Brottsbalk (1962:700)

(BrB)

Departement
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1962-12-21
Ändring införd
SFS 1962:700 i lydelse enligt SFS 2020:349
Ikraft
1965-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2020-05-30
Övrigt
Rättelsesida 2019:310 har iakttagits.

Texten har ändrats jämfört med ursprungsmaterialet: Formatteringsfix vid 4 kap. 4 b §

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

Brottsbalken är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige och behandlar den allmänna straffrätten. Den är uppdelad på tre avdelningar, den första innehåller allmänna bestämmelser, den andra innehåller en uppräkning av de olika brotten och den tredje innehåller regler om de påföljder som kan dömas ut.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser

1 kap. Om brott och brottspåföljder

[K1]1 §  Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458).

Här beskrivs legalitetsprincipen (även kallad legalitetsgrundsatsen) som genomsyrar all svensk straffrätt. All tillämpning skall ske i skenet av denna. Kort kan legalitetsprincipen beskrivas som att den som har gjort något som kan bedömas som moraliskt felaktigt eller av annan anledning förkastligt, men som inte har kriminaliserats av lagstiftaren, ska inte dömas för brott. Ytterligare betydelser är förbudet för analog lagtillämpning som är till gärningsmannens nackdel, analoga omständigheter till dess fördel är således ok. Den innehåller även ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning och det är bara den lagstiftning som gällde vid gärningstidpunkten som får tillämpas för att en handling ska kunna leda till en straffrättslig påföljd. Den innehåller även ett obestämdhetsförbud som är ett krav på viss precision hos straffbud, se NJA 2008 s. 376. Med gärning avses både ett handlande samt underlåtenhet att handla.

  • NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.
  • NJA 2019 s. 577:I en författning hänvisades till en viss teknisk standard. Eftersom denna standard endast fanns tillgänglig på engelska har det ansetts stå i strid med den straffrättsliga legalitetsprincipen att döma för överträdelse av författningen (jfr "Laserpekaren II" NJA 2017 s. 157).
  • RH 2015:9:Överträdelse mot ett av enskild fiskerättsinnehavare bestämt förbud mot användningen av vissa fiskeredskap har inte ansetts utgöra brott enligt fiskelagen.
  • NJA 1995 s. 84:Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person, som av affärsinnehavare förbjudits att besöka hans affärslokal, trots förbudet gått in i lokalen.
  • NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den straffrättsliga legalitetsprincipen har inte hindrat att en straffbestämmelse i trafikförordningen tolkats så att den omfattat en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen har inte innefattat rättstillämpning uppenbart i strid mot lag. Förutsättningar för resning har därmed inte förelegat.
  • NJA 2012 s. 105:Fråga om tillämpning av straffrättens legalitetsprincip. Åklagaren yrkade företagsbot på grund av överträdelse av en bestämmelse i föreskrifter av Arbetarskyddsstyrelsen. Vid tidpunkten för brottet hänvisade straffbestämmelsen till en paragraf enligt vilken föreskrifter fick meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket. Kan företagsbot dömas ut?
  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
  • NJA 2016 s. 680:Artskyddsbrott. En person har åtalats för att han salufört skinn av prärievarg (canis latrans) under förespegling att det var exemplar av varg (canis lupus). Varg är, i motsats till prärievarg, en skyddad art. Utformningen av den i målet tillämpliga delen av straffbestämmelsen om artskyddsbrott i 29 kap. 2 b § miljöbalken, som i aktuellt avseende hänvisar till den s.k. CITES-förordningen, har ansetts strida mot det i legalitetsprincipen ingående kravet på att straffbestämmelser måste vara i tillräcklig grad tydliga. Personen har därför frikänts.
  • NJA 2001 s. 623:Resningsärende. Fråga om en dom innebär en analogisk tillämpning av ett straffbud (7 § skattebrottslagen 1971:69 i dess lydelse före den 1 juli 1996) och därmed uppenbart strider mot lag.
  • RH 2001:25:Åtal för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, mot en person som fört personbil såsom övningsledare under övningskörning har ogillats, då personen varken varit godkänd handledare eller innehaft körkort.
  • NJA 2000 s. 490:Tillämpning av den straffrättsliga legalitetsprincipen. (Jfr NJA 1994 s 480).
  • NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för 51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk tillämpning av strafflag och om strafflags tillämplighet i tiden.
  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • NJA 1994 s. 624:I mål om medhjälp till grovt rattfylleri som begåtts före lagändringarna d 1 juli 1994 i 1 kap 1 § och 23 kap 4 § 1 st BrB angående medverkansansvaret inom specialstraffrätten (SFS 1994:458) har hinder ansetts inte föreligga att ådöma ansvar för brottet.
  • NJA 2007 s. 400:En person har trots ett enligt 1989 års utlänningslag i brottmålsdom meddelat förbud att återvända till riket återvänt hit vid två tillfällen. Vid det första tillfället gällde fortfarande 1989 års lag (I = B 2740-06). Vid det andra tillfället hade en ny utlänningslag (2005:716) trätt i kraft (II = B 5037-06). Åtal för brott mot utlänningslagen har ogillats i båda fallen.
  • NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 2008 s. 376:Jaktbrott? Tillämpning av straffrättens legalitetsprincip.
  • RH 2011:11:På grund av ändringar som hade gjorts i yrkestrafikförordningen har det ansetts strida mot legalitetsprincipen att döma till ansvar för en körning som angavs ha skett i strid med vissa tidigare, av Vägverket utfärdade, föreskrifter.
  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K1]2 §  En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

[S2]Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Lag (1994:458).

1 st.:Brott i brottsbalken skall underförstått anses vara straffbara endast om de begås med uppsåt därför skrivs detta inte ut. För de fall då en paragraf specifikt anger att det räcker med oaktsamhet eller endast omfattar oaktsamhet skrivs det däremot ut. Oaktsamhet kallas även vårdslöshet. Uppsåt är ett snävare begrepp än oaktsamhet och faller inom begreppet oaktsamhet, se NJA 2004 s. 176. Det finns olika slags uppsåt, direkt uppsåt=avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Det finns även olika slags oaktsamhet, medveten och omedveten.

2 st.: Behandlar hur en gärning som någon gör då den är berusad eller påverkad skall bedömas, se rusläran.

  • RH 2003:65:En kvinna med en insulinberoende diabetes, åtalad för misshandel, har ansetts utan eget vållande omedveten om sitt handlande vid gärningstillfället och därför frikänts från ansvar.
  • RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte ansetts föreligga, och gärningen har bedömts som egenmäktigt förfarande, grovt brott. Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna ändras från skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling till villkorlig dom jämte ett med hänsyn till ådömd skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
  • NJA 2018 s. 1051:Ett frihetsberövande på ett kommunalt vård- och omsorgsboende har inte ansetts tillåtet med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Den tilltalade har emellertid trott att åtgärden legat inom ramen för vad en person i hans roll får göra. Han har på grund av detta ansetts inte ha sådant uppsåt som krävs för olaga frihetsberövande.
  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • RH 2001:2:Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i huvudet - har ogillats på grund av att A, som avsett att träffa en annan person, befunnits ha saknat uppsåt att misshandla B.
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1989 s. 398:I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning beträffande en av två sambor gemensamt ägd bil - har den tilltalade frikänts, då han misstagit sig angående ägarförhållandena.
  • RH 1999:139:I mål om misshandel m.m. har inte ansetts visat att den tilltalade varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt förelegat.
  • NJA 2016 s. 763:Likgiltighetsuppsåt.
  • NJA 2011 s. 563:Bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken om självförvållat rus och liknande tillstånd har ansetts inte innebära att de krav på uppsåt som annars gäller för ansvar ska efterges. (Jfr NJA 1973 s. 590)
  • NJA 1996 s. 782:Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga huruvida misshandeln kunde bedömas som ringa brott. 1 kap 2 § och 3 kap 5 § BrB.
  • NJA 2005 s. 732:En person har knuffat en annan så att denne fallit omkull och brutit armen. Åtal för misshandel grundat på likgiltighetsuppsåt har ogillats redan därför att det inte visats att gärningsmannen varit medvetet oaktsam i förhållande till skadan (jfr NJA 2004 s. 176).
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • RH 1993:80:Åtal mot diabetiker för olovlig körning har ogillats på grund av att han ej visats ha varit medveten om sina handlingar på sådant sätt som krävs för ett uppsåt enligt 1 kap. 2 § brottsbalken skall anses föreligga.
  • RH 2014:32:Fråga om uppsåtsbedömning i åtal för våldtäkt när den tilltalade invänt att han befunnit sig i ett sovande tillstånd när han genomförde samlaget. Invändningen har inte ansetts så orimlig att den kunnat lämnas utan avseende och inte heller har motbevisats av åklagaren.
  • RH 1994:78:I mål om ansvar för grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats har hovrätten ogillat åtalet på den grunden att den tilltalades handlande stått utanför hans kontroll eftersom han vid tidpunkten led av en manodepressiv psykos.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K1]3 §  Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Lag (1988:942).

Fängelsestraff består av två delar, först kriminalvård i anstalt och sedan kriminalvård i frihet. Fängelsestraffet är till fullo verkställt när villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, se NJA 1991 s. 436. Till kategorin överlämnande till särskild vård räknas någon som döms till till ungdomsvård, ungdomstjänst, enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Se även straffteori

Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K1]4 §  Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten. Lag (1988:942).

[K1]5 §  Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.

[S2]Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 §. Lag (1988:942).

I kombination med 30 kap. 1 § får man att fängelse är ett svårare straff än böter och svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359 har HD konstaterat att skyddstillsyn är en svårare påföljd än villkorlig dom.

Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K1]6 §  För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. Lag (1988:942).

Barn under 15 år kan inte dömas till fängelse men omhändertas på andra sätt som återfinns i Socialtjänstlag (2001:453), Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt i 31-38 §§ Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

  • NJA 2016 s. 1165:Bestämmelserna i 28 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken, om kroppsbesiktning för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om ett brott, utgör inte lagstöd för kroppsbesiktning som syftar till att ta reda på om den misstänkte är straffmyndig.
  • RH 2016:11:Tre unga män utan fastställd identitet har åtalats för grov våldtäkt. Fråga om vilket beviskrav som ska tillämpas vid bedömningen av deras ålder, dels för bedömning av straffmyndighet, dels vid påföljdsval och straffmätning.
  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
Ändrad: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))
7 § har upphävts genom lag (1988:942).

[K1]8 §  Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom är stadgat, föranleda förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan, så ock medföra skyldighet att gälda skadestånd. Lag (1986:118).

Exempelvis kan ett brott leda till böter/fängelsestraff, men också skadestånd till offret och förverkan (beslagtagande) av rånredskapen kan bli aktuella. Skadeståndsersättning genom brott avser den skada som handlingen inneburit, se 2 kap. 3 § Skadeståndslag (1972:207). Utgångspunkten för värderingen av ersättningen skall enligt NJA 2007 s. 540 vara en på förhärskande etiska och sociala värderingar baserad bedömning av den ansvarsutlösande gärningen, dess art och dess varaktighet. Kränkningsersättning avser inte de efterföljande reaktionerna på gärningen i motsats till ersättning för personskada utan tar sikte på att ersätta den kränkning av den personliga integriteten som uppkommer just i samband med angreppet oavsett om den angripne upfattar angreppet eller inte på grund av medvetslöshet, sömn, oförstånd eller handikapp, se NJA 2007 s. 54.

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2015:36:Vid förverkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken av utbyte av stöldbrott ska värdet bedömas utifrån det tillgripnas värde vid brottstillfället, i aktuellt mål de tillgripna varornas pris. Det förhållande att det tillgripna senare kan komma att säljas vidare till ett lägre pris på den svarta marknaden saknar betydelse vid bedömningen av brottsutbytets storlek. I aktuellt mål har det förhållandet heller inte beaktats inom ramen för bedömningen av om förverkandet av brottsutbytet är uppenbart oskäligt.
Ändrad: SFS 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag

Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.)

[K2]1 §  För brott som begåtts här i riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol. Detsamma gäller, om det är ovisst var brott förövats men skäl finnes antaga att det är begånget inom riket. Lag (1972:812).

Territorialitetsprincipen vilken beskrivs här innebär att en domstol i det land där brott begåtts även har en har rätt att handlägga det, se även 7 §.

  • RH 2000:84:Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i riket, har svensk domstol ansetts behörig att pröva åtalet trots att frågan om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen fullbordats.
Ändrad: SFS 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.)

[K2]2 §  För brott som begåtts utom riket döms efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts

  1. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige,
  2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här,
  3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader, eller
  4. i utövningen av ett svenskt företags näringsverksamhet och det är fråga om givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 10 kap. 5 d § 2.

[S2]Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen.

[S3]I fall som avses i denna paragraf får inte dömas till påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.

[S4]De inskränkningar av svensk domsrätt som anges i andra och tredje styckena gäller inte för brott som avses i

  1. 4 kap.1 a och 4 c §§ och 16 kap.10 a § första stycket 1 och sjätte stycket eller försök till sådana brott,
  2. 4 kap. 4 § andra stycket varigenom någon förmåtts att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c § eller försök till sådant brott, eller
  3. 6 kap.1-6, 8, 9 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap.1, 2, 4-6, 8, 9 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Lag (2020:173).

Dessa kompetensnormer anger i vilka fall svensk domstol har rätt (kompetens) att döma handlingar som begåtts utomlands.

1 st.: Personalitetsprincipen eller som den även kallas aktiva nationalitetsprincipen ger ett land rätt att åtala sina egna medborgare för brott som begåtts utomlands.

2-3 st.: Inskränkningar i personalitetsprincipen genom kravet på dubbel straffbarhet med vilket menas att gärningen är straffbelagd både på platsen där den begicks och i svensk rätt samt att straffet i en svensk domstol inte är strängare än vad lagen på den utländksa platsen medger. I RH 2010:38 gick en person som brukat narkotika i Danmark fri då enbart bruk av narkotika inte var straffbelagt enligt dansk lag även om det var straffbelagt i svensk rätt genom 2 § Narkotikastrafflag (1968:64).

4 st.: Undantag från kravet på dubbel straffbarhet avseende vissa uppräknade sexualbrott mot barn under 18 år. Dessa handlingar är alltså straffbara även om de inte skulle vara straffbelagda på plats utomlands.

Prop. 2012/13:111: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2013/14:208: 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller

3. av annan utlänning som finns här i riket och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen innehåller huvudregler om svenska domstolars behörighet i fråga om brott som begåtts utom riket. Ändringarna i första–tredje styckena är endast av språklig karaktär. Bestämmelsen har tillförts ett nytt fjärde stycke. Enligt detta nya stycke skall de inskränkningar av svensk domsrätt som föreskrivs i andra och tredje styckena inte gälla för brott som avses i 6 kap. 1–6 §§, 8 § tredje stycket och 12 § brottsbalken eller ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innehåller bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. I fjärde stycket, som undantar vissa brott från de inskränkningar av svensk domsrätt som följer av kravet på dubbel straffbarhet i andra stycket och föreskriften om påföljdsval och straffmätning i tredje stycket, ändras hänvisningarna avseende försök till brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Prop. 2019/20:69: Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. I fjärde stycket punkt 1, som undantar vissa brott från de inskränkningar av svensk domsrätt som följer av kravet på dubbel straffbarhet i andra stycket och föreskriften om påföljdsval och straffmätning i tredje stycket, ändras hänvisningen avseende grovt barnpornografibrott. Detta är en följd av ändringarna i 16 kap. 10 a § och innebär ingen förändring i sak.

  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 2008 s. 930:Fråga hur bestämmelsen om krav på s.k. dubbel straffbarhet i 2 kap. 2 § brottsbalken skall tillämpas när preskriptionstiden för brotten löpt ut på gärningsorten.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2002 s. 449:Fråga om en person som kört en personbil rakt mot en polisman i syfte att forcera en polisspärr uppsåtligen försökt skada polismannen.
  • NJA 1993 s. 292:En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från internationellt vatten utanför Marocko dels direkt till Nederländerna dels via Danmark och Storbritannien till Nederländerna. Påföljden har bestämts med hänsyn till nederländsk lag, som har lägst straffmaximum.
  • RH 2001:16:En person, som brukat cannabis i Danmark, har dömts i Sverige till böter för narkotikabrott, eftersom även bruk av narkotika anses som straffbart innehav av narkotika enligt dansk lagstiftning.
  • NJA 1987 s. 771:Iransk medborgare utlämnades från Danmark till Sverige för bl a grova narkotikabrott som begåtts i Danmark. Fråga om svensk domsrätt beträffande narkotikabrotten kan grundas på att han efter utlämningen finns i Sverige. 2 kap 2 § 1 st 3 BrB.
  • RH 2010:38:Åtal för bruk av narkotika i Danmark har ogillats, eftersom gärningen inte är straffbelagd enligt dansk lag.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
Ändrad: SFS 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor), 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2020:173 (Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn)

[K2]3 §  För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

  1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,
  2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,
  3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  4. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  5. om brottet förövats mot Sverige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,
  6. om brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot en utlänning med hemvist i Sverige,
  7. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller
  8. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver. Lag (2018:1310).

Prop. 1997/98:174: Ändringen innebär att brott kan lagföras i Sverige oavsett platsen för brottet eller gärningsmannens nationalitet. Inte heller dubbel straffbarhet krävs för lagföring i Sverige, dvs. gärningen behöver inte vara straffbar på orten där den begicks.

Prop. 2008/09:226: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6. Paragrafen kompletterar reglerna i 2 kap. 2 § angående svensk straffrättslig domsrätt beträffande brott som begåtts utom riket med bestämmelser som utsträcker kompetensen i vissa specialfall.

I paragrafen har förts in ett nytt led i punkten 6 om brott som begåtts utom riket och som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70 ...

  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 1981 s. 864:Omfattningen av begreppet "område där avdelning av krigsmakten befann sig". 2 kap 3 § 2 BrB.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2003:149 (Straffansvar för terroristbrott), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2014:407 (Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 2018:1310 (En mer heltäckande terrorismlagstiftning), 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.), 1994:119 (Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen), 1998:1703 (Sveriges tillträde till Förenta Nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängning), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 2001:31 (Penningförfalskning m.m.), 1971:188 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om kapning av luftfartyg, m.m.), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.)

[K2]3 a §  Även i annat fall än som avses i 1--3 §§ dömes för brott efter svensk lag och vid svensk domstol enligt vad som föreskrives i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Lag (1976:20).

  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
Införd: SFS 1976:20 (Regeringens proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande lagföring för brott m.m.)

[K2]4 §  Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats.

Ett brott anses begånget både vid handlingsorten som är den plats där gärningsmannen befinner sig samt vid effektorten vilken är den plats där effekten av gärningsmannens agerande visar sig. Exempel kan vara datorbrott eller brevbomber. Vid medverkansgärningar anses brottet begånget vid medverkansplatsen och effektorten.

  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
  • RH 2003:29:Fråga om svensk domstol är behörig att pröva åtal för brott begångna i Finland av finsk medborgare med hemvist i Finland och som inte heller fanns i Sverige när åtal väcktes. Hovrätten fann att svensk domsrätt över gärningar begångna i Finland under dessa omständigheter endast förelåg i de fall brottet har ett straffminimum som inte understiger fyra års fängelse.
  • NJA 2008 s. 1135:Svensk domstol har ansetts behörig att utan åtalsförordnande döma över i Sverige bedriven internetbaserad läkemedelshandel och medhjälp därtill även i de delar som i brottet ingående gärningar företagits utom riket. Läkemedelshandeln har ansetts utgöra brott enligt svensk lag trots att den har riktats mot enbart konsumenter utom Sverige.
  • NJA 1993 s. 292:En svensk medborgare har med ett utländskt fartyg transporterat narkotika från internationellt vatten utanför Marocko dels direkt till Nederländerna dels via Danmark och Storbritannien till Nederländerna. Påföljden har bestämts med hänsyn till nederländsk lag, som har lägst straffmaximum.
  • RH 2000:84:Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i riket, har svensk domstol ansetts behörig att pröva åtalet trots att frågan om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen fullbordats.

[K2]5 §  Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

[S2]Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

  1. på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,
  2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
  3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,
  4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,
  5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller
  6. av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse. Lag (2017:497).

  • RH 2009:93:Luftfartssabotage. Fråga om innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning”. Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
Ändrad: SFS 1999:1154 (Budgetpropositionen för år 2000), 2000:345 (Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen), 2010:636 (Modern personalförsörjning för ett användbart försvar), 2017:497 (Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1992:1154 (om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands), 1971:964 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för trafikbrott som begåtts utomlands, m.m.), 1993:350 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.), 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.)

[K2]5 a §  Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt någon av de överenskommelser som anges i fjärde stycket, får den tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,

  1. om han har frikänts från ansvar,
  2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
  3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
  4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

[S2]Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet eller sedan personen överlämnats eller utlämnats från Sverige för lagföring.

[S3]Om en fråga om ansvar för en gärning har prövats genom en dom meddelad i en främmande stat och om det inte finns hinder mot lagföring på grund av vad som förut sagts i denna paragraf, får åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen bemyndigat.

[S4]De överenskommelser som avses i första stycket är

  1. den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar,
  2. den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål,
  3. konventionen den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  4. protokollet den 27 september 1996 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  5. konventionen den 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen,
  6. konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985,
  7. konventionen den 25 maj 1987 mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater om förbud mot dubbel lagföring, och
  8. andra protokollet den 19 juni 1997 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen.

[S5]Har ett brott begåtts delvis här i riket och delvis också inom den medlemsstats territorium där domen meddelats, skall första stycket tillämpas om gärningen omfattas av de överenskommelser som anges i fjärde stycket 3-5 eller 8 eller om domen meddelats av stat som tillträtt en överenskommelse som anges i fjärde stycket 6 eller 7.Lag (2003:1157).

Utländska domar har, precis som svenska domar res judicata-verkan, dvs när en fråga väl är avgjord i domstol så kan inte talan som samma fråga väckas på nytt i någon domstol.

  • RH 2000:84:Då gärningsbeskrivningen innefattat påstående om att gärningen planerats här i riket, har svensk domstol ansetts behörig att pröva åtalet trots att frågan om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen fullbordats.
  • NJA 1995 s. 462:Resningssökande har gjort gällande att förverkande av hans egendom med anledning av brott skett i annan stat och att lagföring av honom för samma brott enligt 2 kap 5 a § 1 st 3 BrB inte får ske i Sverige när sådan dubbel lagföring inte är tillåten i den andra staten. Den nämnda bestämmelsen har ansetts inte hindra lagföring här i riket när enbart en fråga om förverkande prövats i annan stat.
Införd: SFS 1972:812 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m.m.)
Ändrad: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2000:563 (Internationell rättslig hjälp i brottmål), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1999:197 (EU-bedrägerier och korruption), 1976:20 (Regeringens proposition med förslag till lag om internationellt samarbete rörande lagföring för brott m.m.), 2001:780 (Tillträde till andra tilläggsprotokollet till bedrägerikonventionen)

[K2]6 §  Dömes någon här i riket till ansvar för gärning för vilken han utom riket har ådömts påföljd, skall vid bestämmande av påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket. Finnes böter eller fängelse böra ådömas och har han utom riket ådömts frihetsberövande påföljd, skall vad han undergått därav till fullo tillgodoräknas honom vid påföljdens bestämmande.

[S2]I fall som avses i första stycket må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat eller ock påföljd helt eftergivas. Lag (1972:812).

[K2]7 §  I fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skola, utöver vad i detta kapitel sägs, iakttagas de begränsningar som följa av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

Undantag från 1-3 §§ gäller för utländska statsöverhuvuden och diplomater enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (WKN) och Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Om ett annat land sänder personal till Sverige åtnjuter diplomatiska företrädare straff och civilrättslig immunitet i tjänsten, straffrättslig immunitet utanför tjänsten och civilrättslig immunitet avseende skatt, okränkbarhet, bostad samt egendom. Teknisk- och administrativ personal åtnjuter straffrättslig immunitet i och utanför tjänst men bara civilrättslig immunitet i tjänsten. Tjänstepersonal har endast straff- och civilrättslig immunitet i tjänsten.

När det gäller personal som har sin permanenta hemvist i Sverige men som företräder annat land i Sverige åtnjuter endast de diplomatiska företrädarna straff- och civilrättslig immunitet när de är i tjänst men ingen annan personal åtnjuter något diplomatiskt skydd.

[K2]7 a §  Har en utlänning begått brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen. Vad som nu har sagts gäller inte om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i vilken egenskap han har handlat. Lag (1985:518).

[K2]7 b §  En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en främmande stats militära styrka. Lag (2004:1000).

Prop. 2004/05:7: Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.2.1.

Ändringen som bildar ett nytt första stycke följer Lagrådets förslag. Den är föranledd av tillträdet till EU SOFA och innebär att den personkrets som omfattas av bestämmelsen vidgas till att även omfatta civila personer, utan anknytning till en militär styrka, som vistas i Sverige inom ramen för internationell krishantering. Genom andra stycket ...

Införd: SFS 1996:401 (Rättslig reglering av samverkan för fred)
Ändrad: SFS 2004:1000 (Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering)

[K2]7 c §  I fråga om brott som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, får åtal väckas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bestämmer. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.7.1. Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om krav på åtalsförordnande i fråga om brott som riktats

mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70 i Romstadgan). Kravet på åtalsförordnande gäller generellt, dvs. ...

Införd: SFS 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning)

[K2]8 §  Det finns särskilda bestämmelser om överlämnande och utlämning för brott.

[S2]Villkor som uppställts vid överlämnande eller utlämning från en annan stat till Sverige skall gälla här. Lag (2003:1157).

Prop. 2003/04:7: I första stycket finns enligt nuvarande lydelse en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om utlämning. Ändringen i detta stycke innebär endast att upplysningen också omfattar bestämmelser om överlämnande.

  • NJA 2003 s. 133:Den tid om 45 dagar, som enligt art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen skall ha förflutit innan den som utlämnats får, utan samtycke från den främmande staten, åtalas för annat, före hans utlämnande begånget brott än det för vilket han utlämnats, skall räknas från det att straffet har till fullo verkställts och inte från tidpunkten för villkorlig frigivning.
  • NJA 2007 s. 80:Resningsärende. Åsidosättande av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning för brott har ansetts utgöra grund för resning. Underlåtenhet att till anmodad stat lämna information i utlämningsärendet angående svenska föreskrifter om påföljdsbestämning har däremot inte ansetts utgöra sådan grund.

ANDRA AVDELNINGEN

Om brotten

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

3 kap.1-6 §§ beskriver de uppsåtliga brotten, 7-10 §§ beskriver de oaktsamma brotten och 11 § beskriver de osjälvständiga brottsformerna. Slutligen finner man åtalsreglerna i 12 §. Brott mot liv och hälsa brukar oftast innebära att våld utövas. Brottsobjektet utgörs av en levande människa vilken innebär att ett ännu inte fött foster eller en död människa inte kan utsättas för ett brott mot liv och hälsa.

  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
Ändrad: SFS 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.), 2001:348 (Förberedelse till brott)

[K3]1 §  Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Lag (2019:805).

Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp 2 § beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt NJA 1985 s. 510 Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående NJA 2002 s. 116, offret varit skyddslöst NJA 1989 s. 97, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet NJA 1994 s. 310 eller om mordet skett för att främja ett annat brott. Att någon däremot agerar på grund av svartsjuka påverkar inte bedömningen NJA 1994 s. 310. I regel bör inte straffet vara livstid utan en friare bedömning bör göras där valet mellan tidsbestämt- och livstidsstraff görs i varje fall NJA 1985 s. 510 och NJA 1999 s. 531. För att livstidsstraff skall komma ifråga krävs avsevärd hänsynslöshet och är förbehållen de allvarligaste brotten NJA 2007 s. 194. Även ifall mer än en person uppsåtligt dödas eller om dödandet skett för att gärningsmannen skulle kunna begå ett annat brott är försvårande omständigheter som väger för ett livstidsstraff.

Prop. 2008/09:118: Paragrafen har ändrats på så sätt att straffskalan för det tidsbestämda straffet har utvidgats från att ha omfattat enbart tio år till att omfatta även fängelse i mer än tio och högst 18 år. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

Enligt paragrafen döms den som uppsåtligen berövar annan livet för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid. Om brottet med hänsyn till ...

Prop. 2018/19:138: Paragrafen reglerar straffansvar för mord. Den ändras genom att orden ”om omständigheterna är försvårande” utgår och att en ny andra mening läggs till. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Enligt paragrafen döms den som berövar annan livet för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Vidare framgår av paragrafen att det som skäl för livstids fängelse särskilt ska beaktas ...

Prop. 2013/14:194: Paragrafen ändras genom att det i straffskalan läggs till att straffet är fängelse på livstid ”om omständigheterna är försvårande”. Syftet är att mord i betydligt större utsträckning än tidigare ska leda till livstidsstraff. Ändringen behandlas i avsnitt 6.1 och 6.2 där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Enligt ...

  • RH 2004:63:Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om gärningen skall bedömas som mord eller barnadråp.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 509:Fråga om påföljd för 16-åring som dömts för mord. Tillika fråga om skadestånd till den mördades anhöriga, som var bosatta utomlands.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2007 s. 194:Fråga om påföljden för mord.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2018:14:Synnerliga skäl har bedömts föreligga för att bestämma påföljden till livstids fängelse för en person som begått dubbelmord under påverkan av en allvarlig psykisk störning (30 kap. 6 § brottsbalken).
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2002 s. 116:Mord eller dråp.
  • NJA 1995 s. 464:Mord eller dråp?
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1985 s. 510:Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2002:30:Bevisvärdering i mordmål. Förutsättningarna för överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Ersättning åt offentlig försvarare.
  • RH 1993:10:En 15-årig pojke, som gjort sig skyldig till mord, har överlämnats till vård inom socialtjänsten.
  • RH 2003:64:Påföljden för en 81-årig man som gjort sig skyldig till mord har av hovrätten bestämts till fängelse sju år.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1999 s. 531:Fråga om påföljden för mord.
  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:69:Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets fullbordan varit endast ringa har besvarats nekande. Åtalen har följaktligen bifallits.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2010:64:Fråga om straffmätning för mord.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:28:Påföljden för mord. Tidsbestämt straff eller livstidsstraff.
  • RH 2004:71:Mord. Två män på flykt undan polisen tog sig fram till ett hus som beboddes av två makar och hotade mannen i huset med vapen i avsikt att tillskansa sig makarnas bil. Därpå uppstod en kamp mellan den hotade och en av gärningsmännen, som höll i ett gevär. Under kampen gick ett skott av som orsakade den hotade mannens död. Gärningsmannen har befunnits ha haft uppsåt att döda. Även fråga om den andre gärningsmannens ansvar för dödsfallet och om påföljd för mord.
  • NJA 1996 s. 27:Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett automatvapen skjutit ihjäl fyra människor och försökt skjuta ihjäl och därvid skadat många andra, handlat med uppsåt.
  • RH 2010:41:Påföljden för mord och grovt vapenbrott har bestämts till fängelse 18 år.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2003 s. 670:I anledning av åtal för försök till mord m.m. uppkommer frågan om faran för brottets fullbordan varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. 23 kap. 1 § BrB.
  • NJA 2004 s. 702:Fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses lida av allvarlig psykisk störning. 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB.
  • RH 1998:8:Gärningsmän, 16 och 17 år gamla, har dömts för mord och olaga hot, grovt brott, till fängelse tre år och sex månader respektive fyra år.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:55:Mord eller dråp? Även fråga om straffmätning för mord.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2010:2:Fråga om straffmätning för mord.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 1989 s. 97:Mord eller dråp?
  • NJA 1987 s. 33:Mord eller dråp?
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1994 s. 310:Mord eller dråp?
  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
  • RH 2000:37:Vådaskott eller uppsåtligt dödande?
  • RH 2011:69:Hovrätten har bestämt påföljden för mord och olaga tvång till fängelse på livstid.
  • NJA 2016 s. 809:Gränsdragningen mellan mord och dråp. Straffmätningen vid mord.
  • RH 2008:17:Fråga om val mellan tidsbestämt och livstidsstraff för mord. Omständigheterna vid brottet har ansetts vara så försvårande som krävs för att döma till livstids fängelse.
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 2014:274 (Skärpt straff för mord), 2019:805 (Straffet för mord)

[K3]2 §  Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.

Dråp innebär att någon med uppsåt dödar en annan människa. Man utgår från att den gärning som skett är ett mord enligt 1 § och bedömer om det finns förmildrande omständigheter som gör att gärningsmannen istället skall dömas för dråp NJA 1985 s. 510 och NJA 2007 s. 194. En huvudregel vid dråp är att gemene man skulle ha förståelse för vad gärningsmannen gjort, rätten däremot kan inte acceptera beteendet. Mord enligt 1 § är aldrig varken förståeligt eller försvarligt, dråp 2 § kan vara förståeligt men aldrig försvarligt och uppsåtligt dödande vid en nödvärnssituation 24 kap. 1 § BrB kan vara både förståeligt och försvarligt. Även att gärningsmannen har blivit provocerad kan utgöra en förmildrande omständighet. Att någon efter att den har begått ett brott för att dölja det andra brottet dödar en människa gör att gärningen kan bli att betraktas som dråp istället för mord. Även då en person befinner sig under inflytande av själslig abnormitet som inte är så djup att den är att jämföra med sinnessjukdom kan ses som förmildrande NJA 1985 s. 510.

  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2002 s. 116:Mord eller dråp.
  • NJA 1995 s. 464:Mord eller dråp?
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2000:88:Fråga om adekvat kausalitet i mål angående dråp.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1985 s. 510:Mord eller dråp? Tillika fråga om straffmätningen för mord.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1996:69:Fråga om ansvar för s.k. dödshjälp. Ett åtal för dråp har ogillats eftersom den åtalades handlande inte inneburit annat än att hon möjliggjort för annan person att vidta de åtgärder som ledde till den personens död.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2001:38:En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän som hade ingripit för att hindra denne från att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Den tilltalade ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning - ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus, s.k. patologiskt rus - men inte lida av någon sådan störning vid domstillfället. Han förklarades vara fri från påföljd. - Även fråga om skadestånd vid brott som har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1992 s. 474:Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • NJA 1989 s. 97:Mord eller dråp?
  • NJA 1987 s. 33:Mord eller dråp?
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1994 s. 310:Mord eller dråp?
  • NJA 2016 s. 809:Gränsdragningen mellan mord och dråp. Straffmätningen vid mord.
  • NJA 2004 s. 479:Fråga om uppsåt att döda förelegat hos en femtonåring.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.

[K3]3 §  Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.

I praxis har högsta domstolen sagt att om en mor dödar sitt barn under de första sju månaderna efter förlossningen kan hon dömas för barnadråp. Om barnets far dödar sitt barn döms han för mord (alternativt dråp) och om modern är medverkande till att döda barnet kan hon dömas för medverkan till barnadråp. Fadern kan aldrig dömas för medverkan till barnadråp utan i hans fall blir det även där tal om att döma honom för medverkan till mord 1 § alternativt medverkan till dråp 2 §.

  • RH 2004:63:Fråga i mål där en kvinna i anslutning till födseln dödat sitt nyfödda barn om gärningen skall bedömas som mord eller barnadråp.

[K3]4 §  Har upphört att gälla genom lag (1974:596).

[K3]5 §  Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Man skiljer mellan fysisk skada respektive sjukdom till vilken även psykisk skada och könssjukdomar räknas in. En tumregel är att misshandeln är ringa om offret inte behöver uppsöka sjukhus. Men även hur man utövar misshandeln brukar vara ett hjälpmedel i bedömningen, att slå någon med öppen handflata brukar oftast leda till att misshandeln är att bedöma som ringa till skillnad mot att med knuten näve utdela ett slag mot en annan människa vilken är att bedöma som misshandel av normalgraden.

Att lägga märke till är att aga av barn är förbjudet, detta står dock att finna i 6 kap. 1 § föräldrabalken.

  • NJA 2018 s. 591:En viss våldshandling (cross-checking) begången under en ishockey-match har inte ansetts tillåten med stöd av reglerna om samtycke eller social adekvans.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2010:9:En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina fingrar i dotterns slida, dömdes, inte för våldtäkt mot barn utan för misshandel.
  • NJA 1991 s. 83:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
  • NJA 2018 s. 574:Rubricering i mål om misshandel. Även fråga om tillämpning av 34 kap. Brottsbalken.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 1994 s. 468:Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
  • RH 2001:2:Åtal för misshandel - bestående i att A kastat en ölburk som träffat B i huvudet - har ogillats på grund av att A, som avsett att träffa en annan person, befunnits ha saknat uppsåt att misshandla B.
  • NJA 2003 s. 537:Fråga om vårdnadshavare genom aga av barn gjort sig skyldig till misshandel av normalgraden eller ringa brott. Även fråga om påföljd.
  • NJA 2000 s. 17:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för grovt rattfylleri (I och II) och för misshandel (III).
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 2011:62:Att en misshandel begåtts under en fotbollsmatch har, med hänsyn till omständigheterna, inte ansetts som en förmildrande omständighet.
  • RH 2007:75:Elev har under lektion utdelat ett slag med öppen hand som träffat läraren över tinningen med övergående smärta som följd. Fråga om gärningen skall bedömas som ringa misshandel eller som misshandel av normalgraden.
  • NJA 2013 s. 588:Ett misshandelsbrott kan begås genom underlåtenhet. Fråga om en garantställning har uppkommit i förhållande till ett barn för den som sammanbor med barnet och en av barnets föräldrar.
  • NJA 1982 s. 675:Fråga om påföljd för misshandel som begåtts av en 18-åring.
  • RH 2016:50:Straffvärdebedömning och påföljdsval vid misshandel begången mot en förtroendevald politiker.
  • NJA 1995 s. 448:En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om ansvar för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
  • RH 2007:1:Bevisvärdering i belysning av bl.a. innehållet i rättsintyg i mål om ansvar för misshandel; även fråga om betydelsen av att viss bevisning utgör s.k. tilltrosbevisning.
  • NJA 1984 s. 922:Tre ynglingar, som har färdats i bil, har gjort sig skyldiga till misshandel av fotgängare. Fråga huruvida bilens förare på grund av sin åtgärd att stanna bilen skall fällas till ansvar för medhjälp till misshandeln. Dessutom fråga huruvida en annan yngling, som följt med i bilen, har gjort sig skyldig till s k psykisk medhjälp.
  • NJA 1996 s. 782:Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga huruvida misshandeln kunde bedömas som ringa brott. 1 kap 2 § och 3 kap 5 § BrB.
  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • RH 2004:90:En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en person som strax dessförinnan begått en stöld på varuhuset misshandlad av denne. Då väktarens ingripande skedde under en rast då han inte var i tjänst ansågs väktaren inte åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken varför gärningen inte bedömdes som våld mot tjänsteman utan som misshandel.
  • RH 2000:100:A har vid två skilda tillfällen tillrättavisat sin 3-årige son, vid det första tillfället genom att ta ett grepp på nacken och vid det andra tillfället genom att utdela ett slag mot halsen, båda gångerna med smärta och rodnad som följd. Brottet har bedömts som ringa misshandel och påföljden har bestämts till böter.
  • RH 1995:23:Under en fotbollsmatch har A uppsåtligen tilldelat B ett kraftigt knytnävsslag i ansiktet, vilket medfört att B tillfogats vissa skador m.m. och - i vart fall - viss tid legat omtöcknad på planen. Påföljden har bestämts till fängelse.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • RH 2006:26:Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat våld mot en person som han tidigare hade bestulit. Vid detta våld hade den tilltalade inte längre det tillgripna godset i sin omedelbara besittning. Våldet har inte bedömts som rån utan som misshandel.
  • RH 1994:118:En styvfar tilldelade sin 7-årige styvson ett slag med öppen hand över näsan med smärta och blodvite som följd. Brottet har bedömts som misshandel av normalgraden och påföljden bestämts till fängelse en månad.
  • RH 2012:56:Betydelsen av att misshandel har begåtts i samband med idrottsutövning.
  • NJA 1993 s. 553:Två skolpojkar har inlåtit sig i bråk. Så länge följderna begränsar sig till smärta och ringare övergående skador har det ansetts ligga i situationen som sådan att ansvar för ofredande eller misshandelsbrott inte kan komma i fråga. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser om samtyckes ansvarsbefriande verkan.
  • NJA 1984 s. 137:Fråga om påföljd för misshandel, som föreståndare för sjukhusavdelning för psykiskt sjuka förövat mot där intagna patienter.
  • RH 1999:129:En man utövade våld mot sin f.d. sambo, som olovligen försökte tränga in i hans lägenhet för att ta med sig deras gemensamma barn som han hade umgänge med. Åtalet för misshandel ogillades på grund av nödvärn.
  • RH 2012:59:Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts för misshandel och olaga frihetsberövande. Straffvärdet har bedömts uppgå till fängelse tre månader men påföljden bestämdes till villkorlig dom och böter då ingen av dem kunde räkna med att i framtiden få arbeta som ordningsvakter.
  • NJA 1990 s. 521:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel.
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 1996 s. 244:Förberedelse till misshandel?
  • NJA 1982 s. 143:Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om tillämpning av 33 kap 9 § BrB.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • NJA 1997 s. 636:Pojkar har omskurits på begäran av sina vårdnadshavare. Befriar samtycket den som utfört omskärelserna från ansvar för misshandel?
  • NJA 2017 s. 1129:Fråga om gränsdragningen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden vid misshandel av barn.
  • NJA 1991 s. 438:Fråga om påföljd för yngling som gjort sig skyldig till icke ringa misshandel när han var 18 år gammal.
  • RH 1997:49:En anställd på ett sjukhus har, i avsikt att beröva sig själv livet, vid fyra tillfällen skadat anordningar för smärtlindring som varit avsedda för fyra olika patienter. Till följd härav har de fyra patienterna tillfogats smärta. Fråga, i mål om misshandel, om den uppkomna smärtan omfattas av den sjukhusanställdes uppsåt.
  • RH 2003:11:En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den kvinna, med vilken han sammanbodde. Ingen av gärningarna har ansetts som ringa. Det våld som utövats har varit av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppstått har en fingerskada bedömts som tämligen allvarlig medan övriga skador har framstått som mindre allvarliga. Gärningarna har inte ansetts som så allvarliga att de skall bedömas som grov kvinnofridskränkning. Mannen har i stället dömts för tre fall av misshandel av normalgraden.
  • NJA 1988 s. 156:Val av påföljd för misshandel mot hustru.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K3]6 §  Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

[S2]Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2017:332).

Faktorer som gör att en misshandel kan räknas som grov beskrivs i andra stycket. En person som varit berusad och av misstag försökt att döda en annan människa men misslyckats kan komma att dömas för grov misshandel med stöd av rusläran, se 1 kap. 2 § 2 st, istället för försök till mord eller försök till dråp.

Prop. 2016/17:108: fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet ...

Prop. 2009/10:147: Paragrafen har ändrats genom att straffskalan för grov misshandel, som tidigare var fängelse i lägst ett och högst tio år, har delats upp i syfte att höja straffnivån för de allvarligaste fallen. Omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om en grov misshandel ska hänföras till den strängare straffskalan har angetts. Dessutom har språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt ...

  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • NJA 1992 s. 85:Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag mot huvudet och kroppen, har bedömts som grov. Tillika fråga huruvida vållande till annans död varit att bedöma som grovt brott.
  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • RH 2008:76:Fråga om uppsåtsbedömning vid åtal för försök till mord (knivstick i magen), särskilt med avseende på s.k. likgiltighetsuppsåt. Tingsrätten biföll åtalet för försök till mord, medan hovrätten dömde för grov misshandel.
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • NJA 1986 s. 802:En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det inträffade. Ansvar har yrkats å den ene för mord och å den andre för medhjälp till grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död. Vem som utdelat de dödande knivhuggen har inte kunnat fastställas närmare än att det varit en av de tilltalade. Den för mord åtalade har därför frikänts. Den andre har däremot fällts till ansvar i huvudsaklig överens stämmelse med ansvarsyrkandet mot honom.
  • NJA 2011 s. 89:Synnerligen grov misshandel? Gradindelning och straffvärdebedömning vid misshandel.
  • RH 2009:56:Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund att faran för brottets fullbordan var utesluten eller i vart fall ringa.
  • RH 2001:55:Misshandel, som fortsatt när offret har varit helt utslaget och ur stånd att försvara sig, har bedömts som grov trots att den inte varit oprovocerad.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • RH 2011:64:Straffmätning i mål om grov misshandel. Straffvärdet har reducerats med hänsyn till att den tilltalade haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Även fråga om angivelse kan anses vara frivillig när den tilltalade först lämnat sitt erkännande till en terapeut som haft anmälningsskyldighet och betydelsen av sådan angivelse för straffmätningen.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
  • NJA 2019 s. 553:Gränsdragningen mellan människorov och människorov som är mindre grovt. Även fråga om människorov konsumerar grov misshandel.
  • NJA 2013 s. 1155:Grov misshandel?
  • RH 2004:19:Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om kontraktsvård.
  • NJA 2003 s. 229:Grov misshandel?
  • NJA 2000 s. 612:Straffmätning för grov misshandel av barn.
  • NJA 1992 s. 324:Grov misshandel.
  • RH 2014:66:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:63:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:62:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2012:24:Pistolskott genom lår och underben i syfte att bestraffa en person som inte längre ville vara medlem i en MC-gruppering samt pistolhot mot huvudet i samband härmed har bedömts som synnerlig grov misshandel och övergrepp i rättssak, grovt brott.
  • RH 2014:67:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:68:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:64:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
  • RH 2014:65:Synnerligen grov misshandel - summariska referat.
Ändrad: SFS 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1988:2 (om ändring i brottsbalken (grov misshandel och grov stöld)), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

[K3]7 §  Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2010:370).

Till skillnad från 1-6 §§ vilka kräver uppsåt, är vållande till annans död ett oaktsamhetsbrott. Man kan vara oaktsam på två sätt där medveten oaktsamhet anses vara en allvarligare form än omedveten oaktsamhet och kan medföra att gärningen är att bedöma som grovt vållande till annans död enligt andra stycket.

Prop. 2000/01:85: I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7, har en ändring gjorts i andra stycket. Ändringen innebär att ytterligare kvalificerande omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömande av om ett brott är grovt har angetts. Bedömningen av om ett brott är grovt bör i och för sig ske utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och de angivna omständigheterna utgör endast exempel.

Det ...

Prop. 2009/10:147: Paragrafens andra stycke har ändrats genom att straffminimum för vållande till annans död, grovt brott, har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.

Enligt andra stycket döms för vållande till annans död, grovt brott, till fängelse i lägst ett och högst sex år. Höjningen av straffminimum syftar till att höja straffnivån för brottet, oavsett om det har begåtts tillsammans med annat brott eller ...

  • NJA 2005 s. 372:Ett isblock har fallit ned från ett tak och dödat en gångtrafikant. Fråga om den som åtagit sig att svara för snöskottning på taket har genom att underlåta att ta bort snö och is, eller åtminstone spärra av gångbanan, gjort sig skyldig till vållande till annans död.
  • RH 1995:78:Påföljden för grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott, bestående i att en kraftigt berusad bilförare kört ihjäl en likaledes kraftigt berusad kamrat som frivilligt följt med på färden, har bestämts till fängelse ett år.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 1992 s. 85:Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag mot huvudet och kroppen, har bedömts som grov. Tillika fråga huruvida vållande till annans död varit att bedöma som grovt brott.
  • RH 1993:25:En alkoholpåverkad bilförare har på ett övergångsställe påkört två personer, av vilka en skadades och den andra avled. Fråga om val av påföljd och straffmätning för grovt rattfylleri och vållande till annans död.
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • NJA 2012 s. 79:Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet borde skärpas på grund av tidigare brottslighet.
  • NJA 1990 s. 370:I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död uppkommer fråga om bl a nödvärn vid försök till våldtäkt.
  • RH 2004:39:Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att olycksfallsrisker för en arbetstagare bedömts och upplysningar därom lämnats till arbetstagaren. Underlåtenheten har ansetts ha förorsakat arbetstagarens död. Bolagets VD har befunnits ansvarig för bolagets underlåtenhet och har till följd därav dömts för arbetsmiljöbrott.
  • RH 1995:100:En äldre man påkördes av en bil och skadades allvarligt. Efter två månader avled han i en sjukdom, som uppkommit på grund av en mycket sällsynt biverkning av en medicin, vilken satts in för att bota en under sjukhusvistelsen inträdd infektion. Dödsfallet har inte ansetts vara en förutsebar effekt av påkörningen, och bilföraren har inte fällts till ansvar för vållande till annans död.
  • NJA 1993 s. 86:Fråga om ansvar för vållande till annans död och allmänfarlig vårdslöshet, när en lokförare under färd brustit i uppmärksamhet på ljussignaler utmed banan och underlåtit att nedbringa tågets hastighet i enlighet med gällande säkerhetsföreskrifter och därigenom orsakat tågolycka och annans död.
  • NJA 1989 s. 552:Sedan en av A förd bil "prejats" av en annan, hoppade en man från den andra bilen upp på motorhuven till den av A förda bilen, A:s passagerare i framsätet ingrep då genom åtgärder med omväxlande gas- och bromspedal så att mannen föll i gatan, släpades under bilen och omkom. Fråga i mål mot A om åtal för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död om det kunnat krävas av A att hon skulle ha bromsat för att minska riskerna för att mannen skulle komma till skada.
  • RH 2005:58:En tysk jägare har i samband med fågeljakt i Härjedalen orsakat en jaktkamrats död genom att avlossa ett hagelskott som träffade kamraten i ryggen. Frågan i målet om den tilltalade orsakat den dödliga utgången genom oaktsamhet har besvarats jakande.
  • NJA 1991 s. 247:En betongarbetare klämdes till döds av en transportvagn på vilken säkerhetsanordningarna var ur funktion. Fråga om den avlidnes förman - till vilken någon uttrycklig delegering av arbetsgivarens miljöansvar inte skett - har genom att inte kontrollera säkerhetsanordningarna gjort sig skyldig till sådan försummelse som skall föranleda ansvar för vållande till annans död.
  • NJA 1991 s. 163:Fråga om ansvar för bostadsrättsförenings ordförande för vållande till annans död för att han av oaktsamhet underlåtit att stänga av en skadad hiss.
  • NJA 2011 s. 349:En lastbil, som påbörjade en vänstersväng över den motsatta körbanan, blev påkörd av en mötande personbil i uppseendeväckande hög hastighet, varvid personbilens förare avled. Åtal mot lastbilens förare för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död har ogillats.
  • RH 2002:13:En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den ena avlidit och den andra fått mycket allvarliga skador. Brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik har inte bedömts som grova brott.
  • NJA 1987 s. 187:Till undvikande av sammanstötning med en mötande bil som fördes på fel sida av vägen svängde bilföraren A - utan att dessförinnan ha genom signalering eller inbromsning sökt undvika sammanstötning - till vänster in på den andra vägbanan. Samtidigt förde den mötande bilens förare S sin bil tillbaka till rätt vägbana med följd att bilarna kolliderade, varvid S avled. Fråga om ansvar för A för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
  • NJA 1986 s. 802:En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det inträffade. Ansvar har yrkats å den ene för mord och å den andre för medhjälp till grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död. Vem som utdelat de dödande knivhuggen har inte kunnat fastställas närmare än att det varit en av de tilltalade. Den för mord åtalade har därför frikänts. Den andre har däremot fällts till ansvar i huvudsaklig överens stämmelse med ansvarsyrkandet mot honom.
  • RH 1993:3:Påföljden för en bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik, smitning och vållande till annans död har bestämts till fängelse tio månader.
  • RH 1993:1:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil med följd att tre personer dödades. Fråga om straffmätning för grovt rattfylleri och vållande till annans död. Även fråga om skadestånd för efterlevande vid vållande till annans död.
  • RH 1995:46:Fråga om påföljd för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik. Gärningarna innefattade "kappkörning" mellan bilar på motorväg.
  • RH 1998:51:Åtta personer omkom i samband forsfärd i Råneåälven. Fråga om rorsmännen varit att anse som befälhavare enligt sjölagen samt om de brustit i sjömansskap och därigenom vållat de omkomnas död.
  • NJA 2004 s. 34:Vid en militär övning har en värnpliktig drunknat i ett vattenhinder på en stridshinderbana. Fråga om övningsledaren för stridshinderbanan haft ett arbetsmiljöansvar samt om han genom att underlåta att vidta erforderliga säkerhetsåtgärder och ytterst låta hindret utgå gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott alternativt vållande till annans död.
  • RH 1996:152:Bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och trafikförhållanden påkört och skadat en cyklist så svårt att hon senare avled, har dömts för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
  • RH 1999:106:Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död mot en av de två personer som färdades i en bil, överklagade åklagaren målet till hovrätten, varvid han justerade åtalet till att alternativt avse medhjälp till de åtalade gärningarna. Trots att det inte gick att klarlägga vem som fört bilen, dömde hovrätten den tilltalade för medhjälp till de brott åtalet avsåg.
  • RH 1995:70:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för mord. Även fråga om straffmätning vid brott av unga.
  • NJA 2005 s. 674:Påföljd för vållande till annans död, grovt brott, och grovt rattfylleri.
Ändrad: SFS 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.), 2001:348 (Förberedelse till brott)

[K3]8 §  Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

  1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
  2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. Lag (2001:348).

Vållande till kroppsskada eller sjukdom är oaktsamhetsvarianten av misshandel (jfr 5 §). Att av oaktsamhet orsaka någon smärta eller försätta någon i vanmakt är dock inte straffbart. I sin bedömning tar rätten ställning till om gärningsmannen har varit oaktsam till att kroppsskadan eller sjukdomen uppstått. Även här görs bedömningen om en gärning är att anses som ringa eller av normalgraden ifall offret har behövt uppsöka sjukhus för vård eller inte.

Prop. 2000/01:85: Paragrafen skall tillämpas på motsvarande sätt som 3 kap. 7 § när det gäller frågan om en gärning är att anse som grovt brott. Samma omständigheter som för vållande till annans död blir således bestämmande för rubriceringsfrågan. Ett särskilt exempel på ett medvetet risktagande av allvarligt slag av betydelse för detta brott kan t.ex. föreligga om inte uppsåt kan anses styrkt vid överförande av HIV-smitta.

  • RH 2005:68:Skidåkare, som befunnits ha agerat oaktsamt, har fällts till ansvar för vållande till kroppsskada.
  • RH 1996:97:Påföljd för grovt sjöfylleri och vållande till kroppsskada har på grund av brottets art bestämts till fängelse.
  • NJA 2012 s. 358:En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).
  • NJA 1996 s. 590:Bilist har kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe. Fråga om ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 3 kap 8 § BrB.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
  • RH 2004:88:Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd arbetstagare i kontakt med blandarens rörliga delar. Han erhöll därvid svåra klämskador. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skulle en i anslutning till de rörliga delarna befintlig öppning i blandaren ha varit försedd med skydd eller skyddsanordning. Åtal mot bolagets verkställande direktör för arbetsmiljöbrott har ogillats på grund av att det inte framkommit att denne uppsåtligen eller av oaktsamhet - på sätt åklagaren gjort gällande - åsidosatt vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall.
  • NJA 2004 s. 80:En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
  • NJA 1994 s. 500:Vållande till kroppsskada har ansetts grovt med hänsyn till bl a att skadan förorsakats av ett livsfarligt vapen.
  • RH 1995:94:I mål om ansvar för vållande till kroppsskada har hovrätten funnit att den tilltalade av oaktsamhet tillfogat målsäganden ett 1,5 cm långt ytligt hudsår på överläppen och ett ytligt slemhinnesår. Hudsåret hade sytts med två stygn. Skadorna har bedömts som ringa, varför åtalet lämnats utan bifall.
  • NJA 1994 s. 527:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. 3 kap 8 § BrB.
  • RH 2009:46:Fosterföräldrars bristande ledning och tillsyn av underårigas arbete med vedklyvning, under vilken en av dessa skadats, har föranlett ansvar för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § brottsbalken.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • NJA 2000 s. 234:Fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och vållande till kroppsskada.
  • NJA 1993 s. 245:En arbetstagare vid ett gatukontor tillfogades kroppsskada i samband med ombyggnadsarbeten. Fråga huruvida en avdelningschef på grund av sin ställning inom gatukontoret har ett straffrättsligt ansvar för olyckan enligt 3 kap 8 § BrB.
  • RH 2003:53:Bilist har framfört bil i fil avsedd för bussar, varvid han kört på och skadat en fotgängare som gått ut i vägbanan. Bilisten har fällts till ansvar för vållande till kroppsskada medan åtal för vårdslöshet i trafik har ogillats.
  • RH 2002:60:Vållande till kroppsskada i samband med snöbollskrig har i visst fall inte ansetts medföra rätt till kränkningsersättning.
  • RH 1996:18:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares ansvar.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
  • RH 2002:13:En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den ena avlidit och den andra fått mycket allvarliga skador. Brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik har inte bedömts som grova brott.
  • RH 1995:74:Fråga om vållande till kroppsskada i samband med grov vårdslöshet i trafik är att bedöma som grovt brott på den grunden att framförandet av fordonet har inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Ändrad: SFS 1993:1462 (Grovt rattfylleri m.m.), 2001:348 (Förberedelse till brott)

[K3]9 §  Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.

För att någon skall kunna dömas för framkallande av fara för annan är en förutsättning att det skall föreligga en konkret fara. Om det bara föreligger abstrakt fara kan den som orsakat handlingen ej dömas till ansvar enligt denna paragraf. Att konkret fara föreligger kan beskrivas som att i just denna situation så brukar det normalt sett medföra att en effekt som beskrivs i paragrafen inträffar på grund av en viss handling som gärningsmannen utfört. Det brukar även beskrivas så att det är möjligt eller sannolikt att effekten inträffar på grund av gärningsmannens agerande.

  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 2018 s. 369:Det har ansetts inte föreligga någon konkret fara för överföring av hivsmitta vid oskyddade samlag, när en person har haft en välinställd behandling. Ett åtal för framkallande av fara för annan har därför ogillats. (Jfr NJA 2004 s. 176.)
  • NJA 1999 s. 334:Ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen (1972:207) för kränkning genom brott har ansetts inte kunna utgå i ett fall där en person gjort sig skyldig till brottet framkallande av fara för A.n (3 kap 9 § BrB) genom att hantera ett vapen grovt oaktsamt med påföljd att en kula avfyrats och trängt in i ett närbeläget hus där flera personer befann sig.
  • NJA 2008 s. 1060:Framkallande av fara för annan?
  • RH 2015:2:En hivinfekterad man har haft oskyddade samlag med fyra olika kvinnor utan att informera dem om sin hivsmitta. Fråga om det funnits förutsättningar att döma mannen till ansvar för framkallande av fara för annan när han under den tid som åtalen avser haft en välinställd behandling mot hiv med antiviral medicinering.
  • NJA 1995 s. 448:En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om ansvar för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
  • NJA 1987 s. 490:Som premedicinering inför undersökning av patient på sjukhus har på grund av en läkares felskrivning patienten getts en för stark dos av ett lugnande medel, något som kunnat föranleda död eller svår kroppsskada. Fråga om farerekvisitet i 3 kap 9 § BrB är uppfyllt med hänsyn till att patienten i enlighet med rådande rutiner övervakades av sjukvårdspersonal, som vidtog erforderliga motåtgärder.
  • RH 2015:33:Två föräldrar har dömts till ansvar för framkallande av fara för annan, bestående i att de av grov oaktsamhet utsatt sin tvåårige son för livsfara genom att lämna denne ensam i en bil parkerad i solen. Påföljden har bedömts inte kunna stanna vid böter. Även fråga om sonen varit berättigad till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2008:15:En man har dömts för framkallande av fara för annan bestående i att han hanterat en s.k. bengalisk eld vid en fotbollsmatch. Även fråga om straffvärdesbedömning.

[K3]10 §  Om brott, som i 7--9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs. Lag (1991:679).

Om en arbetsgivare inte följt arbetsmiljölagen och det på grund av detta det inträffar en effekt som faller in under 7-9 §§ kan en arbetsgivare dömas till ansvar enligt denna paragraf. Detta till skillnad mot vad som står i 8 kap.arbetsmiljölagen där förutom arbetsgivaren även en representant för arbetsgivaren samt en arbetstagare kan ställas till ansvar för en gärning.

  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2004:88:Under arbete vid en spillblandare kom en hos aktiebolaget L. anställd arbetstagare i kontakt med blandarens rörliga delar. Han erhöll därvid svåra klämskador. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skulle en i anslutning till de rörliga delarna befintlig öppning i blandaren ha varit försedd med skydd eller skyddsanordning. Åtal mot bolagets verkställande direktör för arbetsmiljöbrott har ogillats på grund av att det inte framkommit att denne uppsåtligen eller av oaktsamhet - på sätt åklagaren gjort gällande - åsidosatt vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall.
  • NJA 2004 s. 80:En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
  • RH 2004:39:Ett bolag har underlåtit att organisera arbetsmiljöarbetet på sådant sätt att olycksfallsrisker för en arbetstagare bedömts och upplysningar därom lämnats till arbetstagaren. Underlåtenheten har ansetts ha förorsakat arbetstagarens död. Bolagets VD har befunnits ansvarig för bolagets underlåtenhet och har till följd därav dömts för arbetsmiljöbrott.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • NJA 2007 s. 369:I samband med lossning av last från ett fartyg inträffade en olycka som ledde till att en anställd hos ett aktiebolag avled. Verkställande direktören, som hade ansvar för arbetsmiljön i bolaget, hade underlåtit att vidta erforderliga åtgärder till förebyggande av olycksfall. Fråga, i mål om ansvar för arbetsmiljöbrott, bl.a. om orsakssambandet mellan hans underlåtenhet och den anställdes död.
  • RH 2000:36:En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.
Införd: SFS 1991:679 (Arbetsmiljö och rehabilitering)
Ändrad: SFS 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.)

[K3]11 §  För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som inte är ringa, och för stämpling till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2017:332).

Denna paragraf är ingångsparagrafen till 23 kap. BrB. Om ett brott ej finns uppräknat i denna paragraf och till det brott det inte går att para ihop motsvarande osjälvständigt brott i 23 kap. BrB kan en person inte dömas till ansvar för den osjälvständiga motsvarigheten av brottet.

Straffansvar döms för:

  • Försök eller förberedelse till: mord, dråp, barnadråp, misshandel av normalgraden, grov misshandel.
  • Stämpling till: mord, dråp, grov misshandel.
  • Underlåtenhet att avslöja: mord, dråp, grov misshandel

Prop. 2016/17:108: Paragrafen ger besked om i vilka fall försök, förberedelse och stämpling till brotten i 3 kap. är kriminaliserat. Att synnerligen grov misshandel läggs till bland de brott som kan föranleda ansvar på stämplingsstadiet är

uteslutande en följd av att denna brottstyp nu ges en egen brottsbeteckning (jfr kommentaren till 6 §). Någon saklig ändring följer ...

  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:69:Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets fullbordan varit endast ringa har besvarats nekande. Åtalen har följaktligen bifallits.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2009:56:Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund att faran för brottets fullbordan var utesluten eller i vart fall ringa.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2004:19:Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om kontraktsvård.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1996 s. 244:Förberedelse till misshandel?
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1981 s. 513:Till grund för åtal för brott som faller under allmänt åtal åberopade åklagaren en gärningsbeskrivning under vilken föll även brott vilket får åtalas av åklagare endast om det av målsäganden angivits till åtal. Den tilltalade befanns inte kunna fällas till ansvar för förstnämnda brott, och någon angivelse från målsäganden förelåg ej. Åtalet har ogillats och ej avvisats.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1974:596 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.), 1981:1313 (om ändring i brottsbalken (åtalsregler vid misshandel)), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.))

[K3]12 §  Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S2]Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt arton år. Lag (2003:408).

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Paragrafen har kompletterats med en särskild bestämmelse om åtal vid brott som riktar sig mot personer som inte fyllt 18 år. Sådana brott skall få åtalas av åklagare utan krav på att målsäganden anger brottet till åtal.

Kravet ...

  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
Ändrad: SFS 2003:408 (Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.), 1991:679 (Arbetsmiljö och rehabilitering)

4 kap. Om brott mot frihet och frid

Detta kapitel tar upp brotten mot frihet 1-4 §§ och brott mot frid 5-9 §§. De osjälvständiga brottsformerna finns beskrivna i 10 § och åtalsreglerna i 11 §. Flera av dessa brott utgör perdurerande brott med vilket menas att de fortsätter att vara brott allteftersom tiden går.

Införd: SFS 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor), 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning), 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1998:393 (Kvinnofrid), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel), 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

[K4]1 §  Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år. Lag (2009:396).

För att räknas som människorov ska gärningsmannen ha ett särskilt syfte med sitt agerande. Gärningsmannen tar herraväldet över offret med ett särskilt uppsåt att skada, tvinga, utpressa eller senare våldta offret.

Prop. 2008/09:118: I paragrafens första stycke har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Enligt paragrafen döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt döms även fortsättningsvis till fängelse i högst sex år. Höjningen av straffmaximum för det tidsbestämda ...

  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • NJA 2019 s. 553:Gränsdragningen mellan människorov och människorov som är mindre grovt. Även fråga om människorov konsumerar grov misshandel.
  • RH 2008:54:En man förs bort i en bil, misshandlas och krävs på pengar. I målet mot två av männen i bilen och två män som åtalats för anstiftan till utpressning uppstår bl.a. dels frågan om målsäganden utsatts för ett människorov och om det i så fall skall bedömas som mindre grovt samt dels frågan om gärningsmännen handlat gemensamt och i samförstånd. Vid bevisvärderingen har en tilltalads vägran att svara på frågor (”the right to silence”) inte tillagts bevisvärde samt ett antal s.k. kringomständigheter inte ansetts tillräckliga för att åtalet för anstiftansbrott skall anses styrkt. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken.
  • RH 2015:56:Straffmätning och påföljdsval i mål om människorov, mindre grovt brott.
  • NJA 1996 s. 687:Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt avseende nioårig flicka.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K4]1 a §  Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom

  1. olaga tvång,
  2. vilseledande,
  3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller
  4. annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ

[S2]rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

[S3]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S4]Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2018:601).

En skillnad görs mellan människosmuggling vilken utgör ett brott mot staten och beskrivs i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och för vilken en bedömningsgrund utgörs av att den sker i organiserade former och det i denna paragraf upptagna brottet människohandel som utgör ett brott mot en person i syfte att exploatera offret på något vis. Människosmuggling kan däremot utgöra ett led i människohandel och brottet anses vara fullbordat i och med att gärningsmannen tar kontroll över sitt offer i syfte att göra något som står beskrivet i paragrafens punkter.

Med sexuell exploatering avses att offret ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser dvs. prostitution, jmf 6 kap. 11 § .

Prop. 2004/05:45: Ändringarna som har gjorts i första stycket första punkten är en följd av det nya 6 kap. brottsbalken. Innebörden i tidigare 6 kap.1–4 §§brottsbalken motsvaras ...

Prop. 2003/04:111: Den bestämmelse om människohandel för sexuella ändamål som trädde i kraft den 1 juli 2002 utvidgas till att omfatta straffansvar för människohandel också för andra ändamål. Till följd härav rubriceras brottet fortsättningsvis människohandel. Vidare utvidgas straffansvaret till att omfatta ytterligare människohandelsförfaranden. För straffansvar krävs inte något gränsöverskridande moment.

Skälen för ändringarna har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2017/18:123: I första stycket anges de tre förutsättningar – otillbörligt medel, handelsåtgärd och syfte att exploatera offret i viss verksamhet – som måste föreligga för att ansvar för människohandel med vuxna personer ska kunna komma i fråga.

  • RH 2010:34:Två personer, 21 respektive 22 år, har tagit med sig två 16-åriga pojkar från Rumänien till Sverige där de tillsammans har stulit bl.a. varor från butiker. De förstnämnda har gjort sig skyldiga till människohandel genom att ta kontroll över de minderåriga i syfte att utnyttja deras svåra belägenhet och förmå dem att delta i tillgreppsbrott i en situation som inneburit ett nödläge för de sistnämnda. Människohandelsbrottet har bedömts som mindre grovt med hänsyn bl.a. till att de minderåriga inte utsatts för något direkt tvång eller varit berövade friheten.
Införd: SFS 2002:436 (Straffansvaret för människohandel)
Ändrad: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 2010:371 (Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel)

[K4]1 b §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år.

[S2]Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms till ansvar även om det inte förekommit något olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

[S3]Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov människoexploatering till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett särskilt hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Prop. 2017/18:123: Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för människoexploatering för den som på närmare angivet sätt exploaterar en person i arbete eller tiggeri. Andra stycket innehåller en särskild reglering avseende exploatering av personer som är under arton år. I tredje stycket straffbeläggs grova fall av människoexploatering. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1–6.2.4 och 6.2.6.

Införd: SFS 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering)

[K4]2 §  Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år.

[S2]Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2002:436).

Oftast associerar man olaga frihetsberövande med att en person hålls inlåst i ett rum, får sina händer bundna eller liknande. Det avser dock mycket mer, nämligen alla former av inskränkningar i ett offers rörelsefrihet eller rörlighet. Att ta kläder från en nakenbadare i syfte att denna inte skall våga gå ur vattnet innebär en inskränkning i offrets rörelsefrihet. En viss skillnad görs mellan hur länge någon hindras i sin rörlighet, om det endast sker under en mycket kort tidsperiod där man tar tag i någon för att snarast därefter släppa personen kan det istället utgöra ett ofredande enligt 7 §.

  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2018 s. 1051:Ett frihetsberövande på ett kommunalt vård- och omsorgsboende har inte ansetts tillåtet med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Den tilltalade har emellertid trott att åtgärden legat inom ramen för vad en person i hans roll får göra. Han har på grund av detta ansetts inte ha sådant uppsåt som krävs för olaga frihetsberövande.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • RH 1996:24:En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig skyldig till olaga intrång, genom att med bil föra bort denne en längre sträcka från platsen för brottet. Polismannen, som liksom kollegan hade dömts av tingsrätten för olaga frihetsberövande, dömdes av hovrätten för tjänstefel. Även fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § beträffande kollegan.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
  • NJA 1983 s. 339:Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats mot en 15-årig pojke med anledning av att denne tillgripit en gärningsmannens son tillhörig motorcykel.
  • RH 2014:38:Att en person genom våld och hot har förmåtts att stjäla varor åt annan har inte ansetts innebära "att tvinga honom eller henne till tjänst" enligt 4 kap. 1 § brottbalken. Gärningen har i stället bedömts som olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken och olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2002 s. 270:En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga frihetsberövande och grov våldtäkt. Rånet har bedömts som grovt med hänsyn till att det har begåtts mot en taxiförare med hjälp av ett laddat vapen. Även fråga om påföljd för den samlade brottsligheten.
  • RH 2017:45:Olaga frihetsberövande av barn i hemmet; frågor om bl.a. straffvärde och kränkningsersättning
  • RH 2008:36:En barnskötare som stängt in ett femårigt barn i ett rum och under en kortare tidsperiod hindrat barnet från att lämna rummet, har bedömts överskrida sin tillsynsplikt och handlandet har ansetts inte vara försvarligt. Barnskötaren dömdes för olaga frihetsberövande.
  • NJA 1994 s. 468:Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
  • RH 2003:31:En person har tillfälligt berövats sin rörelsefrihet i ett kontorsrum. Gärningen har inte bedömts som olaga frihetsberövande.
  • RH 2012:59:Två väktare som gjort ett obefogat ingripande mot en nattklubbsgäst har dömts för misshandel och olaga frihetsberövande. Straffvärdet har bedömts uppgå till fängelse tre månader men påföljden bestämdes till villkorlig dom och böter då ingen av dem kunde räkna med att i framtiden få arbeta som ordningsvakter.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel)
3 § Har upphävts genom lag (2004:406).

[K4]4 §  Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om någon annan, döms också för olaga tvång, om tvånget är otillbörligt.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2017:332).

En person som otillbörligen blir skrämd till att göra någonting utsätts för ett olaga tvång. Med otillbörligt menas att gärningsmannen kan utöva ett hot mot offrets anhöriga eller har uppsåt att skada offret till skillnad mot tillbörligt tvång som exempelvis kan innebära att en person hotar polisanmäla någon som inte betalar sin skuld. Tillbörligt tvång är straffritt. Skillnad görs mellan relativt tvång där den drabbade har olika valmöjligheter och absolut tvång där bara ett alternativ ges.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  • RH 1999:4:En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom, om denne inte lämnade bilen. Handlandet bedömdes som olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, vilka brott inte var grova.
  • NJA 1992 s. 26:Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde där att lämna ifrån sig nycklarna till en bil, som männen därefter tagit och brukat. Fråga om den straffrättsliga bedömningen av förfarandet.
  • NJA 1987 s. 655:En grupp polismän i en polisbuss har, utan att laga grund förelegat, med våld tvingat en person att åka med i polisbussen från Stockholms centrum till Skeppsholmen. Såväl bussföraren som en av de övriga polismännen har fällts till ansvar för olaga tvång, trots att ingen av dem hade ställning som förman.
  • NJA 1982 s. 143:Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om tillämpning av 33 kap 9 § BrB.
  • NJA 1983 s. 339:Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats mot en 15-årig pojke med anledning av att denne tillgripit en gärningsmannens son tillhörig motorcykel.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott)

[K4]4 a §  Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.

[S2]Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2013:367).

Det ska vara minst två brottsliga gärningar inom 3, 4 eller 6 kap. BrB, de behöver däremot inte vara samma brottstyper. Ju allvarligare brott desto mindre antal krävs för att det ska anses vara upprepat. I NJA 2003 s. 144 hade den tilltalade begått ca 10 övergrepp mot målsäganden och endast ett av brotten bedömdes vara grovt, däremot var det så många att de översteg vad som krävdes för att kränkningen skulle bedömas som upprepad. I RH 2003:11 ansågs endast ett av tre misshandelsfall, nå upp till kravet på upprepad kränkning och det dömdes för tre separata misshandelsfall. Den tilltalades och målsägandens sociala situation har spelat viss roll för bedömning av kränkningen av självkänslan, se RH 2004:48 där den tilltalade haft ekonomiska bekymmer, en uppslitande skilsmässoprocess och flera tidigare konfrontationer med häftiga ordväxlingar inträffat. Se även NJA 2003 s. 144 där den omständigheten att den tilltalade inte gjort några särskilda ansträngningar för att underlätta för sin maka att komma in i det svenska samhället utgjorde en försvårande bedömningsgrund. Vid konkurrens mellan grov kvinnofridskränkning och annat brott med strängare straffskala ska dömas för det senare brottet.

Prop. 1997/98:55: Bestämmelsen, som är ny, har kommenterats i avsnitt 13.1. Bestämmelsen tar sikte på upprepade brottsliga gärningar mot närstående personer. Bestämmelsen har delvis utformats efter Lagrådets förslag. Det innebär bl.a. att i förhållande till lagrådsremissens lagförslag har orden ”under viss tid” och ”i stället för brott som förfarandet innefattar” strykits eftersom de ansetts överflödiga. Lagrådets övriga synpunkter ...

Prop. 2012/13:108: Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

Paragrafen, som föreskriver straffansvar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, har ändrats på så sätt att brotten kan innefatta, förutom som tidigare brott mot liv och hälsa, brott ...

  • RH 2005:42:Tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vid bedömning av frågan om uppgifter från förundersökningen skulle få läggas till grund för utgången har beaktats bl.a. den omständigheten att den tilltalade för egen del avstått från att utnyttja de försvarsmöjligheter som stått honom till buds.
  • RH 2006:29:En man har dömts för grov kvinnofridskränkning till fängelse. Under prövotiden för den villkorliga frigivningen begår han två nya brott mot samma målsägande. Fråga om de två brotten är en upprepad kränkning som kan grunda ansvar för grov kvinnofridskränkning.
  • RH 2002:35:Straffmätning i mål om grov kvinnofridskränkning.
  • NJA 2004 s. 97:Närståendebegreppets tillämpning vid fråga om grov fridskränkning av man mot kvinna i ett parförhållande.
  • RH 2008:7:Övergrepp i form av olaga hot och misshandel har bedömts inte vara av sådan omfattning och karaktär att kränkningen av målsägandens integritet ansetts som upprepad. Det förhållandet att gärningsmannens motiv för handlandet varit sådant som avses i bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning har inte medfört att gärningarna ändå rubricerats som sådant brott.
  • NJA 2003 s. 144:Grov kvinnofridskränkning. 4 kap. 4 a § BrB.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • RH 2016:29:Förutsättningar har bedömts inte föreligga att döma man som fällts till ansvar för flera misshandelsgärningar mot kvinna i ett parförhållande som varat knappt tre månader för något av fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § brottsbalken.
  • NJA 1999 s. 102:Grov kvinnofridskränkning?
  • NJA 2004 s. 437:Straffmätning i mål om grov fridskränkning.
  • RH 2004:76:Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i medgärningsmannaskap för den aktuella brottsligheten. Makarna har dock var för sig dömts för grov fridskränkning gentemot vart och ett av barnen.
  • RH 2003:11:En man har fällts till ansvar för att vid tre tillfällen ha misshandlat den kvinna, med vilken han sammanbodde. Ingen av gärningarna har ansetts som ringa. Det våld som utövats har varit av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppstått har en fingerskada bedömts som tämligen allvarlig medan övriga skador har framstått som mindre allvarliga. Gärningarna har inte ansetts som så allvarliga att de skall bedömas som grov kvinnofridskränkning. Mannen har i stället dömts för tre fall av misshandel av normalgraden.
Införd: SFS 1998:393 (Kvinnofrid)
Ändrad: SFS 1999:845 (Ändring av fridskränkningsbrotten), 2013:367 (Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning)

[K4]4 b §  Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör

  1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är ringa,
  2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,
  3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,
  4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 §,
  5. kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a §,
  6. olovlig identitetsanvändning enligt 4 kap. 6 b §,
  7. olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c §,
  8. ofredande enligt 4 kap. 7 §,
  9. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §,
  10. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,
  11. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller
  12. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

[S2]döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. Lag (2018:409).

Olaga förföljelse är en lagstiftningskonstruktion i linje med fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB men med syfte att avse en större personkrets än endast närstående och förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse. Gärningar som var för sig är mindre allvarliga men sedda i ett sammanhang är de påtagligt integritetskränkande.

Prop. 2010/11:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I paragrafen föreskrivs straffansvar för förföljelse som består i upprepade brottsliga gärningar mot en och samma person. Syftet är att förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse och att sålunda åstadkomma en straffmätning som återspeglar brottslighetens allvar när det upprepade brottsliga handlandet utgör en särskild kränkning av målsägandens integritet. Övervägandena finns i avsnitt ...

Prop. 2016/17:131: 9. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott, 10. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller 11. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse ...

Prop. 2012/13:69: 9. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket, eller 10. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

I paragrafen föreskrivs ...

Prop. 2017/18:81: 9. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §, 10. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott, 11. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller 12. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna ...

  • RH 2013:51:En person har åtalats för olaga förföljelse huvudsakligen bestående av ett antal fall av överträdelse av kontaktförbud. Kontaktförbudet har inte varit ett utvidgat sådant. Flera fall då den åtalade har uppehållit sig bl.a. nära bostaden till den som förbudet avsåg att skydda och i vissa fall i samband med detta stirrat mot bostaden har inte bedömts innebära att han tagit kontakt med alternativt följt efter den andra personen i den mening som avses i lagen om kontaktförbud. Kvarvarande gärningar har dock bedömts utgöra olaga förföljelse.
  • NJA 2013 s. 1227:Olaga förföljelse?
Införd: SFS 2011:485 (Förbättrat skydd mot stalkning)
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2018:409 (Elektronisk övervakning av kontaktförbud), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K4]4 c §  Den som genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

[S2]Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som

  1. innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra, och
  2. innefattar frågan om upplösning av förbindelsen. Lag (2014:381).

Prop. 2013/14:208: förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som ...

Införd: SFS 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor)
Ändrad: SFS 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

4 c §  Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.

Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som

  1. innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra, och
  2. innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.

Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte har fyllt arton år, döms för barnäktenskapsbrott till fängelse i högst fyra år. För barnäktenskapsbrott döms också den som i annat fall förmår eller tillåter en person som inte har fyllt arton år att ingå ett äktenskap som är giltigt på sätt som anges i första stycket eller en äktenskapsliknande förbindelse enligt vad som anges i andra stycket. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år. Lag (2020:349).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K4]4 d §  Den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c §, döms för vilseledande till tvångsäktenskapsresa till fängelse i högst två år. Lag (2014:381).

Prop. 2013/14:208: den där han eller hon bor, i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c §, döms för vilseledande till tvångsäktenskapsresa till fängelse i högst två år.

Paragrafen och brottsrubriceringen, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, är nya. I paragrafen föreskrivs straffansvar för vilseledande ...

Införd: SFS 2014:381 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor)
Ändrad: SFS 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

4 d §  Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen ska utsättas för en sådan gärning som anges i 4 c §, döms för vilseledande till äktenskapsresa till fängelse i högst två år. Lag (2020:349).

[K4]5 §  Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller
  2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2018:1745).

Ett olaga hot innefattar dels att hota någon med vapen, dels genom att hota att utföra ett brott mot någon så länge som hotet är allvarligt menat. Även om hotet inte uttalas direkt till den hotade utan till någon i dennes bekantskapskrets kan det vara straffbart om det var tänkt att offret skulle få ta del av denna information. Hotet kan även förmedlas som en indirekt åsiktsyttring genom bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel, se RH 2004:70 där en jacka med emblem som utvisade på medlemskap i en MC-organisation ansågs förmedla ett visst budskap.

Om den hotade inte bryr sig om hotet eller vet kan skydda sig själv genom att avstyra det utgör det inget olaga hot. Om däremot den hotade inte blir skrämd för att den hotade inte förstår allvaret kan det utgöra ett olaga hot. Att i allmänna ordalag säga "jag skall döda X när jag ser honom" utgör inget olaga hot om det inte var tänkt att X skulle få reda på vad som sagts. Inte heller utgör en varning om att något är nära förestående ett brott. Dock dömdes i Svea hovrätts dom B 8859-10 från den 2010-12-29 dömdes en person vilken vid flera tillfällen i uppretat tillstånd viftat med kniv framför sin far för olaga hot därför att den tilltalades agerande varit ägnat att hos fadern framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person trots att fadern inte kände någon omedelbar fruktan.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller

2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

Paragrafen ...

  • RH 2017:18:En person har åtalats för olaga hot och falskt larm. Åtalet för olaga hot, som enligt gärningsbeskrivningen riktats mot elever och personal på skolor i en stad, har ogillats eftersom det inte ansågs ha riktats mot någon eller några enskilda personer utan mot en obestämd krets människor.
  • NJA 2011 s. 556:Ett bollträ har ansetts vara ett sådant föremål som omfattas av 1 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
  • RH 1996:28:Olaga hot bedömt som grovt brott.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • RH 2013:51:En person har åtalats för olaga förföljelse huvudsakligen bestående av ett antal fall av överträdelse av kontaktförbud. Kontaktförbudet har inte varit ett utvidgat sådant. Flera fall då den åtalade har uppehållit sig bl.a. nära bostaden till den som förbudet avsåg att skydda och i vissa fall i samband med detta stirrat mot bostaden har inte bedömts innebära att han tagit kontakt med alternativt följt efter den andra personen i den mening som avses i lagen om kontaktförbud. Kvarvarande gärningar har dock bedömts utgöra olaga förföljelse.
  • NJA 2001 s. 627:Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga om skadestånd för myndighets merkostnad för åtgärder föranledda av falskt larm.
  • NJA 1999 s. 275:Överlämnande till journalist av fotografier med sikte på offentliggörande som illustrationer till en tidningsartikel har med hänsyn till meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen ansetts inte kunna föranleda straff för olaga hot eller hot mot tjänsteman.
  • RH 2015:46:Brott mot medborgerlig frihet?
  • RH 2002:6:Uttalanden som till ordalagen innefattat dödshot har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ägnade att framkalla allvarlig fruktan för "den hotades" egen säkerhet till person.
  • NJA 1990 s. 776:Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 2013 s. 1227:Olaga förföljelse?
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2018:1745 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K4]6 §  Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.

[S2]Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.

[S3]Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Hemfridsbrott avser både vanligt inbrott och en situationer då en gäst inte vill avlägsna sig. Som bostad räknas en plats som är bebodd och kan således avse både sommarstuga och tält. I fall då flera personer tillsammans bor i en bostad räcker det med att en av dessa ber en gäst som ej bor där att ge sig av och denne person vägrar, för att det skall anses som hemfridsbrott.

Olaga intrång avser i huvudsak en plats där någon arbetar. Det klassiska inbrottet täcker in alla platser dit man olovligen intränger. Men att olovligen kvarstanna fast en affärsinnehavare portförbjudit någon är inte straffbart om det avser en plats dit allmänheten har tillträde, till exempel en butik.

Vid en bedömning om brottet är grovt undersöks ifall det skett systematiskt, planerats, hur länge intrånget pågått, om visats hänsynslöshet, förekommit våld eller skadegörelse. Ofredande av anställda tillmäts stor betydelse.

  • RH 2005:48:Fråga om ansvar för en s.k. plogbillsaktivist för förberedelse till sabotage och brott mot lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., alternativt förberedelse till grov skadegörelse. Hovrätten har bedömt gärningen som olaga intrång, grovt brott.
  • NJA 2009 s. 636:Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av kränkningar av de anställdas personliga integritet har bedömts som grova brott.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • RH 2009:33:Kvinnan i ett äktenskap har tillerkänts kvarsittanderätten till den villa som utgjort makarnas gemensamma bostad och mannen har ålagts besöksförbud. När mannen frigivits från ett fängelsestraff för allvarlig brottslighet mot kvinnan har hon lämnat bostaden varefter mannen tagit sig in och uppehållit sig där. Fråga om mannen uppsåtligen gjort sig skyldig till hemfridsbrott. Även fråga om gradering av och påföljd för sådant brott samt om kvinnans rätt till skadestånd.
  • RH 2002:41:Olaga intrång på område vilket klassats som skyddsobjekt enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har inte bedömts som grovt.
  • NJA 1995 s. 84:Bestämmelsen om olaga intrång har ansetts inte vara tillämplig då en person, som av affärsinnehavare förbjudits att besöka hans affärslokal, trots förbudet gått in i lokalen.
  • RH 1995:29:Att ta sig in på en behandlingsinstitutions (Råby Yrkesskola i Lund) icke inhägnade område för att genom ett fönster tala med en på institutionen intagen person har inte bedömts medföra ansvar för olaga intrång.
  • RH 2019:33:Åtal för bl.a. vårdslöshet i trafik har ogillats på den grunden att det inte var bevisat att den tilltalade vid gärningstillfället kunde kontrollera sitt handlande på ett sådant sätt som krävs för straffrättsligt ansvar.
  • NJA 1983 s. 662:Strejkande arbetstagare, som befann sig på sin arbetsplats (en inhägnad hamnterminal), utnyttjade sin vistelse där för att störa arbetsgivarföretagets verksamhet genom åtgärder som innefattade egenmäktigt förfarande. De anmanades därefter av en arbetsgivarrepresentant att avlägsna sig, men de kvarstannade likväl på arbetsplatsen. Genom kvarstannandet har de ansetts ha gjort sig skyldiga till olaga intrång. 4 kap 6 § 2 st BrB.
  • RH 2009:60:Obehörigt kvarstannande i en skolas allmänna utrymmen har ansetts utgöra olaga intrång.
  • RH 2013:4:Vid en Greenpeace-aktion mot Forsmarks kärnkraftverk har ett antal aktivister tagit sig in på det s.k. skyddsområdet medan andra har befunnit sig utanför avspärrningarna. Frågan om de senare har gjort sig skyldiga till brott - olaga intrång enligt reglerna om utvidgat gärningsmannaskap eller till medhjälpsbrott - har bedömts i ljuset av bl.a. den yttrande- och demonstrationsfrihet som slås fast i regeringsformen och Europakonventionen.
  • NJA 1987 s. 148:Olaga intrång?

[K4]6 a §  Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

[S3]Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. Lag (2013:366).

Prop. 2012/13:69: Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Första ...

Införd: SFS 2013:366 (Kränkande fotografering)

[K4]6 b §  Den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2016:485).

[K4]6 c §  Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida

  1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
  2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
  3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid,
  4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
  5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp

[S2]döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.

[S3]Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig. Lag (2017:1136).

[K4]6 d §  Om brott som avses i 6 c § är grovt, döms för grovt olaga integritetsintrång till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Lag (2017:1136).

[K4]7 §  Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2017:1136).

Till ofredande räknas att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fälla någon genom att sätta krokben, fönstertitta samt även mobba för att ta några exempel, någon måste bli störd. Dessa slags ofredande kallas även realinjurier. Den som ofredar måste veta om att det den gör är fel. En person som genom att spela hög musik stör sina grannar ofredar dem från och med den tidpunkt då grannarna talat om för denne att det är störande. Det finns inget generellt förbud mot att filma en enskild person utan dennes samtycke, dock kan sådan handling utgöra ofredande endast om den filmade verkligen blir störd, se NJA 2008. 946. Den utsatte måste vidare uppfatta och vara medveten om det hänsynslösa beteendet medan det äger rum. Två personer som i smyg, ovetandes blev inspelade när de hade samlag utgjorde inget ofredande, se NJA 2008.

  • NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
  • RH 1997:114:En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll. - Åtalet har bifallits efter fördjupad DNA-analys av salivprov från några av försändelserna som jämförts med blodprov från den åtalade. Gärningarna bedömdes som ofredande och förolämpning, ej grov. Skadestånd utdömt för psykiskt lidande och kränkning, medan ett yrkande från mottagaren att gärningsmannen skulle bekosta tryckning av domen i ortstidningar lämnades utan bifall.
  • NJA 2009 s. 636:Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av kränkningar av de anställdas personliga integritet har bedömts som grova brott.
  • NJA 2008 s. 946:En person har installerat en dold kamerautrustning och med hjälp av utrustningen spelat in ljud- och bildupptagningar av bl.a. intimt umgänge mellan två andra personer. Fråga om ansvar för ofredande sedan de filmade personerna fått information om inspelningarna.
  • RH 2004:48:En man har befunnits under en fyramånadersperiod ha gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfällen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att under samma period vid upprepade tillfällen ha ringt henne ett stort antal telefonsamtal. Gärningarna har inte bedömts som grov kvinnofridskränkning utan mannen har dömts för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen har bl.a. beaktats att det mellan mannen och kvinnan under en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmässoprocess förekommit åtskilliga konfrontationer med häftiga ordväxlingar från båda sidor och att gärningarna sedda mot denna bakgrund typiskt sett inte syntes vara ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
  • NJA 2013 s. 397:Några gymnasieelever har i skolans lokaler bundit en annan elev med tejp till händer och fötter så att han inte har kunnat röra sig. De har därefter bl.a. duschat och flera gånger knuffat omkull honom och sedan släpat runt honom i skolans allmänna utrymmen. Detta har orsakat en lindrig kroppsskada och en övergående smärta. Hela händelseförloppet har bedömts som ofredande och inte som misshandel. Att eleven uttalade att han var med på att tejpas och duschas har inte lett till frikännande av de tilltalade som hade uppsåt till att samtycket inte var frivilligt eller allvarligt menat.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • RH 2015:64:En person har dömts för ofredande genom att i en annan persons namn ansöka om och betala medlemskap i ett politiskt parti som den andre personen inte sympatiserade med. Fråga om agerandet har inneburit ett ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken (1962:700).
  • RH 2009:45:Två 16-åriga flickor har på en s.k. chattsida med en annan persons inloggning uppmanat en skolkamrat att inför en webbkamera klä av sig och smeka sig själv på kroppen. Är flickornas agerande att bedöma som ofredande?
  • RH 2006:57:En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska institutet och Teaterhögskolan angående bl.a. barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet. Som ett led i detta projekt har han för barn i 6-årsåldern läst upp två berättelser med sexuellt innehåll. Handlandet har bedömts som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • RH 1999:119:En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte, bedömdes som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • NJA 2005 s. 738:En person har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. (Jfr NJA 1999 s. 725.)
  • NJA 2018 s. 443:Kravet på tydlig sexuell inriktning eller prägel vid sexuellt ofredande.
  • RH 2004:40:Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande - fråga om gränsdragningen mot ofredande och vad som utgör fullbordat brott.
  • NJA 1988 s. 156:Val av påföljd för misshandel mot hustru.
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K4]8 §  Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).

Skyddet ges en postförsändelse under tiden från att den har sänts iväg tills att den når mottagaren och omfattar även anonyma försändelser samt telefontrafik. Däremot skyddas inte tidningar eller böcker.

Prop. 2011/12:55: Paragrafen behandlar brottet brytande av post- eller telehemlighet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.3.

Begreppet telemeddelande har ersatts med meddelande som förmedlas i ett elektroniskt kommunikationsnät (se vidare kommentaren till 27 kap. 18 § rättegångsbalken). Med elektroniskt kommunikationsnät avses detsamma som i lagen (2003:389) ...

Ändrad: SFS 2012:280 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation), 1993:601 (om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.)

[K4]9 §  Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.

En försändelse som inte är av samma sort som den vilken omnämns i 8 § och som inte ännu har skickats, har avsänts och är på väg eller har tagits emot av mottagaren och förvaras försluten omfattas av skyddet. Ett villkor är att försändelsen på något vis förvaras i ett brev, låst rum, i ett skrivbord eller på annat sätt är förseglat.

  • RH 2016:14:Ansvar för intrång i förvar har ådömts en föreståndare på ungdomshem för att hon öppnat en försändelse från en svensk domstol till en intagen innan försändelsen gavs till denne. Även fråga om skadestånd för kränkning.

[K4]9 a §  Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1975:239).

Att exv. sitta bakom någon på en buss och höra vad som sägs omfattas inte -- endast utrymmen dit allmänheten inte har tillgång och där avlyssningen utförs med hjälp av tekniska hjälpmedel. Det är ok att avlyssna grannens samtal genom att sätta örat till väggen, genom ett glas eller annat icke-tekniskt hjälpmedel.

Införd: SFS 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning)

[K4]9 b §  Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott. Lag (2013:366).

