till detta. Lag (2005:683).

  • RH 2012:78:En person som var åtalad för hastighetsförseelse bestred ansvar på grund av nöd. Nödinvändningen utvecklades i en skrift och ingen av parterna åberopade muntlig bevisning. Sedan tingsrätten avgjort målet utan huvudförhandling och ogillat åtalet har åklagaren överklagat domen och gjort gällande att tingsrättens bevisvärdering var felaktig. Fråga om målet kunnat avgöras utan huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt.
Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K45]11 §  Finnes, för att målet skall kunna vid huvudförhandlingen slutföras i ett sammanhang, förundersökningen böra fullständigas eller, om förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge rätten meddela åklagaren föreläggande därom.

[K45]12 §  Erfordras, för att bevisningen skall vara på en gång tillgänglig vid huvudförhandlingen, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besiktning eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål meddelas.

[S2]Skall bevis upptagas utom huvudförhandlingen, bör ock förordnande därom utan dröjsmål meddelas.

[S3]Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos rätten.

[K45]13 §  Om det behövs för målets förberedelse eller av något annat skäl, ska rätten hålla ett sammanträde med parter och andra som berörs. Vid bedömningen av om ett sammanträde behövs ska rätten särskilt beakta om målets omfattning gör att ett sammanträde kan antas främja att huvudförhandlingen kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt. I fråga om kallelse av parter ska 15 § tillämpas.

[S2]Uteblir någon som kallats till sammanträdet, får detta ändå hållas om det främjar beredningen av målet. Om den som uteblivit förelagts vite, får rätten besluta att nytt vite ska föreläggas eller att han eller hon ska hämtas till rätten.

[S3]I 24–27 kap. finns bestämmelser om sammanträde för prövning av tvångsmedel. Lag (2014:320).

Prop. 2013/14:170: Paragrafen innehåller regler om förberedelsesammanträde. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar)

[K45]14 §  Rätten ska bestämma tid för huvudförhandling så snart som möjligt. För behandling av en rättegångsfråga eller en del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är förberett för huvudförhandling.

[S2]Om den tilltalade är anhållen eller häktad, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes om inte ett sammanträde enligt 13 § har hållits. Om ett sådant sammanträde har hållits ska huvudförhandlingen i stället påbörjas senast inom tre veckor från den dag då åtalet väcktes.

[S3]Huvudförhandlingen får påbörjas senare än vad som anges i andra stycket, om ett längre uppskov är nödvändigt för att en särskild utredning om den tilltalades personliga förhållanden ska hinna färdigställas eller på grund av en åtgärd som avses i 11 eller 12 §, målets omfattning eller någon annan omständighet. Har den tilltalade häktats efter åtalet, ska tiden räknas från dagen för hans eller hennes häktande.

[S4]Om den tilltalade är ålagd reseförbud, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom en månad från den dag då åtalet väcktes, om inte ett längre uppskov är nödvändigt för att en särskild utredning om den tilltalades personliga förhållanden ska hinna färdigställas eller på grund av en åtgärd som avses i 11 eller 12 §, målets omfattning eller någon annan omständighet. Har reseförbudet meddelats efter åtalet, ska tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet. Lag (2014:320).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller bestämmelser om utsättande av huvudförhandling i brottmål. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Bestämmelsen i andra stycket har ändrats på så sätt att fristen för att påbörja huvudförhandling i mål med anhållna eller häktade förlängts till två veckor samtidigt som det i lagtexten tydliggörs att förhandlingen ska påbörjas snarast. När den misstänkte är anhållen eller häktad ...

  • RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor), 2001:235 (Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.)

[K45]15 §  Till huvudförhandlingen skall åklagaren kallas. Biträder målsäganden åtalet eller för han eller hon annars talan jämte åklagaren eller skall han eller hon höras i anledning av åklagarens talan, skall även målsäganden kallas. Skall målsäganden infinna sig personligen, skall rätten förelägga honom eller henne vite.

[S2]Den tilltalade skall kallas till huvudförhandlingen i stämningen eller genom särskild kallelse. Skall han eller hon infinna sig personligen eller krävs det att han eller hon på annat sätt är närvarande, skall rätten förelägga honom eller henne vite. Om det finns anledning att anta att den tilltalade inte skulle följa ett sådant föreläggande, får rätten besluta att han eller hon skall hämtas till huvudförhandlingen. Kan målet enligt 46 kap. 15 a § komma att avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, skall han eller hon i kallelsen erinras om detta. Rätten beslutar om inställandet av den som är anhållen eller häktad.

[S3]Bestämmelser om kallande av vittne och sakkunnig finns i 36 och 40 kap.Lag (2001:235).

  • RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.
  • NJA 1992 s. 613:En tilltalad förelades vid vite att inställa sig till huvudförhandling men uteblev. Till förhandlingen var även kallat ett vittne. Det förelåg dock inte fullt bevis om att vittnet hade delgivits kallelsen. Förhandlingen ställdes in. Det har inte ansetts föreligga sådana omständigheter att ändamålet med vitet förlorat sin betydelse.
  • NJA 1990 s. 228:Sedan tilltalad förelagts vid vite att personligen inställa sig till huvudförhandling har rätten före förhandlingen förordnat om hämtning av den tilltalade. Förordnandet har inte ansetts innebära att vitesföreläggandet förfallit.
Ändrad: SFS 1976:1137 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 1982:283 (om vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro), 2001:235 (Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.)

[K45]16 §  En stämning som utfärdas av åklagaren ska ha det innehåll som i 4 § anges om stämningsansökan.

[S2]I stämningen ska åklagaren dessutom förelägga den tilltalade att, inom en viss tid som åklagaren bestämmer, muntligen eller skriftligen hos rätten ange de bevis som han eller hon vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad som ska styrkas med varje särskilt bevis. Det gäller dock inte om åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller någon annan omständighet finner att det är uppenbart att bevis inte kommer att anges av den tilltalade. Om det är lämpligt, får åklagaren i stämningen kalla den tilltalade till huvudförhandling.

[S3]En åklagare som sätter ut ett mål till huvudförhandling ska följa de föreskrifter om tiden för huvudförhandling som meddelats av rätten. Åklagaren får ombesörja sådana kallelser och förelägganden som avses i 15 §.

[S4]Stämningen och handlingar som är fogade till den ska delges den tilltalade. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, ska inte framgå av de handlingar som delges. Sedan stämningen delgetts ska bevis om detta ges in till rätten. När sådana kallelser och förelägganden som avses i tredje stycket har delgetts, ska de med bevis om delgivning ges in till rätten.

[S5]Frågor om utdömande av vite som förelagts i en kallelse med stöd av tredje stycket prövas av rätten utan särskild ansökan. Lag (2020:918).

Prop. 2001/02:147: Paragrafen behandlar stämning som utfärdas av åklagare. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.

I första till tredje styckena har endast gjorts språkliga justeringar. Ett uppdrag till åklagaren att utfärda stämning bör, som angetts i kommentaren till 45 kap. 1 §, normalt även innefatta ett uppdrag att utfärda samtliga kallelser till huvudförhandlingen i målet. Snabbheten i förfarandet ...

Prop. 2019/20:189: En stämning som utfärdas av åklagaren ska ha det innehåll som i 4 § anges om stämningsansökan.

I stämningen ska åklagaren dessutom förelägga den tilltalade att, inom en viss tid som åklagaren bestämmer, muntligen eller skriftligen hos rätten ange de bevis som han eller hon vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad som ska styrkas med varje särskilt bevis. Det gäller dock inte om åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller ...

Ändrad: SFS 1976:1137 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K45]17 §  Vill part vid huvudförhandlingen åberopa bevis, som han icke förut uppgivit, skall han omedelbart giva rätten och motparten underrättelse om beviset och vad han vill styrka därmed.

[K45]18 §  Har upphört genom lag (1976:567).

46 Kap. Om huvudförhandling i mål, vari allmänt åtal föres

[K46]1 §  Då målet uppropas, skall rätten inhämta upplysning, huruvida hinder möter för målets företagande till slutlig handläggning.

[K46]2 §  Huvudförhandlingen skall inställas och utsättas till annan dag:

  1. om åklagaren icke är tillstädes;
  2. om den tilltalade uteblivit eller, då föreläggande meddelats honom att infinna sig personligen, kommit tillstädes allenast genom ombud och sådant fall ej är för handen, att målet må avgöras utan hinder därav;
  3. om, då den tilltalade enligt lag skall hava försvarare, sådan icke är närvarande och försvarare icke omedelbart utses;
  4. om målsägande, vittne eller sakkunnig, som finnes böra höras, icke är tillstädes;
  5. om part vill anföra nytt viktigt skäl eller åberopa nytt bevis och motparten finnes vara i behov av anstånd för att bemöta vad parten vill andraga; eller
  6. om hinder eljest möter för målets företagande till slutlig handläggning.

[S2]Kan det antagas, att hindret kommer att undanröjas före handläggningens slut, må huvudförhandling hållas.

  • NJA 2009 s. 141:Stöd har saknats för att förklara ett överklagande i brottmål förfallet när klaganden, som infunnit sig till huvudförhandling i målet, inte ansett sig kunna delta i denna muntligen.
  • RH 2001:67:Den tilltalade, som hade överklagat tingsrättens dom, uteblev från huvudförhandlingen i hovrätten. Även åklagaren, som hade överklagat domen anslutningsvis, uteblev från förhandlingen. Den tilltalades överklagande - och som följd av det även åklagarens överklagande - ansågs vara förfallet.
  • NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.

[K46]3 §  Om det finns ett sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 § första stycket4–6, får förhandlingen ändå påbörjas om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att en ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.

[S2]Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning om den tilltalade har delgetts stämning och den som ska höras finns tillgänglig och det är lämpligt.

[S3]Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning ske i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket.

[S4]Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i tillämpliga delar det som föreskrivs om bevis som upptas utom huvudförhandlingen. Lag (2016:37).

[K46]4 §  Rätten skall se till att ordning och reda iakttas vid handläggningen. Rätten kan bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras från den ordning som föreskrivs i 6, 9 och 10 §§.

[S2]Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs. Lag (1987:747).

  • NJA 1999 s. 260:Fråga om domstols skyldighet att klarlägga innebörden av gjort vitsordande av skadeståndsbelopp i brottmål. 46 kap 4 § 2 st RB.
  • NJA 2017 s. 1086:Rättegångsfel. Åklagaren har vid en huvudförhandling i hovrätten inte framställt ett i tingsrätten anfört alternativt gärningspåstående med ett anknutet enskilt anspråk. Med hänsyn till omständigheterna i målet har det ansetts att hovrätten genom materiell processledning borde ha klarlagt omfattningen av åklagarens talan.
  • NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
  • NJA 1996 s. 797:Tolkning av gärningsbeskrivning.

[K46]5 §  Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen. Lag (1987:747).

Denna bestämmelse, tillsammans med 43 kap. 5 §, är ett uttryck för muntlighetsprincipen

[K46]6 §  Vid huvudförhandlingen ska åklagaren framställa sitt yrkande. Den tilltalade ska uppmanas att kort ange sin ståndpunkt och grunden för den. Åklagaren ska därefter utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade ska i den utsträckning det behövs ges tillfälle att utveckla sin talan.

[S2]Därefter ska målsäganden och den tilltalade höras och annan bevisning läggas fram. Förhör med målsäganden och den tilltalade bör hållas innan vittnesbevisning tas upp om den omständighet som förhöret gäller.

[S3]Om en huvudförhandling hålls trots att målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande, ska rätten i den utsträckning det behövs se till att det som han eller hon tidigare har anfört läggs fram ur handlingarna.

[S4]Framställningar enligt första och tredje styckena samt framläggande av bevisningen får ske genom hänvisningar till ljud- och bildupptagningar och andra handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag (2016:37).

  • RH 2011:4:I mål om våld mot tjänsteman m.m. har tingsrätten funnit att saken kunnat utredas tillfredställande och avgjort målet trots att den tilltalade, som förnekat brott, ej varit närvarande. Målet har återförvisats till tingsrätten.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)
7 § Har upphävts genom lag (2005:683).

[K46]8 §  Om målsäganden inte för talan i målet och det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får rätten bestämma att målsäganden inte skall vara närvarande vid huvudförhandlingen innan han skall höras. Lag (1987:747).

[K46]9 §  I den utsträckning det behövs skall uppgifter om den tilltalade från belastningsregistret och utredning om den tilltalades personliga förhållanden läggas fram. Detta får ske genom hänvisningar till handlingar i målet. Lag (2005:683).

[K46]10 §  Sedan bevisningen har lagts fram får parterna hålla slutanföranden. Lag (2005:683).

[K46]11 §  Huvudförhandlingen skall genomföras utan onödiga uppehåll och så långt möjligt i ett sammanhang.

[S2]Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka.

[S3]Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning, huvudförhandlingens längd eller andra särskilda omständigheter, får uppehåll göras i större omfattning än vad som följer av andra stycket. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Är den tilltalade häktad, får ett uppehåll inte göras i mer än en vecka, om inte på grund av särskilda omständigheter ett längre uppehåll är nödvändigt.

[S4]I fråga om föreläggande i kallelse till en senare förhandling gäller vad som sägs i 45 kap. 15 §. Lag (2000:172).

Denna bestämmelse, tillsammans med 43 kap. 11 §, är ett uttryck för koncentrationsprincipen

Prop. 1999/2000:26: Regleringen stämmer i stora delar – frånsett sista stycket – överens med motsvarande bestämmelse för tvistemål (43 kap. 11 §). Vad som sägs i författningskommentaren till första–tredje styckena i den bestämmelsen gäller även här. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.

I mål där den tilltalade är häktad måste bedömningen av om det är nödvändigt med längre uppehåll än vad som ryms inom huvudregeln – ...

  • RH 2011:66:Fråga i brottmål om tingsrätten varit domför med endast två nämndemän och om förutsättningar förelegat för fortsatt huvudförhandling.
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1993:348 (om handläggning av brottmål efter rättspsykiatrisk underskning m.m.)

[K46]12 §  Då mål utsättes till fortsatt eller ny huvudförhandling, äge rätten förordna om de åtgärder, som finnas lämpliga, för att målet vid den förhandlingen skall kunna slutföras. Om sådan åtgärd gälle vad i 45 kap.11-13 §§ är stadgat.

[K46]13 §  Vid en fortsatt huvudförhandling ska handläggningen fortsätta där den slutade vid den tidigare förhandlingen.

[S2]Vid en ny huvudförhandling ska målet företas till fullständig handläggning. Bevis som har tagits upp vid den tidigare handläggningen ska tas upp på nytt, om rätten finner att det är av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset. Om ett förhör som har tagits upp vid den tidigare handläggningen kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, får det tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas eller om det finns särskilda skäl. Om ett bevis inte tas upp på nytt, ska det läggas fram på lämpligt sätt. Lag (2016:37).

Prop. 1999/2000:26: I paragrafens andra stycke ges regler om bevisupptagning vid ny huvudförhandling. Om ett bevis inte tas upp på nytt vid den nya huvudförhandlingen skall det enligt hittills gällande regler läggas fram genom protokoll eller på annat lämpligt sätt. Bestämmelserna i 6 kap. innebär att ett protokoll inte alltid behöver föras (se avsnitt 9). Lydelsen av den sista meningen har mot den bakgrunden ändrats på så sätt att det anges ...

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller bestämmelser om fortsatt och ny huvudförhandling i brottmål. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K46]14 §  Om en målsägande som ska höras med anledning av åklagarens talan inte inställer sig personligen till ett rättegångstillfälle för huvudförhandling, ska rätten ta ställning till om ett förelagt vite ska dömas ut. Rätten får besluta att målsäganden ska hämtas till domstolen, antingen omedelbart eller till en senare dag. Ett skäl för hämtning är att det kan antas att målsäganden inte kommer att följa en ny kallelse.

[S2]Om rätten inte beslutar om hämtning ska målsäganden kallas på nytt vid vite till en senare dag. Lag (2014:320).

Prop. 2013/14:170: Paragrafen innehåller regler om åtgärder när en målsägande som ska höras i anledning av åklagarens talan uteblir från huvudförhandlingen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar)

[K46]15 §  Om en tilltalad uteblir från ett rättegångstillfälle för huvudförhandling eller inställer sig genom ombud då han eller hon har förelagts att infinna sig personligen, ska rätten i första hand pröva om målet kan avgöras enligt 15 a §. Om det inte är möjligt att avgöra målet ska rätten ta ställning till om ett förelagt vite ska dömas ut. Rätten ska också ta ställning till om den tilltalade ska hämtas till domstolen, antingen omedelbart eller till en senare dag, eller häktas, om det finns förutsättningar för häktning enligt 24 kap.

[S2]Ett skäl för

  1. hämtning är att det kan antas att den tilltalade inte kommer att följa en ny kallelse,
  2. häktning är att det på grund av att tidigare hämtningsförsök i målet har misslyckats eller av annat skäl är sannolikt att den tilltalade inte kan hämtas.

[S3]Om rätten inte beslutar om hämtning eller häktning ska den tilltalade kallas på nytt vid vite till en senare dag. Lag (2014:320).

Prop. 2013/14:170: Paragrafen innehåller regler om förfarandet när en tilltalad uteblir från en huvudförhandling. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

  • RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.
  • NJA 1983 s. 113:Domvillobesvär. Tingsrätt har avgjort brottmål efter att i den tilltalades utevaro ha hållit huvudförhandling, till vilken den tilltalade ej delgivits kallelse. Tillräckliga skäl att antaga att den tilltalade avvikit har inte förelegat. Rättegångsfelet har bedömts som grovt och kunnat antagas ha inverkat på utgången av målet.
  • RH 2000:75:Användande av förenklad delgivning har, med hänsyn till omständigheterna, inte ansetts vara olämpligt trots att mer än två år förflutit efter delgivningen av underrättelse om förenklad delgivning.
  • RH 1999:8:Tingsrätt får avgöra brottmål i den tilltalades utevaro under förutsättning bl.a. att saken kan utredas tillfredsställande. Denna förutsättning har i visst fall ansetts inte föreligga när det i målet förekommit olika, delvis motstridiga uppgifter från den tilltalade och från annan person som uttalat sig på hans vägnar.
  • NJA 1990 s. 228:Sedan tilltalad förelagts vid vite att personligen inställa sig till huvudförhandling har rätten före förhandlingen förordnat om hämtning av den tilltalade. Förordnandet har inte ansetts innebära att vitesföreläggandet förfallit.
Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att ta arv, m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar), 1982:283 (om vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro), 2001:235 (Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.)

[K46]15 a §  Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, om

  1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening,
  2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvudförhandlingen eller
  3. den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans eller hennes närvaro därför inte är nödvändig.

[S2]Första stycket 1 gäller också vid förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelse om det inte finns anledning att förverka en strafftid som, sammantagen med ett fängelsestraff som döms ut, överstiger sex månader. Ett beslut enligt 34 kap. 3 § brottsbalken ska likställas med de påföljder som anges i första stycket 1.

[S3]Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit. Lag (2018:120).

Prop. 2015/16:151: 1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening,

2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvudförhandlingen eller

3. den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans eller hennes närvaro därför inte är nödvändig. ...

Prop. 2017/18:58: Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, om

1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening,

2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till ...

  • RH 2011:4:I mål om våld mot tjänsteman m.m. har tingsrätten funnit att saken kunnat utredas tillfredställande och avgjort målet trots att den tilltalade, som förnekat brott, ej varit närvarande. Målet har återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
Införd: SFS 2001:235 (Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.)
Ändrad: SFS 2016:492 (Ny påföljd efter tidigare dom), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar), 2018:120 (Genomförande av oskuldspresumtionsdirektivet)

[K46]16 §  Är, då den tilltalade enligt lag skall hava försvarare, sådan icke tillstädes, förordne rätten, om det kan ske, någon, som är vid rätten närvarande och är behörig att mottaga sådant uppdrag, att försvara den tilltalade.

[K46]17 §  Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att det är nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs, får fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt reglerna i detta kapitel. Är kompletteringen av enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd med parterna i stället besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt. Lag (1987:747).

  • NJA 2005 s. 864:När det i ett brottmål efter huvudförhandlingens avslutande åberopats ny bevisning som bedöms kunna vara betydelsefull för utgången i målet, har det ansetts föreligga förutsättningar för att med stöd av bestämmelsen i 46 kap. 17 § rättegångsbalken besluta om ny huvudförhandling.
  • NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

47 Kap. Om väckande av enskilt åtal och huvudförhandling i mål, vari sådant åtal föres

[K47]1 §  Vill målsägande väcka åtal, skall han hos rätten göra skriftlig ansökan om stämning å den som skall tilltalas. Åtal skall anses väckt, då stämningsansökan inkom till rätten.

[S2]Vill den tilltalade i samma mål mot målsäganden eller åklagaren väcka talan om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående brott, må det ske utan stämning muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Den, mot vilken talan väckes, skall erhålla del därav. Lag (1948:453).

Om väckande av enskilt åtal.

Detta är något som är möjligt om allmän åklagare inte vill eller inte får väcka åtal.

I allmänhet är det förtalsbrott som avses vilket framgår av 5 kap 5 § brottsbalken.

Reglerna vid enskilt åtal följer i stort de som gäller för allmänt åtal utom det att förberedelse (ungefär som i tvistemål) ska ske enligt 47 kap. 7 §. Skälet för detta är att enskild part behöver viss processledning vilket allmänna åklagare inte behöver.

  • NJA 1998 s. 319:En målsägande, som väckt enskilt åtal för brott under allmänt åtal, har ansetts kunna komplettera sin ansökan om stämning med ett därefter fattat beslut att allmänt åtal inte skall äga rum.

[K47]2 §  En ansökan om stämning skall innehålla uppgifter om

  1. den tilltalade,
  2. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som är tillämpliga,
  3. det enskilda anspråk, som målsäganden vill framställa samt en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för anspråket,
  4. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis samt
  5. sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte behörigheten framgår av vad som anförs i övrigt.

[S2]Har målsäganden några önskemål om hur målet skall handläggas, bör han ange dessa i ansökningen.

[S3]Ansökningen skall vara egenhändigt undertecknad av målsäganden eller hans ombud.

[S4]Är brottet sådant att målsäganden får väcka åtal endast om åklagaren beslutat att inte åtala, skall tillsammans med ansökningen ges in intyg om att ett sådant beslut meddelats. De skriftliga bevis som åberopas bör också ges in tillsammans med ansökningen. Lag (1987:747).

[K47]3 §  Om stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig eller om sådant intyg, som avses i 2 § fjärde stycket, inte företetts, skall rätten förelägga målsäganden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven ansökningsavgift inte har betalats. Lag (1989:656).

[K47]4 §  Följer målsäganden inte ett föreläggande enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i ansvarsfrågan. Detsamma gäller om något intyg som avses i 2 § fjärde stycket inte har företetts eller om underlåtenheten avser betalning av ansökningsavgiften. Lag (1989:656).

  • NJA 2006 s. 531:Fråga om en miljödomstol skall avvisa en ansökan av en miljö- och byggnämnd om utdömande av vite enligt miljöbalken på grund av att föreskriven ansökningsavgift inte har betalats.
  • NJA 1997 s. 825:HovR har i ett dispositivt tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del på andra omständigheter än sådana som part åberopat till grund för sin talan. Enligt HD borde HovR:n, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1987:448 (om avgifter vid de allmänna domstolarna.), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K47]5 §  Avvisas ej ansökningen, skall rätten utfärda stämning på den tilltalade att svara på åtalet. Om målsägandens framställning inte innefattar laga skäl för åtalet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat, får rätten dock genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas.

[S2]Utfärdas stämning, skall denna delges den tilltalade tillsammans med stämningsansökningen och därvid fogade handlingar. Lag (1984:131).

  • NJA 1996 s. 343:Fråga huruvida det är uppenbart att talan är ogrundad och, då denna fråga besvarats nekande, huruvida målet, som avgjorts utan att stämning utfärdats, skall återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28 § RB.
Ändrad: SFS 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K47]6 §  Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

[S2]Förberedelsen har till syfte att klarlägga

  1. den tilltalades inställning till åtalet och grunden för den,
  2. vilka bevis som skall läggas fram och vad som skall styrkas med varje bevis, samt
  3. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande.

[S3]Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning.

[S4]Rätten skall upprätta en tidsplan för målets handläggning, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt. Parterna skall fortlöpande kontrollera att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Om en part bedömer att tidsplanen inte kan hållas, skall detta genast anmälas till rätten. Om rätten bedömer att tidsplanen inte kan hållas, skall parterna underrättas om detta. Lag (2005:683).

[K47]7 §  Vid förberedelsen bör den tilltalade avge svaromål och ange, om han erkänner eller förnekar gärningen, samt yttra sig över de omständigheter på vilka åtalet grundats. Han bör också ange de omständigheter som han vill anföra.

[S2]Parterna bör därefter var för sig ange de ytterligare omständigheter som de vill anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis. Skriftliga bevis, som inte redan företetts, skall genast framläggas.

[S3]Rätten får bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig vid förberedelsen. Lag (1987:747).

[K47]8 §  Förberedelsen sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt, får olika former av förberedelse förenas.

[S2]Svaromål enligt 7 § första stycket skall avges skriftligen, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att svaromålet avges vid ett sammanträde.

[S3]När ett skriftligt svaromål har kommit in till rätten, skall sammanträde hållas så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare med fortsatt skriftväxling.

[S4]Om sammanträde hålls, skall förberedelsen om möjligt avslutas vid detta. Om så inte kan ske, skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling eller vid ett nytt sammanträde. Lag (1987:747).

[K47]9 §  Om förberedelse skall ske vid sammanträde och den tilltalade är häktad, skall sammanträdet hållas inom en vecka från dagen för hans häktande, om inte längre uppskov är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter. Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall sammanträdet, hållas inom en månad från dagen för delgivning av beslutet.

[S2]Är den tilltalade häktad och skall ett ytterligare sammanträde hållas, skall det ske inom en vecka från dagen för föregående sammanträdes avslutande eller, då han häktats därefter, från dagen för hans häktande, om inte längre uppskov är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter. Lag (1987:747).

10 § Har upphävts genom lag (2005:683).

[K47]11 §  Vid sammanträde får parterna ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen. Lag (1987:747).

[K47]12 §  Målsäganden skall föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Skall målsäganden infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. En målsägande som skall höras i bevissyfte skall dessutom föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Den tilltalade skall föreläggas vite. Rätten beslutar att den som är häktad skall inställas till sammanträdet. Lag (2005:683).

[K47]13 §  Uteblir båda parterna från ett sammanträde under förberedelsen, skall målet avskrivas. Lag (2005:683).

[K47]14 §  Uteblir en målsägande från ett sammanträde under förberedelsen, och har han eller hon förelagts att inställa sig vid påföljd att rätten att föra talan om brottet annars förklaras förlorad, skall en sådan förklaring ges, om den tilltalade yrkar det. Yrkas inte detta, skall målet avskrivas.

[S2]Första stycket tillämpas också när en målsägande, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet, inte följer föreläggandet.

[S3]Uteblir den tilltalade och har vite förelagts, får rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att den tilltalade skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag (2005:683).

[K47]15 §  Kommer målsäganden eller den tilltalade tillstädes genom ombud, då föreläggande meddelats honom vid vite att infinna sig personligen, äge rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

[K47]16 §  Har vite förelagts part eller skall part hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna ske, må dock förberedelsen avslutas utan hinder av att parten kommit tillstädes allenast genom ombud eller uteblivit.

[K47]17 §  Uteblir en part från ett sammanträde under förberedelsen där en rättegångsfråga skall prövas, får frågan ändå prövas, om handläggningen av målet skall fortsätta. Lag (2005:683).

[K47]18 §  Då rätten enligt 14 § förklarat målsäganden hava förlorat sin rätt att tala å brottet, äge han hos rätten göra ansökan om målets återupptagande.

[S2]Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom en månad från den dag, då beslutet meddelades. Uteblir målsäganden ånyo, vare hans rätt till målets återupptagande förfallen.

[K47]19 §  Om det är till fördel för utredningen i målet, bör rätten före sammanträde eller fortsatt skriftväxling tillställa parterna en förteckning över de frågor som bör tas upp under den fortsatta handläggningen.

[S2]Parterna skall före ett sammanträde sätta sig in i saken på sådant sätt att något ytterligare sammanträde för förberedelse om möjligt inte behövs. Lag (1987:747).

[K47]20 §  Rätten ska göra en skriftlig sammanställning av parternas ståndpunkter om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas behov av en sammanställning. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Innan förberedelsen avslutas ska parterna ges tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller bestämmelser om rättens skyldighet att göra en skriftlig sammanställning av parternas ståndpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K47]21 §  Under förberedelsen må beslut meddelas i fråga om måls avvisande.

[K47]22 §  Huvudförhandling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i övrigt inte har avslutats.

[S2]Är den tilltalade häktad, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom två veckor från dagen för förberedelsens avslutande eller, då han eller hon häktats därefter, från dagen för hans eller hennes häktande.

[S3]Är den tilltalade ålagd reseförbud, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom en månad från dagen för förberedelsens avslutande. Har reseförbudet meddelats därefter, ska tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet. Lag (2010:575).

Prop. 1999/2000:26: Bestämmelserna i paragrafen, som för mål om enskilt åtal motsvarar bestämmelserna i 42 kap. 20 §, har ändrats på samma sätt som bestämmelserna i den paragrafen.

Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller bestämmelser om utsättande av huvudförhandling i mål där enskilt åtal väckts.

Andra och tredje styckena har ändrats på motsvarande sätt som 45 kap. 14 §, se kommentaren till den paragrafen. Vidare har i andra stycket ordet huvudförhandlingen ändrats till huvudförhandling i syfte att

tydliggöra att ...

Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor)

[K47]23 §  I fråga om kallelse till huvudförhandling skall 12 § tillämpas.

[S2]Om det finns anledning anta att den tilltalade inte skulle följa ett föreläggande vid vite att infinna sig personligen, får rätten besluta att han skall hämtas till huvudförhandlingen. Lag (1987:747).

[K47]24 §  Vid enskilt åtal tillämpas i övrigt 45 kap. 1 § tredje stycket, 2, 3, 5, 6, 8, 10 a, 12 och 17 §§.

[S2]Beträffande huvudförhandling i mål om enskilt åtal tillämpas bestämmelserna i 46 kap. med följande avvikelser:

  1. I fråga om kallelse till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och föreläggande för part gäller det som sägs i 23 § i detta kapitel.
  2. Om båda parterna uteblir från en huvudförhandling, skall målet avskrivas. I fråga om påföljd för målsägande som uteblir eller underlåter att infinna sig personligen samt om återupptagande av mål tillämpas bestämmelserna i 14-16 och 18 §§ i detta kapitel. Uteblir en part från en huvudförhandling där en rättegångsfråga skall prövas, får frågan ändå prövas, om handläggningen av målet skall fortsätta.
  3. Då mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får rätten i stället för åtgärd som avses i 46 kap. 12 § besluta att förberedelse skall äga rum på nytt samt meddela bestämmelser om detta. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: I första stycket har enbart språkliga justeringar gjorts.

I andra stycket 1 har begreppet ”uppskjuten huvudförhandling” ersatts av begreppet ”huvudförhandling som återupptas efter uppehåll”. I övriga punkter har enbart språkliga justeringar gjorts.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

48 Kap. Om strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot

Prop. 1975/76:148: ] paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse om att regeringen kan förordna att strafföreläggande får användas även för brott för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst två år men vilket i övrigt är sådant som anges i" första stycket (se vidare avsnitt 6.3.2).

9 och 10 åå. Ändringarna i dessa paragrafer är av redaktionell art. Ordet ”underkasta” ...

Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1986:649 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 2006:284 (Företagsbot), 1976:1137 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 1993:200 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1996:1462 (None), 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.), 2006:501 (En effektivare ordningsbotshantering), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande, strafföreläggande och ordningsbot), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

Allmänna bestämmelser

[K48]1 §  Fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt åtal, får under de villkor som föreskrivas i detta kapitel upptagas av åklagare genom strafföreläggande och av polisman genom föreläggande av ordningsbot. Föreläggande som nu nämnts träder i stället för åtal i den utsträckning som framgår av 3 §.

[S2]Närmare föreskrifter angående tillämpningen av detta kapitel meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1974:573).

[K48]2 §  Strafföreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda, som den misstänkte får godkänna omedelbart eller inom en viss tid. Under de förutsättningar som anges i 4 § andra stycket får strafföreläggande avse villkorlig dom eller en sådan påföljd i förening med böter. Av 5 a § framgår att ett strafföreläggande också får omfatta ett enskilt anspråk som avser betalningsskyldighet.

[S2]Föreläggande av ordningsbot enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad som bestämts enligt 14 §, som han eller hon får godkänna omedelbart eller inom en viss tid.

[S3]Om ett brott är förenat med egendoms förverkande, annan sådan särskild rättsverkan eller särskild rättsverkan i form av avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond, ska också en sådan särskild rättsverkan omfattas av ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot. Detsamma gäller kostnad för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser den misstänkte och som har gjorts för utredning om brottet. I fråga om sådan kostnad tillämpas bestämmelserna om särskild rättsverkan.

[S4]Om ett brott är förenat med företagsbot ska boten också föreläggas genom strafföreläggande som den misstänkte får godkänna. Lag (2018:1951).

Prop. 2017/18:86: Paragrafen innehåller bestämmelser om strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Paragrafen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Ändringen i tredje stycket innebär att även kostnad för provtagning och analys av saliv som avser den misstänkte och som har gjorts för utredning om brottet ska omfattas av ett strafföreläggande. ...

Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller vissa bestämmelser angående strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Ändringen i tredje stycket innebär att även kostnad för urinprovstagning och urinundersökning ska föreläggas en misstänkt till godkännande i samband med utfärdande av ett strafföreläggande. Förutsättningarna för ersättningsskyldigheten är desamma som gäller ...

Prop. 2005/06:59: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.2. Ändringen innebär att företagsbot skall kunna åläggas genom strafföreläggande i samband med frågan om ansvar för brott.

Av ett nytt fjärde stycke följer att om brott är förenat med företagsbot skall också denna genom strafföreläggande föreläggas den misstänkte till godkännande. Eftersom det för tillämpning av systemet med företagsbot krävs att det för ...

  • NJA 1994 s. 254:Som föreläggande av ordningsbot kan inte anses handling som saknar uppgift om bötesstraff. 48 kap 2 och 3 §§ RB.
Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 2006:284 (Företagsbot), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1993:200 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1996:1462 (None), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor), 2018:533 (Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden), 2018:1951 (Återinförande av direktförverkande i samband med föreläggande av ordningsbot)

[K48]3 §  Har ett föreläggande enligt detta kapitel utfärdats till godkännande inom viss tid, får frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna tid har gått ut endast om den misstänkte har förklarat att han inte godkänner föreläggandet.

[S2]Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en dom som har vunnit laga kraft. Lag (2000:299).

Prop. 1999/2000:67: Har ett föreläggande enligt detta kapitel utfärdats till godkännande inom viss tid, får frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna tid har gått ut endast om den misstänkte har förklarat att han inte godkänner föreläggandet.

Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en dom som har vunnit laga kraft.

Första stycket reglerar förhållandet när ett strafföreläggande, eller ett föreläggande om ordningsbot, ...

  • NJA 1994 s. 254:Som föreläggande av ordningsbot kan inte anses handling som saknar uppgift om bötesstraff. 48 kap 2 och 3 §§ RB.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
Ändrad: SFS 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.)

Om strafföreläggande

[K48]4 §  Bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott för vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det finns särskilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har begåtts av någon som är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken är tillämplig vid föreläggande av bötesstraff.

[S2]Villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter får föreläggas genom strafföreläggande i fall då det är uppenbart att rätten skulle döma till sådan påföljd. Detta gäller dock inte för brott som har begåtts av någon som inte har fyllt arton år eller om det finns anledning att förena den villkorliga domen med en föreskrift om samhällstjänst.

[S3]Företagsbot får föreläggas genom strafföreläggande i fall då boten inte överstiger tre miljoner kronor. Lag (2019:830).

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande av böter eller villkorlig dom genom strafföreläggande.

Prop. 2005/06:59: Ändringen har behandlats i avsnitt 9.3.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall strafföreläggande får användas. I ett nytt tredje stycke föreskrivs att företagsbot som åläggs genom strafföreläggande inte får överstiga 500 000 kr.

Företagsbot skall bestämmas på motsvarande sätt som vid en prövning i domstol. Åklagaren skall i det enskilda fallet – med tillämpning ...

Prop. 2015/16:151: Villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter får föreläggas genom strafföreläggande i fall då det är uppenbart att rätten skulle döma till sådan påföljd. Detta gäller dock inte för brott som har begåtts av någon som inte har fyllt arton år eller om det finns anledning att förena den villkorliga domen med en föreskrift om samhällstjänst.

Företagsbot får föreläggas genom strafföreläggande i fall då boten inte överstiger 500 000 kr.

Paragrafen ...

Ändrad: SFS 1991:241 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 2016:492 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2019:830 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:284 (Företagsbot), 1988:820 (om åtgärder mot unga lagöverträdare), 1976:1137 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1993:200 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1996:1462 (None), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K48]5 §  Strafföreläggande får inte utfärdas,

[S2]om förutsättningar för allmänt åtal inte föreligger,

[S3]om i föreläggandet inte tas upp alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligger till bedömning, eller

[S4]om målsäganden förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet som avser annat än betalningsskyldighet. Lag (2006:284).

Prop. 2005/06:59: Förslaget har berörts i avsnitt 9.2.

Bestämmelsen har ändrats som en konsekvens av att företagsbot kan åläggas genom strafföreläggande. Ändringen innebär att den fjärde omsatsen, som infördes i syfte att utesluta möjligheten att ålägga företagsbot genom strafföreläggande, har tagits bort (jfr prop. 1985/86:23 s. 56). ...

Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1986:120 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1986:649 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 2006:284 (Företagsbot)

[K48]5 a §  Har målsäganden anmält enskilt anspråk avseende betalningsskyldighet i anledning av brottet och är omständigheterna sådana att åklagaren enligt 22 kap. 2 § första stycket är skyldig att utföra målsägandens talan, skall också det enskilda anspråket föreläggas den misstänkte till godkännande. Lag (1994:1412).

[K48]6 §  Ett strafföreläggande skall innehålla uppgift om

  1. den åklagare som har utfärdat föreläggandet,
  2. den misstänkte,
  3. brottet med angivande av tid och plats för dess begående samt övriga omständigheter som behövs för att känneteckna det,
  4. den eller de bestämmelser som är tillämpliga när det gäller brottet,
  5. det straff och den särskilda rättsverkan, som föreläggs den misstänkte, och
  6. det enskilda anspråk som föreläggs den misstänkte med uppgift om målsäganden och de omständigheter som anspråket grundar sig på. Lag (2000:299).

[K48]7 §  Utfärdas ett strafföreläggande till godkännande inom viss tid, skall den misstänkte ges

  1. upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts för detta, och
  2. upplysning att, om godkännande inte sker, åtal kan äga rum efter utgången av den fastställda tiden. Lag (2000:299).

Prop. 1999/2000:67: 2. upplysning att, om godkännande inte sker, åtal kan äga rum efter utgången av den fastställda tiden.

Paragrafen innehåller regler om vilka uppgifter som, utöver 6 §, skall ingå i ett strafföreläggande när det utfärdats för godkännande inom viss tid. I bestämmelsens inledning anges inte längre på vilket sätt upplysningar skall lämnas till den misstänkte. Detta framgår i stället av

8 §. Ändringen har föranletts av att ett föreläggande skall kunna ...

Ändrad: SFS 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.)

[K48]8 §  Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller sändas till den misstänkte. Lag (2000:299).

Prop. 1999/2000:67: Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller sändas till den misstänkte.

Paragrafen har ändrats på det sättet att själva strafföreläggandet inte behöver lämnas eller sändas till den misstänkte. När åklagaren har satt upp föreläggandet i form av ett elektroniskt dokument är det tillräckligt att ett skriftlig besked med strafföreläggandets innehåll m.m. lämnas eller sänds. Att sända själva föreläggande ...

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.)

[K48]9 §  Ett strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte skriver under och till behörig mottagare lämnar en förklaring, att han eller hon erkänner gärningen och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som tagits upp i föreläggandet. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vem som ska ta emot en sådan förklaring.

[S2]Om en förklaring lämnas elektroniskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: Ett strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte skriver under och till behörig mottagare lämnar en förklaring, att han eller hon erkänner gärningen och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som tagits upp i föreläggandet. Regeringen kan med stöd

av 8 ...

Prop. 1999/2000:67: Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.

I paragrafen ges bestämmelser om hur ett strafföreläggande godkänns.

Andra stycket innehöll tidigare en regel om att ett godkännande ...

Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1976:1137 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.), 2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande, strafföreläggande och ordningsbot)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K48]10 §  Ett skriftligt godkännande av ett strafföreläggande som inte avser villkorlig dom, får i den misstänktes ställe lämnas av den som är ombud för den misstänkte, om en skriftlig fullmakt ges in till åklagaren. Fullmakten ska, utöver vad som följer av 12 kap., innehålla

  1. en förklaring att ombudet har rätt att godkänna ett strafföreläggande på den misstänktes vägnar,
  2. uppgift om det brott som godkännandet får avse, varvid brottets art samt tiden och platsen för dess begående ska anges, samt
  3. uppgift om den högsta bötespåföljd, den särskilda rättsverkan och det enskilda anspråk som den misstänkte är villig att godta.

[S2]Om en sådan fullmakt har getts in till åklagaren får ombudet ta emot handlingar i saken på den misstänktes vägnar. Lag (2020:918).

[K48]11 §  Ett strafföreläggande kan också godkännas genom att hela beloppet betalas till den myndighet som regeringen bestämmer, utan att ett skriftligt godkännande skett, om föreläggandet avser endast böter, eller böter och särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet.

[S2]Betalning enligt första stycket skall inte anses som ett godkännande, om det framgår att den misstänkte inte har avsett att godkänna föreläggandet. Lag (2000:299).

Prop. 1999/2000:67: Ett strafföreläggande kan också godkännas genom att hela beloppet betalas till den myndighet som regeringen bestämmer, utan att skriftligt

godkännande skett, om föreläggandet avser endast böter eller böter och särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet.

...

Ändrad: SFS 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)

[K48]12 §  Ett godkännande är utan verkan om det sker sedan åklagaren har

  1. utfärdat stämning, stämningsansökan eller ett nytt strafföreläggande,
  2. beslutat att inte väcka åtal för brottet, eller
  3. beslutat att lägga ned eller inte inleda en förundersökning. Lag (2000:299).

Prop. 1999/2000:67: Av paragrafen framgår att ett godkännande inte gäller om det inkommer till behörig myndighet efter det att åklagaren på nytt har tagit upp frågan om ansvar för brottet. Paragrafen har kompletterats så att ett godkännande är utan verkan oavsett vilket slags beslut åklagaren har fattat. Paragrafen har i övrigt bearbetats redaktionellt.

Ändrad: SFS 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.)

[K48]12 a §  Om åklagaren finner att ett strafföreläggande, som har godkänts, innehåller en uppenbar oriktighet till följd av åklagarens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, skall han, sedan den som har godkänt föreläggandet har getts tillfälle att yttra sig, besluta om rättelse av föreläggandet.

[S2]Rättelse får inte göras, om den som har godkänt föreläggandet motsätter sig det.

[S3]En rättelse får inte innebära att straffet höjs. Lag (1990:443).

Om föreläggande av ordningsbot

[K48]13 §  Föreläggande av ordningsbot får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stadgas annat straff än böter omedelbart i penningar och ej heller normerade böter och för vilket ordningsbot bestämts på sätt föreskrives i 14 §.

[S2]Bestämmelserna om föreläggande av ordningsbot äro icke tillämpliga, om särskilt villkor är stadgat för allmänt åtal. Lag (1968:193).

  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.

[K48]14 §  Regeringen får meddela föreskrifter om det högsta belopp, till vilket ordningsbot får bestämmas, och om andra begränsningar för användningen av föreläggande av ordningsbot.

[S2]Riksåklagaren väljer, i samråd med Polismyndigheten, ut de brott för vilka ordningsbot ska bestämmas.

[S3]Riksåklagaren bestämmer ordningsbotens belopp för olika brott och anger även grunder för beräkning av gemensam ordningsbot för flera brott. Om det finns särskilda skäl, får riksåklagaren uppdra åt en överåklagare att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp. Lag (2014:649).

Prop. 2000/01:92: Genom en ändring i paragrafens tredje stycke ges riksåklagaren befogenhet att uppdra åt överåklagare som är myndighetschef inom

åklagarväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp. Ändringen är en följd av att samlingsbegreppet statsåklagare tas bort i 7 kap. rättegångsbalken. ...

  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.
  • NJA 1983 s. 709:Straffmätning vid ordningsförseelser.
Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för polisen), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.)

[K48]15 §  Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

[S2]om den misstänkte förnekar gärningen,

[S3]om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning, eller

[S4]om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

[S5]Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet. Lag (1986:649).

[K48]16 §  Ett föreläggande av ordningsbot bör utfärdas i den misstänktes närvaro, varvid polismannen skall ge den misstänkte tillfälle att omedelbart godkänna föreläggandet.

[S2]Om föreläggandet utfärdas i den misstänktes frånvaro eller om en misstänkt, som är närvarande när föreläggandet utfärdas, behöver rådrum, får polismannen ge honom eller henne tillfälle att ta ställning till frågan om godkännande senare. Lag (2006:501).

Prop. 2005/06:187: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ett föreläggande av ordningsbot skall utfärdas. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.

Det nuvarande första stycket, som uppställer krav på att ett föreläggande av ordningsbot skall vara skriftligt och undertecknat, upphävs. Denna ändring är föranledd av att ett föreläggande av ordningsbot skall kunna upprättas i form av ett elektroniskt dokument.

I ...

Ändrad: SFS 2006:501 (En effektivare ordningsbotshantering)

[K48]17 §  Ett föreläggande av ordningsbot ska innehålla uppgift om den polisman som har utfärdat föreläggandet samt sådana uppgifter som avses i 6 § 2, 3 och 5. Bestämmelserna i 7-9, 11 och 12 a §§ gäller även i fråga om föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a § ska då i stället avse polisman.

[S2]Om en sådan förklaring som avses i 9 § andra stycket i fråga om ordningsbot lämnas i närvaro av en polisman, får den i stället skrivas under med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:918).

Prop. 2019/20:189: Ett föreläggande av ordningsbot ska innehålla uppgift om den polisman som har utfärdat föreläggandet samt sådana uppgifter som avses i 6 § 2, 3 och 5. Bestämmelserna i 7–9, 11 och 12 a §§ gäller även i fråga om föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a § ska då i stället avse polisman.

Om en sådan förklaring som avses i 9 § andra stycket i fråga om ordningsbot lämnas i närvaro av en polisman, får den i stället skrivas under med en sådan elektronisk underskrift ...

Prop. 1999/2000:67: Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5 samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller även i fråga om föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a § skall därvid i stället avse polisman.

Paragrafen gäller föreläggande av ordningsbot och har justerats på grund av ändringen i 6 §.

Prop. 2005/06:187: Av paragrafen framgår bl.a. vilka uppgifter som skall finnas i ett föreläggande av ordningsbot. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.

Med anledning av att kravet på undertecknande i 16 § tas bort görs ett tillägg i denna paragraf som innebär att det skall framgå vem som har ...

  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.
Ändrad: SFS 2000:299 (Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.), 2006:501 (En effektivare ordningsbotshantering), 1982:1123 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande, strafföreläggande och ordningsbot)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i domstolsprocesser)

[K48]18 §  Finner en polisman i omedelbart samband med att ett föreläggande av ordningsbot utfärdats och godkänts, att föreläggandet innehåller en uppenbar oriktighet som avser något annat än att ordningsbotsbeloppet är för lågt, får polismannen, om det kan ske genast, trots 3 § andra stycket ge den misstänkte tillfälle att återta godkännandet. Görs detta, ska föreläggandet återkallas. Ett nytt föreläggande får därefter utfärdas. Lag (2018:499).

[K48]19 §  Godkännes föreläggande av ordningsbot sedan åklagaren utfärdat stämning eller stämningsansökan, är godkännandet utan verkan. Sker godkännandet sedan strafföreläggande utfärdats, är godkännandet också utan verkan, om icke den åklagare som utfärdat strafföreläggandet förklarar, att godkännandet skall gälla, och återkallar strafföreläggandet. Lag (1968:193).20 § Föreläggande av ordningsbot får utfärdas även av åklagare, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman. De bestämmelser i detta kapitel som gäller polisman skall gälla även annan som får utfärda föreläggande av ordningsbot. Lag (2006:83).

FEMTE AVDELNINGEN

Om rättegången i hovrätt

49 kap. Om rätten att överklaga en tingsrätts domar och beslut och om prövningstillstånd

[K49]1 §  En tingsrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

[S2]När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, skall rätten med hänsyn till omständigheterna bestämma om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att tingsrättens slutliga avgörande överklagas.

[S3]Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §. Lag (1994:1034).

Huvudregeln är att domar i första instans ska kunna överklagas.

Ett klart undantag finns. Tredskodom kan inte överklagas. Istället ska den som fått domen emot sig begära återvinning, varefter målet kan handläggas på nytt i tingsrätten.

Regeln har andra undantag också nämligen att det numer fordras så kallat prövningstillstånd.

I brottmål gäller 49 kap. 13 §.

I civilmål gäller 49 kap. 14 §.

Vissa beslut kan inte heller överklagas enligt 49 kap. 8 §.

  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • RH 1994:72:I mål om betalningsföreläggande har gäldenären bestritt ansökan och angett grunderna för sitt bestridande. Sedan målet överlämnats till tingsrätten förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt yttrande utan att det i föreläggandet angavs att tredskodom kunde meddelas vid uteblivet yttrande. När gäldenären inte hördes av inom förelagd tid meddelade tingsrätten tredskodom. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K49]2 §  Har parterna muntligen inför rätten eller skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om förlikning om saken är tillåten.

[S2]En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tillåten. Lag (2005:683).

  • NJA 2013 s. 1017:Fråga huruvida ett avtal om att inte överklaga en tingsrätts dom har verkan, när tvisten påstås röra konkurrensbegränsning som domstol har att beakta självmant. Avtalets verkan som hinder mot att ta upp överklagandet ska prövas innan frågan om prövningstillstånd behandlas.
  • RH 2012:57:Avvisande av överklagande med stöd av 49 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 2010 s. 448:Sedan tingsrätten förpliktat en part att utge ett visst belopp har parten såväl överklagat domen som betalat det utdömda beloppet. För att en sådan betalning ska anses innebära en utfästelse att inte överklaga måste krävas att någon särskild omständighet utöver själva betalningen ger stöd för en sådan utfästelseavsikt. Vidare har hovrätten vid bedömningen av frågan om klagointresse föreligger att utgå från att betalningen inte är slutgiltig, om det inte framstår som uppenbart att betalningen inte kan återkrävas.
  • NJA 2006 s. 101:Sedan A och B genom dom av tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett belopp till C, vinner domen laga kraft mot B, som också utan förbehåll fullgör hela betalningsskyldigheten, medan A överklagar domen. Den av B erlagda betalningen har inte ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom, men eftersom C genom betalningen erhållit slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte längre ha något anspråk mot A, har denne ansetts sakna rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot C.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K49]3 §  En tingsrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slutligt beslut, får han dock inte överklaga beslutet.

[S2]Andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut, om inte annat är föreskrivet. Lag (1994:1034).

  • NJA 2008 s. 634:Hovrätt har avslagit en framställning av tilltalad om att få ut kopior av bildupptagningar av vittnesförhör vid tingsrätten men förklarat den tilltalade samt hans ombud och offentlige försvarare berättigade att ta del av bildupptagningarna i hovrättens lokaler. Beslutet har ansetts inte kunna överklagas särskilt utan endast i samband med överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut. (Jfr NJA 2002 s. 433.)
  • NJA 2005 s. 9:Beslut om förordnande av syssloman enligt 13 kap. 22 § aktiebolagslagen (1975:1385) får inte överklagas särskilt.
  • NJA 2000 s. 681:Sedan tilltalad i brottmål överklagat tingsrättens dom rörande ansvar inom föreskriven tid men först efter denna tid förklarat att överklagandet avsåg även ålagd skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet. Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras särskilt.
  • NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
  • MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid tillståndsansökan-----Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt. Omprövning av avgiften kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande.
  • NJA 1990 s. 633:Påstående av svaranden i mål om klander av skiljedom att käranden efter klanderfristens utgång åberopat nya grunder och att detta ej var tillåtet har ansetts som invändning om rättegångshinder.
  • RH 1995:69:Yrkande om föreläggande för kärande att ställa säkerhet enligt 1 och 3 §§ lagen (1980:307) om skyldighet för utländsk kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader har bifallits. I beslutet har tingsrätten också tagit ställning till i vilken form och till vilket belopp säkerhet skulle ställas och därvid bestämt ett lägre belopp än det yrkade. Särskild talan mot beslutet har ansetts få föras.
  • NJA 2001 s. 306:HovR:n har i där anhängigt mål avslagit en begäran av offentlig försvarare om att få bli entledigad. Den tilltalade har ansetts ha rätt att överklaga beslutet särskilt enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § p. 7 rättegångsbalken.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K49]4 §  Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångshinder eller beslutat angående frågor som avses i 1 kap. 3 d §, skall den part som vill överklaga beslutet först anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att överklaga beslutet. Om en part anmäler missnöje, skall rätten med hänsyn till omständigheterna bestämma om beslutet skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att dom eller slutligt beslut överklagas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • NJA 2017 s. 281:Fråga om byte av handläggningsform från ordinärt till förenklat tvistemål.
  • NJA 2000 s. 683:När i ett mål i en fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle vara överklagbart har det ansetts felaktigt att inte tillåta att ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt.
  • NJA 1993 s. 299:Domstolsverket har ansetts ha rätt att föra talan mot slutligt beslut av TR angående byte av offentlig försvarare.
  • NJA 1983 s. 200:Åklagarens ställning vid prövning av fråga om återkallande av förordnande som offentlig försvarare.
  • NJA 1985 s. 438:Sedan TR på yrkande av part, som åtnjöt allmän rättshjälp, entledigat för parten förordnat biträde men ej bifallit partens yrkande om förordnande av annat biträde, biföll HovR:n av parten i den delen anförda besvär och förordnade nytt biträde enligt partens önskan. Av domstolsverket anförda besvär över HovR:ns beslut har avvisats på den grunden att beslutet är att anse som beslut i en till HovR:n fullföljd fråga som avses i 49 kap 4 § 1 st 7 RB, mot vilket enligt 54 kap 8 § RB talan inte får föras.
  • NJA 1983 s. 806:Genom beslut under rättegången lämande TR begäran av J, mot vilken åtal väckts, att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare utan bifall. Av J anförda besvär över detta beslut avvisades av TR under motivering att J inte anmält missnöje inom föreskriven tid. Sedan J anfört besvär över avvisningsbeslutet, lämnade HovR:n besvären utan bifall. HovR:ns beslut har ansetts inte utgöra sådant beslut mot vilket enligt 54 kap. 8 § jämförd med 49 kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken talan inte får föras.
  • NJA 1984 s. 550:TR har avslagit parts begäran om förordnande av viss person till biträde enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter besvär av parten förordnat personen i fråga till biträde, har domstolsverket anfört besvär mot beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med 49 kap 4 § 1 st 7 RB.
  • NJA 1981 s. 905:Vid byte av biträde enligt rättshjälpslagen har domstol funnit sig ej kunna förordna den som part föreslagit. Då parten fortfarande varit i behov av och önskat biträdeshjälp har domstolen ansetts ej äga underlåta att förordna nytt biträde i samband med entledigande av tidigare biträde. 20 § 1 st och 21 § 1 st rättshjälpslagen samt 49 kap 4 § 7 RB.
  • NJA 1983 s. 378:Beslut om utdömande av vite som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s skyldighet enligt 20 kap 9 § ÄB att tillse att bouppteckning förrättas och inges för inregistrering är att behandla som ett beslut under rättegången mot vilket talan enligt 49 kap 4 § 1 st 4 RB skall föras särskilt. Då beslutet ej såsom enligt 17 kap 13 § 2 st RB bort ske innehållit uppgift härom har giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan ansetts föreligga, varför ansökan om återställande av försutten tid bifallits.
Ändrad: SFS 1981:510 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1992:374 (om utvidgad använding av samhällstjänst m.m.), 1991:1561 (om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1982:522 (om ansvarighet för taltidningar), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1985:415 (om domstolarna och eko-brotten m.m.), 1977:1020 (om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten), 1983:497 (om radiotidningar m.m.)

[K49]5 §  En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet

  1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,
  2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som intervenient eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap. 7 § om övertagande av ett käromål,
  3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,
  4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta rättegångskostnad,
  5. prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller enskild part eller om ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller någon annan,
  6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, en åtgärd som avses i 25–28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap.brottsbalken,
  7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare, avslagit en begäran om byte av biträde eller försvarare eller utsett någon annan än den parten föreslagit till ett sådant uppdrag,
  8. prövat en fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) i annat fall än som avses i 5 eller 7, eller
  9. avslagit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av en enskild part ska betalas av allmänna medel enligt 36 kap. 24 § andra stycket. Lag (2018:1909).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen behandlar frågor om särskilt överklagande av beslut.

Prop. 2017/18:86: Paragrafen innehåller bestämmelser om när en tingsrätts beslut får överklagas särskilt. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I punkten 7 införs en uttrycklig regel som gäller beslut om byte av biträde eller offentlig försvarare. Någon ändring i förhållande till tidigare praxis vad gäller möjligheten att överklaga beslut om byte av biträde eller försvarare avses inte.

I övrigt ändras ...

Prop. 1997/98:104: I paragrafen, som innehåller regler om beslut som får överklagas särskilt, har endast en redaktionell ändring gjorts i sjätte punkten. Rätten att överklaga beslut om tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § har inte ändrats. Att rättens beslut om enskilda restriktioner inte får överklagas framgår av 17 § behandlingslagen (se avsnitt 7.2).

Prop. 2017/18:260: 2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som intervenient eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap. 7 § om övertagande av ett käromål,

3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningeneller 2 kap. ...

  • NJA 1981 s. 1109:TR har i dom intagit beslut, varigenom part förpliktats ersätta statsverket kostnaderna för motparternas rättshjälp. I meddelad fullföljdshänvisning har - förutom anvisning om fullföljd genom vad - meddelats hänvisning att talan mot sådana beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt genom besvär. Parten har fullföljt talan mot det angivna beslutet genom besvär i stället för - såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha skett - genom vad. Omständigheterna har emellertid varit sådana att parten ansetts ha haft grundad anledning att uppfatta fullföljdshänvisningen så, att den däri lämnade besvärshänvisningen avsåg även det överklagade beslutet. Parten har jämlikt grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft rätt att fullfölja sin talan genom besvär.
  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid tillståndsansökan-----Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt. Omprövning av avgiften kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande.
  • NJA 2001 s. 306:HovR:n har i där anhängigt mål avslagit en begäran av offentlig försvarare om att få bli entledigad. Den tilltalade har ansetts ha rätt att överklaga beslutet särskilt enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § p. 7 rättegångsbalken.
  • NJA 1997 s. 475:TR har i beslut i brottmålsdom prövat en fråga om skyldighet att ersätta rättegångskostnad. Eftersom beslutet enligt 49 kap 5 § 4 RB fick överklagas särskilt, omfattades det till följd av 13 § 4 st samma kap inte av något krav på prövningstillstånd i HovR:n.
  • NJA 2000 s. 648:Fråga om rätt att överklaga ett editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken.
  • RH 2001:47:Sedan en part anslutningsvis överklagat såväl tingsrättens dom i huvudsaken som tingsrättens beslut om rättegångskostnader, har hovrätten avvisat anslutningsöverklagandet i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
  • RH 1995:130:Sedan den ena parten i ett tvistemål överklagat tingsrättens dom i huvudsaken, har motparten kommit in med ett anslutningsöverklagande som avser ett i domen intaget beslut om ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten, som uppenbarligen inte uppmärksammat att någon rätt till anslutningsöverklagande i denna situation inte längre föreligger, har vid en rättidsprövning ansett anslutningsöverklagandet inkommet i rätt tid. Hovrätten har inte ansett sig bunden av tingsrättens på felaktiga förutsättningar grundade rättidsprövning, utan har avvisat anslutningsöverklagandet.
Ändrad: SFS 2018:1908 (Följdändringar till ändrade mediegrundlagar), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 2018:1252 (En ny strafftidslag), 1998:601 (Behandlingen av häktade), 2018:533 (Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden)

[K49]6 §  Den som vill överklaga ett sådant beslut som avses i 5 § 1, 2, 3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla missnöje, om beslutet har meddelats under rättegången. Anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då han fick del av beslutet. Den som försummar detta har inte längre rätt att överklaga beslutet.

[S2]Myndigheter som enligt lag eller föreskrifter som beslutats med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i första stycket skall anmäla missnöje senast en vecka från dagen för beslutet, om detta har meddelats vid ett sammanträde där myndigheten inte har varit företrädd. Lag (1994:1034).

  • NJA 1991 s. 475:En skriftlig anvisning av domstol om att en planerad huvudförhandling i brottmål skulle avse endast vissa tilltalade har med anledning av besvärstalan av en annan tilltalad i målet ansetts utgöra ett beslut i den mening som avses i 49 kap 6 § RB.

[K49]7 §  Anser en part att ett beslut av tingsrätten medför att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt. Lag (1994:1034).

  • AD 2001 nr 67:Sedan en arbetstagare hos Europeiska Kommissionen med placering vid dess kontor i Stockholm avskedats, väckte arbetstagaren talan vid tingsrätten med yrkanden om skadestånd på grund av avskedandet. Arbetstagaren yrkade under målets handläggning att Europeiska Kommissionen skulle föreläggas att utge vissa skriftliga handlingar, vilka enligt arbetstagarens mening kunde antas ha betydelse som bevis. Sedan yrkandet om editionsföreläggande bestritts av Europeiska Kommissionen, beslutade tingsrätten att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen rörande denna fråga och att vilandeförklara målet i avvaktan på förhandsavgörandet. Sedan beslutet överklagats särskilt med stöd av 49 kap. 7 § rättegångsbalken, har Arbetsdomstolen funnit att tingsrättens beslut medför att målet försenas i onödan. Arbetsdomstolen har därför undanröjt beslutet och visat målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
  • AD 1995 nr 154:En tingsrätt beslutade att inte pröva arbetstagares lönefordran utan samtidig prövning av arbetsgivarens kvittningsinvändning och ett av arbetsgivaren väckt genkäromål ävensom att sammanlägga målet med andra tvistemål. Beslutet överklagades av arbetstagaren med stöd av 49 kap. 7 § rättegångsbalken. Arbetsdomstolen finner att prövningen av arbetstagarens lönefordran oskäligt uppehålles, om kvittningsinvändningen, genkäromålet och andra tvistemål skall prövas samtidigt. Domstolen förordnar om att kvittningsinvändningen skall avvisas, att prövningen av genkäromålet skall anstå till dess lönefordringen prövats och att målet om lönefordringen skall särskiljas från övriga tvistemål.
  • AD 2012 nr 3:En tingsrätt har i ett mål om åldersdiskriminering beslutat att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen och förklarat att målet ska vara vilande under den tid handläggningen pågår i EU-domstolen. Svarandeparten har i enlighet med 49 kap. 7 § rättegångsbalken överklagat beslutet särskilt på den grunden att det medför att målet försenas i onödan. Arbetsdomstolen, som uttalar bl.a. att bedömningen av om det kan anses obehövligt att inhämta ett förhandsavgörande bör göras restriktivt, har avslagit överklagandet.
  • RH 2008:52:Kravet på utredningen när parterna begär äktenskapsskillnad utan betänketid och en av dem, enligt ingivet personbevis, bor tillsammans med eget barn under 16 år.
Ändrad: SFS 1983:370 (om underrätternas sammansättning m.m.), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1988:610 (om målsågandebiträde)

[K49]8 §  Om tingsrätten förklarat en domare jävig, utsett målsägandebiträde, beslutat att kostnader för enskild parts inställelse skall betalas av allmänna medel eller bifallit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av enskild part skall betalas av allmänna medel får tingsrättens beslut inte överklagas.

[S2]Ett beslut som gäller hänskjutande av en fråga till Högsta domstolen enligt 56 kap. 13 § får inte överklagas. Lag (1999:84).

  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • NJA 1989 s. 173:Särskild talan har inte ansetts medgiven mot HovR:s beslut under rättegången, varigenom vägrats inhibition av ett av TR i samband med dom på näringsförbud meddelat tillfälligt sådant förbud. 54 kap 4 § jfrd med 49 kap 8 § 1 st RB. Jfr även 12 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K49]9 §  För att bemöta klagandens ändringsyrkande får motparten begära att ett beslut som inte får överklagas särskilt ändå skall prövas.

[S2]Om ett beslut enligt vilket rätten förelagt vite eller annan påföljd inte får överklagas särskilt, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att föreläggandets giltighet prövas i samband med att han överklagar ett beslut i vilket föreläggandet har tillämpats. Lag (1994:1034).

[K49]10 §  En tingsrätts beslut genom vilket en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagande eller ett överklagande har avvisats får överklagas. Frågan om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande skett inom rätt tid får annars inte prövas av hovrätten. Lag (1994:1034).

  • NJA 1981 s. 1109:TR har i dom intagit beslut, varigenom part förpliktats ersätta statsverket kostnaderna för motparternas rättshjälp. I meddelad fullföljdshänvisning har - förutom anvisning om fullföljd genom vad - meddelats hänvisning att talan mot sådana beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt genom besvär. Parten har fullföljt talan mot det angivna beslutet genom besvär i stället för - såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha skett - genom vad. Omständigheterna har emellertid varit sådana att parten ansetts ha haft grundad anledning att uppfatta fullföljdshänvisningen så, att den däri lämnade besvärshänvisningen avsåg även det överklagade beslutet. Parten har jämlikt grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft rätt att fullfölja sin talan genom besvär.

[K49]11 §  Har en part som enligt 4 § anmält missnöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att överklaga beslutet särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet prövats. Rätten får dock bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

[S2]Anmäler någon missnöje enligt 6 §, får rätten förklara målet vilande till dess att överklagandet prövats, om det finns särskilda skäl.

[S3]I andra fall än som har sagts nu får ett överklagande av en tingsrätts beslut under rättegången inte leda till att målets behandling skjuts upp. Lag (1994:1034).

  • RH 2016:45:Under pågående huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post med en av polisens utredare och uttalade sig berömmande om dennes arbetsinsats i målet. Tingsrätten ansåg att nämndemannen var jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta vid målets avgörande. Härefter begärde två av de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas om eftersom omständigheterna var sådana att de var ägnade att rubba förtroendet även för resterande ledamöter i den aktuella sammansätningen. Fråga om så var fallet; tillika om rättens sammansättning vid prövning av denna jävsfråga.

[K49]12 §  För att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut krävs prövningstillstånd, om inte annat är föreskrivet. Lag (2005:683).

  • NJA 1998 s. 757:Fråga om värdet av de olika tvisteföremålen skall sammanräknas vid tillämpning av kravet på prövningstillstånd i HovR enligt 49 kap 12 § 1 st RB, när talan förs mot fyra borgensmän som i separata förbindelser åtagit sig ansvar var och en för visst delbelopp av samma skuld.
  • NJA 1999 s. 709:Prövningstillstånd i hovrätt krävs om det vid tingsrätten ursprungligen yrkade beloppet översteg ett basbelopp men talan där inskränkts till ett belopp understigande denna gräns. 49 kap 12 § första stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
  • NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom i brottmål, är värdet - i förhållande till basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
  • NJA 1993 s. 512:Med hänsyn till den stora förekomsten av mål om obetalda trafikförsäkringsavgifter och till en uppgiven oenhetlig praxis i fråga om skyldigheten att i vissa sådana mål utge ersättning för inkassokostnader och rättegångskostnader har tillstånd till prövning i HovR av ett sådant mål ansetts böra meddelas.
  • RH 1999:23:Fråga om prövningstillstånd krävs för att hovrätt skall pröva ett mål som innefattar såväl en fullgörelsetalan om ca 18 000 kr som ett yrkande om att kärandens fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i gäldenärens fastighet, i vilken gäldenären upplåtit panträtt till käranden.
  • RH 1994:4:Vid bedömningen av fråga om prövningstillstånd har hänsyn tagits till att det inte förelegat anledning att anta att parterna i hovrätten skulle tillåtas att åberopa ny bevisning.
  • NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
  • RH 1995:95:I bötesmål avgjorde tingsrätten även en fråga om bättre rätt till viss egendom, vars värde uppenbart inte översteg basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hovrätten har ansett att även det enskilda anspråket omfattades av kravet på prövningstillstånd, trots att det var fråga om en fastställelsetalan.
  • NJA 2005 s. 226:Sedan ett yrkande om ersättning för kapitalbelopp frånfallits i ett mål om betalningsföreläggande och endast ett yrkande om ersättning för kostnader hos kronofogdemyndigheten kvarstår när målet överlämnas till tingsrätten, skall frågan om ersättning för kostnaderna avgöras genom slutligt beslut. Tillika fråga om prövningstillstånd i hovrätten.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2008:65:Förbudet att överklaga en hovrätts avgörande i mål om interimistiskt förordnande enligt föräldrabalken har ansetts omfatta även beslut, varigenom prövningstillstånd har vägrats.
  • NJA 1998 s. 417:Prövningstillstånd krävs i HovR även vid fastställelsetalan, om tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. 49 kap 12 § RB.
  • RH 2009:38:Hovrätten har funnit att det krävs prövningstillstånd för prövning av överklagande av tingsrätts beslut med anledning av klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2009 s. 548:Prövningstillstånd krävs för att hovrätten ska pröva överklagande av fastighetsdomstolens avgöranden i mål som enligt anläggningslagen ska handläggas som fastighetsbildningsmål.
  • RH 1993:124:Flera kärande har vid samma tidpunkt under anförande av samma grund yrkat betalning ur den statliga lönegarantin. Kärandenas sammanlagda krav överskred beloppsgränsen (basbeloppsregeln) i 49 kap. 12 § rättegångsbalken. Sedan deras yrkanden ogillats av tingsrätten har de överklagat gemensamt och gjort gällande att prövningstillstånd i hovrätten inte krävs på grund av storleken på deras sammanlagda krav och då anledning till kumulation av målen förelåg. Hovrätten har bl.a. med hänvisning till syftet med den senaste ändringen av 49 kap. 12 § rättegångsbalken funnit att prövningstillstånd erfordras.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • NJA 1995 s. 503:Tillstånd till prövning i hovrätt av skadeståndsfråga har ansetts böra meddelas med hänsyn till sambandet mellan denna fråga och en samtidigt överklagad påföljdsfråga som ej krävt sådant tillstånd.
  • NJA 1996 s. 14:Vid kumulation av flera käromål enligt 14 kap 2 § RB krävs inte prövningstillstånd vid överklagande av TR:ns dom när det sammanlagda belopp varom talan förts överstiger ett basbelopp, även om beloppet i varje särskilt mål är lägre än basbeloppet.
  • NJA 1997 s. 281:Prövningstillstånd i HovR. Frågor rörande preskription av borgensåtagande för bostadshyresfordran.
  • RH 1999:15:Fråga om kvittningsinvändning skall beaktas vid beräkningen av det värde som anges i 1 kap. 3 d § tredje stycket rättegångsbalken.
  • RH 2010:17:En misstänkt begärde före åtals väckande att offentlig försvarare skulle förordnas för honom. Tingsrätten behandlade hans begäran som ett ärende enligt ärendelagen. Hovrätten har handlagt saken enligt 52 kap. rättegångsbalken som ett s.k. RB-ärende samt funnit att prövningstillstånd krävs för prövning av tingsrättens beslut.
  • NJA 1992 s. 260:Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende ersättning för resekostnader för ombud från avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har ansetts kunna meddelas beträffande sådan fråga.
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1993:514 (om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål )

[K49]13 §  För att hovrätten ska pröva tingsrättens dom i brottmål, såvitt avser annat än enskilt anspråk, krävs inte prövningstillstånd i andra fall än då den tilltalade genom domen

  1. som enda påföljd dömts till böter, eller
  2. frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

[S2]Har tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade krävs inte prövningstillstånd i den delen, om

  1. ett överklagande avser frågan om den tilltalade ska dömas för den åtalade gärning som det enskilda anspråket hänför sig till, och
  2. prövningstillstånd meddelas i den frågan eller sådant prövningstillstånd inte krävs.

[S3]Kravet på prövningstillstånd enligt första stycket gäller inte om domen överklagas av justitiekanslern eller en justitieombudsman.

[S4]Det som sägs i första-tredje styckena gäller även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

[S5]För att hovrätten i brottmål ska pröva tingsrättens slutliga beslut eller beslut som får överklagas särskilt krävs inte prövningstillstånd. Lag (2008:795).

Som framgår av lagtexten är det mer bagatellartade mål som fordrar prövningstillstånd.

Prop. 2003/04:78: Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på prövningstillstånd vid överklagande av vissa tingsrättsavgöranden i brottmål.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 5.1, innebär att det tidigare undantaget från kravet på prövningstillstånd för riksåklagaren tas bort. Justitiekanslern och justitieombudsmännen är alltjämt undantagna från kravet på prövningstillstånd. I övrigt har en mindre ...

  • RH 1995:56:Anslutningsöverklagande förfallet om prövningstillstånd ej meddelas beträffande det första överklagandet.
  • NJA 1997 s. 776:Åklagare yrkade ansvar på en importör enligt varusmugglingslagen med påstående att denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låtit lämna oriktiga uppgifter i tulldeklarationer. TR:n dömde importören enligt 5 § nämnda lag för oaktsamt brott till böter. Fråga sedan domen överklagats om prövningstillstånd krävts i HovR:n. 49 kap 13 § 1 st RB.
  • RH 1995:42:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 1993 s. 512:Med hänsyn till den stora förekomsten av mål om obetalda trafikförsäkringsavgifter och till en uppgiven oenhetlig praxis i fråga om skyldigheten att i vissa sådana mål utge ersättning för inkassokostnader och rättegångskostnader har tillstånd till prövning i HovR av ett sådant mål ansetts böra meddelas.
  • RH 1994:4:Vid bedömningen av fråga om prövningstillstånd har hänsyn tagits till att det inte förelegat anledning att anta att parterna i hovrätten skulle tillåtas att åberopa ny bevisning.
  • NJA 1996 s. 209:TR har genom samma dom dels dömt en person för brott, dels bifallit en särskild talan om förverkande som förts mot annan. Domen har överklagats av båda. Frågan om prövningstillstånd krävs i HovR:n skall avgöras för var part för sig.
  • NJA 2010 s. 281:Kravet på prövningstillstånd i hovrätt har ansetts inte omfatta ett fall där den tilltalade i tingsrätten dels dömts till böter för vissa brott, dels frikänts för andra brott, som haft strängare straff än fängelse sex månader i straffskalan, och tingsrättens dom överklagats av åklagaren i den frikännande delen och av den tilltalade i den fällande delen.
  • NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
  • NJA 1996 s. 557:Prövningstillstånd i HovR krävs inte vid överklagande av TR:s beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 1995:20:Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätt skall pröva tingsrätts beslut i mål om undanröjande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2008:23:Åklagare yrkade ansvar på en kvinna för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Tingsrätten ogillade åtalet för våld mot tjänsteman och dömde kvinnan för våldsamt motstånd till dagsböter. Sedan kvinnan överklagat domen med yrkande om att åtalet för våldsamt motstånd skulle ogillas överklagade åklagaren anslutningsvis och yrkade bifall till åtalet för våld mot tjänsteman. Prövningstillstånd har ansetts böra krävas för prövning av målet.
  • NJA 1995 s. 351:Krav på prövningstillstånd i HovR föreligger när överklagande skett av TR:s dom som gällt särskild talan om förverkande förd mot någon som ej är tilltalad för brott (I). Krav på prövningstillstånd i HovR föreligger inte när tilltalad som erhållit påföljdseftergift överklagat TR:s dom i den del som avsett förverkande (II).
  • NJA 2017 s. 55:Prövningstillstånd i hovrätt. Om flera personer, som i tingsrätten har dömts för brott på i allt väsentligt samma utredningsunderlag, har överklagat tingsrättens dom i skuldfrågan och något överklagande ska prövas i sak, bör prövningstillstånd meddelas för samtliga, om det inte finns särskilda skäl mot det. Gemensamt försök till stöld (I). Felaktig uppgift om bilförare; olovlig körning respektive bedrägeri (II).
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2007 s. 53:En femtonårig pojke har av tingsrätt mot sitt nekande dömts till böter för försök till våldtäkt mot barn. Synnerliga skäl har ansetts föreligga för att meddela prövningstillstånd i hovrätten.
  • NJA 1992 s. 260:Tillstånd till prövning i HovR av tvistemål om mindre värden har meddelats i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende ersättning för resekostnader för ombud från avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har ansetts kunna meddelas beträffande sådan fråga.
  • NJA 1997 s. 323:En tilltalad har till HovR:n överklagat en dom varigenom han fällts till ansvar för brott och ålagts att utge skadestånd. I skadeståndsdelen fordras inte prövningstillstånd i HovR:n. Sambandet mellan skadestånds- och ansvarsfrågorna har inte ansetts vara sådant att enbart det förhållandet att det enskilda anspråket skall tas upp bör leda till att prövningstillstånd meddelas i ansvarsdelen. 49 kap 13 § RB.
  • RH 2009:38:Hovrätten har funnit att det krävs prövningstillstånd för prövning av överklagande av tingsrätts beslut med anledning av klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2007:38:Hovrätt har ansett sig kunna meddela prövningstillstånd i brottmål i fråga om åläggande att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond men vägra prövningstillstånd i själva saken (s.k. partiellt prövningstillstånd).
  • NJA 2007 s. 1032:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse har meddelats när tingsrättens dom har grundats på polisens rapport och platsprotokoll från hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare men det även förelegat omständigheter som givit grund för tvivel om riktigheten av antecknade uppgifter.
  • NJA 1995 s. 503:Tillstånd till prövning i hovrätt av skadeståndsfråga har ansetts böra meddelas med hänsyn till sambandet mellan denna fråga och en samtidigt överklagad påföljdsfråga som ej krävt sådant tillstånd.
  • NJA 1995 s. 294:Kravet på prövningstillstånd i HovR har ansetts omfatta fall där den tilltalade i TR:n dels dömts till böter för vissa brott, dels frikänts för annat brott för vilket varit föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader men där TR:ns dom överklagats endast i fråga om de brott som föranlett bötesstraffet.
  • RH 2009:1:Kravet på prövningstillstånd i hovrätt har ansetts omfatta ett bötesbrott i en situation där den tilltalade vid tingsrätten dels dömts till böter för ett visst brott, dels frikänts för ett annat brott för vilket är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader, och både den frikännande och den fällande domen överklagats. Granskningsdispens har på grund av det nära sambandet mellan åtalspåståendena meddelats.
  • RH 1995:45:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot (skiljaktig mening).
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2010:17:En misstänkt begärde före åtals väckande att offentlig försvarare skulle förordnas för honom. Tingsrätten behandlade hans begäran som ett ärende enligt ärendelagen. Hovrätten har handlagt saken enligt 52 kap. rättegångsbalken som ett s.k. RB-ärende samt funnit att prövningstillstånd krävs för prövning av tingsrättens beslut.
  • NJA 2011 s. 24:Prövningstillstånd i hovrätt. En femtonårig pojke har dömts för grov misshandel till böter och överklagat domen. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att pröva överklagandet.
  • NJA 1997 s. 475:TR har i beslut i brottmålsdom prövat en fråga om skyldighet att ersätta rättegångskostnad. Eftersom beslutet enligt 49 kap 5 § 4 RB fick överklagas särskilt, omfattades det till följd av 13 § 4 st samma kap inte av något krav på prövningstillstånd i HovR:n.
  • NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
  • NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom i brottmål, är värdet - i förhållande till basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
Ändrad: SFS 2004:402 (Prövningstillstånd för riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)

[K49]14 §  Prövningstillstånd skall meddelas om

  1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
  2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
  3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
  4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Lag (2005:683).

Som framgår av lagtexten är det mål som är rejält feldömda eller mål som kan ha prejudikatvärde.

  • RH 1995:42:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2019 s. 151:Tillstånd till prövning i hovrätt, särskilt förutsättningarna för gransknings- och prejudikatdispens.
  • NJA 2002 s. 133:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om kontrollavgift har meddelats, när tingsrättens dom grundats på vittnesmål av en parkeringsvakt om vilka rutiner han brukar följa och tingsrätten inte närmare redovisat hur den bedömt motbevisning genom förhör under sanningsförsäkran med den parkerande och utsaga av ett vittne.
  • NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
  • NJA 2010 s. 416:Prövningstillstånd i hovrätt när valet av avtalstolkningsmetod medfört att riktigheten av tingsrättens avgörande inte har kunnat bedömas (granskningsdispens).
  • NJA 2011 s. 843:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om ränta på fordran avseende mervärdesskatt (prejudikatdispens).
  • NJA 2009 s. 773:Konkursärende. Fråga om tillstånd till prövning i hovrätt när det i hovrätten åberopas omständigheter som inträffat efter konkursbeslutet.
  • NJA 2010 s. 461:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål angående adoption.
  • NJA 2008 s. 1066:Prövningstillstånd i hovrätt har meddelats, när tingsrätten dömt för oaktsam medhjälp till bokföringsbrott trots att åtalet avsåg uppsåtlig medverkan till brottet med ett delvis annat påstått händelseförlopp.
  • NJA 1997 s. 520:Tillstånd till prövning i HovR:n av mål om utmätning har meddelats när det framstått som tveksamt om TR:ns beslut varit rätt i sak.
  • NJA 2017 s. 55:Prövningstillstånd i hovrätt. Om flera personer, som i tingsrätten har dömts för brott på i allt väsentligt samma utredningsunderlag, har överklagat tingsrättens dom i skuldfrågan och något överklagande ska prövas i sak, bör prövningstillstånd meddelas för samtliga, om det inte finns särskilda skäl mot det. Gemensamt försök till stöld (I). Felaktig uppgift om bilförare; olovlig körning respektive bedrägeri (II).
  • NJA 2011 s. 311:Hovrätten har meddelat prövningstillstånd beträffande en parts överklagande i fråga om vårdnad. Prövningstillstånd i hovrätten har i sådant fall ansetts i regel böra meddelas även beträffande den andra partens överklagande rörande vårdnad, boende och umgänge.
  • NJA 2012 s. 476:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål som inrymmer fråga av prejudikatintresse men där hovrättens fortsatta prövning också kommer att röra många andra frågor.
  • NJA 2007 s. 53:En femtonårig pojke har av tingsrätt mot sitt nekande dömts till böter för försök till våldtäkt mot barn. Synnerliga skäl har ansetts föreligga för att meddela prövningstillstånd i hovrätten.
  • NJA 2011 s. 106:Tillstånd har meddelats till prövning i hovrätt av ett mål om hastighetsöverträdelse för bedömning av om det är uteslutet att mätning med hjälp av automatisk trafiksäkerhetskontroll (ATK) skett på annat fordon än det som hade framförts av den tilltalade.
  • RH 2009:96:Hovrätten har, till följd av att partiellt prövningstillstånd beviljats avseende en av flera fordringar i ett mål om borgen, även meddelat prövningstillstånd i fråga om rättegångskostnaderna. Prövningstillståndet i den delen har begränsats till att endast gälla vad klaganden ska förpliktas att ersätta motparten för det fall att hovrätten skulle ändra tingsrättens dom i sakfrågan.
  • NJA 2011 s. 782:Prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen i miljömål.
  • NJA 1997 s. 3:Tillstånd till prövning i HovR har meddelats eftersom det ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar fråga om rätt till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen för lidande som tillfogats en polisman i tjänsten genom hot.
  • NJA 2015 s. 656:Prövningstillstånd i hovrätt. I mål där båda parters överklagande avser skäligheten av ett belopp bör det bara i undantagsfall komma i fråga att prövningstillstånd meddelas för endast den ena parten.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • NJA 2018 s. 1062:Fråga om prövningstillstånd i hovrätten när ny bevisning ger anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom och bevis-ningen bör tillåtas i följd av bristande materiell processledning i tingsrätten.
  • NJA 2007 s. 1032:Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse har meddelats när tingsrättens dom har grundats på polisens rapport och platsprotokoll från hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare men det även förelegat omständigheter som givit grund för tvivel om riktigheten av antecknade uppgifter.
  • NJA 2009 s. 590:Granskningsdispens i mål om skadegörelse.
  • NJA 1995 s. 502:Prövningstillstånd i HovR. Då det - särskilt med hänsyn till att det är fråga om ny lagstiftning - ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att olika frågor beträffande tillämpningen av skuldsaneringslagen prövas i högre rätt har HD meddelat tillstånd till prövning i HovR av mål angående skuldsaneringslagen.
  • NJA 1997 s. 281:Prövningstillstånd i HovR. Frågor rörande preskription av borgensåtagande för bostadshyresfordran.
  • NJA 1995 s. 362:Prövningstillstånd i HovR. Allmänna reklamationsnämnden har vid prövning av tvister om tolkningen av villkoren i standardavtal gjort olika bedömningar i ett antal ärenden av samma beskaffenhet. Sedan talan väckts vid domstol i en av tvisterna, får det anses vara av vikt för rättstillämpningen att HovR:n prövar målet.
  • NJA 2004 s. 393:Fråga om hovrätt med hänsyn till Europakonventionen bort meddela prövningstillstånd i ett brottmål, trots att skäl för sådant tillstånd i övrigt inte förelegat enligt 49 kap. 14 § rättegångsbalken.
  • NJA 2009 s. 738:Fråga om prövningstillstånd i hovrätt beträffande beslut om ersättning för rättegångskostnad.
  • RH 1995:45:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot (skiljaktig mening).
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 1997 s. 822:Prövningstillstånd i HovR. Förhör med målsägande har i TR:n tagits upp per telefon. HD har ansett att det inte fanns skäl för sådan bevisupptagning och har därför meddelat tillstånd till prövning i HovR:n med stöd av 49 kap 14 § 3 RB. 46 kap 7 § 2 st RB.
  • NJA 2009 s. 798:Fråga om tillstånd till prövning i hovrätt av mål om vårdnad, boende och umgänge (I-III).
  • NJA 2010 s. 342:Fråga om hovrätt bort meddela prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl när rättegångsfel förekommit i tingsrätten. Felets inverkan på målets utgång (I = Ö 4919-08). Avhjälpande i hovrätten (II = Ö 1302-10).
  • NJA 2011 s. 24:Prövningstillstånd i hovrätt. En femtonårig pojke har dömts för grov misshandel till böter och överklagat domen. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att pröva överklagandet.
  • NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
  • NJA 2007 s. 675:Fråga om prövningstillstånd i hovrätt. Den tilltalade har mot åtal för överträdelse av besöksförbud invänt att beslutet om besöksförbud saknar laglig grund. Ansvarsfrihet på den åberopade grunden har ansetts kunna komma i fråga endast i sådana speciella situationer som när den myndighet som utfärdat förbudet överträtt sin behörighet eller när beslutet annars kan betraktas som en nullitet. Tillstånd till målets prövning i hovrätten har inte meddelats.
  • NJA 2012 s. 179:När en tingsrätt har avvisat en talan därför att tingsrätten inte är rätt forum och en part har överklagat det beslutet med yrkande att hovrätten ska hänvisa målet till den tingsrätt som är behörig, ska tillstånd till målets prövning i hovrätten meddelas (ändringsdispens).
  • NJA 2004 s. 896:I ett mål i vilket två personer åtalats för arbetsmiljöbrott har tillstånd till prövning i hovrätt meddelats när tingsrättens domskäl, tillsammans med av åklagaren åberopad ny bevisning och hans åtalsjustering i hovrätten beträffande en av de tilltalade, ger anledning till tvivel om huruvida tingsrättens dom är rätt i sak.
  • NJA 1997 s. 41:Tillstånd till prövning i HovR har meddelats, när TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade åberopar ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande (ändringsdispens). 49 kap 14 § 2 RB.
  • NJA 2002 s. 35:Tillstånd till prövning i hovrätten har meddelats, när tingsrättens dom grundats enbart på tilltron till målsägandens uppgifter och det av domskälen inte tydligt framgår hur tingsrätten värderat annan utredning i målet. 49 kap. 14 § 2 rättegångsbalken
  • NJA 2006 s. 518:Fråga om förverkande har prövats i tingsrätt enligt lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. efter det att svaranden underlåtit att efterkomma tingsrättens föreläggande att inkomma med yttrande. Ändringsdispens i hovrätten har meddelats då svarandens invändningar i hovrätten inte kunnat lämnas utan avseende och de väckt tvivel om riktigheten av tingsrättens avgörande.
  • NJA 2003 s. 400:Tillstånd till prövning i HovR beträffande ett skadeståndsanspråk i ett brottmål har meddelats när TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade åberopar ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande (ändringsdispens). (Jfr 1997 s. 41)
  • NJA 2010 s. 405:Prövningstillstånd i hovrätt (granskningsdispens) har meddelats med hänsyn till att tingsrättens redovisning av bevisvärderingen har ansetts alltför knapphändig för att riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till ska kunna bedömas utan en fullständig rättegång i hovrätten.
  • NJA 2011 s. 589:Prövningstillstånd i hovrätt (granskningsdispens) har meddelats i ett omfattande mål som rör komplicerade förhållanden med hänsyn till att tingsrättens domskäl har ansetts alltför knapphändiga för att riktigheten av det slut som domstolen har kommit till ska kunna bedömas utan en fullständig rättegång i hovrätten.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K49]14 a §  Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut, om utgången i den delen inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet.

[S2]Ett prövningstillstånd som meddelas utan en sådan begränsning som avses i första stycket gäller

  1. domen eller det slutliga beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet,
  2. överklagade beslut som har tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tingsrätten, och
  3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas.

[S3]Meddelas inte prövningstillstånd skall tingsrättens avgörande stå fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. Lag (2005:683).

  • NJA 2011 s. 311:Hovrätten har meddelat prövningstillstånd beträffande en parts överklagande i fråga om vårdnad. Prövningstillstånd i hovrätten har i sådant fall ansetts i regel böra meddelas även beträffande den andra partens överklagande rörande vårdnad, boende och umgänge.
  • MÖD 2009:24:Partiellt prövningstillstånd ----- I ett mål om tillstånd till och villkor för täktverksamhet har såväl verksamhetsutövaren som länsstyrelsen överklagat miljödomstolens dom i olika hänseenden. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen skulle tillämpas i målet. Miljööverdomstolen har funnit det möjligt att i sådana mål meddela s.k. partiella prövningstillstånd. Prövningstillstånd har meddelats endast i frågan om säkerhetsbeloppets storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om det är möjligt att meddela partiellt prövningstillstånd.
  • RH 2009:96:Hovrätten har, till följd av att partiellt prövningstillstånd beviljats avseende en av flera fordringar i ett mål om borgen, även meddelat prövningstillstånd i fråga om rättegångskostnaderna. Prövningstillståndet i den delen har begränsats till att endast gälla vad klaganden ska förpliktas att ersätta motparten för det fall att hovrätten skulle ändra tingsrättens dom i sakfrågan.
  • NJA 2015 s. 656:Prövningstillstånd i hovrätt. I mål där båda parters överklagande avser skäligheten av ett belopp bör det bara i undantagsfall komma i fråga att prövningstillstånd meddelas för endast den ena parten.
  • NJA 2009 s. 798:Fråga om tillstånd till prövning i hovrätt av mål om vårdnad, boende och umgänge (I-III).
Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K49]15 §  Krävs prövningstillstånd i hovrätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehållet i 14 §. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 686:Prövningstillstånd i hovrätt. Hovrättens skyldigheter när klaganden inte har fått besked om att prövningstillstånd krävs där. (NJA 1986 s. 621)
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

50 kap. Om överklagande av domar i tvistemål

Prop. 1993/94:190: Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5).

  • RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
  • RH 1998:80:Fadern, T, återkallade sitt överklagande med yrkande om ytterligare umgänge med ett barn, varefter modern, C, efter klagotidens utgång framställde yrkade att T:s rätt till umgänge helt skulle upphöra. Sedan T:s överklagande skrivits av, yrkade han att få vårdnad om barnet. Hovrätten har avvisat de av T och C efter klagotidens utgång framställda yrkandena.
  • RH 2001:47:Sedan en part anslutningsvis överklagat såväl tingsrättens dom i huvudsaken som tingsrättens beslut om rättegångskostnader, har hovrätten avvisat anslutningsöverklagandet i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
  • NJA 1991 s. 173:Vid återgång av köp på talan av köparen har säljaren, under åberopande av ett fastställt offentligt ackord, medgett återbetalning av blott mindre del av köpeskillingen. TR:n har funnit ackordet ej omfatta fordringen på återbetalning och har förpliktat säljaren att, mot utbekommande av godset, utge köpeskillingen i dess helhet. HovR:n, dit säljaren fullföljt talan med yrkande att han måtte förpliktas att, mot återfående av godset, utge endast det medgivna beloppet, har avvisat yrkandet. Fråga om grund för avvisning förelegat.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II), 2008:649 (En modernare rättegång - några ytterligare frågor)

[K50]1 §  En part som vill överklaga tingsrättens dom i ett tvistemål skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades. Lag (1994:1034).

  • NJA 1982 s. 323:Föreskriften i 50 kap 1 § 1 st RB att rätten genast skall pröva om vadeanmälan rätteligen gjorts har ansetts innebära att prövningen skall äga rum senast arbetsdagen närmast efter den då vadeanmälan gjorts. Det förhållandet att beslut om avvisning av vadeanmälan inte fattats utan dröjsmål har ansetts liktydigt med ett godtagande av anmälan.
  • RH 2005:3:Sedan klaganden betalat den fordran som överklagandet avsåg har detta avvisats.
  • NJA 2018 s. 467:Klagointresse. När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ett klagoin-tresse om han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren (jfr "A.O. Byggservice" NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska utgå från att ett regressansvar mot betalaren föreligger, om det inte framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr "AQ Enclosure Systems" NJA 2010 s. 448).
  • NJA 1993 s. 308:Fråga om beviskravet för att en vadeinlaga inkommit till TR:n i rätt tid, när inlagan uppges ha sänts till TR:n med telefax.
  • NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift som ingivits till domstolen redan innan beslutet meddelats.
  • NJA 2001 s. 151:Beslut om försättande i konkurs, som meddelats efter det att gäldenären medgivit konkursansökningen, har ansetts kunna överklagas av den som löpte risk att till följd av konkursen utsättas för krav på återvinning av gåva.
  • NJA 2006 s. 101:Sedan A och B genom dom av tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett belopp till C, vinner domen laga kraft mot B, som också utan förbehåll fullgör hela betalningsskyldigheten, medan A överklagar domen. Den av B erlagda betalningen har inte ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom, men eftersom C genom betalningen erhållit slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte längre ha något anspråk mot A, har denne ansetts sakna rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot C.
  • NJA 1981 s. 573:Fråga huruvida vad rätteligen anmälts.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K50]2 §  Om ena parten överklagat tingsrättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § angivna tiden gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan tid förfaller, om det första överklagandet återkallas eller av annat skäl förfaller. Lag (1994:1034).

  • MÖD 2000:7:Överklagande av beslut om ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken-----Miljööverdomstolen har funnit att i mål enligt miljöbalken kan, i likhet med vad som gäller enligt rättegångsbalkens regler, beslut om fördelning av rättegångskostnader enbart överklagas inom den tidsfrist som gäller för ordinärt överklagande. Anslutningsöverklagande med avseende endast på sådant beslut är alltså inte tillåtet.
  • NJA 1983 s. 772:Ansökan om återställande av försutten tid. Tiden för fullföljande av talan mot dom i äktenskapsmål har återställts utom såvitt genom domen dömts till äktenskapsskillnad.
  • NJA 2003 s. 244:Sedan TR i tvistemål bifallit käromålet delvis och förordnat att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad, har ena parten överklagat domen såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnaderna. Motparten har ansetts berättigad att anslutningsöverklaga även avseende rättegångskostnaderna. 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § RB.
  • RH 1998:80:Fadern, T, återkallade sitt överklagande med yrkande om ytterligare umgänge med ett barn, varefter modern, C, efter klagotidens utgång framställde yrkade att T:s rätt till umgänge helt skulle upphöra. Sedan T:s överklagande skrivits av, yrkade han att få vårdnad om barnet. Hovrätten har avvisat de av T och C efter klagotidens utgång framställda yrkandena.
  • RH 2015:58:En part i ett tvistemål har överklagat tingsrättens avgörande inom treveckorsfristen. Samma part har sedan överklagat domen även anslutningsvis. Anslutningsöverklagandet har tillåtits eftersom det ursprungliga överklagandet endast avsett tingsrättens avgörande i fråga om rättegångskostnader.
  • RH 2001:47:Sedan en part anslutningsvis överklagat såväl tingsrättens dom i huvudsaken som tingsrättens beslut om rättegångskostnader, har hovrätten avvisat anslutningsöverklagandet i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
  • RH 1995:130:Sedan den ena parten i ett tvistemål överklagat tingsrättens dom i huvudsaken, har motparten kommit in med ett anslutningsöverklagande som avser ett i domen intaget beslut om ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten, som uppenbarligen inte uppmärksammat att någon rätt till anslutningsöverklagande i denna situation inte längre föreligger, har vid en rättidsprövning ansett anslutningsöverklagandet inkommet i rätt tid. Hovrätten har inte ansett sig bunden av tingsrättens på felaktiga förutsättningar grundade rättidsprövning, utan har avvisat anslutningsöverklagandet.
  • NJA 1984 s. 894:Återställande av försutten tid. När en domstol ändrar en från början bestämd tidpunkt för meddelande av dom, åligger det domstolen att underrätta parterna härom. Underrättelsen bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna.
  • NJA 2000 s. 181:M väckte med anledning av viss skada talan mot L och P med yrkande att det skulle fastställas i första hand att L var skyldig att utge ersättning på grund av försäkringsavtal och i andra hand att P var skyldig att utge ersättning på grund av avtalsbrott. Tingsrätten ogillade yrkandet mot L men biföll yrkandet mot P. Sedan P överklagat domen med yrkande om ogillande av M:s talan mot P, överklagade M domen anslutningsvis med yrkande om bifall till sin talan mot L för det fall att P:s överklagande skulle bifallas. Anslutningsöverklagandet har avvisats (I) - Ett dödsbo väckte talan mot S med yrkande om skadestånd på grund av felaktig sjukhusvård. S väckte talan mot M och dödsboet med yrkande att i första hand M och i andra hand dödsboet skulle förpliktas utge ersättning för sjukhusvården. Målen handlades i samma rättegång. Tingsrätten ogillade dödsboets talan och S:s yrkande mot M men biföll S:s yrkande mot dödsboet. Sedan dödsboet överklagat domen beträffande såväl dödsboets talan mot S som S:s talan mot dödsboet, överklagade S anslutningsvis i fråga om sin talan mot M. Anslutningsöverklagandet har avvisats (II).
  • NJA 1996 s. 724:Den tilltalade överklagade en dom varigenom han fällts till ansvar för brott och ålagts att utge skadestånd. HovR:n vägrade prövningstillstånd i ansvarsdelen. HovR:ns prövning av skadeståndsfrågan har ansetts skola ske förutsättningslöst.
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)

[K50]3 §  Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tingsrätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
  • NJA 1993 s. 308:Fråga om beviskravet för att en vadeinlaga inkommit till TR:n i rätt tid, när inlagan uppges ha sänts till TR:n med telefax.
  • RH 1998:80:Fadern, T, återkallade sitt överklagande med yrkande om ytterligare umgänge med ett barn, varefter modern, C, efter klagotidens utgång framställde yrkade att T:s rätt till umgänge helt skulle upphöra. Sedan T:s överklagande skrivits av, yrkade han att få vårdnad om barnet. Hovrätten har avvisat de av T och C efter klagotidens utgång framställda yrkandena.
  • RH 2001:47:Sedan en part anslutningsvis överklagat såväl tingsrättens dom i huvudsaken som tingsrättens beslut om rättegångskostnader, har hovrätten avvisat anslutningsöverklagandet i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
  • NJA 1984 s. 592:Försändelse innehållande vadeinlaga har med posten inkommit till kronofogdemyndighet och har, efter det att inlagan vidarebefordrats därifrån, inkommit till TR:n först efter den ordinära vadetidens utgång. Fråga huruvida tillräckligt stöd förebragts för påstående att försändelsen varit rätteligen adresserad till TR:n. Tillika fråga om betydelsen av att motparten fullföljt talan mot TR:ns dom och att partens vadeinlaga inkommit till TR:n inom den för anslutningsvad stadgade tiden.
  • RH 1995:130:Sedan den ena parten i ett tvistemål överklagat tingsrättens dom i huvudsaken, har motparten kommit in med ett anslutningsöverklagande som avser ett i domen intaget beslut om ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten, som uppenbarligen inte uppmärksammat att någon rätt till anslutningsöverklagande i denna situation inte längre föreligger, har vid en rättidsprövning ansett anslutningsöverklagandet inkommet i rätt tid. Hovrätten har inte ansett sig bunden av tingsrättens på felaktiga förutsättningar grundade rättidsprövning, utan har avvisat anslutningsöverklagandet.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K50]4 §  Överklagandet ska innehålla uppgifter om

  1. den dom som överklagas,
  2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,
  3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,
  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, och
  5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

[S2]Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte har lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Lag (2008:649).

  • NJA 1993 s. 111:Fråga om kommunikation och muntlig förhandling i mål om lönegaranti.
  • NJA 2010 s. 93:En part som hade förlorat i tingsrätten överklagade men yrkade endast att hovrätten skulle återförvisa målet till tingsrätten på grund av rättegångsfel. Överklagandet har ansetts böra tillåtas. Även fråga om kommunicering med motparten i HD.
  • NJA 2006 s. 464:En målsägande har överklagat tingsrättens dom i ansvarsdelen. Fråga om han därvid också fullföljt talan såvitt gäller hans skadeståndstalan i tingsrätten. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har inte ansetts biträda målsägandens motpart i denna egenskap vid särskilt överklagande av hovrättens beslut att avvisa målsägandens överklagande dit i skadeståndsdelen.
  • NJA 2015 s. 846:Omfattning av överklagande till hovrätt rörande rättegångskostnader i tingsrätt.
  • NJA 1985 s. 618:I mål om nedsättning av underhållsbidrag har den underhållsskyldige i vadeinlaga till HovR:n yrkat att bidraget skall nedsättas till visst belopp. Den underhållsskyldige har därefter - efter fullföljdstidens utgång - yrkat ytterligare nedsättning av bidraget. Fråga huruvida det ändrade yrkandet kunde upptas till prövning. 13 kap 3 § och 50 kap 4 § RB.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2008:649 (En modernare rättegång - några ytterligare frågor)

[K50]5 §  Om inte överklagandet avvisas enligt 3 §, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden sända över detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

[S2]Handlingarna skall översändas genast, om klaganden framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkande om kvarstad eller ett yrkande om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas även om den inte har laga kraft. Till dess att den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten. Lag (1994:1034).

  • NJA 1982 s. 777:Återställande av försutten tid. Mot tvistemålsdom skulle vadetalan enligt lag fullföljas senast d 2 juli, och domen innehöll en härmed överensstämmande upplysning om fullföljdstidens slutdag. I den till domen fogade fullföljdshänvisningen angavs slutdagen emellertid felaktigt vara d 7 juli. När vadeinlagan inkommit inom den i fullföljdshänvisningen angivna tiden, ansågs den vädjande parten ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att fullfölja vadetalan inom tiden enligt lag.
  • NJA 1984 s. 894:Återställande av försutten tid. När en domstol ändrar en från början bestämd tidpunkt för meddelande av dom, åligger det domstolen att underrätta parterna härom. Underrättelsen bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.)

[K50]6 §  Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).

  • NJA 2013 s. 1017:Fråga huruvida ett avtal om att inte överklaga en tingsrätts dom har verkan, när tvisten påstås röra konkurrensbegränsning som domstol har att beakta självmant. Avtalets verkan som hinder mot att ta upp överklagandet ska prövas innan frågan om prövningstillstånd behandlas.
  • RH 1995:130:Sedan den ena parten i ett tvistemål överklagat tingsrättens dom i huvudsaken, har motparten kommit in med ett anslutningsöverklagande som avser ett i domen intaget beslut om ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten, som uppenbarligen inte uppmärksammat att någon rätt till anslutningsöverklagande i denna situation inte längre föreligger, har vid en rättidsprövning ansett anslutningsöverklagandet inkommet i rätt tid. Hovrätten har inte ansett sig bunden av tingsrättens på felaktiga förutsättningar grundade rättidsprövning, utan har avvisat anslutningsöverklagandet.

[K50]7 §  Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Något föreläggande behöver dock inte meddelas om överklagandet är ofullständigt endast i fråga om sådana uppgifter som avses i 4 § första stycket 4.

[S2]Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. Lag (2005:683).

[K50]7 a §  Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket, ska hovrätten besluta om prövningstillstånd ska meddelas. Om det behövs, ska beslutet föregås av skriftväxling.

[S2]Om det finns särskilda skäl, får sammanträde hållas innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Till ett sådant sammanträde ska parterna kallas. Uteblir en part, får frågan ändå avgöras. Lag (2008:649).

[K50]8 §  Beviljas prövningstillstånd, ska överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid, om detta inte redan har skett.

[S2]Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Lag (2008:649).

  • RH 1998:48:Ett överklagande av tingsrättens dom i tvistemål har ansetts uppenbart ogrundat och hovrätten har därför genast meddelat dom.
  • NJA 1998 s. 278:Fråga om förutsättningar förelegat att med tillämpning av 42 kap 5 § 1 st andra meningen RB ogilla käromål utan utfärdande av stämning.
  • NJA 2011 s. 267:Hovrätten har ogillat en i hovrätten väckt talan utan att utfärda stämning i målet. Högsta domstolen har meddelat dom utan att delge motparten överklagandet.
  • NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet utslag i mål om fastighetsbestämning har ett markområde förklarats ingå i en häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort hinder för ägaren av en annan fastighet att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till markområdet, men har ansetts ha prejudiciell betydelse i tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits att utan att utfärda stämning ogilla talan som uppenbart ogrundad.
  • NJA 1989 s. 754:Fråga om förutsättningar förelegat för HovR att meddela dom utan att kommunicera vadeinlagan med vadesvaranden. 50 kap 8 § RB.
  • NJA 1996 s. 732:En arbetstagare, som hade insyn i arbetsgivarbolagets ekonomi, erhöll under cirka sju månader inte lön för utfört arbete. Arbetstagaren har tillerkänts ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497). 5 kap 2 § 1 st KL. Lönegarantimål utgör dispositivt tvistemål. Det rättegångsfel som förekommit genom att HovR:n ogillat arbetstagarens talan såsom uppenbart ogrundad har ansetts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD.
  • NJA 1994 s. 42:Resning har beviljats i faderskapsmål där HovR:n meddelat dom utan delgivning av vadeinlagan med motparter och utan huvudförhandling, trots att villkoren i 50 kap 8 § 2 st RB inte var uppfyllda. Av barnet anhängiggjord talan i resningsärendet har ansetts kunna fullföljas av barnets dödsbo.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2008:649 (En modernare rättegång - några ytterligare frågor)

[K50]9 §  Om inte klagandens yrkande medges, skall motparten i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden har anfört och ange de omständigheter han eller hon själv vill anföra.

[S2]Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte har lagts fram tidigare, skall parten i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte har lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med svarsskrivelsen. Vill parten att det skall hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, skall han eller hon ange det och skälen till detta. Parten skall också ange om han eller hon vill att klaganden skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Lag (2005:683).

[K50]10 §  Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden.

[S2]Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

[S3]Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §. Lag (2005:683).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen innehåller regler om förberedelsen i hovrätten. Skälen för förslaget finns i avsnitt 4.6.

I tredje stycket andra meningen har föreskrivits att vissa angivna regler för huvudförhandlingen också skall tillämpas på ett sammanträde för muntligt förberedelse. Dessa regler gäller kallelse, utevaro och återupptagande av mål. Reglerna innebär bl.a. att överklagandet förfaller om klaganden helt ...

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K50]11 §  Hovrätten bör verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter.

[S2]Rätten får vid tillämpning av första stycket, i ett mål där förlikning om saken är tillåten, besluta om särskild medling, om parterna samtycker till det. I sådant fall ska rätten förelägga parterna att inställa sig till ett sammanträde inför medlare som förordnas av rätten och ange inom vilken tid medlingen senast ska vara slutförd. Rätten får förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl för det. Lag (2011:861).

Prop. 2010/11:128: Paragrafen är ny och reglerar i vilken utsträckning hovrätten bör verka för en samförståndslösning. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av första stycket framgår att hovrätten bör verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter När det gäller formerna för hovrättens förlikningsverksamhet ...

  • NJA 1997 s. 739:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande inte angivits i ett expedierat beslut men där ett kompletterat beslut sänts till parten innan överklagandetiden gick ut.
Införd: SFS 2011:861 (Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens)
Upphävd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K50]12 §  Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp utom huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

[S2]Om en part vill att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

[S3]I fråga om hovrättens skyldigheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket tillämpas. Lag (1994:1034).