Dessa är självständiga brott som anses fullbordade då paragrafens rekvisit är uppfyllda och utgör inte ett osjälvständigt brott likt förberedelsebrottet som beskrivs i 23 kap.

Prop. 2012/13:69: Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott.

Paragrafen har ändrats genom att 6 a § har lagts till. Att anbringa tekniskt hjälpmedel med uppsåt att utföra kränkande fotografering är således ...

Införd: SFS 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning)
Ändrad: SFS 2013:366 (Kränkande fotografering)

[K4]9 c §  Den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2014:302).

Hacking, spridande av virus, DOS/DDOS-attacker är exempel på några handlingar som utgör brott enligt denna paragraf. Det krävs inte att man bryter sig in utan det kan vara ett öppet system utan autenticiering. Den som olovligen ger sig själv tillgång till uppgifter ("upptagningar för automatiserad databehandling") från ett sådant öppet system olovligen begår ett dataintrång enligt paragrafen.

Även en person som har tillgång till ett dataregister eller en databas och som i tjänsten men utan att det saknar samband med något ärende personen handlägger kontrollerar olika vänner, bekanta eller andra personer av intresse utan samband med personens myndighetsutövning begår dataintrång.

Även om man inte själv får tillgång till uppgifter kan sådant handlande som gör att andra hindras att lovligen använda ett system (exv DOS/DDOS-attacker) utgöra dataintrång.

Prop. 2006/07:66: Paragrafen har genomgått såväl sakliga som redaktionella förändringar. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.

Paragrafens första mening har ändrats i två avseenden. Dels har det s.k. upptagningsbegreppet i sin helhet (delar av nuvarande första meningen och andra meningen) i förtydligande syfte och för en språklig modernisering ersatts med begreppet ”uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”, ...

Prop. 2013/14:92: Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.

Ändringen av paragrafen, som föreskriver straffansvar för dataintrång, har behandlats i avsnitt ...

  • NJA 2014 s. 221:En polisman har gjort sökningar om sig själv i polisens IT-system utan att sökningarna har varit nödvändiga för någon arbetsuppgift. Polismannen har dömts för dataintrång.
  • RH 2013:56:Straffmätning och val av påföljd för tilltalad som döms för att under drygt två års tid gjort sig skyldig till omfattande dataintrång.
Införd: SFS 1998:206 (Personuppgiftslag)
Ändrad: SFS 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2007:213 (Angrepp mot informationssystem)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K4]10 §  För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel, grov människoexploatering eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök, förberedelse eller stämpling till människoexploatering, grovt olaga tvång, äktenskapstvång eller grovt olaga hot och för försök eller förberedelse till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång. Lag (2018:601).

De osjälvständiga brottsformerna för detta kapitel beskrivs här med undantag för förberedelse till brytande av post- eller telehemlighet i 8 § samt förberedelse till olovlig avlyssning enligt 9 a § vilka båda tas upp i 9 b §.

Prop. 2013/14:208: Paragrafen ändras på så sätt att försök och förberedelse till äktenskapstvång straffbeläggs. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ett äktenskapstvång fullbordas när ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som straffbestämmelsen avser har ingåtts. Det är därmed i fall när ett äktenskap eller en förbindelse inte har kommit till stånd som det kan bli aktuellt att döma för försök ...

Prop. 2013/14:92: eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt, dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång.

Paragrafen har ändrats på så sätt att grovt dataintrång har lagts till i sista meningen. Ändringen innebär att det uttryckligen framgår att försök och förberedelse ...

Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2014:382 (Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor), 1998:206 (Personuppgiftslag), 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 2014:302 (Skärpt straff för dataintrång), 2002:436 (Straffansvaret för människohandel), 2004:406 (Ett utvidgat straffansvar för människohandel), 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

10 §  För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel, grov människoexploatering eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök, förberedelse eller stämpling till människoexploatering, grovt olaga tvång, äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott eller grovt olaga hot och för försök eller förberedelse till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, eller grovt dataintrång. Lag (2020:349).

[K4]11 §  Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, olaga integritetsintrång, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott. Lag (2017:1136).

Åtalsregler där för alla brott utom olaga hot gäller att målsägande anger brottet till åtal eller att det är påkallat ur allmän synpunkt. För olaga hot finns det ingen åtalsbegränsning.

Prop. 2012/13:69: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som inte förövats på allmän plats eller intrång i förvar får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga ...

Prop. 2015/16:150: Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig identitetsanvändning, ofredande som inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig avlyssning som inte förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast om

målsäganden anger ...

  • NJA 1994 s. 555:Åklagare har utan angivelse av målsägande beslutat väcka åtal för ofredande i privat bostad. Beslutet har antagits ha grundats på att åklagaren funnit åtal påkallat ur allmän synpunkt, trots att detta inte angivits i åtalsbeslutet. 4 kap 11 § BrB.
Ändrad: SFS 1975:239 (Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning), 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten), 2013:366 (Kränkande fotografering), 2016:485 (Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning)

5 kap. Om ärekränkning

Skyddsobjektet i detta kapitlet är en människas ära och det finns två varianter. Den objektiva äran är hur en människas goda namn, rykte och anseende uppfattas hos andra och den subjektiva äran är ens egna känsla av vad anseendet utgör. Vidare skiljer man mellan formal-, verbal- och realinjurier där de två första täcks av denna paragraf och realinjurie av ofredande i 4 kap. 7 §. Formalinjurie är en skymflig åtgärd som vid en framställning i bild och verbalinjurie kan vara en verbal beskyllning eller skällsord.

  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.

[K5]1 §  Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

[S2]Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

För att räknas som förtal ska uttalandet vara avsett att skada en levande människas (om död se 4 §) anseende hos andra, med hänsyn tagen till den krets offret tillhör. Uppgiftslämnandet ska typiskt sett leda till skada men skada behöver ej ha uppstått. Att uttala sig för myndigheter är straffritt om man måste, exv vid en rättegång. Gamla glömda saker är ej OK att lyfta fram såvida de inte exv omtalas i tidningar. En tidigare dömd som avtjänat sitt straff får inte utpekas för samma sak igen om det inte är försvarligt. Försvarligt kan det vara då en person som tidigare dömts för en sak, beter sig på ett sådant sätt att det kan finns risk att den kan komma att göra samma sak igen. Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger. Jämför förolämpning 3 §.

  • NJA 1987 s. 336:Ett fackförbund har dels i förhandlingar med en arbetsgivareförbund lämnat uppgift om att det beslutat avråda sina medlemmar att ta anställning i ett företag och infört samma uppgift i en internt register dels till arbetsgivareförbundet motiverat beslutet med uppgiften att företagsledaren funnits klart olämplig som personalledare. Föreligger rekvisiten för förtal enligt 5 kap 1 § BrB?
  • NJA 2014 s. 808:Universitetsstudenter har i en uppsats lämnat uppgifter om en viss persons brottslighet utan att det funnits skälig grund för uppgifterna. Uppgiftslämnandet har bedömts utgöra förtal. Undantagsregeln om social adekvans har inte medfört straffrihet.
  • NJA 2003 s. 567:Tryckfrihetsbrott. En tidnings löpsedel har ansetts innefatta uppgift som varit ägnad att utsätta en person för andras missaktning. Ansvarige utgivaren har fällts för förtal. Tillika fråga om skadestånd.
  • NJA 1994 s. 637:Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av skadestånd för lidande.
  • NJA 1991 s. 155:På en löpsedel har av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung". Ansvarige utgivaren har fällts till ansvar för förtal.
  • AD 2004 nr 89:En anställd hos en ideell förening deltog vid bildandet av en facklig organisation på sin arbetsplats och var därefter aktiv i organisationens arbete. Fråga bl.a. om föreningen gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning. Arbetsdomstolen har vid denna prövning funnit bl.a. att negativa uttalanden från representanter för arbetsgivaren som riktats dels mot den anställda personligen och hennes arbete i den fackliga organisationen, dels mot organisationen inte utgör åtgärder i den mening som avses i 8 § medbestämmandelagen, oavsett om uttalandena gjorts muntligt eller skriftligt eller hur de distribuerats.
  • NJA 2015 s. 86:Kränkningsersättning vid grovt förtal. En film som visade ett samlag har utan medgivande lagts ut på s.k. porrsajter på internet. Vid ersättningens bestämmande har beaktats att handlingen har inneburit en allvarlig kränkning inte bara av den skadelidandes anseende och självkänsla utan även av hennes privatliv.
  • NJA 2006 s. 16:Tryckfrihetsmål. I en artikel om utredningen av mordet på Olof Palme lämnades uppgifter om en polisman som medverkat i utredningen vilka var ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uppgiftslämnandet har ansetts försvarligt, och skälig grund har ansetts föreligga för uppgifterna, som hämtats från ett betänkande av en statlig utredning.
  • RH 2009:40:Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text denne skrivit på Internet, MSN Messenger. Hovrätten har efter överklagande av åklagaren ogillat åtalet eftersom förfarandet varken ansetts utgöra förtal eller förolämpning.
  • AD 2002 nr 121:En rektor har på förfrågan gjort negativa uttalanden om en lärare vid ett samtal med rektorn på en annan skola, där läraren sökt anställning. Uttalandena har inte ansetts utgöra förtal. Inte heller har uttalandena ansetts utgöra fel eller försummelse av rektorn. En skadeståndstalan mot kommunen grundad på 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen har därför avslagits.
  • NJA 1992 s. 594:Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom visning av filmen har uppgifter lämnats om kvinnan som ansetts ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Gärningen har bedömts som grovt förtal.
  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.
  • RH 1997:61:Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har föranlett ansvar för förtal och skyldighet att ersätta målsäganden skadestånd för kränkning. Tillika fråga om förtalsbrottet var grovt, påföljd för brottet samt skadeståndets storlek.
  • RH 1996:61:Ett antal anställda vid ett kommunalt daghem har i brev till förvaltningsledningen kritiserat sin närmaste chef. Uppgifterna i brevet har, med hänsyn till att de lämnats till högre chef, inte ansetts vara ägnade att utsätta den klandrade för andras missaktning och således inte utgjort förtal.
  • RH 1994:14:I ett TV-program har påståtts att en läkare av kollegor kallats för kvackare. För detta yttrande och andra uttalanden av delvis samma innebörd har programutgivaren fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till läkaren.
  • NJA 1987 s. 285:Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i en direktsänd intervju med A vissa uttalanden om två polismän, som A i början av intervjun angav namnet på. Uttalandena innebar att polismännen beskylldes för att ha misshandlat A:s bror till döds eller visade i vart fall att TV-reportern och A hade starka misstankar om detta. Programutgivaren har på grund av uttalandena fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till poliserna. Vid bedömningen av om det varit "försvarligt att lämna uppgift i saken" har tagits hänsyn till de konkreta uppgifterna och till det sätt på vilket utpekandet av polismännen skedde men har bortsetts från frågan om uppgifterna var sanna eller inte. Viss s k sanningsbevisning, som enligt beslut tidigare under handläggningen befunnits kunna tillåtas, har således inte beaktats. (I). 2, 4, 6 och 7 §§ radioansvarighetslagen (1966:756), 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 1 § 1 st BrB. (I) Tr
  • NJA 1990 s. 231:Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
  • RH 2008:60:Tryckfrihetsmål. En lokalt känd journalist och företagare har genom hemsidan fru.nu på Internet förmedlat kontakt mellan kvinnor i Uzbekistan och svenska män. Publicering av en insändare innehållande uppgift som varit ägnad att utsätta företagaren för andras missaktning har ansetts försvarlig med hänsyn till intresset av att fritt få framföra kritiska åsikter om förmedlingsverksamheten.

[K5]2 §  Om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. Lag (2017:1136).

Om ett meddelande lämnats i en kränkande form, fått stor spridning genom till exempel publicering på Internet samt varit ägnat att medföra allvarlig skada, kan det tyda på att det är fråga om grovt förtal. Se NJA 1992 s. 594 där en film av ett i smyg inspelat samlag visats för andra människor

  • NJA 1994 s. 637:Tryckfrihetsbrott. Fråga om ansvar för förtalsbrott och om bestämmande av skadestånd för lidande.
  • RH 2002:71:En person som på Internet registrerat flera sexannonser och därvid hänfört sig till sin f.d. sambo har dömts för grovt förtal och brott mot personuppgiftslagen till ett fängelsestraff. Även fråga om storleken av kränkningsersättning till målsäganden.
  • RH 2009:40:Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text denne skrivit på Internet, MSN Messenger. Hovrätten har efter överklagande av åklagaren ogillat åtalet eftersom förfarandet varken ansetts utgöra förtal eller förolämpning.
  • NJA 1992 s. 594:Ett samlag mellan en man och en kvinna har filmats utan kvinnans vetskap. Genom visning av filmen har uppgifter lämnats om kvinnan som ansetts ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Gärningen har bedömts som grovt förtal.
  • RH 2002:39:Med hänsyn till allmänintresset - mordet på landets statsminister - har det ansetts försvarligt att i dagstidningar identifiera den utpekade mördaren med namn och bild samt ge offentlighet åt påståenden om att denne skulle ha gjort sig skyldig till en omfattande grov brottslighet trots att uppgifterna ansågs innefatta förtal.
  • RH 1997:61:Införande av vissa uppgifter om annan i en kontaktannons på Internet har föranlett ansvar för förtal och skyldighet att ersätta målsäganden skadestånd för kränkning. Tillika fråga om förtalsbrottet var grovt, påföljd för brottet samt skadeståndets storlek.
Ändrad: SFS 2017:1136 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)

[K5]3 §  Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.

[S2]Om brottet är grovt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2018:1745).

En förolämpning skall vara ägnad att såra någon. Skillnaden mellan förtal och förolämpning är vem meddelandet riktas till, vid förolämpning lämnas meddelandet direkt till offret medan den som förtalar pratar skit om någon annan med syfte att såra den personen pratar om. Förolämpningen kan ske genom att kalla någon för kränkande saker, beskylla personen kränkande eller bete sig på ett skymfligt sätt.

Prop. 2016/17:222: I första stycket anges i en moderniserad uppräkning att det straffbara handlandet består i att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan. Någon ändring i sak är inte avsedd. En straffbar förolämpning kan därmed uttryckas både genom ord och genom andra handlingar (t.ex. tecken, gester eller imitationer).

  • NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
  • NJA 2004 s. 331:Skällsord som en person yttrat till polismän i en ingripandesituation har ansetts inte utgöra förolämpning.
  • NJA 1994 s. 557:En person har, i samband med att han blivit föremål för polisingripande, yttrat sig på ett sätt som medfört ansvar för förolämpning.
  • RH 2011:5:Att kalla en jämnårig skolelev för ”jävla negerfitta” har bedömts utgöra förolämpning.
  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
  • RH 1997:114:En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll. - Åtalet har bifallits efter fördjupad DNA-analys av salivprov från några av försändelserna som jämförts med blodprov från den åtalade. Gärningarna bedömdes som ofredande och förolämpning, ej grov. Skadestånd utdömt för psykiskt lidande och kränkning, medan ett yrkande från mottagaren att gärningsmannen skulle bekosta tryckning av domen i ortstidningar lämnades utan bifall.
  • NJA 1989 s. 374:Att kalla en person av främmande etniskt ursprung för "jävla svartskalle" har bedömts som förolämpning enligt 5 kap 3 § 1 st BrB. Den kränkte har ansetts berättigad till skadestånd för lidande jämlikt 1 kap 3 § skadeståndslagen. Vid bestämmande av skadeståndets storlek har beaktats bl a att yttrandet strider mot en grundläggande samhällsvärdering om alla människors lika värde oavsett ras, hudfärg och etniskt ursprung.
Ändrad: SFS 2018:1745 (Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten)

[K5]4 §  Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

Bedömningsgrunderna är samma som för förtal enligt 1 §, men uttalandet ska gälla en död person.

[K5]5 §  Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

  1. förtal och grovt förtal,
  2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, eller
  3. förolämpning med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

[S2]Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

[S3]Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Lag (2018:540).

Förolämpning enligt 3 § är ett målsägandebrott vilket innebär att endast den kränkte kan väcka åtal. Övriga brott i detta kapitel är angivelsebrott med särskild åtalsprövning där det bland annat bedöms huruvida det finns risk för uppvigling eller om flera personer hör.

Prop. 1997/98:55: Ä ndringarna, som har kommenterats i avsnitt 13.4, innebär att maskulina ord och uttryck ersätts med uttryck som speglar att de inblandade personerna kan vara av både kvinnligt och manligt kön.

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.3.

Ändringen innebär att, till skillnad från i dag, skall allmänt åtal kunna väckas för ärekränkningsbrotten i 5 kap.1-3 §§ <a href="https://lagen.nu/1962:700" ...

Prop. 2004/05:137: Andra stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså.

Prop. 2013/14:47: I första stycket görs den ändringen att kravet på särskilda skäl för att allmänt åtal ska väckas tas bort. Ärekränkningsbrotten är enligt svensk rätt i princip målsägandebrott. Huvudregeln är alltså att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Detta synsätt förändras inte. Om målsäganden inte är underårig krävs det alltså även i fortsättningen målsägandeangivelse utom i de fall som avses i bestämmelsens andra och tredje stycken. Ändringen innebär en viss utvidgning av den allmänna ...

  • NJA 1982 s. 98:Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har ansetts ej kunna vare sig direkt eller analogiskt tillämpas i fråga om förtalsbrott.
  • NJA 2004 s. 757:Fråga huruvida, sedan åtal väckts för sexuellt ofredande, domstolen - med hänsyn till bestämmelserna om åtalsprövning och angivelse av målsäganden - ägt pröva om den tilltalade gjort sig skyldig till förtalsbrott.
  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
Ändrad: SFS 2008:569 (Ett starkare skydd mot diskriminering), 2005:437 (Assisterad befruktning och föräldraskap), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2003:408 (Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1998:393 (Kvinnofrid), 2014:222 (Några ändringar på tryck- och yttrandefrihetens område), 1982:271 (om ändring i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken (hets mot folkgrupp m.m.)), 1970:225 (('med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, m. m.',)), 2018:540 (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner), 1987:610 (om de homosexuellas situation i samhället)

6 kap. Om sexualbrott

Brotten som sker genom samlag eller annan sexuell handling tas upp i 1-7, 9, 11 §§ och de som är av annan sexuell innebörd i 8 och 10 §§. Koppleribrott i 12 § och ett subjektivt insiktskrav i 13 §, regel för ansvarsfrihet i 14 § och slutligen de osjälvständiga brotten i 15 §. Skyddsintresset är enskilda personers sexuella integritet. Handlingarna ska ha en sexuell inriktning på så sätt att de syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se propositionen 2004/05:45 s. 87 f och 149).

Prop. 2004/05:45: I förhållande till nuvarande lagstiftning har flertalet paragrafer fått nya beteckningar, ändrats och helt nya paragrafer har införts. Av författningstekniska skäl har därför införts ett nytt 6 kap. brottsbalken.

  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
Införd: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)
Ändrad: SFS 1984:399 (om ändring i brottsbalken m.m. (sexualbrotten)), 1998:393 (Kvinnofrid), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken), 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)
Upphävd: SFS 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning)

[K6]1 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två år och högst sex år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt om

  1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan,
  2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller
  3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

[S2]Är brottet med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

[S3]Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

Genom prop. 2004/05:45 kom fler gärningar att bedömas som våldtäkt genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande skulle komma att omfattas av våldtäktsbestämmelsen, se prop. 2004/05:45 s. 1. Samlag enligt detta kapitel föreligger då en man och en kvinnas könsorgan kommer i beröring med varandra. Sexuella handlingar mellan personer av samma kön kan alltså inte utgöra samlag, däremot likställs dessa med samlag i de flesta bestämmelser. Det krävs inte att något inträngande ägt rum, inte heller krävs sädesutgjutning. Impotens är med andra ord inte något hinder för att samlag i lagens mening ska äga rum.

Att någon sticker in ett par fingrar i en berusad och sovande kvinnas slida har ansetts utgöra en sexuell handling jämförlig med samlag, se RH 2010:37 (notera även att avgörandet skett efter reformen 2005).

Första stycket avser fall där gärningsmannen använder våld.

Andra stycket då offret är i ett hjälplöst tillstånd eller saknar förmåga att värja sig. Det ska alltså finnas ett samband mellan offrets tillstånd och offrets deltagande. Straffbestämmelsen är avsedd att skydda den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och till följd av detta inte kan värna om sin sexuella integritet, var och en måste ges tillfälle att själv bestämma över sin kropp. Att tjata till sig sex kan däremot aldrig bedömas som våldtäkt.

Tredje stycket avser gärningar som är att se som mindre grova. Våldets och hotets art är inte styrande för bedömningen av om brottet ska anses vara mindre grovt. Som exempel har nämnts att en person genomför ett samlag med en person som sover, men samlaget inskränker sig till att könsorganen kommer i beröring med varandra utan penetrering. Några förödmjukande eller förnedrande inslag förekommer inte och gärningsmannen avbryter sin handling när offret vaknar och markerar sitt bristande intresse av den sexuella handlingen.

Om en gärningsman tar fel på offrets ålder kan det leda det till straff enligt 1 § om misstaget är ouppsåtligt. Om gärningsmannen däremot uppsåtligt tar fel på ålder kan det bedömas som våldtäkt mot eller sexuellt utnyttjande av barn enligt 4-5 §§.

Prop. 1997/98:55: Det gällande våldtäktsbrottet omfattar samlag och annat sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag. De förfaranden som omfattas av våldtäkt utvidgas nu till att omfatta, förutom samlag, annat sexuellt umgänge om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Det är alltså kränkningens art i stället för sexualhandlingen som sådan som lyfts fram. Vidare har vissa språkliga förändringar skett. Bestämmelsen har utformats efter förslag ...

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 1 § och delar av 3 § i gällande rätt. Förslaget innebär flera förändringar i förhållande till gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.1.2 och 7.1.3. Införandet av 4 och 5 §§ innebär att den nu aktuella bestämmelsen primärt är avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. Det kan dock i undantagsfall ...

  • NJA 1992 s. 446:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.
  • RH 2019:25:Den tilltalade kontaktade målsäganden, som var närstående till honom, under falskt namn via internet och stämde träff med henne vid två tillfällen. Vid dessa möten förekom sexuella handlingar jämförliga med samlag mellan parterna utan att målsäganden kände till den tilltalades verkliga identitet. Förfarandet har bedömts utgöra ett otillbörligt utnyttjande av att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation. Den tilltalade har därför dömts för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken. Brotten har inte bedömts som grova. Även frågor om straffvärde och skadestånd.
  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • NJA 1991 s. 83:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel.
  • NJA 1993 s. 310:Sexuellt övergrepp mot åttaårig flicka har bedömts som våldtäktsbrott.
  • RH 2010:6:Hovrätten har funnit att en man som penetrerat en sovande kvinnas slida med sin penis gjort sig skyldig till våldtäkt som inte kan bedömas som mindre grovt brott.
  • RH 2008:41:En man har otillbörligt utnyttjat att en kvinna på grund av sömn befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och därvid fört in sin penis i hennes slida. Trots penetrationen har gärningen bedömts som våldtäkt, mindre grovt brott, enligt 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.
  • NJA 1990 s. 370:I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död uppkommer fråga om bl a nödvärn vid försök till våldtäkt.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2005 s. 712:Fråga om ansvar för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel. Därvid bl.a. fråga om den kränkta kvinnans make gjort sig skyldig till ofredande genom att låta makarnas barn bevittna våld och hot mot mamman.
  • RH 2008:6:Våldtäkt innefattande vaginalt samlag har ansetts normalt innebära en så allvarlig kränkning att brottet endast i speciella undantagssituationer bör bedömas som mindre grovt.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2019 s. 668:Fråga om ansvar och påföljd för våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt.
  • NJA 2016 s. 819:Två män har var för sig, men i en följd, genomfört samlag och jämförliga sexuella handlingar med en målsägande som har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Genom att fler än en person på detta sätt har förgripit sig på målsäganden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt har våldtäkten bedömts som grov.
  • NJA 1994 s. 268:I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.
  • RH 2005:45:Fråga om ansvar för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före respektive efter den 1 april 2005. Även fråga om samtycke till brott och om påföljd.
  • NJA 2013 s. 548:Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Gärningen har ansetts vara en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken, trots att den tilltalade inte hade något sexuellt syfte.
  • NJA 2008 s. 482:Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som våldtäkt är att anse som mindre grov (I) och om en gärning bedömd som sexuellt tvång är att anse som grovt brott (II).
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 1996 s. 176:Beviskravet i mål om våldtäkt. Tillika fråga om skyddande av brottsling. 6 kap 1 § och 17 kap 11 § BrB.
  • RH 2002:70:En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter gentemot en underårig flicka. Frågor i målet om preskription, straffmätning och skadestånd.
  • NJA 1986 s. 127:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • NJA 1988 s. 40:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • NJA 1986 s. 414:Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
  • RH 2004:58:Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.
  • NJA 1981 s. 253:Våldtäkt eller våldförande? 6 kap 1 § BrB.
  • NJA 1996 s. 687:Ersättning för sveda och värk samt kränkning vid människorov och grov våldtäkt avseende nioårig flicka.
  • RH 1995:26:Överfallsvåldtäkt på allmän plats har bedömts som grovt brott. Annan person har omedelbart fortsatt det redan inledda sexuella övergreppet. Även denna gärning har bedömts som grov våldtäkt.
  • RH 2010:37:I mål där den tilltalade dömts för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken, dvs. för brott som anses mindre grovt, har hovrätten funnit straffvärdet vara fängelse ett år. Med hänvisning till brottets straffvärde och art har hovrätten ansett annan påföljd än fängelse inte kunna komma i fråga. - Skadestånd för kränkning har bestämts till 50 000 kr. Ersättning för sveda och värk har bestämts efter schablon till 5 000 kr.
  • RH 2008:84:Fråga vid prövning av åtal för våldtäkt om målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.
  • RH 2014:32:Fråga om uppsåtsbedömning i åtal för våldtäkt när den tilltalade invänt att han befunnit sig i ett sovande tillstånd när han genomförde samlaget. Invändningen har inte ansetts så orimlig att den kunnat lämnas utan avseende och inte heller har motbevisats av åklagaren.
  • RH 2006:53:Åklagaren har yrkat ansvar för våldtäkt av en utvecklingsstörd kvinna på den grunden att den tilltalade genom att genomföra ett samlag med henne otillbörligt utnyttjat hennes hjälplösa tillstånd på grund av störningen. Hovrätten har ogillat åtalet. Kvinnan kunde inte anses på grund av sin utvecklingsstörning permanent befinna sig i ett hjälplöst tillstånd. Inte heller visade utredningen att hon vid tillfället för det aktuella samlaget befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)

[K6]1 a §  Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsam våldtäkt. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

  • NJA 2019 s. 668:Fråga om ansvar och påföljd för våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt.
Införd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]2 §  Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 §, döms för sexuellt övergrepp till fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte tillämpas 1 § första stycket andra och tredje meningarna.

[S2]Är brottet att anse som grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

I denna paragraf hamnar de situationer där ett kön är i kontakt med annans kropp, till skillnad mot 1 § vilka avser fall då kön är i kontakt med annans kön.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar 2 § och delar av 3 § i gällande rätt och är subsidiär till straffbestämmelsen om våldtäkt i 1 §. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid övergrepp på personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafens första stycke föreskrivs straffansvar för den ...

  • NJA 2013 s. 548:Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Gärningen har ansetts vara en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken, trots att den tilltalade inte hade något sexuellt syfte.
  • NJA 2008 s. 482:Våldtäkt eller sexuellt tvång? (I och II) Även fråga om en gärning bedömd som våldtäkt är att anse som mindre grov (I) och om en gärning bedömd som sexuellt tvång är att anse som grovt brott (II).
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
Ändrad: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)

[K6]3 §  Den som begår en gärning som avses i 2 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsamt sexuellt övergrepp till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:618).

Det skall vara fråga om en klar beroendeställning och det skall ske under visst tryck.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av 3 § i gällande rätt. Bestämmelsen är primärt avsedd att tillämpas vid utnyttjanden av personer över 15 år. För barn under 15 år och i vissa fall mellan 15 och 18 år finns särskilda bestämmelser i 4–6 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8.

I paragrafens första stycke stadgas straff för den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen är ny och föreskriver straffansvar för oaktsamt sexuellt övergrepp. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 8.2.

  • NJA 2004 s. 231:Fråga om en kvinna befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 3 § BrB.
  • NJA 1988 s. 279:En man som haft samlag med en psykiskt sjuk kvinna åtalades för sexuellt utnyttjande. Åtalet har ogillats på den grunden att det inte kunde anses att mannen förmått kvinnan till det sexuella umgänget. 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 1997 s. 538:En kvinna har på grund av alkoholpåverkan i förening med andra omständigheter ansetts befinna sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap 3 § BrB.
  • NJA 2015 s. 536:En kurator vid en ungdomsmottagning har haft samtalskontakt med en ung kvinna som sökt hjälp för psykiska problem. Efter en tid har det förekommit sexuella handlingar mellan de båda. Det har ansetts att ett sådant beroendeförhållande som avses i bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning inte har förelegat.
  • RH 1993:85:Försök till sexuellt utnyttjande av en till följd av berusning djupt insomnad kvinna har ansetts vara ett brott av sådan art som normalt bör medföra fängelse.
  • RH 2013:58:En manlig arbetsgivare missbrukade en kvinnlig anställds beroendeställning och förmådde henne att företa och tåla sexuella handlingar. Eftersom missbruket inte ansetts vara allvarligt, har han inte kunnat dömas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. I stället har gärningen rubricerats som sexuellt ofredande. Sistnämnda brott har inte ansetts vara av sådan art att annan påföljd än fängelse är utesluten. - Omrubriceringen av brottet har inte påverkat storleken av målsägandens rätt till ersättning för kränkning.
  • NJA 1996 s. 418:Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
Införd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)
Upphävd: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet)

[K6]4 §  Den som, med ett barn under femton år, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

[S2]Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).

1 st.: Detta avser förhållanden jämförbara med 1 § där kön är i kontakt med kön. Det råder ett absolut förbud i denna paragraf till skillnad mot 1 § där ett samlag med samtycke leder till straffrihet, våldtäkt mot barn kan aldrig leda till straffrihet för att barnet ger sitt samtycke.

2 st.: Här tas förhållanden då gärningsmannen har sex med en avkomling upp, oavsett om det är inom äktenskapet, utanför äktenskapet, barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, etc. Om det är ett barn som är intagen till vård och det sker mot barnets vilja avser det brott enligt denna paragraf, till skillnad för om det däremot sker med barnets vilja då det avser brott mot 3 §.

3 st.: Bedömningsgrunder avser bland annat barnets ålder, ju lägre ålder desto grövre brott.

Gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn i denna 4 § och sexuellt övergrepp mot barn i 5 § är en fråga om indelning i svårhetsgrad, inte en fråga om att olika rekvisit ska vara uppfyllda, se NJA 2006 s. 79 I och II.

Huvudregeln är att bedömningen utgår från att handlingen utgör våldtäkt mot barn och om omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarliga skall gärningen rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn 5 §, se RH 2010:12. Förmildrande omständigheter utgör ifall relationen kan anses ha karaktären av en kärleksrelation, se NJA 2006 s. 79 I. Att manipulera ett barn genom att köpa barnet presenter, utnyttja en för barnet svår situation, manipulera barnet och ljuga om sin rätta ålder utgör inte lindrigare omständigheter, se RH 2010:12. I RH 2010:9 hade en man stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotter slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel. Jämför dock RH 2010:37 sammanfattad under 1 §. Genom Högsta domstolens avgörande från 2013-06-13 i mål B 1195-13 har praxis ändrats på så vis att HD konstaterar att begreppet sexuell handling träffar dels sådana handlingar som har en påtaglig sexuell prägel, dels handlingar som varit ägnade att kränka offrets sexuella integritet HD domskäl p.9. (Jfr a. prop. s. 31 f. och s. 135.)

HD konstaterar även att vissa handlingar alltid ska anses ha en påtaglig sexuell prägel. Som exempel på sådana handlingar anges vaginala, orala och anala samlag. Hit hör även handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Avsikten med handlingen saknar betydelse. En handling av det aktuella slaget är alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett giltigt samtycke.

Prop. 2012/13:111: Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för de allvarligaste sexualbrotten mot barn. Tillämpningsområdet motsvarar delar av 1–4 §§ i gällande rätt. Detta innebär bl.a. att den nuvarande straffbestämmelsen i 4 § om sexuellt utnyttjande av underårig när det gäller de allvarligaste sexuella kränkningarna ersätts av den nya bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Övriga fall kommer att omfattas av de nya bestämmelserna om sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt ...

  • NJA 1992 s. 446:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.
  • RH 2010:9:En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina fingrar i dotterns slida, dömdes, inte för våldtäkt mot barn utan för misshandel.
  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
  • NJA 1987 s. 64:I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga uppstått om flickan kan anses ha stått under hans fostran och mannen till följd därav skall straffas för sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 och 6 §§ BrB.
  • RH 1993:118:I mål om ansvar för sexualbrott uppkom fråga om bevisvärdet av videoinspelade polisförhör med underårig målsägande. Förhörstekniken har bedömts så suggestiv att lämnade svar inte kunnat läggas till grund för en fällande dom.
  • NJA 2006 s. 79:Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
  • NJA 2003 s. 313:Påföljden för en 18-åring som gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig har bestämts till fängelse. Tillika fråga om sekretess. TR:n har förordnat att vissa delar av domen skall omfattas av sekretess. Något sådant förordnande har dock inte meddelats beträffande motsvarande uppgifter som hade förebringats vid förhandling inom stängda dörrar, vilka uppgifter efter domen därför blev offentliga. Sekretessförordnandet har upphävts.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2006 s. 221:En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Gärningen har rubricerats som sexuellt övergrepp mot barn.
  • NJA 1992 s. 585:Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2008 s. 1096:Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II).
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 1996 s. 461:Sexuellt umgänge?
  • NJA 2010 s. 671:Bevisvärdering i mål om sexualbrott.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 1999:142:Påföljden för sexuellt utnyttjande av underårig har med hänsyn till omständigheterna vid gärningen ansetts kunna bestämmas till en icke frihetsberövande påföljd. Yrkande om ersättning för kränkning vid angivna brott har ogillats.
  • RH 2018:6:En man som via internet haft kontakt med barn som han förmått att på sig själva utföra sexuella handlingar, vilka mannen tagit del av i realtid inom ramen för den pågående kontakten, har gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn.
  • RH 2010:12:Hovrätten har funnit att en drygt 40 år gammal man som vid flera tillfällen haft samlag med en drygt 13 år gammal flicka ska dömas för våldtäkt mot barn.
  • RH 2006:32:En 49-årig man dömdes till fyra års fängelse för våldtäkt mot en 14-årig flicka omfattande upprepade vaginala och orala samlag med målsäganden och i tre olika bostäder under sammanlagt drygt ett dygn. Våldsinslag förekom endast vid ett oralt samlag. Vid ett annat oralt samlag sov mannen inledningsvis. I skadeståndsdelen höjde hovrätten kränkningsersättningen till 100 000 kr bl.a. med hänsyn till att målsäganden på grund av alkoholberusning och sitt psykiska tillstånd haft särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet samt till att den vuxne alltid bär fullt ansvar för sitt agerande oavsett om barnet tagit eget initiativ.
  • RH 1998:68:Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid tidigare tillfällen har dömts för sådana brott mot samma målsägande.
  • NJA 1993 s. 68:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott mot underårig (14 år), som på grund av psykiska besvär inte har hörts i målet. Bevisningen har i huvudsak utgjorts av målsägandens videoinspelade berättelse vid polisförhör. Frågor dessutom om utvisning och skadestånd i anledning av brotten.
  • RH 1995:143:I mål om flerårigt grovt sexuellt utnyttjande av underårig utgjordes bevisningen i huvudsak av den underåriges egna berättelser samt av vittnesmål om den underåriges onormalt sexualfixerade beteenden och uttalanden om sexualhandlingar. Två förklaringar stod mot varandra. Båda förklaringarna stöddes av läkarexpertis, men det var med den ena förklaringen så svårt att finna övertygande sammanhang och mening att hovrätten inte kunde ta intryck därav.
  • RH 1994:76:Straffmätning i mål om grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen, omkring sju år, har inte ansetts vara en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid. Även fråga om skadestånd.
  • NJA 2001 s. 742:Ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen i lydelse före den 1 januari 2002 har tillerkänts målsägande vid brottet sexuellt utnyttjande av underårig.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)

[K6]5 §  Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Lag (2018:618).

Försiktighet krävs vid denna tillämpning då det föreligger liten ålderskillnad mellan två personer. Om en är 16 år och den andra 14 år finns det skäl att anta att det inte föreligger brott men för att inte anses vara offer skall personen anses vara tillräckligt mogen. Med mogen avses att offret, med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt, haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen. Se också 14 §.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Av lagtexten framgår att bestämmelsen avser brott enligt 4 § första eller andra stycket som är att anse som mindre allvarliga. Vid bedömningen skall enligt bestämmelsen hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Avsikten är att bestämmelsen skall tillämpas med restriktivitet. Bestämmelsen torde helt sakna ...

  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • NJA 2006 s. 79:Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
  • NJA 2007 s. 201:Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2017 s. 316:Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 1994:43:Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga om straffmätningen.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
Ändrad: SFS 1973:648 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)
Upphävd: SFS 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]6 §  Den som, med ett barn under femton år eller med ett barn som fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står i ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket, genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2018:618).

Prop. 2012/13:111: Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars ...

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny. Av dess lydelse framgår att den är subsidiär till bestämmelserna om våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn i 4 och 5 §§. Paragrafens tillämpningsområde motsvarar delar av tillämpningsområdet för de nuvarande straffbestämmelserna i 2–4 §§. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 9.4. ...

  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
  • NJA 1987 s. 64:I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga uppstått om flickan kan anses ha stått under hans fostran och mannen till följd därav skall straffas för sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 och 6 §§ BrB.
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • RH 2011:3:Sexuell handling har ansetts jämförlig med samlag.
  • NJA 2006 s. 221:En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Gärningen har rubricerats som sexuellt övergrepp mot barn.
  • NJA 2008 s. 1096:Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II).
  • NJA 2015 s. 501:Att få ett barn att utföra en sexuell handling på sig själv har ansetts vara att genomföra en sexuell handling med barnet på det sätt som är straffbart enligt bestämmelsen om sexuellt övergrepp mot barn i 6 kap. 6§.
  • NJA 1991 s. 228:Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
  • RH 1994:43:Fråga om sexuella övergrepp mot barn var att bedöma som våldtäkt. Tillika fråga om straffmätningen.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
Ändrad: SFS 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)

[K6]7 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.

[S2]Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.

[S3]Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90).

Här tas samlag med avkomling eller mellan biologiska helsyskon upp som inte faller under 4-5 §§. Både offer och gärningsman skall vara över 18 år och paragrafen är med andra ord ett förbud mot incest för vuxna förutsatt att det kan resultera i en överträdelse av genetiska aspekter. Det innebär att endast heterosexuella samlag träffas av förbudet. Förutom den genetiska aspekten krävs ytterligare en omständighet för att det ska avse brott, nämligen släktskapet i sig. Syftet med förbud mot släktskapet utgör ett uttryck för samhällets intresse av att upprätthålla en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj, se Svea Hovrätts dom från den 28 februari 2012 i Mål nr B 6495-11.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen reglerar samlag mellan vissa släktingar och motsvarar nuvarande 6 §. Bestämmelsen har endast ändrats språkligt. Någon saklig ändring har inte gjorts. Som en konsekvens av att begreppet sexuellt umgänge utmönstrats ur 6 kap. brottsbalken rubriceras brotten numera samlag med avkomling respektive samlag med syskon. Se även avsnitt 10.

  • NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott. Dessutom frågor om gränsdragning dels mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med barn.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • NJA 1992 s. 585:Sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt ofredande?
  • RH 1997:91:Påföljden för sexuellt ofredande - bestående i att en man vid sex tillfällen ringt till för honom okända kvinnor och under falska förespeglingar ställt frågor om kvinnornas sexualliv - har bestämts till fängelse.
  • NJA 1991 s. 228:Sexuellt umgänge med barn eller sexuellt ofredande?
  • RH 2012:42:Frågor om påföljd och skadestånd i mål om ansvar för samlag med avkomling.
  • RH 1999:51:Ofredande eller sexuellt ofredande?
  • RH 2006:57:En student vid Teaterhögskolan deltog i ett samarbetsprojekt mellan Dramatiska institutet och Teaterhögskolan angående bl.a. barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet. Som ett led i detta projekt har han för barn i 6-årsåldern läst upp två berättelser med sexuellt innehåll. Handlandet har bedömts som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • RH 1999:119:En man antastade en sovande kvinna. Handlandet, som hade ett sexuellt syfte, bedömdes som ofredande och inte som sexuellt ofredande.
  • NJA 1997 s. 359:Fråga om en manlig officer genom att fälla vissa yttranden till en kvinnlig värnpliktig gjort sig skyldig till sexuellt ofredande enligt 6 kap 7 § 3 st BrB.
  • NJA 1996 s. 418:Sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande? 6 kap 3 § 1 st och 7 § 3 st BrB.
  • RH 2004:40:Intrång på annans Internethemsida och e-post har bedömts som sexuellt ofredande - fråga om gränsdragningen mot ofredande och vad som utgör fullbordat brott.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]8 §  Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell posering till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.

[S3]Är brottet grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2005:90).

1 st.: straffbelägger som främjare även en person som ställer en plats eller lokal till förfogande för att kunna fullborda brottet. Även den som får ekonomiska fördelar straffas. Med exponering menas att det skall avse en klar och tydlig sexuell karaktär. Det krävs inte heller att ett barn just i det speciella fallet skadas utan det räcker att ett barn kan skadas för att det skall leda till ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen och brottsrubriceringen är ny, men motsvarar delar av nuvarande bestämmelserna om sexuellt ofredande i 7 § första och andra styckena. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket föreskrivs straffansvar för den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering. Bestämmelsen har i förhållande till gällande rätt utvidgats ...

  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 2019 s. 347:I mål om sexualbrott mot barn ankommer det på åklagaren att på sedvanligt sätt styrka målsägandens ålder. Om folkbokföringsdatabasens uppgifter om målsägandens födelsetid kan ifrågasättas, måste åklagaren visa att uppgifterna grundas på ett tillfredsställande underlag eller lägga fram annan utredning som bekräftar uppgifterna.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • RH 2016:58:En läkare har under läkarundersökningar smygfilmat ett stort antal skolpojkar när de bl.a. blottat sina könsorgan. På flera av filmerna har även sjuksköterskor, vårdnadshavare och andra medföljande synts. Fråga om agerandet att smygfilma barnen är att bedöma som utnyttjande av barn för sexuell posering. Även fråga om undersökningsrummen utgjort sådant annat liknande utrymme som omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 1978:103 (om ändring i 6 kap. brottsbalken)

[K6]9 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i högst fyra år.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2019:806).

Brottsrubriceringen var tidigare förförelse av ungdom och innebär att även om ett barn gett sitt samtycke och handlingen är frivillig så fritar det aldrig gärningsmannen från ansvar.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen, som motsvarar den nuvarande bestämmelsen om förförelse av ungdom i 10 §, har fått en ny brottsrubricering – köp av sexuell handling av barn. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Bestämmelsen, som är avsedd att skydda barn från att dras in i prostitution, föreskriver i första stycket ansvar för den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla ...

Prop. 2018/19:157: Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling. Paragrafen ändras genom att straffskalan skärps. Brottet ges samtidigt en ny beteckning. Övervägandena finns i avsnitt 5.2–5.4.

I första ...

  • RH 1999:109:Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 2016 s. 129:Tillämpningen av bestämmelsen i 6 kap.10 § brottsbalken om sexuellt ofredande.
  • NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd, när omständighet föreligger som föranleder att skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
  • RH 2008:79:En person har dömts för brottet köp av sexuell handling av barn. Fråga om påföljd för brottet och om barnet är berättigat till skadestånd för kränkning genom brott.
Ändrad: SFS 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling)

[K6]10 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Lag (2005:90).

Sexuellt ofredande straffbelägger allt som inte tagits upp i 1-9 §§, för en vuxen skall handlingen ha en klar och otvetydig sexuell innebörd. Ett barn skall ha påverkats att begå en handling som denne inte hade utför om barnet inte fått betalt på något sätt. Betalning måste inte nödvändigtvis utgöras av pengar, även godis, sprit eller annat räknas. Sexuellt förtal eller sexuell förolämpning utgör sexuellt ofredande om offret har kännedom om gärningen, om offret saknar kännedom utgör det förtal enligt 5 kap. 1 §.

2 st.: avser blottare och personer som kränker andras sexuella integritet, och gäller även när brottsoffret är vuxen. Att en man klappar en kvinna på rumpan utgör ett vanligt ofredande enligt 4 kap. 7 § till skillnad mot situationer då en man uppsåtligen berör en kvinna på brösten eller annan på könsorgan.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 7 § första stycket och 7 § tredje stycket och är tillämplig både när det gäller gärningar som riktar sig mot barn och gärningar som riktar sig mot vuxna. Kriminaliseringens räckvidd i dessa delar är avsedd att vara i princip densamma som tidigare. Bestämmelsen har utformats efter förslag av Lagrådet.

Bestämmelsens första stycke tar sikte på gärningar av sexuell karaktär som riktar sig mot barn under 15 år och som inte är straffbelagda ...

  • RH 2018:21:En person har dömts för att ha sexuellt ofredat en 16-årig flicka på ett s.k. korttidsboende vid tre tillfällen. Fråga om brottslighetens art utgjorde skäl för fängelse.
  • RH 2019:22:Påföljden för sexuellt ofredande med ett straffvärde om två månaders fängelse har bestämts till villkorlig dom.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2016 s. 129:Tillämpningen av bestämmelsen i 6 kap.10 § brottsbalken om sexuellt ofredande.
  • RH 2013:47:Straffmätning och påföljdsval vid återfall i sexuellt ofredande (blottning).
  • NJA 2018 s. 1091:En man har berört en kvinnas lår. Sexuellt ofredande?
  • RH 2019:7:En person har dömts för att ha sexuellt ofredat en nioårig pojke i en bastu. Fråga om brottslighetens art utgjorde skäl för fängelse. Frågan har på grund av att det saknas stöd i förarbeten och praxis från Högsta domstolen besvarats nekande (jfr RH 2018:21)
  • RH 2010:79:En trettioårig man har under överfallsliknande omständigheter sexuellt ofredat en sjuttonårig flicka en tidig morgon utanför en tunnelbanestation genom att med handen utanpå flickans kläder ta på hennes bröst och mellan hennes ben. Fråga om gärningens straffvärde och val av påföljd.
  • NJA 2017 s. 393:Fotografering under en kvinnas kjol i omedelbar närhet av hennes underliv har ansetts utgöra sexuellt ofredande fastän kvinnan inte uppfattade angreppet när det skedde.
  • RH 2009:11:Uppsåt till sexuellt ofredande har inte ansetts föreligga hos en person som lider av kroniska och orubbliga vanföreställningar beträffande målsägandens inställning till det aktuella handlandet.
  • RH 2008:40:En linjebussförare har i tjänsten sexuellt ofredat en sextonårig flicka genom att upprepade gånger kyssa henne och försöka att kyssa henne samt genom att röra vid hennes ena bröst. Med hänsyn till omständigheterna vid gärningen, flickans ålder samt det missbruk av allmänhetens förtroende för förare av busstrafik som handlandet inneburit befanns straffvärdet överstiga bötesnivån. Därtill fråga om brottet var av sådan art att det förelåg en presumtion för fängelse som påföljd.
  • NJA 2018 s. 443:Kravet på tydlig sexuell inriktning eller prägel vid sexuellt ofredande.

[K6]10 a §  Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, föreslår en träff eller stämmer träff med barnet, döms för kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2017:1068).

Detta avser s.k. grooming.

Prop. 2008/09:149: Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I bestämmelsen föreskrivs straffansvar för vuxnas och andra straffmyndiga personers kontakter med barn under 15 år som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Bestämmelsen är teknikneutral. Det innebär att såväl sådana kontakter som sker t.ex. i samband med fritidsaktiviteter eller familjeumgänge som kontakter som sker genom Internet, telefon eller på annat sätt faller under bestämmelsen. De allmänna övervägandena ...

Införd: SFS 2009:343 (Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften)
Ändrad: SFS 2017:1068 (Effektivare lagstiftning mot vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte)

[K6]11 §  Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2011:517).

Sexuellt köp av vuxen straffas i denna paragraf, om det däremot avser sexuellt köp av barn skall 9 § tillämpas.

Prop. 2004/05:45: Paragrafen reglerar köp av sexuella tjänster och motsvarar i huvudsak nuvarande lagen (1998:408) om köp av sexuella tjänster som upphävs. Paragrafen är subsidiär i förhållande till 1–10 §§. Det innebär bl.a. att bestämmelsen inte blir tillämplig vid köp av sexuella tjänster av personer under 18 år, där 9 § i stället skall tillämpas.

Andra stycket har förts in efter förslag av Lagrådet. Genom införandet av andra ...

  • RH 2008:59:Köp av sexuella tjänster som förmedlats genom organiserad prostitution har bedömts innefatta försvårande omständigheter varför påföljden bestämts till villkorlig dom jämte böter. Även utnyttjande i visst fall av den prostituerades underläge har bedömts på samma sätt.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2011:517 (Skärpt straff för köp av sexuell tjänst)

[K6]12 §  Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

[S2]Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, ska han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2018:601).

Sexköp är straffbelagt enligt i 9 och 11 §§. Denna paragraf straffbelägger handlingar som möjliggör köp av sexuella förbindelser. Det kan avse en hallicks verksamhet, men det krävs att det ska vara fråga om förmedlande av sexuella förbindelser i mer än ett enstaka fall. Att tillåta kontaktannonser eller att vanemässigt hjälpa andra att komma i kontakt med prostituerade straffas enligt denna paragraf.

2 st.: förutsätter att uthyraren har vetskap om att uthyrningen sker för att det skall bedrivas bordellverksamhet. Uthyraren straffas för underlåtenhet att hindra brottet.

Prop. 1997/98:55: Ä ndringen innebär att det är straffbart att underlåta att anmäla eller på annat sätt avslöja våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt koppleri som är å färde. Den allmänna bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott återfinns i 23 kap. 6 § brottsbalken.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 14.2....

Prop. 2004/05:45: Paragrafen motsvarar bestämmelserna om koppleri och grovt koppleri i 8 och 9 §§ i gällande rätt. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.

Första och andra styckena motsvarar nuvarande 8 § första och andra styckena med endast en språklig ändring. Någon ändring i sak har alltså inte gjorts. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna, se tidigare förarbetsuttalanden (NJA II 1962 s. ...

  • RH 2010:47:Koppleriverksamhet har med hänsyn till planering, organisation och yrkesmässighet samt då den pågått under lång tid ansetts ha bedrivits i större omfattning. Brottet har med hänsyn därtill bedömts som grovt koppleri.
  • RH 2013:18:Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som främjande samt om mottagande av ersättning från en tillfällig sexuell förbindelse varit ett otillbörligt utnyttjande enligt 6 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Även fråga om brottets straffvärde och karaktär av artbrott samt om det är grund för kränkningsersättning.
Ändrad: SFS 1998:393 (Kvinnofrid), 2018:601 (Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 1992:147 (om sexuella övergrepp mot barn, m.m.)

[K6]13 §  Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en gärning som begås mot någon under en viss ålder ska dömas även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte uppnått den åldern. Lag (2018:618).

Om gärningsmannen visar på en hög grad av oaktsamhet i förhållande till ett barns ålder är detta tillräckligt för straffbarhet.

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar 11 § i gällande rätt. Vissa smärre språkliga förändringar har vidtagits. Någon ändring i sak har dock inte gjorts. Med hänsyn till att det i den nya regleringen görs en större åtskillnad än tidigare mellan målsägande i olika åldrar kan bestämmelsen få större betydelse än tidigare. Se även avsnitt 13.1.

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innebär att ett allmänt oaktsamhetskrav gäller. Någon kvalificerad form av oaktsamhet krävs alltså inte. Oaktsamheten kan vara antingen medveten eller omedveten. En allmän oaktsamhetsbedömning ska göras. Samtliga för gärningsmannen iakttagbara omständigheter som inträffat, eller förhållanden som förelegat, vid tidpunkten för gärningen ska beaktas.

Ändrad: SFS 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. )

[K6]14 §  Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.

[S2]Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om den har syftat till en sådan gärning som anges i första stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som anges där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något övergrepp mot barnet. Lag (2009:343).

En gärning kan leda till ansvarsfrihet om utgången leder till orimliga resultat där ansvarsfriheten bedöms från fall till fall. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas med stor försiktighet och efter en noggrann bedömning av det enskilda fallet. I NJA 2007 s. 201 hade en 17-årig pojke haft sex med en flicka som var 14 år och sju månader gammal, dvs rent objektivt sexuellt utnyttjande av barn enligt 5 §. Detta bedömdes inte vara någon straffbar handling då det var uppenbart att inget övergrepp skett mot flickan. Flickan befann sig nära åldern för sexuell självbestämmanderätt och pojken var endast obetydligt äldre och hade kommit obetydligt längre i sin mognad. Även parternas relation till varandra och omständigheterna under vilka den sexuella handlingen företas bedöms där typexemplet är ett par med ringa ålderskillnad som har en nära och god relation till varandra och deltar i en ömsesidig och helt frivillig sexuell handling.

Prop. 2008/09:149: Paragrafen föreskriver ansvarsfrihet i vissa situationer.

Första stycket har endast ändrats i språkligt hänseende.

Bestämmelsen har därutöver tillförts ett nytt andra stycke som utvidgar tillämpningsområdet till att omfatta även gärningar enligt den nya straffbestämmelsen i 10 a § om kontakt med barn i sexuellt syfte. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Bestämmelsen ...

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 13 §. Skälen för bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.2.

I stället för att vara utformad som en bestämmelse om särskild åtalsbegränsning är bestämmelsen numera utformad som en ansvarsfrihetsregel.

Bestämmelsen är tillämplig ...

  • NJA 2007 s. 201:Tillämpning av ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
  • RH 2013:12:En 19-årig kvinna och en 13-årig pojke har frivilligt haft samlag med varandra. Ett åtal mot kvinnan för våldtäkt mot barn har ogillats av hovrätten med hänvisning till att skillnaden mellan ungdomarna i fråga om utveckling och mognad inte var anmärkningsvärt stor och övriga omständigheter i samband med samlaget (6 kap. 14 § brottsbalken).
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 2010:24:Två 15-åringar som genomfört samlag och andra sexuella handlingar med 12-åring dömdes för våldtäkt mot barn.
Ändrad: SFS 2009:343 (Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften)

[K6]15 §  För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.

[S2]Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt koppleri. Lag (2019:806).

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsen motsvarar i stort sett 12 § i gällande rätt och reglerar frågan om straffansvar vid försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.3.

Bestämmelsens första stycke har ändrats så att utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering har gjorts straffbart även på försöksstadiet. De förfaranden ...

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 6 kap. är kriminaliserade. Andra stycket har ändrats på så sätt att även förberedelse till koppleri av normalgraden har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att några personer tar befattning med en sammanställning av information över presumtiva kunder eller över lokaler vari bordellverksamheten kan bedrivas. Även en redaktionell ändring har gjorts i andra stycket. Övervägandena ...

Prop. 2018/19:157: sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.

Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov ...

  • NJA 2017 s. 515:Underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt. Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är uteslutet om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet kan ha varit inblandad i brottet på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras.
  • NJA 2018 s. 1103:Rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn har, med hänsyn till legalitetsprincipen, ansetts inte omfatta att förmå ett barn att senare i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen till den tilltalade.
  • NJA 2018 s. 562:Ett yrkande om ansvar för underlåtenhet att avslöja brott ska ogillas om yrkandet är alternativt till ett yrkande om ansvar för delaktighet i brottet. - En sändning på internet som i allt väsentligt är obestämd till format, inriktning och tid är inte förenad med skydd enligt 1 kap. 6 § YGL (webbsändningsregeln).
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 2019:806 (Straffrättsliga åtgärder mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling)

7 kap. Om brott mot familj

  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K7]1 §  Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1994:1119).

1 st.: Både den som redan är gift och som utan att skilja knyter ännu ett äktenskapsband så det föreligger flera samtidiga äktenskap, samt den ogifta personen som ingår äktenskap med den redan gifta döms för tvegifte. Däremot kan ingen av oaktsamhet dömas för tvegifte. En situation där parterna trodde att ett tidigare giftermål redan var upplöst och som senare visar sig inte var detta, är straffri.

2 st.: Den som redan ingått partnerskap och därefter gifter sig bryter denne mot lagen straffas, däremot straffas inte den ogifta parten. Jämför 1 st.

  • RH 1994:74:Tvegifte har inte ansetts vara ett perdurerande brott.
1 a § Har upphävts genom lag (2009:255).

[K7]2 §  Den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller tillstånd till en sådan adoption, döms för otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2006:274).

Tidigare olaga giftermål.

Prop. 2005/06:68: Bestämmelsen är ny, liksom brottsrubriceringen. De allmänna övervägandena finns i avsnitt 8. Bestämmelsen och brottsrubriceringen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Genom straffbestämmelsen föreskrivs straffansvar för den som, vid annans adoption av en person under arton år, genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller ...

Införd: SFS 2006:274 (Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi - Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter)
Upphävd: SFS 1973:648 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.)

[K7]3 §  Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst två år.

Om någon till folkbokföringen uppger en annan person än den riktige som förälder eller byter ut barn och falskeligen anger annat barn än det riktiga, och handlingarna därigenom berövar personen sin familjeställning dömes för detta brott. Undantaget är i faderskapsmål om någon där ljuger rörande vem som är fadern, då kan brott i 15 kap. bli tillämpligt.

[K7]4 §  Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

[S2]Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, ska gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2014:303).

Om någon som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka barnet till den som är vårdnadshavare döms för brottet. Även då två föräldrar har gemensam vårdnad och den ene utan samtycke av den andre flyttar på barnet från en plats till en annan döms för detta brott. Sista meningen i 1 st. omfattar situationer då en umgängesförälder som inte är vårdnadshavare vägrar att lämna tillbaka ett barn till vårdnadshavaren och då hindras vårdnadshavaren att med våld hämta barnet utan polisen skall tillkallas för återhämtandet.

Prop. 2013/14:120: Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är ...

  • RH 2005:73:En kvinna har vägrat att efterkomma en domstols förordnande om att vårdnaden om hennes två barn skulle flyttas över till pappan. Kvinnan har hållit barnen gömda i Sverige under sex och ett halvt års tid och på så sätt berövat dem all kontakt med såväl pappan som släkt och vänner. Som skäl för sitt handlande har kvinnan anfört att barnen riskerade att utsättas för sexuella övergrepp av pappan och att hon handlat i nöd. Hovrätten har dömt kvinnan för egenmäktighet med barn, grovt brott, och bestämt påföljden till fängelse.
  • NJA 1993 s. 277:Sedan ett barn bortförts av fadern och denne på grund härav dömts för egenmäktighet med barn har han åter dömts för sådant brott på den grunden att han vägrat uppge vem som hade hand om barnet. Fråga, när barnet alltjämt ej kommit till rätta, om fadern på nytt skall anses ha gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn genom underlåtenhet att lämna uppgifter. Tillika fråga om bevisningen för att fadern skall ha kunnat lämna uppgifter av betydelse.
  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
  • NJA 1993 s. 128:Modern till ett barn har vägrat efterkomma domstols avgörande om vårdnadens överflyttande från modern till fadern. Såsom skäl för sin vägran har hon åberopat att fadern tidigare förgripit sig mot barnet sexuellt och att risk förelåg för att detta skulle upprepas. I mål mot modern om ansvar för egenmäktighet med barn har modern gjort gällande straffrihet till följd av nöd. Fråga i målet om betydelsen av att invändningen om incest prövats i vårdnadsmålet och befunnits vara ogrundad.
  • RH 1999:68:Att vid gemensam vårdnad, mot den andra vårdnadshavarens vilja, hålla kvar ett barn på en plats dit barnet rest med båda vårdnadshavarnas samtycke, har inte ansetts vara att bedöma som ett sådant bortförande som är straffbelagt i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken. Åtal för egenmäktighet med barn har därför ogillats.
  • RH 1993:52:I mål angående ansvar för egenmäktighet med barn uppkommer fråga om iransk eller svensk rätt är tillämplig på vårdnadsförhållandet.
  • NJA 2008 s. 780:Att medverka i en vårdnadsprocess i utlandet och därvid underlåta att vidta vissa processhandlingar har ansetts inte vara straffbart som egenmäktighet med barn. Tillika fråga om betydelsen av åtalsjustering i det fall att en tilltalad inskränker sitt överklagande till påföljdsfrågan.
  • RH 2018:26:Kontaktförbud. Att en förälder till ett barn olovligen skiljer barnet från dess vårdnadshavare har inte ansetts innebära en risk för att föräldern kommer att begå brott mot, förfölja eller allvarligt trakassera barnet på sätt som motiverar att kontaktförbud meddelas för att skydda barnet från föräldern.
  • NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
  • NJA 1995 s. 269:Fadern till ett ännu ej ettårigt barn har fällts till ansvar enligt 7 kap 4 § BrB sedan han obehörigen skilt barnet från modern - vårdnadshavaren - och lämnat det i sitt hemland. Handlandet har med hänsyn till vissa angivna omständigheter ansetts i betydande grad ha varit riktat mot modern. Fadern har förpliktats utge skadestånd till modern för personskada, i form av psykiska problem, som handlandet förorsakat henne.
  • RH 2006:75:En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
  • NJA 2007 s. 326:Fråga om ansvar för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken (Jfr NJA 2006 s. 708).
  • NJA 2017 s. 557:Frågor rörande hur långt straffansvaret för egenmäktighet med barn sträcker sig och hur det förhåller sig till föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad, umgänge och boende.
  • NJA 1992 s. 566:Fråga om den som tidigare dömts för egenmäktighet med barn jämlikt 7 kap 4 § BrB ånyo kan dömas för detta brott genom att fortsätta att undanhålla barnet från vårdnadshavaren.
  • NJA 1983 s. 750:En sexårig flicka som står under båda föräldrarnas vårdnad bortförs av fadern från det gemensamma hemmet. I mål om ansvar på fadern för egenmäktighet med barn uppkommer frågan hur uttrycket "utan beaktansvärt skäl" i 7 kap 4 § BrB skall tolkas.
  • NJA 1991 s. 241:Sedan en man genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för egenmäktighet med barn, bestående i att han Fört två barn till Iran och därigenom obehörigen skilt dem från vårdnadshavaren, väcks på nytt åtal mot mannen för egenmäktighet med barn under påstående att han efter domen återigen obehörigen skilt barnen från vårdnadshavaren genom att inte vidtaga någon åtgärd för att återföra barnen till vårdnadshavaren. Frågan huruvida mannen härigenom på nytt gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn har ansetts ej utgöra ett spörsmål angående rättegångshinder utan vara att bedöma i samband med en prövning av åtalet i sak.
Ändrad: SFS 1990:64 (None), 1983:48 (om vårdnad och umgänge m.m.), 1976:614 (om ändring i föräldrarbalken, m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1983:486 (om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller umgänge m.m.), 2014:303 (Straffansvaret vid egenmäktighet med barn)

[K7]5 §  För försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn, förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (2006:274).

Prop. 2005/06:68: Ändringen innebär att även försök till det nya brottet otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn straffbeläggs. I sådana fall där ett samtycke eller tillstånd inte har lämnats, kan således straffansvar för försök komma i fråga.

Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2006:274 (Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi - Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter)

[K7]6 §  Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1973:648).

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

Detta kapitel handlar om att någon tar en sak ur annans besittning med hjälp av fysiska medel. Endast fysiska saker kan besittas. Att en sak är i någons besittning brukar ibland beskrivas som att det för en utomstående framstår som om saken ägs av personen och saken är inom räckhåll för denne. Man skiljer vidare på ensambesittning där andra personer är uteslutna, sambesittning då två eller fler personer har tillgång till egendomen oberoende av varandra samt gemensam besittning då en person endast tillsammans med andra kan komma åt saken.

  • RH 2012:17:Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg använts för att avlägsna ett varularm, inte bedömts som försök till stöld.
  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.)

[K8]1 §  Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Paragrafen skyddar äganderätten. Endast lösa saker samt del till fast egendom kan ägas, vidare kan inte heller döda människor äga saker. Tillgreppet ska ske i syfte att tillägna sig saken. Gränsen mellan stöld enligt 1 § och ringa stöld enligt 2 § går, om tillgreppet sker i butik vid 1000 kr, se NJA 2009 s. 586. Om tillgreppet sker utanför en butik sänks gränsen beroende på hur stort integritetsintrång gärningsmannen gör. I rättsfallet NJA 1995 s. 561 ansågs tillgrepp av sammanlagt 140 kr ur två handväskor utgöra stöld då det inneburit ett inte obetydligt integritetsintrång. Även att egendom måste lämnas obevakad har ansetts som försvårande omständighet (NJA 1985 s. 384). Vidare gäller att endast föremål som har ett värde på den legala marknaden kan bli stulna. Föremål med endast affektionsvärde, eller exv narkotika skyddas inte. Skuldebrev, körkort, pass, fullmakter eller en redan ifylld check m.m. har heller inget eget ekonomiskt värde och faller också utanför paragrafens skyddsområde.

  • RH 1995:129:Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en gymnastiklektion. Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad klasskamrat, som inte deltagit i gymnastiklektionen, har bedömts otillräcklig.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • RH 1994:37:En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd tillgripit ett mindre penningbelopp och viss egendom. Hovrätten har bedömt gärningen som stöld och bestämt påföljden till villkorlig dom och böter.
  • NJA 1993 s. 480:Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
  • RH 1997:126:Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin samt ett större antal sprutor stals, har bedömts som grov stöld.
  • NJA 2009 s. 586:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).
  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • RH 1995:68:Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
  • NJA 1997 s. 256:En renägare som utan iakttagande av reglerna om renmärkning i 83 § 1 och 2 st rennäringslagen (1971:437) märkt en vuxen omärkt ren har dömts för stöld.
  • RH 1993:117:En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och därvid i ett provrum med sax försökt ta bort larmanordningen. Tillgreppsförsöket har med hänsyn till tillvägagångssättet bedömts som försök till stöld.
  • NJA 1995 s. 561:Tillgrepp på dansrestaurang ur obevakad handväska har bedömts som stöld.
  • RH 1993:13:Grov stöld?
  • RH 2013:62:Tillgrepp av skor värda knappt 700 kr har bedömts som stöld med hänsyn till att tillgreppet skett med en avbitartång med vilken varularm till skorna avlägsnats.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • NJA 1986 s. 637:Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter ansetts utgöra stöld. 8 kap 1 § BrB; jfr 12 kap 2 § 2 st samma balk.
  • NJA 2007 s. 345:Tillgrepp av registreringsskylt till bil har ansetts inte utgöra stöld.
  • RH 2013:36:Tillgrepp av egendom med mycket lågt värde har bedömts som stöld när en preparerad jacka använts.
  • NJA 1982 s. 719:En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats. Värdet av det tillgripna, sammanlagt drygt 25 000 kr, har ansetts ligga klart under gränsen för vad som ensamt bör föranleda att en stöld bedöms som grov.
  • RH 2014:17:En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.
  • NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om rubricering av ett stort antal stölder av handbagage på tåg. - Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken vid justering av gärningsbeskrivningen i högre rätt.
  • RH 1995:125:Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har bedömts som stöld av normalgraden.
  • NJA 1986 s. 663:Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
  • RH 2004:75:Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte bifallits då stöldbrottet inte befunnits fullbordat. Frågan om huruvida personen i stället gjort sig skyldig till försök till stöld har ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerades.
  • RH 1996:2:Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har bestämts till fängelse.
  • RH 2000:33:Tillgrepp av bensin vid två tillfällen för sammanlagt 300 kr har med hänsyn till omständigheterna vid brotten bedömts som stöld. Att bensinen har befunnits tillhöra en annan person än den som angetts i åklagarens gärningsbeskrivning har inte ansetts utgöra något hinder mot att fälla den tilltalade till ansvar för tillgreppen.
  • NJA 2003 s. 495:Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp. (Jfr 1990 s. 743 och 1994 s. 699)
  • RH 1995:117:Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts utgöra snatteri. - Även fråga om återbetalning av försvararkostnad i hovrätten för tilltalad som dömts till åtta månaders fängelse jämte förverkande av villkorligt medgiven frihet om drygt en månad och som uppbär pension.
  • NJA 1984 s. 889:Genom att använda fotokopior av tiokronorssedlar har en bilförare kunnat tillägna sig bensin ur en bensinautomat. Gärningen har bedömts som stöld.
  • RH 2003:21:I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat ett avsevärt lägre belopp än det åklagaren angett. Då detta haft betydelse vid bedömningen av gärningens svårhet, har gärningen rubricerats som snatteri.
  • RH 1998:30:Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grov stöld.
  • NJA 2006 s. 524:Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett köpcentrum. Gärningarna har bedömts som snatteri i de fall där värdet på varor som tillgripits i en butik legat under den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri.
  • RH 2000:92:Tillgrepp vid fyra tillfällen av pengar ur en gemensamhetskassa på en arbetsplats har, främst med hänsyn till att gärningsmannen svikit det förtroende som visats honom, bedömts som stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett småbelopp.
  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
  • NJA 1995 s. 392:Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ha frånhänt sig besittningen till motorcykeln.
  • RH 2008:73:Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade lämnats utan tillsyn.
  • NJA 1990 s. 743:Stöld eller snatteri?
  • RH 2005:67:En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar sedlarna i automaten. En annan person har tagit sedlarna. Hur bör denna gärning bedömas?
  • NJA 1994 s. 699:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
  • NJA 1982 s. 102:Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grov stöld.
  • RH 2019:49:En anställd har på arbetsplatsen tillgripit egendom till ett värde om 90 kr. Gärningen har, trots att agerandet har varit illojalt mot arbetsgivaren, bedömts som ringa stöld.
  • NJA 1981 s. 327:Fråga om utvisning på grund av brott. Tillika spörsmål om tillämpning av 34 kap 6 § 1 st BrB.

[K8]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa stöld till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Oftast associerar man ringa stöld till att ske i en butik men det beror på butikens utformning när brottet är fullbordat. Hela varan skall passerat gränsen där gränsen ytterst avgränsas av butikens utgång, kassaspärren vilken jämställs med där transportbandet vid kassan slutar eller slutligen om varan förs över till en annan klart avgränsad avdelning inom butiken. Hela varan skall ha passerat gränsen, för att brottet skall anses fullbordat. Vid brott i butik är värdegränsen mellan stöld och ringa stöld enligt praxis 1000 kr, HD:s dom B 5097-08 från den 30 sept 2009. Även flera olika tillgrepp som tillsammans överstiger värdegränsen är att betrakta som stöld. Däremot utgör flera impulsiva handlingar som var för sig understiger värdegränsen ringa stöld. Utanför butikslokaler har exv en person som tillgrep bensin värd drygt 100 kr dömts för ringa stöld(NJA 1985 s. 384). Ringa stöld benämndes tidigare snatteri.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av stöld och anger tillämplig straffskala, ändras på det sättet att brottsbeteckningen snatteri ersätts med ringa stöld. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.1.

  • RH 2007:49:I en butik utan kassaspärr eller larmbåge har en gärningsman tillgripit en vara och hejdats av en anställd i dörröppningen. Fråga om snatteribrottet har fullbordats eller ej.
  • RH 1996:90:Påföljden för snatteri i butik av en vara värd 86 kr har bestämts till dagsböter, ej penningböter.
  • NJA 2009 s. 586:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).
  • RH 1995:68:Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
  • RH 2013:62:Tillgrepp av skor värda knappt 700 kr har bedömts som stöld med hänsyn till att tillgreppet skett med en avbitartång med vilken varularm till skorna avlägsnats.
  • RH 2013:36:Tillgrepp av egendom med mycket lågt värde har bedömts som stöld när en preparerad jacka använts.
  • NJA 1982 s. 719:En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats. Värdet av det tillgripna, sammanlagt drygt 25 000 kr, har ansetts ligga klart under gränsen för vad som ensamt bör föranleda att en stöld bedöms som grov.
  • NJA 1985 s. 384:Förare av en personbil har tankat bensin på en bemannad bensinstation och avvikit utan att betala. Gärningen har bedömts som snatteri.
  • RH 1993:125:Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 69 kr har bestämts till penningböter.
  • NJA 1986 s. 663:Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
  • NJA 2003 s. 495:Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri. Även fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp. (Jfr 1990 s. 743 och 1994 s. 699)
  • RH 1996:127:Åtgärd efter det att brottet fullbordats har inte ansetts kunna kvalificera detta som stöld i stället för snatteri.
  • RH 1995:117:Tillgrepp på apotek av narkotiskt preparat, värde ca 100 kr, har inte ansetts utgöra snatteri. - Även fråga om återbetalning av försvararkostnad i hovrätten för tilltalad som dömts till åtta månaders fängelse jämte förverkande av villkorligt medgiven frihet om drygt en månad och som uppbär pension.
  • RH 2003:21:I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat ett avsevärt lägre belopp än det åklagaren angett. Då detta haft betydelse vid bedömningen av gärningens svårhet, har gärningen rubricerats som snatteri.
  • RH 1993:126:Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 53 kr har bestämts till penningböter.
  • NJA 2006 s. 524:Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett köpcentrum. Gärningarna har bedömts som snatteri i de fall där värdet på varor som tillgripits i en butik legat under den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri.
  • RH 1998:101:Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
  • RH 2008:73:Tillgrepp har bedömts som snatteri trots att det avsett egendom som hade lämnats utan tillsyn.
  • NJA 1990 s. 743:Stöld eller snatteri?
  • RH 2007:10:Tillgrepp i en självbetjäningsaffär med kassaspärr har inte ansetts som fullbordat snatteri när ingripande skett innan hela kassaområdet har passerats.
  • NJA 1994 s. 699:Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp.
  • RH 2019:49:En anställd har på arbetsplatsen tillgripit egendom till ett värde om 90 kr. Gärningen har, trots att agerandet har varit illojalt mot arbetsgivaren, bedömts som ringa stöld.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)
3 § Har upphävts genom lag (1987:791).

[K8]4 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov stöld till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Bara det faktum att en stöld har förövats genom inbrott innebär inte att en stöld skall bedömas som grov. Avseende bör fästas vid det obehag och lidande som stölden innebär. Avgörande är hur stort angreppet på den personliga integriteten eller störningen av hemfriden var. Inbrott i någons permanentbostad är allvarligare än ett inbrott i ett vindskontor eller en lagerlokal samt om gärningsmannen räknat med att finna någon i hemmet eller inte, se NJA 1976 s. 414. Till försvårande omständigheter hör att särskilda olägenheter uppstår för den bestulne, som vid fickstölder av plånböcker (NJA 1979 s. 153).

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I ...

  • RH 1994:37:En väktare har hos en kund till det bevakningsföretag i vilket han var anställd tillgripit ett mindre penningbelopp och viss egendom. Hovrätten har bedömt gärningen som stöld och bestämt påföljden till villkorlig dom och böter.
  • RH 1997:126:Inbrott i läkemedelsförråd, där bl.a. en mindre mängd narkotikaklassad medicin samt ett större antal sprutor stals, har bedömts som grov stöld.
  • RH 1993:13:Grov stöld?
  • RH 1993:28:Påföljd för grov stöld genom väskryckning.
  • RH 2014:17:En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.
  • NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om rubricering av ett stort antal stölder av handbagage på tåg. - Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken vid justering av gärningsbeskrivningen i högre rätt.
  • NJA 2006 s. 577:Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta ansetts vara förhållandet, om det varit fråga om ett ringa fall som inte bör föranleda ansvar.
  • RH 1995:125:Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har bedömts som stöld av normalgraden.
  • NJA 2003 s. 121:Stöld som begåtts efter intrång i bostad har med hänsyn till omständigheterna inte bedömts som grov stöld.
  • NJA 1985 s. 444:En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att gärningsmannen därigenom deltog i systematisk brottslig verksamhet av allvarlig art. Undantag har dock gjorts för två häleribrott som begicks avsevärd tid före de andra brotten och inte framstod som led i den systematiska brottsligheten.
  • NJA 1982 s. 645:Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i fråga som påföljd för tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder och grova bedrägerier mot arbetsgivaren.
  • RH 1999:72:Påföljden för tilltalade som trängt sig in hos ensamboende åldringar i deras hem för att stjäla har av hovrätten bestämts till ett års fängelse.
  • NJA 2009 s. 559:Frågor om påföljd och utvisning vid fickstöld.
  • RH 1995:67:Tillgrepp i olåst villa av egendom, värd omkring 1 500 kr, har bedömts som grov stöld.
Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1988:2 (om ändring i brottsbalken (grov misshandel och grov stöld))

[K8]5 §  Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

[S2]Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar. Lag (1975:1395).

Råntvång innebär att gärningsmannen med våld betvingar offret. Det finns tre typfall av rån. Stöldfallet innebär att råntvånget använts som ett medel för att kunna begå tillgreppet samt att råntvånget utövats före eller senast i samband med tillgreppet. Motvärnsfallet där gärningsmannen efter att ha anträffats på bar gärning använder råntvånget för att hindra ett återtagande av det tillgripna och slutligen utpressningsfallet där råntvånget utövas så att offret lämnar ifrån sig föremål. En situation där gärningsmannen använder våld för att skydda brottslingen och något som redan tillgripits och inte för att kunna tillgripa föremålet utgör en stöld i kombination med misshandel.

  • RH 2006:31:Hovrätten fördubblade av tingsrätten utdömt fängelsestraff för rån vid 13 tillfällen, försök till rån vid två tillfällen samt häleri och bestämde påföljden till fängelse sex år.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • RH 2009:81:En maskerad man har, genom att hota en snabbköpskassörska med en rörtång, försökt att komma över kontanter och, när han inte lyckats med detta, tillgripit varor till ett värde av 61 kr. Han har därefter hotat butiksföreståndaren med rörtången och därigenom hindrat denne från att återta varorna. Gärningen har bedömts som rån.
  • RH 2007:62:Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
  • RH 2010:78:En tilltalad som tillgripit en telefon från en person i samband med att han tillsammans med tre medtilltalade misshandlat denne har inte dömts för rån utan för grov misshandel och stöld i brottskonkurrens.
  • RH 2003:27:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som användes inte var skarpladdat. Andra inslag, såsom planeringen, hänsynslösheten och det utdragna förloppet, har avgjort bedömningen.
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • RH 1999:116:Gärning har rubricerats som rån (motvärnsfallet), när butikstillgrepp följts av våld mot butikskontrollant som velat återta godset.
  • RH 1994:139:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats att de vapen som användes var skarpladdade. Andra inslag - planeringen, utrustningen och hänsynslösheten - har avgjort bedömningen. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 1995 s. 405:Försök till rån?
  • RH 2016:43:Motvärnsfallet av rån. Fråga om målsägandes åtgärd för återtagande av tillgripen egendom har skett på bar gärning. Även fråga om tilltalads ålder och om utvisning.
  • NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • RH 2006:26:Den tilltalade är åtalad för rån enligt det s.k. motvärnsfallet då han utövat våld mot en person som han tidigare hade bestulit. Vid detta våld hade den tilltalade inte längre det tillgripna godset i sin omedelbara besittning. Våldet har inte bedömts som rån utan som misshandel.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • NJA 2008 s. 900:En person har i ett varuhus tillgripit varor till ringa värde och med våld satt sig till motvärn när en butikskontrollant ingripit. Med hänsyn till våldets omfattning har handlandet bedömts som rån och inte annat brott som handlandet innefattat. Även fråga om tillämpning av straffmätningsbestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB.
  • RH 1993:147:För den som begått två rån vid 16 års ålder har påföljden bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst 100 timmar.
  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
  • NJA 1997 s. 507:Rån eller utpressning?
  • RH 1993:23:Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att vapen - oaktat det inte blivit utrett att de var riktiga eller skarpladdade - använts på ett hänsynslöst sätt mot väktarpersonal. Det stora bytet på 5,3 miljoner kronor har även detta ensamt ansetts konstituera grovt rån. Straffet har - viss annan brottslighet inräknad - bestämts till fängelse sju år.
  • NJA 1981 s. 273:Rån? Fråga bl a om tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB.
  • NJA 1988 s. 321:Grovt rån?
Ändrad: SFS 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.)

[K8]6 §  Om brott som avses i 5 § är grovt, döms för grovt rån till fängelse i lägst fem och högst tio år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om våldet har varit livsfarligt,
  2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller
  3. om gärningen har varit av särskilt farlig art. Lag (2017:332).

Bedömningsgrunder för då ett rån är att bedöma som grovt föreligger då våldet som utövats är livsfarligt, det inträffar en svår kroppsskada, innefattat synnerlig råhet eller tortyr samt situationer då gärningsmannen utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

Prop. 2016/17:108: 2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller

3. om gärningen har varit av särskilt farlig art.

I paragrafen straffbeläggs grovt rån samt ges besked om tillämplig straffskala och de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska anses vara grovt. Första stycket ...

  • NJA 2011 s. 466:En person rånades på gatan av tre personer och tvingades därefter till sitt hem där han hölls frihetsberövad under hotfulla och förnedrande former medan bostaden genomsöktes varefter han bands och låstes in i en garderob. Brottet har bedömts som grovt rån.
  • NJA 2002 s. 270:En tjugoåring har gjort sig skyldig till bl.a. grovt rån, olaga frihetsberövande och grov våldtäkt. Rånet har bedömts som grovt med hänsyn till att det har begåtts mot en taxiförare med hjälp av ett laddat vapen. Även fråga om påföljd för den samlade brottsligheten.
  • RH 2003:27:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det vapen som användes inte var skarpladdat. Andra inslag, såsom planeringen, hänsynslösheten och det utdragna förloppet, har avgjort bedömningen.
  • NJA 1992 s. 357:Grovt rån?
  • NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • RH 1994:139:Rån mot ett postkontor har bedömts som grovt brott trots att det inte visats att de vapen som användes var skarpladdade. Andra inslag - planeringen, utrustningen och hänsynslösheten - har avgjort bedömningen. Även fråga om straffmätning.
  • NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
  • RH 2007:35:Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong, handfängsel, tårgas, pepparspray, blyinfattade handskar, skyddsväst och walkie-talkies. Personen har dömts för förberedelse till grovt rån. Åtal för grovt vapenbrott har däremot ogillats då vapeninnehavet ansetts vara konsumerat av brottet förberedelse till grovt rån.
  • NJA 1994 s. 732:Grovt rån?
  • RH 1993:23:Rån mot värdetransport har bedömts som grovt brott redan på den grunden att vapen - oaktat det inte blivit utrett att de var riktiga eller skarpladdade - använts på ett hänsynslöst sätt mot väktarpersonal. Det stora bytet på 5,3 miljoner kronor har även detta ensamt ansetts konstituera grovt rån. Straffet har - viss annan brottslighet inräknad - bestämts till fängelse sju år.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott)

[K8]7 §  Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1, 2 eller 4–6 §§, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det vore mer korrekt att tala om olaga billån än bilstöld då gärningsmannen vid tillgrepp av fortskaffningsmedel inte tänkt behålla bilen utan bara tillgripit den. Om gärningsmannen efter att ha tillgripit bilen bestämmer sig för att behålla den gör sig gärningsmannen skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger tillgrepp av fortskaffningsmedel och anger tillämpliga ...

  • RH 2015:47:Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
  • NJA 1987 s. 473:En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
  • RH 1999:4:En person tvingade till sig en bil genom att hota föraren med att sparka honom, om denne inte lämnade bilen. Handlandet bedömdes som olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, vilka brott inte var grova.
  • RH 1994:133:En person som fått sig anvisad en stulen bil har gjort sig skyldig till tillgrepp när han tagit bilen i sin besittning. Tillika fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet när senare brottslighet framstår som lindrigare än den tidigare.
  • NJA 1990 s. 9:Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till häleri. 9 kap 6 §, 8 kap 7 § och 10 kap 7 § 1 st BrB. (Begränsad prövning enligt 54 kap 11 a § RB.)
  • NJA 1992 s. 26:Två män har trängt sig in i en villa och under vapenhot tvingat den som bodde där att lämna ifrån sig nycklarna till en bil, som männen därefter tagit och brukat. Fråga om den straffrättsliga bedömningen av förfarandet.
  • NJA 1995 s. 392:Ägare till motorcykel, som överlämnat denna till annan för provkörning, har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts ha frånhänt sig besittningen till motorcykeln.
  • NJA 1984 s. 751:Tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningsmannen har klättrat över ett nätstängsel kring en industritomt, tillgripit en personbil värd närmare 100 000 kr och fört ut den genom att forcera stängslet, med skador på bilen som följd. Brottet har vid en allsidig bedömning av samtliga omständigheter ansetts inte böra betecknas som grovt.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]8 §  Den som, i annat fall än som anges i detta kapitel, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande. Den första är då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna, exempelvis då det tillgripna göms undan så ägaren hindras att använda det. Den andra situationen är då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt, exempelvis då någon olovligen bryter sig in i en bil för att sova i den vilket innebär att ägaren inte själv kan använda bilen. Det sista är då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som straffbelägger egenmäktigt förfarande och anger tillämpliga straffskalor, ...

  • NJA 1993 s. 480:Tillgrepp av pass har ansetts inte utgöra stöld utan egenmäktigt förfarande.
  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • RH 2000:67:En person, A, ansågs företräda innehavaren av enskild fiskerätt och härigenom ha behörighet enligt 47 § fiskelagen (1993:787) att ta i beslag bl.a. fiskeredskap hos den som ertappades med att olovligen fiska i det aktuella vattnet. Eftersom A i ett visst fall inte hade för avsikt att följa regleringen i fiskelagen av beslag - i fråga om anmälningsskyldighet gentemot polis eller åklagare - ansågs A:s åtgärd i fallet att omhänderta fiskeredskap inte utgöra ett beslagstagande utan innefatta egenmäktigt förfarande.
  • RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld, begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte ansetts föreligga, och gärningen har bedömts som egenmäktigt förfarande, grovt brott. Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna ändras från skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling till villkorlig dom jämte ett med hänsyn till ådömd skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
  • RH 2004:24:Allmän plats för vilken lokala trafikföreskrifter utfärdats hade enligt ett arrendeavtal upplåtits för parkering för endast vissa taxibolags bilar. Förare av taxibil som parkerat på området och som inte var ansluten till något av de bolag som omfattades av avtalet har dömts för egenmäktigt förfarande.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]9 §  Den som vidtar någon sådan åtgärd som avses i 8 § för att själv ta sig rätt döms för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

En person som är ägare till en sak får inte återta saken på egen hand utan måste kontakta polis, kronofogdemyndighet eller annan myndighet. Ett undantag till denna regel är om återtagandet sker under färsk gärning vilket är tillåtet enligt 16 § p. 6 promulgationsförordningen till strafflagen.

Prop. 2016/17:131: I paragrafen straffbeläggs självtäkt och anges den för brottet tillämpliga straffskalan. Som en följd av avskaffandet av bestämmelsen i 11 § andra stycket är paragrafen numera direkt tillämplig även på fast egendom. En ändring görs genom att det uttryckligen anges att paragrafen tar sikte på att någon tar sig rätt genom att vidta sådana åtgärder som anges i 8 §. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt ...

  • NJA 1991 s. 117:Fråga om rättsvillfarelse beträffande äganderätten vid stöld. Tillika fråga om gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt.
  • NJA 1984 s. 315:Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan arrendet upphört men medan arrendatorn alltjämt brukade fastigheten, utan arrendatorns medgivande plöjt upp ett område och vidtagit vissa andra åtgärder på fastigheten. Fastighetsägaren har ansetts härigenom ha gjort sig skyldig till självtäkt 8 kap 9 § och 11 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]10 §  Den som olovligen avleder elektrisk kraft döms för olovlig energiavledning till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som olovligen avleder värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning.

[S2]Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Utan att betala bereda sig tillgång till elektricitet oavsett dess form, strömförande kabel, vindkraftverk, vattenhjul eller andra former.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen, som hittills straffbelagt endast olovlig avledning av elektrisk kraft, ändras på så sätt att den läggs samman med den hittillsvarande kriminaliseringen i 10 a § ...

  • NJA 1984 s. 512:En elabonnent, som har gjort ingrepp i två elmätare och därmed åstadkommit att mätarna registrerat en mindre strömförbrukning än den verkliga, har dömts för olovlig kraftavledning.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)
10 a § Har upphävts genom lag (2017:442).

[K8]11 §  Tar någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 a § och är brottet inte att anse som åverkan enligt den bestämmelsen, ska vad som är föreskrivet i detta kapitel om tillgrepp tillämpas. Lag (2017:442).

1 st.: Här avses rena besittningsrubbningar då gärningsmannen tar naturprodukter som växer. Att däremot från en rabatt ta blommor är att bedöma som ringa stöld eller stöld beroende på värdet.

2 st.: Här avses fall då någon utestängs från sin besittning av fastigheten. Även då intrång sker i större omfattning då utnyttjande av marken blir för intensiv och klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten, se NJA 1996 s. 495 där arrangör av äventyrsresor bedrev organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet. Det handlar inte om att någon stör eller överträder en skylt på vilken det står att obehöriga äga ej tillträda då hänsyn skall tas till allemansrätten, jämför dock 12 kap. 4 § olovlig tagande av väg.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen anger förutsättningarna för att tillämpa straffbestämmelserna om stöld och grov stöld på tillgrepp av vissa naturprodukter. Så ska ske om gärningen med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter inte kan anses som ringa och därför inte utgör åverkan. En redaktionell ändring görs i anledning av att straffbestämmelsen om åverkan numera finns i 12 kap. 2 a §. Vidare görs den sakliga ändringen att det hittillsvarande andra stycket om besittningsintrång i fastighetsförhållanden ...

  • NJA 1982 s. 621:I syfte att skapa politisk opinion mot tilltänkt förvaring i urberget av radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin hindrade en grupp personer tillhörande en s k aktionsgrupp, "Rädda Voxnadalen", genom att sätta sig på en transportväg ett arbetsfordon från att komma fram till platsen för provborrningar, som ägde rum på enskild person tillhörig fastighet med fastighetsägarens medgivande och i övrigt i enlighet med statsmakternas beslut. I mål mot två av deltagarna i aktionen om ansvar för egenmäktigt förfarande uppkommer fråga om de tilltalade handlat i nöd samt, sedan denna fråga besvarats nekande, frågor om påföljdseftergift och, då sådan ansågs ej kunna meddelas, om särskilt beaktande vid påföljdsbestämningen av det politiska syftet.
  • NJA 1984 s. 315:Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan arrendet upphört men medan arrendatorn alltjämt brukade fastigheten, utan arrendatorns medgivande plöjt upp ett område och vidtagit vissa andra åtgärder på fastigheten. Fastighetsägaren har ansetts härigenom ha gjort sig skyldig till självtäkt 8 kap 9 § och 11 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]12 §  För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning eller grov olovlig energiavledning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för stämpling till grov stöld och stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rån eller grovt rån. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brottet fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 8 kap. är kriminaliserade. Första meningen ändras på så sätt att beteckningarna grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning och grov olovlig energiavledning införs. Detta är följdändringar i anledning av vad som behandlats i kommentarerna till 7 och 10 §§. I tredje meningen görs vidare den ändringen att undantag inte längre kommer i fråga för ringa fall av avledning av värmeenergi. Även försök och ...

Prop. 2007/08:60: De nya bestämmelserna i brottsbalken träder i kraft den 1 juli 2008.

  • RH 2015:47:Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • RH 2007:62:Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
  • RH 1993:117:En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och därvid i ett provrum med sax försökt ta bort larmanordningen. Tillgreppsförsöket har med hänsyn till tillvägagångssättet bedömts som försök till stöld.
  • RH 2004:75:Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte bifallits då stöldbrottet inte befunnits fullbordat. Frågan om huruvida personen i stället gjort sig skyldig till försök till stöld har ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerades.
  • RH 2007:35:Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong, handfängsel, tårgas, pepparspray, blyinfattade handskar, skyddsväst och walkie-talkies. Personen har dömts för förberedelse till grovt rån. Åtal för grovt vapenbrott har däremot ogillats då vapeninnehavet ansetts vara konsumerat av brottet förberedelse till grovt rån.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
Ändrad: SFS 2008:264 (Fjärrvärmelag m.m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K8]13 §  Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot

  1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,
  2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska eller
  3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

[S2]Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse. Lag (1987:791).

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

Detta kapitel tar upp tillgreppsbrott som begås med psykiska medel. Gärningsmannen lurar, använder hot, underlåter annans brott, bedrar, framkallar en oriktig föreställning eller utnyttjar ett underläge för att nämna några sätt på vilka brotten kan fullbordas. De flesta brott utom 8 § kräver att det sker en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen skall bli rikare och offret fattigare.

  • NJA 2019 s. 305:Penningtvättsbrott. Rubricering och straffvärdebedömning när förbrottet bestått av ett bedrägeri som medfört att målsäganden betalat drygt 2,7 miljoner kr till fel konto.
Införd: SFS 1999:164 (Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.)
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 1991:451 (om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention m.m.), 2017:443 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker)), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.))
Upphävd: SFS 2014:308 (En effektivare kriminalisering av penningtvätt)

[K9]1 §  Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

[S2]För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Lag (1986:123).

Bedrägeribrottet karaktäriseras av att gärningsmannen vilseleder sitt offer till en disposition vilken innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring. Det skall föreligga adekvat kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen. Om offret oavsett gärningsmannens vilseledande skulle ha företagit dispositionen vilken innebar förmögenhetsöverföringen utgör inte detta bedrägeri.

Första stycket beskriver bedrägeri där vilseledandet kan ske genom att gärningsmannen framkallar, vidmakthåller eller förstärker en oriktig föreställning. Det är ok att allmänt lovprisa, dölja sina avsikter eller lura någon att göra rätt för sig. Däremot får vilseledandet inte avse felaktigt preciserade uppgifter, att redan från början ha som avsikt att inte göra rätt för sig., ta emot bidrag men göra någonting annat än det avsedda eller veta redan från början att löftet ej kommer att kunna uppfyllas.