  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • NJA 1990 s. 617:Sedan hyresnämnd genom ett beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om överlåtelse av hyresrätt till en bostadslägenhet, dels om förlängning av hyresavtalet, yrkade dödsboet vid bostadsdomstolen bifall till överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen begränsade sin prövning till detta yrkande utan att klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens beslut har undanröjts på grund av domvilla.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K50]12 a §  Om det är till fördel för handläggningen av målet, bör hovrätten göra en skriftlig sammanställning av parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundas på. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Parterna skall innan förberedelsen avslutas beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Lag (2005:683).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen, som är ny, innehåller en regel om att hovrätten mot slutet av förberedelsen i vissa fall bör göra en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter. Paragrafen har, som framgår i avsnitt 4.1.1, till syfte att skapa förutsättningar för att renodla hovrättsprocessen i tvistemål till det som är tvistigt och därmed göra handläggningen effektivare. Regeln är utformad efter förebild av vad som enligt <a href="https://lagen.nu/1942:740#K42P16" ...

Införd: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K50]12 b §  I 56 kap.13–15 §§ finns bestämmelser om att hovrätten får hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen. Lag (2016:37).

[K50]13 §  Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om klagandens ändringsyrkande har medgetts eller om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat.

[S2]Kan saken utredas tillfredsställande får hovrätten även i andra fall avgöra målet utan huvudförhandling,

  1. om parterna har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling eller
  2. om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudförhandling, haft någon invändning mot detta.

[S3]Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

[S4]För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen reglerar hovrättens möjligheter att avgöra tvistemål utan huvudförhandling. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 4.4.

I paragrafens första stycke, som ändrats redaktionellt och i sak, anges att hovrätten får avgöra ett mål på handlingarna, om ändringsyrkandet har medgetts eller om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. Med anledning av Sveriges konventionsåtaganden ...

  • NJA 1997 s. 121:Förutsättningar har inte ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål utan huvudförhandling.
  • NJA 1998 s. 50:Klagan över domvilla. Fråga om en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål berott på att HovR:n, som avgjort målet utan huvudförhandling, gjort en annan tilltrosbedömning än TR:n beträffande en parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt beviskravet för att ett åberopat förhållande skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika fråga om HovR:ns val av handläggningsform inneburit domvilla.
  • MÖD 2006:13:Skadestånd på grund av översvämning; nu fråga om avvisning av betalningsyrkande-----Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att pröva en kommuns yrkande om ersättning för dagvattenledningar som utförts för fastighetsägares räkning och är avsedda att utgöra del av fastighetens va-installation.
  • RH 1998:92:Fråga om brottmålsdoms bevisverkan i tvistemål. Den som överklagat tingsrätts dom, varigenom talan om utfående av försäkringsersättning för stulen båt ogillats, har genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till försök till bedrägeri avseende osann uppgift om stöld av båten i skadeanmälan till försäkringsbolaget. Hovrätten har funnit det uppenbart att överklagandet av tingsrättens dom är ogrundat.
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K50]14 §  Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall parterna, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas tillfälle att göra det. Lag (1994:1034).

[K50]15 §  Om inte målet enligt 13 § avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möjligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling. Lag (1994:1034).

[K50]16 §  Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.

[S2]Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överklagandet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen i 21 § första stycket andra meningen. Om det är av betydelse för målets handläggning eller utredning att motparten inställer sig eller om denne är skyldig att infinna sig personligen, skall han föreläggas vite. Föreläggs motparten inte vite, skall han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han uteblir.

[S3]Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skall underrättas om beslutet. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen gäller kallelse till huvudförhandling i tvistemål. Andra stycket har ändrats så att regleringen nu är densamma som gäller för brottmål enligt 51 kap. 16 §. Den sakliga ändringen är att en klagande, som skall infinna sig personligen, i kallelsen skall erinras om att överklagandet kan komma att förfalla om han inte kommer personligen. Ändringen har kommenterats i avsnitt 4.6.

  • NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att personligen inställa sig vid domstol kan föreläggas vite endast i de fall som anges i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m m.
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K50]17 §  I övrigt skall det som sägs i 43 kap.1-6 §§, 8 § andra stycket och 10-14 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: huvudförhandling” har ersatts av begreppet ”huvudförhandling som återupptas efter uppehåll”. Dessutom har hänvisningen till den upphävda bestämmelsen i 1 kap. 9 § strukits.

  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • NJA 1997 s. 825:HovR har i ett dispositivt tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del på andra omständigheter än sådana som part åberopat till grund för sin talan. Enligt HD borde HovR:n, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K50]18 §  Vid huvudförhandlingen skall den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas. Motparten skall ange om yrkandet medges eller bestrids.

[S2]Därefter skall, om inte hovrätten anser något annat lämpligare, först klaganden och sedan motparten utveckla sin talan. Varje part skall yttra sig över vad den andra parten anfört. Om förhandlingen äger rum trots att klagandens motpart uteblivit, skall hovrätten se till att det som denne anfört läggs fram ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

[S3]Framställningar enligt första och andra styckena får ske genom hänvisningar till handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag (2005:683).

[K50]19 §  Sedan parterna utvecklat sin talan, ska bevisningen läggas fram. Om huvudförhandlingen hålls trots att klagandens motpart uteblivit, ska hovrätten se till att den bevisning som han eller hon lagt fram i tingsrätten läggs fram ur handlingarna i den utsträckning som bevisningen har betydelse för målet i hovrätten. Bevisningen får läggas fram genom hänvisningar till ljud- och bildupptagningar och andra handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt.

[S2]Om det inte finns särskilda skäl för något annat, bör ett bevis som tingsrätten tagit upp och som inte enligt 35 kap. 13 § ska tas upp på nytt läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller regler om hur bevisningen läggs fram vid en huvudförhandling i ett tvistemål i hovrätt. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K50]20 §  Sedan bevisningen lagts fram skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan. Lag (1994:1034).

[K50]21 §  Om klaganden uteblir från ett sammanträde för huvudförhandling, förfaller överklagandet. Detsamma gäller om en klagande som har förelagts att infinna sig personligen inställer sig endast genom ombud och det inte finns särskilda skäl mot att överklagandet förfaller.

[S2]Om klagandens motpart uteblir och vite har förelagts honom eller henne, får hovrätten, när förlikning om saken inte är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite besluta att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om klagandens motpart inställer sig endast genom ombud när han eller hon har förelagts vid vite att infinna sig personligen.

[S3]Om vite har förelagts klagandens motpart eller om han eller hon ska hämtas till rätten och inte kan hämtas, får dock målet avgöras trots att han eller hon inställt sig endast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om klaganden har förelagts att infinna sig personligen men inställt sig endast genom ombud. Lag (2016:37).

Prop. 1998/99:37: I paragrafen ges regler för de fall då part antingen uteblir helt från sammanträde för huvudförhandling eller endast inställer sig genom ombud.

I första stycket har i enlighet med vad som anförs i avsnitt 4.6 en ny regel införts enligt vilken ett överklagande kan förfalla ...

  • NJA 2009 s. 913:Fråga om ett överklagande i dispositivt tvistemål kunnat förklaras förfallet när klaganden avlägsnat sig från huvudförhandlingen.
  • NJA 2007 s. 209:En tingsrätts dom i mål om skadestånd hade överklagats av båda parter. Vid huvudförhandling i hovrätten inställde sig ena parten, som förelagts att infinna sig personligen, endast genom ombud. Hovrätten förklarade den partens överklagande förfallet och erinrade om möjligheten att ansöka om målets återupptagande. Vid huvudförhandlingen prövade hovrätten motpartens överklagande och målet avgjordes genom dom som meddelades innan tiden för att ansöka om återupptagande hade gått ut. Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens förfarande att avgöra målet trots att fristen för att ansöka om återupptagande löpte har ansetts utgöra grovt rättegångsfel som - i betraktande av att ansökan om återupptagande inte framstått som ogrundad - antagits ha inverkat på målets utgång. Hovrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till hovrätten.
  • NJA 1989 s. 754:Fråga om förutsättningar förelegat för HovR att meddela dom utan att kommunicera vadeinlagan med vadesvaranden. 50 kap 8 § RB.
  • NJA 1988 s. 106:Fråga huruvida HovR ägt avgöra tvistemål utan huvudförhandling. 50 kap 21 § 3 st RB.
  • NJA 1997 s. 121:Förutsättningar har inte ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål utan huvudförhandling.
  • NJA 2008 s. 760:Det har inte ansetts kunna krävas att en part, som förde sin talan själv och som av sjukdom blev förhindrad att närvara vid huvudförhandling i hovrätten, skulle sätta ombud i sitt ställe.
  • NJA 1994 s. 290:HovR har avgjort tvistemål utan huvudförhandling med stöd av 50 kap 21 § 1 st 4 RB. På grund av den praxis i fråga om parts rätt till förhandling som utvecklats vid den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och med hänsyn till att TR:n inte hållit huvudförhandling i målet, har ansetts att förhandling på parts begäran i HovR:n bort hållas.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K50]22 §  Har överklagandet förfallit enligt 21 §, skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.

[S2]Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden sedan målet återupptagits uteblir eller inte följer ett föreläggande att infinna sig personligen, har han inte rätt att få målet återupptaget. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen innehåller regler om återupptagande av mål. Första och andra styckena har justerats till följd av ändringen i 50 kap. 21 §. Paragrafen har nu samma innehåll som 51 kap. 22 §.

  • NJA 2007 s. 209:En tingsrätts dom i mål om skadestånd hade överklagats av båda parter. Vid huvudförhandling i hovrätten inställde sig ena parten, som förelagts att infinna sig personligen, endast genom ombud. Hovrätten förklarade den partens överklagande förfallet och erinrade om möjligheten att ansöka om målets återupptagande. Vid huvudförhandlingen prövade hovrätten motpartens överklagande och målet avgjordes genom dom som meddelades innan tiden för att ansöka om återupptagande hade gått ut. Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens förfarande att avgöra målet trots att fristen för att ansöka om återupptagande löpte har ansetts utgöra grovt rättegångsfel som - i betraktande av att ansökan om återupptagande inte framstått som ogrundad - antagits ha inverkat på målets utgång. Hovrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till hovrätten.
  • NJA 2001 s. 667:Fråga vid ansökan om återupptagande av mål om parts läkarintyg avseende krisreaktion och utbrändhet utgjort erforderlig bevisning för laga förfall för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling som ställts in vid två tidigare tillfällen på partens begäran.
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K50]23 §  Om det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och om avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit. Lag (2016:37).

  • NJA 1983 s. 302:Tillämpning av 50 kap 23 § RB.
  • NJA 1998 s. 50:Klagan över domvilla. Fråga om en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål berott på att HovR:n, som avgjort målet utan huvudförhandling, gjort en annan tilltrosbedömning än TR:n beträffande en parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt beviskravet för att ett åberopat förhållande skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika fråga om HovR:ns val av handläggningsform inneburit domvilla.
  • NJA 1999 s. 729:Hovrätts underlåtenhet att hålla muntlig förhandling i mål om rätt till medlemskap i bostadsrättsförening har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts utgöra domvilla.
  • RÅ 2006:82:De s.k. tilltrosparagraferna i rättegångsbalken har inte ansetts analogt tillämpliga i förvaltningsprocessen.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K50]24 §  Om den överklagade domen är en tredskodom och tingsrätten tar upp en av klagandens motpart gjord ansökan om återvinning, skall målet av hovrätten återförvisas till tingsrätten för att handläggas i samband med återvinningsmålet. Lag (1994:1034).

[K50]25 §  Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats.

[S2]En klagande får inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som uppgetts vid överklagandet.

[S3]I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om

  1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller
  2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

[S4]Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning och kan det inte utan olägenhet prövas i målet, får yrkandet avvisas. Lag (1994:1034).

  • RK 2011:1:Bestämmelserna om preklusion i 8 kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation hindrar inte att nya rättsliga argument som inte i sig tillför nya omständigheter eller nya bevis åberopas först i kammarrätten.
  • RH 1994:4:Vid bedömningen av fråga om prövningstillstånd har hänsyn tagits till att det inte förelegat anledning att anta att parterna i hovrätten skulle tillåtas att åberopa ny bevisning.
  • MÖD 2005:11:Avvisad ansökan om lagligförklaring av två pirar-----Ett servitutsavtal har ansetts ge sådan rådighet över ett vattenområde att en ansökan om lagligförklaring skall kunna prövas.
  • PMÖD 2018:1:I ett mål om intrång i bl.a. två registrerade EU-varumärken har Patent- och marknadsöverdomstolen, för tiden till dess målet avgjorts eller annat förordnats, förbjudit ett företag att i näringsverksamhet inom EU sälja vissa tröjor under ett visst märke. Företaget förelades även att ge varumärkesinnehavaren viss information om varornas ursprung m.m. (informationsföreläggande). Till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen gjorde Patent- och marknadsöverdomstolen bedömningen att företaget, som är moderbolag till de företag som bl.a. sålt tröjorna, sannolikt medverkat till varumärkesintrång bl.a. genom att företaget innehade domännamn som använts vid dotterbolagens försäljning. Patent- och marknadsöverdomstolen har, trots att domstolen gjort en annan bedömning i denna del, inte funnit skäl att återförvisa målet. Domstolen har istället själv prövat de återstående frågorna i målet, vilka inte aktualiserades vid Patent- och marknadsdomstolens prövning. Patent- och marknadsöverdomstolen har i denna del bedömt hur instansordningens princip är tillämplig i denna typ av mål. Patent- och marknadsöverdomstolen fann även att bestämmelsen om förbudet mot att åberopa nya omständigheter och ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen i 3 kap. 9 § lagen om patent- och marknadsdomstolar inte var tillämplig, eftersom målet gällde ett överklagat beslut i ett pågående tvistemål. Det fanns därför inget hinder för parterna att först i Patent- och marknadsöverdomstolen åberopa ny bevisning.
  • MÖD 2002:26:Tillåtande av ny bevisning i va-mål-----Vittnesförhör med nya personer hade åberopats i Miljööverdomstolen (MÖD) i ett va-mål. MÖD uttalade att i sådana mål ska reglerna om ny bevisning enligt 50 kap. 25 § rättegångsbalken tillämpas. Vid tillämpningen måste emellertid beaktas att Va-nämnden inte är en domstol och att handläggningen där i vissa avseenden skiljer sig från den ordinära tvistemålsprocessen. Så har nämnden t.ex. inte någon möjlighet att hålla förhör under ed eller sanningsförsäkran och man är skyldig att vara verksam för att målet utreds. Med hänvisning till detta bör utrymmet för åberopande av ny bevisning vara större i va-mål och MÖD tillät därför de nya vittnesförhören.
  • NJA 2009 s. 594:Sedan tingsrätt avvisat en skadeståndstalan mot en likvidator i ett aktiebolag därför att käranden inte styrkt att bolagsstämma beslutat att vägra ansvarsfrihet eller att väcka sådan talan, vilket utgör en processförutsättning som rätten haft att självmant beakta, har käranden tillåtits att i hovrätten åberopa ett i tingsrätten ej ingivet protokoll från extra bolagsstämma och avvisningsbeslutet undanröjts.
  • NJA 2006 s. 271:Sedan en svarande vid tingsrätten åberopat en motfordran till kvittning och tingsrätten på invändning av käranden funnit fordringen vara preskriberad, har svaranden i hovrätten hänvisat till 10 § preskriptionslagen och gjort gällande rätt att kvitta oavsett preskription. Vad svaranden sålunda anfört i hovrätten har inte ansetts vara ett åberopande av en ny omständighet enligt 50 kap. 25 § 3 st. RB.
  • NJA 2004 s. 247:Ett försäkringsbolag för vilket åklagaren i tingsrätt utfört talan angående enskilt anspråk har först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen, åberopat att den tilltalade hade försäkringsskydd. Giltig ursäkt?
  • AD 2012 nr 53:I samband med en arbetsbristsituation har arbetsgivaren och den lokala fackklubben träffat en överenskommelse om att den arbetstagare som berördes av arbetsbristen skulle placeras på en annan avdelning under en testperiod om sex månader. Om arbetstagaren inte klarade av de nya arbetsuppgifterna skulle hon sägas upp på grund av arbetsbrist. Arbetstagaren sades upp efter testperioden och arbetsgivaren och klubben träffade en överenskommelse om arbetsbefrielse under uppsägningstiden. Fråga om parterna träffat en överenskommelse om slutreglering av anställningsförhållandet samt om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • MÖD 2011:10:Brukningsavgift för vattenförsörjning ----- Genom en överenskommelse i början av 1970-talet befriade en kommun medlemmarna i en ekonomisk förening från avgifter för vattenförsörjning. Va-nämnden fann att överenskommelsen var i strid med 38 § lagen om allmänna vattentjänster och att överenskommelsen därmed var utan verkan. Medlemmarna var således skyldiga att betala brukningsavgifter för vattenförsörjningen. I Miljööverdomstolen åberopade huvudmannen för den allmänna va-anläggningen nya omständigheter varvid Miljööverdomstolen konstaterade att 50 kap. 25 § rättegångsbalken ägde tillämpning. Det saknades emellertid anledning att pröva om huvudmannen haft rätt att åberopa de nya omständigheterna eftersom domstolen redan på de av va-nämnden anförda skälen fann att nämndens beslut skulle fastställas. Miljööverdomstolen fastställde således va-nämndens beslut.
  • NJA 1995 s. 571:Fråga om ett dispositivt tvistemål handlagts så i TR:n att svaranden, som där saknade ombud, fick anses ha giltig ursäkt för att i HovR:n åberopa nya omständigheter och ny bevisning.
  • NJA 2015 s. 846:Omfattning av överklagande till hovrätt rörande rättegångskostnader i tingsrätt.
  • AD 2013 nr 45:En revisor som var anställd hos ett bolag var också delägare i bolagets moderbolag. Arbetstagaren sade upp sig från sin anställning. Därefter, under uppsägningstiden, hävde arbetstagaren anställningsavtalet och det s.k. partneravtal som var träffat mellan delägarna. Arbetstagaren har därefter stämt arbetsgivaren och yrkat skadestånd och bl.a. gjort gällande att skadeståndet ska beräknas på visst sätt enligt partneravtalet. Fråga huruvida tvisten är att anse som en arbetstvist.
  • NJA 1996 s. 676:HovR undanröjde, med hänvisning till överrättens allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt sätt handlagda, TR:s dom, återförvisade målet och angav att beslutet inte fick överklagas. Ansökan om resning och klagan över domvilla avseende beslutet har ansetts inte skola avvisas utan prövas i sak. Fråga, vid denna prövning, om HovR:n hade bort undanröja TR:ns dom.
  • AD 1996 nr 88:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Under tjänstgöring som spärrexpeditör vid Stockholms tunnelbana har en arbetstagare gjort sig skyldig till olovligt anskaffande av alkoholdrycker. Sedan han för denna gärning dömts till ett bötesstraff, har han avskedats från sin anställning. I mål om bl.a. ogiltigförklaring av avskedandet har tingsrätten interimistiskt förordnat att anställningen skall bestå medan tvisten prövas. Arbetsdomstolen har upphävt tingsrättens beslut och förordnat att arbetstagarens anställning skall upphöra med utgången av dagen för beslutet.
  • RH 2013:28:Hovrätten har tillåtit part att, inom ramen för åberopad syn, klippa sönder (avlägsna del av) synföremålet på visst sätt. Hovrättens bedömning innefattar bl.a. frågan om åtgärden innebär åberopande av ny bevisning.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • NJA 1982 s. 27:Spörsmål angående innebörden av 22 § 6 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Tillika fråga om tillämpning av 50 kap 25 § 3 st RB i mål som handlagts enligt nämnda lag.
  • NJA 1989 s. 843:Tillämpning av det s k ursäktsrekvisitet vid ansökan om resning i ett dispositivt tvistemål.
  • RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid talan om skadestånd när den skadegörande handlingen har ägt rum utomlands.
  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
  • MÖD 2017:44:Särtaxa ----- Mark- och miljödomstolen avgjorde målet, som bl.a. avsåg förutsättningar för tillämpning av särtaxa, med en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Mot bakgrund av att utredningen i mark- och miljödomstolen varit av begränsad omfattning och med hänsyn till de frågor som domstolen haft att pröva, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att det har varit tillräckligt att målet avgjorts av en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Huvudmannen för va-anläggningen har i Mark- och miljööverdomstolen gett in och åberopat utredning till stöd för sin talan. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att målet, i den del det avser tillämpningen av bestämmelsen om särtaxa, är av indispositiv karaktär vilket medför att det finns större utrymme för att tillåta en ny utredning i Mark- och miljööverdomstolen. Mot denna bakgrund och med beaktande av att mark- och miljödomstolen inte har utrett parternas ståndpunkter fullt ut har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det finns skäl att tillåta utredningen. I målet bedömdes att huvudmannen inte visat att förutsättningar finns för särtaxa.
  • RH 1998:98:Vid tingsrätten åberopade en part i ett dispositivt tvistemål sakkunnigutlåtande av två sakkunniga från Statens Kriminaltekniska Laboratorium angående äktheten av en namnunderskrift. I hovrätten har parten dessutom åberopat förhör med de två sakkunniga. Förhören har inte ansetts utgöra ny bevisning och därför tillåtits.
  • NJA 2004 s. 874:I ett försäkringsmål har i tingsrätten åberopats läkarintyg och vittnesförhör med de intygande läkarna. Hovrätten har inte tillåtit att nya läkarintyg och omförhör med läkarna åberopas där till den del de grundar sig på undersökningar efter tingsrättens dom. Intygen och förhören har ansetts inte utgöra nya bevis och därför tillåtits utan begränsningar.
  • RH 1997:18:Fråga huruvida yrkande om editionsföreläggande, som framställs först i hovrätten, kan avvisas med stöd av grunderna för 50 kap 25 § tredje stycket rättegångsbalken har besvarats nekande.
  • NJA 1985 s. 738:Sedan en talan mot A om betalningsanspråk bifallits, vädjade A mot domen och angav som grund för sitt bestridande av kravet en omständighet som inte hade angetts i TR:ns dom. HovR:n avvisade invändningen med hänvisning till 50 kap 25 § 3 st RB. Invändningen hade emellertid framförts i TR:n i en inlaga av en tillfälligt ombud för A. Av protokollen över senare förhandlingar - då A uppträdde utan ombud - framgick inte att frågan huruvida A vidhöll invändningen hade berörts. A har funnits med stöd av bestämmelsen om giltig ursäkt i angivna lagrum kunna åberopa invändningen i HovR:n.
  • RH 2006:73:En part tilläts vid tingsrätten med stöd av 35 kap. 14 § rättegångsbalken att som bevis åberopa en berättelse som lämnats av polisman under en förundersökning. I hovrätten önskade parten höra polismannen som vittne. Det åberopade vittnesförhöret har inte ansetts utgöra ett nytt bevis i den mening som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken.
  • NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott har som alternativa grunder åberopat dels i HovR:n att motparten genom sitt uppträdande under avtalsförhandlingarna blivit skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet (culpa in contrahendo), dels i HD att motparten därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet även oberoende av vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 § samma balk i vart fall inte fick åberopas i högre instans.
  • NJA 1988 s. 319:Arbetsdomstolen har i mål om skadestånd på grund av uppsägning av anställning avvisat en preskriptionsinvändning med stöd av 50 kap 25 § 3 st RB. Domvillobesvär över beslutet har ansetts inte kunna upptas till prövning innan målet i arbetsdomstolen avgjorts.
  • RK 2012:1:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare utövar tillsyn över den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • RH 2000:39:Tingsrätten inhämtade ett sakkunnigutlåtande från Socialstyrelsens rättsliga råd i ett mål om klander av testamente. I hovrätten begärde ena parten sakkunnigförhör med en professor som avgivit ett yttrande till rättsliga rådet inför utlåtandet. Hovrätten, som fann att frågan i hovrätten i första hand avsåg om professorn skulle förordnas som sakkunnig, biföll inte yrkandet.
  • RH 2014:49:Ett försäkringsbolag, för vilket åklagaren i tingsrätten fört talan om enskilt anspråk, har först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen, åberopat viss bevisning. Hovrätten har ansett att försäkringsbolaget har haft giltig ursäkt för att först i hovrätten åberopa bevisningen och har meddelat prövningstillstånd.
  • NJA 1984 s. 733:Fråga huruvida lagakraftvunnen dom i mål rörande avdrag på köpeskilling på grund av fel i fastighet utgör hinder mot att i ny rättegång föra talan om ytterligare avdrag på grund av nyupptäckt fel. 17 kap 11 § RB.
  • RH 1998:12:Fråga om tillåtande av nya omständigheter i hovrätten i tvistemål angående betalningsskyldighet för skatt (bl.a enligt 77 a § uppbördslagen) m.m. har ansetts vara av sådan natur att reglerna för dispositiva tvistemål är tillämpliga.
  • RH 2000:91:I ett dispositivt tvistemål har bevisning blivit tillgänglig för part efter huvudförhandlingen vid tingsrätten men före det att tingsrätten meddelade dom. Bevisningen har inte tillåtits i hovrätten, eftersom parten inte gjort sannolikt att bevisningen inte kunnat åberopas vid tingsrätten och det saknats giltig ursäkt för parten att inte åberopa bevisningen där.
  • NJA 2001 s. 404:En part har först i HovR:n ansökt om editionsföreläggande avseende vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört någon omständighet som utgjort giltig ursäkt för dennes underlåtenhet att redan i TR:n åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte kunna få betydelse som bevis i målet och ansökningen har därför avslagits.
  • NJA 1994 s. 287:Sedan ordinär intervention tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har intervenienten ansetts ha rätt att förebringa ny bevisning endast om parten kunnat göra det. 14 kap 11 § 1 st och 50 kap 25 § 3 st RB.
  • RK 2012:2:Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare löser en tvist om den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av en enskild klagande eller den myndighet som fattat det överprövade beslutet.
  • RH 2001:42:En i hovrätten åberopad originalhandling, som vid tingsrätten företetts i kopierad form, har ansetts som ett nytt bevismedel när part redan vid tingsrätten invänt att handlingen utgjorde en förfalskning. Bevisningen har avvisats med tillämpning av 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken.
  • MÖD 2003:97:Anläggningsavgift-----Utrymmet för att tillåta ny bevisning i överklagade va-mål är större än i en vanlig tvistemålsprocess eftersom Va-nämnden inte är att betrakta som domstol.
  • NJA 1997 s. 121:Förutsättningar har inte ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål utan huvudförhandling.
  • NJA 1982 s. 124:Sedan TR i mål om överflyttande av vårdnad om barn ogillat såväl vårdnadsyrkandena som vissa i anslutning därtill framställda yrkanden om underhållsbidrag, har den förlorande parten inom fullföljdstiden överklagat domen endast i vårdnadsfrågan och först vid huvudförhandlingen i HovR:n framställt yrkanden om underhållsbidrag. Dessa yrkanden har avvisats. 50 kap 25 § 2 st RB (Jfr 6 kap 12 § 3 st FB.)
  • RH 2009:3:Genom dom beslutade tingsrätten bl.a. att vårdnaden om barn skulle anförtros föräldrarna gemensamt. Sedan fadern överklagat domen framställde modern i sin svarsskrivelse för egen del ett yrkande om boende. Trots att överklagandet därefter förfallit har hovrätten ansett att moderns yrkande ska prövas.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K50]26 §  Även utan yrkande skall hovrätten undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har förekommit vid tingsrätten.

[S2]Undanröjandet får avse domen i dess helhet eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del av domen, som inte överklagats, skall hovrätten med hänsyn till omständigheterna pröva, om denna del skall undanröjas. Lag (1989:656).

  • MÖD 2000:25:Tillstånd att leda bort grundvatten för byggande av planfri korsning mellan järnväg och väg-----Boende inom grundvattenbortledningens influensområde har ansetts berättigade att överklaga ett tillstånd trots att de endast åberopat allmänna intressen mot företaget. Miljööverdomstolen godtog att tillståndet gjorts beroende av att detaljplan skulle fastställas i efterhand i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökta järnvägssträckningen. Däremot ansågs det vara rättegångsfel att miljödomstol hade meddelat tillståndet utan att göra en bedömning av den samhällsekonomiska nyttan av företaget, trots att förutsättningarna om särskild prövning enligt 3 kap. 6 § vattenlagen inte var för handen. Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat på målets utgång och tillståndet fastställdes.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 1992 s. 518:Domstols förordnande om tvångslikvidation enligt 13 kap 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) och utseende av likvidator i sådant fall går i verkställighet omedelbart (I och II). Sedan en styrelseledamot i ett konkursärende felaktigt godtagits av TR:n som företrädare för ett aktiebolag, vilket tidigare försatts i likvidation, har denne fört talan mot beslut, varigenom TR:n försatt bolaget i konkurs. HD har ansett att HovR:n - i stället för att utan vidare avvisa besvären på grund av klagandens bristande behörighet - bort bereda likvidatorn tillfälle att inträda i målet som behörig företrädare för bolaget (II).
  • MÖD 2020:7:Kommunicering med sakägare inför återförvisning av mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstolen har upphävt en byggnadsnämnds beslut att avslå en ansökan om bygglov och återförvisat ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Domen föregicks inte av kommunicering med berörda sakägare. MÖD har, till skillnad från vad som varit fallet i tidigare avgöranden, bedömt att den underlåtna kommuniceringen inte innefattar ett grovt rättegångsfel enligt 50 kap. 26 § rättegångsbalken.
  • MÖD 2000:3:Tillstånd till ändrad reglering och vattenbortledning för bevattningsändamål-----Miljödomstolen har givit tillstånd till en bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till ett tidigare tillstånd enligt vattenlagen i samma vattenområde, vilket betraktades som domvilla av Miljööverdomstolen. Målet återförvisades.
  • RH 2010:70:I ärende om tvångsförsäljning av bostadsrätt p.g.a. att nyttjanderätten förverkats har Kronofogdemyndigheten ansetts vara skyldig att delge bostadsrättsinnehavaren ansökan om tvångsförsäljning jämte föreläggande att yttra sig. Ärendet har återförvisats till Kronofogdemyndigheten.
  • RH 1995:55:En tingsrätt meddelade mellandom i frågan huruvida en köpare av fastighet vid fel i fastigheten har rätt till prisavdrag trots att köparen inte lidit någon förmögenhetsförlust i anledning av sitt förvärv. Hovrätten ansåg att det inte var lämpligt att meddela mellandom, bl.a. eftersom det finns uttryckliga lagregler om rätten till prisavdrag och beräkningen därav samt att parterna efter domens meddelande visade sig ha olika uppfattningar om domens innebörd. Trots att det inte kunde anses att det hos tingsrätten förekommit rättegångsfel undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet till tingsrätten.
  • RH 1994:72:I mål om betalningsföreläggande har gäldenären bestritt ansökan och angett grunderna för sitt bestridande. Sedan målet överlämnats till tingsrätten förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt yttrande utan att det i föreläggandet angavs att tredskodom kunde meddelas vid uteblivet yttrande. När gäldenären inte hördes av inom förelagd tid meddelade tingsrätten tredskodom. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
  • NJA 1989 s. 646:I HovR:n har förekommit sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 § RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets utgång. Fråga om möjligheten att undanröja domen och återförvisa målet.
  • NJA 1999 s. 258:Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st och 18 kap 15 § 3 st RB.
  • NJA 1989 s. 516:I ärende angående fråga om skyldighet för aktiebolag att träda i likvidation har TR inte - såsom det ålegat rätten - fattat beslut i anslutning till förhandling, som ägt rum inför tre lagfarna domare. I stället har ärendet uppskjutits för att bereda bolaget tillfälle att inge fullständiga redovisningshandlingar. Beslut om likvidation har därefter meddelats av TR:n bestående av endast en av de domare som hade deltagit vid förhandlingen. Bristerna i TR:ns handläggning av ärendet har ansetts utgöra grovt rättegångsfel och föranlett undanröjande av beslutet.
  • NJA 1981 s. 441:När part, som av HovR förelagts att inom viss tid från delgivning av föreläggandet slutföra sin talan, försuttit tiden, har det förhållandet, att HovR:n avgjort målet utan att ha förvissat sig härom, ansetts inte utgöra skäl att undanröja HovR:ns avgörande.
  • NJA 1986 s. 621:TR:ns fullföljdshänvisning vid meddelande av dom i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, innehöll inte upplysning om att det för prövning av fullföljd talan krävdes att HovR:n meddelade prövningstillstånd och under vilka förutsättningar prövningstillstånd kunde meddelas. Då innehållet i vadeinlagan inte föranledde till annat, har HovR:n ansetts böra, innan beslut meddelades i frågan om prövningstillstånd, lämna vadekäranden upplysning i nämnda hänseenden samt bereda honom tillfälle att komplettera vadeinlagan. När så inte skett, har HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd undanröjts enligt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K50]27 §  Förs talan om jäv mot en domare i tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats. Lag (1994:1034).

  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • MÖD 2000:25:Tillstånd att leda bort grundvatten för byggande av planfri korsning mellan järnväg och väg-----Boende inom grundvattenbortledningens influensområde har ansetts berättigade att överklaga ett tillstånd trots att de endast åberopat allmänna intressen mot företaget. Miljööverdomstolen godtog att tillståndet gjorts beroende av att detaljplan skulle fastställas i efterhand i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökta järnvägssträckningen. Däremot ansågs det vara rättegångsfel att miljödomstol hade meddelat tillståndet utan att göra en bedömning av den samhällsekonomiska nyttan av företaget, trots att förutsättningarna om särskild prövning enligt 3 kap. 6 § vattenlagen inte var för handen. Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat på målets utgång och tillståndet fastställdes.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K50]28 §  Om det vid tingsrätten har förekommit annat fel i rättegången än som avses i 26 eller 27 §, får hovrätten undanröja tingsrättens dom endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Parterna skall få tillfälle att yttra sig i frågan om undanröjande, om det inte är uppenbart obehövligt. Lag (1989:656).

  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • MÖD 2004:18:Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens avfallsanläggning i Upplands Väsby kommun, Stockholms län -----Miljödomstolen har i mål om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid en avfallsanläggning meddelat en deldom enligt vilken verksamhetsutövaren erhållit ett tillstånd som i tiden begränsats till dess att ansökningen i målet prövas slutligt. Miljööverdomstolen har anfört att det inte är möjligt att genom deldom tidsbegränsa ett tillstånd på detta sätt.
  • MÖD 2000:25:Tillstånd att leda bort grundvatten för byggande av planfri korsning mellan järnväg och väg-----Boende inom grundvattenbortledningens influensområde har ansetts berättigade att överklaga ett tillstånd trots att de endast åberopat allmänna intressen mot företaget. Miljööverdomstolen godtog att tillståndet gjorts beroende av att detaljplan skulle fastställas i efterhand i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökta järnvägssträckningen. Däremot ansågs det vara rättegångsfel att miljödomstol hade meddelat tillståndet utan att göra en bedömning av den samhällsekonomiska nyttan av företaget, trots att förutsättningarna om särskild prövning enligt 3 kap. 6 § vattenlagen inte var för handen. Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat på målets utgång och tillståndet fastställdes.
  • MÖD 2007:52:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Att dela upp en tillståndsprövning av hamnverksamhet i olika etapper så att vattenverksamhet prövas för sig och prövningen av den därmed sammanhängande miljöfarliga verksamheten skjuts upp till ett senare tillfälle ansågs av Miljööverdomstolen (MÖD) vara ett rättegångsfel. Ett sådant förfarande skulle strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD återförvisade målet till miljödomstolen.
  • RH 1995:52:Tingsrätt har vid avgörande av ärende bestått av en lagfaren domare i stället för en lagfaren domare och tre nämndemän. Felet har lett till undanröjande av tingsrättens beslut.
  • NJA 1999 s. 788:Domförhetsfel i hovrätt har inte bedömts var av så allvarlig art att undanröjande av beslutet måste ske oberoende av parternas vilja. Med hänsyn till bl a att någon samstämmig uppfattning i frågan från parternas sida inte framkommit har ansetts att beslutet ändå skall undanröjas.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 2007 s. 209:En tingsrätts dom i mål om skadestånd hade överklagats av båda parter. Vid huvudförhandling i hovrätten inställde sig ena parten, som förelagts att infinna sig personligen, endast genom ombud. Hovrätten förklarade den partens överklagande förfallet och erinrade om möjligheten att ansöka om målets återupptagande. Vid huvudförhandlingen prövade hovrätten motpartens överklagande och målet avgjordes genom dom som meddelades innan tiden för att ansöka om återupptagande hade gått ut. Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens förfarande att avgöra målet trots att fristen för att ansöka om återupptagande löpte har ansetts utgöra grovt rättegångsfel som - i betraktande av att ansökan om återupptagande inte framstått som ogrundad - antagits ha inverkat på målets utgång. Hovrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till hovrätten.
  • RH 1993:89:En tingsrätt har meddelat en deldom över en medgiven del av ett käromål utan att dessförinnan ha berett svaranden tillfälle att yttra sig över kärandens begäran om deldom. Förfarandet har inte ansetts felaktigt.
  • RH 1999:54:Tingsrätt har vid huvudförhandling i tvistemål bestått av en lagfaren domare. Då parterna inte samtyckt till detta och målet inte kunde anses vara av enkel beskaffenhet, har tingsrätten inte ansetts vara domför. Tingsrättens dom har därför undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2020:7:Kommunicering med sakägare inför återförvisning av mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstolen har upphävt en byggnadsnämnds beslut att avslå en ansökan om bygglov och återförvisat ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Domen föregicks inte av kommunicering med berörda sakägare. MÖD har, till skillnad från vad som varit fallet i tidigare avgöranden, bedömt att den underlåtna kommuniceringen inte innefattar ett grovt rättegångsfel enligt 50 kap. 26 § rättegångsbalken.
  • NJA 2005 s. 697:En hovrätt har under löpande överklagandetid fastställt ett beslut om besöksförbud. Klaganden har därefter, men innan klagotiden löpt ut, begärt sammanträde inför rätten. Hovrättens förfarande har föranlett återförvisning till hovrätten.
  • MÖD 2015:41:Anläggningsförrättning för väg m.m. ----- Lantmäteriet har beslutat att inrätta en gemensamhetsanläggning för väg på viss sträcka. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som instämmer i lantmäteriets bedömning bl.a. med hänvisning till vad som framkommit beträffande vägarnas standard i samband med domstolens undersökning. Undersökningen i målet har genomförts med stöd av 3 kap. 4 § lag- och mark- och miljödomstolar (2010:921), LOM. Av protokollet från undersökningen framgår inte vad domstolen noterat vid den. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de iakttagelser som mark- och miljödomstolen har gjort i samband med undersökningen inte enbart rör sådana tekniska frågor som kan observeras vid en undersökning enligt 3 kap. 4 § LOM. Mark- och miljödomstolen har således i praktiken hållit syn enligt 3 kap. 5 § LOM. Domstolens agerande innebär ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning. Dessutom innehåller protokollet från undersökningen inte några noteringar om den, vilket är felaktigt då åtgärden ska protokollföras på sådant sätt att det klart framgår vad domstolen har noterat. Härtill bör läggas att parterna ska få tillfälle att yttra sig över protokollet. Omständigheterna i målet är dock sådana att felet får, i aktuellt fall, anses ha blivit avhjälpt genom att klaganden har beretts tillfälle att yttra sig i Mark- och miljööverdomstolen.
  • MÖD 2017:24:Anläggningsavgift för allmän va-anläggning ----- I ett mål som överlämnats från den nedlagda Va-nämnden till mark- och miljödomstol ville fastighetsägaren få fastställt att han inte behövde betala anläggningsavgift för allmän va-anläggning. Mark- och miljödomstolen ogillade talan. Mark- och miljööverdomstolen har undanröjt domen och återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen har brustit i den materiella processledningen genom att inte klarlägga partens yrkanden och genom att inte pröva alla invändningar han framställt och se till att utredningen i målet fått den inriktning och omfattning som den typen av mål kräver.
  • NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
  • RH 1995:55:En tingsrätt meddelade mellandom i frågan huruvida en köpare av fastighet vid fel i fastigheten har rätt till prisavdrag trots att köparen inte lidit någon förmögenhetsförlust i anledning av sitt förvärv. Hovrätten ansåg att det inte var lämpligt att meddela mellandom, bl.a. eftersom det finns uttryckliga lagregler om rätten till prisavdrag och beräkningen därav samt att parterna efter domens meddelande visade sig ha olika uppfattningar om domens innebörd. Trots att det inte kunde anses att det hos tingsrätten förekommit rättegångsfel undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet till tingsrätten.
  • RH 2014:39:Skiljeman ansåg sig inte vara behörig att pröva den ifrågavarande tvisten. Vinnande part underrättades inte av skiljemannen att förfarandet därmed skulle kunna komma att avslutas. Skiljemannens underlåtenhet att informera härom medförde att den vinnande parten inte fick ersättning för sina kostnader. Hovrätten ändrade skiljedomen och tillerkände vinnande part ersättning för kostnaderna i skiljeförfarandet.
  • RH 1995:7:Talan har väckts om skadestånd i följd av trafik med motordrivet fordon. Tingsrättens underlåtenhet att underrätta försäkringsanstalt därom har ansetts utgöra rättegångsfel som kunnat avhjälpas i hovrätten.
  • RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte behandlats i vederbörlig ordning vid tingsrätten. Domen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 2000 s. 683:När i ett mål i en fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle vara överklagbart har det ansetts felaktigt att inte tillåta att ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt.
  • MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.
  • NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
  • MÖD 2000:45:Vilandeförklaring av ansökan om förlängd arbetstid till grundvattenbortledning från järnvägstunneln genom Hallandsåsen; nu fråga om återförvisning pga. rättegångsfel-----Ansökan om förlängning av arbetstid för vattenföretag borde ha kungjorts och sakägare beretts tillfälle att yttra sig. Likaså borde sakägare ha fått yttra sig över yrkande om vilandeförklaring i målet. Miljööverdomstolen ansåg att dessa brister sammantaget utgjorde rättegångsfel och undanröjde därför miljödomstolens beslut samt återförvisade målet för fortsatt behandling.
  • NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
  • NJA 2004 s. 65:Tingsrätten har i ett tvistigt mål om faderskap bestått av en beredningsjurist som ordförande och tre nämndemän. Domen har undanröjts eftersom tingsrätten inte var domför.
  • RH 1994:100:Sedan mål om betalningsföreläggande av kronofogdemyndigheten överlämnats till tingsrätten, har tingsrätten, utan föregående förberedelse, direkt utfärdat slutföreläggande för svaranden vid äventyr att målet kunde komma att avgöras i föreliggande skick. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
  • MÖD 2012:18:Återförvisning till Statens va-nämnd ----- Statens va-nämnd har avgjort mål angående brukningsavgift med ordföranden ensam och utan förhandling. Hovrätten har funnit att Va-nämnden inte har ansetts verka för att utreda målet i behövlig mån. Då saken inte heller ansetts som uppenbar eller målet vara av enkel beskaffenhet borde målet avgjorts av Va-nämnden i fullsutten nämnd. Hovrätten återförvisade därför målet till Va-nämnden.
  • NJA 1992 s. 570:Sedan vattendomstol genom dom meddelat tillstånd till vissa arbeten har såväl sökanden som andra sakägare fullföljt talan mot domen, sökanden med yrkande att tillståndet skulle få tas i anspråk utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft, Vattenöverdomstolen har inte ansetts äga meddela ett förordnande om detta utan hörande av motparterna. 13 kap 66 § vattenlagen (1983:291) och 50 kap 8 § RB. Tillika fråga om vattenöverdomstolens förordnande, som meddelats utan sådant hörande, med hänsyn till omständigheterna borde undanröjas. 50 kap 28 § RB.
  • NJA 1989 s. 646:I HovR:n har förekommit sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 § RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets utgång. Fråga om möjligheten att undanröja domen och återförvisa målet.
  • RH 1994:44:I ett ärende om felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett överklagande av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig. Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel och föranleda återförvisning.
  • RH 2013:41:Hovrätt har i ett mål gällande grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid tingsrätten förekommit rättegångsfel bestående i att tingsrätten dels avvisat ett vittnesförhör utan att förutsättningar för det varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten.
  • NJA 2013 s. 1032:Om ett handläggningsfel har förekommit i ett inlösenförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551), kan skiljedomen upphävas enligt 34 § första stycket 6 lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
  • NJA 2004 s. 561:Fråga om en borgenär med en fordran utan förmånsrätt, som också ställt säkerhet för konkursbolagets skuld, har haft rätt att överklaga beslut om fastställande av arvode till konkursförvaltare och av utdelningsförslag. - Fråga om förekommet rättegångsfel kan antas ha inverkat på målets utgång.
  • RH 2021:2:Hyresnämndsmål. Hyresnämnden avgjorde ett störningsmål efter att per telefon ha hört samtliga de vittnen som hyresvärden åberopade. Hovrätten har undanröjt hyresnämndens beslut och återförvisat målet till hyresnämnden för fortsatt behandling. Enligt hovrätten var det olämpligt att höra samtliga vittnen per telefon med hänsyn till att vittnenas uppgifter var av avgörande betydelse, att bedömningen av vittnesuppgifterna inte framstod som helt okomplicerad och vad ärendet rörde. Det hade inte heller framkommit något skäl till varför vittnesförhören togs upp per telefon. Mot den bakgrunden, och då hyresgästen inte hade fått skäligt rådrum att innan hyresnämndens sammanträde ta del av majoriteten av de störningstillfällen som låg till grund för hyresvärdens yrkande om att hyresavtalet skulle upphöra, ansåg hovrätten att det hade förekommit ett rättegångsfel vid hyresnämndens handläggning.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K50]29 §  Undanröjer hovrätten tingsrättens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

[S2]Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 10 kap. 20 §. Lag (1994:1034).

  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • MÖD 2000:3:Tillstånd till ändrad reglering och vattenbortledning för bevattningsändamål-----Miljödomstolen har givit tillstånd till en bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till ett tidigare tillstånd enligt vattenlagen i samma vattenområde, vilket betraktades som domvilla av Miljööverdomstolen. Målet återförvisades.
  • NJA 2000 s. 683:När i ett mål i en fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle vara överklagbart har det ansetts felaktigt att inte tillåta att ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt.
  • MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.
  • RH 1994:44:I ett ärende om felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett överklagande av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig. Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel och föranleda återförvisning.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)
30 § Har upphävts genom lag (1994:1034).

51 kap. Om överklagande av domar i brottmål

Prop. 1993/94:190: Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 1 — 3 $&.

  • RH 1999:29:I ett våldtäktsmål uppgav de tilltalade för sina försvarare att en nämndeman i samband med huvudförhandlingen vid tingsrätten hade gjort vissa uttalanden till dem. Försvararna fortsatte att utföra talan vid tingsrätten med utgångspunkt från uttalandena, som framstod som förmånliga för de tilltalade. Rättegången vid tingsrätten ansågs ha haft sådana brister att tingsrättens dom undanröjdes.
  • RH 2016:45:Under pågående huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post med en av polisens utredare och uttalade sig berömmande om dennes arbetsinsats i målet. Tingsrätten ansåg att nämndemannen var jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta vid målets avgörande. Härefter begärde två av de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas om eftersom omständigheterna var sådana att de var ägnade att rubba förtroendet även för resterande ledamöter i den aktuella sammansätningen. Fråga om så var fallet; tillika om rättens sammansättning vid prövning av denna jävsfråga.
  • RH 2001:23:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)

[K51]1 §  En part som vill överklaga tingsrättens dom i ett brottmål skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades. Lag (1994:1034).

  • NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift som ingivits till domstolen redan innan beslutet meddelats.
  • NJA 1994 s. 106:Fråga om påföljden skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i HD yrkats endast befrielse från böter har målet företagits till avgörande utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap 12 § RB.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K51]2 §  Om ena parten överklagat tingsrättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § angivna tiden gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan tid förfaller, om det första överklagandet återkallas eller av annat skäl förfaller. Lag (1994:1034).

  • NJA 1994 s. 252:Åklagare har ansetts oförhindrad att, sedan den tilltalade överklagat TR:ns dom i ansvarsfrågan, anföra anslutningsvad i fråga om förverkande av egendom.
  • RH 2008:23:Åklagare yrkade ansvar på en kvinna för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Tingsrätten ogillade åtalet för våld mot tjänsteman och dömde kvinnan för våldsamt motstånd till dagsböter. Sedan kvinnan överklagat domen med yrkande om att åtalet för våldsamt motstånd skulle ogillas överklagade åklagaren anslutningsvis och yrkade bifall till åtalet för våld mot tjänsteman. Prövningstillstånd har ansetts böra krävas för prövning av målet.
  • NJA 2003 s. 244:Sedan TR i tvistemål bifallit käromålet delvis och förordnat att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad, har ena parten överklagat domen såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnaderna. Motparten har ansetts berättigad att anslutningsöverklaga även avseende rättegångskostnaderna. 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § RB.
  • RH 2012:60:Sedan åklagaren och den tilltalade inom treveckorsfristen överklagat tingsrättens dom i vissa delar, har åklagaren anslutningsvis överklagat domen i andra delar. Sistnämnda överklagande har avvisats.
  • RH 2003:14:Fråga om behörighet att anslutningsöverklaga.
  • NJA 2007 s. 633:A åtalades för misshandel av B och C. C biträdde åtalet och förde skadeståndstalan. A dömdes för misshandel av B medan åtalet för misshandel av C och C:s skadeståndstalan ogillades. Sedan A överklagat domen i den del han dömts för misshandel av B anslutningsöverklagade C. Anslutningsöverklagandet har avvisats.
  • NJA 1986 s. 215:En vadeinlaga inkom till TR:n efter fullföljdstidens utgång. TR:ns postnummer hade angetts felaktigt på försändelsen. Laga förfall har ansetts föreligga, eftersom den fotokopia av TR:ns dom som tillställts parten varit otydlig och kunnat ge parten anledning att uppfatta postnumret sa som han hade gjort.
  • RH 2001:27:Anslutningsöverklagande mot part som ej överklagat har avvisats.

[K51]3 §  Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tingsrätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K51]4 §  Överklagandet skall innehålla uppgifter om

  1. den dom som överklagas,
  2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,
  3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,
  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och
  5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

[S2]Skriftliga bevis som inte har lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, skall han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden skall också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

[S3]Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges. Lag (2005:683).

  • NJA 2018 s. 1158:Ett överklagande har enligt ordalydelsen enbart innefattat frågor om skuld och påföljd. Eftersom det har funnits skäl för att anta att klaganden har menat att överklagandet skulle inbegripa även frågan om näringsförbud, har det ankommit på hovrätten att klarlägga vad klaganden har avsett.
  • NJA 2006 s. 464:En målsägande har överklagat tingsrättens dom i ansvarsdelen. Fråga om han därvid också fullföljt talan såvitt gäller hans skadeståndstalan i tingsrätten. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har inte ansetts biträda målsägandens motpart i denna egenskap vid särskilt överklagande av hovrättens beslut att avvisa målsägandens överklagande dit i skadeståndsdelen.
  • NJA 2005 s. 291:Fråga om hovrätt varit skyldig att ta upp utvisningsfråga till prövning trots att de i överklagandet framställda yrkandena avvisats på grund av nöjdförklaring och ett yrkande angående utvisningen framställts först efter fullföljdstiden.
  • NJA 2014 s. 954:Förutsättningarna för tilläggsförhör i hovrätten. När det har skett ett byte av offentlig försvarare inför hovrättsprocessen är enbart det förhållandet, att en ny försvarare vill lägga upp försvaret på ett annat sätt, inte tillräckligt för tilläggsförhör.
  • NJA 1991 s. 407:En icke undertecknad vadeinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det på annat sätt än genom undertecknande bekräftats att vadeinlagan härrörde från vadekäranden. 51 kap 4 § 4 st och 7§ 2 st RB.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1993:514 (om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål )

[K51]5 §  Om inte överklagandet avvisas enligt 3 §, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden sända över detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

[S2]Handlingarna skall översändas genast, om den tilltalade är häktad eller om klaganden framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkande om häktning av den tilltalade, om åtgärd som avses i 25--28 kap. eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd. Till dess att den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten. Lag (1994:1034).

  • NJA 1986 s. 215:En vadeinlaga inkom till TR:n efter fullföljdstidens utgång. TR:ns postnummer hade angetts felaktigt på försändelsen. Laga förfall har ansetts föreligga, eftersom den fotokopia av TR:ns dom som tillställts parten varit otydlig och kunnat ge parten anledning att uppfatta postnumret sa som han hade gjort.

[K51]6 §  Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).

  • RH 2002:25:Målsägande har ej ansetts behörig att överklaga en brottmålsdom till den tilltalades förmån.
  • NJA 2006 s. 584:En offentlig försvarare överklagade tingsrättens dom utan att förete rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens utgång inkom den dömde med ett eget överklagande. Hovrättens beslut att därefter avvisa överklagandet har undanröjts på den grunden att den dömde med sitt överklagande måste uppfattas ha i efterhand godkänt försvararens åtgärd att överklaga.
  • RH 2001:8:Tilltalad, som dömts till villkorlig dom med dagsböter och i hovrätten yrkat att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst, har fått överklagandet avvisat.
  • NJA 1995 s. 152:En tilltalad har dömts för hastighetsöverträdelse varvid TR:n funnit att den hastighet med vilken fordonet förts var lägre än vad åklagaren angett i sin gärningsbeskrivning. Det har ansetts att åklagarens överklagande till HovR:n skall avvisas när det inte innefattat yrkande om någon ändring av TR:ns domslut utan begränsats till frågan om med vilken hastighet fordonet förts.

[K51]7 §  Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Något föreläggande behöver dock inte meddelas om överklagandet är ofullständigt endast i fråga om sådana uppgifter som avses i 4 § första stycket 4.

[S2]Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. Lag (2005:683).

  • NJA 2006 s. 584:En offentlig försvarare överklagade tingsrättens dom utan att förete rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens utgång inkom den dömde med ett eget överklagande. Hovrättens beslut att därefter avvisa överklagandet har undanröjts på den grunden att den dömde med sitt överklagande måste uppfattas ha i efterhand godkänt försvararens åtgärd att överklaga.
  • NJA 2005 s. 291:Fråga om hovrätt varit skyldig att ta upp utvisningsfråga till prövning trots att de i överklagandet framställda yrkandena avvisats på grund av nöjdförklaring och ett yrkande angående utvisningen framställts först efter fullföljdstiden.
  • NJA 1984 s. 200:Fråga huruvida vadeinlaga varit behäftad med sådana brister att den bort avvisas enligt 51 kap 7 § 2 st RB.
  • NJA 1991 s. 407:En icke undertecknad vadeinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det på annat sätt än genom undertecknande bekräftats att vadeinlagan härrörde från vadekäranden. 51 kap 4 § 4 st och 7§ 2 st RB.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K51]7 a §  Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket, skall hovrätten, när prövningstillstånd krävs, besluta om sådant tillstånd skall meddelas. Om det behövs, skall beslutet föregås av skriftväxling.

[S2]Om det finns särskilda skäl, får sammanträde hållas innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Uteblir en part, får frågan ändå avgöras. Lag (2005:683).

[K51]8 §  Beviljas prövningstillstånd eller krävs inte sådant tillstånd, skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid, om detta inte redan har skett eller inte behövs enligt andra stycket. I mål om allmänt åtal får överklagandet dock översändas till åklagaren utan delgivning. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

[S2]Om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

[S3]Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap.brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

[S4]Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap.17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag (2005:683).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att förelägga motparten att avge svarsskrivelse i brottmål.

Från den i första stycket angivna regeln att överklagandet skall delges med motparten har i samma stycke, i enlighet med vad som anförs i avsnitt 4.8, intagits ett undantag i mål om allmänt åtal från kravet på delgivning som gör det möjligt för hovrätten att till åklagaren ...

  • NJA 1986 s. 117:HovR har med tillämpning av 53 kap 2 § och 47 kap 5 § 1 st RB ogillat enskilt åtal utan att utfärda stämning. Sedan målsäganden fullföljt talan till HD har dom meddelats utan att revisionsinlagan delgivits den tilltalade.
  • NJA 1995 s. 217:Fråga om överklagande av TR:ns dom i brottmål uppenbart är ogrundat. 51 kap 8 § 2 st RB.
  • RH 1994:46:Hovrätten har meddelat dom utan att kommunicera vadeinlagan med vadesvaranden. Vadetalan bedömdes som uppenbart ogrundad såväl i skuldfrågan som beträffande påföljden.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1992:374 (om utvidgad använding av samhällstjänst m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)

[K51]9 §  Motparten skall i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden har anfört och ange de omständigheter han eller hon själv vill anföra.

[S2]Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte har lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med svarsskrivelsen. Vill parten att det skall hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, skall han eller hon ange det och skälen till detta. Parten skall också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Lag (2005:683).

  • NJA 2014 s. 954:Förutsättningarna för tilläggsförhör i hovrätten. När det har skett ett byte av offentlig försvarare inför hovrättsprocessen är enbart det förhållandet, att en ny försvarare vill lägga upp försvaret på ett annat sätt, inte tillräckligt för tilläggsförhör.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K51]10 §  Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.

[S2]Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

[S3]Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §. Hovrätten får besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet. Lag (2005:683).

11 § Har upphävts genom lag (2005:683).

[K51]12 §  Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp utom huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

[S2]Om en part vill att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

[S3]Behöver i mål om allmänt åtal åtgärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren föreläggande om det. Lag (1994:1034).

[K51]13 §  Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat.

[S2]Om saken kan utredas tillfredsställande får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling,

  1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,
  2. om endast den tilltalade har överklagat och hans eller hennes ändringsyrkande godtas av motparten,
  3. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller döma ut påföljd eller döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening,
  4. om parterna har begärt att målet ska avgöras utan huvudförhandling, eller
  5. om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudförhandling, haft någon invändning mot detta.

[S3]Om en part har begärt huvudförhandling i fall som avses i andra stycket 1–3, ska sådan hållas, om det inte är obehövligt.

[S4]Med de påföljder som anges i andra stycket 3 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff, beslut enligt 34 kap. 3 § brottsbalken. Det som sägs i andra stycket 3 om villkorlig dom gäller inte villkorlig dom som förenas med föreskrift om samhällstjänst.

[S5]Om överklagandet avser även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan huvudförhandling.

[S6]För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas. Lag (2016:492).

Prop. 1998/99:37: Paragrafen reglerar hovrättens möjligheter att avgöra brottmål utan huvudförhandling. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 4.4. De ändringar som har gjorts överensstämmer i princip med dem som gjorts i 50 kap. 13 §.

Paragrafens första stycke anger nu att hovrätten får avgöra ett mål på handlingarna, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. Ändringarna i andra stycket ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser om när hovrätten får avgöra brottmål utan att hålla huvudförhandling.

Till andra stycket har fogats en ny mening. Av denna följer att hovrätten inte får döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst utan att hålla huvudförhandling i målet.

Prop. 2015/16:151: 2. om endast den tilltalade har överklagat och hans eller hennes ändringsyrkande godtas av motparten,

3. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller döma ut påföljd eller döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening,

  • RH 1996:89:Fråga om hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling då överklagandet endast avser längden av det alternativa fängelsestraff som tingsrätten angett enligt 28 kap. 6 a § första stycket brottsbalken för tilltalad som ådömts skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 2001 s. 115:Frågor om aktsamhetskravet i 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter och om uppsåt till skadegörelse vid dödande av katt. Riksåklagaren godtog den tilltalades yrkande om frikännande dom och förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare utredning. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling ansågs föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken.
Ändrad: SFS 2016:492 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En modernare rättegång II), 1989:650 (om vissa tvångsmedelsfrågor), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.)

[K51]14 §  Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall parterna, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas tillfälle att göra det. Lag (1994:1034).

[K51]15 §  Om inte målet enligt 13 § avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möjligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

[S2]Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 §, om det inte till följd av åtgärder som avses i 12 § eller andra omständigheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 §, skall tiden räknas från den dag han häktades. Lag (1994:1034).

[K51]16 §  Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.

[S2]En enskild klagande skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överklagandet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen i 21 § första stycket andra meningen. Om det är av betydelse för målets handläggning eller utredning att en enskild motpart inställer sig eller om denne är skyldig att infinna sig personligen, skall han föreläggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle följa ett sådant föreläggande, får hovrätten besluta att han skall hämtas till rätten. Om hovrätten inte förelägger motparten vite eller beslutar att han skall hämtas, skall hovrätten upplysa honom om att målet kan komma att avgöras även om han uteblir. Hovrätten skall besluta att en tilltalad som är anhållen eller häktad skall inställas till huvudförhandlingen.

[S3]Skall i mål om allmänt åtal en målsägande höras med anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att infinna sig personligen.

[S4]Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skall underrättas om beslutet. Lag (1994:1034).

  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.
  • NJA 2015 s. 284:Förutsättningar för att förklara ett överklagande i ett brottmål förfallet.
  • NJA 2007 s. 75:Frågan om en tilltalad som var i behov av tolk blivit behörigen kallad till huvudförhandling.

[K51]17 §  I övrigt skall det som sägs i 46 kap.1-5 §§, 6 § andra stycket, 8, 9, 11, 13, 16 och 17 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.

[S2]När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet skall kunna slutföras vid den förhandlingen.

[S3]I fråga om sådana åtgärder gäller 10 och 12 §§ i detta kapitel. Lag (2005:683).

Prop. 1999/2000:26: Paragrafens första stycke har justerats på samma sätt som bestämmelsen för tvistemål (50 kap. 17 §).

  • NJA 2017 s. 1086:Rättegångsfel. Åklagaren har vid en huvudförhandling i hovrätten inte framställt ett i tingsrätten anfört alternativt gärningspåstående med ett anknutet enskilt anspråk. Med hänsyn till omständigheterna i målet har det ansetts att hovrätten genom materiell processledning borde ha klarlagt omfattningen av åklagarens talan.
  • NJA 1998 s. 862:Fråga om rättegångsfel förekommit i HovR genom att ett förhör tagits upp per telefon. 46 kap 7 § 2 st RB.
  • RH 2001:67:Den tilltalade, som hade överklagat tingsrättens dom, uteblev från huvudförhandlingen i hovrätten. Även åklagaren, som hade överklagat domen anslutningsvis, uteblev från förhandlingen. Den tilltalades överklagande - och som följd av det även åklagarens överklagande - ansågs vara förfallet.
  • NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett brottmål beslutade rätten att dom skulle meddelas senare och att den tilltalade skulle bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som sändes till parterna hade rätten i anslutning till förhandlingen också beslutat dom. Innan domen meddelades kompletterade rätten utredningen och tog på begäran av den tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt huvudförhandling. De ledamöter som deltagit vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara jäviga att handlägga målet vid beslutet om komplettering eller vid en fortsatt huvudförhandling.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol)

[K51]18 §  Vid huvudförhandlingen skall den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas. Motparten skall ges tillfälle att yttra sig över yrkandet.

[S2]Därefter skall åklagaren utveckla åtalet i den utsträckning det behövs för prövningen av överklagandet. Om talan förs endast av målsäganden, gäller detta i stället denne. Om hovrätten finner det lämpligare får dock en tilltalad som överklagat utveckla sin talan före åklagaren eller målsäganden. Varje part skall få tillfälle att bemöta vad den andra parten anfört. Om förhandlingen äger rum trots att klagandens motpart uteblivit, skall hovrätten se till att det som denne anfört läggs fram ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

[S3]Framställningar enligt första och andra styckena får ske genom hänvisningar till handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag (2005:683).

  • NJA 2017 s. 1086:Rättegångsfel. Åklagaren har vid en huvudförhandling i hovrätten inte framställt ett i tingsrätten anfört alternativt gärningspåstående med ett anknutet enskilt anspråk. Med hänsyn till omständigheterna i målet har det ansetts att hovrätten genom materiell processledning borde ha klarlagt omfattningen av åklagarens talan.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K51]19 §  Sedan parterna utvecklat sin talan, ska bevisningen läggas fram. Hovrätten ska se till att den bevisning som har lagts fram i tingsrätten läggs fram ur handlingarna i den utsträckning som bevisningen har betydelse för målet i hovrätten. Bevisningen får läggas fram genom hänvisningar till ljud- och bildupptagningar och andra handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt.

[S2]Om det inte finns särskilda skäl för något annat, bör ett bevis som tingsrätten tagit upp och som inte enligt 35 kap. 13 § ska tas upp på nytt läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang. Lag (2016:37).

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller bestämmelser om hur bevisningen läggs fram vid en huvudförhandling i ett brottmål i hovrätt. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

  • NJA 1985 s. 755:Sedan vadetalan i brottmål förklarats förfallen på grund av att vadekäranden, som kallats att infinna sig personligen till huvudförhandling, inställt sig endast genom ombud, har vadekäranden inom föreskriven tid ansökt om återupptagande av målet under åberopande av laga förfall (51 kap. 19 § 1 st. och 20 § RB. Ansökningen har avvisats av hovrätten, då laga förfall inte förelegat. För prövning i HD av talan mot sådant beslut - som ansetts rätteligen skola gå ut på avslag på ansökningen och inte avvisande - har prövningstillstånd ansetts erforderligt.
  • NJA 1983 s. 401:Tilltalad, som mot sitt nekande av TR dömts till fängelse för rattfylleri, fullföljde talan mot domen och yrkade frikännande. Den tilltalade, som delgivits föreläggande vid vite att personligen närvara vid huvudförhandlingen i HovR:n, infann sig inte till denna. Trots att hans offentlige försvarare och ombud anmälde hinder mot huvudförhandling företog HovR:n målet till sådan förhandling utan hinder av att den tilltalade inställt sig endast genom ombud. Fråga om tillämpning av 51 kap 19 § 3 och 5 st RB.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K51]20 §  Sedan bevisningen lagts fram skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan. Lag (1994:1034).

  • NJA 1994 s. 622:Fråga huruvida enskild klagande i brottmål, vilken uteblivit från sammanträde för huvudförhandling i HovR:n, för sin utevaro hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid. 51 kap 20 § 1 st (efter d 1 okt 1994 51 kap 22 § 1 st) RB.
  • NJA 1985 s. 755:Sedan vadetalan i brottmål förklarats förfallen på grund av att vadekäranden, som kallats att infinna sig personligen till huvudförhandling, inställt sig endast genom ombud, har vadekäranden inom föreskriven tid ansökt om återupptagande av målet under åberopande av laga förfall (51 kap. 19 § 1 st. och 20 § RB. Ansökningen har avvisats av hovrätten, då laga förfall inte förelegat. För prövning i HD av talan mot sådant beslut - som ansetts rätteligen skola gå ut på avslag på ansökningen och inte avvisande - har prövningstillstånd ansetts erforderligt.

[K51]21 §  Om en enskild klagande uteblir från ett sammanträde för huvudförhandling, förfaller överklagandet. Detsamma gäller om en enskild klagande som har förelagts att infinna sig personligen inställer sig endast genom ombud och det inte finns särskilda skäl mot att överklagandet förfaller.

[S2]Om en enskild motpart uteblir och vite har förelagts honom eller henne, får hovrätten förelägga nytt vite eller besluta att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en enskild motpart som vid vite har förelagts att infinna sig personligen inställer sig endast genom ombud.

[S3]Om en målsägande som ska höras med anledning av åklagarens talan i ett mål om allmänt åtal inte infinner sig personligen, gäller andra stycket.

[S4]Om vite har förelagts klagandens motpart eller om denne ska hämtas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att han eller hon inställt sig endast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild klagande som har förelagts att infinna sig personligen inställt sig endast genom ombud. Lag (2016:37).

  • NJA 1984 s. 181:Fråga, huruvida HovR ägt avgöra brottmål utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 2 st och 23 § RB.
  • NJA 2009 s. 141:Stöd har saknats för att förklara ett överklagande i brottmål förfallet när klaganden, som infunnit sig till huvudförhandling i målet, inte ansett sig kunna delta i denna muntligen.
  • NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 1992 s. 517:Underlåtenhet av HovR att innan ett mål avgjorts på handlingarna lämna parterna tillfälle att slutföra sin talan har ansetts som sådant rättegångsfel som föranleder undanröjande av HovR:ns dom.
  • NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.
  • NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m var intagen i finskt fängelse och kunde därför inte inställa sig personligen vid huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade ansågs ha haft laga förfall oberoende av att frihetsberövandet berodde på hans eget handlande.
  • NJA 2015 s. 284:Förutsättningar för att förklara ett överklagande i ett brottmål förfallet.
  • NJA 1987 s. 74:Fråga huruvida HovR ägt avgöra brottmål utan huvudförhandling. 51 kap 21 § RB.
  • NJA 2018 s. 3:Omfattningen av prövningen av om ett mål ska återupptas efter det att ett överklagande har förfallit.
  • NJA 2007 s. 75:Frågan om en tilltalad som var i behov av tolk blivit behörigen kallad till huvudförhandling.
  • NJA 1988 s. 92:Fråga huruvida huvudförhandling i hovrätt varit uppenbart obehövlig. 51 kap 21 § 3 st RB.
  • NJA 1986 s. 432:Fråga huruvida HovR:n fått avgöra ett mål utan huvudförhandling av det skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad. 51 kap 21 § 1 st 3 samt 3 och 4 st RB.
  • NJA 1981 s. 346:Fråga huruvida HovR ägt avgöra mål utan huvudförhandling. 35 kap 13 § 2 st och 51 kap 21 § 2 st RB.
  • NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
Ändrad: SFS 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K51]22 §  Har överklagandet förfallit enligt 21 § skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.

[S2]Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden sedan målet återupptagits uteblir eller inte följer ett föreläggande att infinna sig personligen, har han inte rätt att få målet återupptaget. Lag (1994:1034).

  • NJA 1994 s. 622:Fråga huruvida enskild klagande i brottmål, vilken uteblivit från sammanträde för huvudförhandling i HovR:n, för sin utevaro hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid. 51 kap 20 § 1 st (efter d 1 okt 1994 51 kap 22 § 1 st) RB.
  • NJA 1981 s. 995:Sedan HovR i brottmål kallat parter och ett vittne till huvudförhandling, inställdes denna. Parterna underrättades härom varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde HovR:n målet på handlingarna utan att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st RB.
  • NJA 2009 s. 141:Stöd har saknats för att förklara ett överklagande i brottmål förfallet när klaganden, som infunnit sig till huvudförhandling i målet, inte ansett sig kunna delta i denna muntligen.
  • RH 1997:81:Fråga huruvida enskild klagande i brottmål, vilken uteblivit från sammanträde för huvudförhandling i hovrätt, haft laga förfall för sin utevaro. Självförvållad anledning till utevaron?
  • NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
  • NJA 2018 s. 61:Återupptagande av mål i hovrätten. Beviskravet för de omständigheter som åberopas till stöd för att en anmälan om laga förfall inte kunde göras i tid är att de ska göras sannolika. Vid bedömningen är det tillräckligt att det inte skäligen kunde krävas att den som hade laga förfall skulle ha anmält sitt förhinder i tid.
  • NJA 1992 s. 517:Underlåtenhet av HovR att innan ett mål avgjorts på handlingarna lämna parterna tillfälle att slutföra sin talan har ansetts som sådant rättegångsfel som föranleder undanröjande av HovR:ns dom.
  • NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m var intagen i finskt fängelse och kunde därför inte inställa sig personligen vid huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade ansågs ha haft laga förfall oberoende av att frihetsberövandet berodde på hans eget handlande.
  • NJA 2015 s. 284:Förutsättningar för att förklara ett överklagande i ett brottmål förfallet.
  • NJA 2018 s. 3:Omfattningen av prövningen av om ett mål ska återupptas efter det att ett överklagande har förfallit.
  • NJA 2007 s. 75:Frågan om en tilltalad som var i behov av tolk blivit behörigen kallad till huvudförhandling.
  • NJA 2017 s. 252:Finns det särskild anledning att befara att en försändelse översänd genom förenklad delgivning inte kommer att nå fram till den sökte, ska annan delgivningsmetod användas. Bedömningen ska göras objektiverat.

[K51]23 §  Om det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och om avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras

  1. om den är till förmån för den tilltalade, eller
  2. om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit. Lag (2016:37).

  • NJA 1988 s. 607:I mål mot E, T och L åberopade åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna fälla E och T till ansvar på grund av L:s uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig, fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s utsaga till nackdel för E och T inte förelegat, ansetts strida mot en grundläggande princip för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
  • NJA 1984 s. 181:Fråga, huruvida HovR ägt avgöra brottmål utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 2 st och 23 § RB.
  • RH 2007:1:Bevisvärdering i belysning av bl.a. innehållet i rättsintyg i mål om ansvar för misshandel; även fråga om betydelsen av att viss bevisning utgör s.k. tilltrosbevisning.
  • NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av tingsrätten har utan att vara personligen närvarande dömts till tio års fängelse av hovrätten. Fråga om betydelsen av den tilltalades frånvaro.
  • NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
  • NJA 2006 s. 457:Åklagare har överklagat en friande dom i mål om bilbältesförseelse utan att åberopa omhörande av vittne som vid tingsrätten åberopats av den tilltalade och som tingsrätten fäst tilltro till. Att hovrätten inte självmant kallat vittnet och inte heller uppmärksammat åklagaren på frågan har inte ansetts utgöra rättegångsfel.
  • RÅ 2006:82:De s.k. tilltrosparagraferna i rättegångsbalken har inte ansetts analogt tillämpliga i förvaltningsprocessen.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K51]23 a §  Har tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och överklagas domen bara beträffande annat än denna fråga, skall hovrätten pröva frågan endast om

  1. det i denna del föreligger något förhållande som skulle kunna utgöra grund för resning enligt 58 kap. 2 § eller kunna medföra undanröjande av domen på grund av domvilla eller
  2. målets utgång vid tingsrätten i samma del uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

[S2]Beträffande fråga som avses i första stycket 1 eller 2 behöver hänsyn tas endast till omständigheter som har åberopats av part. Lag (1989:656).

  • RH 2000:96:En tidsutdräkt på fem år och fem månader från misstanke om brott till slutlig dom i ett mål om grovt bokföringsbrott har inte ansetts förenligt med kravet på domstolsprövning inom skälig tid i artikel 6.1 Europakonventionen. Förhållandet har inte ansetts böra föranleda att åtalet ogillas men har beaktats vid påföljdsbestämningen. Yrkande om ogillande av åtalet under åberopande av nämnda artikel har tagits upp till prövning, trots att domen ursprungligen överklagats endast i frågan om påföljd.
  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, trots att vad som hade förekommit vid tingsrätten inte i sig kunde anses falla under de i paragrafen angivna förutsättningarna för en sådan prövning. Även fråga om gränsdragningen mellan skadegörelse och åverkan.
  • RH 2009:93:Luftfartssabotage. Fråga om innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning”. Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.
  • RH 2005:7:Tilltalad har överklagat en fällande brottmålsdom endast beträffande påföljden. Fråga om hovrätten skall ingå i prövning av skuldfrågan. 51 kap. 23 a § rättegångsbalken.
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 2013 s. 38:I en dom om misshandel fann tingsrätten att den tilltalade hade tillfogat målsäganden enbart en av flera skador som togs upp i gärningsbeskrivningen. Vid sin påföljdsbestämning beaktade tingsrätten att den tilltalade hade handlat i nödvärn. Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle skärpas. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation. Senare under handläggningen förklarade åklagaren att han vidhöll hela gärningspåståendet. Bestämmelserna i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken har ansetts inte hindra att hovrätten prövar skuldfrågan i hela dess vidd. Hovrätten har därmed kunnat pröva också sådana delar av gärningen som tingsrätten hade funnit inte vara bevisade.
  • RH 1997:42:Tilltalad dömdes av tingsrätten för bl.a. misshandel, som bedömdes som ringa, till dagsböter. Åklagaren ensam överklagade och yrkade att den tilltalade skulle dömas för misshandel som ej var ringa till fängelse. Den tilltalade, som gjorde gällande att hovrätten hade att pröva skuldfrågan i hela dess vidd, hemställde att hovrätten skulle ogilla åtalet för misshandel.
  • NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett straffvärde om fängelse sex månader har ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även frågor om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och om reformatio in pejus.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om rubricering av ett stort antal stölder av handbagage på tåg. - Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken vid justering av gärningsbeskrivningen i högre rätt.
  • NJA 1995 s. 187:En person dömdes i TR:n för narkotikabrott som han erkänt. Sedan han överklagat domen endast såvitt avsåg påföljden, återtog han sitt erkännande. Fråga om HovR:n skulle ha prövat skuldfrågan. 51 kap 23 a § RB.
  • NJA 1995 s. 226:Tilltalad överklagar en fällande brottmålsdom endast beträffande brottet, rubricering och påföljden. Fråga om HovR:n skall ingå i prövning av skuldfrågan. 51 kap 23 a § RB.
  • NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för 51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk tillämpning av strafflag och om strafflags tillämplighet i tiden.
  • RH 1994:31:Fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken.
  • NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 2008 s. 780:Att medverka i en vårdnadsprocess i utlandet och därvid underlåta att vidta vissa processhandlingar har ansetts inte vara straffbart som egenmäktighet med barn. Tillika fråga om betydelsen av åtalsjustering i det fall att en tilltalad inskränker sitt överklagande till påföljdsfrågan.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 1996:76:Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare fråga om möjlighet förelåg för hovrätten att, oaktat innehållet i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, beakta preskription till undvikande av att påföljd oriktigt ådömdes.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 1996:24:En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig skyldig till olaga intrång, genom att med bil föra bort denne en längre sträcka från platsen för brottet. Polismannen, som liksom kollegan hade dömts av tingsrätten för olaga frihetsberövande, dömdes av hovrätten för tjänstefel. Även fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § beträffande kollegan.
  • AD 2005 nr 107:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen. En arbetsgivare åberopar som grund för avskedande det förhållandet att arbetstagaren dömts för brott. Arbetstagarsidan gör gällande att tvåmånadersfristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då arbetsgivaren fick del av tingsrättens dom och arbetstagarens överklagande eftersom arbetstagaren erkänt de faktiska omständigheterna och endast överklagat tingsrättens dom i påföljdsdelen. Arbetsgivaren hävdar att fristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då hovrättens dom vann laga kraft eftersom det, enligt arbetsgivaren, var fråga om förnekad brottslighet och det funnits utrymme för att skuldfrågan i hovrätten skulle kunna komma i ett annat läge än i tingsrätten. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren har haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i brottmålet. Slutsatsen blir därför att arbetsgivaren är oförhindrad att lägga den aktuella brottsligheten till grund för avskedandet.
  • NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
Införd: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K51]24 §  Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelats. Åklagare som i hovrätten fört talan mot den tilltalade får ändra sin talan till dennes förmån.

[S2]En klagande får inte ändra sin talan att gälla en annan gärning än den som avses i överklagandet. Lag (1994:1034).

  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • NJA 2004 s. 247:Ett försäkringsbolag för vilket åklagaren i tingsrätt utfört talan angående enskilt anspråk har först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen, åberopat att den tilltalade hade försäkringsskydd. Giltig ursäkt?
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 2013 s. 38:I en dom om misshandel fann tingsrätten att den tilltalade hade tillfogat målsäganden enbart en av flera skador som togs upp i gärningsbeskrivningen. Vid sin påföljdsbestämning beaktade tingsrätten att den tilltalade hade handlat i nödvärn. Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle skärpas. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation. Senare under handläggningen förklarade åklagaren att han vidhöll hela gärningspåståendet. Bestämmelserna i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken har ansetts inte hindra att hovrätten prövar skuldfrågan i hela dess vidd. Hovrätten har därmed kunnat pröva också sådana delar av gärningen som tingsrätten hade funnit inte vara bevisade.
  • NJA 1990 s. 8:Att en tilltalad genom uttalanden av åklagaren och försvararen fått en felaktig uppfattning om rättsläget och på grund därav återkallat sin vadetalan har ansetts utgöra sådana särskilda omständigheter som medfört att återkallelsen fick återtas efter HovR:ns avskrivningsbeslut.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K51]25 §  Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande eller av åklagarens överklagande till hans eller hennes förmån döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock överlämna till särskild vård enligt 31 eller 32 kap.brottsbalken eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till annan påföljd.

[S2]Vid tillämpningen av första stycket skall sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken jämställas med fängelse.

[S3]Har tingsrätten förenat villkorlig dom eller skyddstillsyn med en föreskrift som förutsätter samtycke och samtycker den dömde inte längre till föreskriften, får hovrätten trots första stycket döma till en svårare eller mer ingripande påföljd.

[S4]Hovrätten får inte med anledning av ett överklagande som anges i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige. Lag (2006:890).

Prop. 1997/98:96: Två nya stycken har fogats till paragrafen. Andra stycket har formulerats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Av andra stycket följer att hovrätten vid tillämpningen av första stycket skall jämställa sluten ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a § med fängelse. Härav följer att sluten

ungdomsvård undantas från övriga vårdpåföljder i första styckets ...

Prop. 2005/06:165: Paragrafen behandlar förbudet mot reformatio in pejus, dvs. förbud mot ändring i vissa fall till den tilltalades nackdel.

Eftersom det införts ett nytt 32 kap. i brottsbalken om överlämnande till särskild vård för unga har i första stycket i förtydligande syfte en hänvisning gjorts till såväl 31 kap. som 32 kap. brottsbalken. Språkliga justeringar ...

  • NJA 1998 s. 55:När ny påföljd skall bestämmas enligt 38 kap 2 a § BrB, måste den tidigare ådömda påföljden undanröjas. Dessutom fråga om reformatio in pejus.
  • NJA 2009 s. 34:Reformatio in pejus. Sedan en tingsrätt i två skilda domar dömt den tilltalade för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst resp. till fängelse har hovrätten dömt till ett gemensamt fängelsestraff. Fråga hur långt fängelsestraff hovrätten kunnat döma ut.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • RH 2001:15:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma en sjuttonårig gärningsman till sluten ungdomsvård för grovt narkotikabrott, varför påföljden bestämts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 2002:69:Fråga om påföljd och skadestånd vid brott mot upphovsrättslagen genom s.k. piratkopiering av mycket stor omfattning av bl.a. dataspel och -program. Även fråga om förbudet mot reformatio in pejus.
  • NJA 2001 s. 614:Reformatio in pejus. Sedan en TR dömt en tilltalad till fängelse och därvid meddelat förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet, har HovR:n upphävt förverkandebeslutet. Fråga om längden på det fängelsestraff som HovR:n ägt döma ut.
  • NJA 2010 s. 555:Reformatio in pejus. Fråga om riksåklagarens överklagande skett till den tilltalades förmån.
  • RH 2000:77:En 21-årig man dömdes av tingsrätten för misshandel till fängelse en månad och för vissa andra brott till villkorlig dom. Fråga uppkom - sedan mannen överklagat - om påföljden kunde bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst för den samlade brottsligheten samt om hovrätten vid bestämmandet av omfattningen av samhällstjänsten och det alternativa fängelsestraffet var bunden av längden på det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet.
  • RH 1995:22:Vid ändring av påföljden från fängelse till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har hovrätten ansett sig - enligt grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken - förhindrad att ange längre alternativt fängelsestraff än tingsrätten ådömt.
  • NJA 1984 s. 452:Bestämmelserna i andra och tredje meningen av 51 kap 25 § RB har ansetts böra tillämpas med beaktande av tanken bakom det i lagrummets första mening stadgade förbudet mot reformatio in pejus.
  • RH 2000:97:Påföljden för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring har med hänsyn till brottets art bestämts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även fråga om vilket antal timmar samhällstjänst som skall följa med beaktande av reglerna om förbud mot reformatio in pejus.
  • RH 1994:93:I vadeinlagan har åklagaren yrkat att hovrätten bestämmer påföljden för samtliga brott till skyddstillsyn i förening med fängelse. Efter vadetidens utgång har åklagaren ändrat sin talan och yrkat att påföljden för visst brott bestäms till fängelse och för övrig brottslighet till skyddstillsyn. Den i doktrinen hävdade principen att hovrätten inte är bunden av åklagarens yrkande beträffande påföljden i andra fall än som avses i 51 kap. 25 § rättegångsbalken har inte ansetts kunna tillämpas fullt ut Hovrätten har dock funnit att den i målet aktuella taleändringen inte varit av sådan skärpande karaktär att den skulle träffas av förbud.
  • RH 2003:42:Reformatio in pejus? En 20-årig man överklagade ensam två skilda tingsrättsdomar i vilka som påföljd valts, i det första fallet s.k. fortsatt skyddstillsyn jämte fängelse två månader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken och, i det andra fallet, 14 dagars fängelse. Hovrätten upphävde påföljdsbestämningarna och förordnade i stället att den mannen tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse brotten i de båda överklagade domarna i kombination med behandling enligt en särskild behandlingsplan. Vid bestämmande av alternativstraffet fann sig hovrätten oförhindrad att bestämma detta utifrån brottens straffvärde vilket innebar sex månaders fängelse.
  • NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett straffvärde om fängelse sex månader har ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även frågor om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och om reformatio in pejus.
  • RH 2000:23:Tingsrätt har dömt en tilltalad för grovt rattfylleri till villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar samt 60 dagsböter om 300 kr. På talan av endast den tilltalade har hovrätten bestämt påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Fråga om det jämte villkorlig dom med samhällstjänst bör ådömas även böter. Tillika fråga om det med hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus är möjligt för hovrätten - när en påföljdsbestämning innefattande villkorlig dom med samhällstjänst och dagsböter ändras så att dagsbotsstraffet undanröjs - höja antalet timmar samhällstjänst som skall utföras.
  • NJA 1997 s. 703:HovR:n fann med ändring av TR:ns dom att varusmuggling inte skulle anses som grov samt dömde till ansvar för brottet trots att det med denna rubricering förelåg åtalspreskription. Endast den tilltalade överklagade HovR:ns dom. Hinder har inte ansetts föreligga att skärpa brottsrubriceringen. 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB.
  • NJA 1998 s. 713:Reformatio in pejus? Tillika fråga om beaktande av tidigare brottslighet enligt bestämmelsen i 29 kap 4 § BrB.
  • NJA 1991 s. 633:Sedan TR dömt en tilltalad till fängelse en månad och felaktigt förklarat villkorligt medgiven frihet till en tid av en månad förverkad, har HovR:n, dit åklagaren fullföljt talan till den tilltalades förmån, undanröjt förverkandet och dömt den tilltalade till fängelse två månader. HovR:ns förfarande har ansetts strida mot reglerna om reformatio in pejus i 51 kap 25 § RB.
  • RH 2006:52:En tilltalad som vid tingsrätten dömts till överlämnande till vård inom socialtjänsten i förening med dagsböter har i hovrätten yrkat att bli dömd till överlämnade till vård inom socialtjänsten i förening med ungdomstjänst. Hovrätten har funnit att ungdomstjänst i och för sig framstår som ett för den tilltalade lämpligare tilläggsstraff än dagsböter men att tilläggsstraffet på grund av förbudet mot reformatio in pejus skall bestämmas till dagsböter.
  • RH 2007:37:Sedan den tilltalade ensam överklagat domen och återkallat samtycke till att utföra samhällstjänst har påföljden bestämts till fängelse. Hovrätten har enligt grunderna för förbudet mot reformatio in pejus ansett sig förhindrad att döma till ett längre fängelsestraff än det av tingsrätten angivna alternativstraffet.
  • NJA 1996 s. 541:HovR:s dom innefattande dels straffnedsättning, dels utvidgning av förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts vara till nackdel för den tilltalade och därmed vara oförenlig med för budet mot reformatio in pejus.
  • NJA 2019 s. 251:Fråga om utformning av näringsförbud när tillfälligt näringsförbud gällt och fortsatt ska gälla.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • RH 2005:37:En tidigare ostraffad 20-åring döms för försök till rån riktat mot en spårvagnsförare i tjänst. Skall en skyddstillsyn förenas med fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller med samhällstjänst? Kan ett s.k. alternativstraff sättas längre än det längsta fängelsestraffet enligt detta lagrum?
  • RH 2001:8:Tilltalad, som dömts till villkorlig dom med dagsböter och i hovrätten yrkat att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst, har fått överklagandet avvisat.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2007:53:Fråga om påföljd för ungdom som dömts för stöld. Även fråga om reformatio in pejus.
  • NJA 1992 s. 219:Sedan HovR:ns dom i ett brottmål överklagats endast av de tilltalade, har domen undanröjts bl a såvitt gäller frågan om påföljd och målet visats åter till HovR:n. Enligt grunderna för 51 kap 25 § RB har HovR:n i det återförvisade målet inte ägt döma till svårare fängelsestraff än som bestämts genom den undanröjda domen.
  • RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte ansetts föreligga, och gärningen har bedömts som egenmäktigt förfarande, grovt brott. Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna ändras från skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling till villkorlig dom jämte ett med hänsyn till ådömd skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
  • NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
  • RH 1998:43:Skyddstillsyn har på talan av endast den dömde ansetts kunna, utan hinder av innehållet i 51 kap. 25 § 1 st. RB, ändras till villkorlig dom jämte dagsböter.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1988:943 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 2006:890 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1981:228 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1981:214 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1979:681 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1981:22 (om socialtjänsten), 1988:1370 (om omröstning i brottmål, m. m.)

[K51]26 §  Även utan yrkande skall hovrätten undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har förekommit vid tingsrätten.

[S2]Undanröjandet får avse domen i dess helhet eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del av domen, som inte överklagats, skall hovrätten med hänsyn till omständigheterna pröva, om denna del skall undanröjas. Lag (1989:656).

  • RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har ansetts inte ha varit behörig att som första domstol ta upp målet till prövning.
  • NJA 1983 s. 789:Sedan TR dömt tilltalad till fängelse för bl a rattfylleri och olovlig körning vid två tillfällen, har den tilltalade vädjat mot domen och i vadeinlagan hemställt om en icke frihetsberövande påföljd. Vid huvudförhandlingen i målet har HovR:n dels, med hänvisning till att den tilltalade "inte fört talan mot domen i ansvarsdelen", avvisat den tilltalades begäran om ny bevisning till styrkande av att han inte fört fordonet vid ett av tillfällena dels avvisat hans yrkande om frikännande såvitt avsåg detta tillfälle (jfr 51 kap 24 § 2 st RB). HovR:ns handläggning i angivna avseenden har funnits innebära sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 26 § 2 st RB.
  • NJA 1981 s. 995:Sedan HovR i brottmål kallat parter och ett vittne till huvudförhandling, inställdes denna. Parterna underrättades härom varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde HovR:n målet på handlingarna utan att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K51]27 §  Förs talan om jäv mot en domare i tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats. Lag (1994:1034).

  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till brott med samma rubricering som enligt åtalet och beslutade om rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt uppehåll i rättegången och sedan försvaret åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter fortsatt huvudförhandling.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • RH 2001:23:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K51]28 §  Om det vid tingsrätten har förekommit annat fel i rättegången än som avses i 26 eller 27 §, får hovrätten undanröja tingsrättens dom endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Parterna skall få tillfälle att yttra sig i frågan om undanröjande, om det inte är uppenbart obehövligt. Lag (1989:656).

  • RH 1999:29:I ett våldtäktsmål uppgav de tilltalade för sina försvarare att en nämndeman i samband med huvudförhandlingen vid tingsrätten hade gjort vissa uttalanden till dem. Försvararna fortsatte att utföra talan vid tingsrätten med utgångspunkt från uttalandena, som framstod som förmånliga för de tilltalade. Rättegången vid tingsrätten ansågs ha haft sådana brister att tingsrättens dom undanröjdes.
  • MÖD 2004:2:Ansökan om utdömande av vite-----Undanröjande av miljödomstolens dom pga. rättegångsfel bestående i icke domför sammansättning i mål rörande utdömande av vite har inte ansetts nödvändigt eftersom felet inte kunde antas ha påverkat målets utgång och utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i Miljööverdomstolen. I sak har Miljö- och byggnadsnämndens yrkande om utdömande av vite när en person inte hade följt ett föreläggande att antingen iståndsätta eller också riva en byggnad ogillats. Ett sådant föreläggande, grundat på 15 kap. 30 § miljöbalken, har inte ansetts lagligt. Även om det kan ifrågasättas om den kvarvarande konstruktionen längre skall anses som en byggnad i rättslig mening, är inte förfallet så långtgående att det är fråga om ett objekt på vilket nedskräpningsbestämmelsen är tillämplig.
  • NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
  • NJA 1994 s. 562:Marknadsdomstolen har meddelat näringsidkare förbud vid vite att vid marknadsföring av kredit använda vissa formuleringar rörande den erbjudna krediten. Sedan Konsumentombudsmannen väckt talan om utdömande av vitet under åberopande av att förbudet överträtts har TR:n endast beträffande en av flera av Konsumentombudsmannen påtalade formuleringar funnit överträdelse föreligga och dömt ut det förelagda vitet. Konsumentombudsmannen har som vadesvarande ansetts kunna i HovR:n grunda sin talan också på de formuleringar som TR:n funnit ej innebära överträdelse av förbudet.
  • RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för vilket åtalet lagts ned på grund av preskription. Hovrätten har ansett att det enskilda anspråket inte kunnat prövas inom ramen för brottmålet eftersom någon ansvarstalan inte längre förelegat i den delen. Tingsrättens dom i frågan om det enskilda anspråket har undanröjts och målet i den delen återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1996 s. 343:Fråga huruvida det är uppenbart att talan är ogrundad och, då denna fråga besvarats nekande, huruvida målet, som avgjorts utan att stämning utfärdats, skall återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28 § RB.
  • NJA 2011 s. 396:Ett grovt rättegångsfel har förekommit i tingsrätten, vars dom överklagades. Det har ansetts att hovrätten inom ramen för tillståndsprövningen inte ska vidta åtgärder för att avhjälpa felet. NJA 2010 s. 342 II.
  • NJA 2017 s. 1086:Rättegångsfel. Åklagaren har vid en huvudförhandling i hovrätten inte framställt ett i tingsrätten anfört alternativt gärningspåstående med ett anknutet enskilt anspråk. Med hänsyn till omständigheterna i målet har det ansetts att hovrätten genom materiell processledning borde ha klarlagt omfattningen av åklagarens talan.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • MÖD 2000:38:Ersättning för rättegångskostnad vid utdömande av vite; nu fråga om rättens domförhet-----Felaktig sammansättning av miljödomstolen vid utdömande om vite har inte ansetts vara av sådant slag att miljödomstolens dom ska undanröjas. I sådant mål har miljömyndighet inte rätt till ersättning för rättegångskostnad.
  • RH 2008:5:Tingsrätten har handlagt en begäran om undanröjande av skyddstillsyn och ett åtal för nytt brott. Målen har företagits till gemensam handläggning och avgjorts genom dom. Hovrätten har ansett grovt rättegångsfel därmed föreligga och återförvisat målet till tingsrätten.
  • NJA 1991 s. 783:Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, som drev detaljhandel med livsmedel, på grund av överträdelse av bestämmelserna om märkning i livsmedelslagen (1971:511). Vid huvudförhandling i mål om företagsbot har HovR bestått av tre lagfarna domare utan nämnd. Domförhetsfelet har inte ansetts vara av så allvarlig art att HovR:ns dom borde undanröjas mot parternas önskan.
  • RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
  • NJA 1992 s. 532:I mål om åtal för rån har målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt byggde, inte kunnat delges kallelse till huvudförhandling vare sig i TR:n eller i HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att åberopa uppteckning av polisförhör med målsäganden som bevisning, vilket lett till fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till vissa avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra rättegångsfel och lett till undanröjande av HovR:ns dom.
  • MÖD 2001:2:Domförhet-----Rätten i miljödomstolen i mål om strandskyddsdispens var felaktigt sammansatt med en lagfaren domare, ett miljöråd och två sakkunniga ledamöter. Det borde ha varit enbart de två förstnämnda. Den felaktiga sammansättningen har inte ansetts inverka på målets utgång då rättens dom var enhällig. Det ansågs därför inte föreligga skäl att återförvisa målet till underinstansen.
  • RH 2016:84:Bristfälliga domskäl i en brottmålsdom har ansetts utgöra rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts, även i fråga om skadestånd som inte varit överklagat till hovrätten, och målet återförvisats till tingsrätten. Fråga om vilka krav som kan ställas på domskälen i en brottmålsdom.
  • RH 2012:14:Tingsrätt har, genom att oriktigt avvisa av åklagaren och målsäganden åberopat psykologvittne och psykologutlåtande, åsidosatt målsägandens rätt till en rättvis rättegång.
  • MÖD 2003:136:Utdömande av vite; nu fråga om återförvisning-----I mål om utdömande av vite beträffande en gödselvårdsanläggning, hindrade en fastighetsägare (vitesadressaten) miljönämndens representanter att delta i den syn som miljödomstolen genomförde och som miljönämnden hade begärt. Miljööverdomstolen bedömde att detta förhållande innebar att rättegångsfel hade förekommit i handläggningen och målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K51]29 §  Undanröjer hovrätten tingsrättens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

[S2]Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 19 kap. 11 §. Lag (1994:1034).

  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • RH 1999:29:I ett våldtäktsmål uppgav de tilltalade för sina försvarare att en nämndeman i samband med huvudförhandlingen vid tingsrätten hade gjort vissa uttalanden till dem. Försvararna fortsatte att utföra talan vid tingsrätten med utgångspunkt från uttalandena, som framstod som förmånliga för de tilltalade. Rättegången vid tingsrätten ansågs ha haft sådana brister att tingsrättens dom undanröjdes.
  • RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för vilket åtalet lagts ned på grund av preskription. Hovrätten har ansett att det enskilda anspråket inte kunnat prövas inom ramen för brottmålet eftersom någon ansvarstalan inte längre förelegat i den delen. Tingsrättens dom i frågan om det enskilda anspråket har undanröjts och målet i den delen återförvisats till tingsrätten.
  • NJA 1996 s. 343:Fråga huruvida det är uppenbart att talan är ogrundad och, då denna fråga besvarats nekande, huruvida målet, som avgjorts utan att stämning utfärdats, skall återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28 § RB.
  • RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till brott med samma rubricering som enligt åtalet och beslutade om rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt uppehåll i rättegången och sedan försvaret åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter fortsatt huvudförhandling.
  • RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
  • RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
  • RH 2001:23:Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K51]30 §  Har tingsrättens dom överklagats endast i fråga om annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tvistemål. Lag (1994:1034).

  • NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
  • NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett s.k. småmål.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

52 Kap. Om överklagande av beslut

[K52]1 §  Den som vill överklaga en tingsrätts beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten.

[S2]Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvarhållande i häkte, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, om åläggande av reseförbud eller i fråga som avses i 49 kap. 7 § är inte inskränkt till viss tid.

[S3]I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje. Lag (1994:1034).

  • RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • RH 1993:119:Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
  • NJA 1989 s. 526:Talan mot beslut, varigenom länsskattemyndighet avslagit ansökan om anstånd med erläggande av gåvoskatt enligt 55 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, skall föras inom två veckor från den dag beslutet meddelades.
  • NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift som ingivits till domstolen redan innan beslutet meddelats.
  • RH 1998:38:Samma häktningsbeslut av tingsrätt i där anhängigt mål har ansetts inte kunna överprövas av hovrätt mer än en gång.
  • RH 1993:114:Sedan tingsrätt inom Göta hovrätts domkrets fattat häktningsbeslut och överlämnat målet till tingsrätt inom Svea hovrätts domkrets, har Svea hovrätt funnit sig behörig att pröva besvär som anförts mot häktningsbeslutet.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K52]2 §  Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tingsrätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden. Lag (1994:1034).

[K52]3 §  Överklagandet skall innehålla uppgifter om

  1. det beslut som överklagas,
  2. den ändring i beslutet som yrkas,
  3. grunderna för överklagandet,
  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och
  5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

[S2]Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 686:Prövningstillstånd i hovrätt. Hovrättens skyldigheter när klaganden inte har fått besked om att prövningstillstånd krävs där. (NJA 1986 s. 621)
  • NJA 1997 s. 288:TR har avvisat ett käromål under hänvisning till att TR:n var obehörig att upptaga tvisten, varjämte TR:n förpliktat käranden att ersätta svaranden dennes kostnader i målet. HovR:n har efter överklagande undanröjt avvisningsbeslutet och visat målet åter till TR:n för erforderlig behandling. HovR:n har ansetts, ehuru ändringsyrkandet inte avsett även rättegångskostnaderna, äga upphäva TR:ns beslut i rättegångskostnadsdelen.
  • RH 2014:24:Klaganden har, i mål som handläggs enligt 52 kap. rättegångsbalken, efter överklagandetidens utgång framställt ändringsyrkanden som går utöver vad som yrkats i överklagandet. Fråga om dessa ändringsyrkanden kan tas upp till prövning.
  • NJA 1981 s. 853:Besvärsinlaga - avseende beslut om förlängd tid för åtal mot en häktad, icke identifierad person - har undertecknats med "Prisoner 1006". Den omständigheten att inlagan ej undertecknats med namn har funnits inte böra föranleda avvisande av besvären, då tvivel inte synts råda om att inlagan undertecknats av den person som avsetts med beslutet. 52 kap 3 § 3 st och 6 § 2 st RB.
  • NJA 1991 s. 595:En fotokopia av en handskriven besvärsinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det genom andra handlingar bekräftats att inlagan härrörde från klaganden.

[K52]4 §  Om inte överklagandet avvisas enligt 2 §, skall tingsrätten till hovrätten sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för prövningen av överklagandet. Lag (1994:1034).

[K52]5 §  Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).

  • RH 1999:107:Domstol har inte ansetts kunna utredningshäkta utan påstående från åklagaren att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först utredningshäktat och därefter förklarat den misstänkte häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för brott, har hovrätten avvisat överklagande av det första häktningsbeslutet, trots att hovrätten funnit det formellt felaktigt.
  • RH 1996:117:Rättegångsbalken ger inte uttryckligen någon möjlighet att anslutningsvis föra talan mot ett tingsrättsbeslut. Inte heller kan bestämmelserna beträffande domar tillämpas analogt för beslut i detta avseende.
  • RH 1994:55:Kronofogdemyndigheten meddelade utslag i enlighet med en ansökan om betalningsföreläggande. Sedan sökanden överklagat utslaget och yrkat att detta skulle undanröjas har hovrätten avvisat besvären, eftersom sökanden inte ansetts ha talerätt.

[K52]6 §  Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Något föreläggande behöver dock inte meddelas om överklagandet är ofullständigt endast i fråga om sådana uppgifter som avses i 3 § första stycket 4.

[S2]Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. Lag (2005:683).

  • NJA 1990 s. 617:Sedan hyresnämnd genom ett beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om överlåtelse av hyresrätt till en bostadslägenhet, dels om förlängning av hyresavtalet, yrkade dödsboet vid bostadsdomstolen bifall till överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen begränsade sin prövning till detta yrkande utan att klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens beslut har undanröjts på grund av domvilla.
  • NJA 1999 s. 729:Hovrätts underlåtenhet att hålla muntlig förhandling i mål om rätt till medlemskap i bostadsrättsförening har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts utgöra domvilla.
  • NJA 2015 s. 686:Prövningstillstånd i hovrätt. Hovrättens skyldigheter när klaganden inte har fått besked om att prövningstillstånd krävs där. (NJA 1986 s. 621)
  • RH 1993:129:Fråga om avvisande av talan vid överklagande av fastighetsbildningsmyndighets beslut till fastighetsdomstolen kan underlåtas trots att bestämt yrkande och grunder inte har angetts efter det att klaganden har förelagts att komplettera överklagandet.
  • NJA 1981 s. 853:Besvärsinlaga - avseende beslut om förlängd tid för åtal mot en häktad, icke identifierad person - har undertecknats med "Prisoner 1006". Den omständigheten att inlagan ej undertecknats med namn har funnits inte böra föranleda avvisande av besvären, då tvivel inte synts råda om att inlagan undertecknats av den person som avsetts med beslutet. 52 kap 3 § 3 st och 6 § 2 st RB.
  • NJA 1991 s. 595:En fotokopia av en handskriven besvärsinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det genom andra handlingar bekräftats att inlagan härrörde från klaganden.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)

[K52]6 a §  Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller 6 § andra stycket, skall hovrätten, när prövningstillstånd krävs, besluta om sådant tillstånd skall meddelas. Om det behövs, skall beslutet föregås av skriftväxling.

[S2]Om det finns särskilda skäl, får sammanträde hållas innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Uteblir en part, får frågan ändå avgöras. Lag (2005:683).

[K52]7 §  Om hovrätten finner att klagandens motpart bör höras angående överklagandet och prövningstillstånd beviljas eller sådant tillstånd inte krävs, skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid, om detta inte redan har skett. I mål där åklagaren är motpart får överklagandet dock översändas till denne utan delgivning.

[S2]Det överklagade beslutet får inte ändras såvitt angår motpartens rätt utan att han eller hon har getts tillfälle att yttra sig.

[S3]Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud utan att höra motparten. Lag (2005:683).

Prop. 1998/99:37: Ändringen i första stycket överensstämmer i sak med den i 51 kap. 8 §. Skillnaden i formulering beror på att förevarande paragraf kan gälla andra fall än allmänt åtal.

  • RH 2011:60:Lagliga förutsättningar att besluta om inhibition av ett överklagat interimistiskt beslut om barns boende har ansetts finnas.
  • NJA 1982 s. 845:Fråga om tidpunkten för fastställande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen i det fallet att biträdet entledigas innan målet avgörs. Tillika fråga huruvida HovR bort inhämta förklaring från domstolsverket över besvär som rättshjälpsbiträde anfört mot TR:s beslut om ersättning.
  • NJA 2010 s. 454:Förmånsrätt för kvarstadsfordran enligt 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken har ansetts gälla i kvarstadsgäldenärens konkurs trots att kvarstaden hävts efter konkursbeslutet.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)

[K52]8 §  Motparten skall i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

[S2]Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in till hovrätten samtidigt med svarsskrivelsen. Lag (1994:1034).

[K52]9 §  Om det behövs får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).

10 § Har upphävts genom lag (2005:683).

[K52]11 §  Om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till förhöret.

[S2]Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap.17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag (2005:683).

  • NJA 1999 s. 544:Fråga om HovR:n bort hålla muntlig förhandling i en tvist angående bevakning i konkurs. - När avtal träffas med ett försäkringsbolag om att detta skall gå i borgen för en låntagares betalningsförpliktelser får avtalet anses utgöra ett kreditförsäkringsavtal, om inte särskilda omständigheter ger anledning till annan bedömning. Fråga även om skadestånd enligt 26 § 3 mom försäkringsavtalslagen. Rörande den första frågan 52 kap 11 § RB och artikel 6 i Europakonventionen.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • NJA 1998 s. 232:Fråga om HovR bort hålla muntlig förhandling i tvist angående bevakning i konkurs.
  • RH 2005:63:I ett mål om klagan över ett godkänt föreläggande av ordningsbot har begäran om muntlig förhandling avslagits.
  • NJA 1999 s. 113:Ett aktiebolag försattes i konkurs vid en förhandling i TR:n, vid vilken bolaget inte var närvarande. Fråga om tillämpningen av 9 § 3 st delgivningslagen i TR:n och om HovR:n, dit bolaget överklagade konkursbeslutet, bort hålla muntlig förhandling.
  • NJA 2002 s. 300:Fråga om HovR bort hålla muntlig förhandling i mål om prövning av domstols behörighet.
  • NJA 1997 s. 579:I mål angående arvode till konkursförvaltare sedan konkursen avskrivits har HovR:n ansetts böra efter begäran av förvaltaren hålla förhandling i målet.
  • NJA 1994 s. 7:Part har i besvärsinlaga till HovR:n yrkat förpliktande för motparten att utge ersättning för rättegångskostnader med belopp som skulle anges senare. Det har ansetts åligga HovR:n att, innan handläggningen avslutades, genom materiell processledning klarlägga kostnadsyrkandet.
  • NJA 2001 s. 731:HovR har avgjort ett mål om försättande i konkurs på handlingarna utan att lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som förevarit kunde antas ha inverkat på målets utgång.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K52]12 §  Ett överklagande får återkallas innan hovrättens slutliga beslut har meddelats. Lag (1994:1034).

[K52]13 §  Har en part eller intervenient överklagat ett beslut som tagits in i en dom eller som får överklagas endast i samband med att domen överklagas, och är även domen överklagad, skall målen i hovrätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap.

[S2]Första stycket gäller inte om beslutet angår ett ombud, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tingsrätten. Lag (1994:1034).

53 Kap. Om mål som tas upp omedelbart

Prop. 1993/94:190: I kapitelrubriken har orden ”av hovrätt” tagits bort (jfr rubriken till balkens femte avdelning).

[K53]1 §  I tvistemål som skall tas upp omedelbart av en hovrätt tillämpas bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 42--44 kap.Lag (1994:1034).

  • NJA 2003 s. 527:Talan om skadestånd mot domare i HovR för påstådda kränkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har ogillats utan att stämning utfärdats. (Jfr 2003 s. 217)
  • NJA 2013 s. 813:Fråga om det har funnits förutsättningar att med tillämpning av 42 kap. 5 § rättegångsbalken ogilla ett käromål utan att utfärda stämning. Begreppet uppenbart ogrundat i bestämmelsen ska ges en tolkning som svarar mot de låga krav som gäller för att en tvist ska anses seriös och reell i den mening som avses med artikel 6.1 i Europakonventionen.

[K53]2 §  I brottmål som ska tas upp omedelbart av en hovrätt, tillämpas bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 45–47 kap. med följande avvikelser:

  1. Hovrätten får inte uppdra åt åklagaren att utfärda stämning.
  2. Hovrätten ska i stämningen förelägga den tilltalade att svara skriftligen inom en viss tid. Hovrätten ska sända över svarsskrivelsen till åklagaren. Om det behövs får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och bestämma i vilket avseende parten ska yttra sig. 3. Är den tilltalade häktad, får ett uppehåll i huvudförhandlingen inte göras i mer än två veckor, om inte på grund av särskilda omständigheter ett längre uppehåll är nödvändigt.
  3. Om det inte finns anledning att döma till någon annan påföljd än böter, får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling. I sådant fall tillämpas 51 kap. 14 §. Lag (2010:575).

Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller regler om brottmål som tas upp omedelbart i hovrätt.

Tredje punkten har ändrats med anledning av att fristen för utsättande av huvudförhandling förlängts till två veckor i 45 kap. 14 § och 47 kap. 22 §. Eftersom den fristen överensstämmer med den frist som sedan tidigare gäller enligt förevarande paragraf saknas behov av att i paragrafen reglera frågan särskilt. Bestämmelserna i nämnda lagrum ska således tillämpas, utan avvikelse, även när det gäller ...

Ändrad: SFS 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor)

SJÄTTE AVDELNINGEN

Om rättegången i Högsta domstolen

54 kap. Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd

[K54]1 §  En hovrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

[S2]När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, skall hovrätten med hänsyn till omständigheterna bestämma om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att hovrättens slutliga avgörande överklagas.

[S3]Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §. Lag (1994:1034).

[K54]2 §  Har parterna muntligen inför rätten eller skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om förlikning om saken är tillåten.

[S2]En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tillåten. Lag (2005:683).

  • NJA 1991 s. 272:Fullföljdsförbudet i 54 kap 2 § 2 st RB omfattar även det fall att överklagandet avser enbart skyldighet att ersätta försvararkostnad.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol)

[K54]3 §  En hovrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slutligt beslut, får han dock inte överklaga beslutet.

[S2]Ett beslut av en hovrätt enligt vilket ett mål återförvisats till tingsrätten får överklagas endast om hovrättens prövning innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång.

[S3]Hovrättens beslut i en överklagad fråga om ersättning till offentlig försvarare får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för att pröva om tillstånd skall ges enligt 10 § första stycket 1.Lag (1994:1034).

  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • NJA 2000 s. 681:Sedan tilltalad i brottmål överklagat tingsrättens dom rörande ansvar inom föreskriven tid men först efter denna tid förklarat att överklagandet avsåg även ålagd skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet. Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras särskilt.
  • NJA 1993 s. 354:Särskild talan har inte ansetts tillåten mot beslut av vattenöverdomstolen att inhibera av vattendomstol meddelat verkställighetsförordnande.
  • NJA 2001 s. 282:HovR har återförvisat mål till TR:n på den grunden att TR:n felaktigt utgått från att visst förhållande var ostridigt mellan parterna. Beslutet har ansetts kunna överklagas. 54 kap. 3 § 2 st. RB. - Tillika fråga om ett i HD framställt yrkande om kvarstad.
  • RH 2015:19:Fråga om regleringen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
  • RH 2000:58:Hovrätten har efter klagan över domvilla undanröjt kronofogdemyndighets utslag och förordnat att ny handläggning skall äga rum vid kronofogdemyndigheten. Hovrätten har funnit att dess beslut får överklagas.
  • NJA 1995 s. 686:HovR har undanröjt underrätts dom på grund av domvilla och visat målet åter för ny handläggning. HovR:ns beslut kan överklagas.
  • NJA 1998 s. 747:Sedan en TR avvisat ett dispositivt käromål på den grunden att svaranden inte ansågs ha forum vid svensk domstol, har HovR:n efter överklagande undanröjt avvisningsbeslutet i viss del och återförvisat målet i denna del. HovR:ns återförvisningsbeslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 3 § 2 st RB.

[K54]4 §  Det som sägs i 49 kap.4--6, 8 och 11 §§ om överklagande av en tingsrätts beslut skall tillämpas vid överklagande av en hovrätts beslut, som inte är slutligt, i frågor som avses i de nämnda paragraferna och som uppkommit i hovrätten eller överklagats dit. Lag (1994:1034).

  • NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB om förbud mot ljudupptagning av förhör vid domstol har ansetts inte kunna överklagas genom ett ordinärt rättsmedel.
  • NJA 1989 s. 173:Särskild talan har inte ansetts medgiven mot HovR:s beslut under rättegången, varigenom vägrats inhibition av ett av TR i samband med dom på näringsförbud meddelat tillfälligt sådant förbud. 54 kap 4 § jfrd med 49 kap 8 § 1 st RB. Jfr även 12 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
  • NJA 1993 s. 354:Särskild talan har inte ansetts tillåten mot beslut av vattenöverdomstolen att inhibera av vattendomstol meddelat verkställighetsförordnande.
  • NJA 2001 s. 306:HovR:n har i där anhängigt mål avslagit en begäran av offentlig försvarare om att få bli entledigad. Den tilltalade har ansetts ha rätt att överklaga beslutet särskilt enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § p. 7 rättegångsbalken.

[K54]5 §  I fråga om hovrättens beslut i annat fall än som anges i 3 eller 4 § tillämpas 49 kap. 3 § andra stycket och 9 §. Lag (1994:1034).

  • NJA 2008 s. 634:Hovrätt har avslagit en framställning av tilltalad om att få ut kopior av bildupptagningar av vittnesförhör vid tingsrätten men förklarat den tilltalade samt hans ombud och offentlige försvarare berättigade att ta del av bildupptagningarna i hovrättens lokaler. Beslutet har ansetts inte kunna överklagas särskilt utan endast i samband med överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut. (Jfr NJA 2002 s. 433.)
Ändrad: SFS 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.)

[K54]6 §  Om hovrätten ogillat ett yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud eller upphävt ett beslut om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud, får beslutet överklagas endast i samband med att hovrättens dom eller slutliga beslut överklagas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1990 s. 667:Fullföljdsförbudet i 54 kap 6 § RB har ansetts ej tillämpligt på vattenöverdomstolens beslut om återförvisning av syneförrättning till förrättningsman.
  • NJA 1986 s. 407:Sedan fastighetsdomstolen avvisat besvär i fastighetsbildningsmål på den grund att klaganden inte var att anse som sakägare och talan fullföljts mot beslutet, fann HovR:n att besvären hade bort tas upp till saklig prövning. HovR:n undanröjde det överklagade beslutet och visade målet åter till fastighetsdomstolen. HovR:ns prövning har ansetts inte innefatta avgörande av fråga som inverkar på målets utgång i följd varav beslutet ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
  • NJA 1994 s. 30:Sedan TR:n i dom lämnat kärandens talan utan bifall såsom uppenbart ogrundad och talan fullföljts mot domen, fann HovR:n att TR:n inte bort avgöra målet i sak utan att utfärda stämning. HovR:n undanröjde TR:ns dom och visade målet åter till TR:n för erforderlig behandling. HovR:ns ställningstagande har inte inneburit att någon fråga som inverkat på målets utgång har avgjorts i följd varav beslutet ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
  • NJA 1987 s. 153:HovR har tillåtit vadekäranden att ändra sin talan i målet och i anledning härav återförvisat målet till TR:n. HovR:ns beslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 6 § RB.
  • NJA 1991 s. 32:Gåvoskattemål. Vid beskattning med tillämpning av de s k lättnadsreglerna i 22 § 3 mom och 23 § F 3 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt av gåva av aktier i ett bolag som genom dotterbolag ägde två fastigheter uppkom fråga till vilka värden fastigheterna skulle tas upp. - Sedan länsskattemyndigheten hade fastställt gåvoskatt undanröjde HovR:n myndighetens beslut och återförvisade ärendet för ny beräkning av skatten i enlighet med HovR:n angett. HovR:ns beslut har ansetts kunna överklagas.
  • NJA 1992 s. 511:Sedan i skadeståndsmål en av flera kärande återkallat sin talan och målet avskrivits i denna del, har HovR till TR återförvisat frågan om skyldighet för den som återkallat sin talan att ersätta motpartens rättegångskostnader för att denna fråga skulle bedömas i samband med att målet avgjordes i kvarvarande delar. Enligt 54 kap 6 § RH har talan ansetts inte kunna föras mot HovR:ns beslut.
  • NJA 1982 s. 349:Sedan TR vid prövning enligt 45 kap 8 § RB avvisat åklagares ansökan om stämning och talan fullföljts mot beslutet, fann HovR:n hinder enligt detta lagrum att uppta ansökningen inte föreligga samt undanröjde beslutet och återförvisade målet till TR:n. HovR:ns beslut har ansetts inte innefatta avgörande av fråga som inverkar på målets utgång och följaktligen befunnits jämlikt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.

[K54]7 §  Har hovrätten funnit att tingsrätten varit behörig att ta upp ett mål, får hovrättens beslut om detta överklagas endast om invändningen mot tingsrättens behörighet grundas på en omständighet som högre rätt självmant skall beakta vid ett överklagande. Lag (1994:1034).

  • NJA 1998 s. 654:En ansökan om återställande av försutten tid har avslagits därför att fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB har ansetts omfatta även det fallet att HovR har fastställt TR:s beslut enligt vilket TR:n har ogillat en invändning om att en i målet åberopad motfordran skulle enligt avtal prövas av skiljemän.
  • NJA 2010 s. 330:Överklagandeförbudet i 54 kap. 7 § rättegångsbalken omfattar även beslut varigenom hovrätten vägrat prövningstillstånd.
  • NJA 1983 s. 177:Fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat invändning om att svensk domstol överhuvud ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR meddelat visst beslut med tillkännagivande att talan mot beslutet inte fick föras, anförde part besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit från dagen för HovR:ns beslut. Härom underrättades partens ombud genom HovR:ns försorg. Ombudet framställde likväl önskemål om att inlagan skulle översändas till HD, och detta önskemål efterkom HovR:n som även översände akten i målet. Vid angivna förhållanden ansågs besvärsinlagans översändande till HD inte böra tilläggas betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i föreskriven ordning. HD, som fann att parten ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför att handlingarna skulle återsändas till HovR:n för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
  • NJA 1998 s. 747:Sedan en TR avvisat ett dispositivt käromål på den grunden att svaranden inte ansågs ha forum vid svensk domstol, har HovR:n efter överklagande undanröjt avvisningsbeslutet i viss del och återförvisat målet i denna del. HovR:ns återförvisningsbeslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 3 § 2 st RB.
  • RH 2012:8:Fråga om en i säljarens allmänna villkor, som i och för sig ansetts utgöra avtalsinnehåll, intagen skiljeklausul har blivit en del av parternas avtal genom säljarens hänvisning till dessa villkor har besvarats nekande.
  • NJA 2018 s. 957:Bryssel I-förordningen. Svensk domsrätt har inte ansetts föreligga, trots att en behörighetsinvändning framställts senare än vad som följer av 34 kap. 2 § RB
  • RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal. Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensman som tecknat proprieborgen till säkerhet för entreprenörens förpliktelser enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen, som inte hade hemvist i domsagan, invände att tingsrätten i fråga var fel forum. Käromålen mot entreprenören och borgensmannen har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Hovrätten har därför funnit att tingsrätten är behörig att ta upp även målet mot borgensmannen.

[K54]8 §  Ett beslut får inte överklagas, om hovrätten i beslutet

  1. prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt,
  2. prövat en till hovrätten överklagad fråga som avses i 49 kap. 5 § 7 eller 9 eller 7 § eller
  3. meddelat prövningstillstånd. Lag (1994:1034).

  • NJA 1985 s. 438:Sedan TR på yrkande av part, som åtnjöt allmän rättshjälp, entledigat för parten förordnat biträde men ej bifallit partens yrkande om förordnande av annat biträde, biföll HovR:n av parten i den delen anförda besvär och förordnade nytt biträde enligt partens önskan. Av domstolsverket anförda besvär över HovR:ns beslut har avvisats på den grunden att beslutet är att anse som beslut i en till HovR:n fullföljd fråga som avses i 49 kap 4 § 1 st 7 RB, mot vilket enligt 54 kap 8 § RB talan inte får föras.
  • NJA 1983 s. 806:Genom beslut under rättegången lämande TR begäran av J, mot vilken åtal väckts, att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare utan bifall. Av J anförda besvär över detta beslut avvisades av TR under motivering att J inte anmält missnöje inom föreskriven tid. Sedan J anfört besvär över avvisningsbeslutet, lämnade HovR:n besvären utan bifall. HovR:ns beslut har ansetts inte utgöra sådant beslut mot vilket enligt 54 kap. 8 § jämförd med 49 kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken talan inte får föras.
  • NJA 1984 s. 550:TR har avslagit parts begäran om förordnande av viss person till biträde enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter besvär av parten förordnat personen i fråga till biträde, har domstolsverket anfört besvär mot beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med 49 kap 4 § 1 st 7 RB.
  • NJA 2007 s. 860:Hovrätt har funnit att rätten att framställa jävsinvändning mot domare i tingsrätt förfallit (4 kap. 14 § rättegångsbalken) och på den grunden avslagit ett yrkande om undanröjande av tingsrättens dom. Bestämmelsen i 54 kap. 8 § rättegångsbalken om att beslut i vilket hovrätt prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt inte får överklagas har inte ansetts utgöra hinder mot ett överklagande. Överklagande har dock ansetts kunna ske endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut.
  • NJA 2010 s. 447:Överklagandeförbudet i 54 kap. 8 § 1 rättegångsbalken omfattar även beslut varigenom hovrätten vägrat prövningstillstånd.
Ändrad: SFS 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.)

[K54]9 §  Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hovrättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt. Detsamma gäller hovrättens slutliga beslut i ett ärende som har ett direkt samband med ett sådant mål eller ärende utom beslut som avses i 17 §.

[S2]Första stycket gäller inte överklaganden av justitiekanslern eller en justitieombudsman i mål där allmänt åtal förs. Lag (2004:402).

Prop. 2003/04:78: Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på prövningstillstånd vid överklagande av dom eller slutligt beslut till Högsta domstolen.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5.1, innebär att det tidigare undantaget från kravet på prövningstillstånd för riksåklagaren, när han eller hon utför åklagaruppgifter i mål om allmänt åtal, tas bort. Justitiekanslern och justitieombudsmännen är ...

  • NJA 2007 s. 105:Ett försäkringsbolag väckte regresstalan om ersättning för utgiven försäkringsersättning. Svarandebolaget väckte i sin tur, för det fall bolaget skulle förlora målet, talan mot sitt försäkringsbolag och yrkade ersättning för vad svarandebolaget kunde förpliktas utge till följd av huvudkäromålet. Det först nämnda försäkringsbolaget förlorade huvudkäromålet i hovrätten och hovrätten upphävde tingsrättens domslut avseende den reservationsvis förda talan. Sedan det förlorande försäkringsbolaget överklagat, yrkade svarandebolaget i sin svarsskrift till HD bifall till sin reservationsvis förda talan, för den händelse huvudkäromålet skulle bifallas. Den sålunda förda talan har tillåtits. Prövningstillstånd för denna har inte erfordrats.
  • NJA 1989 s. 842:I HovR väckt ärende om anstånd med betalning av skatt enligt 55 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har ej sådant direkt samband med skatteärendet att det erfordras prövningstillstånd vid fullföljd av talan mot HovR:ns beslut. 54 kap 9 § RB.
  • NJA 2015 s. 180:Lagring av personuppgifter (domstols dagboksblad) i dator har ansetts inte omfattad av undantaget för privat behandling av personuppgifter i 6 § personuppgiftslagen (1998:204). Även fråga om det krävs prövningstillstånd i Högsta domstolen.
  • NJA 1993 s. 214:En tilltalad, som var häktad, begärde efter TR:ns dom att hans offentlige försvarare skulle besöka honom, eftersom han önskade överklaga domen. Efter överläggning med försvararen vid ett besök av denne i häktet har den tilltalade beslutat att nöjdförklara sig. Försvararen har ansetts berättigad till särskild ersättning för detta efterarbete. Fråga också om prövningstillstånd erfordrades i målet.
  • NJA 1987 s. 135:Yrkande om ersättning för rättegångskostnad i HovR i ett från TR fullföljt mål framställdes efter det att huvudförhandlingen i HovR:n förklarats avslutad men innan HovR:n meddelade dom i målet. Av HovR:n meddelat särskilt beslut med anledning av ersättningsyrkandet har ansetts ej utgöra beslut i ett från huvudmålet skilt ärende. Tillstånd har därför erfordrats för prövning i HD av talan mot beslutet. 54 kap 9 § RB.
  • NJA 2013 s. 829:Prövningstillstånd krävs inte för att undanröja påföljd och avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond när den tilltalade har avlidit under den tid som målet handlades i Högsta domstolen.
  • NJA 2012 s. 244:Verkställighet av utländsk dom. Frågor rörande delgivning och prövningstillstånd.
  • NJA 1995 s. 685:Parter i ett från TR överklagat brottmål begärde i HovR:n utlämnande av handlingar som upprättats där. Deras begäran framställdes först efter det att HovR:n avgjort målet men innan avgörandet vunnit laga kraft. HovR:ns beslut har med hänsyn härtill ansetts ha ett sådant direkt samband med brottmålet att det inte kunde komma under Högsta domstolens prövning utan prövningstillstånd.
Ändrad: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen), 2004:402 (Prövningstillstånd för riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)

[K54]10 §  Prövningstillstånd får meddelas endast om

  1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller
  2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

[S2]Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. Lag (1994:1034).

Prövningstillstånd meddelas enbart om målet kan bedömas ha prejudikatvärde eller det finns grund för resning eller domvilla enligt 54 kap. 10 §.

Att prövningstillstånd kan begränsas till viss fråga framgår av 54 kap. 11 §.

De flesta ansökningar om prövningstillstånd avgörs inom sex månader från det att de kommit in. Om prövningstillstånd inte meddelas lämnas ingen egentlig motivering till varför så inte har skett, men det betyder normalt att Högsta domstolen ansett att det inte finns något prejudikatintresse för målet och att det inte heller har förekommit något grovt rättegångsfel som kan motivera prövningstillstånd enligt Högsta domstolens webbsida.

  • NJA 2004 s. 735:Frågor om HD:s skyldighet att begära förhandsavgörande av EG-domstolen.
  • NJA 2016 s. 262:Prövningstillstånd i Högsta domstolen har med stöd av 54 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken meddelats i ett mål där överklagandet skedde efter det att prövningstillstånd (prejudikatdispens) hade meddelats i huvudmålet men innan det målet avgjordes.
  • NJA 2019 s. 501:Bestämmelserna om prövningstillstånd i Högsta domstolen bygger i grunden på en avvägning, i vilken domstolen kan beakta inte bara frågan om prejudikatintresse utan även andra omständigheter. Att det finns förutsättningar för prövningstillstånd innebär inte att sådant tillstånd också ska beviljas. Det förhållandet att domstolen beslutar att inte meddela prövningstillstånd i ett enskilt fall kan därför i sig inte utgöra ett rättegångsfel.
  • NJA 2019 s. 438:Synnerliga skäl för prövningstillstånd när det finns grund för resning till men för den tilltalade.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K54]11 §  Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet. I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får Högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.

[S2]Ett prövningstillstånd som meddelas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller

  1. domen eller det slutliga beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet,
  2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i hovrätten,
  3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas.

[S3]I den utsträckning prövningstillstånd inte meddelas och fråga om tillstånd inte heller förklaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i Högsta domstolens beslut. Lag (1994:1034).

  • NJA 1995 s. 563:Gåvoskatt. Sedan gåva av aktie värderats och beskattats enligt de s k lättnadsreglerna aktualiseras ny gåvobeskattning med anledning av att gåvotagaren avhänt sig egendomen inom fem år från det att gåvan fullbordades. För den nya beskattningen har egendomen ansetts skola värderas efter marknadsvärdet, 43 § 2 st sista meningen lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. - Tillika fråga om justering av prejudikatfrågedispens.
  • NJA 1995 s. 502:Prövningstillstånd i HovR. Då det - särskilt med hänsyn till att det är fråga om ny lagstiftning - ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att olika frågor beträffande tillämpningen av skuldsaneringslagen prövas i högre rätt har HD meddelat tillstånd till prövning i HovR av mål angående skuldsaneringslagen.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K54]12 §  Vid överklagande som avses i 9 § andra stycket får Högsta domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

[S2]Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila.

[S3]I den utsträckning Högsta domstolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut genom vilket prövning vägras. Lag (1994:1034).

[K54]12 a §  Om överklagandet gäller prövningstillstånd i hovrätt och målet innehåller en prejudikatfråga som avses i 11 § första stycket får Högsta domstolen, om prövningstillstånd meddelas i Högsta domstolen, besluta att prejudikatfrågan ska prövas av domstolen. I avvaktan på denna prövning ska frågan om meddelande av prövningstillstånd i hovrätten vila. Lag (2016:37).

  • NJA 2017 s. 94:En stadfäst förlikning ska tolkas objektivt. Om det i en förlikning finns otydligheter eller ofullständigheter som kan leda till problem vid verkställigheten, bör rätten försöka avhjälpa detta genom frågor och påpekanden. En arbetsgivare har genom att göra skatteavdrag vid utbetalning av en förlikningsersättning till arbetstagaren fullgjort sin betalningsskyldighet enligt den stadfästa förlikningen.
Införd: SFS 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K54]13 §  Vid avgörandet av om prövningstillstånd skall meddelas behöver hänsyn tas endast till sådana omständigheter som har åberopats av klaganden. Lag (1994:1034).

[K54]14 §  Avser överklagandet ett beslut av hovrätten som inte är slutligt och som meddelats i ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätt skall 9--13 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om Högsta domstolen med anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelat prövningstillstånd som enligt 11 § tredje stycket gäller även beslutet. Lag (1994:1034).

[K54]15 §  Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 § andra stycket eller 6, 7 eller 8 § inte får överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det.

[S2]Krävs prövningstillstånd i Högsta domstolen, skall hovrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehållet i 10 §. Lag (1994:1034).

  • NJA 1998 s. 654:En ansökan om återställande av försutten tid har avslagits därför att fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB har ansetts omfatta även det fallet att HovR har fastställt TR:s beslut enligt vilket TR:n har ogillat en invändning om att en i målet åberopad motfordran skulle enligt avtal prövas av skiljemän.
  • NJA 1995 s. 707:HovR:s angivande att beslut som avses i 54 kap 15 § 1 st RB får överklagas har ansetts inte utgöra hinder mot att i HD prövas om part har rätt att överklaga beslutet. 54 kap 16 § RB.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K54]16 §  Om en part anser att en upplysning enligt 15 § första stycket är oriktig, får han i samband med att beslutet överklagas begära att Högsta domstolen prövar frågan om rätt att överklaga. I annat fall får frågan inte prövas av Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

  • NJA 1995 s. 707:HovR:s angivande att beslut som avses i 54 kap 15 § 1 st RB får överklagas har ansetts inte utgöra hinder mot att i HD prövas om part har rätt att överklaga beslutet. 54 kap 16 § RB.
  • NJA 1998 s. 654:En ansökan om återställande av försutten tid har avslagits därför att fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB har ansetts omfatta även det fallet att HovR har fastställt TR:s beslut enligt vilket TR:n har ogillat en invändning om att en i målet åberopad motfordran skulle enligt avtal prövas av skiljemän.

[K54]17 §  Ett beslut genom vilket hovrätten avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut får överklagas. Frågan om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande skett inom rätt tid får annars inte prövas av Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

55 kap. Om överklagande av domar

[K55]1 §  En part som vill överklaga hovrättens dom skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom fyra veckor från den dag då domen meddelades. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
  • NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift som ingivits till domstolen redan innan beslutet meddelats.
  • NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.
  • NJA 2001 s. 115:Frågor om aktsamhetskravet i 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter och om uppsåt till skadegörelse vid dödande av katt. Riksåklagaren godtog den tilltalades yrkande om frikännande dom och förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare utredning. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling ansågs föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken.

[K55]2 §  Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till Högsta domstolen inom klagotiden. Lag (1994:1034).

  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
Upphävd: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K55]3 §  Överklagandet skall innehålla uppgifter om

  1. den dom som överklagas,
  2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,
  3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende hovrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,
  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och
  5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

[S2]Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram tidigare, skall klaganden i tvistemål förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Klaganden skall också ange om han vill att motparten eller i brottmål målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

[S3]Är i brottmål den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges. Lag (1994:1034).

  • NJA 1982 s. 823:Förbudet i 8 kap 33 § JB att föra talan mot HovR:ns dom i vissa arrendemål har ansetts inte omfatta en av HovR avgjord, som arrendetvist behandlad fråga om skadestånd enligt 3 § samma kap oavsett att fullföljdsförbudet gällt annan del av HovR:ns dom. Oaktat HovR:n utgått ifrån att fullföljdsförbud förelegat beträffande dess avgörande har det ålegat HovR:n att företa i 55 kap 3 § RB föreskriven prövning.
  • NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.
  • NJA 2004 s. 69:Ändring av förmånstagarförordnande? Fråga om ett överklagande till HD innefattat yrkande om att bli befriad från skyldigheten att ersätta motpartens rättegångskostnad i HovR:n. (Jfr NJA 1979 s. 293 och där angivna rättsfall samt NJA 1981 s. 683.)
Ändrad: SFS 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K55]4 §  Om inte överklagandet avvisas enligt 2 §, skall hovrätten efter utgången av klagotiden sända över detta och övriga handlingar i målet till Högsta domstolen. Handlingarna skall översändas genast, om i brottmål den tilltalade är häktad eller om klaganden framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom i tvistemål ett yrkande om kvarstad eller ett yrkande om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas även om den inte har laga kraft, eller i brottmål ett yrkande om häktning av den tilltalade eller om åtgärd som avses i 25--28 kap. eller om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd. Lag (1994:1034).

  • NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1981:1088 (med förslag angående ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.)

[K55]5 §  Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får Högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).

  • NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.)

[K55]6 §  Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § första stycket 1--3 eller 5 eller andra stycket eller är det på annat sätt ofullständigt, skall Högsta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

[S2]Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

  • NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.

[K55]7 §  Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller 6 § andra stycket, skall Högsta domstolen, när prövningstillstånd krävs, besluta om sådant tillstånd skall meddelas. Om det behövs, skall beslutet föregås av skriftväxling. Lag (2005:683).

[K55]8 §  Om prövningstillstånd beviljas eller om sådant tillstånd inte krävs, ska överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid, om detta inte redan har skett. Om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat får Högsta domstolen dock genast meddela dom i målet. I mål om allmänt åtal får överklagandet översändas till åklagaren utan delgivning. Sådana uppgifter om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet ska inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

[S2]Om hovrätten i ett tvistemål har avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26–28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart bevilja att åtgärden ska gälla tills vidare. Om hovrätten har beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fastställt en tingsrätts beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts. Lag (2016:37).

Prop. 1998/99:37: Ändringen överensstämmer helt med den i 51 kap. 8 §.

Prop. 2015/16:39: I första stycket införs en bestämmelse som uttryckligen ger Högsta domstolen möjlighet att meddela dom utan att motparten delges överklagandet i fall då överklagandet är uppenbart ogrundat. Bestämmelsen får betydelse främst för handläggningen av mål som väcks i hovrätt och som inte kräver prövningstillstånd i Högsta domstolen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast av språklig karaktär.

  • NJA 1997 s. 577:Sedan en HovR i dom bestämt att vad HovR:n förordnat i vårdnadsfråga skulle gälla för tiden till dess domen vunnit laga kraft, har yrkande om inhibition prövats i HD.
  • NJA 2011 s. 267:Hovrätten har ogillat en i hovrätten väckt talan utan att utfärda stämning i målet. Högsta domstolen har meddelat dom utan att delge motparten överklagandet.
Ändrad: SFS 1981:828 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En modernare rättegång II), 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)

[K55]9 §  Motparten skall i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra. Det som har sagts nu gäller inte i tvistemål där klagandens yrkande medges.

[S2]Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram tidigare, skall parten i tvistemål förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in till Högsta domstolen samtidigt med svarsskrivelsen. Parten skall också ange om han vill att motparten eller i brottmål målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

[K55]10 §  Högsta domstolen skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.

[S2]Om det behövs, får Högsta domstolen besluta om ytterligare skriftväxling. Högsta domstolen får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).

[K55]11 §  Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra

  1. en prejudikatfråga,
  2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 § i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,
  3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller
  4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som ska avgöras av Högsta domstolen i dess helhet.

[S2]När det gäller avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan huvudförhandling ska i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 § tillämpas. Lag (2016:37).

[K55]12 §  Har Högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap.11 eller 12 § prövat en prejudikatfråga, får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens bedömning eller undanröja lägre rätts dom och återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

[S2]En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 § andra stycket. Lag (1994:1034).

  • NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
  • NJA 1994 s. 106:Fråga om påföljden skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i HD yrkats endast befrielse från böter har målet företagits till avgörande utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap 12 § RB.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K55]13 §  I tvistemål får en part i Högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

[S2]Framställs först i Högsta domstolen ett yrkande om kvittning och kan det inte utan olägenhet prövas i målet, får yrkandet avvisas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1990 s. 361:Sedan åtal väckts för misshandel, har fråga uppkommit huruvida den tilltalade kan fällas till ansvar för ofredande och vållande till kroppsskada utan att åtalet justerats. 30 kap 3 § RB.
  • NJA 1984 s. 340:Frågor om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid handläggning av byggnadslovsärenden och efterföljande tillsyn, när uppförd byggnad skadats genom sättningar (1 och II) eller genom inträngande vatten (III). - Att den skadelidande förvärvat fastigheten först efter det att byggnadslov meddelats och huset uppförts hindrar inte att kommunen kan bli skyldig ersätta honom för skador på huset. Fråga även om kommuns skadeståndsskyldighet för fel vid planläggning före skadeståndslagens ikraftträdande (III).
  • NJA 1989 s. 843:Tillämpning av det s k ursäktsrekvisitet vid ansökan om resning i ett dispositivt tvistemål.
  • NJA 1987 s. 243:Preskriptionstid för beställares fordran på grund av fel i entreprenad har - enligt 1862 års preskriptionsförordning - ansetts löpa från den dag slutbesiktning slutförts. Tillika spörsmål om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
  • NJA 1984 s. 420:Oljeutsläpp ägde rum i Oxelösunds hamn från ett tankfartyg, som efter grundkänning i samband med tillägg vid kajplats i hamnen fått läckage i en bunkertank. Hamnanläggningens ägare yrkade ersättning av fartygsägaren för uppkommen skada under åberopande av 3 § 1 st lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Fråga, i anledning av invändning från fartygsägarens sida om jämkning av ersättningen, huruvida hamnanläggningens ägare kan anses ha genom vållande på sin sida medverkat till skadan. Fartygsägaren har först i HD såsom särskild grund för jämkning av skadeståndet åberopat att skadan uppkommit i miljöfarlig verksamhet, som hamnanläggningens ägare bedrev, och att denne därför enligt fartygsägarens mening har strikt ansvar för skadan enligt 30 § 1 st miljöskyddslagen (1969:387). HD har med åberopande av 55 kap 13 § RB avvisat den sålunda anförda omständigheten såsom självständig grund för jämkningsyrkandet.
  • NJA 1990 s. 231:Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
  • NJA 2016 s. 798:I ärende om verkställighet av utländsk skiljedom får part i Högsta domstolen åberopa också omständighet eller bevis som inte har lagts fram tidigare.
  • NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott har som alternativa grunder åberopat dels i HovR:n att motparten genom sitt uppträdande under avtalsförhandlingarna blivit skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet (culpa in contrahendo), dels i HD att motparten därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet även oberoende av vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 § samma balk i vart fall inte fick åberopas i högre instans.
  • NJA 1999 s. 629:Klagan över domvilla. Fråga, dels om dom - i mål om tolkning och tillämpning av försäkringsavtal - grundats på omständighet som inte åberopats av part till grund för hans talan, dels om rätten brustit i sin materiella processledning när det gäller rättstillämpning.
  • NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
  • NJA 2010 s. 629:Mellan en beställare och en underentreprenör har avtalats att visst vite ska utgå ifall omhändertagen egendom förkommer. Fråga om vitet utesluter skyldighet att ersätta överstigande skada och om vitesklausulen kan åberopas av underentreprenören mot entreprenören som ersatt beställaren för hela skadan.
  • NJA 1996 s. 52:Ett löpande skuldebrev pantförskrevs till säkerhet för ett förlagslån och lämnades i öppen depå i bank under sådana omständigheter att pantsättaren i praktiken behöll rådigheten över panten. Sakrättsligt giltig pantsättning har inte ansetts föreligga. Tillika fråga om nya omständigheter åberopats i HD till stöd för talan.
  • NJA 2006 s. 439:Den till vilken en fordran enligt en remburs har överlåtits har ansetts ha bättre rätt till fordringsbeloppet än den ursprunglige borgenärens, dvs. rembursens beneficients, konkursbo. Även fråga om tillämpning av 55 kap. 13 § st. 1 rättegångsbalken.
  • NJA 1998 s. 225:När talan har förts mot beslut av HovR att inte meddela tillstånd till prövning där av ett dispositivt tvistemål, har klaganden ansetts vara oförhindrad att i HD åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande om tillstånd till målets prövning i HovR:n.

[K55]14 §  Om det vid en huvudförhandling i lägre rätt har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och om avgörandet även i Högsta domstolen beror på tilltron till den bevisningen, får hovrättens dom ändras i den delen endast om hovrätten i samma del ändrat tingsrättens dom utan att ta upp beviset vid en huvudförhandling eller ta del av en ljud- och bildupptagning av beviset. En sådan ändring får dock göras

  1. om den är till förmån för den tilltalade, eller
  2. om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än hovrätten antagit. Lag (2016:37).

  • NJA 1981 s. 1052:Överträdelse av förbudet i 51 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) mot omkörning eller förbikörning av fordon strax före obevakat övergångsställe? Tillika spörsmål om tillämpning av grunderna för 55 kap 14 § RB.
  • NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
  • RÅ 2006:82:De s.k. tilltrosparagraferna i rättegångsbalken har inte ansetts analogt tillämpliga i förvaltningsprocessen.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K55]15 §  Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas:

  1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje stycket, 12 §, 14-22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och
  2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje stycket, 12 §, 14-22 §§, samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.

[S2]Det som sägs i 50 kap.26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap.26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom. Lag (2005:683).

  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
  • HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig att delta i det slutliga avgörandet av ett mål som Skatteverket var part i. Domen har undanröjts och målen visats åter till kammarrätten för ny handläggning.
  • NJA 1998 s. 55:När ny påföljd skall bestämmas enligt 38 kap 2 a § BrB, måste den tidigare ådömda påföljden undanröjas. Dessutom fråga om reformatio in pejus.
  • NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning i praktiken inte behöva tillgripas. Ifall hovrätten under förhandlingen gör bedömningen att en parts talan är oklar i något avseende och därför ställer frågor om detta, ankommer det på rätten att säkerställa att talan sedan har uppfattats korrekt, med beaktande av rättegången i tingsrätten och vad som har förekommit under hovrättens förberedelse av målet.
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
  • NJA 1996 s. 343:Fråga huruvida det är uppenbart att talan är ogrundad och, då denna fråga besvarats nekande, huruvida målet, som avgjorts utan att stämning utfärdats, skall återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28 § RB.
  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 1992 s. 518:Domstols förordnande om tvångslikvidation enligt 13 kap 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) och utseende av likvidator i sådant fall går i verkställighet omedelbart (I och II). Sedan en styrelseledamot i ett konkursärende felaktigt godtagits av TR:n som företrädare för ett aktiebolag, vilket tidigare försatts i likvidation, har denne fört talan mot beslut, varigenom TR:n försatt bolaget i konkurs. HD har ansett att HovR:n - i stället för att utan vidare avvisa besvären på grund av klagandens bristande behörighet - bort bereda likvidatorn tillfälle att inträda i målet som behörig företrädare för bolaget (II).
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
  • NJA 1997 s. 703:HovR:n fann med ändring av TR:ns dom att varusmuggling inte skulle anses som grov samt dömde till ansvar för brottet trots att det med denna rubricering förelåg åtalspreskription. Endast den tilltalade överklagade HovR:ns dom. Hinder har inte ansetts föreligga att skärpa brottsrubriceringen. 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • NJA 1991 s. 783:Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, som drev detaljhandel med livsmedel, på grund av överträdelse av bestämmelserna om märkning i livsmedelslagen (1971:511). Vid huvudförhandling i mål om företagsbot har HovR bestått av tre lagfarna domare utan nämnd. Domförhetsfelet har inte ansetts vara av så allvarlig art att HovR:ns dom borde undanröjas mot parternas önskan.
  • NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för 51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk tillämpning av strafflag och om strafflags tillämplighet i tiden.
  • NJA 1992 s. 532:I mål om åtal för rån har målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt byggde, inte kunnat delges kallelse till huvudförhandling vare sig i TR:n eller i HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att åberopa uppteckning av polisförhör med målsäganden som bevisning, vilket lett till fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till vissa avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra rättegångsfel och lett till undanröjande av HovR:ns dom.
  • NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken jäv anförts ägt deltaga i prövningen av jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit jävig.
  • NJA 2004 s. 65:Tingsrätten har i ett tvistigt mål om faderskap bestått av en beredningsjurist som ordförande och tre nämndemän. Domen har undanröjts eftersom tingsrätten inte var domför.
  • NJA 1989 s. 646:I HovR:n har förekommit sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 § RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets utgång. Fråga om möjligheten att undanröja domen och återförvisa målet.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 § rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar. Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens bevisvärdering utan att beviset tagits upp på nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
  • NJA 1981 s. 441:När part, som av HovR förelagts att inom viss tid från delgivning av föreläggandet slutföra sin talan, försuttit tiden, har det förhållandet, att HovR:n avgjort målet utan att ha förvissat sig härom, ansetts inte utgöra skäl att undanröja HovR:ns avgörande.
  • NJA 1996 s. 149:När åklagaren inte har överklagat utvisningsbeslut i TR:ns dom har, om den tilltalade inte getts tillfälle att yttra sig i utvisningsfrågan, HovR:n ansetts förhindrad att i anledning av åklagarens överklagande i andra avseenden bestämma längre tid för utvisning än TR:n.
  • NJA 2013 s. 1032:Om ett handläggningsfel har förekommit i ett inlösenförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551), kan skiljedomen upphävas enligt 34 § första stycket 6 lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
  • NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
  • NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
  • NJA 1999 s. 258:Frågor om rättegångskostnader i samband med att HovR hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st och 18 kap 15 § 3 st RB.
  • NJA 2005 s. 697:En hovrätt har under löpande överklagandetid fastställt ett beslut om besöksförbud. Klaganden har därefter, men innan klagotiden löpt ut, begärt sammanträde inför rätten. Hovrättens förfarande har föranlett återförvisning till hovrätten.
  • NJA 1981 s. 995:Sedan HovR i brottmål kallat parter och ett vittne till huvudförhandling, inställdes denna. Parterna underrättades härom varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde HovR:n målet på handlingarna utan att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st RB.
  • NJA 2004 s. 561:Fråga om en borgenär med en fordran utan förmånsrätt, som också ställt säkerhet för konkursbolagets skuld, har haft rätt att överklaga beslut om fastställande av arvode till konkursförvaltare och av utdelningsförslag. - Fråga om förekommet rättegångsfel kan antas ha inverkat på målets utgång.
  • NJA 1986 s. 621:TR:ns fullföljdshänvisning vid meddelande av dom i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, innehöll inte upplysning om att det för prövning av fullföljd talan krävdes att HovR:n meddelade prövningstillstånd och under vilka förutsättningar prövningstillstånd kunde meddelas. Då innehållet i vadeinlagan inte föranledde till annat, har HovR:n ansetts böra, innan beslut meddelades i frågan om prövningstillstånd, lämna vadekäranden upplysning i nämnda hänseenden samt bereda honom tillfälle att komplettera vadeinlagan. När så inte skett, har HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd undanröjts enligt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB.
  • NJA 2001 s. 731:HovR har avgjort ett mål om försättande i konkurs på handlingarna utan att lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som förevarit kunde antas ha inverkat på målets utgång.
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.)

56 kap. Om överklagande av beslut och om hänskjutande av prejudikatfrågor

Prop. 1993/94:190: Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”besvär" (se avsnittet 5).

  • NJA 1998 s. 225:När talan har förts mot beslut av HovR att inte meddela tillstånd till prövning där av ett dispositivt tvistemål, har klaganden ansetts vara oförhindrad att i HD åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande om tillstånd till målets prövning i HovR:n.
Införd: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1981:1088 (med förslag angående ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.), 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K56]1 §  Den som vill överklaga en hovrätts beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten.

[S2]Skrivelsen skall ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvarhållande i häkte, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt till viss tid.

[S3]Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 4 § följer att den som vill överklaga en hovrätts beslut i vissa fall först skall anmäla missnöje. Lag (1994:1034).

  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift som ingivits till domstolen redan innan beslutet meddelats.
  • NJA 2011 s. 547:Återställande av försutten tid. Sökanden har påstått att han vid ett personligt besök i hovrätten lämnat ett överklagande till befattningshavare i domstolens reception. Det har ansetts att han inte enbart genom detta påstående har gjort sannolikt att överklagandet har kommit in till domstolen i rätt tid.
  • NJA 2010 s. 165:Återställande av försutten tid. Sökanden har inte ansetts ha gjort sannolikt att ett överklagande har kommit in till domstolen i rätt tid enbart därför att överklagandet inom överklagandefristen skickats med e-post med domstolens e-postadress korrekt angiven.
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1979:242 (med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.), 1993:1408 (med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.)

[K56]2 §  Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till Högsta domstolen inom klagotiden. Lag (1994:1034).

[K56]3 §  Överklagandet skall innehålla uppgifter om

  1. det beslut som överklagas,
  2. den ändring i beslutet som yrkas,
  3. grunderna för överklagandet,
  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och
  5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

[S2]Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Lag (1994:1034).

  • NJA 1983 s. 177:Fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat invändning om att svensk domstol överhuvud ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR meddelat visst beslut med tillkännagivande att talan mot beslutet inte fick föras, anförde part besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit från dagen för HovR:ns beslut. Härom underrättades partens ombud genom HovR:ns försorg. Ombudet framställde likväl önskemål om att inlagan skulle översändas till HD, och detta önskemål efterkom HovR:n som även översände akten i målet. Vid angivna förhållanden ansågs besvärsinlagans översändande till HD inte böra tilläggas betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i föreskriven ordning. HD, som fann att parten ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför att handlingarna skulle återsändas till HovR:n för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga frågor), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K56]4 §  Om inte överklagandet avvisas enligt 2 §, skall hovrätten till Högsta domstolen sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för prövningen av överklagandet. Lag (1994:1034).

[K56]5 §  Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får Högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).

[K56]6 §  Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § första stycket 1--3 eller 5 eller andra stycket eller är det på annat sätt ofullständigt, skall Högsta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

[S2]Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen. Lag (1994:1034).

[K56]7 §  Om Högsta domstolen finner att klagandens motpart bör höras angående överklagandet, skall överklagandet delges honom med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. I mål där åklagaren är motpart får överklagandet dock översändas till denne utan delgivning. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Ändringen överensstämmer helt med den i 52 kap. 7 §.

  • NJA 2010 s. 93:En part som hade förlorat i tingsrätten överklagade men yrkade endast att hovrätten skulle återförvisa målet till tingsrätten på grund av rättegångsfel. Överklagandet har ansetts böra tillåtas. Även fråga om kommunicering med motparten i HD.
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1981:1088 (med förslag angående ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.)

[K56]8 §  Motparten skall i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

[S2]Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in till Högsta domstolen samtidigt med svarsskrivelsen. Lag (1994:1034).

[K56]9 §  Om det behövs får Högsta domstolen besluta om ytterligare skriftväxling. Högsta domstolen får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).

[K56]10 §  Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, skall Högsta domstolen sedan skriftväxlingen avslutats besluta om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett. Lag (1994:1034).

[K56]11 §  Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt 52 kap.11--13 §§ samt 55 kap. 12 § första stycket tillämpas.

[S2]Vid tillämpning av 52 kap. 13 § första stycket skall den gemensamma handläggningen av målen ske enligt 55 kap. i stället för enligt 50 eller 51 kap.Lag (1994:1034).

[K56]12 §  I fråga om överklagande enligt 8 kap. 8 § tillämpas 1--11 §§ med följande avvikelser:

  1. Klaganden skall ge in sin skrivelse till advokatsamfundet. Skrivelsen skall ha kommit in till samfundet inom fyra veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
  2. Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall klaganden och, när talan förs av Justitiekanslern, även motparten höras muntligen i Högsta domstolen.
  3. Det organ inom advokatsamfundet som meddelat beslutet skall lämnas tillfälle att ge in en skriftlig förklaring och att yttra sig i samband med att en part hörs muntligen.
  4. Ett beslut av advokatsamfundet genom vilket överklagandet avvisas får överklagas hos Högsta domstolen. Bestämmelserna i 1 skall då tillämpas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1992 s. 363:Beslut om utmätning har överklagats av tredje man, som i besvärsmålet åberopar muntlig bevisning. Vid ställningstagande till frågan om muntlig förhandling har beaktats den praxis i fråga om parts rätt till sådan förhandling som utbildats vid den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Fråga huruvida behovet av muntlig förhandling bör tillgodoses genom förhör i besvärsmålet eller genom föreläggande för tredje mannen att väcka talan i saken. (I-III).
  • NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd har beslutat att utesluta en advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant beslut kan inhiberas av Högsta domstolen. Skäl för inhibition saknades.
  • NJA 2011 s. 732:En advokat har uteslutits ur Sveriges Advokatsamfund. När den huvudsakliga uteslutningsanledningen vid prövning av hans överklagande inte mot hans förnekande befunnits visad, har beslutet om uteslutning upphävts.
  • NJA 1991 s. 188:Fråga i vad mån förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av jordförvärvslagen (1979:230) kan omprövas eller sättas åt sidan i ett verkställighetsförfarande. Dessutom fråga huruvida muntligt förhör skall hållas i det aktuella besvärsmålet. I båda frågorna har hänsyn tagits till en dom av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Målet har återförvisats till HovR:n, trots att någon domvilla inte har förekommit där.
  • NJA 1992 s. 513:En exekutiv auktion har överklagats av gäldenären på bl a den grunden att ett högre pris kunnat uppnås. Av gäldenären i HovR:n gjord framställning om muntlig förhandling har ansetts böra bifallas,
  • NJA 2014 s. 23:Ett beslut av Advokatsamfundets disciplinnämnd har överklagats av Justitiekanslern. I Högsta domstolen har Justitiekanslern åberopat omständigheter som inte hade varit föremål för disciplinnämndens bedömning, men som har ett nära samband med de omständigheter som hade prövats där. Målet har återförvisats till disciplinnämnden för fortsatt handläggning. (Samma dag och med samma utgång avgjordes mål nr Ö 1938-12 mellan Justitiekanslern och M.N.).
Ändrad: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och rättsbildningen)

[K56]13 §  En tingsrätt och, sedan prövningstillstånd meddelats, en hovrätt får med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av Högsta domstolen när förlikning om saken är tillåten. Lag (2016:37).

Prop. 1998/99:37: Bestämmelsen, som gäller hänskjutande av prejudikatfråga, har behandlats i avsnitt 5.2.

Kravet på att parterna skall ha träffat avtal om att inte överklaga tingsrättens dom har tagits bort. Den tidigare hänvisningen till 49 kap. 2 § RB innebar en begränsning till dispositiva tvister. När hänvisningen nu tas bort kommer den begränsningen ...

Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande av prejudikatfrågor i dispositiva tvistemål till Högsta domstolen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

  • NJA 2013 s. 945:Yttrandefrihetsmål (skadeståndsanspråk). Utgivaren av en grundlagsskyddad databas ansvarar för yttrandefrihetsbrott i databasen även i fråga om information som har lagts in i databasen innan utgivaren utsågs. Även tillämpligheten av bestämmelsen i 56 kap. 13 § rättegångsbalken om s.k. hissdispens i yttrandefrihetsmål.
  • NJA 1997 s. 787:Beslut i fråga som hänskjutits av TR till HD:s prövning. Statens fordran enligt 9 kap 5 § mervärdesskattelagen (1994:200) på återföringspliktig mervärdesskatt, för vilken avdrag gjorts av fastighetsägare före sedermera inträdd konkurs, kan sedan fastigheten överlåtits av konkursboet inte göras gällande i fastighetsägarens konkurs.
  • NJA 1998 s. 375:Beslut i fråga som av TR hänskjutits till HD:s prövning. En skadelidande som är berättigad till ersättning för inkomstförlust enligt 9 § trafikskadelagen och 5 kap 1 § skadeståndslagen har rätt till ersättning även för inkomstbortfall föranlett av strukturellt eller konjunkturellt betingad arbetslöshet som uppkommit i ny yrkesverksamhet till vilken den skadelidande omskolats, i den mån det kan hållas för visst att något motsvarande inkomstbortfall inte skulle ha drabbat honom, om skadefallet inte hade inträffat.
  • NJA 2014 s. 948:En styrelseledamot som har underlåtit att vidta åtgärd som avses i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen är inte solidariskt ansvarig med bolaget för förpliktelse som uppkommit för bolaget under den tid som underlåtenheten består, när borgenären har haft vetskap om underlåtenheten och inte har förbehållit sig rätten att göra det solidariska ansvaret gällande.
  • NJA 1996 s. 68:Beslut i fråga som hänskjutits av TR till HD:s prövning. En defekt fläns har svetsats samman med en annan komponent till en kapsel i en flygplansmotor. Kapseln har på grund av felet kasserats. Den felaktiga flänsen har ansetts ha förorsakat en sakskada.
  • NJA 2015 s. 359:Bristtäckningsansvar har inte ansetts kunna aktualiseras när ett helägt dotterbolag lämnat s.k. koncernbidrag till moderbolaget genom nedsättning av en fordran på moderbolaget. Också fråga om betydelsen av att något yttrande enligt 18 kap. 4 § aktiebolagslagen inte lämnats av dotterbolagets styrelse inför beslutet om koncernbidrag.
  • NJA 2002 s. 173:Fråga om rätt till uteslutning av bolagsman i handelsbolag.
  • NJA 1998 s. 834:Beslut i fråga som hänskjutits av TR till prövning av HD. Efter det att ett aktiebolag försatts i konkurs utbetalas garantibelopp enligt lönegarantilagen. Fordran avseende av länsstyrelsen erlagda arbetsgivaravgifter på de utbetalda beloppen har ansetts inte kunna göras gällande i bolagets konkurs.
  • NJA 1995 s. 197:Beslut i frågor som hänskjutits av TR till HD:s prövning. I samband med att en bank har lånat ut pengar har ett försäkringsbolag utställt kreditförsäkringar genom att gå i borgen för låntagarnas förpliktelser mot banken. Låntagarna har utfärdat motförbindelser gentemot försäkringsbolaget, och till säkerhet för dessa förbindelser har det lämnats panter och borgensåtaganden. För att täcka kreditförsäkringarna har försäkringsbolaget också tecknat återförsäkringar. - Sedan försäkringsbolaget har gått i konkurs har fråga bl a uppstått om banken har rätt att av konkursboet utfå medel som efter konkursutbrottet har influtit på grund av låntagarnas motförbindelser och de lämnade säkerheterna, Vidare har fråga uppstått om banken har rätt att få ut influtna återförsäkringsbelopp.
  • NJA 2001 s. 870:I ett konkursärende har TRen hänskjutit en fråga enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken. Frågan hade uppkommit med anledning av att TRen skulle bestämma om fördelning av konkurskostnader enligt 14 kap. 18 § konkurslagen i samband med beslut angående arvode till konkursförvaltaren och utdelning till borgenärerna. Nämnda bestämmelse i rättegångsbalken har inte ansetts tillämplig i det aktuella fallet, och frågan har därför inte tagits upp till prövning av Högsta domstolen.
  • NJA 2013 s. 725:Tidpunkt för uppkomsten av hyresfordran och fordran avseende beställt arbete på hyresobjekt vid en tillämpning av medansvarsbestämmelsen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.
  • NJA 2006 s. 732:Begreppet vattenledningsskada i 7 kap. 12 § tredje stycket bostadsrättslagen (1991:614) omfattar inte skada till följd av läckage av vatten från ledningar och anordningar för värme.
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En modernare rättegång II)

[K56]14 §  En fråga som hänskjutits enligt 13 § får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att domstolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en sådan prejudikatfråga som avses i 54 kap. 11 § första stycket.

[S2]Frågan om prövningstillstånd får prövas utan att parterna fått tillfälle att yttra sig. Lag (1994:1034).

[K56]15 §  Om prövningstillstånd meddelas enligt 14 §, skall Högsta domstolen pröva prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 7, 9 och 11 §§. Lag (1994:1034).

57 Kap. Om mål som tas upp omedelbart

Prop. 1993/94:190: Ändringarna i kapitlet är av redaktionell natur. I fråga om kapitelrubriken, se kommentaren till rubriken till 53 kap.

Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K57]1 §  I mål som skall tas upp omedelbart av Högsta domstolen skall 53 kap. tillämpas. Lag (1994:1034).