Andra stycket avser datorbedrägerier där gärningsmannen manipulerar datorer, bankomater eller liknande och omfattar även skimming.

  • NJA 1988 s. 692:Bedrägeri mot postgirot genom betalningsuppdrag utan täckning?
  • NJA 1986 s. 234:Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr har begåtts med begagnande av ett av den tilltalade förfalskat postkvitto. Bedrägeriet har med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grovt och den tilltalade har därför dömts för bedrägeri och urkundsförfalskning.
  • NJA 1981 s. 787:Sökande av socialhjälp, som underlåtit att självmant upplysa om att han hade erhållit förskott på uppgiven inkomst, har befunnits ej vara skyldig till bedrägeri.
  • NJA 1993 s. 746:Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som försäkringstagaren anmält stulen men i själva verket låtit föra utomlands.
  • NJA 1984 s. 740:Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
  • NJA 1992 s. 421:Fråga om skaderekvisitet vid försök till försäkringsbedrägeri.
  • NJA 2014 s. 473:En bank lämnade ett lån till ett bolag och lånelikviden användes för betalning av bolagets förfallna krediter hos banken. Den omständigheten att banken genom långivningen inte försattes i en sämre förmögenhetsställning har inte ansetts innebära att ett skadeståndsanspråk mot en person som dömts för att ha vilselett banken att lämna lånet inte kan bifallas.
  • NJA 1993 s. 274:Sedan ett för högt saldobelopp av misstag införts i en bankbok, har kontohavaren företett bankboken i samband med ett uttag och därvid utfått medel utöver det verkliga tillgodohavandet på kontot. Kontohavaren har dömts för bedrägeri.
  • NJA 2016 s. 39:En person har lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt vilket påverkat det pris som köparna har betalat för bostadsrätten. Handlandet har utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. Förutsättningarna för ansvar för bedrägeri har därmed varit uppfyllda. Även fråga om skadeståndsberäkningen.
  • NJA 1989 s. 810:Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr skulle bedömas enligt 9 kap 1 eller 3 § BrB. Tillika fråga om påföljd för grovt bedrägeri.
  • NJA 1994 s. 185:En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet till något bankkonto, och därvid förtigit att han saknade vilja och förmåga att betala för varorna och tjänsterna. Det har ansetts att förfarandet har inneburit skada för kortutgivaren och att företaget, som tillhandahållit varorna och tjänsterna och blivit vilse lett, har varit i kortutgivarens ställe. 9 kap 1 och 3 §§ BrB.
  • NJA 2007 s. 973:En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller om en månad genom vilseledande ha föranlett att socialbidrag oriktigt har utbetalats till honom. Varje gärning har bedömts som ett särskilt fall av bedrägeri enligt normalgraden. (Gärningarna var begångna innan bidragsbrottslagen (2007:612) trätt i kraft.)
  • NJA 2012 s. 886:Fråga om ansvar för bedrägeri och bidragsbrott. Underlåten anmälan till Försäkringskassan om ändrade förhållanden som har haft betydelse för rätt till sjukersättning (förtidspension) har ansetts utgöra en gärning vid varje utbetalningstillfälle. Bevisningen om att den tilltalade, som led av bl.a. Huntingtons sjukdom, hade uppsåt har bedömts vara otillräcklig.
  • NJA 2006 s. 491:Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
  • NJA 1986 s. 350:En person som köpt en bil på avbetalning med äganderättsförbehåll och sålt den vidare innan den betalts helt har, i visst fall, dömts för bedrägeri mot köparen.
  • NJA 1985 s. 594:Val av påföljd för sjukkassebedrägeri.
  • RH 2002:14:Användandet av annans användarnamn, koder och telefonnummer som man fått tillgång till genom en okänd person via en s.k. chatt på Internet har ansetts medföra straffansvar för bedrägeri.
  • RH 1999:87:Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har bedömts som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.
  • NJA 1988 s. 701:En person har använt ett för honom utfärdat betalkort (sparbankskort) vid betalning för varor och tjänster, oaktat täckning saknades på det till kortet anslutna bankkontot. Fråga, med hänsyn till en mellan säljföretagen och serviceföretag för sparbankerna träffad överenskommelse, huruvida det i 9 kap 1 § 1 st BrB angivna skaderekvisitet vid bedrägeri är uppfyllt.
Ändrad: SFS 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker))

[K9]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa bedrägeri till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §. Lag (2017:442).

Första stycket avser ringa bedrägeri. Andra stycket tar upp snyltningsbrotten där gärningsmannen lever på annans bekostnad, fullbordat nyttigheten och tar en springnota. Viktigt att lägga märke till gärningsmannens uppsåt för om gärningsmannen avsåg att betala men när notan kom bestämde sig för att göra en springnota har gärningsmannen inte vilselett offret till dispositionen, trots detta är denna paragraf tillämplig.

Om gärningsmannen bara glömmer att betala och därmed saknar uppsåt överhuvudtaget kan han bli betalningsskyldig men inte dömas till ansvar.

Prop. 2016/17:131: För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i övrigt är sådan som avses i 1 §.

Paragrafen reglerar lindrigare ...

  • RH 1993:8:Reparation av bil har inte ansetts utgöra en sådan tjänst som avses i 9 kap. 2 § 2 st. brottsbalken.
  • RH 1993:143:En person bytte i en skivaffär de ursprungliga prislapparna på tre CD- skivor till prislappar med lägre pris. Han kunde sedan köpa skivorna till de lägre prisen. Bedrägeri eller bedrägligt beteende?
  • RH 1994:96:I en affär placerade en person på en vara en prislapp med ett 300 kr lägre pris ovanpå den ursprungliga prislappen. Han kunde sedan köpa varan till det lägre priset. Förfarandet har inte ansetts vara mera straffvärt än om någon utan redskap avlägsnar en larmanordning från en vara och sedan för varan gömd i en väska eller i sedvanliga ytterkläder ut ur en affär utan att betala. Gärningen har bedömts som bedrägligt beteende.
  • RH 1996:160:En person fäste ett tiokronorsmynt vid ett snöre och stoppade myntet i en parkeringsautomat, varvid han erhöll en parkeringsbiljett. Han drog därefter ut myntet. Gärningen har bedömts som bedrägligt beteende.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)

[K9]3 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grovt bedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Bedömningsgrunder för grovt bedrägeri är om gärningsmannen under en systematiskt under en lång tid bedragit någon, om brottet varit riktat mot allmänheten eller om gärningsmannen använt sig av en falsk handling.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen straffbeläggs grovt bedrägeri samt anges tillämplig straffskala och – i andra ...

  • NJA 1983 s. 441:Frågor rörande bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Tillika spörsmål beträffande den s k specialitetsprincipen vid utlämning.
  • NJA 1989 s. 810:Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr skulle bedömas enligt 9 kap 1 eller 3 § BrB. Tillika fråga om påföljd för grovt bedrägeri.
  • RH 2009:83:Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer tillhörande andra personer, har dömts för förberedelse till grovt bedrägeri. Uppgifterna i USB-minnet har bedömts vara uppenbart införskaffade för att användas som hjälpmedel vid brott.
  • NJA 1982 s. 645:Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i fråga som påföljd för tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder och grova bedrägerier mot arbetsgivaren.
  • RH 1995:113:Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl. handlingar tillhöriga andra personer har inte ansetts utgöra förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.
  • NJA 1994 s. 185:En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet till något bankkonto, och därvid förtigit att han saknade vilja och förmåga att betala för varorna och tjänsterna. Det har ansetts att förfarandet har inneburit skada för kortutgivaren och att företaget, som tillhandahållit varorna och tjänsterna och blivit vilse lett, har varit i kortutgivarens ställe. 9 kap 1 och 3 §§ BrB.
  • NJA 1992 s. 190:Fråga om påföljd för försök till grovt försäkringsbedrägeri.
  • NJA 2007 s. 973:En person har åtalats för att vid 25 tillfällen med ungefärliga tidsintervaller om en månad genom vilseledande ha föranlett att socialbidrag oriktigt har utbetalats till honom. Varje gärning har bedömts som ett särskilt fall av bedrägeri enligt normalgraden. (Gärningarna var begångna innan bidragsbrottslagen (2007:612) trätt i kraft.)
  • RH 2011:65:Det har inte ansetts möjligt att rubricera grovt bedrägeri som grovt bidragsbrott, när brottet begåtts innan lagen om bidragsbrott trädde i kraft.
  • NJA 2006 s. 491:Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.
  • NJA 1982 s. 863:Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.
  • NJA 1992 s. 763:Sedan ett belopp av misstag satts in på ett postgirokonto som innehades av en förening, har en person genom vilseledande förmått företrädare för föreningen att ta ut pengar från kontot och överlämna dem till honom, varefter han tillägnat sig pengarna. Förfarandet har bedömts som grovt bedrägeri.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)

[K9]3 a §  Den som till en vidare krets riktar betalningsuppmaningar i syfte att vilseleda till handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Lag (2017:442).

När gärningsmannen mottagit ett EU-bidrag och ej gjort vad som överenskommits för att erhålla bidraget leder detta till straff. Om gärningsmannen däremot försökt att göra vad som överenskommits för att erhålla bidraget men misslyckats och därefter gjort något annat utgör detta en straffri handling. När det avser förhållande avseende statliga bidrag tillämpas vad som står i bidragsbrottslagen (LAG#).

Prop. 2016/17:131: leda till handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Paragrafen är ny och straffbelägger grovt fordringsbedrägeri. Någon motsvarande kriminalisering har inte funnits hittills. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2016/17:131#S4-3-1" ...

Införd: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1999:197 (EU-bedrägerier och korruption)

[K9]3 b §  Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för, döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt subventionsmissbruk till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig art. Lag (2019:310).

Prop. 2018/19:78: Är brottet grovt, döms för grovt subventionsmissbruk till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig art.

Paragrafen straffbelägger subventionsmissbruk. Paragrafen ändras genom att det i ett nytt andra stycke införs ett grovt brott med särskild straffskala för allvarligare fall av subventionsmissbruk. Brottet ...

Ändrad: SFS 2019:310 (Skärpt straff för subventionsmissbruk)

[K9]4 §  Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är döms, om inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms för ringa utpressning till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2017:443).

Utpressning karakteriseras av att gärningsmannen utövar ett olaga tvång mot offret vilket leder till en disposition som omedelbart därefter innebär en förmögenhetsöverföring. Detta brott kan karakteriseras på tre sätt där den första som är straffbar innebär att gärningsmannen meddelar offret att den vet om att offret begått ett brott och offret får välja att betala eller bli polisanmäld. Situation två som också är straffbar uppträder då gärningsmannen hotar offret eller någon i dess ställe med våld om gärningsmannen inte får pengar. Situation tre som däremot är straffri uppträder då gärningsmannen hotar att polisanmäla offret om den inte gör rätt för sig och betalar vad den är skyldig gärningsmannen för en tidigare såld vara eller tjänst.

Prop. 2016/17:108: Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

Prop. 2016/17:131: Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

Prop. 2009/10:147: Paragrafens andra stycke har ändrats genom att straffminimum för utpressning, grovt brott, har höjts samt att omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är grovt har angetts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Ändringen har behandlats i avsnitt 4.4. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt andra stycket döms för utpressning, grovt brott, till fängelse i lägst ett och högst sex år. Höjningen av ...

  • NJA 2003 s. 295:Straffmätning i mål om försök till utpressning och grovt vapenbrott.
  • RH 2006:14:I mål om ansvar för försök till utpressning och för sabotage har aktualiserats bl.a. frågan om försökspunkterna har passerats och frågor om uppsåt och brottskonkurrens.
  • RH 2018:44:De tilltalade har genom olaga tvång försökt att förmå målsäganden, en företrädare för ett transportbolag, att till dem betala en fordran avseende s.k. svart lön som en av dem haft på bolaget. Den omständigheten att en av de tilltalade haft en överenskommelse med bolaget om svart lön har inte ansetts medföra att dennes fordran på bolaget varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen. Om de tilltalade försökt att få betalt från bolaget för denna fordran, skulle det fullbordade brottet därför inte ha inneburit någon förmögenhetsöverföring. Eftersom de tilltalade försökt att förmå målsäganden personligen att betala bolagets skuld, har de emellertid gjort sig skyldiga till försök till utpressning.
  • RH 2000:80:En person, som hade tvingats att följa med andra personer som gjorde sig skyldiga till utpressning, dömdes för medhjälp till brottet. Även fråga om brottsrubricering och påföljdsval.
  • NJA 1997 s. 507:Rån eller utpressning?
  • RH 2004:70:En man, som i samband med ett försök att från en privatperson driva in en större påstådd fordran, och därvid burit en jacka försedd med MC- klubben Bandidos symboler har ansetts därigenom ha gjort sig skyldig till sådant hot om brottslig gärning som kan föranleda ansvar för försök till utpressning.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2017:443 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

[K9]5 §  Den som vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen eller för vilken motprestation inte ska lämnas, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

[S3]Är brottet grovt, döms för grovt ocker till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Lag (2017:442).

Första stycket innebär att gärningsmannen utnyttjar en svaghet hos offret. Med lättsinne menas bland annat hasardspel. Att utnyttja okunnighet hos offret är däremot inte att anse som ocker. När det gäller beroende ställning så skall det föreligga ett uppenbart missförhållande mellan de båda parterna. Andra stycket avser situationer då en näringsidkare ägnar sig åt kreditgivning.

Prop. 2016/17:131: För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Är brottet grovt, döms för grovt ocker till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit ...

  • RH 2018:22:Åklagaren yrkade ansvar för grovt ocker under påstående, att den tilltalade hade utnyttjat målsägandens oförstånd genom att påverka och förmå målsäganden att utställa en fullmakt som gav honom rätt att disponera över målsägandens banktillgångar och att den tilltalade därefter med stöd av fullmakten vidtagit olika transaktioner varigenom han tillgodogjort sig dessa tillgångar. Hovrätten fann att åtalet för ocker inte kunde bifallas då de vidtagna transaktionerna skett utan utnyttjande av målsägandens oförstånd. Då hovrätten vidare fann att förutsättningar saknades för att pröva om gärningspåståendet innefattade något annat brott, ogillades åtalet.
  • RH 2005:6:En kvinna, född år 1923, hade tillgångar i februari 1999 i form av banktillgodohavanden och fastigheter som uppgick sammanlagt till omkring 3,3 miljoner. I februari 2001 då förvaltare förordnades för henne, uppgick hennes tillgångar till omkring 33 000 kr. I målet befanns utrett att två makar erhållit 3,3 miljoner i värden från kvinnans tillgångar. Makarna, som tidigare var ostraffade, dömdes av hovrätten för ocker, grovt brott, till två respektive ett års fängelse.
  • NJA 1981 s. 718:Allmän åklagare yrkade ansvar på A för ocker under påstående, att A hade utnyttjat B:s oförstånd genom att ta emot viss egendom som gåva av denne. Åklagaren gjorde inte gällande att A hade förmått eller påverkat B att ge honom egendomen. I samband med åtalet fördes även talan mot A om enskilt anspråk. Den åtalade gärningen har ansetts inte vara att hänföra till ocker. 9 kap 5 § BrB, jfr 31 § avtalslagen.
  • NJA 2013 s. 1130:Ocker?
  • NJA 1995 s. 430:Ocker?
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker))

[K9]6 §  Den som

  1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
  2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller
  3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran

[S2]döms för häleri till fängelse i högst två år.

[S3]För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.

[S4]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms för grovt häleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig art. Lag (2017:442).

När ett omhändertagandet sker i omedelbar anslutning till tillgreppet bör medhjälp och inte häleri anses föreligga, se NJA 1949 s. 529 och 23 kap. 4 §. Se även Lag (1999:271) om handel med begagnade varor samt Förordning (1999:272) om handel med begagnade varor

Prop. 2016/17:131: 1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,

  • RH 1995:63:Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för s.k. näringshäleri har hovrätten inte kunnat pröva om en person begått detta brott, trots att åklagaren under huvudförhandlingen uppgett att åtalet avser denna form av häleri.
  • NJA 1988 s. 534:Bevisningen i mål angående narkotikabrott har i visst fall ansetts otillräcklig för fällande dom.
  • NJA 2013 s. 654:Påföljdsval och straffmätning vid förmögenhetsbrott (grovt häleri).
  • NJA 1984 s. 564:Preskriptionstiden för sakhäleri har ansetts skola i princip räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri. Sedan tilltalad av HovR dömts för flera brott till gemensamt straff men frikänts från ansvar för två ytterligare gärningar, fullföljde riksåklagaren talan med yrkande att den tilltalade måtte fällas till ansvar för dessa gärningar och att påföljden för all den av åtalet omfattade brottsligheten måtte bestämmas till det av HovR:n utmätta straffet. HD:s prövning har ansetts inte omfatta vare sig den tilltalades skuld till de brott för vilka han dömts av HovR:n eller, då HD inte fällde den tilltalade till ansvar för något ytterligare brott, frågan om påföljden för den tilltalades brottslighet.
  • NJA 1990 s. 9:Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till häleri. 9 kap 6 §, 8 kap 7 § och 10 kap 7 § 1 st BrB. (Begränsad prövning enligt 54 kap 11 a § RB.)
  • NJA 1990 s. 351:Vid åtal för grovt häleri fråga bl a om beräkningen av brottsföremålets värde.
  • RH 2011:57:Fråga om straffvärde, påföljdsval och straffmätning vid olovlig befattning med falska pengar och häleribrottslighet som tar sikte på befattning med missfärgade sedlar som härrör från allvarlig tillgreppsbrottslighet.
  • NJA 1992 s. 37:Befattning med stulna tavlor i syfte att för annans räkning återförsälja dem till ägaren mot en lösensumma har ansetts utgöra häleri. - Fråga tillika om betydelsen av att de tilltalade handlat i visst samförstånd med polisen.
  • RH 2010:29:Efter det att en gärningsman begått ett fullbordat häleri för vilket preskription inträtt, har han vidtagit ytterligare hälerihandlingar avseende samma konstföremål. Frågan om preskription inträtt också för dessa senare handlingar har besvarats jakande.
  • NJA 1989 s. 862:Fråga vid åtal för sakhäleri avseende pengar om beviskravet beträffande förbrottet. Tilltalad, som överklagat HovR:ns fällande dom i skuldfrågan, har avlidit efter huvudförhandlingen i HD men innan HD meddelat dom i målet. Skuldfrågan har prövats genom domen utan att den tilltalades anhöriga beretts tillfälle att yttra sig.
  • NJA 1981 s. 318:Påföljd för grovt häleri har i visst fall bestämts till skyddstillsyn jämte fängelse. 28 kap 3 § BrB.
  • NJA 1986 s. 374:Fråga om ansvar för häleri eller häleriförseelse och i samband därmed särskilt om innebörden av den år 1980 införda bestämmelsen om häleri i 9 kap 6 § 2 st BrB.
  • NJA 1985 s. 444:En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att gärningsmannen därigenom deltog i systematisk brottslig verksamhet av allvarlig art. Undantag har dock gjorts för två häleribrott som begicks avsevärd tid före de andra brotten och inte framstod som led i den systematiska brottsligheten.
  • NJA 2000 s. 372:Fråga om ansvar för medhjälp till skattebedrägeri alternativt för fordringshäleri
  • RH 1995:80:Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och omhändertagits av person, som insett att cykeln var stulen. Åtal för häleri alt. häleriförseelse har ogillats då cykeln bedömts utgöra hittegods varför omhändertagandet av den varit tillåtligt enligt hittegodslagens regler. - Då det i målet inte heller styrkts att den tilltalade gjort sig skyldig till olovligt förfogande eller fyndförseelse har denne frikänts.
Ändrad: SFS 1991:451 (om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention m.m.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.)), 1999:164 (Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.)
6 a § Har upphävts genom lag (2014:308).

[K9]7 §  Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För häleriförseelse skall också dömas den som

  1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,
  2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
  3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades. Lag (1991:451).

  • RH 1995:63:Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för s.k. näringshäleri har hovrätten inte kunnat pröva om en person begått detta brott, trots att åklagaren under huvudförhandlingen uppgett att åtalet avser denna form av häleri.
  • NJA 2000 s. 652:Köparen av en stulen båt har, trots vissa kontrollåtgärder, med hänsyn till omständigheterna dömts för häleriförseelse.
  • RH 1995:80:Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och omhändertagits av person, som insett att cykeln var stulen. Åtal för häleri alt. häleriförseelse har ogillats då cykeln bedömts utgöra hittegods varför omhändertagandet av den varit tillåtligt enligt hittegodslagens regler. - Då det i målet inte heller styrkts att den tilltalade gjort sig skyldig till olovligt förfogande eller fyndförseelse har denne frikänts.
Ändrad: SFS 1991:451 (om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention m.m.), 1980:107 (med förslag till lag om ändring i brottsbalken (häleri m.m.))
7 a § har upphävts genom lag (2014:308).

[K9]8 §  Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1970:414).

  • NJA 2002 s. 17:Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp.
Ändrad: SFS 1970:414 (('med förslag till lag om otillbörlig marknadsföring, m. m.',))

[K9]9 §  Den som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller någon annan egendom döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För svindleri döms det också om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller som på grund av sin ställning bör ha särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada.

[S3]Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms för grovt svindleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av större omfattning, kunnat medföra avsevärd skada eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: För svindleri döms det också om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller som på grund av sin ställning bör ha särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada.

Är brott som ...

  • RH 1997:82:Fråga om grovt svindleri vid underlåtenhet att i delårsrapport informera om sidoavtal m.m.
  • NJA 1992 s. 691:Ett aktiebolags registrerade aktiekapital har ökats genom apportemission. Åtal har väckts för svindleri på den grund att emissionsanmälan till Patent- och registreringsverket, vilken upptagit riktiga uppgifter om värdet av apportegendomen, ej åtföljts av en redogörelse för vissa finansiella transaktioner som föregått nyemissionen. Underlåtenhet att lämna en sådan redogörelse har ansetts ej kunna grunda ansvar för svindleri. (HD:s prövning begränsad till prejudikatfråga.) 9 kap 9 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K9]10 §  Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter eller fängelse i högst två år.

[K9]11 §  För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning, ringa utpressning, grov utpressning, ocker, grovt ocker eller grovt häleri och för stämpling till grovt bedrägeri, grov utpressning eller grovt häleri döms det till ansvar enligt 23 kap. Bestämmelserna i 23 kap. 3 § ska dock inte gälla i fråga om försök till utpressning, ringa utpressning eller grov utpressning. För förberedelse till grovt fordringsbedrägeri döms också till ansvar enligt 23 kap.

[S2]Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med bedrägligt uppsåt skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med bedrägligt uppsåt skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten ...

  • NJA 1984 s. 740:Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
  • RH 2018:44:De tilltalade har genom olaga tvång försökt att förmå målsäganden, en företrädare för ett transportbolag, att till dem betala en fordran avseende s.k. svart lön som en av dem haft på bolaget. Den omständigheten att en av de tilltalade haft en överenskommelse med bolaget om svart lön har inte ansetts medföra att dennes fordran på bolaget varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen. Om de tilltalade försökt att få betalt från bolaget för denna fordran, skulle det fullbordade brottet därför inte ha inneburit någon förmögenhetsöverföring. Eftersom de tilltalade försökt att förmå målsäganden personligen att betala bolagets skuld, har de emellertid gjort sig skyldiga till försök till utpressning.
  • RH 2009:83:Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer tillhörande andra personer, har dömts för förberedelse till grovt bedrägeri. Uppgifterna i USB-minnet har bedömts vara uppenbart införskaffade för att användas som hjälpmedel vid brott.
  • RH 1995:113:Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl. handlingar tillhöriga andra personer har inte ansetts utgöra förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.
Ändrad: SFS 2014:308 (En effektivare kriminalisering av penningtvätt), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2001:780 (Tillträde till andra tilläggsprotokollet till bedrägerikonventionen)

[K9]12 §  Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grovt bedrägeri och grov utpressning.

[S2]Bedrägeri eller ringa bedrägeri som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto och ringa bedrägeri som avses i 2 § andra stycket får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2017:443).

Prop. 2016/17:108: Bedrägeri eller bedrägligt beteende, som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto, och bedrägligt beteende, som avses i 2 § andra stycket, får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

I paragrafen finns regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 9 kap. Genom en ändring i första stycket åstadkoms att grov utpressning ska vara en brottstyp som undantas från den inskränkning av åtalsrätten ...

Prop. 2016/17:131: Bedrägeri eller ringa bedrägeri som består i att någon gjort avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto och ringa bedrägeri som avses i 2 § andra stycket får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.

I paragrafen ges regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 9 kap. Genom en ändring i andra stycket görs en anpassning till den omständigheten att beteckningen ringa bedrägeri fått ersätta bedrägligt ...

Ändrad: SFS 1994:1411 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 2017:332 (Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott), 2017:443 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1976:1139 (med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser)

10 kap. Om förskingring, annan trolöshet och mutbrott

[K10]1 §  Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

Det finns två fall av förskingring, sakförskingring där någon är skyldig att utgiva egendom och penningförskingring där någon är skyldig att redovisa pengar. Gärningsmannen har tidigare fått besittning till egendomen och har vid tidpunkten då han förskingrar ett tillägnelseuppsåt vilken medför en förmögenhetsöverföring där gärningsmannen blir rikare och offret fattigare. Om något av rekvisiten inte är uppfyllda kan det medföra att det blir fråga om olovligt förfogande 4 §, olovligt brukande 7 § eller fyndförseelse 8 §. Om gärningsmannen sammanblandar egendom med sin egen så att de inte går att skilja åt kan det vara fråga om 4 §. Viktigt att tänka på är att skada uppstår redan vid förekomsten av abstrakt fara för vinning, till exempel vid tidpunkten då en spekulativ affär ingås eller då gärningsmannen ger sig in i spel och dobbel. Det är risken för en eventuell förlust som räknas.

  • NJA 2011 s. 524:En anställd som hade behörighet att göra betalningar för sin arbetsgivare genom uttag från dennes bankkonto har från kontot fört över medel till eget bankkonto för att finansiera spel. Förskingring?
  • NJA 1998 s. 583:Fråga vilken betydelse en borgensförbindelse har för straffansvar och skadeståndsskyldighet för förskingringsbrott, när borgensåtagandet avsett också annan betalningsskyldighet än den som gällt de medel som den åtalade haft att redovisa för.
  • RH 1996:76:Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare fråga om möjlighet förelåg för hovrätten att, oaktat innehållet i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, beakta preskription till undvikande av att påföljd oriktigt ådömdes.
  • NJA 2008 s. 392:Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.
  • NJA 1985 s. 747:En åkare som har utfört transporter åt ett transportföretag har från företagets kunder mottagit lastpallar som han sedan underlåtit att redovisa till företaget. Fråga har uppkommit om han fått hand om pallarna under sådana omständigheter att förutsättningarna för förskingringsbrott enligt 10 kap 1 § BrB är uppfyllda.
  • NJA 2007 s. 599:Fråga i konkurs om resebyrå varit redovisningsskyldig mot flygbolag för mottagna biljettintäkter och om flygbolagen haft separationsrätt till utestående fordringar mot flygbolagens kunder. Jfr NJA 1999 s. 812
  • RH 1993:96:Fråga om villkorlig dom för förskingring skall förenas med böter när den tilltalade i domen ålagts att utge ett relativt högt skadestånd.

[K10]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa förskingring till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Gränsen mellan förskingring och ringa förskingring motsvarar gränsen mellan stöld och ringa stöld i 8 kap.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av förskingring och anger tillämplig straffskala, ändras på så sätt att brottsbeteckningen undandräkt ersätts med ringa förskingring. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.1.

Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K10]3 §  Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grov förskingring till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull ställning eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

Till grov förskingring räknas fall där gärningsmannen missbrukat en ansvarsfull ställning till vilken man bedömer graden av självständighet, om det avser en advokat eller om det skett under myndighetsutövning. Då någon begagnat en falsk handling eller fört vilseledande bokföring bedömer man ifall det handlat om förfalskning samt osant intygande eller osann försäkran. Gärning som är av särskild farlig art avser en gärning som förfalskning vilken varit svår att upptäcka, flera personer har samverkat eller om gärningen varit särskilt noggrant planerad.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull ställning eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller

om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller ...

  • NJA 1998 s. 583:Fråga vilken betydelse en borgensförbindelse har för straffansvar och skadeståndsskyldighet för förskingringsbrott, när borgensåtagandet avsett också annan betalningsskyldighet än den som gällt de medel som den åtalade haft att redovisa för.
  • NJA 1992 s. 470:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • RH 1996:2:Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har bestämts till fängelse.
  • RH 1996:60:Tingsrätten dömde en banktjänsteman för grov förskingring till villkorlig dom. Hovrätten ändrade påföljden till fängelse.
  • RH 1996:42:Straffvärde och påföljd vid grov förskingring.
  • NJA 1997 s. 652:Fråga om påföljd för grov förskingring.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K10]4 §  Den som i annat fall än som anges i 1, 2 eller 3 § vidtar åtgärd med egendom, som han eller hon har i besittning men till vilken ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller annars tillkommer någon annan, varigenom egendomen frånhänds den andre eller denne på annat sätt berövas sin rätt, döms för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt olovligt förfogande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Lag (2017:442).

Om det saknas ett rekvisit så man inte kommer upp i förskingring enligt 1 § hamnar man oftast här. Det kan även avse brott där man inte fyller upp alla rekvisit till bedrägeri enligt 9 kap. 1 §. Det handlar oftast om sakförskingring där egendom omfattas av annans äganderätt eller säkerhetsrätt som till exempel vid avbetalning eller då det rör en sakrätt, till exempel hamnar fall av tvesala under denna paragraf men även försäljning av egendom under betänketiden som föregår en bodelning. När gärningsmannen sammanblandar egendom med sina egna så de inte går att skilja åt. Även situationer där gärningsmannen förstör, förbrukar eller kastar bort egendom som han har i sin besittning handlar om olovligt förfogande enligt denna paragraf.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt olovligt förfogande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada eller varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Paragrafen, som straffbelägger olovligt förfogande och anger tillämplig straffskala, ändras på flera sätt. Genom ett nytt, andra stycke ...

  • NJA 2011 s. 524:En anställd som hade behörighet att göra betalningar för sin arbetsgivare genom uttag från dennes bankkonto har från kontot fört över medel till eget bankkonto för att finansiera spel. Förskingring?
  • NJA 2001 s. 362:Anställds kopiering av kunddatabas, som utgjort företagshemlighet men som den anställde haft lovlig tillgång till i sitt arbete, har inte ansetts vara företagsspioneri och ej heller olovligt förfogande.
  • NJA 1994 s. 480:Olovligt förfogande? Tillämpningen av straffrättens legalitetsprincip.
  • RH 1995:80:Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och omhändertagits av person, som insett att cykeln var stulen. Åtal för häleri alt. häleriförseelse har ogillats då cykeln bedömts utgöra hittegods varför omhändertagandet av den varit tillåtligt enligt hittegodslagens regler. - Då det i målet inte heller styrkts att den tilltalade gjort sig skyldig till olovligt förfogande eller fyndförseelse har denne frikänts.
  • NJA 2007 s. 599:Fråga i konkurs om resebyrå varit redovisningsskyldig mot flygbolag för mottagna biljettintäkter och om flygbolagen haft separationsrätt till utestående fordringar mot flygbolagens kunder. Jfr NJA 1999 s. 812
  • RH 2005:67:En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar sedlarna i automaten. En annan person har tagit sedlarna. Hur bör denna gärning bedömas?
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K10]5 §  Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta en ekonomisk angelägenhet eller självständigt hantera en kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av en sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han eller hon för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.

[S2]Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

[S3]Om någon som har fått till uppgift att sköta en rättslig angelägenhet för någon annan missbrukar sin förtroendeställning till förfång för huvudmannen, döms han eller hon enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (2017:442).

Detta brott kännetecknas av en viss bestämdhet där en person missbrukar ett kvalificerat förtroende samt en behörighet till skillnad mot 6 § som inget krav ställer på förtroende utan gärningsmannen har endast behörighet att företa en rättshandling. Med förtroende kan jämföras att gärningsmannen har en mer ansvarsfull post till skillnad mot arbetaren på golvet inom ett företag, en styrelseledamot eller person i nyckelposition inom ett företag räknas däremot hit samt självständiga uppdragstagare som jurister.

Prop. 2016/17:131: Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

Missbrukar någon, som ...

  • NJA 1996 s. 152:Fråga om trolöshet mot huvudman och medverkan till sådant brott. 10 kap 5 § och 23 kap 4 § BrB.
  • NJA 1984 s. 665:En försäljningsingenjör slutar sin anställning och startar ett eget företag som övertar agenturer för två tyska företag från den tidigare arbetsgivaren. Fråga om ingenjörens kontakter med de tyska företagen före anställningens upphörande innefattade trolöshet mot huvudman.
  • RH 1997:77:En banktjänsteman, som var chef för en banks lokalkontor, förorsakade banken skada genom förskottering av utländska checkar och annan kreditgivning. Han åtalades för trolöshet mot huvudman, grovt brott. Sedan tingsrätten ogillat åtalet dömdes han av hovrätten. Även fråga om förutsättningarna för jämkning av skadestånd.
  • RH 2018:46:Tilltalad, som tillgodogjort sig närmare 6,5 miljoner kr från ett bolag där han var styrelseledamot och ekonomiansvarig, har dömts till fängelse 2 år 6 månader.
  • RH 2019:16:En person som hade olika ledningsfunktioner i tre bolag genomförde olovliga och icke-affärsmässiga dispositioner vilka ledde till beaktansvärd risk för skada om sammanlagt ca 26 450 000 kr. Personen dömdes för trolöshet mot huvudman, grovt brott, till fängelse två år. Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i två år och sex månader, men eftersom personen lämnat uppgifter som varit av väsentlig betydelse för utredningen motsvarade straffmätningsvärdet fängelse i två år.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker))

[K10]5 a §  Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen.

[S2]Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört.

[S3]För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv. Lag (2012:301).

[K10]5 b §  Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

[K10]5 c §  Är brott som avses i 5 a eller 5 b § att anse som grovt, döms för grovt tagande av muta eller grovt givande av muta till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning, avsett betydande värde eller ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2012:301).

Prop. 2011/12:79: Paragrafen är ny. Den reglerar grovt tagande av muta respektive grovt givande av muta samt ger besked om tillämplig straffskala och de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är grovt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.

Införd: SFS 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning)

[K10]5 d §  För handel med inflytande döms till böter eller fängelse i högst två år den som i annat fall än som avses i 5 a eller 5 b §

  1. tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller
  2. lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling. Lag (2012:301).

Prop. 2011/12:79: Paragrafen är ny och anger i två punkter vilka som kan dömas för brottet handel med inflytande. Någon motsvarande kriminalisering har inte tidigare gällt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Införd: SFS 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning)

[K10]5 e §  En näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

[K10]6 §  Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.

Brottet behörighetsmissbruk kräver inget förtroende eller besittning av egendomen utan gärningsmannen utnyttjar en situation som uppstått endast på grund av att gärningsmannen har fått en viss behörighet.

[K10]7 §  Den som vållar skada eller olägenhet genom att olovligen bruka någon annans sak döms för olovligt brukande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som vållar skada eller olägenhet genom att olovligen bruka en fastighet som han eller hon innehar men som någon annan har nyttjanderätt eller annan rätt till.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt olovligt brukande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).

1 st. Med bruka jämställs även begreppen begagna, använda samt nyttja. Det räcker att en beaktansvärd fara för en slutlig förlust uppstår för att brottet skall vara fullbordad och en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil som han använt döms för olovligt brukande. Däremot döms en gärningsman som inte lämnar tillbaka en hyrd bil vilken han inte har använt enligt civilrättsliga regler då bilen ej brukats. En medpassagerare i en stulen bil döms för medhjälp till olovligt brukande då det är föraren som brukat bilen, inte passageraren.

Prop. 2016/17:131: Är brottet grovt, döms för grovt olovligt brukande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen, som straffbelägger ...

  • NJA 1986 s. 165:Innehavare av s k oreglerad ströäng har ansetts kunna utan hinder av staten tillkommande rätt uppföra mindre stuga och liknande byggnad på ängen, oavsett för vilket ändamål det sker.
  • NJA 1987 s. 388:Fråga huruvida den som ej återlämnat en förhyrd personbil på avtalad tid gjort sig skyldig till olovligt brukande. 10 kap 7 § BrB. Tillika fråga om tillämpning av 35 kap 6 § BrB avseende gärning beträffande vilken parterna godtagit TR:s bedömning och som vid tiden för HD:s dom är preskriberad.
  • RH 2004:18:En arbetstagare har använt den dator som arbetsgivaren tillhandahållit som arbetsredskap för att för egen räkning kopiera ett kundregister, vilket arbetstagaren i och för sig haft tillgång till på arbetsplatsen. Förfarandet har ansetts utgöra ett olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § brottsbalken.
  • NJA 2003 s. 645:Fråga om en person som har följt med på en färd med en olovligt tillgripen bil skall dömas för olovligt brukande.
  • NJA 1990 s. 9:Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till häleri. 9 kap 6 §, 8 kap 7 § och 10 kap 7 § 1 st BrB. (Begränsad prövning enligt 54 kap 11 a § RB.)
  • RH 1998:20:Fråga om påföljd för olovligt brukande och olovlig körning.
  • RH 1997:117:Fråga om nyttjande av tjänstebil för privata körningar har varit att betrakta som olovligt brukande har besvarats nekande, eftersom det varit förutsatt att bilen skulle kunna nyttjas som en förmånsbil och det inte förelegat uppsåt att använda den olovligt.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 1986:123 (med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker)), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K10]8 §  Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning, dömes för fyndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest med godset på sätt i 4 § sägs, skall gälla vad där är stadgat.

  • RH 1995:80:Cykel, som tillgripits från ägaren och därefter övergivits, har anträffats och omhändertagits av person, som insett att cykeln var stulen. Åtal för häleri alt. häleriförseelse har ogillats då cykeln bedömts utgöra hittegods varför omhändertagandet av den varit tillåtligt enligt hittegodslagens regler. - Då det i målet inte heller styrkts att den tilltalade gjort sig skyldig till olovligt förfogande eller fyndförseelse har denne frikänts.
  • RH 2005:67:En person har tagit ut pengar i en uttagsautomat men av förbiseende lämnat kvar sedlarna i automaten. En annan person har tagit sedlarna. Hur bör denna gärning bedömas?

[K10]9 §  För försök till förskingring eller trolöshet mot huvudman och för försök, förberedelse eller stämpling till grov förskingring eller grov trolöshet mot huvudman döms det till ansvar enligt 23 kap. För förberedelse till grovt givande av muta döms det också till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen har ändrats på så sätt att förberedelse till grov förskingring har straffbelagts. Lagföring för förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna komma i fråga t.ex. om pengar tagits emot eller lämnats som betalning för att någon som är redovisningsskyldig för viss egendom ska ge in en felaktig redovisning och där ingripande skett redan innan redovisningen getts in. Ett annat exempel på förberedelsehandling skulle kunna vara att någon tar befattning med falsk handling som är avsedd ...

Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning)

[K10]10 §  Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i detta kapitel, dock inte grov förskingring och grov trolöshet mot huvudman.

[S2]Ringa förskingring, olovligt förfogande eller olovligt brukande beträffande lös egendom som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning skett eller som gärningsmannen annars innehar på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

[S3]Tagande av muta, givande av muta, handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott får åtalas av åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt. Att denna inskränkning i vissa fall inte gäller framgår dock av 20 kap. 5 §. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Ringa förskingring, olovligt förfogande eller olovligt brukande beträffande lös egendom som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning skett eller som gärningsmannen annars innehar på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Tagande av muta, givande ...

Ändrad: SFS 1994:1411 (Ett effektivare brottmålsförfarande), 1977:984 (med förslag till konsumentkreditlag m.m.), 1978:597 (om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning)

11 kap. Om brott mot borgenärer m.m.

[K11]1 §  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd.

[S2]För oredlighet mot borgenärer döms också en gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång. Detsamma skall gälla, om en gäldenär i otillbörligt syfte underlåter att, så långt möjligt, medverka till att tillgång i utlandet som ingår i konkursen ställs till konkursförvaltningens förfogande, trots att konkursförvaltaren uppmanat gäldenären att medverka.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grov oredlighet mot borgenärer till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Paragrafen har behandlats i kapitel 6.

Första stycket är oförändrat. Det behandlar förmögenhetsförsämrande åtgärder i form av gåva och liknande benefika handlingar samt förstörande.

I andra stycket behandlas dels regeln om bortförande av tillgångar inför förestående konkurs, dels bestämmelserna om undandragande och undanhållande av ...

  • NJA 2013 s. 822:Ägaren av ett aktiebolag har före bolagets konkurs betalat ut upparbetad marknadsmässig lön till sig själv. Förfarandet har inte ansetts innefatta ett sådant avhändande som avses i 11 kap. 1 § brottsbalken (oredlighet mot borgenärer) utan har i stället bedömts som otillbörligt gynnande av borgenär enligt 11 kap. 4 § brottsbalken.
  • NJA 1994 s. 336:Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
  • NJA 1991 s. 491:Vägran av en konkursgäldenär att medverka till att ett belopp i utlandet fördes över till konkursförvaltningen i Sverige har inte ansetts kunna föranleda ansvar för oredlighet mot borgenärer enligt 11 kap 1 § 3 st BrB.
  • NJA 1989 s. 570:En konkursgäldenär har, i fråga om ett belopp som ingick i konkursboet, dels använt en del därav dels behållit återstoden en viss tid. Fråga, vid åtal för oredlighet mot borgenärer bestående i att gäldenären undandragit eller undanhållit konkursförvaltningen nämnda belopp, om betydelsen av att han inte förtigit tillgången i konkursen och att han efter uppmaning lämnat från sig den behållna delen av medlen. Tillika fråga om påföljden.
  • NJA 1998 s. 767:En gäldenär som fört ut tillgång av betydande värde från Sverige har åtalats för oredlighet mot borgenärer enligt 11 kap 1 § 3 st BrB. Fråga om konkurs var förestående.
Ändrad: SFS 1981:827 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1978:894 (med förslag till lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, m.m.), 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer), 1994:335 (Skuldsaneringslag), 1976:56 (om ändring i brottsbalken), 1986:43 (om ändring i brottsbalken m.m. (mot brott mot borgenärer))

[K11]2 §  En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering, F-skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

[S2]För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

[S3]Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

[S4]Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning. Lag (2016:677).

När ett ärende har hamnat hos kronofogden (KFM) på grund av att någon har en skuld och den som har en skuld inte betalar så påbörjar KFM en utredning om vad den som har skulden äger. Utredningen kan ske genom att personen på en särskild blankett får redovisa vad den äger. Om den i sin redovisning medvetet ljuger eller på grund av allvarligt slarv lämnar uppgifter som är felaktiga har man gjort sig skyldig till försvårande av exekutiv förrättning. Detsamma gäller uppgifter som lämnas till konkursförvaltare. Felaktigt lämnade uppgifter kan falla inom ramen för osann alternativ vårdslös försäkran i 15 kap. 10 §.


Prop. 2005/06:124: I paragrafens första stycke har endast den redaktionella ändringen gjorts att hänvisningen när det gäller skuldsanering till skuldsaneringslagen tagits bort.

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i kapitel 9.

Det första stycket motsvarar innehållet i 1 § andra stycket första ledet och 3 § andra stycket i paragrafernas hittillsvarande lydelse. I bestämmelsen regleras det straffrättsliga ansvaret för felaktiga uppgifter som en gäldenär uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar vid konkurs,

skuldsanering ...

  • RH 2018:25:En tidigare konkursgäldenär åtalades för att ha undanhållit och förtigit behållning på ett utländskt bankkonto för konkursförvaltningen och vid edgångssammanträdet. Omständigheterna har inte ansetts vara sådana att den tilltalade var befriad från ansvar enligt ansvarsfrihetsregeln i 11 kap. 2 § tredje stycket andra ledet brottsbalken. Även fråga om förhållandet mellan straffbestämmelserna om oredlighet mot borgenärer och försvårande av konkurs (11 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken) samt om förlängning av näringsförbud.
  • RH 1995:102:Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer) samt om straffvärdet på sådant brott.
  • NJA 1994 s. 336:Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.
  • NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet uppkommer frågor a) om resningsansökningen kan tas upp till prövning utan hinder av att en tidigare resningsansökan avseende samma dom har avslagits; i det nya ärendet påstår sökanden att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag i ett hänseende som han åberopat även i det första ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner kan utgöra avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer, och c) om förutsättningarna för att Högsta domstolen skall kunna omedelbart ändra en brottmålsdom, när resning beviljas till den tilltalades förmån därför att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.
Ändrad: SFS 2006:549 (Ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande), 2016:677 (Skuldsanering – bättre möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt), 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer)

[K11]3 §  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.2.

Brott mot upplysningsplikten behandlas inte längre i bestämmelsen. Innehållet i det tidigare andra stycket i paragrafen har i stället förts över till 2 §. Innebörden av ändringen i den bestämmelsen har behandlats i kapitel 9.

Bestämmelsen är i övrigt oförändrad. I den behandlas vissa förfaranden varigenom någon som är på obestånd eller när ...

  • RH 2018:25:En tidigare konkursgäldenär åtalades för att ha undanhållit och förtigit behållning på ett utländskt bankkonto för konkursförvaltningen och vid edgångssammanträdet. Omständigheterna har inte ansetts vara sådana att den tilltalade var befriad från ansvar enligt ansvarsfrihetsregeln i 11 kap. 2 § tredje stycket andra ledet brottsbalken. Även fråga om förhållandet mellan straffbestämmelserna om oredlighet mot borgenärer och försvårande av konkurs (11 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken) samt om förlängning av näringsförbud.
  • NJA 1983 s. 163:Fråga om bestämmande av straff för gärningar som har föranlett näringsförbud.
Ändrad: SFS 1981:827 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1978:894 (med förslag till lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, m.m.), 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer), 1994:335 (Skuldsaneringslag), 1976:56 (om ändring i brottsbalken)

[K11]4 §  Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt, för otillbörligt gynnande av borgenär till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon som är på obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt.

[S2]En gäldenär, som för att främja ackord i hemlighet lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån, döms också för otillbörligt gynnande av borgenär. Lag (2005:242).

Prop. 2004/05:69: Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2. Bestämmelsen reglerar förfaranden som innebär att en viss borgenär gynnas av en gäldenär som är på obestånd samt hemliga överenskommelser i syfte att främja ackord. Brottet ges en ny rubricering och benämns i fortsättningen otillbörligt gynnande av borgenär. Straffbestämmelsen har även moderniserats och förtydligats språkligt i vissa avseenden.

I första stycket ...

  • NJA 2013 s. 822:Ägaren av ett aktiebolag har före bolagets konkurs betalat ut upparbetad marknadsmässig lön till sig själv. Förfarandet har inte ansetts innefatta ett sådant avhändande som avses i 11 kap. 1 § brottsbalken (oredlighet mot borgenärer) utan har i stället bedömts som otillbörligt gynnande av borgenär enligt 11 kap. 4 § brottsbalken.
  • NJA 1986 s. 779:Fråga om ansvar för mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Tillika fråga, när den tilltalade befunnits skyldig till mannamån mot borgenärer, om påföljd och näringsförbud.
  • NJA 1997 s. 401:I en koncern med ett för koncernbolagen gemensamt likvidkonto lät ställföreträdaren för ett dotterbolag som var på obestånd två fakturor från moderbolaget gå i avräkning mot dotterbolagets fordringar på moderbolaget. Mannamån mot borgenärer? 11 kap 4 § 1 st andra meningen BrB.
  • RH 1996:99:Ställföreträdaren för ett bolag har strax innan bolaget försattes i konkurs betalat en leverantörsskuld som var förfallen till betalning och därigenom befriats från ett personligt borgensåtagande gentemot borgenären. Fråga i målet om ställföreträdaren handlat i sådant otillbörligt syfte som avses i 11 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken.
Ändrad: SFS 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer)

[K11]5 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om brottet är grovt, döms för grovt bokföringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp eller om gärningsmannen använt falsk handling eller om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

[S3]Första och andra styckena gäller inte om bokföringsskyldigheten avser en juridisk person som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte bedriver näringsverksamhet. Lag (2005:242).

Prop. 1998/99:130: (Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)

Ändringarna är föranledda av tillkomsten av en ny bokföringslag. Hänvisningen till 1976 års bokföringslag har ersatts med en hänvisning till den nya bokföringslagen (se första stycket). Hittills har det funnits bestämmelser om bokföring och annan redovisning också i stiftelselagen och tryggandelagen. ...

Prop. 2004/05:69: Paragrafen har behandlats i kapitel 5.

Första stycket är oförändrat i sin beskrivning av vilka åtgärder som är straffbara som bokföringsbrott. En bokföringspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin bokföringsskyldighet genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna felaktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt kan dömas för bokföringsbrott. En grundläggande förutsättning för straffansvar är att ...

  • NJA 2008 s. 697:Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en företagare har främjat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll genom att föra in uppgifter i bokföringen på grundval av ett bristfälligt underlag.
  • NJA 2005 s. 252:Underlåtenhet att bevara verifikationer avseende varje enskilt köruppdrag i taxirörelse har stått i strid med bokföringslagen, men har inte ansetts medföra att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Åtal för bokföringsbrott har därför ogillats.
  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • NJA 1999 s. 647:En näringsidkare har dömts till fängelse sex månader för bokföringsbrott, grovt brott, begånget under åren 1995 och 1996. Det har ansetts påkallat från allmän synpunkt - även utan tillämpning av presumtionsregeln i 3 § 2 st lagen (1986:436) om näringsförbud - att näringsidkaren meddelas näringsförbud. Fråga även om brottsligheten skall anses ha utgjort ett eller flera brott samt om den nämnda presumtionsregeln kan tillämpas endast på sådant handlande som ägt rum efter det att regeln infördes i lagen.
  • RH 2003:39:I ett företag saknades grundbokföring och huvudbokföring helt för en period om ca 16 månader. Hovrätten, som biföll åtal för bokföringsbrott, konstaterade att ingen bokföring över huvud hade upprättats, varför den tilltalade inte kunde freda sig med att det med ledning av det räkenskapsmaterial som hade bevarats, bl.a. samtliga verifikationer, gick att i efterhand upprätta bokföring.
  • NJA 1996 s. 384:Av bokföringen framgick inte att ett aktiebolag belastats med rörelsefrämmande kostnader. Bokföringsbrott har ansett föreligga. Med hänsyn till att det varit fråga om uppsåtliga och systematiska förfaranden i syfte att dölja transaktionernas verkliga natur har brottet ansetts vara grovt.
  • NJA 1983 s. 205:Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.
  • NJA 2015 s. 811:Underlåtenhet att bokföra olagliga affärshändelser. För frågan om bokföringsbrott förekommit saknar det betydelse om affärshändelserna företagits som en integrerad del i en annars laglig näringsverksamhet liksom om det har bedrivits annan näringsverksamhet.
  • NJA 2006 s. 627:Fråga om underlåtenhet att skriva ner en fordran eller att göra en reservation för kreditförlust utgör bokföringsbrott.
  • NJA 2007 s. 451:Fråga om bokföringsbrott skall bedömas som ringa.
  • RH 2008:88:Fråga om försäljning via Internet varit sådan att den är att anse som näringsverksamhet i bokföringslagens bemärkelse.
  • NJA 2004 s. 519:Fråga om bokföringsskyldighet förelegat för viss illegal spelverksamhet.
  • NJA 2003 s. 550:Fråga om styrelseledamot med ansvar för de administrativa uppgifterna i ett aktiebolag av oaktsamhet åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att underlåta att utöva tillsyn och kontroll över att bokföringsarbetet utfördes på ett korrekt sätt. 11 kap. 5 § BrB.
  • RH 2013:11:I mål om bokföringsbrott har bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet i 11 kap. 5 § brottsbalken och brottets svårighetsgrad prövats.
  • NJA 2009 s. 3:En revisor har avgett s.k. ren revisionsberättelse. Fråga om detta har kunnat innebära medverkan till bokföringsbrott avseende årsredovisningen för det granskade räkenskapsåret.
  • NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  • NJA 1983 s. 163:Fråga om bestämmande av straff för gärningar som har föranlett näringsförbud.
  • RH 1995:111:Månadsvisa sammanställningar från bank (transaktionsredovisningar), där huvuddelen av ett aktiebolags affärshändelser fanns redovisade, har inte fritagit från ansvar för bokföringsbrott när grundbokföring saknats.
  • NJA 1986 s. 652:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen (1971:69) och 11 kap 5 § BrB.
  • RH 2008:24:I mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll har ett flertal frågor prövats, bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet i 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken och brottens svårhetsgrad. Även frågor om val av påföljd, straffmätning och näringsförbud har behandlats.
  • RH 2009:94:Underlåtenhet att i aktiebolag inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar avseende två räkenskapsår har bedömts som två separata bokföringsbrott. Brotten har, trots att verksamheten i bolaget varit av blygsam omfattning, bedömts som icke ringa med hänsyn till att rörelsen var nystartad, snart fått ekonomiska svårigheter och förseningen upprepats.
  • NJA 1987 s. 130:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen och 11 kap 5 § BrB.
  • RH 1996:76:Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare fråga om möjlighet förelåg för hovrätten att, oaktat innehållet i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, beakta preskription till undvikande av att påföljd oriktigt ådömdes.
  • NJA 1993 s. 687:En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag. Brottsligheten har bedömts som medhjälp till bokföringsbrott som är att anse som grovt. Tillika fråga om påföljd för brottsligheten.
  • NJA 1984 s. 710:Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.
  • RH 2007:22:Hovrätten har dömt till ansvar för bokföringsbrott bestående i underlåtenhet att bokföra affärshändelser i bolag vilka inte haft någon legal verksamhet alls, utan endast syftat till att möjliggöra utställandet av osanna fakturor för genomförande av brottsligt upplägg.
  • RH 2009:54:Underlåtenhet att upprätta årsredovisning i ett sedan många år vilande aktiebolag har, eftersom det inte funnits någon krets av intressenter som ur borgenärsperspektiv eller av andra skäl haft anledning att ta del av årsredovisningen, ej föranlett ansvar för bokföringsbrott.
  • NJA 2018 s. 77:Fråga om när underlåtenhet att upprätta årsredovisning i aktiebolag i rätt tid ska bedömas som bokföringsbrott av normalgraden respektive som ringa bokföringsbrott (I-III)
  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 2016 s. 169:Bokföringsbrott förutsätter åsidosättande av "bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen" (11 kap. 5 § brottsbalken). Ett utländskt bolag, som ansetts etablerat i Sverige och därmed bokföringsskyldigt enligt filiallagen, har åsidosatt sin bokföringsskyldighet. Eftersom bolaget inte har varit bokföringsskyldigt enligt bokföringslagen utan enligt annan lag, har åsidosättandet ansetts inte vara straffbelagt.
  • NJA 2004 s. 618:Underlåtenhet att inom föreskriven tid upprätta årsredovisningar för ett aktiebolag har ansetts utgöra bokföringsbrott. Även fråga om brotten varit att anse som ringa.
  • NJA 1986 s. 779:Fråga om ansvar för mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Tillika fråga, när den tilltalade befunnits skyldig till mannamån mot borgenärer, om påföljd och näringsförbud.
  • NJA 2001 s. 397:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse en månad.
  • NJA 1988 s. 481:Fråga huruvida bokföringsbrott var att anse som grovt. Tillika fråga om val av påföljd för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.
  • NJA 1998 s. 300:Fråga om påföljd för bokföringsbrott. 11 kap 5 § BrB.
  • RH 2007:56:En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift.
Ändrad: SFS 1999:1081 (Ny bokföringslag m.m.), 1994:1222 (om stiftelser), 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer), 1982:150 (om ändring i brottsbalken m.m. (bokföringsbrott)), 1976:56 (om ändring i brottsbalken)

[K11]6 §  För försök till oredlighet mot borgenärer enligt 1 § första stycket eller försök till sådan oredlighet enligt 1 § andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur landet döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller i fall då ett sådant brott ska bedömas som grov oredlighet mot borgenärer. För förberedelse eller stämpling till grov oredlighet mot borgenärer eller förberedelse till grovt bokföringsbrott döms det också till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

Prop. 2004/05:69: Ändringen i första meningen har gjorts med anledning av den ändrade styckeindelningen i 1 §.

I andra meningen tydliggörs att ansvaret för försök även omfattar sådana fall av grov oredlighet mot borgenärer som anges i första meningen, dvs. samtliga fall av grov oredlighet mot borgenärer enligt 1 § första stycket och sådan grov oredlighet enligt 1 § andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur riket.

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 11 kap. är kriminaliserade. En ny, tredje mening har tillfogats genom vilken förberedelse till grovt bokföringsbrott har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att någon tar befattning med ännu inte ifyllda fakturablanketter som kan sättas i samband med ett företag vars utställda fakturor tidigare visat sig vara oriktiga och då använts som underlag för falsk bokföring. ...

  • RH 1995:102:Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer) samt om straffvärdet på sådant brott.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer)

[K11]7 §  Begår den som är i en gäldenärs ställe en gärning, för vilken ansvar för gäldenär är föreskrivet i detta kapitel, skall han dömas såsom om han själv vore gäldenär.

[S2]Borgenär som i fall som avses i 4 § tar eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, döms för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gärningsmannen. Lag (1986:43).

[K11]8 §  Vårdslöshet mot borgenärer får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

[S2]Bokföringsbrott som är ringa får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2013:216).

Prop. 2004/05:69: Ändringen har föranletts av ändringarna i 3 §, som inte längre är styckeindelad. Vidare har paragrafen moderniserats språkligt.

Prop. 2012/13:61: Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild åtalsprövning för vissa brott mot borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 4.

I det nya andra stycket införs en bestämmelse om särskild åtalsprövning för bokföringsbrott som är ringa. Ringa brott får åtalas av åklagare endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Att åtal får väckas endast under denna förutsättning innebär en ...

  • NJA 1981 s. 392:Sedan allmän åklagare väckt talan mot flera personer med yrkande om ansvar för osant intygande och stämning utfärdats, finner TR:n att gärningarna är att bedöma som bokföringsbrott eller medhjälp till sådant brott och avvisar - utan huvudförhandling - åtalet, eftersom den i 1 1 kap 8 § 2 st BrB angivna åtalsförutsättningen inte visats föreligga. Bedömningen av om de tilltalade gjort sig skyldiga till brott har emellertid ansetts vara en fråga rörande själva saken, som bort handläggas vid huvudförhandling och avgöras genom dom. Avvisningsbeslutet har därför undanröjts.
Införd: SFS 1976:56 (om ändring i brottsbalken)
Ändrad: SFS 2005:242 (Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer), 2013:216 (Försenad årsredovisning och bokföringsbrott samt några revisorsfrågor), 1982:150 (om ändring i brottsbalken m.m. (bokföringsbrott))

12 kap. Om skadegörelsebrott

Skadegörelsebrotten är ett angrepp på en förmögenhet som tillhör annan. Däremot överförs ingen förmögenhet i samband med att brottet begås. Brott i 13 kapitlet konsumerar brott ur 12 kapitlet.

  • RH 1999:47:Upprepade fall av klotter har bedömts som grov skadegörelse.
  • RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, trots att vad som hade förekommit vid tingsrätten inte i sig kunde anses falla under de i paragrafen angivna förutsättningarna för en sådan prövning. Även fråga om gränsdragningen mellan skadegörelse och åverkan.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2003:857 (Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse)

[K12]1 §  Den som förstör eller skadar egendom till men för någon annans rätt till den döms för skadegörelse till fängelse i högst två år. Lag (2017:442).

Den rätt som kränks då någon begår ett skadegörelsebrott är ägarens rätt till den sak som utsätts för skadegörelse. Bedömningsgrunder för vad som utgör en strängare påföljd för skadegörelsebrott är ifall skadegörelsen skett systematiskt, om skadegörelsen varit organiserad eller varit planerad. Även ifall skadegörelsen utförts på ett hänsynslöst sätt är bedömningsgrunder som kan leda till ett strängare straff. Träd som planterats i strid med kommunens bestämmelser och skymt sikten vid en utfart från en granntomt så barn riskerades att skadas utgjorde inte sådana omständigheter att grannen kunde såga ner träden utan att det ledde till ansvar, Nacka tingsrätt dom B 3953-10 från den 29 sept 2010.

Prop. 2016/17:131: I paragrafen, som straffbelägger skadegörelse och anger tillämplig straffskala, görs den ändringen att maximistraffet höjs till fängelse i två år och därmed kommer att överensstämma med vad som gäller för normalgraden av andra centrala förmögenhetsbrott. Till detta kommer den ändringen att böter inte längre ingår i straffskalan för brottet, vilket även det är en anpassning till vad som gäller för jämförbara förmögenhetsbrott. I övrigt moderniseras paragrafen i språkligt hänseende, vilket bl.a. ...

Prop. 2002/03:138: Genom ändringen höjs straffmaximum för skadegörelse av normalgraden till fängelse i ett år. Avsikten med höjningen är inte att generellt höja straffet för skadegörelse av normalgraden utan endast att ge utrymme för en mer nyanserad påföljdsbestämning i vissa fall. Ändringen behandlas närmare i avsnitt 6.1.2.

  • NJA 2001 s. 115:Frågor om aktsamhetskravet i 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter och om uppsåt till skadegörelse vid dödande av katt. Riksåklagaren godtog den tilltalades yrkande om frikännande dom och förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare utredning. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling ansågs föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken.
  • RH 2005:56:En yngling har filmat en kamrat som krossade fönsterrutor. Förfarandet har ansetts utgöra medhjälp till skadegörelse.
  • RH 2019:33:Åtal för bl.a. vårdslöshet i trafik har ogillats på den grunden att det inte var bevisat att den tilltalade vid gärningstillfället kunde kontrollera sitt handlande på ett sådant sätt som krävs för straffrättsligt ansvar.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • RH 1999:47:Upprepade fall av klotter har bedömts som grov skadegörelse.
  • NJA 2015 s. 199:En person har olovligen avverkat fyra uppvuxna tallar på en annan persons villafastighet. Gärningen har bedömts som skadegörelse av normalgraden och påföljden har bestämts till böter. Vid en beräkning av skadeståndet har det inte ansetts möjligt att återanskaffa likvärdiga träd. Skadeståndet har därför, utöver vedvärdet, bestämts med utgångspunkt i en uppskattning av fastighetens minskade försäljningsvärde.
  • RH 2012:17:Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg använts för att avlägsna ett varularm, inte bedömts som försök till stöld.
  • RH 1996:82:Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans gängkamrater krossat bl.a. fönsterrutor på sina antagonisters föreningslokal - har bifallits enär gärningen ansågs ha utförts gemensamt och i samförstånd; detta trots att det inte kunnat utrönas vilka de övriga ynglingarna var. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
  • NJA 1988 s. 351:Skadegörelse eller åverkan?
  • RH 1997:54:Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt klottrat på gravvårdar och kyrkobyggnader. Klottret har bestått av ord eller symboler som kan sättas i samband med satanism. Grov skadegörelse, skadegörelse eller brott mot griftefrid?
  • NJA 2000 s. 432:Fråga om straffmätning för skadegörelse.
  • RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, trots att vad som hade förekommit vid tingsrätten inte i sig kunde anses falla under de i paragrafen angivna förutsättningarna för en sådan prövning. Även fråga om gränsdragningen mellan skadegörelse och åverkan.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott), 2003:857 (Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse)

[K12]2 §  Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

För åverkan döms någon som antingen förstör en sak av ringa värde eller skadar värdefull egendom så att en obetydlig värdeminskning uppstår. Enligt NJA 1988 s. 351 skall gränsdragningen mellan stöld 8 kap. 1 § och ringa stöld 8 kap. 2 § vara vägledande även för gränsdragningen mellan skadegörelse 1 § och åverkan som beskrivs i denna paragraf.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som straffbelägger lindrigare fall av skadegörelse och anger tillämplig straffskala, ändras på det sättet att brottsbeteckningen åverkan ersätts med ringa skadegörelse. Samtidigt utgår regleringen i det hittillsvarande andra stycket om tillgrepp av vissa naturprodukter, vilken reglering i stället flyttas till en ny 2 a §. Även straffskalan för brottet justeras på så sätt att den numera innefattar även fängelse i högst sex månader. I övrigt moderniseras paragrafen språkligt. Övervägandena ...

  • RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, trots att vad som hade förekommit vid tingsrätten inte i sig kunde anses falla under de i paragrafen angivna förutsättningarna för en sådan prövning. Även fråga om gränsdragningen mellan skadegörelse och åverkan.
  • NJA 1986 s. 637:Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter ansetts utgöra stöld. 8 kap 1 § BrB; jfr 12 kap 2 § 2 st samma balk.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K12]2 a §  Den som i skog eller mark olovligen tar växande träd eller gräs eller träd som fällts av vinden eller sten, grus, torv eller annat som inte är bearbetat döms, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa, för åverkan till böter. Detsamma gäller den som från växande träd tar ris, grenar, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: som fällts av vinden eller sten, grus, torv eller annat som inte är bearbetat döms, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa, för åverkan till böter. Detsamma gäller den som från växande träd tar ris, grenar, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda.

Paragrafen, som är ny, reglerar lindrigare tillgrepp av vissa naturprodukter. Innehållet motsvarar det hittillsvarande andra stycket ...

Införd: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K12]3 §  Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art. Lag (2017:442).

Vid upprepade fall av klotter eller vid skadegörelse där allmänheten upplever svårigheter till exempel genom att förstöra trafikmaterial kan utgöra bedömningsgrunder för grov skadegörelse. Även här används bedömningsgrunderna för strängare påföljd som beskrivs i 1 §. Värdegränsen mellan skadegörelse och grov skadegörelse är inte lika hög som värdegränsen för stöld och grov stöld men det förekommer att gränsen ett basbelopp har använts som riktmärke. År 2009 är ett basbelopp 42 800 kr.

Prop. 2016/17:131: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art.

I paragrafen straffbeläggs grov skadegörelse samt anges tillämplig straffskala och sådana omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ...

  • RH 1999:47:Upprepade fall av klotter har bedömts som grov skadegörelse.
  • NJA 2015 s. 199:En person har olovligen avverkat fyra uppvuxna tallar på en annan persons villafastighet. Gärningen har bedömts som skadegörelse av normalgraden och påföljden har bestämts till böter. Vid en beräkning av skadeståndet har det inte ansetts möjligt att återanskaffa likvärdiga träd. Skadeståndet har därför, utöver vedvärdet, bestämts med utgångspunkt i en uppskattning av fastighetens minskade försäljningsvärde.
  • RH 1997:54:Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt klottrat på gravvårdar och kyrkobyggnader. Klottret har bestått av ord eller symboler som kan sättas i samband med satanism. Grov skadegörelse, skadegörelse eller brott mot griftefrid?
  • RH 1996:10:Fråga om påföljd för grov skadegörelse.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K12]4 §  Den som olovligen och på annat än väg färdas över tomt eller plantering, eller över någon annan mark som kan skadas av detta, döms för tagande av olovlig väg till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).

Ett tagande kan ske genom att någon åker, rider, går eller använder sig av annat färdmedel över ett område som inte är väg. Att ta väg över en tomt eller en plantering som kan skadas medför ett brott mot paragrafen. Om gärningsmannen däremot endast olovligen använder annans väg kan det vara fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller om vägen går över annans tomt kan det bli fråga om hemfridsbrott 4 kap. 6 §. En tillfällig genväg över annans mark kan även utgöra skadegörelse enligt 12 kap. 1 § alternativt om denna genvägen blir permanent kan det bli fråga om egenmäktigt förfarande 8 kap. 8 § eller självtäkt enligt 8 kap. 9 §.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen straffbelägger tagande av olovlig väg och ändras på så sätt att straffskalan för brottet numera innefattar även fängelse i högst sex månader. Om handlandet resulterar i skador till ett värde som inte är ringa, kan ansvar för skadegörelse i stället aktualiseras. Paragrafen justeras även i språkligt hänseende. Övervägandena finns i avsnitt 5.4 och 8.2.3. ...

Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K12]5 §  För försök eller förberedelse till grov skadegörelse och för försök till skadegörelse samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra grov skadegörelse döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

[K12]6 §  Ringa skadegörelse, åverkan eller tagande av olovlig väg får, om brottet endast kränker enskilds rätt, åtalas av åklagare bara om åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2017:442).

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som ger regler om begränsning av åklagares åtalsrätt i fråga om brotten i 12 kap. ändras på så sätt att även ringa skadegörelse nämns bland de brott beträffande vilka sådana begränsningar uppställs. Detta är en följd av den ändring som behandlats i kommentaren till 2 §. Även språkliga justeringar görs. Övervägandena finns i avsnitt 5.4 och 7.6.1. ...

  • RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, trots att vad som hade förekommit vid tingsrätten inte i sig kunde anses falla under de i paragrafen angivna förutsättningarna för en sådan prövning. Även fråga om gränsdragningen mellan skadegörelse och åverkan.
Ändrad: SFS 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

13 kap. Om allmänfarliga brott

Brotten i 13 kap. är farebrott och ansvar inträder då det föreligger konkret fara för fullbordat brott, för 1-3 §§ räcker det med att konkret fara för mordbrand föreligger och det krävs inte att gärningsmannen skall ha något uppsåt att skada en annan person.

  • RH 1999:85:Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt. Gärningen bedömdes som djurplågeri men inte som förgöring eller vårdslöshet med gift.
Ändrad: SFS 1998:809 (Miljöbalk), 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 1981:469 (om ändring i brottsbalken (miljöbrott)), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.)

[K13]1 §  Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[S2]Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. Lag (1993:207).

Med brand avses en eld som inte är under kontroll, elden är lös och den skall brinna med låga. En eld i en lövhög i trädgården under kontroll är inte att jämföra med en brand. Om någon anlägger en brand i ens egna fastighet utan att det föreligger konkret fara för spridning eller personskada på annan är det inte att bedöma som mordbrand. Även om branden ligger bakom att det uppstår rökutveckling som en annan person upptäcker vilken medför att personen hoppar ut genom ett fönster så att fara för annans liv eller hälsa uppstår är det att bedöma som mordbrand. Om det uppstår skada på en person på grund av en mordbrand skall även eventuell paragraf i 3 kap. tillämpas. Annan bedömning som kan ligga till grund för mordbrands svårighetsgrad har HovR tagit upp i RH 1995:51 och är om händelseförloppet varit utdraget, om mordbranden anlagts i ett flerfamiljshus, branden anlagts inom tätbebyggt område, att betydande värden gått förlorade och att reparationskostnaderna varit höga. Medans ej försvårande omständigheter tagits upp i samma rättsfall och avsåg att gärningen ej föregåtts av någon planering samt endast varit inriktad på materiell förstörelse.

2 st.: I NJA 2008 s. 423 konstaterade HD att när det föreligger fara för annans liv eller hälsa kan det ytterligt sällan resultera i ett mindre allvarlig brott enligt detta stycke, istället skall som ett minimum första stycket alltid tillämpas. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

  • RH 1995:51:Påföljd för mordbrand.
  • NJA 2009 s. 149:Mordbrand - fråga om uppsåt (likgiltighetsuppsåt) hos två femtonåringar.
  • NJA 2017 s. 531:Försök till mordbrand. Fråga om försökspunkten uppnåtts. Också frågor om gradindelning och gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp.
  • NJA 2019 s. 492:Mordbrand. Rubricering och straffvärdebedömning.
  • RH 1996:53:Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.
  • NJA 1981 s. 604:Brand har anlagts i ett bostadshus varvid lös egendom - utgörande ett hem - med en återanskaffningskostnad av 60 000 kr förstörts. Gärningen har bedömts som mordbrand med hänsyn bl a till det väsentliga värde av ideell natur som ett hem har för ägaren.
  • NJA 2008 s. 423:Fråga om mordbrand är att bedöma enligt första eller andra stycket i 13 kap. 1 § brottsbalken.
  • RH 1996:147:En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en institution där ungdomar vistades på grund av samhällsingripanden, anlagt en brand. Gärningen har bedömts som grov mordbrand. -- Även fråga om påföljd för ynglingen.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K13]2 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

En bedömningsgrund för grov mordbrand är att flera personer utsätts för fara. Att det avser egendom av särskild betydelse som ett hyreshus, en byggnad av kulturell betydelse som en teater eller om det är en byggnad som allmänheten har tillträde till och för vilken utrymningsmöjligheterna är avskurna. Även om det föreligger försämrade släckningsmöjligheter där det brinner samt om något som är av betydelse för den allmänna förvaltningen eller för försvaret är försvårande omständigheter.

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tilllämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2. ...

  • NJA 2019 s. 492:Mordbrand. Rubricering och straffvärdebedömning.
  • RH 1996:147:En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en institution där ungdomar vistades på grund av samhällsingripanden, anlagt en brand. Gärningen har bedömts som grov mordbrand. -- Även fråga om påföljd för ynglingen.
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K13]3 §  Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[S2]Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

För brottet krävs att gärningsmannen ger upphov till en effekt vilken omnämns i paragrafens inledning och som inte passar in i 1-3 §§. Effekten skall vidare medföra konkrekt fara för antingen annans liv eller hälsa eller omfattande förstörelse av annans egendom. Beroende på om annan person skadas kan 3 kap. behöva tillämpas.

Prop. 2008/09:118: I tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Enligt stycket döms för allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst sex och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 1998 s. 310:Fråga om förutsättningar förelegat för rätt till kränkningsersättning. 1 kap 3 § skadeståndslagen.
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K13]4 §  Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

För fullbordat brott behöver ingen fysisk skada uppstå, det räcker att den allmänna samfärdseln störs med hjälp av atrapper för att skada i trafiken skall uppstå, se RH 2006:14. Det omfattar inte all slags skada utan skadan måste vara av relativt allvarlig art. Det handlar om staten, det allmännas och allmänhetens intresse. Se 6 § om gärningsmannen förfarit oaktsamt.

  • RH 2006:14:I mål om ansvar för försök till utpressning och för sabotage har aktualiserats bl.a. frågan om försökspunkterna har passerats och frågor om uppsåt och brottskonkurrens.

[K13]5 §  Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).

För att en gärning är att bedöma som grov räknas även om gärningsmannen genom olaga tvång eller annat våld eller hot om våld ingriper i manövreringen av ett fartyg. Lista över svenska flygplatser Notera att inte alla flygplatser i listan är öppna för internationell trafik.

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tilllämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K13]5 a §  Den som genom olaga tvång eller olovligen med tekniskt hjälpmedel bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av

  1. ett luftfartyg,
  2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, eller
  3. en buss, en lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare,

[S2]döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål.

[S3]Den som i annat fall

  1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg i trafik, eller
  2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning

[S4]döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år.

[S5]Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2018:165).

Skyddsobjektet är fartyget, plattformen eller fordonet. Inte de personer eller den egendom som under flygningen finns ombord. Situationer där fara för ”säkerheten ombord” på luftfartyget uppstår omfattas således inte utan endast situationer där fara för ”luftfartygets säkerhet” uppkommer omfattas, se RH 2009:93.

1 st. Paragrafen kriminaliserar kapning av sjöfartyg som inte används i privat syfte, luftfartyg oavsett användningsområde, föremål för marktransport som inte används i privat syfte och i 2 st. sjöplattform som används i vetenskapligt eller ekonomiskt syfte.

3 st. 1 p. Här kriminaliseras sjö- eller luftfartssabotage av sjöfartyg som inte används i privat syfte, sjöplattform som används i ventenskapligt eller ekonomiskt syfte och luftfartyg men endast om det används i yrkesmässig trafik. Skadan ska vara allvarlig och inte vara av sådan art att den enkelt kan repareras.

3 st. 2 p.Även den som utsätter ett av de uppräknade skyddsobjekten för fara kan dömas enligt paragrafen. Polisen har klassat situationer där förundersökning påbörjats men inte lett någonstans som flygplanssabotage då fråga varit att laserpekare riktats mot flygplan.

Prop. 2017/18:73: I paragrafen regleras straffansvar för kapning samt sjö- och luftfartssabotage. Paragrafen ändras i två avseenden. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Genom den första ändringen i första stycket utvidgas straffansvaret för kapning till att omfatta även den som olovligen med tekniskt hjälpmedel bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av något av de transportmedel som omfattas av bestämmelsen. ...

Prop. 2008/09:118: I tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Enligt stycket döms för kapning, grovt brott, eller sjö- eller luftfartssabotage, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2002/03:38: Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.4, innebär att bestämmelsen om kapning utvidgas till att omfatta buss, tung lastbil och maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare.

Vad som skall förstås med begreppen buss och tung lastbil finns angivet i 2 ...

  • RH 2009:93:Luftfartssabotage. Fråga om innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning”. Även fråga om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.
  • NJA 1990 s. 484:Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Införd: SFS 1971:188 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om kapning av luftfartyg, m.m.)
Ändrad: SFS 2003:149 (Straffansvar för terroristbrott), 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 2018:165 (En utvidgning av kapningsbrottet), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.)

[K13]5 b §  Den som

  1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,
  2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller
  3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

[S2]döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

[S3]Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2009:396).

Som flygplats räknas en flygplats vilken är öppen för internationell trafik.

Prop. 2008/09:118: I andra stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Enligt stycket döms för flygplatssabotage, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Införd: SFS 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning)
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K13]5 c §  Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att

  1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller mot personer som bistår verksamheten,
  2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller
  3. vidta annan otillbörlig åtgärd

[S2]döms, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i högst fyra år.

[S3]Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2019:1162).

Prop. 2018/19:155: 1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller mot personer som bistår verksamheten,

Införd: SFS 2019:1162 (Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning)

[K13]6 §  Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller på annat sätt, vållar

  1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för det,
  2. skada eller hinder som avses i 4 § eller
  3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2 döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Lag (1990:416).

Detta brott är ett oaktsamhetsbrott och hit hör sådana fall där gärningsmannen varit slarvig med hemelektronik som en glömd spisplatta, strykjärnet eller då någon som somnar med cigaretten i sängen. En normal påföljd kan ligga mellan 30-50 dagsböter och sällan leder det till fängelse. I NJA 1993 s. 86 dömdes en lokförare till villkorlig dom efter att han underlåtit att läsa igenom säkerhetsföreskrifter för en sträcka. Dessa föreskrev att en kurva som max fick passeras i 40 km/h, passerade lokfäraren i 125 km/h med resultatet att tåget välte, 50 personer skadades och två personer avled.

  • RH 2012:58:Allmänfarlig vårdslöshet. Oaktsamhetsbedömning avseende tilltalad som led av allvarlig psykisk störning när hon orsakade brand i bostadslägenhet.
  • NJA 1993 s. 86:Fråga om ansvar för vållande till annans död och allmänfarlig vårdslöshet, när en lokförare under färd brustit i uppmärksamhet på ljussignaler utmed banan och underlåtit att nedbringa tågets hastighet i enlighet med gällande säkerhetsföreskrifter och därigenom orsakat tågolycka och annans död.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
  • NJA 1995 s. 145:Påföljd för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, som begåtts av en 20-åring.
Ändrad: SFS 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.)

[K13]7 §  Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara. Lag (2009:396).

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot människor. För oaktsamhetsbrott se 9 §. Som smitta räknas dock även att en person smittas, men det skall i så fall avse en smittsam sjukdom. Som gift räknas även gammal och skämd mat eller glas i mat. Det skall uppstå en allmän fara för människors liv eller hälsa, det får inte bara avse en enstaka person. Skillnaden mellan denna paragraf och 3 kap5-6, 9 §§ är att en större kret riskerar att bli förgiftade eller sjuka. Som försöks brott räknas att man bunkrar upp ett lager av gift som senare skall användas, någon konkret fara har ännu inte uppstått men den kommer att finnas då giftet används. Se även 8 § som avser samma gärning men riktat mot djur.

Prop. 2008/09:118: I andra stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt andra stycket döms för spridande av gift eller smitta, grovt brott, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2. ...

  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K13]8 §  Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde utsatts för fara.

Paragrafen straffbelägger uppsåtligt spridande av gift och uppsåtligt spridande av smitta som riktas mot djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

  • RH 1999:85:Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt. Gärningen bedömdes som djurplågeri men inte som förgöring eller vårdslöshet med gift.
8 a § Har upphävts genom lag (1998:809).

[K13]9 §  Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 eller 8 §, skall han dömas för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1998:809).

Paragrafen straffbelägger oaktsamt spridande av gift och oaktsamt spridande av smitta som riktas mot människor, djur eller växter. I övrigt samma bedömning som i 7 §.

Prop. 1997/98:45: Denna paragrafs andra stycke uppphävs i brottsbalken då stycket har överförts till miljöbalken och bildat 29 kap. 2 §. Skälen för detta framgår av avsnitt 4.31.1.

  • NJA 2006 s. 188:Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som ett riktvärde per dygn avseende medelvärde per månad, dels som ett gränsvärde per dygn avseende medeltal för kalenderår, har till följd av olika omständigheter släppt ut omkring en tredjedel av tillåten årsmängd under loppet av något dygn. Eftersom meddelade villkor inte överträtts har ansvar för vållande till miljöstörning inte ansetts föreligga och ett yrkande om att bolaget skulle åläggas företagsbot har ogillats.
  • RH 1999:85:Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt. Gärningen bedömdes som djurplågeri men inte som förgöring eller vårdslöshet med gift.
Ändrad: SFS 1998:809 (Miljöbalk), 1988:925 (om miljöpolitiken inför 1990-talet), 1981:469 (om ändring i brottsbalken (miljöbrott))

[K13]10 §  Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorledes framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller allmän fara som avses i 7 eller 8 § och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i högst ett år.

En person som utan uppsåt framkallar fara vilken straffbeläggs i 1-3, 7-8 §§ och således inte kan straffas för gärningen men som då personen inser att fara föreligger underlåter att göra vad han kan för att avvärja den straffas enligt denna paragraf. Exempelvis kan det handla om en situation sådan att en person anlägger en eld i en lövhög under kontrollerade former. Denna eld utvecklar sig sedermera till en brand av mordbrandskaraktär och personen inser detta men trots det underlåter personen att göra vad han kan för att se till att gör vad som skäligen kan begäras för att avvärja faran.

[K13]11 §  Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får han dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett år, skall han ej dömas till ansvar. Lag (1998:809).

[K13]12 §  För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, sabotage mot blåljusverksamhet, grovt sabotage mot blåljusverksamhet eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2019:1162).

I NJA 2011 s. 627 hittades hos en tilltalad en samling nyckelkemikalier vid framställning av ett sprängmedel. Det avgörande i rättsfallet var om samlingen avsåg hjälpmedel och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse enligt 3 § eller om brottet passerat så många steg att det var att se som ett försök till brott? HD resonerade att det med tanke på att alla preparat var beståndsdelar i bomben och otvivelaktigt hjälpmedel till brott och det enda som återstod till att bomben skulle vara färdig var ett sammanfogandet av de olika beståndsdelarna samt att detta var mycket enkelt, så ansågs brottet ha passerat försökspunkten. Den tilltalade ansågs även haft uppsåt till att fullborda brottet då den i samband med ingripandet uttalat hot och betett sig på ett sådant sätt att han visat att han haft avsikt att fullborda brottet.

Prop. 2018/19:155: Paragrafen ger besked om i vilka fall försök, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott i 13 kap. är kriminaliserat. Genom tillägg ändras paragrafen på så sätt att försök, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja eller förhindra sabotage mot blåljusverksamhet och grovt sabotage mot blåljusverksamhet straffbeläggs. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. ...

  • NJA 2017 s. 531:Försök till mordbrand. Fråga om försökspunkten uppnåtts. Också frågor om gradindelning och gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 1995 s. 119:Fråga om eventuellt uppsåt vid åtal för grov misshandel och försök till sådant brott när HIV-smittad person haft samlag med andra. Ansvar också för spridande av smitta?
  • RH 1996:53:Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1990:416 (om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning), 2019:1162 (Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning), 1971:188 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om kapning av luftfartyg, m.m.), 1973:342 (Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.)

14 kap. Om förfalskningsbrott

Förfalskningsbrotten behandlar olovlig hantering av olika sorters bevismedel där en skillnad görs mellan äkta- och oäkta bevismedel. Att det är ett bevismedel betyder att det är avsett att bevisa någonting ex: att innehavaren är 18 år eller ägare av ett visst föremål. När en person som saknar behörighet framställer ett bevismedel innebär detta att det inte i alla sina delar är framställd av den person det utger sig komma från utan bevismedlet är falskt, det är oäkta. Se även inledning till 15 kap. som omfattar fall där gärningsmannen har behörighet men missbrukar den. Flera av paragraferna behandlar urkunder vilka kan vara upprättade på två olika sätt. För det första skall urkunden ha ett föreställningsinnehåll som innebär att dess innehåll skall kunna avläsas eller avlyssnas. För det andra skall den ha en utställarangivelse vilken innebär att utställaren skall kunna identifieras. Identifieringen är antingen personligen, att utställaren tillhör en viss grupp av begränsade individer eller en organisation. Det finns inget krav på att urkunden skall vara signerad men den får inte vara anonym.

Prop. 2012/13:74: 1 §Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

Ändrad: SFS 2001:31 (Penningförfalskning m.m.)

[K14]1 §  Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Med urkund avses

  1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär,
  2. en elektronisk handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse som kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt, och
  3. ett märke som ställts ut till bevis om en persons identitet eller om en viss rättighet eller prestation och som har originalkaraktär (bevismärke). Lag (2013:425).

1 st.: Det finns två typer av urkundsförfalskning. Det första fallet föreligger då en gärningsman upprättar en falsk urkund. Detta kan ske genom att gärningsmannen olovligen skriver dit annans namn eller vilseleder någon som är behörig, att signera urkunden. Det andra fallet inträffar då gärningsmannen förändrar en redan upprättad äkta urkund. Förändringen kan ske genom att en radering eller ett tillägg utförs. Brottet är fullbordat då åtgärden är genomförd, själva urkunden behöver inte ha använts. Det skall även föreligga konkret fara i bevishänseende såtillvida att det skall vara sannolikt att det som förfalskats kan tas för äkta.

2 st.: Om en handling som syfte har att tjäna som bevis utgör den en avsiktsurkund. Om den däremot inte har som syfte att tjäna som bevis men kan vara av betydelse som bevis utgör den en tillfällighetsurkund. Vad som föregår orden ”annan handling” utgör exempel på handlingar men även check, delgivning, följesedel, kvitto, körkort och pass utgör exempel på handlingar. Urkundsförfalskning leder till oftast till villkorlig dom men ibland till böter med undantag för urkundsförfalskning av pass. Detta senare brott talar i regel för fängelse men med beaktande av förmildrande omständigheter enligt 2 §, dömdes en man av HD i NJA 1983 s. 786 till villkorlig dom för att med hjälp av ett förfalskat pass flytt från sitt hemland där han dömts till döden.

Om det är fråga om att använda en befintlig, giltig urkund på ett otillåtet sätt kan det vara fråga om missbruk av urkund enligt 15 kap. 12 §.

  • NJA 1996 s. 63:Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort har ansetts utgöra urkundsförfalskning och inte osant intygande. 14 kap 1 § BrB. Med hänsyn till att brotten begåtts av personer som varit 16 resp 17 år gamla har påföljden med tillämpning av 29 kap 7 § BrB bestämts till dagsböter.
  • NJA 1986 s. 234:Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr har begåtts med begagnande av ett av den tilltalade förfalskat postkvitto. Bedrägeriet har med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grovt och den tilltalade har därför dömts för bedrägeri och urkundsförfalskning.
  • NJA 1983 s. 786:Fråga om påföljd, när utlänning brukat falskt pass för att ta sig in i Sverige.
  • NJA 2009 s. 111:En person har fört över information om nummer hänförliga till kreditkort till magnetremsor på plastkort. Fråga om förfarandet är att bedöma som urkundsförfalskning.
  • NJA 1989 s. 656:Fråga huruvida exemplar av protokoll över husrannsakan och kroppsvisitation och över beslag, vilka upprättats med användande av blankettset, utgör urkunder i den mening som avses i 14 kap 1 § BrB. Tillika fråga huruvida ändringar, vilka den åklagare som hade beslutat åtgärderna i efterhand företagit i protokollen, kan anses ha skett falskeligen och inneburit fara i bevishänseende.
  • RH 1994:53:En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte illegalt ta sig in i Sverige. Några förmildrande omständigheter har inte ansetts föreligga. Brotten har ansetts vara av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger häremot. Påföljden har bestämts till två månaders fängelse.
  • NJA 2018 s. 378:Tillverkning av ett stort antal falska identitetshandlingar har ansetts som skilda brott. Brotten har rubricerats som urkundsför-falskning av normalgraden. Även fråga om straffvärde vid flerfaldig brottslighet.
  • RH 2007:59:Framställande av falsk urkund genom att modern falskeligen tecknat faderns namn på en anmälan till förskola och skolbarnsomsorg har av hovrätten bedömts som urkundsförfalskning av normalgraden.
  • RH 2012:18:Urkundsförfalskning? - Dokument som har framställts med en dators ordbehandlingsprogram och därefter skickats med e-post har inte ansetts som urkunder i brottsbalkens mening.
  • NJA 1996 s. 443:Polismän, som under förundersökning bl a framställt falsk urkund, har till sitt fredande åberopat nöd. Åtgärden har ansetts oförsvarlig.
  • NJA 1991 s. 739:Ett av trafiksäkerhetsverket utfärdat stämpelkort, som efter mekanisk hantering i en kilometerräknare skall ligga till grund för debitering av kilometerskatt, har ansetts utgöra en sådan urkund som avses i 14 kap 1 § BrB. Att någon obehörigt ingriper i denna mekaniska procedur har bedömts som urkundsförfalskning, vare sig det sker genom manipulering med räknaren eller genom att annan räknare än den avsedda används för stämplingen.
  • NJA 1982 s. 863:Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.

[K14]2 §  Är brott som avses i 1 § att anse som ringa, döms för förvanskning av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt. Lag (2013:425).

Förvanskning av urkund utgör ringa urkundsförfalskning. För att brottet skall anses som ringa skall alla omständigheter anses ringa. Som förmildrande omständigheter räknas bland annat om urkunden varit avsedd att användas inom en begränsad krets. Om det avser en urkund av mindre vikt som ett kassakvitto eller om gärningen utförts för att hjälpa någon. I passärenden beaktas om passet använts för att komma in i Sverige eller fly samt eventuell flyktingstatus. Även när syftet är att komma in i en lokal där viss åldersgräns krävs kan ses som mindre allvarlig se NJA 1996 s. 63. Ändringar i ett har kunnat få en läsare att tro att den ändrade texten funnits redan vid tiden för protokollens färdigställandeprotokollen utgör förvisso urkundsförfalskning men då ändringen har stått i överensstämmelse med det verkliga förhållandet var det ett ringa brott, NJA 1989 s. 656. En anmälan till förskola och skolbarnsomsorg kan inte anses vara en urkund av mindre vikt då gärningen åsidosätter reglerna om gemensam vårdnad och utgör inte förmildrande omständigheter som gör att brottet är att se som ringa, se RH 2007:59.

Prop. 2012/13:74: Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt

.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för ringa fall av urkundsförfalskning, förvanskning av urkund. Innebörden av begreppet urkund ...

  • NJA 1989 s. 656:Fråga huruvida exemplar av protokoll över husrannsakan och kroppsvisitation och över beslag, vilka upprättats med användande av blankettset, utgör urkunder i den mening som avses i 14 kap 1 § BrB. Tillika fråga huruvida ändringar, vilka den åklagare som hade beslutat åtgärderna i efterhand företagit i protokollen, kan anses ha skett falskeligen och inneburit fara i bevishänseende.
  • RH 2007:59:Framställande av falsk urkund genom att modern falskeligen tecknat faderns namn på en anmälan till förskola och skolbarnsomsorg har av hovrätten bedömts som urkundsförfalskning av normalgraden.

[K14]3 §  Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Lag (2013:425).

Som försvårande omständighet räknas även ett särskilt klandervärt syfte för vilken urkund missbrukas.

Prop. 2012/13:74: Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för grov urkundsförfalskning. Innebörden av begreppet urkund i denna paragraf är densamma som i 1 § andra stycket, som förtydligats och uttryckligen utvidgats ...

  • NJA 2018 s. 378:Tillverkning av ett stort antal falska identitetshandlingar har ansetts som skilda brott. Brotten har rubricerats som urkundsför-falskning av normalgraden. Även fråga om straffvärde vid flerfaldig brottslighet.

[K14]4 §  Den som utan att vid tillfället ha rätt till det förstör, gör obrukbar eller döljer en urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende och brottet inte är att anse som bokföringsbrott, för hindrande av urkunds bevisfunktion till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Då någon som inte är behörig förstör en urkund så att den aldrig går att använda för vad den var avsedd eller om gärningsmannen för en kortare period gömmer urkunden så att ägaren inte kan använda den. Exempel på handlingar som någon bara förfogar och inte kan anses äga avses handlingar med karaktär av bevismedel inför en pågående eller förestående rättegång. Till detta har angetts räkenskapsmaterial enligt 22 § bokföringslagen (1976: 125), underlag för deklaration enligt 20 § taxeringslagen (1956: 623), dagbok eller annan handling som redare är skyldig att bevara enligt sjölagen (1891:35 s 1) samt sådan gästförteckning som hotellvärd tidigare var skyldig att föra enligt lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse, se NJA 1989 s. 492. I dessa lagar informeras personer precisa instruktioner att ha och bevara vissa handlingar som ett led i deras näringsverksamhet eller för speciella kontrolländamål. I de olika lagarna anges också den tidsperiod under vilken handlingarna skall bevaras. Att däremot inneha ett pass har ett allmänt och opreciserat syfte, nämligen att vid inresa till och vistelse i Sverige kontrollera en utlänningsvistelse. Oavsett om syftet med att pass förstörts varit att försvåra utredningen i ett asylärende samt att det även finns möjlighet att fotografera en utlänning och ta hans fingeravtryck för att undersöka en utlännings identitet gör att ett förstörande av pass inte är att se som straffbart enligt paragrafen, se NJA1989 s. 492 Att förstöra eller undanskaffa körkort faller inte in under paragrafen, se NJA 1960 s. 537.

Prop. 2012/13:74: Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

I paragrafen föreskrivs straffansvar för hindrande av urkunds bevisfunktion. Innebörden av begreppet urkund i denna paragraf är densamma som i 1 § andra stycket, som förtydligats och uttryckligen utvidgats till vissa elektroniska handlingar. Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I första ...

  • RH 2010:80:En yrkeschaufför som kastat bort ett färdskrivardiagramblad till sin lastbil i syfte att dölja att han brutit eller avsåg att bryta mot reglerna om kör- och vilotider dömdes för undertryckande av urkund. Fråga om brottet var ringa eller skulle bedömas som brott av normalgraden.
  • NJA 1989 s. 492:Att utlänning förstör sin passhandling i syfte att försvåra utredning i asylärende har inte ansetts medföra straffansvar för undertryckande av urkund.
Ändrad: SFS 1982:150 (om ändring i brottsbalken m.m. (bokföringsbrott))

[K14]5 §  Den som olovligen anbringar eller annars förfalskar någon annans namnteckning eller signatur på ett alster av konst eller brukskonst eller på annat sådant verk och därigenom ger sken av att den personen angett sig vara upphovsman till verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

En signatur utgör ett märke som förknippas med ett visst verk av konstnärlig karaktär, märket får inte omfattas av varumärkeslag 1960:644. Gärningsmannen har i dessa fall utan lov intygat äktheten i verket genom att sätta dit annans signatur detta oavsett om verket är äkta eller oäkta.

Prop. 2012/13:74: verk och därigenom ger sken av att den personen angett sig vara upphovsman till verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I andra stycket anges nu den särskilda ...

Ändrad: SFS 1970:489 (('med förslag till mönster\xad skyddslag, m. m.',))

[K14]6 §  Den som eftergör eller på annat sätt förfalskar sedel eller mynt som gäller i Sverige eller utomlands eller som har beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år. Lag (2013:425).

jmf 9 § och begreppet "utprånglat". Eftergör betyder tillverka och paragrafen straffar den som utan behörighet tillverkar eller förfalskar gällande svenska eller utländska pengar. I 1986:143 hade personer framställt sedlar med avsikt att de skulle tas för äkta. Sedlarnas likhet med äkta sedlar var sådan att en normalt uppmärksam och aktsam person har kunnat förväxla dem. Med tanke på att de tilltalade även insett att det ha insett att det fanns en risk att personer kunde förväxla dem med riktiga sedlar dömdes de för penningförfalskning.

Prop. 2012/13:74: Sverige eller utomlands eller som har beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år.

Paragrafen har moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. I första stycket återfinns nu hela brottsbeskrivningen, ...

  • RH 1999:87:Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har bedömts som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.
Ändrad: SFS 2001:31 (Penningförfalskning m.m.)

[K14]7 §  Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Lag (2016:348).

Ett frimärke är ett värdemärke då det är en bärare av ett penningvärde. Som kontrollmärke räknas olika slags stämplar, poststämpeln på kuvert och stämpeln på ett guldhalsband räknas båda hit. Som gärningsman räknas den vilken på ett märke obehörigen utför något eller obehörigen tillverkar ett. Även situationer där gärningsmannen modifierar det märkta objektet faller in här då gärningsmannen modifierar egenskaper hos det stämplade föremålet vilket det vid tidpunkten för stämplingen hade. I NJA 1986 s. 550 dömdes en person för att ha satt en registreringsskylt på sin bil vilken var avsedd att bäras av annat fordon.

Prop. 2012/13:74: liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Paragrafen har omnumrerats, moderniserats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

Prop. 2015/16:83: Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvar för olovlig befattning med falska pengar.

I tredje stycket har straffskalan för grovt brott ändrats genom att straffmaximum har höjts från fyra till sex år. Ändringen behandlas i avsnitt ...

  • NJA 1986 s. 550:Bilägare har försett sin bil med registreringsskyltar avsedda för annat fordon. Förfarandet har bedömts som märkesförfalskning enligt 14 kap 7 § BrB.
  • RH 2011:56:En personbil, som inhandlats i Tyskland, fick efter registrering i Sverige svenska registreringsskyltar. Personbilen har därefter brukats i Sverige med de ursprungliga tyska registreringsskyltarna. Detta har inte ansetts innebära fara i bevishänseende varför ett åtal för brukande av falskt märke har ogillats.
Ändrad: SFS 2016:348 (Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning)

[K14]8 §  Den som eftergör gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt eller för allmänheten avsett svenskt eller utländskt värdemärke eller offentlig svensk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller annat, eller anbringar falskt sådant märke eller obehörigen anbringar äkta märke eller annars förfalskar sådant märke eller det märkta, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för märkesförfalskning till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2013:425).

Permanenta eller provisoriska märken som används för olika former av offentliga märken i naturen, oftast som gränsdragning mellan mark eller i vatten skyddas. Dessa märken skall vara gällande och skyddas från att någon flyttar, tar bort eller skadar på något vis. Hit räknas råstenar, gränsstenar, rör och liknande som utmärker en fastighets gränser. Då det endast omfattar offentliga märken skyddas inte privata märken, utan skadegörelse i 12 kap. 1-3 § blir istället aktuellt.

  • NJA 2000 s. 576:X har hyrt två fastigheter med samma ägare för ett gemensamt hyresbelopp. Sedan fastigheterna överlåtits, den ena till Y och den andra till Z, har Y väckt talan med yrkande att X skall till Y betala hälften av den överenskomna hyran och förpliktas avflytta på grund av underlåtenhet att betala denna hyra. Y har ansetts ha rätt att få denna talan prövad i sak.

[K14]9 §  Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

[S2]Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Den som med vetskap om att något är förfalskat enligt 1-8 § och brukar det förfalskade döms för detta brott. Den som har förfalskat något och därefter brukat det, döms endast förförfalskningen. Brukande av falsk urkund i asylärenden skall inte längre betraktas som ett [artbrott], se NJA 2010 s. 358. Begreppet ”utprånglar” innebär att gärningsmannen inte bara har lämnat över föremålet utan även att de godtagits som äkta av mottagaren, se RH 1999:87. Utprångling kan ske både genom att gärningsman mot betalning får vinning men även genom gåva där gärningsmannen inte får någon vinning, se RH 1999:87. Det utmärkande för gärningen då gärningsmannen "utprånglar" mot betalning vilket i sig även uppfyller kraven för bedrägeri är "utprånglandet", särskilt med tanke på att straffet för utprånglande (brukande av det förfalskade) är högre än för bedrägeri, se RH 1999:87.

Prop. 2012/13:74: las med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år.

Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Paragrafen har omnumrerats, ändrats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

  • NJA 1983 s. 786:Fråga om påföljd, när utlänning brukat falskt pass för att ta sig in i Sverige.
  • RH 1994:53:En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte illegalt ta sig in i Sverige. Några förmildrande omständigheter har inte ansetts föreligga. Brotten har ansetts vara av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger häremot. Påföljden har bestämts till två månaders fängelse.
  • RH 2011:56:En personbil, som inhandlats i Tyskland, fick efter registrering i Sverige svenska registreringsskyltar. Personbilen har därefter brukats i Sverige med de ursprungliga tyska registreringsskyltarna. Detta har inte ansetts innebära fara i bevishänseende varför ett åtal för brukande av falskt märke har ogillats.
  • RH 1996:148:Falska sedlar har inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken för brottet utprångling av falsk sedel.

[K14]10 §  Den som åberopar falsk urkund, bjuder ut eller saluför verk med falsk signatur, prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen. Lag (2013:425).

Märken som uppräknas i 6 § och offentliga värdemärken i 7 § skyddas. Att föremålet lätt skall kunna förväxlas innebär att det är ok att sprida sådant som inte kan misstas. Det handlar spridning bland en större krets personer av föremål som utan att vara förfalskade lätt kan förväxlas med äkta exemplar. Exempelvis reklampengar i en dagstidning skulle kunna falla in under paragrafen medan tre goda vänner som spelar rollspel och i ett rum har föremål som kan förväxlas med äkta inte gör det.

Prop. 2012/13:74: tur, prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt. Innebörden av begreppet urkund ...

[K14]11 §  Den som i annat fall än som avses i 10 § bland allmänheten sprider något som lätt kan förväxlas med gällande sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga spridande av efterbildning till böter. Lag (2013:425).

Denna paragraf är en specialparagraf för tillbakaträdande av brott och som ersätter 23 kap. 3 §. Detta med anledning av att fullbordanspunkten för brotten i 14 kap. är tidig, oftast då förfalskningsåtgärden är avslutad. I normala fall kan en person som fullbordat ett brott inte tillbakaträda från ett redan fullbordat brott. Men brotten i 14 kap. kan en person tillbakaträda från om den på ett tidigt stadium frivilligt ser till att ingen menlig effekt av gärningsmannens agerande uppkommer.

Prop. 2012/13:74: som lätt kan förväxlas med gällande sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga spridande av efterbildning till böter.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt. Till följd av omnumreringen har den tidigare hänvisningen till 9 § bytts mot en hänvisning till 10 §.

[K14]12 §  Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: ligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Paragrafen har omnumrerats och ändrats språkligt.

  • RH 1996:148:Falska sedlar har inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken för brottet utprångling av falsk sedel.
Ändrad: SFS 2001:31 (Penningförfalskning m.m.)

[K14]13 §  För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning, hindrande av urkunds bevisfunktion, signaturförfalskning, penningförfalskning, märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande av vad som förfalskats och för underlåtenhet att avslöja eller förhindra penningförfalskning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök till olovlig befattning med falska pengar som består i försök till anskaffande eller mottagande av det förfalskade. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2016:508).

15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

[K15]1 §  Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest synnerlig skada tillfogas annan. Lag (1975:1292).

1 st.: Då någon i en lagstadgad ed ljuger, inte säger sanningen eller mot bättre vetande påstår något begår personen mened. Med lagstadgad ed menas vittnesed, ed av sakkunniga, utmätningsed och ed enligt konkurslagen bland annat, men inte domared eller tolked. Brottet är fullbordat i samma stund som berättelsen avslutas, om en person under berättelsens gång ändrar sig har det inte skett något brott. Inte heller får den som är under ed och blivit tillfrågad om något välja att förtiga sanningen med motiveringen att det inte är av betydelse i saken, den som är under ed får inte värdera bevisen. Däremot får den som är under ed vägra att uttala sig, se vidare 4 §. Mened är ett artbrott och i bland annat NJA 1999 s. 561 och NJA 1996 s. 757 beskriver HD mened som ett artbrott där det skall föreligga en mycket stark presumtion för fängelse då menedsbrotten avser ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet samt möjligheterna att upprätthålla denna på ett effektivt samt tillförlitligt sätt. För normalgraden av brott är fängelsestraffet i regel på fyra eller sex månader. Bedömningsgrunder för menedsbrott är svårhetsgraden hos brottet för vilket meneden begås samt skadan som tillfogats annan i samband med meneden.

2 st.: Försvårande omständighet är om menedsbrottet haft som syfte att en oskyldig skall straffas. Situationer då en person i vinningssyfte vittnar falskt eller då en medlem i en kriminell organisation vittnar falskt för att skydda annan medlem inom samma organisation.

  • NJA 2019 s. 294:Det utgör inte skyddande av brottsling att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som har gjort sig skyldig till ett brott, när uppgifterna endast kan påverka bevisläget mot den personen.
  • RH 2000:48:Vittnes vägran att under ed uppge vem "den verklige gärningsmannen var" har bedömts ej innefatta ett förtigande i menedsreglernas mening.
  • NJA 1996 s. 757:Fråga om påföljd för yngling som vid 17 års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • RH 2007:13:Fråga om antalet timmar ungdomstjänst för yngling som vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • RH 2007:63:En person som åtalades för mened har ansetts ha haft rätt att vägra yttra sig eftersom hon annars skulle ha röjt en brottslig handling.
  • RH 1994:58:Påföljden för mened har med hänsyn till gärningens art bestämts till fängelse, oaktat att gärningsmannen var 19 år då gärningen begicks. Gärningsmannens ungdom har beaktats vid bestämmandet av fängelsestraffets längd.
  • RH 1995:83:Fråga om medtilltalad, som vid förhör under ed angående annan tilltalad lämnat oriktig uppgift, skall dömas för mened och, i så fall, om omständigheterna har inneburit skälig ursäkt.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
  • RH 1996:19:Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse för en 17-årig yngling som gjort sig skyldig till mened.
Ändrad: SFS 1975:1292 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K15]2 §  Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för osann partsutsaga till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Gärningen som har paralleller med mened i 1 § förövas vid förhör under sanningsförsäkran i tvistemål vilken beskrivs i 37 kap. rättegångsbalk 1942:740. 1. Uppgiften ska lämnas efter att ed/sanningsförsäkran uttalats. 2. Lämnas medvetet om att uppgiften är osann 3. Uppgiften ska ha betydelse för saken. Se mål B 2595-11 Svea hovrätt som fastställde tingsrättens dom och där sanningsförsäkran lämnats i Hyresnämnden i Stockholm. Se även RH 2006:11 vid tvist avseende klander av testamente hade gärningsmannen förtigit alternativt ljugit avseende kännedom om ett testamente under sanningsförsäkran.

  • RH 2006:11:Fråga i mål angående osann partsutsaga om osanna uppgifter som lämnats av part under sanningsförsäkran varit av så liten betydelse för saken att brottet är att bedöma som ringa.

[K15]3 §  Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

I första hand straffbelägger denna paragraf ett oaktsamt handlande enligt vad som nämns i 1-2 §§. Om någon som under förhör är nervös och säger fel saker är det oftast ok men även här gäller att bedöma vad som sades enligt 4 §, hur betydelsefullt det felaktiga var för saken.

[K15]4 §  Prövas utsaga som avses i 1--3 §§ vara utan betydelse för saken, skall ej dömas till ansvar.

[S2]Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständigheterna innebära skälig ursäkt för honom.

1 st.: Denna paragraf är en undantagsregel för vilken straffrihet träder in fast gärningsmannen objektivt sett är skyldig enligt 1-3 §§. Det gäller att bedöma om utsagan var utan betydelse för saken. Med detta menas att utsagan skall ha varit utan betydelse för vad domstolen har att pröva oavsett vad det har för betydelse för utgången av målet. Om A går fri eller döms för något som B ljugit om spelar ingen roll utan bara att B ljugit överhuvudtaget under rättegången under ed gör att B skall fällas till ansvar om det B ljög om var av intresse för frågan domstolen hade att pröva.

2 st.: Ett vittne har under vissa omständigheter enligt 36 kap. 6 § rättegångsbalk 1942:740 rätt att vägra yttra sig.

  • RH 2000:48:Vittnes vägran att under ed uppge vem "den verklige gärningsmannen var" har bedömts ej innefatta ett förtigande i menedsreglernas mening.
  • NJA 2001 s. 563:Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra stycket konkurslagen har ansetts äga rätt att vägra beediga uppgifter som skulle avslöja att han har begått ett brott och som kan användas som bevis i en kommande rättegång mot honom. Tillika fråga om omständigheterna inneburit skälig ursäkt för en person att i ett sådant fall lämna osanna uppgifter under ed.
  • RH 2007:63:En person som åtalades för mened har ansetts ha haft rätt att vägra yttra sig eftersom hon annars skulle ha röjt en brottslig handling.
  • RH 1995:83:Fråga om medtilltalad, som vid förhör under ed angående annan tilltalad lämnat oriktig uppgift, skall dömas för mened och, i så fall, om omständigheterna har inneburit skälig ursäkt.
  • NJA 1985 s. 774:I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare målet hördes som vittne, inte hade rätt enligt 36 kap 6 § RB att vägra yttra sig på den grunden att han kunde röja att han begått brottslig handling, när ansvaret för handlingen var preskriberat. Vittnet har ansetts kunna gå fri från straff för mened på grund av bestämmelserna i 15 kap 4 § BrB endast om fallet objektivt sett varit sådant som där sägs.
  • NJA 2001 s. 183:Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
  • RH 2015:55:Förutsättningar för ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken för mened har inte ansetts föreligga när den tilltalade själv tagit initiativ till att lämna osann vittnesutsaga i mål om trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen varit att anse som närstående till den i trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.

[K15]4 a §  Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed, och enligt 2 §, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen av grov oaktsamhet, dömes för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 3 §.

[S2]Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning på gärning som avses i första stycket. Lag (1975:1292).

4 § tillämpas i Danmark, Finland, Island eller Norge. Notera att det är två gärningar som straffbeläggs i paragrafen dels det uppsåtliga brottet "osann utsaga inför nordisk domstol" och oaktsamhetsbrottet "ovarsam utsaga inför nordisk domstol" som endast är straffbart om oaktsamheten varit grov. Det handlar helt enkelt om att någon som avlagt ed om att tala sanning antingen avsiktligt ljuger (osann utsaga) eller inte säger att de är osäkra utan chansar och tar en medveten risk mot bättre vetande om att det de säger är sant när de uttalar sig.

Införd: SFS 1974:753 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nordisk vittnasplikt m.m.)
Ändrad: SFS 1975:1292 (med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)

[K15]4 b §  Om ett vittne eller en sakkunnig under ed inför Europeiska unionens domstol, inför tribunalen vid denna domstol, inför Europeiska frihandelssammanslutningens domstol, EFTA-domstolen, eller inför Internationella brottmålsdomstolen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för osann utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgetts under laga ed.

[S2]Begås gärning enligt första stycket av grov oaktsamhet, döms för ovarsam utsaga inför en internationell domstol till påföljd enligt 3 §. Ansvar enligt detta stycke ska dock inte dömas ut om utsagan avgetts inför Internationella brottmålsdomstolen.

[S3]Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ gäller i tillämpliga delar också gärning som avses i första och andra styckena. Lag (2009:1281).

Tillämpningen av 4b § är likadan som 4a § men skillnaden är dess "geografiska tillämpningsområde". 4b § tillämpas vid 1. EU-domstolen, 2. EFTA-domstolen: EFTA-domstolens hemsida och Regeringens hemsida med kort info om EFTA domstolen och 3. Internationella brottmålsdomstolen ICC och Regeringens hemsida med kort info om ICC

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2. Paragrafen föreskriver straffansvar för osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol. Genom ett tillägg varigenom hänvisas till Internationella brottmålsdomstolen utvidgas tillämpningsområdet för det förstnämnda brottet till att också avse sådana utsagor som avges inför Internationella brottmålsdomstolen. Straffbestämmelsen om ovarsam utsaga inför en internationell ...

Införd: SFS 1993:83 (om sann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.)
Ändrad: SFS 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1995:316 (Några frågor angående EG-domstolen)

[K15]5 §  Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

[S3]Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vid falskt åtal har gärningsmannen uppsåt att med vetskap om att en person är oskyldig ändå väcka åtal gentemot denne för att se till att den fälls till ansvar. Vid obefogat åtal så förefaller det inte rimligt att åtal väcks men det görs ändå. Vid situationer då det föreligger tillräckliga skäl måste en åklagare väcka åtal men även åklagare kan fällas till ansvar för tjänstefel om de bryter mot denna paragraf. Den som åtalas skall objektivt sett vara oskyldig det får inte vara så att personen är skyldig men det saknas möjlighet fälla den till ansvar. Bedömningsgrunder för grovt brott är om den oskyldige åtalas för ett allvarligt- eller vanärande brott som sexualbrott. Även om någon åtalas för missbruk av tjänsteställning eller om en åklagare begår brotten.

[K15]6 §  Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Precis som i 5 § handlar detta brott om att någon anmäler en annan person som är oskyldig för att ha begått ett brott. Oftast handlar det om att någon hos polisen gör en polisanmälan men det kan även avse andra myndigheter. Syftet är att det skall leda till åtal och det är gärningsmannen som tar initiativ till anmälan. Angivelsen kan ske hur som helst, muntligt, skriftligt elelr formlöst men måste avse någon annan än sig själv. Anmälan ska vara någorlunda allvarlig och det ska finnas en risk att någon faktiskt tror på vad som sägs samt vara något allmän åklagare kan väcka åtal för. Obefogad angivelse kräver även att anmälaren tror att den de anmäler är mer oskyldig än skyldig, alltså angivaren har skälig anledning att tro att offret är oskyldig. Person vars uppgifter varit fullständigt uppdiktade och sanningslösa samt vars trovärdighet ansågs vara i det närmaste obefintlig dömdes för falsk angivelse, se RH 2007:57.

[K15]7 §  Den som, i annat fall än som avses i 6 §, hos åklagare, Polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, döms, om myndigheten ska ta upp anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om han eller hon inte insåg men hade skälig anledning att anta att utsagan var sanningslös, döms för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2014:615).

På detta brott ställs nästan samma krav som i 6 §, skillnaden är att angivelsen inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade. Det räcker alltså att man helt enkelt snackar skit om någon inför en myndighet som tar emot uppgiften och noterar den för fullbordat brott. Särskilt i situationer som kan uppfattas som trakasserier kan denna paragraf bli aktuell. Ytterligare situationer som utgör brott är om någon i ett förhör för att man är misstänkt för ett brott och skyldig pekar ut grannen man vet heter A B:son som skyldig fast man vet att grannen är oskyldig. Att däremot i en exakt likadan situation ta ett namn och skyller ifrån sig genom att säga att det var den påhittade X Y:son utgör inget brott. Det samma om en person mot bättre vetande inte döljer omständigheter som kan verka förmildrande för någon som begått ett brott. Det kan rentav vara så att om den tillfrågade sa som det var så skulle den misstänkte gå fri men den tillfrågade låter bli att säga som det är vilket resulterar i att den misstänkte belastas på grund av frånvaron av uppgiften. Även i situationer där någon frågas avseende den som är misstänkt för ett brott och den tillfågade överdriver vad som har hänt i syfte att göra det svårare för den misstänkte. Skilj mellan situationer där någon hos myndigheten helt enkelt inget säger eller glömmer vilket inte utgör brott och situationer där polis frågar samme person om en viss detalj och den tillfrågade överdriver eller inte säger som det är, vilka båda utgör brott.

Prop. 2013/14:110: I första stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6.1. Genom att det inte bara är utsagor som avges vid Polismyndigheten utan även sådana som avges vid andra myndigheter som har till uppgift att ta upp en anmälan omfattas även Säkerhetspolisen av regleringen utan att myndigheten uttryckligen pekas ...

  • RH 2003:57:Straffmätning i mål om falsk tillvitelse.
  • NJA 1994 s. 518:En person som misstänkts för brott har vid polisförhör uppgivit en annan persons identitet samtidigt som han förnekat brott. Har han härigenom gjort sig skyldig till falsk tillvitelse? 15 kap 7 § 1 st BrB.
  • NJA 2019 s. 294:Det utgör inte skyddande av brottsling att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som har gjort sig skyldig till ett brott, när uppgifterna endast kan påverka bevisläget mot den personen.
  • NJA 2015 s. 1008:Falsk tillvitelse. Straffvärde och brottslighetens art. Även fråga om kränkningsersättningens storlek.
  • RH 1994:57:En borgensman som påstått att en annan förfalskat hans namnteckning har dömts för falsk tillvitelse men inte samtidigt för förnekande av underskrift.
  • RH 1995:61:En gärningsbeskrivning angående falsk tillvitelse har ansetts ej innefatta sådana konkreta uppgifter om gärningsomständigheterna att den brottsliga gärningen kan identifieras.
Ändrad: SFS 2014:615 (En ny organisation för polisen)

[K15]8 §  Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Brottets syfte är att en oskyldig via olika metoder skall ställas till ansvar. Detta kan ske antingen genom att gärningsmannen undanröjer bevis som kan leda till att offret blir frikänt från brottet eller genom att gärningsmannen planterar ut bevis så att offret ställs till ansvar som gärningsman. Bevisförvanskningen avser alla slags bevis som kan vara av betydelse för brottet. Det kan handla om att utplåna - eller plantera ut fingeravtryck, flytta på en kropp, förstöra ett brottsverktyg. Jämför med 17 kap. 11 § som straffar den som skyddar en skyldig.

[K15]9 §  Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om någon genom att bete sig som nämns i 1-8 §§ framkallar fara för att någon kan komma att bli dömd och upptäcker att den de anklagade är oskyldig inser ju att den gjort fel. Men om den trots detta låter bli att ställa allt till rätta så döms den för detta brott.

[K15]10 §  Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

Paragrafen, som behandlar straffansvar för osann och vårdslös försäkran, har ändrats såväl i sak som språkligt. Vidare har paragrafen fått en ny styckeindelning. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

I första ...

[K15]11 §  Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till straff som anges i första eller andra stycket.

Paragrafen har ändrats språkligt och fått en ny styckeindelning. ...

  • NJA 1991 s. 456:Det förhållandet att en dom i tvistemål innehållit oriktigt uttalande om ett sakförhållande har inte ansetts medföra att domen utgör en sådan osann urkund som avses i 15 kap 11 § 2 st BrB.
  • NJA 1996 s. 63:Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort har ansetts utgöra urkundsförfalskning och inte osant intygande. 14 kap 1 § BrB. Med hänsyn till att brotten begåtts av personer som varit 16 resp 17 år gamla har påföljden med tillämpning av 29 kap 7 § BrB bestämts till dagsböter.
  • NJA 1996 s. 443:Polismän, som under förundersökning bl a framställt falsk urkund, har till sitt fredande åberopat nöd. Åtgärden har ansetts oförsvarlig.
  • RH 2005:51:Två personer har medverkat som bud och vittnen vid budröstning trots att förutsättningar härför inte förelegat enligt vallagen (1997:157). Fråga om ansvar för otillbörligt verkande vid röstning. Även fråga om ansvar för osant intygande.
  • RH 1996:2:Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har bestämts till fängelse.

[K15]12 §  Den som sanningslöst åberopar pass, betyg, identitetshandling eller annan sådan för enskild person utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person eller lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

[S3]Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av handling till straff som anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av handling till straff som anges i första eller andra stycket.

Paragrafen har ändrats såväl i sak som språkligt samt fått styckeindelning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Första stycket ...

  • NJA 2007 s. 319:Fråga om missbruk av pass vid resa mellan länder utgör grovt brott enligt 15 kap. 12 § brottsbalken.
  • NJA 2016 s. 95:Missbruk av urkund i samband med förarprov. Gradindelning, straffvärde och brottslighetens art.

[K15]13 §  Den som förnekar sin underskrift på en urkund eller sin utställarangivelse avseende en urkund, när angivelsen är sådan att den kan likställas med en underskrift, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. Lag (2013:425).

Prop. 2012/13:74: Paragrafen, som behandlar straffansvar för förnekande av underskrift, har ändrats såväl i sak som språkligt samt styckeindelats. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Som angetts i avsnitt 6.3 är behovet av skydd för elektroniska urkunders funktion som bevismedel lika stort som för traditionella urkunder. Straffansvaret för förnekande ...

  • RH 1994:57:En borgensman som påstått att en annan förfalskat hans namnteckning har dömts för falsk tillvitelse men inte samtidigt för förnekande av underskrift.

[K15]14 §  Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit har rättat felet eller på annat sätt avvärjt fara för vidare olägenhet, får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Lag (2013:425).

[K15]15 §  För förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning och för försök till bevisförvanskning döms det till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Skulle brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2013:425).

16 kap. Om brott mot allmän ordning

Införd: SFS 1988:835 (om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.), 1972:222 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i brottsbalken)
Ändrad: SFS 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 2010:1881 (Filmcensuren för vuxna avskaffas - skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan stärks), 1998:1444 (Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1970:225 (('med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, m. m.',)), 2018:540 (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner), 1982:1061 (med försIag till lotterilag, m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)
Upphävd: SFS 2018:1140 (En omreglerad spelmarknad), 1970:225 (('med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, m. m.',))

[K16]1 §  Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

Åtminstone 13 människor utgör en folksamling, se RH 2005:30. Uppsåt att sätta sig upp mot myndighet kan föreligga även om inte någon myndighet eller företrädare för myndigheten finns på plats, utan det räcker med att folksamlingen visat sig vara inställd på att begå straffbara handlingar som om myndigheten varit på plats hade försökt hindra, se NJA II 1948 s 34. Hit räknas även situationer där en folksamling med våld forcerar en av myndigheten uppsatt avspärrning, trotsar en myndighet samt hindrar eller framtvingar en åtgärd av en enskild, se NJA 1995 s. 311.

[K16]2 §  Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.

  • NJA 2002 s. 198:Fråga om påföljdsval och straffmätning för våldsamt upplopp.
  • NJA 1995 s. 311:Våldsamt upplopp?
  • NJA 2002 s. 489:Medhjälp till våldsamt upplopp. Fråga om de tilltalade, som befann sig i en lägenhet i Göteborg, tillsammans och i samförstånd främjat våldsamma upplopp i samband med EU-toppmötet i juni 2001 genom att systematiskt samla in och vidarebefordra uppgifter om polisens verksamhet.
  • RH 2017:46:För ansvar för våldsamt upplopp krävs att en folksamling gått till förenat våld å person som bestått i antingen misshandel eller kroppsligt betvingande.
  • NJA 2002 s. 533:Straffmätning för våldsamt upplopp i samband med EU-toppmöte. I och II.
  • RH 1994:112:Påföljden för våldsamt upplopp har bestämts till fängelse.
  • RH 1996:4:I mål om ansvar för våldsamt upplopp har deltagare i folksamlingen ansetts ha anslutit sig till dess förehavanden. Det har härvid inte krävts att det kunnat visas att man som deltagare direkt främjat den våldsanvändning som förekommit.

[K16]3 §  Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

13 personer ansågs ha stört allmän ordning genom att de hindrade fri passage till en butik i vilken laglig verksamhet bedrevs trots att polisen vid flera tillfällen befallt dem att upprätta fri passage till butiken för dess kunder, se RH 2005:30. Folksamling, se 1 §.

  • RH 2005:30:En grupp ungdomar uppehöll sig vid ingången till en porrbutik. Ungdomarna vägrade följa uppmaning från polisen att lämna platsen. De har bedömts därvid ha stört den allmänna ordningen.

[K16]4 §  Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.3. Paragrafen syftar till att skydda förrättningar och allmänna sammankomster av olika slag, däribland domstols förhandling.

Första stycket har endast ändrats språkligt.

Paragrafen har kompletterats med ett nytt andra stycke som utvidgar straffansvaret till att omfatta gärningar som riktats mot förhandling vid Internationella ...

  • NJA 1993 s. 360:Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör (I och II) resp om omhändertagande enligt 13 § polislagen (III).
Ändrad: SFS 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning)

[K16]5 §  Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

[S3]I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

[S4]Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Lag (1986:645).

[K16]6 §  Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot förman, döms för myteri till böter eller fängelse i högst fyra år. Anstiftare och anförare döms dock till fängelse i högst sex år.

[S2]Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eller egendom, döms deltagarna till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare döms dock till fängelse i högst arton år eller på livstid.

[S3]Om brottet annars är att anse som grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: I andra stycket andra meningen respektive tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt andra stycket andra meningen döms för myteri anstiftare och anförare, om deltagarna i myteriet gemensamt brukat våld mot person eller egendom, till fängelse i högst 18 år eller på livstid. Enligt tredje stycket döms till samma straff om ett myteri annars är att anse som grovt. ...

Införd: SFS 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.)
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)
Upphävd: SFS 1976:509 (om ändring i brottsbalken)

[K16]7 §  Har upphört att gälla genom lag (1970:225).

[K16]8 §  Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

[S2]Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2018:1744).

1) Ett spridande av 2) ett hot eller missaktning 3) måste ske på allmän plats och 4) till fler än ett fåtal personer, se NJA 1999 s. 702. Jämför 16 kap. 1 § där det konstaterats att åtminstone 13 människor utgör en folksamling, se RH 2005:30.

Prop. 2001/02:59: Ändringarna innebär dels att bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas till att avse också hets med anspelning på sexuell läggning, dels att en särskild straffskala införs för grova brott.

Genom ändringen i bestämmelsens första stycke har dess tillämpningsområde utvidgats så att den omfattar också hot och uttryck för missaktning mot kollektivt bestämda grupper av människor med anspelning på sexuell läggning. Uttrycket sexuell läggning omfattar homo-, bi- och he-...

  • NJA 2007 s. 805:Fråga om ansvar för hets mot folkgrupp; enligt brottsbalken beträffande den som underlåtit att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla (I=B 2673-06) och enligt yttrandefrihetsgrundlagen beträffande utgivaren av en webbplats (II=B 2115-06). Även fråga om underlåtenhet att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla kan utgöra medhjälp till hets mot folkgrupp eller brott mot lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (I=B 2673-06).
  • NJA 2005 s. 805:I en predikan har gjorts nedsättande uttalanden om homosexuella. Åtal för hets mot folkgrupp har ogillats med hänvisning till Europakonventionens artiklar 9 och 10.
  • RH 2002:40:Omständigheten att skriften "Judefrågan" publicerats år 1936 har ansetts sakna betydelse för den straffrättsliga bedömningen vid ny publicering år 2000.
  • NJA 2006 s. 467:Ett flygblad som spritts i en skola har innehållit uttalanden om homosexuella. Fråga om spridningen är att bedöma som hets mot folkgrupp. (Jfr NJA 2005 s. 805.)
  • NJA 1996 s. 577:En person, som bland människor på allmän plats burit vissa märken på sin klädsel med anknytning till nationalsocialistiska rörelser, har dömts för hets mot folkgrupp.
  • RH 1998:77:Fråga om rasistiskt meddelande, förmedlat genom bärande av en armbindel med nazistisk symbol, har spritts i den mening som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken.
  • NJA 1999 s. 702:Uttalanden som innefattat missaktning för folkgrupp genom anspelning på hudfärg eller etniskt ursprung har inte ansetts utgöra hets mot folkgrupp enligt 16 kap 8 § brottsbalken, eftersom uttalandena inte spritts i den mening som avses i denna bestämmelse.
  • NJA 1982 s. 128:En person har vid infarten till en campingplats satt upp en skylt, på vilken anges att zigenare ej får beträda campingplatsen. Gärningen har bedömts som hets mot folkgrupp. Tillika fråga huruvida brottet är ringa. 16 kap 8 § BrB.
  • RH 2017:14:Hets mot folkgrupp. I ett inlägg på ett politiskt partis lokala facebook-sida publicerades ett inlägg som uttryckte missaktning av muslimer som grupp. Tingsrätten ansåg att inlägget, mot bakgrund av Europadomstolens praxis, fick anses falla inom ramen för vad som bör få bemötas i en fri debatt och ogillade åtalet. Hovrätten kom till motsatt slut. Hovrätten framhöll att straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp ska tolkas i belysning av och i överensstämmelse med de överordnade bestämmelserna om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i regeringsformen och Europakonventionen. Straffbestämmelsen bygger på en avvägning på ett allmänt plan mellan yttrandefriheten och skyddet för utsatta grupper. Karaktären och strängheten i den påföljd som kan följa för den som missbrukar yttrandefriheten är en del i den avvägningen. Tolkningen i förhållande till Europakonventionens fri- och rättigheter kan därför inte ensidigt utgå från skyddet för den som har utnyttjat sin yttrandefrihet utan måste ske i ljuset av lagstiftarens övergripande avvägningar, även med beaktande av det starka skydd som yttrandefriheten generellt åtnjuter i Sverige. Vid en samlad bedömning där hovrätten fäste vikt bl.a. vid att uttalandet var utformat på ett kränkande sätt och således inte inbjöd till en religionskritisk diskussion - vilket det självfallet måste finnas utrymme för - fann hovrätten åtalet styrkt.
  • RH 1997:28:Bärande av armbindel med nazistiskt hakkors har i och för sig ansetts kunna innebära meddelande som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken. Åtal för hets mot folkgrupp har dock ogillats, då det inte visats att meddelandet spritts till mer än ett fåtal.
  • RH 2000:72:En person har uttryckt missaktning för andra folkgrupper än den egna genom att tillsammans och i samråd med tre andra personer skrika Sieg Heil och göra nazisthälsningar på en gata i ett bostadsområde. Fråga huruvida uttalandena spritts på sådant sätt som krävs för att föranleda straffansvar för hets mot folkgrupp.
  • RH 1997:53:Nazistisk demonstration med nazistiska symboler, romerska hälsningar, Sieg-Heil-rop och tal har befunnits utgöra spridning av ett budskap som uttrycker missaktning och hot mot andra folkgrupper (hets mot folkgrupp). Fängelsestraff har utdömts.
Ändrad: SFS 1988:835 (om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.), 1982:271 (om ändring i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken (hets mot folkgrupp m.m.)), 1970:224 (('angående godkännande av konvention om avskaffande av rasdiskriminering, m. m.',)), 2018:1744 (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner), 2002:800 (Hets mot folkgrupp, m.m.)

[K16]9 §  En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck genom att inte gå personen till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller har allmänt uppdrag.

[S3]För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck genom att vägra personen tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra. Lag (2018:540).

  • NJA 1996 s. 768:Olaga diskriminering? 16 kap 9 § BrB.
  • NJA 1994 s. 511:Ägare till hyresfastighet, som vägrat en kvinna att hyra en lägenhet i fastigheten på grund av att kvinnans sambo var färgad, har dömts för olaga diskriminering. Även fråga om påföljd.
  • NJA 1985 s. 226:En företrädare för ett kommunalt bostadsföretag har nekat en zigenare att hyra en lägenhet i ett visst bostadsområde. Fråga om olaga diskriminering. 16 kap 9 § BrB.
  • RH 2008:62:En ledamot i en socialnämnd har i samband med beslut om yttrande till en tingsrätt i två adoptionsärenden röstat och reserverat sig emot majoritetens beslut att tillstyrka adoptionerna. Hennes ställningstaganden har delvis grundats på att det rört sig om två föräldrar av samma kön. Fråga om de sökande genom ledamotens ställningstaganden blivit utsatta för direkt diskriminering eller trakasserier enligt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Även fråga om ledamoten genom sina ställningstaganden gjort sig skyldig till olaga diskriminering eller tjänstefel.
  • NJA 1999 s. 556:Ett varuhus har i brottsförebyggande syfte uppställt förbud för personer klädda i vida, långa och tunga kjolar att komma in i varuhuset. Förbudet har ansetts innebära olaga diskriminering av zigenare.
  • NJA 1999 s. 639:Olaga diskriminering?
Ändrad: SFS 2008:569 (Ett starkare skydd mot diskriminering), 2018:540 (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner), 1986:444 (om invandrarpolitiken), 1987:610 (om de homosexuellas situation i samhället)
Upphävd: SFS 1970:225 (('med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, m. m.',))

[K16]10 §  Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1993:207).

Tilltalad som frikänts från åtal för mord och vållande till annans död misstänktes ha kört omkring med en död person i bagageluckan på en bil. Om det hade kunnat visas att den tilltalade flyttat, transporterat och gömt den döda kroppen skulle den gjort sig skyldig till brott mot griftefriden, se NJA 2003 s. 113. I bedömning om griftefrid kan det bli aktuellt även att beakta skador på kulturhistoriska samt konstnärliga värden i begravningsplatser då dessa utgör en del av vår kulturmiljö och ska både vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Till begravningsplatser räknas även byggnader på en begravningsplats som inte är kyrkobyggnad samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Ytterligare en omständighet är att begravningsplatser ska hållas i ordnat och värdigt skick och att den helgd som tillkommer de dödas vilorum alltid ska iakttas, se RH 1997:54. Att ett stort antal gravplatser och gravanordningar skadats och där ett stort antal anhöriga drabbat om agerandet är systematiskt kan utgöra försvårande omständigheter, se RH 1997:54 1997:79. Två personer på en skola som 1) varken omfattats av den dödes avsikt när den donerat sin kropp till forskningen eller 2) fått en behörig vidareöverlåtelse av den anatomiska institution som omfattats av donationen dömdes för griftefrid då de obehörigen flyttat, balsamerat, förvarat samt beträffande en av kropparna öppnat och sönderdelat den. Att de dödas anhöriga godkänt att skolan fick använda kropparna i forskning spelade ingen roll, se RH 1997:79

  • RH 1997:54:Ungdomar har på kyrkogårdar haft omkull eller sönderbrutit gravvårdar m.m. samt klottrat på gravvårdar och kyrkobyggnader. Klottret har bestått av ord eller symboler som kan sättas i samband med satanism. Grov skadegörelse, skadegörelse eller brott mot griftefrid?
  • RH 1997:79:En tidigare obduktionstekniker, som planerade att öppna en chiropraktorskola och som i denna verksamhet vidtagit åtgärder med två till forskningsändamål donerade människolik, har dömts för brott mot griftefrid då någon behörig överlåtelse av liken inte förelegat. Påföljden har bestämts till villkorlig dom jämte böter.
  • NJA 2003 s. 113:Fråga om beviskravet i mål om brott mot griftefrid.
Ändrad: SFS 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K16]10 a §  Den som

  1. skildrar barn i pornografisk bild,
  2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
  3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
  4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
  5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till

[S2]döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.

[S3]Är ett brott som avses i första stycket ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S4]Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år. Är pubertetsutvecklingen fullbordad, ska ansvar för gärning enligt första stycket 2-5 dömas ut bara om det av bilden och omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under arton år.

[S5]Till ansvar för gärning som avses i första stycket 1 ska dömas även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den som skildras är under arton år.

[S6]Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där eller i andra stycket.

[S7]Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Lag (2020:173).

En bild är pornografisk om den är utmanande och som syfte har att påverka betraktaren sexuellt. Om däremot dess syfte är att vara och används i vetenskapliga, exempelvis medicinska, eller konstnärliga syften så är bilden inte pornografisk. Bilder som däremot visar barn begå sexuella handlingar är alltid pornografiska oavsett om vuxna finns med i bilden eller inte. Även om ett barn på en serie bilder varit påklätt i början av serien och just den bilden inte i sig varit pornografisk, har hela bildserien bedömts som barnpornografi om efterföljande bilder i den varit av den karaktären (NJA 2002 s. 265). Det är inte straffbart att endast titta på en barnpornografisk bild på en datorskärm, däremot uppstår ett innehav om skildringen sparas genom att t.ex. överföras till datorns hårddisk (RH 2007:21prop. 1997/98:43 s. 164-165 och SOU 1997:29 s. 276). Straffbart innehav upphör först när disketter eller annat lagringsmedel på vilken bilder raderats antingen förstörts eller fyllts med annat innehåll så att de tidigare raderade bilderna skrivits över med innebörden att det olagliga innehållet inte längre kan återskapas (RH 2007:21). Ibland kan ett innehav vara försvarligt men då är det syftet med befattningen med barnpornografi som skall vara bestämmande för om innehavet skall anses försvarligt eller inte (RH 2001:30 och 1997/98:KU 19). 1 st.: En inte speciellt omfattande spridning som skett till en relativt begränsad krets och inte präglats av systematik eller förslagenhet har bedömts som normalgraden av brott (NJA 2003 s. 307). 3 st.: Om en person är över 18 år men porträtteras så att den kan uppfattas som vore den att se som under 18 år så kan det falla in under brottet. Avgörande för bedömningen av om en bild föreställer ett barn är alltså den framställda pubertetsutvecklingen och inte den faktiska åldern, även en person som biologiskt ännu är kvar i puberteten men fysiskt är över 18 år och framställs på bild kan utgöra grund för brott. Barnens ålder ska alltså bedömas efter vad som framgår av själva bilderna och hur de presenteras (NJA 2005 s. 80). Att barnens faktiska ålder inte behövs bevisas innebär att de avbildade personerna inte behövs identifieras och förhöras för att lagföring ska kunna ske (NJA 2005 s. 80). 5 st.: Ett rent innehavsbrott torde sällan motiverar att gärningen bedöms som grov. (Prop. 1997/98:43 s. 96 f.) I paragrafen räknas variabler som tillsammans kan göra att ett brott ses som grovt, uppräkningen är inte uttömmande (NJA 2003 s. 307). Som sådana variabler räknas dokumentation av ett verkligt övergrepp (RH 2001:30), att det bedrivits en slags ”marknadsföring”(NJA 2002 s. 265), bilder där barnen är särskilt unga (NJA 2002 s. 265). Särskilt stor mängd bilder: Spridning av drygt 8 000 barnpornografiska bilder bedömdes inte ensamt utgöra grovt brott utan även andra variabler räknades in - materialet hölls tillgängligt för en stor krets personer, verksamheten var systematisk, det bedrivits någon slags ”marknadsföring” (NJA 2002 s. 265).

Prop. 1997/98:43: Det straffbara området har utvidgats. Paragrafen omfattar nu även andra hanteringsformer än sådana som syftar till spridning eller faktiskt innebär spridning av bilden.

Första stycket 1 motsvarar del av paragrafen i dess nu gällande lydelse.

Någon ändring är inte avsedd när det gäller vad som kan utgöra straffbar skildring. En barnpornografisk bild kan således framställas på olika sätt, exempelvis genom att ett verkligt barn fotograferas eller filmas ...

Prop. 2004/05:45: Bestämmelsens fjärde stycke har ändrats på så sätt att straffmaximum för grovt barnpornografibrott har höjts från fyra till sex års fängelse. Avsikten med höjningen är dels att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, dels att ge utrymme för en mer nyanserad straffmätning av de mest allvarliga fallen av grovt barnpornografibrott. Någon generell höjning av straffen för grovt barnpornografibrott är dock inte avsedd. Skälen för ändringen ...

  • NJA 2005 s. 80:I mål om ansvar för barnpornografibrott har ansetts att den tilltalades vetskap om att målsägandena varit under 18 år inte utgjort en sådan omständighet kring bilderna som avses i straffbestämmelsens definition av "barn". 16 kap. 10 a § andra stycket BrB.
  • RH 1998:22:Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring ansågs inte vara artbrott. Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och böter.
  • RH 2017:62:Skildring av barn i pornografisk bild?
  • RH 2001:30:Innehav av 5 490 bilder och 38 filmer med barnpornografiskt material har inte ansetts vara grovt barnpornografibrott. Även fråga om försvarligheten av innehav.
  • NJA 2012 s. 400:Innehav av mangateckningar med ett barnpornografiskt innehåll men icke verklighetstrogna bilder har, med hänvisning till yttrandefriheten och informationsfriheten i regeringsformen, ansetts inte vara straffbart.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2002 s. 265:Vid grovt barnpornografibrott har brottslighetens art ansetts utgöra skäl att ådöma fängelse.
  • RH 1996:87:Vid tolkning av begreppet "barn" i 16 kap. 10 a § brottsbalken har den av Sverige tillträdda FN-konventionen om barnets rättigheter tillagts betydelse. Tillika fråga om innebörden av det i samma lagrum angivna kravet på spridning, av begreppet "sexuellt våld eller tvång" i 16 kap. 10 b § brottsbalken och om påföljden för barnpornografibrott.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
  • NJA 2003 s. 307:Fråga om påföljd vid barnpornografibrott.
  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • RH 2007:21:Den tilltalade har innehaft bilder med barnpornografiskt innehåll, dels på disketter, dels på datorns hårddisk. Hovrätten har funnit att innehav i objektivt hänseende förelegat även för raderade bilder när dessa fortfarande varit åtkomliga på så vis att de med hjälp av ett särskilt datorprogram kunnat återskapas.
Införd: SFS 1979:375 (om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.)
Ändrad: SFS 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 1998:1444 (Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.), 2010:1357 (Barnpornografibrottet), 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2020:173 (Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn)

[K16]10 b §  Förbuden i 10 a § mot skildring och innehav gäller inte den som enligt första eller andra stycket i den paragrafen framställer en pornografisk bild av barn, om skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade personen och den som framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte påkallar att ansvar döms ut.

[S2]Inte heller gäller förbuden den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra.

[S3]Även i andra fall ska en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag (2010:399).

Prop. 1997/98:43: Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.2.

Genom justeringen av paragrafens lydelse klargörs att även en teknisk upptagning med dator- eller videospel med rörliga bilder i form av datorprogram faller under tillämpningsområdet. Bestämmelsen i första stycket gäller enligt sin nuvarande lydelse stillbild och rörliga bilder. I bestämmelsen ges några exempel på var sådana kan förekomma: i en film, ett videogram ...

  • RH 1998:22:Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring ansågs inte vara artbrott. Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och böter.
  • RH 1996:87:Vid tolkning av begreppet "barn" i 16 kap. 10 a § brottsbalken har den av Sverige tillträdda FN-konventionen om barnets rättigheter tillagts betydelse. Tillika fråga om innebörden av det i samma lagrum angivna kravet på spridning, av begreppet "sexuellt våld eller tvång" i 16 kap. 10 b § brottsbalken och om påföljden för barnpornografibrott.
  • RH 2000:97:Påföljden för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring har med hänsyn till brottets art bestämts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även fråga om vilket antal timmar samhällstjänst som skall följa med beaktande av reglerna om förbud mot reformatio in pejus.
Införd: SFS 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 1988:835 (om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.)
Ändrad: SFS 1990:894 (om våldsskildringar i rörliga bilder m. m.), 1998:1444 (Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.)

[K16]10 c §  Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring. Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte, döms till ansvar enligt första stycket. Lag (2010:1881).

[K16]10 d §  Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur döms för otillåten utlämning av teknisk upptagning till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Första stycket gäller inte filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som Statens medieråd har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Första stycket gäller inte heller offentliga förevisningar av rörliga bilder i filmer eller videogram eller i en uppspelning ur en databas.

[S3]Har en teknisk upptagning med rörliga bilder försetts med ett intyg om att en framställning med samma innehåll har godkänts av Statens medieråd för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år, ska ansvar enligt första stycket inte dömas ut. Detta gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har lämnat ut upptagningen har insett eller borde ha insett det. Lag (2010:1881).

[K16]11 §  Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt dömes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Det samma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning. Lag (1970:225).

[K16]12 §  Den som bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran, döms för förledande av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:1444).

Prop. 1997/98:43: Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.2.

Angående innebörden av begreppet teknisk upptagning, se kommentaren till 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Paragrafen ändras enligt förslaget från att avse enbart skrift eller bild till att avse alla tekniska upptagningar. Genom ändringen blir det klart att paragrafen nu avser också ...

Ändrad: SFS 1998:1444 (Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.)

[K16]13 §  Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1972:629).

  • RH 1993:163:En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare har lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.
  • RH 2005:31:Fråga om travkusk, som i tävlingssammanhang under en sträcka av cirka 220 meter gett hästen omkring 14 spöslag mot kroppen, gjort sig skyldig till djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen.
  • RH 1993:22:Lantbrukare med svinuppfödningsverksamhet har anbringat en 20 cm lång ståltråd i trynet på ett svin varefter ståltråden tvinnats för att ej trilla av. Genom åtgärden har lantbrukaren velat hindra att svinet bet andra svin i svansen. Djurplågeri eller förseelse mot djurskyddslagen?
  • NJA 2006 s. 339:Brottslighetens art har i ett fall av djurplågeri inte ansetts utgöra skäl att ådöma fängelsestraff.
  • RH 2011:19:I två fall av djurplågeri, där gärningsmännen uppsåtligen utsatt två kaniner för otillbörligt lidande genom att i det ena fallet antända djuret och i det andra fallet bl.a. hetsa en hund mot det har hovrätten ansett straffvärdet för respektive gärning motsvara fängelse sex månader.
  • RH 1994:1:Stallägares ansvar för inhyst djur.
  • RH 2018:12:Påföljden har inte ansetts kunna stanna vid böter för djurplågeri som bestått i att en hund vid ett tillfälle utsatts för lidande genom misshandel i form av sparkar, knytnävsslag och slag med tillhygge. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter.
  • RH 2018:1:Djurplågeri av flera hästar genom bl.a. undermålig fodertillgång och bristande tillsyn. Även brott mot djurskyddslagen i vissa hänseenden. Fråga om vem som bär djurhållningsansvaret.
  • RH 1999:85:Hästar på ett ridcenter fick - eller riskerade få - foder som var skadligt. Gärningen bedömdes som djurplågeri men inte som förgöring eller vårdslöshet med gift.
  • RH 1993:94:Bevisvärdering och påföljdsbestämning i mål angående djurplågeri.
Ändrad: SFS 1972:629 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken)
14 § Har upphävts genom lag (2018:1140).
14 a § Har upphävts genom lag (2018:1140).

[K16]15 §  Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S3]Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning föranleder onödig utryckning av Polismyndigheten, kommunal organisation för räddningstjänst, ambulans, militär, sjöräddning eller annat organ för allmän bevakningstjänst, döms för missbruk av larmanordning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2014:615).

Prop. 2002/03:119: Första och andra styckena ändras inte.

I paragrafens tredje stycke har ordet ”räddningskår” bytts ut mot ”kommunal organisation för räddningstjänst”. Ändringen är en följd av att begreppet ”räddningskår” inte förekommer i lagen om skydd mot olyckor. Se även författningskommentar till 3 kap. 12 § lagen om skydd mot olyckor. Ändringen medför inte någon förändring i sak.

  • RH 2014:36:Fråga om falskt larm har varit att bedöma som grovt brott (bombhot i centrala Stockholm).
  • RH 2017:18:En person har åtalats för olaga hot och falskt larm. Åtalet för olaga hot, som enligt gärningsbeskrivningen riktats mot elever och personal på skolor i en stad, har ogillats eftersom det inte ansågs ha riktats mot någon eller några enskilda personer utan mot en obestämd krets människor.
  • NJA 2001 s. 627:Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga om skadestånd för myndighets merkostnad för åtgärder föranledda av falskt larm.
Införd: SFS 1977:492 (om ändring i 16 kap. brottsbalken, m.m.)
Ändrad: SFS 2014:615 (En ny organisation för polisen), 2003:780 (Reformerad räddningstjänstlagstiftning), 1986:1104 (om räddningstjänstlag, m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)
Upphävd: SFS 1976:510 (om ändring i brottsbalken m. m.)

[K16]16 §  Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter. Lag (1991:240).

  • RH 1997:24:Under firandet av Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag har en person ställt sig högst upp på en kulle väl synlig för deltagarna i festligheten och svängt med en svensk flagga som till största delen bestått av ett vikingahuvud i profil, ett solhjul och en yxa. Förfarandet har ansetts straffbart som förargelseväckande beteende.
  • NJA 1981 s. 1010:Enbart det förhållandet att någon på allmän plats och i andras åsyn dricker sprit har ej ansetts utgöra förargelseväckande beteende.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1980:1133 (om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)), 1976:510 (om ändring i brottsbalken m. m.)

[K16]17 §  För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra myteri döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök till sådant barnpornografibrott som avses i 10 a § första stycket och försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott. Lag (2018:1140).

18 § Har upphävts genom lag (2018:1140).
19 § Har upphävts genom lag (2010:1881).

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m.

Skyddsintresset i detta kapitel är personer som fullgör myndighetsutövning HD har beskrivit dem som befattningshavare som utövar ett för det allmänna viktiga funktioner, se NJA 2000 s. 116 och NJA 2001 s. 859 . Hit hör till exempel personer inom rättsväsendet, biljettkontrollanter, socialsekreterare, kasernvakter och personer som ensamma ansvarar för ordningen som tågbefälhavare. Även personer inom den allmänna laglydnaden vilken förutom poliser även omfattar ordningsvakter, kriminalvårdare, kronoassistenter, trafikövervakare och parkeringsvakter för att nämna några.

  • RH 2001:11:Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 1999:197 (EU-bedrägerier och korruption), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1977:103 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2004:404 (Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, m.m.)
Upphävd: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning)

[K17]1 §  Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga tjänstemannen till eller hindra honom eller henne från en åtgärd i myndighetsutövningen eller för att hämnas för en sådan åtgärd döms för våld eller hot mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot en tjänsteman som tidigare har utövat myndighet för vad han eller hon har gjort eller underlåtit att göra i myndighetsutövningen.

[S2]Om brottet är grovt döms för grovt våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

  1. har innefattat våld av allvarligt slag,
  2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller
  3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2019:1162).

För att utöva våld å person räcker det med att gärningsmannen håller fast sitt offer. Vid hot måste gärningen vara allvarligt menad men den behöver inte ha framkallat allvarlig fruktan. Ett angrepp kan ske under tjänsten eller utanför tjänsten. Sker angreppet i tjänsten klassas det som om gärningen förövas mot tjänstemannen. Om däremot angreppet sker på fritiden utanför tjänsten, klassas det som om gärningen förövas mot tjänstemannen om angreppet avsett en tidigare eller avser att påverka en senare utövning av tjänsten. Skyddet varar även livet ut så länge som gärningen kan uppfattas som ett angrepp mot det som representerade tjänsten och skyddet omfattar även en tjänsteman som utövar oriktig myndighetsutövning. Det krävs att en gärningsman vet att offret är myndighetsutövare, en i tjänsten civilklädd person kan få till följd att gärningsmannen bedöms sakna uppsåt annat än brott mot 3 kap. I NJA 2000 s. 116 beskriver HD gärningen som ett artbrott med en stark presumtion för fängelse då befattningshavare som utövar för det allmänna viktiga funktioner inte skall hindras att utöva dessa effektivt och opartiskt.

  • NJA 1984 s. 898:Val av påföljd för våld mot tjänsteman.
  • RH 2002:5:Hot om våld mot biljettkontrollant i tunnelbanan har bedömts som ringa brott. Även fråga om skadestånd för kränkning.
  • RH 2001:11:Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
  • RH 2015:67:Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.
  • RH 2008:43:Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och tillförlitlig har åtal för våld och förgripelse mot tjänsteman ogillats med hänvisning till att det funnits möjlighet för polis och åklagare att säkra annan relevant bevisning, bl.a. övervakningsfilm.
  • RH 2004:90:En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en person som strax dessförinnan begått en stöld på varuhuset misshandlad av denne. Då väktarens ingripande skedde under en rast då han inte var i tjänst ansågs väktaren inte åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken varför gärningen inte bedömdes som våld mot tjänsteman utan som misshandel.
  • RH 2015:69:Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.
  • RH 1995:93:Hot om att låta spränga kronofogdemyndighet i luften har framförts per telefon till en tjänsteman vid kronofogdemyndigheten. Brottet har bedömts som ringa.
  • NJA 2015 s. 668:Ansvar för våld mot tjänsteman förutsätter våld på person, dvs. misshandel eller betvingande av kroppens rörelsefrihet.
  • RH 2014:18:Hot om våld har framförts per telefon till tjänsteman vid Kronofogdemyndigheten i nära anslutning till att utmätt gods skulle hämtas. Brotten har inte ansetts ringa.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
  • NJA 2001 s. 859:Våld mot taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman. Påföljden har bestämts till fängelse.
  • NJA 1992 s. 528:Ringa våld mot tjänsteman?
  • RH 2015:68:Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.
  • RH 2015:70:Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.
  • RH 2015:71:Våld och hot mot tjänsteman - summariska referat.
Ändrad: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2019:1162 (Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning)

[K17]2 §  Den som, på något annat sätt än som anges i 1 §, otillbörligen utför en gärning som syftar till att tvinga eller hindra en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller att hämnas för en åtgärd i myndighetsutövningen och som för tjänstemannen medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar med en sådan gärning, döms för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Om brottet är grovt döms för grov förgripelse mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år. Lag (2016:508).

Skyddskretsen vid förgripelse mot tjänsteman är vidare än i 1 §, både myndighetsutövaren samt familjemedlemmarna skyddas. Däremot omfattar inte skyddet situationer där en gärningsman angriper en tjänsteman för att dennes anhöriga gjort något. Medans hotet eller våldet i 1 § riktas mot tjänstemannen straffbelägger denna paragraf sådana hot och våld som ej omfattas av 1 §. Omfattas gör hot eller våld som riktas mot tjänstemannens närmaste krets och har som syfte att påverka denne i beslutsfattandet. Genom att utsätta en tjänsteman för ett psykiskt lidande, en ekonomisk skada eller annan olägenhet kan gärningsmannen uppnå ett syfte. Syftet kan vara att tvinga eller hindra denne i sin myndighetsutövning men även hämnas mot tjänstemannen för tidigare myndighetsutövning. I Svea hovrätts dom den 19 maj 2010 i mål nr B 9382-09 ansåg domstolen att en person som ryckt undan ett block från en parkeringsvakt i syfte att få vakten att makulera en parkeringsbot gjort sig skyldig till brottet.

  • RH 2008:43:Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och tillförlitlig har åtal för våld och förgripelse mot tjänsteman ogillats med hänvisning till att det funnits möjlighet för polis och åklagare att säkra annan relevant bevisning, bl.a. övervakningsfilm.
  • NJA 2016 s. 880:Angrepp på parkeringsvakt som utfärdar kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering utgör inte förgripelse mot tjänsteman. Även fråga om åtalspreskription efter åtalsjustering.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet)
3 § Har upphävts genom lag (1975:667).

[K17]4 §  Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667).

Genom att någon bara lägger sig ner så att andra personer tvingas bära bort personen innebär det inte att personen gör sig skyldig till våldsamt motstånd. För att ställas till ansvar enligt paragrafen ställs det som krav att gärningsmannen på något vis anstränger sig fysiskt för att hindra annan i dess myndighetsutövning. Det ställs inte heller något krav på att gärningsmannen skall lyckas med sitt motstånd. Även i situationer där myndighetsutövningen är felaktig kan en person dömas för våldsamt motstånd, se RH 1992:25. Motståndet kan ske på olika sätt, myndighetsperson som blir undanträngd, det slits i kläder, krängande med kroppen, klänga sig kvar på föremål eller utöva våld. Ofta döms även för brott mot 1 §.

Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K17]5 §  Vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt särskilt föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenad med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Lag (1975:667).

Skyddet tillkommer den som inte skyddas enligt 1, 2 och 4 §§ utan utövar myndighetsutövning enligt särskild föreskrift, biträder förrättningsman eller är person från annan stat men som är i Sverige och fullgör myndighet. Någon som arbetar enligt särskild föreskrift har en föreskrift som reglerar deras arbete exempelvis ordningsvakter, väktare och tunnelbaneförare har sådana föreskrifter. Att någon biträder en förrättningsman innebär att en privatperson blivit kallad att hjälpa till vid en offentlig förrättning av en myndighetsperson eller myndighet. Däremot får inte privatpersonen uppmanas, beordras eller bes om hjälp av en myndighetsperson då en situation redan uppstått för att omfattas av skyddet, se NJA 1985 s. 337. Det sista fallet inträffar då en utländsk myndighetsperson i Sverige inom ramarna för ett internationellt samarbete med annat land fullgör myndighetsutövning, till exempel kan nämnas EU medlem som till Sverige inom ramen för samarbetet skickar poliser vilka då skyddas enligt denna paragraf.

  • RH 2001:11:Spark mot en taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman.
  • RH 2004:90:En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en person som strax dessförinnan begått en stöld på varuhuset misshandlad av denne. Då väktarens ingripande skedde under en rast då han inte var i tjänst ansågs väktaren inte åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken varför gärningen inte bedömdes som våld mot tjänsteman utan som misshandel.
  • RH 2019:1:En person har satt sig till motvärn mot en butikskontrollant när denne skulle genomföra ett envarsgripande efter en ringa stöld. Butikskontrollanten har ansetts omfattad av skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken och 7 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag vid gripandet.
  • NJA 2016 s. 880:Angrepp på parkeringsvakt som utfärdar kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering utgör inte förgripelse mot tjänsteman. Även fråga om åtalspreskription efter åtalsjustering.
  • RH 2013:61:Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
  • NJA 2001 s. 859:Våld mot taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman. Påföljden har bestämts till fängelse.
Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K17]6 §  Tjänstemän vid Internationella brottmålsdomstolen ska i sin tjänsteutövning vara skyddade enligt bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. För försök eller förberedelse till brott enligt 1 § mot en sådan person tillämpas 16 §. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.5. Paragrafen är ny (tidigare 6 § upphävdes genom SFS 1976:509). Bestämmelsen innebär att straffansvaret för våld eller hot mot tjänsteman (1 §), förgripelse mot tjänsteman (2 §) och våldsamt motstånd (4 §) utvidgas till att omfatta tjänstemän vid

Internationella ...

Införd: SFS 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning)
Upphävd: SFS 1976:509 (om ändring i brottsbalken)
7 § Har upphävts genom lag (2012:301).

[K17]8 §  Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller annars otillbörligen inverka på omröstningen, döms för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

[S3]Den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller inte rösta, döms, om det inte är tagande av muta, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2012:301).

Paragrafen skyddar rösträtten och straffbelägger vissa handlingar vid omröstningar av olika slag. Omröstningarna kan avse val till allmän befattning eller annan utövning av rösträtt i allmänhet där ingrepp i själva röstningen för att exempelvis hindra den genom att gömma valsedlar straffas. Även där någon på ett otillbörligt sätt påverkar enskilda straffas. Hit kan nämnas att någon lurar annan om när eller var omröstning skall ske eller med hot hindrar annan utöva sin rösträtt eller att köpa röster. Däremot skyddas inte olika debatter, rösträtten i enskilt ärende, överläggningar eller då annans yttrandefrihet kan påverkas, jämför 16 kap. 4 §. 2 st.: Som grovt brott räknas om en valförrättare uppsåtligen räknar fel eller missbrukar sin ställning.

  • RH 2005:51:Två personer har medverkat som bud och vittnen vid budröstning trots att förutsättningar härför inte förelegat enligt vallagen (1997:157). Fråga om ansvar för otillbörligt verkande vid röstning. Även fråga om ansvar för osant intygande.
Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning), 1977:103 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K17]9 §  Söker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för brott mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

[K17]10 §  Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att han eller hon gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att han eller hon avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga.

[S2]Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även en dömande kammare eller ett annat organ i Internationella brottmålsdomstolen.

[S3]Om brottet är grovt döms för grovt övergrepp i rättssak till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

  1. om det har uppkommit eller funnits risk för betydande men för det allmänna eller någon enskild,
  2. om gärningen har innefattat våld eller hot av allvarligt slag, eller
  3. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

[S4]Om brottet är ringa döms för ringa övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2016:508).

Skyddsintresset är att någon som har begått ett brott inte skall gå fri därför att ingen vågar anmäla brott. Skyddsobjekten är vittnen och andra än vittnen som hörs av en offentlig myndighet då den gör eller skall göra utredning, i många fall avser detta den som gör anmälan till polis eller annan myndighet. Det är den som tar initiativet till att skaffa någon rätt som skyddas oavsett om det gäller en själv, en viss part eller ett ombud som för talan för annan person. Syftet med övergreppet skall vara att hindra anmälan från att ske och att hämnas en eventuell framtida anmälan.

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4. Paragrafen avser att skydda det allmänna intresset av att talans utförande eller utsagas avgivande vid domstol eller annan myndighet inte otillbörligen påverkas.

Första stycket har endast ändrats språkligt.

Ett nytt andra stycke innehåller bestämmelser som utvidgar straffansvaret till att omfatta gärningar som innefattar övergrepp ...

Prop. 2001/02:59: Straffskalorna för övergrepp i rättssak har justerats och anpassats till dem som gäller för mened. Ändringarna behandlas i avsnitt 8.2.

Ändringarna innebär en generell uppgradering av straffvärdet för övergrepp i rättssak. Detta bör leda till generellt något strängare straff för dessa brott. Övergrepp i rättssak är vidare ett brott av sådan art att starka skäl talar för att fängelse skall väljas som ...

  • RH 2003:23:Straffmätning avseende övergrepp i rättssak, grovt brott, och anstiftan av övergrepp i rättssak.
  • NJA 2012 s. 614:En person har presenterat sig som representant för en viss organisation och erbjudit sig att betala en skuld i utbyte mot att en utsaga i en rättegång togs tillbaka. Beteendet har inte ansetts innebära övergrepp i rättssak.
  • RH 2005:12:Övergrepp i rättssak har bedömts som ringa brott.
  • NJA 2019 s. 747:Upprepade fall av övergrepp i rättssak begångna mot samma målsägande under en tremånadersperiod. Varje gärning har ansetts vara ett särskilt brott enligt normalgraden. Fråga också om brottslighetens straffvärde.
  • RH 2012:24:Pistolskott genom lår och underben i syfte att bestraffa en person som inte längre ville vara medlem i en MC-gruppering samt pistolhot mot huvudet i samband härmed har bedömts som synnerlig grov misshandel och övergrepp i rättssak, grovt brott.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 1982:405 (om ändring i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt m.m.), 2002:117 (Hets mot folkgrupp, m.m.), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1997:389 (Ändring i brottsbalkenSkärpning av straff för övergrepp i rättssak)

[K17]11 §  Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom eller henne att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras, döms för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]För skyddande av brottsling döms också den som undanröjer bevis om brott som är föremål för ett rättsligt förfarande vid Internationella brottmålsdomstolen eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

[S4]Den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den andre var brottslig, döms till böter.

[S5]Ansvar ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständigheter. Lag (2009:1281).

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4. Paragrafen träffar flera olika gärningar som utmärks av att de är ägnade att försvåra att en brottsling fälls till ansvar. Bestämmelsen motsvarar åtagandet enligt artikel 70 i Romstadgan i den del som avser att försvåra beivrande av brottslighet. Straffansvaret utsträcks därför i förhållande till Internationella brottmålsdomstolen, enligt ett nytt andra stycke, bara såvitt ...

  • NJA 2019 s. 294:Det utgör inte skyddande av brottsling att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som har gjort sig skyldig till ett brott, när uppgifterna endast kan påverka bevisläget mot den personen.
  • NJA 2015 s. 31:Skyddande av brottsling. Räckvidden av straffbestämmelsen i 17 kap. 11 § brottsbalken och innebörden av ansvarsfrihetsregeln i paragrafens femte stycke.
  • NJA 1990 s. 175:Straffrihetsregeln i 17 kap 11 § 3 st BrB.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • NJA 1996 s. 176:Beviskravet i mål om våldtäkt. Tillika fråga om skyddande av brottsling. 6 kap 1 § och 17 kap 11 § BrB.
Ändrad: SFS 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 1971:874 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.)

[K17]12 §  Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten att komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

[S3]Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhållande till den vars flykt han har främjat. Lag (1993:207).

  • NJA 1990 s. 354:I anledning av åtal för försök till främjande av flykt uppkommer frågor om dels huruvida den s k försökspunkten uppnåtts, dels huruvida faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. (17 kap 12 § och 23 kap 1 § BrB.)
  • NJA 1990 s. 175:Straffrihetsregeln i 17 kap 11 § 3 st BrB.
  • RH 2001:52:Åtal för medhjälp till främjande av flykt ogillat på grund av att det inte visats att den gärning som medhjälpen avsåg för medhjälparen varit i tillräcklig mån konkretiserad.
  • RH 1998:90:Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot har inte ansetts föreligga för någon som inte sett brottet förövas och som inte heller kunnat utpeka en enskild gärningsman. Den som under sådana förhållanden hjälper den gripne att komma loss har ansetts ha rätt till nödvärn.
Ändrad: SFS 1981:29 (om socialtjänsten), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 1981:462 (om ändring i brottsbalken m.m. (främjande av flykt; s.k. falska telefonrecept m.m.))

[K17]13 §  Den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller annan liknande åtgärd skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndig- hets bud till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande av förrättning till böter. Lag (1981:827).

Då någon krävs på pengar men inte har tillräckligt kan den som kräver pengarna, borgenären, vända sig till Kronofogdemyndigheten och begära att en viss del av den skuldsattes fastighet eller annan egendom vid en eventuell försäljning skall reserveras för att täcka skulden. Denna reserverade egendomen kommer att betraktas som en särskild förmånsrätt och om den skuldsatte säljer, ger bort, pantsätter eller gör så att den reserverade egendomen sjunker i värde kommer den skuldsatte att överträda Kronofogdemyndighetens beslut avseende den reserverade delen av egendomen och därigenom begå brottet överträdelse av myndighets bud.

Hit räknas även kvarstad.

  • NJA 1997 s. 275:Trailer med last har tullförseglats i Danmark av dansk tullmyndighet och härefter förts in i Sverige, varvid förseglingen har granskats och godkänts av svensk tullmyndighet. Förseglingen har härefter brutits i Sverige utan medverkan av någon myndighet. Åtgärden har bedömts som överträdelse av myndighets bud enligt 17 kap 13 § BrB.
  • RH 1994:138:Talan enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken om förbud vid vite att avverka skog på utmätt fastighet har lämnats utan bifall, eftersom avverkning på utmätt fastighet är belagd med straffansvar och vite inte utan särskilt lagstöd får föreläggas när straff är utsatt.
Ändrad: SFS 1981:827 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1978:894 (med förslag till lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, m.m.)
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).

[K17]15 §  Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

[S2]Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Lag (1999:792).

[K17]16 §  För försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman, grovt våld eller hot mot tjänsteman, grov förgripelse mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, grovt övergrepp i rättssak eller främjande av flykt döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för stämpling till grovt våld eller hot mot tjänsteman, grov förgripelse mot tjänsteman, övergrepp i rättssak eller grovt övergrepp i rättssak. Lag (2016:508).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen ger besked om i vilka fall osjälvständiga brottsformer av brotten i 17 kap. är kriminaliserade. Andra meningen har ändrats på så sätt att även förberedelse till bestickning (grovt brott) har straffbelagts. Exempel på förberedelsehandling i fråga om det brottet skulle kunna vara att någon utrustas med en kassa (dvs. förlag) för att kunna besticka antingen en bestämd person eller när behov bedöms uppstå. Att åtal för förberedelse till brottet i vissa fall förutsätter att åtal är motiverat ...

Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2011:511 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning), 1981:463 (om ändring i brottsbalken m.m. (främjande av flykt; s.k. falska telefonrecept m.m.))
17 § Har upphävts genom lag (2012:301).

18 kap. Om högmålsbrott

Skyddsintresset är statens centrala ledning, statsöverhuvud samt de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna.

Ändrad: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.)

[K18]1 §  Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: år. Straffskalan för det tidsbestämda straffet har ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Enligt paragrafen döms för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid. Om faran för förverkligande av sådant uppsåt som anges i paragrafen var ringa, döms även fortsättningsvis till fängelse i lägst fyra och högst tio år. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i <a ...

Ändrad: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K18]2 §  Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år. Lag (1974:565).

[K18]3 §  Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning till fängelse, lägst sex och högst tio år.

[K18]4 §  Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

[K18]5 §  Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

[K18]6 §  Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare tid, gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid krigsmakten eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjukdom eller medelst annat vilseledande undan drager sig sådan tjänst- göringsskyldighet, dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst fyra år.

[K18]7 §  För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott och för försök till brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt döms det till ansvar enligt 23 kap.Lag (2016:508).

[K18]8 §  Gärning som avses i 3--5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 2 § må ej utan regeringens förordnande åtalas av åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning. Lag (1974:565).

19 kap. Om brott mot Sveriges säkerhet

[K19]1 §  Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år.

[S2]Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för detta, döms också för högförräderi. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid. Om faran för förverkligande av sådant uppsåt som anges i paragrafen var ringa, döms även fortsättningsvis till fängelse i lägst fyra och högst tio år. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. ...

Ändrad: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K19]2 §  Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[K19]3 §  Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt eller annars bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främmande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller annars sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: Straffskalan för det tidsbestämda straffet har ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Enligt paragrafen döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst två och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K19]4 §  Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon som före- träder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt till fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, högst fyra år.

[S2]Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga förhållande till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år, eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Lag (1976:509).

[K19]5 §  Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift om försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller inte, för spioneri till fängelse i högst sex år.

[S2]Detsamma ska gälla, om någon i samma syfte obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift. Lag (2014:383).

[K19]6 §  Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

[S2]Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom eller henne. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: I första stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt paragrafen döms för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst 18 år, eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K19]7 §  Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, begår gärning som avses i 5 § döms, om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, för obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2014:383).

[K19]8 §  Är brott som i 7 § sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befattning med hemlig uppgift dömas till fängelse i högst fyra år.

[S2]Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom. Lag (1976:509).

[K19]9 §  Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst ett år eller, om Sverige var i krig, till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2014:383).

  • NJA 1991 s. 103:Fråga om innebörden av uttrycket "röjer uppgift" i 19 kap 9 § BrB(vårdlöshet med hemlig uppgift).
  • AD 2019 nr 15:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en generaldirektör. Tvisten har rört om generaldirektören gjort sig skyldig till vårdslöshet med hemlig uppgift, om hennes agerande, även om handlandet inte utgjort straffbar gärning, varit sådant att skäl för avskedande funnits, om de faktiska omständigheterna får läggas till grund för bedömningen om avskedandet varit lagligen grundat, om staten agerat i strid med tvåmånadersregeln och om staten varit förhindrad att avskeda generaldirektören dels då den redan vidtagit en arbetsrättslig åtgärd, dels eftersom det agerande som lagts henne till last avser ett agerande i hennes tidigare anställning.
Ändrad: SFS 2014:383 (Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet), 1976:509 (om ändring i brottsbalken), 1981:1165 (om ändring i brottsbalken (spioneri m.m.))

[K19]10 §  Den som, för att gå främmande makt tillhanda, hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av uppgifter om förhållanden vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet eller medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms för olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige till fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2014:383).

[K19]10 a §  Den som, för att gå främmande makt tillhanda, här i landet antingen bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av uppgifter om förhållanden vars uppenbarande för den främmande makten kan medföra men för annan främmande makts säkerhet eller medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms för olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2014:383).

Prop. 2013/14:51: Paragrafen är ny och innehåller den straffbestämmelse som tidigare fanns i 10 § första stycket. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.

[K19]10 b §  Den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i landet hemligen eller med användande av svikliga eller otillbörliga medel antingen bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av uppgifter om någon annans personliga förhållanden eller medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms för olovlig underrättelseverksamhet mot person till fängelse i högst ett år.

[S2]Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Lag (2014:383).

Prop. 2013/14:51: Paragrafen är ny och innehåller den straffbestämmelse som tidigare fanns i 10 § andra stycket. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 9.

[K19]11 §  Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. innebär, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket kränker den främmande makten, må dömas till fängelse i högst två år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst två år. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom att någon gör intrång i lokal som innehaves av dess representation eller gör skada därå eller å egendom som där finnes. Lag (1970:225).

[K19]12 §  Den som utan regeringens tillstånd här i landet värvar någon annan till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst döms för olovlig värvning till böter eller fängelse i högst ett år eller, om Sverige var i krig, till fängelse i högst två år. Lag (2020:16).

[K19]13 §  Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

[K19]14 §  För försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt eller olovlig underrättelseverksamhet mot person döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift. Som stämpling till högförräderi ska även anses att träda i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott kan begås.

[S2]Den som underlåter att avslöja eller förhindra högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift döms till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller även om han eller hon inte insett men borde ha insett att brottet var förestående eller pågick. Lag (2016:508).

[K19]15 §  Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift är å färde, medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill; dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år. Lag (1976:509).

[K19]16 §  Olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt, tagande av utländskt understöd eller olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt får inte utan regeringens förordnande åtalas av åklagare.

[S2]Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av främmande makt som anges i 11 § får inte heller åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. Detsamma gäller försök, förberedelse, stämpling eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning. Lag (2014:383).

20 kap. Om tjänstefel m. m.

[K20]1 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

[S2]Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.

[S3]Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.

[S4]Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).

Med myndighetsutövning avses offentlig maktutövning där någon fattar ett beslut som kan vara antingen gynnande eller betungande och som i sin tur leder till att någon annan får förmåner, ges rättigheter eller påtvingas skyldigheter. En skillnad görs mellan begreppen "i myndighetsutövning" som avser en tjänsteman samt "vid myndighetsutövning" med vilket avses en person som inte själv är tjänsteman men biträder en som är det. Fast att en tjänsteman fattat ett beslut som varit förenligt med lagens ord eller syfte föreligger det inga hinder att tjänstefelsansvar i vissa fall grundas på att den ansvarige befattningshavaren underlåtit att beakta uttalanden i förarbeten. Då förarbeten kan ha varit underlag för verkställighetsföreskrifter, allmänna råd, riktlinjer eller praxis inom myndigheten. Det räcker däremot inte endast att befattningshavarens beslut varit svårförenligt med lagens förarbeten, se NJA 2005 s. 385.

  • RH 2000:90:Tjänstefel eller dataintrång? Även fråga om beviskrav.
  • NJA 2008 s. 567:Fängelse i straffskalan för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken har inte ansetts förutsätta att de normer som beaktas vid bedömningen om den tilltalade har åsidosatt vad som gäller för uppgiften har beslutats i den ordning som enligt regeringsformen gäller för straffbestämmelser med fängelsepåföljd.
  • NJA 2006 s. 145:Fråga om en polis gjort sig skyldig till vapenbrott och brott mot lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, alternativt tjänstefel, med avseende på vapen och explosiva varor som han haft hand om i tjänsten.
  • NJA 1994 s. 108:En präst, som vigt en senildement person, har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte böra fällas till ansvar för tjänstefel.
  • NJA 1997 s. 368:Fråga om ansvar för tjänstefel på grund av underlåtenhet att hålla omhäktningsförhandling. 20 kap 1 § BrB och 24 kap 18 § 3 st RB.
  • RH 2007:46:En tilltalad som dömts till ett kortvarigt fängelsestraff jämte utvisning har suttit frihetsberövad på häkte utan laga grund. Fråga om polismästare gjort sig skyldig till tjänstefel genom att underlåta att meddela ett förvarsbeslut beträffande den tilltalade och/eller genom att underlåta att försätta denne på fri fot.
  • RH 1996:24:En polisman ingrep tillsammans med en kollega mot en person, som hade gjort sig skyldig till olaga intrång, genom att med bil föra bort denne en längre sträcka från platsen för brottet. Polismannen, som liksom kollegan hade dömts av tingsrätten för olaga frihetsberövande, dömdes av hovrätten för tjänstefel. Även fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § beträffande kollegan.
  • RH 1997:23:Tingsfiskal som utan laglig grund förverkat villkorligt medgiven frihet har dömts för tjänstefel. Underlåtenhet att i samma mål förordna att det ådömda fängelsestraffet till en dag skulle anses verkställt i anstalt har - då oaktsamheten bedömts som ringa - inte föranlett ansvar för tjänstefel.
  • NJA 1988 s. 26:Sedan fullmäktige i en kommun beslutat att lämna ekonomiskt stöd åt ett enskilt företag genom köp av en maskin, förordnade KammarR:n efter överklagande att beslutet tills vidare inte skulle gälla. Kommunstyrelsen beslöt trots detta att godkänna avtal angående köpet. I mål om ansvar för myndighetsmissbruk, alternativt vårdslös myndighetsutövning, har kommunstyrelsens förfarande ansetts inte utgöra myndighetsutövning. 20 kap 1 § BrB.
  • NJA 1992 s. 310:Tjänstefel av vakthavande polisbefäl genom bristfällig kontroll över frihetsberövande.
  • RH 2004:42:Underlåtenhet av ordningsvakt att rapportera ett fall av misstänkt misshandel, som han fått kännedom om, till polisen i enlighet med bestämmelsen i 4 § ordningsvaktsförordningen har ansetts vara tjänstefel. Brottet bedömdes dock som ringa och åtalet ogillades.
  • NJA 2002 s. 188:Fråga om ansvar för tjänstefel med anledning av oriktig avhysning på grund av dom som inte vunnit laga kraft.
  • NJA 1997 s. 186:Domare i hovrätt som av oaktsamhet förordnat om häktning utan laglig grund har åtalats för tjänstefel. Fråga om gärningen är att anse som ringa.
  • RH 2008:62:En ledamot i en socialnämnd har i samband med beslut om yttrande till en tingsrätt i två adoptionsärenden röstat och reserverat sig emot majoritetens beslut att tillstyrka adoptionerna. Hennes ställningstaganden har delvis grundats på att det rört sig om två föräldrar av samma kön. Fråga om de sökande genom ledamotens ställningstaganden blivit utsatta för direkt diskriminering eller trakasserier enligt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Även fråga om ledamoten genom sina ställningstaganden gjort sig skyldig till olaga diskriminering eller tjänstefel.
  • RH 1994:70:Fråga om polisman handlat vid myndighetsutövning.
  • NJA 1992 s. 838:Tjänstefel av vakthavande polisbefäl genom bristfällig handläggning av frihetsberövande.
  • NJA 1994 s. 325:I mål mot en polisinspektör angående ansvar för tjänstefel uppkommer fråga, om polisinspektörens handlande skett vid myndighetsutövning. - Dessutom fråga, om tjänstefel varit grovt. 20 kap 1 § BrB, 9 § polislagen (1984:387)
  • RH 1997:73:Vid verkställighet av polismyndighets beslut om omhändertagande enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har polisens insatschef beslutat sätta in tårgas. Insatschefen har dömts för tjänstefel.
  • NJA 2002 s. 342:Åtal har beträffande häktad väckts endast för andra brott än som låg till grund för beslutet om häktning. Fråga om ansvar för tjänstefel av åklagare respektive domare som inte hävt häktningsbeslutet.
  • NJA 2005 s. 385:Fråga om ansvar för tjänstefel för polisintendent som har beslutat om avlägsnande enligt 13 c § polislagen (1984:387).
  • RH 2003:45:En vårdare på ett häkte har på begäran av en intagen, som varit underkastad restriktioner, ringt ett telefonsamtal. Fråga om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
  • NJA 2014 s. 910:En anmälan enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (orosanmälan) från en förskola eller från den som är verksam där sker vid myndighetsutövning.
  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 1985 s. 502:Fråga om oriktig myndighetsutövning har medfört förfång som ej är ringa. 20 kap 1 § BrB.
  • NJA 1996 s. 307:Domare i tingsrätt, vilken av oaktsamhet underlåtit att förordna att ett fängelsestraff till viss tid skulle anses verkställt i anstalt, har åtalats för tjänstefel. Fråga om gärningen är att anse som ringa.
  • NJA 1993 s. 360:Frågor i mål angående ansvar för tjänstefel om det funnits lagligt stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör (I och II) resp om omhändertagande enligt 13 § polislagen (III).
  • NJA 2002 s. 336:Fråga om ansvar för tjänstefel av domare.
  • NJA 1996 s. 237:Fråga om ansvar för tjänstefel för domare sedan rätten självmant tagit upp och prövat fråga om häktning i anledning av en gärning för vilken åtal ännu inte hade väckts. 20 kap 1 § BrB och 24 kap 17 § RB.
  • RH 2011:27:Ansvar för tjänstefel för en chef inom socialtjänsten som, vid tillämpning av lagen om vård av missbrukare i vissa fall, för sent inlett utredning och för sent vidtagit åtgärder för ett omedelbart omhändertagande av en man med tungt narkotikamissbruk.
  • NJA 2013 s. 336:En polis som planerade en prejning genom trängning utan att dessförinnan rapportera det till vakthavande befäl har dömts för tjänstefel.
  • NJA 2001 s. 35:Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa tidigare avkunnade domar. Dessutom fråga om tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna angående rätten till en rättegång inom skälig tid.
  • NJA 2017 s. 491:Tjänstefel. Fråga om en polisman av oaktsamhet har åsidosatt vad som gällde för uppgiften när han använt tjänstehund för att stoppa en misstänkt som flyr från brottsplatsen.
  • NJA 1993 s. 216:Dröjsmål med att lämna ut allmän handling har inte medfört ansvar, då det berott på förbiseende och ingen sådan omständighet förelegat som talat för att ändå döma till ansvar.
  • NJA 1990 s. 542:Fråga om vårdslös myndighetsutövning vid häktningsbeslut.
  • NJA 1984 s. 80:Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens sida har ansetts ej utgöra myndighetsutövning och därför inte kunna medföra straffansvar enligt 20 kap 1 § BrB. På motsvarande sätt har bedömts meddelande till parterna om ifrågasatt rättelse enligt 17 kap 15 § RB. Fråga också huruvida visst handläggningsfel - företagande av tvistemål till omedelbar huvudförhandling i strid med 42 kap 20 § 2 st RB - var att anse som grovt oaktsamt i straffbestämmelsens mening.
  • NJA 2016 s. 453:En åklagare och en domare som inte uppmärksammade att förutsättningar för häktning inte längre förelåg har dömts för tjänstefel.
  • NJA 2004 s. 164:Fråga om ansvar för tjänstefel för domare som utan laglig grund har förklarat villkorligt medgiven frihet förverkad.
  • NJA 2003 s. 291:Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som, efter att åtal väckts för misshandel av normalgraden, dömt för ringa misshandelsbrott till dagsböter trots att det brottet var preskriberat.
  • NJA 1983 s. 644:Åklagare, som åtalat en person för brott mot sekretessbestämmelser ehuru den åtalade gärningen inte var straffbar, samt hovrättsassessor, som i egenskap av rättens ordförande fällt den tilltalade till ansvar, har åtalats för vårdslös myndighetsutövning. Fråga huruvida de förfarit grovt oaktsamt. 20 kap 1 § 2 st BrB.
  • RH 2007:40:Polisens förföljande av en personbil slutade med att personbilen kolliderade med ett träd och en person avled. K.H., som tjänstgjorde som befäl vid Polismyndighetens i Skåne länskommunikationscentral (LKC) vid tiden för händelsen och som beslutat att förföljandet skulle fortsätta, åtalades för tjänstefel. Tingsrätten ogillade åtalet. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut och uttalade att det måste finnas ett betydande utrymme för olika uppfattningar i tolknings- och tillämpningsfrågor vid utövandet av tjänsten. Endast mera klara felbedömningar bör innebära ett åsidosättande av vad som gällt för uppgiften för att ansvar för tjänstefel kan bli aktuellt.
  • NJA 1996 s. 806:Tjänstefel. Domare i HovR har bifallit talan enligt 28 kap 8 § BrB om undanröjande av skyddstillsyn och dömt till fängelse. Härvid har de av oaktsamhet underlåtit att förordna om att fängelsestraffet till viss tid skulle anses verkställt i anstalt. Fråga om gärningen är att anse som ringa. 20 kap 1 § 1 st BrB.
  • RH 2008:51:Överförmyndare har godkänt årsräkning från god man avseende godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Av årsräkningen framgick förekomsten av vissa penninggåvor i strid med föräldrabalkens bestämmelser. Då gärningen inte varit att anse som ringa har överförmyndaren dömts för tjänstefel.
  • NJA 1992 s. 812:Fråga vid åtal för tjänstefel om gärningen är att anse som ringa.
  • RH 1994:86:En häktad person har skadats till döds under biltransport inom kriminalvården. Det har befunnits att transportledare, transportförare och bilförare gjort sig skyldiga till tjänstefel.
  • RH 2007:51:En polisman har under tjänstetid och iklädd polisuniform ställt frågor om sin sons stulna cykel till personer som han mött. Han har även besökt ett klassrum i en skola, i vilket undervisning pågick, och frågat skolbarnen om cykeln. Polismannen har ansetts ha inlett och ägnat sig åt förundersökning genom de av honom vidtagna spaningsåtgärderna. Han var dock inte behörig att vidta förundersökningsåtgärder, då jäv förelåg. Han har vidare inför skolbarnen sagt att han skall jaga deras föräldrar ”med blåslampa” och att det är ”krig”. Gärningen har bedömts utgöra tjänstefel.
  • NJA 1987 s. 215:Fråga huruvida hos polismyndighet anställda stämningsmän, vilka vid sidan av tjänsten mot betalning utfört för myndigheten avsedda delgivningsuppdrag, gjort sig skyldiga till brott. Trolöshet mot huvudman eller myndighetsmissbruk?
  • NJA 1994 s. 304:Tjänstefel av domare i hovrätt genom förverkande utan laglig grund av villkorligt medgiven frihet.
  • NJA 1992 s. 555:Fråga om tjänstefel vid beslut om förtida omhändertagande enligt 9 kap 10 § 2 st RB.
  • RH 2011:31:Förare av polisbil, som dagtid på gator i centrala Stockholm med påslagna sirener och blåljus förföljt en undflyende personbil, har åtalats för tjänstefel. Handlandet, som bedömts innefatta viss oaktsamhet, har befunnits utgöra en gärning som är att anse som ringa varför åtalet ogillats.
  • RH 2007:31:Fråga om styrelseordförande, rektor och avdelningschef vid universitet har gjort sig skyldiga till tjänstefel vid handläggning av ärenden om utlämnande av allmän handling.
  • RH 1993:45:En polischef fattade efter föredragning i telefon beslut om avvisning av en "koreansk" familj utan att förvissa sig om huruvida utlänningarna, vilka var medborgare i Republiken Korea, kom från ett land för vars medborgare gällde viseringsplikt. Underlåtenheten har bedömts som ett ej ringa tjänstefel.
  • RH 1995:144:Polisman, som åsidosatt föreskrifter om tillsyn av omhändertagna, har dömts för tjänstefel. Fråga om tillämpningsföreskrifternas grundlagsenlighet samt huruvida fullgörandet av tillsynen krävde att polismannen gick in i cellen till den omhändertagne.
Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1989:608 (om ändring i brottsbalken (tjänstefel);)
2 § Har upphävts genom lag (2012:301).

[K20]3 §  Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar. Lag (1980:102).

Paragrafen är subsidiär till annan lagstiftning som bestraffar offentliggörande av uppgifter som inte varit avsedda att röjas, om en person till exempel röjer en hemlighet så att rikets säkerhet hotas kommer respektive stadgande i 19 kap att få företräde. Denna paragraf aktualiseras däremot då någon i samband med att allmänna handlingar ställs till förfogande eller lämnas ut bryter mot ett förbehåll vars syfte är att hindra mottagaren att göra vad den vill med informationen, se 10 kap. 4 § OSL, 10 kap.13-14 §§ OSL och 12 kap. 2 § OSL.

  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • NJA 2003 s. 447:Riksskatteverket har till Domstolsverket översänt hemställan om förtursbehandling av vissa skattemål. Vid åtal mot tjänsteman vid Riksskatteverket för brott mot tystnadsplikt fråga dels om uppgifter i hemställan omfattats av s.k. skattesekretess, dels om det i så fall varit tillåtet att ändå lämna ut uppgifterna.
Ändrad: SFS 1980:102 (med förslag till sekretesslag m.m.)

[K20]4 §  Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han eller hon har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han eller hon genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

[S2]Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund. Lag (2019:839).

[K20]5 §  Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:

  1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
  2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund,
  3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
  4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
  5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1-4 utövar myndighet.

[S2]Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla

  1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
  2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.

[S3]Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

[S4]I fråga om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser. Lag (2019:839).

Prop. 2008/09:226: Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.7.1. Paragrafen begränsar, på motsvarande sätt som i 17 kap. 17 §, åklagarens rätt och skyldighet att väcka åtal för mutbrott.

Av tredje stycket följer att mutbrott som begåtts av bl.a. domare eller annan funktionär vid Internationella brottmålsdomstolen är undantagna de särskilda åtalsregler som föreskriver att brottet ska anges till åtal av arbets- ...