  • NJA 2003 s. 527:Talan om skadestånd mot domare i HovR för påstådda kränkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har ogillats utan att stämning utfärdats. (Jfr 2003 s. 217)

SJUNDE AVDELNINGEN

Om särskilda rättsmedel

58 Kap. Om resning och återställande av försutten tid

[K58]1 §  Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas:

  1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;
  2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;
  3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller
  4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

[S2]Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1975:670)

  • NJA 1989 s. 843:Tillämpning av det s k ursäktsrekvisitet vid ansökan om resning i ett dispositivt tvistemål.
  • NJA 1997 s. 24:Resning. Tillämpning av det s k ursäktsrekvisitet vid ansökan om resning i ett stämpelskatteärende.
  • NJA 1983 s. 685:Resning. C försattes i konkurs på grundval av en konkursansökan, i vilken väsentligen åberopades skattefordringar föranledda av att C genom beslut av taxeringsnämnd skönstaxerats för ett mycket stort belopp. I ansökan om resning har C åberopat att taxeringen efter det att konkursbeslutet vunnit laga kraft blivit av länsrätt nedsatt till en obetydlig del av det av taxeringsnämnden bestämda beloppet. Enär C underlåtit att yttra sig över konkursansökningen och befunnits inte ha haft giltig ursäkt för denna underlåtenhet, har avgörandet i resningsärendet ansetts inte kunna grundas på det förhållandet, att C rätteligen inte var skattskyldig för annat än en obetydlig del av det inkomstbelopp som påförts honom av taxeringsnämnden.
  • NJA 2012 s. 333:En avliden mans arvingar har inte getts rätt att ansöka om resning i ett lagakraftvunnet faderskapsmål i vilket mannen har förklarats vara far.
  • NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 § regeringsformen av resningsärende som gäller advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens regler om resning i brottmål en utgångspunkt för prövningen men därutöver bör denna ske med analog tillämpning av 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
  • NJA 2012 s. 169:Ett interimistiskt beslut i ett mål om barns boende kan inte bli föremål för resning.
  • NJA 2001 s. 29:Medlem i arbetstagarorganisation har ansetts vara behörig att ansöka om resning i mål där organisationen fört hans talan i Arbetsdomstolen.
  • NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv identitet förklarats vara far till ett barn genom en dom som vunnit laga kraft. Resning har beviljats i faderskapsmålet på yrkande av barnet eftersom domen i fråga om identiteten har grundats på falsk bevisning.
  • NJA 2018 s. 631:En miljöorganisation har inte rätt att ansöka om resning eller att klaga över domvilla när den inte varit part i det ärende som ansökan gäller.
  • NJA 2005 s. 554:Resning. En borgenärs behörighet att ansöka om konkurs har grundats på en icke lagakraftvunnen dom varigenom konkursborgenärens fordran fastställts. Efter det att konkursen avslutats har domen ändrats i högre instans varvid sökandens fordringsanspråk ogillats Detta har inte ansetts påverka sökandens behörighet i konkursärendet. Med beaktande av konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen har det inte ansetts sannolikt att den nya domen i fordringsmålet skulle ha lett till annat resultat vid insolvensbedömningen. Resningsansökningen har därför avslagits.
  • NJA 2019 s. 501:Bestämmelserna om prövningstillstånd i Högsta domstolen bygger i grunden på en avvägning, i vilken domstolen kan beakta inte bara frågan om prejudikatintresse utan även andra omständigheter. Att det finns förutsättningar för prövningstillstånd innebär inte att sådant tillstånd också ska beviljas. Det förhållandet att domstolen beslutar att inte meddela prövningstillstånd i ett enskilt fall kan därför i sig inte utgöra ett rättegångsfel.
  • NJA 2005 s. 66:I ett dispositivt tvistemål har talan grundats på att en uppfinning var patenterbar. Talan ogillades sedan käranden låtit patentansökan förfalla. Käranden ansökte om resning under åberopande av att patent efter förnyad ansökan hade beviljats. Giltig ursäkt?
  • NJA 1993 s. 226:Resning har ansetts kunna meddelas beträffande dom angående vårdnaden om barn, men rätten till omprövning av vårdnadsfrågan efter ny talan inverkar på möjligheten att erhålla resning.
  • NJA 2009 s. 102:Ansökan om resning och klagan över domvilla i ett mål som prövats av en kommun i första instans och avgjorts av Miljööverdomstolen som slutinstans har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna för tvistemål i 58 och 59 kap. rättegångsbalken.
  • NJA 2006 s. 635:Fråga i resningsärende (hyresmål avseende en studentbostad med s.k. boendespärr) om nya omständigheter eller bevis förebringats som visar att sökanden - en forskarstuderande - bedriver högskolestudier.
  • NJA 2003 s. 410:Svaranden i ett tvistemål uteblev från en förhandling i målet, och tredskodom meddelades. Sedan tiden för återvinning av domen gått ut, har parten ansökt om resning och åberopat laga förfall för utevaron och sin underlåtenhet att söka återvinning. Den sökta resningen har beviljats.
  • RH 1998:16:En kronofogdemyndighet meddelade utslag i ett mål om betalningsföreläggande, på grund av att svaranden inte i rätt tid hade bestritt ansökan. Resning avseende utslaget på grund av nya omständigheter och nya bevis, har ansetts inte kunna beviljas.
  • NJA 1993 s. 108:Resning har ansetts inte kunna meddelas beträffande beslut under rättegången om kvarstad.
  • NJA 2017 s. 382:Ansökan om resning och klagan över domvilla har ansetts inte kunna föranleda bifall mot bakgrund av vad som gäller om återgång av verkställighet, den rätt sökanden har till betalning enligt en förlikning och sökandens rätt i förekommande fall till skadestånd.
  • NJA 1992 s. 420:Interimistiskt beslut i mål om umgänge med barn kan inte bli föremål för resning.
  • NJA 1997 s. 270:HovR har avslagit resningsansökan vari åberopats att stämningsansökan, som lagts till grund för tredskodom, inte blivit rätteligen delgiven genom kungörelse. HD har undanröjt tredskodomen på grund av domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 2 RB.
  • NJA 2017 s. 102:Fråga om resning i mål om renskötselrätt.
  • NJA 2003 s. 618:Resning har ansetts kunna meddelas beträffande beslut om skuldsanering, men rätten att på nytt ansöka om skuldsanering inverkar på möjligheten att erhålla resning.
  • NJA 2013 s. 42:Ansökan om resning i tvistemål under åberopande av senare tillkomna domar från EU-domstolen. Domarna har inte ansetts utgöra nya omständigheter eller bevis i den mening som avses i 58 kap. 1 § RB. Kravet i 58 kap. 4 § RB att resning ska sökas inom viss tid har upprätthållits och ansökan därför avvisats såsom för sent inkommen såvitt resning sökts på den grunden att rättstillämpningen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
  • NJA 1993 s. 777:Resning har ansetts inte kunna beviljas i fråga om beslut av Bostadsdomstolen i mål om förlängning av hyresavtal med hänsyn till att ifrågavarande lägenhet sammanslagits med annan lägenhet och därför inte fanns i behåll som en självständig enhet.
  • NJA 2012 s. 555:Fråga om resning i mål om betalningsföreläggande.
  • NJA 2006 s. 128:Fråga om resning i ett av hovrätt avgjort ärende om domvilla, när sökanden i resningsärendet åberopat en omständighet som hovrätten bort beakta ex officio.
  • NJA 2003 s. 548:Fråga om resning enligt 58 kap. 1 § 1 st. 3 RB på grund av omständighet som inträffat efter den tidigare rättegången.
  • NJA 2020 s. 147:En svensk domstols avgörande av en unionsrättslig rättsfråga i strid mot ett förhandsavgörande som hämtats in i målet kan vara resningsgrundande som uppenbart lagstridig rättstillämpning.
  • NJA 1985 s. 723:När vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad ena maken med tillämpning av 31 § 2 st rättshjälpslagen ålagts att ersätta del av andra makens rättshjälpskostnad och den rättssökande med tillämpning av 4 st i nämnda lagrum berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift men förstnämnda make efter fullföljd vinner befrielse från eller nedsättning av betalningsskyldigheten, skall den högre rätten ex officio göra sådan ändring i beslutet om återbetalning som föranleds av den framgång klaganden vunnit. Motsvarande officialprövning har antagits skola ske vid befrielse från eller nedsättning av makes betalningsskyldighet efter bifall till ansökan om resning. Om andra maken berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift är han därför att betrakta som motpart till sökanden i resningsärendet.
  • NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
  • NJA 1995 s. 677:Resningsärende. Av Marknadsdomstolen meddelat förbud för staten att använda uttrycket "garanterad ränta" vid marknadsföring av bostadslån och räntebidrag har ansetts ej innefatta rättstillämpning som uppenbart strider mot lag.
  • NJA 1982 s. 568:Tingsrätt dömde till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och förpliktade make att ersätta statsverket del av den andra makens rättshjälpskostnader. I två resningsärenden (I och II), båda avseende betalningsåläggandet, har det ansetts ej ankomma på domstolen att självmant undersöka om den make som inte hade rättshjälp haft egna ombuds- eller biträdeskostnader till belopp som kunnat påverka frågan om hans betalningsskyldighet mot staten. 31 § 2 st rättshjälpslagen.
  • NJA 1994 s. 525:Fråga huruvida ansökan om resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB beträffande interimistiskt beslut om underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i sak.
  • RH 2016:16:En utmätning av en intagens fordran på permissionsmedel och disponibla medel hos Kriminalvården har ansetts uppenbart strida mot lag.
  • NJA 1982 s. 674:Arbetsdomstolen har i mål om uppsägning av anställning meddelat interimistiskt beslut om anställningens upphörande. Ansökan av den anställde om resning har upptagits till prövning.
  • NJA 2001 s. 623:Resningsärende. Fråga om en dom innebär en analogisk tillämpning av ett straffbud (7 § skattebrottslagen 1971:69 i dess lydelse före den 1 juli 1996) och därmed uppenbart strider mot lag.
  • NJA 1987 s. 453:Resning. En man, som förklarats vara fader till ett barn, har sökt resning under åberopande av nytt utlåtande från statens rättskemiska laboratorium, enligt vilket det är osannolikt att han skulle kunna vara barnets fader. Med hänsyn till utlåtandet och till vad som framkommit i faderskapsmålet har resning beviljats. 58 kap 1 § 1 st 3 RB.
  • NJA 1985 s. 358:Underårig har genom sin mor ansökt om resning i mål om faderskap under åberopande av förhållande som inte förebragts tidigare (resultatet av ny blodundersökning). Ansökningen har inkommit till HD mer än ett år efter det att modern som behörig ställföreträdare för sökanden erhöll kännedom om undersökningsresultatet. Hinder har på grund härav enligt 58 kap 1 § 3 och 4 § 2 st RB funnits föreligga att uppta ansökningen till prövning.
  • NJA 1981 s. 269:Resningsärende. TR fastställde genom dom en i arrendetvist träffad förlikning enligt vilken arrendatorn skulle frånträda arrendet. Arrendatorn har ansökt om resning av domen under åberopande bl a att till grund för förlikningen liggande antaganden om framtida markanvändning visat sig felaktiga och att förutsättningarna för avtalet därför brustit. Fråga huruvida sannolika skäl föreligger för att förlikningsavtalet ej skall anses bindande för arrendatorn. 58 kap. 1 § 3 RB.
  • RH 1998:3:Fråga om förutsättningar för undanröjande av en i dom stadfäst förlikning.
  • RH 2000:29:Målsägande, som till skillnad från åklagaren inte överklagat tingsrättens ogillande dom, har ansökt om resning i fråga om skadeståndet och har som skäl för resning åberopat hovrättens fällande dom i brottmålsdelen. Resningsansökningen avslogs.
  • NJA 2008 s. 733:En svarande som av hovrätten förpliktats att till käranden utge avtalad mäklarprovision har ansökt om resning och till stöd för sin ansökan anfört att han först sedan domen vunnit laga kraft fått kännedom om att käranden samma dag som tingsrätten meddelade dom i målet överlåtit sin fordran till annan. Han har som grund för sin resningsansökan anfört bl.a. att talan mot honom skulle ha ogillats om han i hovrätten kunnat åberopa att käranden inte längre var rätt borgenär. Fråga om den omständigheten att svaranden på grund av överlåtelsen har att betala till annan än käranden kan utgöra grund för resning.
  • NJA 1994 s. 620:En person dömdes för försök till mord och olaga hot till sex års fängelse och utvisning för all framtid samt ålades att betala skadestånd till målsägandena. Av ett i TR:n inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgick att brotten inte hade begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att medicinska förutsättningar saknades för att förordna om rättspsykiatrisk vård. Efter det att fängelsestraffet börjat verkställas framkom nya uppgifter om gärningsmannens psykiska tillstånd vid tidpunkten för brotten och hans behov av psykiatrisk vård. Resning har beviljats jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB, såvitt avser fängelsestraffet och utvisningen.
  • NJA 2000 s. 488:Sedan Patent- och registreringsverket förordnat att ett aktiebolag skulle träda i likvidation och bolaget på ansökan av likvidatorn försatts i konkurs, har bolagsstyrelsens överklagande av konkursbeslutet avvisats med hänvisning till att styrelsen inte var behörig att företräda bolaget. Bolaget har inte ansetts kunna vinna resning i fråga om sistnämnda beslut på den grunden att likvidationsbeslutet senare undanröjts. (Jfr 1992 s. 518 I och II).
  • NJA 1991 s. 700:I mål om förlängning av hyresavtal avseende viss lägenhet har bostadsdomstolen grundat sitt beslut på att hyresvärden förklarat sig skola överlämna lägenheten till bostadsförmedlingen för att av denna anvisas till bostadssökande. Det förhållandet att hyresvärden efter beslutet inte uppfyllt sitt åtagande har ansetts utgöra skäl för resning i målet.
  • NJA 1982 s. 328:Resning. En företagare har försatts i konkurs på ansökan av staten, som till stöd för ansökningen hade åberopat skattefordringar enligt av LSt:n meddelade, icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten undanröjt Lst:ns beslut genom dom som vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett att staten ej ägde den fordran som låg till grund för konkursansökningen, har resning beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet upphävts.
  • NJA 2006 s. 37:Resning har ansetts kunna beviljas i ett domvilloärende. Fråga om sökanden haft giltig ursäkt för att inte tidigare ha åberopat ny bevisning.
  • RH 2013:31:Påstående om bristande delgivning av kallelse har inte ansetts utgöra sådan ny omständighet som avses i 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken.
  • NJA 2002 s. 159:Resning. Talan mot en man om faderskap har ogillats enbart på grund av resultatet av en blodundersökning. I resningsärendet har åberopats ett utlåtande av Statens kriminaltekniska laboratorium. Om detta utlåtande hade förebragts i HovR:n är det sannolikt att målet inte skulle ha avgjorts med stöd av den gjorda blodundersökningen. Resning har beviljats.
  • NJA 2004 s. 836:Konkursbo har i hovrätt med stöd av 3 kap. 9 § konkurslagen inträtt i rättegång angående fordran mot konkursgäldenären. Frågor om konkursboets betalningsförpliktelse dels i själva saken, dels när det gäller rättegångskostnader.
Ändrad: SFS 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K58]2 §  Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmån för den tilltalade,

  1. om någon ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång,
  2. om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång,
  3. om någon skriftlig handling, som åberopats till bevis, har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en tolk har avgett falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på utgången,
  4. om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller
  5. om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. Lag (1987:1345).

  • NJA 1996 s. 305:När domstol meddelat beslut om näringsförbud och enligt 18 § lagen (1986:436) om näringsförbud fastställt viss tid för avveckling av näringsverksamhet, skall denna avvecklingstid inte medräknas vid fastställande av den enligt 5 § samma lag tillåtna längsta tiden för näringsförbudet.
  • NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
  • NJA 1996 s. 649:I mål om ansvar för grovt narkotikabrott har den huvudsakliga bevisningen mot en tilltalad bestått av uppgifter som innan åtalet väcktes mot honom lämnats vid polisförhör utomlands och vid bevisupptagning inför utländsk domstol. Den tilltalade har inte påkallat förhör med uppgiftslämnaren vare sig vid TR:n eller i HovR:n. Att målet avgjorts utan sådant förhör har vid bedömning i resningsärende inte ansetts uppenbart strida mot lag.
  • RH 2002:48:Ett mer än tio år gammalt körkort ej ogiltigt i visst fall, trots att det inte förnyats. Åtal för olovlig körning ogillat efter resning.
  • NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person dömdes till sluten ungdomsvård, varvid domstolarna utgick från att han var 16 år vid tiden för brottet. Resning har därefter sökts till nackdel för den tilltalade på den grunden att han enligt nya uppgifter var 20 år när han begick brottet och att strängare påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3 § första stycket 2 rättegångsbalken - som tar sikte på väsentligt strängare straffbestämmelser - har ansetts inte kunna utvidgas till att omfatta situationer där det är en för den tilltalade mindre förmånlig påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats för det fall att de nya omständigheterna eller bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför avslagits.
  • NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 § regeringsformen av resningsärende som gäller advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens regler om resning i brottmål en utgångspunkt för prövningen men därutöver bör denna ske med analog tillämpning av 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
  • NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.
  • RH 2006:56:Åklagaren har ansökt om resning till förmån för den tilltalade och yrkat ogillande av ett åtal för s.k. drograttfylleri. Med hänvisning till huvudregeln om fri bevisprövning har hovrätten - trots att endast ett urinprov åberopats som bevisning vid tingsrätten och det för s.k. drograttfylleri krävs att det under eller efter färden har funnits narkotika kvar i gärningsmannens blod - funnit att den omständigheten att något blodprov inte åberopats inte innebär att den rättstillämpning som legat till grund för tingsrättens dom kan anses strida mot lag. Resningsansökningen har avslagits.
  • NJA 2014 s. 854:Resning. En tilltalad har dömts för flera liknande brott som sammantagna har ansetts vara grova. Målet ska resas i fråga om en del av dem. Om en fördelaktigare bedömning av dessa delar hade gjorts redan i brottmålet, skulle de återstående delarna sannolikt ha hänförts till en mildare straffbestämmelse. Resning har därför ansetts kunna ske också för bedömning av vilken brottsbeteckning och straffbestämmelse som ska tillämpas i de återstående delarna. En särskild åtalsprövning har beaktats och föranlett resning inte bara i frågan hur gärningarna ska bedömas utan i hela ansvarsfrågan i aktuella delar.
  • NJA 1996 s. 173:Sedan en person dömts till fängelse 2 år 6 mån och verkställighet skett, har ansökan om resning med yrkande att påföljden bestäms till överlämnande till rättspsykiatrisk vård lämnats utan bifall eftersom en sådan ändring skulle medföra ett för den dömde mindre gynnsamt resultat. - Den dömde har ansetts berättigad att överklaga HovR:ns beslut, varigenom av allmän åklagare gjord ansökan om resning till hans förmån avslagits.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 2013 s. 38:I en dom om misshandel fann tingsrätten att den tilltalade hade tillfogat målsäganden enbart en av flera skador som togs upp i gärningsbeskrivningen. Vid sin påföljdsbestämning beaktade tingsrätten att den tilltalade hade handlat i nödvärn. Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle skärpas. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation. Senare under handläggningen förklarade åklagaren att han vidhöll hela gärningspåståendet. Bestämmelserna i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken har ansetts inte hindra att hovrätten prövar skuldfrågan i hela dess vidd. Hovrätten har därmed kunnat pröva också sådana delar av gärningen som tingsrätten hade funnit inte vara bevisade.
  • NJA 2013 s. 780:Om åtal har väckts innan Skatteverket har beslutat om skattetillägg, så kan inte förbudet mot dubbla lagföringar och straff föranleda att en lagakraftvunnen brottmålsdom undanröjs, och det oberoende av när beslutet om skattetillägg vann laga kraft.
  • NJA 1993 s. 686:Fråga om resning beträffande återbetalning av kostnader för offentlig försvarare har ansetts skola prövas enligt reglerna för resning i brottmål.
  • NJA 1991 s. 592:Resningsärende. En iransk medborgare, som har dömts för grovt narkotikabrott till tio års fängelse och utvisning för all framtid, har ansökt om resning med yrkande att utvisningsförordnandet upphävs. Till stöd för ansökningen har han anfört att han riskerar dödsstraff, om utvisningen verkställs, och åberopat två yttranden av invandrarverket. Skäl för resning har inte ansetts föreligga enligt vare sig fjärde eller femte punkten i 58 kap 2 § RB.
  • NJA 2009 s. 768:Fråga vid prövningen av en andra resningsansökan i vad mån resningsinstansen ska göra en ny värdering av det material som prövades i det första resningsärendet.
  • NJA 1995 s. 366:Ett bankrån, i vilket flera deltagit, ansågs av HD inte som grovt brott (1994 s 732). A som genom lagakraftägande dom tidigare dömts för grovt rån till ett i jämförelse med medgärningsmännen längre fängelsestraff har ansökt om resning enligt 58 kap 2 § 5 RB. Ansökningen har lämnats utan bifall.
  • NJA 2011 s. 254:En tilltalad som erkänt och dömts för mord har tagit tillbaka sitt erkännande och pekat ut två frikända medtilltalade som gärningsmän. Resning har beviljats till men för de medtilltalade och, med tillämpning av den s.k. tilläggsregeln, till förmån för den tilltalade.
  • NJA 2007 s. 80:Resningsärende. Åsidosättande av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning för brott har ansetts utgöra grund för resning. Underlåtenhet att till anmodad stat lämna information i utlämningsärendet angående svenska föreskrifter om påföljdsbestämning har däremot inte ansetts utgöra sådan grund.
  • NJA 1998 s. 148:Resningsärende. Vid överklagande av HovR:ns dom i brottmål åberopar den tilltalade ny bevisning. Sedan prövningstillstånd vägrats, åberopar den tilltalade samma bevisning i resningsärendet. Bevisningen har ansetts uppfylla nyhetskravet i 58 kap 2 § 4 RB. Efter det att HovR:ns dom vunnit laga kraft, avskedades den dömde från tjänst som polisman. Avskedandet ogiltigförklarades i lagakraftvunnen dom, varvid domstolen fann att det inte var utrett, att polismannen begått de brott som omfattades av den lagakraftvunna brottmålsdomen. Fråga om inverkan av domen i arbetstvisten vid prövningen av resningsansökan.
  • NJA 1994 s. 620:En person dömdes för försök till mord och olaga hot till sex års fängelse och utvisning för all framtid samt ålades att betala skadestånd till målsägandena. Av ett i TR:n inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgick att brotten inte hade begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att medicinska förutsättningar saknades för att förordna om rättspsykiatrisk vård. Efter det att fängelsestraffet börjat verkställas framkom nya uppgifter om gärningsmannens psykiska tillstånd vid tidpunkten för brotten och hans behov av psykiatrisk vård. Resning har beviljats jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB, såvitt avser fängelsestraffet och utvisningen.
  • NJA 2018 s. 163:Resning. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att på nytt pröva om den tilltalade har begått det brott som han dömts för.
  • NJA 2016 s. 320:Fråga om ett brottmål kan resas av det skälet att rättstillämpningen inte stämmer överens med senare avgöranden i EU-domstolen och Högsta domstolen eller därför att Högsta domstolen avslog en begäran om att det skulle hämtas in ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
  • NJA 2003 s. 141:Förutsättningar för resning på grund av rättstillämpning som uppenbart strider mot lag har i visst fall ansetts föreligga vid underlåtelse att vid fängelsedom förordna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som har ägt rum utomlands.
  • NJA 2009 s. 475:Resningsärenden. I ärendena uppkommer frågan om betydelsen av att polisen vidtagit provokativa åtgärder (I och II).
  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.
  • NJA 2018 s. 97:Resning har i mål om företagsbot beviljats enligt grunderna för 58 kap. 2 § 4 första ledet Rättegångsbalken.
  • NJA 2010 s. 295:Fråga vid ny resningsansökan i vad mån resningsinstansen ska göra en ny värdering av det material som prövats i tidigare resningsärenden. (Jfr NJA 2009 s. 768)
  • NJA 2014 s. 482:En åklagare, som har varit tjänstledig från Åklagarmyndigheten och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett brottmål. Den adjungerade ledmoten har ansetts jävig att handlägga brottmålet. Resning har inte beviljats då det var uppenbart att jävet inte hade påverkat utgången i målet. Även fråga om en nämndeman, som var ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. - Offentlig försvarare har förordnats i resningsärendet med hänsyn till ärendets karaktär och till att frågan i ärendet varit av vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och Ö 4809-13 på likartat sätt.
  • NJA 2015 s. 663:Resning. Ne bis in idem. Om åtal har väckts för skattebrott innan skattetillägg har påförts kan rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger inte föranleda resning av en lagakraftvunnen dom i brottmålet. Det gäller även om det ordinära förfarandet i brottmålet borde ha avbrutits därför att skattetilläggsförfarandet avslutades först och oavsett om skattetillägget står fast eller har undanröjts.
  • NJA 2013 s. 746:Extraordinärt rättsmedel. En person har dömts för skattebrott, trots att han personligen hade påförts ett skattetillägg avseende samma oriktiga uppgift innan åtalet väcktes. Högsta domstolen har senare slagit fast att en sådan rättstillämpning är oförenlig med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning) och därför strider mot bl.a. artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. Det har ansetts vara möjligt att - med stöd av artikel 13 i Europakonventionen och i övrigt enligt de regler som gäller för resning - ta upp brottmålet på nytt, när det behövs för att avbryta en pågående rättighetskränkning i form av frihetsberövande eller om ett återupptagande utgör en betydligt mer ändamålsenlig gottgörelse än de andra alternativ som står till buds.
  • NJA 2020 s. 134:Resning. Tillämpning av grunderna för 58 kap. 2 § 4 första ledet RB vid åberopande av ny bevisning rörande en tilltalads ålder.
  • NJA 1987 s. 533:A har genom TR:s dom, som vunnit laga kraft mot honom, beträffande ett parti narkotika dömts för varusmuggling, grovt brott, och för grovt narkotikabrott. Sedan HovR ogillat åtal mot medtilltalad för motsvarande brott har A ansökt om resning beträffande varusmugglingsbrottet. Fråga om synnerliga skäl för resning jämlikt 58 kap 2 § 3 RB kan anses föreligga.
  • NJA 1982 s. 710:Förelagd och godkänd ordningsbot utgjorde gemensam påföljd för två förseelser. När resningsgrund sedermera konstaterats föreligga beträffande den ena förseelsen har föreläggandet i dess helhet undanröjts.
  • NJA 1983 s. 517:Efter det att tilltalad genom sedermera lagakraftvunnen dom ådömts gemensam påföljd för flera brott, har grund för resning befunnits föreligga beträffande några av brotten. Resning har beviljats såvitt gäller dels frågorna huruvida den tilltalade gjort sig skyldig till sistnämnda brott dels frågan om påföljd för den med domen avsedda brottsligheten.
  • NJA 1985 s. 649:En regementschef meddelade beslut om disciplinhot i ett fall som inte omfattades av den militära bestraffningsrätten. Fråga huruvida felet utgör resningsgrund eller domvilla.
  • NJA 1989 s. 622:En person dömdes för misshandel till fängelse. Enligt vad som framgick i brottmålet var han 18 år när han begick brottet. I resningsärende framkom att han i själva verket bara var 16 år när brottet begicks. Med hänsyn till bestämmelserna i 30 kap 5 § 1 och 2 st BrB har skäl för resning enligt 58 kap 2 § 4 RB ansetts föreligga.
  • NJA 1996 s. 471:Resning. H dömdes för bokföringsbrott bestående i att han helt underlåtit att bokföra affärshändelser och bevara räkenskapsmaterial. Sedan domen vunnit laga kraft återfanns bokföringsmaterial. Riksåklagaren har gjort gällande att detta material var behäftat med lika allvarliga brister som om ingen bokföring skett, och att H sannolikt ändå skulle kunna ådömas ansvar för bokföringsbrott efter en åtalsjustering. Synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om H:s skuld i förevarande hänseende har ansetts föreligga. Resning har därför beviljats enligt 58 kap 2 § 4 RB.
  • NJA 1983 s. 893:N har dragit ett bloss på en med cannabis stoppad pipa som tillhandahållits av en kamrat. Den befattning N tagit med narkotikan i anslutning till konsumtionen har i godkänt strafföreläggande för narkotikaförseelse bedömts som innehav av narkotika. Vid prövning av ansökan om resning har HD visserligen ansett övervägande skäl tala för ståndpunkten att handhavande av narkotika i direkt anslutning till konsumtion inte utgör innehav i narkotikastrafflagens mening men funnit en på den motsatta ståndpunkten grundad rättstillämpning inte kunna anses uppenbart strida mot lag. 58 kap 2 § 4 RB.
  • NJA 1992 s. 625:Resningsärende. Fråga om tillämpning av den s k tilläggsregeln i 58 kap 2 § 4 RB.
  • NJA 2000 s. 353:En person har genom en hovrätts dom, som vunnit laga kraft mot honom, dömts för grovt narkotikabrott till fängelse i två år för befattning med ecstacytabletter innehållande substansen MDMA, vilken är klassad som narkotika. Fråga om resning av domen sedan en annan hovrätt i ett brottmål rörande andra personers hantering av samma tabletter funnit att ansvar kunde ådömas endast för befattning med amfetamin och fällt till ansvar för narkotikabrott av normalgraden.
  • NJA 1988 s. 430:Resning. Omständigheter som prövats i besvär över strafföreläggande enligt 59 kap 6 § RB har ansetts inte utgöra nya omständigheter enligt 58 kap 2 § 4 RB.
  • NJA 2002 s. 619:Resning kan beviljas till förmån för tilltalad, om ny bevisning väcker allvarligt tvivel om tillämpningen av en straffmätningsbestämmelse. 58 kap. 2 § 4 RB.
  • NJA 2011 s. 838:Resningsärende. Betydelsen av att lång tid (65 år) förflutit sedan de sakförhållanden inträffade som den tidigare domen avsåg.
  • NJA 1991 s. 186:En person dömdes för bl a grov misshandel till fängelse. Innan fängelsestraffet börjat verkställas dömdes han efter en då företagen rättspsykiatrisk undersökning till sluten psykiatrisk vård för försök till mord och togs in på vårdanstalt. Jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB har resning beviljats såvitt avser den ådömda fängelsepåföljden.
  • NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.
Ändrad: SFS 1975:670 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1987:1345 (om ändring i rättegångsbalken (resning i brottmål vid jäv))

[K58]3 §  Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till men för den tilltalade,

  1. om något sådant förhållande, som avses i 2 §1 eller 3, förelegat och detta kan antas ha medverkat till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en väsentligt mildare straffbestämmelse än den som borde ha tillämpats, eller,
  2. om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år samt någon omständighet eller bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet eller till att detta hänförts under en väsentligt strängare straffbestämmelse än den som tillämpats.

[S2]Ej må på grund av förhållande, som avses i 2, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1987:1345).

  • NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person dömdes till sluten ungdomsvård, varvid domstolarna utgick från att han var 16 år vid tiden för brottet. Resning har därefter sökts till nackdel för den tilltalade på den grunden att han enligt nya uppgifter var 20 år när han begick brottet och att strängare påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3 § första stycket 2 rättegångsbalken - som tar sikte på väsentligt strängare straffbestämmelser - har ansetts inte kunna utvidgas till att omfatta situationer där det är en för den tilltalade mindre förmånlig påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats för det fall att de nya omständigheterna eller bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför avslagits.
  • NJA 2013 s. 931:Resning. I mål om resning till nackdel för den tilltalade har åklagaren ansetts ha haft giltig ursäkt för att inte tidigare åberopa då kända vittnesuppgifter. Ettårsfristen för att ansöka om resning på grund av nya omständigheter eller nya bevis har inte hindrat att viss sådan bevisning fått åberopas, trots att den varit äldre än ett år. Det har ansetts sannolikt att den tilltalade skulle ha dömts enligt åtalet om de nya omständigheterna och den nya bevisningen hade förebringats under rättegången.
  • NJA 2001 s. 687:Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad som dömts till fängelse på livstid. Fråga om betydelsen av erkännande fem år efter domen.(I) Tillika fråga om resning av i brottmålet förd skadeståndstalan.(II)
  • NJA 2011 s. 254:En tilltalad som erkänt och dömts för mord har tagit tillbaka sitt erkännande och pekat ut två frikända medtilltalade som gärningsmän. Resning har beviljats till men för de medtilltalade och, med tillämpning av den s.k. tilläggsregeln, till förmån för den tilltalade.
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.
  • NJA 2019 s. 438:Synnerliga skäl för prövningstillstånd när det finns grund för resning till men för den tilltalade.
  • NJA 1998 s. 321:Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad. Fråga dels om Riksåklagaren haft giltig ursäkt att inte i brottmålet åberopa bevis som var kända innan domen vann laga kraft, dels om bevis som blivit kända för Riksåklagaren därefter men mer än ett år före ansökningen får läggas till grund för prövningen av resningsfrågan.
Ändrad: SFS 1987:1345 (om ändring i rättegångsbalken (resning i brottmål vid jäv))

[K58]4 §  Den som vill ansöka om resning skall göra detta skriftligen hos hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall hos högsta domstolen.

[S2]Ansökan om resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande som avses i 1 § första stycket 1, 2 eller 3 samt ansökan om resning i brottmål till men för den tilltalade skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på. Åberopas annans brottsliga gärning som grund för ansökan, får tiden räknas från det dom över gärningen vann laga kraft. Resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande, som avses i 1 § första stycket 4, skall sökas inom sex månader från det att domen vann laga kraft. Lag (1988:1451).

  • NJA 2013 s. 931:Resning. I mål om resning till nackdel för den tilltalade har åklagaren ansetts ha haft giltig ursäkt för att inte tidigare åberopa då kända vittnesuppgifter. Ettårsfristen för att ansöka om resning på grund av nya omständigheter eller nya bevis har inte hindrat att viss sådan bevisning fått åberopas, trots att den varit äldre än ett år. Det har ansetts sannolikt att den tilltalade skulle ha dömts enligt åtalet om de nya omständigheterna och den nya bevisningen hade förebringats under rättegången.
  • NJA 2014 s. 103:När en ansökan om resning i vissa delar tar sikte på frågor som slutligt har avgjorts av tingsrätten och i andra delar på frågor som slutligt har avgjorts av hovrätten samt frågorna har ett sådant direkt faktiskt och rättsligt samband att en uppdelning framstår som opraktisk och olämplig, så har dels ansökningen i dess helhet prövats av Högsta domstolen, dels vid bifall förordnats att målet i dess helhet ska tas upp på nytt av tingsrätten.
  • NJA 2009 s. 102:Ansökan om resning och klagan över domvilla i ett mål som prövats av en kommun i första instans och avgjorts av Miljööverdomstolen som slutinstans har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna för tvistemål i 58 och 59 kap. rättegångsbalken.
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.
  • NJA 2013 s. 42:Ansökan om resning i tvistemål under åberopande av senare tillkomna domar från EU-domstolen. Domarna har inte ansetts utgöra nya omständigheter eller bevis i den mening som avses i 58 kap. 1 § RB. Kravet i 58 kap. 4 § RB att resning ska sökas inom viss tid har upprätthållits och ansökan därför avvisats såsom för sent inkommen såvitt resning sökts på den grunden att rättstillämpningen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 1998 s. 321:Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad. Fråga dels om Riksåklagaren haft giltig ursäkt att inte i brottmålet åberopa bevis som var kända innan domen vann laga kraft, dels om bevis som blivit kända för Riksåklagaren därefter men mer än ett år före ansökningen får läggas till grund för prövningen av resningsfrågan.
  • NJA 1999 s. 229:Underåriga barn har genom sin moder ansökt om resning i faderskapsmål under åberopande av att modern ändrat de uppgifter som hon lämnat i faderskapsmålet. Fråga om tillämpning av ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
  • NJA 1985 s. 358:Underårig har genom sin mor ansökt om resning i mål om faderskap under åberopande av förhållande som inte förebragts tidigare (resultatet av ny blodundersökning). Ansökningen har inkommit till HD mer än ett år efter det att modern som behörig ställföreträdare för sökanden erhöll kännedom om undersökningsresultatet. Hinder har på grund härav enligt 58 kap 1 § 3 och 4 § 2 st RB funnits föreligga att uppta ansökningen till prövning.
  • NJA 1986 s. 95:Resning. Sedan ett faderskapsmål avgjorts genom utslag år 1925, har barnet ansökt om resning under åberopande att modern lämnat nya uppgifter om vem hon haft samlag med under konceptionstiden. Eftersom det inte ansetts sannolikt att den bevisning som skulle kunna förebringas i en ny rättegång skulle leda till en annan utgång, har resningsansökningen lämnats utan bifall. Dessutom fråga om utgångspunkt för ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]5 §  I resningsansökan skall sökanden uppgiva:

  1. den dom ansökan avser;
  2. det förhållande, varå ansökan grundas, och skälen för ansökan; samt
  3. de bevis sökanden vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

[S2]Grundas ansökan å förhållande, som avses i 1 § första stycket 3 eller 3 § första stycket 2, skall sökanden uppgiva anledningen till att omständigheten eller beviset ej åberopats i rättegången.

[S3]Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

[S4]Vid ansökan skola i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas de skriftliga bevis sökanden åberopar.

[K58]6 §  Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar delges motparten. Gäller ansökningen resning i mål där åklagaren är motpart får den dock översändas till åklagaren utan delgivning. Motparten skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart.

[S2]Om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap.8- 12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av Högsta domstolen, tillämpas 56 kap.8, 9 och 11 §§.

[S3]Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. Lag (1999:84).

Prop. 1998/99:37: Ändringen i första stycket överensstämmer i sak med den i 52 kap. 7 §.

  • NJA 1998 s. 320:En polismyndighet ansökte i HD om resning till förmån för en bilägare som ålagts betalningsansvar för felparkering enligt en lokal trafikföreskrift. Som grund för ansökningen anfördes att föreskriften upphört att gälla vid tiden för parkeringen. HD har utan föregående kommunikation med bilägaren beviljat resning och undanröjt betalningsansvaret.
  • NJA 1989 s. 382:Sedan den tilltalade återkallat fullföljd vadetalan mot en tingsrättsdom, varigenom han dömts till fängelse, har han i HD anfört besvär mot avskrivningsbeslutet. Beslutet att inhibera verkställighet av fängelsestraffet har ansetts kunna meddelas i besvärsmålet.
  • NJA 1993 s. 321:Sedan en person av HovR dömts till fängelse för försök till grovt rån och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga för att skuldfrågan skulle prövas på nytt och till följd härav beviljat resning enligt 58 kap 2 § 4 RB. Med hänvisning till att den dömde alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för brottet och till att häktningsskäl förelåg har HD ej funnit skäl att inhibera verkställigheten av HovR:ns dom.
  • NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.
  • NJA 1998 s. 746:Bestämmelsen i 58 kap 6 § 3 st RB angående förordnande i ett resningsärende om inhibition av verkställighet har ansetts analogt tillämplig i fall då någon har meddelats näringsförbud.
  • NJA 1999 s. 601:I ärende om resning avseende beslut om försättande i konkurs har med stöd av 58 kap 6 § 3 st RB föreskrivits att förvaltaren i konkursen inte fick försälja boets egendom i andra fall än som anges i 8 kap 3 § konkurslagen.
Ändrad: SFS 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.), 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]6 a §  Åklagaren ska återuppta en förundersökning om det i en ansökan om resning åberopas eller om det på annat sätt kommer fram en omständighet eller ett bevis som inte tidigare lagts fram och det är sannolikt att omständigheten eller beviset utgör grund för resning. Förundersökningen ska dock inte återupptas om det saknas behov av utredningsåtgärder.

[S2]Om förundersökningen inte är avslutad ska åklagaren, under de förutsättningar som anges i första stycket, i stället besluta att förundersökningen även ska avse frågan om den tidigare tilltalades delaktighet i brottet. Lag (2012:659).

Prop. 2011/12:156: I första stycket regleras förutsättningarna för att återuppta en förundersökning i syfte att utreda om det finns grund för resning. En första förutsättning är att det i en ansökan om resning åberopas, eller på annat sätt kommer fram, omständighet eller bevis som inte tidigare lagts fram. Återupptagande av en förundersökning i syfte att utreda om det finns grund för resning kan t.ex. initieras genom att den dömde åberopar nytt material i en ansökan om resning som ges in till domstol. I de ...

Införd: SFS 2012:659 (Resningsförfarandet i brottmål - återupptagande av förundersökning och rätt till biträde)

[K58]6 b §  I ett ärende om resning får rätten förelägga åklagaren att vidta en viss utredningsåtgärd, om det enligt 6 a § finns förutsättningar att återuppta förundersökningen eller besluta att en pågående förundersökning även ska avse frågan om den tidigare tilltalades delaktighet i brottet. Lag (2012:659).

Prop. 2011/12:156: Av paragrafen framgår att rätten får förelägga åklagaren att vidta en viss utredningsåtgärd, om det enligt 6 a § finns förutsättningar att återuppta förundersökningen eller besluta att en pågående förundersökning även ska avse frågan om den tidigare tilltalades delaktighet i brottet. Möjligheten att förelägga åklagaren är tänkt att komma i fråga framför allt om utredningsåtgärden är av sådant slag att den resningssökande inte själv kan företa den, t.ex. en rättsmedicinsk åtgärd, eller om det nya ...

Införd: SFS 2012:659 (Resningsförfarandet i brottmål - återupptagande av förundersökning och rätt till biträde)

[K58]7 §  Beviljas resning, skall rätten samtidigt förordna att målet åter skall tas upp vid den domstol, som sist dömt i målet. Om resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får rätten dock omedelbart ändra domen.

[S2]Uteblir sökanden, när målet på nytt tas upp vid en förhandling, skall resningen anses förfallen. Om motparten uteblir, får målet ändå avgöras. Kallelserna skall innehålla en upplysning om dessa regler. Vad som sägs i detta stycke gäller inte i fråga om åklagaren. Lag (1988:1451).

  • NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.
  • NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv identitet förklarats vara far till ett barn genom en dom som vunnit laga kraft. Resning har beviljats i faderskapsmålet på yrkande av barnet eftersom domen i fråga om identiteten har grundats på falsk bevisning.
  • NJA 2014 s. 103:När en ansökan om resning i vissa delar tar sikte på frågor som slutligt har avgjorts av tingsrätten och i andra delar på frågor som slutligt har avgjorts av hovrätten samt frågorna har ett sådant direkt faktiskt och rättsligt samband att en uppdelning framstår som opraktisk och olämplig, så har dels ansökningen i dess helhet prövats av Högsta domstolen, dels vid bifall förordnats att målet i dess helhet ska tas upp på nytt av tingsrätten.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 2015 s. 882:Resning har beviljats i ett mål som sist har avgjorts av Högsta domstolen. Med hänvisning till instansordningen har det i resningsärendet förordnats att målet ska tas upp i hovrätten.
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.
  • NJA 2003 s. 141:Förutsättningar för resning på grund av rättstillämpning som uppenbart strider mot lag har i visst fall ansetts föreligga vid underlåtelse att vid fängelsedom förordna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som har ägt rum utomlands.
  • NJA 1996 s. 305:När domstol meddelat beslut om näringsförbud och enligt 18 § lagen (1986:436) om näringsförbud fastställt viss tid för avveckling av näringsverksamhet, skall denna avvecklingstid inte medräknas vid fastställande av den enligt 5 § samma lag tillåtna längsta tiden för näringsförbudet.

[K58]8 §  Avvisas eller avslås en resningsansökan, får sökanden åläggas att ersätta motparten eller, om åklagaren är motpart, staten kostnaderna i resningsärendet. Har resning sökts av åklagaren, får kostnaderna utgå av allmänna medel. Bifalls ansökningen, skall kostnadsfrågan prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Lag (1988:1451).

  • NJA 1989 s. 258:I handling som upprättats över arrendesyn har intagits felaktig klanderhänvisning. I ärende om återställande av försutten tid har ansetts att synemännen ej äger utfärda ändrad hänvisning med verkan att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten tid återställts för klander av arrendesyn, mot vilken klandertalan skolat anföras hos arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB ansetts ankomma på arrendenämnden att i skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap 26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145) om skiljemän.
  • RH 2009:38:Hovrätten har funnit att det krävs prövningstillstånd för prövning av överklagande av tingsrätts beslut med anledning av klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2018:27:Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
Ändrad: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]8 a §  Om en offentlig försvarare har förordnats enligt 21 kap. 3 b § och det inte ges in någon resningsansökan till domstol, får den tidigare tilltalade åläggas att ersätta staten för det som har betalats av allmänna medel i ersättning till försvararen.

[S2]Om en åtgärd som avses i 6 a § har vidtagits i syfte att utreda om det finns grund för resning till men för den tidigare tilltalade och det inte ges in någon resningsansökan till domstol, får den tidigare tilltalade tillerkännas ersättning av allmänna medel för sådana skäliga kostnader som avses i 31 kap. 2 §.

[S3]Frågan om ersättning för kostnader enligt första och andra styckena prövas av den domstol som enligt 4 § första stycket är behörig att pröva resningsansökan. Lag (2012:659).

[K58]9 §  Avser dom i brottmål även annat än ansvar, gälle beträffande resning i denna del av målet vad om resning i tvistemål är stadgat; beviljas resning i ansvarsfrågan, må dock utan hinder av vad sålunda är föreskrivet resning samtidigt beviljas även i målet i övrigt.

  • NJA 2013 s. 38:I en dom om misshandel fann tingsrätten att den tilltalade hade tillfogat målsäganden enbart en av flera skador som togs upp i gärningsbeskrivningen. Vid sin påföljdsbestämning beaktade tingsrätten att den tilltalade hade handlat i nödvärn. Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle skärpas. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation. Senare under handläggningen förklarade åklagaren att han vidhöll hela gärningspåståendet. Bestämmelserna i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken har ansetts inte hindra att hovrätten prövar skuldfrågan i hela dess vidd. Hovrätten har därmed kunnat pröva också sådana delar av gärningen som tingsrätten hade funnit inte vara bevisade.
  • NJA 2001 s. 687:Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad som dömts till fängelse på livstid. Fråga om betydelsen av erkännande fem år efter domen.(I) Tillika fråga om resning av i brottmålet förd skadeståndstalan.(II)
  • NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till nackdel för en tidigare frikänd person som efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den nya berättelsen är förenlig med den bevisning som fanns i brottmålet. Fråga också om vem som är behörig att ansöka om resning.

[K58]10 §  Vad i 1-9 §§ är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning beträffande rättens beslut.

  • NJA 2012 s. 169:Ett interimistiskt beslut i ett mål om barns boende kan inte bli föremål för resning.
  • NJA 1995 s. 175:Resning har ansetts inte kunna meddelas beträffande beslut under rättegången om beslag.
  • NJA 1993 s. 108:Resning har ansetts inte kunna meddelas beträffande beslut under rättegången om kvarstad.
  • NJA 1992 s. 420:Interimistiskt beslut i mål om umgänge med barn kan inte bli föremål för resning.
  • RH 2009:38:Hovrätten har funnit att det krävs prövningstillstånd för prövning av överklagande av tingsrätts beslut med anledning av klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2012 s. 824:Ett tillfälligt näringsförbud kan inte bli föremål för resning eller klagan över domvilla.
  • NJA 1982 s. 328:Resning. En företagare har försatts i konkurs på ansökan av staten, som till stöd för ansökningen hade åberopat skattefordringar enligt av LSt:n meddelade, icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten undanröjt Lst:ns beslut genom dom som vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett att staten ej ägde den fordran som låg till grund för konkursansökningen, har resning beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet upphävts.

[K58]10 a §  Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt, görs ansökan om resning i ärendet skriftligen hos hovrätten. Detsamma gäller ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller godkännande av föreläggande av ordningsbot.

[S2]Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt första stycket tillämpas 1--3 §§, 4 § andra stycket och 5--8 §§. Lag (1988:1451).

  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.
  • NJA 1993 s. 681:Ansökan om återställande av försutten tid för att hos arrendenämnd i dess egenskap av skiljenämnd anföra klander mot syn i arrendeförhållande har ansetts skola prövas av hovrätt.
  • NJA 1993 s. 679:Fråga, vid beräkningen av det utmätningsfria beloppet vid löneutmätning, om hänsyn skall tas till gäldenärens merkostnad för s k koshermat. 7 kap 4 och 8 § UB.
  • NJA 2010 s. 110:I avsaknad av stöd i lag för annan ordning har det ansetts ankomma på Högsta domstolen att pröva ansökan om återställande av försutten tid för överklagande till länsstyrelsen av kommunal nämnds beslut angående inrättande av en enskild avloppsanläggning.
  • NJA 1993 s. 427:Ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt domvillobesvär avseende kronofogdemyndighets utslag i mål om betalningsföreläggande har ansetts böra prövas av hovrätt.
Införd: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]11 §  Har någon försuttit den tid som gäller för överklagande av dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupptagande, och hade han laga förfall, får på ansökan av honom den försuttna tiden återställas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1981 s. 266:I 12 kap 49 § 1 och 3 st JB föreskriven tid för hänskjutande av tvist om förlängning av hyresavtal till hyresnämnden har ansetts lagligen inte kunna återställas.
  • NJA 1989 s. 258:I handling som upprättats över arrendesyn har intagits felaktig klanderhänvisning. I ärende om återställande av försutten tid har ansetts att synemännen ej äger utfärda ändrad hänvisning med verkan att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten tid återställts för klander av arrendesyn, mot vilken klandertalan skolat anföras hos arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB ansetts ankomma på arrendenämnden att i skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap 26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145) om skiljemän.
  • NJA 2008 s. 871:Sista dagen för ansökan skickade en advokat enligt egen uppgift per fax en ansökan till hovrätten att ett mål skulle återupptas. Någon bevisning till stöd för att faxmeddelandet skickats förebringades inte. Återställande av försutten tid har vägrats.
  • NJA 2013 s. 97:Återställande av försutten tid. Omständigheterna har i ett visst fall inte varit sådana att sökandens påstående att han inte fick del av domen under överklagandetiden ska ifrågasättas. Sökanden har därmed haft laga förfall för sin underlåtenhet att i tid överklaga domen. Den försuttna tiden har därför återställts. (Jfr NJA 2012 s. 435).
  • NJA 1983 s. 783:I mål om återställande av försutten tid har fråga uppkommit om utgångspunkten för beräkning av tiden för besvär över ett beslut om avslag på inteckning enligt lagen (1966:454) om företagsinteckning.
  • NJA 2004 s. 826:Återställande av försutten tid. Fråga om förutsättningar för kungörelsedelgivning vid hyresnämnd. Även fråga vid bestämmande av ersättning till rättshjälpsbiträde när en ansökan om rättshjälp skulle anses vara gjord.
  • NJA 1983 s. 772:Ansökan om återställande av försutten tid. Tiden för fullföljande av talan mot dom i äktenskapsmål har återställts utom såvitt genom domen dömts till äktenskapsskillnad.
  • MÖD 2019:14:Återställande av försutten tid ----- I ett ansökningsmål har mark- och miljödomstolens dom kommit fram till en av parterna mindre än en vecka innan överklagandefristen gick ut. Trots att 22 kap. 21 § tredje stycket miljöbalken föreskriver att domstolens skyldighet att underrätta parterna om innehållet i domen ska anses fullgjord genom att domen hålls tillgänglig hos aktförvararen har MÖD funnit att parten haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga domen i rätt tid.
  • NJA 2018 s. 285:Ansökan om återställande av försutten tid för att överklaga en dom i brottmål. Fråga om det finns anledning att ändra rätts-grundsatsen om att fel och försummelse av försvarare ska tillräknas den tilltalade. Tillräckligt starka skäl har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2015 s. 232:Återställande av försutten tid. En part som fått en ofullständig överklagandehänvisning har inte vidtagit någon åtgärd för att skaffa sig kompletterande information. Giltig ursäkt för underlåtenhet att överklaga i rätt tid har inte ansetts föreligga.
  • NJA 2016 s. 1004:Återställande av försutten tid. Ett vitesföreläggande har ansetts som ett föreläggande för en part att fullgöra något personligen. Delgivning kunde därför inte ske med ombudet, och parten hade inte anledning att förlita sig på att ombudet skulle informeras. Laga förfall att överklaga föreläggandet i rätt tid har ansetts inte föreligga.
  • NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts in till fel domstol finns det inte utrymme för att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken om överlämnande av ansökan till behörig domstol.
  • NJA 1996 s. 342:Till part, som inte är svensktalande och som är bosatt på Madagaskar, har expedierats HovR:s slutliga beslut avfattat på svenska utan översättning. Laga förfall har ansetts föreligga för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet.
  • NJA 1997 s. 820:Återställande av försutten tid har beviljats i fall då en försändelse med ett överklagande har poststämplats en fredag men inte kommit in till HovR:n på annan ort förrän påföljande tisdag, en dag för sent.
  • RH 1995:71:Fråga om en avsändare kunnat räkna med att hans försändelse skulle bli föremål för postbehandling och avskiljande för mottagarens räkning i rätt tid.
  • RH 2000:6:Ansökan om återställande av försutten tid för överklagande av tingsrätts dom har bifallits på den grunden att tingsrätten åsidosatt sin skyldighet att expediera domen till målsägande, som var part, och denne inte fått del av domen inom överklagandetiden.
  • NJA 2014 s. 267:Frågor rörande sakägarställning vid ansökan om återställande av försutten tid för överklagande av bygglov.
  • NJA 1997 s. 20:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en överklagandeskrift avseende ett mål om bevakning i konkurs inte kommit in till HovR:n, trots att den enligt uppgift av den överklagande partens advokat postats i god tid före klagotidens utgång.
  • NJA 1989 s. 447:Återställande av försutten tid. Fråga huruvida aktiebolag i behörig ordning kallats till förhandling vid vilken bolagets skyldighet att träda i likvidation prövats. 13 kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
  • RH 2011:12:Fråga om återställande av försutten tid när försvarare av misstag inte överklagat.
  • NJA 2000 s. 75:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en överklagandeskrift inte kommit in till tingsrätten, trots att den enligt uppgift av en biträdande jurist på en advokatbyrå postats i god tid före klagotidens utgång.
  • NJA 1989 s. 109:I arrendeavtal hade intagits skiljeklausul, enligt vilken arrendenämnd utsetts till skiljenämnd. Sedan avträdessyn förrättats på de arrenderade fastigheterna, klandrade jordägaren synen genom ansökan som inkom till arrendenämnden inom klandertiden men delgavs arrendatorn först efter dennas utgång. I ärende om återställande av försutten tid har med hänsyn till regeln i 27 § 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ansetts att klandertalan väckts för sent. Fristen har ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid, och ansökan härom har bifallits med hänsyn till att klanderhänvisningen i synehandlingen varit missvisande.
  • NJA 2001 s. 727:Sista dag för överklagande av ett Hovrättsbeslut var enligt lag den 30 december samma år som beslutet meddelades. I fullföljdshänvisningen angavs emellertid det påföljande året. Med hänsyn till att parten företrätts av advokat har laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet inte ansetts föreligga.
  • RH 2008:47:Frist för väckande av talan enligt 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken om laglottskränkning har inte ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid.
  • NJA 1997 s. 147:Frist för talan om rättelse av debiteringslängd enligt 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter har ansetts inte kunna bli föremål för återställande av försutten tid.
  • RH 1997:70:Återställande av försutten tid har ej medgivits när tilltalad som valt att utebli från huvudförhandlingen underlåtit att i god tid före utgången av överklagandetiden själv skaffa sig kännedom om utgången i målet.
  • NJA 2013 s. 362:I ett mål där det inte i förväg sändes ut någon underrättelse om när avgörandet skulle meddelas har den sökandes handlande i samband med tidigare delgivningsförsök ansetts tala mot hans påstående att han inte mottagit avgörandet. Hans ansökan om återställande av försutten tid har därför avslagits. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
  • NJA 2013 s. 49:Återställande av försutten tid. En klagande som i enlighet med hovrättens blankett för underrättelse om förenklad delgivning informerade domstolen om en kommande semesterresa fick inte besked om att målet kunde komma att avgöras under bortovaron. Hovrätten avgjorde därefter målet vid en tidpunkt som medförde att överklagandetiden hade löpt ut när klaganden återkom från semestern. Klaganden har ansetts haft fog att utgå från att beslutet inte skulle meddelas vid en sådan tidpunkt och har därför haft giltig ursäkt att inte i rätt tid överklaga hovrättens beslut.
  • NJA 2000 s. 578:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande angivits till en dag som låg före den dag då beslutet meddelades.
  • NJA 1986 s. 215:En vadeinlaga inkom till TR:n efter fullföljdstidens utgång. TR:ns postnummer hade angetts felaktigt på försändelsen. Laga förfall har ansetts föreligga, eftersom den fotokopia av TR:ns dom som tillställts parten varit otydlig och kunnat ge parten anledning att uppfatta postnumret sa som han hade gjort.
  • NJA 2001 s. 54:Ansökan om återställande av försutten tid. Det har ansetts inte åligga en HovR att översätta sitt slutliga beslut i en förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt och ett utländskt kommersiellt bolag. Det utländska bolaget har därför inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
  • NJA 1984 s. 687:Sedan den dömde vädjat mot dom i brottmål avvisades vadetalan av HovR:n. Anförda besvär över avvisningsbeslutet kom för sent in till HovR:n. Poststämpeln på försändelsen var oläslig. I ärende om återställande av försutten tid har med hänsyn bl a härtill och till målets art den dömdes uppgift om när försändelsen postades ansetts få godtas.
  • NJA 2014 s. 75:Återställande av försutten tid har beviljats i fall då lantmäterimyndighet skickat underrättelse om inställande av förrättning endast till sakägaren och alltså inte till dennes ombud.
  • NJA 2011 s. 547:Återställande av försutten tid. Sökanden har påstått att han vid ett personligt besök i hovrätten lämnat ett överklagande till befattningshavare i domstolens reception. Det har ansetts att han inte enbart genom detta påstående har gjort sannolikt att överklagandet har kommit in till domstolen i rätt tid.
  • NJA 2010 s. 165:Återställande av försutten tid. Sökanden har inte ansetts ha gjort sannolikt att ett överklagande har kommit in till domstolen i rätt tid enbart därför att överklagandet inom överklagandefristen skickats med e-post med domstolens e-postadress korrekt angiven.
  • NJA 1998 s. 60:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en HovR:s beslut, trots att det enligt dagboksbladet hade expedierats till parterna samma dag som det meddelades, inte enligt uppgift från den ena partens ombud, som var advokat, kommit fram till denne.
  • RH 2009:9:Återställande av försutten tid. En offentlig försvarare glömde att för den tilltalade överklaga en fällande dom till hovrätten. Omständigheterna - särskilt det utdömda fängelsestraffets längd - ansågs vara sådana att den tilltalade haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att överklaga i rätt tid.
  • NJA 1988 s. 566:Återställande av försutten tid har beviljats i fall då en revisionsinlaga postats och postbehandlats en måndag men inte kommit in till HovR:n på annan ort förrän påföljande torsdag, vilket var en dag efter fullföljdstidens utgång.
  • NJA 1989 s. 449:Återställande av försutten tid. I ärende om förklaring enligt 6 § namnlagen (1982:670) har den förälder vars namn barnet bar inte hörts och inte heller underrättats om TR:ns beslut. Fråga om föräldern haft laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot beslutet.
  • NJA 1984 s. 706:Ansökan om återställande av försutten tid. Aktiebolag är part i tvistemål. TR:n har expedierat dom till ställföreträdare för bolaget under dennes bostadsadress. Då TR:n tidigare i målet sänt alla försändelser till bolaget under bolagets adress, har laga förfall ansetts föreligga för bolagets underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
  • RH 2018:36:Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.
  • NJA 1984 s. 894:Återställande av försutten tid. När en domstol ändrar en från början bestämd tidpunkt för meddelande av dom, åligger det domstolen att underrätta parterna härom. Underrättelsen bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna.
  • NJA 2003 s. 127:Sista dag för överklagande av ett hovrättsbeslut har angetts till en dag som låg före den dag då beslutet meddelades. Ansökan om återställande av försutten tid för överklagande av beslutet har avslagits i ett fall där parten företrätts av juridiskt skolat ombud.
  • NJA 1983 s. 683:Vid sammanträde under förrättning för fastighetsbildning tillkännagavs att avslutningsbeslut skulle meddelas viss senare dag "om ej tillstötande skäl uppkommer". Sedan beslut meddelats angivna dag, ansökte en sakägare om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot beslutet. Ansökningen har bifallits, eftersom sakägaren med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha saknat fog för antagande att beslut inte var att förvänta på den utsatta dagen.
  • NJA 1997 s. 165:Ansökan om återställande av försutten tid. Laga förfall har ansetts föreligga då en person, som dömts i ett brottmål, fått biträde av en frivårdsinspektör med att överklaga domen men frivårdsinspektören räknat fel på överklagandetiden, vilket medfört att överklagandet inkommit för sent.
  • NJA 1998 s. 533:En advokat lämnade enligt egen uppgift ett överklagande för postbefordran tre dagar före överklagandetidens utgång. Att så skulle ha skett motsades emellertid av att försändelsen poststämplats dagen före den sista dagen för överklagande. Överklagandet kom in till överrätten en dag för sent. Återställande av försutten tid har vägrats.
  • NJA 1989 s. 313:I ett fall då fullföljdstiden gick ut den 30 december har - oaktat fråga var om postbefordran under dagarna mellan jul och nyår - återställande av försutten tid beviljats när fullföljdsinlagan postats den 28 december i sådan tid att den kunnat postbehandlas samma dag.
  • NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
  • RH 1995:5:Frist för väckande av talan mot staten med anledning av beslut enligt 16 § lönegarantilagen (1992:497) har ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid.
  • NJA 2018 s. 487:Återställande av försutten tid. Fråga om laga förfall förelåg när en tredskodom expedierats till en e-postadress som inte var lämplig att använda.
  • NJA 2012 s. 435:Återställande av försutten tid. När ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas, ska ett påstående att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet. (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknats i HD:s minnesbok).
  • NJA 1995 s. 553:Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en överklagandeskrift, som enligt uppgift av den offentlige försvararen postats genom advokatbyråns försorg, inte kommit in till HovR:n.
  • NJA 2020 s. 186:Återställande av försutten tid. När ett avgörande har expedierats med e-post ska ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas. Det gäller under förutsättning att parten inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas och inte omständigheterna talar emot påståendet. ( Jfr NJA 2012 s. 435.)
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.)