Prop. 2003/04:70: Tredje stycket har anpassats till den utvidgning av personkretsen och den omdisponering av 20 kap. 2 § som gjorts. Åtal för mutbrott begånget av ledamot av främmande stats organ motsvarande dem som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1, liksom av den som utövar främmande stats myndighet eller utländskt skiljemannauppdrag, kräver åtalsangivelse eller att åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Detta krävs dock inte vid åtal för mutbrott av de i 2 § andra stycket 8 och 9 uppräknade ...

  • NJA 2008 s. 470:Åklagare har ansetts behörig att åtala polisman för förolämpning när åklagaren påstått att polismannen genom gärningen åsidosatt vad som ålegat honom vid utövningen av tjänsten. 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
Ändrad: SFS 2019:839 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning), 2010:1394 (Utnämning av ordinarie domare), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1999:197 (EU-bedrägerier och korruption), 2012:301 (En reformerad mutbrottslagstiftning), 2009:1281 (Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning), 1977:103 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2004:404 (Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, m.m.)
6 § Har upphävts genom lag (1975:667).
7 § Har upphävts genom lag (1975:667).
8 § Har upphävts genom lag (1975:667).
9 § Har upphävts genom lag (1975:667).
10 § Har upphävts genom lag (1975:667).
11 § Har upphävts genom lag (1975:667).
12 § Har upphävts genom lag (1975:667).
13 § Har upphävts genom lag (1975:667).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Har upphävts genom lag (1975:667).

21 kap. Om brott av krigsmän

[K21]1 §  Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.

[S2]Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas. Lag (1986:645).

  • NJA 1981 s. 474:Straffmätning vid lydnadsbrott. 21 kap 1 § BrB.
  • NJA 1983 s. 897:Påföljd för lydnadsbrott vid s k totalvägran första gången.
  • NJA 1983 s. 899:Straffmätning vid lydnadsbrott i form av vägran andra gången att fullgöra militär grundutbildning. Straffet har bestämts med ledning av tidigare rättstillämpning utan att påverkas av de ändringar som skett i reglerna om villkorlig frigivning. Av såväl åklagaren som den tilltalade fullföljd talan mot den påföljd som TR:n bestämt har ej lett till ändring av TR:ns dom. Den tilltalade har förpliktats återgälda hälften av kostnaderna för försvaret av honom i HovR:n.
Ändrad: SFS 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.)

[K21]2 §  När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 1 §, skall regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra. Lag (1986:645).

[K21]3 §  Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

[S2]Krigsmän är dessutom

  1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,
  2. skyddsvakter som förordnats med stöd av skyddslagen (2010:305),
  3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
  4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. Lag (2010:308).

[K21]4 §  Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på

  1. krigsfångar,
  2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt,
  3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård. Lag (1986:645).

[K21]5 §  Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads- brott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Lag (1986:645).

[K21]6 §  Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

[K21]7 §  Avviker eller uteblir en krigsman olovligen från tjänstgöringen, skall dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om krigs- mannen avvikit under eller i anslutning till strid eller gått över till fienden eller annars överlämnat sig frivilligt till denne. Lag (1986:645).

[K21]8 §  Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.

[S3]Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

[K21]9 §  Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1986:645).

[K21]10 §  Råder en krigsman under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eller företar han på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av stridsviljan till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

[K21]11 §  Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer, sätta en försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas för försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

[K21]12 §  Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning, krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

  • NJA 1983 s. 198:Rymning eller undanhållande.
  • NJA 1981 s. 1252:Värnpliktig som uteblivit från militär grundutbildning har dömts för rymning och inte för undanhållande, trots att han senare frikallats från värnplikt på grund av omständigheter som förelegat även vid gärningstillfället. Påföljden har bestämts till böter. 21 kap 12 § BrB.
  • NJA 1984 s. 745:När det vid rymning inte kommer i fråga att välja en icke frihetsberövande påföljd, har fjorton dagars fängelse ansetts vara en i flertalet fall tillräcklig påföljd.

[K21]13 §  Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för stridsförsumlighet till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).

[K21]14 §  Åsidosätter en krigsman uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänstebrott till fängelse i högst två år.

[S2]Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om straff för gärningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel. Lag (1986:645).

[K21]15 §  För försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rymning samt för försök, förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot förman döms det till ansvar enligt 23 kap.

[S2]För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt. Lag (2016:508).

[K21]16 §  Vid tillämpningen av 7, 9, 10 och 12 §§ skall med fienden likställas främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den makten. Lag (1986:645).

[S2]17 § har upphört att gälla enligt lag (1975:667).

18 § har upphävts genom lag (1986:645).
19 § har upphävts genom lag (1986:645).
20 § har upphävts genom lag (1986:645).
21 § har upphävts genom lag (1986:645).
22 § har upphävts genom lag (1986:645).

22 kap. Om landsförräderi m. m.

[K22]1 §  Den som, då riket är i krig,

  1. hindrar, missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,
  2. förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret,
  3. åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller
  4. begår annan liknande förrädisk gärning,

[S2]skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Lag (1986:645).

[K22]2 §  Begår någon en gärning som avses i 1 § och är den endast i mindre mån ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dömas för landssvek till fängelse i högst sex år. Lag (1986:645).

2 a § har upphävts genom lag (1986:645).

[K22]3 §  Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 § skall dömas för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år. Lag (1986:645).

[K22]4 §  Innefattar en gärning som avses i 1--3 §§ anskaffande av egendom eller tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan gärningen med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar. Lag (1986:645).

[K22]5 §  Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall han dömas för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet. Lag (1986:645).

[S3]6 § har uphävts genom lag (2014:407).

[K22]6 a §  Den som

  1. utvecklar, producerar eller på annat sätt förvärvar, lagrar eller bibehåller kemiska vapen eller överför, direkt eller indirekt, kemiska vapen till någon,
  2. använder kemiska vapen,
  3. deltar i militära förberedelser för användning av kemiska vapen, eller
  4. använder ämnen för kravallbekämpning som en metod för krigföring döms för olovlig befattning med kemiska vapen till fängelse i högst fyra år, om gärningen inte är att bedöma som krigsförbrytelse enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

[S2]Som kemiska vapen enligt första stycket 1–3 ska anses sådant som definieras som kemiska vapen i Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring.

[S3]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen varit ägnad att i väsentlig grad bidra till utveckling, produktion eller spridning av kemiska vapen eller till att sådana vapen används mot människor. Lag (2014:407).

Prop. 2008/09:118: I tredje stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts i paragrafen. Enligt tredje stycket döms för olovlig befattning med kemiska vapen, grovt brott, till fängelse i högst 18 år eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Prop. 2013/14:146: Ändringen behandlas i avsnitt 17.1.

Införd: SFS 1994:119 (Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen)
Ändrad: SFS 2014:407 (Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

[K22]6 b §  Den som använder, utvecklar, tillverkar, förvärvar, innehar eller överlåter antipersonella minor (truppminor), döms för olovlig befattning med minor till fängelse i högst fyra år, om gärningen inte är att bedöma som krigsförbrytelse enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

[S2]Första stycket gäller endast minor som avses i konventionen den 18 september 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring.

[S3]Sådan befattning med minor som är tillåten enligt den konvention som avses i andra stycket utgör inte brott.

[S4]Är brottet grovt döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen väsentligt bidragit till att minor kommit att användas på ett sätt som inneburit fara för många människors liv eller hälsa. Lag (2014:407).

Prop. 2008/09:118: I fjärde stycket har straffskalan för det tidsbestämda straffet ändrats genom att straffmaximum har höjts. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Enligt stycket döms för olovlig befattning med minor, grovt brott, till fängelse i högst 18 år eller på livstid. I fråga om tillämpningen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 1 §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.

Prop. 2013/14:146: Ändringen behandlas i avsnitt 17.1.

Prop. 1997/98:174: Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 6.2.3. Den som i strid mot fördraget deltar i eller på annat sätt medverkar till utförandet av kärnvapenprovsprängning eller någon annan kärnsprängning döms för olovlig kärnsprängning till fängelse i högst fyra år. Genom fördraget (artikel I) åtar sig varje fördragspart att inte utföra någon kärnvapenprovsprängning eller annan kärnsprängning samt att förbjuda varje sådan kärnsprängning ...

Införd: SFS 1998:1703 (Sveriges tillträde till Förenta Nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängning)
Ändrad: SFS 2014:407 (Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser), 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

/Träder i kraft I: den dag regeringen bestämmer/

[K22]6 c §  Den som i strid med Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar deltar i eller på annat sätt medverkar till utförandet av en kärnvapenprovsprängning eller någon annan kärnsprängning döms för olovlig kärnsprängning till fängelse i högst fyra år, om gärningen inte är att bedöma som krigsförbrytelse enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

[S2]Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen haft stor betydelse för kärnsprängningen eller om gärningen inneburit fara för människor eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2014:408).

/Upphör att gälla U: den dag regeringen bestämmer/

[K22]7 §  För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar enligt 23 kap. Som stämpling ska även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att något av dessa brott begås. För förberedelse eller stämpling under tid då landet hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter ska det dömas till ansvar trots att fientligheter inte brutit ut.

[S2]Den som underlåter att avslöja eller förhindra landsförräderi eller landssvek ska dömas till ansvar enligt 23 kap. Till ansvar för underlåtenhet att avslöja landsförräderi eller landssvek ska även den dömas som inte insett men borde ha insett att brottet var förestående eller pågick. Lag (2016:508).

/Träder i kraft I: den dag regeringen bestämmer/

7 §  För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar enligt 23 kap. Som stämpling ska även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att något av dessa brott begås. För förberedelse eller stämpling under tid då landet hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter ska det dömas till ansvar trots att fientligheter inte brutit ut.

Den som underlåter att avslöja eller förhindra landsförräderi eller landssvek ska dömas till ansvar enligt 23 kap. Till ansvar för underlåtenhet att avslöja landsförräderi eller landssvek ska även den dömas som inte insett men borde ha insett att brottet var förestående eller pågick.

För försök eller förberedelse till olovlig kärnsprängning ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. Lag (2016:509).

8 § har upphävts genom lag (2014:407).

[K22]9 §  Om en gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna, skall vad som föreskrivs om sådana gärningar mot riket, dess försvarsmakt eller krigsmän tillämpas. Lag (1986:645).

[K22]10 §  Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att vad som sägs i 19 kap. och detta kapitel för den händelse att riket är i krig skall tillämpas. Föreskriften skall av regeringen upphävas, när sådana förhållanden inte längre föreligger.

[S2]Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de nämnda kapitlen samt i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tillämpas på ockupationsmakten. Lag (1986:645).

[K22]11 §  Med fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den makten. Lag (1986:645).

12 § har upphävts genom lag (1986:645).
13 § har upphävts genom lag (1986:645).
14 § har upphävts genom lag (1986:645).
15 § har upphävts genom lag (1986:645).
16 § har upphävts genom lag (1986:645).
17 § har upphävts genom lag (1986:645).
18 § har upphävts genom lag (1986:645).
19 § har upphävts genom lag (1973:17).

23 kap. Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

Ett brott som finns upptaget i 3-22 kap. är självständiga såtillvida att allt som behövs för att döma någon för ett fullbordat brott står att finna i paragrafen. Straff för brott som däremot finns upptagna i detta kapitel kan inte utläsas bara genom att titta i detta kapitel, utan sker i kombination med detta kapitel och motsvarande brott för det fullbordade brottet i 3-22 kap. I slutet på varje kapitel i 3-22 kap. kan man se om brotten är straffbara enligt detta kapitel. Vad gäller anstiftan och medhjälp som också beskrivs här är de däremot alltid straffbara. Ett brotts utförande är uppdelad i tre faser. Först en inledande planeringsfas, därefter skrider gärningsmannen till verket och hamnar i försöksfasen för att slutligen hamna i fullbordansfasen, detta kapitel behandlar huvudsakligen de två första faserna.

Prop. 1993/94:130: straffrättsliga legalitetsprincipen. Det har kommenterats i allmänmotive- ringen i avsnitt 4.2.3.

  • RH 2000:80:En person, som hade tvingats att följa med andra personer som gjorde sig skyldiga till utpressning, dömdes för medhjälp till brottet. Även fråga om brottsrubricering och påföljdsval.
  • RH 2002:44:Fråga om frivilligt tillbakaträdande från försök till mord.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet)

[K23]1 §  Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.

[S2]Straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat brott och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.

När någon försökt begå ett brott men inte lyckas, regleras i denna paragraf. Att gärningsmannen kommit så långt att den bara behöver sitta med armarna i kors och se hur effekten av brottet blir fullbordat av sig själv har utfört ett avslutat försök. Man skiljer även mellan tjänliga och otjänliga försök respektive straffritt otjänligt försök. Som exempel kan nämnas en enorm stenbumling som satts i rullning för att krossa det medvetslösa offret som ligger i vägen för stenbumlingen. Om offret typiskt, genomsnittligt, rimligt sett eller om det är sannolikt att offret kommer att krossas så föreligger konkret eller verklig fara. När det föreligger konkret fara för fullbordat brott så utgör detta ett straffbart tjänligt försök. Om däremot en tillfällig omständighet inträffar som utesluter att brottet fullbordas så medför detta trots allt straff för gärningsmannen men beskrivs som ett straffbart otjänligt försök, se NJA 1985 s. 544.

Bedömningen om det föreligger en tillfällig omständighet skall göras ur gärningsmannens synvinkel men om en effekt aldrig skulle kunna inträffa på grund av en djupgående brist i brottsplanen leder detta istället till straffrihet och beskrivs som ett straffritt otjänligt försök, se NJA 1992 s. 679.

Försiktighet måste tillämpas vid bedömning när försökspunkten passeras och den får inte placeras för långt från fullbordanspunkten, att bara förflytta sig till en brottsplats är aldrig att betrakta som ett påbörjat försök, se NJA 1995 s. 405. Betydande förslagenhet och mycket arbete eller planering för att sätta en plan i verket kan leda till straffbart försök. Även vid internationell organiserad brottslighet där olika personer har bestämda uppgifter anses kontakten sinsemellan medlemmarna avseende brottet utgöra att försökspunkten för brottet tidigareläggs, se NJA 1992 s. 679.

  • RH 1993:85:Försök till sexuellt utnyttjande av en till följd av berusning djupt insomnad kvinna har ansetts vara ett brott av sådan art som normalt bör medföra fängelse.
  • NJA 1990 s. 354:I anledning av åtal för försök till främjande av flykt uppkommer frågor om dels huruvida den s k försökspunkten uppnåtts, dels huruvida faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. (17 kap 12 § och 23 kap 1 § BrB.)
  • NJA 2017 s. 531:Försök till mordbrand. Fråga om försökspunkten uppnåtts. Också frågor om gradindelning och gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp.
  • RH 2015:47:Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
  • RH 1995:102:Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer) samt om straffvärdet på sådant brott.
  • NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
  • NJA 2012 s. 535:Brottsrubricering och straffvärdebedömning avseende en narkotikatransport från Danmark till Sverige (drygt 67 kg cannabis).
  • NJA 2016 s. 746:Otillåten avfallstransport. Tillika fråga om försök till oaktsamhetsbrott.
  • NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att den tilltalade har gjort sig skyldig till fullbordad stöld har ansetts innefatta ett påstående om även försök till stöld. Eftersom den tilltalade i förväg hade fått reda på att bestämmelserna om försök till stöld skulle kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet att anpassa sitt försvar efter detta har det inte funnits något hinder för domstolen att döma för försök till stöld.
  • NJA 1985 s. 544:I anledning av åtal för försök till grov stöld uppkommer fråga om faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter (23 kap 1 § BrB). Tillika fråga om viss av polisen använd spaningsmetod kunde utgöra grund för strafflindring.
  • RH 1993:50:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • RH 2007:61:Försökspunkten vid grovt narkotikabrott har inte ansetts uppnådd då någon brottsplan inte fanns vid den tidpunkt då brottet skulle ha kunnat fullbordas.
  • RH 2007:49:I en butik utan kassaspärr eller larmbåge har en gärningsman tillgripit en vara och hejdats av en anställd i dörröppningen. Fråga om snatteribrottet har fullbordats eller ej.
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 1993 s. 746:Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som försäkringstagaren anmält stulen men i själva verket låtit föra utomlands.
  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
  • NJA 1984 s. 740:Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
  • RH 2007:62:Fråga huruvida försökspunkten vid rån har passerats.
  • NJA 1989 s. 456:V skulle enligt uppgjord plan för annan persons räkning på utrikes ort och i överlåtelsesyfte förvärva narkotika och därefter olovligen införa den till riket. Två-tre dagar efter det att V köpt en vara, som han trodde var cannabisharts, påbörjade han återresa till Sverige. Sedan varan upptäckts vid tullkontroll och tagits i beslag har det visat sig att den bestod av henna och bivax och inte av narkotika. Åtal mot V för försök till varusmuggling har ogillats. 23 kap i § BrB och 8 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
  • RH 2018:44:De tilltalade har genom olaga tvång försökt att förmå målsäganden, en företrädare för ett transportbolag, att till dem betala en fordran avseende s.k. svart lön som en av dem haft på bolaget. Den omständigheten att en av de tilltalade haft en överenskommelse med bolaget om svart lön har inte ansetts medföra att dennes fordran på bolaget varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen. Om de tilltalade försökt att få betalt från bolaget för denna fordran, skulle det fullbordade brottet därför inte ha inneburit någon förmögenhetsöverföring. Eftersom de tilltalade försökt att förmå målsäganden personligen att betala bolagets skuld, har de emellertid gjort sig skyldiga till försök till utpressning.
  • NJA 1994 s. 374:Fråga om farlighetsgraden hos råopium och om straffmätning vid narkotikabrott och försök till varusmuggling.
  • RH 1993:48:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • RH 1993:117:En person har på ett varuhus försökt tillgripa en kavaj, värd 598 kr, och därvid i ett provrum med sax försökt ta bort larmanordningen. Tillgreppsförsöket har med hänsyn till tillvägagångssättet bedömts som försök till stöld.
  • RH 2001:38:En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän som hade ingripit för att hindra denne från att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Den tilltalade ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning - ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus, s.k. patologiskt rus - men inte lida av någon sådan störning vid domstillfället. Han förklarades vara fri från påföljd. - Även fråga om skadestånd vid brott som har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • NJA 1992 s. 235:Fråga om farlighetsgraden hos LSD och "Extacy" (MDMA) vid brottsrubricering och straffmätning i mål om narkotikabrott.
  • NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
  • RH 2004:70:En man, som i samband med ett försök att från en privatperson driva in en större påstådd fordran, och därvid burit en jacka försedd med MC- klubben Bandidos symboler har ansetts därigenom ha gjort sig skyldig till sådant hot om brottslig gärning som kan föranleda ansvar för försök till utpressning.
  • RH 1993:136:Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedömts som försök till skattebedrägeri och ansetts böra föranleda fängelse. Tillika frågor om gärningsidentitet och om gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse samt om fullbordanspunkt vid åtal med avseende på att en inkomst utlämnats i en avgiven mervärdeskattedeklaration.
  • RH 2002:16:Försökspunkten vid köp av sexuella tjänster.
  • RH 2012:17:Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg använts för att avlägsna ett varularm, inte bedömts som försök till stöld.
  • NJA 1988 s. 248:Fråga om påföljd för grova skattebedrägeribrott och bokföringsbrott.
  • NJA 1986 s. 243:Fråga om påföljd för försök till skattebedrägeri beträffande bl a den som vid tiden för gärningen var under 21 år.
  • NJA 1996 s. 27:Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett automatvapen skjutit ihjäl fyra människor och försökt skjuta ihjäl och därvid skadat många andra, handlat med uppsåt.
  • RH 1997:50:En person som i utlandet köpt ett läkemedel innehållande bromazepam, som är klassat som narkotika, har åtalats för narkotikabrott och försök till varusmuggling varvid han gjort gällande att han inte känt till att läkemedlet innehöll ett narkotikaklassat ämne. På grund av bristande uppsåt har han frikänts från ansvar för brott. - Yrkande om förverkande av läkemedlet har bifallits trots att den tilltalade frikänts.
  • RH 2004:75:Åtal för stöld avseende tillgrepp på ett varuhus av en borrmaskin har inte bifallits då stöldbrottet inte befunnits fullbordat. Frågan om huruvida personen i stället gjort sig skyldig till försök till stöld har ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerades.
  • NJA 2003 s. 670:I anledning av åtal för försök till mord m.m. uppkommer frågan om faran för brottets fullbordan varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. 23 kap. 1 § BrB.
  • NJA 1995 s. 448:En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt samlag och orala samlag. Fråga om ansvar för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
  • RH 1999:87:Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har bedömts som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.
  • RH 2006:14:I mål om ansvar för försök till utpressning och för sabotage har aktualiserats bl.a. frågan om försökspunkterna har passerats och frågor om uppsåt och brottskonkurrens.
  • RH 1997:101:Varusmuggling avseende narkotika som avbröts då gärningsmannen togs ut för kontroll vid passage i blå gång i tullfilter har bedömts som försök och inte som fullbordat brott.
  • NJA 1998 s. 86:Fråga i mål om ansvar för försök till mord om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 1995 s. 405:Försök till rån?
  • NJA 1992 s. 474:Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
  • RH 2015:21:Var köp av beslagtagen narkotika ett straffbart försök till narkotikabrott?
  • RH 2002:44:Fråga om frivilligt tillbakaträdande från försök till mord.
  • NJA 1992 s. 524:Försök till narkotikabrott har ansetts föreligga redan när det första ledet i den av flera kemiska processer bestående tillverkningen av amfetamin påbörjats. Kemikalier som varit avsedda för tillverkning av amfetamin har ansetts utgöra hjälpmedel vid tillverkningen och har tillsammans med viss utrustning samt handböcker och recept ansetts vara av sådan art att anskaffande och förvaring därav utgjort straffbar förberedelse till narkotikabrott.
  • NJA 1992 s. 679:I anledning av åtal för försök till grovt narkotikabrott uppkommer fråga om dels huruvida försökspunkten uppnåtts dels huruvida faran för brottets fullbordan varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. (Prejudikatfrågedispens) Eftersom påföljdsfrågan inte kom under HD:s bedömning, uttalade sig HD inte i frågan om avräkning av häktningstid.
  • RH 2004:19:Grov misshandel? (och försök därtill). Straffvärde, tillika fråga om kontraktsvård.
  • RH 2002:33:Fråga dels om ett parti cigaretter, som förts in till Sverige, omfattades av bestämmelserna om transitgods, dels om vissa åtgärder kan anses utgöra befattning med smuggelgods. Tillika fråga om straffmätning.
  • NJA 1982 s. 143:Försök till olaga tvång som är grovt? 4 kap 4 och 10 §§ BrB. - Tillika fråga om tillämpning av 33 kap 9 § BrB.
  • NJA 1981 s. 825:Utvisning?
  • NJA 1982 s. 863:Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.
  • RH 1993:49:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • NJA 1987 s. 802:En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
  • NJA 1997 s. 622:Straffmätning vid försök till grov varusmuggling avseende 25 000 liter 96-procentig sprit.
  • RH 1996:53:Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.

[K23]2 §  Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott,

  1. tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för utförande av ett brott, eller
  2. skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott,

[S2]ska i de fall det särskilt anges dömas för förberedelse till brottet, om han eller hon inte har gjort sig skyldig till fullbordat brott eller försök.

[S3]I de fall det särskilt anges döms för stämpling till brott. Med stämpling förstås att någon i samråd med någon annan beslutar gärningen eller att någon söker anstifta någon annan eller åtar eller erbjuder sig att utföra den.

[S4]Straffet för förberedelse eller stämpling ska bestämmas under den högsta och får sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott. Högre straff än fängelse i två år får bestämmas endast om fängelse i sex år eller mer kan följa på det fullbordade brottet.

[S5]Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2016:508).

I vissa situationer straffas ett brott under planeringsstadiet.

1 st.: Den som ger någon annan pengar för att dessa skall användas i ett brott eller om någon tar emot pengar för att begå ett brott straffas personen för förberedelse, däremot gäller inte det motsatta. Befattning är ett vidare begrepp än rent fysiskt hålla i något, i NJA 1962 s. 56 dömdes en person för att han gått bredvid en annan vilken burit sprängutrustning i en väska utan att det kunde visas att han hållit i väskan eller utrustningen men där det visats att de båda haft för avsikt att spränga kassaskåp och letade efter en lämplig plats. Typiska brottsverktyg är bland annat datavirus, kartor över en brottsplats, gift, sprängämnen, dyrk och förfalskningsverktyg men även föremål vars syfte är att undgå upptäckt, som rånarluvor.

2 st.: Med stämpling avses att gärningsmannen har någon form av kontakt med en eller flera personer och erbjuder sig eller övertalar någon att utföra ett brott. Att i allmänna ordalag prata om att begå brott är inte straffbart utan det är först när ett beslut om att begå ett brott tas som det blir straffbart. Om brottet inte kommer att kunna utföras för att någon redan från början tänkt luras kan det aldrig bli fråga om stämpling.

Prop. 2000/01:85: Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.3.

Ändringarna i första stycket, första punkten, är inte avsedda att ha någon saklig innebörd utan syftar endast till att modernisera språket. Med begreppen förlag och vederlag har redan tidigare förståtts betalning, i pengar eller annat av värde, för brotts utförande eller ...

  • RH 2009:56:Åtal mot en person för stämpling till grov misshandel har ogillats på den grund att faran för brottets fullbordan var utesluten eller i vart fall ringa.
  • NJA 1982 s. 64:En i kriminalvårdsanstalt intagen person A anmodade brevledes B att inköpa ett parti cannabisharts och söka föra in partiet på anstalten samt överlämna det till A. B efterkom dock inte anmaningen. I mål om ansvar för A för stämpling till narkotikabrott har det ansetts böra antagas att A avsett att partiet skulle inköpas för hans räkning och att B skulle försträcka honom köpeskillingen. Då ett fullgörande av uppdraget från B:s sida under dessa förhållanden inte skulle ha innefattat någon överlåtelse av narkotika från B till A, har åtalet ogillats.
  • NJA 2011 s. 627:Förberedelse till brott. En samling föremål, avsedd att användas vid tillverkning av bomber med vilka brott skulle begås, har ansetts utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken. Även fråga om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 2007 s. 774:Åtal för förberedelse till grovt bedrägeri i form av befattning med fotografier av uttagsautomat och med hjälp av dessa framställd utrustning avsedd att avläsa information från användning av uttagsautomat. Fotografierna och avläsningsutrustningen har inte ansetts utgöra hjälpmedel för den planerade bedrägeribrottsligheten. Den tilltalade har inte heller tagit sådan befattning med avläsningsutrustningen som avses i bestämmelsen om förberedelse.
  • RH 2005:48:Fråga om ansvar för en s.k. plogbillsaktivist för förberedelse till sabotage och brott mot lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., alternativt förberedelse till grov skadegörelse. Hovrätten har bedömt gärningen som olaga intrång, grovt brott.
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 1998:69:Förberedelse, respektive stämpling till mord. Frågan om fara för brottets fullbordan varit endast ringa har besvarats nekande. Åtalen har följaktligen bifallits.
  • RH 1999:11:Manipulerad (falskprogrammerad) mobiltelefon har ansetts utgöra sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken.
  • NJA 2002 s. 123:Ansvar för tillverkning av mäsk i uppenbart syfte att tillverka sprit har inte kunnat utdömas eftersom vätskan i fråga inte ansetts kunna fall under alkohollagens definition av mäsk. Vätskan - som varit avsedd för tillverkning av sprit - har emellertid ansetts utgöra hjälpmedel av sådan art att beredningen och förfärdigandet därav utgjort straffbar förberedelse till olovlig tillverkning av sprit.
  • NJA 2002 s. 365:Fråga om brottsrubricering och straffmätning i mål om narkotikabrott (GHB).
  • RH 2009:83:Innehavaren av ett USB-minne, i vilket lagrats mer än tusen kontokortsnummer tillhörande andra personer, har dömts för förberedelse till grovt bedrägeri. Uppgifterna i USB-minnet har bedömts vara uppenbart införskaffade för att användas som hjälpmedel vid brott.
  • RH 1995:113:Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl. handlingar tillhöriga andra personer har inte ansetts utgöra förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.
  • NJA 1998 s. 86:Fråga i mål om ansvar för försök till mord om gärningsmannens uppsåt.
  • NJA 1992 s. 524:Försök till narkotikabrott har ansetts föreligga redan när det första ledet i den av flera kemiska processer bestående tillverkningen av amfetamin påbörjats. Kemikalier som varit avsedda för tillverkning av amfetamin har ansetts utgöra hjälpmedel vid tillverkningen och har tillsammans med viss utrustning samt handböcker och recept ansetts vara av sådan art att anskaffande och förvaring därav utgjort straffbar förberedelse till narkotikabrott.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 1981 s. 1057:L beslutar i samråd med ett par kamrater att i överlåtelsesyfte köpa ett parti narkotika av G som han tidigare förhandlat med. G:s uppsåt var emellertid från början att bedra L och vid köpet levererar G inte narkotika utan falsk vara. Åtal mot L för stämpling till narkotikabrott har lämnats utan bifall på den grund att faran för narkotikabrottets fullbordan ansetts ringa. 23 kap 2 § BrB och 4 § narkotikastrafflagen.
  • RH 1998:91:En person har mottagit en nyckel till en lägenhet, där ett större narkotikaparti fanns. Gärningen har, då syftet med befattningen med nyckeln varit att transportera bort narkotikan, bedömts som förberedelse till grovt narkotikabrott.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 1996 s. 244:Förberedelse till misshandel?
  • RH 1994:24:Förberedelse till människorov m.m. ("Wallenbergärendet"); frågor om bevisvärdering, faran för det planerade brottets fullbordan, frivilligt tillbakaträdande, innebörden av begreppet hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken samt medverkan till brott på grund av tvång.
  • RH 1996:148:Falska sedlar har inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken för brottet utprångling av falsk sedel.
  • RH 2010:35:Fråga om straffvärde för underlåtenhet att till tullbehandling anmäla 43 liter GBL, som omfattas av förbud mot eller villkor för införsel.
  • RH 2007:35:Hos en person har påträffats vapen samt en stor mängd ammunition, en batong, handfängsel, tårgas, pepparspray, blyinfattade handskar, skyddsväst och walkie-talkies. Personen har dömts för förberedelse till grovt rån. Åtal för grovt vapenbrott har däremot ogillats då vapeninnehavet ansetts vara konsumerat av brottet förberedelse till grovt rån.
  • NJA 1985 s. 662:Resningsärende. Sedan en person vidtagit förberedelse till ett stöldbrott, gjorde han sig skyldig till ett fullbordat stöldbrott som i vissa avseenden avvek från vad som hade planerats vid förberedelsen. Förberedelsehandlingen har ansetts uppgå i det fullbordade brottet (23 kap 2 § 1 st BrB) och dessutom bedömts i den mening som avses i 30 kap 9 § och 45 kap 5 § 3 st RB utgör samma gärning som den handling genom vilken brottet fullbordades.
  • NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet), 2001:348 (Förberedelse till brott)

[K23]3 §  Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar, om han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

Tillbakaträdandet skall vara frivilligt. Frivilligheten kan bero på att någon övertalar gärningsmannen att låta bli, gärningsmannen avstår då den är rädd för att bli upptäckt eller gärningsmannen rannsakar sig själv och tycker att det man är i färd att göra är moraliskt fel, som i NJA 1943 s. 40 där en man som såg hur rädd en kvinna blev just som han skulle till att begå en våldtäkt ångrade sig och avbröt denna. Vid tillbakaträdande från försök görs en skillnad mellan ett oavslutat försök där gärningsmannen tillbakaträder genom att avbryta sin pågående handling och ett avslutat försök där gärningsmannen måste ingripa och aktivt stoppa fullbordandet av en redan företagen handling. Tillbakaträdande från förberedelse görs genom att gärningsmannen återlämnar föremål den fått eller frivilligt förebygger användning av ett verktyg. Undantag är narkotika där ett återlämnande av narkotikan till den man fått det från utgör befattning med narkotika alternativt transport av narkotika och om man istället förstör denna utgör det skyddande av brottsling, se 2003 s. 361. Däremot ges den som i sådana här fall vill fundera hur den vill göra visst andrum där i föregående rättsfall fyra dagar betänketid ansågs skäligt. Ett tillbakaträdande från stämpling görs genom att gärningsmännen kommer överens om att inte begå något brott medans ett redan fullbordat brott går det inte tillbakaträda från. Som tillbakaträdande räknas däremot inte att en tjuv avbryter ett påbörjat inbrott för att den tror sig ha blivit upptäckt eller den upptäcker att inbrottet blev svårare att utföra än den hade tänkt sig.


  • NJA 1990 s. 354:I anledning av åtal för försök till främjande av flykt uppkommer frågor om dels huruvida den s k försökspunkten uppnåtts, dels huruvida faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. (17 kap 12 § och 23 kap 1 § BrB.)
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • RH 2002:44:Fråga om frivilligt tillbakaträdande från försök till mord.
  • RH 1994:24:Förberedelse till människorov m.m. ("Wallenbergärendet"); frågor om bevisvärdering, faran för det planerade brottets fullbordan, frivilligt tillbakaträdande, innebörden av begreppet hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken samt medverkan till brott på grund av tvång.

[K23]4 §  Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Detsamma skall gälla beträffande i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet.

[S2]Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det.

[S3]Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Ansvar som är föreskrivet för gärning av syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning skall ådömas även den som tillsammans med honom medverkat till gärningen.

[S4]Vad som sägs i denna paragraf skall inte gälla, om något annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet. Lag (1994:458).

Till medverkan kan de som tillsammans fullbordar ett brott, ett straffbart försök som i 1 §, en förberedelse eller en stämpling enligt 2 § dömas. Begreppet medverkande inkluderar begreppen gärningsman, anstiftare och medhjälpare.

1 st.: Att främja en gärning med råd innebär att någon använder ett psykiskt beteende där personen med verbal uppmuntran eller kroppsspråk visar sig stå vid gärningsmannens sida. Med dåd menas att någon begår en aktiv handling. Ett nästintill obetydligt bidrag till ett brott räknas som medhjälp, se NJA 1963 s. 574 där en man dömdes för medhjälp till misshandel för att han höll gärningsmannens rock. Det ställs däremot som förutsättning även att hjälpen varit behövlig, se SOU 1996:185, s. 193. När ett omhändertagandet sker i omedelbar anslutning till tillgreppet bör medhjälp och inte häleri anses föreligga, se NJA 1949 s. 529.

2 st.: En anstiftare är någon som förmått någon annan att begå ett brott, stämpling enligt 2 § brukar övergå till anstiftan när ett brott påbörjas eller blivit fullbordat. Med medhjälp däremot avses någon som enligt 1 st. främjat ett brott men inte själv utfört det som gärningsman och inte heller endast anstiftat med vissa undantag. Det finns olika nivåer av medverkande där någon som tittar på då ett brott begås inte medverkar, däremot finns det situationer där en person som struntar att anmäla vissa slags pågående brott kan straffas, se 6§. En person som hjälper till i mindre mån, kan undantas från straff eller få straffrabatt, se 5§.

Medelbart gärningsmannaskap avser en person som utåt sett påverkat en annan person att begå brottet och upplevs som anstiftare. Samtidigt som den påverkade kan betraktas som anstiftarens redskap till exempel ett litet barn som inte förstår bättre. Barnet kommer således inte att ses som gärningsman utan vars inflytande barnet står under kommer att betraktas som gärningsman istället.

Konverterat gärningsmannaskap kräver ett specialsubjekt som inte själv utfört brottet men brottet kunde inte ha skett utan specialsubjektets medverkan och den hade även ett särskilt ansvar för att brottet inte fick ske, oftast avser detta myndighetspersoner. Om specialsubjektet själv begår brottet handlar det om utvidgat gärningsmannaskap.

Medgärningsmannaskap innebär att ingen ensam har begått brottet utan det har möjliggjorts av alla tillsammans men det går inte att reda ut vem som har gjort vad. Inledningen till 2 st. läses då som, de som tillsammans inte är att anse som gärningsman döms,.. Alla måste även ha vetskap om varandra och agerat i samråd samt tillsammans, se NJA 1980 s. 606.

Med ordinärt medgärningsmannaskap menas att alla personerna agerat i brottets utförande medan utvidgat medgärningsmannaskap innebär att en person har främjat flera andra i att utföra brottet. Främjaren deltar således inte i brottets utförande men anses så insyltad att personen betraktas som medgärningsman i vilket fall som helst. Hit räknas en kriminell ledarperson in som sett till att sista personen i en kedja utför en order, ledaren har inte själv utfört något men främjat den genom sitt agerande.

  • NJA 2008 s. 697:Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en företagare har främjat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll genom att föra in uppgifter i bokföringen på grundval av ett bristfälligt underlag.
  • NJA 2007 s. 805:Fråga om ansvar för hets mot folkgrupp; enligt brottsbalken beträffande den som underlåtit att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla (I=B 2673-06) och enligt yttrandefrihetsgrundlagen beträffande utgivaren av en webbplats (II=B 2115-06). Även fråga om underlåtenhet att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla kan utgöra medhjälp till hets mot folkgrupp eller brott mot lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (I=B 2673-06).
  • NJA 2017 s. 531:Försök till mordbrand. Fråga om försökspunkten uppnåtts. Också frågor om gradindelning och gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp.
  • RH 1995:102:Frågor om rekvisiten för grov oredlighet mot borgenärer (skalbolagsaffärer) samt om straffvärdet på sådant brott.
  • NJA 2006 s. 535:Två personer, som åtalats för grovt rån tillsammans och i samråd med andra personer, har ansetts inte kunna fällas till ansvar som gärningsmän när det inte varit utrett att de deltagit vid själva genomförandet av rånet och det inte funnits underlag för slutsatsen att någon av dem haft en sådan ställning i förhållande till andra medverkande att han ändå kunnat betraktas som gärningsman enligt principerna om utvidgat gärningsmannaansvar.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • NJA 2007 s. 929:Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
  • NJA 1996 s. 152:Fråga om trolöshet mot huvudman och medverkan till sådant brott. 10 kap 5 § och 23 kap 4 § BrB.
  • RH 1999:106:Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död mot en av de två personer som färdades i en bil, överklagade åklagaren målet till hovrätten, varvid han justerade åtalet till att alternativt avse medhjälp till de åtalade gärningarna. Trots att det inte gick att klarlägga vem som fört bilen, dömde hovrätten den tilltalade för medhjälp till de brott åtalet avsåg.
  • RH 2005:56:En yngling har filmat en kamrat som krossade fönsterrutor. Förfarandet har ansetts utgöra medhjälp till skadegörelse.
  • NJA 1981 s. 277:När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
  • NJA 1988 s. 383:Revisor, som vid utförandet av sitt uppdrag varit oaktsam och avgett s k rena revisionsberättelser, har fällts till ansvar för medhjälp till bokföringsbrott som begåtts under följande räkenskapsår.
  • RH 2007:3:Åklagaren har vid åtal för grova bedrägerier gjort gällande att den tilltalade med uppgivande av falskt namn vilselett flera målsägande. Hovrätten, som ansett att åklagaren inte visat att den tilltalade varit den person som vilselett målsägandena, har ansett sig oförhindrad att, på grundval av omständigheter som inte angetts i gärningsbeskrivningen, döma den tilltalade för grovt bedrägeri i medgärningsmannaskap.
  • RH 2000:80:En person, som hade tvingats att följa med andra personer som gjorde sig skyldiga till utpressning, dömdes för medhjälp till brottet. Även fråga om brottsrubricering och påföljdsval.
  • NJA 2012 s. 1073:Lotterilagens bestämmelse om straff för den som främjar deltagande i ett utom landet anordnat lotteri har i ett visst fall ansetts strida mot EU-rätten och därför inte tillämpats.
  • NJA 1996 s. 27:Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett automatvapen skjutit ihjäl fyra människor och försökt skjuta ihjäl och därvid skadat många andra, handlat med uppsåt.
  • NJA 2009 s. 3:En revisor har avgett s.k. ren revisionsberättelse. Fråga om detta har kunnat innebära medverkan till bokföringsbrott avseende årsredovisningen för det granskade räkenskapsåret.
  • NJA 2006 s. 577:Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta ansetts vara förhållandet, om det varit fråga om ett ringa fall som inte bör föranleda ansvar.
  • RÅ 1996:11:Fråga om val av körkortsingripande vid medhjälp till rattfylleri.
  • RH 1996:82:Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans gängkamrater krossat bl.a. fönsterrutor på sina antagonisters föreningslokal - har bifallits enär gärningen ansågs ha utförts gemensamt och i samförstånd; detta trots att det inte kunnat utrönas vilka de övriga ynglingarna var. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
  • NJA 1984 s. 922:Tre ynglingar, som har färdats i bil, har gjort sig skyldiga till misshandel av fotgängare. Fråga huruvida bilens förare på grund av sin åtgärd att stanna bilen skall fällas till ansvar för medhjälp till misshandeln. Dessutom fråga huruvida en annan yngling, som följt med i bilen, har gjort sig skyldig till s k psykisk medhjälp.
  • NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
  • RH 1995:90:Vid övningskörning har såväl övningsledaren som eleven fällts till ansvar för trafiknykterhetsbrott. Eleven har därjämte dömts för medhjälp till övningsledarens brott.
  • NJA 1992 s. 474:Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
  • RH 2001:52:Åtal för medhjälp till främjande av flykt ogillat på grund av att det inte visats att den gärning som medhjälpen avsåg för medhjälparen varit i tillräcklig mån konkretiserad.
  • NJA 1993 s. 687:En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag. Brottsligheten har bedömts som medhjälp till bokföringsbrott som är att anse som grovt. Tillika fråga om påföljd för brottsligheten.
  • NJA 2003 s. 645:Fråga om en person som har följt med på en färd med en olovligt tillgripen bil skall dömas för olovligt brukande.
  • RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
  • NJA 2003 s. 473:En person som hyr ut ett rum i sin lägenhet får kännedom om att hyresgästen förvarar narkotika i rummet. Fråga om hyresvärden genom att förhålla sig helt passiv har gjort sig skyldig till narkotikabrott eller medverkan till sådant brott.
  • NJA 2012 s. 307:Brottsrubricering och påföljd i mål om mutbrott och bestickning.
  • RH 2012:45:En person som har anordnat och drivit en fildelningstjänst, en så kallad Direct Connect-hubb, har dömts för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.
  • RH 2004:58:Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.
  • RH 2005:45:Fråga om ansvar för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före respektive efter den 1 april 2005. Även fråga om samtycke till brott och om påföljd.
  • RH 2004:76:Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i medgärningsmannaskap för den aktuella brottsligheten. Makarna har dock var för sig dömts för grov fridskränkning gentemot vart och ett av barnen.
  • NJA 1983 s. 887:Ett sådant handhavande av narkotika som äger rum i direkt anslutning till konsumtion har inte ansetts utgöra innehav i narkotikastrafflagens mening. Tillika fråga om val av påföljd för narkotikabrott.
  • RH 2013:4:Vid en Greenpeace-aktion mot Forsmarks kärnkraftverk har ett antal aktivister tagit sig in på det s.k. skyddsområdet medan andra har befunnit sig utanför avspärrningarna. Frågan om de senare har gjort sig skyldiga till brott - olaga intrång enligt reglerna om utvidgat gärningsmannaskap eller till medhjälpsbrott - har bedömts i ljuset av bl.a. den yttrande- och demonstrationsfrihet som slås fast i regeringsformen och Europakonventionen.
  • RH 2005:8:Förvaltningsmyndighet har utfyllt ett s.k. blankettstraffstadgande i skogsvårdslagen som innehåller fängelsepåföljd genom att föreskriva viss rapporteringsskyldighet för fastighetsägare. Fråga om ansvar kan ådömas för medhjälp till sådant brott mot skogsvårdslagen.
  • NJA 2002 s. 489:Medhjälp till våldsamt upplopp. Fråga om de tilltalade, som befann sig i en lägenhet i Göteborg, tillsammans och i samförstånd främjat våldsamma upplopp i samband med EU-toppmötet i juni 2001 genom att systematiskt samla in och vidarebefordra uppgifter om polisens verksamhet.
  • NJA 1994 s. 624:I mål om medhjälp till grovt rattfylleri som begåtts före lagändringarna d 1 juli 1994 i 1 kap 1 § och 23 kap 4 § 1 st BrB angående medverkansansvaret inom specialstraffrätten (SFS 1994:458) har hinder ansetts inte föreligga att ådöma ansvar för brottet.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K23]5 §  Har någon förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller missbruk av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller ock medverkat allenast i mindre mån, må straffet för honom sättas under vad för brottet eljest är stadgat; i ringa fall skall ej dömas till ansvar. Detsamma skall gälla, då fråga är att ansvar som är stadgat för någon i särskild ställning skall ådömas annan medverkande.

På samma sätt som den som utsatts för påverkan kan få ett mildare eller rentav helt går fri från straff kommer den som utövat påtryckningen att ges ett strängare straff. Med medverkan i mindre mån menas att en person varit mindre delaktig i jämförelse med de andra.

  • RH 2006:64:Fängelsestraffets längd har för en artonåring som skall dömas för grovt narkotikabrott reducerats inte bara med hänsyn till hans ungdom utan även med hänsyn till att hans befattning med narkotikan varit begränsad, av inte särskilt kvalificerad art och motiverats av rädsla.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • NJA 1988 s. 383:Revisor, som vid utförandet av sitt uppdrag varit oaktsam och avgett s k rena revisionsberättelser, har fällts till ansvar för medhjälp till bokföringsbrott som begåtts under följande räkenskapsår.
  • NJA 1985 s. 496:Efter en bilolycka påträffades i bilens framsäte två skadade ynglingar, A och B. A avled senare av sina skador. B, som hade förhyrt bilen, har i målet åtalats för rattfylleri alternativt medhjälp till rattfylleri. Vem av de två ynglingarna som fört bilen vid tillfället har inte kunnat klarläggas. Åtalet har emellertid ansetts styrkt såvitt det inneburit att B med avseende på den angivna bilfärden gjort sig förfallen till ansvar för ettdera av brotten. Han har vid detta förhållande dömts för det lindrigare brottet, i detta fall medhjälp till rattfylleri. Tillika fråga om påföljden.
  • NJA 2009 s. 599:Tillämpning av billighetsskälen enligt 29 kap. 5 § första stycket 3 och 8 brottsbalken vid påföljdsbestämning, särskilt frågan om den omständigheten att en tilltalad avslöjat medtilltalades delaktighet kan utgöra skäl för strafflindring.
  • RH 2000:80:En person, som hade tvingats att följa med andra personer som gjorde sig skyldiga till utpressning, dömdes för medhjälp till brottet. Även fråga om brottsrubricering och påföljdsval.
  • NJA 2006 s. 577:Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta ansetts vara förhållandet, om det varit fråga om ett ringa fall som inte bör föranleda ansvar.
  • RH 2012:77:En 19-åring har fällts till ansvar för rån. Frågor om tillämpningen av 23 kap. 5 § brottsbalken, val av påföljd samt straffmätning.
  • NJA 2012 s. 307:Brottsrubricering och påföljd i mål om mutbrott och bestickning.
  • NJA 1985 s. 726:Två kvinnor har fällts till ansvar främst för att de till Sverige insmugglat heroin, den ena 200 g och den andra ca 250 g. Frågor om tillämpning av 23 kap 5 § BrB, om brottens svårhetagrad och om valet av påföljd.
  • RH 1994:24:Förberedelse till människorov m.m. ("Wallenbergärendet"); frågor om bevisvärdering, faran för det planerade brottets fullbordan, frivilligt tillbakaträdande, innebörden av begreppet hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken samt medverkan till brott på grund av tvång.

[K23]6 §  Den som underlåter att i tid anmäla eller annars avslöja ett förestående eller pågående brott ska, i de fall det är särskilt föreskrivet, dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är föreskrivet för den som medverkat endast i mindre mån till sådant brott. Högre straff än fängelse i två år får dock inte dömas ut. I de fall det är särskilt föreskrivet ska för underlåtenhet att avslöja brott även den dömas som inte haft uppsåt till men borde ha insett att brottet var förestående eller pågick.

[S2]Den som har ett bestämmande inflytande i en sammanslutning och underlåter att förhindra ett brott inom ramen för sammanslutningen ska, i de fall det är särskilt föreskrivet, dömas för underlåtenhet att förhindra brottet enligt första stycket.

[S3]För underlåtenhet att förhindra brott döms också en förälder eller annan uppfostrare eller förmyndare som underlåter att hindra den som står under hans eller hennes vård eller lydnad från att begå brott.

[S4]Ansvar för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott förutsätter att

  1. gärningen har fortskridit så långt att den är straffbar, och
  2. brottet kan avslöjas eller förhindras utan fara för den handlande eller för någon annan och, i fall som avses i tredje stycket, att brottet kan förhindras utan anmälan till myndighet. Lag (2016:508).

Paragrafen beskriver brott som utgör negativ medhjälp. Med å färde avses ett brott som påbörjats men inte blivit fullbordat. Förberedelse samt stämpling enligt 2 §, straffbart försök 1 § samt perdurerande brott, brott som består allteftersom tiden går som brott i 4 kap. Om ett brott är straffbart som underlåtenhetsbrott tas det upp i ingångsparagrafen till de osjälvständiga brotten vilken finns med i slutet på 3-22 kap.

  • NJA 2017 s. 515:Underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt. Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är uteslutet om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet kan ha varit inblandad i brottet på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras.
  • RH 1999:86:Frågor om nödvärn, brottsrubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande. Även fråga om underlåtenhet att avslöja brott och om skyddande av brottsling.
  • NJA 2018 s. 562:Ett yrkande om ansvar för underlåtenhet att avslöja brott ska ogillas om yrkandet är alternativt till ett yrkande om ansvar för delaktighet i brottet. - En sändning på internet som i allt väsentligt är obestämd till format, inriktning och tid är inte förenad med skydd enligt 1 kap. 6 § YGL (webbsändningsregeln).
  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
Ändrad: SFS 2016:508 (Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet)

[K23]7 §  Ansvar som i denna balk är stadgat för det fall att någon genom brott bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl ådömas, då någon avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något.

Vissa förmögenhetsbrott som t ex rån i 8 kap. 5 § bestraffar agerande som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne. Denna paragraf modifierar alla brott där gärningsmannens agerande inneburit vinning för en avsedd tredje person.


  • NJA 2016 s. 39:En person har lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt vilket påverkat det pris som köparna har betalat för bostadsrätten. Handlandet har utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. Förutsättningarna för ansvar för bedrägeri har därmed varit uppfyllda. Även fråga om skadeståndsberäkningen.

24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet

Detta kapitel behandlar ansvarsfrihetsgrunder vilka kan betraktas som en ursäkt för ett beteende som i normala fall skulle bedömas vara brottsligt. Det finns två sorters ansvarsfrihetsgrunder. De objektiva där man bedömer hur en viss situation objektivt sett är utan att ta ställning till personens tankar och känslor beskrivs i 1-4, 7 §§. En subjektiv ansvarsfrihetsgrund däremot tar hänsyn till gärningsmannens tankar och känslor och återfinns i 6, 8-9 §§.

Då gärningsmannen misstagit sig avseende en situation kan det föreligga en putativ ansvarfrihetsgrund med vilket menas att gärningsmannen inte anses ha uppsåt till brottet, däremot kan gärningsmanen dömas för ett oaktsamhetsbrott.

Prop. 1993/94:130: I första stycket finns den centrala regeln om nödvärnshandlingars tillåt- lighet. De nuvarande dubbla negationema, som framgår om man läser ihop paragrafens inledning med dess slut. har bytts ut mot en språkligt sett rak

  • RH 1999:73:Några pojkar har uppifrån en vall kastat ner smällare mot förbipasserande folk. En man, som gått upp på vallen och gripit tag i två av pojkarna samt hotat att kasta ner dem från vallen om de inte upphörde med beteendet, har av hovrätten frikänts från ansvar för olaga hot på grund av rätt till nödvärn.
  • RH 1998:90:Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot har inte ansetts föreligga för någon som inte sett brottet förövas och som inte heller kunnat utpeka en enskild gärningsman. Den som under sådana förhållanden hjälper den gripne att komma loss har ansetts ha rätt till nödvärn.
Införd: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))
Ändrad: SFS 2019:34 (En ny kustbevakningslag), 1980:579 (om ordningsvakter och bevakningsföretag), 1984:389 (med förslag till polislag m.m.), 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K24]1 §  En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

[S2]Rätt till nödvärn föreligger mot

  1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
  2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
  3. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

Denna paragraf tar upp rätten att försvara sig i olika situationer mot ett redan påbörjat eller nära förestående brottsligt fysiskt angrepp (första punkten). Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Det får inte avse hämnd mot ett tidigare redan avslutat angrepp. Notera att psykiskt angrepp inte omfattas av nödvärnsrätt -- man får aldrig slå någon som retas. Rätt till nödvärn föreligger i princip inte när två eller flera personer kommit överens om att "göra upp", om inte någon av dem övergår till angrepp som ligger klart utanför ramen för vad som i sammanhanget får anses vara förutsatt pga. samtycke eller social adekvans.

Under andra punkten beskrivs vad någon som utsatts för brott kan göra under bar gärning. Det rör situationer då en tjuv påträffas på brottsplatsen, flyr och kontinuerligt jagas ikapp. Det gäller även situationer då man letar efter tjuven, om detta pågår under kortare tid än några minuter, se NJA 1994 s. 48. Vid en sådan situation får den brottsdrabbade både återta det stulna (tredje punkten), men även hålla kvar tjuven tills polisen kommer, se 24 kap. 7 § RB.

Samma gäller då någon försöker eller lyckats bryta sig in någonstans (tredje punkten). Då någon är gäst får denne stanna kvar tills man blir uppmanad att ge sig av, gör inte gästen detta får gästen avlägsnas med det våld som krävs. Denna sista punkt omfattar även ovälkomna gäster samt åtminstone tomten runt ett hus, se NJA 1978 s. 356.

Så länge som den nödvärnsberättigade i sin våldsanvändning inte passerar gränsen för vad som är uppenbart oförsvarligt, så begår denne inte ett brott. Denna försvarlighetsbedömning görs genom att väga in det angripnas beskaffenhet och dess betydelse samt omständigheterna i övrigt. Hit räknas bland annnat de inblandade personernas kroppsvikt, kunskaper om kampsport, upphetsning, förekomst av allvarliga hotelser och, om det är ett konkret eller akut hot, det använda våldet samt förutsebara skaderisker. I NJA 2005 s. 237 bedömde HD att förhållanden på platsen, möjligheten att bege sig från brottsplatsen, möjligheten att kalla på hjälp, möjligheten att använda mindre våld samt möjligheten att rikta våldet mot mindre vitala delar spelade roll. Om man kommer fram till att den som åberopar nödvärn använt för mycket våld, får en bedömning göras av omständigheter i 6 § (nödvärnsexcess) och om personen passerat även den gränsen så bedöms handlandet som brottsligt. Även om våldet resulterat i angriparens död kan nödvärnsrätten gälla, beroende på omständigheterna. Åklagaren har bevisbördan för att någon nödvärnsrätt inte förelegat. Till skillnad mot normala fall räcker det dock att åklagaren kan visa att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad eller orimlig.

  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 1996 s. 93:Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
  • NJA 1994 s. 48:Efter det att A tillsammans med annan brutit sig in i B:s bil och där tillgripit viss egendom började B förfölja A, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick A en knivskada i ansiktet. Sedan B tagit ifrån A stulen egendom, tvingades A att med B gå till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. B höll därvid kniven mot A:s strupe. Vid prövning av åtal mot B för vållande till kroppsskada och olaga hot uppkommer fråga om 1. nödvärnsrätt förelåg trots att B inte visste, att någon egendom tillgripits, förrän han avvisiterade A då denne låg på marken, 2. nödvärnssituationen upphörde när B tagit ifrån A stulen egendom eller först när polisen kom, 3. B:s handlande var uppenbart oförsvarligt, 4. B svårligen kunde besinna sig (nödvärnsexcess). 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
  • NJA 1999 s. 460:Invändning om samtycke och nödvärn vid åtal för misshandel.
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • NJA 1990 s. 370:I mål om ansvar för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död uppkommer fråga om bl a nödvärn vid försök till våldtäkt.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • NJA 1992 s. 474:Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
  • RH 1994:9:En person förde en bil genom en folksamling och körde då på två personer. Gärningen har ansetts vara begången i nödvärn i förhållande till de två påkörda och i nöd i förhållande till de övriga som uppehöll sig på vägen och har inte medfört ansvar.
  • RH 2006:63:Åtal har ogillats på grund av att åklagaren inte lyckats motbevisa den tilltalades påstående om att han handlat i nödvärn. Målsägandens skadeståndstalan har dock delvis bifallits eftersom den tilltalade inte har lyckats styrka att målsäganden varit medvållande.
  • RH 1999:73:Några pojkar har uppifrån en vall kastat ner smällare mot förbipasserande folk. En man, som gått upp på vallen och gripit tag i två av pojkarna samt hotat att kasta ner dem från vallen om de inte upphörde med beteendet, har av hovrätten frikänts från ansvar för olaga hot på grund av rätt till nödvärn.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • RH 2015:59:N.R. har utdelat två batongslag mot ett fordon, med följd att två rutor på fordonet krossats. I fordonet har två gärningsmän färdats med en stulen ljusramp. N.R. har gjort gällande att hon handlat i nödvärn. - 1. Har N.R. sökt återta egendomen på bar gärning? - 2. Har gärningsmännen på annat sätt än genom våld eller hot om våld försökt hindra N.R. från att återta egendomen? - 3. Har N.R:s agerande varit uppenbart oförsvarligt?
  • RH 2013:32:En man hotade en kvinna genom att bussa sina lösspringande hundar på henne. Kvinnan, som omedelbart ringde polisen, försökte därefter handgripligen hindra mannen från att gå tillbaka in i flerfamiljsfastigheten där han bodde. Kvinnan ansågs inte ha haft rätt att enligt reglerna om s.k. envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken hålla kvar mannen i avvaktan på att polis skulle komma till platsen. Mannen friades på grund av nödvärn från ansvar för att han därvid knuffade omkull kvinnan. Däremot ansågs han ha gått utöver det tillåtna då han därpå tilldelade kvinnan ett knytnävsslag i ansiktet.
  • NJA 2005 s. 237:En person som uppsåtligen huggit en annan i bröstet med kniv och åtalats för mord har invänt att han handlat i nödvärn eftersom han angripits av den andre med kniv. Fråga om gärningen varit uppenbart oförsvarlig och om den tilltalade svårligen kunnat besinna sig. Även fråga om den som hade ett fast förhållande och fått ett barn med den avlidne skall anses ha stått den avlidne särskilt nära och därför är berättigad till skadestånd för personskada enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen.
  • RH 2012:56:Betydelsen av att misshandel har begåtts i samband med idrottsutövning.
  • NJA 1990 s. 210:Nödvärn? Nödvärnsexcess? 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
  • RH 1999:129:En man utövade våld mot sin f.d. sambo, som olovligen försökte tränga in i hans lägenhet för att ta med sig deras gemensamma barn som han hade umgänge med. Åtalet för misshandel ogillades på grund av nödvärn.
  • RH 1998:90:Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot har inte ansetts föreligga för någon som inte sett brottet förövas och som inte heller kunnat utpeka en enskild gärningsman. Den som under sådana förhållanden hjälper den gripne att komma loss har ansetts ha rätt till nödvärn.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K24]2 §  Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter han eller hon sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han eller hon på annat sätt motstånd mot någon som han eller hon står under uppsikt av, när denne ska hålla honom eller henne till ordningen, får det våld användas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen ska hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma ska gälla om någon annan än de som nu har nämnts gör motstånd i ett sådant fall.

[S2]Om rätt för polismän och viss annan personal att använda våld finns i övrigt föreskrifter i polislagen (1984:387). Om rätt för kustbevakningstjänstemän att använda våld finns föreskrifter i kustbevakningslagen (2019:32). Lag (2019:34).

Denna paragraf reglerar hur mycket våld som får användas vid en situation mot någon som redan är frihetsberövad. Huvudsakligen handlar det om anhållna, häktade, intagna på kriminalvårdsanstalt, redan gripna eller omhändertagna berusade personer vid situationer där ordning skall upprätthållas eller förhindra rymning. Däremot regleras situationer då någon skall frihetsberövas av 10 § Polislag (1984:387). Ett återställande av ordningen omfattar även oriktat våld som ibland kallas för passivt motstånd, se NJA 1971 s. 245 där en redan gripen person vägrade flytta på sig. Våldet som får användas enligt denna paragraf skall vara försvarligt och innebär att våld får användas när det behövs och om det går att lösa olika sätt skall den minst ingripande metoden användas.

  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
  • NJA 1981 s. 1135:Spörsmål om ansvar för hemvärnsmän som vid bevakning av militärt förråd använt skjutvapen.
Ändrad: SFS 2019:34 (En ny kustbevakningslag), 1980:579 (om ordningsvakter och bevakningsföretag), 1984:389 (med förslag till polislag m.m.), 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.)), 1982:396 (med förslag till lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning, m.m.)

[K24]3 §  Vid myteri eller under strid eller vid annat tillfälle, då brott mot lydnaden medför särskild fara, får militär förman mot underlydande som inte lyder bruka det våld som är nödvändigt för att lydnaden skall kunna upprätthållas. Lag (1994:458).

[K24]4 §  En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

[S2]Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Lag (1994:458).

En nödsituation föreligger då någon riskerar dö, lida person- eller egendomsskada eller då något annat intresse föreligger som generellt sett anses vara skyddsvärt. I NJA 2000 s. 302 bedömdes naturskydd inte utgöra sådant intresse av betydelse. Vid en nödsituation där det är upp till myndigheter att ingripa får inte privatpersoner träda in, exv vid polisingripande eller brandkårsutryckning om det inte finns starka skäl till ingripandet. Det måste finnas ett behov för nödhandlingen, den måste avse att avhjälpa nöden. Att i preventivt syfte undanröja en eventuell framtida nödsituation har ansetts oförsvarligt, se NJA 2004 s. 786. Det som räddas skall vara mer värt än det som skadas och faran skall inte kunna avvärjas på något annat sätt, se NJA 1988 s. 495 där det förstörda var mångdubbelt mer värt än det som riskerade förstöras. Det är alltid oförsvarligt att döda en annan människa och om handlingen är oförsvarlig utgör den ett brott.

  • RH 2010:69:Fråga om ansvarsfrihet för stöld. Tilltalad har tillgripit en tröja men invänt att han handlat i nöd då han riskerade misshandel om han inte tillgrep tröjan.
  • RH 1993:163:En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare har lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.
  • RH 2002:41:Olaga intrång på område vilket klassats som skyddsobjekt enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har inte bedömts som grovt.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • RH 2014:29:En person som utfört ett rån under sådant tvång att han befunnit sig i en nödsituation har, bl.a. med hänsyn till att han ingått i en kriminell gruppering, inte ansetts kunna gå fri från straffansvar enligt bestämmelserna om nöd m.m.
  • NJA 2004 s. 786:En person har dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Fråga om förutsättningar för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen (1987:905) förelegat. Tillika fråga om ansvarsfrihet på grund av nöd.
  • RH 1995:150:Fråga om person som handlat under inflytande av s.k. hundfobi skall vara fri från ansvar.
  • NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
  • NJA 2000 s. 302:Fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd, när enskilda personer sökt hindra skogsavverkning på ett område för vilket länsstyrelsen två dagar senare utfärdat ett avverkningsförbud.
  • NJA 1993 s. 128:Modern till ett barn har vägrat efterkomma domstols avgörande om vårdnadens överflyttande från modern till fadern. Såsom skäl för sin vägran har hon åberopat att fadern tidigare förgripit sig mot barnet sexuellt och att risk förelåg för att detta skulle upprepas. I mål mot modern om ansvar för egenmäktighet med barn har modern gjort gällande straffrihet till följd av nöd. Fråga i målet om betydelsen av att invändningen om incest prövats i vårdnadsmålet och befunnits vara ogrundad.
  • RH 1999:96:Förare, som saknar körkort, har olovligen framfört personbil i alkoholpåverkat tillstånd. Fråga om åtal för rattfylleri och olovlig körning skulle ogillas p.g.a. nöd.
  • RH 1994:9:En person förde en bil genom en folksamling och körde då på två personer. Gärningen har ansetts vara begången i nödvärn i förhållande till de två påkörda och i nöd i förhållande till de övriga som uppehöll sig på vägen och har inte medfört ansvar.
  • RH 2008:81:I mål om hastighetsöverträdelse uppstår fråga om en nödsituation upphört vid tiden för hastighetsmätningen.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • NJA 1996 s. 443:Polismän, som under förundersökning bl a framställt falsk urkund, har till sitt fredande åberopat nöd. Åtgärden har ansetts oförsvarlig.
  • RH 2006:64:Fängelsestraffets längd har för en artonåring som skall dömas för grovt narkotikabrott reducerats inte bara med hänsyn till hans ungdom utan även med hänsyn till att hans befattning med narkotikan varit begränsad, av inte särskilt kvalificerad art och motiverats av rädsla.
Ändrad: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K24]5 §  Om någon enligt 1-4 §§ detta kapitel, enligt 10 § polislagen (1984:387) eller enligt 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32) har rätt att begå en annars straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom eller henne samma rätt. Lag (2019:34).

Om någon tillgriper nödvärn 1 §, laga befogenhet att bruka våld 2 §, laga befogenhet att bruka våld vid myteri 3 §, nöd 4 § eller handlar enligt 10 § Polislag (1984:387) får vem som helst hjälpa personen och i så fall omfattas den hjälpande av samma förutsättningar för hur mycket våld som får användas. Om den utsatte använder för mycket våld så kan den som hjälper till straffas enligt regler om medverkan enligt se 23 kap. om inte den medverkande kan finna en ursäkt för att ha tagit i för mycket enligt 6 §.

  • RH 1993:163:En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare har lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 1994 s. 48:Efter det att A tillsammans med annan brutit sig in i B:s bil och där tillgripit viss egendom började B förfölja A, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick A en knivskada i ansiktet. Sedan B tagit ifrån A stulen egendom, tvingades A att med B gå till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. B höll därvid kniven mot A:s strupe. Vid prövning av åtal mot B för vållande till kroppsskada och olaga hot uppkommer fråga om 1. nödvärnsrätt förelåg trots att B inte visste, att någon egendom tillgripits, förrän han avvisiterade A då denne låg på marken, 2. nödvärnssituationen upphörde när B tagit ifrån A stulen egendom eller först när polisen kom, 3. B:s handlande var uppenbart oförsvarligt, 4. B svårligen kunde besinna sig (nödvärnsexcess). 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
  • RH 2013:17:När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
  • RH 1994:9:En person förde en bil genom en folksamling och körde då på två personer. Gärningen har ansetts vara begången i nödvärn i förhållande till de två påkörda och i nöd i förhållande till de övriga som uppehöll sig på vägen och har inte medfört ansvar.
  • RH 1999:73:Några pojkar har uppifrån en vall kastat ner smällare mot förbipasserande folk. En man, som gått upp på vallen och gripit tag i två av pojkarna samt hotat att kasta ner dem från vallen om de inte upphörde med beteendet, har av hovrätten frikänts från ansvar för olaga hot på grund av rätt till nödvärn.
  • NJA 1990 s. 210:Nödvärn? Nödvärnsexcess? 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
  • RH 1998:90:Rätt enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken för envar att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot har inte ansetts föreligga för någon som inte sett brottet förövas och som inte heller kunnat utpeka en enskild gärningsman. Den som under sådana förhållanden hjälper den gripne att komma loss har ansetts ha rätt till nödvärn.
Införd: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))
Ändrad: SFS 2019:34 (En ny kustbevakningslag), 1984:389 (med förslag till polislag m.m.)

[K24]6 §  Om någon i fall där 1-5 § § detta kapitel, 10 § polislagen (1984:387) eller 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32) är tillämplig har gjort mer än vad som medges, ska han eller hon ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde besinna sig. Lag (2019:34).

Om någon använder mer våld än vad som är tillåtet enligt 1-5 §§ så har personen ytterligare en möjlighet att undkomma ansvar ifall den svårligen kunde besinna sig. Ett urval bedömningsgrunder för nödvärn togs upp i NJA 2005 s. 237 där hur faran upplevdes av den angripne, tiden som stått till förfogande för övervägande, den angripnes individuella egenskaper, avsikten med ett möte och om det finns risk att vara förberedd på handgripligheter och om man förberett mötet genom att beväpna sig. Om det avser egendom av betydande värden, den angripne är yrvaken och har svårt att tänka på hur handla, den angripne kan räkna med att angriparen har ett vapen, se NJA 1994 s. 48. Även berusning där någon tappar besinningen kan verka i den angripnes favör. I NJA 2009 s. 234 togs hänsyn till att den tilltalade i en nödvärnssituation inte förmått tänka eller handla rationellt på grund av rädsla i samband med att den utsattes för ett överraskande knivangrepp. HD bedömde den tilltalades 22 slag med en hammare mot gärningsmannens huvud där flera av slagen utdelats efter att gärningsmannen inte längre utgjorde något hot falla inom begreppet svårligen kunde besinna sig. Varje part döms för det våld som den utövat eller försökt utöva helt oberoende av vem som rent faktiskt inlett våldsutövningen, se NJA 2005 s. 237.

  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • NJA 2004 s. 786:En person har dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Fråga om förutsättningar för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen (1987:905) förelegat. Tillika fråga om ansvarsfrihet på grund av nöd.
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • RH 1998:14:Skadestånd för personskada som uppstått till följd av misshandel har utgått till den skadelidande trots att den tilltalade frikänts på grund av s.k. nödvärnsexcess. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • NJA 2005 s. 237:En person som uppsåtligen huggit en annan i bröstet med kniv och åtalats för mord har invänt att han handlat i nödvärn eftersom han angripits av den andre med kniv. Fråga om gärningen varit uppenbart oförsvarlig och om den tilltalade svårligen kunnat besinna sig. Även fråga om den som hade ett fast förhållande och fått ett barn med den avlidne skall anses ha stått den avlidne särskilt nära och därför är berättigad till skadestånd för personskada enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen.
  • NJA 2017 s. 491:Tjänstefel. Fråga om en polisman av oaktsamhet har åsidosatt vad som gällde för uppgiften när han använt tjänstehund för att stoppa en misstänkt som flyr från brottsplatsen.
Ändrad: SFS 2019:34 (En ny kustbevakningslag), 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.), 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K24]7 §  En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig. Lag (1994:458).

Från ansvar går nästan alla fria som har fått samtycke till en viss gärning, ingen kan någonsin ge sitt samtycke till att bli dödad, se NJA 1979 s. 802. Olika aktiviteter har olika grader av samtycke men i de flesta fall går en gräns vid ringa misshandel och att det uppstår smärta. Ett samtycke måste vara frivilligt, allvarligt menat, omfatta hela gärningen och den som samtycker skall inse samt vara kapabel inse vad det är den samtycker till. Det finns olika slags samtycke, det vanliga samtycket där någon säger ja samt det tysta där någon med sitt beteende visar att den ger sitt samtycke leder båda till straffrihet. Det hypotetiska samtycket där gärningsmannen tror skulle fått samtycke om den hade frågat och det efterföljande samtycket där den istället inte tror någonting utan väntar med att fråga efter att ha agerat. Dessa båda leder till straff om den det berör inte ger sitt samtycke då den tillfrågas och till straffrihet om den ger sitt samtycke. Slutligen finns det putativa samtycket vilket innebär att gärningsmannen missförstod en situation och redan tror sig ha fått ett samtycke kan det leda till att gärningen straffas som ett oaktsamhetsbrott.

  • NJA 2018 s. 591:En viss våldshandling (cross-checking) begången under en ishockey-match har inte ansetts tillåten med stöd av reglerna om samtycke eller social adekvans.
  • NJA 2009 s. 776:Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande
  • NJA 2004 s. 176:Åtal för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan mot HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer. Fråga bl.a. om grunderna för uppsåtsbedömningen. (Jfr NJA 2002 s. 449.)
  • NJA 1999 s. 460:Invändning om samtycke och nödvärn vid åtal för misshandel.
  • NJA 2018 s. 512:Förberedelse till brott (I och II).
  • RH 2011:62:Att en misshandel begåtts under en fotbollsmatch har, med hänsyn till omständigheterna, inte ansetts som en förmildrande omständighet.
  • NJA 2013 s. 397:Några gymnasieelever har i skolans lokaler bundit en annan elev med tejp till händer och fötter så att han inte har kunnat röra sig. De har därefter bl.a. duschat och flera gånger knuffat omkull honom och sedan släpat runt honom i skolans allmänna utrymmen. Detta har orsakat en lindrig kroppsskada och en övergående smärta. Hela händelseförloppet har bedömts som ofredande och inte som misshandel. Att eleven uttalade att han var med på att tejpas och duschas har inte lett till frikännande av de tilltalade som hade uppsåt till att samtycket inte var frivilligt eller allvarligt menat.
  • RH 2009:47:Fråga om lämnat samtycke av den som utsatts för misshandel medför att gärningsmannen ska vara fri från straffrättsligt ansvar. Även fråga om skadestånd ska utgå i en sådan situation och om jämkning av skadeståndet bör ske.
  • RH 2012:56:Betydelsen av att misshandel har begåtts i samband med idrottsutövning.
  • NJA 1997 s. 636:Pojkar har omskurits på begäran av sina vårdnadshavare. Befriar samtycket den som utfört omskärelserna från ansvar för misshandel?
Införd: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

[K24]8 §  En gärning som någon begår på order av den under vars lydnad han står skall inte medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt har att lyda ordern. Lag (1994:458).

[K24]9 §  En gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse) skall inte medföra ansvar för honom om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig. Lag (1994:458).

Villfarelse kan delas in i tre kategorier. Straffrättsvillfarelse som även kallas för egentlig rättsvillfarelse, oegentlig rättsvillfarelse och faktisk villfarelse. Straffrättsvillfarelse innebär att missuppfattningar och okunskap om en straffbestämmelse inte skall leda till ansvarsfrihet om det inte var så att regeln inte kunde förstås på grund av felaktig publicering, det saknades möjlighet att få reda på det rätta innehållet samt att personen inte varit oaktsam. Det kan även avse ett otydligt straffbud eller felaktigt besked från en myndighet. De båda andra leder däremot till ansvarsfrihet och i båda fallen vet personen vad som är rätt och fel men vid oegentlig rättsvillfarelse vet personen inte vet hur regeln tillämpas och vid faktisk villfarelse är vissa förutsättningar inte som personen tror.

  • NJA 2016 s. 702:När en straffbestämmelse föreskriver ansvar för den som underlåter att fullgöra något, t.ex. en anmälningsskyldighet, krävs subjektiv täckning i förhållande till att det förelåg en skyldighet att handla.
  • NJA 2004 s. 786:En person har dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Fråga om förutsättningar för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen (1987:905) förelegat. Tillika fråga om ansvarsfrihet på grund av nöd.
  • RH 2015:51:Artskyddsbrott avseende huggormar? Även fråga om straffrättsvillfarelse.
  • RH 2002:36:Hovrätten har vid en samlad bedömning funnit att den omständigheten att en sjuksköterska, som innehaft en relativt underordnad ställning i organisationen, varit ovetande om det otillåtliga i hennes agerande borde föranleda frihet från straffansvar.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2015 s. 45:En journalist har i samband med ett reportage gjort sig skyldig till vapenbrott. Det publicistiska syftet har vid påföljdsbestämningen ansetts vara en förmildrande omständighet.
Införd: SFS 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.))

TREDJE AVDELNINGEN

Om påföljderna

25 kap. Om böter m.m.

Innehåller regler om böter och viten och det finns tre slags böter. Dagsböter anpassas till den dömdes inkomst, penningböter är ett fast belopp och normerande böter baseras på en särskild beräkningsgrund.

Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1980:1133 (om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 2006:574 (Bötesbelopp)

[K25]1 §  Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör föranleda lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter. Lag (1993:201).

  • NJA 2010 s. 555:Reformatio in pejus. Fråga om riksåklagarens överklagande skett till den tilltalades förmån.
  • RH 1996:90:Påföljden för snatteri i butik av en vara värd 86 kr har bestämts till dagsböter, ej penningböter.
  • RH 1996:23:Påföljden för uppsåtligt brott mot förbudet mot att inneha kniv på allmän plats bör, när det gäller moraknivar eller större knivar, i normalfallet föranleda ett dagsbotsstraff som inte stannar vid minimiantalet dagsböter.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1980:1133 (om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.)

[K25]2 §  Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.

[S2]Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.

[S3]Minsta bötesbelopp är sjuhundrafemtio kronor. Lag (2006:574).

Dagsböter är olika stora för olika personer då den baseras på den åtalades ekonomiska förhållanden, hit hör inte bara den åtalades inkomster utan hänsyn tas även till andra personer i hushållet där ett skäligt resultat skall uppnås så att ingen i hushållet drabbas hårdare än en ensamstående med samma inkomst, se NJA 1991 s. 692.

  • RH 2008:39:Innehav av ett ”prydnadsvapen” från 1800-talet har bedömts som ringa vapenbrott. Tillika fråga om jämkning av dagsbotsbeloppets storlek.
  • RH 1995:12:Dagsbotsbeloppets storlek har ansetts böra jämkas när fråga varit om omyndig ungdom som saknat egen inkomst och inte heller kunde förväntas få egen inkomst inom en relativt snar framtid.
  • RH 1993:55:Särskilda skäl att jämka dagsbotens belopp har inte ansetts föreligga ifråga om skolungdomar, födda 1975 och 1976.
  • NJA 1996 s. 195:Fråga om särskilda skäl har förelegat för jämkning av dagsbotsbelopp jämlikt 25 kap 2 § 2 st BrB.
  • NJA 1999 s. 286:Särskilda skäl har i visst fall ansetts föreligga för jämkning av dagsbotsbelopp vid ringa misshandel.
  • RH 2010:63:Hovrätten har funnit att det inte förelegat tillräckliga skäl att jämka lägsta dagsbotsbelopp för asylsökande som ådömts 130 dagsböter och som, såvitt framkommit, inte haft från andra asylsökande avvikande ekonomisk eller social situation.
  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 1991 s. 692:Vid bestämmande av dagsbotsbelopp har hänsyn ansetts kunna tas till riksåklagarens allmänna råd för beräkningen av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande (RÅFS 1990:1) utan hinder av att råden, som beslutats efter den åtalade förseelsen, ledde till högre dagsbotsbelopp än vad som skulle ha följt av tidigare meddelade anvisningar (RÅFS 1981:2).
  • RH 2001:57:Dagsbot har - trots att den tilltalade senare ändrat sina uppgifter om inkomsten - bestämts med ledning av uppgifter som han lämnat vid tiden för brottet och med beaktande av att han förmått deponera bötesbeloppet.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 2006:574 (Bötesbelopp)

[K25]3 §  Penningböter skall bestämmas till lägst tvåhundra kronor och högst fyratusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta. Lag (2006:574).

[K25]4 §  Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund.

[S2]Minsta bötesbelopp är etthundra kronor. Lag (1991:240).

Normerande böter hör ihop med dagsböter såtillvida att även storleken på dessa kan variera, men skillnaden är att det är andra omständigheter än de som räknas upp i 2 § som är avgörande. Beräkningsgrunder kan utgöras av antalet kilowatt i motorerna på ett fiskefartyg som i 41 § 2 st. fiskelag (1993:787)

Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K25]5 §  Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.

[S2]Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.

[S3]Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse. Lag (1991:240).

  • RH 2007:5:Straffmätning vid flera brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter.
  • RH 1995:149:Fråga om sammanvägning av antalet dagsböter vid gemensamt straff.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1980:1133 (om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen))

[K25]6 §  Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter, om något av brotten bör föranleda dagsböter.

[S2]Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst tiotusen kronor.

[S3]Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff, får detta inte underskridas. Lag (2006:574).

[K25]7 §  Böter tillfaller staten. Lag (1991:240).

[K25]8 §  Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställig- hetslagen (1979:189).

[S2]Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. Lag (1991:240).

Den nuvarande ordningen med bötesförvandling är i första hand inriktad på personer som kan betala sina böter men som genom olika slags illojala åtgärder gjort sig oåtkomliga för indrivning och av tredska underlåter att betala böterna, se NJA 2012 s. 22. Även personer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att illojala åtgärder kan styrkas omfattas, se NJA 2012 s. 22. Syftet är att motverka att bötfällda som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff, se NJA 2012 s. 22. Vissa bedömningsgrunder rdogörs i NJA 2012 s. 22 p. 8, 10-12. Enligt 35 kap. 7 § bortfaller böter efter att det gått fem år från att dom vunnit laga kraft. I fråga om ordningsbot räknas tiden från dagen för godkännandet av ordningsboten 48 kap. 3 § RB.

  • NJA 2012 s. 22:Fråga om bötesförvandling vid upprepad bötesbrottslighet.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K25]9 §  Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter. Lag (1991:240).

  • RH 2006:42:En bilfirma förbjöds genom ett tingsrättsbeslut att vid angivet vite använda ett varu- och näringskännetecken (logotype) för ett visst bilmärke. Fråga om utdömande av vitet.
Införd: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

26 kap. Om fängelse

Här återfinns regler för att döma någon till fängelsestraff. Vid bedömningen tas hänsyn tas till gärningsmannens ålder, se 1 kap. 6 §, 29 kap. 7 § och 30 kap 5 §. Om det avser flera brott se 30 kap. 2 § eller återfall i brottslighet 30 kap. 4 § st. 2, 29 kap. 4 § och 26 kap. 3 §. Den som är under 21 år får inte dömas till livstidsstraff, se 29 kap. 7 §. Blankettstraffstadgande med fängelse i straffskalan tillämpas inte ifall det härrör från förvaltningsmyndighets eller kommuns föreskrift. och kommuner, se NJA 2008 s. 567.

Prop. 1973:131: I första stycket av denna paragraf anges f. n. att övervakningen av vill- korligt frigiven handhas av övervakningsnämnd samt att denna förord- nar övervakare.

Införd: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag)
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1982:363 (om ändring i brottsbalken m.m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

[K26]1 §  Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet för brottet.

[S2]Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och inte överstiga tio år. Om fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 2 eller 3 §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till högst arton år. När fängelse i förening med skyddstillsyn döms ut enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om tiden för fängelsestraffet vad som föreskrivs i den paragrafen.

[S3]Om fängelse som förvandlingsstraff för böter är särskilt föreskrivet. Lag (2009:396).

En person under 21 år kan ej dömas till livstids fängelse, se 29 kap. 7 §.

Prop. 2008/09:118: Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om minimi- och maximitider för fängelse på viss tid. I paragrafen anges också att fängelse på livstid kan förekomma. Den har ändrats med anledning av att det längsta tidsbestämda straffet för ett enstaka brott har höjts till fängelse i 18 år såvitt avser brott i brottsbalken och annan lagstiftning som det föreskrivs fängelse på både viss tid och livstid för och som avser fredstida förhållanden. ...

  • NJA 1982 s. 350:Fråga - i fyra fall - om bestämmande av påföljden för rattfylleri under hänsynstagande till de svårigheter som återkallelse av körkort medfört för gärningsmannen i hans yrkes- eller näringsverksamhet. 6 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 26 kap 1 § BrB.(I-IV).
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1981:331 (om sänkt minimitid för fängelsestraff)

[K26]2 §  Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

[S2]Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än

  1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
  2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
  3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.

[S3]Vid tillämpningen av andra stycket ska bötesstraff anses motsvara fängelse i fjorton dagar.

[S4]Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: Paragrafen innehåller bestämmelser om fängelse som gemensamt straff för flera brott samt maximi- och minimitider för sådant straff. I andra stycket har en bestämmelse lagts till om att det högsta gemensamma straffet inte får överstiga fängelse i 18 år. När det högsta föreskrivna fängelsestraffet på viss tid för ett brott är 18 år saknas det alltså möjlighet att döma till ett längre tidsbestämt straff vid flerfaldig brottslighet. För samtliga sådana brott är det möjligt att döma till fängelse ...

  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2002:70:En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter gentemot en underårig flicka. Frågor i målet om preskription, straffmätning och skadestånd.
  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • NJA 2018 s. 378:Tillverkning av ett stort antal falska identitetshandlingar har ansetts som skilda brott. Brotten har rubricerats som urkundsför-falskning av normalgraden. Även fråga om straffvärde vid flerfaldig brottslighet.
  • RH 2015:26:Fråga om tillämpning av den s.k. asperationsprincipen vid straffmätning av flera, i princip, likartade gärningar.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2006:49:Straffmätning vid flerfaldig brottslighet och återfall i brott.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • RH 2012:86:Straffvärdet för grovt barnpornografibrott har ansetts motsvara fem års fängelse. Brottet har innefattat innehav och spridning av en utomordentligt stor mängd barnpornografiskt material samt egen framställning av sådant material. Materialet har innehållit skildringar av verkliga sexuella övergrepp, i några fall mot spädbarn, i form av vaginala, anala och orala samlag. Övergreppen har i många fall varit förenade med tvång och grovt våld. Den tilltalade har också själv begått sexualbrott mot barn för att framställa barnpornografi. Samtidigt har det inte visats att den tilltalade har utfört brottsligheten i vinstsyfte eller yrkesmässigt och alltså haft en sådan roll som andra kan ha i sådana här sammanhang. - En lagändring som inneburit att kravet på dubbel straffbarhet har slopats och att svensk jurisdiktion därmed har utvidgats har - när annat inte föreskrivits - ansetts ha retroaktiv verkan. - Även fråga om gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn samt fråga om brottet utnyttjande av barn för sexuell posering har varit grovt.
  • NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig skyldig till ett olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till misshandel av den hotade har dömts för misshandel och olaga hot i brottskonkurrens. Även fråga om det olaga hotet skall bedömas som grovt brott.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
  • NJA 2019 s. 747:Upprepade fall av övergrepp i rättssak begångna mot samma målsägande under en tremånadersperiod. Varje gärning har ansetts vara ett särskilt brott enligt normalgraden. Fråga också om brottslighetens straffvärde.
  • NJA 1991 s. 255:Straffmätning vid grov narkotikabrottslighet och grova varusmugglingsbrott, bestående i att en person såsom narkotikakurir vid flera tillfällen tagit befattning med stora mängder narkotika. Bl a fråga om straffskärpningsregeln i 26 kap 2 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.), 1983:351 (om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter)), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K26]3 §  Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han eller hon, sedan domen har vunnit laga kraft, brott som är belagt med fängelse i mer än sex år, får för återfallet dömas till fängelse på viss tid som med fyra år överstiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, om det är fråga om flera brott, det högsta straff som med tillämpning av 2 § kan följa på brotten. Straffet får dock inte överstiga arton år.

[S2]Brott som någon har begått innan han eller hon har fyllt tjugoett år får inte läggas till grund för sådan förhöjning som anges i första stycket.

[S3]En utländsk dom får tillmätas samma verkan som en svensk. Lag (2009:396).

Prop. 2008/09:118: Paragrafen innehåller bestämmelser om förhöjt straffmaximum vid återfall i särskilt allvarlig brottslighet. I första stycket har en bestämmelse lagts till om att det tidsbestämda fängelsestraffet inte får överstiga 18 år. När det högsta föreskrivna fängelsestraffet på viss tid för ett brott är 18 år saknas det alltså möjlighet att döma till ett längre tidsbestämt straff vid återfall i särskilt allvarlig brottslighet. För samtliga sådana brott är det möjligt att döma till fängelse på livstid. ...

Införd: SFS 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)
Upphävd: SFS 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.)

[K26]4 §  Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet tas in i kriminalvårdsanstalt om inte annat är särskilt föreskrivet. Lag (2018:1253).

  • NJA 1985 s. 452:Val av påföljd för olaga vapeninnehav när gärningsmannen inte fyllt 18 år. 26 kap 4 § 1 st BrB.
  • NJA 1988 s. 55:Fråga om påföljd för misshandelsbrott som begåtts av två ungdomar som vid tidpunkten för domen var 18 år respektive 17 år.
  • NJA 1983 s. 500:17-åring har dömts till skyddstillsyn jämte dagsböter för grov misshandel och misshandel, vilka brott begåtts när han var 16 år.
  • NJA 1987 s. 520:19-åring, som är omhändertagen enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och inskriven i yrkesskola, har medan han var 18 år i samband med rymningar från skolan begått ett mycket stort antal brott, däribland ett rån. Fråga om påföljden bör bestämmas till fängelse eller överlämnande för vård inom socialtjänsten. 26 kap 4 § 2 st BrB.
Ändrad: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)
Upphävd: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K26]5 §  Om ett fängelsestraff har börjat verkställas och hovrätten skärper fängelsestraffet, ska hovrättens dom eller beslut gälla omedelbart, om inte rätten beslutar något annat.

[S2]Första stycket ska dock inte gälla i fråga om ett fängelsestraff som har börjat verkställas enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Lag (2018:1253).

Prop. 1997/98:96: I paragrafen finns bestämmelser om att den som dömts till fängelse skall tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av straffet. I bestämmelsen har gjorts ett undantag för de fall annat är särskilt föreskrivet. Ändringen har föranletts av att intensivövervakning med elektronisk kontroll införs permanent som en verkställighetsform för fängelsestraff. I de fall intensivövervakning med elektronisk kontroll används skall den dömde inte tas in i anstalt för verkställighet. Bestämmelser om sådan ...

Införd: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag)
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.)

[K26]6 §  När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst trettio dagar, har avtjänats ska den dömde friges villkorligt.

[S2]Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.

[S3]Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter. Lag (2018:1253).

Prop. 2005/06:123: Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning.

Av första stycket framgår att det, liksom tidigare, råder en presumtion för villkorlig frigivning när två tredjedelar av det utdömda straffet, dock minst en månad, har avtjänats. Denna presumtion kan dock brytas och

det görs därför en hänvisning till andra ...

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om villkorlig frigivning. Paragrafens andra stycke, som är nytt, har viss motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. 22 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5 ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om villkorlig frigivning.

Av första stycket framgår att det råder en presumtion för villkorlig frigivning när två tredjedelar av det utdömda straffet har avtjänats men att denna presumtion kan brytas. Bestämmelsen innebär att den dömde skall friges vid den tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning om tidpunkten inte skjuts upp enligt tredje stycket eller senareläggs enligt 26 kap. 7 §. I första stycket görs också ...

  • RH 1994:33:Att reglerna om villkorlig frigivning numera är fakultativa har ansetts innebära att en domstol inte med utgångspunkt från dessa regler kan ange den dag då en häktad tilltalad skall försättas på fri fot.
  • NJA 1983 s. 610:X, som dömts till fängelse åtta månader, har varit anhållen och häktad under så lång tid att han, om i stället verkställighet ägt rum, skulle ha villkorligt frigivits (26 kap 6 § BrB i dess lydelse fr o m d 1 juli 1983). Skäl för häktning har ansetts ej längre förekomma.
  • NJA 2015 s. 1129:Förverkande av villkorligt medgiven frihet när den dömde har begått nytt brott under prövotiden. Att det har skett en klart konstaterbar mildring av påföljdspraxis efter den tidigare domen ska beaktas vid bedömningen av om ett förverkande framstår som oskäligt (I-III).
  • HFD 2012 not 39:Fråga om uppskjuten villkorlig frigivning (prejudikatskäl) / Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde fråga om uppskjuten villkorlig frigivning (prejudikatskäl)
  • RH 1994:99:Hovrätten har, oaktat reglerna om villkorlig frigivning numera är fakultativa, meddelat förordnande att tilltalad, som dömts till fängelse, skulle kvarbli i häkte längst till den dag då han tidigast skulle kunna bli villkorligt frigiven, om han hade verkställt det honom ådömda fängelsestraffet.
  • HFD 2013:42:Fråga om ett annat lands regler om villkorlig frigivning ska beaktas när ett där ådömt fängelsestraff ska verkställas här i landet.
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1982:363 (om ändring i brottsbalken m.m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)), 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag)

[K26]6 a §  Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning, ska den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Lag (2018:1253).

[K26]7 §  Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges med hur många dagar det ska ske.

[S2]När antalet dagar som den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången. Lag (2018:1253).

Prop. 2005/06:123: Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid uppskjuten villkorlig frigivning. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.5.

Av första stycket framgår att om ett beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen fattas, skall det i beslutet anges en ny tidpunkt för när den dömde skall friges villkorligt. Vid denna tidpunkt skall villkorlig frigivning ske, om det inte även då finns sådana synnerliga ...

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid uppskjuten villkorlig frigivning. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.5.

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser om senareläggning av villkorlig frigivning.

I första stycket anges under vilka förutsättningar senareläggning kan komma i fråga.

Senareläggning kan ske när den dömde i väsentlig grad bryter mot vad som gäller för verkställigheten i anstalt. Av detta följer att senareläggning inte kan ske vid verkställighet enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning ...

Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag)

[K26]8 §  Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, ska vid tillämpning av 6 § första stycket hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Detta gäller dock inte tid för fängelse som verkställs med tillämpning av 6 § andra stycket eller som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller förvandlingsstraff för böter.

[S2]Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. Lag (2018:1253).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av tid. Ändringarna i bestämmelsens första stycket behandlas i avsnitt 12.

Prop. 1999/2000:26: Hänvisningarna i andra stycket till bestämmelser om domstols förordnande om avräkning har ändrats med anledning av att avräkningsbesluten skall fattas av kriminalvården.

Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 2000:175 (Effektivisering av förfarandet i allmän domstol), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1991:451 (om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention m.m.), 1982:363 (om ändring i brottsbalken m.m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)), 1973:43 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.)

[K26]9 §  Kriminalvården fattar beslut om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 6 a och 7 §§. Sådana beslut gäller omedelbart om inte något annat beslutas. Lag (2018:1253).

Prop. 2005/06:123: Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. Frågan behandlas i avsnitt 6.6.

Av paragrafen framgår att det är Kriminalvården som fattar beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. Detta överensstämmer med vad som för närvarande gäller vid beslut om senareläggning av villkorlig frigivning enligt nuvarande 7 § och när den villkorliga frigivningen skjuts upp på den ...