[K58]12 §  Den som vill ansöka om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i hovrätt eller för ansökan om återvinning eller återupptagande i tingsrätt skall göra detta skriftligen hos hovrätten inom tre veckor från det att förfallet upphörde och sist inom ett år från det att tiden gick ut.

[S2]Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i Högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller återupptagande i hovrätt eller Högsta domstolen görs skriftligen hos högsta domstolen inom den tid som anges i första stycket.

[S3]Beträffande ansökningen tillämpas i 5, 6 och 8 §§. Lag (2009:344).

  • NJA 1989 s. 258:I handling som upprättats över arrendesyn har intagits felaktig klanderhänvisning. I ärende om återställande av försutten tid har ansetts att synemännen ej äger utfärda ändrad hänvisning med verkan att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten tid återställts för klander av arrendesyn, mot vilken klandertalan skolat anföras hos arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB ansetts ankomma på arrendenämnden att i skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap 26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145) om skiljemän.
  • NJA 1987 s. 455:Fråga huruvida den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor för ansökan om återställande av försutten tid skulle - när talan mot TR:ns dom fullföljts cirka fem månader för sent och därför avvisats - räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning förelåg.
  • NJA 2012 s. 139:En domstol kan vid tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken underlåta att lämna över en ansökan endast om sökanden har något att invända mot detta eller om det finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Bestämmelsen har ansetts analogiskt tillämplig vid ansökan om återställande av försutten tid.
  • NJA 2001 s. 54:Ansökan om återställande av försutten tid. Det har ansetts inte åligga en HovR att översätta sitt slutliga beslut i en förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt och ett utländskt kommersiellt bolag. Det utländska bolaget har därför inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
  • NJA 1983 s. 418:Ansökan om återställande av försutten tid. När talan mot TR:s dom fullföljts för sent och därför avvisats, har den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor för ansökan om återställande av försutten tid ansetts böra räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning föreligger, om ej omständigheterna är sådana att klara skäl talar däremot.
  • MÖD 2000:15:Återställande av försutten tid-----Ideell förening har bedömts kunna uppträda i miljödomstol som ombud för sakägare i mål som inletts vid en förvaltningsmyndighet. Miljööverdomstolen (MÖD) återställde försutten tid för sakägarna, vars talan hade avvisats på formella grunder. MÖD uttalade att vid tolkningen av de processuella bestämmelserna i miljömål ska stor vikt läggas vid att allmänhetens möjlighet att föra talan i domstol underlättas.
  • NJA 1986 s. 484:Ansökan om återställande av försutten tid. Ansökan inkom till regeringsrätten inom den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor men tillställdes HD först efter fristens utgång. Ansökningen har avvisats.
  • NJA 2015 s. 82:En ansökan om återställande av försutten tid har avvisats av hovrätten i stället för att med tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken överlämnas till Högsta domstolen, som var behörig domstol. En ny ansökan gavs därefter in till Högsta domstolen inom den frist som gällde för överklagande av avvisningsbeslutet. Den nya ansökan har ansetts ha kommit in till Högsta domstolen samma dag som den kom in till hovrätten.
Ändrad: SFS 2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten), 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]13 §  Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som avses i 10 a § görs skriftligen hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan tillämpas 11 § och 12 § första och tredje styckena. Lag (1988:1451).

  • NJA 1993 s. 681:Ansökan om återställande av försutten tid för att hos arrendenämnd i dess egenskap av skiljenämnd anföra klander mot syn i arrendeförhållande har ansetts skola prövas av hovrätt.
  • NJA 1993 s. 679:Fråga, vid beräkningen av det utmätningsfria beloppet vid löneutmätning, om hänsyn skall tas till gäldenärens merkostnad för s k koshermat. 7 kap 4 och 8 § UB.
  • NJA 2010 s. 110:I avsaknad av stöd i lag för annan ordning har det ansetts ankomma på Högsta domstolen att pröva ansökan om återställande av försutten tid för överklagande till länsstyrelsen av kommunal nämnds beslut angående inrättande av en enskild avloppsanläggning.
  • NJA 1993 s. 427:Ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt domvillobesvär avseende kronofogdemyndighets utslag i mål om betalningsföreläggande har ansetts böra prövas av hovrätt.
Införd: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K58]14 §  Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om resning eller återställande av försutten tid gäller vad som sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt. Lag (1988:1451).

59 Kap. Om klagan över domvilla m.m.

  • NJA 2001 s. 593:Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K59]1 §  Dom som vunnit laga kraft skall efter klagan av den vars rätt domen rör på grund av domvilla undanröjas,

  1. om målet har tagits upp trots att det har förelegat ett rättegångshinder, som högre rätt haft att beakta självmant vid ett överklagande,
  2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen någon, som inte har varit part i målet, lider förfång,
  3. om domen är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den, hur rätten har dömt i saken eller
  4. om det i rättegången förekommit något annat grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

[S2]Klagan över domvilla enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rättegången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Lag (1994:1034).

  • NJA 2005 s. 642:Sedan en engelsk domstol förklarat en skiljedom verkställbar, förklarade Svea hovrätt med stöd av Bryssel I-förordningen att den engelska domstolens avgörande var verkställbart i Sverige. Vid prövning av klagan över domvilla har frågan om förutsättningar förelåg för hovrätten att förklara avgörandet verkställbart enligt förordningen inte ansetts utgöra ett spörsmål om rättegångshinder utan röra själva saken i hovrättens ärende.
  • RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har ansetts inte ha varit behörig att som första domstol ta upp målet till prövning.
  • NJA 1985 s. 649:En regementschef meddelade beslut om disciplinhot i ett fall som inte omfattades av den militära bestraffningsrätten. Fråga huruvida felet utgör resningsgrund eller domvilla.
  • NJA 2019 s. 802:Klagan över domvilla. Dom i dispositivt tvistemål, som grundats på omständighet som inte åberopats till stöd för den vinnande partens talan, har undanröjts och målet har återförvisats.
  • NJA 2014 s. 578:När tredje man överklagar en utmätning och gör gällande att egendomen tillhör honom är gäldenären normalt inte att anse som motpart i utmätningsärendet.
  • NJA 1999 s. 62:Lagfartsbeslut har ansetts kunna angripas genom klagan över domvilla utan hinder av att beslutets laglighet också kunde prövas i mål om bättre rätt till fast egendom.
  • NJA 2007 s. 145:Klagan över domvilla. Partrederier har i lagakraftvunnen dom förpliktats att utge viss ersättning för juridiskt biträde. När biträdet lämnades var rederierna upplösta till följd av att verksamheten upphört. Rederierna har då inte ansetts behöriga att uppträda som parter i målet. Domen har därför undanröjts på klagan av enskilda redare.
  • NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt enskilt anspråk har undanröjts på grund av rättegångsfel när svaranden felaktigt tredskodomsförelagts och tredskodom meddelats.
  • NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv identitet förklarats vara far till ett barn genom en dom som vunnit laga kraft. Resning har beviljats i faderskapsmålet på yrkande av barnet eftersom domen i fråga om identiteten har grundats på falsk bevisning.
  • NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den vinnande parten ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utöver vad som yrkats. Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna i Högsta domstolen när den förpliktade parten överklagat beslutet. 18 kap. 3 § RB.
  • NJA 2002 s. 32:Klagan över domvilla. Part som sökt återvinning mot utslag i mål om betalningsföreläggande har uteblivit från huvudförhandling efter att ha meddelat tingsrätten att han på grund av hustruns allvarliga sjukdom och kvalificerad vårdpersonals utevaro inte kunde lämna hemmet. Tingsrätten har meddelat tredskodom utan att ge parten frist för att komma in med utredning om påstått laga förfall. Åtgärden har ansetts vara ett sådant fel som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken.(Jfr NJA 1982 s. 775.)
  • NJA 2018 s. 361:Sedan fel part angetts som sökande till hyresnämnd i ett ärende enligt hyresförhandlingslagen har hovrätten tillåtit partsbyte. Beslutet har ansetts innefatta domvilla. Även fråga om beräkning av fristen för att klaga över domvilla.
  • NJA 2019 s. 629:Klagan över domvilla. En dom från mark- och miljödomstolen om upphävande av en detaljplan har undanröjts på grund av rättegångsfel när en fastighetsägare och en nyttjanderättshavare, vars intressen påverkats på ett påtagligt sätt av den av kommunen antagna planen, inte har fått tillfälle att yttra sig hos domstolen innan målet avgjorts.
  • NJA 2018 s. 631:En miljöorganisation har inte rätt att ansöka om resning eller att klaga över domvilla när den inte varit part i det ärende som ansökan gäller.
  • MÖD 2003:32:Tillstånd till vattenverksamhet; nu fråga om provverksamhet----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till vattenuttag ur en å för infiltration i en ås samt vattenuttag ur denna. Yrkandet om att få anlägga fyra bassänger inom infiltrationsområdet bifölls medan yrkandet om ytterligare fyra bassänger på annan fastighet ogillades. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade tillståndet till att även avse de senare bassängerna. Domstolen uttalade däremot vad gäller tvångsrätt att en av sökanden vid miljödomstolen gjord framställan om rätt att få ta områdena i anspråk för bassängerna hade utgjort en begäran om särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken. Eftersom miljödomstolen inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD att det förekommit grovt rättegångsfel och återförvisade frågan till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • NJA 2019 s. 501:Bestämmelserna om prövningstillstånd i Högsta domstolen bygger i grunden på en avvägning, i vilken domstolen kan beakta inte bara frågan om prejudikatintresse utan även andra omständigheter. Att det finns förutsättningar för prövningstillstånd innebär inte att sådant tillstånd också ska beviljas. Det förhållandet att domstolen beslutar att inte meddela prövningstillstånd i ett enskilt fall kan därför i sig inte utgöra ett rättegångsfel.
  • NJA 1985 s. 292:Sedan beslut av kommun att utöva förköpsrätt beträffande viss fastighet anmälts till inskrivningsmyndigheten och antecknats i fastighetsboken, har köparna anfört domvillobesvär över inskrivningsmyndighetens beslut. Spörsmål dels huruvida kommunen i samband med anmälningen företett bevis att underrättelser om förköpsbeslutet avsänts till köparen dels - när så antas vara förhållandet - om betydelsen av att underrättelserna, vilka köparna erhållit vid sådan tidpunkt att de kunnat inom föreskriven frist bestrida förköpsrätten, blivit sända till dem under annan adress än deras vanliga. 7 och 15 §§ förköpslagen (1967:868), 19 kap 3 § JB samt 59 kap 1 § RB.
  • NJA 2002 s. 375:Tingsrättsdomare som av hovrätten förklarats jävig att handlägga visst mål har ansetts ej äga rätt till klagan över domvilla avseende beslutet.
  • NJA 2009 s. 102:Ansökan om resning och klagan över domvilla i ett mål som prövats av en kommun i första instans och avgjorts av Miljööverdomstolen som slutinstans har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna för tvistemål i 58 och 59 kap. rättegångsbalken.
  • NJA 2016 s. 668:Domvilla. I ett mål om mäklarprovision har hovrätten underlåtit att pröva alla de moment som ett bifall till käromålet förutsatte, eftersom hovrätten inte hade uppfattat svarandens invändningar i dessa delar. Detta har ansetts utgöra domvilla.
  • NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
  • RH 1998:3:Fråga om förutsättningar för undanröjande av en i dom stadfäst förlikning.
  • NJA 2001 s. 593:Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
  • NJA 1982 s. 414:Domvillobesvär. Genom utslag i handräckningsmål har en person förpliktats att utlämna vissa varor till ett aktiebolag med angiven firma. Den angivna firman var emellertid inte införd i aktiebolagsregistret. Godtagandet av firman i handräckningsmålet har ansetts utgöra rättegångsfel. Med hänsyn till omständigheterna har felet inte föranlett undanröjande av utslaget.
  • NJA 2017 s. 382:Ansökan om resning och klagan över domvilla har ansetts inte kunna föranleda bifall mot bakgrund av vad som gäller om återgång av verkställighet, den rätt sökanden har till betalning enligt en förlikning och sökandens rätt i förekommande fall till skadestånd.
  • NJA 1997 s. 270:HovR har avslagit resningsansökan vari åberopats att stämningsansökan, som lagts till grund för tredskodom, inte blivit rätteligen delgiven genom kungörelse. HD har undanröjt tredskodomen på grund av domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 2 RB.
  • NJA 1992 s. 517:Underlåtenhet av HovR att innan ett mål avgjorts på handlingarna lämna parterna tillfälle att slutföra sin talan har ansetts som sådant rättegångsfel som föranleder undanröjande av HovR:ns dom.
  • RH 1997:30:Åklagares klagan över domvilla till nackdel för tilltalad har lämnats utan bifall.
  • NJA 1985 s. 394:I besvär över domvilla avseende ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd enligt 63 § lagen (1939:608) om enskilda vägar påstår klaganden att han felaktigt angetts som väghållningsskyldig för viss fastighet och yrkar att den debitering som påförts honom skall förklaras vara utan verkan. Vidare yrkar han, med hänvisning till att samfälligheten begärt och erhållit verkställighet av debiteringsbeslutet, att "uttagen fordran restitueras". Eftersom klaganden funnits kunna - utan hinder av den i nämnda lagrum angivna klanderfristen - i vanlig rättegång föra talan om att återfå det utmätta beloppet på den grund att han inte är ägare till fastigheten, har beslutet ansetts inte röra hans rätt i den mening som avses i 59 kap 1 § RB. HD - som inte tagit ställning till om ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd överhuvudtaget är av beskaffenhet att kunna undanröjas på grund av domvilla - har därför avvisat domvillobesvären.
  • RH 2000:78:Tingsrätt har meddelat tredskodom i mål om betalningsföreläggande. Svaranden, som klagat över domvilla, har ansetts ha haft giltig ursäkt att inte i ansökan om återvinning åberopa vad som lagts till grund för sådan klagan.
  • NJA 2011 s. 792:Klagan över domvilla. Ska frågan om klagan fyller en praktisk funktion i visst fall prövas som en processförutsättning eller i sak? - Dödsbodelägarna i ett dödsbo, vars rätt var i fråga, har ansetts ha rätt att föra talan i såväl boets som eget namn när dödsboet var skiftat.
  • NJA 2017 s. 1029:En nämndeman var på grund av ändrad folkbokföringsadress inte behörig att delta i tingsrättens avgörande. Fråga om tingsrättens och hovrättens domar ska undanröjas på grund av domvilla.
  • NJA 1982 s. 32:Spörsmål om undanröjande jämlikt grunderna för 59 kap 1 § RB av beslut om inteckningar i tomträtt i visst fall, där ansökan om fyra inteckningar i tomträtten av misstag föranlett att fyra inteckningar beviljats på envar av två inskrivningsdagar.
  • NJA 2005 s. 78:Ett beslut att meddela prövningstillstånd kan bli föremål för prövning i den ordning som gäller för klagan över domvilla, om det i det enskilda fallet undantagsvis framgår att en prövning av denna klagan har en praktisk funktion att fylla.
  • NJA 2008 s. 986:En tilltalad har dömts för rattfylleri, varvid tingsrätten har uttalat att åtalet varit styrkt. I domskälen har tingsrätten dock antecknat att brotten begåtts en annan dag än den som angetts i gärningsbeskrivningen. Sedan länsstyrelsen på grund av felet i gärningsbeskrivningen ansett sig inte kunna meddela slutligt beslut om körkortsåterkallelse, har riksåklagaren klagat över domvilla och gjort gällande att domen varit så oklar eller ofullständig att det inte framgått av den hur rätten dömt i saken eller i vart fall att det förekommit ett grovt rättegångsfel som kunnat antas ha inverkat på utgången. Riksåklagarens klagan över domvilla har avvisats, eftersom den med klagan åsyftade ändringen i domen inte ansetts omfattad av åklagares klagointresse.
  • NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett rättegångsombud utan att parten eller ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan. Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
  • NJA 1997 s. 121:Förutsättningar har inte ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål utan huvudförhandling.
  • NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
  • RH 1996:62:Att meddela utslag i mål om betalningsföreläggande utan att fästa avseende vid ett bestridande som har gjorts av ombud, som inte företedde fullmakt, har bedömts som grovt rättegångsfel.
  • NJA 2001 s. 575:Part, vars bestridande i handräckningsmål till följd av ett förbiseende inte beaktats av kronofogdemyndigheten, har sökt återvinning mot handräckningsutslaget varefter TRen meddelat tredskodom på grund av partens utevaro. Fråga om parten under åberopande av felet hos kronofogdemyndigheten, som parten ej åberopat i TRen, kan få TRens tredskodom undanröjd genom klagan över domvilla.
  • NJA 1994 s. 170:Chef för dansteater har underlåtit att i tid inbetala innehållna skatter. Med hänsyn bl a till att kronofogdemyndigheten vid tidigare tillfällen träffat uppgörelser med henne om avbetalningsplaner och till att hon på grund av de kulturvårdande myndigheternas uttalanden trott sig kunna påräkna ökade bidrag till verksamheten har hon ansetts inte böra fällas till ansvar för brott mot 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272). Hovrätts prövning av fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen på yrkande av åklagare som inte styrkt sin behörighet att företräda Riksskatteverket har ansetts som domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB.
  • NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.
  • NJA 1994 s. 525:Fråga huruvida ansökan om resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB beträffande interimistiskt beslut om underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i sak.
  • NJA 1998 s. 139:Fråga, vid klagan över domvilla, om verkan av att Domstolsverket medgivit yrkande om undanröjande av förpliktelse att ersätta motparts rättshjälpskostnad.
  • RH 2000:8:I kronofogdemyndighets beslut om frivillig skuldsanering har inte upptagits skuld som gäldenären angett i sin ansökan om skuldsanering. Rättegångsbalkens regler om extraordinära rättsmedel har ansetts tillämpliga och beslutet har på ansökan av gäldenären undanröjts på grund av domvilla.
  • NJA 2004 s. 728:Klagan över domvilla på den grund, att ett avgörande som vunnit laga kraft är till förfång för någon som inte har varit part i målet, får föras endast av den som påstår sig lida förfång.
  • RH 1993:37:Fråga om förutsättningar förelegat för kungörelsedelgivning av stämningsansökan med gäldenär, mot vilken tredskodom sedan givits.
  • RH 2002:7:I utslag i mål om betalningsföreläggande har som gäldenär angetts en viss person med en annans personnummer. Utslaget har ansetts därigenom vara riktat mot två personer, dels den som angetts med namn, dels den som identifierats genom personnummer. På den sistnämndes klagan över domvilla har hovrätten - utan att besluta om ny handläggning vid kronofogdemyndigheten - undanröjt utslaget såvitt det riktats mot denne.
  • RH 1995:137:Hyresnämndsmål. I mål om förlängning av hyresavtal har hyresnämnd delgivit part handlingar och kallelse till muntlig förhandling genom kungörelsedelgivning enligt 17 § delgivningslagen (1970:428) därvid meddelande om var handlingarna hålls tillgängliga och om handlingarnas innehåll inte införts i Post- och Inrikes Tidningar och/eller ortstidning utan anslagits i myndighetens lokal. Hovrätten har funnit att parten inte delgivits handlingarna i vederbörlig ordning. Att trots detta meddela beslut har ansetts utgöra sådan domvilla som sägs i 59 kap. 1 § 2 rättegångsbalken.
  • RH 2014:4:Kronofogdemyndigheten har inte ansetts ha fullgjort sin utredningsskyldighet i fråga om de civilrättsliga ägarförhållandena i mål om betalningsföreläggande där betalningsfastställelse i fast egendom begärdes.
  • MÖD 2000:3:Tillstånd till ändrad reglering och vattenbortledning för bevattningsändamål-----Miljödomstolen har givit tillstånd till en bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till ett tidigare tillstånd enligt vattenlagen i samma vattenområde, vilket betraktades som domvilla av Miljööverdomstolen. Målet återförvisades.
  • RH 1999:126:Vid klagan över domvilla har hovrätten ansett att klagandena genom att ansöka om återvinning av tredskodom inom föreskriven tid kunnat i rättegången vid tingsrätten åberopa de omständigheter som anförts till grund för klagan. Då de inte ansetts ha haft giltig ursäkt att inte göra det, har klagan avvisats.
  • NJA 1981 s. 903:Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning anförde vissa fastighetsägare besvär med yrkande i första hand att beslutet måtte undanröjs. Yrkandet har med hänsyn till sakens beskaffenhet jämlikt 14 kap 8 § 2 st RB ansetts gälla även till förmån för annan av beslutet berörd fastighetsägare. Sådan fastighetsägare har därför, utan hinder av att han ej själv varit klagande vid TR:n, ansetts kunna fullfölja talan till HovR:n.
  • NJA 1982 s. 775:Domvillobesvär. Sedan part sökt återvinning mot lagsökningsutslag och kallats till förhandling i återvinningsmålet, har parten till befattningshavare vid TR:ns kansli uppgivit att han inte kunde komma till förhandlingen. TR:n har, utan att fatta något beslut med anledning av vad parten uppgivit, hållit förhandlingen på utsatt tid och, då parten inte inställt sig, meddelat tredskodom mot denne. TR:ns underlåtenhet att fatta beslut i frågan, huruvida förhandlingen skulle inställas eller ej, har ansetts utgöra rättegångsfel. Med utgångspunkt i antagandet att parten skulle ha inställt sig, om han fått besked om att förhandlingen inte skulle komma att inställas, och särskilt med hänsyn till att något allmänt rättsmedel inte står till buds för part mot vilken tredskodom i mål om återvinning mot lagsökningsutslag givits, har felet ansetts vara sådant som avses i 59 kap 1 § 5 RB.
  • NJA 1988 s. 572:Tilltalad i brottmål fälldes mot sitt bestridande till ansvar av TR:n utan att ha hörts vid huvudförhandling i målet. I sin vadeinlaga förutsatte han att förhandling skulle äga rum i HovR:n. Detta har av HovR:n bort uppfattas som en begäran om huvudförhandling. Sådan förhandling har inte ansetts vara uppenbart obehövlig, varvid bl a beaktats en dom av Europadomstolen i liknande fall. HovR:ns avgörande av målet utan huvudförhandling har bedömts som grovt rättegångsfel.
  • NJA 1987 s. 459:Resningsärende. Det har ansetts felaktigt att låta den omständigheten att en gärningsman är offentlig tjänsteman inverka på straffmätningen, när brottet inte har haft något samband med hans ställning. Fråga huruvida straffmätning i strid mot denna princip inneburit en uppenbart lagstridig rättstillämpning.
  • NJA 1988 s. 404:Tingsrätt har i visst fall företagit tvistemål till huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen utan svarandens medgivande. Fråga om grovt rättegångsfel förekommit.
  • NJA 1989 s. 487:Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade TR:n gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
  • NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.
  • RH 2005:29:Kronofogdemyndighet har meddelat utslag i mål om betalningsföreläggande. Sedan svaranden begärt återvinning och handlingarna i målet överlämnats till tingsrätten har tingsrätten vid delgivning med svaranden ansetts inte ha kunnat använda sig av ett förenklat delgivningsförfarande enligt 3 a § första stycket delgivningslagen, baserat på kronofogdemyndighetens underrättelse enligt 3 b § delgivningslagen. Grovt rättegångsfel har ansetts föreligga.
  • MÖD 2009:14:Klagan över domvilla ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att de omständigheter som sökanden åberopade till stöd för klagan över domvilla hade kunnat prövas inom ramen för ett överklagande av domen. Då sökanden inte hade varit förhindrad att överklaga domen eller haft giltig ursäkt för att inte göra detta, avslog MÖD klagan över domvilla. I målet var även fråga om innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)

[K59]2 §  Den som vill klaga över domvilla skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till Högsta domstolen.

[S2]Om klagan grundas på någon omständighet som avses i 1 §1 eller 4 skall skrivelsen ges in inom sex månader från det att domen vann laga kraft. Grundas klagan på någon omständighet som avses i 1 § 2, skall skrivelsen ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag då domen vann laga kraft. Lag (1994:1034).

  • NJA 2006 s. 70:Fråga, i ärende om klagan över domvilla på den grunden att lagfart på fastigheter ändrats genom rättelsebeslut utan att den lagfarne ägaren fått tillfälle att yttra sig, vid vilken tidpunkt denne skall anses ha fått kännedom om besluten.
  • NJA 2018 s. 361:Sedan fel part angetts som sökande till hyresnämnd i ett ärende enligt hyresförhandlingslagen har hovrätten tillåtit partsbyte. Beslutet har ansetts innefatta domvilla. Även fråga om beräkning av fristen för att klaga över domvilla.
  • NJA 2009 s. 102:Ansökan om resning och klagan över domvilla i ett mål som prövats av en kommun i första instans och avgjorts av Miljööverdomstolen som slutinstans har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna för tvistemål i 58 och 59 kap. rättegångsbalken.
  • NJA 2013 s. 816:Fråga om en klagan över domvilla har getts in inom den i 59 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivna fristen om sex månader från det att klaganden fick kännedom om avgörandet. En omständighet av betydelse för bedömningen har ansetts vara om det sedan mer än sex månader föreligger för klaganden iakttagbara yttre förhållanden som klart ger vid handen att ett avgörande av det ifrågavarande slaget har fattats.
Ändrad: SFS 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)

[K59]3 §  I fråga om klagan över domvilla och överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. tillämpas. I fråga om klagan som skall prövas omedelbart av Högsta domstolen gäller dock inte bestämmelserna om prövningstillstånd.

[S2]Rätten får besluta att domen tills vidare inte får verkställas.

[S3]Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig eller annars inte bort ta upp målet till prövning, skall rätten samtidigt besluta att ny handläggning skall äga rum vid den rätt som meddelat domen.

[S4]I fråga om ersättning för kostnad gäller bestämmelserna om rättegångskostnad. Lag (1994:1034).

  • RH 2000:58:Hovrätten har efter klagan över domvilla undanröjt kronofogdemyndighets utslag och förordnat att ny handläggning skall äga rum vid kronofogdemyndigheten. Hovrätten har funnit att dess beslut får överklagas.
  • NJA 2001 s. 593:Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
  • NJA 1995 s. 686:HovR har undanröjt underrätts dom på grund av domvilla och visat målet åter för ny handläggning. HovR:ns beslut kan överklagas.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
  • NJA 2006 s. 37:Resning har ansetts kunna beviljas i ett domvilloärende. Fråga om sökanden haft giltig ursäkt för att inte tidigare ha åberopat ny bevisning.
  • RH 2018:27:Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.
  • NJA 1998 s. 139:Fråga, vid klagan över domvilla, om verkan av att Domstolsverket medgivit yrkande om undanröjande av förpliktelse att ersätta motparts rättshjälpskostnad.
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.)

[K59]4 §  Det som sägs i 1--3 §§ om dom skall tillämpas även när det gäller rättens beslut. Lag (1994:1034).

  • NJA 2018 s. 361:Sedan fel part angetts som sökande till hyresnämnd i ett ärende enligt hyresförhandlingslagen har hovrätten tillåtit partsbyte. Beslutet har ansetts innefatta domvilla. Även fråga om beräkning av fristen för att klaga över domvilla.
  • NJA 2002 s. 375:Tingsrättsdomare som av hovrätten förklarats jävig att handlägga visst mål har ansetts ej äga rätt till klagan över domvilla avseende beslutet.
  • NJA 2001 s. 593:Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
  • NJA 2012 s. 824:Ett tillfälligt näringsförbud kan inte bli föremål för resning eller klagan över domvilla.
  • NJA 2005 s. 78:Ett beslut att meddela prövningstillstånd kan bli föremål för prövning i den ordning som gäller för klagan över domvilla, om det i det enskilda fallet undantagsvis framgår att en prövning av denna klagan har en praktisk funktion att fylla.

[K59]5 §  Om ett avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha överklagats hos tingsrätt eller hovrätt, får klagan över domvilla i ärendet göras skriftligen hos hovrätten.

[S2]I fråga om klagan enligt första stycket tillämpas 1 §, 2 § andra stycket och 3 §. Lag (1994:1034).

  • NJA 2008 s. 1022:Högsta domstolen har prövat ansökan om extraordinärt rättsmedel beträffande ett beslut som fattats av en myndighets personalansvarsnämnd i ett disciplinärende. Vid prövningen, som skett enligt 11 kap. 11 § regeringsformen, har förvaltningsprocesslagens bestämmelse om resning beaktats.
  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.

[K59]6 §  Strafföreläggande som godkänts av den misstänkte skall efter klagan undanröjas,

  1. om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring,
  2. om det vid ärendets behandling har förekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogiltigt eller
  3. om föreläggandet av annan anledning inte överensstämmer med lag.

[S2]Har strafföreläggande undanröjts, får inte därefter för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare straff. Lag (1994:1034).

  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2006:2:Hovrätten undanröjde ett av bilförare godkänt föreläggande av ordningsbot för att vid färd med personbil inte ha medfört körkort eftersom förarens identitet kunde fastställas direkt på plats av polisen genom RPS-data. Föreläggandet kunde därmed inte anses överensstämma med lag.
  • NJA 1988 s. 430:Resning. Omständigheter som prövats i besvär över strafföreläggande enligt 59 kap 6 § RB har ansetts inte utgöra nya omständigheter enligt 58 kap 2 § 4 RB.
  • RH 2011:17:Godkännande av föreläggande av ordningsbot - avseende brukande av personbil trots att körförbud rådde för fordonet - har undanröjts då det inte kunde anses som en giltig viljeförklaring och inte heller ansågs stå i överensstämmelse med lag.

[K59]7 §  Den som vill klaga på strafföreläggande skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätt som kunnat ta upp åtal för brottet.

[S2]Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten inom ett år efter det att åtgärd för verkställighet av föreläggandet företogs hos den misstänkte. Om föreläggandet inte avser någon annan brottspåföljd än villkorlig dom räknas tiden från prövotidens början. I fråga om handläggningen skall 52 kap.2, 3 och 5-12 §§ tillämpas. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten. Lag (1996:1462).

  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 1995:20:Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätt skall pröva tingsrätts beslut i mål om undanröjande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
Ändrad: SFS 1996:1462 (None)

[K59]8 §  I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning av klagan på strafföreläggande gäller 49 och 52 kap.

[S2]Hovrättens beslut får inte överklagas. Lag (1994:1034).

  • RH 1995:42:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.
  • NJA 1996 s. 557:Prövningstillstånd i HovR krävs inte vid överklagande av TR:s beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 1995:45:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot (skiljaktig mening).

[K59]9 §  I mål som avses i 7 eller 8 § får rätten besluta att strafföreläggandet tills vidare inte får verkställas. Lag (1994:1034).

  • NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende godkänt föreläggande av ordningsbot har ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n tidigare ogillat besvär över ordningsboten.

[K59]10 §  Bestämmelserna i 6--9 §§ skall tillämpas även i fråga om godkänt föreläggande av ordningsbot. I mål om klagan på sådant föreläggande är allmän åklagare motpart till den misstänkte. Lag (1994:1034).

  • RH 1995:42:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 1996 s. 557:Prövningstillstånd i HovR krävs inte vid överklagande av TR:s beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • NJA 2011 s. 421:Det krävs inte prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrätts beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.
  • RH 2006:2:Hovrätten undanröjde ett av bilförare godkänt föreläggande av ordningsbot för att vid färd med personbil inte ha medfört körkort eftersom förarens identitet kunde fastställas direkt på plats av polisen genom RPS-data. Föreläggandet kunde därmed inte anses överensstämma med lag.
  • RH 2011:17:Godkännande av föreläggande av ordningsbot - avseende brukande av personbil trots att körförbud rådde för fordonet - har undanröjts då det inte kunde anses som en giltig viljeförklaring och inte heller ansågs stå i överensstämmelse med lag.
  • RH 1995:45:Prövningstillstånd har erfordrats för prövning i hovrätten av överklagande av godkänt föreläggande av ordningsbot (skiljaktig mening).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Rättegångsbalk (1942:740)

Ändring, SFS 1947:616

    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §, 4 kap 2, 6, 13 §§, 7 kap 1-8 §§, 10 kap 1 §, 11 kap 2 §, 12 kap 11 §, 33 kap 3, 9, 18, 26 §§, 49 kap 4 §, 51 kap 5 §, 54 kap 9, 17 §§, 55 kap 5 §

Ändring, SFS 1948:71

    Omfattning
    ändr. 4 kap 1 §

Ändring, SFS 1948:401

    Omfattning
    ändr. 7 kap 7 §

Ändring, SFS 1948:453

    Omfattning
    ändr. 19 kap 1, 3, 4 §§, 20 kap 8 §, 24 kap 22 §, 31 kap 6 §, 47 kap 1 §

Ändring, SFS 1949:247

    Omfattning
    ändr. 33 kap 4 §

Ändring, SFS 1952:137

    Omfattning
    ändr. 6 kap 9 §

Ändring, SFS 1952:775

    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §, 4 kap 3 §

Ändring, SFS 1953:352

    Omfattning
    ändr. 43 kap 11 §, 46 kap 11 §

Ändring, SFS 1954:234

    Omfattning
    ändr. 4 kap 5, 6 §§

Ändring, SFS 1954:432

    Omfattning
    upph. 48 kap 5 §; ändr. 17 kap 5, 9 §§, 19 kap 1, 7 §§, 20 kap 15 §, 30 kap 7, 12 §§, 36 kap 5 §, 48 kap 1, 4 §§, 49 kap 4 §, 50 kap 21, 22 §§, 51 kap 22 §, 59 kap 5 §

Ändring, SFS 1955:56

    Omfattning
    ändr. 6 kap 1 §, 30 kap 6 §

Ändring, SFS 1956:230

    Omfattning
    ändr. 12 kap 2, 3 §§

Ändring, SFS 1956:587

    Omfattning
    ändr. 1 kap 15 §, 30 kap 4, 7 §§, 43 kap 11 §, 45 kap 3 §, 46 kap 11 §, 50 kap 15 §, 51 kap 15 §

Ändring, SFS 1957:38

    Omfattning
    ändr. 23 kap 3, 20 §§

Ändring, SFS 1957:299

    Omfattning
    ändr. 19 kap 1, 2 §§

Ändring, SFS 1958:8

    Omfattning
    ändr. 1 kap 11, 12 §§, 6 kap 1, 9 §§, 29 kap 1, 3, 4, 6 §§

Ändring, SFS 1958:465

    Omfattning
    ändr. 1 kap 4, 5 §§

Ändring, SFS 1958:641

    Omfattning
    ändr. 4 kap 12, 13 §§, 20 kap 13 §, 21 kap 1 §, 36 kap 3 §

Ändring, SFS 1959:257

    Omfattning
    ändr. 4 kap 11 §, 23 kap 7 §, 59 kap 5 §

Ändring, SFS 1960:161

    Omfattning
    ändr. 6 kap 2 §, 33 kap 12 §, 36 kap 5 §

Ändring, SFS 1960:685

    Omfattning
    ändr. 20 kap 6 §

Ändring, SFS 1963:149

    Omfattning
    ändr. 1 kap 15 §, 3 kap 2 §, 4 kap 6, 8 §§, 8 kap 4, 6-8 §§, 33 kap 24 §, 50 kap 4, 9 §§, 51 kap 4, 9 §§, 52 kap 3, 8 §§, 55 kap 4, 9 §§, 56 kap 4, 9, 14 §§

Ändring, SFS 1963:257

    Omfattning
    ändr. 10 kap 17 § 6 p

Ändring, SFS 1964:166

    Omfattning
    ändr. 1 kap 4, 5, 11, 12 §§, 5 kap 1 §, 6 kap 1 §, 9 kap 8, 9 §§, 20 kap 6-8 §§, 21 kap 2 §, 23 kap 7, 22 §§, 24 kap 1, 3, 7 §§, 25 kap 1 §, 27 kap 2, 3, 16 §§, 28 kap 1, 11, 12, 14 §§, 29 kap 2, 3, §§, 30 kap 6, 9 §§, 31 kap 1, 10 §§, 36 kap 5 §, 46 kap 15 §, 48 kap 1-3 §§, 51 kap 21, 25 §§, 53 kap 2 §, 54 kap 12 §, 58 kap 3 §

Ändring, SFS 1964:330

    Omfattning
    ändr. 7 kap 7, 9 §§, 33 kap 24, 25 §§

Ändring, SFS 1964:646

    Omfattning
    upph. 4 kap 3 §; ändr. 1 kap 10, 13, 17 §§, 4 kap 2 §

Ändring, SFS 1965:585

    Omfattning
    ändr. 2 kap 2 §, 3 kap 3 §, 7 kap 4 §, 19 kap 9 §, 20 kap 10 §, 22 kap 8 §, 23 kap 22 §

Ändring, SFS 1966:61

    Omfattning
    ändr. 36 kap 24 §

Ändring, SFS 1966:249

    Omfattning
    ändr. 1 kap 4, 11 §§, 48 kap 1 §, 59 kap 6 §; nya 59 kap 7, 8 §§

Ändring, SFS 1966:296

    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §

Ändring, SFS 1966:302

    Omfattning
    ändr. 24 kap 22, 24 §§

Ändring, SFS 1967:943

    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §

Ändring, SFS 1968:79

    Omfattning
    ändr. 7 kap 8 §, 54 kap 9 §

Ändring, SFS 1968:193

    Omfattning
    ändr. 5 kap 6, 8 §§, 7 kap 9 §, 36 kap 12 §, 48 kap; ny 59 kap 9 §

Ändring, SFS 1968:348

    Omfattning
    ändr. 10 kap 10, 17 §§

Ändring, SFS 1968:495

    Omfattning
    upph. 2 p övergångsbest. till 1965:585

Ändring, SFS 1969:101

    Omfattning
    ändr. 30 kap 5-7, 10 §§; nya 30 kap 14 §, 45 kap 18 §

Ändring, SFS 1969:102

    Omfattning
    ikrafttr. av 1969:101 såvitt avser 30 kap 5-7 §§

Ändring, SFS 1969:168

    Omfattning
    ändr. 5 kap 2 §

Ändring, SFS 1969:244

    Omfattning
    upph. 16 kap 7 §; ändr. 1 kap, 2 kap 2, 3 §§, 4 kap 2, 5, 6 §§, 6 kap 3 §, 10 kap 9, 17 §§, 16 kap 1, 3, 4 §§, 17 kap 9 §, 29 kap 3, 6 §§, 39 kap 4 §, 42 kap 20 §, 43 kap 11 §, 46 kap 11 §, 50 kap 15 §, 51 kap 15 §

Ändring, SFS 1969:414

    Omfattning
    ikrafttr. av 1969:244 såvitt avser 39 kap 4 §

Ändring, SFS 1969:505

    Omfattning
    ikrafttr. av 1968:193 såvitt avser 48 kap 11 §

Ändring, SFS 1969:511

    Omfattning
    ikrafttr. av 1969:244 såvitt avser 1 kap 4 § 2 st, 6 kap 3 §, 29 kap 3 §

Ändring, SFS 1969:588

    Omfattning
    ändr. 22 kap 2, 7 §§, 23 kap 3, 7, 18, 24 §§, 45 kap 4-6 §§

Ändring, SFS 1969:671

    Omfattning
    ändr. 21 kap 10 §, 31 kap 1 §

Ändring, SFS 1969:680

    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §

Ändring, SFS 1970:82

    Omfattning
    ikrafttr. av 1969:101

Ändring, SFS 1970:391

    Förarbeten
    Prop. 1970:106
    Omfattning
    upph. övergångsbest. 3 p till 1969:244; ändr. övergångsbest. 7 p till 1969:244

Ändring, SFS 1970:429

    Förarbeten
    Prop. 1970:13
    Omfattning
    upph. 33 kap 9-27 §§; ändr. 32 kap 2 §, 33 kap 4-8 §§

Ändring, SFS 1970:1002

    Förarbeten
    Prop. 1970:145
    Omfattning
    ändr. 10 kap 10, 17 §§, 14 kap 5 §

Ändring, SFS 1971:218

    Förarbeten
    Prop. 1971:45
    Omfattning
    upph. 3 kap 7 §, 54 kap 12, 17-19 §§, 55 kap 2 §, 56 kap 2 §; ändr. 3 kap 6 §, 16 kap 3 §, 17 kap 5 §, 29 kap 3 §, 42 kap 8 §, 50 kap 21, 25 §§, 54 kap 10, 11, 13-15 §§, 55 kap 4, 12 §§, 56 kap 4, 14 §§, 59 kap 3 §

Ändring, SFS 1971:240

    Förarbeten
    Prop. 1971:100
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §; ny 21 kap 11 §

Ändring, SFS 1971:317

Ändring, SFS 1971:480

Ändring, SFS 1971:497

Ändring, SFS 1971:875

    Förarbeten
    Prop. 1971:143
    Omfattning
    ändr. 4 kap 12, 13 §§, 20 kap 13 §, 21 kap 1 §, 36 kap 3 §

Ändring, SFS 1971:1060

Ändring, SFS 1972:147

    Förarbeten
    Prop. 1972:21
    Omfattning
    ändr. 3 kap 4-6, 8 §§, 33 kap 7 §; ny 3 kap 7 §

Ändring, SFS 1972:218

Ändring, SFS 1972:430

    Förarbeten
    Prop. 1972:4
    Omfattning
    upph. 8 kap 5 §; ändr. 8 kap 2 §, 17 kap 14 §, 18 kap 13 §, 21 kap 5, 10 §§, 23 kap 13, 15, 19 §§, 30 kap 12 §, 31 kap 1, 2, 9, 11 §§, 33 kap 5 §, 49 kap 4, 7 §§

Ändring, SFS 1973:45

Ändring, SFS 1973:240

    Förarbeten
    Prop. 1973:30
    Omfattning
    ändr. 4 kap 1, 12, 13 §§, 5 kap 7, 8 §§, 9 kap 5 §, 17 kap 9 §, 18 kap 8, 14 §§, 30 kap 7 §, 33 kap 1, 3 §§, 36 kap 3, 5 §§, 50 kap 3 §, 51 kap 3 §, 52 kap 2 §, 55 kap 3 §, 56 kap 3 §; ny 33 kap 9 §

Ändring, SFS 1973:649

Ändring, SFS 1974:239

    Förarbeten
    Prop. 1974:44
    Omfattning
    ändr. 5 kap 2 §, 20 kap 14 §

Ändring, SFS 1974:573

    Förarbeten
    Prop. 1974:35
    Omfattning
    ändr. 1 kap 1, 5, 10 §§, 2 kap 2, 4-7 §§, 3 kap 1-4, 6 §§, 4 kap 1, 2, 4 §§, 5 kap 6 §, 6 kap 1, 9, 10, 13 §§, 7 kap 1-4 §§, 8 kap 1 §, 12 kap 3, 10 §§, 17 kap 8 §, 18 kap 8 §, 19 kap 2 §, 20 kap 7, 10 §§, 21 kap 10 §, 22 kap 8 §, 23 kap 22, 24 §§, 28 kap 14 §, 30 kap 7, 14 §§, 31 kap 1 §, 36 kap 24, 25 §§, 40 kap 18 §, 45 kap 18 §, 48 kap 1, 4, 8, 9, 11, 14, 20 §§

Ändring, SFS 1974:574

    Förarbeten
    Prop. 1974:35
    Omfattning
    ändr. övergångsbest. till 1972:147

Ändring, SFS 1974:831

Ändring, SFS 1974:1067

Ändring, SFS 1975:240

Ändring, SFS 1975:403

Ändring, SFS 1975:502

    Förarbeten
    Prop. 1974:149
    Omfattning
    upph. 1 kap 7, 10 §§, 2 kap 7 §; ändr. 1 kap 6 §

Ändring, SFS 1975:589

Ändring, SFS 1975:670

    Förarbeten
    Prop. 1975:78
    Omfattning
    ändr. 7 kap 4 §, 23 kap 22 §, 24 kap 1 §, 36 kap 5 §, 48 kap 5, 15 §§, 58 kap 1, 2 §§

Ändring, SFS 1975:1288

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:64
    Omfattning
    upph. 4 kap 7 §, 36 kap 12 §; ändr. 1 kap 3, 4 §§, 4 kap 5, 6, 8, 11 §§, 5 kap 7 §, 6 kap 2 §, 12 kap 3 §, 29 kap 1, 3, 6 §§, 36 kap 11, 13-15, 21 §§, 40 kap 9, 14 §§

Lag (1976:21) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1976:560) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:153
    Omfattning
    ändr. 2 kap 4 §, 4 kap 5, 6, 8 §§, 29 kap 1, 3, 4, 7 §§, 30 kap 7 §; nya 2 kap 4 a §, 4 kap 7 §

Lag (1976:567) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:191
    Omfattning
    upph. 30 kap 14 §, 45 kap 18 §; ändr. 17 kap 7, 8, 9 §§

Lag (1976:602) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1976:1137) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:148
    Omfattning
    ändr. 45 kap 10, 15, 16 §§, 48 kap 4, 9, 10 §§

Lag (1977:943) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1977:1020) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1977/78:62
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5, 8 §§, 37 kap 5 §, 49 kap 4 §

Lag (1977:1145) om ändring i rättegångsbalken

Förordning (1978:102) om ikraftträdande av lagen (1976:21) om ändring i rättegångsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1976:21

Lag (1979:166) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1978/79:86
    Omfattning
    upph. 4 p övergångsbest. till 1969:244; ändr. 1 kap 2 §

Lag (1979:242) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1978/79:90
    Omfattning
    ändr. 17 kap 14 §, 30 kap 12 §, 31 kap 1 §, 33 kap 5 §, 49 kap 4, 7 §§, 52 kap 1 §, 54 kap 8 §, 56 kap 1 §

Lag (1979:289) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1978/79:132
    Omfattning
    ändr. 5 kap 8 §, 6 kap 9 §, 21 kap 10 §

Lag (1979:681) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1979:927) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1980:101) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1979/80:2
    Omfattning
    ändr. 5 kap 1, 4, 5 §§, 8 kap 4, 7 §§, 23 kap 14 §, 36 kap 5 §, 38 kap 8 §, 39 kap 5 §; ny 38 kap 9 §

Lag (1980:262) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1980:378) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:22) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:214) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:76
    Omfattning
    ändr. 21 kap 2 §, 27 kap 16 §, 29 kap 2, 3 §§, 51 kap 25 §

Lag (1981:228) om ändring i lagen (1981:22) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:510) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:741) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:828) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:84
    Omfattning
    ändr. 8 kap 2 §, 9 kap 8 §, 10 kap 17 §, 12 kap 3 §, 15 kap, 16 kap 6 §, 17 kap 14 §, 25 kap 1, 3 §§, 26 kap, 27 kap 10 §, 30 kap 12 §, 33 kap 5 §, 38 kap 5 §, 50 kap 5, 8 §§, 52 kap 7 §, 55 kap 5, 8 §§

Lag (1981:1065) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:1088) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:154
    Omfattning
    ändr. 3 kap 6 §, 54 kap 13 §, 55 kap 4, 7, 11 §§, 56 kap 4, 7 §§; ny 54 kap 12 §

Lag (1981:1093) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:1285) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:1289) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:1294) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:201
    Omfattning
    ändr. 23 kap 18, 21 §§, 24 kap 3, 5-9, 12, 14, 17, 22 §§, 25 kap 2, 5, 7 §§, 28 kap 13 §, 45 kap 14 §, 47 kap 9, 22 §§, 52 kap 1 §, 56 kap 1 §, rubr. till 25 kap

Lag (1981:1295) om ändring i lagen (1981:828) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1981:1312) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:34
    Omfattning
    ändr. 7 kap 4 §, 20 kap 10 §, 22 kap 8 §

Lag (1982:184) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1982:201) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1982:283) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1982:522) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1982:1114) om ändring i rättegångsbalken

Lag (1982:1123) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:41
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 §, 2 kap 4 §, 6 kap 1 §, 9 kap 9 §, 18 kap 14 §, 30 kap 10 §, 48 kap 4, 17 §§; ny 48 kap 12 a §

Lag (1983:91) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:42
    Omfattning
    ändr. 8 kap 6 §
    Ikraftträder
    1983-04-01

Lag (1983:154) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:61
    Omfattning
    ändr. 31 kap 1 §
    Ikraftträder
    1983-05-01

Lag (1983:370) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:126
    Omfattning
    upph. 29 kap 7 §; ändr. 1 kap 3, 4 §§, 2 kap 4 a §, 4 kap 5, 14 §§, 29 kap 1, 3, 4, 6 §§, 49 kap 7 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:497) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:137
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:920) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. I fråga om offentliga försvarare som har förordnats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:23
    Omfattning
    ändr. 21 kap 3, 6, 10 §§, 23 kap 5 §, 31 kap 1, 2, 11 §§; ny 21 kap 3 a §
    Ikraftträder
    1984-01-01

Lag (1983:999) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:158
    Omfattning
    upph. 7 kap 7 §; ändr. 7 kap 5 §
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1984:131) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
    2. Äldre bestämmelser om tingsrätternas domförhet gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
    3. Äldre bestämmelser om hovrätternas domförhet gäller alltjämt i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet.
    4. Äldre bestämmelser om avvisning av ofullständiga stämningsansökningar samt vade-, revisions- och besvärsinlagor gäller alltjämt i fråga om ansökningar och inlagor som har kommit in till rätten före ikraftträdandet.
    5. Äldre bestämmelser om rätt till återupptagande av ett tvistemål eller ett brottmål i en hovrätt efter det att hovrätten förklarat vadetalan i målet förfallen gäller alltjämt, om vadetalan har förklarats förfallen före ikraftträdandet.
    6. Äldre bestämmelser om tid för anförande av besvär över en underrätts beslut gäller alltjämt beträffande beslut som inte har meddelats vid sammanträde för förhandling men i fråga om vilka tiden för meddelandet har tillkännagivits före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:78
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 §, 2 kap 4 §, 5 kap 8 §, 9 kap 7 §, 36 kap 1 §, 42 kap 4, 5 §§, 47 kap 4, 5 §§, 50 kap 7, 8, 20, 21 §§, 51 kap 7, 8, 14, 19-21 §§, 52 kap 1, 6 §§, 55 kap 7, 12 §§, 56 kap 7 §, rubr. till 9 kap; nya 9 kap 10 §, 42 kap 8 a §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1984:388) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1983/84:111
    Omfattning
    ändr. 7 kap 9 §, 28 kap 2 §
    Ikraftträder
    1984-10-01

Lag (1984:400) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1983/84:105
    Omfattning
    ny 20 kap 15 a §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Förordning (1984:722) om ikraftträdande av lagen (1984:388) om ändring i rättegångsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1984:388
    Ikraftträder
    1984-10-01

Lag (1984:955) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1983/84:187
    Omfattning
    ändr. 23 kap 9 §
    Ikraftträder
    1985-01-01

Lag (1985:13) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:3
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §, 23 kap 4 a §; ny 20 kap 7 b §
    Ikraftträder
    1985-04-01

Lag (1985:267) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:109
    Omfattning
    ändr. 28 kap 2, 4, 5 §§, 33 kap 1 §; nya 33 kap 10-12 §§
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:355) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/85:90
    Omfattning
    ändr. 8 kap 2 §
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:374) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:167
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:415) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:178
    Omfattning
    nuvarande 2 kap 4 a § betecknas 2 kap 4 b §; ändr. 1 kap 8 §, 49 kap 4 §; nya 1 kap 7 §, 2 kap 4 a §, 4 kap 10 a §
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:657) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:133
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1985-08-01

Lag (1985:934) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:215
    Omfattning
    ändr. 3 kap 8 §, 4 kap 2 §
    Ikraftträder
    1986-01-01

Lag (1985:1058) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:208
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1986-01-01

Lag (1986:120) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:23
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 §, 2 kap 4 §, 26 kap 1 §, 48 kap 5 §
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1986:649) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:9
    Omfattning
    ändr. 2 kap 2 §, 24 kap 22 §, 48 kap 5, 15 §§
    Ikraftträder
    1987-06-01

Lag (1986:1010) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:6
    Omfattning
    ändr. 27 kap 7 §
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1987:328) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har börjat löpa före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:72
    Omfattning
    ändr. 18 kap 8 §
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1987:448) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:26
    Omfattning
    ändr. 42 kap 3, 4 §§, 47 kap 3, 4 §§
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1987:681) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som en konkursdomare har begått i utövningen av tjänsten.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:90
    Omfattning
    ändr. 2 kap 2 §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:747) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
    2. Genom lagen upphävs lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Den lagen gäller dock fortfarande i mål där ansökan om stämning kommit in till rätten före ikraftträdandet eller där rätten, om talan väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, före ikraftträdandet beslutat att tvisten skall handläggas som tvistemål.
    3. Bestämmelserna i 36 kap. 1 § tredje stycket 3 i deras äldre lydelse gäller fortfarande beträffande den som av militär befattningshavare ålagts disciplinstraff.
    4. Äldre bestämmelser om vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om domar som meddelats före ikraftträdandet.
    5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:89
    Omfattning
    upph. 20 kap 15 a §, 37 kap 4, 5 §§, 39 kap 3 §, 40 kap 13, 15 §§, 42 kap 8 a §; ändr. 1 kap 9 §, 2 kap 4 §, 6 kap 6, 9 §§, 9 kap 5, 8, 9 §§, 10 kap 20 §, 11 kap 5 §, 12 kap 6, 14 §§, 13 kap 3 §, 14 kap 3-5, 7 §§, 16 kap 3 §, 17 kap 2 §, 18 kap 14 §, 19 kap 7 §, 20 kap 15 §, 21 kap 2 §, 23 kap 18, 24 §§, 30 kap 2 §, 32 kap 6, 7 §§, 33 kap 9 §, 35 kap 13, 14 §§, 36 kap 1, 7, 16-20, 22, 23 §§, 37 kap 1-3 §§, 38 kap 6 §, 39 kap 2 §, 40 kap 11, 16 §§, 42 kap 1, 2, 6-18, 20, 21 §§, 43 kap 3-5, 8, 10, 11, 13 §§, 44 kap 10 §, 45 kap 7, 10, 13 §§, 46 kap 3-8, 11, 13, 15 §§, 47 kap 2, 6-12, 19, 20, 22, 23 §§, 49 kap 3 §, 50 kap 1, 2, 4, 15 §§, 51 kap 15 §, 52 kap 10 § 54 kap 8 §, rubr.till 37, 42, 44 kap; nya 1 kap 3 a §, 10 kap 8 a §, 14 kap 7 a §, 18 kap 8 a §, 43 kap 14 §, 44 kap 7 a §, 46 kap 17 §, 49 kap 12-15 §§, 50 kap 10 a §, 52 kap 9 a §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:792) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
    2. Beträffande tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet, en av makarna har avlidit före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning med anledning av boskillnad.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:86
    Omfattning
    ändr. 10 kap 9 §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:1097) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:7
    Omfattning
    ändr. 17 kap 9 §, 30 kap 7 §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:1211) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Är någon vid lagens ikraftträdande berövad friheten genom gripande, anhållande eller häktning, får häktningsframställning enligt 24 kap. 12 § göras samt häktningsförhandling enligt 13 och 17 §§ samma kapitel hållas den dag lagen träder i kraft eller följande dag, om äldre rätt medger att så sker.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:112
    Omfattning
    ändr. 19 kap 12 §, 24 kap, 25 kap 1 §, 51 kap 8, 13 §§, 52 kap 10 §, 54 kap 5 §, 55 kap 15 §
    Ikraftträder
    1988-04-12

Lag (1987:1345) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:23
    Omfattning
    ändr. 58 kap 2, 3 §§
    Ikraftträder
    1988-02-01

Lag (1988:6) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:1
    Omfattning
    ändr. 22 kap 2, 5 §§, 35 kap 5 §
    Ikraftträder
    1988-02-01

Förordning (1988:27) om ikraftträdande av lagen (1987:1211) om ändring i rättegångsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1987:1211
    Ikraftträder
    1988-04-12

Lag (1988:167) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983.
    Förarbeten
    Prop. 1987/88:26
    Omfattning
    ändr. 8 kap 2, 7 §§
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:214) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:73
    Omfattning
    ny 21 kap 10 a §
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:257) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:89
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:610) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:107
    Omfattning
    ändr. 20 kap 15 §, 23 kap 5, 10, 11 §§, 49 kap 7 §
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:616) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de kommunfullmäktige och landsting som nyvalts under detta år.
    Förarbeten
    Prop. 1987/88:138
    Omfattning
    ändr. 4 kap 5-8 §§
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:820) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:135
    Omfattning
    ändr. 48 kap 4 §
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:943) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:120
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §, 51 kap 25 §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1260) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:124
    Omfattning
    ändr. 4 kap 1, 10 a, 13 §§, 8 kap 2 §, 10 kap 7 §, 12 kap 2 §, 20 kap 14 §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1328) om ändring i lagen (1988:616) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:124
    Omfattning
    ändr. 4 kap 6 § i 1988:616
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1369) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:2
    Omfattning
    ändr. 29 kap 2-4 §§
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1370) om ändring i lagen (1988:943) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:2
    Omfattning
    ändr. 51 kap 25 § i 1988:943
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1451) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har ansökan om resning eller återställande av försutten tid gjorts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fall då besvär över domvilla har anförts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1987/88:58
    Omfattning
    ändr. 58 kap 4, 6-8, 12 §§, 59 kap 2 §; nya 58 kap 10 a, 13, 14 §§, 59 kap 4 a §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1989:113) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
    Förarbeten
    Prop. 1988/89:66
    Omfattning
    ändr. 56 kap 14 §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1989:352) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
    2. Bestämmelserna i 54 kap.2 a och 11 a §§ tillämpas inte på avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.
    3. Bestämmelserna i 54 kap.9 och 11 §§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande vid fullföljd av talan mot avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.
    4. Bestämmelserna i 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om sådan utfästelse att inte fullfölja talan som gjorts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1988/89:78
    Omfattning
    ändr. 3 kap 5, 6 §§, 49 kap 1 §, 54 kap 1, 9, 11, 13 §§, 55 kap 12 §, 56 kap 12 §, rubr. till 56 kap; nya 42 kap 17 a §, 54 kap 2 a, 11 a §§, 55 kap 12 a §, 56 kap 15-17 §§
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1989:650) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:124
    Omfattning
    upph. 27 kap 16 §; ändr. 24 kap 1, 3 §§, 25 kap 1 §, 26 kap 1 §, 27 kap 1, 7 §§, 28 kap 13 §, 51 kap 13 §, rubr. till 27 kap; nya 27 kap 18-24 §§, 28 kap 3 a §
    Ikraftträder
    1989-09-01

Lag (1989:656) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.
    2. Äldre föreskrifter om rättens sammansättning gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
    3. Äldre föreskrifter i 50 kap. 25 § tredje stycket gäller alltjämt när det överklagade avgörandet har meddelats före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1988/89:95
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3, 3 a, 8 §§, 2 kap 4 §, 10 kap 8 a §, 12 kap 9 §, 18 kap 8 a §, 35 kap 13 §, 47 kap 3, 4 §§, 49 kap 1, 9, 12, 14 §§, 50 kap 10, 12, 25, 26, 28 §§, 51 kap 10, 12, 26, 28 §§, 54 kap 1 §, 55 kap 15 §, 59 kap 1, 2 §§; nya 1 kap 3 b, 3 c, 3 d §§, 51 kap 23 a §
    Ikraftträder
    1989-09-01

Lag (1990:319) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:14
    Omfattning
    ändr. 5 kap 1 §
    Ikraftträder
    1990-07-01

Lag (1990:443) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser gäller dock
    1. i fråga om fullföljd av talan mot särskild dom enligt 17 kap. 5 § som har meddelats före ikraftträdandet,
    2. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet,
    3. i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva om talan mot avgörande som meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.
    Har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen talan före ikraftträdandet väckts vid viss tingsrätt som sägs där, behåller tingsrätten sin behörighet att handlägga målet.
    Förarbeten
    Prop. 1989/90:71
    Omfattning
    upph. 1 kap 7 §; ändr. 1 kap 8 §, 17 kap 5, 15 §§, 23 kap 14 §, 28 kap 4, 5 §§, 30 kap 13 §, 31 kap 1-6, 10, 11 §§, 48 kap 12 a §, 49 kap 12 §, 50 kap 3 §, 51 kap 3 §, 52 kap 1, 2 §, 55 kap 3, 12 a §, 56 kap 3 §; nya 18 kap 16 §, 49 kap 1 a §, 54 kap 1 a §
    Ikraftträder
    1990-07-01

Lag (1990:747) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:85
    Omfattning
    ändr. 44 kap 10 §; nya 18 kap 3 a §, 44 kap 7 b §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1990:1128) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i mål
    1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
    2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före ikraftträdandet, eller
    3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:32
    Omfattning
    ändr. 10 kap 10 §
    Ikraftträder
    1991-01-01

Lag (1990:1411) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:11
    Omfattning
    ändr. 33 kap 2 §
    Ikraftträder
    1991-02-01

Lag (1991:241) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:68
    Omfattning
    ändr. 9 kap 1, 2, 3, 5, 6 §§, 48 kap 4 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Förordning (1991:362) om ikraftträdande av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, lagen (1990:747) om ändring i rättegångsbalken och lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1990:747

Lag (1991:364) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:116
    Omfattning
    ändr. 8 kap 2, 7 §§, 12 kap 2 §, 31 kap 1 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag(1991:485) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:153
    Omfattning
    ändr. 4 kap 6 §, 10 kap 1 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:666) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:129
    Omfattning
    ändr. 23 kap 8 §; ny 28 kap 2 a §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:847) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:126
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 d §, 18 kap 8 a §, 42 kap 11, 18 §§
    Ikraftträder
    1992-01-01

Förordning (1991:878) om ikraftträdande av viss följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen

    Omfattning
    ikrafttr. av 1991:847

Lag (1991:1139) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:58
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:1549) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:194
    Omfattning
    ändr. 5 kap 1 §, 21 kap 3 §, 36 kap 4, 13 §§, 46 kap 15 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:1561) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller dock vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om tystnadsplikter som har uppkommit före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:179
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:1819) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:66
    Omfattning
    ändr. 3 kap 4 §, 4 kap 2 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1992:340) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:85
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1993-01-01

Lag (1992:374) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:109
    Omfattning
    ändr. 49 kap 4 §, 51 kap 8 §
    Ikraftträder
    1992-07-01

Lag (1992:1511) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
    2. Är ombud enligt 33 kap. 7 § anmält vid ikraftträdandet, skall anmälan anses avse tre månader efter ikraftträdandet. Den som gjort anmälan och ombudet skall av Högsta domstolen på lämpligt sätt underrättas därom snarast efter ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1992/93:64, Bet. 1992/93:JuU13
    Omfattning
    upph. 33 kap 7 §; ändr. 8 kap 2, 7 §§, 12 kap 2, 3 §§, 21 kap 3 §, 33 kap 8 §, ny 8 kap 9 §
    CELEX-nr
    389L0048
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1993:10) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.
    2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fall då offentlig försvarare förordnats före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:104, Prop. 1992/93:109, Bet. 1992/93:JuU12
    Omfattning
    ändr. 31 kap. 1 §
    Ikraftträder
    1993-03-01

Lag (1993:200) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:223, Prop. 1992/93:4, Bet. 1992/93:JuU19
    Omfattning
    ändr. 48 kap 2, 4 §§
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:348) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt i fråga om mål i vilka rätten har fattat beslut om rättspsykiatrisk undersökning före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1992/93:25, Bet. 1992/93:JuU29
    Omfattning
    ändr. 4 kap 13 §, 46 kap 11 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:393) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:321, Prop. 1992/93:159, Bet. 1992/93:SoU19
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1993:512) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:371, Prop. 1992/93:213, Bet. 1992/93:JuU32
    Omfattning
    ändr. 2 kap 4 §; ny 1 kap 3 e §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:514) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Om en dom eller ett beslut har meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om överklagande och krav på prövningstillstånd.
    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:373, Prop. 1992/93:216, Bet. 1992/93:JuU34
    Omfattning
    ändr. 2 kap 5 §, 16 kap 3 §, 49 kap 12 §, 51 kap 4 §; nya 49 kap 12 a §, 51 kap 10 a §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:515) om ändring i lagen (1993:512) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:373, Prop. 1992/93:216, Bet. 1992/93:JuU34
    Omfattning
    ändr. 2 kap 4 § i 1993:512

Lag (1993:602) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:443, Prop. 1992/93:200, Bet. 1992/93:TU30
    Omfattning
    ändr. 27 kap 3, 4, 9, 11, 18, 19 §§; ny 27 kap 25 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:1408) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:67, Prop. 1993/94:24, Bet. 1993/94:JuU7
    Omfattning
    ändr. 24 kap 21 §, 27 kap 4 §, 28 kap 11, 12, 13 §§, 49 kap 4 §, 52 kap 1, 7 §§, 54 kap 5 §, 56 kap 1 §; ny 24 kap 5 a §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Ändring, SFS 1993:1646

    Omfattning
    ikrafttr. av 1992:1511

Lag (1994:420) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:320, Prop. 1993/94:143, Bet. 1993/94:JuU25
    Omfattning
    ändr. 20 kap 15 §, 23 kap 10 §, 36 kap 10 §, 45 kap 9, 16, 48 kap 2, 11 §§, 51 kap 8, 10 §§, 55 kap 8, 10 §§
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:452) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:338, Prop. 1993/94:159, Bet. 1993/94:SfU17
    Omfattning
    ändr. 24 kap 21 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:1034) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
    2. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.
    3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:377, Prop. 1993/94:190, Bet. 1993/94:JuU30
    Omfattning
    upph. 32 kap 7 §, 50 kap 30 §, 51 kap 31 §; ändr. 3 kap 4, 6, 7 §§, 8 kap 4, 8 §§, 17 kap 7, 12, 13 §§, 30 kap 5, 10, 11 §§, 32 kap 2 §, 33 kap 3 §, 42 kap 17 a §, 49 kap, 50 kap 1-25, 27, 29 §§, 51 kap 1-23, 24, 25, 27, 29, 30 §§, 52, 53, 54, 55, 56, 57 kap, 58 kap 11 §, 59 kap, rubr. före 50, 51 kap
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1994:1412) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 kap, 1, 3, 8 och 22 §§ och 27 kap. 7 § den 1 april 1995, och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:40, Prop. 1994/95:23, Bet. 1994/95:JuU2
    Omfattning
    ändr. 23 kap 1, 3, 8, 22 §§, 27 kap 7 §, 48 kap 2, 4, 5, 6, 9, 10 §§; ny 48 kap 5 a §
    Ikraftträder
    1995-04-01

Lag (1994:1435) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
    2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:29, Prop. 1993/94:251, Bet. 1994/95:LU3
    Omfattning
    ändr. 10 kap 7 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1994:1620) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
    2. Den nya lydelsen av 4 kap. 6 § skall dock tillämpas första gången efter valet år 1998.
    3. Val enligt den nya lydelsen av 4 kap. 8 § skall äga rum första gången år 1998.
    4. Löpande tjänstgöringstid för de nämndemän som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:69, Prop. 1994/95:87, Bet. 1994/95:KU21
    Omfattning
    ändr. 4 kap 6, 8 §§
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1995:315) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:196, Prop. 1994/95:133, Bet. 1994/95:JuU9
    Omfattning
    ändr. 3 kap 3 §, 20 kap 10 §
    Ikraftträder
    1995-05-01

Lag (1995:491) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:331, Prop. 1994/95:124, Bet. 1994/95:JuU20
    Omfattning
    ändr. 28 kap 13 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:495) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:255, Prop. 1994/95:100, Bet. 1994/95:JuU15
    Omfattning
    ändr. 1 kap 5 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:637) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:379, Prop. 1994/95:188, Bet. 1994/95:JuU22
    Omfattning
    ändr. 28 kap 2, 4, 5 §§, 33 kap 6 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:975) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:456, Prop. 1994/95:150, Bet. 1994/95:JuU26
    Omfattning
    ändr. 21 kap 10 §
    Ikraftträder
    1995-08-01

Förordning (1995:1162) om ikraftträdande av lagen (1994:1412) om ändring i rättegångsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 48 kap 2, 4, 5, 5 a, 6, 9, 10 §§ i 1994:1412
    Ikraftträder
    1995-12-01

Lag (1995:1230) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:17, Prop. 1994/95:227, Bet. 1995/96:JuU1
    Omfattning
    ändr. 27 kap 18, 19, 20, 21, 25 §§
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1995:1310) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:58, Prop. 1995/96:21, Bet. 1995/96:JuU9
    Omfattning
    ändr. 24 kap 12, 13, 17, 19 §§
    Ikraftträder
    1996-02-01

Lag (1996:142) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:170, Prop. 1995/96:117, Bet. 1995/96:SoU12
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1996-04-01

Lag (1996:157) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:173, Prop. 1995/96:116, Bet. 1995/96:JuU16
    Omfattning
    ändr. 3 kap 4, 5, 6 §§, 55 kap 11 §, 58 kap 6 §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:247) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:193, Prop. 1995/96:115, Bet. 1995/96:JuU17
    Omfattning
    ändr. 6 kap 11, 12, 13 §§, 17 kap 10 §, 30 kap 8 §; nya 10 kap 20 a §, 19 kap 11 a §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:415) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:233, Prop. 1995/96:180, Bet. 1995/96:JuU20
    Omfattning
    ändr. 27 kap 25 §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:1024) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:18, Prop. 1995/96:211, Bet. 1996/97:JuU2
    Omfattning
    ändr. 44 kap 7 b, 10 §§
    Ikraftträder
    1997-01-01

Lag (1996:1462) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:39, Prop. 1996/97:8, Bet. 1996/97:JuU4
    Omfattning
    ändr. 48 kap 2, 4, 10 §§, 59 kap 7 §
    Ikraftträder
    1997-07-01

Lag (1996:1624) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då lagen (1946:864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall upphöra att gälla.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ändr. 17 kap 14 §, 18 kap 8 a, 13 §§, 21 kap 10 §, 23 kap 13, 15, 19 §§, 30 kap 12 §, 31 kap 1, 2, 11 §§, 33 kap 5 §, 36 kap 24 §, 48 kap 2 §, 49 kap 5, 8 §§; nya 11 kap 6 §, 21 kap 12 §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Lag (1997:228) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:228, Prop. 1996/97:108, Bet. 1996/97:BoU13
    Omfattning
    ändr. 4 kap 7 §
    Ikraftträder
    1999-01-01

Lag (1997:273) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet tillämpas dock 8 kap. 7 § tredje stycket i sin äldre lydelse. Den nya lydelsen av 8 kap. 7 § fjärde stycket tillämpas inte i fråga om sådana förhållanden som nyss sagts.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:217, Prop. 1996/97:134, Bet. 1996/97:JuU18
    Omfattning
    ändr. 8 kap 6, 7, 8 §§
    Ikraftträder
    1997-07-01

Lag (1997:298) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgifter som anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:207, Prop. 1996/97:97, Bet. 1996/97:KU18
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1997-07-01

Lag (1997:314) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:264, Prop. 1996/97:124, Bet. 1996/97:SoU18
    Omfattning
    ändr. 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1998-01-01

Lag (1997:391) om ändring i rättegångsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.
    2. Om huvudförhandlingen har påbörjats före ikraftträdandet gäller 1 kap.3 b och 8 §§ i sina äldre lydelse.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:216, Prop. 1996/97:133, Bet. 1996/97:JuU17
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 b, 8 §§, 2 kap 4 §
    Ikraftträder
    1997-09-01

Lag (1997:726) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:6, Prop. 1996/97:156, Bet. 1997/98:SoU5
    Omfattning
    ändr. 20 kap 7 §
    Ikraftträder
    1997-11-01

Lag (1998:24) om ändring i rättegångsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:138, Prop. 1996/97:175, Bet. 1997/98:JuU7
    Omfattning
    ändr. 9 kap 10 §, 23 kap 9 §, 24 kap 8, 9, 22 §§
    Ikraftträder
    1998-04-01

Lag (1998:601) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:227, Prop. 1997/98:104, Bet. 1997/98:JuU22
Omfattning
ändr. 24 kap 5 a, 14, 21, 24 §§, 49 kap 5 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:605) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:275, Prop. 1997/98:96, Bet. 1997/98:JuU21
Omfattning
ändr. 29 kap 2 §, 30 kap 6 §, 48 kap 4 §, 51 kap 13, 25 §§
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:1573) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:21, Prop. 1997/98:168, Bet. 1998/99:LU2
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:1800) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:80, Prop. 1998/99:1, Bet. 1998/99:JuU1
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1999:72) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:133, Prop. 1997/98:181, Bet. 1998/99:JuU7
Omfattning
ändr. 23 kap 21 §, 28 kap 3 §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (1999:84) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
  2. Om kallelse har utfärdats före ikraftträdandet, tillämpas 50 kap.10 och 21 §§ och 51 kap. 10 § i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:143, Prop. 1998/99:37, Bet. 1998/99:JuU13
Omfattning
upph. 9 kap 9 §; ändr. 2 kap 4 §, 3 kap 6 §, 6 kap 6 §, 17 kap 15 §, 30 kap 13 §, 49 kap 8 §, 50 kap 10, 13, 16, 21, 22 §§, 51 kap 8, 10, 13 §§, 52 kap 7 §, 55 kap 8 §, 56 kap 7, 13 §§, 58 kap 6 §; nya 32 kap 7 §, 50 kap 12 a §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (1999:117) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:142, Prop. 1998/99:35, Bet. 1998/99:JuU12
Omfattning
ändr. 10 kap 18 §; ny 10 kap 17 a §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (1999:293) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:176, Prop. 1998/99:38, Bet. 1998/99:KU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (1999:791) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:4, Prop. 1998/99:108, Bet. 1998/99:JuU24
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 3, 7, 8, 9 §§; nya 8 kap 2 a, 10, 11 §§
CELEX-nr
398L0005
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (2000:172) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
  2. Bestämmelserna i 18 kap. 8 a § i dess äldre lydelse skall tillämpas i mål som handläggs enligt 1 kap. 3 d §, om ansökan om stämning har kommit in till rätten före ikraftträdandet eller, när talan har väckts som enskilt anspråk i brottmål, rätten före ikraftträdandet beslutat att tvisten skall handläggas som tvistemål. Detsamma gäller om talan har väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning och kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet har beslutat att, enligt 36 eller 54 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, överlämna målet till tingsrätt.
  3. Har en huvudförhandling påbörjats före ikraftträdandet tillämpas i fråga om den förhandlingen 43 kap.3 och 11 §§ eller 46 kap.3 och 11 §§ i deras äldre lydelse.
  4. Har en tredskodom meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att söka återvinning.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:151, Prop. 1999/2000:26, Bet. 1999/2000:JuU10
Omfattning
upph. 1 kap 9 §, nuvarande 6 kap, 33 kap 5 §; ändr. 8 kap 2, 4, 7 §§, 12 kap 9 §, 14 kap 7 §, 15 kap 3 §, 18 kap 8 a §, 19 kap 12 §, 25 kap 7 §, 35 kap 13 §, 42 kap 6, 11, 18, 20 §§, 43 kap 3, 11, 13 §§, 44 kap 9 §, 46 kap 3, 11, 13 §§, 47 kap 6, 22, 24 §§, 50 kap 17 §, 51 kap 17 §; nya 6 kap, 42 kap 15 a §, 44 kap 7 c §
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2000:299) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. I fråga om strafförelägganden och ordningsbot som utfärdats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:201, Prop. 1999/2000:67, Bet. 1999/2000:JuU18
Omfattning
ändr. 48 kap 3, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 17 §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2000:564) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §, 9 kap 7 §, 31 kap 4 §, 33 kap 9 §, 36 kap 23 §, 40 kap 16 §
Ikraftträder
2000-10-01

Lag (2000:1234) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:28, Prop. 1999/2000:124, Bet. 2000/01:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap 19 §
Ikraftträder
2001-01-01

Lag (2000:1455) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:78, Prop. 2000/01:1, Bet. 2000/01:JuU1
Omfattning
ändr. 1 kap 5 §
Ikraftträder
2001-03-01

Lag (2001:57) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:137, Prop. 2000/01:55, Bet. 2000/01:UU6
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 9, 10, 11 §§, 12 kap 2 §, 33 kap 8 §
Ikraftträder
2002-06-01

Lag (2001:177) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:185, Prop. 2000/01:32, Bet. 2000/01:JuU16
Omfattning
ändr. 5 kap 9 §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:235) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:225, Prop. 2000/01:108, Bet. 2000/01:JuU28
Omfattning
ändr. 36 kap 1 §, 45 kap 14, 15 §§, 46 kap 15 §; ny 46 kap 15 a §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:280) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:207, Prop. 2000/01:92, Bet. 2000/01:JuU23
Omfattning
ändr. 7 kap 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9 §§, rubr. till 7 kap; ny 7 kap 7 §
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2001:355) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:235, Prop. 2000/01:109, Bet. 2000/01:KU17
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:364) om ändring i lagen (2001:57) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:246
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §

Lag (2001:366) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:246, Prop. 2000/01:105, Bet. 2000/01:LU21
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:455) om ändring i rätttegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:259, Prop. 2000/01:80, Bet. 2000/01:SoU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2002-01-01

Ändring, SFS 2002:144

Omfattning
ikrafttr. av 2001:57

Lag (2002:334) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:247, Prop. 2001/02:92, Bet. 2001/02:JuU20
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:381) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:225, Prop. 2001/02:111, Bet. 2001/02:JuU23
Omfattning
ny 9 kap 9 §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:440) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:249, Prop. 2001/02:147, Bet. 2001/02:JuU24
Omfattning
ändr. 23 kap 7 §, 45 kap 1, 6 §§; nya 23 kap 6 a, 6 b §§
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:996) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:21, Prop. 2002/03:4, Bet. 2002/03:JuU2
Omfattning
ändr. 1 kap 2, 3 e §§
Ikraftträder
2003-01-01

Lag (2003:163) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:122, Prop. 2002/03:17, Bet. 2002/03:LU11
Omfattning
ändr. 27 kap 6, 8 §§; nya 27 kap 4 a, 11 a §§
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:338) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:210, Prop. 2002/03:113, Bet. 2002/03:JuU19
Omfattning
ändr. 7 kap 2 §
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:391) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:228, Prop. 2002/03:110
Omfattning
ändr. 27 kap 25 §
Ikraftträder
2003-07-25

Lag (2003:1146) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004 i fråga om 27 § och i övrigt den 1 oktober 2004. Tillstånd till hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning för tid före rättens beslut får inte avse tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:14, Prop. 2002/03:74, Bet. 2003/04:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap 18, 19, 20 21 §§; nya 27 kap 26, 27, 28, 29, 30 §§, rubr. närmast före 27 kap 26 §
Ikraftträder
2004-04-01

Lag (2003:1149) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:111, Prop. 2003/04:23, Bet. 2003/04:JuU11
Omfattning
ändr. 3 kap 4 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2004:402) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. Äldre bestämmelser gäller i fråga om prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:204, Prop. 2003/04:78, Bet. 2003/04:JuU23
Omfattning
ändr. 7 kap 4, 7 §§, 49 kap 13 §, 54 kap 9 §
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:504) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 2003/04:89, Bet. 2003/04:JuU26
Omfattning
ändr. 23 kap 22 §
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:1264) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:107, Prop. 2004/05:26, Bet. 2004/05:JuU11
Omfattning
ändr. 7 kap 2, 5, 6, 7 §§
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2005:72) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005.
  2. Den nya bestämmelsen skall inte tillämpas, om enskilt åtal har väckts eller målsägande har övertagit ett allmänt åtal före ikraftträdandet. Bestämmelsen skall inte heller tillämpas, om målsäganden i mål rörande brott som hör under allmänt åtal före ikraftträdandet ensam har drivit ansvarstalan vidare i högre rätt.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:159, Prop. 2004/05:41, Bet. 2004/05:JuU10
Omfattning
ändr. 31 kap 11 §
Ikraftträder
2005-04-01

Lag (2005:195) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:185, Prop. 2004/05:63, Bet. 2004/05:JuU26
Omfattning
ändr. 3 kap 6 §
Ikraftträder
2005-06-01

Lag (2005:282) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:237, Prop. 2004/05:135, Bet. 2004/05:JuU31
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:438) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:284, Prop. 2004/05:137, Bet. 2004/05:LU25
Omfattning
ändr. 20 kap 13 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:504) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:274, Prop. 2004/05:143, Bet. 2004/05:Ju28
Omfattning
ändr. 27 kap 24 §; ny 27 kap 23 a §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:683) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
  2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
  3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om avtal att inte överklaga en dom enligt 49 kap. 2 § och 54 kap. 2 §, som har ingåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet. 2004/05:JuU29
Omfattning
upph. 42 kap 10 §, 46 kap 7 §, 47 kap 10 §, 50 kap 11 §, 51 kap 11 §, 52 kap 10 §; ändr. 2 kap 4 §, 5 kap 9 §, 6 kap 4, 6 §§, 9 kap 5 §, 35 kap 6, 7, 9, 13, 14 §§, 36 kap 16, 18, 19 §§, 38 kap 6 §, 39 kap 2 §, 42 kap 6, 12, 16, 20 §§, 43 kap 5, 7, 8, 9, 13 §§, 44 kap 1, 2, 3, 4, 7 §§, 45 kap 4, 13 §§, 46 kap 6, 9, 10 §§, 47 kap 6, 12, 13, 14, 17, 20, 24 §§, 49 kap 2, 12, 113, 14 §§, 50 kap 4, 7, 8, 9, 10, 12 a, 17, 18, 19, 23 §§, 51 kap 4, 7, 8, 9, 10, 17, 18, 19, 23 §§, 52 kap 6, 7, 11 §§, 54 kap 2 §, 55 kap 7, 8, 14, 15 §§, rubr. till 5, 45, 49, 54 kap; nya 5 kap 10, 11, 12 §§, 6 kap 6 a §, 45 kap 10 a §, 49 kap 14 a §, 50 kap 7 a §, 51 kap 7 a §, 52 kap 6 a §
Ikraftträder
2008-11-01

Lag (2005:878) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:58, Prop. 2005/06:29
Omfattning
ändr. 28 kap 12, 13 §§; nya 28 kap 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2005:1059) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:55, Prop. 2005/06:10, Bet. 2005/06:JuU4
Omfattning
ändr. 1 kap 3 e §
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2006:47) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:145, Prop. 2005/06:35, Bet. 2005/06:JuU8
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §
Ikraftträder
2006-11-01

Lag (2006:83) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:146, Prop. 2005/06:33, Bet. 2005/06:JuU9
Omfattning
ändr. 7 kap 9 §, 48 kap 20 §, rubr. till 7 kap
Ikraftträder
2006-04-01

Lag (2006:284) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:169, Prop. 2005/06:59, Bet. 2005/06:JuU13
Omfattning
ändr. 48 kap 2, 4, 5 §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:459) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:309, Prop. 2005/06:99, Bet. 2005/06:LU27
Omfattning
ändr. 42 kap 6, 17 §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:465) om ändring i lagen (2005:683) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:309, Prop. 2005/06:99, Bet. 2005/06:LU27
Omfattning
ändr. 42 kap 6 § i 2005:683

Lag (2006:501) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:263, Prop. 2005/06:187, Bet. 2005/06:JuU41
Omfattning
ändr. 48 kap 16, 17 §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:513) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:297, Prop. 2005/06:138, Bet. 2005/06:JuU36
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 6 §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:850) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:272, Prop. 2005/06:180, Bet. 2005/06:JuU32
Omfattning
ändr. 4 kap 6, 7, 8, 9 §§; nya 4 kap 7 a, 8 a, 8 b §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:859) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:298, Prop. 2005/06:149, Bet. 2005/06:JuU31
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2006-10-01

Lag (2006:890) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:294, Prop. 2005/06:165, Bet. 2005/06:JuU34
Omfattning
ändr. 29 kap 2 §, 51 kap 25 §
Ikraftträder
2007-01-01

Lag (2006:902) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:300, Prop. 2005/06:194, Bet. 2005/06:JuU38
Omfattning
ändr. 33 kap 9 §
Ikraftträder
2008-12-12

Lag (2006:940) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:298, Prop. 2005/06:149, Bet. 2005/06:JuU31
Omfattning
ändr. 36 kap 10 §, 37 kap 3 §
Ikraftträder
2006-10-01

Lag (2007:74) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2006/07:109, Prop. 2006/07:35, Bet. 2006/07:JuU11
Omfattning
ändr. 4 kap 5, 6 §§
Ikraftträder
2007-04-01

Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (2005:683) om ändring i rättegångsbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2005:683

Lag (2007:981) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Underrättelse enligt 31 § behöver dock inte lämnas beträffande hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning som har avslutats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:11, Prop. 2005/06:178, Bet. 2007/08:JuU3
Omfattning
ändr. 27 kap 24 §§; nya 27 kap 31, 32, 33, rubr. närmast före 27 kap 31 §
Ikraftträder
2008-01-01

Lag (2008:67) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:131, Prop. 2007/08:47, Bet. 2007/08:JuU11
Omfattning
ändr. 23 kap 10 §, 24 kap 9 §; ny 24 kap 21 a §
Ikraftträder
2008-04-01

Lag (2008:156) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:148, Prop. 2007/08:54, Bet. 2007/08:CU16
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §
Ikraftträder
2008-06-01

Lag (2008:376) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:203, Prop. 2007/08:68, Bet. 2007/08:JuU18
Omfattning
ändr. 26 kap 3, 4 §§, 27 kap 1 §, 28 kap 1, 11 §§; nya 26 kap 3 a, 3 b §§
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2008:420) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:217, Prop. 2007/08:113, Bet. 2007/08:JuU21
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§, 27 kap 27 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2008:649) om ändring i lagen (2005:683) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:251, Prop. 2007/08:139, Bet. 2007/08:JuU31
Omfattning
ändr. 50 kap 4, 7 a, 8 §§ i 2005:683

Lag (2008:795) om ändring i lagen (2005:683) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:1
Omfattning
ändr. 49 kap 13 § i 2005:683

Lag (2008:855) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:6, Prop. 2007/08:163, Bet. 2008/09:JuU3
Omfattning
ändr. 27 kap 21, 23, 23 a, 24, 26, 28, 31, 32 §§; nya 27 kap 20 a, 20 b, 20 c §§
Ikraftträder
2009-01-01

Ändring, SFS 2008:1093

Omfattning
ikrafttr. av 2006:902

Lag (2009:63) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:163, Prop. 2008/09:70, Bet. 2008/09:JuU13
Omfattning
ändr. 27 kap. 33 §
Ikraftträder
2009-03-15

Lag (2009:344) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:213, Prop. 2008/09:117, Bet. 2008/09:JuU16
Omfattning
nuvarande 3 kap 5, 6 §§ betecknas 3 kap 6, 5 §§; ändr. 3 kap 2, 4, den nya 5, den nya 6, 7, 8 §§, 10 kap. 20 §, 11 kap. 5 §, 14 kap. 7 a §, 19 kap. 11 §, 21 kap. 2 §, 58 kap. 12 §, rubr. till 3 kap., rubr. närmast före 54 kap.; nya 3 kap. 5 a, 5 b, 6 a §§
Ikraftträder
2009-07-01

Lag (2009:401) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 5 kap. 1, 4, 5 §§, 27 kap. 33 §, 36 kap. 5, 6 §§, 38 kap. 8 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2009:774) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 1 kap. 2, 3 e §§
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2009:1171) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:34, Prop. 2008/09:227, Bet. 2009/10:JuU5
Omfattning
nya 27 kap. 8 a, 8 b §§
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1252) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
  2. Äldre bestämmelser ska gälla för offentliga försvarare som har förordnats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:65, Prop. 2008/09:232, Bet. 2009/10:JuU6
Omfattning
ändr. 21 kap. 5, 10 §§
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2010:300) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:234, Prop. 2009/10:78, Bet. 2009/10:JuU22
Omfattning
ändr. 27 kap. 33 §
Ikraftträder
2010-12-01

Lag (2010:363) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:255, Prop. 2009/10:85, Bet. 2009/10:JuU19
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2012-03-01

Lag (2010:575) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
  2. För urinprov som tagits före ikraftträdandet gäller 31 kap. 1 § och 48 kap. 2 § i sin äldre lydelse.
  3. För kostnader för offentlig försvarare som förordnats före ikraftträdandet tillämpas inte 31 kap. 9 a §.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:293, Prop. 2009/10:182, Bet. 2009/10:JuU23
Omfattning
ändr. 3 kap. 3 §, 20 kap. 10 §, 31 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 45 kap. 14 §, 47 kap. 22 §, 48 kap. 2 §, 53 kap. 2 §; ny 31 kap. 9 a §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:980) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:364, Prop. 2009/10:215, Bet. 2009/10:JuU27
Omfattning
ändr. 10 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-05-02

Lag (2010:1056) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:383, Prop. 2009/10:202, Bet. 2009/10:NU20
Omfattning
ändr. 36 kap. 5 §
Ikraftträder
2010-09-01

Lag (2010:1202) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 d §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1391) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 2009/10:181, Bet. 2010/11:JuU3
Omfattning
ändr. 3 kap. 3, 4 §§, 4 kap. 2 §, 20 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1936) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
  2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före denna tidpunkt.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:30, Prop. 2009/10:237, Bet. 2010/11:JuU2
Omfattning
ändr. 33 kap. 1, 6 §§; nya 33 kap. 5, 7 §§
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:861) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:300, Prop. 2010/11:128, Bet. 2010/11:JuU23
Omfattning
ändr. 36 kap. 5 §, 42 kap. 17 §; ny 50 kap. 11 §
CELEX-nr
32008L0052
Ikraftträder
2011-08-01

Lag (2012:45) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:120, Prop. 2011/12:10, Bet. 2011/12:JuU9
Omfattning
ändr. 23 kap. 4 a §
Ikraftträder
2012-03-01

Lag (2012:46) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:120, Prop. 2011/12:10, Bet. 2011/12:JuU9
Omfattning
ändr. 23 kap. 4 a §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2012:126) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:165, Prop. 2010/11:46, Bet. 2011/12:JuU28
Omfattning
ändr. 27 kap. 25 §
Ikraftträder
2012-05-01

Lag (2012:281) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:212, Prop. 2011/12:55, Bet. 2011/12:JuU8
Omfattning
ändr. 27 kap. 18, 19, 20, 21, 22, 23, 23 a, 24, 25, 26, 28, 31, 32 §§, rubr. till 27 kap; ny 27 kap. 21 a §
Ikraftträder
2012-07-01

Lag (2012:326) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:223, Prop. 2011/12:126, Bet. 2011/12:JuU25
Omfattning
ändr. 45 kap. 4, 7 §§
Ikraftträder
2012-07-01

Lag (2012:659) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
  2. Bestämmelserna i rättshjälpslagen (1996:1619) gäller fortfarande för det fall ett rättshjälpsbiträde har utsetts för en tidigare tilltalad i ett resningsförfarande före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:29, Prop. 2011/12:156, Bet. 2012/13:JuU3
Omfattning
ändr. 23 kap. 5 §; nya 21 kap. 3 b, 4 a §§, 58 kap. 6 a, 6 b, 8 a §§
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2013:81) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:154, Prop. 2012/13:45, Bet. 2012/13:JuU15
Omfattning
ändr. 1 kap. 2 §, 4 kap. 10 a §
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2013:663) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:286, Prop. 2012/13:132, Bet. 2012/13:JuU23
Omfattning
ändr. 5 kap. 6 §, 23 kap. 16 §, 31 kap. 1, 2 §§, 33 kap. 9 §
CELEX-nr
32010L0064
Ikraftträder
2013-10-01

Lag (2013:834) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:30, Prop. 2012/13:170, Bet. 2013/14:JuU4
Omfattning
ändr. 33 kap. 9 §
Ikraftträder
2014-01-01

Lag (2013:876) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:37, Prop. 2012/13:182, Bet. 2013/14:JuU5
Omfattning
ändr. 33 kap. 6 §
Ikraftträder
2014-01-01

Lag (2014:249) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:210, Prop. 2013/14:77, Bet. 2013/14:JuU20
Omfattning
ändr. 18 kap. 8 a §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:257) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:222, Prop. 2013/14:157, Bet. 2013/14:JuU26
Omfattning
ändr. 23 kap. 18 §; ny 24 kap. 9 a §
CELEX-nr
32012L0013
Ikraftträder
2014-06-01

Lag (2014:320) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
  2. Bestämmelsen i 33 kap. 6 § gäller i sin äldre lydelse om det personliga sammanträffande som avses i bestämmelsen skett före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:254, Prop. 2013/14:170, Bet. 2013/14:JuU29
Omfattning
ändr. 30 kap. 4 §, 33 kap. 6 §, 36 kap. 20 §, 45 kap. 3, 10, 13, 14 §§, 46 kap. 14, 15, 15 a §§
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:384) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:259, Prop. 2013/14:51, Bet. 2013/14:KU29
Omfattning
ändr. 27 kap 33 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:649) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
upph. 23 kap. 17 §; ändr. 7 kap. 9 §, 9 kap. 10 §, 20 kap. 5 §, 23 kap. 3, 4 a §§, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 16 §, 48 kap. 14 §, rubr. till 7 kap.
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2014:904) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en nämndeman vars tjänstgöringsperiod upphör senast den 31 december 2014.
  3. För en nämndeman som utses 2014 upphör tjänstgöringsperioden senast den 31 december 2015.
  4. Val av nämndemän ska genomföras 2015 för en tjänstgöringsperiod som börjar den 1 januari 2016.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:391, Prop. 2013/14:169, Bet. 2013/14:JuU32
Omfattning
ändr. 4 kap. 6, 8 §§
Ikraftträder
2014-09-01

Lag (2014:1410) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 2013/14:232, Bet. 2014/15:JuU3
Omfattning
ändr. 24 kap. 8 §, 33 kap. 6 §
Ikraftträder
2015-01-02

Lag (2014:1419) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
  2. I fråga om användning och behandling av uppgifter som vid hemlig rumsavlyssning har kommit fram om något annat brott än det som har legat till grund för beslutet om rumsavlyssning, och som har samlats in före den 1 januari 2015, gäller äldre föreskrifter.
Förarbeten
Rskr. 2014/15:22, Prop. 2013/14:237, Bet. 2014/15:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap. 2, 18, 19, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 23 a, 24, 26, 28, 31, 32, 33 §§, rubr. till 27 kap.; nya 27 kap. 9 a, 20 d, 20 e, 25 a, 34 §§, rubr. närmast före 27 kap. 1, 18 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:79) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2014/15:102, Prop. 2014/15:25, Bet. 2014/15:JuU9
Omfattning
ändr. 36 kap. 1 §
Ikraftträder
2015-07-01

Lag (2015:429) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2014/15:258, Prop. 2014/15:77, Bet. 2014/15:JuU21
Omfattning
ändr. 5 kap. 6 §, 33 kap. 9 §; ny 20 kap. 15 a §
Ikraftträder
2015-11-01

Lag (2015:445) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2014/15:260, Prop. 2014/15:94, Bet. 2014/15:JuU25
Omfattning
ändr. 7 kap. 9 §
Ikraftträder
2015-08-01

Lag (2015:684) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när Statens va-nämnd under handläggningen har informerat en part om att förenklad delgivning kan komma att användas i hovrätten eller Högsta domstolen om ett avgörande överklagas dit.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:37, Prop. 2015/16:11, Bet. 2015/16:CU8
Omfattning
ändr. 33 kap. 7 §
Ikraftträder
2016-01-01

Lag (2016:37) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:141, Prop. 2015/16:39, Bet. 2015/16:JuU2
Omfattning
ändr. 6 kap. 6 a §, 33 kap. 6 §, 35 kap. 13 §, 36 kap. 16, 19 §§, 42 kap. 16 §, 43 kap. 3, 8, 13 §§, 46 kap. 3, 6, 13 §§, 47 kap. 20 §, 50 kap. 19, 21, 23 §§, 51 kap. 13, 19, 1, 23 §§, 55 kap. 8, 11, 14 §§, 56 kap. 13 §; nya 50 kap. 12 b §, 54 kap. 12 a §
Ikraftträder
2016-04-01

Lag (2016:93) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:143, Prop. 2015/16:78, Bet. 2015/16:JuU17
Omfattning
ändr. 27 kap. 2, 33 §§
Ikraftträder
2016-04-01

Lag (2016:244) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:153, Prop. 2015/16:56, Bet. 2015/16:JuU3
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 a §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:492) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:241, Prop. 2015/16:151, Bet. 2015/16:JuU30
Omfattning
ändr. 46 kap. 15 a §, 48 kap. 4 §, 51 kap. 13 §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:502) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:237, Prop. 2015/16:144, Bet. 2015/16:KU22
Omfattning
ändr. 5 kap. 5 §
Ikraftträder
2016-10-01

Lag (2016:510) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:234, Prop. 2015/16:113, Bet. 2015/16:JuU16
Omfattning
ändr. 27 kap. 20 d §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:546) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:232, Prop. 2015/16:68, Bet. 2015/16:JuU11
Omfattning
ändr. 23 kap. 4 §, 27 kap. 8, 13 §§, 28 kap. 12 §; nya 23 kap. 9 a, 9 b §§, 28 kap. 13 a §, 45 kap. 3 a §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:562) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:253, Prop. 2015/16:72, Bet. 2015/16:TU18
Omfattning
ändr. 45 kap. 4 §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:929) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:23, Prop. 2015/16:187, Bet. 2016/17:JuU2
Omfattning
ändr. 21 kap. 9 §, 23 kap. 10 §, 24 kap. 21 a §
Ikraftträder
2016-11-27

Lag (2017:176) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:151, Prop. 2016/17:68, Bet. 2016/17:JuU10
Omfattning
ändr. 6 kap. 1 §, 23 kap. 10, 18, 19, 21, 24 §§, 27 kap. 31 §, 36 kap. 14 §; nya 23 kap. 18 a, 18 b §§, 21 a, 21 b, 21 c, 21 d §§, 36 kap. 5 a
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2017:435) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:274, Prop. 2016/17:165, Bet. 2016/17:JuU29
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 §
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:542) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:287, Prop. 2016/17:174, Bet. 2016/17:JuU26
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 e §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 §
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:1024) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Bestämmelserna i den nya 8 kap. 7 a § tillämpas inte när det gäller brott som har begåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:27, Prop. 2016/17:209, Bet. 2017/18:JuU3
Omfattning
ändr. 8 kap. 6, 8 §§; ny 8 kap. 7 a §
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2018:120) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:162, Prop. 2017/18:58, Bet. 2017/18:JuU12
Omfattning
ändr. 46 kap. 15 a §
Ikraftträder
2018-04-01

Lag (2018:411) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:256, Prop. 2017/18:88, Bet. 2017/18:JuU27
Omfattning
nuvarande 2 kap. 4 b § betecknas 2 kap. 4 c §; ändr. 1 kap. 1, 4 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 5, 8 §§, 16 kap. 1, 4 §§ och 29 kap. 1, 3 §§; nya 1 kap. 3 f §, 2 kap. 4 b §, 3 kap. 5 c §, 4 kap. 11 a §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:499) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:264, Prop. 2017/18:126, Bet. 2017/18:JuU31
Omfattning
ändr. 17 kap. 10 §, 30 kap. 8 § och 48 kap. 9, 17, 18 §§
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:533) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
  2. För salivprov som har tagits före ikraftträdandet gäller 31 kap. 1 § och 48 kap. 2 § i den äldre lydelsen.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:288, Prop. 2017/18:86, Bet. 2017/18:JuU24
Omfattning
ändr. 21 kap. 6 §, 31 kap. 1 §, 48 kap. 2 §, 49 kap. 5 §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:559) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:315, Prop. 2017/18:200, Bet. 2017/18:CU24
Omfattning
ändr. 27 kap. 2, 33 §§
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:602) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:303, Prop. 2017/18:177, Prop. 2017/18:123, Bet. 2017/18:JuU32, Bet. 2017/18:JuU29
Omfattning
ändr. 27 kap. 20 d §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:619) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:302, Prop. 2017/18:177, Bet. 2017/18:JuU29
Omfattning
ändr. 23 kap. 5 §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:1252) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:378, Prop. 2017/18:250, Bet. 2017/18:JuU30
Omfattning
ändr. 49 kap. 5 §
Ikraftträder
2019-04-01

Lag (2018:1624) om ändring i lagen (2018:1252) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:2
Omfattning
ändr. 49 kap. 5 § i 2018:1252

Lag (2018:1700) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:10, Prop. 2017/18:269, Bet. 2018/19:JuU3
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2018:1908) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:17, Prop. 2017/18:260, Bet. 2018/19:KU3
Omfattning
ändr. 36 kap. 5, 8 §§, 49 kap. 5 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2018:1909) om ändring i lagen (2018:1624) om ändring i lagen (2018:1252) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:17
Omfattning
ändr. 49 kap. 5 § i 2018:1624

Lag (2018:1951) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:42, Prop. 2017/18:302, Bet. 2018/19:JuU7
Omfattning
ändr. 48 kap. 2 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2019:33) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:130, Prop. 2018/19:16, Bet. 2018/19:FöU4
Omfattning
ändr. 7 kap. 9 §
Ikraftträder
2019-04-01

Lag (2019:243) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:196, Prop. 2018/19:60, Bet. 2018/19:JuU17
Omfattning
ändr. 3 kap. 5, 5 a §§
Ikraftträder
2019-07-01

Lag (2019:263) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:206, Prop. 2018/19:71, Bet. 2018/19:JuU21
Omfattning
ändr. 21 kap. 3 a §; nya 21 kap. 9 a §, 33 kap. 6 a §
Ikraftträder
2019-06-11

Lag (2019:298) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:227, Prop. 2018/19:81, Bet. 2018/19:JuU23
Omfattning
ändr. 5 kap. 3, 9, 10, 12 §§, 9 kap. 5 §, 36 kap. 18 §; nya 5 kap. 9 a, 9 b, 9 c, 9 d §§, 13, 14, 15 §§, 9 kap. 5 a §
Ikraftträder
2019-07-01

Lag (2019:605) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2019.
  2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som har inträffat före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:1, Prop. 2018/19:125, Bet. 2019/20:JuU2
Omfattning
ändr. 8 kap. 7 §
Ikraftträder
2019-11-01

Lag (2019:830) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:45, Prop. 2018/19:164, Bet. 2019/20:JuU10
Omfattning
ändr. 48 kap. 4 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:837) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:48, Prop. 2018/19:162, Bet. 2019/20:KU3
Omfattning
ändr. 4 kap. 7 §, 15 kap. 6 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2020:174) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:197, Prop. 2019/20:69, Bet. 2019/20:JuU22
Omfattning
ändr. 27 kap. 20 d §
Ikraftträder
2020-05-01

Lag (2020:318) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:260, Prop. 2019/20:88, Bet. 2019/20:JuU39
Omfattning
ändr. 5 kap. 9 b §, 9 kap. 5 a §
Ikraftträder
2020-07-01

Lag (2020:728) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:30, Prop. 2019/20:145, Bet. 2019/20:JuU21
Omfattning
ny 27 kap. 28 a §
Ikraftträder
2020-08-01

Lag (2020:918) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2020/21:30, Prop. 2019/20:189, Bet. 2020/21:JuU4
Omfattning
upph. 12 kap. 10 §: ändr. 12 kap. 8, 9, 15 §§, 15 kap. 5 §, 17 kap. 10 §, 21 kap. 2 §, 30 kap. 8 §, 33 kap. 2, 3 §§, 45 kap. 4, 16 §§, 48 kap. 9, 10, 17 §§; nya 33 kap. 1 a, 2 a, 3 a §§
Ikraftträder
2021-01-01

Lag (2021:238) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2020/21:234, Prop. 2020/21:72, Bet. 2020/21:JuU16
Omfattning
nya 27 kap. 16, 16 a §§
Ikraftträder
2021-05-01

Lag (2021:250) om ändring i rättegångsbalken

Förarbeten
Rskr. 2020/21:235, Prop. 2020/21:85, Bet. 2020/21:JuU22
Omfattning
ändr. 33 kap. 6 a §
Ikraftträder
2021-05-01

Lag (2021:285) om ändring i rättegångsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.
  2. Om en misstänkt vid lagens ikraftträdande har varit berövad friheten i Sverige som häktad under en sammanhängande tid som är längre än nio månader utan att åtal har väckts, ska åklagarens begäran om att få överskrida tiden enligt 24 kap. 4 a § ha kommit in till rätten senast klockan elva den 1 juli 2021. Om en sådan begäran kommer in i rätt tid ska rätten efter det att lagen trätt i kraft hålla förhandling i häktningsfrågan i enlighet med 24 kap. 18 § tredje stycket. I annat fall ska rätten omedelbart häva häktningsbeslutet.
Förarbeten
Rskr. 2020/21:244, Prop. 2019/20:129, Bet. 2020/21:JuU43
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 b §, 19 kap. 12 §, 24 kap. 5 a, 18, 20, 24 §§; nya 24 kap. 4 a, 13 a, 18 a §§
Ikraftträder
2021-07-01