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. I paragrafen görs en följdändring med anledning av att den bestämmelse om uppskjuten villkorlig frigivning som hittills har funnits i 6 §, nu finns i 6 a §. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 12.

Paragrafen ändras också språkligt.

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser om vem det är som skall besluta om att skjuta upp eller senarelägga den villkorliga frigivningen.

Beslutanderätten läggs enligt första stycket på Kriminalvårdsstyrelsen. Enligt andra stycket kan dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet ges rätt att fatta sådana beslut. Detta motsvarar i huvudsak den reglering som för närvarande gäller för beslut om tidstillägg ...

  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1993:201 (om villkorlig frigivning, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]10 §  Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst trehundrasextiofem dagar. Lag (2018:1253).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om prövotid efter villkorlig frigivning. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Prop. 1997/98:96: Paragrafen, som reglerar vad som gäller i fråga om prövotid efter villkorlig frigivning, har behandlats under avsnitt 9.5. Bestämmelsen innebär att prövotiden i större utsträckning anpassas efter längden på reststraffet. Prövotiden motsvarar den vid frigivningen återstående strafftiden. Den kortaste prövotiden är ett år.

Prop. 2018/19:77: Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad.

Paragrafen innehåller regler om prövotid efter villkorlig frigivning och om när straffet ska anses helt verkställt. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

I andra stycket finns den bestämmelse om när straffet ska anses ...

  • RH 2008:3:En person har samma dag som han villkorligt frigavs från avtjänande av fängelsestraff begått nya brott. Lagliga förutsättningar har ansetts föreligga att förverka den villkorligt medgivna friheten.
  • NJA 2015 s. 1129:Förverkande av villkorligt medgiven frihet när den dömde har begått nytt brott under prövotiden. Att det har skett en klart konstaterbar mildring av påföljdspraxis efter den tidigare domen ska beaktas vid bedömningen av om ett förverkande framstår som oskäligt (I-III).
  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

10 §  Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst trehundrasextiofem dagar.

Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]11 §  Det kan i anslutning till att villkorlig frigivning äger rum eller senare beslutas att den villkorligt frigivne ska stå under övervakning, om det bedöms som påkallat. Beslut om övervakning meddelas av Kriminalvården. Har övervakning beslutats men bedöms därefter att övervakningen inte längre är påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen ska upphöra. Övervakningen ska utan något särskilt beslut upphöra sedan trehundrasextiofem dagar av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av 18 §. Lag (2018:1253).

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

11 §  Den frigivne ska under prövotiden vara skötsam och efter förmåga försöka försörja sig och betala skadestånd som har dömts ut på grund av brottet.

Den frigivne är under prövotiden skyldig att inställa sig hos Kriminalvården efter kallelse. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]12 §  Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av Kriminalvården. Myndigheten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen. Lag (2005:967).

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

12 §  Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.

Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.

Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]13 §  Den frigivne skall, om han står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom. I den mån Kriminalvården har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om övervakaren även tjänsteman vid Kriminalvården eller annan person. Lag (2005:967).

Prop. 2018/19:77: Kriminalvården förordnar övervakare och får förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Kriminalvårdens ansvar för övervakningen och frivårdsverksamheten. Den motsvarar utan ändringar i sak hittillsvarande 12 §.

Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

13 §  Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av Kriminalvården.

Kriminalvården förordnar övervakare och får förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]14 §  Den frigivne skall under prövotiden vara skötsam, efter förmåga försöka försörja sig samt i övrigt rätta sig efter vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av den. Han är skyldig att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården. Har han förpliktats att ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad han kan för att fullgöra denna skyldighet.

[S2]När den frigivne står under övervakning, skall Kriminalvården genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att den frigivne inte återfaller i brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas. Kriminalvården skall för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt. Lag (2005:967).

Prop. 2018/19:77: För varje frigiven som står under övervakning ska det upprättas en individuellt utformad plan. Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter. I planen får Kriminalvården meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen.

I paragrafen regleras Kriminalvårdens arbetsuppgifter och ansvar vid övervakning. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2018/19:77#S5-4" ...

  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

14 §  Under övervakningen ska Kriminalvården genom stöd och kontroll verka för att den frigivne inte begår nya brott och för att hans eller hennes anpassning i samhället även i övrigt främjas.

För varje frigiven som står under övervakning ska det upprättas en individuellt utformad plan. Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter. I planen får Kriminalvården meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen. Lag (2019:464).

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

14 a §  En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]15 §  När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han eller hon ska iaktta under prövotiden, får en sådan föreskrift meddelas för en viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift får avse

  1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,
  2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,
  3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utanför sjukhus eller annan dylik inrättning.

[S2]Om den frigivne ska få vård eller behandling enligt första stycket 3, får det föreskrivas att han eller hon ska vara skyldig att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

[S3]Har den frigivne förpliktats att ersätta skada som uppkommit genom brottet, får föreskrifter meddelas om tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den utsträckning sådana föreskrifter inte med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans eller hennes anpassning i samhället.

[S4]Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas om vad som ska gälla för övervakningen. I en sådan föreskrift får det anges på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården. Vidare får det föreskrivas skyldighet för den frigivne att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning. Lag (2008:34).

Prop. 1997/98:96: Genom en förändring av kriminalvårdsorganisationen har lokala kriminalvårdsmyndigheter inrättats. Inom dessa myndigheter bedrivs verksamhet inom häkte, anstalt och frivård. Till följd härav har i paragraferna

ordet frivårdsmyndighet i olika böjningsformer ersatts av den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Vidare har språkliga ...

Prop. 2018/19:77: I paragrafen regleras de skyldigheter den frigivne har under övervakningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I första stycket anges inledningsvis att den som står under övervakning ska följa den plan för övervakning som Kriminalvården ska upprätta enligt 14 § andra stycket. Stycket i övrigt, liksom andra stycket, motsvarar innehållet i hittillsvarande 13 §. Någon ändring i sak är inte ...

  • NJA 2013 s. 1090:1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under ca åtta månader. Under häktningstiden hade hon fått rättspsykiatrisk vård. Vid Högsta domstolens prövning fanns inte längre skäl för sådan vård. Den tilltalade har blivit fri från påföljd.
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2008:34 (Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1993:209 (om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

15 §  Den som står under övervakning ska följa den plan för övervakningen som har upprättats enligt 14 § andra stycket och hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin sysselsättning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen. Den övervakade är också skyldig att inställa sig hos övervakaren efter kallelse och i övrigt hålla kontakt med övervakaren enligt dennes anvisningar.

Kriminalvården får bestämma att den övervakades skyldigheter enligt första stycket även ska gälla gentemot en anställd vid Kriminalvården eller någon annan person. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]16 §  Föreskrift enligt 15 § meddelas av övervakningsnämnd. Kriminalvården får meddela sådan föreskrift för tiden intill dess nämnden har beslutat i frågan.

[S2]Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny föreskrift. Lag (2005:967).

Prop. 1997/98:96: I paragrafen finns bestämmelser om vem som får meddela föreskrifter enligt 26 kap. 15 §. I paragrafen har ordet frivårdsmyndigheten ersatts av den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten till följd av att den lokala kriminalvårdsorganisationen ändrats. Vidare har andra meningen i första stycket tagits bort till följd av att Kriminalvårdsnämnden inte längre skall fatta beslut i frågor om villkorlig frigivning.

Prop. 2018/19:77: 1. på vilket sätt och i vilken omfattning den övervakade ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården,

2. skyldighet för den övervakade att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,

Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

16 §  Om det behövs för att minska risken att den som står under övervakning begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får Kriminalvården besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid, högst ett år åt gången.

En särskild föreskrift får avse

  1. på vilket sätt och i vilken omfattning den övervakade ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården,
  2. skyldighet för den övervakade att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,
  3. deltagande i återfallsförebyggande eller missbruksrelaterad programverksamhet,
  4. missbruksvård, psykiatrisk vård eller annan behandling,
  5. arbete, utbildning eller annan sysselsättning,
  6. kontrollerat boende eller andra anvisningar om boendet,
  7. vistelseort, eller
  8. skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att den övervakade inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Om den övervakade är skadeståndsskyldig på grund av brottet, får en särskild föreskrift beslutas om när och hur skadeståndsskyldigheten ska fullgöras. En sådan föreskrift får beslutas endast i den utsträckning det inte kan antas motverka den övervakades anpassning i samhället, med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska situation eller övriga omständigheter. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]17 §  Övervakaren må meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 15 §, så ock medgiva tillfällig lättnad och vidtaga omedelbart erforderlig jämkning.

Prop. 2018/19:77: Paragrafen innehåller bestämmelser om elektronisk övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

I första stycket anges att Kriminalvården får besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift enligt 16 § om det är särskilt angeläget för att minska risken för att den som står under övervakning begår nya brott. Med att behovet av kontroll ska vara särskilt ...

Ändrad: SFS 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

17 §  Om det är särskilt angeläget för att minska risken att den övervakade begår nya brott, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera att en föreskrift enligt 16 § följs.

Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt gången. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]18 §  Iakttar den frigivne inte vad som åligger honom eller henne enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, får övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 15 § eller fatta beslut i fråga som avses i 37 kap. 7 § första stycket,

  1. besluta att varning ska meddelas den frigivne, eller
  2. besluta om övervakning av den frigivne under viss tid efter det att trehundrasextiofem dagar av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång. Lag (2018:1253).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som övervakningsnämnden ska vidta när den frigivne inte följer föreskrifter eller missköter sig på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Prop. 2018/19:77: Övervakaren får besluta hur en föreskrift enligt 16 § ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också, med undantag för beslut om elektronisk övervakning enligt 17 §, tillfälligt jämka beslutade föreskrifter och anvisningar om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller regler om ändring av beslut. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2018/19:77#S5-4" ...

Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

18 §  Om det finns anledning till det, får Kriminalvården under prövotiden ändra beslut enligt 12 §, 13 § andra stycket, 16 och 17 §§ eller besluta om nya åtgärder enligt dessa bestämmelser.

Övervakaren får besluta hur en föreskrift enligt 16 § ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också, med undantag för beslut om elektronisk övervakning enligt 17 §, tillfälligt jämka beslutade föreskrifter och anvisningar om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]19 §  Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antas att han inte kommer att låta rätta sig genom någon annan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, får nämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av högst femton dagar varje gång. Lag (1998:604).

Prop. 1997/98:96: I paragrafen finns bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet. Paragrafen har i förhållande till dess nuvarande lydelse endast ändrats på så sätt att den tid som varje gång får förklaras förverkad vid misskötsamhet begränsas, från en månad till femton dagar.

Prop. 2018/19:77: Om en överträdelse enligt första stycket är allvarlig och det kan antas att den frigivne inte kommer att rätta sig genom någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta enligt första stycket, får övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid om högst 90 dagar varje gång. När tiden för förverkande bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet särskilt beaktas.

Om ...

  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

19 §  Om den frigivne bryter mot föreskrifter eller anvisningar om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen, får Kriminalvården vidta en åtgärd som avses i 18 § första stycket. Om en sådan åtgärd anses otillräcklig, får Kriminalvården besluta att en varning ska meddelas den frigivne.

Om en överträdelse enligt första stycket är allvarlig och det kan antas att den frigivne inte kommer att rätta sig genom någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta enligt första stycket, får övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid om högst 90 dagar varje gång. När tiden för förverkande bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet särskilt beaktas.

Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden i stället vidta en åtgärd enligt första stycket. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]20 §  Åtgärd som avses i 18 § må ej beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd som avses i 19 § må meddelas även efter prövotidens utgång, därest frågan av övervakningsnämnden upptagits dessförinnan. Lag (1973:918).

Prop. 2018/19:77: Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller tidsramarna för att besluta om åtgärder med anledning av misskötsamhet. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 20 §, men ändras redaktionellt och språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Ändrad: SFS 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

20 §  Varning eller en sådan åtgärd som avses i 18 § första stycket får inte beslutas efter prövotidens utgång. Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas även efter prövotidens utgång om frågan innan dess har tagits upp av övervakningsnämnden. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]21 §  Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa andra åtgärder, när den som dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

Prop. 2018/19:77: Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns bestämmelser i 34 kap. brottsbalken om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall i brott. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 21 §, men ändras språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Ändrad: SFS 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

21 §  Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]22 §  Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta åtgärd som avses i 18 § eller åtgärd för att den frigivne skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden, om omständigheterna föranleder det, förordna att den frigivne skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta anledning till det föreligger.

[S2]Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne ej kvarhållas. Lag (1983:240).

Prop. 2018/19:77: Ett omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får ett nytt beslut fattas om att den frigivne ska vara omhändertagen ytterligare högst en vecka. Ett omhändertagande får inte pågå efter prövotidens utgång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om omhändertagande. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 22 §, men ändras redaktionellt och språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändrad: SFS 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

22 §  Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta annan åtgärd som avses i 19 § eller åtgärd för att den frigivne ska underkasta sig vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden, om omständigheterna föranleder det, besluta att den frigivne på lämpligt sätt ska omhändertas tills vidare. Ett sådant beslut ska omprövas så ofta det finns anledning till det.

Ett omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får ett nytt beslut fattas om att den frigivne ska vara omhändertagen ytterligare högst en vecka. Ett omhändertagande får inte pågå efter prövotidens utgång. Lag (2019:464).

[K26]23 §  Förklaras villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad, ska med avseende på frågan om ny villkorlig frigivning vad som förverkats anses som nytt fängelsestraff. Detsamma ska gälla vid beräkning av strafftid enligt strafftidslagen (2018:1251). Lag (2018:1253).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av ny villkorlig frigivning efter förverkande. Andra meningen, som är ny, motsvarar hittillsvarande 24 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K26]24 §  Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång.

[K26]25 §  Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsvård, ungdomstjänst eller sluten ungdomsvård, ska livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

[S2]Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan den förstnämnda påföljden har börjat verkställas, ska fängelsestraffet träda i stället för den andra påföljden. Lag (2018:1253).

27 kap. Om villkorlig dom

Prop. 1973:131: Paragrafen innehåller allmänna föreskrifter om vad den som dömts till villkorlig dom har att iaktta under prövotiden. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande motsvarande stadgande beträf- fande villkorligt frigiven, 26 kap. 14 5, har föreskriften om att den dömde skall föra ett ordentligt och laglydigt leverne och undvika skad- ligt sällskap ersatts med en bestämmelse om att den dömde under prö- votiden skall iaktta skötsamhet.

Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K27]1 §  Rätten får döma till villkorlig dom för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Lag (1988:942).

När unga förstgagångsförbrytare eller unga med liten kriminell bakgrund begått ett enstaka förmögenhetsbrott och valet står mellan villkorlig dom eller fängelse, kan inte hänsyn till allmän laglydnad ensam utgöra grund för fängelse., se NJA 1987 s. 704.

  • NJA 1987 s. 704:Yngling, som när han nyss fyllt 20 år gjort sig skyldig till häleri vilket bedömts såsom grovt brott, har erhållit villkorlig dom förenad med bötesstraff. 1 kap 7 § och 27 kap 1 och 2 §§ BrB.
Ändrad: SFS 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K27]2 §  Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Lag (1991:240).

  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 1987 s. 704:Yngling, som när han nyss fyllt 20 år gjort sig skyldig till häleri vilket bedömts såsom grovt brott, har erhållit villkorlig dom förenad med bötesstraff. 1 kap 7 § och 27 kap 1 och 2 §§ BrB.
  • NJA 1982 s. 17:Fråga om val av påföljd för grov stöld, särskilt med avseende på möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse. 1 kap 7 §, 27 kap 2 §, 28 kap 2 och 3 §§ BrB.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K27]2 a §  Villkorlig dom får, om den tilltalade samtycker till det, förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan föreskrift skall avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar.

[S2]När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst skall den i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

[S3]En föreskrift om samhällstjänst får ändras eller upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl till det. Lag (1998:604).

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny. I första stycket föreskrivs att villkorlig dom kan förenas med en föreskrift om samhällstjänst. Skälen härför har utvecklats närmare i avsnitt 5.1. En förutsättning för att meddela en föreskrift om samhällstjänst är att den tilltalade samtycker till det. Frågan om samtycke har behandlats i avsnitt 5.5. Samtycket måste ...

  • RH 2000:98:Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst för s.k. artbrottslighet med ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Hovrätten har därvid beaktat bl.a. att det förflutit lång tid - ca tre år - från det att den tilltalade underättades om misstanke om brott till dess att slutlig dom föreligger i målet. Det har inte ansetts uppenbart obilligt att förverka hela värdet av spritdrycker, som varit föremål för varusmuggling, trots att den tilltalade påförts skatt enligt privatinförsellagen.
  • NJA 2012 s. 968:När någon döms till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst ska ett frihetsberövande med anledning av brott som prövas genom domen inte beaktas vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst.
  • NJA 1999 s. 769:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott, grovt brott, och skattebedrägeri) med ett straffvärde av fängelse tio månader.
  • RH 2009:12:Den dömde har förhållit sig helt passiv när Kriminalvården sökt kontakt med honom för att upprätta en arbetsplan för samhällstjänst. Fråga om den dömde härigenom inte har iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga dom som han dömts till.
  • NJA 2000 s. 17:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för grovt rattfylleri (I och II) och för misshandel (III).
  • NJA 2001 s. 618:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse två månader. Även fråga om tid för samhällstjänst. (Jfr NJA 2001 s. 397 resp. NJA 2000 s. 256.)
  • RH 2011:8:När en person som varit frihetsberövad under beaktansvärd tid döms till samhällstjänst, bör alternativstraffet bestämmas enligt straffvärdet men antalet timmar samhällstjänst med beaktande av tiden för frihetsberövandet.
  • RH 2005:61:Den som uppbär tidsobegränsad hel sjukersättning (tidigare förtidspension) har inte ansetts lämplig att utföra oavlönat arbete och därmed inte kunnat komma i fråga för villkorlig dom med samhällstjänst.
  • RH 1999:64:Villkorlig dom med samhällstjänst har inte ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för skattebedrägeri m.m.
  • NJA 2002 s. 256:Ett innehav av en pennpistol och en patron till denna har ansetts utgöra ett vapenbrott av normalgraden. Trots presumtion för fängelse vid illegalt innehav av skjutvapen har påföljden för brottet bestämts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst (straffvärde: fängelse tre månader).
  • RH 2002:59:Fråga om tid för samhällstjänst vid villkorlig dom med ett alternativstraff om tio månaders fängelse.
  • NJA 2000 s. 256:En person har försökt föra in 137,2 liter spritdrycker till Sverige utan att ge det till känna för tullmyndigheten. Införsel för privatbruk? Även fråga om påföljd och tid för samhällstjänst.
  • NJA 2000 s. 116:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för våld och hot mot tjänsteman.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • NJA 2001 s. 397:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse en månad.
Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K27]3 §  Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år.

[S2]Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde.

[K27]4 §  Den dömde skall under prövotiden vara skötsam och efter förmåga försöka försörja sig.

[S2]Om den villkorliga domen har förenats med samhällstjänst skall den dömde fullgöra samhällstjänsten enligt en arbetsplan som upprättas av Kriminalvården. Lag (2005:967).

Prop. 1997/98:96: Första stycket har endast justerats språkligt.

Ett nytt andra stycke har lagts till paragrafen. Enligt detta skall samhällstjänst som har föreskrivits vid villkorlig dom fullgöras enligt en arbetsplan som upprättas av den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Avsikten är att den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall svara för verkställigheten. Regeringen avser att i förordning meddela närmare föreskrifter därom. Frågor om verkställigheten har behandlats i <a href="https://lagen.nu/prop/1997/98:96#S5-8" ...

Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K27]5 §  Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten äger föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldig- heten eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.

[S2]Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten föreskriva att denne på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.

[S3]Föreskrift som avses i första eller andra stycket får ändras eller upphävas efter ansökan av åklagare eller den dömde, när det finns skäl till det. Lag (1987:761).

[K27]6 §  Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne enligt den villkorliga domen, får rätten, under förutsättning att en åklagare före prövotidens utgång väcker talan om det, efter omständigheterna

  1. besluta att varning ska meddelas den dömde,
  2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,
  3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet.

[S2]Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång.

[S3]Om den villkorliga domen undanröjs, ska rätten, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till böter som dömts ut enligt 2 § och till vad den dömde undergått till följd av föreskrift om samhällstjänst. I ett sådant fall får rätten döma till fängelse på kortare tid än som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 2 a § andra stycket lämnats i domen ska rätten, om den dömer till fängelse, beakta detta när straffets längd bestäms. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: 3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet. Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång.

Om den villkorliga domen undanröjs, ska rätten, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till böter som dömts ut enligt 2 § och till vad den dömde undergått till följd av föreskrift om samhällstjänst. I ett sådant fall får rätten döma till fängelse på kortare tid än som är föreskrivet ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka reaktioner som kan bli aktuella vid misskötsamhet efter villkorlig dom. Dessa bestämmelser blir, i enlighet med vad tidigare sagts, tillämpliga också när den villkorliga domen förenats med en föreskrift om samhällstjänst.

Första och andra styckena har endast justerats språkligt.

Till ...

  • NJA 2012 s. 968:När någon döms till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst ska ett frihetsberövande med anledning av brott som prövas genom domen inte beaktas vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst.
  • RH 2002:52:Misskötsamhet av villkorlig dom med samhällstjänst har inte bedömts så allvarlig att domen borde undanröjas utan det har befunnits tillräckligt att meddela den dömde en varning.
  • RH 2009:12:Den dömde har förhållit sig helt passiv när Kriminalvården sökt kontakt med honom för att upprätta en arbetsplan för samhällstjänst. Fråga om den dömde härigenom inte har iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga dom som han dömts till.
  • RH 2000:41:När påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har undanröjts har påföljden bestämts till fängelse. I betraktande av omständigheterna har straffets längd blivit kortare än det som angetts som alternativt fängelsestraff.
  • RH 2001:68:Villkorlig dom med samhällstjänst undanröjd på grund av att den dömde inte medverkat till att arbetsplan för samhällstjänsten kommit till stånd.
  • RH 2002:68:Undanröjande av villkorlig dom enligt 27 kap. 6 § brottsbalken har inte ansetts kunna ske beträffande den som utan egen förskyllan saknat förmåga att fullfölja samhällstjänsten.
  • RH 2005:55:Underlåtelse från den dömde att kontakta kriminalvårdsmyndigheten med anledning av att han dömts till villkorlig dom med samhällstjänst har i visst fall inte ansetts utgöra så allvarlig misskötsamhet att domen borde undanröjas. Varning var dock påkallad.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K27]7 §  Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

28 kap. Om skyddstillsyn

Prop. 1973:131: Denna paragraf innehåller bestämmelser om övervakning vid skydds- tillsyn.

  • RH 1998:75:Vid påföljden skyddstillsyn med särskild behandling bör, om inte speciella undantagsskäl föreligger, allvarliga åsidosättanden av de åligganden som följer av behandlingsplanen konsekvent leda till att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med fängelse.
Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1993:209 (om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

[K28]1 §  Rätten får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Lag (1988:942).

[K28]2 §  Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Lag (1991:240).

  • NJA 1994 s. 106:Fråga om påföljden skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i HD yrkats endast befrielse från böter har målet företagits till avgörande utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap 12 § RB.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • NJA 1982 s. 17:Fråga om val av påföljd för grov stöld, särskilt med avseende på möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse. 1 kap 7 §, 27 kap 2 §, 28 kap 2 och 3 §§ BrB.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter))

[K28]2 a §  Skyddstillsyn får, om den tilltalade samtycker till det, förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan föreskrift skall avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar.

[S2]När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst skall den i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

[S3]Övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift om samhällstjänst, när det finns skäl till det. Lag (1998:604).

Antalet timmer samhällstjänst reflekterar längden på fängelsestraffet om det dömts ut där 40 timmar motsvarar första månaden, för varje ytterligare månad ökas samhällstjänsten med 20 dagar till maximala 240 dagar som motsvarar 11 månaders fängelse, se NJA 2008 s. 359.

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny och reglerar möjligheten att förena skyddstillsyn med en föreskrift om samhällstjänst. Innehållet i paragrafen motsvarar innehållet i 27 kap. 2 a §, som har kommenterats tidigare, utom vad gäller den instans som får ändra eller upphäva en föreskrift om samhällstjänst. Enligt tredje stycket har denna uppgift tilldelats övervakningsnämnden. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt 2 § första stycket första meningen i den nuvarande lagen om samhällstjänst.

  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K28]3 §  Skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

[S2]Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst.

[S3]Om förhållandena kräver det, får rätten förordna att domen på fängelse skall gå i verkställighet trots att den inte har vunnit laga kraft. Lag (1998:604).

Starka allmänpreventiva skäl bör föreligga för domstolen för att förutom att döma till skyddstillsyn beröva den tilltalade friheten, se Juu 1978/79:38 s 47. Genom möjligheten att kombinera skyddstillsyn med ett frihetsberövande på upp till tre månader bör ett långvarigt frihetsberövande kunna undvikas och då främst vad gäller unga lagöverträdare, se NJA 1982 s. 17. Har en skyddstillsyn förenats med fängelse ska vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den utdömda fängelsepåföljden anses som en del av skyddstillsynen, se prop. 1997/98:96. Enda möjligheten att skärpa skyddstillsynen är genom att den kombineras med böter enligt 2 §, se NJA 1982 s. 17. Endast om starka allmänpreventiva skäl talar för det ska unga förstagångsförbrytare som begår enstaka förmögenhetsbrott dömas till fängelsestraff, se NJA 1982 s. 17. Ett brott som inte tyder på någon särskild förslagenhet och där stölden framstår som en isolerad företeelse kan inte anses så svårartad att fängelse vare sig som huvudstraff eller i syfte att skärpa en skyddstillsyn är nödvändigt av allmänpreventiva skäl, se NJA 1982 s. 17.

Prop. 1997/98:96: I andra stycket har lagts till en bestämmelse av innebörd att rätten inte får meddela en föreskrift om samhällstjänst när den dömer till skyddstillsyn i kombination med fängelse med stöd av första stycket i paragrafen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.

Tredje stycket har endast justerats språkligt.

  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2009:21:Hovrätten har funnit att en person som gjort sig skyldig till bl.a. förmögenhetsbrott och trafikbrott bör ådömas skyddstillsyn och fängelse som två separata påföljder. Att på så sätt ändra tingsrättens dom på skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken efter överklagande enbart av den tilltalade har inte ansetts strida mot förbudet mot reformatio in pejus.
  • NJA 1983 s. 491:Möjligheten enligt 28 kap 3 § BrB att förena dom på skyddstillsyn med fängelse har ansetts ej böra komma till användning vid rattfylleri jämte annan mindre allvarlig brottslighet.
  • NJA 1994 s. 468:Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 1981 s. 335:Fråga om påföljd för nittonårig yngling, som gjort sig skyldig till svår och omfattande brottslighet.
  • NJA 1995 s. 708:Möjligheten enligt 28 kap 3 § BrB att förena dom på skyddstillsyn med fängelse har ansetts ej böra komma till användning vid rattfylleri jämte annan mindre allvarlig brottslighet.
  • NJA 1981 s. 967:Grov misshandel? - Tillika fråga, om skyddstillsyn jämte fängelse i visst fall kunde ådömas för grov misshandel. 3 kap 6 § samt 28 kap 1 och 3 §§ BrB.
  • NJA 2016 s. 859:Grovt dopningsbrott. Rubricering, straffvärde och påföljd.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • NJA 1982 s. 17:Fråga om val av påföljd för grov stöld, särskilt med avseende på möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse. 1 kap 7 §, 27 kap 2 §, 28 kap 2 och 3 §§ BrB.
  • NJA 2013 s. 922:En tilltalad har dömts för misshandel med ett straffvärde om fängelse tio månader. Med hänsyn till brottets straffvärde i förening med dess art har det ansetts vara oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse.
  • RH 2001:29:Sedan tingsrätt förordnat att en skyddstillsyn skulle förenas med en månads fängelse och att domen på fängelse skulle gå i verkställighet trots att den inte vunnit laga kraft, har den tilltalade överklagat domen och hemställt om inhibition. Sådan har ansetts kunna meddelas innan fängelsestraffet börjat verkställas.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 1981:328 (om sänkt minimitid för fängelsestraff), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K28]4 §  Skyddstillsyn fortgår under en prövotid av tre år från den dag då påföljden börjar verkställas. Lag (1983:240).

[K28]5 §  Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen. Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre rätt förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.

[S2]Övervakningen skall upphöra utan något särskilt förordnande när ett år av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av fjärde stycket eller av 5 a, 7 eller 9 §.

[S3]Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms den tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken verkställighet inte ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges i andra stycket.

[S4]Har skyddstillsyn förenats med behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa, får rätten i domen förordna om längre övervakningstid än vad som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad som behövs för att behandlingen skall kunna slutföras och får inte överstiga prövotiden. Lag (1998:604).

Prop. 1997/98:96: I andra stycket har lagts till en hänvisning till 5 a § som är ny och enligt vilken det är möjligt att i vissa fall förlänga övervakningstiden.

Tredje stycket har endast justerats språkligt.

  • RH 2013:23:Fråga om verkställigheten av skyddstillsyn helt eller delvis bör inhiberas (I och II).
  • RH 2010:7:Hovrätten har förordnat om inhibition av en dom på skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2012:20:Hovrätten har förordnat om inhibition av en dom på skyddstillsyn med samhällstjänst endast avseende föreskriften om samhällstjänst.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K28]5 a §  Har skyddstillsyn förenats med en föreskrift om samhällstjänst skall den dömde fullgöra samhällstjänsten enligt en arbetsplan som upprättas av Kriminalvården.

[S2]Om det behövs för att den dömde skall stå under övervakning till dess samhällstjänsten fullgjorts, får övervakningsnämnden besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång. Lag (2005:967).

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om verkställighet av skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K28]6 §  Vad som föreskrivs i 26 kap.12--17 §§ skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Rätten skall dock i domen förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det. Vidare får rätten i domen meddela föreskrifter enligt 26 kap. 15 § första--tredje styckena samt 27 kap. 5 § andra stycket. Övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift av sistnämnda slag när det finns skäl till det. Lag (1993:209).

Prop. 2018/19:77: I paragrafen anges vilka bestämmelser i 26 kap. som ska tillämpas beträffande den som dömts till skyddstillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I första meningen finns hänvisningar till reglerna i 26 kap. beträffande kravet på allmän skötsamhet, ansvaret för bedrivande av övervakning och kriminalvård i frihet, Kriminalvårdens uppdrag avseende övervakning och den frigivnes närmare skyldigheter ...

  • NJA 2013 s. 1090:1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under ca åtta månader. Under häktningstiden hade hon fått rättspsykiatrisk vård. Vid Högsta domstolens prövning fanns inte längre skäl för sådan vård. Den tilltalade har blivit fri från påföljd.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
Ändrad: SFS 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1993:209 (om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

6 §  Vad som föreskrivs i 26 kap. 11 och 13-15 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Rätten ska dock i domen förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det. Lag (2019:464).

[K28]6 a §  /Ny beteckning 28 kap. 6 b U:2020-07-01/ I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 skall rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

[S2]I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

[S3]I samband med en sådan behandlingsplan får föreskrivas att den som ansvarar för behandlingen skall anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt planen. Lag (2005:967).

Prop. 1997/98:96: I första stycket har endast språkliga justeringar gjorts. Till följd av att kriminalvårdsorganisationen ändrats har i paragrafens

tredje stycke ordet frivårdsmyndigheten ersatts av den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten.

Prop. 2018/19:77: 5. biträde till den skadelidande enligt 27 kap. 5 § andra stycket. Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket 3, får en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 8 beslutas.

Övervakningsnämnden får besluta föreskrift enligt första stycket 1–4 och andra stycket. Övervakningsnämnden får även ändra eller upphäva en föreskrift enligt första och andra styckena när det finns skäl till det. ...

  • RH 2010:169:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:159:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:190:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:139:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:141:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 1996:89:Fråga om hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling då överklagandet endast avser längden av det alternativa fängelsestraff som tingsrätten angett enligt 28 kap. 6 a § första stycket brottsbalken för tilltalad som ådömts skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
  • RH 2010:183:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:147:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:121:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:174:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:186:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:118:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:111:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:103:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:176:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:172:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:156:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:115:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:148:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:117:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:167:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:193:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:180:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:149:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:200:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:175:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:110:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:199:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:134:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:185:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:101:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:178:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:136:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:104:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:98:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:173:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 1993:47:Tilltalad har av hovrätt dömts till skyddstillsyn med behandlingsplan. Denna har inte följts och i mål om undanröjande av skyddstillsynen uppkommer fråga om möjligheten av undanröjande utan hinder av att skyddstillsynsdomen inte vunnit laga kraft.
  • RH 2010:132:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:93:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:155:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:95:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:130:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:108:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:194:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:142:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:102:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:163:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:195:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:131:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:170:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:94:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:126:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:107:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:109:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:146:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:122:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:197:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:120:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:145:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:151:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:112:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:177:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:154:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:91:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:113:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:179:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:164:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:187:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:105:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:166:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:144:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:189:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:92:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:196:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:181:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:192:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:140:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:162:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:168:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:133:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:129:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:152:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:114:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:116:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:97:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:184:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:182:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:165:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • RH 2010:153:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:160:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:99:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:100:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:96:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:143:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:157:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:119:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:137:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:125:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:124:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:123:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:191:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:188:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:128:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat
  • RH 2010:158:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:198:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:150:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:135:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat
  • RH 2010:171:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:106:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:127:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:138:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:161:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
Införd: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1993:209 (om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott)
Upphävd: SFS 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

6 a §  Om det behövs för att minska risken att den dömde begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får rätten i domen besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den dömde under prövotiden. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid eller tills vidare och avse

  1. vistelseort eller bostad under högst ett år åt gången,
  2. arbete, utbildning eller annan sysselsättning,
  3. läkarvård, missbruksvård eller annan behandling eller deltagande i särskild programverksamhet,
  4. tid och sätt för betalning av skadeståndsskyldighet enligt 26 kap. 16 § tredje stycket, eller
  5. biträde till den skadelidande enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket 3, får en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 8 beslutas.

Övervakningsnämnden får besluta föreskrift enligt första stycket 1-4 och andra stycket. Övervakningsnämnden får även ändra eller upphäva en föreskrift enligt första och andra styckena när det finns skäl till det.

Övervakaren får meddela anvisningar om hur en föreskrift enligt första stycket ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också tillfälligt jämka beslutade föreskrifter. Lag (2019:464).

[K28]6 b §  /Ny beteckning 28 kap. 6 c U:2020-07-01/ I fall som avses i 6 a § får rätten förordna att den dömde, om han är häktad i målet, i stället skall omhändertas till dess han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhänder- tagandet får inte pågå längre än en vecka. Lag (1992:373).

Prop. 2018/19:77: I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I samband med en sådan behandlingsplan får det beslutas att den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen.

I paragrafen finns regler om s.k. kontraktsvård. ...

  • RH 1994:130:Fråga om avräkning av tid för frihetsberövande då skyddstillsyn undanröjs och påföljden bestäms till fängelse.
  • RH 2000:49:Tilltalad har av tingsrätt dömts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, varvid förordnats att den tilltalade skulle vara omhändertagen enligt 28 kap. 6 b § brottsbalken. Sedan åklagaren överklagat domen bestämde hovrätten påföljden till fängelse och förordnade att bl.a. de dagar som den tilltalade varit omhändertagen enligt tingsrättens beslut skulle anses verkställda i anstalt.
Införd: SFS 1992:373 (om utvidgad använding av samhällstjänst m.m.)
Ändrad: SFS 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

6 b §  I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 ska rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I samband med en sådan behandlingsplan får det beslutas att den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen. Lag (2019:464).

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

6 c §  I fall som avses i 6 b § får rätten besluta att den dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska omhändertas till dess han eller hon överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K28]7 §  Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne till följd av domen på skyddstillsyn, får övervakningsnämnden, utöver att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § eller fatta beslut i fråga som avses i 37 kap. 7 § första stycket,

  1. besluta att varning ska meddelas den dömde, eller
  2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

[S2]Om övervakningsnämnden bedömer att övervakning som beslutats enligt första stycket 2 inte längre är påkallad, får nämnden besluta att övervakningen ska upphöra.

[S3]Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: 2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Om övervakningsnämnden bedömer att övervakning som beslutats enligt första stycket 2 inte längre är påkallad, får nämnden besluta att övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång.

Paragrafen ...

Prop. 2018/19:77: 2. besluta föreskrifter om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde ska hålla kontakt med övervakaren, Kriminalvården eller annan person, eller om

skyldighet för den dömde att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola ...

  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

7 §  Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne till följd av domen på skyddstillsyn, får övervakningsnämnden

  1. besluta föreskrifter enligt 6 a § första stycket 1-4 och andra stycket,
  2. besluta föreskrifter om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde ska hålla kontakt med övervakaren, Kriminalvården eller annan person, eller om skyldighet för den dömde att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,
  3. förordna en eller flera personer som biträder vid övervakningen,
  4. besluta om att varning ska meddelas den dömde, eller
  5. besluta om övervakning av den dömde under en viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Om övervakningsnämnden bedömer att övervakning som beslutats enligt första stycket 5 inte längre behövs, får nämnden besluta att övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång. Lag (2019:464).

[K28]8 §  Har den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antas att sådana åtgärder som övervakningsnämnden får vidta blir utan verkan, skall nämnden begära att åklagare vid domstol för talan om att skyddstillsynen skall undanröjas. Även utan framställning från nämnden får sådan talan väckas, om den dömde i fall som avses i 6 a § första stycket allvarligt har åsidosatt sina åligganden enligt den behandlingsplan som gäller för honom.

[S2]Talan skall anhängiggöras före prövotidens utgång. Lag (1988:942).

Prop. 2019/20:119: I första stycket ändras den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap. 6 a § till att i stället avse 28 kap. 6 b §. Ändringen är föranledd av att 28 kap. 6 a § får en ny beteckning (prop. 2018/19:77 Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning).

Paragrafen ändras även språkligt.

  • RH 1998:75:Vid påföljden skyddstillsyn med särskild behandling bör, om inte speciella undantagsskäl föreligger, allvarliga åsidosättanden av de åligganden som följer av behandlingsplanen konsekvent leda till att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med fängelse.
  • RH 2000:57:En person, som hade ådömts skyddstillsyn och genom en senare dom ådömts s.k. fortsatt skyddstillsyn, misskötte sig. Tingsrättens beslut att undanröja den fortsatta skyddstillsynen - och inte skyddstillsynen enligt den tidigare domen - ansågs felaktigt.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • RH 1998:74:Hovrätten har ogillat yrkande om undanröjande av skyddstillsyn, trots att den dömde inte fullföljt s.k. kontraktsvård. Föreskriften om behandling har inte ansetts lagligen kunna upphävas.
Ändrad: SFS 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.))

[K28]9 §  Om skyddstillsynen undanröjs, ska rätten bestämma en annan påföljd för brottet och då ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av domen på skyddstillsyn samt till böter eller fängelse som dömts ut enligt 2 eller 3 §. I ett sådant fall får rätten döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 2 a § andra stycket eller 6 a § första stycket lämnats i domen ska rätten, om den dömer till fängelse, beakta detta när straffets längd bestäms.

[S2]Om det inte finns tillräckliga skäl för att undanröja skyddstillsynen, får rätten i stället besluta om åtgärd som avses i 7 §. En sådan åtgärd får inte beslutas efter prövotidens utgång. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: Om det inte finns tillräckliga skäl för att undanröja skyddstillsynen, får rätten i stället besluta om åtgärd som avses i 7 §. En sådan åtgärd får inte beslutas efter prövotidens utgång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller när en tidigare skyddstillsyn undanröjs efter särskild talan av åklagaren. I ett sådant fall ska rätten bestämma en annan påföljd för brottet. Tidigare fanns en hänvisning till 34 kap. 6 § i första stycket. Den har utgått som en följd ...

Prop. 1997/98:96: I första stycket har förts in en hänvisning till 2 a §. Ändringen innebär att rätten, om den undanröjer en skyddstillsyn med samhällstjänst och i stället väljer fängelse som påföljd, vid bestämmande av fängelsestraffets längd skall beakta det alternativa straff som angetts i domslutet. Motsvarande bestämmelse avseende undanröjande av villkorlig dom har kommenterats under 27 kap. 6 §. Bestämmelsen har även justerats språkligt.

Andra stycket har endast justerats språkligt.

Prop. 2019/20:119: I första stycket ändras den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap. 6 a § till att i stället avse 28 kap. 6 b §. Ändringen är föranledd av att 28 kap. 6 a § får en ny beteckning (prop. 2018/19:77 Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning).

  • RH 2010:60:Domstolsverkets brottmålstaxa är inte tillämplig i mål om undanröjande av skyddstillsyn.
  • RH 1998:75:Vid påföljden skyddstillsyn med särskild behandling bör, om inte speciella undantagsskäl föreligger, allvarliga åsidosättanden av de åligganden som följer av behandlingsplanen konsekvent leda till att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med fängelse.
  • RH 2005:70:Fråga huruvida bestämmelsen i 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken medger att domstol dels förordnar om övervakning, dels förlänger prövotiden. Även fråga huruvida det förelegat lagliga förutsättningar för domstol att i förevarande fall meddela särskild föreskrift om missbruksavvänjande behandling.
  • RH 2000:59:Talan om undanröjande av skyddstillsyn p.g.a. misskötsamhet har inte ansetts kunna tas upp till prövning när skyddstillsynsdomen inte vunnit laga kraft.
  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • NJA 1986 s. 78:Fråga om undanröjande av skyddstillsyn. 28 kap 8 och 9 §§ BrB.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K28]10 §  Om undanröjande av skyddstillsyn och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

[K28]11 §  Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidta åtgärd som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken föres talan enligt 8 §, om omständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta anledning till det föreligger.

[S2]Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka.

[S3]Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undanröjas, får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.

[S4]Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas. Lag (1987:761).

  • RH 1994:130:Fråga om avräkning av tid för frihetsberövande då skyddstillsyn undanröjs och påföljden bestäms till fängelse.
  • RH 1993:47:Tilltalad har av hovrätt dömts till skyddstillsyn med behandlingsplan. Denna har inte följts och i mål om undanröjande av skyddstillsynen uppkommer fråga om möjligheten av undanröjande utan hinder av att skyddstillsynsdomen inte vunnit laga kraft.
  • RH 1996:44:Bestämmelserna om häktning har ansetts inte vara tillämpliga vid talan jämlikt 28 kap. 8 § brottsbalken om undanröjande av skyddstillsyn.
Ändrad: SFS 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)

29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift

Påföljdsbestämning är indelad i tre moment. Först fastställs straffvärdet genom att filtrera omständigheterna genom 1-3 §§ i den ordningen, därefter genomförs ett påföljdsval 29-32 kap där 30 kap. 4 § är ett viktigt vägskäl innan en slutlig straffmätning i 4-7 §§ görs. Som huvudregel gäller att åklagaren har att styrka bevisning, inklusive försvårande och andra omständigheter till den tilltalades nackdel. Om den tilltalade endast förnekar utan motivering eller lämnar helt verklighetsfrämmande berättelse anses åklagarens bevisning styrkt.

För straffvärdebedömningen skall omständigheterna vid brottet alltid vara avgörande och vissa omständigheter av särskild betydelse har uppräknats i 29 kap 1 § 2 st. Mer konkreta exempel har angetts i 2 och 3 §§. I förarbetena, se bl.a. prop 1987/88:120, betonas att endast de viktigaste inslagen har angetts a. prop. s. 80.

  • RH 1996:101:Hantering av sammanlagt 260 kg respektive 329 kg kat har bedömts som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen. Långa fängelsestraff har ådömts.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • RH 1999:72:Påföljden för tilltalade som trängt sig in hos ensamboende åldringar i deras hem för att stjäla har av hovrätten bestämts till ett års fängelse.
  • RH 1993:101:Påföljden för grov misshandel av ett spädbarn - som erhållit bl.a. revbensbrott, kompressionsfraktur på en ryggkota, skallfrakturer samt brott på lårben och skenben - har bestämts till fängelse sex år.
Ändrad: SFS 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)
Upphävd: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)

[K29]1 §  Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.

[S2]Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Lag (2010:370).

1 st.: Vid straffvärdebestämning har domstolen först att ta reda på vad lagrummet för det brott en person står åtalad för anger som straffskala, den konkreta straffskalan. Därefter skall straffvärdet enligt 1 st. fastställas genom en enhetlig rättstillämpning med vilket menas att domare inte får sätta egna värderingar till grund för vad som utgör ett allvarligt brott utan måste tillämpa detta kapitel, vägledning i praxis samt 25-26 kap. för att bestämma straffet. Lägg märke till att straffskalan sträcker sig från 100 kr i böter till livstids fängelse, allt annat är endast påföljder och inte straff, se 1 kap 5 §.

2 st.: Endast de objektiva omständigheterna som täcks av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet skall beaktas vid straffmätningen. Om det avser flera brott skall en gemensam påföljd väljas där utgångspunkten är det svåraste brottet till vilken en viss del av övriga brott läggs på.

Prop. 2009/10:147: Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om straffvärdet som utgångspunkt för straffmätningen. Paragrafens andra stycke, som innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet, har ändrats i sak och språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 4.2.

Enligt första meningen i andra stycket ska vid straffvärdebedömningen beaktas den skada, ...

  • RH 2008:59:Köp av sexuella tjänster som förmedlats genom organiserad prostitution har bedömts innefatta försvårande omständigheter varför påföljden bestämts till villkorlig dom jämte böter. Även utnyttjande i visst fall av den prostituerades underläge har bedömts på samma sätt.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 1010:Penningtvättsbrott. Rubricering och straffvärdebedömning (I–III)
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2002 s. 198:Fråga om påföljdsval och straffmätning för våldsamt upplopp.
  • RH 2006:64:Fängelsestraffets längd har för en artonåring som skall dömas för grovt narkotikabrott reducerats inte bara med hänsyn till hans ungdom utan även med hänsyn till att hans befattning med narkotikan varit begränsad, av inte särskilt kvalificerad art och motiverats av rädsla.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • RH 2007:5:Straffmätning vid flera brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 859:Påföljden för brott mot upphovsrättslagen genom fildelning vid 51 tillfällen har i visst fall bestämts till ett kraftigt bötesstraff.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2013:49:En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2003 s. 295:Straffmätning i mål om försök till utpressning och grovt vapenbrott.
  • RH 1996:23:Påföljden för uppsåtligt brott mot förbudet mot att inneha kniv på allmän plats bör, när det gäller moraknivar eller större knivar, i normalfallet föranleda ett dagsbotsstraff som inte stannar vid minimiantalet dagsböter.
  • NJA 2017 s. 446:Upphovsrättsintrång är inte sådan brottslighet att dess art utgör skäl för fängelse. Också fråga om brottslighetens straffvärde.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • RH 2012:83:Vid narkotikasmuggling har det ansetts förmildrande att införseln skedde för eget bruk.
  • RH 2007:86:Fråga om beaktande av andra omständigheter än mängd och art narkotika vid bestämmande av straffvärde och straffmätning i mål om ansvar för narkotikabrott.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2005 s. 348:Fråga om differentiering av straffvärdet vid eget bruk av amfetamin (I) och heroin (II).
  • NJA 2011 s. 89:Synnerligen grov misshandel? Gradindelning och straffvärdebedömning vid misshandel.
  • RH 1993:3:Påföljden för en bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik, smitning och vållande till annans död har bestämts till fängelse tio månader.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:44:Brottsrubricering och straffmätning i mål om grovt narkotikabrott.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:49:Straffmätning vid flerfaldig brottslighet och återfall i brott.
  • RH 2011:22:Fråga om påföljd för rån, särskilt om tillämpning av 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 2010.
  • RH 2011:34:För innehav och transport av 6 580 gram amfetamin har tingsrätten dömt till fängelse i åtta år. Hovrätten har satt ned strafftiden till sex år med hänvisning till bl.a. vad Högsta domstolen anfört i en dom från den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 om behovet av en mer nyanserad straffmätning i mål om grov narkotikabrottslighet.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • NJA 2000 s. 432:Fråga om straffmätning för skadegörelse.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2016 s. 95:Missbruk av urkund i samband med förarprov. Gradindelning, straffvärde och brottslighetens art.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 1155:Grov misshandel?
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 437:Straffmätning i mål om grov fridskränkning.
  • NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  • NJA 2004 s. 354:Straffmätning i mål om grovt narkotikabrott.
  • NJA 2015 s. 45:En journalist har i samband med ett reportage gjort sig skyldig till vapenbrott. Det publicistiska syftet har vid påföljdsbestämningen ansetts vara en förmildrande omständighet.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 2000 s. 612:Straffmätning för grov misshandel av barn.
  • NJA 2010 s. 592:Fängelsestraffet i ett fall av grov narkotikasmuggling har på grund av brottets mycket höga straffvärde bestämts till strafflatitudens maximum, oberoende av beaktansvärda billighetshänsyn bestående i att den tilltalade kunde komma att föras upp på spärrlistan i Schengens informationssystem.
  • NJA 1997 s. 652:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:68:Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid tidigare tillfällen har dömts för sådana brott mot samma målsägande.
  • NJA 2006 s. 510:Straffmätning vid upprepade fall av våldtäkt mot och sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2019 s. 747:Upprepade fall av övergrepp i rättssak begångna mot samma målsägande under en tremånadersperiod. Varje gärning har ansetts vara ett särskilt brott enligt normalgraden. Fråga också om brottslighetens straffvärde.
Ändrad: SFS 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K29]2 §  Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

  1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,
  2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
  3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig,
  4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,
  5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,
  6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,
  7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet,
  8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person, eller
  9. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående innehaft ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller Europaparlamentet. Lag (2019:839).

Uppräkningen är någorlunda uttömmande. Paragrafen bör användas med försiktighet. Vissa brott är gradindelade som ringa-, normal- och grova brott. De för brottet gradindelande omständigheterna kallas brottsinterna faktorer och får inte återigen användas som straffvärdehöjande faktorer. Anledningen är att det orsakar en dubbelbestraffning, inte heller får de medföra att straffmaximum passeras. En försvårande omständighet pga. oaktsamhet bör sällan verka försvårande på uppsåtligt brott.

p. 1: Försöks-, förberedelse- och stämplingsbrott räknas in här.

p. 2: Gärningsmannen skjuter skarpa varningsskott förutom att hota samt orsakar omfattande eller omotiverad förstörelse vid inbrott.

p. 3: Brott riktade mot barn, handikappade, gamla

p. 4: Kriminalvårdare som hjälper intagna med smuggling in till anstalt, anställd stjäl från arbetsplats.

p. 5: Barn eller personer i trångmål utnyttjas

p. 6: Organiserad narkotikaförsäljning, stor omfattning av bordellverksamhet, olagliga spelklubbar. Särskilt planlagd serie av brott som inte alla nödvändigtvis varit samma men ingått i en gemensam brottsplan i syfte att uppnå ett för brotten gemensamt mål, jmf 4 § som även avser upprepning av brott med självständiga syften.

p. 7: Brott riktade mot någon under 18 år eller mot en närstående till barnet.

Prop. 2002/03:53: Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.2.

Paragrafen har tillförts en ny punkt 8. Därigenom har till uppräkningen av vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av ett brotts straffvärde tillfogats att brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person.

Med barn skall avses varje människa under 18 år. Bestämmelsen ...

Prop. 2009/10:147: Paragrafen innehåller en exemplifierande uppräkning av omständigheter som, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt ska beaktas som försvårande vid bedömningen av straffvärdet. Utrymmet att beakta sådana omständigheter har vidgats i syfte att öka spännvidden vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet. En av omständigheterna har utvidgats särskilt. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Ändringarna har behandlats i <a href="https://lagen.nu/prop/2009/10:147#S6-1" ...

Prop. 2001/02:59: Ändringen avser paragrafens sjunde punkt och har behandlats i avsnitt 11.2. I förtydligande syfte och i konsekvens med ändringen i 16 kap. 8 § sägs nu uttryckligen att det skall ses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet har varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av sexuell läggning. Någon saklig förändring i förhållande till gällande rätt är inte ...

  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 859:Påföljden för brott mot upphovsrättslagen genom fildelning vid 51 tillfällen har i visst fall bestämts till ett kraftigt bötesstraff.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2002:70:En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter gentemot en underårig flicka. Frågor i målet om preskription, straffmätning och skadestånd.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2003 s. 174:En man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets moder gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2017 s. 446:Upphovsrättsintrång är inte sådan brottslighet att dess art utgör skäl för fängelse. Också fråga om brottslighetens straffvärde.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 378:Tillverkning av ett stort antal falska identitetshandlingar har ansetts som skilda brott. Brotten har rubricerats som urkundsför-falskning av normalgraden. Även fråga om straffvärde vid flerfaldig brottslighet.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1996:60:Tingsrätten dömde en banktjänsteman för grov förskingring till villkorlig dom. Hovrätten ändrade påföljden till fängelse.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • NJA 2016 s. 95:Missbruk av urkund i samband med förarprov. Gradindelning, straffvärde och brottslighetens art.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 437:Straffmätning i mål om grov fridskränkning.
  • NJA 2000 s. 612:Straffmätning för grov misshandel av barn.
  • NJA 2017 s. 1129:Fråga om gränsdragningen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden vid misshandel av barn.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1997 s. 622:Straffmätning vid försök till grov varusmuggling avseende 25 000 liter 96-procentig sprit.
  • RH 2010:9:En man, som i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld, stoppat sina fingrar i dotterns slida, dömdes, inte för våldtäkt mot barn utan för misshandel.
Ändrad: SFS 2019:839 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning), 2003:408 (Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.), 2002:332 (Hets mot folkgrupp, m.m.), 1994:306 (Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.), 2019:828 (Brott mot förtroendevalda), 2020:349 (Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

2 §  Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

  1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,
  2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
  3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig,
  4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,
  5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,
  6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,
  7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet,
  8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person,
  9. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående innehaft ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller Europaparlamentet, eller
  10. om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Lag (2020:349).

[K29]3 §  Som förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas

  1. om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende,
  2. om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande,
  3. om den tilltalades handlande stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga,
  4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla, eller
  5. om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kap.

[S2]Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Lag (2010:370).

Uppräkningen är inte uttömmande och tar upp omständigheter vilka kan leda till strafflindring. Det finns större frihet att beakta andra förmildrande omständigheter än de uppräknade, jämfört med 2 §. Det finns utrymme beakta goda avsikter och hedervärd handling.

p. 1: Avser provokation där en person hetsas eller retas till att agera.

p. 2: En person som inte självförvållat är starkt deprimerad, upprörd eller lider av någon annan sjukdom. Notera att både allvarlig psykisk störning och psykisk störning omfattas.

p. 3: Den unga personen ska jämfört med andra personer i samma ålder ha en lägre mognadsgrad och därför inte förstå bättre. Det är inte att betrakta som en allmän ungdomslindring utan då ska 7 § tillämpas.

p. 4: Agerande av barmhärtighet som exempelvis dödshjälp räknas hit.

p. 5: När helst någon agerat med hjälp av en ansvarsfrihetsgrund i 24 kap. men passerat det tillåtliga.

Prop. 2009/10:147: Paragrafen innehåller en exemplifierande uppräkning av omständigheter som, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt ska beaktas som förmildrande vid bedömningen av straffvärdet. Utrymmet att beakta sådana omständigheter har vidgats i syfte att öka spännvidden vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1.

I ...

  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 45:Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2004 s. 786:En person har dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Fråga om förutsättningar för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen (1987:905) förelegat. Tillika fråga om ansvarsfrihet på grund av nöd.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 1090:1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under ca åtta månader. Under häktningstiden hade hon fått rättspsykiatrisk vård. Vid Högsta domstolens prövning fanns inte längre skäl för sådan vård. Den tilltalade har blivit fri från påföljd.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • NJA 2016 s. 95:Missbruk av urkund i samband med förarprov. Gradindelning, straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • NJA 2007 s. 636:Ungdomstjänst har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 16-åring som dömts för grov misshandel med ett straffvärde, om gärningen hade begåtts av en vuxen person, om cirka 16 månader.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2009:14:Fråga om påföljdsval enligt den nya lagstiftningen i 30 kap. 6 § brottsbalken (allvarlig psykisk störning) och den ändrade utformningen av 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken.
  • NJA 2017 s. 491:Tjänstefel. Fråga om en polisman av oaktsamhet har åsidosatt vad som gällde för uppgiften när han använt tjänstehund för att stoppa en misstänkt som flyr från brottsplatsen.
  • NJA 2015 s. 45:En journalist har i samband med ett reportage gjort sig skyldig till vapenbrott. Det publicistiska syftet har vid påföljdsbestämningen ansetts vara en förmildrande omständighet.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 2010 s. 592:Fängelsestraffet i ett fall av grov narkotikasmuggling har på grund av brottets mycket höga straffvärde bestämts till strafflatitudens maximum, oberoende av beaktansvärda billighetshänsyn bestående i att den tilltalade kunde komma att föras upp på spärrlistan i Schengens informationssystem.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:64:Straffmätning i mål om grov misshandel. Straffvärdet har reducerats med hänsyn till att den tilltalade haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Även fråga om angivelse kan anses vara frivillig när den tilltalade först lämnat sitt erkännande till en terapeut som haft anmälningsskyldighet och betydelsen av sådan angivelse för straffmätningen.
  • RH 1993:120:Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
  • RH 2018:46:Tilltalad, som tillgodogjort sig närmare 6,5 miljoner kr från ett bolag där han var styrelseledamot och ekonomiansvarig, har dömts till fängelse 2 år 6 månader.
  • NJA 2012 s. 16:Antalet dagsböter har med tillämpning av 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken satts ned då en person vid 18 års ålder gjort sig skyldig till snatteri.
  • NJA 1995 s. 106:Straffet för grovt narkotikabrott har med hänsyn till den tilltalades bristande omdömesförmåga samt allvarliga och invalidiserande hälsotillstånd satts lägre än som är föreskrivet. 29 kap 3 § 1 st 3 samt 5 § 1 st 6 och 2 st BrB.
Ändrad: SFS 1991:1138 (om psykiatrisk tvångsvård, m.m.), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 1994:458 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.)), 2008:320 (Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare), 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

[K29]4 §  Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skärpande riktning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte förhållandet beaktas genom påföljdsvalet eller i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft, vilken tid som förflutit mellan brotten samt om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade eller brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig. Lag (2010:370).

Här handlar det dels om hur många brott, hur svåra brott, brottens sammansättning samt hur lång tid som förflutit mellan brotten. Liknande brott under en kort tid är mindre allvarligt än olika brott under en lång tid. Slutligen gör rätten en rimlighetsbedömning, se RH 2006:49. Däremot får inte rätten beakta gärningsmannens yrkestillhörighet vid straffmätningen, se NJA 1987 s. 459.

Prop. 2009/10:147: Paragrafen innehåller bestämmelser om betydelsen av tidigare brottslighet vid straffmätningen av fängelse, sluten ungdomsvård och böter. I paragrafen anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om och i vilken utsträckning en skärpning av straffet bör ske vid återfall. Den har förtydligats i syfte att öka användningen av straffskärpningsmöjligheten och enhetligheten i rättstillämpningen. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i <a href="https://lagen.nu/prop/2009/10:147#S7" ...

  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1998 s. 713:Reformatio in pejus? Tillika fråga om beaktande av tidigare brottslighet enligt bestämmelsen i 29 kap 4 § BrB.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2002:62:Särskilda skäl mot att förverka villkorligt medgiven frihet har befunnits föreligga vid återfall i olovlig körning, grovt brott.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 79:Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet borde skärpas på grund av tidigare brottslighet.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2005:57:Fråga om bestämmande av straffvärde vid narkotikabrottslighet bestående i hantering av flera olika narkotiska preparat. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1995 s. 35:Fråga om tidigare brottslighet skulle beaktas vid val av påföljd.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • RH 1999:66:När påföljden har bestämts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s.k. kontraktsvård) har det alternativa fängelsestraffet bestämts enbart utifrån den aktuella brottslighetens straffvärde utan beaktande av att det rörde sig om återfall i brott.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:33:Hovrätten har undanröjt en skyddstillsyn och dömt till fängelse för den samlade brottsligheten. Ett av brotten i den tidigare domen var begånget under prövotid för villkorlig frigivning från ett dessförinnan ådömt fängelsestraff. Den villkorligt medgivna friheten har förklarats förverkad. - Oavsett att det skulle ha förelegat särskilda skäl för att enbart förordna en del av den villkorligt medgivna friheten förverkad om den tilltalade endast dömts för den gärning som begåtts under prövotiden, har vidare hela den villkorligt medgivna friheten förklarats förverkad för att återfallet i allvarlig brottslighet skall bli tillräckligt beaktat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:49:Straffmätning vid flerfaldig brottslighet och återfall i brott.
  • RH 2008:54:En man förs bort i en bil, misshandlas och krävs på pengar. I målet mot två av männen i bilen och två män som åtalats för anstiftan till utpressning uppstår bl.a. dels frågan om målsäganden utsatts för ett människorov och om det i så fall skall bedömas som mindre grovt samt dels frågan om gärningsmännen handlat gemensamt och i samförstånd. Vid bevisvärderingen har en tilltalads vägran att svara på frågor (”the right to silence”) inte tillagts bevisvärde samt ett antal s.k. kringomständigheter inte ansetts tillräckliga för att åtalet för anstiftansbrott skall anses styrkt. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2013:47:Straffmätning och påföljdsval vid återfall i sexuellt ofredande (blottning).
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2012:70:Straffskärpning på grund av återfall i brott. Även fråga om följderna av ett utvisningsbeslut för en EU-medborgare.
  • NJA 1991 s. 498:Fråga om straffvärdet för olaga vapeninnehav avseende en Magnumrevolver. Tillämpning av bestämmelserna i 34 kap. 4 § andra st. brottsbalken om förverkande av del av villkorligt medgiven frihet.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1998:68:Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid tidigare tillfällen har dömts för sådana brott mot samma målsägande.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
Ändrad: SFS 2010:370 (Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.)

[K29]5 §  Vid straffmätningen ska rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta

  1. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada,
  2. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,
  3. om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks,
  4. om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
  5. om den tilltalade frivilligt angett sig eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet,
  6. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet utvisas ur riket,
  7. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning,
  8. om ett straff utmätt efter brottets straffvärde skulle framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet, eller
  9. om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.

[S2]Föreligger omständighet som avses i första stycket, får rätten, om särskilda skäl påkallar det, döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Lag (2015:78).

Punkterna behandlar omständigheter som förutom straffet belastar gärningsmannen på ett negativt sätt och tillämpas med försiktighet.

p. 1: Skadan skall vara bestående lyte och men. Invalidisering eller bestående hjärnskador efter narkotikabrott.

p. 2: Gärningsmannen visar ånger och försöker återställa vad den orsakat. Även omständigheter som räknas upp i 23 kap. 3 §. Att den tilltalade däremot betalar skadeståndet i enlighet med lagakraftvunnen dom utgör inget sådant skäl, se NJA 1997 s. 652.

p. 3: Gärningsmannen går frivilligt till polisen och erkänner. Personen får däremot inte ha ångrat sig för att den plötsligt blev upptäckt.

p. 4: Personen som utvisas måste lida men, det måste finnas någon anknytning till landet. Även anknytning till stat inom Schengensamarbetet kan tas i beaktelse, se NJA 2001 s. 500.

p. 5: Med hinder avses någon som även om de har kvar anställningen inte kan arbeta exv då någon som i jobbet kör bil förlorar körkortet eller indragen yrkeslegitimation. Omplacering se p. 8.

p. 6: Huvudsakligen personer över 65 år.

p. 7: Fyra år anses vara lång tid.

p. 8: Omständigheterna skall belasta gärningsmannen på ett tungt vis, liknande de i p. 1-7 och drabba gärningsmannen personligen och bero på att gärningsmannen får ett straff. Hit räknas omständighet som förverkande av fordon jämlikt 7 §Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och om en arbetstagare omplaceras på grund av brott. Utanför bestämmelsen faller däremot situationer där en brottsutredning tagit lång tid eller om en tilltalad på grund av samarbetssvårigheter lämnat sin anställning, se NJA 1997 s. 652.

Prop. 2014/15:37: 2. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,

  • NJA 1989 s. 688:Val av påföljd för rattfylleri.
  • RH 2000:98:Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst för s.k. artbrottslighet med ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Hovrätten har därvid beaktat bl.a. att det förflutit lång tid - ca tre år - från det att den tilltalade underättades om misstanke om brott till dess att slutlig dom föreligger i målet. Det har inte ansetts uppenbart obilligt att förverka hela värdet av spritdrycker, som varit föremål för varusmuggling, trots att den tilltalade påförts skatt enligt privatinförsellagen.
  • NJA 1993 s. 687:En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag. Brottsligheten har bedömts som medhjälp till bokföringsbrott som är att anse som grovt. Tillika fråga om påföljd för brottsligheten.
  • RH 2000:96:En tidsutdräkt på fem år och fem månader från misstanke om brott till slutlig dom i ett mål om grovt bokföringsbrott har inte ansetts förenligt med kravet på domstolsprövning inom skälig tid i artikel 6.1 Europakonventionen. Förhållandet har inte ansetts böra föranleda att åtalet ogillas men har beaktats vid påföljdsbestämningen. Yrkande om ogillande av åtalet under åberopande av nämnda artikel har tagits upp till prövning, trots att domen ursprungligen överklagats endast i frågan om påföljd.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2012 s. 968:När någon döms till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst ska ett frihetsberövande med anledning av brott som prövas genom domen inte beaktas vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst.
  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:68:Straffmätning och val av påföljd för en 17-åring som döms för bl.a. ett fyrtiotal stölder som huvudsakligen riktat sig mot äldre och handikappade personer.
  • NJA 2001 s. 500:Fråga om det vid straffmätning skall beaktas att en person som utvisas också registreras på spärrlistan i Schengens informationssystem och därför under den tid som återreseförbudet gäller inte får tillträde till eller uppehållstillstånd i någon av Schengenstaterna. Tillika fråga om tidsbegränsning av återreseförbud.
  • NJA 2014 s. 859:Påföljden för brott mot upphovsrättslagen genom fildelning vid 51 tillfällen har i visst fall bestämts till ett kraftigt bötesstraff.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2007:77:Frivillig angivelse. Presumtion för fängelse med hänsyn till straffvärdet har inte ansetts föreligga när längden av det fängelsestraff som skulle dömas ut, om fängelse valdes som påföljd, har understigit fängelse ett år. Det i 30 kap. 9 § andra stycket 1 brottsbalken angivna särskilda skälet för skyddstillsyn har använts analogt som ett särskilt skäl för villkorlig dom.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2015 s. 769:Långvarig häktning med restriktioner som inneburit isolering har vid straffmätningen beaktats som ett billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § brottsbalken.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2007:11:Fråga om påföljd för 79-årig man som dömts för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av underårig samt sexuellt ofredande gentemot sina barnbarn.
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • NJA 2003 s. 414:Fråga vid påföljdsbestämning i brottmål om särskild gottgörelse för att rättegång inte hållits inom skälig tid. (Jfr 2003 s. 217)
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2009 s. 599:Tillämpning av billighetsskälen enligt 29 kap. 5 § första stycket 3 och 8 brottsbalken vid påföljdsbestämning, särskilt frågan om den omständigheten att en tilltalad avslöjat medtilltalades delaktighet kan utgöra skäl för strafflindring.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • RH 2007:86:Fråga om beaktande av andra omständigheter än mängd och art narkotika vid bestämmande av straffvärde och straffmätning i mål om ansvar för narkotikabrott.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2004:15:Vid straffmätning har med tillämpning av 29 kap. 5 § brottsbalken hänsyn tagits till de verkningar ett längre fängelsestraff skulle få för den dömdes underåriga barn. Att det därför funnits skäl att döma till ett lägre straff än vad straffvärdet motiverar har inte ansetts medföra att presumtion för fängelse på grund av straffvärdet skall frångås. Möjligheten att döma till samhällstjänst har dock bedömts med utgångspunkt i ett tänkt alternativstraff.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2014:17:En sjuksköterska som varit ansvarig för läkemedelsförrådet på sin arbetsplats har tillgripit två ampuller morfin ur förrådet. Hon har åtalats för grov stöld. Hovrätten har inte ansett att stölden ska bedömmas som grov trots att tillgreppet avsåg narkotika och att hon missbrukat en särskilt anförtrodd arbetsuppgift. Även fråga om risken för indragen legitimation ska påverka påföljdsbestämningen.
  • NJA 2018 s. 456:Tre fall av olovlig införsel av icke rabiesvaccinerade hundar från ett land där det finns en beaktansvärd risk för rabiessmitta har bedömts som tre grova smugglingsbrott. Påföljden har bestämts till fängelse med hänvisning till brottslighetens art.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2011 s. 39:Oaktsamt miljöbrott.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2013 s. 321:1. Om ett narkotiskt preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer sig från vad som är vanligt, ska hänsyn tas till denna omständighet vid straffvärdebedömningen. 2. Att den tilltalade har varit frihetsberövad som anhållen och häktad under en tid som är längre än det fängelsestraff som brottsligheten borde ha lett till, har beaktats som ett billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken. Den tilltalade har enligt paragrafens andra stycke dömts till ett lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Straffet har bestämts till 30 dagsböter.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1996:60:Tingsrätten dömde en banktjänsteman för grov förskingring till villkorlig dom. Hovrätten ändrade påföljden till fängelse.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 1997 s. 781:Fråga om påföljd för grov förskingring m m.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1993:96:Fråga om villkorlig dom för förskingring skall förenas med böter när den tilltalade i domen ålagts att utge ett relativt högt skadestånd.
  • NJA 2015 s. 417:Fråga om kompensation i ett brottmål för kränkning av den enskildes rätt enligt Europakonventionen att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (ne bis in idem). Om situationen rättas till genom att åtalet avvisas därför att det finns ett slutligt avgörande om samma sak i ett annat straffrättsligt förfarande, har den enskilde inte ansetts ha rätt till ytterligare kompensation. Sker avvisningen i högre rätt och leder den till återförvisning, ska handläggningen ske med särskild skyndsamhet för att vara förenlig med rätten till rättegång inom skälig tid.
  • NJA 2013 s. 63:Straffmätning. Betydelsen av att ovanligt lång tid förflutit sedan två våldtäktsbrott begåtts av en styvfar mot ett litet barn.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  • NJA 2008 s. 900:En person har i ett varuhus tillgripit varor till ringa värde och med våld satt sig till motvärn när en butikskontrollant ingripit. Med hänsyn till våldets omfattning har handlandet bedömts som rån och inte annat brott som handlandet innefattat. Även fråga om tillämpning av straffmätningsbestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB.
  • RH 2012:43:Vid skattebrott med ett straffvärde om fängelse fyra månader har påfört skattetillägg medfört reducering av straffvärdet motsvarande en månads fängelse.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
  • NJA 2010 s. 592:Fängelsestraffet i ett fall av grov narkotikasmuggling har på grund av brottets mycket höga straffvärde bestämts till strafflatitudens maximum, oberoende av beaktansvärda billighetshänsyn bestående i att den tilltalade kunde komma att föras upp på spärrlistan i Schengens informationssystem.
  • NJA 1997 s. 652:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 1227:Olaga förföljelse?
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2003:51:De kroppsskador en bilförare ådragit sig vid en trafikolycka i samband med att han gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada, grovt brott, olovlig körning, grovt brott, och grovt rattfylleri har inte befunnits vara av så allvarlig beskaffenhet att det funnits skäl att med stöd av 29 kap. 5 § första stycket 1 brottsbalken beakta dessa vid straffmätningen.
  • NJA 1995 s. 106:Straffet för grovt narkotikabrott har med hänsyn till den tilltalades bristande omdömesförmåga samt allvarliga och invalidiserande hälsotillstånd satts lägre än som är föreskrivet. 29 kap 3 § 1 st 3 samt 5 § 1 st 6 och 2 st BrB.
  • NJA 2010 s. 485:Fråga huruvida påföljden för grov misshandel ska mildras på grund av den tilltalades hälsotillstånd.
  • RH 2014:46:Betydelsen vid straffmätningen av den tilltalades höga ålder. Påföljden för en 77-årig man som gjort sig skyldig till mord har bestämts till fängelse tio år.
  • RH 2003:64:Påföljden för en 81-årig man som gjort sig skyldig till mord har av hovrätten bestämts till fängelse sju år.
  • NJA 1991 s. 558:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
  • RH 2000:94:Grovt jaktbrott. En varg har förföljts och skjutits från skoter av en renägande same. Frågor om bevisvärdering, påföljd och skadestånd.
  • RH 2014:19:I ett mål om artskyddsbrott har hovrätten funnit att brottet, mot bakgrund av bl.a. det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen och det förhållandet att gärningen skett i vinstsyfte inom en kommersiell verksamhet, har ett relativt högt straffvärde. Även med beaktande av den företagsbot som dömts ut har hovrätten därför kommit fram till att det av tingsrätten utdömda dagsbotsantalet inte bör sättas ned.
  • NJA 1989 s. 564:Fråga om påföljd för grovt narkotikabrott. Bl a fråga om beaktande av s k tredjemanshänsyn.
  • RH 2009:2:Frågan om återreseförbudets längd vid utvisning av 18-årig yngling som döms för våldtäkt.
  • RH 1997:34:Påföljden för grovt rattfylleri har bestämts till villkorlig dom jämte dagsböter med hänsyn till de svårigheter i sin yrkesutövning som den tilltalade till följd av brottet drabbats av.
  • RH 2013:38:Vid bestämmande av påföljd för misshandel har, då det förelegat skäl att anta att den tilltalades taxiförarlegitimation skulle komma att återkallas på grund av brottet, hänsyn tagits till det men en sådan återkallelse medför.
  • RH 2012:51:I mål om rån med ett straffvärdet motsvarande två års fängelse har beaktats att den tilltalade frivilligt angett sig vilket medfört att straffet bestämts till ett års fängelse.
  • RH 1996:85:En man, som för andra gången fällts till ansvar för värnpliktsbrott, har ådömts kortare fängelsestraff än normalt, eftersom en - visserligen beroende på honom själv - ovanligt lång tid förflutit mellan brott och dom.
  • RH 1994:76:Straffmätning i mål om grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen, omkring sju år, har inte ansetts vara en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid. Även fråga om skadestånd.
Ändrad: SFS 2015:78 (Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet)

[K29]6 §  Är det med hänsyn till någon sådan omständighet som avses i 5 § uppenbart oskäligt att döma till påföljd, skall rätten meddela påföljdseftergift. Lag (1988:942).

Påföljdseftergift innebär att den åtalade döms för brottet men slipper någon påföljd.

  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1995:121:Fråga om påföljdseftergift enligt 29 kap. 6 § brottsbalken.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2013 s. 321:1. Om ett narkotiskt preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer sig från vad som är vanligt, ska hänsyn tas till denna omständighet vid straffvärdebedömningen. 2. Att den tilltalade har varit frihetsberövad som anhållen och häktad under en tid som är längre än det fängelsestraff som brottsligheten borde ha lett till, har beaktats som ett billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken. Den tilltalade har enligt paragrafens andra stycke dömts till ett lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Straffet har bestämts till 30 dagsböter.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • RH 2005:2:Fråga om förmildrande omständigheter kan medföra att betalningsansvaret för en utfärdad parkeringsanmärkning kan undanröjas har besvarats nekande.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 2001:72:Omständigheter som för en ung lagöverträdare hänförts till strafflindringsregeln i 29 kap. 3 § 3 brottsbalken har ansetts inte kunna utgöra grund för påföljdseftergift.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1994:31:Fråga om tillämpningen av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken.
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1993:133:Värnpliktig, som av hovrätten dömts för värnpliktsbrott bestående av olovligt avvikande från militärtjänstgöringen, hade före avvikandet utsatts för personliga trakasserier och pennalism från befäl. Det har inte kunnat uteslutas att brott därigenom begåtts mot honom. Den värnpliktige har haft anledning att tro att missförhållandena inte skulle undanröjas under hans tjänstgöringsperiod. Med hänsyn därtill och till vad som framkommit om den värnpliktiges person har hovrätten meddelat påföljdseftergift.
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • NJA 2015 s. 45:En journalist har i samband med ett reportage gjort sig skyldig till vapenbrott. Det publicistiska syftet har vid påföljdsbestämningen ansetts vara en förmildrande omständighet.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.

[K29]7 §  Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.

[S2]För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock dömas till fängelse i högst fjorton år. Lag (2009:396).

Ungdomsrabatt som innebär strafflindring ges till den som var under 21 år vid gärningen. Gärningsman som var under 18 år vid gärningstillfället får dömas till fängelse om det föreligger synnerliga skäl, se 30 kap. 5 §. En gärningsman som är under 15 år får aldrig dömas till fängelse, se 1 kap. 6 §.

En 15 åring döms till 1/5 av det straffet en vuxen person ges, 16 år 1/4, 17 år 1/3, 18 år 1/2, 19 år 2/3, 20 år 3/4, se NJA 2000 s. 421 där förvisso införandet av en allmän regel inte accepterades av HD, men som ändå alla tillämpar. Samma tillämpning ska göras vad gäller bötesstraff och i åldersgruppen 18-20 år så är 120 dagsböter högsta straff, se NJA 2012 s. 16.

Prop. 2008/09:118: Paragrafen innehåller bestämmelser om straffmätning och svåraste straff för brott som någon har begått före 21 års ålder. Den har ändrats genom att längsta tider för fängelse har angetts i stället för ett tidigare förbud mot fängelse på livstid. Dessutom har språkliga ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.

Enligt andra stycket första meningen får för brott som någon har begått ...

  • RH 2006:28:Påföljden för mord. Tidsbestämt straff eller livstidsstraff.
  • NJA 1995 s. 145:Påföljd för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, som begåtts av en 20-åring.
  • RH 2011:88:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2002 s. 198:Fråga om påföljdsval och straffmätning för våldsamt upplopp.
  • NJA 1996 s. 63:Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort har ansetts utgöra urkundsförfalskning och inte osant intygande. 14 kap 1 § BrB. Med hänsyn till att brotten begåtts av personer som varit 16 resp 17 år gamla har påföljden med tillämpning av 29 kap 7 § BrB bestämts till dagsböter.
  • NJA 1996 s. 509:Fråga om påföljd för 16-åring som dömts för mord. Tillika fråga om skadestånd till den mördades anhöriga, som var bosatta utomlands.
  • RH 2006:64:Fängelsestraffets längd har för en artonåring som skall dömas för grovt narkotikabrott reducerats inte bara med hänsyn till hans ungdom utan även med hänsyn till att hans befattning med narkotikan varit begränsad, av inte särskilt kvalificerad art och motiverats av rädsla.
  • RH 2011:91:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2006:68:Straffmätning och val av påföljd för en 17-åring som döms för bl.a. ett fyrtiotal stölder som huvudsakligen riktat sig mot äldre och handikappade personer.
  • RH 2011:93:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:76:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2001:15:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma en sjuttonårig gärningsman till sluten ungdomsvård för grovt narkotikabrott, varför påföljden bestämts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 2011:72:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:92:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:79:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:85:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:75:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2005 s. 878:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 18 år.
  • RH 2011:73:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:80:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1997 s. 476:Påföljd för femtonårig gärningsman vid brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • RH 1993:28:Påföljd för grov stöld genom väskryckning.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • RH 2011:90:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2014 s. 658:En sjuttonåring har för narkotikabrott dömts till 30 dagsböter, vilket motsvarade brottets straffvärde. Bestämmelsen i 29 kap. 7 § brottsbalken om s.k. ungdomsreduktion har inte ansetts medföra att straffet ska sättas ned till penningböter.
  • RH 2011:81:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:78:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2008:34:Påföljden för en 19-åring, som dömts för mord, har bestämts till fängelse 9 år.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • RH 1998:8:Gärningsmän, 16 och 17 år gamla, har dömts för mord och olaga hot, grovt brott, till fängelse tre år och sex månader respektive fyra år.
  • RH 2011:87:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:84:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:89:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:83:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:71:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2012:77:En 19-åring har fällts till ansvar för rån. Frågor om tillämpningen av 23 kap. 5 § brottsbalken, val av påföljd samt straffmätning.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 2000 s. 421:Fråga om straffbestämning för lagöverträdare under 21 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2016 s. 95:Missbruk av urkund i samband med förarprov. Gradindelning, straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
  • RH 2005:37:En tidigare ostraffad 20-åring döms för försök till rån riktat mot en spårvagnsförare i tjänst. Skall en skyddstillsyn förenas med fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller med samhällstjänst? Kan ett s.k. alternativstraff sättas längre än det längsta fängelsestraffet enligt detta lagrum?
  • RH 2011:82:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 2007 s. 636:Ungdomstjänst har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 16-åring som dömts för grov misshandel med ett straffvärde, om gärningen hade begåtts av en vuxen person, om cirka 16 månader.
  • RH 1996:147:En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en institution där ungdomar vistades på grund av samhällsingripanden, anlagt en brand. Gärningen har bedömts som grov mordbrand. -- Även fråga om påföljd för ynglingen.
  • NJA 2008 s. 626:Ungdomstjänst har inte ansetts vara en alltför ingripande påföljd för en person som vid 15 års ålder gjort sig skyldig till misshandel av en yngre pojke.
  • RH 2011:77:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • RH 2011:74:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 2011:86:Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.
  • RH 1996:19:Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse för en 17-årig yngling som gjort sig skyldig till mened.
  • RH 1994:58:Påföljden för mened har med hänsyn till gärningens art bestämts till fängelse, oaktat att gärningsmannen var 19 år då gärningen begicks. Gärningsmannens ungdom har beaktats vid bestämmandet av fängelsestraffets längd.
  • RH 2003:19:Straffet för snatteri av gods till ett värde av 310 kr har för en 17-åring bestämts till 40 dagsböter.
Ändrad: SFS 2009:396 (Straffet för mord m.m.)

30 kap. Om val av påföljd

Prop. 1973:131: Paragrafen innehåller bestämmelser om de åtgärder som kan vid- tas om den, som efter dom på internering överförts till vård utom anstalt, missköter sig.

Den här vidtagna ändringen står i överensstämmelse med de ändring— ar som gjorts i 26 kap. 18 5 och 29 kap. 8 5.

  • RH 1996:101:Hantering av sammanlagt 260 kg respektive 329 kg kat har bedömts som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen. Långa fängelsestraff har ådömts.
Införd: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))
Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Upphävd: SFS 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

[K30]1 §  Vid val av påföljd är fängelse att anse som en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn.

[S2]Bestämmelser om användningen av överlämnande till särskild vård finns i 31 och 32 kap.Lag (2006:891).

1 st.: I kombination med 1 kap. 5 § får man att fängelse är ett svårare straff än böter och svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359 har HD konstaterat att skyddstillsyn är en svårare påföljd än villkorlig dom.

2 st.: Sluten ungdomsvård är att jämställa med fängelse enligt 32 kap. 5 § i svårighetsgrad.

Prop. 2005/06:165: I paragrafens andra stycke har en hänvisning till 32 kap. lagts till. Av bestämmelsen följer att påföljderna i det nya 32 kapitlet systematiskt är att betrakta som påföljder som innebär överlämnande till särskild vård. Ändringen motiveras i avsnitt 9.

  • NJA 2014 s. 245:Meddelande av påföljdseftergift bör ses som en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • NJA 2009 s. 34:Reformatio in pejus. Sedan en tingsrätt i två skilda domar dömt den tilltalade för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst resp. till fängelse har hovrätten dömt till ett gemensamt fängelsestraff. Fråga hur långt fängelsestraff hovrätten kunnat döma ut.
Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare)

[K30]2 §  Ingen får dömas till flera påföljder för samma brott, om inte något annat är föreskrivet. Lag (1988:942).

Villkorlig dom kombineras generellt sett med böter, se 27 kap. 2 § och 30 kap. 8 §, sådan kombination utgör inte en straffskärpning. Skyddstillsyn kan däremot göras strängare genom att kombineras med böter, se 30 kap. 10 §. Skyddstillsyn får kombineras med fängelse men i så fall inte utdöma böter, se 28 kap. 3 § utöver vissa kombinationer för unga lagöverträdare. Samhällstjänst och kontraktsvård är inga påföljder utan föreskrifter och kan kombineras utan att överträda paragrafen.

[K30]3 §  När någon döms för flera brott, ska rätten döma till en gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är föreskrivet.

[S2]Om det finns särskilda skäl, får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för brottsligheten i övrigt. Vidare får rätten döma till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.

[S3]När högre rätt dömer för brott som prövats i flera domar i lägre rätt, ska brottsligheten i varje sådan dom leda till en särskild påföljd. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: Om det finns särskilda skäl, får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för brottsligheten i övrigt. Vidare får rätten döma till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.

När högre rätt dömer för brott som prövats i flera domar i lägre rätt, ska brottsligheten i varje sådan dom leda till en särskild påföljd. ...

  • RH 2003:42:Reformatio in pejus? En 20-årig man överklagade ensam två skilda tingsrättsdomar i vilka som påföljd valts, i det första fallet s.k. fortsatt skyddstillsyn jämte fängelse två månader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken och, i det andra fallet, 14 dagars fängelse. Hovrätten upphävde påföljdsbestämningarna och förordnade i stället att den mannen tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse brotten i de båda överklagade domarna i kombination med behandling enligt en särskild behandlingsplan. Vid bestämmande av alternativstraffet fann sig hovrätten oförhindrad att bestämma detta utifrån brottens straffvärde vilket innebar sex månaders fängelse.
  • NJA 1998 s. 713:Reformatio in pejus? Tillika fråga om beaktande av tidigare brottslighet enligt bestämmelsen i 29 kap 4 § BrB.
  • NJA 2004 s. 692:Frågor om förutsättningar och beviskrav för s.k. frivillig rättelse enligt 12 § skattebrottslagen (1971:69). Tillika fråga om påföljdsbestämning sedan tilltalad till följd av nöjdförklaring undergått större delen av ett av hovrätt bestämt fängelsestraff.
  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2011:9:En tilltalad har gjort sig skyldig till brottslighet med ett samlat straffvärde motsvarande fängelse tre månader. Av denna brottslighet är ett brott, vilket har ett straffvärde motsvarande fängelse två månader, av sådan art att påföljden för det brottet i första hand bör bestämmas till fängelse, en presumtion som dock kan brytas om en villkorlig dom kan förenas med samhällstjänst. Avseende brottsligheten i övrigt saknas skäl för fängelse. Påföljden har bestämts till villkorlig dom. Den villkorliga domen har med stöd av grunderna för 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken förenats med dels samhällstjänst, dels dagsböter. Antalet timmar för samhällstjänsten har bestämts till 75, motsvarande fängelse två månader. Antalet dagsböter har bestämts till 50, motsvarande fängelse två månader. Alternativstraffet har bestämts till fängelse tre månader.
  • RH 2010:55:En tilltalad har gjort sig skyldig till brottslighet med ett samlat straffvärde motsvarande fängelse fyra månader. Av denna brottslighet är ett brott, vilket har ett straffvärde motsvarande fängelse en månad, av sådan art att påföljden för det brottet bör bestämmas till fängelse. Avseende brottsligheten i övrigt saknas skäl för fängelse. Påföljden har med stöd av 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken bestämts till dels fängelse en månad, dels skyddstillsyn.
  • RH 2000:77:En 21-årig man dömdes av tingsrätten för misshandel till fängelse en månad och för vissa andra brott till villkorlig dom. Fråga uppkom - sedan mannen överklagat - om påföljden kunde bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst för den samlade brottsligheten samt om hovrätten vid bestämmandet av omfattningen av samhällstjänsten och det alternativa fängelsestraffet var bunden av längden på det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet.
  • NJA 2009 s. 34:Reformatio in pejus. Sedan en tingsrätt i två skilda domar dömt den tilltalade för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst resp. till fängelse har hovrätten dömt till ett gemensamt fängelsestraff. Fråga hur långt fängelsestraff hovrätten kunnat döma ut.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
  • RH 2009:21:Hovrätten har funnit att en person som gjort sig skyldig till bl.a. förmögenhetsbrott och trafikbrott bör ådömas skyddstillsyn och fängelse som två separata påföljder. Att på så sätt ändra tingsrättens dom på skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken efter överklagande enbart av den tilltalade har inte ansetts strida mot förbudet mot reformatio in pejus.
Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)

[K30]4 §  Vid val av påföljd skall rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Därvid skall rätten beakta sådana omständigheter som anges i 29 kap. 5 §.

[S2]Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Lag (1988:942).

Inte förrän ett fängelsestraff kommer upp till ett år eller mer skall en person dömas till fängelse, fängelse skall vara sista alternativet och kriminalvård i frihet skall föredras. Samtidigt får man även beakta hur ingripande en alternativ påföljd är för den tilltalade om den inte döms till fängelse där skyddstillsyn är det alternativ som står närmast till hand före fängelse och det kan i sin tur kombineras med böter som gör det lite mer ingripande, se 1 § för hur allvarliga olika påföjder bedöms vara. Undantaget är artbrott för vilket fängelse alltid skall följa.

HD uttalade i NJA 1982 s. 17 att det råder en allmän uppfattning att frihetsstraff ofta verkar nedbrytande på den dömde och över huvud taget har övervägande negativa effekter för dem som straffas och att den inställningen ligger bakom flera ändringar i BrB:s påföljdssystem varigenom HD hänvisade till prop 1980/81:44 s. 9. Med denna förutsättning som stöd uttalade HD att som en grundläggande princip vid påföljdsval får anses gälla att frihetsstraff så långt möjligt bör undvikas, framför allt när det är fråga om unga lagöverträdare.

  • RH 1993:85:Försök till sexuellt utnyttjande av en till följd av berusning djupt insomnad kvinna har ansetts vara ett brott av sådan art som normalt bör medföra fängelse.
  • RH 2011:23:Grov skadegörelse har ansetts inte vara brott av sådan art att det finns en presumtion för fängelse som påföljd.
  • RH 1994:82:Skyddstillsyn förenad med föreskrift om särskild behandlingsplan, s.k. kontraktsvård, ansågs ej kunna komma i fråga, som påföljd för grovt rattfylleri eftersom den uppgjorda planen ej bedömdes vara tillräckligt ingripande.
  • RH 2009:36:Överträdelse av brott mot lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor genom innehav av 1,5 liter GBL, delvis i överlåtelsesyfte, har bedömts utgöra brott av sådan art att fängelsestraff normalt ska utdömas. Påföljden har, då särskilda skäl förelegat, bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst.
  • RH 1994:53:En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte illegalt ta sig in i Sverige. Några förmildrande omständigheter har inte ansetts föreligga. Brotten har ansetts vara av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger häremot. Påföljden har bestämts till två månaders fängelse.
  • RH 1997:57:Påföljd för grovt rattfylleri har bestämts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan avseende öppen vård.
  • NJA 1995 s. 80:I mål om ansvar enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) har som försvårande omständighet ansetts att den tilltalade vid nio uppbördstillfällen under något mer än ett år underlåtit att inbetala innehållna skattebelopp och sålunda systematiskt själv skapat sig kredit. Brottslighetens art har inte i sig ansetts utgöra skäl att ådöma fängelse.
  • NJA 1992 s. 108:Fråga om tillämpningen av 1 eller 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt om påföljden för ringa narkotikabrott.
  • NJA 1998 s. 300:Fråga om påföljd för bokföringsbrott. 11 kap 5 § BrB.
  • RH 2000:98:Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst för s.k. artbrottslighet med ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Hovrätten har därvid beaktat bl.a. att det förflutit lång tid - ca tre år - från det att den tilltalade underättades om misstanke om brott till dess att slutlig dom föreligger i målet. Det har inte ansetts uppenbart obilligt att förverka hela värdet av spritdrycker, som varit föremål för varusmuggling, trots att den tilltalade påförts skatt enligt privatinförsellagen.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2000 s. 69:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för varusmugglingsbrott avseende spritdrycker.
  • NJA 2012 s. 968:När någon döms till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst ska ett frihetsberövande med anledning av brott som prövas genom domen inte beaktas vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • RH 2006:68:Straffmätning och val av påföljd för en 17-åring som döms för bl.a. ett fyrtiotal stölder som huvudsakligen riktat sig mot äldre och handikappade personer.
  • NJA 1999 s. 769:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott, grovt brott, och skattebedrägeri) med ett straffvärde av fängelse tio månader.
  • NJA 2013 s. 654:Påföljdsval och straffmätning vid förmögenhetsbrott (grovt häleri).
  • RH 2008:89:Val av påföljd - fängelse eller villkorlig dom - för bestickning.
  • NJA 2000 s. 190:Vid skattebrott med ett straffvärde om fängelse tre månader har särskilda skäl ansetts föreligga att döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 2007:77:Frivillig angivelse. Presumtion för fängelse med hänsyn till straffvärdet har inte ansetts föreligga när längden av det fängelsestraff som skulle dömas ut, om fängelse valdes som påföljd, har understigit fängelse ett år. Det i 30 kap. 9 § andra stycket 1 brottsbalken angivna särskilda skälet för skyddstillsyn har använts analogt som ett särskilt skäl för villkorlig dom.
  • NJA 2006 s. 212:Skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård har ansetts inte komma i fråga som påföljd för sexuellt utnyttjande av underårig och barnpornografibrott, när straffvärdet för brotten motsvarat fängelse ett år sex månader och behandlingsplanen inte varit tillräckligt ingripande.
  • NJA 1993 s. 746:Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som försäkringstagaren anmält stulen men i själva verket låtit föra utomlands.
  • NJA 1999 s. 561:Påföljden för två flickor, av vilka den ena vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened och den andra vid 20 års ålder till anstiftan av meneden, har i betraktande av bl a omständigheterna vid brotten bestämts till villkorlig dom resp skyddstillsyn, i båda fallen i förening med samhällstjänst.
  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • NJA 1991 s. 558:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
  • NJA 1990 s. 315:Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.
  • RH 2007:11:Fråga om påföljd för 79-årig man som dömts för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av underårig samt sexuellt ofredande gentemot sina barnbarn.
  • RH 1999:108:Påföljden för s.k. klotter har bestämts till fängelse.
  • NJA 2017 s. 446:Upphovsrättsintrång är inte sådan brottslighet att dess art utgör skäl för fängelse. Också fråga om brottslighetens straffvärde.
  • NJA 2001 s. 618:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse två månader. Även fråga om tid för samhällstjänst. (Jfr NJA 2001 s. 397 resp. NJA 2000 s. 256.)
  • NJA 2009 s. 599:Tillämpning av billighetsskälen enligt 29 kap. 5 § första stycket 3 och 8 brottsbalken vid påföljdsbestämning, särskilt frågan om den omständigheten att en tilltalad avslöjat medtilltalades delaktighet kan utgöra skäl för strafflindring.
  • RH 1998:22:Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring ansågs inte vara artbrott. Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och böter.
  • NJA 1995 s. 35:Fråga om tidigare brottslighet skulle beaktas vid val av påföljd.
  • NJA 2003 s. 313:Påföljden för en 18-åring som gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig har bestämts till fängelse. Tillika fråga om sekretess. TR:n har förordnat att vissa delar av domen skall omfattas av sekretess. Något sådant förordnande har dock inte meddelats beträffande motsvarande uppgifter som hade förebringats vid förhandling inom stängda dörrar, vilka uppgifter efter domen därför blev offentliga. Sekretessförordnandet har upphävts.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • RH 1995:60:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
  • NJA 2010 s. 358:Brukande av falsk urkund i ett asylärende hos Migrationsverket har ansetts inte vara ett brott av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2004:15:Vid straffmätning har med tillämpning av 29 kap. 5 § brottsbalken hänsyn tagits till de verkningar ett längre fängelsestraff skulle få för den dömdes underåriga barn. Att det därför funnits skäl att döma till ett lägre straff än vad straffvärdet motiverar har inte ansetts medföra att presumtion för fängelse på grund av straffvärdet skall frångås. Möjligheten att döma till samhällstjänst har dock bedömts med utgångspunkt i ett tänkt alternativstraff.
  • RH 2016:50:Straffvärdebedömning och påföljdsval vid misshandel begången mot en förtroendevald politiker.
  • NJA 1992 s. 470:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • NJA 1996 s. 757:Fråga om påföljd för yngling som vid 17 års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • NJA 2018 s. 456:Tre fall av olovlig införsel av icke rabiesvaccinerade hundar från ett land där det finns en beaktansvärd risk för rabiessmitta har bedömts som tre grova smugglingsbrott. Påföljden har bestämts till fängelse med hänvisning till brottslighetens art.
  • NJA 2002 s. 256:Ett innehav av en pennpistol och en patron till denna har ansetts utgöra ett vapenbrott av normalgraden. Trots presumtion för fängelse vid illegalt innehav av skjutvapen har påföljden för brottet bestämts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst (straffvärde: fängelse tre månader).
  • NJA 2006 s. 339:Brottslighetens art har i ett fall av djurplågeri inte ansetts utgöra skäl att ådöma fängelsestraff.
  • NJA 1995 s. 89:Fråga om påföljd för dopningsbrott (I och II).
  • RH 1996:2:Påföljden för grov förskingring och stöld avseende nästan en halv miljon kr har bestämts till fängelse.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett straffvärde om fängelse sex månader har ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även frågor om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och om reformatio in pejus.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • RH 1996:60:Tingsrätten dömde en banktjänsteman för grov förskingring till villkorlig dom. Hovrätten ändrade påföljden till fängelse.
  • NJA 1992 s. 190:Fråga om påföljd för försök till grovt försäkringsbedrägeri.
  • RH 2000:19:De numera gällande bestämmelserna om samhällstjänst har ansetts inte föranleda avsteg från tidigare etablerad påföljdspraxis vid brott mot totalförsvarsplikten.
  • NJA 2000 s. 116:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för våld och hot mot tjänsteman.
  • RH 2012:77:En 19-åring har fällts till ansvar för rån. Frågor om tillämpningen av 23 kap. 5 § brottsbalken, val av påföljd samt straffmätning.
  • NJA 1990 s. 159:En 17-åring, som har varit omhändertagen inom socialtjänsten och inskriven vid en yrkesskola, har i samband med rymningar från skolan begått ett stort antal brott, huvudsakligen förmögenhetsbrott. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • RH 2004:17:Påföljdsfråga. Brottet olovlig befattning med falska pengar ansågs inte vara av den art som grundar presumtion för fängelse.
  • RH 2003:37:Vid brott mot alkohollagen med ett straffvärde om fängelse sex månader har sådana alldeles särskilda skäl som krävs för att frångå presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst inte ansetts föreligga.
  • NJA 2002 s. 265:Vid grovt barnpornografibrott har brottslighetens art ansetts utgöra skäl att ådöma fängelse.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • NJA 1990 s. 521:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel.
  • NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  • RH 2000:96:En tidsutdräkt på fem år och fem månader från misstanke om brott till slutlig dom i ett mål om grovt bokföringsbrott har inte ansetts förenligt med kravet på domstolsprövning inom skälig tid i artikel 6.1 Europakonventionen. Förhållandet har inte ansetts böra föranleda att åtalet ogillas men har beaktats vid påföljdsbestämningen. Yrkande om ogillande av åtalet under åberopande av nämnda artikel har tagits upp till prövning, trots att domen ursprungligen överklagats endast i frågan om påföljd.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • NJA 1996 s. 741:Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har ådömts 19-åring för misshandelsbrott av normalgraden.
  • NJA 2017 s. 45:Påföljden för innehav i överlåtelsesyfte av 0,34 gram heroin har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 1991 s. 498:Fråga om straffvärdet för olaga vapeninnehav avseende en Magnumrevolver. Tillämpning av bestämmelserna i 34 kap. 4 § andra st. brottsbalken om förverkande av del av villkorligt medgiven frihet.
  • NJA 2011 s. 386:Fråga om presumtion för fängelse vid utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott.
  • NJA 1989 s. 688:Val av påföljd för rattfylleri.
  • NJA 1997 s. 652:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • NJA 2003 s. 307:Fråga om påföljd vid barnpornografibrott.
  • RH 1996:51:Utländsk medborgare på tillfälligt besök i Sverige har gjort sig skyldig till ett flertal stölder här. Varken gärningarnas straffvärde eller art har ansetts motivera en frihetsberövande påföljd.
  • NJA 2010 s. 485:Fråga huruvida påföljden för grov misshandel ska mildras på grund av den tilltalades hälsotillstånd.
  • RH 1997:34:Påföljden för grovt rattfylleri har bestämts till villkorlig dom jämte dagsböter med hänsyn till de svårigheter i sin yrkesutövning som den tilltalade till följd av brottet drabbats av.
  • NJA 1989 s. 464:Fråga om påföljd för grovt skattebedrägeri m m.
  • NJA 1989 s. 564:Fråga om påföljd för grovt narkotikabrott. Bl a fråga om beaktande av s k tredjemanshänsyn.
Ändrad: SFS 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.)

[K30]5 §  För brott som någon begått innan han eller hon fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Att rätten därvid i första hand skall bestämma påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse framgår av 32 kap. 5 §.

[S2]För brott som någon begått efter det att han eller hon fyllt arton men innan han eller hon fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. Lag (2006:891).

Prop. 2005/06:165: I första stycket har hänvisningen till 31 kap. 1 a § brottsbalken bytts ut mot en hänvisning till 32 kap. 5 § samma balk. Ändringen är föranledd av att bestämmelsen om sluten ungdomsvård i 31 kap. 1 a § har upphävts och ersatts av den nya paragrafen 32 kap. 5 §. Se avsnitt 13. Språkliga justeringar har också gjorts.

I andra stycket ...

Prop. 1997/98:96: I paragrafen anges under vilka förutsättningar unga lagöverträdare får dömas till fängelse. I första stycket har en mening lagts till av vilken följer att rätten, om synnerliga skäl finns att döma den som begått brott innan han fyllt arton år till fängelse, i första hand skall bestämma påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. I paragrafen finns...

  • NJA 1993 s. 456:Fråga om påföljd för en yngling som gjort sig skyldig till bl a tre rån när han var 16 år.
  • NJA 1995 s. 145:Påföljd för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, som begåtts av en 20-åring.
  • RH 2008:34:Påföljden för en 19-åring, som dömts för mord, har bestämts till fängelse 9 år.
  • NJA 1989 s. 837:Fråga om narkotikabrott skulle anses som ringa. Tillika fråga om påföljd för sådant brott.
  • RH 1994:58:Påföljden för mened har med hänsyn till gärningens art bestämts till fängelse, oaktat att gärningsmannen var 19 år då gärningen begicks. Gärningsmannens ungdom har beaktats vid bestämmandet av fängelsestraffets längd.
  • RH 2003:4:Omständigheterna i samband med grovt rattfylleri har inte ansetts vara så graverande att påföljden villkorlig dom med samhällstjänst bör vara utesluten för nittonårig gärningsman.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 1996 s. 509:Fråga om påföljd för 16-åring som dömts för mord. Tillika fråga om skadestånd till den mördades anhöriga, som var bosatta utomlands.
  • NJA 2001 s. 913:Fråga om påföljd för en flicka som före arton års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • RH 2006:68:Straffmätning och val av påföljd för en 17-åring som döms för bl.a. ett fyrtiotal stölder som huvudsakligen riktat sig mot äldre och handikappade personer.
  • NJA 1989 s. 870:Fråga om påföljd för två ynglingar, som gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 respektive 18 år gamla.
  • NJA 1999 s. 561:Påföljden för två flickor, av vilka den ena vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened och den andra vid 20 års ålder till anstiftan av meneden, har i betraktande av bl a omständigheterna vid brotten bestämts till villkorlig dom resp skyddstillsyn, i båda fallen i förening med samhällstjänst.
  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • RH 1999:89:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma en sextonårig gärningsman till sluten ungdomsvård för bl.a. misshandel, stöld och våld mot tjänsteman. Påföljden har bestämts till skyddstillsyn med särskilda föreskrifter.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • RH 1993:28:Påföljd för grov stöld genom väskryckning.
  • NJA 2000 s. 278:Fråga om påföljd för 19-åring som gjort sig skyldig till grov misshandel. Vidare fråga om skadestånd för kränkning samt sveda och värk.
  • NJA 2001 s. 894:Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
  • NJA 1996 s. 757:Fråga om påföljd för yngling som vid 17 års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person dömdes till sluten ungdomsvård, varvid domstolarna utgick från att han var 16 år vid tiden för brottet. Resning har därefter sökts till nackdel för den tilltalade på den grunden att han enligt nya uppgifter var 20 år när han begick brottet och att strängare påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3 § första stycket 2 rättegångsbalken - som tar sikte på väsentligt strängare straffbestämmelser - har ansetts inte kunna utvidgas till att omfatta situationer där det är en för den tilltalade mindre förmånlig påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats för det fall att de nya omständigheterna eller bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför avslagits.
  • RH 2012:77:En 19-åring har fällts till ansvar för rån. Frågor om tillämpningen av 23 kap. 5 § brottsbalken, val av påföljd samt straffmätning.
  • NJA 1990 s. 159:En 17-åring, som har varit omhändertagen inom socialtjänsten och inskriven vid en yrkesskola, har i samband med rymningar från skolan begått ett stort antal brott, huvudsakligen förmögenhetsbrott. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2016 s. 719:Påföljdsbestämning i ett fall där den tilltalades ålder inte varit klarlagd.
  • RH 1996:147:En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en institution där ungdomar vistades på grund av samhällsingripanden, anlagt en brand. Gärningen har bedömts som grov mordbrand. -- Även fråga om påföljd för ynglingen.
  • NJA 1991 s. 444:Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • NJA 1997 s. 103:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma tilltalad, som vid brottens begående var 16 år, till fängelse för vållande till annans död, grovt brott, vållande till kroppsskada, grovt brott, grov vårdslöshet i trafik och olovlig körning.
  • NJA 2015 s. 948:Brottsrubricering, straffmätning och påföljdsbestämning vid samlag med barn.
  • NJA 1991 s. 438:Fråga om påföljd för yngling som gjort sig skyldig till icke ringa misshandel när han var 18 år gammal.
  • RH 1993:10:En 15-årig pojke, som gjort sig skyldig till mord, har överlämnats till vård inom socialtjänsten.
  • RH 1996:19:Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse för en 17-årig yngling som gjort sig skyldig till mened.
  • RH 1998:8:Gärningsmän, 16 och 17 år gamla, har dömts för mord och olaga hot, grovt brott, till fängelse tre år och sex månader respektive fyra år.
  • NJA 2005 s. 690:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma en tilltalad, som vid gärningstillfällena var 17 år, till fängelse för grov misshandel och stöld.
Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K30]6 §  Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska i första hand dömas till en annan påföljd än fängelse. Rätten får döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Vid bedömningen av om det finns sådana skäl ska rätten beakta

  1. om brottet har ett högt straffvärde,
  2. om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av psykiatrisk vård,
  3. om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd genom rus eller på något annat liknande sätt, samt
  4. omständigheterna i övrigt.

[S2]Rätten får inte döma till fängelse, om den tilltalade till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. Detta gäller dock inte om den tilltalade har vållat sin bristande förmåga på det sätt som anges i första stycket 3.

[S3]Om rätten i fall som avses i första eller andra stycket finner att någon påföljd inte bör dömas ut, ska den tilltalade vara fri från påföljd. Lag (2008:320).

För att det skall anses föreligga synnerliga skäl för fängelse krävs att straffet hamnar på ca fyra år eller mer och att den tilltalade (1) saknar behov av psykiatrisk vård eller (2) endast har ett begränsat behov. Fängelse kan dömas ut om ett mycket allvarligt brott begåtts under påverkan av ett hastigt övergående psykostillstånd eller när den tilltalade själv har vållat sitt tillstånd genom rus. Synnerliga skäl kan då föreligga trots att straffvärdet understiger riktvärdet fyra år. Det är däremot förbud mot att döma till fängelse då den tilltalade utan eget vållande saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.

  • NJA 1995 s. 48:Ett tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär, utlöst av alkoholberusning, har inte ansetts utgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpning av fängelseförbudet i 30 kap 6 § BrB.
  • NJA 1991 s. 370:Fråga om beviskrav i mål om underhållsbidrag till barn.
  • NJA 1991 s. 374:I mål om ansvar för olaga hot var den tilltalade häktad på grund av fara för fortsatt brottslighet. I utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning angavs att han hade begått brottet under inflytande av sinnessjukdom men att han ej var oundgängligen i behov av sluten psykiatrisk vård. Fråga om den tilltalade fortfarande skulle hållas häktad i målet.
  • RH 2018:14:Synnerliga skäl har bedömts föreligga för att bestämma påföljden till livstids fängelse för en person som begått dubbelmord under påverkan av en allvarlig psykisk störning (30 kap. 6 § brottsbalken).
  • RH 2008:90:Fråga i det s.k. Rödebymålet om tilltalad varit i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt kan ha förelegat. Tillika frågor om nödvärn och om förutsättningarna för att förklara tilltalad fri från påföljd.
  • RH 2001:38:En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän som hade ingripit för att hindra denne från att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Den tilltalade ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning - ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus, s.k. patologiskt rus - men inte lida av någon sådan störning vid domstillfället. Han förklarades vara fri från påföljd. - Även fråga om skadestånd vid brott som har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • NJA 2013 s. 1090:1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under ca åtta månader. Under häktningstiden hade hon fått rättspsykiatrisk vård. Vid Högsta domstolens prövning fanns inte längre skäl för sådan vård. Den tilltalade har blivit fri från påföljd.
  • RH 1999:120:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil i vilken två personer färdades. Bilföraren har dömts för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och s.k. smitning. Skadestånd för kränkning har utgått till personerna i den påkörda bilen. Även fråga om det s.k. fängelseförbudet då brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • NJA 2004 s. 702:Fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses lida av allvarlig psykisk störning. 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • NJA 2007 s. 180:Fråga om bedrägeri- och bokföringsbrott har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning.
  • RH 2009:14:Fråga om påföljdsval enligt den nya lagstiftningen i 30 kap. 6 § brottsbalken (allvarlig psykisk störning) och den ändrade utformningen av 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken.
  • NJA 2001 s. 899:Fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken har ansetts omfatta ett icke självförvållat tillfälligt psykotiskt tillstånd, utlöst av alkoholberusning.
Ändrad: SFS 1991:1138 (om psykiatrisk tvångsvård, m.m.), 2008:320 (Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare)

[K30]7 §  Vid val av påföljd skall rätten som skäl för villkorlig dom beakta om det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

[S2]Såsom särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse kan rätten beakta, om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. Lag (1998:604).

7-8 §§ beskriver omständigheter som kan beaktas som särskilda skäl för villkorlig dom som alternativ till fängelse.

Villkorlig dom är utesluten endast i de fall då det finns särskild anledning att befara att den dömde kan komma att återfalla i brott. Jämför 9 § återfalla - fortsatt. Domstolen har här att bedöma dels den dömdes uppriktighet vad gäller återfalla/fortsätta med brottsligheten, vad det var för brott personen begått, om personen sedan polisingripandet som lett till åtalet blivit misstänkt eller gjort sig skyldig till nya brott, se NJA 2008 s. 359.

Prop. 1997/98:96: Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Enligt lagrummet får rätten såsom särskilda skäl för att döma till villkorlig dom i stället för fängelse beakta att den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. I bestämmelsen regleras möjligheten att döma till villkorlig dom i förening med samhällstjänst i stället för fängelse. Avsikten är att en föreskrift ...

  • NJA 2000 s. 17:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för grovt rattfylleri (I och II) och för misshandel (III).
  • NJA 2001 s. 86:Fråga om påföljd för artbrottslighet (varusmugglingsbrott och narkotikabrott avseende kat) med ett straffvärde av fyra månader.
  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • NJA 2000 s. 69:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för varusmugglingsbrott avseende spritdrycker.
  • NJA 2001 s. 570:Narkotikabrott avseende opium med ett straffvärde av 3 månader har ansetts böra föranleda fängelsestraff.
  • NJA 1999 s. 769:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott, grovt brott, och skattebedrägeri) med ett straffvärde av fängelse tio månader.
  • NJA 2000 s. 190:Vid skattebrott med ett straffvärde om fängelse tre månader har särskilda skäl ansetts föreligga att döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
  • NJA 2008 s. 503:Påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ansetts kunna ådömas en person med hemvist i Danmark.
  • NJA 1993 s. 746:Fråga om påföljd för försök till försäkringsbedrägeri, avseende bil som försäkringstagaren anmält stulen men i själva verket låtit föra utomlands.
  • NJA 1999 s. 561:Påföljden för två flickor, av vilka den ena vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened och den andra vid 20 års ålder till anstiftan av meneden, har i betraktande av bl a omständigheterna vid brotten bestämts till villkorlig dom resp skyddstillsyn, i båda fallen i förening med samhällstjänst.
  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 2001 s. 618:Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse två månader. Även fråga om tid för samhällstjänst. (Jfr NJA 2001 s. 397 resp. NJA 2000 s. 256.)
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • RH 2004:15:Vid straffmätning har med tillämpning av 29 kap. 5 § brottsbalken hänsyn tagits till de verkningar ett längre fängelsestraff skulle få för den dömdes underåriga barn. Att det därför funnits skäl att döma till ett lägre straff än vad straffvärdet motiverar har inte ansetts medföra att presumtion för fängelse på grund av straffvärdet skall frångås. Möjligheten att döma till samhällstjänst har dock bedömts med utgångspunkt i ett tänkt alternativstraff.
  • RH 2000:15:Villkorlig dom med samhällstjänst har ådömts för försök till varusmuggling och narkotikabrott avseende 16,2 kg kat.
  • RH 2016:50:Straffvärdebedömning och påföljdsval vid misshandel begången mot en förtroendevald politiker.
  • NJA 1992 s. 470:Fråga om påföljd för grov förskingring.
  • RH 1999:18:Påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har inte ansetts som en tillräckligt ingripande påföljd för bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, rattfylleri och olovlig körning.
  • RH 1999:64:Villkorlig dom med samhällstjänst har inte ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för skattebedrägeri m.m.
  • NJA 2002 s. 256:Ett innehav av en pennpistol och en patron till denna har ansetts utgöra ett vapenbrott av normalgraden. Trots presumtion för fängelse vid illegalt innehav av skjutvapen har påföljden för brottet bestämts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst (straffvärde: fängelse tre månader).
  • NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett straffvärde om fängelse sex månader har ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även frågor om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och om reformatio in pejus.
  • NJA 2012 s. 564:Fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en tolvåring.
  • NJA 2000 s. 256:En person har försökt föra in 137,2 liter spritdrycker till Sverige utan att ge det till känna för tullmyndigheten. Införsel för privatbruk? Även fråga om påföljd och tid för samhällstjänst.
  • NJA 1992 s. 190:Fråga om påföljd för försök till grovt försäkringsbedrägeri.
  • NJA 2000 s. 116:Fråga om villkorlig dom med samhällstjänst för våld och hot mot tjänsteman.
  • NJA 2014 s. 990:Sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och brottslighetens art.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • NJA 1989 s. 464:Fråga om påföljd för grovt skattebedrägeri m m.
  • RH 2003:37:Vid brott mot alkohollagen med ett straffvärde om fängelse sex månader har sådana alldeles särskilda skäl som krävs för att frångå presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst inte ansetts föreligga.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • NJA 2003 s. 307:Fråga om påföljd vid barnpornografibrott.
  • RH 2006:41:Påföljden villkorlig dom med samhällstjänst har tillämpats på en svensk medborgare som är permanent bosatt utomlands.
  • RH 2002:56:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för hot mot tjänsteman (ordförande i Utlänningsnämnden).
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K30]8 §  Villkorlig dom ska förenas med dagsböter, om inte ett bötesstraff med hänsyn till skyldighet att fullgöra samhällstjänst eller andra följder av brottet skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller det finns andra särskilda skäl mot att döma till böter. Lag (2017:442).

se 7 §.

Prop. 2016/17:131: Paragrafen, som anger när villkorlig dom ska förenas med dagsböter, ändras endast i språkligt hänseende. Härigenom tydliggörs att ett av undantagen från huvudregeln att villkorlig dom ska förenas med dagsböter är att det finns särskilda skäl mot att döma till böter. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Prop. 1997/98:96: Enligt paragrafen gäller en presumtion för att villkorlig dom skall förenas med dagsböter. Denna presumtion kan brytas av att ett bötesstraff med hänsyn till skyldighet att fullgöra samhällstjänst eller andra följder av brottet skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller av att det finns andra särskilda skäl mot att döma till böter. Ändringen innebär att det uttryckligen anges även att skyldighet att fullgöra samhällstjänst skall beaktas som ett skäl för att inte döma ut böter med den villkorliga ...

  • NJA 2012 s. 849:Innehav av 50 tabletter ecstasy har bedömts som narkotikabrott av normalgraden medan innehav av fem tabletter har bedömts som ringa brott. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 140 dagsböter.
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2000:23:Tingsrätt har dömt en tilltalad för grovt rattfylleri till villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar samt 60 dagsböter om 300 kr. På talan av endast den tilltalade har hovrätten bestämt påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Fråga om det jämte villkorlig dom med samhällstjänst bör ådömas även böter. Tillika fråga om det med hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus är möjligt för hovrätten - när en påföljdsbestämning innefattande villkorlig dom med samhällstjänst och dagsböter ändras så att dagsbotsstraffet undanröjs - höja antalet timmar samhällstjänst som skall utföras.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus? Bestämmande av påföljd för misshandel av normalgraden.
  • RH 1993:96:Fråga om villkorlig dom för förskingring skall förenas med böter när den tilltalade i domen ålagts att utge ett relativt högt skadestånd.
  • NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  • NJA 1990 s. 84:Fråga om påföljd vid icke ringa misshandel. (I och II).
  • NJA 2003 s. 307:Fråga om påföljd vid barnpornografibrott.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2017:442 (Grovt fordringsbedrägeri och andra förmögenhetsbrott)

[K30]9 §  Vid val av påföljd skall rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet.

[S2]Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten beakta

  1. om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet,
  2. om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans brottslighet,
  3. om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten eller
  4. om den tilltalade samtycker till att skyddstillsynen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. Lag (1998:604).

9-11 §§ beskriver omständigheter som kan beaktas som särskilda skäl för skyddstillsyn som alternativ till fängelse.

Skyddstillsyn är utesluten endast om det helt saknas anledning att anta att den kan bidra till att den dömde avhåller sig från fortsatt brottslighet. Jämför 7 § fortsatt - återfalla, samt bedömningsgrunder som även omfattar skyddstillsyn.

Prop. 1997/98:96: I inledningen till andra stycket har orden ”i stället för fängelse” förts in. Detta överensstämmer med vårt förslag till nytt andra stycke till 7 §. Någon saklig ändring är inte avsedd. Redan i dag torde de omständigheter som anges i punkterna 1–3 i andra stycket uteslutande vara av betydelse vid valet mellan skyddstillsyn och fängelse. Om det redan vid en första prövning enligt 4 § står klart att det inte föreligger skäl att välja fängelse framför en icke frihetsberövande påföljd, är det ...

  • NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
  • RH 2007:77:Frivillig angivelse. Presumtion för fängelse med hänsyn till straffvärdet har inte ansetts föreligga när längden av det fängelsestraff som skulle dömas ut, om fängelse valdes som påföljd, har understigit fängelse ett år. Det i 30 kap. 9 § andra stycket 1 brottsbalken angivna särskilda skälet för skyddstillsyn har använts analogt som ett särskilt skäl för villkorlig dom.
  • RH 2001:15:Synnerliga skäl har inte ansetts föreligga att döma en sjuttonårig gärningsman till sluten ungdomsvård för grovt narkotikabrott, varför påföljden bestämts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
  • NJA 2006 s. 212:Skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård har ansetts inte komma i fråga som påföljd för sexuellt utnyttjande av underårig och barnpornografibrott, när straffvärdet för brotten motsvarat fängelse ett år sex månader och behandlingsplanen inte varit tillräckligt ingripande.
  • NJA 1999 s. 561:Påföljden för två flickor, av vilka den ena vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened och den andra vid 20 års ålder till anstiftan av meneden, har i betraktande av bl a omständigheterna vid brotten bestämts till villkorlig dom resp skyddstillsyn, i båda fallen i förening med samhällstjänst.
  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • RH 1997:36:Hovrätten fastställde tingsrättens domslut varigenom tilltalad dömts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) trots att den tilltalade i hovrätten återkallat sitt samtycke till behandlingen.
  • RH 1993:68:Samhällstjänst har ansetts kunna komma i fråga trots att den dömde hade gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman. Brottslighetens art har dock beaktats särskilt, när omfattningen av samhällstjänsten bestämts.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 1994 s. 102:Fråga om påföljd för grovt rattfylleri.
  • RH 2007:39:Tilltalad, som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri (2,04 promille), har antagits till försöksverksamhet med s.k. alkolås. Detta har vägts in vid bedömningen av om det finns särskilda skäl att bestämma påföljden till skyddstillsyn.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • RH 1993:60:Påföljd för bl.a. misshandel har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst
  • NJA 1989 s. 837:Fråga om narkotikabrott skulle anses som ringa. Tillika fråga om påföljd för sådant brott.
  • RH 1993:56:För stöld (återfall) och skadegörelse har påföljden bestämts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 1993:32:Val mellan fängelse och skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 1994:19:Fråga om påföljd - fängelse eller skyddstillsyn med särskild föreskrift om samhällstjänst - för en 30-årig man som under pågående prövotid gjort sig skyldig till misshandel och olaga hot m.m.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • NJA 1992 s. 590:Fråga om påföljd vid vägran andra gången att fullgöra militär grundutbildning.
  • NJA 1996 s. 741:Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har ådömts 19-åring för misshandelsbrott av normalgraden.
  • NJA 2017 s. 45:Påföljden för innehav i överlåtelsesyfte av 0,34 gram heroin har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • RH 2010:169:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:159:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:190:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:139:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:141:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:183:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:147:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:121:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:174:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:186:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:118:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:111:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:103:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:176:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:172:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:156:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:115:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:148:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:117:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:167:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:193:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:180:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:149:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:200:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:175:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:110:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:199:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:134:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:185:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:101:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:178:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:136:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:104:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:98:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:173:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:132:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:93:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:155:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:95:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:130:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:108:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:194:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:142:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:102:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:163:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:195:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:131:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:170:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:94:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:126:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:107:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:109:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:146:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:122:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:197:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:120:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:145:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:151:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:112:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:177:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:154:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:91:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:113:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:179:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:164:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:187:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:105:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2009:27:En planering, som innebär att den dömde ska vistas vid ett motivations- och utredningshem under viss tid för att därefter beredas vård, vars innehåll inte är bestämt på förhand, har inte ansetts uppfylla kraven på särskild behandlingsplan enligt 30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken.
  • RH 2010:166:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:144:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:189:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:92:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:196:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:181:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:192:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:140:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:162:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:168:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:133:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:129:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:152:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:114:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:116:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:97:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:184:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:182:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:165:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:153:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:160:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:99:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:100:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:96:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:143:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:157:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:119:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:137:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:125:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:124:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:123:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:191:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:188:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:128:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat
  • RH 2010:158:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:198:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:150:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:135:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat
  • RH 2010:171:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:106:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • RH 2010:127:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:138:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) – summariska referat.
  • RH 2010:161:Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
  • NJA 1991 s. 379:Val av påföljd för rattfylleri.
  • NJA 1991 s. 359:Val av påföljd för återfall i grovt trafiknykterhetsbrott.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K30]10 §  Vid bedömningen av frågan om skyddstillsyn bör förenas med dagsböter skall rätten beakta om detta är påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet. Lag (1988:942).

se 9 §.

  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.

[K30]11 §  Skyddstillsyn får förenas med fängelse endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller till den till- talades tidigare brottslighet. Lag (1988:942).

se 9 §.

  • NJA 1990 s. 578:Fråga om påföljd för en 17-åring som gjort sig skyldig till rån.
  • RH 2007:11:Fråga om påföljd för 79-årig man som dömts för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av underårig samt sexuellt ofredande gentemot sina barnbarn.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 1994 s. 153:Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
  • NJA 1995 s. 708:Möjligheten enligt 28 kap 3 § BrB att förena dom på skyddstillsyn med fängelse har ansetts ej böra komma till användning vid rattfylleri jämte annan mindre allvarlig brottslighet.
  • NJA 1990 s. 622:Fråga om påföljd för två ynglingar som har gjort sig skyldiga till ett stort antal brott, bl a flera rån och försök till rån, när de var 16 år.
  • NJA 2008 s. 359:Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har ansetts vara tillräckligt ingripande påföljd för två 21-åringar som gjort sig skyldiga till en serie om drygt trettio stölder varav en grov stöld. Frågor om bl.a. straffvärdet för flerfaldig brottslighet samt betydelsen av frivillig angivelse och avhjälpande av skadliga verkningar av brotten.
  • RH 2005:37:En tidigare ostraffad 20-åring döms för försök till rån riktat mot en spårvagnsförare i tjänst. Skall en skyddstillsyn förenas med fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller med samhällstjänst? Kan ett s.k. alternativstraff sättas längre än det längsta fängelsestraffet enligt detta lagrum?
  • NJA 2013 s. 922:En tilltalad har dömts för misshandel med ett straffvärde om fängelse tio månader. Med hänsyn till brottets straffvärde i förening med dess art har det ansetts vara oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse.
Ändrad: SFS 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

31 kap. Om överlämnande till särskild vård i vissa fall

1 § Har upphävts genom lag (2006:891).
1 a § Har upphävts genom lag (2006:891).

[K31]2 §  Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall får rätten överlämna åt socialnämnden eller, i fråga om den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, åt den som förestår hemmet att föranstalta om behövlig vård. Innan rätten beslutar om överlämnande skall socialnämnden eller den som förestår hemmet höras.

[S2]Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i ett år, får överlämnande enligt första stycket ske endast om det föreligger särskilda skäl. Lag (2001:457).

[K31]3 §  Lider den som har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjuk- vårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.

[S2]Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.

[S3]Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet eller av andra särskilda skäl är påkallat, får rätten i samband med överlämnande till rättspsykiatrisk vård döma till annan påföljd, dock inte fängelse eller överlämnande till annan särskild vård. Lag (1991:1138).

  • MIG 2019:2:Kravet på hederligt levnadssätt i medborgarskapslagen kan inte anses uppfyllt för en sökande som har dömts till, och fortfarande är föremål för, rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning när det inte har visats att sökanden inte längre vårdas på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag till följd av den psykiska störningen.
  • NJA 1995 s. 48:Ett tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär, utlöst av alkoholberusning, har inte ansetts utgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpning av fängelseförbudet i 30 kap 6 § BrB.
  • NJA 1998 s. 162:Val av brottspåföljd för mord: fängelse eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård?
  • NJA 2013 s. 1090:1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under ca åtta månader. Under häktningstiden hade hon fått rättspsykiatrisk vård. Vid Högsta domstolens prövning fanns inte längre skäl för sådan vård. Den tilltalade har blivit fri från påföljd.
  • RH 2000:87:Fråga om överlämnande till rättspsykiatrisk vård skall förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning.
  • NJA 2004 s. 702:Fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses lida av allvarlig psykisk störning. 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB.
  • NJA 2018 s. 975:Påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd.
  • RH 2009:14:Fråga om påföljdsval enligt den nya lagstiftningen i 30 kap. 6 § brottsbalken (allvarlig psykisk störning) och den ändrade utformningen av 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken.
  • NJA 2001 s. 899:Fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken har ansetts omfatta ett icke självförvållat tillfälligt psykotiskt tillstånd, utlöst av alkoholberusning.
  • NJA 2007 s. 266:Fråga om rättspsykiatrisk vård skall förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning.
4 § Har upphävts genom lag (1991:1138).

32 kap. Om överlämnande till särskild vård för unga

[K32]1 §  Den som är under tjugoett år och som begått brott får dömas till ungdomsvård om han eller hon har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och sådan vård eller åtgärd kan beredas den unge. Vården och åtgärderna skall syfta till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.

[S2]Ungdomsvård får dömas ut endast om socialtjänstens planerade åtgärder, i förekommande fall i förening med ungdomstjänst eller böter, kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den unges tidigare brottslighet.

[S3]Skall åtgärderna vidtas med stöd av socialtjänstlagen, skall rätten meddela föreskrift om att den unge skall följa det ungdomskontrakt som upprättats av socialnämnden. Innehållet i kontraktet skall framgå av domen.

[S4]Skall åtgärderna vidtas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, skall den vårdplan som upprättats av socialnämnden fogas till domen.

[S5]Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den unges anpassning i samhället, får rätten, i samband med att den dömer till ungdomsvård, föreskriva att den unge på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke. Lag (2006:891).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen, som behandlar ungdomsvård, motsvarar 31 kap. 1 § i gällande rätt. Den nya bestämmelsen innebär dock flera förändringar i förhållande till gällande rätt. Skälen för ändringarna behandlas i avsnitt 5.2 och 5.3.

Av första stycket framgår att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten har fått en ny benämning ...

  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
Upphävd: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K32]2 §  Den som är under tjugoett år och som begått brott får dömas till ungdomstjänst om påföljden är lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst ska åläggas att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst tjugo och högst etthundrafemtio timmar.

[S2]Den som är över arton år får dömas till ungdomstjänst endast om det finns särskilda skäl för det.

[S3]Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet och det inte finns skäl för att döma till ungdomsvård. I valet mellan ungdomstjänst och böter ska ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande. Lag (2015:80).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen, som är ny, reglerar den nya påföljden ungdomstjänst.

Första stycket behandlar förutsättningarna för att döma ut påföljden och beskriver påföljdens innebörd. Endast den som är under 21 år får dömas till ungdomstjänst.

Stycket innehåller en regel om att den unge måste samtycka till påföljden. I detta avseende är någon ändring inte åsyftad jämfört med vad som gäller i dag när överlämnande till vård inom socialtjänsten förenas med en föreskrift om ...

Prop. 2014/15:25: Den som är under tjugoett år och som begått brott får dömas till ungdomstjänst om påföljden är lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst ska åläggas att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst tjugo och högst etthundrafemtio timmar.

Den som är över arton år får dömas till ungdomstjänst endast om det finns särskilda skäl för det.

Rätten får döma till ...

  • RH 2007:53:Fråga om påföljd för ungdom som dömts för stöld. Även fråga om reformatio in pejus.
  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • RH 2007:13:Fråga om antalet timmar ungdomstjänst för yngling som vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened.
  • NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder gjort sig skyldiga till mened.
  • NJA 2007 s. 636:Ungdomstjänst har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 16-åring som dömts för grov misshandel med ett straffvärde, om gärningen hade begåtts av en vuxen person, om cirka 16 månader.
  • NJA 2008 s. 626:Ungdomstjänst har inte ansetts vara en alltför ingripande påföljd för en person som vid 15 års ålder gjort sig skyldig till misshandel av en yngre pojke.
Ändrad: SFS 2015:80 (Tydligare reaktioner på ungas brottslighet)

[K32]3 §  Om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den unges tidigare brottslighet, får rätten förena ungdomsvård med

  1. ungdomstjänst enligt 2 § första och andra styckena, eller
  2. dagsböter, högst tvåhundra, oavsett om böter har föreskrivits för brottet eller inte.

[S2]I valet mellan ungdomstjänst och böter skall ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande. Lag (2006:891).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen, som är ny, reglerar ungdomsvård i förening med ungdomstjänst eller böter. Den motsvarar delvis 31 kap. 1 § tredje stycket i gällande rätt. De allmänna övervägandena om ungdomsvård i förening med en tilläggspåföljd redovisas i avsnitt 7.

Av första stycket följer att rätten får förena ungdomsvård med ungdomstjänst eller böter om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art ...

  • NJA 2015 s. 1024:En 18-åring har dömts för bl.a. våldtäkt. Om påföljden hade bestämts till fängelse skulle straffet ha blivit ett år. Straffmätningsvärdet i förening med brottslighetens art har gjort det oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse i tre månader.
  • NJA 2009 s. 121:Fråga vid val av påföljd om ungdomsvård skall förenas med ungdomstjänst och om antalet timmar ungdomstjänst när påföljden utgör en tilläggspåföljd.

[K32]4 §  Om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att han eller hon ska följa ett ungdomskontrakt eller enligt en dom på ungdomstjänst, får rätten på talan av åklagare undanröja en annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma en ny påföljd för detta. I stället för att undanröja påföljden får dock rätten meddela den dömde en varning, om det är en tillräcklig åtgärd.

[S2]Om, av annat skäl än som anges i första stycket, den planerade vården eller de planerade åtgärderna enligt ett ungdomskontrakt eller en vårdplan inte kommer till stånd eller vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika från vad som planerats i kontraktet eller vårdplanen, får rätten på talan av åklagare undanröja en annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma en ny påföljd för detta. Detsamma gäller om, av annat skäl än som anges i första stycket, en dom på ungdomstjänst inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid.

[S3]Om mer än en påföljd undanröjs får rätten bestämma en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.

[S4]Om rätten beslutar om undanröjande enligt första eller andra stycket ska den, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den undanröjda påföljden eller de undanröjda påföljderna och till böter som har dömts ut enligt 3 § första stycket 2.Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen är ny och reglerar reaktioner vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst. Den reglerar också reaktioner när påföljderna av annat skäl inte kommer till stånd och liknande fall av hinder för verkställighet. Bestämmelsen ger vida möjligheter att vid misskötsamhet

m.m. döma ut en ny påföljd som är lämplig i det enskilda fallet. Paragrafen ...

Prop. 2015/16:151: Om, av annat skäl än som anges i första stycket, den planerade vården eller de planerade åtgärderna enligt ett ungdomskontrakt eller en vårdplan inte kommer till stånd eller vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika från vad som planerats i kontraktet eller vårdplanen, får rätten på talan av åklagare undanröja en annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma en ny påföljd för detta. Detsamma gäller om, av annat skäl än som anges i första stycket, en ...

Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)

[K32]5 §  Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år och finner rättten med tillämpning av 30 kap. att påföljden bör bestämmas till fängelse, skall den i stället bestämma påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid. Detta gäller dock inte om det, med hänsyn till den tilltalades ålder vid lagföringen eller annan omständighet, finns särskilda skäl däremot.

[S2]Rätten får bestämma tiden för sluten ungdomsvård till lägst fjorton dagar och högst fyra år.

[S3]Bestämmelser om verkställighet finns i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Lag (2006:891).

[S4]33 kap. Kapitlet har upphävts genom lag (2018:1253).

1 st.: Sluten ungdomsvård är att jämställa med fängelse i svårighetsgrad.

Prop. 2005/06:165: Paragrafen motsvarar nuvarande 31 kap. 1 a §. Endast en språklig och en redaktionell justering har gjorts. Se avsnitt 9.

  • NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person dömdes till sluten ungdomsvård, varvid domstolarna utgick från att han var 16 år vid tiden för brottet. Resning har därefter sökts till nackdel för den tilltalade på den grunden att han enligt nya uppgifter var 20 år när han begick brottet och att strängare påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3 § första stycket 2 rättegångsbalken - som tar sikte på väsentligt strängare straffbestämmelser - har ansetts inte kunna utvidgas till att omfatta situationer där det är en för den tilltalade mindre förmånlig påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats för det fall att de nya omständigheterna eller bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför avslagits.
Upphävd: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

34 kap. Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom

34 kap. BrB är tillämpliga i alla instanser, se NJA 1994 s. 143.

Prop. 2015/16:151: Kapitlet innehåller bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring av påföljd. Det har i stora delar skrivits om och har en ny rubrik. Genom ändringarna har innehållet förenklats och förtydligats. Ändringarna innebär i sak bl.a. att en åtskillnad har gjorts mellan ny och nyupptäckt brottslighet. Det innebär också att ny påföljd ska vara huvudregel vid ny påföljdsbestämning efter tidigare dom samt att möjligheterna att meddela konsumtionsdom samt att undanröja en tidigare utdömd påföljd ...

  • NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)
Upphävd: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

[K34]1 §  Om den som har dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, sluten ungdomsvård, ungdomsvård eller ungdomstjänst har begått ett annat brott före domen (nyupptäckt brott) eller om den dömde begår ett nytt brott efter domen men innan påföljden helt har verkställts eller annars upphört (nytt brott), ska rätten bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.

[S2]I stället för att bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten får rätten, i de fall som avses i 3 och 4 §§, besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den brottsligheten, eller undanröja den utdömda påföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.

[S3]Undergår den dömde fängelse på livstid får rätten endast besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande brottsligheten. Lag (2016:491).

1 st. 1 p.: Med (den tidigare utdömda påföljden) avses även en mellankommande dom avseende ett annat brott än det brott som prövats i samband med ett överklagande från en lägre instans till högre, se NJA 2010 s. 3.

Prop. 2015/16:151: I stället för att bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten får rätten, i de fall som avses i 3 och 4 §§, besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den brottsligheten, eller undanröja den utdömda påföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.

Undergår den dömde fängelse på livstid får rätten endast besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna för den konkurrenssituation som föreligger då någon som i tidigare rättegång dömts till påföljd har begått annat brott. I första stycket har sluten ungdomsvård förts in bland de påföljder som omfattas av bestämmelserna. Det innebär att domstolen har möjlighet att hantera denna påföljd enligt de tre olika alternativ som anges i paragrafens första stycke. Vid valet mellan dessa alternativ bör beaktas dels frihetsberövandets längd, dels hur lång ...

  • NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • NJA 2018 s. 574:Rubricering i mål om misshandel. Även fråga om tillämpning av 34 kap. Brottsbalken.
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • NJA 2015 s. 826:Samlag med avkomling. Straffvärde och brottslighetens art. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och dagsböter. Också fråga rörande tillämpningen av 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken när den tidigare påföljden är skyddstillsyn med samhällstjänst.
  • NJA 2010 s. 3:Det kan förordnas att en tidigare utdömd skyddstillsyn ska avse också andra brott även när det pågår ett förfarande om undanröjande av skyddstillsynen.
  • RH 2006:33:Hovrätten har undanröjt en skyddstillsyn och dömt till fängelse för den samlade brottsligheten. Ett av brotten i den tidigare domen var begånget under prövotid för villkorlig frigivning från ett dessförinnan ådömt fängelsestraff. Den villkorligt medgivna friheten har förklarats förverkad. - Oavsett att det skulle ha förelegat särskilda skäl för att enbart förordna en del av den villkorligt medgivna friheten förverkad om den tilltalade endast dömts för den gärning som begåtts under prövotiden, har vidare hela den villkorligt medgivna friheten förklarats förverkad för att återfallet i allvarlig brottslighet skall bli tillräckligt beaktat.
  • RH 2015:65:Vid bestämmande av påföljd har det inte befunnits föreligga hinder mot att tillämpa bestämmelsen i 34 kap. 1 § första stycket 3 brottsbalken då den tidigare påföljden utgjorts av villkorlig dom meddelad genom strafföreläggande.
  • RH 2004:49:Fråga om tillämpning av reglerna i 34 kap. brottsbalken om sammanträffande av brott när den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård.
  • RH 1996:147:En sextonårig yngling har i sitt bostadsrum, på sluten avdelning i en institution där ungdomar vistades på grund av samhällsingripanden, anlagt en brand. Gärningen har bedömts som grov mordbrand. -- Även fråga om påföljd för ynglingen.
  • NJA 1994 s. 143:Fråga om bestämning av påföljd vid sammanträffande av brott. 34 kap 1 § BrB.
  • NJA 1984 s. 415:Val av påföljd för rattfylleri.
  • NJA 1991 s. 379:Val av påföljd för rattfylleri.
  • RH 2001:75:Skyddstillsyn med behandlingsplan har i visst fall ansetts vara den lämpligaste påföljden. Fråga bl.a. om, då den tilltalade redan undergick skyddstillsyn, om ny skyddstillsyn med behandlingsplan skall utdömas eller om den redan ådömda skyddstillsynen, förenad med en behandlingsplan, skall förordnas avse även de aktuella brotten.
  • RH 1999:132:I samband med ett förordnande att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse även de i målet aktuella brotten, har hovrätten ansett sig oförhindrad att utan uttryckligt lagstöd upphäva en tidigare meddelad föreskrift om samhällstjänst.
  • RH 2004:87:En person har, efter det att han dömts till påföljd i en tidigare rättegång men innan verkställigheten påbörjats av det fängelsestraff som följt av den domen, begått nya brott. Påföljden för dessa har bestämts till fängelse motsvarande straffvärdet av den nya brottsligheten.
  • NJA 1983 s. 198:Rymning eller undanhållande.
  • RH 1994:81:Påföljd för brott mot lagen om vapenfri tjänst.
  • NJA 1993 s. 687:En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag. Brottsligheten har bedömts som medhjälp till bokföringsbrott som är att anse som grovt. Tillika fråga om påföljd för brottsligheten.
  • RH 2005:70:Fråga huruvida bestämmelsen i 34 kap. 6 § fjärde stycket brottsbalken medger att domstol dels förordnar om övervakning, dels förlänger prövotiden. Även fråga huruvida det förelegat lagliga förutsättningar för domstol att i förevarande fall meddela särskild föreskrift om missbruksavvänjande behandling.
  • NJA 1982 s. 64:En i kriminalvårdsanstalt intagen person A anmodade brevledes B att inköpa ett parti cannabisharts och söka föra in partiet på anstalten samt överlämna det till A. B efterkom dock inte anmaningen. I mål om ansvar för A för stämpling till narkotikabrott har det ansetts böra antagas att A avsett att partiet skulle inköpas för hans räkning och att B skulle försträcka honom köpeskillingen. Då ett fullgörande av uppdraget från B:s sida under dessa förhållanden inte skulle ha innefattat någon överlåtelse av narkotika från B till A, har åtalet ogillats.
  • RH 2012:54:Hovrätten har på grund av EU:s beaktanderambeslut ansett sig skyldig att vid straffmätningen ta hänsyn till att brottet begåtts innan den dömde påbörjat verkställighet i Danmark av en där meddelad dom.
  • RH 2012:70:Straffskärpning på grund av återfall i brott. Även fråga om följderna av ett utvisningsbeslut för en EU-medborgare.
  • NJA 1982 s. 102:Inbrottsstöld i bostad har i visst fall med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grov stöld.
  • RH 2002:4:Förordnande om att tidigare ådömd skyddstillsyn förenad med särskild behandlingsplan (s.k. kontraktsvård) skall omfatta visst ytterligare brott har medfört höjning av det alternativa fängelsestraffet.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

[K34]2 §  När rätten dömer till en ny påföljd för ett nyupptäckt brott ska den när påföljden bestäms iaktta att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: Bestämmelsen är ny. Den innehåller bestämmelser om straffmätning vid nyupptäckt brottslighet och ersätter den reglering som tidigare fanns i 3 § andra stycket och 7 § andra stycket. Tidigare föreskrevs i paragrafen att domstolen, när den tidigare påföljden är fängelse på livstid, ska besluta att påföljden även ska omfatta den tillkommande brottsligheten. Den bestämmelsen har flyttats till 1 § tredje stycket. Ändringarna behandlas i avsnitt ...

Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)

[K34]3 §  Rätten får besluta att en tidigare utdömd påföljd ska avse också tillkommande brottslighet. Ett sådant beslut får meddelas endast om det är fråga om nyupptäckt brottslighet som i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse.

[S2]Är den tidigare påföljden sluten ungdomsvård, ungdomsvård eller ungdomstjänst, får rätten, om det finns särskilda skäl för det, även i andra fall besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande brottsligheten. Lag (2016:491).

1 st.: Här återfinns asperationsprincipen, se även 29 kap. 1 § 1 st. Principen innebär att rätten vid situationer då flera brott begåtts får döma till ett straff som motsvarar det straff som skulle dömts ut om hela brottsligheten bedömts i ett sammanhang, se NJA 2009 s. 485 I. Ifall en bedömning av brotten i ett sammanhang skall ske beror på vilken kategori av brott som är aktuell, det tidsmässiga sambandet mellan brotten men även andra samband mellan brotten kan bli aktuella, se NJA 2008 s. 359.


2 st.: Vid flera brott får den enligt 26 kap. 2 § tillämpliga straffskalan användas där beroende på ett brotts maximistraff ytterligare tidsökning får ges enligt 26 kap. 2 § p. 1-3, se NJA 2008 s. 359.

Prop. 2015/16:151: Är den tidigare påföljden sluten ungdomsvård, ungdomsvård eller ungdomstjänst, får rätten, om det finns särskilda skäl för det, även i andra fall besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande brottsligheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar rätten får besluta att en tidigare utdömd påföljd får omfatta även tillkommande brottslighet. Tidigare innehöll paragrafen bestämmelser om domstolens ...

  • NJA 2016 s. 3:Straffet för mord. Fråga om den lagändring som år 2014 gjordes i 3 kap. 1 § brottsbalken har medfört att rättsläget förändrats (jfr NJA 2013 s. 376).
  • NJA 2009 s. 485:Frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts före den tidigare domen (I) eller innan denna börjat verkställas (II och III).
  • NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
  • NJA 2013 s. 376:Straffmätning för mord.
  • NJA 1994 s. 143:Fråga om bestämning av påföljd vid sammanträffande av brott. 34 kap 1 § BrB.
  • RH 2013:65:Avsaknad av haltbestämning av narkotika har inte lett till att åtal för grovt narkotikabrott ogillats och har inte heller påverkat straffvärdet när inga omständigheter framförts som gett skäl att anta att den aktuella narkotikan skulle avvika från vad som vanligen anses vara normal renhetsgrad. - Grunderna för bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken har ansetts vara tillämpliga när den tidigare påföljden ådömts genom slutligt beslut enligt vilket påföljd som bestämts i dom (skyddstillsyn) undanröjts.
  • RH 2013:57:Offentlig försvarare nekades ersättning för kostnad för utskrift av förundersökningsprotokoll som han erhållit i elektronisk form, eftersom sådana kostnader ansågs bli ersatta inom ramen för ersättningen för arbete.
  • RH 2016:7:Fråga om straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket BrB för brott som begåtts i tiden före en i Polen meddelad och verkställd dom.
  • NJA 1988 s. 657:Fråga huruvida brott mot vapenlagen var att anse som ringa brott.
  • NJA 2004 s. 797:En person placerar narkotika i ett skåp i sin svärmoders lägenhet, varefter han blir häktad och intagen i fängelse för ett annat brott. Under fängelsevistelsen informerar han sin hustru, som har fritt tillträde till lägenheten, om narkotikan. Fråga om hustrun har gjort sig skyldig till narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 34 kap. 3 § 2 st. BrB.
  • NJA 1993 s. 687:En person upprättade osanna fakturor som användes i bokföringen för ett bolag. Brottsligheten har bedömts som medhjälp till bokföringsbrott som är att anse som grovt. Tillika fråga om påföljd för brottsligheten.
Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K34]4 §  Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.

[S2]När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.

[S3]Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 a § första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd bestäms. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.

Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 a § första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller bestämmelser för det fall den som har frigetts villkorligt från fängelse begått nytt brott under prövotiden. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.9.

I första stycket anges i vilka fall rätten skall förklara villkorligt medgiven frihet förverkad. Till skillnad från för närvarande uttrycks en presumtion för att förverkande av villkorligt medgiven frihet – helt eller delvis ...

Prop. 2018/19:77: När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.

Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 b § första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd bestäms.

I paragrafen finns ...

  • NJA 1998 s. 713:Reformatio in pejus? Tillika fråga om beaktande av tidigare brottslighet enligt bestämmelsen i 29 kap 4 § BrB.
  • RH 2012:19:En person som frigetts villkorligt från ett tidsbestämt livstidsstraff för mord har under prövotiden för den villkorligt medgivna friheten dömts för bl.a. grov våldtäkt mot barn. Fråga om personen förverkat hela eller delar av den villkorligt medgivna friheten.
  • RH 1994:133:En person som fått sig anvisad en stulen bil har gjort sig skyldig till tillgrepp när han tagit bilen i sin besittning. Tillika fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet när senare brottslighet framstår som lindrigare än den tidigare.
  • NJA 1997 s. 842:Fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av nya brott som begåtts när prövotider med anledning av två olika villkorliga frigivningar samtidigt gällde för den tilltalade.
  • RH 2006:33:Hovrätten har undanröjt en skyddstillsyn och dömt till fängelse för den samlade brottsligheten. Ett av brotten i den tidigare domen var begånget under prövotid för villkorlig frigivning från ett dessförinnan ådömt fängelsestraff. Den villkorligt medgivna friheten har förklarats förverkad. - Oavsett att det skulle ha förelegat särskilda skäl för att enbart förordna en del av den villkorligt medgivna friheten förverkad om den tilltalade endast dömts för den gärning som begåtts under prövotiden, har vidare hela den villkorligt medgivna friheten förklarats förverkad för att återfallet i allvarlig brottslighet skall bli tillräckligt beaktat.
  • NJA 2015 s. 1129:Förverkande av villkorligt medgiven frihet när den dömde har begått nytt brott under prövotiden. Att det har skett en klart konstaterbar mildring av påföljdspraxis efter den tidigare domen ska beaktas vid bedömningen av om ett förverkande framstår som oskäligt (I-III).
  • NJA 1991 s. 436:Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
  • NJA 1989 s. 165:Förverkande av villkorligt medgiven frihet har inte ansetts kunna ske i samband med undanröjande av skyddstillsyn på grund av misskötsamhet (I och II).
  • NJA 2001 s. 35:Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa tidigare avkunnade domar. Dessutom fråga om tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna angående rätten till en rättegång inom skälig tid.
  • NJA 1991 s. 498:Fråga om straffvärdet för olaga vapeninnehav avseende en Magnumrevolver. Tillämpning av bestämmelserna i 34 kap. 4 § andra st. brottsbalken om förverkande av del av villkorligt medgiven frihet.
  • RH 2008:3:En person har samma dag som han villkorligt frigavs från avtjänande av fängelsestraff begått nya brott. Lagliga förutsättningar har ansetts föreligga att förverka den villkorligt medgivna friheten.
  • RH 2002:62:Särskilda skäl mot att förverka villkorligt medgiven frihet har befunnits föreligga vid återfall i olovlig körning, grovt brott.
  • NJA 1992 s. 320:Tillämpning av bestämmelserna i 34 kap 4 § 2 st BrB om förverkande av villkorligt medgiven frihet.
  • RH 1999:66:När påföljden har bestämts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s.k. kontraktsvård) har det alternativa fängelsestraffet bestämts enbart utifrån den aktuella brottslighetens straffvärde utan beaktande av att det rörde sig om återfall i brott.
  • NJA 1994 s. 389:Villkorligt medgiven frihet har ansetts kunna förklaras förverkad, när den dömde häktats under prövotiden men frigetts och inte erhållit del av åtal förrän efter prövotidens utgång. 34 kap 4 § 4 st BrB.
Ändrad: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

4 §  Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.

När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.

Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 b § första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd bestäms. Lag (2019:464).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K34]5 §  Tillämpas 1 § första stycket eller 3 § i fråga om någon som villkorligt frigivits från fängelse, ska, om brottet har begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.

[S2]Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

  1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
  2. om lång tid har förflutit mellan brotten, eller
  3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

[S3]Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 18 § eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §.

[S4]En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

Prop. 1997/98:96: I paragrafen har två nya stycken förts in vilka i paragrafens nya lydelse kommer att utgöra tredje och femte styckena. Ändringarna är föranledda av att bestämmelserna om samhällstjänst arbetats in i brottsbalken.

I tredje stycket har förts in bestämmelser som tar sikte på det fall att någon som har dömts till villkorlig dom visar sig ha begått ytterligare brott före prövotidens början vilka inte omfattas ...

Prop. 2018/19:77: Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
Ändrad: SFS 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

5 §  Tillämpas 1 § första stycket eller 3 § i fråga om någon som villkorligt frigetts från fängelse, ska, om brottet har begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.

Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

  1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
  2. om lång tid har förflutit mellan brotten, eller
  3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första stycket eller förlänga prövotiden med högst trehundrasextiofem dagar utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap. 17 §.

En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång. Lag (2019:464).

[K34]6 §  Om rätten med tillämpning av 3 § genom dom som fått laga kraft har beslutat att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, sluten ungdomsvård, ungdomsvård eller ungdomstjänst som dömts ut i tidigare mål ska avse ytterligare brott, och om den tidigare påföljden ändras av högre rätt genom dom som får laga kraft, ska frågan om påföljd för den tillkommande brottsligheten efter anmälan av åklagare prövas på nytt. Detsamma ska gälla, när påföljd avseende fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård bestämts med tillämpning av 2 § och den tidigare påföljden ändras.

[S2]Visar det sig, när en dom på fängelse på viss tid eller sluten ungdomsvård ska verkställas, att den dömde begått brottet före det att en påföljd som han eller hon dömts till för något annat brott har dömts ut, och framgår det inte av domarna att den andra påföljden har beaktats, ska, sedan domarna fått laga kraft, rätten efter anmälan av åklagare med tillämpning av 2 § bestämma vad den dömde ska undergå till följd av den dom som sist ska verkställas. En sådan prövning hindrar inte att domen får verkställas, om inte rätten beslutar något annat. Lag (2018:1253).

Prop. 2017/18:250: Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrade förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2.

Prop. 2015/16:151: Visar det sig, när en dom på fängelse på viss tid eller sluten ungdomsvård ska verkställas, att den dömde begått brottet före det att en påföljd som han eller hon dömts till för något annat brott har dömts ut, och framgår det inte av domarna att den andra påföljden har beaktats, ska, sedan domarna fått laga kraft, rätten efter anmälan av åklagare med tillämpning av 2 § bestämma vad den dömde ska undergå till följd av den dom som sist ska verkställas.

I ...

Prop. 1997/98:96: Första stycket i den nuvarande lydelsen har delats upp i två stycken.

Mellan dessa har förts in ett nytt andra stycke. Innehållet i detta motsvarar i sak förslaget till nytt tredje stycke i 5 §. Till skillnad från det lagrummet blir emellertid förevarade bestämmelser tillämpliga också när den tilltalade återfallit i brott under prövotiden. Det är således möjligt att med stöd av 1 § 1 förordna att en skyddstillsyn skall omfatta annan brottslighet även om denna har begåtts ...

  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • NJA 1981 s. 327:Fråga om utvisning på grund av brott. Tillika spörsmål om tillämpning av 34 kap 6 § 1 st BrB.
  • NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1991:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

[K34]7 §  Har en skyddstillsyn förenats med fängelse enligt 28 kap. 3 §, ska den utdömda fängelsepåföljden vid tillämpningen av detta kapitel anses som en del av skyddstillsynen. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: utdömda fängelsepåföljden vid tillämpningen av detta kapitel anses som en del av skyddstillsynen.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ett fängelsestraff som dömts ut i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 §, anses utgöra en del av skyddstillsynen vid tillämpning av 34 kap. Den bestämmelsen fanns tidigare i 1 § andra stycket. Vissa språkliga ändringar har också gjorts. Tidigare innehöll paragrafen bestämmelser om rättens alternativ ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny och behandlar den konkurrenssituation som uppkommer om den tidigare ådömda påföljden är sluten ungdomsvård.

Av första stycket följer att förordnande enligt 1 § 1 om att den tidigare utdömda påföljden skall avse också det andra brottet får meddelas endast om det är uppenbart att det andra brottet i jämförelse med det förra är utan nämnvärd betydelse för påföljden eller om det annars finns särskilda skäl för ett sådant förordnande. Bestämmelsen motsvarar ...

  • RH 2004:49:Fråga om tillämpning av reglerna i 34 kap. brottsbalken om sammanträffande av brott när den tidigare påföljden är sluten ungdomsvård.
Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)
Upphävd: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)

[K34]8 §  Uppkommer fråga om överlämnande eller utlämning till Sverige för verkställighet av en dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan överlämnande eller utlämning enligt den andra statens lagstiftning inte ske för alla brotten, ska rätten, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt utdömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet för vilken överlämnande eller utlämning kan äga rum.

[S2]Vad som föreskrivs i första stycket ska även gälla då fråga uppkommer om att en svensk brottmålsdom som avser två eller flera brott ska verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, men det finns hinder mot verkställighet enligt den andra statens lagstiftning i fråga om något eller några av brotten. Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen är ny och reglerar situationen när den som dömts till ungdomstjänst har begått annat brott innan påföljden börjat verkställas. Domstolen skall, om påföljden även för detta brott bestäms till ungdomstjänst, vid bestämmande av antal timmar ungdomstjänst, så långt möjligt, iaktta att det sammanlagda antalet timmar ungdomstjänst inte blir högre än det antal timmar som skulle ha bestämts som gemensam påföljd för brotten. Bestämmelsen är tillämplig både vid ungdomstjänst som fristående påföljd ...

Prop. 2015/16:151: Vad som föreskrivs i första stycket ska även gälla då fråga uppkommer om att en svensk brottmålsdom som avser två eller flera brott ska verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, lagen (2015:96) om ...

Införd: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare)
Ändrad: SFS 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom)
Upphävd: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)
9 § Har upphävts genom lag (1981:211).
10 § Har upphävts genom lag (2016:491).
11 § Har upphävts genom lag (2016:491).
12 § Har upphävts genom lag (1979:680).
13 § Har upphävts genom lag (1981:211).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Har upphävts genom lag (1975:667).
16 § Har upphävts genom lag (1975:667).
17 § Har upphävts genom lag (1975:667).
18 § Har upphävts genom lag (2016:491).

35 kap. Om bortfallande av påföljd

[K35]1 §  Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom

  1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,
  2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år,
  3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,
  4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,
  5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.

[S2]Innefattar en handling flera brott, må utan hinder av vad nu sagts påföljd ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan ådömas för något av dem.

  • RH 1993:38:Successiv preskription av perdurerande brott.
  • RH 1996:119:Preskription av bokföringsbrott har räknats från den tidpunkt då skyldigheten först åsidosatts.
  • NJA 1982 s. 321:Resning. Då rättstillämpning, som legat till grund för underrätts avgörande i brottmål, befunnits uppenbart strida mot lag, har på ansökan av den tilltalade resning beviljats utan prövning av frågan, huruvida en riktig rättstillämpning skulle leda till samma eller till ett för den tilltalade förmånligare resultat.
  • NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
  • RH 2012:6:Hovrätten har - till skillnad från tingsrätten - inte bedömt ett mutbrott som grovt brott. Brottet har därmed varit preskriberat, och hovrätten lämnade åtalet utan bifall.
  • NJA 1992 s. 126:Tiden för åtalspreskription när någon har skräpat ned i naturen räknas från det den nedskräpande handlingen fullbordades.
  • NJA 2013 s. 364:Trots avsaknad av delgivningskvitto har det ansetts tillförlitligen utrett att stämning i brottmål har blivit delgiven i tid för att hindra åtalspreskription.
  • RH 1996:56:Åklagaren har, sedan mer än tio år förflutit från det att påstått grovt skattebedrägeri fullbordats, justerat gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k. passivt skattebedrägeri till att avse s.k. aktivt sådant. Den justerade gärningsbeskrivningen har inte ansetts kunna innefattas av den ursprungliga och då justeringen har skett efter det att preskriptionstiden för brottet löpt ut, har åtalet ogillats.
  • NJA 2016 s. 880:Angrepp på parkeringsvakt som utfärdar kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering utgör inte förgripelse mot tjänsteman. Även fråga om åtalspreskription efter åtalsjustering.
  • NJA 1983 s. 741:Sedan allmän åklagare ansökt om stämning på aktiebolag och yrkat utdömande av bolaget förelagt vite, har TR:n utfärdat stämning icke på bolaget utan på bolagets verkställande direktör att svara på åtalet. Delgivning av stämningen med denne har ej medfört att bolaget ansetts ha fått del av åtalet med preskriptionsavbrytande verkan enligt 35 kap 1 § BrB.
  • NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål om åtal för mordbrand åberopat straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken om allmänfarlig vårdslöshet först sedan preskriptionstiden för ansvar enligt första stycket, men inte för grovt brott enligt andra stycket, gått ut.
  • RH 2010:29:Efter det att en gärningsman begått ett fullbordat häleri för vilket preskription inträtt, har han vidtagit ytterligare hälerihandlingar avseende samma konstföremål. Frågan om preskription inträtt också för dessa senare handlingar har besvarats jakande.
  • RH 1994:74:Tvegifte har inte ansetts vara ett perdurerande brott.
  • NJA 1981 s. 380:Fråga om beräkning av tid för åtalspreskription vid olaga vapeninnehav. 35 kap. 1 § 1 st och 4 § 1 st BrB.
  • RH 1996:76:Fråga om eget uttag i aktiebolag kan vara att anse som förskingring. Vidare fråga om möjlighet förelåg för hovrätten att, oaktat innehållet i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken, beakta preskription till undvikande av att påföljd oriktigt ådömdes.

[K35]2 §  Bestämmelserna i detta kapitel om bortfallande av påföljd gäller inte för

  1. mord eller dråp enligt 3 kap.1 eller 2 §,
  2. våldtäkt eller grov våldtäkt enligt 6 kap.1 § första eller tredje stycket, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,
  3. våldtäkt mot barn eller grov våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 §,
  4. brott enligt 2 § första eller tredje stycket lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,
  5. folkmord, brott mot mänskligheten eller grov krigsförbrytelse enligt 1, 2 eller 11 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,
  6. terroristbrott enligt 3 §1 eller 2 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, eller
  7. försök till brott som avses i 1, 5 eller 6.

[S2]Har någon begått brott som avses i första stycket innan han eller hon fyllt tjugoett år, gäller dock bestämmelserna om bortfallande av påföljd i detta kapitel. Lag (2020:173).

Prop. 2009/10:50: Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.1.

Paragrafen är ny. I dess första stycke anges vissa allvarliga brott som undantas från preskription. Av bestämmelsen följer att de uppräknade brotten inte blir föremål för åtalspreskription, påföljdspreskription eller absolut preskription.

De brott som omfattas anges i punkterna 1–4. I punkterna 1 och 4 undantas mord, dråp och terroristbrott ...

Prop. 2019/20:69: Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från preskription. I första stycket införs tre nya punkter (2–4). Punkterna 5–7 motsvarar innehållet i de hittillsvarande punkterna 2–4. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Införd: SFS 2010:60 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott)
Ändrad: SFS 2014:407 (Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser), 2020:173 (Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn)
Upphävd: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.)

[K35]3 §  Frigives häktad utan att hava erhållit del av åtal eller avvisas eller avskrives mål mot någon sedan han fått del av åtal, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som hade häktningen eller delgivningen ej skett.

[K35]4 §  De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

[S2]Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år:

  1. 6 kap.4-6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott,
  2. 6 kap.1-3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap.1, 2 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,
  3. 16 kap.10 a § första och sjätte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare,
  4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år.

[S3]Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades. Lag (2020:173).

Prop. 2012/13:194: Paragrafen innehåller regler om beräkning av preskriptionstid för åtalspreskription. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Prop. 2012/13:111: Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år:

Prop. 2004/05:45: Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av tid för åtalspreskription. Genom ändringar och ett tillägg av en ny andra mening i andra stycket har preskriptionstiden i förhållande till gällande rätt förlängts. Ändringarna motiveras närmare i avsnitt 15.

Vid vissa uppräknade sexualbrott mot barn skall preskriptionstiden enligt 1 § vid de uppräknade sexualbrotten räknas från den dag målsäganden fyller ...

Prop. 2009/10:50: Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.

I paragrafen finns bestämmelser om från vilken dag tiden för preskription ska räknas. Genom ett tillägg i andra styckets andra mening har preskriptionstiden förlängts beträffande brott mot lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, i de fall brottet begås mot barn. Ändringen ...

Prop. 2017/18:177: Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av tid för åtalspreskription. Andra stycket andra punkten, som reglerar en förlängd

Prop. 2019/20:69: Paragrafen innehåller bestämmelser om från vilken dag tiden för preskription ska räknas. I andra stycket punkt 3, som reglerar förlängd preskriptionstid för vissa barnpornografibrott, ändras hänvisningen avseende grovt barnpornografibrott. Detta är en följd av ändringarna i 16 kap. 10 a § och innebär ingen förändring i sak.

  • NJA 1992 s. 126:Tiden för åtalspreskription när någon har skräpat ned i naturen räknas från det den nedskräpande handlingen fullbordades.
  • NJA 1981 s. 380:Fråga om beräkning av tid för åtalspreskription vid olaga vapeninnehav. 35 kap. 1 § 1 st och 4 § 1 st BrB.
Ändrad: SFS 2010:399 (Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott), 2011:1298 (Följdändringar med anledning av införandet av skatteförfarandelagen), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2013:856 (Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp), 1996:659 (Översyn av skattebrottslagen), 2005:90 (En ny sexualbrottslagstiftning), 1982:150 (om ändring i brottsbalken m.m. (bokföringsbrott)), 1973:648 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.), 2013:365 (En skärpt sexualbrottslagstiftning), 2018:618 (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet), 1994:1499 (Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. ), 2020:173 (Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn)

[K35]5 §  Har upphört att gälla genom lag (1971:964).

[K35]6 §  I intet fall må påföljd ådömas sedan från dag som i 4 § sägs har förflutit

  1. fem år, om å brottet ej kan följa svårare straff än böter och tid för ådömande av påföljd för brottet bestämmes enligt 1 § 1,
  2. femton år, om i annat fall än i 1 sägs å brottet ej kan följa fängelse över två år,
  3. trettio år i övriga fall. Lag (1971:964).

  • NJA 1987 s. 388:Fråga huruvida den som ej återlämnat en förhyrd personbil på avtalad tid gjort sig skyldig till olovligt brukande. 10 kap 7 § BrB. Tillika fråga om tillämpning av 35 kap 6 § BrB avseende gärning beträffande vilken parterna godtagit TR:s bedömning och som vid tiden för HD:s dom är preskriberad.
Ändrad: SFS 1971:964 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för trafikbrott som begåtts utomlands, m.m.)

[K35]7 §  Ådömda böter bortfaller när fem år förflutit från det domen vann laga kraft. Detta gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen att böterna förvandlas, bortfaller de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

[S2]Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, för betalning av böterna, skall dock böterna betalas av den egendomen.

[S3]Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite. Lag (1983:351).

  • NJA 2012 s. 521:En tilltalad har av hovrätten dömts för brott. Därefter har det framkommit att han hade avlidit under den tid som målet handlades i hovrätten. När tingsrätten hade meddelat en friande dom, har åklagarens överklagande ansetts förfallet (I=B 2470-10). När tingsrätten hade meddelat en fällande dom har påföljden undanröjts (II=B 2895-11).
  • NJA 2012 s. 22:Fråga om bötesförvandling vid upprepad bötesbrottslighet.
  • RH 1999:98:När tilltalad som överklagat fängelsedom endast i fråga om påföljden avlidit, har hovrätten avskrivit målet utan att efterlevande beretts tillfälle att överta talan.
Ändrad: SFS 1979:190 (med förslag till lag om bötesverkställighet m.m.), 1983:351 (om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter))

[K35]8 §  Ådömt fängelse bortfaller, om domen ej börjat verkställas innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga kraft:

  1. fem år, om fängelse ej över ett år ådömts,
  2. tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över fyra år ådömts,
  3. femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men icke över åtta år ådömts,
  4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts,
  5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts. Lag (1971:964).

[K35]9 §  Avbrytes verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid, skall vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden beräknas med hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet. Tiden skall räknas från den dag avbrottet skedde eller, när villkor- lig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från den dag beslutet därom vann laga kraft.

[K35]10 §  Sluten ungdomsvård bortfaller, om domen inte börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft.

[S2]Avbryts verkställigheten av dom på sluten ungdomsvård skall vad som sägs i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den fortsatta verkställigheten. Tiden skall räknas från dagen för avbrottet. Lag (1998:604).

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om påföljdspreskription beträffande påföljden sluten ungdomsvård.

Av första stycket framgår att sluten ungdomsvård bortfaller om den inte har börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft. Femårsgränsen skall gälla oavsett påföljdens längd.

I andra stycket behandlas den situationen att avbrott sker i påbörjad verkställighet. Preskriptionstiden börjar löpa från den dag ...

Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Ändrad: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.)
Upphävd: SFS 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

[K35]11 §  Ungdomstjänst bortfaller, om verkställighet inte påbörjats innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft.

[S2]Avbryts verkställigheten av ungdomstjänsten skall vad som sägs i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den fortsatta verkställigheten. Tiden skall räknas från dagen för avbrottet. Lag (2006:891).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 6.5. I bestämmelsen föreskrivs preskriptionstider för utdömd ungdomstjänst. Den gäller såväl ungdomstjänst som fristående påföljd som ungdomstjänst i förening med ungdomsvård. Paragrafen innebär att ungdomstjänst bortfaller om den inte börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft. Om verkställigheten avbryts bortfaller den återstående delen av ...

Införd: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare)
Upphävd: SFS 1986:645 (om lag om disciplinförseelser av krigsmakt m.m.)

36 kap. Om förverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott

Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))
Ändrad: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.), 1986:1007 (om förverkande m.m.), 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:283 (Företagsbot), 2016:486 (Utökade möjligheter till förverkande)

Om förverkande

Förverkande av utbyte

[K36]1 §  Utbyte av ett brott enligt denna balk ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt denna balk. I stället för det mottagna får dess värde förklaras förverkat.

[S2]Om inte annat är särskilt föreskrivet, ska bestämmelserna i första stycket också tillämpas i fråga om utbyte av ett brott och ersättning för kostnader i samband med ett brott enligt annan lag eller författning, om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Lag (2008:370).

Prop. 2004/05:135: Andra stycket, som är nytt, motiveras i avsnitt 9.1. Om inte annat särskilt är föreskrivet skall bestämmelserna i första stycket ha motsvarande tilllämpning i fråga om utbyte av brott enligt annan lag eller författning, om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Det innebär att det i straffskalan för brottet angivna maximistraffet måste överstiga ett års fängelse. Om det i straffbestämmelsen är föreskrivet ...

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
  • NJA 1983 s. 286:Fråga om tillämpning av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m m.
  • NJA 1985 s. 316:Deltagare i pokertävling överlämnade till anordnaren av denna insatser, avsedda att utgöra prispengar i tävlingen. Insatserna har ansetts ej kunna förverkas hos anordnaren, som dömts för dobbleri som avses i 16 kap 14 § BrB. Pokaler, som skulle utgöra pris i tävlingen, har däremot förklarats förverkade såsom hjälp medel vid dobbleribrottet. (36 kap 1 och 2 §§ BrB).
  • NJA 2010 s. 374:Fråga om förutsättningarna för s.k. utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.
  • RH 2015:36:Vid förverkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken av utbyte av stöldbrott ska värdet bedömas utifrån det tillgripnas värde vid brottstillfället, i aktuellt mål de tillgripna varornas pris. Det förhållande att det tillgripna senare kan komma att säljas vidare till ett lägre pris på den svarta marknaden saknar betydelse vid bedömningen av brottsutbytets storlek. I aktuellt mål har det förhållandet heller inte beaktats inom ramen för bedömningen av om förverkandet av brottsutbytet är uppenbart oskäligt.
  • RH 1994:89:Bifall till yrkande om förverkande av vinning av brott har ansetts kräva ett påstående om individualiserat brott, vilket kan prövas av domstolen.
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))
Ändrad: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.), 1986:1007 (om förverkande m.m.)

[K36]1 a §  Vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte av ett brott förverkat ska bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas eller annars bli fullgjord. Lag (2008:370).

Prop. 2004/05:135: Bestämmelsen är ny. I första stycket föreskrivs att vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte av brott förverkat skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas eller annars bli fullgjord. Genom ändringen har bestämmelsen i 1 § andra stycket brutits ut och placerats i den nya 1 a §. Ändringen innebär i sak att den särskilda bestämmelsen om jämkning skall gälla generellt vid förverkande ...

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
Införd: SFS 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.)
Ändrad: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)

[K36]1 b §  Döms någon för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer och har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, ska även i annat fall än som avses i 1 § egendom förklaras förverkad, om det framstår som klart mera sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

[S2]Har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, gäller första stycket också om någon döms för

  1. dataintrång, utnyttjande av barn för sexuell posering, tagande av muta, givande av muta eller barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1–4,
  2. narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller olovlig befattning med narkotikaprekursorer enligt 3 b § första stycket samma lag,
  3. dopningsbrott enligt 3 § första stycket lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
  4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
  5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) eller organiserande av människosmuggling enligt 20 kap. 9 § första stycket samma lag, eller
  6. något annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer och som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form.

[S3]Vad som sägs om förverkande i första och andra styckena gäller också om någon döms för försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses där.

[S4]Förverkande enligt denna paragraf får inte beslutas om det är oskäligt. Lag (2016:486).

Prop. 2007/08:68: Paragrafen är ny och utgör en central del av det svenska genomförandet av artikel 3 i förverkanderambeslutet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2– 6.4 och 6.6.

Prop. 2015/16:155: 1. dataintrång, utnyttjande av barn för sexuell posering, tagande av muta, givande av muta eller barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1–4,

Prop. 2010/11:4: I första stycket regleras möjligheten att förverka utbyte av brottslig verksamhet när någon döms för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i sex år eller mer. Enligt andra stycket kan förverkande också tillgripas när någon döms för vissa särskilt angivna brott, som inte träffas av straffskaleavgränsningen, bl.a. grovt dopningsbrott enligt 3 a § lagen (1991:1969) ...

  • NJA 2010 s. 374:Fråga om förutsättningarna för s.k. utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.
  • NJA 2016 s. 641:Förutsättningar för utvidgat förverkande av sedlar som har påträffats i samband med narkotikainnehav.
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)
Ändrad: SFS 2011:115 (En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning), 2016:486 (Utökade möjligheter till förverkande)

[K36]1 c §  Som utbyte av ett brott eller av brottslig verksamhet anses vid förverkande även egendom som har trätt i stället för utbyte, avkastning av utbyte samt avkastning av det som trätt i stället för utbyte. Lag (2008:370).

Prop. 2007/08:68: Paragrafen är ny och utgörs i allt väsentligt av den bestämmelse som tidigare funnits i 1 a § andra stycket. Genom den nya placeringen – och genom att det numera talas också om utbyte av brottslig verksamhet – klargörs att paragrafen är tillämplig också vid förverkande enligt 1 b §.

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
  • NJA 2010 s. 374:Fråga om förutsättningarna för s.k. utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)

Förverkande av hjälpmedel, m.m.

[K36]2 §  Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna balk får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna balk, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling.

[S2]Vad som har sagts i första stycket gäller även egendom som frambragts genom brott enligt denna balk, egendom vars användande utgör sådant brott samt egendom som någon annars tagit befattning med på ett sätt som utgör sådant brott.

[S3]I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

[S4]Om inte annat är särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i första och tredje styckena också tillämpas i fråga om egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt annan lag eller författning, om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Lag (2005:283).

Prop. 2004/05:135: I första stycket har en ny andra mening förts in som innebär att bestämmelsen om hjälpmedelsförverkande utvidgas till att även avse egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott, om brottet fullbordats eller förfarandet utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. Bestämmelsen motiveras i avsnitt 10.2.

En förutsättning för att egendomen skall kunna ...

  • NJA 1985 s. 316:Deltagare i pokertävling överlämnade till anordnaren av denna insatser, avsedda att utgöra prispengar i tävlingen. Insatserna har ansetts ej kunna förverkas hos anordnaren, som dömts för dobbleri som avses i 16 kap 14 § BrB. Pokaler, som skulle utgöra pris i tävlingen, har däremot förklarats förverkade såsom hjälp medel vid dobbleribrottet. (36 kap 1 och 2 §§ BrB).
  • NJA 2017 s. 1070:Rätten till ett domännamn utgör egendom som kan förverkas.
  • NJA 1982 s. 59:En bil har använts som hjälpmedel vid tillgreppsbrott. Det finns inte någon särskild anledning räkna med att bilen skall komma till brottslig användning i fortsättningen. Föreligger särskilda skäl enligt 36 kap 2 § BrB att förklara bilen förverkad?
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)
Ändrad: SFS 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.)

[K36]3 §  Förverkande får även i annat fall än som avses i 2 § beslutas i fråga om föremål

  1. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning,
  2. som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan användning, eller
  3. som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom och som har påträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma till sådan användning. Lag (1989:136).

  • RH 2017:62:Skildring av barn i pornografisk bild?
  • RH 2011:55:Fråga om beviskrav i mål om förverkande. Även fråga om tappande part vid tingsrätten - utan att klaga i huvudsaken - har rätt till ersättning för rättegångskostnader där när huvudsaken ändras i hovrätten.
  • NJA 2014 s. 14:Lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi är tillämplig på lagringsmedel, såsom minneskort till mobiltelefon och hårddisk, som innehåller barnpornografi.
  • NJA 1986 s. 829:Målsägande har ansetts kunna föra särskild talan om förverkande av egendom som påståtts ha frambragts genom förfalskning, trots att hans talan inte grundats på förfalskningsbrottet utan på påstående att egendomen kan befaras komma till brottslig användning (36 kap 3 § BrB).
  • NJA 1996 s. 74:Systemoperatör för en BBS (Bulletin Board System), eller elektronisk anslagstavla, har dömts för upphovsrättsintrång avseende datorprogram. HovR:n har förverkat en dator och en däri inmonterad hårddisk med program. I anledning av systemoperatörens överklagande i förverkandedelen har HD fastställt förverkandet av hårddisken, medan förverkandeyrkande ogillats beträffande datorn.
  • NJA 2011 s. 556:Ett bollträ har ansetts vara ett sådant föremål som omfattas av 1 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
Ändrad: SFS 1983:224 (om ändring i brottsbalken m.m. (förverkande av knivar m.m till förebyggande av våldsbrott)), 1989:136 (om ändring i brottsbalken m.m. (förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m.m.))

[K36]4 §  Har det till följd av ett brott som är begånget i utövningen av näringsverksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren, skall värdet därav förklaras förverkat även när det inte följer av 1 eller 2 § eller annars är särskilt föreskrivet.

[S2]Vad som har sagts i första stycket gäller ej, om förverkande är oskäligt. Vid bedömningen av om så är förhållandet skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att annan betalningsskyldighet som svarar mot de ekonomiska fördelarna av brottet kommer att åläggas näringsidkaren eller annars fullgöras av denne.

[S3]Kan bevisning om vad som skall förklaras förverkat inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Lag (1986:1007).

  • NJA 2016 s. 202:Vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från vederlaget.
  • RH 2004:54:Förverkande enligt 36 kap. 4 § brottsbalken i miljöbrottmål.
  • NJA 1981 s. 452:Fråga om förverkande hos företrädare (verkställande direktör) för aktiebolag. 36 kap 4 § BrB och 18 § lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.
Ändrad: SFS 1981:827 (med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.), 1986:1007 (om förverkande m.m.), 1982:335 (om ändring i brottsbalken (ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet).)

Hos vem förverkande får ske, m.m.

[K36]5 §  Förverkande till följd av ett brott av egendom eller dess värde får, om inte annat har föreskrivits, ske hos

  1. gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,
  2. den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,
  3. den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4 §,
  4. den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

[S2]Tillhörde egendomen vid brottet inte någon av dem som anges i första stycket a–c, får den inte förklaras förverkad. Egendom som enligt 1 c § ska anses som utbyte får dock förklaras förverkad om den egendom, som den förverkade egendomen trätt i stället för, vid brottet tillhörde någon av dem som anges i första stycket a–c. Lag (2016:486).

Prop. 2007/08:68: Av paragrafen framgår hos vilka personer förverkande får ske. Genom en redaktionell ändring i första stycket klargörs att paragrafen ska tillämpas på alla i 36 kap. reglerade förverkandeformer utom den nya förverkandeformen i 1 b §. Någon saklig ändring följer alltså inte härav. Andra stycket har endast undergått en redaktionell ändring. De tidigare tredje och fjärde styckena har flyttats till 5 b §.

Prop. 2015/16:155: d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet inte någon av dem som anges i första stycket a–c, får den inte förklaras förverkad. Egendom som enligt 1 c § ska anses som utbyte får dock förklaras förverkad om den egendom, ...

Prop. 2004/05:135: I paragrafen anges mot vem en förverkandeförklaring kan riktas. Ett tillägg har gjort i andra stycket. I andra stycket föreskrevs tidigare att egendomen inte får förklaras förverkad, om den inte vid brottet tillhörde någon i den personkrets enligt vilken en förverkandeförklaring enligt första stycket a) – c) kan riktas mot. I enlighet med den nya bestämmelsen i 1 a § kan ett sakförverkande även ske av egendom som trätt i stället för det ursprungliga brottsutbytet samt avkastning från det som trätt ...

  • NJA 1991 s. 496:Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott, överklagade B - ensam - domen såsom intervenient under påstående att bilen tillhörde honom. Då B inte förlorade sin eventuella äganderätt genom förverkande i målet mot A, har han ansetts inte få ställning av självständig intervenient och i följd därav inte vara berättigad att själv fullfölja talan.
  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
  • NJA 1994 s. 404:Frågor, vid åtal för insiderbrottslighet, om handel har skett på värdepappersmarknaden och om den ägt rum under s k förbjuden tid. Tillika fråga om vinning av brott som tillfallit juridisk person skall förklaras förverkad även hos gärningsmannen.
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)
Ändrad: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet), 1987:791 (om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.), 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.), 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 2016:486 (Utökade möjligheter till förverkande)

[K36]5 a §  Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 1 b § får ske hos

  1. gärningsmannen eller annan som medverkat till det brott som förverkandet grundas på,
  2. den som förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva,
  3. den som förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning att anta att egendomen har samband med brottslig verksamhet.

[S2]Bestämmelser om förfarandet vid en talan om förverkande hos den som avses i första stycket 2 eller 3 finns i lagen (2008:369) om förfarandet vid förverkande av utbyte av brottslig verksamhet i vissa fall. Lag (2008:370).

[K36]5 b §  Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad.

[S2]Sådan rätt som har vunnits genom utmätning upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida det inte av särskild anledning förordnas att rätten ska bestå. Lag (2008:370).

Prop. 2007/08:68: Paragrafen är ny och utgörs i allt väsentligt av de tidigare tredje och fjärde styckena i 5 §. Genom den nya placeringen klargörs att bestämmelserna gäller också när förverkande av utbyte av brottslig verksamhet sker hos någon av dem som anges i 5 a §. I andra stycket har därutöver den sakliga ändringen gjorts, att bestämmelsen inte längre talar om sådan rätt som har vunnits genom betalningssäkring. Ändringen är påkallad av att betalningssäkring sedan den 1 juli 1994 inte föranleder utmätningsverkan. ...

  • RH 2011:55:Fråga om beviskrav i mål om förverkande. Även fråga om tappande part vid tingsrätten - utan att klaga i huvudsaken - har rätt till ersättning för rättegångskostnader där när huvudsaken ändras i hovrätten.
Införd: SFS 2008:370 (Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet)

[K36]6 §  I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk. Lag (1986:118)

  • NJA 1996 s. 74:Systemoperatör för en BBS (Bulletin Board System), eller elektronisk anslagstavla, har dömts för upphovsrättsintrång avseende datorprogram. HovR:n har förverkat en dator och en däri inmonterad hårddisk med program. I anledning av systemoperatörens överklagande i förverkandedelen har HD fastställt förverkandet av hårddisken, medan förverkandeyrkande ogillats beträffande datorn.
Ändrad: SFS 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

Om företagsbot

[K36]7 §  På yrkande av allmän åklagare ska ett företag åläggas företagsbot för brott, om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och brottet har begåtts i utövningen av

  1. näringsverksamhet,
  2. sådan offentlig verksamhet som kan jämställas med näringsverksamhet, eller
  3. annan verksamhet som ett företag bedriver, om brottet har varit ägnat att leda till en ekonomisk fördel för företaget.

[S2]För att företaget ska åläggas företagsbot krävs också

  1. att företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet, eller
  2. att brottet har begåtts av
    1. en person med ledande ställning i företaget, grundad på befogenhet att företräda företaget eller att fatta beslut på dess vägnar, eller
    2. en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten.

[S3]Med företag avses enskilda näringsidkare och juridiska personer.

[S4]Första stycket gäller inte, om brottet varit riktat mot företaget. Lag (2019:829).

Prop. 2005/06:59: Paragrafen har behandlats i kapitel 5.

Ändringarna innebär att möjligheterna att ålägga företagsbot har utökats. Kravet på att brottsligheten skall ha inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars ha varit av allvarligt slag har slopats. Även i övrigt har förutsättningarna att hålla näringsidkaren ansvarig för brott som begåtts i näringsverksamheten vidgats något.

Enligt bestämmelsens första ...

  • NJA 1991 s. 783:Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, som drev detaljhandel med livsmedel, på grund av överträdelse av bestämmelserna om märkning i livsmedelslagen (1971:511). Vid huvudförhandling i mål om företagsbot har HovR bestått av tre lagfarna domare utan nämnd. Domförhetsfelet har inte ansetts vara av så allvarlig art att HovR:ns dom borde undanröjas mot parternas önskan.
  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • RH 2017:17:Näringsidkare som brutit mot 9 § första stycket kreditupplysningslagen (1973:1173) har ålagts företagsbot.
  • NJA 2001 s. 579:Fråga om ansvar för miljöbrottslighet och åläggande av företagsbot på grund av damning i samband med tillverkning av torvbriketter.
  • MÖD 2001:24:Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk-----Den verksamhet som kommunen bedriver vid ett vattenverk är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2013:7:Fråga om företagsbot vid överträdelse av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om att ha utlänning i tjänst utan föreskrivet arbetstillstånd.
  • NJA 2015 s. 885:En enskild näringsidkare som har haft en utlänning utan arbetstillstånd anställd har fått betala en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § utlänningslagen. Ett åläggande av även företagsbot har bedömts medföra att den samlade reaktionen skulle bli oproportionerligt sträng. Företagsbot har därför eftergetts.
  • MÖD 2001:22:Miljösanktionsavgift vid sjukhus-----Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
  • RH 2013:13:Storleken av företagsbot vid arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Även storleken av skadeståndet till den förolyckades nära anhöriga för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).
  • RH 2011:54:En näringsidkares underlåtenhet att förebygga miljöbrott i verksamheten har föranlett företagsbot.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2016 s. 429:Arbetsmiljöbrott i samband med undervisning i kommunal grundskola har ansetts inte kunna föranleda företagsbot.
  • RH 1999:84:Talan mot kommun om företagsbot har ogillats på grund av att det brott som eventuellt begåtts inte hade sådan anknytning till den verksamhet som bedrevs att det kunde anses begånget i näringsverksamhet.
  • MÖD 2001:23:Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk-----Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
  • NJA 1999 s. 87:Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, på grund av brott mot miljöskyddslagen (1969:387) genom åsidosättande av koncessionsvillkor för mejeriverksamhet.
  • RH 2009:41:Yrkande om företagsbot gentemot ett s.k. faktureringsbolag har ogillats.
  • NJA 2007 s. 369:I samband med lossning av last från ett fartyg inträffade en olycka som ledde till att en anställd hos ett aktiebolag avled. Verkställande direktören, som hade ansvar för arbetsmiljön i bolaget, hade underlåtit att vidta erforderliga åtgärder till förebyggande av olycksfall. Fråga, i mål om ansvar för arbetsmiljöbrott, bl.a. om orsakssambandet mellan hans underlåtenhet och den anställdes död.
  • RH 2009:30:Storleken av företagsbot vid miljöbrott.
Införd: SFS 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))
Ändrad: SFS 1986:1007 (om förverkande m.m.), 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:283 (Företagsbot)

[K36]8 §  När ett företag åläggs företagsbot för flera brott, ska rätten bestämma en gemensam företagsbot för den samlade brottsligheten.

[S2]Vid fastställandet av företagsbotens storlek ska det först bestämmas ett sanktionsvärde om lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor. Sanktionsvärdet ska bestämmas med utgångspunkt i straffvärdet för den samlade brottsligheten. Särskild hänsyn ska tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens förhållande till verksamheten. Det ska också tas skälig hänsyn till om företaget tidigare har ålagts att betala företagsbot.

[S3]Om inte annat följer av 9 eller 10 §, ska företagsboten fastställas till ett belopp som motsvarar sanktionsvärdet. Lag (2019:829).

Prop. 2005/06:59: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.2.

Minimibeloppet för företagsbot har sänkts från 10 000 kr till 5 000 kr. Denna förändring är en naturlig följd av att tillämpningsområdet för företagsbot har vidgats till att också gälla mindre allvarlig brottslighet.

Samtidigt har maximibeloppet höjts från 3 miljoner kr till 10 miljoner kr. Höjningen syftar dels till att säkerställa att ...

  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • RH 2017:17:Näringsidkare som brutit mot 9 § första stycket kreditupplysningslagen (1973:1173) har ålagts företagsbot.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2013:7:Fråga om företagsbot vid överträdelse av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om att ha utlänning i tjänst utan föreskrivet arbetstillstånd.
  • NJA 2015 s. 885:En enskild näringsidkare som har haft en utlänning utan arbetstillstånd anställd har fått betala en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § utlänningslagen. Ett åläggande av även företagsbot har bedömts medföra att den samlade reaktionen skulle bli oproportionerligt sträng. Företagsbot har därför eftergetts.
  • RH 2019:3:Storleken på en företagsbot vid bokföringsbrott.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2016 s. 429:Arbetsmiljöbrott i samband med undervisning i kommunal grundskola har ansetts inte kunna föranleda företagsbot.
Ändrad: SFS 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:283 (Företagsbot)

[K36]9 §  Om sanktionsvärdet uppgår till minst 500 000 kronor, ska företagsboten för ett större företag sättas högre än vad som följer av 8 § (förhöjd företagsbot). Den förhöjda företagsboten ska fastställas till ett belopp som är befogat med hänsyn till företagets finansiella ställning. En förhöjd företagsbot får dock högst bestämmas till ett belopp som motsvarar femtio gånger sanktionsvärdet.

[S2]Med större företag avses enskilda näringsidkare och juridiska personer som motsvarar de kriterier som anges i 1 kap. 3 § första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).

[S3]Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte staten, kommuner eller regioner. Lag (2019:839).

Prop. 2005/06:59: Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.3.

I bestämmelsen regleras principerna för bestämmande av företagsbot. I första stycket har uttrycket ”brottslighetens art” slopats. I stället föreskrivs att det, när storleken av företagsbot bestäms, med beaktande av straffskalan för brottet skall tas särskild hänsyn till den skada eller fara som brottsligheten inneburit. Bedömningen skall i stor utsträckning ...

  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • RH 2017:17:Näringsidkare som brutit mot 9 § första stycket kreditupplysningslagen (1973:1173) har ålagts företagsbot.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2013:7:Fråga om företagsbot vid överträdelse av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om att ha utlänning i tjänst utan föreskrivet arbetstillstånd.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2016 s. 429:Arbetsmiljöbrott i samband med undervisning i kommunal grundskola har ansetts inte kunna föranleda företagsbot.
Ändrad: SFS 2019:839 (En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning), 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:283 (Företagsbot)

[K36]10 §  En företagsbot får sättas lägre än vad som borde ha skett med tillämpning av 8 och 9 §§, om

  1. brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan för företaget och den samlade reaktionen på brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng,
  2. företagets ägare eller innehavare döms till påföljd för brottet och den samlade reaktionen på brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng för honom eller henne,
  3. företaget efter förmåga har försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa de skadliga verkningarna av brottet,
  4. företaget frivilligt har angett brottet, eller
  5. det annars finns särskilda skäl för jämkning.

[S2]Om det är särskilt påkallat med hänsyn till något förhållande som avses i första stycket får företagsboten efterges. Lag (2019:829).

Prop. 2005/06:59: Paragrafen har behandlats i kapitel 7.

I bestämmelsen regleras grunderna för jämkning och eftergift av företagsbot. Bedömningen skall göras i förhållande till den bestämning av företagsboten som gjorts med tillämpning av 36 kap. 9 § brottsbalken. I det första stycket anges grunderna för jämkning.

Punkt 1 motsvarar den nuvarande regleringen i punkt 2 och gäller vissa fall av sanktionskumulation. ...

  • NJA 2012 s. 826:1. En person har tagit ut pengar från ett bolags konto och förmedlat dessa vidare till bolagets ledning, som underlät att bokföra transaktionerna. Personen har inte genom sitt förfarande ansetts främja bokföringsbrottet.2. När ett brott som kan ligga till grund för ett beslut om företagsbot har begåtts av en enskild näringsidkare och föranleder fängelse bör den straffrättsliga påföljden kunna ges företräde framför företagsbot. Ett yrkande om företagsbot för en näringsidkare som för brottet och för viss annan brottslighet dömdes till fängelse två år har avslagits.
  • RH 2017:17:Näringsidkare som brutit mot 9 § första stycket kreditupplysningslagen (1973:1173) har ålagts företagsbot.
  • NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
  • RH 2013:7:Fråga om företagsbot vid överträdelse av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om att ha utlänning i tjänst utan föreskrivet arbetstillstånd.
  • NJA 2015 s. 885:En enskild näringsidkare som har haft en utlänning utan arbetstillstånd anställd har fått betala en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § utlänningslagen. Ett åläggande av även företagsbot har bedömts medföra att den samlade reaktionen skulle bli oproportionerligt sträng. Företagsbot har därför eftergetts.
  • RH 2016:48:En tilltalad har dömts för grovt skattebrott och för försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt meddelats näringsförbud. Påföljden har bestämts till fängelse. Ett den tilltalade närstående aktiebolag har ålagts att betala företagsbot. Näringsförbudet och företagsboten har inverkat vid bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Påföljden för den tilltalade har däremot inte påverkat storleken av företagsboten.
  • NJA 2016 s. 429:Arbetsmiljöbrott i samband med undervisning i kommunal grundskola har ansetts inte kunna föranleda företagsbot.
  • RH 2016:69:Företagsbot för aktiebolag eftergavs. Bolagets ende aktieägare hade dömts till strängare påföljd än böter för det brott som företagsboten skulle avse. Företagsboten skulle därför leda till en oönskad sanktionskumulation som var alltför ingripande för den dömde aktieägaren.
  • NJA 2016 s. 994:När det tas ut en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § utlänningslagen av den som har haft en utlänning anställd trots att denne saknat arbetstillstånd, finns det i regel skäl att efterge företagsbot.
  • RH 2009:41:Yrkande om företagsbot gentemot ett s.k. faktureringsbolag har ogillats.
  • RH 2009:30:Storleken av företagsbot vid miljöbrott.
Införd: SFS 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))
Ändrad: SFS 2019:829 (Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:283 (Företagsbot)

[K36]10 a §  Om ett brott som kan föranleda talan om företagsbot

  1. har begåtts av oaktsamhet, och
  2. inte kan antas föranleda annan påföljd än böter

[S2]får brottet åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2006:283).

Prop. 2005/06:59: Paragrafen har behandlats i kapitel 8.

Bestämmelsen är ny. Den innebär att näringsidkarens ansvar i viss utsträckning görs primärt i förhållande till det individuella ansvaret när det gäller oaktsamma brott i näringsverksamhet som straffvärdemässigt ligger på bötesnivå.

I paragrafen föreskrivs att om ett brott som kan föranleda talan om företagsbot har begåtts av oaktsamhet och inte kan antas föranleda annan påföljd än böter får det åtalas av åklagare endast ...

  • NJA 2016 s. 714:Ersättning för privat försvarare vid talan om företagsbot.
  • NJA 2016 s. 429:Arbetsmiljöbrott i samband med undervisning i kommunal grundskola har ansetts inte kunna föranleda företagsbot.
Införd: SFS 2006:283 (Företagsbot)

Gemensamma bestämmelser

[K36]11 §  Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3 § ådömes.

[S2]Vid tillämpningen av första stycket skall villkorlig dom och skyddstillsyn samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skall, om så förordnas, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex månader. Lag (1986:118).

[K36]12 §  Förutsättes för förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan, som kan följa å brott, att någon dömts till påföljd, må rätten, om påföljd för brottet eftergives, i den mån omständigheterna föranleda därtill förordna, att sådan rättsverkan skall inträda. Lag (1986:118).

[K36]13 §  Har brott begåtts av någon som inte fyllt femton år eller som handlat under påverkan av en allvarlig psykisk störning får rätten besluta om för- verkande av egendom eller om annan särskild rättsverkan, som kan följa på brottet, endast om och i den mån det med hänsyn till hans psykiska tillstånd, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Lag (1991:1138).

[K36]14 §  Är det på grund av den brottsliges död eller av annan orsak inte längre möjligt att döma ut påföljd, får egendom förklaras förverkad eller företagsbot åläggas på grund av brottet eller åtgärd föreskrivas till förebyggande av missbruk endast om stämning i mål om detta delgetts inom fem år från det att brottet begicks.

[S2]En talan om förverkande av utbyte av ett brott eller av egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott får dock alltid prövas om stämning i mål om förverkande delgetts inom ett år från det att den omständighet inträffade som medför att påföljd inte längre kan dömas ut.

[S3]En talan enligt första eller andra stycket får väckas av åklagare endast om det är påkallat från allmän synpunkt. I fall som avses i första och andra styckena ska vad som sägs i 35 kap. 3 § ha motsvarande tillämpning. Lag (2016:486).

Prop. 2015/16:155: En talan om förverkande av utbyte av ett brott eller av egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott får dock alltid prövas om stämning i mål om förverkande delgetts inom ett år från det att den omständighet inträffade som medför att påföljd inte längre kan dömas ut.

En talan enligt första eller andra stycket får väckas av åklagare endast om det är påkallat från allmän synpunkt. I fall som avses i första ...

Ändrad: SFS 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot)), 2016:486 (Utökade möjligheter till förverkande)

[K36]15 §  Beslut om förverkande eller om åtgärd till förebyggande av missbruk eller om företagsbot förfaller, i den mån verkställighet ej skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft. Lag (1986:118).

[K36]16 §  Är i lag eller författning föreskrivet att förklaring skall meddelas om förverkande eller annan sådan särskild rättsverkan av brott, må detta likväl underlåtas, om denna rättsverkan är uppenbart oskälig. Lag (1986:1007).

  • NJA 2005 s. 133:En bil har använts som hjälpmedel vid grov narkotikasmuggling. Det har ansetts finnas särskilda skäl enligt 17 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling till att förklara bilens värde förverkat.
Ändrad: SFS 1986:1007 (om förverkande m.m.)

[K36]17 §  Förverkad egendom och företagsbot tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet.

[S2]Har utbyte av brott som svarar mot

  1. skada för enskild eller
  2. medel som en enskild är berättigad att få tillbaka

[S3]förklarats förverkat hos någon, svarar staten i dennes ställe för ersättning åt den skadelidande eller ersättningsberättigade intill värdet av vad som har tillfallit staten på grund av beslutet om förverkande. Vid verkställighet av detta beslut har den hos vilken förverkandet skett rätt att räkna av vad han eller hon visar sig ha utgett som ersättning till den skadelidande eller ersättningsberättigade. Lag (2005:283).

Prop. 2004/05:135: Ett tillägg har gjorts i andra stycket. Andra stycket bygger på tanken att anspråk som en målsägande kan ha och som svarar mot brottsutbytet, skall vinna företräde framför statens rätt till det förverkade beloppet. Vidare skall, vid verkställigheten av ett förverkande, den hos vilken förverkandet skett ha rätt att räkna av vad han visar sig ha utgett som ersättning till den skadelidande. Enligt den ändrade lydelsen skall detsamma gälla i fall där utbyte som förverkats svarar mot sådana medel som ...

Ändrad: SFS 2005:283 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.), 1986:1007 (om förverkande m.m.), 1986:118 (om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot))

37 kap. Om nämnderna

[K37]1 §  Regeringen bestämmer om landets indelning i verksamhetsområden för övervakningsnämnderna.

[S2]En övervakningsnämnd består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter, om inte regeringen förordnar att en viss nämnd skall ha flera ledamöter. Nämnden är beslutför med ordförande och två ledamöter. I brådskande fall och i ärenden av mindre vikt får ordföranden ensam besluta på nämndens vägnar. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

[S3]Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat. Lag (1983:240).

[K37]2 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar ordförande och vice ordförande i övervakningsnämnderna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare ska vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.

[S2]Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervakningsnämndens verksamhetsområde omfattar endast en kommun, och annars av regionfullmäktige. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun som inte ingår i en region, förrättas valet av regionfullmäktige och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhetsområde, fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av län.

[S3]Regionfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller ersättare ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i regionfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska det vid valet även bestämmas i vilken ordning de ska kallas till tjänstgöring.

[S4]Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för fyra år. Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.

[S5]När ledamot eller ersättare ska utses ska övervakningsnämnden göra anmälan om det till den som ska utse honom eller henne. Lag (2019:839).

[K37]3 §  Valbar till ledamot eller ersättare i en övervakningsnämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och som är folkbokförd inom nämndens verksamhetsområde. Den som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte väljas till ledamot eller ersättare. Inte heller får en lagfaren domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman eller advokat eller den som annars har till yrke att föra andras talan inför rätta väljas till ledamot eller ersättare. Övervakningsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.

[S2]Upphör en ledamot att vara valbar, är uppdraget förfallet. Lag (2010:612).

4 § Har upphävts genom lag (2010:612).

[K37]5 §  En ledamot och en ersättare i en övervakningsnämnd ska ha avlagt domared. För ledamot och ersättare ska samma jävsregler gälla som för domare. Bestämmelsen i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken ska dock inte tillämpas.

[S2]I fråga om beslut av en övervakningsnämnd gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om omröstning i brottmål i överrätt. Lag (2010:612).

[K37]6 §  Om den dömde begär det, har han eller hon rätt att höras muntligen i ett ärende hos en övervakningsnämnd. Lag (2010:612).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K37]7 §  Den som har dömts till fängelse får begära prövning av Kriminalvårdens beslut enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning eller själv meddela ett sådant beslut. Kriminalvården kan överlämna ett ärende enligt nämnda bestämmelser till nämnden för avgörande. Lag (2010:612).

Prop. 2004/05:176: Paragrafen reglerar den dömdes rätt att begära prövning av Kriminalvårdens beslut i frågor om övervakning hos övervakningsnämnden enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen. Ändringen, som är en konsekvens av att det inte längre kommer att finnas några lokala kriminalvårdsmyndigheter, innebär att den övervakningsnämnd är behörig inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. Detta torde inte medföra någon förändring jämfört med ...

Prop. 1997/98:96: I paragrafen finns bestämmelser om prövning av frivårdsmyndighets eller övervakningsnämnds beslut. Till följd av att kriminalvårdsorganisationen ändrats har i första stycket ordet frivårdsmyndigheten ersatts av den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Första stycket har även justerats språkligt. Vidare har tredje stycket tagits bort till följd av att Kriminalvårdsnämnden inte längre skall fatta beslut i frågor om villkorlig frigivning....

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka av Kriminalvårdens beslut som den som är villkorligt frigiven får överklaga till en övervakningsnämnd. Paragrafen hade tidigare ett andra stycke, som innehöll bestämmelser om överklagande av övervakningsnämndens beslut till Kriminalvårdsnämnden. Stycket har utgått eftersom nämnden avskaffas. Bestämmelser om överklagande av övervakningsnämndens beslut finns i stället i 11 §.

Prop. 2018/19:77: 15 § andra stycket andra meningen, 16 och 17 §§ och 19 § första stycket får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.

I paragrafen anges vilka av Kriminalvårdens beslut som får överklagas till övervakningsnämnden. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Av paragrafen följer att den frigivne ...

Ändrad: SFS 2010:612 (En ny fängelse- och häkteslagstiftning), 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

7 §  Kriminalvårdens beslut enligt 26 kap. 12 § första stycket, 13 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16 och 17 §§ och 19 § första stycket får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven. Lag (2019:464).

[K37]8 §  Bestämmelserna i 7 § tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den som har dömts till skyddstillsyn. Lag (2010:612).

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka av Kriminalvårdens beslut som den som har dömts till skyddstillsyn får överklaga till en övervakningsnämnd. I paragrafen har en redaktionell ändring gjorts med anledning av att andra stycket i 7 § utgått. Tidigare fanns ett andra stycke, som innehöll bestämmelser om överklagande av övervakningsnämndens beslut till hovrätten. Stycket har utgått. Bestämmelser om överklagande av övervakningsnämndens beslut finns i stället i 11 §.

Prop. 2004/05:34: I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av ett beslut av övervakningsnämnd.

I andra stycket har lagts till en hänvisning till 28 kap. 5 a § andra stycket. Därigenom införs en möjlighet att överklaga övervakningsnämnds beslut om övervakning för att den dömde skall stå under övervakning till dess samhällstjänsten fullgjorts, se vidare avsnitt 10.

Ändrad: SFS 1994:1037 (Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.), 2005:688 (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol), 2010:612 (En ny fängelse- och häkteslagstiftning), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 2005:45 (Ökad användning av intensivövervakning med elektronisk kontroll)

[K37]9 §  I ärende angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Lag (1996:1623).

[K37]10 §  Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut som avses i 7, 8 och 11 §§ gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. Lag (2011:422).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K37]11 §  Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap.11, 15, 18, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

[S2]Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas. Lag (2010:612).

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en övervakningsnämnds beslut.

Prop. 2018/19:77: Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.

I paragrafen finns regler om överklagande av övervakningsnämndens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 9.

I första stycket första meningen görs följdändringar med anledning av den ...

  • RH 2009:76:Fråga huruvida talan får föras mot övervakningsnämnds beslut.
Ändrad: SFS 2010:612 (En ny fängelse- och häkteslagstiftning), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

11 §  Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden ligger. Om beslutet rör frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17 eller 19 §, får det överklagas av Kriminalvården. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas. Lag (2019:464).

38 kap. Rättegångsbestämmelser m.m.

Prop. 1975:35: De nya bestämmelserna avses bli tillämpliga även på domar som med- delats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Införd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)
Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1975:293 (Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

[K38]1 §  Den som har dömts till villkorlig dom får före överklagandetidens utgång lämna förklaring, att han är nöjd med domen när det gäller den utdömda påföljden. En sådan förklaring skall avse även böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 §. Förklaringen avges i den ordning regeringen föreskriver.

[S2]En förklaring som lämnats i föreskriven ordning får inte tas tillbaka. Har den dömde överklagat domen, skall hans talan när det gäller påföljden för brottet anses återkallad genom förklaringen.

[S3]Angående nöjdförklaring i fråga om dom på fängelse och dom på sluten ungdomsvård är särskilt stadgat. Lag (1998:604).

[K38]2 §  Har domstol överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap. 2 §, får efter ansökan av åklagare den rätt som först dömt i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma till annan påföljd för brottet om den vård som socialnämnden i yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta om visar sig inte kunna anordnas. Lag (2006:891).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen innehåller inte längre några bestämmelser som gäller påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten. Regler om reaktioner vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst samt olika fall av hinder för verkställighet av sådana påföljder återfinns i stället i 32 kap. 4 §. Paragrafen reglerar därför enbart situationen när vård med stöd av 31 kap. 2 §, dvs. vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa ...

Prop. 1997/98:96: I denna paragraf finns bestämmelser om undanröjande av förordnande om överlämnande till vård inom socialtjänsten. Första stycket har omarbetats. Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Tredje stycket har kompletterats. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Skälen för ändringarna är föranledda av kravet på konsekvens och har motiverats närmare i avsnitt 10.3....

Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1981:29 (om socialtjänsten), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1981:1253 (om lag om vård av missbrukare i vissa fall, m.m.), 1994:97 (Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall)

[K38]2 a §  Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt vad som framgår av domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för domen visat sig felaktigt, får den rätt som först dömt i målet efter ansökan av åklagaren eller den dömde undanröja den ådömda påföljden och döma till ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får rätten förordna att den tidigare ådömda påföljden tills vidare inte får verkställas.

[S2]Är den tidigare påföljden villkorlig dom eller skyddstillsyn och bestäms den nya påföljden till fängelse, ska vid straffets bestämmande skälig hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Lag (2018:1253).

Prop. 1997/98:96: I andra stycket har första meningen kompletterats så att bestämmelsen även avser villkorlig dom. Om rätten undanröjer en villkorlig dom med stöd av första stycket skall den således vid straffmätningen beakta vad den dömde undergått till följd av den villkorliga domen. Ändringen är främst avsedd att få betydelse i de fall då den villkorliga domen har förenats med en föreskrift om samhällstjänst. I andra meningen har påföljden sluten ungdomsvård förts in vid sidan av fängelse. Det innebär ...

  • RH 1994:34:Tilltalad som fällts till ansvar för bokföringsbrott har, med beaktande av att han skulle komma att skiljas från sin anställning till följd av brottet, ådömts villkorlig dom. Sedan Arbetsdomstolen ogiltigförklarat avskedandet har hovrätten lämnat åklagarens yrkande att påföljden, med undanröjande av den villkorliga domen, skulle bestämmas till fängelse, utan bifall.
  • NJA 1998 s. 55:När ny påföljd skall bestämmas enligt 38 kap 2 a § BrB, måste den tidigare ådömda påföljden undanröjas. Dessutom fråga om reformatio in pejus.
Införd: SFS 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))
Ändrad: SFS 2018:1253 (En ny strafftidslag), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K38]3 §  Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket eller 6 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där villkorlig dom meddelats. Fråga om åtgärd enligt 32 kap. 4 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där ungdomsvård eller ungdomstjänst dömts ut.

[S2]Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid den tingsrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som har gjort framställning i ärendet är verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål där skyddstillsyn dömts ut.

[S3]Mål som avses i denna paragraf får också tas upp av den rätt, där brottmål mot den dömde är väckt eller där mål om åtgärd mot den dömde enligt 32 kap. 4 § redan tagits upp, eller av rätten i den ort där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen innehåller vissa forumregler. Bestämmelsen har ändrats mot bakgrund av att reglerna om undanröjande m.m. vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst samt olika fall av hinder för verkställighet av sådana påföljder har samlats i 32 kap. 4 §. En hänvisning till 32 kap. 4 § har lagts till i paragrafen. Ändringen innebär att frågor om undanröjande m.m. tas upp av den rätt som först avgjorde det mål i vilket dömts till ungdomsvård eller ungdomstjänst. Paragrafen behandlas i <a href="https://lagen.nu/prop/2005/06:165#S8-1" ...

Prop. 2015/16:151: Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid den tingsrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som har gjort framställning i ärendet är verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål där skyddstillsyn dömts ut.

Mål som avses i denna paragraf får också tas upp av den rätt, där brottmål mot den dömde är väckt eller där mål om åtgärd mot den dömde enligt 32 kap. 4 § redan tagits upp, eller av rätten i den ort där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller vissa forumregler.

Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.)

[K38]4 §  Anmälan enligt 34 kap. 6 § görs hos den rätt som först dömt i något av målen.

[S2]Anmälan enligt 34 kap. 8 § görs hos den rätt som först dömt i målet. Lag (2016:491).

Prop. 2015/16:151: Paragrafen innehåller forumregler för handläggning av vissa frågor som ska hänskjutas till domstol. Paragrafen har ändrats genom att en hänvisning i första stycket ändrats till 34 kap. 6 § i stället för 10 § och i andra stycket till 8 § i stället för 18 §. Det är en följd av ändringarna i 34 kap. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

Ändrad: SFS 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1975:293 (Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.)

[K38]5 §  Talan som avses i 27 kap. 6 § eller 28 kap. 8 § skall anses anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde. Lag (1981:211).

  • RH 2010:60:Domstolsverkets brottmålstaxa är inte tillämplig i mål om undanröjande av skyddstillsyn.

[K38]6 §  Nämndemän ska delta när en tingsrätt avgör en fråga som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 6 § andra stycket eller 8 §. Detsamma ska gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 4 §, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 5 §.

[S2]Vid avgörande av en fråga som avses i 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 § tredje stycket eller 28 kap.11 § första och andra styckena, är en tingsrätt domför med en lagfaren domare. Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: Paragrafen rör rättens sammansättning vid prövningen av olika frågor. Ändringen innebär att nämndemän alltid skall delta när en tingsrätt avgör frågor om reaktioner vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst samt olika fall av hinder för verkställighet av sådana påföljder. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

Prop. 2015/16:151: Vid avgörande av en fråga som avses i 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 § tredje stycket eller 28 kap. 11 § första och andra styckena, är en tingsrätt domför med en lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domförhet. Paragrafen har ändrats genom att två av hänvisningarna i första stycket har ändrats. Det är en följd av ändringarna i 34 kap. Vidare har tidigare hänvisningar till dåvarande 34 kap. 4 och 6 §§ i första stycket utgått eftersom det inte ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen innehåller domförhetsregler för vissa fall.

Första stycket har justerats språkligt. Andra stycket har kompletterats. Av kompletteringen följer att tings-

rätten är domför med en lagfaren domare när det gäller frågan om att upphäva eller ändra en föreskrift om samhällstjänst eller ungdomtjänst.

Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1983:377 (om underrätternas sammansättning m.m.), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1975:293 (Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)), 1975:1395 (Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m.m.)

[K38]7 §  Har upphört att gälla enligt lag (1981:211).

[K38]8 §  I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 2 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket eller 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 6 § andra stycket ska tingsrätten ge den dömde tillfälle att yttra sig. Begär denne att bli hörd muntligen, ska han eller hon ges tillfälle till det. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 8 § ska den dömde ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

[S2]En åtgärd enligt 28 kap.11 § första och andra styckena får beslutas utan att den dömde ges tillfälle att yttra sig. Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: I paragrafen regleras bl.a. frågor om att tingsrätten skall ge den dömde tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen har ändrats mot bakgrund av att reglerna om undanröjande m.m. vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst samt olika fall av hinder för verkställighet av sådana påföljder har samlats i 32 kap. 4 §. Ändringen innebär att hänvisningen till 31 kap. 1 § fjärde stycket har bytts ut mot en hänvisning till 32 kap. 4 §. Även en språklig justering har gjorts. Paragrafen behandlas i <a href="https://lagen.nu/prop/2005/06:165#S8-1" ...

Prop. 2015/16:151: En åtgärd enligt 28 kap. 11 § första och andra styckena får beslutas utan att den dömde ges tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid undanröjande eller ändring av påföljd. Paragrafen har ändrats genom att en hänvisning i första stycket har ändrats till 34 kap. 6 § andra stycket i stället för 10 § andra stycket och till 8 § i stället för till 18 §. Det är en följd av ändringarna i 34 kap. Vissa språkliga ändringar har också gjorts. ...

  • NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn. 1. Har parterna olika uppfattningar om sakförhållandena eller om de kan leda till undanröjande av en skyddstillsyn, har den dömde en principiell rätt till muntlig förhandling också i hovrätten. Detsamma gäller om oenigheten rör vilken påföljd som ska ersätta skyddstillsynen. 2. Utgångspunkten ska vara att om en samhällstjänst har misskötts så är det fråga om grov misskötsamhet som kan ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsynen. Det bör dock normalt krävas att övervakningsnämnden har vidtagit åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den dömde en varning, som har visat sig verkningslös för att ett undanröjande ska vara berättigat.
  • RH 2008:5:Tingsrätten har handlagt en begäran om undanröjande av skyddstillsyn och ett åtal för nytt brott. Målen har företagits till gemensam handläggning och avgjorts genom dom. Hovrätten har ansett grovt rättegångsfel därmed föreligga och återförvisat målet till tingsrätten.
Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1975:293 (Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.), 1988:942 (om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.))

[K38]9 §  Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 § tredje stycket, 28 kap.11 § första och andra styckena eller 34 kap. 6 § andra stycket eller 8 § gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 5 § angående föreskrifter, övervakning eller prövotid. Lag (2016:491).

Prop. 2005/06:165: Enligt paragrafen skall rättens beslut om vissa åtgärder gälla omedelbart om inte något annat förordnas. Detta gäller inte vid beslut enligt 32 kap. 4 § om undanröjande m.m. vid misskötsamhet av ungdomsvård och ungdomstjänst samt olika fall av hinder för verkställighet av sådana påföljder. Ändringen innebär att hänvisningen till 31 kap. 1 § fjärde stycket har tagits bort. Någon hänvisning till 32 kap. 4 § har inte gjorts. Paragrafen behandlas i avsnitt ...

Prop. 2015/16:151: Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut som ska gälla omedelbart. Som en följd av de ändringar som har gjorts i 34 kap. har den tidigare hänvisningen till vissa bestämmelser i 34 kap. ersatts. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

Prop. 1997/98:96: I de fall som behandlas i paragrafen gäller rättens beslut omedelbart om något annat inte förordnas.

Paragrafen har kompletterats. Härav följer att detta gäller även i fråga om beslut om upphävande eller ändring av föreskrift om samhällstjänst eller ungdomstjänst. Paragrafen har vidare justerats språkligt.

Ändrad: SFS 2006:891 (Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1975:667 (Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 2016:491 (Ny påföljd efter tidigare dom), 1987:761 (om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.)), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1974:205 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m.m.), 1975:293 (Regeringens proposition om ändringar i Iagstiftningen om utlämning för brott m.m.), 1973:918 (Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet)

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K38]10 §  Varning som beslutats av domstol eller övervakningsnämnd skall utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan varningen ej meddelas i samband med beslutet, må det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.

Prop. 2018/19:77: I paragrafen finns bestämmelser om sättet för att meddela en varning.

Bestämmelsen ändras på så sätt att Kriminalvården läggs till i uppräkningen av vilka instanser som är skyldiga att personligen meddela den dömde en varning. I paragrafen görs också språkliga justeringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändrad: SFS 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

10 §  Varning som beslutats av domstol, övervakningsnämnd eller Kriminalvården ska utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan domstolen eller övervakningsnämnden inte meddela varningen i samband med beslutet, får det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den. Lag (2019:464).

[K38]11 §  Har upphört att gälla genom lag (1973:918).

/Upphör att gälla U: 2020-07-01/

[K38]12 §  Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §. Lag (2010:612).

Prop. 1997/98:96: I paragrafen har ordet frivårdsmyndigheter ersatts av den nya benämningen lokala kriminalvårdsmyndigheter. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts.

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om polishandräckning. I paragrafen har, förutom en språklig ändring, gjorts den ändring som föranleds av att Kriminalvårdsnämnden avskaffas.

Prop. 2018/19:77: I paragrafen finns regler om när Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I bestämmelsen ändras den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap. 6 b § till att i stället avse 28 kap. 6 c §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändrad: SFS 2010:612 (En ny fängelse- och häkteslagstiftning), 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1979:680 (om ändring i brottsbalken, m.m.), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.), 1981:211 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1993:207 (om ändring i brottsbalken m.m.), 2019:464 (Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning)

/Träder i kraft I: 2020-07-01/

12 §  Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 c § eller 11 §. Lag (2019:464).

[K38]13 §  Kriminalvårdens beslut enligt denna balk kan inte överklagas annat än i de fall det är särskilt föreskrivet. Lag (2005:967).

Prop. 2004/05:176: Av paragrafen framgår att ett beslut av Kriminalvården inte kan överklagas annat än i de fall det är särskilt föreskrivet. Ändringen är föranledd av det faktum att det inte längre kommer att finnas olika myndighetsnivåer inom kriminalvården och att Kriminalvårdsstyrelsen därmed inte kommer att kunna ändra vad myndigheter på lägre nivå beslutat. I stället föreslås ett omprövningsförfarande, se 38 kap. 15 , 16 och 17 §§.

Vilka beslut det är som kan överklagas framgår av 38 kap. ...

Prop. 1997/98:96: I paragrafens första stycke har ordet frivårdsmyndighet ersatts av den nya benämningen en lokal kriminalvårdsmyndighet. I andra stycket har på

Lagrådets inrådan en hänvisning till 26 kap. 6 § tredje stycket och 7 §

införts.

Införd: SFS 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Upphävd: SFS 1974:565 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.)

[K38]14 §  Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap.6 och 7 §§ samt om avvisning enligt 38 kap. 17 § andra meningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2006:431).

Prop. 2005/06:123: Paragrafen, som behandlas i avsnitt 6.6, innehåller bestämmelser om överklagande av beslut som meddelats av Kriminalvården.

I paragrafen anges att Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta överensstämmer med vad som för närvarande gäller vid senareläggning av villkorlig frigivning och för andra beslut som Kriminalvården meddelar. ...

Prop. 2004/05:176: I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att ett avvisningsbeslut på grund av att en begäran om omprövning har inkommit för sent kan överklagas, se den nya 38 kap. 17 §.

Prop. 1997/98:96: I paragrafen, som är ny, föreskrivs i första stycket att Kriminalvårdsstyrelsen får ändra beslut som efter bemyndigande har meddelats av någon annan kriminalvårdsmyndighet. Vidare föreskrivs att den som beslutet angår får begära styrelsens prövning av beslutet, om det gått honom emot. Motsvarande bestämmelser beträffande det nuvarande s.k. tidstillägget finns i 61 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt....

Införd: SFS 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet), 1983:240 (om ändring i brottsbalken m.m. (villkorlig frigivning och krimanalvård i frihet) m.m.)
Ändrad: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag)
Upphävd: SFS 1990:1009 (om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen)

[K38]15 §  Beslut som avses i 14 § får inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

[S2]Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Lag (2005:967).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmer om ett omprövningsförfarande inom den nya myndigheten. Av paragrafen framgår att ett beslut som meddelats av den nya myndigheten, Kriminalvården, inte får överklagas innan det har omprövats av myndigheten. En sådan ändring får begäras av den det angår, om det gått honom eller henne emot, jfr 22 § förvaltningslagen (1986:223). Det är alltså samma kategori av personer som tidigare ...

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke regleras Kriminalvårdsstyrelsens möjlighet att överta lägre myndighets uppgift att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. I 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreskrivs att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart. Om beslutanderätten i frågor om att skjuta upp eller ...

Införd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)
Upphävd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet)

[K38]16 §  En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:967).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om de formella krav som ställs på en begäran om omprövning. Bestämmelsen gäller i stället för sin motsvarighet i 23 § förvaltningslagen. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.3.

Prop. 1997/98:96: Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ersättning från staten för skada som orsakas av den som fullgör samhällstjänst eller ungdomstjänst. Bestämmelsen motsvarar i princip 5 § lagen (1989:928) om samhällstjänst.

Införd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet), 1998:604 (Vissa reformer av påföljdssystemet)

[K38]17 §  Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Lag (2005:967).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om rättidsprövning och avvisning av en begäran om omprövning och gäller i stället för motsvarande bestämmelser i förvaltningslagen. Det ankommer på Kriminalvården att pröva om en begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om begäran om omprövning inte har det skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur ...

Införd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet)

[K38]18 §  Beslut som avses i 14 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Lag (2009:776).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Av paragrafen framgår att den länsrätt är behörig inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.4.

Införd: SFS 2005:967 (Kriminalvården - en myndighet)
Ändrad: SFS 2009:776 (En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans)

[K38]19 §  Mål om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap.6 och 7 §§ skall handläggas skyndsamt av domstolen. Lag (2006:431).

Prop. 2005/06:123: Paragrafen behandlas i avsnitt 6.7.2.

I paragrafen anges att mål om uppskjuten villkorlig frigivning skall handläggas skyndsamt av domstolen. Enligt 51 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) gäller motsvarande för närvarande för Kriminalvårdens handläggning ...

Införd: SFS 2006:431 (En modernare kriminalvårdslag)

[K38]20 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador som har orsakats av den dömde vid sådant oavlönat arbete som avses i 27 kap. 2 a § första stycket, 28 kap. 2 a § första stycket samt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1.Lag (2006:892).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Brottsbalk (1962:700)

Ändring, SFS 1965:280

    Förarbeten
    Rskr. 2012/13:235, Prop. 2012/13:74, Bet. 2012/13:JuU24
    Omfattning
    ändr. 20 kap 4 §, 21 kap 18 § 31 kap 3 §, 33 kap 5 §, 36 kap 13 §

Ändring, SFS 1965:620

    Omfattning
    ändr. 26 kap 6-10, 23 §§

Ändring, SFS 1965:726

    Omfattning
    ändr. 16 kap 13 §

Ändring, SFS 1966:188

    Omfattning
    ändr. 37 kap 1, 2 §§

Ändring, SFS 1966:295

    Omfattning
    ändr. 30 kap 7 §, 31 kap 3 §

Ändring, SFS 1966:415

    Omfattning
    ändr. 21 kap 20 §

Ändring, SFS 1967:942

    Omfattning
    ändr. 30 kap 7 §, 31 kap 3 §

Ändring, SFS 1968:165

    Omfattning
    ändr. 36 kap 1-4, 9, 10 §§; nya 36 kap 11, 12 §§

Ändring, SFS 1969:162

    Omfattning
    ändr. 6 kap 4, 7, 8 §§

Ändring, SFS 1969:259

    Omfattning
    ändr. 38 kap 6 §

Ändring, SFS 1969:512

    Omfattning
    ikrafttr. av 1969:259

Ändring, SFS 1970:224

    Förarbeten
    Prop. 1970:87
    Omfattning
    ändr. 16 kap 8 §; ny 16 kap 8 a §

Ändring, SFS 1970:225

    Förarbeten
    Prop. 1970:125
    Omfattning
    upph. 16 kap 7, 9 §§, 19 kap 10 §; nuvarande 16 kap 8 a § betecknas 9 §; ändr. 5 kap 5 §, 16 kap 5, 11 §§, 19 kap 11, 16 §§

Ändring, SFS 1970:414

Ändring, SFS 1970:489

Ändring, SFS 1971:188

    Förarbeten
    Prop. 1971:92
    Omfattning
    ny 13 kap 5 a §; ändr. 2 kap 3 §, 13 kap 12 §

Ändring, SFS 1971:570

Ändring, SFS 1971:874

    Förarbeten
    Prop. 1971:143
    Omfattning
    ändr. 5 kap 5 §, 8 kap 3, 13 §§, 17 kap 11 §

Ändring, SFS 1971:964

    Förarbeten
    Prop. 1971:114
    Omfattning
    upph. 35 kap 5 §; ändr. 2 kap 5 §, 35 kap 6, 8 §§

Ändring, SFS 1972:41

    Omfattning
    ikrafttr. av 1971:964 såvitt avser 2 kap 5 §

Ändring, SFS 1972:222

    Förarbeten
    Prop. 1972:96
    Omfattning
    ändr. 16 kap 14 §; nya 16 kap 14 a, 17 §§

Ändring, SFS 1972:362

Ändring, SFS 1972:629

Ändring, SFS 1972:812

    Förarbeten
    Prop. 1972:98
    Omfattning
    ändr. 2 kap 1-3, 6 §§; ny 2 kap 5 a §

Ändring, SFS 1973:17

    Förarbeten
    Prop. 1972:138
    Omfattning
    upph. 22 kap 19 §; ändr. 32 kap 6 §

Ändring, SFS 1973:43

    Förarbeten
    Prop. 1972:146
    Omfattning
    upph. 33 kap 3 §; ändr. 26 kap 8 §; nya 33 kap 5-8 §§

Ändring, SFS 1973:342

    Förarbeten
    Prop. 1973:92
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §, 13 kap 5 a, 6, 11, 12 §§

Ändring, SFS 1973:648

    Förarbeten
    Prop. 1973:32
    Omfattning
    upph. 7 kap 2 §; ändr. 6 kap 5 §, 7 kap 6 §, 35 kap 4 §

Ändring, SFS 1973:918

    Förarbeten
    Prop. 1973:131
    Omfattning
    upph. 38 kap 11 §; ändr. 26 kap 12, 14, 15, 18-20 §§, 27 kap 4, 6 §§, 28 kap 5, 7-9 §§, 29 kap 8 §, 30 kap 11 §, 34 kap 4-6 §§, 37 kap 7-9 §§, 38 kap 9 §

Ändring, SFS 1974:205

    Förarbeten
    Prop. 1974:20
    Omfattning
    ändr. 26 kap 5, 7-9 §§, 28 kap 3 §, 29 kap 3 §, 30 kap 4 §, 38 kap 9 §

Ändring, SFS 1974:565

    Förarbeten
    Prop. 1974:35
    Omfattning
    upph. 38 kap 13 §; ändr. 2 kap 5, 5 a §§, 5 kap 5 §, 17 kap 1 §, 18 kap 1, 2, 8 §§, 19 kap 1, 4, 12, 16 §§, 20 kap 12-14 §§, 21 kap 20 §, 22 kap 14, 16 §§, 37 kap 1-4 §§, 38 kap 1 §

Ändring, SFS 1974:596

    Förarbeten
    Prop. 1974:70
    Omfattning
    upph. 3 kap 4 §; ändr. 3 kap 10, 11 §§

Ändring, SFS 1974:753

Ändring, SFS 1975:239

    Förarbeten
    Prop. 1975:19
    Omfattning
    ändr. 4 kap 11 §; nya 4 kap 9 a, 9 b §§

Ändring, SFS 1975:293

    Förarbeten
    Prop. 1975:35
    Omfattning
    ändr. 38 kap 4, 6, 8, 9 §§; ny 34 kap 18 §

Ändring, SFS 1975:297

    Omfattning
    ikrafttr. av 1974:753

Ändring, SFS 1975:667

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
    Lagen (1948:491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.
    Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
    Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.
    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
    Har i författning, som tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t ensam, meddelats särskild föreskrift om straff eller åtal för åsidosättande av förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, får föreskriften upphävas eller ändras av regeringen, om upphävandet eller ändringen innebär att 20 kap. 3 § och 5 §tredje stycket i den nya lydelsen blir tillämpliga. Lag (1985:740).
    Förarbeten
    Prop. 1975:78
    Omfattning
    upph. 17 kap 3, 14 §§, 20 kap 6-15 §§, 21 kap 17 §, 32 kap 1-5 §§, 34 kap 14-17 §§, 35 kap 2 §; ändr. 1 kap 3-5 §§, 5 kap 5 §, 17 kap 1, 2, 4, 5, 7, 8, 15 §§, 20 kap 1-5 §§, 21 kap 18, 21, 22 §§, 33 kap 5 §, 35 kap 4 §, 38 kap 4, 6, 8, 9 §§, rubr. till 20, 32 kap; nya 32 kap 8 §, 33 kap 9 §

Ändring, SFS 1975:1292

Ändring, SFS 1975:1395

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:42
    Omfattning
    upph. 26 kap 3 §; ändr. 8 kap 4, 5 §§, 27 kap 6 §, 28 kap 9 §, 34 kap 5, 6 §§, 38 kap 6 §

Lag (1976:20) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:3
    Omfattning
    ändr. 2 kap. 5 a §; ny 2 kap. 3 a §

Lag (1976:56) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:82
    Omfattning
    ändr. 11 kap. 1, 3-5 §§; ny 11 kap. 8 §

Lag (1976:509) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:174
    Omfattning
    upph. 16 kap 6 §, 17 kap 6 §, 19 kap 8, 13 §§; ändr. 19 kap 4, 5, 7, 9, 14, 15 §§; nya 19 kap 8, 10 §§, 22 kap 2 a §

Lag (1976:510) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:113
    Omfattning
    upph. 16 kap 15 §, 21 kap 15 §; ändr. 16 kap 16 §

Lag (1976:601) om ändring i brottsbalken

Lag (1976:614) om ändring i brottsbalken

Förordning (1976:905) om ikraftträdande av lagen (1976:510) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1976:510

Lag (1976:1139) om ändring i brottsbalken

Lag (1977:103) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1975/76:176
    Omfattning
    ändr. 17 kap 7, 8 §§, 20 kap 2, 5 §§, rubr. till 17 kap; ny 17 kap 17 §

Lag (1977:312) om ändring i brottsbalken

Lag (1977:492) om ändring i brottsbalken

Lag (1977:984) om ändring i brottsbalken

Förordning (1978:101) om ikraftträdande av lagen (1976:20) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1976:20

Lag (1978:103) om ändring i brottsbalken

Lag (1978:597) om ändring i lagen (1977:984) om ändring i brottsbalken

Lag (1978:802) om ändring i brottsbalken

Lag (1978:894) om ändring i brottsbalken

Lag (1979:190) om ändring i brottsbalken

Lag (1979:375) om ändring i brottsbalken

Lag (1979:680) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1978/79:212
    Omfattning
    upph. 29 kap, 34 kap 7, 8, 12 §§; ändr. 1 kap 3 §, 26 kap 1, 4, 6, 19, 23 §§, 28 kap 1, 3, 4, 7-9, 11 §§, 33 kap 2, 4, 5, 7 §§, 34 kap 1, 4, 6, 9-11, 13, 18 §§, 35 kap 10 §, 36 kap 6 §, 37 kap 1, 4-6, 8, 9, 11 §§, 38 kap 1, 4, 6-9, 12 §§; ny 28 kap 6 a §

Lag (1980:102) om ändring i brottsbalken

Lag (1980:107) om ändring i brottsbalken

Lag (1980:579) om ändring i brottsbalken

Lag (1980:892) om ändring i brottsbalken

Lag (1980:1022) om ändring i brottsbalken

Lag (1980:1133) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:38
    Omfattning
    ändr. 16 kap 16 §, 25 kap 1-3, 5 §§

Lag (1981:29) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1979/80:1
    Omfattning
    upph. 31 kap 2 §; ändr. 17 kap 12 §, 28 kap 1 §, 31 kap 1 §, 38 kap 2 §

Förordning (1981:85) om ikraftträdande av lagen (1980:1133) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1980:1133

Lag (1981:211) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:76
    Omfattning
    upph. 30 kap, 34 kap 9, 13 §§, 35 kap 10 §, 37 kap 4, 9 §§, 38 kap 7 §; ändr. 1 kap 3 §, 26 kap 1, 7 §§, 33 kap 5, 7 §§, 34 kap 1, 10, 11, 18 §§, 36 kap 6 §, 37 kap 1, 5, 6, 10, 11 §§, 38 kap 1, 3-6, 8, 9, 12 §§; ny 26 kap 3 §

Lag (1981:328) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:331) om ändring i lagen (1981:211) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:462) om ändring i lagen (1981:29) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:463) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:469) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:108
    Omfattning
    ändr. 13 kap 9, 11 §§; ny 13 kap 8 a §

Lag (1981:827) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1980/81:84
    Omfattning
    ändr. 11 kap 1, 3 §§, 17 kap 13 §, 36 kap 4 §

Lag (1981:1126) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:1165) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1979/80:176
    Omfattning
    ändr. 19 kap 5, 7, 9, 16 §§; ny 19 kap 13 §

Lag (1981:1252) om ändring i brottsbalken

Lag (1981:1253) om ändring i lagen (1981:29) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:8
    Omfattning
    ändr. 38 kap 2 §; ny 3 p övergångsbest. till 1981:29

Lag (1981:1313) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:102) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:90
    Omfattning
    ändr. 20 kap 2, 4 §§
    Ikraftträder
    1982-04-01

Lag (1982:150) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:85
    Omfattning
    ändr. 11 kap 5, 7, 8 §§, 14 kap 4 §, 35 kap 4 §

Lag (1982:271) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:335) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:363) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:396) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:405) om ändring i brottsbalken

Lag (1982:1061) om ändring i brottsbalken

Lag (1983:48) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:168
    Omfattning
    ändr. 7 kap 4 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:224) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:89
    Omfattning
    ändr. 36 kap 3 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:240) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:85
    Omfattning
    upph. 28 kap 6 a §; nuvarande 37 kap 3 § betecknas 37 kap 4 §; ändr. 26 kap 6, 7, 9-16, 18, 19, 22, 23 §§, 27 kap 1, 2 §§, 28 kap 1-7, 11 §§, 31 kap 1 §, 34 kap 5, 6 §§, 37 kap 1, 2, nya 4, 7, 8, 10 §§, 38 kap 1, 3, 9, 12 §§; nya 37 kap 3 §, 38 kap 13, 14 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:295) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:143
    Omfattning
    ändr. 21 kap 20 §
    Ikraftträder
    1983-06-01

Lag (1983:351) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:93
    Omfattning
    ändr. 25 kap 7 §, 26 kap 2 §, 34 kap 11 §, 35 kap 7 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:377) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:126
    Omfattning
    ändr. 38 kap 6 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:486) om ändring i lagen (1983:48) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:165
    Omfattning
    ändr. 7 kap 4 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1984:275) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. För dem som efter lagens ikraftträdande alltjämt är krigsplacerade för tjänstgöring inom tjänstegrenen ordnings- och bevakningstjänst gäller äldre bestämmelser fortfarande.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:114
    Omfattning
    ändr. 22 kap 14 §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1984:389) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1983/84:111
    Omfattning
    ändr. 24 kap 2, 3, 5 §§
    Ikraftträder
    1984-10-01

Lag (1984:399) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1983/84:105
    Omfattning
    ändr. 4 kap 3 §, 6 kap
    Ikraftträder
    1984-07-01

Förordning (1984:723) om ikraftträdande av lagen (1984:389) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ikrafttr. av 1984:389
    Ikraftträder
    1984-10-01

Lag (1985:397) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:171
    Omfattning
    ändr. 31 kap 1 §
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:518) om ändring i brottsbalken

Lag (1985:740) om ändring i lagen (1975:667) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:117
    Omfattning
    ändr. övergångsbest. till 1975:667
    Ikraftträder
    1986-01-01

Lag (1985:942) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:7
    Omfattning
    ändr. 37 kap 3 §
    Ikraftträder
    1986-01-01

Lag (1986:43) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:30
    Omfattning
    ändr. rubr. till 11 kap, 11 kap 1-7 §§
    Ikraftträder
    1986-04-01

Lag (1986:47) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:117
    Omfattning
    ändr. 20 kap 2 §
    Ikraftträder
    1986-04-01

Lag (1986:118) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Bestämmelserna i 7--10 §§ gäller inte i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1985/86:23
    Omfattning
    nuvarande 36 kap 3 a-5 §§ betecknas 36 kap 4-6 §§, nuvarande 36 kap 6-12 §§ betecknas 36 kap 11-17 §§; ändr. 1 kap 8 §, nya 36 kap 5, 14, 15, 17 §§, rubr. till 36 kap; nya 36 kap 7-10 §§, rubr. närmast före 36 kap 1 §, rubr. närmast före nya 36 kap 7, 11 §§
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1986:123) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:65
    Omfattning
    ändr. 9 kap 1, 5 §§, 10 kap 5, 7 §§, 20 kap 2 §
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1986:444) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:98
    Omfattning
    ändr. 16 kap 9 §
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1986:645) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juni 1987.
    I fråga om disciplinstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    När någon före ikraftträdandet har varit tagen i förvarsarrest, tillämpas 33 kap. 5 § första stycket i dess äldre lydelse.
    Förarbeten
    Prop. 1985/86:9
    Omfattning
    upph. 21 kap 18-22 §§, 22 kap 2 a, 12-18 §§, 32 kap, 35 kap 11 §; ändr. 1 kap 3, 4 §§, 2 kap 3, 5 §§, 16 kap 5, 17 §§, 20 kap 2 §, 21 kap 1-14, 16 §§, 22 kap 1-11 §§, 24 kap 6 §, 33 kap 5, 9 §§, 34 kap 11 §, rubr. till 22 kap; nya 16 kap 6 §, 21 kap 15 §
    Ikraftträder
    1987-06-01

Lag (1986:1007) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet gäller 36 kap.1 och 17 §§ i deras äldre lydelse.
    1988:942.
    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
    2. Bestämmelsen i 38 kap. 2 a § gäller även i fråga om gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Har påföljd ådömts dessförinnan får dock undanröjande endast ske i fall då antagande att den dömde till följd av brottet inte kommer att drabbas av avskedande eller uppsägning visat sig felaktigt.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:6
    Omfattning
    ändr. 16 kap 14 §, 36 kap 1, 4, 7, 16, 17 §§
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1986:1104) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:170
    Omfattning
    ändr. 16 kap 15 §
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1987:610) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:124
    Omfattning
    ändr. 5 kap 5 §, 16 kap 9 §
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1987:761) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:106
    Omfattning
    upph. 33 kap 7 §; ändr. 2 kap 5 a §, 27 kap 5 §, 28 kap 1, 3, 5, 6, 8, 9, 11 §§, 33 kap 5 §, 34 kap 6 §, 38 kap 3, 6, 8, 9 §§
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:791) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:86
    Omfattning
    upph. 8 kap 3 §; ändr. 8 kap 4, 13 §§, 17 kap 11 §, 36 kap 5 §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1988:2) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:14
    Omfattning
    ändr. 3 kap 6 §, 8 kap 4 §
    Ikraftträder
    1988-02-01

Lag (1988:821) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:135
    Omfattning
    ändr. 31 kap 1 §
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1988:835) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:151
    Omfattning
    ändr. 16 kap 8 §; nya 16 kap 10 b, 10 c, 19 §§
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:925) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:85
    Omfattning
    ändr. 13 kap 9 §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1988:942) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:120
    Omfattning
    upph. 1 kap 7 §, 26 kap 4 §, 33 kap 1, 2, 4, 9 §§; ändr. 1 kap 3-6 §§, 13 kap 11 §, 20 kap 4 §, 26 kap 2, 11 §§, 27 kap 1, 2 §§, 28 kap 1-3, 6-9 §§, 31 kap 1 §, 33 kap 8 §, 34 kap 4-6 §§, 37 kap 7 §, 38 kap 6, 8 §§, rubr. till 33 kap; nya 29, 30 kap, 28 kap 6 a §, 38 kap 2 a §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1324) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ändr. 37 kap 3 §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1988:1483) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:13
    Omfattning
    ändr. 31 kap 2 §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Lag (1989:136) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:143
    Omfattning
    ändr. 36 kap 3 §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1989:608) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:113
    Omfattning
    ändr. rubr. till 20 kap, 20 kap 1 §
    Ikraftträder
    1989-10-01

Lag (1990:36) om ändring i brottsbalken

    Omfattning
    ändr. 38 kap 2 a §
    Ikraftträder
    1990-04-01

Lag (1990:64) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:28
    Omfattning
    ändr. 7 kap 4 §, 31 kap 1 §
    Ikraftträder
    1990-07-01

Lag (1990:218) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:54
    Omfattning
    ändr. 21 kap 3 §
    Ikraftträder
    1991-04-01

Lag (1990:416) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:130
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §, 13 kap 5 a, 6, 11, 12 §§; ny 13 kap 5 b §
    Ikraftträder
    1990-07-01

Lag (1990:894) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:70
    Omfattning
    ändr. 16 kap 10 b §
    Ikraftträder
    1991-01-01

Lag (1990:1009) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:154
    Omfattning
    upph. 38 kap 14 §; ändr. 26 kap 11-16 §§, 28 kap 6 a §, 37 kap 7, 10 §§, 38 kap 12, 13 §§
    Ikraftträder
    1991-01-01

Lag (1991:240) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
    2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
    3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:68
    Omfattning
    ändr. 16 kap 16 §, 25 kap 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 §§, 27 kap 2 §, 28 kap 2 §, 31 kap 1 §, 34 kap 5, 6 §§; ny 25 kap 9 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:451) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:127
    Omfattning
    ändr. 9 kap 6, 7 §§, 26 kap 8 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:510) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:153
    Omfattning
    ändr. 37 kap 3 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:679) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:140
    Omfattning
    nuvarande 3 kap 10, 11 §§ betecknas 3 kap 11, 12 §§; ändr. den nya 3 kap 12 §; ny 3 kap 10 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:1138) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
    2. Beträffande en gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller 30 kap. 6 § och 36 kap. 13 § i deras äldre lydelser.
    3. I mål, som avgörs efter ikraftträdandet men i vilket utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning eller utlåtande av socialstyrelsen enligt 3 § andra stycket lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål har avgetts före denna tidpunkt, skall 31 kap. 3 § i dess äldre lydelse tillämpas.
    4. Förordnande enligt 31 kap. 4 § om överlämnande till öppen psykiatrisk vård som har meddelats före ikraftträdandet skall verkställas även om verkställigheten inte har påbörjats före den tidpunkten. Efter ikraft- trädandet får sådant förordnande inte meddelas.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:58
    Omfattning
    upph. 31 kap 4 §; ändr. 29 kap 3 §, 30 kap 6 §,
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:1560) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:179
    Omfattning
    ändr. 16 kap 19 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1992:147) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:35
    Omfattning
    ändr. 6 kap 1, 2, 3, 4, 5, 6, 12 §§
    Ikraftträder
    1992-07-01

Lag (1992:373) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:109
    Omfattning
    ändr. 33 kap 5 §; ny 28 kap 6 b §
    Ikraftträder
    1992-07-01

Lag (1992:1154) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Prop. 1992/93:77, Bet. 1992/93:FöU5
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3, 5 §§
    Ikraftträder
    1993-01-01

Lag (1993:83) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:74, Prop. 1992/93:81, Bet. 1992/93:JuU14
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3, 5 §§; ny 15 kap 4 b §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1993:201) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
    2. Bestämmelserna i 26 kap.6--9 §§ i deras äldre lydelse skall fortfarande gälla för den som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid eller ålagts förvandlingsstraff för böter.
    Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts dessförinnan och fängelse som ådömts därefter, skall första stycket tillämpas på det förra straffet.
    1. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.
    Förarbeten
    Prop. 1992/93:4, Bet. 1992/93:JuU19
    Omfattning
    ändr. 25 kap 1, 6 §§, 26 kap 6, 7, 8, 9, 11 §§; ny 26 kap 6 a §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:207) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:220, Prop. 1992/93:141
    Omfattning
    ändr. 3 kap 5 §, 4 kap 5, 7 §§, 6 kap 7 §, 7 kap 4, 5 §§, 8 kap 10 §, 9 kap 6, 9 §§, 10 kap 7 §, 13 kap 1, 3 §§, 16 kap 10, 10 a, 15 §§, 17 kap 10, 11, 12 §§, 19 kap 10 §, 20 kap 2 §, 38 kap 12 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:209) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:221, Prop. 1992/93:142, Bet. 1992/93:JuU17
    Omfattning
    ändr. 26 kap 15 §, 28 kap 6, 6 a §§
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:350) om ändring i lagen (1993:83) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:326, Prop. 1992/93:81, Bet. 1992/93:JuU29
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3, 5 §§ i 1993:83

Lag (1993:601) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:443, Prop. 1992/93:200, Bet. 1992/93:TU30
    Omfattning
    ändr. 4 kap 8 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:1462) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:78, Prop. 1993/94:44, Bet. 1993/94:JuU11
    Omfattning
    ändr. 3 kap 7, 8 §§
    Ikraftträder
    1994-02-01

Ändring, SFS 1993:1646

    Omfattning
    ikrafttr. av 1993:83

Lag (1994:97) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
    2. Vad i 38 kap. 2 § andra stycket i dess nya lydelse sägs om yttrande av socialnämnden skall även avse yttrande som före den 1 juli 1994 avgivits av länsstyrelse.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:150, Prop. 1993/94:97, Bet. 1993/94:SoU16
    Omfattning
    ändr. 31 kap 2 §, 38 kap 2 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:119) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:174, Prop. 1993/94:120, Bet. 1993/94:UU12
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §; ny 22 kap 6 a §
    Ikraftträder
    1997-04-29

Lag (1994:306) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:298, Prop. 1993/94:101, Bet. 1993/94:JuU13
    Omfattning
    ändr. 29 kap 2 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:335) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:303, Prop. 1993/94:123, Bet. 1993/94:LU26
    Omfattning
    ändr. 11 kap 1, 3 §§
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:458) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
    2. Före den 1 juli 1999 skall, såvitt avser straffbestämmelse i annan lag eller författning än brottsbalken, 1 kap. 2 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas endast på straffbestämmelse som trätt i kraft efter utgången av juni månad 1994 eller som ändrats i något avseende efter denna tidpunkt.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:321, Prop. 1993/94:130, Bet. 1993/94:JuU27
    Omfattning
    nuvarande 24 kap 5, 6 §§ betecknas 24 kap 6, 8 §§; ändr. 1 kap 1, 2 §§, 23 kap 4 §, 24 kap 1, 2, 3, 4 §§, de nya 24 kap 6, 8 §§, 29 kap 3 §; nya 24 kap 5, 7, 9 §§
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:1037) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:377, Prop. 1993/94:190, Bet. 1993/94:JuU30
    Omfattning
    ändr. 37 kap 8 §
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1994:1119) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:414
    Omfattning
    ändr. 7 kap 1 §; ny 7 kap 1 a §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1994:1222) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:225, Prop. 1993/94:9, Bet. 1993/94:LU12
    Omfattning
    ändr. 11 kap 5 §
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1994:1411) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:40, Prop. 1994/95:23, Bet. 1994/95:JuU2
    Omfattning
    ändr. 9 kap 12 §, 10 kap 10 §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1994:1499) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
    2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1994/95:2, Bet. 1994/95:JuU5
    Omfattning
    upph. 6 kap 5 §; ändr. 6 kap 3, 4, 7, 12, 13 §§, 35 kap 4 §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1994:1622) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
    2. Val enligt den nya bestämmelsen skall äga rum första gången år 1998.
    3. Löpande tjänstgöringstid för dem som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:69, Prop. 1994/95:87, Bet. 1994/95:KU21
    Omfattning
    ändr. 37 kap 2 §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1994:1721) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:80, Prop. 1994/95:7, Bet. 1994/95:FöU2
    Omfattning
    ändr. 22 kap 6 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:316) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:196, Prop. 1994/95:133, Bet. 1994/95:JuU9
    Omfattning
    ändr. 15 kap 4 b §
    Ikraftträder
    1995-05-01

Lag (1996:401) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:237, Prop. 1995/96:37, Bet. 1995/96:FöU4
    Omfattning
    ny 2 kap 7 b §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:659) om ändring i brottsbalken

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:277, Prop. 1995/96:170, Bet. 1995/96:JuU23
    Omfattning
    ändr. 35 kap 4 §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:1623) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ny 37 kap 9 §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Ändring, SFS 1997:120

    Omfattning
    ikrafttr. av 1994:119

Lag (1997:389) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:218, Prop. 1996/97:135, Bet. 1996/97:JuU19
    Omfattning
    ändr. 17 kap 10 §
    Ikraftträder
    1997-07-01

Lag (1998:206) om ändring i brottsbalken

    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:180, Prop. 1997/98:44, Bet. 1997/98:KU18
    Omfattning
    ändr. 4 kap 10 §; ny 4 kap 9 c §
    Ikraftträder
    1998-10-24

Lag (1998:393) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:250, Prop. 1997/98:55, Bet. 1997/98:JuU13
Omfattning
ändr. 3 kap 5 §, 4 kap 1, 2, 3 §§, 5 kap 5 §, 6 kap 1, 3, 4, 8, 11, 12 §§; ny 4 kap 4 a §
Ikraftträder
1998-07-01

Lag (1998:598) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:208, Prop. 1997/98:95, Bet. 1997/98:JuU19
Omfattning
ändr. 37 kap 2 §
Ikraftträder
1998-09-01

Lag (1998:604) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
  2. Bestämmelserna i 26 kap. 6, 6 a, och 9 §§ skall tillämpas i sina äldre lydelser i fråga om den som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid, lägst tre månader. Beslut som avses i 6 § femte stycket skall dock fattas av Kriminalvården.
Första stycket tillämpas även på fängelse som verkställs gemensamt med fängelse som dömts ut efter ikraftträdandet. Lag (2005:967).
  1. Beslut enligt 26 kap. 7 § i dess nya lydelse får endast grundas på förhållanden som har inträffat efter ikraftträdandet.
  2. Bestämmelserna i 26 kap. 10 § i sin äldre lydelse skall tillämpas i fall då en villkorlig frigivning har ägt rum före ikraftträdandet.
  3. Bestämmelserna i 34 kap. 4 § om förverkande av villkorligt medgiven frihet i sin äldre lydelse skall tillämpas när återfall i brott under prövotiden har skett före ikraftträdandet.
  4. Bestämmelserna i 31 kap.1 och 1 a §§ i deras nya lydelser skall tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
  5. Genom denna lag upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst. Bestämmelserna i 4 § lagen om samhällstjänst skall dock fortfarande gälla beträffande den som utför sådant arbete som där avses på grund av en föreskrift som meddelats med stöd av den lagen.
Förarbeten
Rskr. 1997/98:275, Prop. 1997/98:96, Bet. 1997/98:JuU21
Omfattning
upph. 26 kap 6 a §; ändr. 26 kap 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 19 §§, 27 kap 4, 6 §§, 28 kap 3, 5, 6 a, 9 §§, 30 kap 5, 7, 8, 9 §§, 31 kap 1 §, 33 kap 5 §, 34 kap 1, 4, 5, 6, 10, 11 §§, 37 kap 7, 10 §§, 38 kap 1, 2, 2 a, 3, 6, 8, 9, 12, 13 §§; nya 27 kap 2 a §, 28 kap 2 a, 5 a §§, 31 kap 1 a §, 34 kap 7 §, 35 kap 10 §, 38 kap 14, 15, 16 §§
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:809) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:278, Prop. 1997/98:45, Bet. 1997/98:JoU20
Omfattning
upph. 13 kap 8 a §; ändr. 13 kap 9, 11 §§
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:1444) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1997/98:214, Prop. 1997/98:43, Bet. 1997/98:KU19
Omfattning
ändr. 16 kap 10 a, 10 b, 10 c, 12, 17 §§
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:1703) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 såvitt avser 2 kap. 3 § och 22 kap. 6 b § och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:25, Prop. 1997/98:174, Bet. 1998/99:UU4
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §, 22 kap 7 §; nya 22 kap 6 b, 6 c §§
Ikraftträder
1999-05-01

Lag (1999:164) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:134, Prop. 1998/99:19, Bet. 1998/99:JuU8
Omfattning
ändr. 9 kap 6 §; nya 9 kap 6 a, 7 a §§
Ikraftträder
1999-07-01

Lag (1999:197) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:167, Prop. 1998/99:32, Bet. 1998/99:JuU16
Omfattning
ändr. 2 kap 5 a §, 17 kap 7, 17 §§, 20 kap 2, 5 §§; ny 9 kap 3 a §
Ikraftträder
1999-07-01

Lag (1999:792) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:4, Prop. 1998/99:108, Bet. 1998/99:JuU24
Omfattning
ändr. 17 kap 15 §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (1999:845) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:22, Prop. 1998/99:145, Bet. 1999/2000:JuU3
Omfattning
ändr. 4 kap 4 a §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (1999:1081) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för de räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999.
  2. I fråga om understödsföreningar som med stöd av punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:1114) om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag alltjämt tillämpar 29 och 30 §§ lagen (1972:262) om understödsföreningar gäller 11 kap. 5 § fortfarande i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:50, Prop. 1998/99:130, Bet. 1999/2000:LU2
Omfattning
ändr. 11 kap 5 §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (1999:1154) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:78, Prop. 1999/2000:1, Bet. 1999/2000:JuU1
Omfattning
ändr. 2 kap 3, 5 §§
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (2000:175) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:151, Prop. 1999/2000:26, Bet. 1999/2000:JuU10
Omfattning
ändr. 26 kap 8 §, 33 kap 5, 6, 7, 8 §§
Ikraftträder
2000-10-01

Lag (2000:345) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:215, Prop. 1999/2000:64, Bet. 1999/2000:JuU17
Omfattning
ändr. 2 kap 3, 5 §§
Ikraftträder
2000-08-01

Lag (2000:563) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 2 kap 5 a §
Ikraftträder
2000-10-01

Förordning (2000:646) om ikraftträdande av lagen (2000:345) om ändring i brottsbalken

Omfattning
ikraftr. av 2000:345

Lag (2000:1157) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:77
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §
Ikraftträder
2000-12-08

Lag (2001:31) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:138, Prop. 2000/01:40, Bet. 2000/01:JuU9
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §, 14 kap 6, 12 §§; ny 14 kap 6 a §
Ikraftträder
2001-04-01

Lag (2001:348) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:224, Prop. 2000/01:85, Bet. 2000/01:JuU25
Omfattning
ändr. 3 kap 7, 8 §§, 23 kap 2 §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:457) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:259, Prop. 2000/01:80, Bet. 2000/01:SoU18
Omfattning
ändr. 31 kap 1, 2 §§
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:780) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:3, Prop. 2000/01:133, Bet. 2001/02:JuU2
Omfattning
ändr. 2 kap 5 a §, 9 kap 11 §
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2002:117) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:164, Prop. 2001/02:59, Bet. 2001/02:JuU12
Omfattning
ändr. 17 kap 10 §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:332) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:234, Prop. 2001/02:59, Bet. 2001/02:KU23
Omfattning
ändr. 29 kap 2 §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:436) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:270, Prop. 2001/02:124, Bet. 2001/02:JuU27
Omfattning
ändr. 4 kap 2, 3, 10 §§; ny 4 kap 1 a §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:800) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:234, Prop. 2001/02:59, Bet. 2001/02:KU23
Omfattning
ändr. 16 kap 8 §
Ikraftträder
2003-01-01

Lag (2003:149) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:148, Prop. 2002/03:38, Bet. 2002/03:JuU12
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §, 13 kap 5 a §
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:408) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:225, Prop. 2002/03:53, Bet. 2002/03:SoU15
Omfattning
ändr., 3 kap 12 §, 5 kap 5 §, 29 kap 2 §
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:780) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:24, Prop. 2002/03:119, Bet. 2003/04:FöU2
Omfattning
ändr. 16 kap 15 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:857) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:15, Prop. 2002/03:138, Bet. 2003/04:JuU3
Omfattning
ändr. 12 kap 1, 5 §§
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:1157) om ändring i brottsbalken

Omfattning
ändr. 2 kap 5 a, 8 §§, 33 kap 7 §, 34 kap 18 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2004:404) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:233, Prop. 2003/04:70, Bet. 2003/04:JuU21
Omfattning
ändr. 17 kap 7, 17 §§, 20 kap 2, 5 §§
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:406) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:232, Prop. 2003/04:111, Bet. 2003/04:JuU20
Omfattning
upph. 4 kap 3 §; ändr. 4 kap 1 a, 10 §§
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:785) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser gäller beträffande gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:8, Prop. 2003/04:152, Bet. 2004/05:SfU4
Omfattning
ändr. 20 kap 2 §
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2004:1000) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:44, Prop. 2004/05:7, Bet. 2004/05:FöU2
Omfattning
ändr. 2 kap 7 b §
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2004:1072) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:33, Prop. 2003/04:182, Bet. 2004/05:KU4
Omfattning
ändr. 16 kap 19 §
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2005:45) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 2005. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:148, Prop. 2004/05:34, Bet. 2004/05:JuU14
Omfattning
ändr. 37 kap 8 §
Ikraftträder
2005-04-01

Lag (2005:90) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005, då lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster skall upphöra att gälla.
  2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:164, Prop. 2004/05:45, Bet. 2004/05:JuU16
Omfattning
upph. 6 kap; ändr. 2 kap 2 §, 4 kap 1 a §, 16 kap 10 a §, 35 kap 4 §; nya 6 kap
Ikraftträder
2005-04-01

Lag (2005:242) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:208, Prop. 2004/05:69, Bet. 2004/05:JuU24
Omfattning
ändr. 11 kap 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8 §§
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:283) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:237, Prop. 2004/05:135, Bet. 2004/05:JuU31
Omfattning
ändr. 36 kap 1, 2, 5, 17 §§; ny 36 kap 1 a §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:437) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:284, Prop. 2004/05:137, Bet. 2004/05:LU25
Omfattning
ändr. 5 kap 5 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:688) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet. 2004/05:JuU29
Omfattning
ändr. 37 kap 8 §
Ikraftträder
2008-11-01

Lag (2005:885) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:56
Omfattning
ändr. rubr. till 6 kap
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2005:967) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:21, Prop. 2004/05:176, Bet. 2005/06:JuU2
Omfattning
upph. 38 kap 15 §; nuvarande 38 kap 16 § betecknas 38 kap 19 §; ändr. 26 kap 9, 11, 12, 13, 14, 15, 16 §§, 27 kap 4 §, 28 kap 5 a, 6 a §§, 37 kap 2 §, p 2 ikrafttr.- och övergångsbest. till 1998:604, 37 kap 7, 10 §§, 38 kap 12, 13, 14 §§; nya 38 kap 15, 16, 17, 18 §§
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2006:274) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:194, Prop. 2005/06:68, Bet. 2005/06:JuU20
Omfattning
ändr. 7 kap 5 §; ny 7 kap 2 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:283) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:169, Prop. 2005/06:59, Bet. 2005/06:JuU13
Omfattning
ändr. 36 kap 7, 8, 9, 10 §§; ny 36 kap 10 a §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:431) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
  2. Beslut enligt 26 kap. 6 § andra stycket i dess nya lydelse får endast grundas på förhållanden som har inträffat efter ikraftträdandet.
  3. Bestämmelserna i 26 kap. 7 § skall tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet. I ett sådant fall skall 38 kap. 14 § tillämpas i sin äldre lydelse.
  4. Den äldre lydelsen av 38 kap. 19 § skall fortfarande tillämpas för påföljd som före ikraftträdandet dömts ut enligt 31 kap. 1 § tredje stycket 2.Lag (2006:892).
Förarbeten
Rskr. 2005/06:292, Prop. 2005/06:123, Bet. 2005/06:JuU33
Omfattning
nuvarande 38 kap 19 §, betecknas 38 kap 20 §; ändr. 26 kap 6, 7, 9 §§, 38 kap 14 §; ny 38 kap 19 §
Ikraftträder
2007-01-01

Lag (2006:549) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:286, Prop. 2005/06:124, Bet. 2005/06:LU35
Omfattning
ändr. 11 kap. 2 §
Ikraftträder
2007-01-01

Lag (2006:574) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:262, Prop. 2005/06:122, Bet. 2005/06:JuU25
Omfattning
ändr. 25 kap 2, 3, 6 §§
Ikraftträder
2006-10-01

Lag (2006:891) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
  2. Bestämmelserna i 32 kap.1-3 §§ i deras nya lydelser skall tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet. 3. Den upphävda bestämmelsen i 31 kap. 1 § fjärde stycket samt bestämmelserna i 38 kap.2, 3, 6, 8 och 9 §§ i sina äldre lydelser skall fortfarande tillämpas för påföljd som före ikraftträdandet dömts ut enligt 31 kap. 1 §.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:294, Prop. 2005/06:165, Bet. 2005/06:JuU34
Omfattning
upph. 31 kap 1, 1 a §§; ändr. 30 kap 1, 5 §§, 33 kap 6 §, 34 kap 11 §, 38 kap 2, 3, 6, 8, 9 §§, rubr. närmast före 31 kap; nya 34 kap 8 §, 35 kap 11 §, nytt 32 kap
Ikraftträder
2007-01-01

Lag (2006:892) om ändring i lagen (2006:431) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:294, Prop. 2005/06:165, Bet. 2005/06:JuU34
Omfattning
ändr. 38 kap 20 § i 2006:431; ny 4 p övergångsbest. till 2006:431

Lag (2007:213) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2006/07:147, Prop. 2006/07:66, Bet. 2006/07:JuU13
Omfattning
ändr. 4 kap 9 c §
Ikraftträder
2007-06-01

Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (2005:688) om ändring i brottsbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2005:688

Lag (2008:34) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:129, Prop. 2006/07:127, Bet. 2007/08:JuU6
Omfattning
ändr. 26 kap 15 §
Ikraftträder
2008-04-01

Lag (2008:264) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:184, Prop. 2007/08:60, Bet. 2007/08:NU11
Omfattning
ändr. 8 kap 12 §; ny 8 kap 10 a §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2008:320) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:204, Prop. 2007/08:97, Bet. 2007/08:JuU25
Omfattning
ändr. 29 kap 3 §, 30 kap 6 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2008:370) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
  2. För brott begångna före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Även om ett brott har begåtts efter ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser vid förverkande hos någon som avses i 5 a § första stycket 2 och vars förvärv har skett före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:203, Prop. 2007/08:68, Bet. 2007/08:JuU18
Omfattning
ändr. 36 kap 1, 1 a, 5 §§; nya 36 kap 1 b, 1 c, 5 a, 5 b §§, rubr. närmast före 36 kap 1, 2, 5 §§
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2008:569) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:219, Prop. 2007/08:95, Bet. 2007/08:AU7
Omfattning
ändr. 5 kap 5 §, 16 kap 9 §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2009:255) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:208
Omfattning
upph. 7 kap. 1 a §
Ikraftträder
2009-05-01

Lag (2009:343) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:235, Prop. 2008/09:149, Bet. 2008/09:JuU27
Omfattning
ändr. 6 kap 14 §; ny 6 kap 10 a §
Ikraftträder
2009-07-01

Lag (2009:396 ) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:251, Prop. 2008/09:118, Bet. 2008/09:JuU17
Omfattning
ändr. 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 13 kap. 2, 3, 5, 5 a, 5 b, 7 §§, 16 kap. 6 §, 18 kap. 1 §, 19 kap. 1, 3, 6 §§, 22 kap. 6, 6 a, 6 b §§, 26 kap. 1, 2, 3 §§ 29 kap. 7 §
Ikraftträder
2009-07-01

Lag (2009:398) om ändring i lagen (1998:1703) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:251, Prop. 2008/09:118, Bet. 2008/09:JuU17
Omfattning
ändr. 22 kap. 6 c § i 1998:1703

Lag (2009:776) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 38 kap. 18 §
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2009:1281) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:81, Prop. 2008/09:226, Bet. 2009/10:JuU4
Omfattning
ändr. 2 kap. 3 §, 15 kap. 4 b §, 16 kap. 4 §, 17 kap. 10, 11, 17 §§, 20 kap. 5 §; nya 2 kap. 7 c §, 17 kap. 6 §
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1283) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:81
Omfattning
ändr. 9 kap. 3 a §
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2010:60) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
  2. De nya bestämmelserna tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:180, Prop. 2009/10:50, Bet. 2009/10:JuU10
Omfattning
ny 35 kap. 2 §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:308) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
  2. Äldre föreskrifter gäller dock för skyddsområdesvakter till och med den 31 december 2011.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:235, Prop. 2009/10:87, Bet. 2009/10:FöU7
Omfattning
ändr. 21 kap. 3 §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:370) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:272, Prop. 2009/10:147, Bet. 2009/10:JuU32
Omfattning
ändr. 3 kap. 6, 7 §§, 9 kap. 4 §, 29 kap. 1, 2, 3, 4 §§
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:371) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:273, Prop. 2009/10:152, Bet. 2009/10:JuU33
Omfattning
ändr. 4 kap. 1 a §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:399) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
  2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:274, Prop. 2009/10:50, Bet. 2009/10:KU34
Omfattning
nuvarande 16 kap. 10 b, 10 c §§ betecknas 16 kap. 10 c, 10 d §§; ändr. 2 kap. 2 §, 16 kap. 10 a, 17, 19 §§, 35 kap. 4 §; ny 16 kap. 10 b §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:612) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:317, Prop. 2009/10:135, Bet. 2009/10:JuU21
Omfattning
upph. 37 kap. 4 §; ändr. 37 kap. 3, 5, 6, 7, 8, 11 §§, 38 kap. 12 §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2010:636) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:269, Prop. 2009/10:160, Bet. 2009/10:FöU8
Omfattning
ändr. 2 kap. 3, 5 §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:637) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:336
Omfattning
ändr. 36 kap. 1 b §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:1357) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:27, Rskr. 2009/10:274, Prop. 2009/10:70, Bet. 2010/11:KU5, Bet. 2009/10:KU34
Omfattning
ändr. 16 kap. 10 a §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1394) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:31, Prop. 2009/10:181, Bet. 2010/11:JuU3
Omfattning
ändr. 20 kap. 5 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1881) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
  2. För filmer eller videogram som Statens biografbyrå har godkänt för visning före ikraftträdandet gäller 16 kap. 10 c § i sin äldre lydelse. Detsamma gäller tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av Statens biografbyrå.
  3. De nya bestämmelserna i 16 kap.10 d § andra och tredje styckena om filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som Statens medieråd har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år gäller också för filmer och videogram som före ikraftträdandet godkänts av Statens biografbyrå för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Detsamma gäller tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av Statens biografbyrå.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:61, Prop. 2009/10:228, Bet. 2010/11:KrU2
Omfattning
upph. 16 kap. 19 §; ändr. 16 kap. 10 c, 10 d §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2011:115) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:158, Prop. 2010/11:4, Bet. 2010/11:SoU5
Omfattning
ändr. 36 kap. 1 b §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:422) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:219
Omfattning
ändr. 37 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-05-01

Lag (2011:485) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:236, Prop. 2010/11:45, Bet. 2010/11:JuU5
Omfattning
ny 4 kap. 4 b §
Ikraftträder
2011-10-01

Lag (2011:511) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:255, Prop. 2010/11:76, Bet. 2010/11:JuU26
Omfattning
ändr. 6 kap. 15 §, 10 kap. 9 §, 11 kap. 6 §, 17 kap. 16, 17 §§
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:517) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:251, Prop. 2010/11:77, Bet. 2010/11:JuU22
Omfattning
ändr. 6 kap. 11 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:1298) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:29, Prop. 2010/11:166, Bet. 2011/12:SkU4
Omfattning
ändr. 35 kap. 4 §
Ikraftträder
2012-01-01

Lag (2012:280) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:212, Prop. 2011/12:55, Bet. 2011/12:JuU8
Omfattning
ändr. 4 kap. 8 §
Ikraftträder
2012-07-01

Lag (2012:301) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:222, Prop. 2011/12:79, Bet. 2011/12:JuU23
Omfattning
upph. 17 kap. 7, 17 §§, 20 kap. 2 §; ändr. 10 kap. 9, 10 §§, 17 kap. 8, 16 §§, 20 kap. 5 §, rubr. till 10 kap.; nya 10 kap. 5 a, 5 b, 5 c, 5 d, 5 e §§
Ikraftträder
2012-07-01

Lag (2012:625) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:7
Omfattning
ändr. 20 kap. 4 §
Ikraftträder
2012-11-15

Lag (2013:216) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:190, Prop. 2012/13:61, Bet. 2012/13:CU15
Omfattning
ändr. 11 kap. 8 §
Ikraftträder
2013-06-01

Lag (2013:365) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
  2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:234, Prop. 2012/13:111, Bet. 2012/13:JuU20
Omfattning
ändr. 2 kap. 2 §, 6 kap. 1, 4, 6 §§, 35 kap. 4 §
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2013:366) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:250, Prop. 2012/13:69, Bet. 2012/13:JuU21
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 b, 9 b, 11 §§; ny 4 kap. 6 a §
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2013:367) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:251, Prop. 2012/13:108, Bet. 2012/13:JuU25
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 a §
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2013:425) om ändring i brottsbalken

Omfattning
ändr. 14 kap. 15 kap. 10, 11, 12, 13, 14, 15 §§
Ikraftträder
2013-07-01

Lag (2013:856) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013.
  2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:36, Prop. 2012/13:194, Bet. 2013/14:JuU8
Omfattning
ändr. 35 kap. 4 §
CELEX-nr
32011L0093
Ikraftträder
2013-12-18

Lag (2014:222) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:211, Prop. 2013/14:47, Bet. 2013/14:KU17
Omfattning
ändr. 5 kap. 5 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:274) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:223, Prop. 2013/14:194, Bet. 2013/14:JuU28
Omfattning
ändr. 3 kap. 1 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:302) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:244, Prop. 2013/14:92, Bet. 2013/14:JuU27
Omfattning
ändr. 4 kap. 9 c, 10 §§
CELEX-nr
32013L0040
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:303) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:252, Prop. 2013/14:120, Bet. 2013/14:JuU24
Omfattning
ändr. 7 kap. 4 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:308) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:253, Prop. 2013/14:121, Bet. 2013/14:JuU25
Omfattning
upph. 9 kap. 6 a, 7 a §§; ändr. 9 kap. 11 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:381) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:263, Prop. 2013/14:208, Bet. 2013/14:JuU30
Omfattning
ändr. 2 kap. 2 §; nya 4 kap. 4 c, 4 d §§
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:382) om ändring i lagen (2014:302) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:263, Prop. 2013/14:208, Bet. 2013/14:JuU30
Omfattning
ändr. 4 kap. 10 §

Lag (2014:383) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:259, Prop. 2013/14:51, Bet. 2013/14:KU29
Omfattning
ändr. 19 kap. 5, 7, 9, 10, 14, 16 §§, rubr. till 19 kap.; nya 10 a, 10 b §§
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:407) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
  2. Bestämmelserna i 35 kap. 2 § tillämpas även på gärningar som utgör folkmord, försök till detta brott och grov krigsförbrytelse som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:261, Prop. 2013/14:146, Bet. 2013/14:JuU10
Omfattning
upph. 22 kap. 6, 8 §§; ändr. 2 kap. 3 §, 22 kap. 6 a, 6 b §§, 35 kap. 2 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:408) om ändring i lagen (1998:1703) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:261, Prop. 2013/14:146, Bet. 2013/14:JuU10
Omfattning
ändr. 22 kap. 6 c §

Lag (2014:615) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 15 kap. 7 §, 16 kap. 15 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:78) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2014/15:111, Prop. 2014/15:37, Bet. 2014/15:JuU8
Omfattning
ändr. 29 kap. 5 §
Ikraftträder
2015-04-01

Lag (2015:80) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
  2. Bestämmelsen i den nya lydelsen ska tillämpas även på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2014/15:102, Prop. 2014/15:25, Bet. 2014/15:JuU9
Omfattning
ändr. 32 kap. 2 §
Ikraftträder
2015-07-01

Lag (2015:97) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2014/15:110, Prop. 2014/15:29, Bet. 2014/15:JuU07
Omfattning
ändr. 34 kap. 18 §
Ikraftträder
2015-04-01

Lag (2016:348) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:181, Prop. 2015/16:83, Bet. 2015/16:JuU14
Omfattning
ändr. 14 kap. 7 §
Ikraftträder
2016-05-01

Lag (2016:485) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:240, Prop. 2015/16:150, Bet. 2015/16:JuU29
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 b, 11 §§; ny 4 kap. 6 b §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:486) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:239, Prop. 2015/16:155, Bet. 2015/16:JuU28
Omfattning
ändr. 36 kap. 1 b, 5, 14 §§
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:491) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:241, Prop. 2015/16:151, Bet. 2015/16:JuU30
Omfattning
upph. 34 kap. 10, 11, 18 §§; ändr. 27 kap. 6 §, 28 kap. 7, 9 §§, 30 kap. 3 §, 32 kap. 4 §, 33 kap. 6 §, 34 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 §§, 38 kap. 3, 4, 6, 8, 9 §§, rubr. till 34 kap.
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:508) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:234, Prop. 2015/16:113, Bet. 2015/16:JuU16
Omfattning
ändr. 3 kap. 11 §, 4 kap. 4, 5, 10 §§, 6 kap. 15 §, 8 kap. 6, 12 §§, 9 kap. 4, 11 §§, 10 kap. 5, 9 §§, 11 kap. 6 §, 12 kap. 5 §, 13 kap. 12 §, 14 kap. 13 §, 16 kap. 17 §, 17 kap. 1, 2, 10, 16 §§, 18 kap. 7 §, 19 kap. 14 §, 21 kap. 15 §, 22 kap. 7 §, 23 kap. 2, 6 §§
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2016:509) om ändring i lagen (1998:1703) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:234, Prop. 2015/16:113, Bet. 2015/16:JuU16
Omfattning
ändr. 22 kap. 7 § i 1998:1703

Lag (2016:677) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:235, Prop. 2015/16:125, Bet. 2015/16:CU19
Omfattning
ändr. 11 kap. 2 §
Ikraftträder
2016-11-01

Lag (2017:332) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:232, Prop. 2016/17:108, Bet. 2016/17:JuU14
Omfattning
ändr. 3 kap. 6, 11 §§, 4 kap. 4, 5 §§, 8 kap. 6 §, 9 kap. 4, 12 §§
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:442) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:272, Prop. 2016/17:131, Bet. 2016/17:JuU13
Omfattning
upph. 8 kap. 10 a §; nuvarande 9 kap. 3 a § betecknas 9 kap. 3 b §; ändr. 4 kap. 4 b §, 8 kap. 2, 4, 7, 8, 9, 10, 11, 12 §§, 9 kap. 2, 3, 5, 6, 9, 11 §§, 10 kap. 2, 3, 4, 5, 7, 10 §§, 12 kap. 1, 2, 3, 4, 6 §§, 30 kap. 8 §; nya 9 kap. 3 a §, 12 kap. 2 a §
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:443) om ändring i lagen (2017:332) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:272, Prop. 2016/17:131, Bet. 2016/17:JuU13
Omfattning
ändr. 9 kap. 4, 12 §§ i 2017:332

Lag (2017:497) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:273, Prop. 2016/17:139, Bet. 2016/17:JuU27
Omfattning
ändr. 2 kap. 3, 5 §§
Ikraftträder
2017-07-02

Lag (2017:1068) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:26, Prop. 2016/17:214, Bet. 2017/18:JuU2
Omfattning
ändr. 6 kap. 10 a §
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2017:1136) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:36, Prop. 2016/17:222, Bet. 2017/18:KU13
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 b, 7, 11 §§, 5 kap. 2 §; nya 4 kap. 6 c, 6 d §§
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2018:165) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:204, Prop. 2017/18:73, Bet. 2017/18:JuU20
Omfattning
ändr. 13 kap. 5 a §
Ikraftträder
2018-05-01

Lag (2018:409) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:255, Prop. 2017/18:81, Bet. 2017/18:JuU25
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 b §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:540) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:281, Prop. 2017/18:59, Bet. 2017/18:KU14
Omfattning
ändr. 5 kap. 5 §, 16 kap. 9, 14 a §§, 29 kap. 2 § b
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:601) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:303, Prop. 2017/18:123, Bet. 2017/18:JuU32
Omfattning
ändr. 4 kap. 1 a, 10 §§, 6 kap. 12 §; ny 4 kap. 1 b §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:618) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:30, Prop. 2017/18:177, Bet. 2017/18:JuU29
Omfattning
upph. 6 kap. 3 §; ändr. 2 kap. 2 §, 6 kap. 1, 2, 4, 5, 6, 13, 15 §§, 35 kap. 4 §; nya 6 kap. 1 a, 3 §§
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:1140) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:363, Prop. 2017/18:220, Bet. 2017/18:KrU8
Omfattning
upph. 16 kap. 14, 14 a, 18 §§; ändr. 16 kap. 17 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2018:1253) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2019.
  2. Bestämmelserna i 26 kap.6–11, 18 och 23 §§ i den äldre lydelsen gäller fortfarande för den som före ikraftträdandet meddelats ett strafftidsbeslut enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Dock ska vid tillämpningen av 26 kap. 8 § andra stycket i den äldre lydelsen med 33 kap.6 och 7 §§ och lagen om beräkning av strafftid m.m. även avses lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:378, Prop. 2017/18:250, Bet. 2017/18:JuU30
Omfattning
upph. 33 kap.; nuvarande 26 kap. 5 § betecknas 26 kap. 4 §; ändr. 26 kap. 6, 7, 8, 9, 10, 11, 18, 23 §§, 34 kap. 6 §, 38 kap. 2 a §; nya 26 kap. 5, 6 a, 25 §§
Ikraftträder
2019-04-01

Lag (2018:1310) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:390, Prop. 2017/18:174, Bet. 2017/18:JuU35
Omfattning
ändr. 2 kap. 3 §,
Ikraftträder
2018-09-01

Lag (2018:1744) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:16, Rskr. 2017/18:281, Prop. 2017/18:59, Bet. 2018/19:KU2, Bet. 2017/18:KU14
Omfattning
ändr. 16 kap. 8 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2018:1745) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:16, Rskr. 2017/18:36, Prop. 2016/17:222, Bet. 2018/19:KU2, Bet. 2017/18:KU13
Omfattning
ändr. 4 kap. 5 §, 5 kap. 3 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2019:34) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:130, Prop. 2018/19:16, Bet. 2018/19:FöU4
Omfattning
ändr. 24 kap. 2, 5, 6 §§
Ikraftträder
2019-04-01

Lag (2019:310) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:229, Prop. 2018/19:78, Bet. 2018/19:JuU24
Omfattning
ändr. 9 kap. 3 b §
Ikraftträder
2019-07-01

Lag (2019:464) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
  2. Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för beslut om övervakning som har fattats före ikraftträdandet.
  3. Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2018/19:228, Prop. 2018/19:77, Bet. 2018/19:JuU25
Omfattning
upph. 26 kap. 24 §; nuvarande 28 kap. 6 a, 6 b §§ betecknas 28 kap. 6 b, 6 c §§; ändr. 26 kap. 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22 §§, 28 kap. 6, 7 §§, 34 kap. 4, 5 §§, 37 kap. 7, 11 §§, 38 kap. 10, 12 §§, de nya 28 kap. 6 b, 6 c §§; nya 26 kap. 14 a §, 28 kap. 6 a §
Ikraftträder
2020-07-01

Lag (2019:805) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:34, Prop. 2018/19:138, Bet. 2019/20:JuU4
Omfattning
ändr. 3 kap. 1 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:806) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:36, Prop. 2018/19:157, Bet. 2019/20:JuU7
Omfattning
ändr. 6 kap. 9, 15 §§
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:828) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:42, Prop. 2018/19:154, Bet. 2019/20:JuU6
Omfattning
ändr. 29 kap. 2 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:829) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
  2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 4 tillämpas inte på brott som begåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:45, Prop. 2018/19:164, Bet. 2019/20:JuU10
Omfattning
ändr. 2 kap. 2 §, 36 kap. 7, 8, 9, 10 §§
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:839) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 2 januari 2020 i fråga om 29 kap. 2 § och 36 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2020.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:48, Prop. 2018/19:162, Bet. 2019/20:KU3
Omfattning
ändr. 20 kap. 4, 5 §§, 29 kap. 2 §, 36 kap. 9 §, 37 kap. 2 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:1162) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:43, Prop. 2018/19:155, Bet. 2019/20:JuU8
Omfattning
ändr. 13 kap. 12 §, 17 kap. 1 §; ny 13 kap. 5 c §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2020:16) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:145, Prop. 2019/20:36, Bet. 2019/20:JuU13
Omfattning
ändr. 19 kap. 12 §
Ikraftträder
2020-03-01

Lag (2020:173) om ändring i brottsbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2020.
  2. Bestämmelsen i 35 kap. 2 § första stycket i den nya lydelsen tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:197, Prop. 2019/20:69, Bet. 2019/20:JuU22
Omfattning
ändr. 2 kap. 2 §, 16 kap. 10 a §, 35 kap. 2, 4 §§
Ikraftträder
2020-05-01

Lag (2020:349) om ändring i brottsbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:272, Prop. 2019/20:131, Bet. 2019/20:JuU23
Omfattning
ändr. 4 kap. 4 c, 4 d, 10 §§, 29 kap. 2 §
Ikraftträder
2020-07-01